Angående statsverkets övertagande av staden Eksjös förpliktelser beträffande innehavare av vissa befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätten i staden komma att indragas
1940-03-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:95, Angående statsverkets övertagande av staden Eksjös förpliktelser beträffande innehavare av vissa befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätten i staden komma att indragas
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 95-
1
Nr 95.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsverkets
övertagande av staden Eksjös förpliktelser beträffande
innehavare av vissa befattningar, vilka vid upphörande
av rådhusrätten i staden komma att indragas;
given Stockholms slott den 1 mars 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAR
K. G. Westman.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Westman:
»Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 örn stads och landsbygds förenande i
judiciellt avseende äger Kungl. Majit med stadsfullmäktiges samtycke förordna,
att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 95.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
förenas med domsaga. Beträffande stad, där länsstyrelsen ej har sitt säte
och i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte
borgmästaren endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren, äger Kungl.
Majit, jämlikt 2 § nämnda lag, när borgmästare ärtsten är ledig, även utan
stadsfullmäktiges samtycke meddela enahanda förordnande som nyss
nämnts, såframt
1. ändringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan
finnes vara till gagn för rättsskipningen,
2. statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöning och
pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande
indrages, samt
3. ändringen icke medför ökad ekonomisk börda eller annan avsevärd
olägenhet för staden.
Med föranledande av anförda bestämmelser hava utredningar sedan någon
tid pågått ifråga örn åtskilliga städers förenande i judiciellt avseende
med domsaga. Sedan utredningen numera slutförts beträffande staden Eksjö,
anhåller jag att få underställa samma fråga Kungl. Majits prövning, i vad
förpliktelser genom indelningsändringen kunna uppkomma för statsverket
att övertaga skyldighet beträffande avlöningsförmåner till innehavare av
vissa befattningar, vilka vid rådhusrättens upphörande komma att indragas.
Borgmästartjänsten i Eksjö, vars invånarantal den 31 december 1938 uppgick
till 7,114 personer, är sedan den 19 november 1936 vakant. Enligt
Kungl. Majits brev den 7 oktober 1892 angående förändrad organisation av
rådhusrätten och magistraten i Eksjö m. m. skall stadens rådhusrätt och
magistrat utgöras av, förutom borgmästaren, två rådmän vilka icke behöva
vara lagfarna samt dessutom av en extra rådman. Under magistraten lyda
enligt samma brev en stadskassör, numera benämnd kronouppbördskassör,
och en stadsfogde. Den ena av de två illitterata rådmansbefattningarna innehaves
av Johan Reinhold Konstantin Larsson, som är född år 1865 och
valts till rådman den 16 mars 1917. Den andra befattningen är däremot,
jämlikt föreskrift i kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 362) örn tillsättande
av befattning såsom icke lagfaren rådman i vissa städer, tillsatt allenast på
förordnande. Förordnandet har lämnats åt extra rådmannen Johan Albert
Lorentz Aschan, som är född år 1875 och sedan den 19 juni 1929 innehar
fullmakt å befattningen såsom extra rådman. Efterträdare till Aschan i sistnämnda
egenskap är icke utsedd. — Kronouppbördskassörstjänsten är tillsatt
på förordnande tillsvidare och uppehälles sedan år 1928 av Märta Victoria
Röke, född år 1895. Stadsfogde är juris kandidaten Gustaf Harald
Essén, vilken är född år 1901 och utnämnd till tjänsten år 1929. Essén är
förordnad att uppehålla borgmästartjänsten under nuvarande vakans.
Enligt gällande lönestat utgår från staden till en var av de icke lagfarna
rådmännen ett årligt arvode av 500 kronor och till extra rådmannen ett årligt
arvode av 100 kronor. De ordinarie rådmännen äro därjämte tillförsäkrade
viss andel i auktionsprovisioner. Denna andel har under senare tid
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
uppgått till minst 400 kronor årligen för en var av dem. — I fråga om kronouppbördskassörstjänsten
föreligga, med hänsyn till att densamma uppehälles
på förordnande, inga förpliktelser från stadens sida gentemot den förordnade
i händelse tjänsten indrages. Stadsfogden är tillförsäkrad en årlig
begynnelselön av 4,000 kronor, vartill komma tre alderstillägg, vart och ett
å 400 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 år. Han åtnjuter därjämte med
tjänsten förenade sportelinkomster. Av sportlerna har Essén emellertid frivilligt
avstått en del till en exekutionsbetjänt, så att det av Essén faktiskt
uppburna beloppet under senare år utgjort i medeltal cirka 800 kronor.
Essén är vid återinträde i tjänst såsom stadsfogde berättigad uppbära samtliga
ålderstillägg. — Någon utfästelse från stadens sida om pensionering föreligger
icke vare sig i fråga örn rådmännen eller kronouppbördskassören och
stadsfogden. Skyldighet har vid sådant förhållande ej föreskrivits för dessa
att vid viss ålder avgå från tjänsten. Ej heller har i deras fullmakter inryckts
föreskrift örn skyldighet att övergå till annan tjänst hos staden. I
sådant avseende är av betydelse, att stadsfogden Essén innehar föreskriven
kompetens för att kunna utses till kommunalborgmästare.
