Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

54 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:40, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott

den 19 januari 19A0.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

dels förordning angående ändrad lydelse av 23 och 24 §§ förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels förordning angående ändrad lydelse av 7 och 8 §§ förordningen den

17 juni 1938 (nr 370) örn särskild skatt å förmögenhet,

dels förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den

15 december 1939 (nr 858) örn värnskatt,

dels förordning om ändrad lydelse av 95 § och 128 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379),

dels ock lag angående ändrad lydelse av 57 § lagen den 7 juni 1934 (nr

242) om vägdistrikt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll lilio. 1 sami. Nr 40.

J

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 15 § 2 morn., 55 och 75 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i nämnda lag skola införas anvisningar till 55 § av nedan angiven lydelse:

15 §.

2 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit efter taxeringsårets

ingång, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, och har behållningen i boet efter den avlidne

ej överstigit 40,000 kronor, äger beskattningsnämnd, om synnerligen ömmande

omständigheter äro för handen, helt eller delvis frikalla den skattskyldige

från skattskyldighet för fastighet för taxeringsåret.

Där beskattningsnämnd ej erhållit kännedom om dödsfallet innan taxering

av fastigheten fastställts eller nämnden ej hunnit före taxeringsarbetets

avslutande införskaffa erforderliga upplysningar för prövning av frågan

om befrielse från skattskyldighet enligt detta moment, förfares på sätt i

75 § 2 mom. stadgas.

55 §.

Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit under beskattningsåret

eller senare, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, och har den avlidne under beskattningsåret

haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete vilken upphört att

utgå före eller vid dödsfallet eller ock efter dödsfallet i nära anslutning till

detta, skall, om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, dödsboet efter

beskattningsnämnds beprövande erhålla befrielse från skattskyldighet enligt

denna lag för sagda inkomst eller skälig del av densamma.

Har behållningen i boet efter den avlidne ej överstigit 40,000 kronor, äger

beskattningsnämnden att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under beskattningsåret,

helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet enligt

denna lag för hans inkomst under beskattningsåret. Befrielse som nu sagts

må, där synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, medgivas

även där behållningen i boet överstigit 40,000 kronor.

1 Senaste lydelse av 15 § 2 mom. och 55 § se SFS 1933:279.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

3

Där beskattningsnämnd ej erhållit kännedom om dödsfallet innan taxering

av den avlidnes inkomst under beskattningsåret fastställts eller nämnden

ej hunnit före taxeringsarbetets avslutande införskaffa erforderliga upplysningar

för prövning av frågan örn befrielse från skattskyldighet enligt

denna paragraf, förfares på sätt i 75 § 1 moni. stadgas.

(Se vidare anvisningarna.)

75 §.

1 morn. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter skattskyldig i fall,

där de i 55 § angivna betingelserna äro för handen, taxerats för inkomst

enligt denna lag, och hava utskylder på grund av denna taxering påförts den

avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd som äger rum eller

avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder på grund av taxeringen

vid tiden för dödsfallet ännu ej ägt rum, äger dödsboet hos beskattningsnämnd

göra framställning örn befrielse från erläggande helt eller delvis av

dessa utskylder. Framställning som nu sagts skall avlämnas senast under

kalenderåret efter dödsåret. Vid prövning av framställning örn dylik befrielse

skola de i 55 § meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

Beskattningsnämnden skall enligt i nämnda lagrum angivna grunder bestämma

beskattningsbar inkomst för det beskattningsår utskylderna avse och meddela

beslut, att utskylderna efter dödsfallet skola utgå å denna beskattningsbara

inkomst i stället för å den som vid taxeringen fastställts.

Avser skattebefrielse varom här är fråga dödsbo efter make, som taxerats

tillsammans med den andre maken, skall jämväl den senare av beskattningsnämnden

befrias från erläggande av efter dödsfallet utgående utskylder på

grund av taxeringen, i den mån de ändrade grunderna för uträkning av utskyldema

för dödsboet därtill föranleda.

2 mom. Har avliden person i fall, där de i 15 § 2 mom. angivna betingelserna

äro för handen, vid taxering upptagits såsom skattskyldig för fastighet

enligt denna lag, och hava utskylder för fastigheten på grund av taxeringen

påförts den avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd

som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder

för fastigheten på grund av taxeringen ännu ej ägt rum, äger beskattningsnämnd

att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande

helt eller delvis av dessa utskylder. Framställning som nu sagts skall

avlämnas senast under kalenderåret efter dödsåret.

3 mom. För kommunal utskyld, som påförts avliden person eller på

grund av bestämmelserna i 53 § 3 mom. oskift dödsbo efter honom, svare

dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare

icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något

fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare om kommunal utskyld, som på grund av eftertaxering

påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Anvisningar

till 55 §.

1. Frihet från skattskyldighet, som avses i 55 § första stycket, kan ifrågakomma

endast i händelse av inkomstminskning för boet på grund av att

inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete upphört att utgå i anslutning

till dödsfallet. Sådan inkomstminskning beror vanligen på nedgång

i bruttointäkten men kan också vara föranledd av ökade utgifter,

exempelvis för anställande i jordbruk eller rörelse av lejd arbetskraft i den

avlidnes ställe.

Är fråga örn sådan inkomst av tjänst, som helt upphör att utgå före eller vid

dödsfallet eller snart därefter utan att ersättas av motsvarande inkomst till

dödsboet eller dess delägare, bör, därest förutsättningar för full befrielse från

skattskyldighet enligt 55 § första stycket i övrigt föreligga, dödsboet erhålla

dylik befrielse för hela ifrågavarande inkomst. Om åter efter dödsfallet

exempelvis avlöning som den avlidne under sin livstid erhållit delvis ersättes

med pension eller annan livränta eller ränta på utfallande livförsäkring eller

dylikt till efterlevande änka, eventuellt även till minderåriga barn eller andra

bodelägare, bör befrielsen enligt första stycket i regel ej avse mer än skillnadsbeloppet

mellan lönen och det belopp som delvis ersätter denna. Även

om i samband med dödsfallet bortfallande intäkt av tjänst ej härrört av personligt

arbete, utan exempelvis utgjort intäkt av livränta eller av undantagsförmån,

bör befrielse medgivas. Vad angår annan förvärvskälla än tjänst

skall befrielse enligt 55 § första stycket däremot endast avse sådan inkomst,

som kan anses härröra av personligt arbete. Beträffande jordbruk eller rörelse

får sålunda en ungefärlig uppskattning göras hur stor inkomstminskning

för boet som är att förvänta på grund av att den avlidnes personliga arbetsinsats

bortfallit. Undantagsvis torde även ifråga om inkomst av annan

fastighet motsvarande befrielse kunna ifrågakomma. Ifråga om intäkt av tillfälliga

uppdrag lärer befrielse från skattskyldighet bliva regel.

Befrielse må medgivas endast där delägare i dödsboet vid den avlidnes

frånfälle varit för sin försörjning beroende av denne. Hava dödsbodelägarna

vid denna tid erhållit hela sin försörjning annorledes än från den avlidne,

saknas givetvis denna förutsättning för befrielse, överhuvud gäller som villkor

för befrielse enligt 55 § första stycket, att skattens erläggande skulle

komma att kännas närmast som en personlig börda för dödsbodelägarna och

ej allenast som minskning i ett påräknat arv, vilket i och för sig förbättrar

deras försörjningsmöjligheter. Har avkastning av den avlidne tillhörig förmögenhet

kunnat disponeras för dödsbodelägarnas fulla försörjning och lämnas

den förmögenhet som svarar mot nämnda avkastning väsentligen orubbad av

skatter och andra nödiga utgifter i samband med dödsfallet, finnes ej heller

anledning till befrielse från skattskyldighet. I övriga fall, där förhållanden

som i föregående stycke avses äro för handen, bör befrielse helt eller delvis

medgivas. Såsom ett mera speciellt exempel på förhållanden, som böra föranleda

inskränkning i befrielse från skattskyldighet, må anföras det fall att en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

5

efterlevande änka, som taxeras tillsammans med dödsbo efter avliden make,

med hänsyn till ortsavdrag eller dylikt skulle genom fullständig befrielse

från skattskyldighet för dödsboet komma i ett förmånligare läge i beskattningsavseende

än örn hon taxerats såsom ensamstående.

I fråga örn äkta makar, som taxeras gemensamt, inträffar ej sällan (t. ex.

beträffande rörelse) att, på grund av det i 20 § kommunalskattelagen stadgade

förbudet mot avdrag för värdet av andra makens arbete, den ene maken

taxeras för inkomst, som i verkligheten är ett resultat av den andre makens

arbetsinsats. Hinder skall i dylikt fall ej anses möta att, örn den senare avlidit,

låta sådan frikallelse från skattskyldighet som stadgas i 55 § första stycket

avse den efterlevande maken i stället för dödsboet efter den avlidne.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 55 § andra stycket bör särskilt

uppmärksammas, att fråga är om en skälighetsprövning, och att följaktligen

hänsyn bör tagas även till andra omständigheter än de i lagrummet uttryckligen

angivna. Därest exempelvis bodelägama hava enskild förmögenhet

eller i samband med dödsfallet livförsäkringar utfalla till dödsbodelägarna

utan att ingå i dödsboet, bör detta vid prövningen beaktas. Även där förutsättningarna

enligt 55 § första stycket föreligga kan stundom jämväl andra

stycket vara tillämpligt och sålunda föranleda en längre gående befrielse

än som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men skall ej

tillämpas i avseende å skattskyldig som avlidit före den 1 januari 1940 eller

dödsbo efter sådan skattskyldig; å sådan skattskyldig eller sådant dödsbo

skola äldre bestämmelser äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 23 och 24 §§ förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 och 24 §§ förordningen den 28 september

19281 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola hava ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

23 §.

Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit under beskattningsåret

eller senare, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, och har den avlidne under beskattningsåret

haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete vilken upphört

1 Senaste lydelse av 23 § se SFS 1933: 280 och av 24 § se SFS 1934: 291.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

att utgå före eller vid dödsfallet eller ock efter dödsfallet i nära anslutning

till detta, skall, om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, dödsboet

efter beskattningsnämnds beprövande erhålla befrielse från skattskyldighet

enligt denna förordning för sagda inkomst eller skälig del av densamma.

Har behållningen i boet efter den avlidne ej överstigit 40,000 kronor, äger

beskattningsnämnden att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under beskattningsåret,

helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet enligt

denna förordning för hans inkomst under beskattningsåret så ock för

hans förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Befrielse som nu sagts må,

där synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, medgivas även

där behållningen i boet överstigit 40,000 kronor.

Där beskattningsnämnd ej erhållit kännedom om dödsfallet innan taxering

av den avlidnes inkomst eller förmögenhet under beskattningsåret fastställts

eller nämnden ej hunnit före taxeringsarbetets avslutande införskaffa

erforderliga upplysningar för prövning av frågan om befrielse från

skattskyldighet enligt denna paragraf, förfares på sätt i 24 § 1 mom. stadgas.

24 §.

1 moni. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter skattskyldig i fall,

där de i 23 § angivna betingelserna äro för handen, taxerats för inkomst

eller förmögenhet enligt denna förordning, och har statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt på grund av denna taxering påförts den avlidne eller

dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd som äger rum eller avslutas efter

dödsfallet, eller har påföring av utskylder på grund av taxeringen vid tiden

för dödsfallet ännu ej ägt rum, äger dödsboet hos beskattningsnämnd göra

framställning om befrielse från erläggande helt eller delvis av denna skatt.

Framställning som nu sagts skall göras senast under kalenderåret efter dödsåret.

Vid prövning av framställning örn dylik befrielse skola de i 23 § meddelade

bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. Beskattningsnämnden

skall enligt i nämnda paragraf angivna grunder bestämma beskattningsbart

belopp för det beskattningsår skatten avser och meddela beslut, att skatten

efter dödsfallet skall utgå å detta beskattningsbara belopp i stället för å det

som vid taxeringen fastställts.

Avser skattebefrielse varom här är fråga dödsbo efter make, som taxerats

tillsammans med den andre maken, skall jämväl den senare av beskattningsnämnden

befrias från erläggande av efter dödsfallet utgående statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, i den mån de ändrade grunderna för uträkning

av skatten för dödsboet därtill föranleda.

2 mom. För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts avliden person

eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift

dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans

lott belöper och icke i något fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare örn inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av

eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

7

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall ej tillämpas i avseende å dödsbo efter skattskyldig som avlidit

före den 1 januari 1940; å sådant dödsbo skola äldre bestämmelser

äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 och 8 §§ förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ förordningen den 17 juni 1938 om

särskild skatt å förmögenhet skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angles

:

7 §•

Där jämlikt 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

befrielse medgives från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet,

skall, där den ändrade beräkningen av inkomsten eller förmögenheten

därtill föranleder, motsvarande befrielse medgivas jämväl i fråga om

särskild skatt å förmögenhet. Lag samma vare, där beskattningsnämnd

jämlikt 24 § 1 mom. nämnda förordning medgiver befrielse från erläggande

av inkomst- och förmögenhetsskatt, och skall vid medgivande av befrielse

från erläggande av efter dödsfallet utgående särskild skatt å förmögenhet

beskattningsnämnd angiva beloppet av den beskattningsbara förmögenhet,

som skall ligga till grund för utgörande av dylik skatt.

8 §•

Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen---skatt å förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall ej tillämpas i avseende å dödsbo efter skattskyldig som avlidit

före den 1 januari 1940; å sådant dödsbo skola äldre bestämmelser

äga tillämpning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen

den 15 december 1939 (nr 858) om värnskatt.

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ förordningen den 15 december 1939

om värnskatt skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

6 §•

Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen---

denna förordning.

7 §•

Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen---denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 95 § och 128 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 95 § och 128 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 19281 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

95 §.

Prövningsnämnd beslutar---i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels,

när taxeringsnämnd ej sammanträder för årlig taxering, pröva ansökningar

om sådan befrielse från erläggande av utskylder, varom förmäles

i 75 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt 7 § förordningen örn särskild

1 Senaste lydelse av 95 § se SFS 1938:374.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40-

9

skatt å förmögenhet, dels ock pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket

lagen örn folkpensionering. Vad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd

skall hava motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd.

Om rätt — — — och 129 §.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten---å denne.

Äro makar---och förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet beskattningsnämnd medgivit dödsboet

efter den avlidne befrielse från erläggande av skatt på grund av taxeringen,

skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet örn

sådan skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I avseende å taxering av dödsbo efter skattskyldig, som avlidit före

den 1 januari 1940, skola äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 57 § lagen den 7 juni 1934 (nr 242)

om vägdistrikt.

Härigenom förordnas, att 57 § lagen den 7 juni 1934 örn vägdistrikt skall

hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

57 §.

Vad i 75 § 3 mom. kommunalskattclagen är stadgat om —--om väg
skatt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds proposition nr 40.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med cheferna för social-, kommunikations- och ecklesiastikdepartementen:
Den

24 februari 1939 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

en sakkunnig för utredning av frågan, huruvida och i vad mån en utsträckning

borde ske av rätten till skattebefrielse för avliden persons inkomst och

förmögenhet, och tillkallade jag följande dag kammarrättsrådet, juris doktorn

Carl W. U. Kuylenstierna att inom finansdepartementet biträda med

utredning av berörda fråga.

Utredningsmannen överlämnade sedermera till mig i en den 7 oktober

1939 dagtecknad promemoria rörande skattebefrielse för dödsbo den äskade

utredningen jämte förslag till ändringar i gällande skatteförfattningar. Promemorian

torde få såsom bilaga fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

över promemorian inhämtades yttranden från Överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser ävensom från kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund och svenska landstingsförbundet.

Enligt nuvarande lagstiftning gäller i fråga om den kommunala beskattningen

rörande dödsbos skattebefrielse för inkomst en bestämmelse i 55 §

kommunalskattelagen av följande lydelse:

»Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet

varit här i riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor, och har den avlidne efterlämnat

make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans

frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna

av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skattskyldighet för sådan

den avlidnes inkomst, som skolat upptagas till beskattning under det år han

avlidit eller under året näst därefter. Har den avlidne efterlämnat mer än

två bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

må sådan befrielse kunna medgivas, därest behållningen i boet ej

överstigit 30,000 kronor. Fråga örn befrielse, som här avses, upptages beträffande

inkomst, som skolat taxeras under dödsåret, av beskattningsnämnd

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

11

för detta eller nästpåföljande år och beträffande inkomst, som skolat taxeras

under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år.»

Rörande såväl kommunal fastighetsskatt som statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet gälla, på sätt av utredningspromemorian

(sid. 2—3) närmare framgår, i huvudsak liknande bestämmelser.

Genom att fråga är örn frihet från taxering komma dessa bestämmelser

att automatiskt bliva gällande i avseende å alla kommunala utskylder,

däri inbegripen vägskatt.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed jag motiverade igångsättandet

av den ifrågavarande utredningen, framhöll jag bland olägenheterna

med gällande beskattningssystem de ofta påpekade svårigheter, som efter en

familjeförsörjares död inställa sig för de efterlevande att betala de på den

avlidne belöpande skatterna, särskilt i sådana fall då han åtnjutit en i

jämförelse med de existensmedel, vilka stå den efterlevande familjen till

buds, stor personlig arbetsinkomst och då dödsfallet följaktligen för denna

betyder en plötslig betydande försämring av försörjningsförhållandena. Olägenheter

av liknande art kunde visserligen göra sig gällande även i andra

fall såsom vid löntagares inträde i pensionsåldern. Men mellan dessa fall förelåge

den olikheten, att dödsfallet och den därav följande ändringen i det

ekonomiska läget vanligen ej kunde förutses, medan vid pensionering fråga

vore örn en på förhand beräknelig utveckling av vederbörandes ekonomi.

Jag framhöll tillika att olika möjligheter förelåge att komma till rätta med

spörsmålet. Ett sätt vore att göra en utsträckt skattebefrielse i huvudsak

beroende av inkomstens karaktär av arbetsinkomst och låta hänsyn till storleken

av behållningen i boet bliva av mer underordnad betydelse, ett annat

sätt vore att höja det belopp för behållningen i dödsboet, som utgör gräns

för skattebefrielsen, men överlåta åt beskattningsmyndigheterna att inom

nämnda gräns företaga en noggrannare avvägning med hänsyn till de individuella

förhållandena än som för närvarande äger rum. Måhända stöde

också andra möjligheter till buds för frågans lösning. Tillika framhöll jag

sambandet mellan frågan om eventuell skattebefrielse och arvsbeskattningen.

Mitt nu omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet återfinnes å sid.

1—2 i utredningspromemorian.

Beträffande utredningsmannens motivering för det av honom framlagda

förslaget tillåter jag mig i huvudsak hänvisa till promemorian. Ur denna må

dock här återgivas följande:

»De mest betydelsefulla av de fall varom här är fråga äro givetvis sådana

där löne- och andra liknande tjänsteinkomster bortfalla i samband med dödsfallet.

Örn dessa fall särskilt beaktas, ligger det väl närmast till hands

att låta befrielsen avse sådan å den ifrågavarande bortfallande inkomsten

belöpande skatt, som skall erläggas efter dödsfallet. Denna i departementschefens

anförande antydda anordning torde det ock vara möjligt att genomföra.

