Sök i Ratio Lex

Rörande ändring i förordningen den 29 juni 1917 (nr A20) angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen

1941-02-14 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:119, Rörande ändring i förordningen den 29 juni 1917 (nr A20) angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande ändring i förordningen

den 29 juni 1917 (nr A20) angående förbud i

vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar

vid handel med födoämnen; given Stockholms

slott den 14 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, anhålla om riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning örn ändrad lydelse

av § 1 förordningen den 29 juni 1917 (nr 420) angående förbud i vissa fall

mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 119.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 1 förordningen den 29 juni 1917

(nr 420) angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande

varubeteckningar vid handel med födoämnen.

Härigenom förordnas, att § 1 förordningen den 29 juni 1917 angående förbud

i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel

med födoämnen1 skall hava följande ändrade lydelse:

§ 1.

Vid varas---benämningen utmärkes.

Här avsedda benämningar äro

mjölk, grädde, smör, margarin, flott, korv, mjöl, socker samt honung eller

med någon av dessa varubeteckningar liktydig benämning, vare sig benämningen

brukas ensam eller i ordsammanställning, som antyder likhet i användningen

med motsvarande vara,

ägg i ordsammanställning såsom äggpulver och

saft i ordsammanställning, som angiver saften såsom beredd av frukter

eller bär.

Vad om---främmande språk.

Där för---sålunda stadgats.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1941; skolande förordningen

dock icke gälla i fråga om korv och steriliserad grädde, som tillverkats före

nämnda dag.

1 Senaste lydelse se 1928:194.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 februari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och folkhushållningsdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp

:

Den 23 november 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet

att tillkalla fem sakkunniga att verkställa utredning och avgiva

förslag till ny livsmedelslagstiftning. Jämlikt sagda bemyndigande tillkallades

såsom sakkunniga professorn Ernst Abramson, ordförande, vice verkställande

direktören i Sveriges köpmannaförbund Gustaf Borgström, ombudsmannen

i Sveriges kemiska industrikontor ingenjören Otto Cyrén, direktören

i kooperativa förbundet Hj. Degerstedt och överveterinären Sigh. Jerlov.

De sakkunniga, vilka antagit namnet livsmedelslagstiftningssakkunniga, ha

avgivit dels den 20 mars 1940 betänkande med förslag till kungörelse angående

kontroll å handel med ost samt viss lagstiftning angående korvvaror

(stat. off. utr. 1940: 9), dels ock i skrivelse den 22 november 1940 förslag till

viss lagstiftning angående handeln med grädde.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av, bland andra, kommerskollegium,

som infordrat yttranden från vissa handelskammare, lantbruksstyrelsen,

statens livsmedelskommission, Sveriges lantbruksförbund,

handelskamrarna i riket med undantag av Gotlands handelskammare, Sveriges

charkuteri- och slakteriidkares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a., och kooperativa förbundet.

Yttranden över förenämnda skrivelse den 22 november 1940 lia avgivits

av lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission, Sveriges lantbruksförbund

och svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t frågan om lagstiftning rörande

handeln med korvvaror och grädde.

Förslag till lagstiftning angående korvvaror.

I § 1 första stycket av förordningen den 29 juni 1917 (nr 420) angående

förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid

handel med födoämnen stadgas, att vid varas saluhållande eller försäljning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

såsom födoämne må för densamma icke brukas någon av i det följande angivna

varubenämningar, där varan till sin sammansättning avviker från normala

sammansättningar hos den vara, vilken benämningen utmärker. I stadgandet

avsedda benämningar äro mjölk, smör, margarin, flott, mjöl eller

därmed liktydig benämning, socker eller därmed liktydig benämning samt

honung, vare sig benämningen brukas ensam eller i ordsammanställning,

som antyder likhet i användningen med motsvarande vara, ävensom ägg i

ordsammanställningar såsom äggpulver och saft i ordsammanställningar,

som angiver saften såsom beredd av frukt eller bär. Enligt föreskrift i sista

stycket av ifrågavarande paragraf, vilket stycke insatts i paragrafen genom

förordningen den 14 juni 1928 (nr 194), skall, där för särskilt fall meddelats

bestämmelser i fråga om vad som skall avses med normal sammansättning

av förut angiven vara, gälla vad sålunda stadgats.