Norra och Södra Vedbo domsaga består av tva tingslag, av vilka det ena,
eller Södra Vedbo tingslag, omsluter staden och har tingsställe därstädes.
Domsagokansliet är förlagt till Eksjö och inrymt i tingslagets där uppförda,
år 1910 ombyggda tingshus. För ombyggnaden hava de tingshusbyggnadsskyldige
i november 1911 upptagit ett 40-årigt amorteringslån, löpande med
4 V2 procent ränta, å ursprungligen 45,000 kronor, varå efter amortering
i november 1939 återstår ett oguldet kapitalbelopp av 22,299 kronor 7 öre.
I tingslaget, som vid 1938 års utgång hade 13,927 invånare, förrättas årligen
under tingsterminerna tio allmänna tingssammanträden.
På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 4 december 1936 har genom länsstyrelsens
i Jönköpings län försorg utredning ägt rum rörande Eksjös förenande
i judiciellt avseende med nyssnämnda domsaga. Utredningen, som
verkställts jämlikt 3 § förenämnda lag den 17 juni 1932 och särskilt avhandlat
de frågor som angivas i nämnda paragraf, har jämlikt länsstyrelsens
uppdrag verkställts av numera hovrättsrådet i Göta hovrätt Sigurd
Wildte.
I sitt den 20 juni 1938 dagtecknade utlåtande i ämnet har utredningsmannen
— som utgått från att staden vid förening med domsagan borde
ingå i gemensamt tingslag med Södra Vedbo tingslag och som ansett att
tingshusfastigheten i Eksjö efter vidtagande av vissa ändringar och reparationer
kunde jämväl efter stadens förening med tingslaget fylla sitt ändamål
på ett tillfredsställande sätt — föreslagit, att staden för vinnande av
delaktighet i samma fastighet med tillhörande inventarier skulle, i enlighet
med erbjudande av de tingshusbyggnadsskyldige, erlägga ett engångsbelopp,
som fastställdes till 25 procent av ett samma egendom åsatt värde av 80,000
kronor, samt att staden för gäldande av inlösningsbeloppet, 20,000 kronor,
skulle upptaga ett tjuguårigt amorteringslån efter en räntefot av 3 procent,
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 95.
då årliga kostnaden bleve 1,344 kronor 40 öre. Däremot har utredningsmannen
ansett skyldighet icke föreligga för staden att efter regleringens
genomförande bidraga till andra tingslagets utgifter än dem, som icke hänförde
sig till ränta och amortering å det för tingshuset upptagna lånet. På
grund härav och med ledning av stadens skattetal i förhållande till det utvidgade
tingslagets, eller 55 procent, har utredningsmannen uppskattat stadens
blivande bidrag till tingslagets löpande utgifter till allenast 2,475 kronor
om året. Under nämnda förutsättningar och då, förutom tjänsterna
vid rådhusrätten, jämväl kronouppbördskassörs- och stadsfogdebefattningama
kunde och borde indragas, har utredningsmannen funnit, att genom
förändringen skulle uppstå en årlig merkostnad för staden av 4,888 kronor
i enlighet med följande tablå:
A. Genom förändringen besparade utgifter och tillkomna nya inkomster.
Borgmästarens lön inklusive ålderstillägg, semesterpengar
och dyrtidstillägg.................................... kronor 4,500
Radmanslönerna ...................................... » i iQO
Kronouppbördskassörens lön 4,000 kr. med avdrag av till
stadskassan indragna sportler ........................ » 1,500
Stadsfogdens lön inklusive ålderstillägg och semesterpengar » 5,400
Arvode åt stadsfullmäktiges sekreterare.................. » 800
Arvode åt hälsovårdsnämndens sekreterare .............. » 300
Besparad kostnad för skrivmaterial och övriga expenser .... » 1,000
Sportelinkomster, som komma att tillföras stadens kassa____ » 1,865
Summa kronor 16,465.
D. Nya utgifter.
Kommunalborgmästarens lön inklusive ålderstillägg ...... kronor 12,000
Lön åt kommunalborgmästarens skrivbiträde inkl. ålderstill
_
..lägg .............................................. » 2,500
Lön at en exekutionsbetjänt inkl. ålderstillägg, beklädnadser
sättning,
dyrtidstillägg och semesterpengar ............ » 2,884
Kostnad för särskild valnämnd.......................... » ’i5o
Annuitet å stadens kontanta utlägg för inlösning i Södra
Vedbo härads tingshus .............................. » 1,344
Bidrag till tingslagets löpande utgifter .................. » 2475
Summa kronor 21,353.
