Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 14 § 2 mom. lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning

1940-01-26 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:55, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 14 § 2 mom. lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 55.

1

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 12 § och 14 § 2 mom. lagen

den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) örn reglering

av prästerskapets avlöning; given Stockholms slott

den 26 januari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

12 § och 14 § 2 mom. lagen den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets

avlöning.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Bihang till riksdagens protokoll 19/y).

1 sami.

Nr 65.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 55.

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 12 §’) och 14 § 2 moni.1) lagen den 9 december 1910

(nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 12 § och 14 § 2 mom. lagen den 9 december

1910 om reglering av prästerskapets avlöning skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

Varje tjänstgörande---utgående belopp.

Extra ordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom eller för fullgörande

av militär tjänstgöring, påkallad av särskilda förhållanden, är urståndsatt

att mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller

vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens närmare bestämmande.

2. Adjunktsarvode för----extra ordinarie prästen.

Arvode åt extra ordinarie präst, som på grund av sjukdom eller för

fullgörande av militär tjänstgöring, som i 12 § avses, åtnjuter befrielse

från förordnande, gäldas av kyrkofonden.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 september 1939.

12

14 §.

*) Senaste lydelse, se 1925: 458.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 55.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 86 januari 19^0.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför härefter:

Sedan Kungl. Maj:t i proposition, nr 72, förelagt 1939 års urtima

riksdag förslag angående avlöningsförmåner till viss civil personal i statens

och kommuns tjänst under tjänstledighet för fullgörande av viss

militär tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap

m. m., mot vilket förslag riksdagen icke haft något att i huvudsak

erinra (urtima riksdagens skrivelse nr 92), ha bestämmelser i ämnet

meddelats genom kungörelserna nr 967—969/1939. Kungörelserna avse

avlöningsförmåner under tjänstledighet för fullgörande av militär tjänstgöring

jämväl i anledning av partiell mobilisering.

I fråga örn viss statsanställd civil personals avlöning under tjänstledighet

för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt

försvarsberedskap och partiell mobilisering ha därjämte bestämmelser

meddelats i kungörelserna nr 749 och 918/1939.

Jag torde inom kort få tillfälle att underställa Kungl. Maj:t frågan

om meddelande av motsvarande bestämmelser beträffande viss lärarpersonal

vid privatläroverk och folkhögskolor m. m. Jag erinrar, att urtima

riksdagen i skrivelse nr 93 förklarat sig icke ha något att erinra

mot Kungl. Maj:ts i propositionen nr 85 framlagda förslag i ämnet.

Motsvarande spörsmål har nu uppkommit beträffande extra ordinarie

präster. Framställningar om avlöning åt dylika prästmän för tid, då

de äro inkallade till värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt

försvarsberedskap, föreligga från domkapitlen i Göteborg, Växjö,

Lund och Härnösand. T ärendet ha kammarkollegiet och statskontoret

avgivit utlåtanden.

De tjänstgörande extra ordinarie prästerna kunna med hänsyn till

anställnings- och tjänstgöringsförhållandena uppdelas i följande huvudgrupper:
1.

kyrkoadjunkter eller i pastorat jämlikt de av Kungl. Majit fast
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

ställda löneregleringarna stadigvarande, på förordnande anställda biträdande

präster;

2. pastoratsadjunkter eller av domkapitlen antingen såsom ämbetsbiträden

åt ordinarie präster eller såsom vikarier å ordinarie eller kyrkoadjunkt

jänster förordnade hjälppräster;

3. vakansvikarier eller å vakanta prästerliga tjänster förordnade vikarier,

beträffande vilka Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat föreskrift

örn vikarien under förordnandet tillkommande löneförmåner; samt

4. stifts- och kontraktsadjunkter eller för speciella prästerliga uppgifter

tillsvidare eller för viss tid jämlikt av Kungl. Majit för ettvart

fall meddelade föreskrifter förordnade präster med stift, respektive kontrakt

såsom verksamhetsområden.

