Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedlingm. m

1940-02-16 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:71, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedlingm. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i

övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935

(nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedlingm.

m.: given Stockholms slott den 16 februari

1940.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag angående

ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den

18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling,

dels ock inhämta riksdagens yttrande över spörsmålet, huruvida framställning

skall göras örn revision av artikeln 3 mom. 4 d) och artikeln 4 c) i 1933

års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1040.

1 sami. Nr 71

383 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 71.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling l) skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.

För tiden därefter äger styrelsen bevilja förlängning av tillstånd som nu

sagts, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari

1950 samt allenast beträffande yrkesgrupper som Konungen bestämt. Innan

sådan förlängning av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser beredas

tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma skälig

ersättning för förmedling, varom i detta stycke är fråga. I övrigt skola

lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma, dock att, såvitt

angår förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och därmed jämförliga

yrkesutövare, 2 § tredje stycket skall gälla allenast därest Konungen

därom förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

*) Senaste lydelse se SFS 1938: 70.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 71.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 16 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Mölter, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn ändring av övergångsbestämmelserna

till lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling samt

anför:

Internationell konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande

för vederbörande medlemsstat [art. 2 mom. 1], Under denna tid må

nya sådana byråer icke upprättas [art. 2 mom. 2 a)]. En redan befintlig

avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande

myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet

[art. 3]. Härom gäller, bland annat, att byrån skall inneliava ett

för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets

gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år [art. 3 mom. 4 b)]

ävensom att byrån icke må skaffa anställning at arbetare utomlands eller

därifrån rekrytera arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och

verksamheten bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse

[art. 3 mom. 4 d)]. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan

vinstsyfte skola inneliava tillstånd av vederbörande myndighet [art. 4 a)]

men må icke heller skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån

rekrytera arbetare under andra förutsättningar än nyss nämnts [art. 4 c)].

Yad angår den avgiftsfria arbetsförmedlingen lägger konventionen intet

hinder i vägen för utövare av sådan verksamhet att sträcka densamma utom

det egna landets gränser. Konventionen träder i kraft tolv manader efter

det två medlemmars ratifikationer blivit registrerade av nationernas förbunds

generalsekreterare. Därefter träder konventionen i kraft för varje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

medlem tolv månader från den dag, då dess ratifikation registrerats [art. 9].

Varje medlem, som ratificerat konventionen, kan, sedan tio år förflutit från

den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives generalsekreteraren för registrering. Uppsägningen

träder dock icke i kraft förrän ett år efter det den registrerats hos

sekretariatet [art. 11].

Översättning av originaltexten till konventionsförslaget är såsom bilaga

(A) fogad till propositionen nr 83 år 1935.

Konventionen som sådan har trätt i kraft den 18 oktober 1936.

Sedan konventionen ratificerats av Sverige den 15 november 1935, har

Sveriges ratifikation den 1 januari 1936 registrerats av nationernas förbunds

generalsekreterare, varefter konventionen för Sverige trätt i kraft den 1

januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fyra stater, nämligen

Chile, Finland, Mexiko och Spanien, ratificerat konventionen.

(vällande lagbestämmelser.

Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april

1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling — innehåller

stadganden, som stå i nära överensstämmelse med innehållet i nyssnämnda

konvention. Lagen äger jämlikt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling,

som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av

skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt 2 § må arbetsförmedling

icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Vill någon eljest

bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande

uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag eller annan

ersättning, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra stycket). Avser

verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning här

i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas allenast för

de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med främmande

stat bestämmer (tredje stycket).

Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes

till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.

Enligt lagens övergångsbestämmelser (tredje och fjärde styckena) kunde

den, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning bedrev arbetsförmedling

i förvärvssyfte och som före den 1 februari 1936 gjorde ansökan därom,

av socialstyrelsen erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till och med

den 31 december 1939. Dylikt tillstånd må sedermera under vissa förutsättningar

kunna förlängas, dock högst till utgången av år 1949. Det ankommer

på socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedling,

som sålunda må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande.

I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling.

Såvitt angår 2 § tredje stycket har vad sist stadgats dock gällt först

från och med den 1 januari 1940.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 71.