De föreskrifter, som lämpligen synas böra meddelas i sådant avseende,

bliva emellertid mindre väl lämpade för eftergift av skatt i sådana fall, där

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

ej fråga är om tjänste- eller andra personliga inkomster, men där dock skäl

för skattebefrielse måste anses föreligga. För dessa synes bibehållande av

bestämmelser liknande de nu gällande ligga närmast till hands, med den

ändring likväl, att eftergiften bör avse utskylder som skola erläggas efter

dödsfallet.

Måhända kunde man vara benägen att taga steget fullt ut och göra efterskänkande

av skatt på bortfallande löne- och liknande inkomster till en

för alla fall gällande absolut regel. Spörsmålet skulle då endast betraktas

som en ren uppbördsfråga. Man torde dock knappast hava anledning gå

längre än till ett undanröjande av de särskilda olägenheter, som bliva en

följd av det gällande systemet, och låta beskattningen i övrigt bestå. Skattebefrielsen

synes sålunda alltjämt böra begränsas till sådana fall, då dödsbodelägarna

äro beroende av den avlidne för sin försörjning. Det är i sådana

fall, då dödsboets skatt närmast känns som en personlig börda för

dödsbodelägarna, som anledning finnes att ingripa. Detta torde vara fallet

allenast när den avlidne bestått dödsbodelägarna helt eller delvis deras försörjning,

d. v. s. då de varit för sin försörjning ''beroende’ av honom. I

andra fall betraktas skatten närmast som en minskning av påräknat arv. Det

lärer ej heller kunna förnekas, att vid bedömandet av skattens tyngd även

graden av beroendet spelar en betydande roll och följaktligen bör påverka

befrielsens omfattning.

Står man på denna ståndpunkt, är det tydligt, att man ej kan meddela allmänna

bindande föreskrifter rörande befrielsens omfattning. Det är här fråga

örn omständigheter som måste bedömas i varje särskilt fall. Ett individuellt

bedömande kan ej ske av andra än beskattningsnämnderna, åt vilka

det måste anförtros att efter skälighetsgrunder bedöma hur långt befrielsen

skall sträcka sig. Det torde vara möjligt att till dessas ledning avfatta anvisningar

innehållande vissa allmänna regler för de fall då fråga är om bortfallande

arbetsinkomst. I fråga örn andra inkomster är det knappast möjligt

att ens i anvisningsform meddela några föreskrifter. När det viktigaste fallet,

avseende löneinkomster och liknande, utskiljes och göres till föremål för

särskilda regler, bör det vara möjligt för beskattningsnämnderna att för de

återstående fallen verkställa en sådan saklig prövning som betingas av förekommande

olikheter.»

Beträffande sättet för reformens genomförande framhåller utredningsmannen,

att den skattebefrielse varom fråga är bör anförtros åt taxeringsmyndigheterna

och ej i första hand göras till en debiteringsangelägenhet, dels på

den grund att befrielsen därigenom kommer att få sin verkan beträffande

samtliga de slag av utskylder som grunda sig på taxeringen, dels därför att

endast taxeringsmyndigheterna äga kompetens att fastställa den grund, enligt

vilken utskylderna efter dödsfallet skola utgå. Enklast syntes vara att i

sådana fall då taxeringen redan fastställts låta beslutet innehålla en direkt

förklaring att efter dödsfallet utskylder skola utgå på grundval av ett nyuträknat

belopp i stället för det vid taxeringen fastställda. I enlighet med

detta beslut skulle det tillkomma debiteringsmyndigheterna att avkorta det

utskyldsbelopp som utgör skillnaden mellan den på grundval av taxeringen

fastställda utskyldssumman och den som erhålles vid debitering på grundval

av det av taxeringsnämnden angivna nya taxeringsbeloppet. Ett sådant särskilt

förfarande varom här vore fråga behövde dock ej användas där taxeringen

ännu ej blivit fastställd, därest frågan örn befrielsen hunne bringas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

13

till beskattningsnämndens — taxeringsnämndens eller prövningsnämndens —

kännedom innan den ordinarie taxeringen för året avslutats. I dylikt fall

komme ej några utskylder på grund av taxeringen att utgå före dödsfallet,

varför befrielsen kunde avse alla uppbörder på grund av det taxeringsbelopp

som fastställdes. Det funnes ingen anledning att från början fastställa ett

annat sådant belopp än det på grundval av vilket utskylderna skulle utgå.

Här kunde alltså den nuvarande tekniska anordningen i huvudsak bibehållas.

Utredningsmannen föreslog följaktligen en uppdelning av bestämmelserna

om skattebefrielse för dödsbo på så sätt att fråga om befrielse från skattskyldighet

skulle regleras genom bestämmelser, som ersatte de nuvarande, i

vederbörliga avdelningar om skattskyldighet, medan de föreskrifter, som

medgåve skattebefrielse i sådana fall där taxering redan ägt rum, inordnades

i de paragrafer som begränsa dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för

utskylder till tillgångarna respektive lotten i boet.

Den ifrågasatta nya lagstiftningen kunde, såsom framhålles å sid. 7 i utredningspromemorian,

få betydelse även för pensionsavgifterna samt för

storleken av vissa sociala bidrag. Några särskilda föreskrifter av sådan anledning

syntes dock ej erforderliga.

Beträffande innehållet av utredningsmannens förf anning sför slag tillåter

jag mig hänvisa till promemorian (sid. 11—16). Här vill jag rörande detsamma

framhålla endast följande.

Den grundläggande bestämmelsen rörande ifrågavarande skattebefrielse

beträffande inkomst är enligt förslaget 55 § kommunalskattelagen. Till denna

fogas anvisningar som automatiskt bliva gällande även för övriga fall av

skattebefrielse rörande inkomst ifråga om såväl den kommunala som den.

statliga beskattningen. Nämnda lagrum avser de fall då förutsättningarna för

skattebefrielse komma till beskattningsnämndernas kännedom innan den ordinarie

taxeringen för året avslutats. Paragrafen är uppdelad i två moment,

det första avseende det fall då den avlidne haft inkomst av tjänst eller eljest

av personligt arbete, i vilket fall befrielsen är obunden av dödsbobehållningens

storlek, det andra momentet avseende övriga fall, i vilka emellertid möjligheten

till befrielse från skattskyldighet gjorts beroende av storleken av

behållningen i dödsboet. I 75 § 1 mom. kommunalskattelagen behandlas,

under hänvisning till 55 §, det fall att skattebefrielse skall medges där taxering

av dödsboet redan skett och beskattningsnämndens beslut följaktligen

bör avse medgivande av befrielse från erläggande av vissa utskylder på

grund av taxeringen.

Vad angår fastighetsskatten återfinnes bestämmelsen om befrielse från

skattskyldighet i kommunalskattelagen 15 § 1 inom., medan befrielsen från

erläggande av utskylder på grund av verkställd taxering återfinnes i 75 § 2

morn. Innehållet i nuvarande 75 § återfinnes i 3 mom. av paragrafen enligt

förslaget.

Vad angår förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt innefattar

23 § en motsvarighet till 55 § kommunalskattelagen, medan 24 § 1

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

mom. motsvarar 75 § 1 mom. kommunalskattelagen och 24 § 2 mom. upptager

innehållet i nuvarande 24 § nämnda förordning.

7 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet har ändrats i konsekvens

med lagstiftningen i övrigt.

Jämväl i taxeringsförordningen och i lagen örn vägdistrikt föreslås vissa

ändringar av formell natur.

I utredningspromemorian (sid. 9—10) behandlas jämväl förslagets ekonomiska

betydelse för stat och kommuner m. fl. och framhålles att utsträckningen

av skattefriheten kommer att få relativt sett större betydelse för den

kommunala än för den statliga beskattningen.

I samtliga avgivna yttranden över förslaget har behovet av reformerad

lagstiftning på ifrågavarande område vidgåtts. I alla yttranden utom dem

som avgivits av länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Malmöhus samt

Göteborgs och Bohus län ävensom av kammarrätten har man jämväl i huvudsak

biträtt huvudprinciperna i utredningsmannens förslag, medan i de

nu angivna yttrandena ävensom i en av landskamreraren i örebro län uttalad

skiljaktig mening mer eller mindre långt gående avvikelser från detta

förslags grunder ifrågasättas.

Ur de yttranden, i vilka förslagets huvudprinciper biträtts, må här återgivas

följande:

Överståthållarämbetet yttrar:

»De motiv, som föranlett utredningen, finner ämbetet bärande och har

ämbetet icke heller något att erinra mot sättet för reformens genomförande.

Ämbetet får således tillstyrka, att förslag till ändring i skattelagarna i förevarande

avseende framlägges.»

Länsstyrelsen i Stockholms län anför, bland annat:

»I sitt den 15 maj detta år avgivna utlåtande över 1936 års uppbördskommittés

förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen

m. m. uttalade länsstyrelsen, att mycket skulle vinnas i fråga om uppbördsproblemens

lösning, därest genom ändrade beskattningsregler man kunde

frånkomma de svårigheter, som nu förelåge beträffande dödsbons beskattning.

Länsstyrelsen har således i princip intet att invända emot att ifrågavarande

spörsmål löses såsom en beskattningsfråga.»

I fråga om förutsättningarna för skattebefrielse för inkomst och förmögenhet

tillstyrker länsstyrelsen de i promemorian framlagda förslagen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser de av utredningsmannen föreslagna reglerna

angående skattebefrielse för dödsbo på ett tillfredsställande sätt avhjälpa

de brister, som enligt vunnen erfarenhet vidlåda de nu gällande bestämmelserna

i ämnet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar:

»Då de principer för skattelindring vid inträffat dödsfall, som i promemorian

och förslaget till författningsändringar framförts, bättre motsvara syftemålet

än nu gällande bestämmelser i detta avseende, vill länsstyrelsen på det

livligaste tillstyrka det föreliggande förslaget.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

15

Av de föreslagna författningsändringarna synes framgå, att 55 § kommunalskattelagen

är avsedd att reglera skattskyldigheten i de fall, då taxering

ännu icke åsatts, varemot 75 § avser skattelindring för på taxering grundade

utskylder, som vid dödstillfället ännu icke förfallit till betalning. Det vore

emellertid önskvärt, att detta finge tydligare uttryck i lagtexten.»

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför:

»ökad möjlighet för beskattningsmyndigheterna att medgiva skattelindring

eller skattebefrielse för dödsbo är enligt länsstyrelsens mening av behovet påkallad.

De föreslagna författningsändringarna synas vara väl motiverade och ägnade

att främja billighet och rättvisa i här ifrågavarande avseende. Angelägenheten

av en i möjligaste mån enhetlig tillämpning av hithörande författningsbestämmelser

kan antagas bliva tillgodosedd genom de föreslagna anvisningarna

och torde ytterligare kunna främjas genom den granskning, som

även i förevarande avseende av prövningsnämnderna bör ägnas taxeringsnämndernas

beslut.

Länsstyrelsen får sålunda tillstyrka lagstiftning i enlighet med föreliggande

förslag.»

Länsstyrelsen i Blekinge lån uttalar:

»Genom de föreslagna författningsändringarna synas samtliga dödsbon,

oavsett den tid på året dödsfallet inträffar, kunna tillerkännas skälig skattebefrielse.

Då gällande bestämmelser otvivelaktigt kunna leda till obilliga resultat,

särskilt beträffande ett stort antal dödsbon, som för närvarande praktiskt

taget kunna medgivas befrielse från allenast ett års taxering, får länsstyrelsen

tillstyrka den nu föreslagna reformens genomförande.»

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, bland annat:

»Då möjligheterna att ernå skattebefrielse för dödsbo enligt gällande bestämmelser

måste anses alltför begränsade, vill länsstyrelsen uttala sin livliga

tillfredsställelse över att utredning företagits i syfte att utvidga dessa möjligheter.

I detta sammanhang vill länsstyrelsen hava framhållit önskvärdheten

av att utredning kommit till stånd jämväl beträffande det i direktiven

för ifrågavarande utredningsuppdrag berörda spörsmålet om lättnad i löntagares

skattebetalningsskyldighet vid inträde i pensionsåldern o. dyl.

Det nu framlagda förslaget innefattar bestämmelser, enligt vilka det kommer

att bliva möjligt för beskattningsnämnderna att i större utsträckning än

hittills medgiva dödsbo skattebefrielse.»

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar:

»Den försvagade ekonomiska ställning, som inträder för dödsbodelägare,

vilka varit beroende av den avlidne för sin försörjning, bör berättiga dödsboet

till vidsträckt skattelindring eller skattebefrielse för utskylder, som skolat

erläggas efter dödsfallet i anledning av den skattskyldiges under livstiden

uppburna inkomst och den därav föranledda taxeringen.»

Länsstyrelsen i Örebro län anför:

»Såsom utredningsmannen framhåller bör man utgå från den princip, att

skatt skall uttagas av inkomsten under det beskattningsår, till vilket den hänför

sig. Då tekniska svårigheter möta att i praktiken fullt genomföra detta,

avses med det nu framlagda förslaget, på sätt ock anförts i det till grund för

utredningen liggande statsrådsprotokollet, att undanröja de olägenheter, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

för efterlevande till en avliden skattebetalare uppkomma genom att de få betala

skatt för av honom men ej av dem åtnjuten inkomst. Utredningsmannen

Ilar till avhjälpande av denna olägenhet föreslagit, att skatt icke skall uttagas

för den del av den avlidnes inkomst, som bortfaller genom hans död.

Länsstyrelsen finner detta vara en följdriktig lösning av frågan. Såsom utredningsmannen

framhållit kunde man vara benägen att låta dylikt efterskänkande

av skatt bli en för alla fall gällande absolut regel. Då ändamålet

med skattelindringen emellertid endast avsett att undanröja olägenheter för

efterlevande, finnes ingen anledning att gå längre än i förslaget angivits.

Länsstyrelsen är fullt medveten örn de svårigheter, som förslagets tillämpning

i många fall kommer att medföra, men finner dem dock icke vara av

den art att därigenom hela frågan bör förfalla.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar:

»Länsstyrelsen hälsar med tillfredsställelse den möjlighet till befrielse för

dödsbodelägare från erläggande av skatt för inkomst av tjänst eller eljest av

personligt arbete, vilken upphört att utgå vid dödsfallet eller i nära anslutning

till detta.

Genomförd kommer förvisso en sådan lagändring att förverkliga en av flertalet

skattskyldiga länge närd förhoppning.

Att tillämpningen av förslaget med visshet kommer att i icke ringa mån

öka arbetet för beskattningsnämnderna, är härvid en olägenhet, som man får

åtnöjas med att endast konstatera.»

Socialstyrelsen anför, bland annat:

»Socialstyrelsen finner sig helt kunna instämma i syftet med de i promemorian

föreslagna författningsändringarna. Med hänsyn till svårigheterna att

i annan form avhjälpa de olägenheter på förevarande område, som sammanhänga

med rådande taxerings- och uppbördssystem, är det önskvärt att genom

bestämmelser i skatteförfattningarna bereda möjlighet till lättnader för

de skattskyldiga i sådana fall, då en oförutsedd, väsentlig inkomstminskning

inträder. Enligt sakens natur är det väl emellertid oftast så, att behovet av

sådan befrielse är starkast — liksom även omständigheterna i övrigt äro mest

ömmande — efter en familjeförsörjares död, då dödsboet har att svara för

de å den avlidne belöpande skatterna. Det föreliggande förslaget täger i enlighet

med de för utredningen givna direktiven sikte enbart på dylika fall.

De nuvarande föreskrifterna i kommunalskattelagen med flera författningar

om skattebefrielse för dödsbo äro schablonmässiga och alltför snävt uppdragna

för att kunna fylla det syfte, som här avses. De nu föreslagna bestämmelserna

bereda långt större möjligheter än de gällande föreskrifterna

att vid medgivande av skattenedsättning taga skälig hänsyn till föreliggande

särskilda förhållanden, i främsta rummet beskaffenheten av de inkomster,

som genom familjeförsörjarens frånfälle bortfalla. Att därvid avgående

inkomster av tjänst eller eljest personligt arbete i enlighet med förslaget särskiljas

från andra slags inkomster och — oavsett storleken av behållningen

i boet — efter en mera schematisk prövning kunna föranleda skattenedsättning,

synes välmotiverat. Likaså torde det vara lämpligt, att den övre gräns

för behållningen i boet, vilken i övriga fall utgör förutsättning för befrielse

från skattskyldighet, generellt höjes från nuvarande 20,000 kronor till 40,000

kronor och vid synnerligen ömmande omständigheter helt bortfaller. Härigenom

synes det möjligt att vid prövning av fråga om skattebefrielse i större

utsträckning än nu kan ske taga hänsyn till beskaffenheten av de i boet behållna

tillgångarna, närmast ur synpunkten om däri ingår egendom, som av

personliga eller andra hänsyn icke skäligen kan anses böra realiseras.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 40.

17

Socialstyrelsen har 1 illika framhållit önskvärdheten av att även i vissa andra

fall behovet av skattelindring beaktades. Särskilt har i sådant fall hänvisats

till de svårigheter som ofta inställa sig i samband med löntagares pensionering

och i händelse av arbetslöshet.

Det må tillika särskilt framhållas, att statskontoret och riksräkenskapsvcrket

ej haft någon anmärkning i huvudsak mot förslaget, samt att svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska landstingsförbundet

i huvudsak lämnat förslaget utan erinran.

I de yttranden, i vilka avvikelser från huvudgrunderna i utredningsmannens

förslag förordats, har uttalats, bland annat, följande.

Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrar:

»Erfarenheten synes hava visat att enligt gällande lagstiftning gränserna

för rätt till skattebefrielse för avliden persons inkomst och förmögenhet äro

så snävt uppdragna, att det i många fall varit förenat med avsevärda svårigheter

för ett dödsbo att kunna erlägga de skatter, varpå detsamma kräves

för taxeringar, som åsatts den avlidne eller dödsboet för den avlidnes inkomst

och förmögenhet eller för inkomst, som ingått till dödsboet efter dödsfallet.

Emellertid torde lösningen av denna fråga böra sökas efter en linje, som på

samma gång är tillfredsställande i sak och enkel i den praktiska tillämpningen.

P. M.-författaren har föreslagit en uppdelning av frågan i olika fall. I första

hand föreslår han, att befrielse skulle lämnas från skattskyldighet för sådan

den avlidnes inkomst av tjänst eller av annat personligt arbete, vilken komme

att upphöra vid dödsfallet, eller i nära anslutning till detta och i andra hand

önskar han bibehålla den nu gällande regeln, som uppställer som villkor

för skattebefrielse, att den avlidne efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle

varit beroende av honom för sin försörjning, men vill här höja maximigränsen

för boets behållning till 40,000 kronor, vilken gräns även under vissa

omständigheter skulle kunna överskridas. Vad beträffar P. M.-författarens

förstnämnda förslag synes rent teoretiskt intet vara däremot att invända, men

länsstyrelsen håller före, att i praktiken detta förslag komme att visa sig

vara ur teknisk synpunkt en alltför tung procedur. Riktigheten härav bestyrkes

bäst av det förslag till anvisningar till 55 § kommunalskattelagen, som

P. M.-författaren ansett sig böra föreslå för att klarlägga innebörden av det

föreslagna stadgandet. För egen del har länsstyrelsen därför i stället tänkt

sig. att frågan enklast borde lösas därigenom att maximigränsen för behållningen

i boet höjdes ytterligare. Härigenom skulle beskattningsnämnderna

få i sin hand samma möjlighet, som i förslaget avses, att pröva och medgiva

skattebefrielse, helt eller delvis, i den mån yrkandet därom kunde anses vara

befogat. Förutom den sålunda berörda skattebefrielsen bör också såsom

P. M.-författaren jämväl synes hava tänkt sig. beskattningsnämnd vara berättigad

att befria dödsbo från skyldighet att betala vid tiden för ansökans

ingivande icke crlagda utskylder, som belöpa på tidigare års taxeringar, men

naturligtvis endast under förutsättning att de i 55 § föreskrivna omständigheterna

föreligga. Det torde nämligen vara en av de största bristerna i nu

gällande lagstiftning, att en möjlighet till sådan befrielse icke förefinnes.»

