Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om sterilisering, m. m

43 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 43 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:13, Med förslag till lag om sterilisering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

sterilisering, m. m.; given Stockholms slott den 13 december

1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om sterilisering; och

2) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 13.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Förslag

till

Lag

om sterilisering.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kan någon med skäl antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar

överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller

svårt lyte av annat slag, eller

prövas någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning

av själsverksamheten eller ock på grund av asocialt levnadssätt vara för

framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden örn barn,

må han steriliseras enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill.

Är på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna påkallat att

hon steriliseras för att förebygga havandeskap som skulle medföra allvarlig

fara för hennes liv eller hälsa, må ock med hennes samtycke sterilisering

enligt denna lag företagas å henne.

Ingrepp i könsorganen, vilket på grund av sjukdom i dessa organ är påkallat

av terapeutiska skäl, må, ändå att sterilitet följer därav, företagas utan

iakttagande av vad i denna lag stadgas.

Med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering.

2 §■

Saknar någon, som enligt denna lag må steriliseras, på grund av rubbad

själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke till sådan åtgärd, må

han steriliseras ändå att han ej samtyckt därtill.

3 §•

Sterilisering må, där ej nedan annorlunda stadgas, företagas allenast efter

tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant tillstånd må icke lämnas för någon,

med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, bereus, örn han är underårig

den som har vårdnaden örn honom, om han är omyndigförklarad hans

förmyndare, örn han är gift hans make samt om han är intagen å allmän

anstalt dennas läkare och föreståndare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

3

Å den som är i stånd att lämna giltigt samtycke må dock, utan hinder av

vad i första stycket sägs, på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel sterilisering

enligt 1 § andra stycket företagas, därest den läkare som utför ingreppet

samt annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskriver, i

skriftligt utlåtande, med angivande av grunden för åtgärden förklarat förutsättningarna

för densamma vara för handen.

4 §•

Sterilisering av kvinna skall utföras å lasarett, därmed jämförlig allmän

anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Utan hinder härav må medicinalstyrelsen,

där styrelsen så prövar erforderligt, medgiva viss läkare att

utföra sådan åtgärd å anstalt som nyss är sagt eller å annan anstalt.

Sterilisering av man skall utföras av legitimerad läkare.

5 §■

Finnes vid avbrytande av havandeskap enligt 7 § lagen den 17 juni 1938

örn sådant ingrepp grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kroppsfel

som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra allvarlig

fara för kvinnans liv eller hälsa, må den läkare, som utför ingreppet,

samtidigt å kvinnan företaga sterilisering utan hinder av vad ovan i denna

lag sägs, dock ej utan hennes samtycke där hon är i stånd att lämna giltigt

sådant. Är hon icke i stånd därtill, skall läkaren, örn så kan ske utan menligt

dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till henne.

6 §•

Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning med

sterilisering eller med ärende angående sådan åtgärd, må ej i oträngt mål

yppa något av vad därvid förekommit.

7 §•

Över medicinalstyrelsens beslut, varigenom tillstånd till sterilisering vägrats,

må besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen

från den då beslutet meddelades.

I övrigt må medicinalstyrelsens beslut enligt denna lag ej överklagas.

8 §•

Den som verkställer sterilisering i strid med denna lag eller mot bättre vetande

till myndighet eller läkare avgiver falsk utsaga i ärende angående sterilisering

eller överträder vad i 6 § stadgas, dömes, där ej förseelsen eljest är

belagd med strängare straff, till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

9 §•

Förseelse mot vad i 6 § stadgas må ej åtalas av allmän åklagare, där den

ej av målsägande angives till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

10 §.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941, då lagen den 18 maj 1934 om sterilisering

av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad

själsverksamhet upphör att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av

havandeskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 §•

Har kvinnan---till åtal.

Avbrytande av -— — — tala därför.

Havandeskap må ej avbrytas på grund av arvsanslag hos kvinnan, varom

i 1 § 3. förmäles, med mindre jämväl sterilisering å henne företages, utan så

är att sådan åtgärd av särskilda skäl finnes olämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 oktober 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander.

Tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler

efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet fråga

angående revision av lagstiftningen om sterilisering.

Föredraganden anför:

»I samband med att 1934 års riksdag antog Kungl. Maj:ts förslag till lag

om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad

själsverksamhet avlät riksdagen på hemställan av andra lagutskottet

(utlåtande nr 26) skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 228) med anhållan, bland

annat, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning under vilka förhållanden

frivillig sterilisering av rättskapabla personer må kunna företagas samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Kungl. Maj:t uppdrog sedermera, den 29 november 1935, åt befolkningskommissionen

att verkställa utredning i nämnda hänseende. Kommissionen

avgav den 19 oktober 1936 betänkande angående sterilisering (statens offentl.

utredn. 1936:46).

över betänkandet infordrades utlåtanden från interneringsnämnden, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, sinnessjuknämnden, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus,

Örebro, Gävleborgs och Västerbottens län, medicinska fakulteterna

vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska institutets lärarkollegium,

styrelsen för statens institut för rasbiologi samt statens inspektör för fattigvård

och barnavård. Tillfälle att avgiva yttrande bereddes svenska läkaresällskapet,

Sveriges läkarförbund, svenska provinsialläkarföreningen, svenska

stadsläkarföreningen, psykiatriska föreningen samt svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet.

Yttranden inkommo från nämnda myndigheter och sammanslutningar.

Medicinalstyrelsen, som ålagts höra hospitalsdirektionerna i riket, fogade vid

sitt yttrande utlåtanden från Stockholms stads och Göteborgs stads sjukhusdirektioner

samt direktionen för Malmö östra sjukhus ävensom från direktionerna

för samtliga statsanstalter för sinnessjuka med undantag av S:ta

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

7

Annas sjukhus i Nyköping, varifrån yttrande avgavs av tillförordnade sjukhuschefen.

Överståthållarämbetet bifogade yttranden från Stockholms stads

hälsovårds-, fattigvårds- och barnavårdsnämnder samt från tredje polisintendenten

i Stockholm. Länsstyrelserna med undantag av länsstyrelserna i

Malmöhus och Västerbottens län, bifogade yttranden från förste provinsialläkarna

i länen.

Med ledning av utlåtandena bearbetades befolkningskommissionens förslag

inom justitiedepartementet, varvid professorn Nils von Hofsten biträdde. Ett

inom departementet upprättat utkast till lag om sterilisering, i det följande

benämnt departementsutkastet, remitterades den 22 juni 1939 för yttrande

till socialstyrelsen och medicinalstyrelsen. Utkastet torde få fogas till statsrådsprotokollet

såsom bilaga (Bilaga B).

Sedan yttranden inkommit från dessa ämbetsverk och ärendet därefter

varit föremål för ytterligare överväganden inom justitiedepartementet, anhåller

jag att få upptaga detsamma till behandling.

Gällande rätt.

Med sterilisering i vidsträckt bemärkelse förstås ett sådant medicinskt ingrepp,

som leder till att fortplantningsförmågan upphäves. Ingreppet kan

företagas antingen så, att man borttager eller dödar könskörtlarna (testiklarna

hos mannen, äggstockarna hos kvinnan) eller könscellerna däri (genom

strålbehandling), eller ock så, att man utan att göra något ingrepp i könskörtlarna

hindrar de av dessa producerade könscellerna (sädeskropparna och

äggen) att nå sin bestämmelse. Endast den senare metoden plägar numera

benämnas sterilisering (sterilisering i inskränkt mening), under det att den

förra (borttagandet eller dödandet av könskörtlarna eller könscellerna) betecknas

såsom kastrering. Efter sterilisering i inskränkt mening förbliva

könsdriften och potensen (potentia coeundi) oförminskade; steriliseringen

har ingen verkan utöver den att fortplantningsförmågan upphäves. Sterilisering

utföres vanligen så, att man avlägsnar ett stycke av sädesledaren

(angiektomi, vasektomi) eller äggledaren (salpingektomi, tubarresektion). Å

man utföres denna operation synnerligen lätt. Ä kvinna erfordras på grund

av äggledarnas läge inuti bukhålan ett något större ingrepp.

Frågan örn lagstiftning angående sterilisering bragtes i vårt land första

gången under statsmakternas prövning genom en motion vid 1922 års riksdag.

På förslag av andra lagutskottet anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t örn utredning, under vilka förutsättningar och i vilken ordning sterilisering

av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka måtte kunna företagas.

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade chefen för socialdepartementet

sedermera den 30 december 1927 särskilda sakkunniga med uppdrag

att inom departementet biträda med verkställande av utredning och utarbetande

av förslag angående medgivande lill sterilisering i vissa fall av sinnesslöa,

sinnessjuka och fallandesjuka. De sakkunniga avlämnade den 30 april

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

1929 betänkande nied förslag till steriliseringslag (statens offentl. utredn.

1929: 14). över betänkandet avgåvos yttranden av åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar. Förslaget föranledde emellertid ej proposition till

riksdagen.

Vid 1933 års riksdag föreslogs i en motion, att riksdagen måtte hos Kungl.

Majit anhålla om utarbetande av ett nytt förslag till steriliseringslag. På hemställan

av andra lagutskottet beslöt riksdagen i anledning av motionen anhålla,

att Kungl. Majit ville under hänsynstagande till vissa av utskottet i dess

utlåtande anförda synpunkter låta verkställa förnyad utredning under vilka

förutsättningar och i vilken ordning sterilisering av sinnesslöa, sinnessjuka

och fallandesjuka skulle kunna företagas. Den 8 mars 1933 uppdrogs åt en

inom justitiedepartementet enligt Kungl. Majits bemyndigande tillkallad sakkunnig

att verkställa ytterligare erforderlig utredning i steriliseringsfrågan

samt inkomma med förslag till lagstiftning i ämnet. Den 22 juli 1933 avlämnade

den sakkunnige betänkande med förslag till lag om sterilisering av vissa

sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande

personer (statens offentl. utredn. 1933: 22). över detta betänkande

avgåvos yttranden av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar.

Det i 1933 års betänkande framlagda lagförslaget blev föremål för överarbetning

inom justitiedepartementet och förelädes därefter 1934 års riksdag

genom kungl, proposition (nr 103). På hemställan av andra lagutskottet antog

riksdagen förslaget, varefter lag om sterilisering av vissa sinnessjuka,

sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet utfärdades den

18 maj 1934.

I denna lag stadgas, att om med skäl kan antagas att någon som lider av

sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är

på den grund för framtiden ur stånd att handhava vårdnaden om sina barn

eller kommer att genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, må utan hans samtycke sterilisering enligt lagen företagas

å honom, där han på grund av sin rubbade själsverksamhet varaktigt saknar

förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Sterilisering enligt lagen

må företagas allenast med tillstånd av medicinalstyrelsen och efter det tillfälle

att yttra sig bereus vissa i lagen angivna personer. Sinnesslöa må dock,

enligt bestämmelse i 3 §, steriliseras utan sådant tillstånd, om två legitimerade

läkare efter samråd funnit skäl till åtgärden föreligga och skriftligt

samtycke erhållits av den eller dem som skola få tillfälle att yttra sig. Lagen

innehåller icke någon bestämmelse om tvångsmedel för åvägabringande

av sterilisering. Den äger ej tillämpning å sterilisering på grund av medicinska

skäl.

Såsom framgår av det anförda, är steriliseringslagen icke tillämplig, med

mindre den örn vilkens sterilisering fråga är på grund av rubbad själsverksamhet

varaktigt saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden.

