Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för stenarbetaren Karl Edvin Karlsson frän skyldighet att till kronan utgiva viss ersättning

1940-02-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:67, Angående befrielse för stenarbetaren Karl Edvin Karlsson frän skyldighet att till kronan utgiva viss ersättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för stenarbetaren Karl Edvin Karlsson frän skyldighet

att till kronan utgiva viss ersättning; given Stockholms

slott den 16 februari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

Med skrivelse den 18 augusti 1939 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

jämte yttrande av vägingenjören i Göteborgs och Bohus län överlämnat en

av stenarbetaren Karl Edvin Karlsson i Lysekil gjord ansökan om befrielse

från skyldighet att till kronan utgiva viss ersättning.

I sin ansökan har sökanden anfört i huvudsak följande.

Genom brev den 10 december 1937 hade Kungl. Majit medgivit, att till

utförande såsom statligt beredskapsarbete genom väg- och vattenbyggnads
Bihang

till riksdagens protokoll 11)40. 1 sami. Nr 67.

IISO 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr lii.

styrelsens försorg av omläggning av vägen Dingle—Gravarne mellan Brygge

och Evjå i Sunnervikens och Bullarens vägdistrikt i Göteborgs och Bohus

län finge utgå statsbidrag med högst 85 procent av den beräknade kostnaden,

240,000 kronor. Genom brev den 17 februari 1939 hade Kungl. Majit

vidare medgivit, att statsbidrag finge utgå till nämnda vägföretag med högst

85 procent jämväl å en beräknad merkostnad av 50,000 kronor.

Vid sprängningsarbete, som den 15 mars 1939 ägt rum under utförande

av omförmälda vägföretag, hade på grund av sökandens vållande en Borås

tapetfabriks aktiebolag tillhörig automobil, vilken framförts å vägen, blivit

skadad av ett sprängskott. Sökanden hade i anledning av sprängningen

genom utslag av Sunnervikens häradsrätt den 2 maj 1939 jämlikt förordningen

den 18 maj 1928 angående explosiva varor blivit dömd att för vårdslöshet

vid liandhavandet av dylik vara böta 8 dagsböter ä 3 kronor. Av de

till vägföretagets förfogande ställda medlen hade såsom ersättning till vederbörande

rättsägare för de å automobilen uppkomna skadorna av vägföretaget

utbetalats ett belopp av 528 kronor 65 öre. Vägingenjören i Göteborgs och

Bohus län, som tillika varit arbetschef för vägföretaget, hade anmodat sökanden

att ersätta vägföretaget sistnämnda belopp ävensom meddelat sökanden, att

ytterligare ersättning'' komme att utkrävas av honom, för den händelse vägföretaget

nödgades utgiva skadestånd även av den anledningen att automobilen

icke kunnat användas under den tid densamma på grund av skadan underginge

reparation.

Sökanden bestrede icke, att han vore ersättningsskyldig men ville framhålla,

att det för honom skulle vara förenat med stora svårigheter att utbetala

ersättning. Visserligen ägde han en fastighet, som efter frånräknande

av den skuld, vilken belastade fastigheten, hade ett värde av 5,000 kronor,

men å andra sidan måste han, som vore 62 år och vilkens hustru vore 66

år och sjuklig, snart räkna med en på grund av ålder nedsatt arbetsförmåga

och sökandens årliga inkomst hade under den senaste tiden allenast uppgått

till 1,900 ä 2,000 kronor.

Under hiinvisning till vad sålunda anförts har Karlsson hemställt, att

Kungl. Majit måtte befria honom från skyldighet att erlägga dels nyssnämnda

ersättningsbelopp av 528 kronor 65 öre, dels ock den ytterligare ersättning,

som han i anledning av ifrågavarande försummelse kunde vara skyldig att

gälda.

Vägingenjören har i ärendet framhållit, att då sökanden eljest alltid skött

sitt arbete vid vägföretaget på ett oklanderligt sätt, skadandet av ifrågavarande

automobil finge betraktas såsom en olycklig tillfällighet. Med hänsyn

därtill ävensom till sökandens relativt svaga ekonomi ansåge sig vägingenjören

böra tillstyrka bifall till sökandens framställning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört, att styrelsen saknade anledning

att framställa erinran mot den gjorda framställningen.

I ett i ärendet den 9 september 1939 avgivet utlåtande har statskontoret

yttrat sig på följande sätt.

Då ifrågavarande vägarbete bedreves i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

regi, syntes styrelsen kunna anses vara i förhållande till tredje man ekonomiskt

ansvarig för denne genom arbetares vållande åsamkad skada. För

skadeersättning, som på grund härav kunde komma att gäldas av allmänna

medel, förelåge regressrätt gentemot den vållande.

Enligt statskontorets mening borde stor försiktighet iakttagas i frågor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 67. 3

örn befrielse i förhållande till statsverket från betalningsförpliktelser, vilka

härrörde ur mot tredje man begångna förseelser. Med hänsyn till sökandens

ålder och relativt obetydliga inkomst ävensom övriga i ärendet upplysta

omständigheter ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att

sökanden bereddes viss eftergift ifråga örn honom åvilande betalningsskyldighet.

Då statsbidraget till vägbyggnaden utginge med 85 procent av den

för företagets genomförande beräknade kostnaden, syntes ett efterskänkande

av Karlssons ersättningsplikt icke böra gälla större kvotdel av det honom

avkrävda beloppet än 85 procent. Statskontoret ansåge vidare, att med ett

eventuellt efterskänkande ifråga om möjligen blivande skadestånd borde

anstå, intill dess att skadeståndets belopp och grunderna för dess beräknande

vore kända.

Då sökandens befriande från ersättningsskyldighet torde vara att anse

såsom ett eftergivande av en kronans fordran, syntes riksdagens samtycke

erfordras för framställningens bifallande, helt eller delvis.

Enligt vad jag inhämtat har något ytterligare ersättningsanspråk i anledning

av den skada, som tillfogats ifrågavarande automobil, icke blivit framställt.

Man torde därför hava anledning antaga, att ytterligare krav på ersättning

till följd av skadan icke kommer att göras gällande. Det ersättningsbelopp,

varom här är fråga, torde alltså kunna beräknas utgöra 528

kronor 65 öre. Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes det

skäligt, att sökanden befrias från skyldigheten att gälda förevarande ersättningsbelopp.

Ersättningen torde, på sätt statskontoret förordat, böra till

85 procent gäldas av statsverket och till återstående del av vederbörande

vägdistrikt. Enligt vad jag förvissat mig örn, har också vägdistriktet förklarat

sig villigt att erlägga 15 procent av förevarande skadeståndsbelopp,

under förutsättning att återstoden av beloppet gäldas av statsverket. Den

fordran, som bör efterskänkas av statsverket, lärer därför böra beräknas till

<85 procent av 528 kronor 65 öre eller alltså till 449 kronor 35 öre. Såsom

statskontoret påpekat, förutsätter ett efterskänkande av berörda fordran riksdagens

medverkan.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva

att stenarbetare!! Karl Edvin Karlsson i Lysekil må befrias

från honom i anledning av omförmälda skada åvilande

skyldighet att ersätta kronan ett belopp av 449 kronor 35 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för föreståndaren för Weibullholmis växtförädlingsanstalt II. A. K. Lamprecht och a1 i texten
  2. SU 1940:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för stenarbetaren Karl Edvin Karlsson från skyldighet att till kronan utgiva viss ersättni s. 8 i texten