Utredningsmannen har emellertid anmärkt, dels att besparing uppkomme,
sedan engångsersättningen för inlösen i tingshuset slutbetalats, dels att någon
inkomst icke upptagits för staden därigenom att rådhusrättens nuvarande
lokaler bleve disponibla till uthyrning, dels ock att stadens nuvarande utgifter
för löner till borgmästaren och övriga ovannämnda befattningshavare
vid och under rådhusrätten och magistraten vore anmärkningsvärt låga och
bäst kunde karakteriseras såsom innefattande ett provisorium. Vid sådant
förhållande komme, fortsätter utredningsmannen, därest staden skulle behålla
egen jurisdiktion, kostnaderna härför uppenbarligen att uppgå till vida
högre belopp än vad som en landsrättsförläggning skulle kosta. — I övrigt
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
5
har utredningsmannen ansett, att statsverket vid rådhusrättens upphörande
vore pliktigt att utgiva ersättning, i fråga om rådmännen, endast till rådmannen
Larsson och allenast med belopp, motsvarande dennes årliga arvode
å 500 kronor, men därjämte till stadsfogden Essén — för den händelse
denne icke bleve utsedd till kommunalborgmästare — för lön och mistade
sportler med sammanlagt 6,000 kronor om året. ■—- Sammanfattningsvis har
slutligen uttalats, att stadens förenande i judiciellt avseende med domsagan
icke torde medföra någon avsevärd olägenhet för invånarna vare sig i staden
eller domsagan, att den rättssökande allmänheten genom ändringen icke
komme att tillfogas ökad kostnad eller tidsutdräkt utan tvärtom, vad beträffar
stadens invånare, erhålla mindre utgifter för expeditioner och bevis
i rättsärenden, att staden uppenbarligen ej vore av den storlek och tillväxt
att den behövde eller borde ha en rådhusrätt och magistrat med tre lagfarna
ledamöter, vilken anordning såsom ovan anmärkts skulle ställa sig avsevärt
dyrare för staden än en landsrättsläggning, att med hänsyn härtill och till
den provisoriska karaktären av rådhusrättens nuvarande organisation det
finge anses att, ehuru utredningen i ärendet närmast utvisade att genom föreningen
med domsagan staden skulle åsamkas en — ehuru förhållandevis
ringa — ekonomisk börda, lagstadgade förutsättningar ändock förefunnes
för föreningens åvägabringande, samt att de rådande förhållandenas provisoriekaraktär
ej blott underlättade utan även borde påskynda lösningen av
samma fråga.
över utredningen i dess helhet hava yttranden avgivits av stadsfullmäktige
i Eksjö, av Södra Vedbo tingslags häradsrätt, av länsstyrelsen i Jönköpings
län och av Göta hovrätt.
Stadsfullmäktige hava behandlat ärendet vid sammanträde den 16
mars 1939 samt därvid enhälligt motsatt sig att förordnande meddelades
om stadens förenande med domsagan, då enligt fullmäktiges uppfattning
utredningen givit vid handen att laglig förutsättning härför icke kunde anses
föreligga vare sig enligt 2 § 1. eller 3. lagen den 17 juni 1932 om stads och
landsbygds förenande i judiciellt avseende. Stadsfullmäktige vore, därest
staden finge behålla egen jurisdiktion, villiga giva rådhusrätten en sådan organisation
att densamma komme att bestå av tre lagfarna ledamöter. Ansåges
det emellertid innebära ett viktigt statsintresse, att staden lades under
landsrätt, syntes detta kunna och böra ske endast under de ekonomiska förutsättningar,
att staten förbunde sig att övertaga dels de avlöningsförpliktelser,
som avsåges i 2 § 2. nämnda lag och vartill i detta fall borde hänföras
— utöver vad utredningsmannen föreslagit — jämväl årlig sportelersättning
till rådmannen Larsson med 400 kronor och årlig pension åt t. f.
kronouppbördskassören Röke med 1,200 kronor, dels kostnaderna för inlösen
i det nuvarande tingshuset, dels ock därjämte den på stadens invånare
i egenskap av tingshusbyggnadsskyldige belöpande delen av kostnaderna för
uppförande av nytt tingshus, vilket stadsfullmäktige med hänsyn till det nuvarande
tingshusets beskaffenhet förutsåge bliva erforderligt under »de närmast
kommande decennierna». Stadsfullmäktige vöre å andra sidan be
-
6
Kungl. Majlis proposition nr 95.
redda att, om dessa krav uppfylldes, till statsverket inbetala det belopp, som
de nuvarande magistratslokalerna kunde komma att inbringa i hyra, efter
avdrag för kostnader för erforderliga ändringsarbeten. — I sitt yttrande hava
stadsfullmäktige upptagit de direkta årliga kostnaderna för den nuvarande egna
jurisdiktionen till 20,033 kronor, för egen jurisdiktion efter omorganisation, på
sätt ovan angivits, av rådhusrätten och magistraten till 33,066 kronor och
nya utgifter efter stadens läggande under landsrätt till 40,565 kronor. I
sistnämnda belopp hava inräknats utgifter för inlösen i nuvarande tingshus
med 1,344 kronor, för lån till gäldande av andel i nytt tingshus med 12,100
kronor och för ersättning till kronouppbördskassören med 1,200 kronor. —
I särskild skrivelse, som bilagts stadsfullmäktiges yttrande, har därjämte
rådmannen Aschan framhållit, att han i sin egenskap av extra rådman torde
vara berättigad till erhållande av pension vid rådhusrättens upphörande i anledning
av förening med domsagan.
