Sök i Ratio Lex

Angående beredande av sjukhusvård i Sverige dt krigsinvalider från Finland m. rn

1940-02-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:75, Angående beredande av sjukhusvård i Sverige dt krigsinvalider från Finland m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 75.

1

75.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande

av sjukhusvård i Sverige dt krigsinvalider

från Finland m. rn.; given Stockholms slott den 16

februari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, örn vilkas avlåtande föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för utrikes-, försvars- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

överstyrelsen för svenska röda korset har i skrivelse den 6 februari 1940

påkallat åtgärder för omhändertagande i Sverige av krigsskadade finska medborgare.

Till stöd härför anföres bland annat:

I samma mån som finsk-ryska kriget intensifierades och de sårades antal

växte, bleve uppenbarligen den finska krigssjukvårdens uppgift allt svårare

att fylla och mera betungande för personalen. Härtill komme, att de upprepade

bombanfallen även emot rödakorsmärkta sjukhus utsatte de där

vårdade för än större lidanden och stundom för livets förlust.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 75.

378 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 75.

Med anledning härav hade svenska röda korsets överstyrelse dryftat ett

förslag att föranleda och i sin mån också medverka till att svårt sårade finska

krigsmän, vilka av krigssjukhusens läkare förklarats krigstjänstodugliga för

minst ett år framåt, måtte få till överkomligt antal överföras till Sverige för

att där mottagas till vård å för ändamålet lämpliga sjukhus. Detta fordrade

emellertid medverkan av statsmyndigheter ävensom disposition av statsmedel.

Samtidigt hade den av Kungl. Majit tillsatta kommittén för liandhavande

av hjälpverksamheten för flyktingar från Finland, benämnd »centrala finlandshjälpen»,

för sin del umgåtts med planer att söka medverka till överförande

av finska krigsinvalider till omvårdnad i Sverige. Samarbete hade därför ägt

rum mellan sagda kommitté och svenska röda korsets överstyrelse, och

komme detta att intensifieras, så snart förutsättningar härför förelåge och

Kungl. Majit tagit ställning till frågan.

I anslutning härtill har överstyrelsen i samråd med centrala finlandshjälpen

hemställt, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas för att de båda omförmälda

förslagen måtte kunna realiseras.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har i utlåtande den 9 februari 1940

förklarat, att den icke hade något att erinra mot sistnämnda förslag samt vore

beredd att i sin mån medverka till förslagens genomförande.

Vid sidan härav har svenska landstingsförbundets styrelse i skrivelse den

30 januari 1940 riktat uppmärksamheten på frågan örn bestridandet av kostnaderna

för sjukhusvård i Sverige åt evakuerade finska medborgare. Förbundsstyrelsen

yttrar härutinnan följande.

Enligt landstingens bestämmelser rörande legosängsavgifter uttoges för

utlänningar, såvida de icke vore mantalsskrivna i Sverige eller avsåges skola

bliva detta, legosängsavgift såsom för utomlänspatienter eller i några fall

med ännu högre belopp. Det måste uppenbarligen i regel vara synnerligen

svårt eller rent av omöjligt för de evakuerade själva att erlägga dessa relativt

höga avgifter. Man kunde knappast heller förutsätta, att de familjer, ofta å

landsbygden och med begränsade inkomster, som tagit hand örn evakuerade

finska kvinnor och barn, skulle kunna gälda berörda avgifter utöver sina

kostnader i övrigt för dessa personer.

Under sådana förhållanden återstode endast fattigvårdsvägen. Vid behov

av sjukhusvård skulle sålunda de evakuerade finska medborgarna vända sig

till vederbörande fattigvårdsstyrelse, vilken finge svara för vårdkostnaderna

och sedermera av staten söka ersättning för desamma. Emellertid syntes det

av olika skäl mindre lämpligt att välja denna väg.