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar beträffande rätten till skattebefrielse

för inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete, bland annat, följande:

»Till inkomst av personligt arbete torde, såvitt länsstyrelsen kan finna,

höra hänföras bland annat sådan inkomst, som ägaren till exempelvis ett

industriföretag eller annan rörelse har. Denna inkomst kan anses innefatta

Bihang lill riksdagens protokoll 1!)’i0. 1 sami. iiVr 40. ii

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

dels en viss företagarvinst dels ock ett vederlag för ägarens egen arbetsinsats i

företaget, vare sig denna insats bestått av ägarens i företaget nedlagda så att

säga manuella arbete eller i den ledning, som han utövat beträffande företaget

och de däri eventuellt anställda. Till den del, inkomsten hänför sig till

denna ägarens arbetsinsats av ena eller andra slaget, måste den givetvis anses

hava upphört med ägarens frånfälle eller i nära anslutning till detta, och förutsättningarna

för ovillkorlig rätt för dödsboet till befrielse från skattskyldighet

i större eller mindre utsträckning alltså föreligga.

Denna rätt till befrielse måste med den avfattning, som bestämmelserna i

hithörande delar enligt förslaget givits, så vitt länsstyrelsen förstår, anses

föreligga, trots att rörelsen i dödsboets regi måhända på grund av gynnsamma

konjunkturer kan komma att lämna ett ekonomiskt resultat, som är lika gott

eller rent av bättre än under den tid, den avlidne varit verksam i företaget.

Vad här sagts gäller i tillämpliga delar jämväl beträffande förvärvskällan

''inkomst av jordbruksfastighet’.

En sådan konsekvens av de föreslagna bestämmelserna har måhända icke

varit avsedd, men alldeles oavsett huru härmed må förhålla sig, måste

länsstyrelsen för sin del uttala tvivel örn det berättigade i en befrielse, låt

vara allenast i mindre omfattning, under angivna omständigheter. Att det i

antydda och därmed likartade fall torde vara ogörligt att träffa ett på fullt

objektiva grunder fotat avgörande torde dessutom vara uppenbart.

Här avhandlade ovillkorliga rätt lill skattebefrielse skulle enligt förslaget

föreligga alldeles oavsett storleken av behållningen i boet efter den avlidne.

Dödsboet efter en avliden skattskyldig, som under beskattningsåret haft

inkomst av här ifrågavarande slag och som efterlämnat en behållen förmögenhet

av exempelvis 200,000 kronor, är alltså ovillkorligen berättigat att erhålla

befrielse från skattskyldighet för större eller mindre del av den inkomst av

tjänst eller personligt arbete, som den avlidne skattskyldige under beskattningsåret

haft. Denna rätt föreligger även om inkomsten icke skulle medföra

utskylder av sådan storlek, att deras erläggande skulle bereda dödsboet någon

egentlig tunga. En skattebefrielse under angivna omständigheter kan, även

örn den blir av mindre omfattning, för många sådana skattskyldiga, vilkas

skatteförmåga säkert är betydligt mindre än dödsboets i det antagna fallet,

framstå såsom föga berättigad, en uppfattning som länsstyrelsen för sin del

måste finna rätt naturlig.

Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida anledning kan föreligga

att göra rätten till skattebefrielse i här angivna fall ovillkorlig, samt örn icke,

även där fråga är örn inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete, eventuell

skattebefrielse bör göras beroende av storleken av behållningen i boet

efter den avlidne.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar till en början:

»De mest betänkliga bristfälligheterna i den i förevarande avseende gällande

lagstiftningen ligga enligt länsstyrelsens förmenande dels däruti, att

dödsbo, trots att i övrigt förutsättningarna för skattebefrielse äro förhanden,

under vissa förhållanden icke kan bliva Intaget från erläggande av samtliga

de utskylder, som efter dödsfallet förfalla till betalning, dels ock, och säkerligen

icke mindre, däri, att genom den uppställda förmögenhetsspärren beskattningsmyndigheten

betagits möjligheten att medgiva skattelindring i

många fall, där sådan kunde varit mera befogad och behjärtansvärd än de

inom lagens nuvarande ram fallande. Att med rådande system stärbhus undantagsvis

kan bliva berättigat till återbekommande av en redan före dödsfallet

erlagd utskyld är visserligen en icke särskilt önskvärd konsekvens, men

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40-

19

med hänsyn dels därtill, att det i regel kan bliva tal allenast om ett relativt

obetydligt utskyldsbelopp, dels ock och framför allt därtill, att denna utskyld

måste hava erlagts under en tid, vilken sannolikt varit hårt påfrestad av utgifter

i samband med den sjukdom, som senare lett till dödsfallet, synes denna

olägenhet mindre avskräckande och i och för sig icke påkallande någon

ändrad lagstiftning. Emellertid torde förut anmärkta bristfälligheter utgöra

mera än tillräckligt skäl för en översyn av hithörande bestämmelser.

Naturligtvis kan det råda delade meningar om, vilken eller vilka vägar

man lämpligen bör välja för att nå de åsyftade förbättringarna. Ovedersägligen

torde skattebetalningssvårigheterna oftast och mest besvärande inställa

sig, då den bortgångnes huvudsakliga inkomst varit ett resultat av

hans personliga arbetsinsats. Det ligger under sådana förhållanden naturligtvis

nära tillhands att i första hand anknyta en vidgad skattebefrielse till inkomster

av detta slag. Att begränsa denna till allenast förvärvskällan inkomst

av tjänst vore emellertid ett misstag och har heller icke ifrågasatts. Enligt

förslaget har i stället överlämnats åt beskattningsmyndigheterna att avgöra,

till huru stor del den ifrågavarande inkomsten skall, i vad den går utöver inkomst

av tjänst, anses härflyta ur personligt arbete. Enligt länsstyrelsens

förmenande kan starkt dragas i tvivelsmål, huruvida detta kommer att innebära

en reell förbättring. Såtillvida måste detta givetvis sägas vara förhållandet,

som förmögenhetsspärren i samband härmed slopats, men i övrigt

synes det praktiskt taget komma att, lika mycket som för närvarande är fallet,

ligga i beskattningsnämndens skön att avgöra, huruvida befrielse skall

medgivas eller ej. Tillämpningen av det föreslagna stadgandet bleve säkerligen

också mycket olikformig och med kännedom om den obenägenhet, som

alltför ofta förefinnes, i synnerhet hos taxeringsnämnderna på landsbygden,

att överhuvud taget medgiva skattelindring, skulle följden sannolikt bliva

den, att befrielse endast rent undantagsvis komme att medgivas för annan

inkomst än sådan, som vore direkt hänförlig till inkomst av tjänst. Härigenom

skulle påtagliga orättvisor kunna uppstå, då ju varje inkomst i större

eller mindre grad torde vara produkten av en personlig arbetsinsats. Exemplifiering

i nu anmärkta avseende torde vara överflödig.

Länsstyrelsen känner sig således icke alldeles övertygad örn lämpligheten

av att i själva lagstadgandet inrymma bestämmelse om privilegierandet av

visst slag av inkomst. Däremot bör med fördel anvisningsvis kunna uttalas

önskvärdheten av att särskild hänsyn tages till de fall, varom nu är fråga.»

Länsstyrelsen behandlar därefter vissa frågor rörande formen för genomförandet

av skattebefrielsen och fortsätter:

»Ehuru länsstyrelsen ingalunda vill frånkänna det framlagda ändringsförslaget

dess förtjänster, vill det dock synas, som örn man med smärre ändringar

i nu gällande bestämmelser skulle kunna ernå ett ganska tillfredsställande

resultat.

Först och främst bör rätten till skattebefrielse utsträckas att kunna omfatta

samtliga efter dödsfallet förfallande utskylder och samtidigt gärna

begränsas att omfatta allenast dessa.

Vidare torde i lagtexten förmögenhetsspärren helt och hållet böra slopas

och ersättas med en anvisning om, att vid avgörandet av frågan örn skattebefrielse

vederbörlig hänsyn bör tagas dels till relationen mellan boets behållning

och storleken av de ifrågavarande utskylderna dels ock till antalet

efterlevande, som för sin försörjning bliva beroende av dödsboet, möjligen

också i viss mån till dessas ålder. Örn så finnes lämpligt och nödigt

skulle Ilar också kunna angivas vissi maximibelopp för boets behållning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

Anvisningarna skulle därutöver med fördel kunna kompletteras med huvudinnehållet

av de synpunkter, som i promemorian finnas angivna.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har av innehållet i utredningspromemorian

fått ett allmänt intryck att det aktuella syftet med utredningen,

nämligen lämpliga åtgärder för beredande av skattebefrielse för avliden persons

inkomst och förmögenhet i vidgad omfattning, icke med säkerhet vinnes

genom ett obetingat godtagande av förslaget i den form det föreligger. Länsstyrelsen

behandlar först ingående frågan om formen för skattebefrielsen och

vänder sig mot den skärpning av gällande bestämmelser som ligger däri att

befrielsen skulle inskränkas till allenast utskylder, som förfalla till betalning

efter dödsfall. Länsstyrelsen uttalar vidare följande:

»Förslaget syftar till utvidgning av gränsen för konstaterande av ekonomiskt

behov av skattebefrielse — från hittillsvarande maximering av boets

behållning vid 20,000 och i visst fall 30,000 kronor till ordinärt 30,000 kronor

vid fastighetsskatt och 40,000 kronor i andra fall, med möjlighet vid

synnerligen ömmande omständigheter till befrielse även när behållningen

överstiger sistnämnda belopp. Dessutom innebär förslaget möjlighet till

jämkning i skattskyldighet genom nedsättning med vad som motsvarat inkomst

av den avlidnes personliga arbete.

Den sistnämnda vägen för skattelindring anser länsstyrelsen vara lyckligt

funnen och ägnad att rättvist bereda eftergift i mån av föreliggande

behov. Vad åter förslaget örn höjning av övre gränsen för behållningen

beträffar verkar den som en till synes mera fritt konstruerad möjlighet till

lindring. Med hänsyn till krisförhållanden, som inträtt efter det utredningen

av herr statsrådet igångsatts, och det allmännas ökade behov att nu tillvarataga

befintliga beskatlningsmöjligheter, lärer det väl för närvarande få

anses onödigt att vidtaga åtgärd för ytterligare skattelindring, som i och Flisig

synes vara diskutabel.

Såsom sammanfattning av vad sålunda anförts får länsstyrelsen uttala,

dels att det föreliggande förslaget synes innebära mera genomgripande ändringar

av nuvarande bestämmelser i ämnet än vad som är lämpligt och

svarar mot förefintligt behov, dels att endast mindre ändring i gällande

bestämmelser i närmast förtydligande syfte föreslås av länsstyrelsen på sätt

av det nu anförda framgår.»

Land sk amre rar en i Örebro län anser att de föreslagna bestämmelserna

skola medföra svårigheter i tillämpningen och tillägger:

»Av det ovan anförda torde framgå, att jag anser att liksom nu en gräns

bör sättas, vid vilken möjlighet till frikallelse upphör, dock med rätt för

beskattningsmyndigheterna att i undantagsfall, då synnerligen ömmande omständigheter

äro för handen, medgiva frikallelse helt eller delvis även örn

tillgångarna i boet överstiga denna gräns. För sådant ändamål synes 55 §

böra givas huvudsakligen det innehåll, som framgår av 2 mom. i förslaget,

och övriga nödiga föreskrifter intagas i anvisningarna.

I fråga om den gräns för tillgångarna, som bör sättas, kunna olika meningar

råda. Jag håller före, att den bör sättas rätt högt, i varje fall ej

understigande 50,000 kronor.

Måhända skulle man lättare komma till rätta med det föreliggande problemet,

örn åtskillnad gjordes mellan sådana fall, då en inkomstkälla förlorats

genom dödsfallet, och sådana fall, då dödsfallet väl kan förorsaka inkomstminskning,

men där dock själva inkomstkällan finnes kvar.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

21

Kammarrätten yttrar, bland annat:

»Vad angår betingelserna för skattebefrielse, vilket begrepp här användes

i vidsträckt bemärkelse såsom omfattande befrielse helt eller delvis från

såväl skattskyldighet som erläggande av utskylder, äro dessa enligt nu

gällande lag desamma för både inkomst och förmögenhet, å ena, samt fastighet,

å andra sidan, ehuru vid den praktiska tillämpningen skattebefrielse

för inkomst och förmögenhet av särskilda skäl kommit att få betydligt

större omfattning än skattebefrielse för fastighet. Genom de i förslaget upptagna

bestämmelserna angående skattebefrielse för inkomst och förmögenhet,

vilka kunna sägas bygga på en kombination av de i utredningsuppdraget

angivna utvägarna för det föreliggande spörsmålets lösning, komma

möjligheterna till skattebefrielse för dessa båda slag att i betydlig mån utsträckas.

Däremot innebär förslaget en skärpning av villkoren för skattefrihet

för fastighet.

Beträffande först skattebefrielse för inkomst är den föreslagna principen

att skattebefrielse för inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete skall

medgivas oberoende av behållningen i boet den mest betydelsefulla. Starka

skäl finnas givetvis och hava också av den sakkunnige åberopats till stöd för

förslaget i denna del. Emellertid torde skattebefrielse för en viss inkomstkälla

i praktiken medföra så stora svårigheter, att en sådan befrielse icke

torde böra stadgas. Däremot synes lämpligen böra införas en bestämmelse,

att därest den skattskyldige under beskattningsåret baft tjänste- eller liknande

inkomst befrielse i vissa fall skall kunna medgivas även där behållningen

i boet överstiger den vanliga maximigränsen.»

Kammarrätten föreslår alltså en modifikation av utredningsmannens förslag

av i huvudsak den innebörden, att den skattebefrielse, som är beroende

av behållningen i boet, göres till den primära och att därtill fogas ett stadgande

av följande innehåll:

»Därest inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete, som den avlidne

haft under beskattningsåret, upphört att utgå vid dödsfallet eller i nära anslutning

till detta, eller därest synnerligen ömmande omständigheter äro för

handen, må befrielse som nu sagts medgivas även där behållningen i boet

överstigit 40,000 kronor.»

Emot förslaget i vad det avser höjning av den allmänna maximigränsen

från nu gällande 30,000 kronor till 40,000 kronor samt borttagande av den

nu gällande graderingen med hänsyn till antalet bodelägare har kammarrätten

intet att erinra.

Ej heller mot den av utredningsmannen föreslagna /ormen för skattebefrielse

bär i flertalet yttranden någon anmärkning framställts. De mera

genomgripande avvikelser, som i sådant avseende ifrågasatts i ett par yttranden,

framgå av följande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

»De många ärenden om befrielse från skattskyldighet för avliden persons

inkomst och förmögenhet, som årligen passera genom länsstyrelsen i detta

län och avgöras av prövningsnämnden eller särskilda prövningsnämnden,

hava visat behov av att låta framställning örn sådan befrielse komma under

prövning utan onödiga formella hinder och efter enklast möjliga åtgärd från

den avlidnes efterlevande.

I sådant avseende har den praxis här utbildats, att varje framställning av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

efterlevande om befrielse, som inkommit till länsstyrelsen under dödsåret

eller året därefter och icke kunnat överlämnas till taxeringsnämnds eller ordinarie

prövningsnämnds avgörande, blivit prövad av särskild prövningsnämnd,

även örn sammanträde med sådan nämnd icke lämpligen kunnat

hållas förrän i början av andra året efter dödsfallet. Eftersom 95 § taxeringsförordningen

ger särskild prövningsnämnd behörighet att såsom beskattningsnämnd

enligt 15 eller 55 § kommunalskattelagen upptaga dylik

fråga, har det ansetts, att den skattskyldiges rätt att få frågan prövad rimligtvis

icke bör vara beroende av att särskild prövningsnämnd kan exempelvis

en nyårsafton sammanträda för att avgöra ärenden, som inkommit till

länsstyrelsen i slutet av året efter dödsåret. Då i varje fall utredning i

ärendet måste ske, bland annat med yttrande av taxeringsnämndens ordförande,

borde den omständigheten att ärendet därigenom blir försenat och

uppskjutet till efter årsskiftet icke leda till rättsförlust för sökanden. Härav

ger sig ett naturligt önskemål, att den hittillsvarande lataliebestämmelsen i

nämnda 15 och 55 §§ kommunalskattelagen samt 23 § statsskattefhärdningen

kunde ändras till att svara mot det faktiska behovet och nämnda

praxis, innebärande att ''ansökan om befrielse bör göras hos vederbörande

länsstyrelse senast före utgången av året efter dödsåret för att sedermera

upptagas av först sammanträdande taxerings- eller prövningsnämnd’.

Praktiska skäl hava även föranlett, att lagens hittillsvarande uttryck, att

dödsbo må helt eller delvis ''befrias från skattskyldighet för sådan den avlidnes

inkomst, som skolat upptagas till beskattning under det år han avlidit

eller under året näst därefter’, blivit så tillämpat, att beslut meddelats

om befrielse eller nedsättning i den avlidnes taxering under dödsåret eller

året därefter. Ett sådant klarare innehåll i den hittillsvarande lagtexten har

varit önskvärt.

I stället för de nu gällande stadgandena i ämnet framställas i förevarande

P. M. förslag, som synas i vissa avseenden bliva ogynnsammare för den

skattskyldiges dödsbo än vad hittills varit fallet. Skillnaden i praktiken

mellan ''frikallas från skattskyldighet’ i 55 § kommunalskattelagen och ''befrielse

från erläggande av utskylder’ enligt 75 § kommunalskattelagen torde

för den enskilde icke vara så lätt att förstå; men saken blir onödigt invecklad,

när fråga uppstår om att dödsboet skall delvis frikallas från skattskyldighet

eller befrias från erläggande delvis av utskylder. Länsstyrelsen

anser det nödvändigt att finna ett enklare uttryck för den åtgärd, som för

sistnämnda fall i 75 § kommunalskattelagen föreslås, nämligen att ''beskattningsnämnden

skall enligt i nämnda lagrum (55 § kommunalskattelagen!

angivna grunder uträkna beskattningsbar inkomst för det beskattningsår, utskylderna

avse och meddela beslut, att ulskylderna efter dödsfallet skola

utgå enligt debitering på grundval av sagda beskattningsbara inkomst i

stället för den beskattningsbara inkomst, som vid taxeringen fastställts’.

Länsstyrelsen ifrågasätter, om icke frågorna kunde förenklas på ett både

i form och sak lämpligt sätt genom att i stället få gälla hel befrielse från

eller jämkning i taxering för den avlidnes dödsbo.

