Med förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m
1940-05-24 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:283, Med förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
1
Nr 283.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig m. m. och lag med vissa bestämmelser om
utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.;
given Stockholms slott den 24 maj 1940.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig m. m. och lag med vissa bestämmelser om utländsk
försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
\
Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 1 saml. Nr 283.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej
är samlad, förordna, att vad i 2—7 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning.
Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio
dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.
Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs (krigsförhållanden), äger Konungen med riksdagens
samtycke meddela förordnande, som där avses.
2 §•
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, med
undantag av bolag som avses i 265 § c) lagen om försäkringsrörelse, att under
iakttagande av de villkor, inspektionen finner skäligt föreskriva, utan
återförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma risk för högre belopp än
som jämlikt bolagsordningen kunnat ske. Har sådant medgivande lämnats,
skall påföljd, som eljest enligt 62, 113, 163, 208 eller 228 § lagen om försäkringsrörelse
är stadgad för överträdelse av bolagsordningen, inträda, där
villkor, som försäkringsinspektionen sålunda må hava föreskrivit, åsidosättes.
3 §•
Inländskt försäkringsbolag, med undantag av bolag som avses i 265 § c)
lagen om försäkringsrörelse, må, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom eller till riket
eller viss del av riket, meddela aterförsäkring å brandförsäkring av egendom
av annat slag eller å annan ort än sålunda föreskrivits.
Meddelar ömsesidigt försäkringsbolag, vars verksamhet endast avser att
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
3
meddela försäkring av egendom inom ett län, med stöd av vad i första stycket
stadgas återförsäkring å brandförsäkring av egendom utom länet, skall
bolaget ändock anses vara av det slag, som avses i 262 § lagen om försäkringsrörelse.
4 §.
Inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder av stadgandet i
118 § lagen om försäkringsrörelse, vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring
å brandförsäkring träffa förbehåll, att det bolag ej skall vara delägare
i det förra bolaget. Har dylikt förbehåll träffats, skola, i händelse av
brist, som avses i 139 § nämnda lag, delägarna ej vara pliktiga att vidkännas
uttaxering till infriande av förbindelse på grund av återförsäkringen.
5 §•
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som driver
livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande av
återköp av eller förskott å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäkringsfonden
ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som
för ändamålet erfordras, i den mån det av försäkringsinspektionen prövas
kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
6 §■
Försäkringsinspektionen äger att med föreskrivande av de villkor, inspektionen
kan finna skäliga, helt eller delvis medgiva inländskt försäkringsbolag,
som driver livförsäkringsrörelse, rättighet att uppskjuta utbetalandet
av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet att lämna
förskott å sådana försäkringar.
7 §•
Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av krigsförhållanden
icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den meddelat återförsäkring
åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen förbjuda svenska försäkringsbolag
att under tid, då förordnande enligt 1 § gäller, fullfölja avtal,
varigenom de meddelat återförsäkring åt försäkringsanstalter som tillhöra
den utländska anstaltens hemland, ävensom att sluta nya sådana avtal med
dem.
8 §.
Försäkring, som under tid, då förordnande enligt 1 § gäller, meddelats med
tillämpning av 2, 3 eller 4 §, vare giltig utan hinder därav, att nämnda tid
gått till ända. Det ankommer på försäkringsinspektionen att avgöra, i vad
mån enligt 5 eller 6 § lämnat medgivande må gälla jämväl efter sagda lid.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
9 §.
Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger
Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestämmelserna
i 48, 149 och 212 §§ lagen om försäkringsrörelse föreskriva sådana
avvikelser, som kunna erfordras i anledning av kriget.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Genom denna
lag upphäves lagen den 22 juni 1939 (nr 302) med vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
5
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i
riket vid krig m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej
är samlad, förordna, att vad i 2—7 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning.
Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio
dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse.
Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,
som i första stycket sägs (krigsförhållanden), äger Konungen med riksdagens
samtycke meddela förordnande, som där avses.
2 §.
Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt lagen
om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i
riket driver sådan rörelse, på grund av krigsförhållanden icke kommer att
infria härstädes ingångna förbindelser till försäkringstagare, äger Konungen
förbjuda anstalten att under tid, då förordnande enligt 1 § gäller, fortsätta
verksamheten här i riket.
3 §•
Har på sätt i 2 § sägs förhud meddelats utländsk försäkringsanstalt att
fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,
för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration
inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla
vad i 231—233 §§ och 234 §* 1—4 mom. lagen om försäkringsrörelse finnes
stadgat. I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom
till inländskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som äger
tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket.
Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,
varom i 16 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket förmäles, varefter återstoden skall, där ej Konungen annorlunda
föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört överlämnas till den
anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.
4 §•
Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att
driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning
som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda.
Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag
föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas jämväl
vid administration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om
utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.
5 §.
Kan icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse komma till stånd,
skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen fortsättas
så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dessförinnan samtliga
livförsäkringar upphört.
Vid krigsförhållandenas upphörande skall, så vitt ej Konungen annorlunda
bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsanstalten
avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar
finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid
övertaga samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant
övertagande må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp,
som jämlikt 4 eller 8 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att
driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten
fylld. Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen
och fyllt bristen, vare frågan förfallen och skall, där ej i den ordning, som
i 235 § lagen om försäkringsrörelse sägs, nytt bolag kan komma till stånd
eller samtliga försäkringstagare överenskomma om administrationens fortsättande,
fördelning av administrationsboets tillgångar äga rum. För fördelning
av boets tillgångar skall verkställas beräkning av det belopp, vartill
försäkringsfonden uppgår; och skall vid fördelning av tillgångarna varje försäkringstagares
fordran anses motsvara hans andel i fonden.
Fortsättes administrationen, ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida
ytterligare åtgärder böra vidtagas för livförsäkringarnas överlåtande
eller, där administrationen fortsättes enligt stadgandet i andra stycket tredje
punkten, för bildande av nytt bolag.
6 §.
Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som
driver livförsäkringsrörelse här i riket, att för anskaffande av medel till be
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 283.
stridande av återköp av eller förskott å livförsäkringar, för vilka avsättning
till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet
erfordras, i den mån det av försäkringsinspektionen prövas kunna ske utan
förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
7 §•
Försäkringsinspektionen äger att med föreskrivande av de villkor, inspektionen
kan finna skäliga, helt eller delvis medgiva utländsk försäkringsanstalt,
som driver livförsäkringsrörelse här i riket, rättighet att uppskjuta
utbetalandet av livförsäkringars återköp svärden så ock befrielse från skyldighet
att lämna förskott å sådana försäkringar.
8 §•
Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring
för livsfall.