Ifrågasättas kunde därför, om det icke vore enklast, att landstingen ändrade

sina bestämmelser därhän, att endast inomlänspatientavgift uttoges av hit

hörande personer. Emellertid måste även i detta fall fattigvården ofta träda

hjälpande emellan. Därtill komme, att olika landsting skulle drabbas väsentligt

olika. Inomlänspatientavgiften täckte endast en bråkdel av de verkliga

sjukhuskostnaderna, och då det kunde förväntas, att i första hand de norrländska

länen, som vore synnerligen hårt skattetyngda, finge emottaga största

delen av de evakuerade finska medborgarna, skulle landstingen i dessa få

vidkännas synnerligen betydande kostnader för sjukhusvård åt sagda personer,

medan sydligare landsting åsamkades kanske mycket obetydliga kostnader.

Ej heller denna utväg kunde därför förordas.

Sociala försvarsberedskapskommittén hade i ett nyligen avgivet betänkande

framlagt vissa förslag beträffande sjukhjälp åt svenskar, som evakuerades.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

Detta förslag innebure, att sjukhusen vid vård av evakuerade skulle erhålla

ersättning av statsmedel för de verkliga kostnaderna med avdrag för den

avgift, beräknad enligt för inomlänspatienter gällande grunder, som den sjuke

själv eventuellt erlagt. I yttrande den 15 januari 1940 hade landstingsförbundets

styrelse för sin del tillstyrkt detta förslag. Örn ersättningen för vård

av evakuerade finska medborgare kunde ordnas på ett liknande sätt, skulle

tydligen såväl ur de sjukas som ur sjukhusägarnas synpunkt stora fördelar

vinnas. De sjuka hade, i den händelse de själva eller de familjer, hos vilka

de vistades, kunde gälda kostnaderna, allenast att erlägga en blygsam avgift

och, örn de själva icke kunde erlägga denna, skulle den besvärliga och mindre

tilltalande omvägen via fattigvården undvikas. För sjukhusägarna innebure

systemet den fördelen, att de erhölle ersättning för sina kostnader och att de

hårdast skattetyngda länen icke belastades mera än andra.

Under åberopande av vad sålunda anförts har förbundets styrelse hemställt,

att evakuerade finska medborgare måtte likställas med svenska evakuerade

medborgare med avseende å gäldandet av kostnaderna för sjukhusvård.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 10 februari 1940 till behandling upptagit

såväl röda korsets som svenska landstingsförbundets förenämnda framställningar.

Styrelsen anför därvid bland annat:

Medicinalstyrelsen holle före, att det syftemål, som avsåges med svenska

röda korsets framställning, borde kunna förverkligas och uttalade sin anslutning

till densamma.

Ifrågavarande finska invalider borde kunna för vård emottagas på statens

eller av staten understödda sjukhus ävensom på de lasarett och därmed jämförliga

civila sjukvårdsanstalter, vilka upprättats såsom beredskapssjukhus.

För vård av finska invalider skulle i första hand vissa annexlokaler till beredskapssjukhusen

disponeras, utvalda så att det civila livet stördes så litet som

möjligt.

Transporterna till de svenska sjukhusen syntes böra ordnas av svenska

röda korset, som härför borde tilldelas statsbidrag. Till transport borde

ifrågakomma invalid, som vårdats eller vårdades på de finska sjukhusen.

Sedan de sjuka tillfrisknat så, att de icke längre behövde vård å sluten anstalt

i Sverige, borde de beredas kost och logi genom försorg av centrala finlandshjälpen

i samarbete med svenska röda korset, vilka för detta ändamål

borde tillerkännas erforderligt statsbidrag. Utgångspunkten borde vara, att

svenska staten tillsvidare bestrede hela kostnaden för invalidernas vård, såväl

under den tid de vistades på sjukhus som, såvida icke medel på annat sätt

ställdes till förfogande, sedan de från sjukhuset utskrivits.

Samma rätt att utan kostnad vid sjukdom vårdas på svenskt sjukhus, där

plats kunde beredas, borde tillkomma i svenska landstingsförbundets framställning

avsedda evakuerade personer, vilka insjuknat i Sverige. Rätten borde

avse de personer, som evakuerats från Finland efter viss av Kungl. Maj:t bestämd

tidpunkt. Personer, som så kunde, borde själva erlägga vårdavgift, och

borde denna avgift utgå med ett för hela landet enhetligt belopp av tre kronor.