Till motivering av att lagen erhöll en på detta sätt begränsad räckvidd anförde

dåvarande departementschefen vid lagförslagets remitterande till lagrådet,

att det i fråga örn rättskapabla personer redan förelåge möjlighet att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

9

få sterilisering till stånd i alla sådana fall då det kunde anses överensstämma

med samhällets intresse. Förutsättningen vore visserligen — förutom tillvaron

av bärande skäl av eugenisk, social, humanitär eller kriminalpolitisk natur

— att vederbörande själv samtyckte, men en lagstiftning i detta ämne borde

icke byggas på principen om tvångssterilisering; den skulle alltså i denna

punkt ej medföra någon förändring i förhållande till vad redan kunde ske.

Att i lag fastslå vad som enligt rådande rättsåskådning sålunda gällde beträffande

sterilisering av rättskapabla vore varken nödvändigt eller nyttigt.

Lagrådet uttalade i sitt yttrande över det remitterade lagförslaget bland

annat, att det icke torde kunna bestridas att vissa betänkligheter mötte mot

att på detta område, där lagregler helt saknades, stifta en lag med den begränsade

omfattning som föresloges. Fördelarna av att snarast möjligt vinna

en lösning av frågan örn sterilisering av sinnesslöa som saknade rättskapacitet

syntes emellertid vara så stora, att betänkligheterna icke borde föranleda

uppskov med frågans behandling. Den erfarenhet, som därest den föreslagna

lagen antoges kunde komma att vinnas vid dess tillämpning, torde ock kunna

bliva till gagn vid fortsatt utredning rörande behovet av och innehållet i en

utvidgad lagstiftning i ämnet.

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande de

föreslagna bestämmelserna. I åtskilliga yttranden över förslaget ävensom i en

motion hade emellertid enligt utskottet anförts beaktansvärda skäl för den

åsikten, att i lag borde meddelas bestämmelser om frivillig sterilisering av

rättskapabla. Utskottet föreslog därför, att riksdagen hos Kungl. Majit skulle

göra den hemställan om utredning beträffande frivillig sterilisering av rättskapabla

personer vilken inledningsvis berörts.

Enligt en av professor von Hofsten verkställd undersökning har under de

fem hela år, under vilka steriliseringslagen varit i kraft, sterilisering ägt rum

i den omfattning, som framgår av följande sammanställning.1

1935 1936 1937 1938 1939 Summa

Antal steriliseringar enligt lagen.....

> » utan tillämpning

............. 136

av lagen____160

109

228

177

266

165

321

235

296

822

1,271

Summa 296

337

443

486

531

2,093

Antalet steriliseringar enligt lagen har sålunda varje år varit lägre än antalet

steriliseringar utan tillämpning av lagen. Det har stigit, men ökningen

har varit mindre än ökningen av antalet steriliseringar utanför lagen (utom

under senare hälften av år 1939, då antalet steriliseringar av den sistnämnda

kategorien starkt sjunkit, sannolikt på grund av förhållanden i samband

med kriget). I de fall, i vilka sterilisering skett enligt lagen, har åtgärden

företagits efter tillstånd av medicinalstyrelsen i 350 fall och med tilllämpning

av det för sinnesslöa medgivna förfarandet enligt 3 § i 472 fall.

Sinnesslöhet förelåg emellertid i 272 av de hos medicinalstyrelsen prövade

1 En utförlig redogörelse för undersökningen lämnas i tidskriften Hygiea 1940 (Nordisk

Medicin bd 7 nr 34).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

fallen; 86 av de enligt 3 § behandlade fallen åter betecknas av undersökaren

såsom oklara eller kännetecknade av annan abnormitet än sinnesslöhet. Sterilisering

utan tillämpning av lagen har företagits i växlande omfattning i

skilda delar av landet. I Göteborg har sålunda, för att taga ett exempel, antalet

steriliseringar utan stöd av lagen under perioden 1935—1939 uppgått till 8.6 för

varje 10,000-tal invånare, medan samma tal för det övriga landet varit 1.7.

För år 1939 var antalet steriliseringar utan tillämpning av lagen på annan

indikation än kroppslig sjukdom per 10,000 invånare i Göteborg 2.3 och i det

övriga landet 0.34. I 30 % av de fall, där sterilisering skett utan tillämpning av

lagen, har grunden för ingreppet varit rent medicinsk. I de övriga fallen ha

andra skäl eller jämväl andra skäl legat till grund för ingreppet, ökningen

av antalet steriliseringar utan tillämpning av lagen har till vida övervägande

dei berott på ökning av sistnämnda kategori. I ett icke ringa antal fall, i vilka

sterilisering skett utan att det lagstadgade prövningsförfarandet kommit till

användning, borde enligt undersökarens åsikt tillstånd enligt lagen ha inhämtats,

emedan patienten tydligen varit oförmögen att lämna giltigt samtycke

till ingreppet. I åtskilliga fall har icke av den berättelse, som skall insändas

till medicinalstyrelsen efter varje sterilisering, framgått, att ingreppet

varit berättigat, och i vissa fall ha de skäl som åberopats enligt undersökarens

mening icke stått i överensstämmelse med vedertagna grundsatser beträffande

sådan åtgärds tillåtlighet.

Av de enligt lagen steriliserade äro 11 % män. Av de utan tillämpning av

lagen steriliserade utgjorde männen endast 5 %>. De kvinnor, som steriliserats

enligt lagen, ha haft en avsevärt högre fruktsamhet än den övriga befolkningen;

i genomsnitt lia dessa steriliserade kvinnor haft dubbelt så många

barn som kvinnor med normal fruktsamhet i motsvarande åldersgrupper.

Ungefär en femtedel av de steriliserade sinnesslöa kvinnornas barn äro psykiskt

efterblivna. Hos ungefär två tredjedelar av de såsom sinnesslöa steriliserade

personerna finnes en tydligt påvisbar eller sannolik hereditet för sinnesslöhet

eller annan psykisk abnormitet.

Hos 774 av de steriliserade kvinnorna har havandeskap avbrutits i samband

med steriliseringen. Abort har utförts i mer än hälften (56.4 %>) av de

utan tillämpning av lagen steriliserade kvinnorna. Bland de enligt lagen steriliserade

kvinnorna har steriliseringen endast i 13.4 % av fallen varit förenad

med abort. Enligt abortlagen må havandeskap i allmänhet ej avbrytas av

eugeniska skäl, som hänföra sig till arvsanlag hos kvinnan, med mindre jämväl

sterilisering företages. Medicinalstyrelsen har under år 1939, med vars

början abortlagen trädde i kraft, i 85 fall satt sterilisering (i 39 fall enligt lag)

som villkor för verkställande av medgiven abort (antalet av styrelsen medgivna

aborter är 107).

Av de 1,899 kvinnor, rörande vilka rapport om sterilisering inkommit, ha

13 avlidit efter operationen. Dödsfallen utgöra knappt 0.7 %. Av de avlidna

kvinnorna ledo 6 av svåra kroppsliga sjukdomar, som medförde en betydande

operationsrisk; om dessa fall frånräknas, utgör dödsfallsprocenten föga mer

än en tredjedels procent.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

11

Befolkningskommissionens förslag och departementsutkastet.

Befolkningskommissionen föreslog vid sidan av nu gällande

steriliseringslag, vilken avser sterilisering av personer som på grund av rubbad

själsverksamhet varaktigt äro ur stånd att lämna giltigt samtycke till

sådan åtgärd, skulle införas en ny lag angående sterilisering av personer

som äga förmåga att lämna giltigt samtycke till ingreppet.

För sterilisering enligt den av befolkningskommissionen föreslagna lagen

förutsattes samtycke av den person, om vilkens sterilisering fråga är. Indikation

för åtgärden var, att den ifrågavarande personen på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten var

för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden av sina barn

(social indikation) eller att det förekom anledning därtill att han skulle

genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet

eller annan sjukdom eller lyte av betydenhet (eugenisk indikation).

Förelåge eljest i fråga örn man och kvinna, som bildat familj, av hänsyn

till familjens välfärd och förhållandena i övrigt synnerliga skäl av varaktig

natur till sterilisering av mannen eller kvinnan, skulle sterilisering få

företagas å den av dem som samtyckte därtill (blandad indikation). För

sterilisering skulle fordras tillstånd av medicinalstyrelsen. Kommissionen

förordade, att prövningen anförtroddes åt en till styrelsen anknuten särskild

nämnd. Den föreslagna lagen skulle icke äga tillämpning å sterilisering

enbart på grund av medicinska skäl.

I fråga örn gällande steriliseringslag föreslog befolkningskommissionen

upphävande av den bestämmelse, enligt vilken sterilisering av sinnesslö må

äga rum utan tillstånd av medicinalstyrelen om två legitimerade läkare

efter samråd funnit skäl till åtgärden föreligga och skriftligt samtycke erhållits

av den eller dem som skola få tillfälle att yttra sig.

Departementsutkastet (se bilaga B) upptog bestämmelser örn

sterilisering såväl för de fall, då samtycke erfordrades, som för de fall då

sterilisering kunde ske utan samtycke. Bestämmelserna voro sammanförda

i en för alla dessa fall gemensam lag, avsedd att träda i stället för den nuvarande

steriliseringslagen. Av indikationerna nämndes i utkastet främst

den eugeniska. Sådan indikation angavs föreligga, då någon med skäl kunde

antagas komma att på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet

eller ock betydande sjukdom eller lyte av annat slag. I likhet med befolkningskommissionens

förslag men i olikhet mot gällande lag upptog alltså

utkastet risk för överföring av kroppslig sjukdom eller lyte som steriliseringsindikation.

Såsom social indikation upptogs liksom i befolkningskommissionens

förslag, att någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet

eller annan rubbning av själsverksamheten är för framtiden uppenbart

olämplig alt handhava vårdnaden örn barn. Enligt gällande lag kräves, att

vederbörande är ur stånd därtill. Den av befolkningskommissionen föreslagna

s. k. blandade indikationen var icke upptagen i utkastet. Detta omfatta
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

de däremot, till skillnad från såväl gällande lag som befolkningskommissionens

förslag, sterilisering på medicinsk indikation, såvida ingreppet ej skedde

av terapeutiska skäl. Om den medicinska indikationen grundades å kroppslig

sjukdom eller kroppsfel, erfordrades enligt utkastet ej tillstånd av medicinalstyrelsen

utan det räckte med ett av två läkare avgivet skriftligt utlåtande

av viss beskaffenhet. För brådskande fall av sterilisering i samband

med abort krävdes icke heller sådant läkarutlåtande.

Yttranden rörande reformens huvudgrunder.

I ett stort antal av de yttranden, som avgivits över befolkningskommissionens

förslag, har detta tillstyrkts eller i allt väsentligt lämnats utan erinran.

Departementsutkastet har i stort sett tillstyrkts av de båda myndigheter,

socialstyrelsen och medicinalstyrelsen, som yttrat sig över detsamma. Vissa

erinringar av principiell innebörd ha emellertid framställts mot förslagen.

I det följande skall lämnas en redogörelse för erinringar som beröra förslagens

allmänna grunder.

Det vida övervägande antalet av de myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig i ärendet, har tillstyrkt, att lagbestämmelser meddelas ej blott

som nu beträffande sterilisering utan samtycke av personer som på grund

av rubbad själsverksamhet äro varaktigt oförmögna att lämna giltigt samtycke

till sådan åtgärd utan även i fråga örn sterilisering med samtycke

av den person om vilkens sterilisering fråga är.