Vad i denna lag stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid
eller för längre tid än tio år.
9 §.
Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsförhallandena
skola anses hava upphört.
10 §.
Har under tid, då förordnande enligt 1 § gäller, på sätt i 2 § sägs förbud
meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i
riket, att fortsätta verksamheten eller har under sådan tid beslut meddelats
jämlikt 4 §, skola, så vitt ej Konungen annorlunda förordnar, bestämmelserna
i denna lag jämväl efter utgången av nämnda tid äga giltighet i fråga
om administrationen. Det ankommer pa försäkringsinspektionen att avgöra,
i vad mån enligt 6 eller 7 § lämnat medgivande må gälla jämväl sedan förordnande
enligt 1 § upphört att lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Genom denna
lag upphäves lagen den 22 juni 1939 (nr 301) med vissa vid krig tillämpliga
bestämmelser om utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
maj 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Domö, fråga om vissa ändringar i lagstiftningen angående försäkringsrörelse
vid krig.
Föredraganden anför:
I proposition den 5 maj 1939 (nr 287) föreläde Kungl. Maj:t riksdagen till
antagande två lagförslag, det ena upptagande vissa vid krig tillämpliga bestämmelser
om utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,
och det andra innehållande vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig. Sedan riksdagen antagit förslagen (skr. nr 396),
utfärdades den 22 juni 1939 lagar i ämnena (nr 301 och 302).
Lagen den 22 juni 1939 (nr 302) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig upptager ett antal sins emellan ganska olikartade
föreskrifter. Sålunda innehåller 5 § en bestämmelse, som endast berör försäkringsbolag,
som driver livförsäkringsrörelse, och som är avsedd att under
vissa förutsättningar möjliggöra ökad anskaffning av medel till bestridande
av återköp och förskott å livförsäkring. Bestämmelserna i 2—4 §§ angå viss
sakskadeförsäkringsrörelse, nämligen de i 2 § brand- och transportförsäkringsrörelse
samt de i 3 och 4 §§ brandförsäkringsrörelse. Gemensamt för
dessa tre senare paragrafer är, att de avse att bereda bolagen vissa lättnader
i återförsäkringsavseende, för den händelse vid ett krigsutbrott bolagens återförsäkringsförbindelser
med utlandet skulle helt eller i någon avsevärd utsträckning
avbrytas. Bestämmelserna i 2 §, vilka avse såväl försäkringsaktiebolag
som ömsesidiga försäkringsbolag utom de så kallade sockenbolagen,
innebära att bolagen skulle, med försäkringsinspektionens medgivande och
pa villkor inspektionen föreskriver, kunna beträffande brand- och transportförsäkring
överskrida eljest enligt bolagsordningarna gällande högsta belopp,
for vilka bolagen må utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma
risk. Genom 3 §, som formellt äger tillämpning på såväl försäkringsaktie
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
bolag som ömsesidiga försäkringsbolag av riksbolags karaktär men sakligt
sett endast har betydelse för de senare bolagen, hava vissa möjligheter beretts
bolagen att ersätta utländsk brandåterförsäkring, som vid krig trätt ur funktion,
med återförsäkring hos svenska bolag. Utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
om begränsning av vederbörande bolags verksamhet till visst
slag av egendom eller till viss del av riket må nämligen enligt stadgandet i
fråga bolag meddela återförsäkring av brandförsäkring för egendom av annat
slag eller å annan ort inom riket än i bolagsordningen föreskrivits. Genom
en dylik anordning, tillämpad i större utsträckning och i gemenskap med
andra försäkringsbolag, skulle en riskfördelning över hela landet mellan bolagen
möjliggöras. Även om de ömsesidiga försäkringsbolagens meddelande
av återförsäkring sålunda enligt 3 § underlättats, möta för dessa bolag betydande
svårigheter, enär återförsäkringstagaren (cedenten) enligt 118 § lagen
om försäkringsrörelse genom återförsäkringsavtalet blir delägare hos det
återförsäkrande bolaget (reassuradören) och därmed ådrager sig personlig
ansvarighet för reassuradörens förbindelser i den utsträckning dennes bolagsordning
stadgar. I syfte att råda bot härför har i 4 § intagits den bestämmelsen,
att ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder av nämnda
118 §, vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring å brandförsäkring
fritaga det senare bolaget från att vidkännas uttaxering för det förra bolagets
förbindelser. Härvidlag gäller dock den begränsningen, att återförsäkringar,
som meddelats under sådant villkor, icke må överstiga en tiondel av sammanlagda
beloppet av reassuradörens brandförsäkringar, varjämte stadgats, att
dylik återförsäkring icke må medföra rätt till andel i uppkommen vinst. Stadgandet
i 6 § slutligen avser icke någon viss försäkringsgren. Därest det med
hänsyn till kriget kan befaras, att utländsk försäkringsanstalt, med vars hemland
riket befinner sig i krig, icke kommer att under kriget fullfölja med
svenska försäkringsbolag såsom cedenter ingångna aterförsäkringsavtal, äger
Konungen enligt denna paragraf förbjuda svenska försäkringsbolag över
huvud att under kriget fullfölja återförsäkringsavtal, som de å sin sida ingått
med nämnda land tillhörande försäkringsbolag såsom cedenter, samt att
sluta nya sådana avtal med dem.
Såsom en förutsättning för att nu anförda bestämmelser skola vinna tilllämpning
gäller enligt lagens 1 §, att Konungen förordnat därom. Dylikt
förordnande kan enligt paragrafen endast givas vid krig, vari Sverige befinner
sig. Möjligheten alt sätta lagens bestämmelser i tillämpning är alltså betydligt
mindre än beträffande andra beredskapslagar, vilka gälla icke enbart
vid krig utan även vid krigsfara, vari riket befinner sig, samt eljest under
utomordentliga^ av krig föranledda förhållanden.
--------------—------
Under erinran om sistberörda förhållande har försäkringsinspcktionen med
skrivelse den 3 april 1940 med tillstyrkande till Kungl. Maj:t överlämnat en
av Svenska försäkringsbolags riksförbund till inspektionen gjord framställning,
enligt vilken lagen borde erhålla nämnda mera omfattande tillämplighet
och i samband därmed jämväl i andra avseenden ändras. Försäkrings
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
inspektionen har samtidigt överlämnat och tillstyrkt en av Landsbygdens
ömsesidiga brandförsäkringsbolags förening gjord framställning om viss ändring
i lagens 3 §. De föreslagna ändringarna böra enligt försäkringsinspekbonens
mening föranleda, att den nuvarande lagen ersättes med en helt ny
lag. Förslag till dylik ny lag i ämnet har utarbetats av inspektionen.