Skillnaden mellan detta belopp och verkliga vårdkostnaden borde i sådant

fall ersättas av statsmedel. Närmare föreskrifter örn behovsprövningen skulle

av Kungl. Majit utfärdas.

Beträffande sättet för beräknandet av den verkliga kostnaden för de sjukas

vård respektive statens ersättande av densamma, ville styrelsen föreslå, att

överenskommelse träffades med svenska landstingsförbundet och sedermera,

efter det ett normalförslag i samråd med landstingsförbundet upprättats,

separat med vederbörande landstings förvaltningsutskott.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 75.

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att från Finland inkomna

invalider ävensom från Finland evakuerade, som insjuknat i Sverige eller i

övrigt erfordrade sjukhusvård, finge på statens bekostnad vårdas å svenska

sjukhus, antingen statens, med statsmedel understödda sjukhus eller landstingens

beredskapssjukhus, dels anvisa medel såväl till transporten av dessa

personer som ock för deras vård å anstalterna och för eftervården, sedan de

från anstalt utskrivits, vare sig denna vård hade medicinsk eller social

karaktär.

Över medicinalstyrelsens förslag hava styrelserna för svenska stadsförbundet

och svenska landstingsförbundet avgivit yttranden.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har för sin del tillstyrkt bifall till

medicinalstyrelsens förslag. Styrelsen utgår därvid från att ersättningsfrågor

beträffande invalidvård å sjukhus i stad utanför landsting bedömas efter

samma grunder, som komma att tillämpas för landstingsstädernas sjukhus.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet yttrar:

Syftet med den av överstyrelsen för svenska röda korset gjorda framställningen

syntes förbundsstyrelsen behjärtansvärt. Så länge fred ännu rådde i

vårt land, torde möjlighet föreligga att här bereda ett antal av dessa invalider

erforderlig sjukhusvård. Härför borde vissa statliga sjukhus kunna komma

ifråga, bland annat det nyöppnade karolinska sjukhuset och i viss mån även

garnisonssjukhuset i Stockholm. Ytterligare vårdplatser torde emellertid bliva

erforderliga, och en medverkan från de civila sjukhusägarna i förevarande

avseende syntes därför ofrånkomlig. Som ett allmänt önskemål ville styrelsen

uttala, att vården av dessa invalider ordnades på så sätt, att minsta möjliga

olägenheter uppstode för den civila sjukvården. Hå sjukhusen vid denna tid

på året i regel vore fullbelagda, syntes det bliva nödvändigt att för nu ifrågasatta

vård taga i anspråk vissa beredskapssjukhus. Lämpligt torde ur flera

synpunkter vara, att vården av dessa invalider i möjligaste mån koncentrerades.

I första hand borde för denna vård sådana sjukhus komma ifråga, som

hade närbelägna reservutrymmen, vilkas ianspråktagande icke medförde något

större avbräck för den verksamhet, som i vanliga fall vore dit förlagd.

Beträffande formen för landstingssjukhusens ianspråktagande för nu berörda

vård syntes det lämpligt, örn överenskommelse härom frivilligt kunde

träffas med vederbörande landsting. Då det emellertid i vissa fall kunde uppstå

svårigheter för landstingen att för detta ändamål få disponera erforderliga

lokaler, kunde ifrågasättas, att lagen örn sjukhusvård i krig gjordes tillämplig

beträffande de landstingssjukhus, som avsåges skola tagas i anspråk för denna

vård.