Häradsrätten har allenast uttalat, att den anslöte sig till de synpunkter
som utredningsmannen i sin utredning framfört beträffande rättsvården.
Länsstyrelsen har i utlåtande den 20 oktober 1939 funnit det tveksamt,
huruvida med tanke på den ekonomiska sidan av saken lagstadgad förutsättning
för stadens förläggande under landsrätt mot dess bestridande kunde
anses föreligga. I yttrandet har länsstyrelsen verkställt en granskning av
utredningsmannens uppgifter angående de ekonomiska verkningarna för staden
av rådhusrättens upphörande med resultat att den beräknade summan
av genom förändringen besparade utgifter m. m. borde minskas med 500
kronor till 15,965 kronor. Å andra sidan borde sammanlagda beloppet av
de nya utgifter, som i följd av förändringen skulle drabba staden, upptagas
till allenast 17,634 kronor. Staden borde nämligen befrias från skyldighet
icke blott att inlösa sig i tingshuset utan även, med hänsyn till förefintligheten
av egna utmärkta lokaler för rättsskipningen, att bidraga till tingslagets
löpande utgifter. Vid angivna förhållande skulle, efter uppräkning av
posten kostnad för valnämnd med 100 kronor, den för staden uppkommande
ökade kostnaden till följd av förändringen stanna vid 1,669 kronor.
Även detta sistnämnda belopp syntes emellertid länsstyrelsen så stort, att
man kunde ifrågasätta, om ej enbart genom en sådan ökning staden skulle
anses hava åsamkats sådan ekonomisk börda, att förordnande om förenande
i judiciellt avseende med domsaga utan stadens samtycke ej finge meddelas.
Vid bedömandet härav borde även erinras om att staden inom ej alltför avlägsen
framtid kunde komma att få vidkännas skyldighet att deltaga i kostnaden
för uppförande av nytt tingshus. Under förutsättning emellertid att staden
genom en landsrättsläggning ej åsamkades ökad ekonomisk börda, syntes
anledning till erinran rent principiellt mot en dylik åtgärd ej föreligga.
— Länsstyrelsen har vidare i motsats till utredningsmannen ansett skyldighet
föreligga för statsverket att ersätta rådmannen Larsson jämväl för mistade
sportler och rådmannen Aschan för dennes arvode såsom extra rådman, varjämte
statsverket skäligen syntes böra hålla staden skadeslös för eventuell
pension till t. f. kronouppbördskassören Röke.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
7
De tings liusbyggnadssky Idige i Södra Vedbo tings1
a g, vilka i anledning av stadsfullmäktiges och länsstyrelsens yttranden bereus
tillfälle uttala sig i ärendet, hava vid sammanträde den 5 december
1939, med ändring av tidigare beslut i ämnet, förklarat att de icke hade något
att erinra mot att staden utan erläggande av engångsavgift berättigades
ingå såsom delägare i tingslagets tillgångar med skyldighet att, i likhet med
övriga i tingslaget ingående kommuner, deltaga i ansvaret för tingslagets
gäld och i dess framtida kostnader, räknat från och med den dag som kunde
komma att bestämmas för stadens förening med tingslaget. Därest Kungl.
Maj:t emellertid med hänsyn till omständigheterna icke skulle anse det med
billigheten överensstämmande, att ansvar för tingslagets gäld föreskreves för
staden, hänskötes till Kungl. Maj:ts avgörande frågan om och i vad mån ett
sådant ansvar skulle föreskrivas.
Häradshövdingen i Norra och Södra Vedbo domsaga
har i en till Göta hovrätts president vid besök i Eksjö den 7 december 1939
överlämnad promemoria lämnat en närmare redogörelse för de olika lokaliteterna
i tingshuset. Efter att hava anmärkt att riksdagens justitieombudsman
vid inspektion av domsagan hösten 1936 icke haft något att anmärka
mot samma lokaler, har häradshövdingen uttalat, att därest emellertid, med
den nuvarande dispositionen av lokalerna, anmärkningar skulle kunna framställas
örn bristande utrymme i ett eller annat hänseende, det icke skulle
vara svårt att utan stora kostnader vidtaga sådana förändringar som skulle
medföra en väsentlig förbättring härutinnan.
Göta hovrätt har i utlåtande den 12 december 1939 ansett statsverket
skyldigt övertaga stadens avlöningsförpliktelser gentemot rådmannen Larsson
för mistad lön och auktionsprovision, mot rådmannen Aschan för Blistad
lön såsom extra rådman och mot stadsfogden Essén, för den händelse
denne icke skulle bliva utsedd till kommunalborgmästare. Under förutsättning
av dylikt övertagande har hovrätten — som även ifrågasatt huruvida
icke, ehuru laglig förpliktelse därtill ej förelåge, nuvarande kronokassören
borde av statsmedel tillerkännas något mindre belopp i årlig ersättning för
mistad avlöning — tillstyrkt att förordnande måtte meddelas om stadens förenande
i judiciellt avseende med ifrågavarande domsaga från tidpunkt som
kunde befinnas lämplig. Hovrätten -— som i sin skrivelse tillika meddelat
vissa rättsstatistiska uppgifter angående staden och domsagan — har härvid
anfört bland annat:
Då staden motsatt sig föreningen, gäller det att avgöra, huruvida de i 2 §
av 1932 års lag angivna förutsättningarna för förordnande om förening mot
stadens vilja kunna anses uppfyllda.