Riksförbundets framställning är av i huvudsak följande innehåll:
Enär möjligheten att tillämpa lagen vore synnerligen begränsad, syntes det
i hög grad angeläget, att en utvidgning skedde. Även om landet icke vore indraget
i krig, kunde omständigheterna vara sådana, att en tillämpning av lagen
borde äga rum. Detta kunde vara fallet vid krigsfara, vari riket befunne
sig, samt under utomordentliga förhållanden, föranledda av krig mellan främmande
makter. På grund härav borde området för lagens tillämpning vidgas.
En dylik utvidgning nödvändiggjorde ändring av lagens rubrik samt av
1 och 6 g§ i lagen.
Även i andra avseenden borde ändringar vidtagas. Att medgivandet enligt
2 § i lagen allenast kommit att avse brand- och transportförsäkring torde
hava beiott pa den omständigheten att en betydande del av utlandsreassuransen
folie inom området för dylik försäkring. Även i fråga om andra försäkringsgrenar
förekomme emellertid återförsäkring hos utländska bolag. På
grund härav och då varje möjlighet att avlägsna svårigheterna i anledning av
mmskad utlandsreassurans borde iakttagas, hade riksförbundet funnit det
vara angeläget, att begränsningen av paragrafens tillämpning till brand- och
transportförsäkring bortlölle.
Den rätt för bolagen, som stadgades i 3 §, vore uppenbarligen av stor betydelse,
när det gällde att möta svårigheter, som till följd av krig kunde uppkomma
för brandförsäkringsrörelsen i vårt land. För att de möjligheter, som
härvidlag kunde erbjuda sig, skulle kunna i ytterligare mån utnyttjas, borde
emellertid de bolag, som här kunde komma i fråga, tillerkännas rätt att. utan
hinder av stadgande i bolagsordning om begränsning av verksamheten till riket
eller viss del av riket, meddela återförsäkring av egendom utom riket.
Det vore nämligen icke uteslutet att bolagen, även om vårt land befunne sig
i krig, skulle kunna i vissa länder erhålla återförsäkring å sin rörelse men
förutsättning härför kunde vara, att de själva i utbyte meddelade återförsäknng
åt utländska bolag. Ett genomförande av dylikt utbyte kunde vara av
största betydelse för upprätthållandet under krig av svensk brandförsäkringsrörelse.
En ändring av 3 § i syfte att vidga ramen för detta utbyte tedde
sig därför önskvärd.
Beträffande 4 § gällde, att vissa planer utarbetats i fråga om återförsäkring
mellan inländska bolag för den händelse reassuransförbindelserna med utländska
bolag icke skulle kunna helt eller i någon avsevärd mån upprätthållas.
Enligt dessa planer avsåge bolagen att bilda ett konsortium eller flera
konsortier med uppgift att förmedla utbyte av försäkringar mellan bolagen.
Det hade visat sig att, om utlandsreassuransen skulle helt upphöra eller bliva
o tillförlitlig, en efter förhållandena såsom tillfredsställande ansedd riskutjämning
inom landet torde kunna vinnas därest till ömsesidiga bolag genom dylikt
utbyte öveifördes försäkringar till ett sammanlagt belopp av omkring 8 miljarder
kronor. Dessa bolag skulle emellertid på grund av den begränsning,
som i 4 § föreskreves i avseende å rätt för ömsesidigt bolag att vid meddelande
åt annat bolag av återförsäkring å brandförsäkring fritaga det bolaget
från att såsom delägare med egna tillgångar ansvara för det förra bolagets
förbindelser, endast i avseende å en förhållandevis ringa del av nämnda återförsäkringsbelopp,
i runt tal en femtedel därav, kunna medgiva befrielse
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 28-3.
från delägaransvar. För planens genomförande erfordrades därför att de
ömsesidiga bolagen bereddes möjlighet att utan nu stadgad begränsning fritaga
dem, som hos bolagen toge återförsäkring, från skyldighet att med egna
tillgångar svara för bolagens förbindelser. Enligt 118 § lagen om försäkringsrörelse
utgjordes delägarna i det ömsesidiga bolaget av försäkringstagarna.
Till följd därav inträdde den, som hos sådant bolag toge återförsäkring,
såsom delägare i bolaget med skyldighet att intill den gräns, som blivit
i bolagsordningen angiven, vidkännas uttaxering till täckande av brist, som
kunde uppkomma i bolaget. Delägarskapet innebure emellertid icke endast
en dylik skyldighet för delägaren utan även en rätt för denne att fordra, att
bolaget, därest det bruste i betalningsskyldighet gentemot honom, skulle sa
långt bolagsordningen det medgåve genom uttaxering skaffa medel till infriande
av sin förbindelse. Skyldigheten att underkasta sig uttaxering korresponderade
på så sätt med en rätt att kräva uttaxering. Skyldigheten borde
därför under vissa förutsättningar och i allt fall, da fråga vore om återförsäkring,
kunna få bortfalla om rätten att kräva uttaxering hävdes. Om så skedde
borde försäkringstagaren icke äga andel i bolagets tillgångar. Försäkringstagaren
upphörde med andra ord att vara delägare i bolaget; han bleve blott
och bart försäkringstagare. I enlighet med vad nu anförts borde 4 § ändras
på så sätt att i stället för den bestämmelse, som nu funnes där intagen, infördes
ett stadgande, enligt vilket inländskt ömsesidigt försäkringsbolag finge,
utan hinder av bestämmelsen i 118 § lagen om försäkringsrörelse, vid meddelande
åt annat bolag av återförsäkring å brandförsäkring träffa förbehåll
att det bolaget ej skulle vara delägare i det förra bolaget. Till detta stadgande
borde knytas föreskrift, att, om dylikt förbehåll träffats,^ delägarna i det ömsesidiga
bolaget icke skulle i händelse av brist, som avsåges i 139 § lagen om
försäkringsrörelse, vara pliktiga vidkännas uttaxering till infriande av förbindelse
på grund av återförsäkringen. Därest en sådan regel genomfördes,
komnie i princip icke någon skillnad att föreligga mellan aterförsäkiing, tagen
hos ett aktiebolag, och dylik försäkring, tagen hos ett ömsesidigt bolag.
På grund därav skulle, därest till följd av krig förhållandena skulle nödvändiggöra
utbyte i större omfattning av reassurans mellan inländska bolag de
ömsesidiga brandförsäkringsbolagen kunna lämna erforderlig medverkan
därtill utan hinder av det delägaransvar, som eljest vore förknippat med försäkring
i bolagen.