Livsmedelslagstiftningssakkunnigas förslag innebär, att bland de i § 1 av

nyssnämnda förordning angivna varubenämningarna jämväl skall upptagas

korv. Därjämte föreslås den ändringen i sista stycket av paragrafen att uttrycket

»för särskilt fall» skall utbytas mot »för särskilda fall». I anslutning

till de föreslagna ändringarna i förordningen avses att i en särskild kungörelse

skall föreskrivas, att korvvara för att anses äga normal sammansättning

skall motsvara följande fordringar: Korv får ej innehålla andra främmande

bindeämnen än mjöl och gryn av spannmål, potatis, potatismjöl, sojamjöl

och torrmjölk. Med undantag av blodkorv och annan korvsort, som enligt

sedvana innehåller större tillsats av mjöl, gryn eller potatis, må den färdiga

varan innehålla högst 5 viktprocent bindemedel. Vattenhalten får icke överstiga

hos kött- och fläskkorv 65 viktprocent och hos annan korv 60 viktprocent.

De sakkunniga ha i sin motivering rörande behovet av den föreslagna lagstiftningen

yttrat i huvudsak följande.

Tillverkningen av charkuterivaror har i Sverige ökats väsentligt under senare

år. Enligt kommerskollegii industristatistik uppgick tillverkningen 1928

till 27,965,730 kilogram. 1937 hade den stigit till 51,825,000 kilogram och

utgjorde 1938 57,990,000 kilogram. Till övervägande del utgöras dessa charkuteriprodukter

av korvvaror av olika slag.

Under loppet av det 1914 började världskriget iakttogs en allmän och ofta

synnerligen avsevärd försämring av korvvarorna med avseende på de använda

köttvarornas kvalitet, i synnerhet på grund av tillsats av otillbörlig

myckenhet mjöl och vatten. Det synes därför vara angeläget att i nuvarande

läge, då en krissituation på köttmarknaden med tämligen kort varsel kan

inträda, utfärda föreskrifter, som göra det möjligt att på detta område beivra

framträdandet av liknande missförhållanden, som yppade sig under den senaste

kristiden. Dessa föreskrifter böra såvitt möjligt utgöra en garanti för

att en korvvaras sammansättning är sådan som allmänheten har rätt att förvänta.

Andra beståndsdelar än köttvaror av olika slag böra således icke få

förekomma i korven i större omfattning än som kan anses förenligt med

rikliga fordringar på en god vara. Vid bestämmelsernas utformning böra likväl

så pass vida gränser uppdragas, att utrymme lämnas även för enklare

kvaliteter. I annat fall kan lätt inträffa att de uppställda reglerna verka i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

prisfördyrande riktning. De föreskrifter, som de sakkunniga föreslagit, äro

utarbetade vid medio av 1939 och äro avsedda att inflyta i ett kapitel om

köttvaror i en tilltänkt livsmedelsstadga. Då de sakkunniga med hänsyn till

tidsläget ansett sig böra redan nu separat framlägga föreliggande avsnitt ur

nämnda kapitel, ha de sakkunniga ansett alt detta lämpligen kan anknytas

till förordningen av den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande

av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen. I* öreskrifterna

i denna förordning äro nämligen, i likhet med de nu föreslagna

bestämmelserna, icke främst av hygienisk natur utan avse huvudsakligen att

garantera en i ekonomiskt hänseende tillfredsställande sammansättning hos

de i förordningen nämnda livsmedlen.

Såsom motivering för de speciella föreskrifterna rörande korvvaras beskaffenhet

ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

De sakkunniga ha i föreliggande lagstiftningsfråga samrått bland annat

med representanter för charkuteriindustrin och dess sammanslutning, Sveriges

charkuteri- och slakteriidkares riksförbund. Under överläggningarna har

enighet rått därom att bestämmelser erfordrades rörande vilka bindemedel,

som finge användas i korvvaror, ävensom den myckenhet, vari dessa bindemedel

finge förekomma i varan.

Potatismjöl lär alltjämt vara det vanligaste bindemedlet. Därjämte användas

mjöl och gryn av spannmål, potatis, sojamjöl, berett av sojabönan, samt

torrmjölk. Samtliga dessa bindemedel torde böra angivas såsom tillåtna.

Däremot torde det icke finnas anledning att för närvarande medgiva användning

av andra ämnen, såsom agar och växtoljor, vilka visserligen kunna användas

som bindemedel, men för närvarande nog endast undantagsvis begagnas.