Vad anginge kostnaderna för vården av de finska invaliderna syntes det

självfallet, att dessa borde åvila staten, oavsett å vilket sjukhus vården ägde

rum. Statens ersättning borde i princip täcka sjukhusets självkostnad för

vården med bortseende från utgifter för ränta och amortering. Emellertid

skulle det leda till synnerligen besvärliga uppgörelser, därest ersättningen

skulle avpassas efter vårdkostnaden vid varje särskilt sjukhus. Det syntes

därför nödvändigt, att ett enhetligt ersättningsbelopp fixerades för hithörande

vård. I lagen örn sjukhusvård i krig förutsattes, att ersättningsanspråk för

vård av krigsskadade skulle prövas i den ordning, som vore stadgad beträffande

rekvisition för krigsmaktens behov, och i yttrande den 15 sistlidna

januari över sociala försvarsberedskapskommitténs förslag angående utrym
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

[Kungl. Majus proposition nr 75.

ningshjälp m. m. hade förbundsstyrelsen tillstyrkt, att ersättning för sjukhusvård

upptoges i rekvisitionstaxan.

För här ifrågavarande vård hade förbundsstyrelsen intet att erinra mot det

tillvägagångssätt, som av medicinalstyrelsen föreslagits. Då en dagkostnad

örn cirka 8 kronor för närvarande vore vanlig vid landstingssjukhusen, syntes

detta belopp preliminärt kunna läggas till grund för statens ersättning i förevarande

fall. Med hänsyn till svårigheten att med någon säkerhet bedöma,

huru stora driftkostnaderna kunde bliva vid de sjukhus, som avsåges skola

tagas i anspråk för nyssnämnda invalidvård, borde möjlighet lämnas öppen

att framdeles jämka ersättningen efter ett genomsnitt av de faktiska dagkostnaderna

vid ifrågavarande sjukhus.

Yad slutligen anginge frågan örn gäldandet av kostnaderna för evakuerade

finska medborgares sjukvård, funne även förbundsstyrelsen lämpligt, att en

enhetlig dagavgift fastställdes för de finska medborgarna, som själva kunde

erlägga sådan avgift. Mot det föreslagna beloppet, tre kronor per dag, hade

styrelsen intet att erinra. Prövningen, huruvida patienten själv kunde erlägga

denna avgift, syntes ej böra göras alltför omständlig. Möjligen kunde denna

prövning anförtros åt vederbörande syssloman.

Såsom av det anförda framgår föreligga till behandling tre skilda spörsmål, Departementsnämligen

1) vilka möjligheter erbjuda sig att för vård i Sverige mottaga krigsskadade

från Finland, 2) huru skola kostnaderna för en dylik hjälp bestridas

och 3) huru skola kostnaderna för sjukhusvård i Sverige åt eljest

evakuerade finska medborgare bestridas.

Beträffande den första frågan torde till en början på grundval av den verkställda

utredningen kunna konstateras, att möjligheter för närvarande föreligga

att i viss utsträckning bereda sjukhusvård här i riket åt krigsskadade

från Finland. Humanitära skäl synas mig bjuda, att dessa möjligheter

utan dröjsmål ställas till förfogande för vard av sådana finska medborgare

eller andra i kriget deltagande personer, som till följd av krigsskada

blivit eller kunna antagas bliva invalider. För ändamålet böra, där så lämpligen

kan ske, i första hand tagas i anspråk sjukvårdsanstalter, som ägas av

staten eller för vilkas drift staten i sista hand svarar. Därutöver torde möjlighet

böra förefinnas att mottaga dylika patienter å landsting, kommun eliel

annan tillhöriga sjukhus eller lokaler, främst sådana som tjänstgöra eller

avses tjänstgöra såsom beredskapssjukhus. Det är ur olika synpunkter önskvärt,

att vården av dessa patienter i görligaste mån koncentreras, men detta

får givetvis icke leda till att den sjukvård eller verksamhet i övrigt, som för

närvarande är förlagd till respektive lokaler, i otillbörlig grad åsidosättes.

•Jag utgår från att, där fråga uppkommer om anlitande av andra lokaler än

dem, som tillhöra staten, svårigheter icke skola möta att genom frivilliga överenskommelser

med vederbörande ägare anskaffa erforderligt antal vårdplatsei.