Socialstyrelsen har sålunda i sitt yttrande över departementsutkastet uttalat,

att det föreligger ett verkligt behov av reglering av hela frågan om sterilisering

på andra än medicinska skäl, och medicinalstyrelsen har i sitt

yttrande över samma utkast anfört, att den korta tid under vilken gällande

steriliseringslag tillämpats klart ådagalagt att det är motiverat att utsträcka

lagstiftningens räckvidd till att omfatta även sterilisering av personer som

äro i stånd att lämna giltigt samtycke till ingreppet. Enligt medicinalstyrelsen

vore det långt mera betydelsefullt att skapa garantier mot sterilisering

på otillräckliga grunder beträffande denna senare kategori än i fråga

om de övriga.

I vissa yttranden har föreslagits att den nya lagstiftningen i olikhet mot

gällande lag skulle giva möjlighet till sterilisering utan samtycke

beträffande personer vilkas oförmåga att lämna giltigt

samtycke icke är varaktig.

Medicinalstyrelsen har sålunda anfört:

Uteblivet samtycke från en på grund av rubbad själsverksamhet rättsinkapabel

person bör icke, oavsett huruvida rättskapaciteten är varaktig eller

övergående, få hindra, att en eljest väl motiverad sterilisering kommer till

stånd. Exempelvis lämnar den svåra sjukdomsform, som betecknas som

schizophreni, övertygande bevis på önskvärdheten av att rättsinkapacitetens

varaktighet icke behöver bedömas. Denna socialt ytterst betydelsefulla sjuk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 13.

13

dom, vid vilken ärftligheten kan antagas spela en icke oväsentlig roll och som

i ett stort antal fall slutligen leder till psykisk invaliditet, har ett mycket

oregelbundet förlopp. Det är i de enskilda fallen ofta ytterst svårt att gera

gällande, att icke förbättringar äro att vänta, som kunna åtminstone temporärt

häva en förefintlig rättsinkapacitet. Särskilt är delta förhållandet sedan

nya behandlingsmetoder visat sig kunna åstadkomma gynnsamma vändningar

i sjukdomsförloppet. Det torde icke innebära någon risk för missbruk

att tillåta sterilisering utan vederbörandes samtycke även i de fall, där

en på rubbad själsverksamhet grundad rättsinkapacitet icke kan antagas

vara varaktig, därest det överlämnas åt medicinalstyrelsen att fritt och med

hänsyn till alla inverkande faktorer bedöma situationen.

Socialstprelsen har i likhet med medicinalstyrelsen erinrat, att det är vanskligt

att i det särskilda fallet avgöra huruvida oförmåga att lämna giltigt samtycke

till sterilisering är varaktig. Styrelsen har därjämte framhållit, att läkarna

i allmänhet stöde främmande för en bedömning av förmågan att lämna

giltigt samtycke, emedan de vid utövningen av sin verksamhet i övrigt

vore vana vid att ett i det föreliggande fallet indicerat ingripande finge komma

till stånd såvida patienten ej motsatte sig detsamma. Frågan om patientens

förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden komme i vanlig läkarverksamhet

överhuvud icke i betraktande. Om tillämpningen av steriliseringslagstiftningen

ställde läkarna inför alltför subtila spörsmål angående

förmåga att lämna samtycke, kunde det allvarligt befaras, att de komme att

känna sig mycket osäkra och därför komme att avstå från att taga initiativ

till önskvärda steriliseringsåtgärder i sådana fall, där den rättsliga situationen

syntes dem oklar. Den uppdelning av steriliseringsklientelet, varigenom

de fall där samtycke krävdes särskildes från de fall där samtycke icke behövde

föreligga, borde därför göras så klar och entydig som sakens beskaffenhet

medgåve. Detta önskemål stöde näppeligen att vinna, örn man bibehölle

den gällande steriliseringslagens speciella rättskapacitetsbegrepp. Det

torde icke heller med fog kunna göras gällande, att det i annan lagstiftning

gängse rättskapacitetsbegreppet skulle vara otjänligt för steriliseringslagstiftningens

syften. Tillräckligt skydd för missbruk av sterilisering torde vinnas genom

ett stadgande av det innehållet, att sterilisering av den som ägde rättslig

handlingsförmåga icke finge företagas med mindre denne samtyckte därtill,

medan sterilisering av den som icke ägde rättslig handlingsförmåga finge företagas,

änskönt ett giltigt samtycke av patienten icke kunde presteras. Att

för de senare fallen kräva bevisning icke blott örn att vederbörande saknade

rättslig handlingsförmåga vid den tidpunkt då steriliseringsåtgärd övervägdes,

utan även örn att denna brist vore av varaktig natur skulle i hög grad komplicera

frågan och ha till följd, att steriliseringsklientelet bleve uppdelat i tre

kategorier, varav en kategori där steriliseringsåtgärd under inga förhållanden

kunde ifrågakomma. Det torde icke heller vara påkallat att uppställa detta

krav. Man torde nämligen kunna förutsätta, att i sådana fall för vilka en

dylik föreskrift skulle äga betydelse — exempelvis vid manisk-depressiv sinnessjukdom

med gynnsam prognos — medicinalstyrelsen icke skulle lämna

tillstånd till sterilisering utan att avvakta fallets fortsatta utveckling. Direk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

tiv därom torde, om så funnes lämpligt, kunna meddelas av Kungl. Maj:t.

Om den blivande steriliseringslagstiftningen komme att medgiva sterilisering

i fråga örn rättskapabel vid dennes samtycke och i fråga om rättsinkapabel

utan dennes samtycke, skulle sterilisering i ett objektivt indicerat fall alltid

vara rättsenlig, så snart samtycke förelåge. Just i de fall, där samtycket

saknade formell giltighet på grund av vederbörandes bristande handlingsförmåga,

skulle nämligen icke behövas något samtycke. Genom denna läggning

hos lagstiftningen skulle dennas praktikabilitet i hög grad främjas. För de

förberedande instanserna — läkarna ute på linjen och andra initiativtagare

till steriliseringsåtgärd -—- komme frågan om rättskapaciteten i bakgrunden, i

det att spörsmålet därom icke behövde upptagas till bedömande i andra fall

än då vederbörande vägrade att lämna sitt samtycke.

I några yttranden över befolkningskommissionens förslag har förordats,

att reglerna örn sterilisering utan samtycke av rättsinkapabla

göras tillämpliga på vissa grupper av undermåliga

individer, oavsett huruvida dessa äro oförmögna att

lämna giltigt samtycke.

Sinnessjuknämnden har sålunda anfört, att en mycket stor grupp av de

psykiskt undermåliga asociala torde vara intagna å anstalt. Dessa personers

villighet att samtycka till sterilisering påverkades av utsikterna att efter sådan

åtgärd bliva utskrivna. Nämnden kände sig icke övertygad örn att det

skulle vara oförenligt med svensk rättsuppfattning att sterilisera dessa individer

utan deras samtycke men förenligt med sådan uppfattning att sterilisera

dem efter ett samtycke som blivit på antytt sätt framtvingat. Mera naturligt

och även mera effektivt än kommissionsförslaget vore enligt nämndens

mening att utvidga området för sterilisering utan samtycke. Nämnden

ville emellertid uttryckligen betona, att dess uttalanden toge sikte på de i viss

mån egenartade förhållandena beträffande personer som redan på andra

grunder blivit föremål för tvångsingripande från samhällets sida.

Vidare har svenska provinsialläkarföreningen funnit det med hänsyn till

effektiviteten önskvärt, att området för sterilisering utan samtycke utsträcktes

till en del ur juridisk synpunkt rättskapabla sinnessjuka och sinnesslöa,

vilkas fortplantning vore ur samhällssynpunkt skadlig. Svenska stadsläkarföreningen

och direktionen för S:ta Maria sjukhus ävensom länsstyrelsen i

Malmöhus län ha anfört liknande synpunkter.

Endast i ett par yttranden har ifrågasatts jämkning av gällande rätts princip,

att tvång ej må användas för att förmå någon att underkasta

sig sterilisering. Direktionen för Malmö östra sjukhus har emellertid satt

i fråga, huruvida ej bestämmelser om tvångsmedel vore tänkbara beträffande

sterilisering av vissa slags individer, närmast de asociala psykopaterna. Direktionen

för Ulleråkers sjukhus har likaledes förklarat sig icke vara främmande

för tanken på obligatorisk sterilisering i vissa fall.

I flera yttranden har föreslagits en lägsta åldersgräns, under vilken

sterilisering överhuvud icke skulle få företagas eller samtycke till sten
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

15

lisering i allt fall ej skulle anses giltigt. Överståthållarämbetet och Stockholms

stads barnavårdsnämnd lia i detta hänseende föreslagit en åldersgräns

av 15 år och interneringsnämnden en gräns av 18 år, under det att medicinska

fakulteten vid Uppsala universitet förordat förbud mot sterilisering av minderåriga

utan att närmare angiva vilken åldersgrupp fakulteten därmed

avsett.

I vad avser indikationerna för sterilisering har befolkningskommissionens

förslag till bestämmelser angående sterilisering med

samtycke uttryckligen biträtts av medicinska fakulteten vid Lunds universitet,

majoriteten inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets styrelse,

länsstyrelsen och förste provinsialläkaren i Östergötlands län samt direktionerna

för Västra Marks och Säters sjukhus. Överståthållarämbetet har förklarat

sig icke ha något i sak att erinra mot förslaget i denna del.

Beträffande den ordning i vilken indikationerna böra upptagas i lagen ha

såväl socialstyrelsen som Sveriges läkarförbund bestämt uttalat sig för att

den eugeniska indikationen nämnes först.

Den av befolkningskommissionen föreslagna eugeniska indikationen

för sterilisering med samtycke, nämligen att anledning förekommer

därtill att någon skall genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom

eller sinnesslöhet eller annan sjukdom eller lyte av betydenhet, har

i sak vunnit mer eller mindre uttryckligt gillande av karolinska institutet,

statens institut för rasbiologi, Sveriges läkarförbund, svenska stadsläkarföreningen,

länsstyrelsen i Stockholms län, direktionen för S:ta Maria sjukhus

och t. f. sjukhuschefen vid S:ta Annas sjukhus.

