Med hemställan örn riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350)
1940-02-23 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:78, Med hemställan örn riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
1
Nr 78.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med hemställan örn riksdagens
samtycke till meddelande av förordnande jämlikt
1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350); given
Stockholms slott den 23 februari 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
I en till 1939 års lagtima riksdag avlåten proposition, nr 290, föreslog
Kungl. Majit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag
örn förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden (valutalag). Propositionen bifölls av riksdagen
(riksdagens skrivelse nr 399), varefter den sålunda antagna lagen av
Kungl. Majit utfärdades den 22 juni 1939 (nr 350). Lagen trädde i kraft
genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare till och med den 31 mars 1940.
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 78.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 78-
Departements
chefen.
I annat sammanhang anmäler jag förslag om avlåtande till riksdagen av
proposition angående förlängning av lagens giltighetstid till och med den
30 juni 1941.
I skrivelse den 22 februari 1940 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att
Kungl. Majit måtte, efter att ha inhämtat riksdagens samtycke, meddela förordnande,
som avses i 1 § nämnda lag. Vid skrivelsen har fogats förslag till
valutaförordning, innefattande efter föreliggande behov avpassade bestämmelser
angående handeln med valutor.
Till stöd för framställningen ha bankofullmäktige anfört, att det i nuvarande
läge vore nödvändigt att landets tillgångar i guld och utländska valutor
disponerades på sådant sätt, att de tillgodosåge de för folkhushållet viktigaste
behoven. I sådant syfte borde genomföras viss kontroll över valutarörelserna
med stöd av de bestämmelser, som meddelats i valutalagen. För att tillgodose
de nu aktuella kontrollbehoven hade inom riksbanken verkställts en överarbetning
av det utkast till valutaförordning II, som fanns bifogat den proposition,
nied vilken valutalagen underställdes riksdagen. Riksbanken komme
icke utan särskilt medgivande att utnyttja det begärda bemyndigandet för
att rekvirera utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden
eller söka åstadkomma en reglering av utrikeshandeln.
Över bankofullmäktiges framställning har yttrande inhämtats av fullmäktige
i riksgäldskontoret, som lämnat förslaget utan erinran.
I likhet med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret finner jag
det inträdda läget motivera åtgärder lill skydd för landets reserv av utländska
betalningsmedel. Det är för närvarande av största vikt att möjligheterna
att genom inköp från utlandet tillgodose landets behov av för försörjningen
nödvändiga varor icke i onödan beskäras. Även försvarspolitiska
skäl påkalla en starkt restriktiv valutahushållning.
Enligt 1 § valutalagen äger Konungen under tid, då riksdagen är samlad,
meddela i paragrafen avsett förordnande endast med riksdagens samtycke.
Mot det av fullmäktige i riksbanken överlämnade förslaget till valutaförordning
har jag ej funnit anledning till erinran. För att bereda riksdagen
tillfälle att taga ställning till förslaget torde detta jämte ett inom
finansdepartementet utarbetat förslag till instruktion för ett riksbankens
valutakontor få biläggas protokollet. Jag vill erinra att Konungen enligt 6 §
valutalagen äger uppdraga åt riksbanken att meddela närmare föreskrifter
rörande tillämpningen av meddelat förordnande samt att Konungen jämväl
må uppdraga åt riksbanken att pröva och avgöra ansökningar om tillstånd,
vartill förordnandet giver anledning, samt att i övrigt handlägga de ärenden,
som föranledas av förordnandet, med skyldighet för riksbanken att ställa
sig till efterrättelse av Konungen därutinnan meddelade särskilda föreskrifter.
Jag delar uppfattningen att rätten att rekvirera utländska betalningsmedel
och utländska banktillgodohavanden icke lämpligen bör begagnas utan särskilt
medgivande. Såsom framhållits i den proposition, med vilken valuta
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 78.
3
lagen underställdes riksdagen, är lagen icke avsedd såsom medel för en
reglering av utrikeshandeln.