5

Tidigare ändring av 1935 ars lag.

Vid tillkomsten av 1935 års lag erhöll sista meningen i fjärde stycket av

övergångsbestämmelserna följande lydelse: »I övrigt skola lagens bestäm
melser

i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling» (i förvärvssyfte). Härav

följde, att, örn verksamheten avsåge förmedling av anställning utom riket

eller av anställning här i riket åt utlänning, som vistades utom riket, tillstånd

att efter lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) fortsätta verksamheten

finge beviljas allenast för de fall och på de villkor Konungen efter

överenskommelse med främmande stat bestämde.

I skrivelse den 7 maj 1937 upplyste socialstyrelsen, att till styrelsen inkommit

vissa ansökningar, avseende tillstånd att bedriva arbetsförmedling för musiker

och sceniska artister, varvid verksamheten även skulle omfatta förmedling

av anställning utom riket och förmedling av anställning åt utlänningar,

som vistades utom riket. Då det inom ifrågavarande konstnärliga

yrken vore en normal och naturlig företeelse, att utbyte av arbetskraft ägde

rum mellan olika länder, skulle ett förbud för svenska arbetsförmedlingsföretag

att befatta sig med dylik internationell förmedling medföra, att

svenska musik- och nöjesföretag bleve nödsakade att anlita utländska förmedlare

för att komma i förbindelse med utländska artister och att likaså

svenska artister, som önskade anställning i utlandet, nödgades vända sig

till utländska förmedlare. I en senare skrivelse, dagtecknad den 15 december

1937, upptog socialstyrelsen till dryftande spörsmålet, huruvida enskilda

arbetsförmedlingar, vilka mot ersättning förmedlade artistengagement, kunde

anses fylla någon ur samhällets synpunkt nyttig eller nödvändig funktion.

Härom anfördes:

Det må först framhållas, att de konstnärliga yrkesutövare det här gäller

gå grund av arbetets art äro hänvisade att med längre eller kortare mellantid

söka nya engagement och ofta även flytta mellan olika länder samt att

det för dem i regel är omöjligt att ordna dessa angelägenheter utan anlitande

av lämpliga förmedlingsorgan. Därest de avgiftskrävande förmedlingsbyråerna

avstängas från all befattning med den internationella förmedlingen,

stå här endast de avgiftsfria offentliga eller privata arbetsförmedlingarna

till buds.

Vad den offentliga arbetsförmedlingen beträffar, är denna av flera orsaker

mindre lämpad att i större omfattning syssla med artistförmedling. För att

med framgång kunna handhava sådan verksamhet kräves i allmänhet, att

förmedlaren har förutsättning att bedöma olika artisters prestationsförmåga

och kan på ett effektivt sätt anordna den reklam, som är nödvändig för att

fästa arbetsgivarnas och allmänhetens uppmärksamhet på de anställningssökande.

En under tjänstemannaansvar arbetande arbetsförmedlingsfunktionär

kan svårligen åtaga sig en sådan uppgift. I alldeles särskild grad

gäller detta förmedlingen av utländska artister. Örn en offentlig institution

över huvud skall befatta sig med import av utländsk arbetskraft, bör detta

enligt socialstyrelsens mening endast vara i sådana fall, då inom riket föreligger

ett oomtvistligt behov av viss arbetskraft med objektivt fastställbara

kvalifikationer, vilket behov ej kan fyllas annat än från utlandet. Denna

förutsättning kan icke anses föreligga inom artistbranschen. Kvalifikationerna

bedömas givetvis subjektivt. Ofta råder en skarp konkurrens mellan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

svenska ock utländska yrkesutövare, ock frågan örn de senares rätt till

arbetstillstånd kräver en ingående prövning. Den offentliga arbetsförmedlingen

kan av dessa orsaker som regel icke tagas med i räkningen, när det

gäller förmedling av sådana platser.