Landsbygdens ömsesidiga brandförsäkringsbolags förening har utvecklat
sina synpunkter i fråga om 3 § sålunda:
För den händelse landets utländska återförsäkringsförbindelser skulle bliva
avskurna, skulle detta utan tvivel medföra mycket allvarliga svårigheter för
i synnerhet brandförsäkringsrörelsen. Detta gällde icke blott för de bolag,
vilkas bolagsordningar fastställdes av Kungl. Maj:t, utan även för en stor del
av de bolag, vilkas bolagsordningar nu fastställdes av länsstyrelserna. Da nu
dessa svårigheter beaktats av lagstiftarna och man genom att bereda^ större
återförsäkringsmöjligheter inom landet sökte undanröja de värsta svarigheterna,
syntes det naturligt, dels att alla utjämningsmöjligheter tillvaraloges
och dels att alla återförsäkringsbehov såvitt möjligt tillgodosåges.
Föreningen kunde icke finna att detta skedde, därest de i 262 § lagen om
försäkringsrörelse avsedda bolagen, d. v. s. läns- och häradsbolagen, undantoges
från förevarande lags tillämplighet. Enligt försäkringsinspektionens
redogörelse för år 1938 utgjorde dessa bolags sammanlagda försäkringssumma
cirka 11.2 miljarder kronor ocb deras sammanlagda premieintäkt cirka 11.7
miljoner kronor. Då bola försäkringssumman i landet samtidigt var enka 48
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
miljarder kronor och hela premieinkomsten cirka 63 miljoner kronor, representerade
läns- och häradsbolagen således ungefär J/5 av hela den svenska
brandförsäkringsrörelsen. Det skulle alltså vara en avsevärd del av utjämningsmassan,
som genom de nuvarande bestämmelserna bleve undantagen.
Beträffande de nämnda bolagens aterförsäkringsbehov framginge detta bl. a.
av det faktum, att de enligt försäkringsinspektionens berättelse för år 1938 erlade
aterförsäkringspremier på sammanlagt cirka 1,075,000 kronor, vilken
siffra sedermera stigit. Med det begränsade verksamhetsområde, som dessa
bolag hade, vore det icke möjligt vare sig att de på ett effektivt sätt skulle
kunna inlemmas i den samlade återförsäkringsmassan eller att de själva kunde
bliva delaktiga av all den utjämning, varav de vore i behov, utan att lagen
utvidgades till att omfatta även dem.
För egen del har försäkringsinspektionen i huvudsak anfört följande:
Såsom riksförbundet framhållit, är möjligheten att sätta lagen i kraft synrierligen
begiänsad. Det har därför synts riksförbundet i hög grad angeläget,
att en utvidgning av nämnda möjlighet sker. I likhet med riksförbundet anser
försäkringsinspektionen att med krig, vari riket befinner sig, bör jämställas
krigsfara, vari riket befinner sig. Dessa två tillstånd ligga ju varandra
synnerligen nära och kunna hava jämförbara verkningar på förevarande område.
Aven krig mellan främmande makter kan emellertid föranleda utomordentliga
förhållanden, som kunna motivera, alt lagen sättes i kraft. Det
kan tänkas, att det totala kriget föres med sådan intensitet och skärpa, att
reassuradörer tillhörande krigförande makter icke kunna fullgöra sina åtagna
reassuransförbindelser till svenska försäkringsbolag. Inspektionen är därför
ense med riksförbundet därom, att området för lagens tillämpning bör utvidgas,
sa att lagen kan sättas i kraft vid alla de tillfällen, som ovan nämnts.
Enligt 2 § äger inspektionen beträffande brand- och transportförsäkring
medgiva inländska försäkringsbolag med undantag av sockenbolagen att
under iakttagande av de villkor, inspektionen finner skäligt föreskriva, utan
aterförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma risk för högre belopp än som
jämlikt bolagsordningen kunnat ske. Att denna inspektionen tillagda rätt
,(|!SI''j''.nsa^s stt avse allenast brand- och transportförsäkring beror, som
riksförbundet påpekat, på att medgivande av ifrågavarande art ansetts icke
ha\a någon egentlig betydelse beträffande andra försäkringsgrenar. Med
hänsyn till de av riksförbundet anförda skäl och på grund av inspektionens
mening att en beredskapslagstiftning av förevarande art bäst tjänar sitt ändamål,
om densamma icke begränsas till sin omfattning mer än som är absolut
nödvändigt, finner inspektionen ingen anledning till erinran mot rikstörbundets
förslag, att bestämmelsens tillämpning icke begränsas till vissa
försäkringsgrenar. En ändring i dylik riktning torde så mycket mindre kunna
innebära någon fara som inspektionens medgivande till maximalernas överskridande
kräves, vid vilket medgivande inspektionen äger föreskriva iakttagande
av de villkor, som befinnas skäliga.
Enligt 3 § hava inländska försäkringsbolag av riksbolags natur medgivits
rätt bland annat att, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen om begränsning
av bolagets verksamhet till viss del av riket, meddela''återförsäkring
av brandförsäkring för egendom å annan ort inom riket än sålunda föreslmvits.
Att egendom utom riket således icke finge bliva föremål för återförsäkring
torde bero dels på gällande bestämmelser om personlig ansvarighet
även för utländsk återförsäkringstagare för reassuradörens förbindelser,
dels pa åsikten att sannolikt alla reassuransmöjligheter för de ömsesidiga
försäkringsbolagen vore uteslutna, i händelse riket befunne sig i krig. Vad
den personliga ansvarigheten för reassuradörens förbindelser angår, skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 283.
13
förevarande återförsäkringsfråga komma i ett annat och gynnsammare läge,
därest 4 § ändras på sätt nedan närmare angives. Beträffande återförsäkringsmöjligheterna
i utlandet torde åtminstone vissa sådana vara att påräkna.
Förutsättning härför kan emellertid, som riksförbundet antytt, vara att de
inländska försäkringsbolagen, enkannerligen ömsesidiga sådana — varom i
detta sammanhang är fråga — kunna taga utländsk försäkringsaffär i utbyte.
Inspektionen, som anser att beredskapsplanen även i nu förevarande
avseende bör göras så omfattande som möjligt, är därför ense med riksförbundet
om det önskvärda av en ändring av 3 § i syfte att vidga möjligheterna
till ömsesidig återförsäkringsaffär.
Tillämpningen av 3 § har icke gjorts beroende av något medgivande från
inspektionens sida. Att likväl ändra paragrafen på sätt som föreslagits synes
icke böra föranleda några betänkligheter. Återförsäkringsaffärer äro, som
känt är, i hög grad baserade på förtroende mellan parterna i avtalet. Man
kan därför med fog utgå från att ett mindre eller jämförelsevis okänt försäkringsbolag,
som tillämnas som reassuradör, blir föremål för ingående
prövning från cedentens sida, ett förfarande som kan anses motsvara prövning
från tillsynsmyndighetens sida.