Den av befolkningskommissionen beträffande sterilisering med samtycke

föreslagna sociala indikationen, att någon på grund av sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är för framtiden

uppenbart olämplig att handhava vårdnaden örn sina barn, har uttryckligen

gillats av karolinska institutet, svenska läkaresällskapet, svenska

stadsläkarf öreningen, länsstyrelsen i Stockholms län och t. f. sjukhuschefen

vid S:ta Annas sjukhus.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande över departementsutkastet beträffande

sterilisering överhuvud gjort gällande, att social indikation borde

få anses föreligga även då uppenbar olämplighet att vårda barn

vore för handen på grund av kroppslig sjukdom. Som exempel på hithörande

fall då sterilisering borde få äga rum har styrelsen anfört de

fall, då en fader har framskriden öppen tuberkulos, då endera av föräldrarna

lider av en organisk nervsjukdom som gör honom eller henne svårt förlamad

eller då endera av föräldrarna är behäftad med svår vanförhet. Socialstyrelsen

har likaledes, i yttrande över departementsutkastet, förordat

utvidgning av den sociala indikationen, nämligen till att omfatta undermålighet,

som framträtt i utpräglat asocial livsföring. Styrelsen har i detta hänseende

anfört:

Den principiella grunden för sterilisering enligt den rena sociala indikationen

torde vara vederbörandes uppenbara olämplighet att för framtiden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

handhava vårdnaden om barn. För att karakterisera arten av denna olämplighet

har införts bestämningen, att densamma skall vara grundad på ''sinnessjukdom,

sinncsslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten’. Då

emellertid förefintligheten av någon dylik omständighet i regel även innebär

indikation för sterilisering av eugeniska skäl, får den sociala indikationen,

sådan den utformats i utkastet, icke någon större självständig betydelse. Det

finnes emellertid uppenbar och varaktig olämplighet att handhava barn, som

är grundad på andra omständigheter än de nyss nämnda. För socialstyrelsen

ligger det nära till hands att peka på svårartad alkoholism. Visserligen

visar erfarenheten i vårt land numera, att svåra alkoholmissbrukare i allmänhet

äro psykiskt undermåliga i ett eller annat avseende, men härav följer

icke, att de kunna subsumeras under någon av kategorierna sinnessjuka,

sinnesslöa eller lidande av annan rubbning av själsverksamheten. För socialstyrelsen,

som anser det vara i hög grad önskvärt att den sociala indikationen

för sterilisering skall otvetydigt och direkt, utan omvägar, bli tilllämplig

å svåra alkoholmissbrukare liksom även å oförbätterliga lösdrivare,

svårt kriminella m. fl., framstår det därför såsom angeläget, att det kommer

till stånd en utvidgning av denna indikation, så att den omfattar sådan

undermålighet, som framträtt i utpräglat asocial livsföring.

Till stöd för denna utvidgning kunna anföras icke blott uppenbara sociala

skäl utan även kriminalpolitiska. Befolkningskommissionen har visserligen

givit uttryck för den meningen, att det saknas anledning att upptaga kriminalpolitiska

skäl för frivillig sterilisering, men har härvid huvudsakligen inskränkt

sig till att diskutera, huruvida dylika skäl föreligga med avseende

å sedlighetsförbrytare. Däremot har den icke ägnat något beaktande åt det

förhållandet, att sterilisering av vaneförbrytare kan vara ett icke alldeles

oviktigt medel för att förebygga nyrekrytering av dylika brottslingar. Alldeles

bortsett från ärftlighetssynpunkten — vilken icke kommer i betraktande

i detta sammanhang utan vid diskussionen av den eugeniska indikationen

— är det ju ett allmänt känt förhållande, att dåliga miljöpåverkningar

kunna utöva ett ödesdigert inflytande på karaktärsutvecklingen hos unga

människor, vilka under gynnsammare levnadsbetingelser icke löpt fara att

förfalla till asocialitet.

Av vad här anförts framgår, att den angivna utvidgningen av den sociala

indikationen stödjes även av eugeniska skäl. I fråga om en mycket stor andel

av de fall, som skulle fångas genom denna utvidgning, torde nämligen

föreligga skäl av sistnämnda slag för sterilisering. Såsom ovan framhållits,

ger erfarenheten allt starkare stöd åt den uppfattningen, att svår alkoholism

och annan utpräglad asocialitet inom ett välordnat samhälle i allmänhet

uppkommer på basis av undermålighet hos vederbörande i ett eller annat

avseende, och denna undermålighet framkommer ofta även hos dennes avkomma.

Det har ock påpekats, att undermålighet, som är underlaget för

alkoholism och annan grov asocialitet, likväl icke alltid kan hänföras under

utkastets eugeniska indikation. Denna är därför icke tillräcklig för att skapa

möjlighet till sterilisering av ifrågavarande individer.

Befolkningskommissionen föreslog, att sterilisering skulle få äga rum på

s. k. blandad indikation, och upptog i detta hänseende en bestämmelse,

enligt vilken då i fråga örn man och kvinna, som bildat familj, av

hänsyn till familjens välfärd och förhållandena i övrigt förelåge synnerliga

skäl av varaktig natur till sterilisering av mannen eller kvinnan, sådan åtgärd

finge företagas å den av dem som samtyckte därtill. I departementsutkastet

borttogs emellertid biandindikationen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

17

Socialstyrelsen har förordat en indikation med huvudsakligen samma innehåll

som den av befolkningskommissionen föreslagna biandindikationen

och till stöd härför anfört:

Det kan icke råda tvivel örn att borttagandet av denna indikation avskär

möjligheterna till sterilisering i många fall, då dylikt ingripande vore indicerat

av sociala skäl. Till stöd för den föreslagna inskränkningen av lagstiftningens

omfattning kan visserligen hänvisas till att det är tillrådligt att framgå

med försiktighet i fråga om en lagstiftning av sådan natur som den förevarande.

Om det emellertid förhåller sig så som föredragande departementschefen

anförde vid behandlingen av nu gällande lag om sterilisering av rättsinkapabla,

nämligen att sterilisering av rättskapabla är rättsenlig, förutom av

medicinska skäl, ''örn den företages med samtycke av den som steriliseras

samt för densamma föreligga bärande skäl av eugenisk, social, humanitär

eller kriminalpolitisk natur’, lärer lagfästande av utkastet komma att medföra

en avsevärd begränsning av nu till buds stående möjligheter till sterilisering

med vederbörandes samtycke. Socialstyrelsen har icke kunnat finna,

alt en sådan begränsning har påkallats av erfarenheten. Genom den nya lagstiftningen

kommer, i motsats till vad nu gäller, varje fall av sterilisering

på eugeniska och sociala indikationer att bli föremål för prövning av myndighet.

Att inskränka området för den rättsenliga steriliseringen står icke

rätt väl samman med åtgärden att samtidigt införa en dylik kompetent prövning

av förutsättningarna för sådant ingripande.

I princip har den blandade indikationen godtagits jämväl av Stockholms

stads barnavårdsnämnd samt svenska fedtigvårds- och barnavårdsförbundets

styrelse.

I åtskilliga yttranden har emellertid förslaget att tillåta sterilisering på

blandad indikation avstyrkts. Karolinska institutet och direktionen för psykiatriska

sjukhuset ha sålunda framhållit, att ekonomiska hänsyn icke borde

få influera på en sådan åtgärd som sterilisering och med hänsyn härtill

förkastat den föreslagna indikationen. Även den medicinska indikation, som

hänsynen till en ''utsläpad hustrus’ hälsa utgjorde, kunde mången gång avlägsnas

med stöd från det allmännas sida. Direktionen för S:t Sigfrids sjukhus

har funnit det föreslagna stadgandet alltför obestämt lill form, innehåll

och motivering, och hänvisat till sociala välfärdsåtgärder. Länsstyrelsen i

Stockholms län har ansett hopkopplingen av sinsemellan ärtskida och var

för sig otillräckliga indikationsgrunder betänklig och särskilt framhållit, att

man beträdde en farlig väg om man i ett spörsmål av den ömtåliga natur

varom här vore fråga läte ekonomiska hänsyn spela in. Sveriges läkarförbund

har inlagt en bestämd gensaga. Den tilltänkta prövningsinstansen

kunde icke förutsättas besitta samma sakkunskap på detta område som vid

prövning av sociala och eugeniska indikationer. Dessutom vore det högt på

tiden alt nian åter lärde sig inse, alt den hos värjo människa nedlagda prokreationsdriften

icke vöre hennes enskilda egendom utan ett henne anförtrott

dyrbart pund, som bon hade att noggrant vårda och väl förvalta.

Svenska stadsläkarföreningen har anfört, att försiktigheten bjöde att den föreslagna

biandindikationen avstyrktes såsom oklart formulerad och i prakliken

mycket svår att tillämpa utan allsköns godtycke. För medicinalstyrelsen

skulle det bliva omöjligt att kontrollera bärigheten av anförda skäl.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

I vissa yttranden har i denna del berörts allenast bestämmelsen, att sterilisering

finge företagas å den av makarna som samtyckte därtill, oavsett

beträffande vilkendera av dem behovet av sterilisering främst framträdde.

Stockholms stads barnavårdsnämnd och länsstyrelsen i Södermanlands lån

ha biträtt kommissionsförslaget på denna punkt. Medicinalstyrelsen åter har

ansett detsamma icke godtagbart, då man aldrig kunde förutse huruvida

skälen för sterilisering vore av varaktig natur. Förbindelsen mellan makarna

kunde avbrytas genom dödsfall eller av annan anledning och den friska

maken skulle i så fall, om han blivit steriliserad, stå utan möjlighet att ingå

ny normal förbindelse. Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet, karolinska

institutet och svenska läkaresällskapet ha likaledes uttalat sig mot bestämmelsen.

Befolkningskommissionens ståndpunkt att icke tillåta sterilisering med

hänsyn enbart till familjens ekonomiska välfärd har uttryckligen biträtts av

karolinska institutet, svenska läkaresällskapet, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundets styrelse, direktionen för psykiatriska sjukhuset och

förste provinsialläkaren i Gävleborgs län. Sveriges läkarförbund har gjort gällande,

att hänsynen till eventuell avkommas arvssundhet vore den enda under

alla förhållanden ovedersägliga grunden för sterilisering. I vår tid med den

katastrofala nedgången av födelsetalen borde det icke vara svårt att vinna gehör

för den meningen, att även vanvårdade men arvssunda barn vore att föredraga

framför inga barn alls. För övrigt torde det ligga inom kultursamhällets

möjlighet att förhindra vanvård i de fall där föräldrarnas materiella

och andliga resurser vore otillräckliga. Två reservanter inom svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundets styrelse ha däremot funnit det uppenbart,

att i en del fall svåra ekonomiska förhållanden i och för sig borde vara tillräckliga

för sterilisering. I fråga örn en fattig familj med ett mera avsevärt

antal harn vore i praktiken situationen ofta den, att antingen finge barnantalet

ohejdat växa och familjen så försättas i rent nödläge eller också måste

sterilisering företagas.

Beträffande s. k. humanitär indikation för sterilisering lia två medlemmar

av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets styrelse anfört, att

befolkningskommissionen genom att icke upptaga sådan indikation tvingade

en läkare att söka efter eugeniska eller medicinska skäl när humanitära skäl

åberopades. Detta syntes föga tilltalande och komrne säkerligen att av många

läkare anses utgöra hinder för dem att verkställa det önskade ingreppet i

fall, där sådant mänskligt sett bort företagas. Hinder för sterilisering i hithörande

fall kunde vidare framkalla tillgripande av abort.

Tredje polisintendenten i Stockholm har erinrat, att befolkningskommissionen

avböjt att upptaga någon särskild k r i m i n a 1 p o 1 i t i s k indikation

i sitt förslag under anförande att sådan själslig undermålighet eller

abnormitet som bland annat yttrat sig i brottsliga tendenser borde föranleda

sterilisering icke av kriminalpolitiska men väl av eugeniska eller sociala

skäl. Det vore enligt tredje polisintendenten måhända likgiltigt, vilken av

dessa olika indikationer man åberopade för en sterilisering av ifrågava
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

19

rande individer, men det vore ingalunda utan betydelse, att man betonade

vikten av de kriminalpolitiska verkningarna i mera vidsträckt mening av

sådant ingrepp. Ben av kommissionen konstaterade stora risken för att

psykiskt undermåliga och asociala, sexuellt ohämmade och oansvariga element

icke såsom befolkningen i övrigt spontant minskade sin fruktsamhet

hade sålunda sin givna kriminalpolitiska betydelse. Det vore viktigt att erhålla

såvitt möjligt klara bestämmelser beträffande nu ifrågavarande personer.

Med den formulering lagförslaget fått syntes spörsmålet emellertid ha

fått en otillfredsställande lösning.

Varken gällande steriliseringslag eller den av befolkningskommissionen

föreslagna lagen reglerar sterilisering på medicinsk indikation.