Icke keller är det troligt, att några enskilda organisationer skulle vara

villiga att avgiftsfritt förmedla anställningar åt artister. De enda organisationer,

som kär skulle kunna komma i fråga, vore sådana sammanslutningar

som Musiketablissementens förening ock Folkparkernas centralstyrelse, vilka

för sina medlemmars räkning bedriva engagementsförmedling. Att göra

denna förmedling keit avgiftsfri skulle emellertid sannolikt möta stora

svårigketer, då en dylik verksamket skulle ådraga organisationerna avsevärda

kostnader, som linge uttaxeras å samtliga medlemmar, oavsett den nytta

dessa för egen del kade av verksamketen. Med känsyn kärtill ock även till

det faktum, att det inom artistbransclien är internationell praxis, att viss

avgift erlägges för förmedlade engagement, måste man nog räkna med, att

förmedlingen inom detta fack alltjämt kommer att i kuvudsak kandkavas av

avgiftskrävande byråer.

Dessa byråers verksamket måste med känsyn till de många möjligheter

till missbruk, som föreligga speciellt inom förevarande fack, stå under noggrann

kontroll. Av synnerligt vikt är, att de personer, vilka erhållit tillstånd

att bedriva sådan verksamhet, få klart för sig, att gällande lagbestämmelser

ock i anslutning därtill meddelade föreskrifter måste samvetsgrant

efterlevas ock att överträdelser uppmärksammas och beivras. Därest ifrågavarande

byråer icke erhålla laglig befogenhet att förmedla anställning åt

utlänning, som vistas utom riket, men tillsynsmyndigheten samtidigt, genom

att tillmötesgå vissa utländska artisters ansökningar örn arbetstillstånd,

visar att myndigheten ingalunda anser det obefogat, att utländska yrkesutövare

inom detta fack i viss utsträckning erhålla anställning inom landet,

lär det svårligen kunna undgås, att dessa byråer på olika smygvägar erbjuda

de anställningssökande utlänningarna sina tjänster. Sålunda ligger det nära

till hands, att byråerna för skötande av sina utländska förbindelser upprätta

filialer i något av våra grannländer eller, såsom i visst fall redan

synes ha skett, maskera sig som bulvaner för någon utländsk artistagentur.

I vilket fall som helst blir följden den, att den enligt svensk lag ej tilllåtna

verksamketen fortsättes under en mer eller mindre oåtkomlig förklädnad.

Förslag till lagändring framlades genom proposition (nr 42) till 1938 års

riksdag. Jag anförde därvid i egenskap av föredragande departementschef,

bland annat, att vad socialstyrelsen i ärendet anfört syntes giva vid handen,

att arbetsförmedling för musiker och sceniska artister samt liknande yrkesutövare

knappast kunde tänkas bliva på ett för de anställningssökande tillfredsställande

sätt bedriven annorledes än i förvärvssyfte. Örn detta vore

riktigt, borde den svenska lagen, vari arbetsförmedling i förvärvssyfte förbjödes,

undergå sådan ändring, att densamma icke längre bleve tillämplig

å förmedling för nyss angivna yrkesutövare. Frågan härom syntes emellertid

icke kunna upptagas till behandling så länge vårt land vore bundet av 1933

års konvention ock denna bibekölle sitt nuvarande tillämpningsområde.

Däremot borde för denna förmedling tillvaratagas alla de möjligheter, som

konventionen beredde den i vinstsyfte bedrivna förmedlingen att under en

viss övergångstid få fortsätta verksamheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

I anslutning härtill föreslogs sådan ändring av sista meningen i fjärde

stycket av övergångsbestämmelserna, att densamma skulle erhålla följande

lydelse: »I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma,

dock i vad angår 2 § tredje stycket allenast för tid efter den 31

december 1939». Riksdagen biföll propositionen, och lag i ämnet utfärdades

den 12 mars 1938 nr 70.

Nu föreliggande förslag till lagändring.

I skrivelse den 13 oktober 1939 har delegationen för det internationella

socialpolitisJca samarbetet erinrat därom, att den anordning, som träffats

genom 1938 års lagändring, upphörde att gälla med 1939 års utgång. Örn

ej annan lämplig åtgärd vidtoges, torde socialstyrelsen därmed i regel vara

berövad möjligheten att meddela tillstånd till bedrivande av sådan internationell

arbetsförmedling, varom nu vore fråga.

