Sök i Ratio Lex

Med hemställan örn riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350)

1940-02-23 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:78, Med hemställan örn riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med hemställan örn riksdagens

samtycke till meddelande av förordnande jämlikt

1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350); given

Stockholms slott den 23 februari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

I en till 1939 års lagtima riksdag avlåten proposition, nr 290, föreslog

Kungl. Majit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag

örn förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden (valutalag). Propositionen bifölls av riksdagen

(riksdagens skrivelse nr 399), varefter den sålunda antagna lagen av

Kungl. Majit utfärdades den 22 juni 1939 (nr 350). Lagen trädde i kraft

genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare till och med den 31 mars 1940.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 78.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 78-

Departements
chefen.

I annat sammanhang anmäler jag förslag om avlåtande till riksdagen av

proposition angående förlängning av lagens giltighetstid till och med den

30 juni 1941.

I skrivelse den 22 februari 1940 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

Kungl. Majit måtte, efter att ha inhämtat riksdagens samtycke, meddela förordnande,

som avses i 1 § nämnda lag. Vid skrivelsen har fogats förslag till

valutaförordning, innefattande efter föreliggande behov avpassade bestämmelser

angående handeln med valutor.

Till stöd för framställningen ha bankofullmäktige anfört, att det i nuvarande

läge vore nödvändigt att landets tillgångar i guld och utländska valutor

disponerades på sådant sätt, att de tillgodosåge de för folkhushållet viktigaste

behoven. I sådant syfte borde genomföras viss kontroll över valutarörelserna

med stöd av de bestämmelser, som meddelats i valutalagen. För att tillgodose

de nu aktuella kontrollbehoven hade inom riksbanken verkställts en överarbetning

av det utkast till valutaförordning II, som fanns bifogat den proposition,

nied vilken valutalagen underställdes riksdagen. Riksbanken komme

icke utan särskilt medgivande att utnyttja det begärda bemyndigandet för

att rekvirera utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden

eller söka åstadkomma en reglering av utrikeshandeln.

Över bankofullmäktiges framställning har yttrande inhämtats av fullmäktige

i riksgäldskontoret, som lämnat förslaget utan erinran.

I likhet med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret finner jag

det inträdda läget motivera åtgärder lill skydd för landets reserv av utländska

betalningsmedel. Det är för närvarande av största vikt att möjligheterna

att genom inköp från utlandet tillgodose landets behov av för försörjningen

nödvändiga varor icke i onödan beskäras. Även försvarspolitiska

skäl påkalla en starkt restriktiv valutahushållning.

Enligt 1 § valutalagen äger Konungen under tid, då riksdagen är samlad,

meddela i paragrafen avsett förordnande endast med riksdagens samtycke.

Mot det av fullmäktige i riksbanken överlämnade förslaget till valutaförordning

har jag ej funnit anledning till erinran. För att bereda riksdagen

tillfälle att taga ställning till förslaget torde detta jämte ett inom

finansdepartementet utarbetat förslag till instruktion för ett riksbankens

valutakontor få biläggas protokollet. Jag vill erinra att Konungen enligt 6 §

valutalagen äger uppdraga åt riksbanken att meddela närmare föreskrifter

rörande tillämpningen av meddelat förordnande samt att Konungen jämväl

må uppdraga åt riksbanken att pröva och avgöra ansökningar om tillstånd,

vartill förordnandet giver anledning, samt att i övrigt handlägga de ärenden,

som föranledas av förordnandet, med skyldighet för riksbanken att ställa

sig till efterrättelse av Konungen därutinnan meddelade särskilda föreskrifter.

Jag delar uppfattningen att rätten att rekvirera utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden icke lämpligen bör begagnas utan särskilt

medgivande. Såsom framhållits i den proposition, med vilken valuta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

3

lagen underställdes riksdagen, är lagen icke avsedd såsom medel för en

reglering av utrikeshandeln.

Frågan om sättet för redovisning av valutakontorets utgifter och inkomster

torde få upptagas till avgörande i ett senare sammanhang.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att samtycka till att Konungen, i huvudsaklig överensstämmelse

med vid protokollet fogade förslag till valutaförordning

och instruktion för riksbankens valutakontor,

meddelar förordnande som avses i 1 § valutalagen den

22 juni 1939 (nr 350).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Bilaga 1.

Förslag

till

V alutaf örordning.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra

penninganvisningar;

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra

betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;

utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt

mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som

här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande

är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;

utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på

räkning hos den, som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket

driver bank- eller bankirrörelse;

värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt

obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar av

skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, så

ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper

(certifikat);

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som

är bosatt i utlandet;

vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt mynt

eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda i

svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning, i vad angår fysisk

person, svensk medborgare med fast bostad i Sverige, så ock utlänning, som

haft fast bostad i Sverige sedan den 25 november 1939. Juridisk person skall

anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte eller, örn styrelse

icke finnes, där huvudkontoret är beläget.