Landsbygdens ömsesidiga brandförsäkringsbolags förening, omfattande ett
fyrtiotal bolag, som avses i 262 8 lagen om försäkringsrörelse, har för sin
del påyrkat borttagande av den i 3 § upptagna undantagsbestämmelsen beträffande
dylika bolag. Inspektionen, som tidigare lämnat utan erinran förslag
om dessa bolags medtagande i förevarande avseende, tillstyrker bifall
till föreningens yrkande på denna punkt. Inspektionen vill ånyo understryka
önskvärdheten av att beredskapsplanen göres så omfattande och därmed så
effektiv som möjligt. Flertalet hithörande bolag äro fullt lämpade att deltaga
såsom återförsäkrare på det sätt, förevarande lag avser att möjliggöra.
Tvång för ifrågavarande bolag att anlita den vanliga vägen för ändring av
bolagsordningen samt att därefter söka stadfästelse och registrering av den
nya bolagsordningen skulle utan tvivel vålla dem tidsutdräkt och annan olägenhet
samt därjämte förhindra dem att deltaga i de beredskapsplaner, som
synbarligen äro önskvärda för att lagen skall kunna omedelbart vid behov
få åsyftad verkan.
Bestämmelsen i 118 § första stycket lagen om försäkringsrörelse bereder
de ömsesidiga försäkringsbolagen svårighet att meddela återförsäkring på ett
ändamålsenligt sätt. Med hänsyn härtill har i 4 § förevarande lag stadgats,
att inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder av nämnda 118 §,
vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring å brandförsäkring fritaga
det senare bolaget från att med egna tillgångar ansvara för det förra bolagets
förbindelser. Härvidlag gäller dock, att dylika försäkringar icke få överstiga
en tiondel av brandförsäkringarnas sammanlagda belopp. Även om
denna begränsning, vilken införts efter förebild av 120 § lagen om försäkringsrörelse,
icke torde lägga hinder i vägen för en lösning genom vissa former
av återförsäkring, medgiver densamma dock icke genomförande av en
av försäkringsbolagen planerad återförsäkringsanordning, som på grund av
olika förhållanden synes väl lämpad för tillgodoseende av det ökade återförsäkringsbchov,
som kan uppstå i händelse reassuransförbindelserna med utlandet
icke skulle kunna i tillräcklig omfattning upprätthållas. Enligt riksförbundets
mening bör vidgad möjlighet beredas de ömsesidiga försäkringsbolagen
att fritaga dem, som hos bolagen erhålla återförsäkring, från skyldigheten
att med egna tillgångar svara för bolagens förbindelser. I samband
härmed har ifrågasatts att söka på elt mera rationellt sätt lösa ifrågavarande
spörsmål. I detta syfte har föreslagits, att ömsesidigt försäkringsbolag skulle
vid meddelande av brandåterförsäkring åt annat bolag kunna träffa förbe
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
at!- detta bolag icke skall bliva delägare i det förra bolaget utan blott
försäkringstagare. Även om reassuradören således är ett ömsesidigt försäkringsbolag,
skall han ansvara för sina förbindelser på grund av återförsäkringsavtalet
endast på sätt som om han vore ett försäkringsaktiebolag. Någon
skyldighet för honom att verkställa uttaxering för gäldande av dessa förbindelser
skall icke förefinnas, liksom ej heller någon motsvarande rätt att
kräva uttaxering för dylikt ändamål skall tillkomma cedenten. Inspektionen
finner sig kunna giva ifrågavarande förslag sin fulla anslutning. Genomföres
detsamma, skulle återförsäkringsfrågan för de ömsesidiga försäkringsbolagen
i vad rör förevarande lagstiftningsområde kunna få en rationell lösning.
Vad därefter angår 6 §, blir en ändring av denna paragraf nödvändig,
därest de ändringar genomföras, som föreslagits beträffande 1 §.
Lagen den 22 juni 1939 (nr 301) med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser
om utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,
innehåller den huvudbestämmelsen, att, om det kan befaras, att utländsk
anstalt, med vars hemland Sverige befinner sig i krig, med hänsyn till
kriget icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till försäkringstagare,
Konungen skall kunna förbjuda anstalten att under kriget fortsätta
verksamheten här i riket. Övriga bestämmelser i lagen gälla allenast
livförsäkringsanstalter, vilka pa grund av dylikt förbud eller av annan anledning
upphört med sin rörelse. De innebära, att ett administrationsförfarande,
som i viss mån avviker från det, vilket gäller enligt lagen om utländsk
försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, skall
vinna tillämpning i fråga om utländska anstalter, med vilkas hemland riket
befinner sig i krig. Även denna lag gäller sålunda allenast för det fall, att
riket befinner sig i krig.
I sin förut berörda framställning till försäkringsinspektionen har
Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört, att i det i samband med en
utvidgning av bestämmelserna i lagen om inländsk försäkringsrörelse vid
krig till att gälla jämväl vid krigsfara m. m. syntes böra övervägas, huruvida
en utvidgning i motsvarande mån borde genomföras även beträffande
beredskapslagen om de utländska anstalterna.
Försäkringsinspektionen har i sin skrivelse den 3 april 1940 framhållit, att
en dylik åtgärd syntes lämplig. Inspektionen har utarbetat förslag till härav
föranledda bestämmelser, vilka förutsatts skola upptagas i en ny lag i stället
för den, som nu gäller. Utvidgningen i fråga innebär, att förbud att fortsätta
verksamheten skulle kunna meddelas icke blott med avseende å anstalter,
med vilkas hemland Sverige befinner sig i krig, utan även beträffande andrå
länders anstalter, som driva rörelse här i riket. I
I samband med de ändringsförslag, vilka nu anmälts, synas böra upptagas
till prövning vissa i annat sammanhang föreslagna bestämmelser på försäkringsväsendets
område, för vilka jag alltså här torde få redogöra.
1939 års livförsäkring skommitté, som haft till uppgift att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande frågan om ökat försäkringsskydd för
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
15
krigsdeltagare m. m., har den 30 mars 1940 överlämnat ett betänkande med
förslag i ämnet (stat. off. utredn. 1940: 7), till vilket jag senare torde få återkomma.