Det vill synas, som örn förslaget skulle beröva dödsbo möjlighet till befrielse,

därest utskylderna redan blivit erlagda. Detta skulle innebära premiering

av försummelse att betala utskylderna och rättsförlust genom fullgörande

av sådan betalning. En lagändring med sådan konsekvens kan länsstyrelsen

icke tillstyrka.»

Kammarrätten yttrar:

»I fråga om skattebefrielsens omfattning gäller för närvarande, att befrielse

från skattskyldighet kan medgivas för sådan den avlidnes inkomst,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

23

som skolat upptagas till beskattning under dödsåret eller året näst därefter

samt att beskattningsnämnd senast tor sistnämnda år äger upptaga fråga om

dylik befrielse. Eftersom det sålunda talas örn befrielse från skattskyldighet,

innebär stadgandet enligt ordalydelsen, att en beskattningsnämnd skulle

kunna undanröja eller nedsätta en taxering, som åsatts av en beskattningsnämnd

för föregående år. I realiteten kan naturligtvis så ej ske. I de fall

beskattningsnämnd för år efter dödsåret befriar från ''skattskyldighet’ för

sådan inkomst, som taxerats under dödsåret, innebär beslutet befrielse från

''erläggande av utskylder’ på grund av det föregående årets taxering, varom

anteckning måste göras i nämndens protokoll. Vad här sagts gäller i tilllämpliga

delar även förmögenhet och fastighet.

Den sakkunnige har anmärkt mot den oegentlighet, som i ovannämnda hänseende

förefinnes i den nuvarande ordningen samt föreslagit en omläggning

av systemet för skattebefrielse. Därvid har jämväl upptagits den nya betydelsefulla

principen, att skattebefrielsen bör avse samtliga utskylder, som

skola erläggas vid uppbördsstämma efter dödsfallet, oberoende av när de

taxeringar, på vilka utskylderna grunda sig, verkställts.

Kammarrätten har intet att erinra mot denna princip, men den utformning,

förslaget erhållit, synes icke vara tillfredsställande. Den föreslagna

lydelsen av 55 § kommunalskattelagen är oklar i avseende å uttrycket ''under

beskattningsåret eller därefter''.»

Kammarrätten uttalar sig vidare rörande ett pär detaljfrågor och fortsätter:
»Kammarrätten

erinrar, att enligt före år 1929 gällande lag beskattningsnämnd

kunde under förutsättningar motsvarande de i 55 § kommunalskattelagen

angivna medgiva ''befrielse från inkomstbevillning, som eljest skolat

utgå på grund av taxering’. Det i nu gällande lag förekommande begreppet

''befrielse från skattskyldighet’ synes första gången hava upptagits av

1921 års kommunalskattekommitté, vars förslag i ifrågavarande hänseende

oförändrat lagts till grund för kommunalskattelagens lydelse. Av komnmnalskattekommitténs

betänkande (sid. 452) framgår, att kommittén ansett

införandet av nyssnämnda begrepp innebära endast en redaktionell

ändring i då gällande bestämmelser. Det bär alltså icke med detta begrepp

åsyftats någon ändring i den förut gällande ordningen att taxering efter

vanliga regler först ägde rum, varefter beslut om befrielse från skatten på

grund av taxeringen meddelades. Det bör i detta sammanhang också beaktas,

att en taxering kan hava rättsverkningar i andra hänseenden än beträffande

skyldighet att erlägga skatt, varför taxeringen har betydelse även

örn skattebefrielse medgives. Kammarrätten anser det med hänsyn härtill

lämpligt att återgå till den enligt tidigare lagstiftning uttryckligen gällande

ordningen. Härigenom synes man också på ett enklare sätt än i förslaget

kunna nä det syfte, som däri åsyftas, enär endast mindre komplettering erfordras

för lagfästande av principen att befrielse skall avse alla skatter, som

skola erläggas vid uppbördsstämma efter dödsfallet. Då befrielsen sålunda

kommer att avse icke skattskyldighet i egentlig mening utan skyldighet att

erlägga utskylder, synas bestämmelserna härom böra uteslutas ur kapitlet

örn skattskyldighet —- 55 g kommunalskattelagen torde alltså böra upphöra

att gälla — samt upptagas i 75 § kommunalskattelagen under ett särskilt

moment, lämpligen 2 mom. I 1 mom. torde motsvarande bestämmelser

för befrielse från fastighetsskatt böra upptagas. Av den sålunda föreslagna

formen för skattebefrielse följer, att för den händelse makar samttaxerats

och den ena maken avlider, befrielse från den avlidne makens ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

skylder icke kommer att påverka den andra makens taxering eller de på

grund av denna påförda utskylderna.»

Vad angår frågan om den spärr i avseende å storleken av behållningen i

dödsbo, som, såvitt angår beskattning av inkomst, av utredningsmannen

föreslagits i 55 § 2 mom. kommunalskattelagen och därtill anknutna stadganden

och som av denne motiverats å sid. 5 i promemorian, hava särskilda

uttalanden gjorts i vissa yttranden.

Ett yttrande av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, enligt vilket höjning

av behållningens storlek ansetts föga motiverad, har redan i det föregående

återgivits. Att landskamreraren i örebro län är av motsatt uppfattning

framgår jämväl av det föregående.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar:

»I promemorian bär vidare föreslagits att beskattningsnämnd i fråga om

andra inkomster än löne- och liknande intäkter skulle, därest behållningen i

boet ej överstege 40,000 kronor, kunna meddela helt eller delvis skattebefrielse.

Härjämte skulle, där synnerligen ömmande omständigheter vore

för handen, befrielse kunna medgivas även där behållningen i boet överstege

40,000 kronor.

Genom denna sistnämnda bestämmelse skulle sålunda ett dödsbo oavsett

storleken av boets behållning kunna komma i åtnjutande av skattebefrielse.

En så vidsträckt rätt synes länsstyrelsen icke böra medgivas. Det förefaller

både lämpligare och riktigare om för varje fall såsom hittills en viss

högsta gräns bleve fastställd. Sker ej detta kommer säkerligen antalet av

sådana, som anse sig kunna hemställa om skattefrihet, att ökas i en omfattning,

som icke vore önskvärd. Vilket belopp, som lämpligen bör fastställas,

kan ju vara vanskligt att avgöra, men någon höjning utöver föreslagna

40.000 kronor synes utan olägenhet kunna medgivas. Ett maximibelopp av

50.000 kronor voro måhända att föredra.»

Frågan om rätt till befrielse från fastighetsskatt har särskilt uppmärksammats

i flera yttranden. Enligt utredningsmannens förslag skall dylik

befrielse kunna medges, örn behållningen i dödsboet ej överstigit 30,000

kronor och om synnerligen ömmande omständigheter äro för handen. Enligt

vad som framgår av ett uttalande å sid. 5 i promemorian har utredningsmannen

hyst viss tvekan, huruvida dylik befrielse överhuvudtaget borde

ifrågakomma. I de avgivna yttrandena finnas förespråkare för olika meningar

i sådant avseende.

Länsstyrelsen i Hallands län anser starka skäl tala för borttagande av

nu gällande bestämmelser örn befrielse från fastighetsskatt, dels på grund

av att kommunerna böra äga en säker rätt till ifrågavarande skatt, dels

på grund av förevarande bestämmelsers ringa praktiska betydelse.

Enligt av länsstyrelsen vunnen erfarenhet har skattebefrielse för fastighetsskatt

förekommit allenast beträffande skattskyldighet enligt 13 § 2

mom. c) kommunalskattelagen, vilken skattskyldighet närmast är att likställa

med skattskyldighet för löneinkomst. På grund av nämnda skattskyldighets

karaktär bör möjlighet till befrielse härifrån bibehållas och synes

stadgande härom lämpligen kunna intagas uti 55 § kommunalskattelagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

Länsstyrelsen i Värmlands län ställer sig jämväl tveksam huruvida befrielse

från fastighetsskatt överhuvudtaget kan anses befogad. Erläggandet

av denna skatt torde ej på långt när bereda den skattskyldige sådana svårigheter

som övriga skatter. Säkerligen komme dessutom synnerligen ömmande

omständigheter att här bliva alltför sällsynta för att påkalla särskilda bestämmelser

om rätt till skattebefrielse.

Länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar lån äro icke främmande för de

skäl som tala för borttagande av befrielse från fastighetsskatt, men tillstyrka

dock det av utredningsmannen framlagda förslaget såsom en lämplig avvägning

av de olika intressena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser ej den gjorda åtskillnaden mellan

fastighetsskatt och annan utskyld ha tillräckligt fog för sig. Länsstyrelsen

anför:

»Det kan väl sägas vara axiomatisk! att erläggandet av ett visst utskyldsbelopp

är för den enskilde ekonomiskt lika kännbart oavsett utskyldens art.

Under sådana förhållanden och då den åsyftade reformen torde böra ses

enbart ur den skattebetalandes synpunkt, förefaller den ifrågasatta differentieringen

mindre tilltalande. Länsstyrelsen kan heller icke finna, att

det för kommunen kan spela någon roll, om den får sitt inkomstbehov

täckt genom utskylder av ena eller andra slaget. Den gjorda åtskillnaden

mellan fastighetsskatt och annan utskyld synes därför icke hava tillräckligt

fog för sig.»

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner jämväl skärpningen av betingelserna

för erhållande av befrielse från fastighetsskatt obefogad samt föreslår att

gränsen för behållningens storlek sättes till 40,000 kronor, varigenom jämväl

överensstämmelse skulle vinnas med innehållet i 55 § 2 mom. kommunalskattelagen.

Därjämte föreslås borttagande av villkoret, att ömmande omständigheter

skola föreligga.

Riksräkenskapsverket finner ej skäl att göra befrielse från fastighetsskatt

beroende av mera kvalificerade förutsättningar än de som föreslagits

för befrielse från skattskyldighet för inkomst. Det förhållandet, att kommunerna

till följd av den med fastighetsskatt förenade förmånsrätten kunna

anse sig ha en säker rätt till densamma torde i detta sammanhang sakna

betydelse. Däremot torde den synpunkten böra beaktas, att särskilt

ägare av smärre jordbruksfastigheter ofta höra till de ekonomiskt minst bärkraftiga

skattskyldiga, och att en jordbruksfastighets avkastning i realiteten

ofta torde vara direkt betingad av brukarens personliga arbetsinsats.

Svenska landstingsförbundet anser det kunna ifrågasättas om icke beträffande

befrielse från fastighetsskatt samma bestämmelser rörande boets

behållning böra gälla som i övriga fall. För en fastighetsägares dödsbo, som

icke förfogar över några kontanta medel utöver fastigheten, torde det nämligen

bliva lika svårt eller i vissa fall till och med svårare än för en inkomsttagares

dödsbo att erlägga skatterna.

Länsstyrelsen i örebro län samt kammarrätten förorda jämväl en höjning

av maximigränsen för behållningens storlek till 40,000 kronor, dock med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

bibehållande av villkoret, att synnerligen ömmande omständigheter skola

föreligga för befrielses meddelande.

Frågan om de myndigheter som skola hava att pröva ärenden av ifrågavarande

slag har berörts i vissa av yttrandena.

Enligt Överståthållarämbetet synes viss tvekan kunna råda om vad som i

förslaget avses med beskattningsnämnd. Ämbetet yttrar:

»I 15 och 55 §§ avses tydligen taxeringsnämnd och ordinarie prövningsnämnd,

som hava taxeringsförfarandet om hand, och endast dylik nämnd

under det taxeringsår frågan berör. Däremot är ovisst örn med beskattningsnämnd

i 75 § förutom ordinarie prövningsnämnd och särskild prövningsnämnd

jämväl avses taxeringsnämnd. Det är här fråga om beslut att eftergiva

utskylder, som grunda sig på redan verkställd taxering. Jämlikt 95 §

taxeringsförordningen äger prövningsnämnd att besluta över gjorda framställningar

och enligt föreslagen ändring i paragrafen äger särskild prövningsnämnd

att pröva ansökan om befrielse från erläggandet av utskylder,

varom omförmäles i 75 § kommunalskattelagen m. fl. Taxeringsnämnd åter

äger enligt 77 § endast att verkställa taxering av dem, som äro skattskyldiga

inom nämndens taxeringsdistrikt. Någon rätt att fatta beslut om befrielse

av utskylder, som grunda sig på verkställd taxering, har icke taxeringsnämnden.

Om emellertid så är avsett, komma taxeringsnämnd och särskild

prövningsnämnd att under stor del av året hava samma funktioner.

Ett förtydligande av, vilken nämnd i dylikt fall skall besluta örn befrielse

av utskylder, torde böra ske. För egen del får ämbetet framhålla, att det

vore lämpligast för enhetlighets vinnande, att endast prövningsnämnd behandlade

fråga om dylik befrielse jämlikt bestämmelserna i 95 § taxeringsförordningen.

»

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att befrielse från skatt, som skulle

utgå på grund av ännu icke verkställd taxering, må medgivas av den beskattningsnämnd,

som skolat verkställa taxeringen. Befrielse från skatt, som

belöper å redan verkställd taxering, torde endast få medgivas av särskild

prövningsnämnd. Härigenom skulle undvikas den oegentlighet, som ligger

däri att samma taxeringsnämnd upphäver ett sitt föregående år fattade beslut,

varjämte bättre förutsättningar skulle skapas för önskvärd likformighet

och reda vid befrielse från redan påförda utskylder.

Länsstyrelsen i Uppsala län förordar en särskild granskning av prövningsnämnd

beträffande beslut om befrielse där behållningen i boet överstigit

40,000 kronor. Därigenom skulle kontroll vinnas över bestämmelsernas likformiga

tillämpning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att ansökning ingives till och handlägges

av prövningsnämnd efter hörande av vederbörande taxeringsnämndsordförande.

Därest denna anordning icke skulle finnas lämplig föreslår

länsstyrelsen att samtliga taxeringsnämnders beslut i förevarande fall underställas

prövningsnämndens granskning.

Den uppfattning som av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gjorts

gällande rörande denna fråga framgår av det förut anförda.

Kammarrätten ifrågasätter införande i taxeringsförordningen av bestäm
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

xnelser rörande de ordinarie beskattningsnämndernas verksamhet beträffande

befrielse från erläggande av utskylder.

Rörande de betingelser under vilka ärenden om dödsbobefrielse skola upptagas

till prövning hava jämväl vissa myndigheter yttrat sig.

Överståthållarämbetet anser att ansökan om dödsbobefrielse bör inges

inom andra året efter dödsfallet.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län anser det icke opakallat att sätta

en gräns framåt i tiden för beskattningsnämnds behörighet att upptaga framställning

örn befrielse från erläggande av utskylder. Länsstyrelsen yttrar

beträffande sådan framställning:

, »För normala fall kommer väl en dylik att upptagas av särskild prövningsnämnd

mot slutet av taxeringsåret eller av beskattningsnämnd under det

närmast därefter följande kalenderåret (under vilket ju uppbörden fortsätter

och avslutas). Men författningsförslaget synes ej lägga hinder i vägen

för att framställning göres senare, om blott den grundläggande förutsättningen

— att dödsfallet inträffat innan den på taxeringen grundade

uppbörden avslutats — är för handen. Det torde kunna antagas, att framställningarna

bliva allt mera svårbedömliga, ju längre tid hinner förflyta

efter beskattningsåret och dödsfallet, och det lärer för övrigt vara i

alla parters intresse, att ärenden av här ifrågavarande art behandlas utan

onödigt dröjsmål. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, örn icke ett stadgande

bör införas av innehåll, att framställning om befrielse från erläggande av

utskylder på grund av visst års taxering skall, vid äventyr av att icke upptagas

till prövning, ingivas till beskattningsnämnd eller länsstyrelse före utgången

av kalenderåret närmast efter taxeringsåret.»

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhäver jämväl önskvärdheten av att

en tidsbegränsning införes för framställning örn skattebefrielse samt påpekar

att deklarationer icke finnas tillgängliga för längre tid än sex år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det olämpligt att taxeringsnämnd ex

officio skall iakttaga den i 55 § kommunalskattelagen och 23 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade rätten till skattebefrielse.

I varje fall anser länsstyrelsen det i nämnda paragrafer förekommande

kategoriska uttrycket »skall» böra utbytas mot »må». Detsamma föreslås

av länsstyrelsen i Kristianstads län. Jämväl länsstyrelserna i Kalmar

samt Göteborgs och Bohus län tillråda att i samtliga fall befrielse meddelas

först efter ansökning.

Rörande yttrandena i vad de avse utformningen i övrigt av ifrågavarande

författningsförslag må här återgivas följande:

Överståthållarämbetet upptager frågan, huru förfaras skall vid brist i boet,

då skattebefrielse följaktligen ej kommer dödsbodelägarna till godo:

»Ämbetet får emellertid beträffande utformningen framhålla, att vid frikallelse

från skattskyldighet liksom hittills bl. a. satts som villkor, att behållningen

i boet icke överskrider visst belopp. Detta torde allmänt hava

tolkats så, att örn brist i boet föreligger, frikallelse utan närmare prövning

bör ske. Örn vid sådant förhållande ett efterskänkande av skatter kan föranleda,

att materiell förmån beredes de efterlevande, synes fog förefinnas för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

befrielsen. Är emellertid bristen så stor att, även om skatterna efterskänkas,

betydande brist ändock föreligger i boet och förty de efterlevande, som

ej svara för den avlidnes utskylder med mera än tillgångarna i boet, ej beredas

någon lindring för sin försörjning, synes en skattebefrielse blott bliva

till förmån för fordringsägarna i boet. Något skäl, varför stat och kommun

i dylikt fall skall komma i andra hand, torde ej finnas. Med den utökning

av skattebefrielse för arbetsinkomst, som sker, kan det röra sig om betydande

belopp. Det vore önskvärt, att frågan beröres t. ex. i anvisningarna

till 55 § kommunalskattelagen.»

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller värdet av utförliga anvisningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar önskvärdheten av att lagtexten

i vissa avseenden förtydligas.

Liknande önskemål uttalas av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar:

»Såsom ett absolut villkor för den i föreliggande förslag tänkta befrielsen

fran skattskyldighet för fastighet eller inkomst eller från utskylder synes

böra uppställas, att bodelägama icke gjort eller hava för avsikt att göra sig

urar va. Eventuell befrielse skulle eljest komma att innebära ett avstående

fran det allmännas sida från dess prioriterade fordran för utskylder till förmån

för oprioriterade borgenärer.

Ett spörsmål på här ifrågavarande område, som örn möjligt borde lösas i

nu förevarande sammanhang är, huru man skall kunna säkerställa, att eventuell

befrielse fran skattskyldighet eller utskylder tillgodokommer den eller

de bodelägare, som med befrielsen avses. I ett dödsbo kan exempelvis finnas

flera bodelägare, av vilka endast vissa varit beroende av den avlidne för

sin försörjning, under det att detta icke varit fallet beträffande övriga bodelägare,

vilka natt den ekonomiska ställning att de helt kunna sörja för sig

själva. Då man får förutsätta, att dödsboet medgives befrielse endast i den

utsträckning, som betingas av vissa bodelägares ekonomiska ställning, torde

man, örn icke obehöriga dödsbodelägare skola vinna fördel av befrielsen,

böra söka finna en form för att i beskattningsnämnds beslut örn befrielse

angiva bodelägarnas betalningsansvar för de utskylder, som kunna komma

att utgå eller kvarstå efter befrielsen.