I vissa yttranden över befolkningskommissionens förslag har emellertid

givits uttryck för den uppfattningen, att jämväl sterilisering på sådan indikation

borde regleras i lag. Karolinska institutet har sålunda intagit denna

ståndpunkt och tillika föreslagit, att ett särskilt prövningsförfarande måtte

anordnas för att pröva indikationens förhandenvaro. Man måste nämligen

enligt institutet allvarligt räkna med att vid prövning av en ensam, kanske

mindre nogräknad, läkare en ''förtunning’ av indikationerna kunde ske.

Skyldighet att avlägga rapport till medicinalstyrelsen motverkade ej tillräckligt

detta, ty rapporten kunde vara mindre väl överensstämmande med

sanningen. Sveriges läkarförbund har anlagt liknande synpunkter. Förbundet

har emellertid å andra sidan även framhållit, att fall kunna förekomma då

ett inhämtande av central myndighets tillstånd skulle innebära onödig och

kanske ej alldeles riskfri omgång. Förbundet har därför föreslagit en bestämmelse

av innehåll, att för sterilisering av medicinska skäl fordras tillstånd

av central myndighet där ej skälen äro uppenbara eller trängande.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har som sin åsikt uttalat,

att det vore äventyrligt och direkt inbjudande till missbruk om sterilisering

med samtycke finge ske redan av de skälet att det på grund av skräck för

graviditet förelåge viss risk för allvarlig psykisk skada.

I departementsutkastet, som avsåg både sterilisering med samtycke och

sådan åtgärd utan samtycke, upptogs en bestämmelse örn sterilisering på

medicinsk indikation. Enligt denna finge person, som lode av kroppslig

sjukdom, fel eller svaghet av sådan beskaffenhet att sterilisering funnes påkallad

med hänsyn till hans hälsa, steriliseras enligt lagen, dock ej utan eget

samtycke därest han vore i stånd alt lämna giltigt sådant. I utkastet upptogs

jämväl ett stadgande, enligt vilket såsom sterilisering i lagens mening

ej skulle anses sådant ingrepp i könsorganen av beskaffenhet att medföra

sterilitet, som är påkallat av terapeutiska skäl.

I sitt yttrande över departementsutkastet har medicinalstyrelsen biträtt

förslaget att i lag reglera sterilisering på medicinsk indikation. I vissa hänseenden

har styrelsen dock ifrågasatt ändring av utkastet i denna del. Styrelsen

har sålunda förordat, alt den medicinska indikationen angåves såsom

avseende även psykisk sjukdom, och i samband därmed uttalat som sin åsikt,

att medicinsk indikation kunde förligga redan vid fara för sjukdom och allt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr 13.

så innan sjukdomsfall inträffat. Att enligt utkastet sterilisering ej kunde

företagas för att förebygga en psykisk sjukdom, innebure en betydelsefull

brist. Exempel på medicinskt och humanitärt högst berättigad steriliseringsindikation

av detta slag erbjöde det fall, att en eljest frisk kvinna vid flera

barnsängar regelbundet visat sig sjukna i exogen graviditetspsykos. Att enligt

utkastet ingrepp av terapeutiska skäl i könsorganen lämnats utanför lagens

tillämpningsområde, funne styrelsen åter synnerligen lämpligt. Det vore

emellertid av vikt, att begreppet terapeutiska skäl’ icke finge vidare innebörd

än avsett vore. Örn operatörer, för alt undgå det lagstadgade prövningsförfarandet

vid sterilisering, läte begreppet omfatta även vad man i allmänhet

avsåge med profylax, skulle en stor del av lagens bestämmelser bliva

illusoriska. Det borde därför i lagtexten framhållas, alt terapeutiska skäl för

sterilisering ej kunde anses föreligga i andra fall än då ingreppet påkallades

av sjukdom i könsorganen.

Socialstyrelsen har avstyrkt, att lagen erhåller tillämpning på sterilisering

av medicinska skäl, och till grund härför åberopat framför allt svårigheten

att draga en hållbar gräns mellan profylaktisk och terapeutisk indikation.

Örn de profylaktiskt indicerade fallen lades under lagen, bleve denna för övrigt

ej obetydligt komplicerad. Veterligen hade hittillsvarande erfarenheter

rörande företagna steriliseringar av medicinska skäl icke påkallat någon inskränkning

i läkarnas fria bedömande av dessa. Därest emellertid medicinsk

indikation av profylaktisk art ansåges böra upptagas i lagen, borde indikationen

ej begränsas till sjukdom av kroppslig ari.

Enligt befolkningskommissionens förslag, som icke omfattade sterilisering

på medicinsk indikation, skulle sterilisering som vore reglerad i lag få företagas

allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Denna

ståndpunkt har uttryckligen gillats av medicinska fakulteten vid Uppsala

universitet, karolinska institutet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands

och Gävleborgs län, svenska läkaresällskapet, svenska provinsialläkarföreningen,

majoriteten inom svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets

styrelse, direktionerna för psykiatriska sjukhuset, Ulleråkers sjukhus,

S:ta Maria sjukhus, Restads sjukhus och Västra Marks sjukhus samt

Stockholms stads sjukhusdirektion.

Medicinska fakulteten vid Lunds universitet har däremot ansett, att bestämmelsen

örn medicinalstyrelsens prövning icke innebure tillfredsställande

säkerhet för en riktig tillämpning av steriliseringslagstiftningen, då sterilisering

enligt kommissionens förslag kunde verkställas av vilken legitimerad

läkare som helst. Garanti för en tillfredsställande prövning kunde enligt fakultetens

mening bäst vinnas genom att sterilisering endast finge ske å sjukvårdsanstalt,

som fått medicinalstyrelsens medgivande, och efter samråd

mellan två läkare. Om detta stadgades, syntes bestämmelsen om tillstånd av

medicinalstyrelsen icke behövlig. Anmälan om fallet med angivande av indikationen

borde dock lämnas till styrelsen. Genom att tillstånd av medicinalstyrelsen

ej behövde inhämtas skulle avgörande, huruvida sterilisering skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

21

företagas, kunna träffas jämförelsevis snabbt, något som vore önskvärt.

Situationen vore nämligen ofta synnerligen ömtålig, framför allt då det gällde

kvinnor. Så vore fallet exempelvis vid utförande av sterilisering i samband

med avbrytande av havandeskap och även i andra fall då vederbörande

stöde under starkt psykiskt tryck eller då det gällde att snabbt utnyttja

tillfället för att över huvud få en sterilisering till stånd. En ledamot av styrelsen

för statens institut för rasbiologi har ifrågasatt, huruvida garantier

funnes för att de läkare som ha ali göra den personliga undersökningen besutte

erforderlig sakkunskap. En prövning av handlingarna genom central

myndighet kunde icke uppväga primärundersökarens oförmåga att bedöma

saken. Därtill komme, att inhämtande i varje särskilt fall av tillstånd från

den centrala myndigheten vore förenat med så stora olägenheter att det

måste förutsättas inskränka lagens tillämpning. Två medlemmar av svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundets styrelse lia ansett, att avgörandet borde

överlämnas åt den läkare till vilken framställning om sterilisering riktades.

I tveksamma fall borde läkaren kunna hänskjuta ärendet till medicinalstyrelsen.

Majoriteten inom styrelsen för statens institut för rasbiologi har anfört,

att även om kommissionens förslag på ifrågavarande punkt i stort sett vore

välbetänkt, borde dock i vissa särskilt brådskande fall undantag kunna medgivas.

Om exempelvis en kvinna skulle undergå en brådskande operation

vid vilken sterilisering lämpligen kunde komma till utförande, syntes det

vara en onödig omväg att avvakta beslut från medicinalstyrelsen. Vid fall

av denna art borde sterilisering vara tillåten efter samråd av två läkare.

I yttrandena har nästan enhällig anslutning givits befolkningskommissionens

förslag i vad detta avsåg att avskaffa den i gällande steriliseringslag

upptagna särskilda bestämmelsen beträffande sterilisering av sinnesslö, enligt

vilken sådan person må steriliseras utan tillstånd av medicinalstyrelsen

om två legitimerade läkare efter samråd funnit skäl till sterilisering föreligga

och skriftligt samtycke givits av vissa i lagen angivna personer. Enligt direktionen

för S:ta Birgittas sjukhus skulle emellertid tillräcklig garanti för enhetligt

bedömande vinnas genom föreskrift att den ene av de två läkarna

måste hava under minst tre år tjänstgjort vid statens eller därmed jämförligt

sinnessjukhus. Två medlemmar av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets

styrelse ha anfört, alt varken vunna erfarenheter eller anförda synpunkter

utvisade att en centralisering av tillståndsprövningen vore av behovet

påkallad. En på insända handlingar byggd prövning hade alltid sin begränsning

och borde ej tillgripas i större omfattning än nödigt vore. Det borde

emellertid finnas tillfälle för läkare, som så önskade, att hänskjuta tvivelaktiga

fall till styrelsen. Vidare borde styrelsen, när den av inkomna anmälningar

funne, att en läkare verkställde sterilisering i påfallande stor utsträckning,

företaga undersökning och vid behov inskrida mot läkaren, varvid styrelsen

borde äga rätt att i sista hand fråntaga honom hans befogenhet att

vidtaga dylik åtgärd.

Befolkningskommissionens förslag, att frågor örn tillstånd lill sterilisering

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Departe
ments
chefen.

med samtycke skola inom medicinalstyrelsen prövas av en särskild nämnd,

har biträtts av medicinalstyrelsen, medicinska fakulteten vid Uppsala universitet,

karolinska institutet, statens institut för rasbiologi, svenska läkaresällskapet,

Stockholms stads barnavårdsnämnd samt två medlemmar av

svenska fattigvårds- och barnavårds förbundets styrelse. I fråga örn nämndens

sammansättning lia i vissa yttranden framställts särskilda önskemål.

Då lagstiftning örn sterilisering genom den nu gällande lagen den 18 maj

1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida

av rubbad själs verksamhet infördes i vår rätt, ansågs dess räckvidd böra

begränsas till personer som sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till

ingreppet. Personer, som äro i stånd att lämna giltigt samtycke till sterilisering,

ansågos kunna utan stöd av särskild lagstiftning steriliseras, örn de samtyckt

därtill och bärande skäl av eugenisk, social, humanitär eller kriminalpolitisk

natur förelåge. Till följd därav funnes redan beträffande denna

grupp av personer, de s. k. rättskapabla, möjlighet att med deras samtycke

få sterilisering till stånd i alla sådana fall då det kunde anses överensstämma

med samhällets intresse. Det ifrågasattes emellertid från skilda håll, huruvida

icke lagstiftningen borde utsträckas till att omfatta även denna grupp

av personer, och riksdagen anhöll, såsom nämnts i det föregående, örn utredning

angående frivillig sterilisering av rättskapabla personer.

Under den tid steriliseringslagen varit i kraft har det framträtt vissa olägenheter

av att lagen erhållit en på nu angivet sätt begränsad räckvidd. Åtskillig

ovisshet råder sålunda rörande den omfattning, i vilken sterilisering

får ske utan stöd av lag. Detta framgår bland annat av den starkt växlande

frekvens, i vilken sådan sterilisering förekommit. Steriliseringar utan tilllämpning

av lagen på annan indikation än kroppslig sjukdom ha på vissa

håll företagits i stor utsträckning, i en stad ända till sex å sju gånger

så ofta i förhållande till folkmängden som i övriga delar av landet.