Såväl kyrkoadjunkt som extra ordinarie såsom vakansvikarie förordnad

prästman äger, redan jämlikt nu gällande bestämmelser, vid tjänstledighet

jämväl av här ifrågavarande anledning — i likhet med de ordinarie

prästerna — åtnjuta honom vid kyrkoadjunktstjänsten eller för

vakansförordnandet tillkommande löneförmåner (bortsett, för särskilt

fall, från s. k. ödebygdstillägg) med avdrag blott för vad han fått sig

ålagt att utgiva i kostnad för egen vikaries avlönande. Den reglering,

som med förenämnda framställningar från domkapitlen avses, synes

fördenskull sakna aktualitet för dessa två kategorier av extra ordinarie

präster.

Vad däremot beträffar pastoratsadjunkt samt stifts- och kontraktsadjunkt,

äro dessa präster i denna sin egenskap berättigade till avlöning

allenast för tid, varunder de fullgöra prästerlig tjänstgöring. Upphör

eller avbrytes av särskild anledning förordnandet för sådan präst och

erhåller denne icke omedelbart annat prästerligt förordnande, har han

— i regel — alltså icke att påräkna någon som helst avlöning såsom

präst. Blott för det fall, att han på grund av styrkt sjukdom är oförmögen

att tjänstgöra, kan han under särskilda betingelser erhålla viss

avlöningsersättning, s. k. sjukledighetsarvode.

Sistnämnda prästers väsentligaste löneförmåner vid tjänstgöring

äro, i korthet angivna, följande:

Pastoratsadjunkt åtnjuter bostad och vivre in natura eller gottgörelse

i penningar härför, allmänt adjunktsarvode (bestående av arvode å 1,200

kronor eller i vissa fall 1,260 kronor jämte ålderstillägg efter fem och

tio års tjänstgöring ä 300 kronor), provisoriskt tilläggsarvode å 600 kronor

samt vikariearvode vid tjänstgöring såsom vikarie (i allmänhet 5 %

av den reglerade avlöningen och den provisoriska tilläggsavlöningen vid

den tjänst, som uppehälles) ävensom dyrtidstillägg å flertalet av dessa

löneförmåner.

Stifts- och kontraktsadjunkter na åtnjuta för närvarande, envar jämlikt

Kungl. Maj :ts bestämmande, arvode å 3,400 kronor med två ålderstillägg ä

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

300 kronor samt ersättning för bostad och vivre med 3,000 kronor för år

ävensom dyrtidstillägg.

I fråga örn sjukledighetsarvode åt extra ordinarie präst stadgas

i prästlöneregleringslagen 12 § fjärde stycket, att dylik präst, som på

grund av styrkt sjukdom är urståndsatt att mottaga eller uppehålla

förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens

närmare bestämmande. I 14 § 2 mom. tredje stycket i samma lag

stadgas vidare, att arvode åt extra ordinarie präst, som på grund av

sjukdom åtnjuter befrielse från förordnande, gäldas av kyrkofonden.

Enligt Kungl. Maj:ts den 15 februari 1935 (nr 17) utfärdade reglemente

för prästerskapets avlöning, 2 kap. 7 §, äger pastoratsadjunkt, som på

grund av styrkt sjukdom erhåller befrielse från honom meddelat förordnande,

under förutsättning att han under minst två år fullgjort prästerlig

tjänstgöring, åtnjuta sjukledighetsarvode till belopp, motsvarande

honom eljest tillkommande allmänt adjunktsarvode och provisoriskt

tilläggsarvode. Sjukledighetsarvodet får dock icke uppbäras för längre

tid än sammanlagt 730 dagar under loppet av fem år. Å nämnda arvode

utgår dyrtidstillägg ur kyrkofonden (jfr kungörelsen nr 7/1936 angående

dyrtidstillägg åt präster). Under samma förutsättningar, som här angivits,

äger även — jämlikt 2 kap. 8 § i avlöningsreglementet — extra ordinarie

präst, som innehar förordnande såsom stijtsadjunkt eller kontraktsadjunkt,

bekomma sjukledighetsarvode med belopp, motsvarande vad

han såsom pastoratsadjunkt skulle ägt åtnjuta. Slutligen stadgas i 2

kap. 9 § i avlöningsreglementet, att extra ordinarie präst, som icke innehar

prästerligt förordnande och vilken på grund av styrkt sjukdom är

förhindrad mottaga sådant, må, under förutsättning att domkapitlet

vid dylikt förordnandes meddelande finner honom ha bort erhålla detsamma,

därest han ej varit sjuk, samt i övrigt i enlighet med vad i 7 §

stadgas, erhålla sjukledighetsarvode från och med den dag, då förordnandet

av den därtill utsedde tillträdes.