Såsom förutsättning för ett förordnande örn förening med domsaga mot
stads vilja angives i berörda lagrum till en början, att ändringen med hänsyn
till förhållandena i såväl staden som domsagan finnes vara till gagn för rättsskipningen.
Hovrätten anser denna förutsättning uppfylld. Eksjö stad är
icke av den storlek och rättsskipningsuppgifterna i densamma i följd härav
icke av den omfattning, att de motivera bibehållande av egen jurisdiktion för
staden. De skäl, som vid antagandet av de allmänna grunderna för en pro
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
cessreform anförts mot bibehållande av egen jurisdiktion för mindre städer
(kungl. prop. 80/1931 sid. 86 och 126), äga i förevarande fall giltighet. Enligt
dessa av riksdagen antagna allmänna grunder, vilka av processlagberedningen
åberopas i dess förslag till ny rättegångsbalk (motiven sid. 7—8),
bör den särskilda stadsrättsskipningen bibehållas allenast i de städer, som
genom sin folkmängd, sina ekonomiska förhållanden och andra omständigheter
äga förutsättningar att uppbära en egen rättsskipning av tillräcklig
styrka, varvid man utgått från att i rådhusrätten skola sitta minst tre lagfarna
ledamöter.
Eksjö stad har för närvarande ett innevånarantal av allenast något över
7,000 och är — såvitt nu kan bedömas — icke stadd i någon anmärkningsvärd
tillväxt. De inom staden föreliggande judiciella uppgifterna äro icke
av den omfattning, att de motivera en rådhusrätt bestående av tre lagfarna
ledamöter. Norra och Södra Vedbo domsaga hade den 31 december 1938
34,776 innevånare, varför domsagan med staden skulle få ett innevånarantal
av omkring 41,800 personer. Domsagan med staden skulle således få en
lämplig storlek. Arbetsuppgifterna i domsagan skulle bliva av lämplig omfattning
och medgiva en ändamålsenlig personalorganisation. Av skäl, som
nu anförts, anser hovrätten, att stadens förenande med domsagan skulle
bliva till gagn för rättsskipningen.
För att förordnande örn förening med domsaga skall kunna emot stadens
vilja meddelas fordras vidare bland annat, att ändringen icke medför
ökad ekonomisk börda för staden. Enligt de av utredningsmannen verkställda
beräkningarna skulle förändringen medföra en utgiftsökning å 4,888
kronor. Utredningsmannen har emellertid på grund av särskilt anmärkta
omständigheter ansett, att den lagstadgade förutsättningen blivit uppfylld.
Staden har bestämt hävdat en motsatt uppfattning. Hovrätten skall i det
följande genomgå de olika poster, varom meningsskiljaktighet råder, och
följer därvid utredningsmannens tablå.
Då det till borgmästaren utgående dyrtidstillägget för närvarande utgör
1,404 kronor samt semesterpengar från och med i år ej utgå, torde första
posten böra upptagas till 4,400 kronor. Å andra sidan bör tillkomma en
post å 5,400 kronor, vilket belopp staden anslagit såsom avlöning till en
jurist, vilken tran och med juni 1939 tjänstgör som sekreterare åt rådhusrätten
och magistraten. I samband därmed har anslaget till semesterpengar
indragits. Som länsstyrelsen antört, bör stadens nettoutgift för avlöning av
kronouppbördskassören upptagas till 1,000 kronor i stället för i tablån beräknade
1,500 kronor. Övriga under A i tablån upptagna poster torde beräknas
till oförändrade belopp. Såsom inkomstpost utöver de i tablån angivna
bör upptagas hyresvärdet av rådhusrättens och magistratens nuvarande
lokaler. Det är givetvis svårt att i penningar uppskatta detta värde.
Med hänsyn till lokalernas storlek och beskaffenhet synes det emellertid
uppenbart, att hyresvärdet av lokalerna icke kan understiga 1,500 kronor.
Med nu angivna utgångspunkter bör sammanlagda beloppet av besparade
utgifter och nya inkomster (A) upptagas till minst 22,765 kronor
I fråga örn den första posten bland nya utgifter (B) kan anmärkas att
kommunalborgmastarens lon till en början endast utgör 10.000 kronor’och
forst efter 12 års tjänstgöring kommer att uppgå till 12,000 kronor. Den
tredje posten bland nya utgifter: lön till ytterligare en exekutionsbetjänt
vilken post i fabian upptagits till 2,884 kronor, bör enligt inhämtade upp^n^nfar
me<^ utgångspunkt från gällande lönestat rätteligen upptagas till
3,075 kronor. Kostnaden för särskild valnämnd bör upptagas till av länsstyrelsen
beräknade beloppet 250 kronor i stället för i tablån upptagna 150
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
9
Dc två sista posterna bland nya utgifter äro helt beroende av hur frågan
om stadens delaktighet i Södra Vedbo tingslags tingshus skall ordnas. I
denna fråga intaga de tingshusbyggnadsskyldige och staden motsatta ståndpunkter.