Om köp och försäljning av utländska betalningsmedel och utländska

fordringar.

2 §.

Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag i

svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling

och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess förmedling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

5

Riksbanken äger meddela

a) bankaktiebolag tillstånd att, för egen eller riksbankens räkning, driva

handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar;

b) postverket tillstånd att driva den handel med utländska betalningsmedel,

som erfordras för verkets rörelse med postanvisningar och postgiro; samt

c) bankaktiebolag eller annan tillstånd att driva den rörelse med utländska

betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken prövar

erforderlig för allmänhetens tillhandagående med medel för reseändamål.

Bankaktiebolag, som erhållit tillstånd varom under a) sägs, benämnes i

denna förordning valutabank.

3 §.

Riksbanken äger närmare bestämma, i vilken omfattning och på vilka villkor

utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag

i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.

Örn utförsel av betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper med mera.

4 §•

Betalningsmedel och värdepapper så ock fordringsbevis, vilkas företeende

utgör villkor för rätt att kräva betalning, må ej utan riksbankens tillstånd

utföras ur riket.

5 §.

Tillstånd av riksbanken vare ock erforderligt, därest

1) tillgodohavande här i riket skall överföras till konto eller räkning, som

föres i utlandet, eller

2) den, som är bosatt här i riket, skall överlåta tillgång, som i 4 § sägs, å

den, som är bosatt i utlandet, eller verkställa inbetalning å eller överföring

till konto eller räkning, som här föres till förmån för någon, som är bosatt

i utlandet.

Om införsel av betalningsmedel och värdepapper, så ock örn försäljning

av värdepapper.

6 §•

Svenska betalningsmedel så ock fordringsbevis, vilkas företeende utgör

villkor för rätt att kräva betalning, ävensom talonger till värdepapper må

ej utan riksbankens tillstånd införas till riket.

7 §•

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas annorledes

än genom översändande till riksbanken eller till valutabank. Sålunda

införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i samband med

deras försäljning eller återförande till utlandet, såvida icke riksbanken annat

medgiver.

8 §•

Värdepapper, som efter denna förordnings ikraftträdande till riket införts

eller som här förvaras för någon, som är bosatt i utlandet, må ej utan

riksbankens tillstånd försäljas.

Vid meddelande av tillstånd, som i första stycket sägs, må riksbanken

jämväl bestämma i vilken ordning försäljningen skall ske och i vilken omfattning

säljaren skall äga förfoga över köpeskillingen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 78.

9 §•

Vad i 7 och 8 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning, därest värdepapper,

vilka vid denna förordnings ikraftträdande förvaras i utlandet för någon,

som är bosatt här i riket, översändas till riksbanken eller till valutabank.

Om skyldighet att avstå utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden

med mera.

10 §.

Utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som tillhöra

någon här i riket bosatt, skola i den ordning och omfattning riksbanken

bestämmer av ägaren eller innehavaren erbjudas riksbanken eller valutabank

till inlösen mot ersättning, som i valutalagen sägs.

I fråga om banktillgodohavande skall bank, hos vilken tillgodohavandet

innestår, anses såsom innehavare.

Yppas vid ersättningsfrågas behandling olika meningar inom den i 4 § valutalagen

omförmälda nämnden, gäde såsom nämndens beslut den mening,

varom två av nämndens ledamöter förena sig, eller, där alla ledamöter hava

olika mening, mellanmeningen.

11 §•

Inlöser riksbanken eller valutabank utländska betalningsmedel eller utländska

banktillgodohavanden, vari borgenär har panträtt eller som han äger

kvarhålla till säkerhet för sin fordran, skall ersättningen, där ej gäldenären

och borgenären annorledes avtalat, överlämnas till överexekutor i den ort,

där banken är belägen; och åge beträffande överexekutors förfarande med

ersättningen bestämmelserna örn fördelning av köpeskilling för utmätningsvis

såld lös egendom motsvarande tillämpning.

12 §.

Ändå att utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,

som tillhöra någon här i riket bosatt, icke skola avstås till inlösen, må ej

utan riksbankens tillstånd över dem så förfogas, att ägarens innehav av utländska

betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden därigenom

förminskas; dock att sådant tillstånd ej erfordras för föryttring till riksbanken

eller till valutabank eller till den, som erhållit tillstånd, varom i 2

§ andra stycket under c) sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om andra

utländska fordringar än banktillgodohavanden, där fordringarna tillhöra

någon här i riket bosatt.

13 §.

Här i riket bosatt, som gentemot utlandet äger rätt att kräva betalning,

må ej medgiva anstånd med betalningen eller träffa avtal örn betalning annorledes

än med vanliga betalningsmedel, med mindre det följer av handelsbruk

eller annan sedvänja eller eljest betingas av omständigheterna.