Frågan om sättet för redovisning av valutakontorets utgifter och inkomster
torde få upptagas till avgörande i ett senare sammanhang.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att samtycka till att Konungen, i huvudsaklig överensstämmelse
med vid protokollet fogade förslag till valutaförordning
och instruktion för riksbankens valutakontor,
meddelar förordnande som avses i 1 § valutalagen den
22 juni 1939 (nr 350).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
H. Wihlborg.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Bilaga 1.
Förslag
till
V alutaf örordning.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelser.
1 §•
I denna förordning förstås med
betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra
penninganvisningar;
utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra
betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;
utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt
mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som
här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande
är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;
utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på
räkning hos den, som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket
driver bank- eller bankirrörelse;
värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt
obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar av
skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, så
ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper
(certifikat);
utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som
är bosatt i utlandet;
vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt mynt
eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda i
svenskt mynt.
Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning, i vad angår fysisk
person, svensk medborgare med fast bostad i Sverige, så ock utlänning, som
haft fast bostad i Sverige sedan den 25 november 1939. Juridisk person skall
anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte eller, örn styrelse
icke finnes, där huvudkontoret är beläget.
Om köp och försäljning av utländska betalningsmedel och utländska
fordringar.
2 §.
Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag i
svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling
och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess förmedling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
5
Riksbanken äger meddela
a) bankaktiebolag tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva
handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar;
b) postverket tillstånd att driva den handel med utländska betalningsmedel,
som erfordras för verkets rörelse med postanvisningar och postgiro; samt
c) bankaktiebolag eller annan tillstånd att driva den rörelse med utländska
betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken prövar
erforderlig för allmänhetens tillhandagående med medel för reseändamål.
Bankaktiebolag, som erhållit tillstånd varom under a) sägs, benämnes i
denna förordning valutabank.
3 §.
Riksbanken äger närmare bestämma, i vilken omfattning och på vilka villkor
utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag
i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.
Örn utförsel av betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper med mera.
4 §•
Betalningsmedel och värdepapper så ock fordringsbevis, vilkas företeende
utgör villkor för rätt att kräva betalning, må ej utan riksbankens tillstånd
utföras ur riket.
5 §.
Tillstånd av riksbanken vare ock erforderligt, därest
1) tillgodohavande här i riket skall överföras till konto eller räkning, som
föres i utlandet, eller
2) den, som är bosatt här i riket, skall överlåta tillgång, som i 4 § sägs, å
den, som är bosatt i utlandet, eller verkställa inbetalning å eller överföring
till konto eller räkning, som här föres till förmån för någon, som är bosatt
i utlandet.
Om införsel av betalningsmedel och värdepapper, så ock örn försäljning
av värdepapper.
6 §•
Svenska betalningsmedel så ock fordringsbevis, vilkas företeende utgör
villkor för rätt att kräva betalning, ävensom talonger till värdepapper må
ej utan riksbankens tillstånd införas till riket.
7 §•
Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas annorledes
än genom översändande till riksbanken eller till valutabank. Sålunda
införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i samband med
deras försäljning eller återförande till utlandet, såvida icke riksbanken annat
medgiver.
8 §•
Värdepapper, som efter denna förordnings ikraftträdande till riket införts
eller som här förvaras för någon, som är bosatt i utlandet, må ej utan
riksbankens tillstånd försäljas.
Vid meddelande av tillstånd, som i första stycket sägs, må riksbanken
jämväl bestämma i vilken ordning försäljningen skall ske och i vilken omfattning
säljaren skall äga förfoga över köpeskillingen.
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 78.
9 §•
Vad i 7 och 8 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning, därest värdepapper,
vilka vid denna förordnings ikraftträdande förvaras i utlandet för någon,
som är bosatt här i riket, översändas till riksbanken eller till valutabank.
Om skyldighet att avstå utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden
med mera.