Agar och växtoljor äro olämpliga för ändamålet, då de möjliggöra tillsats

av otillbörligt stora kvantiteter vatten. I fråga om agar gäller dessutom

att detsamma i större myckenhet kan inverka skadligt på matsmältningen.

Vad angår den myckenhet, vari de tillåtna bindemedlen högst må förekomma

i korvvaror, så torde det ej vara lämpligt att maximera halten av

stärkelse utan i stället bör högsta tillåtna halten angivas av de medgivna

bindemedlen. Bland de av de sakkunniga tillfrågade personerna har enighet

rått därom att maximisiffran för dessa tillsatser bör vara 5 procent av den

färdiga varans vikt. Att fastställa en lägre siffra torde, åtminstone för närvarande,

icke vara tillrådligt. Bland annat kan befaras att en strängare bestämmelse

skulle komma att fördyra varorna. Enligt från och med den 1

januari 1923 gällande tillverkningsbestämmelser för charkuterivaror, som

levereras till Stockholms stads sjukhus, må stärkelsehalten ej överstiga 3 procent

av den färdiga varans vikt, vilket motsvarar ungefär 4 procent potatismjöl.

Vidare lia de sakkunniga inhämtat att en inom Göteborgs charkuterioch

slakteriidkareförening i december 1922 tillsatt kommitté i februari 1923

framlagt ett av föreningen den 7 i sistnämnda månad godkänt förslag rörande

erforderlig mjöltillsats vid tillverkning av köttkorv, enligt vilket förslag

mjöltillsatsen icke finge överskrida 5—7 procent, beräknat på den oblandade

köttkvantiteten och med en beräknad vattentillsats av 40—50 procent. Även

dessa båda exempel visa att rådande praxis ungefärligen står i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. Genom fastställande av den nu föreslagna

siffran ernås även överensstämmelse med den danska och i det närmaste också

med den norska motsvarande föreskriften.

Anledningen lill alt tillsals av bindemedel begränsas är alt man vill förhindra

en otillbörligt stor vattentillsats. Vid de sakkunnigas överläggningar

med representanter för charkuterinäringcn bar det anförts, att även örn tillsatsen

av vissa bindemedel maximerades, det likväl vore önskvärt alt därut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 119.

över en bestämmelse funnes, som vände sig emot för stor vattenhalt i varan.

Det kan nämligen vara möjligt att med användande av vissa ämnen binda

en otillbörligt stor vattenmängd i korven.

På vissa håll utomlands, bland annat i Canadas synnerligen moderna livsmedelslagstiftning,

har man föreskrivit en viss gräns för vattenhalten i den

iärdiga varan. Att kontrollera efterlevnaden av en sådan föreskrift möter helt

naturligt inga tekniska svårigheter. De av de sakkunniga hörda representanterna

för charkuterinäringen ha i stort sett varit ense örn lämpligheten av en

så konstruerad föreskrift liksom örn de angivna maximisiffrorna för vattenhalten,

60 och, för kött- och fläskkorv, 65 procent. Den förra siffran överensstämmer

med den i Canada gällande. Ett fastställande av de båda nämnda

siffrorna kommer, efter vad ett antal gjorda undersökningar visa, icke att

nödvändiggöra någon omläggning av tillverkningsmetoderna för de ansvarskännande

fabrikanternas del.

I de avgivna yttrandena har de sakkunnigas förslag i huvudsak vunnit anslutning.

I ett flertal yttranden har emellertid framhållits, att redan nu vattenhalten

hos kött- och fläskkorv såsom regel icke överstege 60 procent och

att det vid sådant förhållande vore att befara att, därest förslaget genomfördes,

en försämring av dylika korvvaror skulle ske. I dessa yttranden har

därför hemställts, att även för kött- och fläskkorv procenttalet för den tilllåtna

vattenhalten bestämdes till 60. Ur yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen har anfört:

hörslaget till viss lagstiftning angående korvvaror synes vara i stort sett

väl avvägt. Bestämmelser i ämnet ha tidigare helt saknats. Sedan ifrågavarande

bestämmelser blivit prövade någon tid och erfarenhet vunnits, skall

det måhända visa sig, att viss utvidgning och skärpning därav kan vara

lämplig. Emellertid har lantbruksstyrelsen sig bekant, att vattenhalten även

hos fläsk- och köttkorv, som härrör från ansvarskännande producenter, redan

nu understiger 60 procent. Att under sådana förhållanden föreskriva en

högre vattenhalt såsom tillåten, kommer uppenbarligen att leda till en kvalitetsförsämring

för dessa korvsorter, då ingen producent under sådana förhallanden

skulle ha intresse av att arbeta med nämnvärt lägre vattenhalt än

den högst tillatna. Lantbruksstyrelsen far därför föreslå sådan ändring av de

föreslagna bestämmelserna, att vattenhalten även hos ifrågavarande korvsorter

icke må överstiga 60 procent.