Ej heller må här i riket bosatt till någon, som är bosatt i utlandet och

med vilken han har gemensamt ekonomiskt intresse, i syfte att kringgå denna

förordnings bestämmelser sälja varor till lägre pris eller av honom inköpa

varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller i samma syfte vidtaga

andra liknande åtgärder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

7

Särskilda bestämmelser.

14 §.

Genom denna förordning göres ej inskränkning i riksbanken tillkommande

befogenheter eller i den handlingsfrihet, som tillförsäkrats den internationella

regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements Internationaux).

15 §.

Denna förordning äger ej tillämpning å utländsk medborgare, som tillhör

främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning, ej heller å medlemmar av sådan

persons familj eller hans enskilda tjänare, därest de bo hos honom och äro

utländska medborgare.

16 §.

En var, som är här i riket bosatt, är pliktig att, i den omfattning riksbanken

finner erforderligt, till riksbanken lämna uppgift angående

a) de utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper,

som han äger eller innehar;

b) tillgångar i utlandet, vilka tillhöra eller finnas framdeles skola tillkomma

honom;

c) guld och guldmynt, som tillhöra honom och som förvaras här i riket;

samt

d) förpliktelser, vilka han åtagit sig eller för vilka han eljest häftar gentemot

utlandet.

Där så erfordras för nödig upplysnings vinnande, äger riksbanken vid

lämpligt vite förelägga uppgiftsskyldig att för riksbanken eller den, som

handlar å riksbankens vägnar, tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill

hörande handlingar.

17 §.

Riksbanken äger medgiva befrielse från eller lindring i de skyldigheter,

som stadgas genom denna förordning.

18 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning,

meddelas av riksbanken.

Ansvarsbestämmelser.

19 §.

Den, som uppsåtligen

1) bryter mot någon av de i 2, 4—8, 10, 12 och 13 §§ meddelade föreskrifterna

eller

2) genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt till förvärv eller föryttring av

utländska betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i svenskt

mynt eller till riksbankens tillstånd, där sådant erfordras, eller

3) uraktlåter att fullgöra av riksbanken jämlikt 16 § första stycket föreskriven

uppgiftsskyldighet eller ock

4) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet, som under 3) sägs, avgiver

oriktig uppgift,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

straffes med dagsböter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas.

Förbryter sig någon av vårdslöshet på sätt i första stycket sägs, vare straffet

dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse

i högst ett år dömas.

20 §.

Lika med olovlig utförsel i strid mot 4 § eller olovlig införsel i strid mot

6 eller 7 § anses försök därtill.

21 §.

Dömes någon till straff enligt 19 eller 20 §, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, kunna förordna, att betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, eller vederlag därför skola, ändock att de ej tillhöra den

dömde, vara, helt eller intill visst belopp, förverkade till kronan eller att

den dömde skall vara pliktig att till kronan, helt eller delvis, utgiva deras

värde.

Påföljd av förverkande må dock ej inträda, där egendom, varom i första

stycket sägs, tillhör annan än den dömde och ägaren icke finnes hava ägt

kännedom om brottet eller skälig anledning att misstänka detsamma.

22 §.

Den, som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats

av riksbanken, straffes, där ej gärningen i 19 eller 20 § är belagd med

straff, med dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i 7 § valutalagen avses, vare ock med dagsböter

straffad, där han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.

23 §.

Delaktighet i brott, som i denna förordning sägs, straffes efter ty i 3 kap.

strafflagen är stadgat, och skall därvid vad i 21 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

24 §.

Åtal för brott mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

Förseelse, som i 22 § andra stycket sägs, må, där den ej innefattar tjänstefel,

endast efter målsägandes angivelse åtalas.

Det ankommer på vederbörande länsstyrelse att på framställning av riksbanken,

efter prövning av förekommande förhållanden, förordna örn uttagande

av vite, som i 16 § andra stycket sägs.

25 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

26 §.

I fråga om de i 4, 6 och 7 §§ meddelade förbud skall vad i förordningen

den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. och lagen den 8

juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel är om beslag och tillsyn stadgat

äga motsvarande tillämpning; dock att undersökning å person må å ort och

i den ordning, som i sagda förordning och lag stadgas, företagas närhelst anledning

därtill föreligger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

9

övergångsbestämmelser.

27 §.

Denna förordning skall träda i kraft genast efter utfärdandet och gälla

tillsvidare till och med den 30 juni 1941.

I fråga om sådant under tiden för förordningens giltighet begånget brott,

som i förordningen avses, skall vad där är stadgat örn påföljd av brottet äga

tillämpning jämväl efter nämnda dag.