Redan i förevarande sammanhang böra emellertid två bestämmelser
i förslaget uppmärksammas, vilka, såsom också kommittén uttalat, knappast
hava något direkt samband med kommitténs förslag i övrigt. Enligt den
ena av dessa bestämmelser (17 § i kommitténs förslag) skall, om så prövas
erforderligt på grund av särskilda, av krig eller krigsfara betingade förhållanden,
Konungen för viss tid eller tills vidare kunna medgiva inländskt
eller utländskt livförsäkringsbolag befrielse från skyldighet att lämna livförsäkringslån
och rättighet att uppskjuta utbetalandet av försäkringars
återköpsvärden. Kommittén har framhållit, att denna bestämmelse
har till syfte att bereda ett skydd för bolagens likviditet. Ett dylikt
skydd kan, yttrar kommittén, likaväl som det erfordras under krigets fortgång,
komma att behövas jämväl när rusning kan befaras på grund av en
överhängande krigsfara. Enligt den andra av förevarande båda bestämmelser
(18 § i kommitténs förslag) skall Konungen i fråga om inländskt bolag,
vars rörelse omfattar kapital- eller livränteförsäkring för dödsfall, med avseende
å bestämmelserna i 48, 149, 212 och 213 §§ lagen om försäkringsrörelse
äga medgiva sådana avvikelser, som kunna erfordras i anledning av
krigstillstånd. Till motivering av sistnämnda bestämmelse anför kommittén
följande:
Syftet med denna bestämmelse är, att ett bolag icke på rent formella skäl
i anledning av reglerna i lagen om försäkringsrörelse skall behöva träda i
likvidation på grund av förhållanden, som bero av kriget. Särskilt torde
förändringar i penningvärdet och räntan kunna föranleda, att nämnda regler
i lagen om försäkringsrörelse bliva otillfredsställande. Men även andra förhållanden
kunna göra avvikelser motiverade. Det kan exempelvis vara så,
att ett bolag har tillgångar i en av fienden ockuperad del av landet eller fastigheter,
som skadats av bomber. Om och i vad mån dylika tillgångar vid
upprättandet av bolagets balansräkning lämpligen böra upptagas enligt de i
48 § (149 §) för närvarande befintliga reglerna kan vara tvivelaktigt och
komma att bero på omständigheter, som icke nu kunna överblickas. På
liknande sätt synes det förhålla sig med balansräkningens skuldsida, i vad
densamma behandlas i 212 och 213 §§ lagen om försäkringsrörelse. Särskilt
torde det bliva svårt för bolagen att under pågående krig med dess många
osäkra fall av krigsdeltagare, som försvinna utan att man vet om de dödats
eller ej, på ett tillförlitligt sätt uppskatta sina ersättningsreserver.
I utlåtande över kommitténs förslag har försäkringsinspektionen ifrågasatt,
huruvida icke nämnda två bestämmelser lämpligen kunde överflyttas
till förevarande beredskapslagar. Till närmare utveckling av spörsmålet härom
har inspektionen i en särskild P. M. i ämnet anfört bland annat följande:
Innan försäkringsinspektionen stannade vid förslaget att överflytta bestämmelsen
i 17 § till beredskapslagarna, övervägde inspektionen lämpligheten
av att sammanföra bestämmelsen med lagstiftningen om moratorium,
med vilken lagstiftning bestämmelsen kunde anses hava visst samband.
Praktiska skäl syntes emellertid tala för ett överförande av bestämmelsen
till den redan föreliggande beredskapslagstiftningen rörande försäkringsväsendet.
Enligt inspektionens mening bör bestämmelsen i allt fall icke kom
-
16
Kung!. Maj:ts proposition nr 283.
Departements
chefen.
ma till användning, förrän moratorium på andra motsvarande områden införes.
Vidare vill inspektionen föreslå, att inspektionen i stället för Konungen
tillerkännes befogenheten att göra de medgivanden, som omförmälas i bestämmelsen.
I bestämmelsen bör också komma till uttryck, att nämnda
medgivanden icke behöva innebära fullständig befrielse från skyldigheten
att exempelvis lämna förskott. Detta synes kunna uppnås genom att framför
ordet ''medgiva’ inskjuta orden ''helt eller delvis’. Att inspektionen
skall äga lämna närmare föreskrifter beträffande tillämpningen av dylika
medgivanden torde jämväl böra framgå av bestämmelsen.
Införes en mot 17 § svarande bestämmelse i ovanberörda lagstiftning om
utländska försäkringsanstalter, som härstädes driva försäkringsrörelse, torde
i denna lagstiftning jämväl böra införas en bestämmelse, som motsvarar
stadgandet i 5 § lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig. Samma skäl, som föranlett att sistnämnda bestämmelse införts
i denna lag, synes nämligen under nuvarande orostider motivera dess
införande även i lagstiftningen beträffande utländska försäkringsanstalter.
Vidare har 1939 års livförsäkringskommitté i 18 § föreslagit, att Konungen
skulle äga att i fråga om inländskt bolag, vars rörelse omfattar kapitaloch
livränteförsäkring för dödsfall, med avseende å bestämmelserna i 48,
149, 212 och 213 §§ lagen om försäkringsrörelse medgiva sådana avvikelser,
som kunde erfordras i anledning av krigstillstånd. Jämväl denna bestämmelse,
som ej heller har direkt samband med kommittéförslaget i övrigt,
har inspektionen ansett böra överflyttas till lagen med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig. Härvid torde dock ur bestämmelsen
böra uteslutas orden ''vars rörelse omfattar kapital- och livränteförsäkring
för dödsfall’. Vad angår bestämmelsens innehåll i övrigt
tillstyrker inspektionen detsamma, såvitt det rör 48 och 149 §§. Inspektionen
vill endast erinra om att ändrade bestämmelser om bokföringsvärden
kunna föranleda motsvarande spörsmål i fråga om andra bolag och företag
än försäkringsbolag. Däremot avstyrker inspektionen att hänvisning göres
till 212 och 213 §§. Det motiv, som anförts på denna punkt, kan icke anses
tillfyllest.