De tingshusbyggnadsskyldige hava vid förhandlingarna inför utredningsmannen
erbjudit staden att inlösa sig i tingshuset för en summa
av 20,000 kronor, varefter staden skulle bidraga till löpande utgifter för
underhåll av tingshuset m. nr. i förhållande till antalet skattekronor. Staden
har däremot helt motsatt sig att betala någon inlösningssumma för
andel i tingshuset. Till stöd för denna sin ståndpunkt har staden åberopat,
att tingshuset vore otidsenligt och otillräckligt, under det att stadens nuvarande,
av rådhusrätten och magistraten disponerade lokaler vöre av utmärkt
beskaffenhet. Då vad från stadens sida anförts har ett visst berättigande,
har en undersökning ägt rum i vad mån de tingshusbyggnadsskyldige vore
villiga att på för staden fördelaktigare villkor medgiva staden delaktighet
i tingshuset. Detta har resulterat i att de tingshusbyggnadsskyldige vid
sammanträde den 5 innevarande december förklarat, att de i händelse av
stadens förening med domsagan icke hade något att erinra mot att staden
utan erläggande av någon engångsavgift berättigades ingå som delägare i
tingslagets tillgångar med skyldighet att deltaga i ansvaret för tingslagets
gäld och i dess framtida kostnader, räknat från och med dag, som kunde
komma att bestämmas för stadens förening med tingslaget. De tingshusbyggnadsskyldige
hava emellertid tillagt, att örn Kungl. Majit med hänsyn
till omständigheterna icke skulle anse det med billighet överensstämmande,
att ansvar för tingslagets gäld föreskreves för staden, frågan om och i vad
mån sådant ansvar skulle föreskrivas hänskötes till Kungl. Maj :ts avgörande.
Stadens representanter, som erhållit del av detta beslut, hava vidhållit
stadens förut intagna ståndpunkt i detta hänseende. Av inhämtade
upplysningar framgår, att tingslagets skuld, som för närvarande uppgår
till 22,299 kronor 7 öre, efter den amortering, som skall erläggas i november
1940, blir 20.857 kronor 8 öre. Härav skulle enligt de tingshusbyggnadsskyldiges
erbjudande å staden belöpa (efter 55 %>) 11,471 kronor 39 öre.
Såsom årsomkostnad bör ej upptagas amortering utan endast ränta, vilken
beräknad efter 4 V2 % utgör 516 kronor 19 öre.
Såsom sista post i utredningsmannens tablå har upptagits bidrag till tingslagets
löpande utgifter med 2,475 kronor Staden bär anmärkt mot posten,
att densamma med säkerhet skulle visa sig otillräcklig, enär omfattande reparations-
och ändringsarbeten måste vidtagas å tingshuset, varjämte staden
anfört, att det kanske snart skulle visa sig erforderligt att uppföra ett nytt
tingshus, i vilket fall staden skulle komma att åsamkas mycket betydande
kostnader. Hovrätten kan icke finna det ådagalagt, att det nuvarande tingshuset
skulle vara så underhaltigt, alt uppförande av ett nytt tingshus snart
skulle visa sig erforderligt. Däremot erfordras uppenbarligen vissa ändringsoch
reparationsarbeten.
Utgiftsposterna under B skulle med ovan angivna rättelser men utan förhöjning
av den sista posten komma att uppgå till sammanlagt ungefär
20,816 kronor eller således omkring 2,000 kronor mindre än summan av besparingarna
under A. Donna summa synes vara tillräcklig för att täcka å
staden belöpande årsandel av kostnaderna för erforderliga ändrings- och reparationsarbeten
å tingshuset. På grund härav synes, såvitt nu kan bedömas,
lagens förutsättning att förändringen icke skall medföra ökad ekonomisk
börda för staden vara uppfylld.
Med hänsyn emellertid dels till ovissheten angående omfattningen av sistnämnda
kostnad dels till all hyresvärdet av rådhusrättens nuvarande lokaler
icke kan med säkerhet angivas anser hovrätten det vara rimligt, att an
Biliang
till riksdagens protokoll 1960. 1 sunil. Nr 95. "
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
tingen staden helt befrias från ansvarighet för tingshusskulden eller får sin
andel däri väsentligt reducerad, eller ock att såsom villkor för stadens ingående
som delägare i tingshuset fästes, att detta dessförinnan på tingslagets
bekostnad undergår ändring och reparation i sådan omfattning att staden
därigenom erhåller en mot befrielsen resp. reduktionen svarande förmån.