Statens livsmedelskommission har yttrat:

Enligt vad kommissionen inhämtat äro de av livsmedelslagstiftningssakkunniga

angivna minimifordringarna på korvvaror ej satta högre, än att praktiskt

taget ali korv, som nu tillverkas, uppfyller kraven. Den medgivna vattenhalten

för kött- och fläskkorv uppgives från sakkunnigt håll vara satt

högre, än som numera allmänt tillämpas. Det anses, att anledning icke före*dt

i fråga om vattenhalten göra åtskillnad på dylik korv och korv av

annan sort.

I princip är kommissionen av den uppfattning att legala kvalitetsbestämmelser

böra utformas på sådant sätt, att de leda till en förbättrad genomsnittsk''.

va^e^ Pa varan- Sättas kvalitetsbestämmelserna lägre än vad som allmänt

tillämpas, kan följden lätt bli, att kvaliteten över lag sänkes. Det är en ej

alltför ovanlig företeelse, att legala minimifordringar i realiteten betraktas såsom

normalfordringar. Från denna utgångspunkt tala vissa skäl för att de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

7

föreslagna bestämmelserna skärpas. Med hänsyn till nu rådande krisförhållanden

anser sig kommissionen emellertid icke höra påyrka annan ändring i

desamma än att, i anslutning till vad ovan anförts, den högsta medgivna vattenhalten

för kött- och fläskkorv sänkes till 60 viktprocent.

Stockholms handelskammare har framhållit följande.

Enligt för Stockholms stad gällande bestämmelser få korvvaror av hästkött

tillverkas allenast i fabriker, där korv av uteslutande hästkött framställes. De

vanliga charkuterifabrikerna, som tillverka varor av annat kött, få således

icke framställa korv av hästkött. Någon motsvarande inskränkning gäller

emellertid icke i fråga örn charkuterifabriker på landsbygden utanför Stockholm.

Enligt tillkännagivande av hälsovårdsnämnden skall i lokal, där rökt

hästkött eller rökt korv av hästkött saluhålles, på disk framlagd vara av ifrågavarande

slag finnas anbragt lätt synligt och tydligt märke, angivande varans

art. Denna bestämmelse blir emellertid illusorisk, örn återförsäljarna av sina

leverantörer icke upplysts därom, att varorna innehålla hästkött. Enligt vad

som meddelats handelskammaren lär det förekomma i icke ringa omfattning,

att av nu angiven anledning korvvaror innehållande hästkött försäljas utan

alt föreskriven uppgift därom lämnas. Härigenom bli de samvetsgranna fabrikerna

utsatta för illojal konkurrens, och allmänheten vilseledes i fråga om varans

kvalitet. Det är därför enligt handelskammarens förmenande angeläget,

att bestämmelser snarast möjligt meddelas, att korv eller annan matvara, som

innehåller hästkött, icke må saluhållas eller försäljas, med mindre uppgift om

detta förhållande finnes angivet å varan eller förpackningen.

Skånes handelskammare har gjort följande uttalande.

Handelskammaren kan vitsorda, att det inom handeln med korv på sina

håll i fråga om varukvaliteterna råder missförhållanden, vilka motivera lagstiftande

åtgärder i en eller annan form. Handelskammaren vill med hänsyn

härtill icke motsätta sig lagstiftningen i fråga, vars bestämmelser handelskammaren

också anser sig kunna godtaga utom i en punkt, nämligen i fråga örn

bindemedelsprocenten, där handelskammaren icke kan ansluta sig till vad

de sakkunniga därutinnan föreslagit. Enligt vad handelskammaren inhämtat,

förekommer i handeln inom handelskammarens område av vissa korvsorter

billigare kvaliteter, som äro mycket omtyckta och äro föremål för stor

efterfrågan, vilka regelmässigt innehålla en icke obetydligt högre bindemedelsprocent

än 5. I fråga om en lokal specialitet såsom knackvurst torde bindemedelsprocenten

t. o. m. vara väsentligt högre. Därest förslaget i denna del

skulle bli genomfört, torde det icke kunna undgå att leda till en fördyring av

nu berörda kvaliteter, vilka främst ha sin avsättning bland den mindre köpkraftiga

allmänheten. En dylik befarad konsekvens av den ifrågasatta lagstiftningen

måste icke minst under rådande förhållanden ingiva betänkligheter.