Den beredskap, som genom förenämnda, år 1939 utfärdade båda lagar
vunnits på försäkringsväsendets område, har, enligt vad som framgår av
det anförda, befunnits otillräcklig. Åtgärder för ökning av lagstiftningens
effektivitet synas erforderliga. En dylik åtgärd består däri, att lagarnas tilllämplighet
så tillvida utvidgas, att bestämmelserna kunna bliva gällande
även under en situation som den nuvarande, då landet icke är i krig men
förhållandena dock äro sådana, att på grund av det i andra länder rådande
kriget återförsäkringsmöjligheterna i hög grad försvårats. Jag delar
uppfattningen om att en dylik utvidgning bör komma till stånd. Utvidgningen
bör avse båda lagarna, trots att densamma måste anses vara av
mindre betydelse i fråga om bestämmelserna för utländska anstalter. De
ändringar, som härav föranledas, beröra lagarnas rubrik och 1 §, varjämte,
framför allt i lagen om de utländska anstalterna, vissa uttryckssätt av formella
skäl böra utbytas mot andra. En särskild fråga är, huruvida utvidgningen
också bör medföra en saklig ändring i hittillsvarande 6 § lagen om
de inländska anstalterna. Enligt detta lagrum skall Konungen kunna förbjuda
vissa återförsäkringsförbindelser med utlandet, om det »med hän
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
Syn till kriget» kan befaras, att utländsk försäkringsanstalt, »med vars
hemland riket befinner sig i krig», icke kommer att fullfölja sina avtal. Givetvis
skulle denna bestämmelse i sak kunna bibehållas sa, att den alltjämt
komme att gälla allenast i händelse av krig med anstaltens hemland,
trots att lagens tillämplighet i övrigt utvidgades. Detta skulle dock ej stämma
väl överens med utvidgningen av tillämpligheten för den andra lagen,
vilken utvidgning just innebär, att Konungen skall kunna förbjuda verksamheten
jämväl för andra bolag än dem, med vilkas hemland Sverige
befinner sig i krig. På grund härav och då en utvidgning av de i nuvarande
6 § angivna förutsättningarna torde kunna vara av praktisk betydelse, vill
jag förorda, att även ifrågavarande lagrum blir föremål för ändring i sak.
Även övriga föreslagna ändringar, vilka samtliga avse ett stärkande av beredskapen
på området, vill jag för min del biträda. Det förhållandet, att 2 §
lagen om de inländska anstalterna enligt ifrågavarande förslag kommer att
gälla icke endast för brand- och transportförsäkring, torde få betydelse såväl
för annan sakförsäkring än nu nämnts som för liv- och olycksfallsförsäkring.
Vad 3 § samma lag angår avser den föreslagna ändringen dels att
riksbolag, vilkas verksamhet för närvarande är begränsad till riket eller viss
del av detsamma, framgent, trots bolagsordningarnas däremot stridande innehåll,
skola kunna meddela återförsäkring för egendom jämväl utom riket,
dels ock att lagrummet blir tillämpligt även för de s. k. läns- och häradsbolagen.
Det kännetecknande för dessa senare bolag är, att deras verksamhet
endast avser att meddela försäkring av egendom inom ett län; i denna
omständighet ligger grunden till att bolagen i fråga enligt 262 § lagen om
försäkringsrörelse behandlas annorlunda än riksbolagen bland annat i det
avseendet, att bolagsordningarna skola fastställas icke, såsom för riksbolagen,
av Kungl. Maj:t utan av vederbörande länsstyrelse. Om nu detta kännetecken
borttages, i det att verksamheten, med avseende å återförsäkring, skall
kunna bedrivas också utanför länets gränser, måste tydligen en bestämmelse
meddelas av innehåll, att denna utvidgning av verksamheten icke innebär, att
bolaget förlorar sin karaktär av läns- eller häradsbolag och i stället blir riksbolag
med skyldighet att på grund därav söka Kungl. Maj:ts fastställelse å
bolagsordningen m. m. En dylik bestämmelse torde böra upptagas såsom
ett nytt stycke i 3 §.
Den ändring, som föreslås i 4 § lagen om de inländska anstalterna, är
av ganska ingripande betydelse. För närvarande stadgas i lagrummet, att
ömsesidigt brandförsäkringsbolag må — utan hinder av stadgandet i 118 §
lagen om försäkringsrörelse att delägare i bolaget äro försäkringstagarna
och att dessa skola personligen svara för bolagets förbindelser — vid meddelande
av återförsäkring fritaga cedenten från den personliga ansvarigheten,
men att återförsäkringar, som meddelas under sådant villkor, ej få
överstiga en tiondel av brandförsäkringarnas sammanlagda belopp. Den
möjlighet, som sålunda öppnats, har emellertid icke ansetts tillräcklig, då
det gäller att realisera vissa planer, som utarbetats för återförsäkring mellan
inländska bolag, för den händelse reassuransförbindelserna med ut
Dihang
till riksdagens protokoll 19A0. 1 samt. Nr 283. 2
18
Kung!. Maj:ts proposition nr 283.
ländska bolag icke skulle kunna i någon avsevärd mån upprätthållas. I
förslaget har en utvidgning av berörda möjlighet skett utan att dock någon
förhöjning av nyssnämnda kvot företagits. I stället har lagrummet
givits det innehållet, att ömsesidiga bolag framgent skola såsom reassuradorer
kunna träffa förbehåll om att cedenter överhuvud taget icke bliva
delägare i bolaget. Härigenom åstadkommes, att någon personlig ansvarighet
ej kommer att åvila dessa cedenter. Å andra sidan skall enligt bestämmelsen
i fråga personlig ansvarighet icke heller förefinnas för delägarna i
förhållande till cedenterna. I händelse av brist hos bolaget skola delägarna
alltså icke vara skyldiga att vidkännas uttaxering till infriande av förbindelse
på grund av dylik återförsäkring.
En konstruktion sådan som den nu angivna innebär givetvis i viss mån ett
frångående av själva ömsesidighetsprincipen. Med hänsyn till de fördelar,
som en sålunda ändrad bestämmelse ur andra synpunkter uppenbarligen
måste komma att få för brandförsäkringen i dess helhet, har jag emellertid
ansett mig böra förorda, att ändringen kommer till stånd. Det må för övrigt
i detta sammanhang framhållas, att i 240 § lagen om försäkringsrörelse
uttryckligen förutsättes, att beträffande återförsäkring föreskrifter kunna
erfordras, som innebära avvikelser från lagens eljest gällande bestämmelser.
De av 1939 års livförsäkringskommitté föreslagna, i det föregående omförmälda
bestämmelserna synas i stort sett ändamålsenliga. Jag tillstyrker,
att de, såsom försäkringsinspektionen förordat, upptagas i förevarande beredskapslagar.
Bestämmelsen i 17 § torde böra uppdelas och införas i båda
lagarna, medan bestämmelsen i 18 § har sin plats allenast i lagen om de
inländska anstalterna.
Jag delar försäkringsinspektionens uppfattning, att det bör kunna anförtros
åt inspektionen att lämna sådana medgivanden, som avses i 17 § av
kommitténs förslag. Att medgivandena i fråga, såsom inspektionen ansett,
icke nödvändigtvis behöva gälla fullständig befrielse från skyldigheten att
lämna förskott etc., torde vara tydligt redan med den formulering av bestämmelsen,
som kommittén föreslagit. Likaså synes det vara självklart, att
försäkringsinspektionen skall kunna fästa vissa villkor vid sina medgivanden.
Jag har emellertid icke velat motsätta mig, att en erinran om dessa
båda förhållanden, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, kommer till uttryck
i bestämmelsen.