Örn ändring i villkoren för stadens inträde i tingslaget sker på något av nu
angivna sätt, kan med full visshet sägas, att någon ökad ekonomisk börda
för staden icke kan uppkomma genom föreningen.
Statskontoret har i skrivelse den 19 januari 1940 avgivit infordrat
yttrande i ärendet, såvitt angår däri framställda anspråk på ersättning av
statsmedel i händelse staden förenades med domsagan. I utlåtandet har
statskontoret till en början uttalat att statsverket, därest föreningen mot
stadsfullmäktiges bestridande komme till stånd, torde vara skyldigt övertaga
stadens förpliktelser beträffande avlöningen till rådmännen Larsson och
Aschan, till den sistnämnde i egenskap av extra rådman. Vad beträffade
ersättningen till Larsson ansåge statskontoret i likhet med länsstyrelsen och
hovrätten, att jämväl Larssons inkomst av auktionsprovision, cirka 400 kronor,
borde medräknas vid bestämmandet av ersättningsbeloppet, samt förordade
att samma belopp fastställdes till (500 + 400 =) 900 kronor för år
räknat. Ersättningen till Aschan borde bestämmas till belopp motsvarande
dennes arvode såsom extra rådman eller 100 kronor om året. Beloppen, å
vilka dyrtidstillägg icke borde utgå, föresloges till anvisande å allmänna indragningsstaten.
— I fråga örn stadens yrkande, att statsverket vid en eventuell
landsrättsförläggning av staden måtte utgiva ersättning för mistade
avlöningsförmåner m. m. åt t. f. borgmästaren Essén i dennes egenskap av
ordinarie stadsfogde och åt kronouppbördskassören Märta Victoria Röke har
statskontoret uttalat, att —- oavsett den omständigheten, att Röke tillsatts
endast på förordnande och att därför enbart av denna anledning någon ersättningsskyldighet
för hennes vidkommande icke kunde komma ifråga —
befattningarna som stadsfogde och kronouppbördskassör icke torde kunna
hänföras till sådana befattningar, beträffande vilka förpliktelse av här ifrågavarande
art kunde föreligga för statsverket. Statskontoret finge alltså
hemställa, att ersättningsanspråken i denna del lämnades utan bifall. —
Vad slutligen beträffade det framställda yrkandet att staten måtte påtaga
sig kostnaderna för stadens inlösen i den nuvarande tingshusbyggnaden i
staden ävensom — mot visst vederlag —- de kostnader, som kunde belöpa på
stadens invånare för uppförandet av ett nytt tingshus med tillhörande inredning,
har statskontoret, i likhet med vad skett i tidigare fall och under erinran
örn bestämmelsen i 26 kap. 4 § byggningabalken samt lagen den 5
juni 1909 (nr 55) angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll av tingshus och häradsfängelse, av principiella skäl avstyrkt,
att statsmedel anvisades för berörda ändamål.
Stadsfullmäktige hava slutligen i skrivelse den 15 februari 1940,
efter tagen kännedom om hovrättens och statskontorets yttranden, alltjämt
gjort gällande att förslaget örn stadens läggande under landsrätt stöde i be
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 95.
11
stämd motsats till samtliga i lagen den 17 juni 1932 angivna förutsättningar
för ett dylikt förfarande. Den ifrågasatta ändringen vöre enligt stadsfullmäktiges
uppfattning icke till gagn för rättsskipningen, särskilt icke för rättsskipningen
inom staden. Statsverkets av såväl utredningsmannen som länsstyrelsen
och hovrätten ifrågasatta skyldighet att övertaga stadens förpliktelser
beträffande avlöningar eller pension åt stadsfogden och kronokassören
bestredes av statskontoret. För den händelse dylikt övertagande icke komme
att ske, måste ändringen under alla förhållanden medföra väsentligt ökad
börda för staden. Under framhållande av att staden vore villig underkasta
sig kostnaderna för en omorganisation av rådhusrätten och magistraten i huvudsaklig
överensstämmelse med vad nyligen stadgats för Alingsås (borgmästare
och två lagfarna rådmän, varav en tillika stadsfogde) hemställde
stadsfullmäktige förty, att åtgärder icke måtte vidtagas för stadens förenande
i judiciellt avseende med Södra Vedbo tingslag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår föreligga i ärendet olika Departementsmeningar
om huruvida de i 2 § lagen den 17 juni 1932 om stads och lands- ckefen•
bygds förenande i judiciellt avseende angivna förutsättningar för meddelande
mot stads bestridande av förordnande om dess uppgående i domsaga
i förevarande fall föreligga. Stadsfullmäktige i Eksjö hava gjort gällande
att så icke är fallet, medan utredningsmannen och Göta hovrätt hävdat den
motsatta ståndpunkten samt länsstyrelsen funnit saken tveksam. Enligt min
mening skulle den avsedda föreningen mellan staden samt Norra och
Södra Vedbo domsaga komma att lända rättsskipningen till gagn i såväl
staden som domsagan. Vitsord synes mig även böra tillerkännas utredningsmannens
och hovrättens på en ingående granskning av utredningen
grundade uppfattning att förändringen jämväl kommer att bliva för staden