Handelskammaren vill fördenskull föreslå en höjning av den högsta

medgivna bindemedelshalten till förslagsvis 7 procent av varans vikt. En omständighet,

som ytterligare synes tala för att en icke alltför snäv marginal

uppställes, är att det med en dylik marginal för många mindre charkuteriidkare

med begränsade resurser måste komma att ställa sig svårt att vid sin

tillverkning alltid hålla sig under den fastställda procentsatsen.

Kommerskollegium har i anledning av yttrandet från Skånes handelskammare

framhållit, att enligt vad kommerskollegium under hand inhämtat från

sakkunnigt håll kunde de korvvaror, som åsyftades av Skånes handelskammare.

visserligen synas billiga. I)e vore emellertid i verkligheten tvärtom dyra

i förhållande till värdet av de ingredienser, som inginge i dom. Under angivna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

förhållanden ansåge sig kommerskollegium icke kunna ansluta sig till handelskammarens

synpunkter utan biträdde de sakkunnigas förslag.

Sveriges slakteriförbund har uttalat:

Förbundet är av den åsikten att de föreslagna bestämmelserna äro alltför

kvalitativt lågt tilltagna. Förbundet vill i stället föreslå att man fastställer

fullständiga recept för tio olika standardkorvvaror samt att dessa till råvaror,

bindemedel och vatten samt kalorital, namn och märkning lagbestämmas. I

övrigt anser förbundet, att korv framställd på annat sätt bör få göras utan

lagbestämmelser, enär smakfrågan på olika platser är ganska avgörande beträffande

varornas sammansättning. Dock bör ej samma namn som standardsorternas

få användas eller namn som kunna förväxlas med dessa. Huvudsaken

är att det finnes tio sorter att välja på, som konsumenten kan vara

övertygad om är av tillfredsställande innehåll.

Kooperativa förbundet har angående kontrollen över efterlevandet av de

föreslagna bestämmelserna anfört:

Styrelsen vill fästa uppmärksamheten på vissa nödvändiga anordningar för

att kontrollen över de föreslagna bestämmelsernas efterlevnad skall bli fullt

effektiv. Då överträdelser av dessa bestämmelser enligt förslaget skola anses

som vilseledande varubeteckningar, blir det enligt § 7 i 1917 års förordning

hälsovårdsnämnden på varje särskild plats, som det åligger att med synnerlig

uppmärksamhet följa efterlevnaden av bestämmelserna och angiva överträdelserna

till åtal. Det torde emellertid böra uppmärksammas, att de analyser,

med vilkas ledning bestämmelserna skola övervakas, äro av den art, att

de •—- och detta gäller särskilt bestämningen av stärkelsehalten men även en

vetenskapligt noggrann bestämning av vattenhalten — knappast i allmänhet

kunna överlämnas till utförande hos godtyckligt valda, lokala undersökare.

Det synes därför vara av synnerlig vikt, att, till dess folkhälseinslitutets laboratorium

färdigställts och utbyggts till den storlek, att det kan handhava det

mycket omfattande arbete, som ett regelbundet övervakande av charkuteritillverkningen

i riket kräver, det tages i särskilt övervägande, åt vilka i nämnda

avseenden skickade laboratorier eller undersökningsanstalter, vilka dessutom

äro fristående och opartiska beträffande samtliga producenter, hälsovårdsnämnderna

böra anvisas överlämna de prov, som tagas såväl från större som

mindre tillverkare inom branschen.

Förslag till lagstiftning om grädde.

Livsmedelslagstiftningssakkunnigas förslag rörande lagstiftningen om grädde

avser, att i § 1 av förutnämnda förordning angående förbud i vissa fall

mot användande av vilseledande varubeteckning vid handel med födoämnen

bland de i paragrafen angivna varubenämningarna skall upptagas jämväl

grädde. I likhet med vad som förordats i fråga om korv lia de sakkunniga

avsett, att en särskild kungörelse därefter skall utfärdas enligt vilken fetthal!en

i grädde, för att varan skall anses äga normal sammansättning, ej får

understiga 12 procent.