Slutligen får länsstyrelsen uttala önskvärdheten av ali två i förslaget liksom

i nu gällande lagstiftning på området förekommande begrepp måtte närmare

klarläggas, nämligen bodelägare’ och ''behållning i boet’.

I den skattelagstiftning, sorn tillkom år 1928, torde med bodelägare, i varje

fall ursprungligen, hava avsetts allenast dem, som enligt då gällande lag ägde

del i behållningen i boet efter en avliden, sedan eventuella legat utgått därur.

Såsom dödsbodelägare skall numera jämlikt lagen den 9 juni 1933 örn boutredning

och arvskifte jämväl räknas universell testamentstagare, som alltså

enligt föreliggande förslag under i övrigt angivna förutsättningar skulle kunna

komma i åtnjutande av föreslagen befrielse från skattskvldighet eller utskylder.

Det torde kunna ifrågasättas, örn samma skäl till sådan befrielse

kan anses föreligga i sist angivna fall som da fråga är örn den avlidnes arvsberättigade

sk\ Idemän eller make, och ett klarläggande på denna punkt i

aiY* kommunalskattelagen och förordningen örn statlig inkomst
och

formögenhetsskätt kunde enligt länsstyrelsens mening vara befogat.

Såsom behållning i boet efter en avliden skattskyldig torde såsom regel

hittills hava betraktats det resultat, som bouppteckningen efter honom utvisät

Särskilt i det fall att bland boets tillgångar ingått fast egendom, som

därvid enligt gällande bestämmelser upptagits till sitt taxeringsvärde, kan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.

29

elen sålunda beräknade behållningen i boet bliva missvisande. Om boets

tillgångar realiserats torde den fasta egendomen nämligen hava inbringat betydligt

mera än det i bouppteckningen upptagna taxeringsvärdet. Likaledes

påverkas boets behållning enligt bouppteckningen icke alltför sällan genom

att såsom skuld i boet upptagits vissa bodelägares fordran till icke

obetydliga belopp för innestående lön, varjämte beräknade senare förfallande

utskylder merendels upptagas såsom skuld. Särskilt anmärkningsvärt

måste det vara, att sistberörda två poster skola få vara medbestämmande

vid bedömandet av viss förutsättning för befrielse från skattskyldighet för

inkomst eller utskylder för sådan, då här oftast blir fråga antingen örn boets

skuld till sådana bodelägare, som få njuta förmån av eventuell befrielse, eller

om utskylder, som skulle inbegripas i befrielsen, eller måhända örn båda

dessa till minskning av boets behållning bidragande omständigheter.

Visserligen har enligt föreliggande förslag storleken av boets behållning

minskat i betydelse såsom förutsättning för erhållande av skattebefrielse för

dödsbo, men trots detta och särskilt örn beaktande skänkes åt det av länsstyrelsen

tidigare antydda behovet av en till storleken av boets behållning anknuten

spärr för befrielse i sådana fall där den avlidne haft inkomst av tjänst

eller eljest av personligt arbete, torde de av länsstyrelsen sålunda i här berörda

del framförda synpunkter icke böra förbigås.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser uttrycket »bodelägare, som vid hans

frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning», böra utbytas mot

»bodelägare, som för sin framtida försörjning kunna antagas bliva beroende

av dödsboet», eller något liknande, varigenom från skattebefrielse skulle uteslutas

de fall. där de efterlevande fått sin existens på så sätt säkrad, att de

insatts såsom förmånstagare till betydande försäkringsbelopp.

Landskumreraren i Örebro län ifrågasätter borttagande av orden »vid hans

frånfälle varit», enär fråga borde vara om vederbörandes försörjningsmöjligheter

för framtiden, ej hans försörjningsförhållanden vid dödsfallet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter lämpligheten att till anvisningarna

förlägga stadgande av sådan från själva författningstexten avvikan

de art som innehålles i det av utredningsmannen föreslagna sista stycket avanvisningarna

till 55 § kommunalskattelagen.

Kammarrätten ifrågasätter, huruvida någon ändring bör vidtagas i nu gällande

bestämmelser i vad de såsom villkor för skattebefrielse uppställa, att

den avlidne skall hava efterlämnat »make, oförsörjda barn eller andra bodelägare,

som vid hans frånfälle varit beroende av- honom för sin försörjning»,

och yttrar:

»I stället härför upptager förslaget såsom villkor, att den avlidne efterlämnat

''bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning’.

Den förenämnda relativsatsen i nu gällande stadgande har enligt

praxis ansetts hänförlig endast til! andra dödsbodelägare än efterlevande

make och oförsörjda barn. Delta har haft till följd, att hittills skattebefrielse

kunnat medgivas boet efter en avliden person även då dennes hustru, vilken

varit enda delägare i boet, icke varit beroende av honom för sin försörjning.

Med förslagets begreppsbestämning skulle befrielse i ett dylikt fall ej kunna

medgivas trots att omständigheterna kunna vara ömmande, varför förslaget

i denna del innebär en begränsning, som icke kan anses önskvärd. Lämpligen

skulle såsom villkor kunna uppställas, att den avlidne ''såsom bodel
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

ägare efterlämnat make, oförsörjda barn eller annan, som vid hans frånfälle

varit beroende av honom för sin försörjning’.»

Två kammarrättsråd hava i denna punkt uttalat avvikande mening i det

de ansett sig ej hava anledning avstyrka utredningsmannens förslag i denna

punkt.

Kammarrätten ifrågasätter vidare, huruvida så detaljerade anvisningar

som de till 55 § kommunalskattelagen föreslagna skola vara nödvändiga.

Därest anvisningar överhuvudtaget anses erforderliga, torde det räcka med

angivande av mera allmänna synpunkter eller sådana, som anknyta till frågan

örn befrielse för inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete. De nu

gällande bestämmelserna, till vilka inga anvisningar finnas, torde vid tillämpningen

icke hava vållat sådana svårigheter, att detaljbestämmelser ansetts

erforderliga.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida ej i anvisningarna till 55 §

kommunalskattelagen borde införas ett flertal exempel på fall, där endast

partiell skattebefrielse kan ifrågakomma, och föreslår för övrigt viss redaktionell

ändring av författningstexten.

Statskontoret anser lagtexten böra göras mera lättillgänglig.

Pensionsstyrelsen yttrar:

»Förslaget avser befrielse endast för skattebelopp, som skola erläggas efter

dödsfallet. I samtliga fall, som åsyftas bliva föremål för skattebefrielse, kan

redan nu enligt bestämmelser i 4 och 15 §§ lagen om folkpensionering befrielse

meddelas från erläggande av pensionsavgift.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om inoderskapspenning utgår

dylikt understöd till kvinna, som vid barnsbörd är i behov därav, vilket,

där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, skall anses vara fallet,

bland annat för gift kvinna, som sammanlever med sin man, därest för makarna

tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst tre

tusen kronor. Har det beskattningsbara beloppet upptagits högre än nu

sagts men äro med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna

särskilt ömmande, må ock behov av moderskapspenning anses vara

för handen.

I sin promemoria berör den sakkunnige det fallet, att maken dör och dödsboet

befrias från skatt, varvid fråga kan uppkomma, huruvida de nyssberörda

bestämmelserna — av vilka den förstnämnda anknyter till senast verkställda

taxering — skola anses hindra, att hänsyn tages till beslutet örn

skattebefrielse, då behovet av moderskapspenning prövas. Vad som möjligen

kunde ifrågasättas medföra sådant hinder vore skattebefrielsebeslutens

speciella karaktär och den omständigheten, att de ej inbegripas i taxeringen

i inskränkt mening. Den sakkunnige anser emellertid, att ifrågavarande bestämmelser

i förordningen om moderskapspenning enligt sin avfattning uppenbarligen

ge möjlighet att ta hänsyn till skattebefrielsebeslut. Någon ändring

av förordningen i syfte att möjliggöra detta skulle därför icke behöva

äga rum. Pensionsstyrelsen vill för sin del ansluta sig till vad i promemorian

sålunda anförts.

Enligt 24 § 1 mom. i den författningstext, som åtföljer promemorian och

som avser förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall vid

beviljande av framställning om skattebefrielse för dödsbo beskattningsnämn
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

31

den uträkna beskattningsbart belopp och meddela beslut, att skatten efter

dödsfallet skall utgå enligt debitering på grundval av sagda beskattningsbara

belopp i stället för det beskattningsbara belopp, som vid taxeringen fastställts.

Med detta förfarande synes vid prövningen av ansökan örn moderskapspenning

bli möjligt för vederbörande erkända sjukkassa, som verkställer prövningen,

att utan större omgång få del av det nya beskattningsbara beloppet,

vilket är av stor betydelse för underlättande av ifrågavarande ärendens handläggning.

»

I anslutning till sina anförda synpunkter har kammarrätten framlagt förslag

till ändrad lydelse av 75 § kommunalskattelagen. Detta lagrum skulle

sålunda erhålla ungefär följande innehåll:

1 mom. »Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet

varit här i riket bosatt, ej överstigit 40,000 kronor och bär den avlidne

såsom bodelägare efterlämnat make, oförsörjda barn eller annan, som vid

hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet,

örn synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, kunna av beskattningsnämnd

helt eller delvis befrias från skyldighet att utgöra utskylder på

grund av fastighetstaxering det år han avlidit eller året näst därefter i den

mån utskylderna skola erläggas vid uppbördsstämma, som avslutas efter

dödsfallet. Fråga om befrielse, som här avses, upptages beträffande taxering,

som skall äga rum under dödsåret, av beskattningsnämnd för detta ejler

nästpåföljande år och beträffande taxering, som skall äga rum under året

efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år.

Därest i fall, där ovan angivna betingelser äro för handen, avliden person

upptagits som skattskyldig för fastighet vid taxering under år närmast före

dödsåret, må beskattningsnämnd för dödsåret eller året därefter jämväl medgiva

dödsboet befrielse helt eller delvis från skyldighet att utgöra utskylder

på grund av samma taxering i den mån de skola erläggas vid uppbördsstämma,

som avslutas efter dödsfallet.»

2 mom. »Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet

varit här i riket bosatt, ej överstigit 40,000 kronor, och har den avlidne

såsom bodelägare efterlämnat make, oförsörjda barn eller annan, som vid

hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet

kunna av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skyldighet att utgöra

utskylder på grund av taxering för sådan den avlidnes inkomst, som

skall upptagas till beskattning under det år han avlidit eller under året näst

därefter, i den mån utskylderna skola erläggas vid uppbördsstämma, som

avslutas efter dödsfallet. Därest inkomst av tjänst eller eljest av personligt

arbete, som den avlidne haft under beskattningsåret, upphört att utgå vid

dödsfallet eller i nära anslutning till detta, eller därest synnerligen ömmande

omständigheter äro för handen, må befrielse som nu sagts medgivas även där

behållningen i boet överstigit 40,000 kronor. Fråga om befrielse, som här

avses, upptages beträffande inkomst, som skall taxeras under dödsåret, av beskattningsnämnd

för detta eller nästpåföljande år och beträffande inkomst,

som skall taxeras under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta

år.

Ilar i fall, där ovan angivna betingelser äro för handen, taxering för inkomst

åsalts den avlidne under år närmast före dödsåret, må beskattningsnämnd

för dödsåret eller året därefter jämväl medgiva dödsboet befrielse helt

eller delvis från skyldighet att utgöra utskylder på grund av samma taxering

i den mån de skola erläggas vid uppbördsstämma, som avslutas efter dödsfallet.

»

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

I anslutning till dessa ändringar skulle 15 § 2 mom. samt 55 § kommunalskattelagen

så ock 23 § statsskatteförordningen upphöra att gälla.

Slutligen hava i ett pär av de avgivna yttrandena gjorts uttalanden rörande

ifrågavarande skattebefrielses inverkan å arvsbeskattningen.

Sålunda ifrågasätter Överståthållarämbetet, huruvida icke bestämmelse bör

införas, att beslut av beskattningsnämnd örn befrielse från skattskyldighet

eller eftergift av utskylder, bör genom utdrag av nämndens protokoll delgivas

vederbörande rätt.

Samma synpunkt framföres av länsstyrelsen i Västmanlands län. Landskamreraren

i örebro län ifrågasätter örn icke, på grund av de förhållandevis

ringa belopp det här i allmänhet gäller, frågan lämpligast kunde ordnas genom

en ändring i arvsskatteförordningen, innebärande, att sådan nedsättning

av skattskyldighet, varom här är fråga, icke skall föranleda ändring av arvsskatten.

Departementschefen.

Behovet av åtgärder i syfte att mildra de obilliga verkningar i fråga örn

beskattningen, som vid dödsfall ofta bliva en följd av gällande skattesystem,

torde få anses i hög grad bestyrkt genom de remissvar som avgivits i anledning

av den företagna utredningen. Genomgående erkännes behovet av lagstiftning

i dylikt syfte, Visserligen förhåller det sig givetvis så, att skatten

rätteligen borde erläggas av beskattningsårets inkomster. Man kan emellertid

ej bortse från det faktum, att i flertalet fall avsättning under beskattningsåret

av medel till skatten underlåtes och att ofta av denna underlåtenhet

förorsakas verkningar, vilka te sig som en obillig hårdhet hos skattesystemet,

även om man principiellt kan göra gällande att dessa verkningar

i viss mån äro en följd av en försummelse hos den avlidne. Då dessa

obilliga verkningar ej göra sig gällande för den som underlåtit att i tid

avsätta medel till skatten, utan för dennes anhöriga, ligger häri en klar

olikhet mot förhållandena vid pensionering, arbetslöshet m. m. Vad

pensionering angår är för övrigt, som jag redan i direktiven för den verkställda

utredningen framhöll, till skillnad från förhållandena i flertalet fall

vid dödsfall fråga om en på förhand beräknelig utveckling av vederbörandes

ekonomi. Vid arbetslöshet är vanligen fråga om ekonomisk oförmåga av

övergående art, varför ett mildrande av obilliga verkningar i dylikt fall synes

böra ernås på andra vägar än dem som framstå såsom naturliga vid dödsfall.

Utredningsmannens föreliggande förslag utgår från den grandtanken att

skattebefrielsen skall avse de utskylder som enligt gällande ordning för uppbörden

skola erläggas efter dödsfallet, men ej sådana som skolat erläggas å

uppbörd dessförinnan, samt att befrielse bör medgivas för att nedbringa uiskylderna

ungefär till den nivå som blir normal för dödsbodelägarna efter

dödsfallet, d. v. s. i sådana fall där utskyldernas erläggande av dödsbodelägarna

närmast skulle tc sig som en personlig börda för dessa. Ömmande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

33

omständigheter böra således icke vara ett villkor för sådan skattebefrielse som

åsyftar att nedbringa utskylderna till nämnda nivå. Det bör ej begäras av

dödsbodelägarna att dessa skola betala skatt för den avlidne under sådana

förhållanden, då de genom skattebetalningen skulle få de existensmöjligheter,

som stodo dem till buds vid frånfället, försämrade. Å andra sidan har anledning

ej ansetts föreligga att eftergiva skatt i den mån dennas betalning

närmast skulle betraktas som minskning i ett påräknat arv, vilket i och för

sig är ägnat att förbättra dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden.

Längre gående skattebefrielse än den varigenom skatten omedelbart efter

dödsfallet bringas ned ungefär till den nivå, som framgent blir normal för

dödsbodelägarna, bör däremot förekomma endast örn särskilda billighetsskäl

tala därför. Det är av dylik grund som utom för undantagsfall villkoret

om visst maximibelopp för behållningen i dödsboet uppställts för befrielse

från skatt, vilken belöper på annan inkomst än av tjänst eller eljest av personligt

arbete. Och det är likaledes av dylika skäl som det lagts i beskattningsnämndernas

skön att i de särskilda fallen bedöma graden av skattebefrielsen

efter skälighetssynpunkter. Att detta är den föreslagna lagstiftningens innebörd

markeras dels genom ordet »äger», dels därav att såsom villkor för

skattebefrielse i fråga örn dödsbo med en behållning överstigande 40,000 kronor

fordras synnerligen ömmande omständigheter. Meningen är uppenbarligen

ej att just vid den angivna gränsen en plötslig stark skärpning av villkoren

för skattebefrielse skall inträda. En följdriktig tillämpning av hithörande

bestämmelser kräver, att även om behållningen understiger 40,000 kronor skälighetssynpunkter

skola göra sig gällande. Det är väl att märka att i de fall

där enligt förslaget skattebefrielsen gjorts beroende av dödsbobehållningens

storlek — om man bortser från att det även i dessa fall kan vara fråga om

bortfallande arbetsinkomster —- de existensmedel som stått den avlidne till

buds vanligen övergå å de efterlevande, och att sålunda en eftergift av skatten

där ofta betyder ett nedbringande av skattebördan under den nivå som

gällt för den avlidne och som i framtiden kommer att gälla för de efterlevande.

För en sådan eftergift böra verkliga billighetsskäl krävas.

Det sätt som av utredningsmannen föreslagits för lösning av den honom

förelagda utredningsuppgiften har också gillats av nästan alla de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna. Vissa länsstyrelser ävensom kammarrätten

hava dock ställt sig på den ståndpunkten att den regel som tar hänsyn

lill storleken av behållningen i boet borde göras till huvudregel, och att därtill

borde göras ett supplerande tillägg, enligt vilket i fråga örn arbets- och liknande

inkomster befrielse skulle kunna medges även där det eljest gällande villkoret

om visst maximum för behållningen i boet överskredes. Innebörden av

så utformade bestämmelser skulle väl närmast vara den, att i fråga om arbetsinkomster

ömmande omständigheter kunde väntas föreligga i större utsträckning

än beträffande andra inkomster. Dessa förslag skilja sig sålunda

till sitt innehåll rätt väsentligt från det av utredningsmannen framlagda. För

egen del finner jag mig höra i det väsentliga biträda utredningsmannens

Bihang till riksdagens protokoll 1040. 1 sami. Nr 40.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

förslag, som jag betraktar mera som tillkommet i syfte att rätta ett fel

av ej ringa räckvidd i gällande skattesystem — om jag i detta uttryck innefattar

såväl de materiella skattebestämmelserna som föreskrifter om taxering

och uppbörd — än som ett försök att avvärja obilliga verkningar vid mer

eller mindre ömmande omständigheter. Utan tvivel innebär även utredningsmannens

förslag en kompromiss mellan olika synpunkter. Dess ofullkomlighet

belyses ej minst av den av länsstyrelsen i Kalmar län framförda

synpunkten att dödsbodelägarnas ekonomiska ställning och deras beroende

av den avlidne för sin försörjning kan beträffande ett och samma dödsbo

ställa sig olika för de skilda dödsbodelägarna, varför en dödsbobefrielse kan

komma även dem till godo som rätteligen ej borde erhålla del av denna.

Ett hänsyntagande till olika dödsbodelägares ställning skulle emellertid

medföra så utomordentligt komplicerade regler —- om dylika överhuvud

skulle kunna inpassas i skattesystemet — att det synes uteslutet att reflektera

på sådana regler. Det bör för övrigt märkas, att olägenheterna av nämnda

förhållande göra sig gällande med desto större skärpa ju större vikt man

tillmäter ömmande omständigheter såsom grund för skattebefrielsen. Av

remissvaren vill det synas som om den tankegång som följts i utredningsmannens

förslag tillfredsställer en allmänt rådande uppfattning om vad som

är skäligt och billigt.