Liksom sjukledighetsarvode med därå belöpande dyrtidstillägg gäldas ock

ur kyrkofonden såväl pastoratsadjunkt tillkommande allmänt adjunktsarvode,

provisoriskt tilläggsarvode och dyrtidstillägg som stifts- och

kontraktsadjunkternas samtliga löneförmåner. Stadganden härom finnas,

förutom i avlöningsförfattningarna, i 1932 års kyrkofondslag 6 §. Där

stadgas sålunda, dels att av kyrkofonden skall enligt vad särskilt är

stadgat gäldas kostnad för avlönande av präster, som avses i lagen om

reglering av prästerskapets avlöning, i den omfattning, som är angiven

i sistnämnda lag jämte vissa därtill anslutna lagar (bland annat lagen

örn dyrtidstillägg åt präster), dels ock att av kyrkofonden skall utgöras

anslag, som Konungen må finna skäligt bevilja prästman för särskild

prästerlig tjänstgöring inom riket, dock att för ändamålet icke under

något år må användas mer än 400,000 kronor. Med prästman, som här

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

sist sagts, avses stifts- eller kontraktsadjunkt. Dessas avlönande är nämligen,

då de icke tillhöra de territoriella församlingarnas prästerskap,

icke reglerat i prästlöneregleringslagen.

Domkapitlens förutnämnda framställningar innehålla i korthet följande:
Domkapitlet

i Göteborg har föreslagit, att de extra ordinarie prästmännen

i likhet med andra extra befattningshavare i allmän tjänst, exempelvis

läroverkslärare, måtte erhålla rätt att under här åsyftad militärtjänstgöring

efter viss tids tjänstgöring såsom präst, förslagsvis sex

månader, erhålla dem eljest tillkommande arvode med skäligt avdrag.

Domkapitlet i Lund har gjort jämförelser mellan pastoratsadjunkter och

amanuenser i lönegrad Eo 16 samt mellan stiftsadjunkter och befattningshavare

i lönegrad Eo 21. Med utgångspunkt härifrån har domkapitlet

hemställt, att ifrågavarande adjunkter måtte under militärtjänstgöringen

få behålla arvoden, ålderstillägg och dyrtidstillägg, vilka förmåner skulle

utgå ur kyrkofonden. Domkapitlet har understrukit behovet av att

stiftsadjunkter erhölle högre löneförmåner än pastoratsadjunkter, då

de förra äro i särskild grad meriterade och, därest de ej innehaft

stiftsadjunktsbefattningar, skulle ha varit åtminstone kyrkoadjunkter.

Även domkapitlet i Växjö har framhållit stiftsadjunkternas svåra belägenhet

och det obilliga i att dessa befattningshavare icke åtnjuta någon

lön under militärtjänstgöring. Domkapitlet i Härnösand har föreslagit,

att pastoratsadjunkt måtte under den militära tjänstgöringen få uppbära

allmänt adjunktsarvode och dyrtidstillägg samt att stiftsadjunkt

skulle få behålla två tredjedelar av sina löneförmåner.

I gemensamt utlåtande över domkapitlets i Göteborg framställning

lia kammarkollegiet och statskontoret — med påpekande att i fråga örn

avlöning åt kyrkoadjunkt, då denne vore inkallad till militärtjänstgöring,

icke erfordrades några särskilda föreskrifter — framhållit, hurusom

såväl pastoratsadjunkt som stifts- och kontraktsadjunkt

icke, då deras förordnanden avbrötes av annan anledning än sjukdom,

ägde behålla någon del av sina avlöningsförmåner. Enligt ämbetsverkens

mening måste det anses rimligt, att sistnämnda prästmän under

militär tjänstgöring av anledning, varom här vore fråga, erhölle rätt

att uppbära viss del av dem eljest tillkommande löneförmåner.