Såsom motivering lia de sakkunniga anfört:

Det har kommit till de sakkunnigas kännedom, att grädde i vissa delar av

landet inom samma ort saluhållits med växlande fetthalt. Det kan givetvis

befaras, att under nuvarande utomordentliga förhållanden en sänkning av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

9

fetthalten kan bliva mera allmän. Det är av stort intresse för allmänheten

att den vid inköp av grädde vet sig erhålla en produkt, som fyller rimliga krav

på fetthalt. Även ur priskontrollsynpunkt är det viktigt att ett sådant minimivärde

bestämmes. Det är uppenbart att en mindre nogräknad försäljare

eljest skulle kunna tillskansa sig oskälig ersättning — till förfång ej blott för

köparen utan även för lojala försäljare.

I tidigare förslag har ifrågasatts att en vara, som betecknades såsom grädde,

skulle innehålla minst 12 procent naturligt mjölkfett. I de lokala matvarustadgorna,

där sådana förekomma, stipuleras mycket olika fetthalter. Det

lägsta förekommande värdet är 8 procent, som emellertid endast återfinnes

i en stadga. Siffran 10 procent för mager grädde förekommer i flera fall, men

i det största antalet stadgor är lägsta tillåtna fetthalten 12 procent eller ännu

högre. Sistnämnda siffra torde kunna anses skälig som allmängiltig lägsta

fetthalt hos saluhållen grädde. En högre siffra synes olämplig ur den synpunkten

att den skulle fordra en undantagsbestämmelse för steriliserad grädde,

som av tekniska skäl i allmänhet icke med fördel kan tillverkas med högre

fetthalt. Det bör även nämnas, att i medicinalstyrelsens proviantkungörelse av

den 26 juli 1940 föreskrives för tunn grädde en fetthalt av minst 12 procent.

Den föreslagna siffran överensstämmer även med den de sakkunniga i sitt

förslag till livsmedelsstadga, vilket är under utarbetande, ämna föreslå.

I de avgivna yttrandena ha förevarande förslag tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande uttalat:

Genom kungörelsen den 1 november 1940 (nr 903) med särskilda bestämmelser

angående handeln med grädde har föreskrivits, att grädde med en fetthalt

överstigande 15 procent med vissa undantag icke må saluhållas eller försäljas

eller användas för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor

till avsalu. Då de sakkunniga nu föreslagit en lägsta fetthalt i grädde av 12

procent, skulle vid bifall härtill gräddens fetthalt erhålla ett spelrum av 3 procent.

Nämnda variationsmöjlighet synes lantbruksstyrelsen fullt tillräcklig.

Då den föreslagna minimifetthalten dessutom överensstämmer med bestämmelserna

i flertalet hälsovårdsstadgar och även är tillämplig för steriliserad

grädde, tillstyrker lantbruksstyrelsen bifall till de sakkunnigas förslag, att

den lägsta tillåtna fetthalten i grädde fastställes till 12 procent för att varan

skall anses äga normal sammansättning.

Sveriges lantbruksförbund har anfört:

Förbundet finner det erforderligt, att en viss minimifettlialt fixeras. En bestämmelse

om minimifettlialt av 12 procent kan tänkas medföra, att försäljarna

söka anpassa fetthalten så nära som möjligt intill denna gräns, medan

fetthalten hittills merendels torde lia legat vid omkring 14 procent. En lägsta

gräns av 13 procent skulle med hänsyn härtill snarast ha varit önskvärd beträffande

vanlig grädde. På grund av det av livsmedelslagstiftningssakkunniga

anförda skälet att en högre minimigräns än 12 procent skulle fordra en

undantagsbestämmelse för steriliserad grädde, finner sig lantbruksförbundet

emellertid icke böra göra erinran emot att den lägsta tillåtna fetthalten lastställes

till 12 procent.

I nuvarande krissituation är det såsom de sakkunniga framhållit av stor Departements - betydelse, att standarden å födoämnen hålles på så hög nivå som möjligt. chefenUnder

krisåren 1914—1918 förekom en i vissa fall högst väsentlig försämring

av kvaliteten å elt flertal matvaror. En tendens i liknande riktning torde

till riksdagens protokoll idit. 1 sunil. Nr

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mnj.ts proposition nr 119.