Jag vill här tillägga att, även om den regel som avser arbetsinkomster

kommer att stå som den primära huvudregeln, det likväl är sannolikt att

man i praktiken ofta kommer att nöja sig med ett konstaterande att förutsättningar

för full befrielse föreligga med hänsyn till den ringa behållningen

i boet och till skälighetssynpunkter, samt att man följaktligen ej kommer

att ställas inför frågan huru tillämpningen av den primära regeln skulle

te sig. De nya svårigheter, som skapas genom den föreslagna nya lagstiftningen,

torde sålunda väsentligen inskränka sig till att avse de bestämmelser

som innebära en utvidgning av området för skattebefrielsen.

Att befrielsen bör avse utskylder, som rätteligen skola erläggas efter dödsfallet,

finner jag vara i sin ordning. I anledning av en anmärkning av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill jag framhålla, att om en utskyld,

som enligt de antagna grunderna bör omfattas av befrielsen, redan

blivit erlagd, denna givetvis bör restitueras. Örn exempelvis en skattskyldig

vid första uppbördsstämman eller uppbördsterminen erlagt utskylderna i deras

helhet, bör, örn han avlider före nästa uppbördstillfälle, dödsboet ej komma

i sämre läge än om de på detta uppbördstillfälle belöpande utskylderna

ej blivit erlagda.

Ej heller de grundprinciper, på vilka förslaget i formellt avseende bygger,

hava i allmänhet gjorts till föremål för anmärkningar. Kammarrätten har

emellertid här avvikit från den förhärskande uppfattningen och ansett bestämmelserna

genomgående böra utformas såsom befrielse från erläggande

av vissa utskylder, medan de nuvarande reglerna örn befrielse från skattskyldighet

skulle slopas. Obestridligen erbjuder kammarrättens förslag i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

35

denna punkt vissa fördelar i redaktionellt avseende. Kammarrätten synes

också förmena att dess förslag skulle tämligen väl överensstämma med gällande

rätts verkliga innebörd, och att följaktligen de nu bland bestämmelserna

om skattskyldighet i kommunalskattelagen upptagna reglerna egentligen

ej hörde hemma bland dessa. Om denna kammarrättens uppfattning

överensstämmer med vad som åsyftades vid kommunalskattelagens tillkomst

vill jag lämna därhän. I varje fall synes kammarrättens förslag

mindre praktiskt. Följdriktigt skulle det innebära att taxering för full inkomst

och förmögenhet alltid skulle påföras dödsboet och utskylder på grund

av taxeringen debiteras för att sedermera helt eller delvis avkortas, samt att

detta förfaringssätt skulle tillämpas ej blott vid taxering under dödsåret utan

även vid taxering påföljande år. Om detta ej är avsikten, synas särskilda

föreskrifter erforderliga för att klargöra detta. Av visst intresse är att länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län velat gå den rakt motsatta vägen: att

genomgående låta skattebefrielsen få formen av ändrad taxering. Mig vill

det synas, som om utredningsmannens förslag på ett naturligt sätt anknyter

till förfarandet i övrigt i taxeringsärenden. Örn dödsfallet blir känt innan

den ordinarie taxeringen för året avslutats, sker taxeringen i fråga om den

avlidne omedelbart med hänsyn till de ändrade förhållandena. Utskylder

påföras direkt på grundval av denna taxering. Vid total befrielse från

skattskyldighet — vilket säkerligen blir det vanligaste fallet — kommer under

året efter dödsfallet ingen annan åtgärd av taxeringsnämnden att erfordras än

en anteckning i taxeringslängden om befrielse. Har taxeringen däremot redan

fastställts, så innebär sedermera meddelad befrielse ej att taxeringen undanröjes,

utan avser befrielsen endast erläggande av utskylder på grund av

taxeringen, i överensstämmelse med den tankegång till vilken jämväl kammarrätten

anslutit sig. Genom att 55 § kommunalskattelagen och 23 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt innehålla samtliga de

regler, som skola tillämpas vid den ordinarie taxeringen, och 75 § kommunalskattelagen

och 24 § statsskatteförordningen de särskilda bestämmelser,

som jämte de materiella föreskrifterna i nyssnämnda lagrum komma att

tillämpas vid eftergivande av påförda utskylder, torde någon sammanblandning

eller oreda i praktiken ej behöva befaras. I och för sig är det otvivelaktigt

en fördel alt bestämmelser i ämnet återfinnas där man enligt sakens

natur torde vänta sådana, nämligen bland bestämmelserna om skattskyldighet.

Jag anser sålunda att det skulle medföra viss praktisk olägenhet att i

detta avseende följa kammarrättens mening. Däremot instämmer jag i det

från ett par håll framkomna förslaget, alt 55 § liksom 15 § 2 mom. kommunalskatlelagen

böra innehålla hänvisning till 75 §. Motsvarande hänvisning

torde följdriktigt lämpligen böra göras i 23 § statsskatteförordningen till

24 § nämnda förordning, fastän, då här fråga är örn två på varandra följande

paragrafer, en hänvisning icke är ur prakliska synpunkter lika behövlig.

Vad detaljerna i nu ifrågavarande lagrum angår ansluter jag mig till utredningsmannens

förslag att skattebefrielsen inskränkes att gälla sådana fall

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

då dödsbodelägarna vid dödstillfället varit beroende av den avlidne för sin

försörjning. Ett par uttalanden i yttrandena ge mig anledning till påpekandet,

att det här är fråga om ett formellt villkor för skattebefrielsen, men

att vid skälighetsprövningen i fråga om dennas omfattning dödsbodelägarnas

framtida försörjningsförhållanden bliva av stor betydelse. Detta framgår

nogsamt av anvisningarna till 55 § kommunalskattelagen.

Emellertid har jag funnit en formell omarbetning av de lagrum varom

här är fråga önskvärd. En någorlunda tillfredsställande koncentration av

själva lagtexten är dock knappast tänkbar, örn denna skall innehålla mer

än mycket knapphändiga antydningar örn de grunder som böra tillämpas

vid medgivande av befrielse. Anvisningarna komma därför att innehålla

bestämmelser som helst bort ha sin plats i själva lagtexten. Det

må emellertid framhållas, att ett sådant förfaringssätt redan tidigare ej

kunnat undvikas, då man velat behålla lagtexten någorlunda överskådlig.

Genom de ändringar i författningstexten, som jag nu föreslår, torde för övrigt

vissa av de önskemål som framkommit i yttrandena bliva tillgodosedda.

Detta gäller likväl ej alla framställda anmärkningar. Sålunda torde det ej

vara möjligt att genom särskilda stadganden förhindra att skattebefrielsen

exempelvis i händelse av urarvagörelse m. m. kommer andra än dödsbodelägarna

tillgodo. Vid bedömande av skäligheten av en befrielse torde dock

stundom viss hänsyn kunna tagas till dylik eventualitet. Vid författningstextens

•—- och särskilt anvisningarnas — avfattning har för övrigt förelegat

den sedvanliga svårigheten att mot varandra avväga kravet på koncentration

och önskvärdheten att meddela så god upplysning som möjligt om lagstiftarnas

intentioner. Även i detta avseende kan det sägas, att förslaget

innebär en kompromiss mellan de olika ytterligheterna.

Vad fastighetsskatten angår ansluter jag mig till det bl. a. av kammarrätten

framlagda förslaget att såsom villkor för skattebefrielse kräva synnerligen

ömmande omständigheter, men att öka den såsom villkor för skattefrihet

gällande maximigränsen för storleken av behållningen i boet från

30,000 till 40,000 kronor.

Rörande formen för ifrågavarande skattebefrielse har i yttrandena särskilt

framhållits önskvärdheten av att klargöra, huruvida under tid, då taxeringsnämnd

sammanträder, denna eller den samtidigt fungerande särskilda prövningsnämnden

skall äga kompetens att pröva frågor om skattebefrielse. Tilllika

har berörts frågan, huruvida ej ansökningsförfarande städse borde krävas

för dödsbobefrielse även då rätten därtill prövas i det ordinarie taxeringsförfarandet.

Vad den förra frågan angår får jag framhålla, att denna ej

är ny, utan att motsvarande spörsmål föreligger redan enligt gällande lagstiftning.

Enligt mitt förmenande torde det emellertid vara i överensstämmelse

med allmänna rättsgrundsatser, att en fråga ej går till högre instans,

då den kan prövas av en lägre, och att följaktligen under angivna förutsättning

prövningen rätteligen bör ankomma på taxeringsnämnden. Jag underskattar

icke betydelsen av de skäl, som i vissa yttranden framförts för att

i stället anförtro prövningen av ifrågavarande ärenden åt särskilda prov
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40-

37

ningsnämnden, men jag tror det dock vara naturligast och enklast att i första

hand överlämna denna prövning åt taxeringsnämnden, som företräder den

största personkännedomen och som för övrigt normalt kommer att i första hand

handlägga de ärenden, som avse befrielse från skattskyldighet. Att fordra

ett ansökningsförfarande såsom obligatoriskt beträffande ifrågavarande ärenden

synes jämväl innebära en onödig omgång, varför jag ej anser mig böra

föreslå något sådant. Örn en beskaltningsnämnd erhåller kännedom örn ett

dödsfall, som kan tänkas föranleda befrielse, bör enligt allmänna regler nämnden

inhämta nödiga upplysningar för taxeringens verkställande. Om dödsfallet

ej kommer till taxerings- eller prövningsnämndens kännedom innan

taxeringen fastställts, eller, efter erhållen kännedom därom, upplysningar som

befinnas nödiga för ett ståndpunkttagande till frågan om befrielse ej hunnit

införskaffas, ligger det i sakens natur att taxeringen av den avlidne får ske i

vanlig ordning, medan ansökan om befrielse från erläggande av utskylder på

grund av taxeringen efteråt kan göras av dödsbodelägarna. Dylik ansökan

synes böra göras senast kalenderåret efter dödsåret. Föreskrift i sistnämnda

avseende synes böra meddelas, medan en antydan om förfaringssättet i övrigt

synes kunna göras i 55 § kommunalskattelagen och 23 § statsskatteförordningen.

Med hänsyn därtill att fråga är örn tillämpning på detta specialfall

av redan gällande allmänna regler, synes något särskilt stadgande i ämnet i

taxeringsförordningen ej erforderligt.

Av länsstyrelsen i Kalmar län har framställts frågan, huruvida bouppteckningens

summa för behållningen i boet äger ovillkorligt vitsord vid prövning

av rätt till skattebefrielse i sådana fall där storleken av denna behållning

äger betydelse. Jag är benägen att besvara denna fråga jakande men

vill tillägga att, med hänsyn därtill att nämnda gräns enligt förslaget ej är

bindande, de oegentligheter till vilka en oriktig dödsbovärdering kunna leda

hädanefter ej torde behöva bliva av större betydelse.

Bland de författningar som kunna beröras av det föreliggande förslaget

är, jämte de av utredningsmannen berörda, numera även förordningen om

värnskatt. I denna erfordras ett par redaktionella ändringar.

Den omständigheten att ifrågavarande lagstiftning ej kan träda i kraft

förrän in på år 1940 synes ej behöva hindra dess tillämpning beträffande

dödsfall efter detta års ingång, även om dödsfallet ägt rum före lagstiftningens

ikraftträdande.

Vad angår frågan om dödsbobefrielses inverkan på arvsbeskattningen torde,

därest föreskrifter om kontrollåtgärder visa sig behövliga, sådana kunna

utfärdas i administrativ ordning.

Vad för övrigt i yttrandena anförts eller eljest i ärendet förekommit ger

mig ej anledning till något särskilt uttalande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit

måtte i proposition föreslå riksdagen att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

antaga inom finansdepartementet utarbetade förslag till

dels lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

dels förordning angående ändrad lydelse av 23 och 24 §§

förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt,

dels förordning angående ändrad lydelse av 7 och 8 §§ förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å

förmögenhet,

dels förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§

förordningen den 15 december 1939 (nr 858) om värnskatt,

dels förordning örn ändrad lydelse av 95 § och 128 § 1

mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),

dels ock lag angående ändrad lydelse av 57 § lagen den 7

juni 1934 (nr 242) om vägdistrikt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 40.

1

Bilaga.

P. M.

rörande skattebefrielse för dödsbo.

Utredningsuppdraget.

Åt undertecknad har den 25 februari 1939 uppdraga att inom finansdepartementet

biträda med utredning av frågan, huruvida och i vad mån en utsträckning

bör ske av rätten till skattebefrielse beträffande avliden persons

inkomst och förmögenhet.

I det anförande, varmed departementschefen i statsrådet motiverade sitt

förslag om tillkallande av sakkunnig för nämnda utredning (den 24 februari

1939), yttrade han i huvudsak följande:

»I det betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet

och folkbokföringen m. m., som nyligen avlämnats av 1936 års uppbördskommitté,

har särskilt beaktats önskemålet att såvitt möjligt förkorta tiden

mellan inkomstens förvärvande och betalningen av den därå belöpande skatten.

Kommittén har ock framlagt förslag om tidigare uppbördsterminer, men

även om detta förslag genomföres kommer tidrymden mellan inkomstförvärvet

och uppbörden att bli tämligen lång, och de olägenheter som äro en följd

av detta förhållande komma att i ej ringa mån kvarstå. Bland dessa olägenheter

märkas särskilt de ofta påpekade svårigheter, som efter en familjeförsörjares

död inställa sig för de efterlevande att betala de på den avlidne

belöpande skatterna, särskilt i sådana fall då han åtnjutit en i jämförelse

med de existensmedel, vilka stå den efterlevande familjen till buds, stor personlig

arbetsinkomst och då dödsfallet följaktligen betyder en plötslig, betydande

försämring av försörjningsförhållandena. Olägenheter av liknande

art kunna väl göra sig gällande även i andra fall såsom vid löntagares inträde

i pensionsåldern o. dyl. Men mellan dessa fall föreligger den olikheten,

att dödsfallet och den därav följande ändringen i det ekonomiska läget

vanligen ej kan förutses, medan vid pensionering fråga är örn en på förhand

beräknelig utveckling av vederbörandes ekonomi.

Gällande lagstiftning stadgar för det fall att skattskyldig avlidit möjlighet

för efterlevande, vilka varit beroende av honom för sin försörjning, att av

beskattningsnämnd erhålla befrielse helt eller delvis från skattskyldighet för

den avlidnes inkomst eller förmögenhet som skolat tagas till beskattning under

det år då han avlidit eller under året näst därefter, under förutsättning

att behållningen i dödsboet ej överstiger visst belopp. Denna möjlighet synes

mig dock ej i tillräcklig utsträckning avhjälpa de stundom framträdande obilliga

verkningarna av rådande system. Att utsträcka den redan gällande möjligheten

till skattebefrielse till att kunna avse även tidigare taxering än den

som äger rum under dödsåret synes ligga nära till hands. När det gäller

att i övrigt komma till rätta med det föreliggande spörsmålet synas olika

vägar tänkbara. Ett sätt är att göra en utsträckt skattebefrielse i huvudsak

beroende av inkomstens karaktär av arbetsinkomst och låta hänsyn till storleken

av behållningen i dödsboet bliva av mer underordnad betydelse, ett

annat sätt är att höja det belopp för behållningen i dödsboet, som utgör gräns

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

för skattebefrielsen, men överlåta åt beskattningsmyndigheterna att inom

nämnda gräns företaga en noggrannare avvägning med hänsyn till de individuella

förhållandena än som för närvarande äger rum. Måhända stå också

andra möjligheter till buds för frågans lösning. Huruvida en eventuell

skattebefrielse bör påverka en redan ågången arvsbeskattning är en fråga,

som i detta sammanhang ej bör förbises. Emellertid kan ej ställning tagas

till det föreliggande lagstiftningsspörsmålet utan särskild mera ingående utredning,

en utredning som jämväl synes böra taga sikte på den ekonomiska

betydelsen för stat och kommuner av de åtgärder, vilka vid närmare prövning

synas kunna ifrågakomma. En utredning i ämnet synes därför böra

företagas och så bedrivas, att förslag i frågan kan föreläggas 1940 års riksdag.

Utredningen synes lämpligen kunna anförtros åt särskild sakkunnig

inom finansdepartementet.»

Gällande lagstiftning.

Rörande möjligheten för dödsbo att erhålla befrielse från erläggande av

fastighetsskatt stadgas i 15 § 2 mom. kommunalskattelagen:

»Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet

vant här i riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor, och har den avlidne efterlämnat

make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans frånfälle

varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna av beskattningsnämnd

helt eller delvis befrias från skyldighet att utgöra fastighetsskatt

för det år han avlidit eller för året näst därefter. Har den avlidne

efterlämnat mer än två bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av

honom för sin försörjning, må sådan befrielse kunna medgivas, därest behållningen

i boet ej överstigit 30,000 kronor. Fråga om befrielse, som här avses,

upptages beträffande taxering, som skolat äga rum under dödsåret, av beskattningsnämnd

för detta eller nästpåföljande år och beträffande taxering,

som skolat äga rum under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för

detta ar.»

Beträffande skattskyldighet för inkomst, som åtnjutits av avliden person,

stadgas i 53 § 3 mom. kommunalskattelagen:

»Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet inträffade,

oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne

haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall

därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag

skolat gälla för den avlidne.»

Örn befrielse för dödsbo från skattskyldighet till kommunal inkomstskatt

stadgas i 55 § kommunalskattelagen:

»Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet

varit här i riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor, och bär den avlidne eftermake,

oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans

frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna

av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skattskyldighet för sådan

^avlidnes inkomst, som skolat upptagas till beskattning under det år han

avlidit eller under året näst därefter. Har den avlidne efterlämnat mer än

tya bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

må sådan befrielse kunna medgivas, därest behållningen i boet ej

30-000 kronor. Fråga om befrielse, som här avses, upptages beträffande

inkomst, som skolat taxeras under dödsåret, av beskattningsnämnd

toi detta eller nästpåföljande år och beträffande inkomst, som skolat taxeras

under aret efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Vidare bör erinras om stadgandet i 75 § kommunalskattelagen, enligt vilket

för kommunal utskyld, som påförts avliden person eller på grund av bestämmelserna

i 53 § 3 mom. oskift dödsbo efter honom, dödsboet ej skall

svara med mera än tillgångarna i boet, och, om boet är skiftat, bodelägare icke

skall svara för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något

fall med mera än hans lott i boet utgör. Motsvarande gäller om kommunal

utskyld, som på grund av eftertaxering påförts i stället för avliden person

hans dödsbo.

Enligt 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gäller

beträffande befrielse från skattskyldighet till dylik skatt en föreskrift motsvarande

den som enligt 55 § kommunalskattelagen gäller beträffande kommunal

inkomstskatt. 24 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

innehåller en motsvarighet till föreskriften i 75 § kommunalskattelagen.

1 förordningen om särskild skatt å förmögenhet innehåller 7 § den föreskriften,

att där på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från

skattskyldighet till nämnda skatt, motsvarande befrielse skall åtnjutas jämväl

i fråga om särskild skatt å förmögenhet. Tillika stadgas i 8 § nämnda

förordning att, där jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna

i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans

lott belöper och allenast med sin lott i boet, motsvarande skall gälla i fråga

om särskild skatt å förmögenhet.

95 § taxeringsförordningen innehåller bl. a. följande föreskrift:

»Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §,

dels, såvitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan

befrielse från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 §

kommunalskattelagen samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt och 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet,

dels ock pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen örn folkpensionering.