Denna påfallande ojämnhet i praxis, vilken tydligen sammanhänger med

att vissa läkare i saknad av bestämmelser tillämpa mindre stränga normer

än andra, är ett uppenbart missförhållande. Det är möjligt, att den rådande

ovissheten haft till följd att sterilisering i viss utsträckning företagits, ehuru

tillräckliga skäl därtill saknats. I åtskilliga fall har nämligen icke av den

berättelse, som skall insändas till medicinalstyrelsen efter varje sterilisering,

med tillräcklig tydlighet framgått att ingreppet varit berättigat. Såsom särskilt

medicinalstyrelsen framhållit måste det anses betydelsefullt, att garantier

skapas mot att sterilisering äger rum på otillräckliga grunder. Sannolikt

har emellertid ovissheten på ifrågavarande område oftare orsakat, att

sterilisering icke kommit till stånd i fall då sådant ingrepp varit motiverat.

På ett påtagligt sätt har steriliseringslagens begränsning visat sig som en

nackdel, då steriliseringsansökningar hos medicinalstyrelsen måst, ehuru

sakliga skäl talat för ingreppet, lämnas utan bifall emedan det ej varit styrkt

att den som skolat steriliseras varaktigt saknat förmåga att lämna giltigt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

23

samtycke därtill. Denna utgång av ansökningsärendet har ej sällan medfört,

att sterilisering icke kommit till stånd fastän personen i fråga skulle lia varit

villig att underkasta sig sterilisering enligt medicinalstyrelsens beslut. En

olägenhet av nuvarande begränsade lagstiftning är också, att en läkare, som

i en svårbedömd fråga om sterilisering utan tillämpning av lagen icke önskar

taga ansvaret, ej ens äger möjlighet att hänskjuta bedömandet och avgörandet

till medicinalstyrelsen. Åtskilliga sådana ärenden ha i själva verket på

grund av bristande insikt om lagens innebörd underställts medicinalstyrelsen,

som dock icke ägt befogenhet att pröva dem. Den rådande osäkerheten och

bristen på konsekvens i steriliseringsförfarandets tillämpning visar sig slutligen

däri, att det för en del av de utan tillämpning av lagen steriliserade finnes

anledning antaga att de icke haft förmåga att lämna giltigt samtycke

till åtgärden och alltså icke borde lia steriliserats utan den i steriliseringslagen

föreskrivna prövningen.

Efter tillkomsten av lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av havandeskap

har det ock framträtt såsom ett behov, att medicinalstyrelsen, som enligt

denna lag i viss omfattning har att pröva huruvida abort skall få företagas,

erhåller befogenhet att låta sin prövning omfatta jämväl frågan huruvida

kvinnan bör steriliseras. Enligt steriliseringslagen äger styrelsen emellertid

företaga sådan prövning endast om hon är varaktigt oförmögen att

lämna samtycke till åtgärden. I vissa andra fall skall styrelsen väl uppställa

sterilisering såsom villkor för abort, men den äger i dessa fall icke

meddela ett beslut som avgör, att sterilisering må ske.

Det sagda synes innebära goda skäl för en utvidgning av steriliseringslagstiftningen

till att omfatta jämväl sterilisering av personer som äro i

stånd att lämna giltigt samtycke till ingreppet. Med hänsyn till den erfarenhet,

som vunnits vid gällande steriliseringslags tillämpning, torde en allmän

reglering av steriliseringsförfarandet nu icke behöva möta större betänkligheter.

I yttrandena har tanken på en sådan utvidgning av lagstiftningen

nästan undantagslöst erhållit anslutning.

Med stöd av det anförda anser jag mig böra förorda, att den nuvarande

lagen örn sterilisering av vissa sinnessjuka m. fl. utbytes mot en mera

omfattande lag. Den nya lagen torde emellertid liksom den nuvarande

böra behandla endast sterilisering i inskränkt mening och alltså ej reglera

kastrering. Spörsmålet om lagstiftning angående kastrering torde icke lämpligen

kunna upptagas till prövning i detta sammanhang.

I vissa av de yttranden, som avgivits i detta lagstiftningsärende, har väckts

fråga huruvida det icke, i samband med att en allmän lagstiftning om sterilisering

införes, borde öppnas möjlighet att sterilisera personer som äro oförmögna

att lämna giltigt samtycke till åtgärden, oavsett huruvida oförmågan

får anses varaktig. Sterilisering enligt den nuvarande lagen får ej ske, såvida

det icke är styrkt att den ifrågavarande personens oförmåga att lämna

samtycke är varaktig, och eftersom det för sterilisering utan tillämpning av

lagen erfordras samtycke, kan han överhuvud ej lagligen steriliseras, så länge

oförmågan varar. Båda de myndigheter som senast yttrat sig i ärendet, näm
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

ligen socialstyrelsen och medicinalstyrelsen, se i denna begränsning av nuvarande

lags tillämpningsområde ett allvarligt hinder mot åvägabringande

av sterilisering i önskvärd omfattning. Det erbjuder nämligen ofta avsevärda

svårigheter att konstatera, att eventuell oförmåga att lämna giltigt samtycke

är varaktig. Exempelvis är det, såsom medicinalstyrelsen anfört, ofta

svårt att avgöra, om en person som lider av schizophreni är varaktigt oförmögen

att lämna giltigt samtycke. Enligt styrelsens mening utgör förekomsten

av denna sjukdomsform ett övertygande bevis för önskvärdheten av att

sterilisering utan samtycke får äga rum utan att oförmågans varaktighet är

styrkt. Att bedöma huruvida en rubbning i själsverksamheten är att anse

såsom varaktig ligger för övrigt i viss mån utanför läkarnas vanliga uppgifter.

Det skulle medföra cn icke obetydlig praktisk fördel för rättstillämpningen,

om ifrågavarande begränsning avlägsnades. Såsom socialstyrelsen

framhållit skulle därigenom vinnas, att en person, vilkens sterilisering är indicerad

på grund av rubbad själsverksamhet, skulle kunna steriliseras örn

han samtyckt därtill, utan att det behövde prövas huruvida han vore oförmögen

att lämna giltigt samtycke och huruvida hans eventuella oförmåga

vore varaktig. Därest samtycket vore ogiltigt på grund av hans rubbade

själsverksamhet, vore nämligen förutsättningarna för sterilisering utan samtycke

uppfyllda.

Enligt min mening behöver en dylik uppmjukning av förutsättningarna för

sterilisering icke ingiva betänkligheter, örn prövningen huruvida sterilisering

må ske lägges i medicinalstyrelsens hand. Man torde tryggt kunna utgå

från att styrelsen icke kommer att giva tillstånd till sterilisering av någon

som ej själv kan bedöma innebörden av ingreppet, om gott hopp finnes att

han skall tillfriskna så att han kan bedöma frågan. Jag anser mig därför

böra biträda förslaget, att i den nya lagen icke upptages någon motsvarighet

till gällande lags inskränkning i ifrågavarande hänseende.

Det synes i stort sett råda enighet örn att den nya lagstiftningen bör byggas

på frivillighetens grund. I ett par yttranden har väl ifrågasatts att införa

bestämmelser om tvång till sterilisering i vissa fall, men något förslag

därom har icke framställts. I det vida övervägande antalet yttranden förutsättes

även, att liksom hittills i princip bör gälla att personer som äro i stånd

att lämna giltigt samtycke ej må steriliseras utan att de uttryckligen samtyckt

till åtgärden. De skäl, som i några yttranden anförts för undantag från

denna princip beträffande vissa grupper av personer, synas mig icke övertygande.

Tillämpningen av steriliseringslagen har för övrigt utvecklat sig

i sådan riktning, att vissa av önskemålen om utvidgning av steriliseringsmöjligheterna

bliva tillgodosedda inom ramen av gällande lag. Att såsom

i vissa yttranden föreslagits fastställa en åldersgräns, under vilken sterilisering

ej må ske eller samtycke till sterilisering i allt fall ej anses giltigt, torde

icke vara behövligt. Det kan tagas för givet, att den prövande myndigheten

även utan sådan föreskrift tager all nödig hänsyn till den ifrågavarande personens

ålder. En garanti mot missbruk ligger för övrigt däri, att underårig

i regel ej må steriliseras med mindre den som har vårdnaden om honom bereus

tillfälle att yttra sig.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

25

Vid utformandet av indikationerna för sterilisering torde någon skillnad

icke behöva göras mellan sterilisering med samtycke och sådan åtgärd utan

samtycke.

Den eugeniska indikationen, vilken med hänsyn till sin principiella betydelse

synes böra nämnas främst, torde i anslutning till befolkningskommissionens

förslag och det remitterade departementsulkastet böra bestämmas

så, att därunder inbegripes icke blott, såsom i gällande lag, det fall att risk

föreligger att på avkomlingar kan överföras sinnessjukdom eller sinnesslöhet

utan även det fall att svårartad kroppslig sjukdom eller menligt lyte av

kroppslig art kan antagas bliva överförd. Något krav på att patienten själv

lider av den sjukdom eller svaghet, som kan befaras komma att drabba hans

avkomlingar, torde ej böra uppställas. Även friska personer kunna nämligen

vara bärare av sådana arvsanlag att avsevärd risk för sjukdom hos avkomma

är för handen.

Såsom social indikation torde böra upptagas, att någon prövas på grund

av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten

vara för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn.

Denna avfattning är något mindre snäv än den i gällande lag använda, enligt

vilken för sterilisering kräves att personen i fråga kan med skäl antagas

vara för framtiden ur stånd att handhava vårdnaden om sina barn. Den

sociala indikationen torde emellertid böra utvidgas till att omfatta även

vissa fall, som icke eller åtminstone icke i främsta rummet kännetecknas av

rubbning av själsverksamheten. Socialstyrelsen har föreslagit att undermålighet,

som framträtt däri att en person fört ett utpräglat asocialt liv, skall

utgöra tillräcklig grund för sterilisering. Till motivering av sitt förslag har

styrelsen anfört, att steriliseringslagstiftningen borde vara tillämplig på den

som hemfallit åt svårt alkoholmissbruk ävensom oförbätterliga lösdrivare,

starkt kriminella med flera, oavsett huruvida rubbning av själsverksamheten

kan påvisas. Enligt styrelsen sammanhänger visserligen sådant höggradigt

asocialt levnadssätt i stor utsträckning med psykisk undermålighet, men det

är enligt styrelsen icke säkert, att själslig rubbning kan ådagaläggas hos varje

person inom den ifrågavarande kategorien beträffande vilken sterilisering är

önskvärd. Med anledning av styrelsens förslag vill jag förorda, att den

sociala indikationen utsträckes till att omfatta även asocialt levnadssätt.

Den erforderliga begränsningen av indikationen torde ernås genom att det

kräves, att levnadssättet är sådant att den ifrågavarande personen prövas

på grund därav vara för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden

om barn.

Medicinalstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke sterilisering borde få äga

rum även då olämpligheten att vårda barn orsakats av kroppslig sjukdom.

Såsom exempel på hithörande fall, i vilka sterilisering syntes berättigad, har

styrelsen nämnt bland annat det, alt gift man lider av framskriden öppen

tuberkulos eller alt endera av två makar är svårt vanför. Skälen för sterilisering

i sådana fall torde emellertid vara avsevärt svagare än då olämpligheten

att vårda barn härrör av psykisk rubbning eller asocialt levnadssätt. De

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

svårigheter, som genom kroppslig sjukdom eller defekt uppstå för tillfredsställande

barnavård, äro merendels sådana att de kunna väsentligen avlägsnas

genom ekonomiska uppoffringar eller genom åtgärder från samhällets

sida. Då ekonomiskt nödläge icke ansetts tillräckligt såsom indikation för

sterilisering, har jag funnit övervägande skäl tala för att icke heller sterilisering

medgives på grund av olämplighet att vårda barn, vilken bär sin grund

i kroppslig svaghet.