10 §.
Utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som tillhöra
någon här i riket bosatt, skola i den ordning och omfattning riksbanken
bestämmer av ägaren eller innehavaren erbjudas riksbanken eller valutabank
till inlösen mot ersättning, som i valutalagen sägs.
I fråga om banktillgodohavande skall bank, hos vilken tillgodohavandet
innestår, anses såsom innehavare.
Yppas vid ersättningsfrågas behandling olika meningar inom den i 4 § valutalagen
omförmälda nämnden, gäde såsom nämndens beslut den mening,
varom två av nämndens ledamöter förena sig, eller, där alla ledamöter hava
olika mening, mellanmeningen.
11 §•
Inlöser riksbanken eller valutabank utländska betalningsmedel eller utländska
banktillgodohavanden, vari borgenär har panträtt eller som han äger
kvarhålla till säkerhet för sin fordran, skall ersättningen, där ej gäldenären
och borgenären annorledes avtalat, överlämnas till överexekutor i den ort,
där banken är belägen; och åge beträffande överexekutors förfarande med
ersättningen bestämmelserna örn fördelning av köpeskilling för utmätningsvis
såld lös egendom motsvarande tillämpning.
12 §.
Ändå att utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,
som tillhöra någon här i riket bosatt, icke skola avstås till inlösen, må ej
utan riksbankens tillstånd över dem så förfogas, att ägarens innehav av utländska
betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden därigenom
förminskas; dock att sådant tillstånd ej erfordras för föryttring till riksbanken
eller till valutabank eller till den, som erhållit tillstånd, varom i 2
§ andra stycket under c) sägs.
Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om andra
utländska fordringar än banktillgodohavanden, där fordringarna tillhöra
någon här i riket bosatt.
13 §.
Här i riket bosatt, som gentemot utlandet äger rätt att kräva betalning,
må ej medgiva anstånd med betalningen eller träffa avtal örn betalning annorledes
än med vanliga betalningsmedel, med mindre det följer av handelsbruk
eller annan sedvänja eller eljest betingas av omständigheterna.
Ej heller må här i riket bosatt till någon, som är bosatt i utlandet och
med vilken han har gemensamt ekonomiskt intresse, i syfte att kringgå denna
förordnings bestämmelser sälja varor till lägre pris eller av honom inköpa
varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller i samma syfte vidtaga
andra liknande åtgärder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
7
Särskilda bestämmelser.
14 §.
Genom denna förordning göres ej inskränkning i riksbanken tillkommande
befogenheter eller i den handlingsfrihet, som tillförsäkrats den internationella
regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements Internationaux).
15 §.
Denna förordning äger ej tillämpning å utländsk medborgare, som tillhör
främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens
eller konsulatets betjäning, ej heller å medlemmar av sådan
persons familj eller hans enskilda tjänare, därest de bo hos honom och äro
utländska medborgare.
16 §.
En var, som är här i riket bosatt, är pliktig att, i den omfattning riksbanken
finner erforderligt, till riksbanken lämna uppgift angående
a) de utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper,
som han äger eller innehar;
b) tillgångar i utlandet, vilka tillhöra eller finnas framdeles skola tillkomma
honom;
c) guld och guldmynt, som tillhöra honom och som förvaras här i riket;
samt
d) förpliktelser, vilka han åtagit sig eller för vilka han eljest häftar gentemot
utlandet.
Där så erfordras för nödig upplysnings vinnande, äger riksbanken vid
lämpligt vite förelägga uppgiftsskyldig att för riksbanken eller den, som
handlar å riksbankens vägnar, tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill
hörande handlingar.
17 §.
Riksbanken äger medgiva befrielse från eller lindring i de skyldigheter,
som stadgas genom denna förordning.
18 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning,
meddelas av riksbanken.
Ansvarsbestämmelser.
19 §.