Vad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd skall

hava motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd.»

Slutligen torde ock böra erinras om den föreskrift i 57 § lagen om vägdistrikt,

enligt vilken samma begränsning av ansvarigheten, som enligt 75 §

kommunalskattelagen är medgiven i fråga örn kommunala utskylder, skall

gälla även i fråga örn vägskatt.

Allmänna synpunkter rörande en reform.

De särskilda svårigheter som ofta uppstå för dödsbodelägare att erlägga

på den avlidne belöpande skatter sammanhänga väsentligen med vårt taxerings-

och uppbördssystem, enligt vilket skattelikvid överhuvud ej kan ifrågakomma

förrän taxeringen avslutats, så ock med den omständigheten,

att kommunala utskylder ej kunna uppbäras förrän kommunerna på grundval

av taxeringen fastställt den utdebiteringssats som fordras för att täcka det

påföljande årets utgifter. Rent principiellt borde ju skatten utgå av inkomsten

under det beskattningsår, till vilket den hänför sig. Emellertid

kommer denna princip i mycket ringa grad till uttryck i den praktiska

verkligheten. Det torde endast i ett mindre antal fall ifrågakomma, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

avsättningar till skatt verkligen göras av beskattningsårets inkomst. Även

där avsättning sker, måste den göras enligt en mycket summarisk uppskattningsgrund,

enär skattens storlek är beroende av åtskilliga när inkomsten

forvarvas okända omständigheter, bl. a. skattesatsen för såväl den statliga

som den kommunala beskattningen.

Vid jämna inkomster vålla de anmärkta förhållandena mindre olägenheter,

men där inkomsterna variera kunna olägenheterna bliva desto större.

Såsom särskilt stötande framstå dessa olägenheter, då vid dödsfall en stor

personlig arbetsinkomst bortfaller men utskylder på denna inkomst skola

erläggas under avsevärd tid efter dödsfallet. Såsom av det ovan citerade

departementschefsanförandet framgår är det ej att förvänta, att dessa olägenheter

skola kunna inom den närmaste tiden avhjälpas genom ett ändrat

uppbördsförfarande. Det återstår då att söka rättelse genom modifikation

av de materiella skattebestämmelserna, en modifikation som knappast står

väl tillsammans med dessa bestämmelsers principiella grund men som allmänt

torde anses motiverad med hänsyn till de stötande verkningar, vartill

bestämmelsernas tillämpning ofta leder i praktiken. Att ej i förevarande

sammanhang jämväl beaktas sådana olägenheter, som följa av inkomstminskning

vid löntagares inträde i pensionsåldern o. dyl., sammanhänger,

såsom av departementschefens anförande framgår, därmed att det vid pensionering

är fråga om en på förhand beräknelig utveckling av vederbörandes

ekonomi, något som ej är förhållandet vid ett oväntat dödsfall.

De mest betydelsefulla av de fall varom här är fråga äro givetvis sådana

där löne- och andra liknande tjänsteinkomster bortfalla i samband med dödsfa.

Het.

att låta befrielsen avse sådan å den ifrågavarande bortfallande inkomsten

belöpande skatt, som skall erläggas efter dödsfallet. Denna i departementschefens

anförande antydda anordning torde det ock vara möjligt att genomföra.

De föreskrifter, som lämpligen synas böra meddelas i sådant avseende,

bli\m emellertid mindre väl lämpade för eftergift av skatt i sådana fall, där

ej fråga är örn tjänste- eller andra personliga inkomster, men där dock skäl

för skattebefrielse måste anses föreligga. För dessa synes bibehållande av

bestämmelser liknande de nu gällande ligga närmast till hands, med den

ändring likväl, att eftergiften bör avse utskylder som skola erläggas efter

dödsfallet.

Måhända kunde man vara benägen att taga steget fullt ut och göra efterskänkande

av skatt pa bortfallande löne- och liknande inkomster till en

för alla fall gällande absolut regel. Spörsmålet skulle då endast betraktas

som en ren uppbördsfraga. Man torde dock knappast hava anledning gå

längre än till ett undanröjande av de särskilda olägenheter, som bliva en

följd av det gällande systemet, och låta beskattningen i övrigt bestå. Skattebefrielsen

synes sålunda alltjämt böra begränsas till sådana fall, då dödsbodelägarna

äro beroende av den avlidne för sin försörjning. Det är i sådana

fall, då dödsboets skatt närmast känns som en personlig börda för

dödsbodelägarna, som anledning finnes att ingripa. Detta torde vara fallet

allenast när den avlidne bestått dödsbodelägarna helt eller delvis deras försörjning,

d. v. s. då de varit för sin försörjning »beroende» av honom. I

andra fall betraktas skatten närmast som en minskning av påräknat arv. Det

lärer ej heller kunna förnekas, att vid bedömandet av skattens tyngd även

graden av beroendet spelar en betydande roll och följaktligen bör påverka

befrielsens omfattning.

Står man på denna ståndpunkt, är det tydligt, att man ej kan meddela allmänna

bindande föreskrifter rörande befrielsens omfattning. Det är här fråga

om omständigheter som måste bedömas i varje särskilt fall. Ett indivi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

5

duellt bedömande kan ej ske av andra än beskattningsnämndema, åt vilka

det måste anförtros att efter skälighetsgrunder bedöma hur långt befrielsen

skall sträcka sig. Det torde vara möjligt att till dessas ledning avfatta anvisningar

innehållande vissa allmänna regler för de fall då fråga är örn bortfallande

arbetsinkomst. I fråga örn andra inkomster är det knappast möjligt

att ens i anvisningsform meddela några föreskrifter. När det viktigaste fallet,

avseende löneinkomster och liknande, utskiljes och göres till föremål för

särskilda regler, bör det vara möjligt för beskattningsnämnderna att för de

återstående fallen verkställa en sådan saklig prövning som betingas av förekommande

olikheter.

Det läge väl nära till hands att i de fall, då befrielsen skall gälla skatt a

andra än löne- och liknande inkomster, fastställa olika belopp för behållningen

i dödsboet såsom villkor för befrielsen med hänsyn till antalet dödsbodelägare

m. m. I viss mån tages ju enligt gällande, år 1933 antagna, bestämmelser

sådan hänsyn, i det ett högsta belopp av 20,000 kronor fastställts

såsom villkor för dödsbos befrielse, men sådan befrielse kan äga rum

beträffande dödsbon upp till 30,000 kronor, där den avlidne efterlämnat

mer än två bodelägare som vid hans frånfälle varit beroende av honom för

sin försörjning. Det kan väl emellertid knappast göras gällande, att denna

anordning är i högre grad rationell. Framför allt synes det klart, att även

vid större behållning i'' boet än 30,000 kronor skattebefrielse kan vara påkallad

där många delägare finnas och nämnvärda andra försörjningsmöjligheter

saknas. Den omständigheten att en jämförelsevis långt gående skattefrihet

ifrågasattes beträffande löne- och liknande inkomster synes också böra hava

till följd att även beträffande andra slags inkomster något större frihet än för

närvarande medgives. Även i vissa sådana fall torde starka skäl för skattebefrielse

förekomma. Beaktas bör också att friheten kommer att gälla endast

utskylder som skola erläggas efter dödsfallet, under det för närvarande

befrielsen även kan komma att gälla redan före dödsfallet erlagda utskylder.

En höjning av gränsen till 40,000 kronor såsom allmänt villkor synes därför

befogad, men det synes också kunna ifrågasättas att låta beskattningsnämnderna

i särskilt ömmande fall, framför allt där dödsbodelägarna äro många,

medgiva skattebefrielse jämväl där behållningen i boet överstigit 40.000 kronor.

Att uttryckligen fastställa viss högsta gräns synes knappast nödvändigt,

då förefintligheten av synnerligen ömmande omständigheter kräves och omständigheterna

uppenbarligen bliva mindre ömmande i mån som behållningen

i boet blir större.

Beträffande fastighetsskatt torde starka skäl tala för borttagande även av

nu gällande skattebefrielse. Fastighetsskatten utgår med förmånsrätt t. o. m.

före inteckningar och bör följaktligen betraktas som en omkostnad av primär

natur, till vilken kommunerna böra hava en mycket säker rätt. Emellertid

synes ej kunna helt bortses därifrån att även i fråga örn fastighetsskatten synnerligen

ömmande fall kunna föreligga, särskilt där fastigheten minskats i

värde eller erläggandet av fastighetsskatten skulle för de efterlevandes

existens få en ödesdiger verkan, övervägande skäl kunna därför måhända

tala för bibehållande av möjligheten att erhålla befrielse från fastighetsskatt

men denna möjlighet synes böra begränsas till fall, där verkligt ömmande omständigheter

föreligga. Anledning att höja gränsen för ifrågavarande befrielse

lill högre belopp än 30,000 kronor synes ej föreligga. Däremot synes, då villkoret

om ömmande omständigheter införes, den alternativa 20,000-kronorsgränsen

kunna borttagas.

Befrielsen synes liksom nu böra avse alla slag av utskylder som utgå på

grund av de taxeringar, varom fråga är, d. v. s. skatt till primärkommuner av

alla slag, till landsting och till vägdistrikt, så ock den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

samt särskild skatt ä förmögenhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Sättet för reformens genomförande.

I tekniskt avseende blir i enlighet med det anförda huvudfrågan, hur en

sådan gränsdragning skall kunna åstadkommas att utskylder som skola erläggas

före dödsfallet utgå på den avlidnes inkomst oavkortad, medan befrielse

helt eller delvis kommer att gälla för utskylder som skola erläggas efter

dödsfallet. Den nu gällande anordningen, enligt vilken vid taxering av inkomst

och förmögenhet befrielse från skattskyldighet medgives med den påföljd

att skattereduktionen kommer att avse samtliga å ifrågavarande taxering

utgående utskylder, kan, om den nyss angivna tanken skall kunna tillgodoses,

tydligen icke tillämpas utom i sådana fall då alla dessa utskylder

skola erläggas efter dödsfailet. Den nuvarande ordningen är för övrigt såtillvida

mindre tillfredsställande att den, där taxering av den avlidnes inkomst

eller förmögenhet en gång ägt rum, innebär ett beskattningsnämndens

eget upprivande av en taxering, som verkställts av nämnden själv. I händelse

av besvär över endera taxeringen kunna vissa komplikationer uppstå.

Emellertid bör, såsom redan sagts, den skattebefrielse, varom fråga

är, anförtros åt taxeringsmyndigheterna och ej i första hand göras till en

debiteringsangelägenhet. Även tekniska skäl tala härför. Tillgång erfordras

till deklarationshandlingar, och endast taxeringsmyndighet är kompetent

att fastställa den grund, enligt vilken utskylderna efter dödsfallet skola

utgå. Tillika är det av vikt att erhålla ett beslut i sådan form att det

kommer att automatiskt påverka debiteringen av alla de slag av utskylder

som befrielsen skall gälla, d. v. s. alla de utskylder för vilka taxeringen skall

ligga till grund. Enklast synes vara att i sådana fall, då taxeringen redan

fastställts — i viss anslutning till vad som åtminstone på papperet gällde före

1928 års lagstiftning — låta beslutet innehålla en direkt förklaring att efter

dödsfallet utskylder skola utgå på grundval av ett nvuträknat belopp i stället

för det vid taxeringen fastställda. Detta beslut kommer ej till uttryck i taxeringslängden

-— utom möjligen såsom en formlös minnesanteckning eller

hänvisning i anmärkningskolumnen •— utan i beskattningsnämndens protokoll.

På grundval av detta beslut skall det tillkomma debiteringsmyndigheten

att avkorta det utskvldsbelopp som utgör skillnaden mellan den på

grundval av taxeringen fastställda utskyldssumman och den som erliålles vid

debitering på grundval av det av taxeringsnämnden angivna nya taxeringsbeloppet.

Ett sådant särskilt förfarande varom här är fråga behöver dock

ej användas där taxeringen ännu ej blivit fastställd, därest frågan om befrielse

hinner bringas till beskattningsnämndens — taxeringsnämndens eller

prövningsnämndens — kännedom innan den ordinarie taxeringen för året avslutats.

I dylikt fall komma ej några utskylder på grund av taxeringen att

utgå före dödsfallet, varför befrielsen kan avse alla uppbörder på grund av

det taxeringsbelopp som fastställes. Det finnes ingen anledning att från början

fastställa ett annat sådant belopp än det på grundval av vilket utskylderna

skola utgå. Här kan alltså den nuvarande tekniska anordningen i huvudsak

bibehållas. Man kunde rent av tänka sig att såsom vanliga taxeringsfall behandla

även övriga sådana fall, där skattebefrielsen skall avse samtliga utskylder,

som skola utgå på grund av det fastställda beloppet, d. v. s. där inga

utskylder på grundval av detta belopp skola erläggas före dödsfallet. Dylika

fall äro nämligen tänkbara, exempelvis där särskilda prövningsnämnden sammanträder

före avslutandet av höstens kronouppbörd. En dylik gränsdragning

synes emellertid opraktisk. Det vållar ej större svårigheter för beskattningsnämnd

att, där taxeringen en gång fastställts, meddela sådant beslut

örn skattebefrielse varom ovan talats än att direkt ändra taxeringen. Och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

formellt torde det vara mera tillfredsställande att lata den fastställda taxeringen

stå fast och låta befrielsebeslutet direkt gå ut på frihet från erläggande

av visst utskyldsbelopp.

Skatteförfattningarna innehålla redan nu vissa bestämmelser om skattefrihet

för dödsbo, vilka ej hänföra sig till själva taxeringen, nämligen de

som begränsa dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för utskylder till

behållningen resp. lotten i boet. I de paragrafer, som innehålla föreskrifter

i sådant avseende, synas bestämmelser om skattebefrielse varom här är

fråga kunna införas såsom nya moment. De paragrafer, som nu innehålla

stadganden örn befrielse från skattskyldighet och som i författningarna

äro inpassade bland bestämmelserna om skattskyldighet, kunna då

alltjämt förbliva inskränkta till att gälla motsvarande spörsmål.

Det nu anförda synes böra hava avseende å alla de utskylder befrielsen

skall gälla, d. v. s. såväl kommunalskatt, inklusive sådana utskylder som

utgå på grund av taxeringen till dylik skatt, som statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt å förmögenhet. Ändringar erfordras därför

i kommunalskattelagen samt förordningarna om sistnämnda båda skatter,

och ändringarna i kommunalskattelagen komma att automatiskt få

tillämplighet även å exempelvis landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel.

I lagen om vägdistrikt erfordras dock ändring på grund av ändrad

hänvisning till bestämmelse i kommunalskattelagen. Vidare erfordras vissa

ändringar i taxeringsförordningen, vilka komma att närmare motiveras i

det följande.

Det torde böra framhållas, att den ifrågasatta nya lagstiftningen automatiskt

kan få betydelse även för pensionsavgifterna. Enligt gällande rätt

kan nämligen befrielsen från skattskyldighet, i den mån den påverkar utskylder

som skola erläggas före dödsfallet, också påverka pensionsavgiften.

Denna verkan bortfaller givetvis då skattebefrielsen begränsas att avse

utskylder, som skola erläggas efter dödsfallet. Om pensionsavgiftspliktig

avlidit före slutet av den uppbördsstämma då pensionsavgiften skall erläggas,

medgives enligt gällande bestämmelser fullständig befrielse från

betalning av denna avgift. Härutinnan sker ingen ändring genom det föreliggande

förslaget.

Vid medgivande av vissa sociala bidrag tages hänsyn till skattetaxermgen.

Så är förhållandet med moderskapspenning enligt förordningen den 11

juni 1937 (nr 33S) och med bidragsförskott enligt lagen den 18 juni 1937

(nr 383) om förskottering av underhållsbidrag till barn. Beträffande bidrag

av dessa slag kan den nu förevarande lagstiftningen tänkas få betydelse,

enär enligt denna vid bidragstilldelningen hänsyn kan tagas till makars

sammanlagda inkomst. Då enligt den föreslagna nya lagstiftningen

hänsyn till de genom dödsfallet ändrade förhållandena i vissa fall ej tages

vid taxeringen i inskränkt mening utan genom beslut av speciell karaktär,

kunde fråga möjligen uppkomma, huruvida vid medgivande av ifrågavarande

bidrag hänsyn skall tagas till sådant beslut. Enligt grunderna

för lagstiftningen i fråga bör detta givetvis ske. Lagstiftningen örn

moderskapspenning är också så avfattad, att möjlighet till sådant hänsyntagande

uppenbarligen föreligger utan att ändring i lagen behöver äga rum.

Enligt den praxis som tillämpas i avseende å förskottsbidragen torde liknande

möjlighet föreligga. Men oavsett detta förefaller det som örn ett sådant

beslut av beskattningsmyndighet varom här är fråga bör kunna vid

bidragslilldelning av liknande slag likställas med taxering i vanlig mening.

Särskild föreskrift härom synes ej erforderlig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Motiv till ändringar i gällande lagstiftning.

Motivering till ändringarna i 15 § kommunalskattelagen har meddelats i

det föregående. Framhållas må dock, att det av gällande bestämmelser ej

frammar, huruvida befrielsen avser »skattskyldighet». Så synes emellertid

lämpligen böra ske i det fall som enligt förslaget skall regleras i 15 § 2 mom

Forslaget begränsar av förut anförda skäl befrielsen till det fall att »synnerligen

ömmande omständigheter» föreligga. Det kan följaktligen antagas,

att detta stadgande endast sällan kommer att tillämpas. Ej ovanligt är

ju, att i samband med dödsfall fastighet överlåtes. I allmänhet lärer i sådant

sammanhang avtalas att skatter för fastigheten, i den mån de belöpa

pa tiden efter tillträdet, skola erläggas av köparen. I möjligaste mån

bor det givetvis undvikas, att sådan skattebefrielse varom i detta lagrum

af ''Ta^a * dylikt fall kommer att få effekten av en lättnad för köparen och

ej tor dodsboet. Någon särskild föreskrift i syfte att hindra en dylik effekt

synes emellertid knappast kunna meddelas. Uppenbart torde vara, att, därest

en försäljning med dylika villkor eller en uppgörelse rörande försäljningsvillkor

redan ägt rum när beslut om eventuell befrielse skall fattas,

anledning till befrielse i regel saknas.

55 § kommunalskattelagen uppdelas enligt det föreliggande förslaget i två

moment, det första avseende den av behållningen i boet oberoende skattebefrielse

som hanför sig till arbets- och liknande inkomst, och det andra i

by,Y!|d . motsvarande nuvarande bestämmelser. Då det, såsom ovan framhållits,

ej ar möjligt att meddela bindande stadganden för befrielsen, måste

mera allmänt hallna regler till beskattningsnämnderna meddelas, vilka synts

bora erhallä plats i särskilda anvisningar, till vilkas innehåll jag tillåter

mig har hänvisa.

Det har övervägts, huruvida en enligt förevarande moment ändrad inkomstberäkning

borde föranleda även ändring av ortsavdrag m m så att t ex

om en manlig familjeförsörjare avlidit efterlämnande hustru, den omständighet™

att skattebefrielse medges beträffande hans inkomst borde föranleda

att a andra sidan hustrun i avseende å ortsavdrag behandlas som ensamstående.

En sadan lösning skulle emellertid föranleda betydande komplikationer.