Enligt kommitténs förslag skall medgivande som nyss nämnts kunna lämnas,
där så prövas erforderligt på grund av särskilda, av »krig eller krigsfara»
betingade förhållanden. Då ifrågavarande stadgande nu föreslås skola
intagas i beredskapslagarna, synes det lämpligt, att förutsättningen för
ikraftsättande av dessa lagars övriga stadganden, nämligen »krig eller krigsfara,
vari riket befinner sig», eller eljest »utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden», också kommer att gälla såsom förutsättning för tillämpligheten
av förevarande bestämmelse. Detta kan åstadkommas, genom att
1 § ändras på sådant sätt, att där omförmält förordnande även kommer att
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
19
omfatta nämnda bestämmelse. Då försäkringsinspektionen skall äga föreskriva
villkor för ifrågavarande medgivande, ligger däri, att medgivandet
kan lämnas för viss tid eller tills vidare. Den av kommittén föreslagna
tidsbestämningen torde vid sådant förhållande böra utgå. Det synes böra
ankomma på inspektionen att, såsom fallet är beträffande 5 § lagen om de
inländska anstalterna, avgöra, i vad mån lämnat medgivande må gälla även
efter tid, varunder förordnande enligt 1 § gäller. En dylik befogenhet för
inspektionen kan vara behövlig för att förhindra rasning vid krigsförhållandenas
upphörande.
Särskilt för det fall, att något medgivande enligt ifrågavarande mot 17 §
i livförsäkringskommitténs förslag svarande bestämmelse icke lämnats, kan
givetvis behov föreligga för vederbörande bolag att till bestridande av återköp
eller livförsäkringslån utbekomma vad som för sådant ändamål erfordras
av de till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna. Medgivande
härtill kan enligt 5 § lagen om de inländska anstalterna lämnas av
försäkringsinspektionen. Någon motsvarande bestämmelse i lagen om de
utländska anstalterna har hittills icke förefunnits. I likhet med försäkringsinspektionen
anser jag, att en dylik bestämmelse numera bör införas även
i sistnämnda lag, varvid samtidigt 1 § torde böra formuleras så, att det där
omförmälda förordnandet också kommer att omfatta den nyinförda bestämmelsen.
Såsom en konsekvens av dessa ändringar torde i lagen om de utländska
anstalterna även böra upptagas ett stadgande, motsvarande det, som,
enligt vad nyss anförts, förekommer i lagen om de inländska anstalterna och
enligt vilket det skall ankomma på försäkringsinspektionen att avgöra, i
vad mån ett enligt 5 § sistnämnda lag lämnat medgivande må gälla jämväl
efter utgången av tid, då förordnande enligt 1 § gäller.
I fråga om bestämmelsen i livförsäkringskommitténs 18 § är jag ense
med försäkringsinspektionen därom, att orden »vars rörelse omfattar kapital-
eller livränteförsäkring för dödsfall» böra utgå, varigenom bestämmelsen
således kommer att gälla icke blott för livförsäkringsbolag utan för
de svenska försäkringsbolagen överhuvud taget. Likaså biträder jag inspektionens
mening, att avvikelse icke bör kunna göras med avseende å 213 §
lagen om försäkringsrörelse. Hänvisningen till 212 § synes däremot, på det
av kommittén härutinnan anförda skälet, böra bibehållas. Då emellertid
beträffande sistnämnda paragraf jämväl skärpande stadganden torde kunna
komma i fråga, synes ordet »medgiva» i paragrafen böra utbytas mot
»föreskriva». Det är slutligen i fråga om förevarande 18 § att märka, att
Konungen enligt kommittéförslaget skall med avseende å de uppräknade
bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse äga medgiva sådana avvikelser,
som kunna erfordras i anledning av »krigstillstånd». Med krigstillstånd
förstås enligt kommitténs definition av detta begrepp krig, vari Sverige är
invecklat, eller annat sådant tillstånd, som av Konungen med avseende å
den av kommittén föreslagna lagens tillämplighet jämställes med krig. Enligt
kommitténs mening skola alltså avvikelserna i fråga kunna göras i
anledning av krig men däremot icke på grund av krigsfara och dylikt. Här
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
utinnan bör någon ändring icke ske vid bestämmelsens överflyttning till
lagen om de inländska anstalterna. Å andra sidan är det icke gärna möjligt
att därvid använda ordet krigstillstånd utan att jämväl i sistnämnda lag
definiera detta begrepp. Det har emellertid då synts mig lämpligare att
slopa begreppet krigstillstånd i bestämmelsen. I stället torde bestämmelsen
böra få det innehållet, att Konungen skall äga att »vid krig, vari riket befinner
sig, eller efter det sadant krig upphört» medgiva sådana avvikelser
med avseende å de uppräknade bestämmelserna, som kunna erfordras i anledning
av kriget. Med hänsyn till den begränsade tillämplighet, som förevarande
bestämmelse föreslås skola få, torde beslut som där avses få meddelas,
oberoende av förordnande enligt 1 §.
Införandet i beredskapslagarna av de nya bestämmelser, för vilka här redogjorts,
föranleda vissa omnumreringar av de tidigare paragraferna. Det
mot 17 § i 1939 års livförsäkringskommittés förslag svarande stadgandet har
upptagits såsom 6 § i lagen om de inländska anstalterna och såsom 7 § i
lagen om de utländska anstalterna. Kommitténs 18 § motsvaras av 9 § i
förstnämnda lag. I samband med de sakliga ändringarna hava vidare en
del jämkningar i lagtexterna av redaktionell art funnits böra vidtagas.
Med hänsyn till ändringarnas omfattning torde det vara lämpligt, att helt
nya lagar utfärdas och att alltså de tidigare båda lagarna upphävas.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över två i enlighet med
vad sålunda anförts utarbetade förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig m. m. och lag med vissa bestämmelser om
utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m., av den lydelse bilagor1
vid detta protokoll utvisa, matte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
1 Dessa bilagor, vilka äro lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, hava
här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
21
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 maj
1940.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 18 maj 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll över
handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3 maj 1940,
hade Kungt. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till
1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig
m. m.; och
2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
hovrättsrådet S. Hammarskiöld.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. I saml. Nr 283.
3
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 283.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 maj 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för justitiedepartementet
lagrådets den 21 maj 1940 avgivna utlåtande över de den 3
maj 1940 till lagrådet remitterade förslagen till lag med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och lag med vissa bestämmelser
om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m. samt hemställer,
att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Persson.
407834. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:366 Skrivelse till Rönningen i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och a1 i texten
- 1LU 1940:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och lag med vissa s. 1 i texten