Av skäl liknande dem som nu anförts anser jag mig icke böra tillstyrka,

att, såsom befolkningskommissionen förordat, möjlighet införes till sterilisering

på vad kommissionen betecknat såsom blandad indikation, nämligen då

i fråga om man och kvinna, som bildat familj, av hänsyn till familjens välfärd

och förhållandena i övrigt föreligga synnerliga skäl av varaktig natur lill

sterilisering. I yttrandena har förslaget om sådan indikation väckt mycket

motstånd.

Syftet med befolkningskommissionens förslag i denna del torde emellertid

i viss mån kunna tillgodoses, därest i lagen upptagas bestämmelser örn

sterilisering på medicinsk indikation. Ingrepp av medicinska skäl är för närvarande

icke underkastat någon laglig reglering. Örn lagstiftningen utvidgas

till att omfatta personer, som ej lida av rubbad själsverksamhet, men medicinsk

indikation icke upptages, kommer medicinalstyrelsen även framgent

att sakna befogenhet att bifalla ansökan om sterilisering som icke är motiverad

av eugeniska eller sociala skäl, även örn styrelsen skulle finna sterilisering

vara påkallad av hänsyn till den ifrågavarande personens hälsa. Detta

måste anses innebära avsevärda olägenheter i synnerhet beträffande den

såsom utsläpade mödrar betecknade kategorien, vilken befolkningskommissionen

främst avsett med sitt förslag att tillåta sterilisering på blandad indikation.

I icke obetydlig utsträckning förekomma nämligen fall, då hustru

genom upprepade barnsbörder — måhända i förening med missförhållanden

inom hemmet beroende på alkoholism eller annan asocialitet hos mannen -—

blivit så försvagad att sterilisering med hänsyn till hennes hälsa synes motiverad

för att förskona henne från nya harnsbörder, utan att likväl eugenisk

indikation eller olämplighet att vårda barn är för handen. Medicinsk indikation,

omfattande liksom enligt abortlagen icke blott sjukdom och kroppsfel

utan även svaghet, synes sålunda kunna åberopas i de mest behjärtansvärda

av de fall, då den av befolkningskommissionen föreslagna blandade

indikationen skulle vara tillämplig. Eftersom det för närvarande ej erfordras

tillstånd för sterilisering på grund av medicinska skäl, skulle läkare visserligen

utan stöd av lagreglerat prövningsförfarande kunna företaga sterilisering

i dessa fall i lika stor utsträckning som om den medicinska indikationen

upptoges i lag, men med hänsyn till fallens svårbedömbara beskaffenhet

är det naturligt, att läkare ofta ej tilltro sig att på eget ansvar företaga ingrepp

i hithörande fall. Genom att den medicinska indikationen upptages i

lagen bliva därför steriliseringsmöjligheterna säkerligen i verkligheten utvidgade.

I betraktande av de nu berörda fallens svårbedömlighet är det ock,

såsom erfarenheten synes utvisa, knappast tillrådligt att avgörandet i dem

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

27

överlämnas åt varje enskild läkare. Det framgår av yttrandena, att såväl

medicinalstyrelsen som representanter för läkarkåren anlagt denna synpunkt.

Därmed är icke sagt, att alla hithörande fall böra läggas under ett centraliserat

prövningsförfarande. Huru förfarandet lämpligen bör anordnas skall

beröras i det följande.

Om medicinsk indikation upptages i lagen, torde den, i enlighet med vad

socialstyrelsen och medicinalstyrelsen förordat, böra liksom motsvarande indikation

i abortlagen omfatta såväl kroppslig som psykisk sjukdom. Sterilisering

av vissa terapeutiska skäl torde emellertid böra lämnas utanför regleringen

i lagen. Undantaget torde, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, böra

avse ingrepp, som på grund av sjukdom i könsorganen är påkallat av terapeutiska

skäl. Frånsett sådana ingrepp torde sterilisering på medicinsk indikation

böra ifrågakomma endast beträffande kvinna. Det torde böra fordras,

att det på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan är påkallat

att hon steriliseras för att förebygga havandeskap som skulle medföra

fara för hennes liv eller hälsa. Med en sådan avfattning av indikationen

bbr väl ej, såsom medicinalstyrelsen förordat, enbart risk för graviditetspsykos

i och för sig tillräcklig för sterilisering. Där risken är av mera allvarlig

art, torde den emellertid ha sin grund i sjukdom eller svaghet som kan

åberopas såsom indikation.

En steriliseringslagstiftning, som i enlighet med det anförda upptager eugenisk,

social och medicinsk indikation, gör det möjligt att vid tillämpningen

taga hänsyn även till humanitära och kriminalpolitiska synpunkter. Att

upptaga särskilda indikationer för att tillgodose dessa synes därför icke erforderligt.

I de fall, som omfattas av den nya lagstiftningen, torde prövningen, huruvida

sterilisering må ske, böra i enlighet med den förhärskande meningen i

yttrandena regelmässigt anförtros åt medicinalstyrelsen. Sterilisering på medicinsk

indikation synes emellertid i vissa fall böra tillåtas efter ett enklare

prövningsförfarande. Det torde sålunda ej vara erforderligt att kräva medicinalstyrelsens

medverkan för att sterilisering skall få äga rum på grund av

kroppslig sjukdom eller kroppsfel. I dessa tämligen talrika fall synes det

vara tillräckligt, att steriliseringen sker med stöd av ett skriftligt utlåtande,

vari den läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning

Konungen föreskriver, med angivande av grunden för åtgärden, förklarat förutsättningarna

för densamma vara för handen. Sådant utlåtande fordras enligt

lagen örn avbrytande av havandeskap i de fall där det ej kräves tillstånd

av medicinalstyrelsen, och det synes nied hänsyn till det nära sambandet mellan

indikationerna för sterilisering och för abort, vilket medför att båda ingreppen

ofta böra utföras samtidigt på samma person, vara önskvärt, att lagarnas

bestämmelser örn prövningsförfarandet överensstämma beträffande

ifrågavarande fall. Läkare, som känner sig tveksam huruvida sterilisering

hör företagas, kan hänskjuta avgörandet lill den centrala prövningsmyndigheten.

En specialbestämmelse torde därutöver erfordras för det fall som avses

i 7 § lagen örn avbrytande av havandeskap, nämligen det då abort, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

är indicerad av sjukdom eller kroppsfel hos kvinna, är brådskande och därför

må utföras av läkare utan iakttagande av eljest stadgad ordning. Om

därvid finnes grundad anledning till antagande att sjukdomen eller kroppsfelet

skulle komma att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans

liv eller hälsa, bör den läkare som utför aborten äga att samtidigt företaga

sterilisering å kvinnan utan att inhämta medicinalstyrelsens tillstånd eller

utlåtande av annan läkare.

Däremot torde gällande lags regel, att sterilisering av sinnesslö under vissa

förutsättningar tår företagas utan tillstånd av medicinalstyrelsen, icke

böra bibehållas. Erfarenheterna från bestämmelsens tillämpning torde ha

visat, att den icke alltid tillämpats på sätt som varit avsett och alt det för

att vinna enhetlighet i bedömandet av hithörande fall kräves att dessa handläggas

av central myndighet. I yttrandena har förslaget att upphäva denna

särbestämmelse rönt nästan enhällig anslutning.

Med medicinalstyrelsen torde för behandling av ifrågavarande ärenden

sakkunniga böra kunna adjungeras i anslutning till den anordning, som användes

vid tillämpning av gällande steriliseringslag och av abortlagen. Det

torde ej vara lämpligt att taga ställning till den av befolkningskommissionen

framförda tanken att för ändamålet tillsätta en särskild nämnd inom

styrelsen, förrän den nya lagen varit i tillämpning så lång tid att erfarenhet

vunnits rörande prövningsförfarandets art och omfattning. Ej heller anser

jag mig i nuvarande statsfinansiella läge kunna upptaga medicinalstyrelsens

önskemål, att styrelsens arbetskrafter måtte förstärkas med hänsyn till den

föreslagna utvidgningen av styrelsens arbetsuppgifter. Ett skäl att ställa sig

avvaktande till detta önskemål är även, att ehuru den ifrågavarande reformen

å ena sidan kommer alt medföra ökning av antalet steriliseringsärenden

som skola behandlas av styrelsen, den å andra sidan torde komma att i vissa

hänseenden underlätta ärendenas handläggning.

Såsom befolkningskommissionen framhållit är det för steriliseringslagstiftningens

tillämpning av vikt, att rätt att taga initiativ till sterilisering

tillkommer personer och organ som kunna antagas ägna intresse åt uppgiften

att få till stånd sterilisering i fall där sådant ingrepp är påkallat. För att i

den mån så finnes motiverat tillgodose önskemål örn vidgad initiativrätt som

framställts av befolkningskommissionen och i vissa yttranden torde bestämmelserna

örn initiativrätt i kungörelsen den 2 november 1934 med tillämpningsföreskrifter

till steriliseringslagen böra underkastas omprövning.

I enlighet med de grunder, för vilka jag nu redogjort, bör enligt min

åsikt en ny lag om sterilisering komma till stånd. Jag förordar alltså, att

den nu gällande lagen den 18 maj 1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka,

sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet utbytes mot en

lag om sterilisering, avseende ej blott såsom den nuvarande lagen sterilisering

utan samtycke utan även sådan åtgärd med samtycke av den ifrågavarande

personen. Det torde enligt den nya lagen ej längre såsom nu böra

för sterilisering utan samtycke krävas, att vederbörande är varaktigt ur

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 13.

29

stånd att lämna samtycke till åtgärden. Däremot torde även i den nya lagen

böra upprätthållas principen, att ingen som är i stånd att giva samtycke till

sterilisering må steriliseras utan att ha lämnat sådant. Icke heller torde någon

bestämmelse om tvång till .sterilisering böra införas. Bland indikationerna

för sterilisering torde den eugeniska böra upptagas främst. Jämte

själslig sjukdom eller defekt synes i motsats till vad nu gäller även svårartad

sjukdom eller menligt lyte av kroppslig art, som kan antagas gå i arv,

böra upptagas såsom grund för sterilisering. Den sociala indikationen torde

likaledes böra något utvidgas, huvudsakligen genom att den utsträckes till

att omfatta även sådan uppenbar olämplighet att vårda barn vilken har sin

grund i asocialt levnadssätt. I lagen torde vidare, till skillnad från vad nu

gäller, böra upptagas en på visst sätt begränsad medicinsk indikation. Det

torde sålunda böra stadgas, att kvinna må steriliseras om det på grund av

sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos henne är påkallat att hon underkastas

sådan åtgärd för att förebygga havandeskap som skulle medföra fara för

hennes liv eller hälsa. Ingrepp i könsorganen, som på grund av sjukdom i

dessa organ är påkallat av terapeutiska skäl, synes emellertid böra lämnas

utanför området för den lagliga regleringen, även där ingreppet är sådant

att det orsakar sterilitet. Prövningen, huruvida sterilisering må äga rum,

torde alltjämt som regel böra förbehållas medicinalstyrelsen. Den nuvarande

bestämmelsen örn ett enklare prövningsförfarande beträffande sinnesslöa

bör upphävas. Däremot synes undantag från regeln om prövning av medicinalstyrelsen

böra stadgas för vissa fall, då för sterilisering åberopas medicinsk

indikation. Sterilisering på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel

torde sålunda böra få företagas med stöd av skriftligt utlåtande, vari den

läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning Konungen

föreskriver, med angivande av grunden för åtgärden, förklarat förutsättningarna

för densamma vara förhanden. Vidare torde, där havandeskap avbrytes

i sådant brådskande fall för vilket lagen om avbrytande av havandeskap

stadgar en förenklad prövning, läkaren böra äga företaga sterilisering

å kvinnan, om grundad anledning finnes till antagande att sjukdom eller

kroppsfel som föranleder aborten kommer att vid nytt havandeskap medföra

allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

De särskilda bestämmelserna i förslaget.