Ämbetsverken ansåge, att detta syfte kunde vinnas, örn de i 2 kap.

7—10 §§ av prästerskapets avlöningsreglemente givna bestämmelserna örn

rätt till sjukledighetsarvode förklarades skola avse även ledighet för militär

tjänstgöring i anledning av såväl anbefalld förstärkt försvarsberedskap

som mobilisering. Ämbetsverken ville fästa uppmärksamheten

vid de särskilda bestämmelserna rörande civila icke-ordinarie befattningshavares

löneförhållanden under militär tjänstgöring i anledning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

mobilisering. I enlighet med vad som stadgats beträffande liknande

särskilda avlöningsföreskrifter för viss personal i statens och kommuns

tjänst syntes åt de föreslagna bestämmelserna böra förlänas giltighet från

och med den 1 september 1939.

För möjliggörande av en dylik anordning erfordrades emellertid, framhålla

ämbetsverken, ändring i 12 och 14 §§ prästlöneregleringslagen, och

de hemställa förty, att Kungl. Majit ville hos riksdag och kyrkomöte

utverka erforderlig ändring i nämnda lagrum.

Det genom lag den 21 november 1925 (nr 458) till 12 § prästlöneregleringslagen

lagda fjärde stycket borde enligt ämbetsverken för fyllande

av nu åsyftat ändamål erhålla följande ändrade lydelse:

»Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom eller eljest

är urståndsatt att mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt elier

vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens närmare bestämmande».

Likaledes borde tredje stycket av 14 § 2 mom. prästlöneregleringslagen

— vilket stycke jämväl tillkommit genom förenämnda lag den 21

november 1925 — ändras sålunda:

»Arvode åt extraordinarie präst, som på grund av sjukdom eller eljest

åtnjuter befrielse från förordnande, gäldas av kyrkofonden».

Mot detta utlåtande har reservation anförts av kammarrådet Grönvall,

med vilken generaldirektören i kammarkollegiet Berglöf förenat sig:

För sin del funne Grönvall, under åberopande jämväl av vad domkapitlet

i Göteborg anfört, anledning ej föreligga att i fråga örn villkor

för åtnjutandet av löneförmåner i nu avsedda fall, där särskilda tillfälliga

förhållanden förelåge, meddela strängare bestämmelser än de,

vilka enligt kungörelsen nr 749/1939 samt de av urtima riksdagen

godkända propositionerna nr 72 och 85 gällde för där avsedda civila

icke-ordinarie befattningshavare. Han ansåge förty bestämmelser i

nu förekommande hänseenden böra för pastorats- och därmed likställda

adjunkter meddelas av i huvudsak samma innehåll som de,

vilka gällde för nyssberörda civila icke-ordinarie befattningshavare, sålunda

jämväl i vad avsåge tidsbegränsningar i fråga örn rätt att komma

i åtnjutande av, respektive åtnjuta dessa avlöningsförmåner. Bestämmelser,

som här avsåges, torde icke böra inarbetas i avlöningsreglementet

utan meddelas i en särskild författning.

De med hänsyn till rådande utrikespolitiska läge anbefallda försvarsberedskapsåtgärderna

ha, såsom av det sagda framgår, jämväl för prästerskapets

del aktualiserat frågan om särskilda föreskrifter rörande de

till militärtjänst inkallades löneförhållanden under här avsedd särskild

militärtjänstgöring. I likhet med förutnämnda myndigheter finner jag

dylika föreskrifter påkallade, såvitt angår vissa extra ordinarie prästmän,

vilka enligt nu gällande bestämmelser vid sådan tjänstgöring måste

avstå samtliga löneförmåner. De extra ordinarie präster, som här komma

i fråga, äro, såsom redan omnämnts, pastorats-, stifts- och lcontraktsadjunkter.

Dessa äro nämligen icke berättigade att behålla någon del

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

av sina löneförmåner under militärtjänstgöring. I likhet med de flesta

av staten eller med statliga medel avlönade befattningshavare torde

nämnda adjunkter böra erhålla rätt att bibehålla en del av sina löneförmåner

under militärtjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap.