även under den nu uppkomna krisen vara att befara. Det är av vikt att i möjligaste

män motverka en dylik utveckling. De av de sakkunniga framlagda

förslagen avse att förhindra en försämring av kvaliteten å korvvaror och

grädde. Med hänsyn till ifrågavarande livsmedels betydelse för befolkningen

synes välbetänkt, att åtgärder i det syfte de sakkunniga avse komma till

stånd. Vid övervägande av de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas, måste

emellertid tillses att en sådan avvägning av deras omfattning sker, att en fördyring

av varorna icke åstadkommes.

Beträffande de kvalitetskrav, som böra uppställas, ha i yttrandena framkommit

olika meningar såvitt angår korvvaror. I huvudsak synas emellertid

de av de sakkunniga framförda förslagen i ämnet vara tillfredsställande.

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts lärer dock böra övervägas att,

sedan större erfarenhet vunnits av bestämmelsernas verkningar, föreskriva,

att den högst medgivna vattenhalten hos kött- och fläskkorv icke

bör få överstiga 60 procent. Ett genomförande av det av Sveriges slakteriförbund

i dess yttrande upptagna förslaget angående fastställande av vissa

standardsorter av korv skulle utan tvivel vara till fördel, då fråga är om

avgivande av anbud i större omfattning å korvvaror. Emellertid anser jag,

att det tills vidare torde vara lämpligast att följa det av de sakkunniga nu

framlagda förslaget. Skulle en förskjutning i krisläget så påkalla, torde

Kungl. Majit böra äga meddela erforderliga ändrade bestämmelser i nu

förevarande hänseende. Alt, såsom kooperativa förbundet ifrågasatt, vidtaga

särskilda åtgärder för kontrollens handhavande, torde icke vara påkallat, då

enligt vad från statens institut för folkhälsan upplysts institutets laboratorium

torde vara i stånd att redan nu verkställa erforderliga undersökningar.

Den av de sakkunniga föreslagna lägsta gränsen av 12 procent för gräddes

fetthalt synes tillfredsställande avvägd. I samtliga yttranden har förslaget

också biträtts. Då genom särskilda bestämmelser stadgats att gräddes fetthalt

icke må överstiga 15 procent förefinnes således en variationsmöjlighet på

3 procent vilket kan anses tillräckligt.

I fråga om utformningen av de tilltänkta bestämmelserna ha de sakkunniga

förordat, att i den i § 1 av förut omförmälda förordning den 29 juni 1917 (nr

420) upptagna förteckningen över varubenämningar, vilka icke må vid försäljning

brukas, där varan till sin sammansättning avviker från normala sammansättningen

hos varan, införas jämväl varubenämningarna korv och grädde

samt att därefter med stöd av sista stycket i paragrafen, där möjlighet

lämnas att meddela särskilda föreskrifter i fråga om vad som skall anses med

normal sammansättning av ifrågavarande varor, utfärdas sådana föreskrifter.

De sakkunnigas förslag är av i viss mån provisorisk karaktär, då de sakkunniga

avse att de föreslagna bestämmelserna endast skola gälla till dess en ny

livsmedelslagstiftning, vartill de sakkunniga ämna framlägga förslag, blivit

genomförd. Det av de sakkunniga sålunda förordade tillvägagångssättet synes

kunna godtagas i avvaktan på att en fullständig livsmedelslagstiftning

kan genomföras. I samband med nu förordade ändring av § 1 i nyssnämnda

förordning torde en mindre jämkning böra ske i författningstexten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

11

Den ändring i sista stycket av § 1 i ifrågavarande förordning, som de sakkunniga

ifrågasatt, synes emellertid icke behövlig.

I överensstämmelse med vad nu anförts har förslag till förordning om ändrad

lydelse av § 1 förordningen den 29 juni 1917 (nr 420) angående förbud i

vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med

födoämnen upprättats inom jordbruksdepartementet. Förslaget torde böra

underställas riksdagen för yttrande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

i proposition till riksdagen anhålla om riksdagens yttrande över nämnda författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition rörande ändring i förordningen den 29 juni 1917 a1 i texten
  2. JoU 1941:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ändring i förordningen deri 29 juni 1917 s. 5 i texten