Nämnda förhållande skulle enligt socialstyrelsens mening medföra avsevärda

olägenheter. Styrelsen hade i skrivelse den 4 januari 1939 till delegationen

närmare utvecklat sina synpunkter härutinnan samt hemställt örn

delegationens medverkan till sådan revision av konventionen angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer, att förmedling inom musiker- och

artistbranschen såvitt möjligt helt undantoges från konventionens tillämpning.

Delegationen har i skrivelsen den 13 oktober 1939 framhållit, att det med

hänsyn till vad som förekommit syntes vara angeläget söka på något sätt

möjliggöra en fortsatt internationell arbetsförmedling här i landet för musiker

och sceniska artister, utau att överenskommelse om villkoren därför träffats

med respektive främmande stat. Det närmast till hands liggande sättet

härför skulle tydligtvis vara att förlänga det genom 1938 års lagändring

medgivna uppskovet med tillämpning av 2 § tredje stycket av arbetsförmedlingslagen.

En sådan lagstiftningsåtgärd skulle emellertid strida mot 1933

års konvention.

Det enda tillfredsställande sättet att jämväl för framtiden möjliggöra

meddelande här i Sverige av tillstånd till internationell förmedling bestode

enligt delegationens mening i åvägabringande av en lämplig revision av

konventionen. Härom har delegationen anfört:

En framställning till arbetsbyråns styrelse örn öppnande av revisionsförfarande

beträffande en konvention lär visserligen i allmänhet ej kunna

påräkna något välvilligt mottagande, men i förevarande fall torde den ringa

anslutning — av fem stater — som kommit ifrågavarande konvention till

del, tyda på att konventionen är mindre lyckad och att en revision av densamma

möjligen skulle vara välbetänkt. Osannolikt är ej heller, att under

ett revisionsförfarande jämväl andra ändringsyrkanden komme att framställas

av stater, som dittills med hänsyn till en eller annan bestämmelse i konventionen

funnit sig förhindrade att ratificera densamma.

Delegationen har emellertid erinrat om att revisionsförfarandet utgjorde

en ganska omständlig och tidsödande procedur, varför ett konferensbeslut

om ändring i konventionen, även om krigsförhållandena ej skulle verka

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

8 Kungl. Majus proposition nr 71.

uppskov, icke syntes kunna påräknas förr än våren 1941. Under mellantiden,

d. v. s. från 1939 års utgång till nämnda tidpunkt 1941, skulle sålunda

rätteligen ingen internationell arbetsförmedling kunna bedrivas bär i

landet, utan att överenskommelse träffats med vederbörande främmande stat

örn villkoren för förmedlingen.

För sin del har delegationen sökt anvisa en utväg ur svårigheterna och

härom yttrat:

Med hänsyn till den ringa anslutning konventionen fått och den därmed

i viss mån följande svårigheten att, synnerligast under nu rådande oroliga

förhållanden, träffa i konventionen åsyftade överenskommelser, synes det

dock möjligen kunna ifrågasättas, huruvida det ej skulle kunna anses försvarbart,

att samtidigt med igångsättande av en aktion för en revision i

förevarande avseende av konventionen söka åvägabringa en provisorisk lagstiftning,

som möjliggjorde för socialstyrelsen att tillsvidare, i avbidan på

revisionens genomförande, fortsätta att meddela tillstånd till internationell

förmedling, oberoende av förefintligheten av överenskommelse mellan Sverige

och respektive främmande stat rörande förmedlingen. Till stöd för ett dylikt

till vägagående synes möjligen kunna anföras, att vid en under hand gjord

förfrågan i internationella arbetsbyrån rörande utsikterna för en revision av

ifrågavarande innebörd, bland annat erhållits det uttalandet, att den bristande

överensstämmelse mellan svensk praxis och konventionen i fråga örn en särskild

punkt, som skulle komma att råda i avbidan på revisionsfrågans avgörande

»sannolikt ej skulle framkalla några allvarliga erinringar från det

ögonblick, då revisionsförfarande öppnats beträffande denna punkt».

Delegationen har med hänsyn till vad den sålunda anfört hemställt, att

åtgärder måtte vidtagas för att åvägabringa sådan ändring i 1933 års konvention,

att musiker och sceniska artister undantoges från konventionens

tillämpning. En sådan ändring syntes delegationen lämpligen kunna göras

genom ett tillägg till artikel 1: 2 i konventionen. Delegationen har vidare

hemställt, att förslag måtte framläggas till erforderlig lagändring, vilken

syntes böra bestå i en ny avslutning av fjärde stycket av övergångsbestämmelserna,

så lydande: »dock i vad angår 2 § tredje stycket allenast från tid,

som Konungen bestämmer».