För sådan adjunkt, som befrias från prästerligt förordnande för att

tjänstgöra såsom beställningshavare i försvarsväsendets reserver eller

som landstormsoffloer, torde den i propositionen nr 72 till 1939 års

urtima riksdag omförmälda minimiregeln beträffande lön åt icke-ordinarie

befattningshavare i dylika fall böra tillämpas. Örn den adjunkten

härvid från försvarsväsendet tillkommande månadslönen understiger

den månadsavlöning, som han såsom pastoratsadjunkt skulle ägt uppbära,

bör han alltså äga utbekomma skillnaden, därest han sedan ingången

av kalenderåret närmast före militärtjänstgöringens början fullgjort

sammanlagt minst sex månaders prästerlig tjänstgöring.

Beträffande lön åt här avsedd adjunkt, som fullgör värnpliktstjänstgöring

under förstärkt försvarsberedskap, ansluter jag mig i princip till

vad kammarkollegiet och statskontoret i detta avseende föreslagit, nämligen

att enahanda regler böra vinna tillämpning som de, vilka gälla för

adjunkt, vars förordnande upphör på grund av sjukdom. Såsom redan

erinrats, utgår sjukledighetsarvode dock endast till befattningshavare, som

fullgjort minst två års prästerlig tjänstgöring och ej för längre tid än sammanlagt

730 dagar under loppet av fem år. Dylika begränsningar av löneförmånerna

torde icke böra gälla, då fråga är om militärtjänstgöring

under förstärkt försvarsberedskap. I nu avsedda fall skulle alltså adjunkt

äga uppbära allmänt adjunktsarvode (vari ingår bland annat ålderstilllägg)

och provisoriskt tilläggsarvode samt dyrtidstillägg å dessa arvodesförmåner.

Vad nu föreslagits torde även böra gälla i fråga örn prästman,

som vid tiden för militärtjänstgöringens början icke innehar prästerligt

förordnande eller vars förordnande skulle ha upphört under tiden

för den militära tjänstgöringen men vilken med säkerhet skulle ha

erhållit förordnande, om han ej varit inkallad. I anslutning till vad

som föreskrivits beträffande statliga befattningshavare torde i de nu

berörda fallen böra uppställas den förutsättningen, att vederbörande

prästman sedan ingången av kalenderåret . närmast före militärtjänstgöringens

början fullgjort sammanlagt minst sex månaders prästerlig

tjänstgöring.

Samma princip, som enligt vad här föreslagits skulle komma att tilllämpas

beträffande pastorats- samt stifts- och kontraktsadjunkter, då de

under ifrågavarande förhållanden tjänstgöra såsom beställningshavare i

försvarsväsendets reserver eller såsom landstormsofficerare, lärer böra under

samma förhållanden gälla beträffande kyrkoadjunkt och vakans vikarie.

De föreslagna reglerna torde böra avse icke blott militärtjänstgöring

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 55. 9

i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap utan även vid beredskapst

jänstgöring och partiell mobilisering

Vid bifall till vad nu föreslagits skulle stiftsadjunkterna erhålla samma

prästerliga löneförmåner som pastoratsadjunkter skulle komma att åtnjuta

vid militärtjänstgöring, varom här är fråga. Ehuru vissa skäl kunna anföras

för ståndpunkten, att de förra därvid böra tillerkännas högre löneförmåner

än pastoratsadjunkterna, anser jag mig icke kunna nu tillstyrka

en sådan differentiering, enär detta skulle innebära ett avsteg

från de principer, som gälla inom det prästerliga avlöningsväsendet.

De kostnader, som de ifrågasatta förmånerna komma att medföra,

torde böra gäldas av kyrkofonden, varur extra ordinarie präst under

sjukdom tillkommande löneförmåner utgå. Arvodet eller arvodesfyllnaden

åt stifts- eller kontraktsadjunkt jämte därå belöpande dyrtidstillägg

synes därvid icke böra belasta det särskilda anslag, som ställts

till Kungl. Maj:ts disposition för bekostande av särskild prästerlig

tjänstgöring, utan torde böra, i likhet med sjukledighetsavlöningen, bestridas

ur fondens allmänna tillgångar. Jag vill i detta sammanhang

framhålla, att det i många fall i fråga örn stifts- och kontraktsadjunkterna

torde visa sig icke oundgängligen nödvändigt att förordna ersättare

för inkallad prästman, varigenom utgiftsökningen för kyrkofonden

kommer att begränsas.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen icke