ekonomiskt fördelaktig. Stöd för denna ståndpunkt finner jag för övrigt kunna
hämtas även i stadens egna beräkningar rörande kostnaderna för bibehållen
egen jurisdiktion efter omorganisation av magistraten och rådhusrätten
— som för dylik händelse lärer bliva oundgängligen nödvändig — och
i anledning av en landsrättsförläggning. Utgifterna hava nämligen av staden
upptagits i förra fallet till 33,066 kronor och i det senare till 40,565 kronor,
därvid emellertid i sistnämnda summa inräknats utgifter för vinnande av
delägarskap i tingshuset i Eksjö med 1,344 kronor, för lån till gäldande av
andel i uppförande av eventuellt erforderligt nytt tingshus med 12,100 kronor
och för årlig ersättning till stadens tillförordnade kronouppbördskassör
med 1,200 kronor eller tillhopa 14,644 kronor. Med hänsyn till de tingshusbyggnadsskyldiges
beslut den 5 december 1939 om avstående från krav på
inlösen i tingshuset samt utredningsmannens, häradshövdingens och hovrättens
uttalanden om det nuvarande tingshusets framtida användbarhet och
den omständigheten att staden icke har några juridiska förpliktelser mot nuvarande
kronokassören vid förordnandets upphörande synas emellertid dessa
poster böra frånräknas. Kostnaderna efter upphörandet av den egna jurisdiktionen
bliva då endast 25,921 kronor eller sålunda 7,145 kronor lägre
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 95.
än vid bibehållandet av samma jurisdiktion, allt enligt stadens egna beräkningar.
Det förefaller ock ligga i sakens natur, att stadens kostnader för ombesörjande
av endast administrativa och kommunala uppgifter böra kunna
ordnas på ett sådant sätt, att de bliva lägre än kostnaderna för såväl dessa
som de judiciella uppgifterna. Då ej heller påvisats, att i annat hänseende
avsevärda olägenheter vore att befara för staden genom dess förenande med
domsagan, finner jag förordnande härom kunna mot stadens bestridande
meddelas. Det kan icke anses stå i överensstämmelse med de av statsmakterna
antagna grundsatser för rättsskipningens framtida ordnande i städerna
att utan tvingande skäl upprätthålla egen jurisdiktion för ett samhälle av
så jämförelsevis ringa storlek som Eksjö, helst staden icke synes stadd i
starkare utveckling. Det är också min avsikt föreslå Kungl. Majit att utfärda
föreskrift om stadens förenande med domsagan, därvid synes böra
tagas i övervägande att Kungl. Majit, i enlighet med de tingshusbyggnadsskjddiges
medgivande, lämnar staden befrielse helt eller delvis från ansvar
för tingslagets gäld vid tiden för ändringens ikraftträdande. Innan det avsedda
förordnandet meddelas, måste emellertid riksdagens samtycke utverkas
till att statsverket övertager stadens förpliktelser beträffande avlöningen
till innehavare av befattningar som genom rådhusrättens upphörande komma
att indragas. Lika med statskontoret finner jag därvid skyldighet att
av statsmedel utbetala ersättning föreligga allenast beträffande rådmännen
Larsson och Aschan, och ansluter jag mig i fråga om ersättningsbeloppen till
dessa till vad staden härutinnan hemställt och samtliga myndigheter tillstyrkt
eller sålunda 900 kronor till Larsson och 100 kronor till Aschan, att
utgå under deras återstående livstid. Anledning att, ehuru skyldighet därtill
icke föreligger, ändock anslå statsmedel till ersättning åt stadsfogden Essén
— för den händelse denne icke skulle utses till kommunalborgmästare —
och till t. f. kronouppbördskassören Röke anser jag icke förefinnas, då, såsom
av det föregående framgår, ett övertagande av stadens eventuella förpliktelser
härutinnan icke kan anses erforderligt för att förhindra att genom
förändringen merkostnad uppstår för staden. Stadens övriga i yttrandet
den 16 mars 1939 framställda ersättningsanspråk kunna uppenbarligen,
då för desamma grunden får anses numera bortfallen eller eljest icke föreligga,
icke förordas till bifall.
Under åberopande av det anförda får jag alltså hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till rådmännen i Eksjö Johan Reinhold Konstantin
Larsson och Johan Albert Lorentz Aschan må från och med
den dag, då föreskrift örn stadens förenande i judiciellt avseende
med Norra och Södra Vedbo domsaga träder i kraft,
från allmänna indragningsstaten under deras återstående
livstid utbetalas årlig gottgörelse med 900 kronor till Larsson
och 100 kronor till Aschan, med iakttagande av att å
förmånen dyrtidstillägg icke skall utgå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
13
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet skall avlåtas till riksdagen
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 95.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av staden Eksjös förpliktelser beträffande innehavare av viss a1 i texten
- SU 1940:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsverkets övertagande av staden Eksjös förpliktelser beträffande innehavare av vissa befattningar s. 1 i texten