Genom förordningen upphäves kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 195) om

fortsatt giltighet av kungörelsen den 30 juni 1932 (nr 320) angående förbud

mot utförsel från riket av vissa obligationer m. m.

28 §.

Oavsett vad i 3—5 och 12 §§ är stadgat må, intill den dag riksbanken bestämmer,

en var, som är här i riket bosatt, förvärva och förfoga över betalningsmedel

och fordringar för nedan angivna ändamål:

1) för att till person, som är bosatt i utlandet, fullgöra förbindelse, som

blivit ingången före denna förordnings ikraftträdande och är till betalning

förfallen, dock ej där uppsägning verkställts efter förordningens ikraftträdande;
2)

för täckande av löpande omkostnader i samband med rörelse, som

drives å utrikes ort; samt

3) för gäldande av skäliga resekostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. Nr 78.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Bilaga 2.

Förslag

till

Instruktion för riksbankens valutakontor.

§ I
Valutakontoret

utgör riksbankens organ för handläggning av frågor rörande

tillämpningen av valutaförordningen den 1940.

§ 2.

Kontorets styrelse utgöres av riksbankschefen med vice riksbankschefen

som personlig suppleant samt ytterligare högst sex ledamöter, vilka jämte

suppleanter förordnas av Kungl. Majit.

Riksbankschefen är styrelsens ordförande. Vice ordförande förordnas av

Kungl. Majit.

Kungl. Majit bestämmer angående ersättning till de styrelseledamöter, vilka

icke äro anställda i riksbanken.

§ 3.

Det åligger styrelsen:

1) att besluta i de frågor, som enligt valutaförordningen ankomma på

riksbankens prövning;

2) att träffa för verksamhetens organiserande och utövande erforderliga

anstalter;

3) att meddela de närmare föreskrifter samt på förfrågan lämna de råd och

upplysningar, som må erfordras för tillämpningen av de för valutakontorets

verksamhet givna bestämmelserna;

4) att handhava den närmare tillsynen över efterlevnaden av sagda föreskrifter

och bestämmelser; samt

5) att hos Kungl. Majit göra de framställningar, vilka kunna finnas av

förhållandena påkallade.

§ 4.

Styrelsen äger antaga verkställande direktör, ställföreträdare för denne

och sekreterare samt annan erforderlig personal samt meddela föreskrifter

rörande personalen tillkommande arbetsuppgifter.

Styrelsen bör i den utsträckning det är möjligt antaga den arbetskraft

riksbanken kan ställa till styrelsens förfogande.

Ersättning till personal bestämmes av styrelsen, som dock icke utan

Kungl. Majits medgivande må fastställa högre ersättning till någon befattningshavare

än 600 kronor för månad.

Styrelsen äger jämväl att, i mån av behov, anlita särskilda sakkunniga.

§ 5.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta omständigheterna

därtill föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

11

§ 6.

Beslut må ej av styrelsen fattas, där ej minst tre ledamöter däri deltaga.

Vid handläggning av ärenden av allmän betydelse eller av större vikt skola

såvitt möjligt samtliga ledamöter deltaga. Om styrelsen så prövar lämpligt,

må ärenden av annan beskaffenhet handläggas av ett inom styrelsen utsett

arbetsutskott med minst tre ledamöter. ... . ,

Styrelsen äger uppdraga åt verkställande direktören att efter samråd med

ordföranden eller efter styrelsens bestämmande med annan ledamot av styrelsen

å dess vägnar besluta

a) i ärende av mindre vikt, där fråga är örn omedelbar tillämpning av

styrelsens beslut eller gällande föreskrifter;

b) i viss annan grupp av ärenden, vilka finnas vara av beskaffenhet att

icke i varje fall påkalla styrelsens egen prövning.

Såsom styrelsens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna

avgivits, eller vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.

Finnes utgången av fråga, som föreligger till behandling inom styrelsen,

kunna lända till nytta eller skada för ledamot av densamma eller honom

närstående person eller företag, må denne ledamot ej deltaga i handläggningen

av frågan.

Vid sammanträde skall föras protokoll, angivande de ledamöter som närvarit,

de ärenden som behandlats samt besluten. Förekommer skiljaktig

mening, skall denna antecknas till protokollet. Protokollet justeras av ordföranden.

§ 7.

Från kontoret utgående expeditioner undertecknas av ordföranden eller

av annan, som styrelsen därtill förordnar.

§ 8.

Valutakontoret äger att av verk och myndigheter erhålla de upplysningar

och det biträde, som för kontorets verksamhet erfordras och av vederbörande

kunna lämnas.

§ 9.

Valutakontorets verksamhet skall vara underkastad granskning av två av

Kungl. Maj:t utsedda revisorer.

Ersättning till revisorerna bestämmes av Kungl. Majit.

Denna instruktion träder i kraft genast efter utfärdandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:60 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen d s. 1 i texten