Den, som uppsåtligen
1) bryter mot någon av de i 2, 4—8, 10, 12 och 13 §§ meddelade föreskrifterna
eller
2) genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt till förvärv eller föryttring av
utländska betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i svenskt
mynt eller till riksbankens tillstånd, där sådant erfordras, eller
3) uraktlåter att fullgöra av riksbanken jämlikt 16 § första stycket föreskriven
uppgiftsskyldighet eller ock
4) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet, som under 3) sägs, avgiver
oriktig uppgift,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
straffes med dagsböter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen
försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas.
Förbryter sig någon av vårdslöshet på sätt i första stycket sägs, vare straffet
dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse
i högst ett år dömas.
20 §.
Lika med olovlig utförsel i strid mot 4 § eller olovlig införsel i strid mot
6 eller 7 § anses försök därtill.
21 §.
Dömes någon till straff enligt 19 eller 20 §, må domstolen, efter ty skäligt
finnes, kunna förordna, att betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,
som brottet avser, eller vederlag därför skola, ändock att de ej tillhöra den
dömde, vara, helt eller intill visst belopp, förverkade till kronan eller att
den dömde skall vara pliktig att till kronan, helt eller delvis, utgiva deras
värde.
Påföljd av förverkande må dock ej inträda, där egendom, varom i första
stycket sägs, tillhör annan än den dömde och ägaren icke finnes hava ägt
kännedom om brottet eller skälig anledning att misstänka detsamma.
22 §.
Den, som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats
av riksbanken, straffes, där ej gärningen i 19 eller 20 § är belagd med
straff, med dagsböter.
Bryter någon mot förbud, som i 7 § valutalagen avses, vare ock med dagsböter
straffad, där han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.
23 §.
Delaktighet i brott, som i denna förordning sägs, straffes efter ty i 3 kap.
strafflagen är stadgat, och skall därvid vad i 21 § sägs äga motsvarande
tillämpning.
24 §.
Åtal för brott mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare.
Förseelse, som i 22 § andra stycket sägs, må, där den ej innefattar tjänstefel,
endast efter målsägandes angivelse åtalas.
Det ankommer på vederbörande länsstyrelse att på framställning av riksbanken,
efter prövning av förekommande förhållanden, förordna örn uttagande
av vite, som i 16 § andra stycket sägs.
25 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
26 §.
I fråga om de i 4, 6 och 7 §§ meddelade förbud skall vad i förordningen
den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. och lagen den 8
juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel är om beslag och tillsyn stadgat
äga motsvarande tillämpning; dock att undersökning å person må å ort och
i den ordning, som i sagda förordning och lag stadgas, företagas närhelst anledning
därtill föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
9
övergångsbestämmelser.
27 §.
Denna förordning skall träda i kraft genast efter utfärdandet och gälla
tillsvidare till och med den 30 juni 1941.
I fråga om sådant under tiden för förordningens giltighet begånget brott,
som i förordningen avses, skall vad där är stadgat örn påföljd av brottet äga
tillämpning jämväl efter nämnda dag.
Genom förordningen upphäves kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 195) om
fortsatt giltighet av kungörelsen den 30 juni 1932 (nr 320) angående förbud
mot utförsel från riket av vissa obligationer m. m.
28 §.
Oavsett vad i 3—5 och 12 §§ är stadgat må, intill den dag riksbanken bestämmer,
en var, som är här i riket bosatt, förvärva och förfoga över betalningsmedel
och fordringar för nedan angivna ändamål:
1) för att till person, som är bosatt i utlandet, fullgöra förbindelse, som
blivit ingången före denna förordnings ikraftträdande och är till betalning
förfallen, dock ej där uppsägning verkställts efter förordningens ikraftträdande;
2)
för täckande av löpande omkostnader i samband med rörelse, som
drives å utrikes ort; samt
3) för gäldande av skäliga resekostnader.
Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. Nr 78.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Bilaga 2.
Förslag
till
Instruktion för riksbankens valutakontor.