finner anledning till erinran mot vad sålunda förordats, utfärda närmare

bestämmelser i förevarande hänseende. I likhet med statskontoret

och kammarkollegiet finner jag emellertid de ifrågasatta föreskrifterna

påkalla vissa ändringar i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning. Nämnda lag innehåller, såsom redan nämnts, i 12 § en bestämmelse,

som bemyndigar Kungl. Majit att bestämma arvode åt extra

ordinarie präst vid styrkt sjukdom, varjämte i 14 § stadgas, att arvodet

i sådant fall skall gäldas av kyrkofonden. Nämnda myndigheter

lia föreslagit en ändring av dessa lagrum av innebörd, att de skola äga

tillämpning vid styrkt sjukdom eller eljest. Detta uttryck synes mig

dock för vittomfattande. Jag vill i stället förorda uttrycket på grund

av styrkt sjukdom eller för fullgörande av militär tjänstgöring, påkallad

av särskilda förhållanden.

Därest riksdagen godkänner det upprättade lagförslaget, synas ändringar

i kyrkofondslagen icke behöva vidtagas. Jämlikt 6 § sistnämnda

lag skall nämligen av kyrkofonden gäldas, bland annat, kostnad för

avlönande av präster, som avses i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning, i den omfattning, som är närmare angiven i sistnämnda lag.

Till sådana präster hänföras jämväl — såsom extra ordinarie präster —

stifts- och kontraktsadjunkterna vid avbrytandet av deras förordnanden

för här avsedd militär tjänstgöring.

Bihang till riksdagens protokoll 10/^0. 1 sami. Nr 55. ''>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition Nr 55.

Såsom av kammarkollegiets och statskontorets yttranden framgår, ha

dessa myndigheter ansett kyrkomötets medverkan till den ifrågasatta

lagändringen erforderlig. Jag vill emellertid erinra om att den lagändring,

det här gäller, tillhör området för sådana kyrkligt-ekonomiska frågor,

beträffande vilka riksdagen — på sätt framgår av första lagutskottets,

av riksdagen godkända utlåtande den 3 juni 1936, nr 46 — uttalat

önskvärdheten av att kyrkomötets yttrande i ärendena måtte inhämtas,

så att mötet finge tillfälle att däri företräda de speciellt kyrkliga

intressena. Under normala förhållanden torde också ett med den

nu aktualiserade avlöningsfrågan likartat ärende ha — i överensstämmelse

med praxis — hänskjutits till kyrkomötet för dess hörande. Med

hänsyn till den föreliggande frågans brådskande art och då det givetvis

icke kan ifrågasättas att enbart för detta ärendes behandling inkalla

allmänt kyrkomöte under innevarande år, torde ett avsteg från omförmälda

praxis i detta fall få anses vara av förhållandena påkallad. Då

den åsyftade lagändringen rör ett ämne av i det hela löneteknisk natur

och då ärendet härutinnan får anses tillfyllest utrett genom de i ärendet

hörda myndigheternas yttranden, bör tydligen ej heller finnas något att

från saklig synpunkt erinra mot att kyrkomötet i förevarande fall icke

höres.

De bestämmelser, jag i det föregående förordat, torde böra i likhet

med vad som gäller beträffande motsvarande för statliga befattningshavare

utfärdade föreskrifter erhålla giltighet från och med den 1 september

1939.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att ett i enlighet

med det anförda inom ecklesiastikdepartementet upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 12 § och 14 § £ mom. lagen den 9 december

1910 (nr 14U sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1940, Ivar Haiggströms Boktryckeri A. B.

400388

Doktrin (1)

  1. Thomas Bull, Demonstrationsfriheten och samhällsstörningar, SvJT 2024 s. 561, på s. 570 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. s. 5 i texten
  2. 1LU 1940:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § och 14 § 2 mom. lagen den 9 december 1910 s. 5 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 2024 s. 561 Thomas Bull, Demonstrationsfriheten och samhällsstörningar s. 570 i texten