Det ar att märka att den omständigheten att dylikt avdrag alltjämt

kommer att beräknas för den avlidne kan tagas i betraktande vid medgivande

av skattebefrielsen så att denna ej kommer att avse hela det i samband

med dödsfallet bortfallande inkomstbeloppet. Att här endast en summarisk

afvägning kan äga rum ligger i sakens natur, bl. a. därför att de

statligt! och de kommunala avdragen äro olika stora men befrielsen vid den

statliga och den kommunala beskattningen bör ske enligt likformiga grun
-

..Vad ai?ga.r anvisningarna till 55 § har jag under utredningsarbetet övervagt

att i torsta stycket införa en sista mening av följande hädelse- »Efters?™.

. omkostnader hanförhga till förvärvskälla, för vilken skattskyldighet

ej föreligger ej aro avdragsgilla, kan det ifrågakomma att medgivandet av

Emen fflHnfll«aIiSk?1<JIghr e,nllgt 5? 8 också bör föranleda inskränkning i

ratten att tillgodonjuta eljest medgivna avdrag under de olika förvärvskäl
orna

» Har asyftas exempelvis ett sådant fall som att den avlidne från

tjanstemkomst åtnjutit avdrag för resekostnad. Det är uppenbart att befnelsen

bor avse nettot. Jag har emellertid antagit att denna princip till
£

u f1 fram?ar aY ovnga anvisningar och därför, i syfte att undvika

vidlyftigheter, avstatt från att medtaga denna punkt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

9

Sista punkten av ifrågavarande anvisningar synes innefatta en så följdriktig

utveckling av principerna i 55 § att det kan anses försvarligt att upptaga

densamma endast i anvisningarna. Det torde här och var i anvisningarna

till kommunalskattelagen förekomma bestämmelser innefattande regler

utöver dem som strängt taget falla inom ramen för en tolkning av själva

lagens uttryckliga föreskrifter.

Vad 75 § kommunalskattelagen angår har det synts lämpligast att låta

1 mom. avse huvudfrågan, inkomsttaxeringen, medan 2 mom. hänför sig

till de mera sällan förekommande befrielserna från fastighetsskatt. I 3

mom. upptages den ifrågavarande paragrafens nu gällande innehåll.

Den omständigheten, att underlåtenhet att vid en uppbördsstämma betala

utskylder föranleder att även belopp som skolat gäldas vid senare stämma

omedelbart förfaller till betalning, bör givetvis ej betaga dödsbo möjligheten

att erhålla befrielse från erläggande av skatt för dessa senare belopp. Detta

har beaktats vid avfattningen av ifrågavarande lagrum.

Någon särskild motivering till ändringarna i förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt utöver den som redan lämnats beträffande

kommunalskattelagens i huvudsak motsvarande stadganden torde ej erfordras.

Befrielse från särskild skatt å förmögenhet bör medgivas såsom en konsekvens

av befrielse från statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Det bör

märkas, att en sådan konsekvens kan följa dels av en ändrad förmögenhetsberäkning,

dels, med hänsyn till gällande reduktionsregler, även av ändrad

inkomstberäkning. Detta måste givetvis beaktas vid avfattningen av 7

§ förordningen om särskild skatt å förmögenhet.

I 95 § taxeringsförordningen erfordras ändring i anledning därav, att

särskild prövningsnämnd bör få handlägga ansökning enligt 75 § 1 och 2

mom. kommunalskattelagen m. fl. lagrum om befrielse från erläggande av

utskylder men ej sådana frågor om skattskyldighet, som handläggas vid

ordinarie taxeringsförfarande.

I 128 § 1 mom. taxeringsförordningen har införts en bestämmelse örn förfarandet

i till kammarrätten och regeringsrätten fullföljda mål rörande

taxering, i sådana fall då befrielse att erlägga utskylder på grund av taxeringen

medgivits enligt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen m. fl.

lagrum. Det är uppenbart, att ändring i högre instans av taxeringen också

bör automatiskt föranleda ändring i sådant beslut örn skattebefrielse som

avser samma taxering.

Den i lagen örn vågdistrikt föreslagna ändringen är av rent formell natur.

Förslagets ekonomiska betydelse för stat och kommuner m. fl.

Det kan givetvis ej frånkommas att genomförandet av ett sådant förslag

som det föreliggande kommer att medföra viss skatteminskning för staten

och kommuner av olika slag. Utsträckningen av skattefriheten kommer att

få relativt sett större betydelse för den kommunala än den statliga beskattningen

på den grund att uppbörden av de kommunala utskylderna, med

undantag av landstings- och vägskatt, verkställes först året efter taxeringsåret,

medan kronoutskylderna, landstingsskatten och vägskatten till större

delen gäldas under taxeringsåret, och följaktligen den nu gällande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

skattebefrielsen innefattar en större frihet i avseende å dessa senare

utskylder. Den mera väsentliga utvidgning av befrielsen som det föreliggande

förslaget medger gäller emellertid personliga arbetsinkomster. Mera

betydande sådana inkomster förekomma mestadels i större samhällen. För

de rena landskommunerna lär frågan vanligen ej äga större vikt. I delta

avseende bör också märkas, att redan nu gällande bestämmelser i fråga om

mindre förmögna dödsbon medger en ej oväsentlig frihet beträffande löneoch

liknande inkomster. I avseende å fastighetsskatten innefattar förslaget

en skärpning av villkoren för skattefrihet.

Att statistiskt påvisa verkningarna av förslaget låter sig ej göra utan en

undersökning med genomgång av deklarationsmaterial av sådan omfattning

som det knappast kan anses tänkbart att företaga, när fråga är om en reform

av så jämförelsevis ringa räckvidd som den föreliggande. Stickprovsundersökningar

äro tänkbara, men att bedöma i vad mån sådana skulle

vara representativa torde vara mycket svårt. I varje fall torde med den

omkastning av de ekonomiska förhållandena, som nu kan antagas vara att

vänta, varje statistisk utredning få ett mycket begränsat värde för bedömande

av reformens sannolika räckvidd. Å andra sidan utgör väl just

denna omkastning ett ytterligare skäl att påskynda en reform.

Frågans samband med arvsbeskattningen.

I bouppteckning efter avliden upptagas bland skulderna även beräknade

obetalda skatter. Därest en från början beräknad skatteskuld minskas på

grund av skattebefrielse i enlighet med förslaget, bör också bouppteckningens

skuldsumma minskas, vilket får betydelse bl. a. för arvsskatteberäkningen.

Emellertid stadgas i 3 kap. 10 § lagen örn boutredning och arvskifte,

att därest efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld eller

annan felaktighet i bouppteckningen yppas, inom en månad skall uppgöras

handling innefattande tillägg eller rättelse, och skall om sådan handling

gälla vad tidigare stadgats om bouppteckning. Detta lagrum synes reglera

även det nu berörda fallet, varför särskild lagstiftning rörande detsamma ej

synes behövlig.

Stockholm den 7 oktober 1939.

Carl W. U. Kuylenstierna.

v

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

11

Förslag till författningsändringar.

Kommunalskattelagen.

Härigenom förordnas, att 15 § 2 morn., 55 och 75 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i nämnda lag skola införas anvisningar till 55 § av nedan angiven lydelse:
15

§.

2 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit efter taxeringsårets

ingång, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, och har behållningen i boet efter den avlidne

ej överstigit 30,000 kronor, äger beskattningsnämnd, om synnerligen ömmande

omständigheter äro för handen, frikalla den skattskyldige från skattskyldighet

för fastighet för taxeringsåret.

55 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken under beskattningsåret

eller därefter avlidit, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle

varit beroende av honom för sin försörjning, och har den avlidne under beskattningsåret

haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete, vilken

upphört att utgå vid dödsfallet eller i nära anslutning till detta, skall dödsboet

efter beskattningsnämnds beprövande frikallas från skattskyldighet enligt

denna lag för sagda inkomst eller skälig del av densamma.

2 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken under beskattningsåret

eller därefter avlidit, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle

varit beroende av honom för sin försörjning, och har behållningen i boet efter

den avlidne ej överstigit 40,000 kronor, äger beskattningsnämnd att, oavsett

om de i 1 mom. angivna betingelser äro för handen, helt eller delvis frikalla

dödsboet från skattskyldighet enligt denna lag för inkomst under beskattningsåret.

Befrielse som nu sagts må, där synnerligen ömmande omständigheter

äro för handen, medgivas även där behållningen i boet överstigit 40,000

kronor.

(Se vidare anvisningarna )

75 §.

1 mim. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter avliden skattskyldig

i fall, där de i 55 § angivna betingelserna äro för handen, taxerats för inkomst

Bihang till riksdagens protokoll 19h0. 1 sami. Nr 40. 4

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 40.

enligt denna lag, och hava utskylder på grund av denna taxering påförts den

avlidne eller dödsboet att erläggas vid uppbördsstämma som äger rum eller

avslutas efter dödsfallet eller har påföring av utskylder på grund av taxeringen

ännu ej ägt rum, äger dödsboet hos beskattningsnämnd göra framställning

om befrielse från erläggande helt eller delvis av dessa utskylder.

Vid prövning av framställning om dylik befrielse skola de i 55 § meddelade

bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. Beskattningsnämnden skall

enligt i nämnda lagrum angivna grunder uträkna beskattningsbar inkomst för

det beskattningsår utskylderna avse och meddela beslut, att utskyIdema efter

dödsfallet skola utgå enligt debitering på grundval av sagda beskattningsbara

inkomst i stället för den beskattningsbara inkomst som vid taxeringen

fastställts.

Avser skattebefrielse varom här är fråga dödsbo efter make, som taxerats

tillsammans med den andre maken, skall jämväl den senare av beskattningsnämnden

befrias från erläggande av efter dödsfallet utgående utskylder på

grund av taxeringen, i den mån de ändrade grunderna för omräkning av utskyldema

för dödsboet därtill föranleda.

2 mom. Har avliden person i fall, där de i 15 § 2 mom. angivna betingelserna

äro för handen, vid taxering upptagits som skattskyldig för fastighet

enligt denna lag, och hava utskylder för fastigheten på grund av taxeringen

påförts den avlidne eller dödsboet att erläggas vid uppbördsstämma

som äger rum eller avslutas efter dödsfallet eller har påföring av utskylder

för fastigheten på grund av taxeringen ännu ej ägt rum, äger beskattningsnämnd

medgiva befrielse från erläggande av dessa utskylder.

3 mom. För kommunal utskyld, som påförts avliden person eller på

grund av bestämmelserna i 53 § 3 mom. oskift dödsbo efter honom, svare

dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare

icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något

fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare örn kommunal utskyld, som på grund av eftertaxering påförts

i stället för avliden person hans dödsbo.

Anvisningar

till 55 §.

Vid medgivande av frihet från skattskyldighet enligt 55 § 1 mom. skall

beskattningsnämnd taga hänsyn till den inkomstminskning för boet, som

blivit eller kan väntas bliva en följd av dödsfallet. Sådan inkomstminskning

beror vanligen på nedgång i bruttointäkten men kan också föranledas av

ökade utgifter, exempelvis för anställande i jordbruk eller rörelse av lejd

arbetskraft i den avlidnes ställe.

Är fråga örn sådan inkomst av tjänst, som helt upphör att utgå vid dödsfallet

eller snart därefter utan att ersättas av motsvarande inkomst till dödsboet

eller dess delägare, bör enligt 1 mom. dödsboet befrias från skatt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 40.

13

skyldighet för hela ifrågavarande inkomst, därest ej särskilda förhållanden

anses böra föranleda en mindre befrielse. Såsom exempel på sådana

förhållanden må nämnas att dödsbodelägarna erhållit en väsentlig del av sin

försörjning annorledes än från den avlidne eller att en efterlevande änka,

som taxeras tillsammans nied dödsbo efter avliden make, med hänsyn till

ortsavdrag eller dyl. skulle genom fullständig befrielse från skattskyldighet

för dödsboet komma i ett förmånligare läge i beskattningsavseende än om

hon taxerats såsom ensamstående. Om åter efter dödsfallet exempelvis avlöning

till den avlidne delvis ersättes nied pension till efterlevande änka,

eventuellt även till minderåriga barn, bör befrielsen enligt 1 morn. i regel ej

avse mer än skillnadsbeloppet mellan lönen och pensionen. Ä''Ten örn i samband

med dödsfallet bortfallande intäkt av tjänst ej härrört av personligt

arbete, utan exempelvis utgjort intäkt av livränta eller av undantagsförmån,

bör befrielse medges. Vad angår annan förvärvskälla än tjänst kan befrielse

däremot endast avse sådan inkomst, som kan anses härröra av personligt

arbete. Beträffande jordbruksfastighet eller rörelse får sålunda en ungefärlig

uppskattning ske av hur stor inkomstminskning för boet som är att förvänta

på grund av att den avlidnes personliga arbetsinsats bortfallit. Undantagsvis

torde ifråga örn inkomst av annan fastighet motsvarande befrielse

kunna ifrågakomma. I avseende å t. ex. realisationsvinst eller vinst å deltagande

i lotteri samt inkomst av kapital torde förutsättningarna för tillämpning

av 1 mom. kunna föreligga endast i sällsynta undantagsfall; däremot

lärer i fråga om intäkt av tillfälliga uppdrag befrielse från skattskyldighet

bliva regel.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 55 § 2 mom. bör särskilt uppmärksammas,

att fråga är om en skälighetsprövning, och att följaktligen hänsyn

hör tagas även till andra omständigheter än de i momentet direkt angivna.

Därest exempelvis bodelägarna hava enskild förmögenhet eller i samband

med dödsfallet livförsäkringar utfalla till dödsbodelägarna utan att ingå i

dödsboet, bör detta vid prövningen beaktas. Även där förutsättningarna

enligt 1 mom. föreligga kan jämväl 2 mom. tillämpas och sålunda föranleda

en längre gående befrielse än som följer av 1 mom.

I fråga om äkta makar, som beskattas tillsammans, inträffar ej sällan

(t. ex. beträffande rörelse) att den ene maken taxeras för inkomst, som i verkligheten

är ett resultat av den andre makens arbetsinsats. Hinder skall i dylikt

fall ej anses möta att, om den senare avlidit, låta frikallelse från skattskyldighet

som avses i 55 § 1 mom. tillkomma den efterlevande maken i

stället för dödsboet efter den avlidne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940 men skall ej tillämpas i avseende

å skattskyldig som avlidit före nämnda dag eller dödsbo efter sådan

skattskyldig; å sådan skattskyldig eller sådant dödsbo skola äldre bestämmelser

äga tillämpning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 och 24 §§ förordningen den 28 september

1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola hava ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

23 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken under beskattningsåret

eller därefter avlidit, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit

beroende av honom för sin försörjning, och har den avlidne under beskattningsåret

haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete, vilken upphört

att utgå vid dödsfallet eller i nära anslutning till detta, skall dödsboet

efter beskattningsnämnds beprövande frikallas från skattskyldighet enligt

denna förordning för sagda inkomst eller skälig del av densamma.

2 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken under beskattningsåret

eller därefter avlidit, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit

beleende av honom för sin försörjning, och har behållningen i boet efter

den avlidne ej överstigit 40,000 kronor, äger beskattningsnämnd att, oavsett

örn de i 1 mom. angivna betingelser äro för handen, frikalla dödsboet helt

eller delvis från skattskyldighet enligt denna förordning för inkomst under

beskattningsåret eller förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Befrielse

som nu sagts må, där synnerligen ömmande omständigheter äro för handen,

medgivas även där behållningen i boet överstigit 40,000 kronor.

24 §.

1 mom. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter avliden skattskyldig

i fall, där de i 23 § angivna betingelserna äro för handen, taxerats för inkomst

eller förmögenhet enligt denna förordning, och har statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt på grund av denna taxering påförts den avlidne eller

dödsboet att erläggas vid uppbördsstämma som äger rum eller avslutas efter

dödsfallet eller har påföring av utskylder på grund av taxeringen ännu ej

ägt rum, äger dödsboet hos beskattningsnämnd göra framställning örn befrielse

från erläggande helt eller delvis av denna skatt. Vid prövning av

framställning om dylik befrielse skola de i 23 § meddelade bestämmelserna

äga motsvarande tillämpning. Beskattningsnämnden skall enligt i nämnda

paragraf angivna grunder uträkna beskattningsbart belopp för det beskattningsår

skatten avser och meddela beslut, att skatten efter dödsfallet skall

utgå enligt debitering på grundval av sagda beskattningsbara belopp i stället

jör det beskattningsbara belopp som vid taxeringen fastställts.

Avser skattebefrielse varom här är fråga dödsbo efter make, som taxerats

tillsammans med den andre maken, skall jämväl den senare av beskattningsnämnden

befrias från erläggande av efter dödsfallet utgående statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, i den mån de ändrade grunderna för omräkning

av skatten för dödsboet därtill föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 10

2 mom. För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts avliden person

eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade,

oskift dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i

boet. Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å

hans lott belöper och icke i något fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare örn inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av

eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940 men skall ej tillämpas

i avseende å dödsbo efter skattskyldig som avlidit före nämnda dag; å

sådant dödsbo skola äldre bestämmelser äga tillämpning.

Förordningen om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ förordningen den 17 juni 1938 om

särskild skatt å förmögenhet skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angles:
7

§•

Där jämlikt 23 § 1 eller 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt befrielse medgives fran skattskyldighet för inkomst eller

förmögenhet, skall, där den ändrade beräkningen av inkomsten eller förmögenheten

därtill föranleder, motsvarande befrielse medgivas jämväl i

fråga om särskild skatt å förmögenhet. Lag samma vare, där beskattningsnämnd

jämlikt 24 § 1 mom. nämnda förordning medgiver befrielse från erläggande

av inkomst- och förmögenhetsskatt, och skall vid medgivande av

befrielse från erläggande av efter dödsfallet utgående särskild skatt å förmögenhet

beskattningsnämnd angiva beloppet av den beskattningsbara förmögenhet,

som skall ligga till grund för debitering av dylik skatt.

8 §■

Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen---skatt å förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940 men skall ej tillämpas

i avseende å dödsbo efter skattskyldig som avlidit före nämnda dag,

å sådant dödsbo skola äldre bestämmelser äga tillämpning.

5

Bihang till riksdagens protokoll 19b0. 1 sami. Nr 40.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

Taxeringsförordningen.

Härigenom förordnas, att 9o § och 128 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

95 §.

Prövningsnämnd beslutar---i övrigt.

Särskild prövningsnämnd — — — enligt 123 §, dels pröva ansökningar

om sådan befrielse från erläggande av utskylder, varom förmäles i 75 § 1

och 2 mom. kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt samt 7 § förordningen om särskild skatt å

förmögenhet, dels ock —---särskild prövningsnämnd.

Örn rätt —--och 129 §.

128 § 1 mom.

Örn kammarrätten —--å denne.

Aro makar —- --och förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet beskattningsnämnd medgivit dödsboet

efter den avlidne befrielse från erläggande av skatt på grund av taxeringen,

skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om

.sådan skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940. I avseende å taxering

av dödsbo efter skattskyldig, som avlidit före nämnda dag, skola äldre

bestämmelser tillämpas.

Lagen om vägdistrikt.

Härigenom förordnas, att 57 § lagen den 7 juni 1934 örn vägdistrikt skall

hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

57 §.

Vad i 75 § 3 mom. kommunalskattelagen är stadgat örn---om väg
skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

398729. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i internationella skogsvårdscentralen i Berlin. s. 4 i texten