§ I
Valutakontoret
utgör riksbankens organ för handläggning av frågor rörande
tillämpningen av valutaförordningen den 1940.
§ 2.
Kontorets styrelse utgöres av riksbankschefen med vice riksbankschefen
som personlig suppleant samt ytterligare högst sex ledamöter, vilka jämte
suppleanter förordnas av Kungl. Majit.
Riksbankschefen är styrelsens ordförande. Vice ordförande förordnas av
Kungl. Majit.
Kungl. Majit bestämmer angående ersättning till de styrelseledamöter, vilka
icke äro anställda i riksbanken.
§ 3.
Det åligger styrelsen:
1) att besluta i de frågor, som enligt valutaförordningen ankomma på
riksbankens prövning;
2) att träffa för verksamhetens organiserande och utövande erforderliga
anstalter;
3) att meddela de närmare föreskrifter samt på förfrågan lämna de råd och
upplysningar, som må erfordras för tillämpningen av de för valutakontorets
verksamhet givna bestämmelserna;
4) att handhava den närmare tillsynen över efterlevnaden av sagda föreskrifter
och bestämmelser; samt
5) att hos Kungl. Majit göra de framställningar, vilka kunna finnas av
förhållandena påkallade.
§ 4.
Styrelsen äger antaga verkställande direktör, ställföreträdare för denne
och sekreterare samt annan erforderlig personal samt meddela föreskrifter
rörande personalen tillkommande arbetsuppgifter.
Styrelsen bör i den utsträckning det är möjligt antaga den arbetskraft
riksbanken kan ställa till styrelsens förfogande.
Ersättning till personal bestämmes av styrelsen, som dock icke utan
Kungl. Majits medgivande må fastställa högre ersättning till någon befattningshavare
än 600 kronor för månad.
Styrelsen äger jämväl att, i mån av behov, anlita särskilda sakkunniga.
§ 5.
Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta omständigheterna
därtill föranleda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
11
§ 6.
Beslut må ej av styrelsen fattas, där ej minst tre ledamöter däri deltaga.
Vid handläggning av ärenden av allmän betydelse eller av större vikt skola
såvitt möjligt samtliga ledamöter deltaga. Om styrelsen så prövar lämpligt,
må ärenden av annan beskaffenhet handläggas av ett inom styrelsen utsett
arbetsutskott med minst tre ledamöter. ... . ,
Styrelsen äger uppdraga åt verkställande direktören att efter samråd med
ordföranden eller efter styrelsens bestämmande med annan ledamot av styrelsen
å dess vägnar besluta
a) i ärende av mindre vikt, där fråga är örn omedelbar tillämpning av
styrelsens beslut eller gällande föreskrifter;
b) i viss annan grupp av ärenden, vilka finnas vara av beskaffenhet att
icke i varje fall påkalla styrelsens egen prövning.
Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna
avgivits, eller vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.
Finnes utgången av fråga, som föreligger till behandling inom styrelsen,
kunna lända till nytta eller skada för ledamot av densamma eller honom
närstående person eller företag, må denne ledamot ej deltaga i handläggningen
av frågan.
Vid sammanträde skall föras protokoll, angivande de ledamöter som närvarit,
de ärenden som behandlats samt besluten. Förekommer skiljaktig
mening, skall denna antecknas till protokollet. Protokollet justeras av ordföranden.
§ 7.
Från kontoret utgående expeditioner undertecknas av ordföranden eller
av annan, som styrelsen därtill förordnar.
§ 8.
Valutakontoret äger att av verk och myndigheter erhålla de upplysningar
och det biträde, som för kontorets verksamhet erfordras och av vederbörande
kunna lämnas.
§ 9.
Valutakontorets verksamhet skall vara underkastad granskning av två av
Kungl. Maj:t utsedda revisorer.
Ersättning till revisorerna bestämmes av Kungl. Majit.
Denna instruktion träder i kraft genast efter utfärdandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:60 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen d s. 1 i texten