I fråga om kostnaderna för invalidernas sjukhusvård delar jag den av medicinalstyrelsen

och svenska landstingsförbundets styrelse hävdade uppfattningen,

att desamma böra i princip åvila staten, oavsett hvilket sjukhus vården lämnas.

Preliminärt synes man därvid beträffande lasaretten och därmed jämställda

sjukhus böra utgå från en vårdkostnad av 8 kronor per underhållsdag, med

rätt för vederbörande sjukhusägare att på grundval av verifierade räkenskaper

efter ansökan erhålla den ytterligare ersättning, som kan befinnas befogad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75.

med hänsyn till genomsnittskostnaden för underhållsdag under det kalenderår

vården ägt rum, sedan eventuella utgifter för räntor och amorteringar frånräknats.

Transporten från finska gränsen till sjukhuset torde, på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit, lämpligen böra handhavas av svenska röda korset under ekonomisk

medverkan av staten. Vid förfrågan har ock röda korsets överstyrelse

förklarat sig villig att åtaga sig denna uppgift. Efter utskrivningen från sjukhus

böra invaliderna, i den mån så erfordras och ske kan, beredas lämplig

eftervård och yrkesutbildning, vilken senare i viss omfattning torde kunna

förläggas till vanföreanstalterna. I sista hand böra de, där ej andra möjligheter

erbjuda sig, omhändertagas av centrala finlandshjälpen i samarbete

med röda korset. Kostnaderna för utbildning och uppehälle efter utskrivningen

från sjukhus böra, örn andra medel ej stå till förfogande, i första hand

bestridas av svenska staten. Huru dessa kostnader skola slutligen gäldas

torde få upptagas till prövning i ett senare sammanhang.

Yad slutligen angår frågan örn bestridandet av kostnaderna för de eljest

evakuerade finska medborgarnas sjukhusvård, har jag intet att erinra mot

medicinalstyrelsens förslag, att staten från den dag, Kungl. Majit kan komma

att bestämma, tills vidare svarar jämväl för dessa kostnader, samt att, där

förhållandena så medgiva, av patienten uttages en dagavgift av 3 kronor.

Prövningen härav synes böra tillkomma sjukhusledningen i anslutning till

vissa av Kungl. Majit utfärdade närmare föreskrifter.

Statens kostnader för de sålunda ifrågasatta hjälpåtgärderna äro uppenbarligen

svåra att nu uppskatta. På grundval av vissa under hand lämnade

upplysningar finnes emellertid anledning antaga, att antalet hit transporterade

finska invalider skall under den närmaste tiden begränsa sig till omkring

1,000. Utgår man härifrån, skulle statens utgifter för invalidernas sjukhusvård

efter en vårdkostnad av 8 kronor per underhållsdag komma att uppgå

till omkring (1,000 X 8 X 30) 240,000 kronor per månad. Då åtskilliga

torde kunna utskrivas från sjukhus efter 1 å 2 månader, lära kostnaderna

för sjukhusvården under innevarande budgetår kunna uppskattas till i runt

tal 500,000 kronor. Härtill komma utgifter för invalidernas transport inom

Sverige samt för deras utbildning och uppehälle efter utskrivningen från sjukhus,

vilka kostnader rimligen synas kunna beräknas till något lägre belopp än

för sjukhusvården, förslagsvis till 400,000 kronor.

Statens utgifter för de eljest evakuerades sjukhusvård torde icke behöva

beräknas högre än till 100,000 kronor för innevarande budgetår. Sammanlagt

skulle alltså ett belopp av (500,000 + 400,000 + 100,000) 1,000,000 kronor erfordras

för nu angivna ändamål.

Medel för täckande av dessa utgifter torde böra äskas såsom reservationsanslag

å tilläggsstat II till riksstaten för nu löpande budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för bestridandet av kostnader för

sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m., som

jag i det föregående förordat,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 75.

dels ock till Beredande av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider

från Finland m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1939/40 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av sjukhusvård i Sverige ät krigsinvalider från Finland m. m. s. 7 i texten
  2. SU 1940:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m. s. 1 i texten