I samband med förslag till ändring år 1938 av lagen med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling framhöll jag, att vad socialstyrelsen i då föreliggande

ärende anfört syntes giva vid handen, att arbetsförmedling för

musiker och sceniska artister samt liknande yrkesutövare knappast kunde

väntas bliva på ett för de anställningssökande tillfredsställande sätt bedriven

annorledes än i förvärvssyfte. Fråga örn ändring av huvudbestämmelserna

i lagen, varigenom densamma icke längre skulle bliva tillämplig å arbetsförmedling

för nyss angivna yrkesutövare, ansågs emellertid icke kunna upptagas

till behandling, så länge vårt land vore bundet av 1933 års konvention

och denna bibehölle sitt nuvarande tillämpningsområde.

En utväg, som gav en hjälp för tillfället, anlitades år 1938, i det att de

möjligheter till lindring i 1935 års lags bestämmelser utnyttjades, vilka konventionen

själv erbjöd. Därvid kom — genom införande av stadgande i

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Majus proposition nr 71.

fjärde stycket av övergångsbestämmelserna — sådan lagändring till stånd,

enligt vilken intill 1939 års utgång den bestämmelsen i lagen icke skulle

äga tillämpning, som föreskreve överenskommelse med främmande makt

såsom förutsättning för möjlighet att meddela tillstånd till avgiftskrävande

arbetsförmedling av anställning utom riket eller av anställning här i riket

åt utlänning, som vistades utom riket.

Att i enlighet med stadgandet i 2 § tredje stycket i 1935 års lag

— vari bestämmelser finnas intagna, som motsvara föreskrifterna i artikeln

3 mom. 4 d) samt artikeln 4 c) i konventionen — träffa internationella överenskommelser

örn villkoren för arbetsförmedling har hitintills icke låtit sig

göra, och sådana överenskommelser synas ej heller i fortsättningen kunna

förväntas bliva ingångna. Från och med den 1 januari 1940 är socialstyrelsen

därför berövad möjligheten att meddela tillstånd till internationell arbetsförmedling

för musiker, sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare.

På sätt delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anfört,

synes det emellertid vara angeläget att möjliggöra en fortsatt arbetsförmedling

av angivet slag. Härför erfordras, att en revision av konventionen

vidtages av den innebörd, att ändring av mom. 4 d) i artikeln 3 ävensom

av artikeln 4 c) kommer till stånd. Jag finner mig med hänsyn härtill

böra föreslå, att hemställan örn dylik revision göres från Sveriges sida.

Innan Kungl. Majit påkallar åtgärd härutinnan, torde riksdagens yttrande

böra inhämtas.

För att möjliggöra för socialstyrelsen att tillsvidare kunna meddela tillstånd

till internationell arbetsförmedling beträffande musiker, sceniska artister

och liknande yrkesutövare, oberoende av att överenskommelser därom

mellan Sverige och respektive främmande stat saknas, torde ändring av gällande

författning vara nödvändig. Erforderlig ändring synes enklast kunna

uppnås genom jämkning av lydelsen av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna.

Det må icke fördöljas, att en dylik åtgärd otvivelaktigt strider

mot den av Sverige ratificerade konventionen. Därest emellertid lagändringen

ifråga förklaras skola träda i tillämpning först sedan Kungl. Majit vidtagit

anstalter för att åstadkomma erforderlig revision av konventionen, synes

åtgärden dock kunna anses vara försvarbar.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte genom proposition

dels förelägga riksdagen till antagande upprättat förslag till

lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa

bestämmelser örn arbetsförmedling,

dels och inhämta riksdagens yttrande över spörsmålet, huruvida

framställning skall göras örn revision i enlighet med vad

i det föregående anförts av artikeln 3 mom. 4 d) och artikeln

4 c) i 1933 års konvention angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 sami. Nr 71.

383 io 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majis proposition nr 71.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till a1 i texten