Förslaget tili lag örn sterilisering.

1—3 §§.

Rörande innehållet i dessa paragrafer torde få hänvisas till den föregående

redogörelsen för förslagets allmänna grunder.

4 §•

Enligt gällande steriliseringslag skall sterilisering verkställas av legitimerad

läkare och må endast ske genom ingrepp av sådant slag att i allmänhet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

I)e pär te rne riset#

feli.

skada till hälsan ej är förenad därmed. Sterilisering av sinnesslö, som företages

utan att tillstånd till ingreppet inhämtats från medicinalstyrelsen, skall

verkställas å lasarett eller sjukstuga eller ock å annan anstalt, beträffande

vilken styrelsen medgivit att sterilisering må företagas där.

Befolkningskommissionen föreslog, beträffande sterilisering med samtycke,

i nu nämnda hänseenden allenast en bestämmelse att ingreppet skulle verkställas

av legitimerad läkare. 1 flera yttranden över förslaget erinrades emellertid,

att jämväl beträffande sterilisering med samtycke borde föreskrivas

att sterilisering endast finge ske genom ingrepp av sådant slag att i allmänhet

skada till hälsan ej vore därmed förenad. I många yttranden, däribland

de av medicinalstyrelsen, karolinska institutet, medicinska fakulteten i Lund,

statens institut för rasbiologi och Sveriges läkarförbund avgivna, framhölls

vidare såsom önskvärt, att sterilisering blott finge företagas å därför lämpad

anstalt.

I det remitterade departementsutkastet voro båda de sålunda uttalade önskemålen

tillgodosedda. Medicinalstyrelsen erinrade däremot allenast, att starka

skäl syntes tala för att bestämmelsen om steriliserings företagande på

anstalt erhölle samma avfattning som den i abortlagen meddelade föreskriften

alt avbrytande av havandeskap skall ske å anstalt av viss beskaffenhet

och i regel av där anställd läkare. Socialstyrelsen åter gjorde gällande, att

det ej vore påkallat att sterilisering städse skulle ske å anstalt av det slag

som avsåges i abortlagen. Sterilisering utfördes nämligen genom ett operativt

ingrepp som, åtminstone i fråga om män, icke krävde nämnvärd instrumentell

utrustning. Till undvikande av onödiga kostnader borde därför sterilisering

av personer, intagna å alkoholistanstalt, lösdrivaranstalt, fängelse

eller annan liknande anstalt, kunna få utföras inom denna. Enligt styrelsens

mening borde dock hellre föreskriften att steriliseringen skulle ske å anstalt

helt borttagas. En sådan föreskrift vore nämligen ägnad att avhålla dem,

som ej redan förut vistades å anstalt, från sterilisering, emedan intagning å

anstalt medförde tidsförlust och kostnad samt därtill kunde befaras äventyra

den anonymitet som patienten hade rätt att kräva.

Med hänsyn till vad socialstyrelsen sålunda anfört har beträffande sterilisering

av man, vilken sker genom en enkel och ofarlig operation, endast

föreskrivits att ingreppet skall utföras av legitimerad läkare. Sterilisering

av kvinna åter, som erfordrar en mera ingripande operation och till följd

därav kräver iakttagande av noggranna försiktighetsmått, har ansetts ej böra

få företagas annorstädes än på anstalt som är utrustad med betryggande anordningar.

Det har därför beträffande sterilisering av kvinna upptagits samma

bestämmelser i ifrågavarande hänseende som de, vilka enligt abortlagen

gälla för avbrytande av havandeskap.

Emedan kastrering uttryckligen undantagits från den föreslagna lagens

tillämpningsområde, har det icke ansetts erforderligt att upptaga föreskriften

att sterilisering skall ske genom ingrepp som i allmänhet ej är förenat

med skada till hälsan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

5 §•

I redogörelsen för förslagets allmänna grunder har innehållet i denna paragraf

redan berörts. På förslag av medicinalstyrelsen har föreskrivits, att

läkaren skall inhämta samtycke till sterilisering av kvinnan själv, där hon

kan lämna sådant, och eljest om möjligt av anhörig till henne.

6 §•

Denna paragraf är likalydande med 5 § i gällande steriliseringslag.

V §•

Enligt gällande steriliseringslag kan medicinalstyrelsens beslut i ärende

angående sterilisering överklagas genom besvär hos Konungen.

Medicinalstyrelsen har emellertid ifrågasatt, huruvida icke denna bestämmelse

borde borttagas. Örn den bibehölles, borde den kompletteras med en

föreskrift, att sterilisering ej finge ske förrän beslutet vunnit laga kraft. Att

uppskjuta ingreppet till denna tidpunkt vore emellertid i många fall av

praktiska skäl ogenomförbart.

Den av medicinalstyrelsen framhållna omständigheten, att bestämmelse Departementsom

rätt att överklaga styrelsens beslut i steriliseringsärende följdriktigt bor- chefende

medföra att besvärstidens utgång avvaktades innan ingreppet utfördes,

utgör uppenbarligen ett tungt vägande skäl mot att bibehålla den nuvarande

bestämmelsen om besvärsrätt. I många fall och i synnerhet där sterilisering

bör utföras i samband med abort skulle sådan tidsutdräkt vara i hög grad

oläglig och den skulle, när aborten ej kan uppskjutas, kunna medföra att

två ingrepp gjordes och således risken för kvinnan ökades. Då därtill kommer,

att det för en person, som är missnöjd med att styrelsen givit tillstånd

till sterilisering å honom, icke är av större värde att kunna anföra besvär

över beslutet, eftersom ingreppet i allt fall icke kan utföras örn han ej frivilligt

underkastar sig detsamma, har rätten att överklaga styrelsens beslut

begränsats till de fall, då ansökning om tillstånd till sterilisering lämnats

utan bifall.

8 §.

Denna paragraf motsvarar med någon formell jämkning 7 § i gällande

steriliseringslag.

9 §•

Denna paragraf skiljer sig från 8 § gällande lag allenast så till vida, som

bestämmelserna örn böters förvandling såsom numera överflödiga uteslutits.

10 §.

Paragrafen har oförändrad överflyttats från 9 § gällande lag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938

(nr 318) om avbrytande av havandeskap.

Emedan enligt den föreslagna lagen om sterilisering sådant ingrepp kan

äga rum å person som är oförmögen att lämna giltigt samtycke till ingreppet,

oavsett huruvida oförmågan är att anse såsom varaktig, har bestämmelsen

i sista stycket om sterilisering såsom villkor för abort kunnat göras

tillämplig i alla fall med undantag av dem, där sterilisering av särskilda skäl

finnes olämplig.

I enlighet med vad i det föregående anförts lia inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om sterilisering; och

2) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll (bilaga A) utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

33

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om sterilisering.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Kan någon med skäl antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar

överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller

menligt lyte av annat slag, eller

prövas någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning

av själsverksamheten eller ock på grund av asocialt levnadssätt vara

för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn,

må han steriliseras enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill.

Är på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna påkallat att

hon steriliseras för att förebygga havandeskap som skulle medföra fara för

hennes liv eller hälsa, må ock med hennes samtycke sterilisering enligt denna

lag företagas å henne.

Ingrepp i könsorganen, vilket på grund av sjukdom i dessa organ är påkallat

av terapeutiska skäl, må, ändå att sterilitet följer därav, företagas utan

iakttagande av vad i denna lag stadgas.

Med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering.

2 §■

Saknar någon, som enligt denna lag må steriliseras, på grund av rubbad

själs verksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke till sådan åtgärd, må

han steriliseras ändå att han ej samtyckt därtill.

3 §•

Sterilisering må, där ej nedan annorlunda stadgas, företagas allenast efter

tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant tillstånd må icke lämnas för någon,

med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, örn han är underårig

den som har vårdnaden om honom, örn han är omyndigförklarad hans förmyndare,

örn han är gift hans make samt om haji är intagen å allmän

anstalt dennas läkare och föreståndare.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 13.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må dock på grund av kroppslig

sjukdom eller kroppsfel sterilisering enligt 1 § andra stycket företagas med

stöd av skriftligt utlåtande, vari den läkare som utför ingreppet samt annan

läkare i den tjänsteställning Konungen föreskriver, med angivande av grunden

för åtgärden, förklarat förutsättningarna för densamma vara för handen.

4 §•

Sterilisering av kvinna skall utföras å lasarett, därmed jämförlig allmän

anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Utan hinder härav må medicinalstyrelsen,

där styrelsen så prövar erforderligt, medgiva viss läkare att

utföra sådan åtgärd å anstalt som nyss är sagt eller å annan anstalt.

Sterilisering av man skall utföras av legitimerad läkare.

5 §•

Finnes vid avbrytande av havandeskap enligt 7 § lagen den 17 juni 1938

om sådant ingrepp grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kroppsfel

som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra

allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, må den läkare, som utför ingreppet,

samtidigt å kvinnan företaga sterilisering utan hinder av vad ovan i denna

lag sägs, dock ej utan hennes samtycke där hon är i stånd att lämna giltigt

sådant. Är hon icke i stånd därtill, skall läkaren, örn så kan ske utan menligt

dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till henne.

6 §•

Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning med

sterilisering eller med ärende angående sådan åtgärd, må ej i oträngt mål

yppa något av vad därvid förekommit.

7 §•

över medicinalstyrelsens beslut, varigenom tillstånd till sterilisering vägrats,

må besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen

från den då beslutet meddelades.

I övrigt må medicinalstyrelsens beslut enligt denna lag ej överklagas.

8 §•

överträder någon vad i denna lag stadgas och är ej förseelsen eljest belagd

med straff, dömes till dagsböter.

9 §•

Förseelse mot vad i 6 § stadgas må ej åtalas av allmän åklagare, där den

ej äv målsägande angives till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13. 35

10 §.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941, då lagen den 18 maj 1934 om

sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad

själsverksamhet upphör att gälla.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

om avbrytande av havandeskap.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av

havandeskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 §•

Har kvinnan--— till åtal.

Avbrytande av---tala därför.

Havandeskap må ej avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, varom

i 1 § 3. förmäles, med mindre jämväl sterilisering å henne företages, utan så

är att sådan åtgärd av särskilda skäl finnes olämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Bilaga B.

Utkast

till

Lag

om sterilisering.

Härigenom förordnas som följer:

1 8-

Rån någon med skäl antagas komma att på avkomlingar överföra sinnessjukdom,

sinnesslöhet eller betydande sjukdom eller lyte av annat slag, eller

prövas någon på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning

av själsverksamheten för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden

om barn, må han steriliseras enligt denna lag, örn han samtycker

därtill.

Är någon, som enligt första stycket må steriliseras, på grund av sin rubbade

själsverksamhet varaktigt ur stånd att lämna giltigt samtycke till sådan

åtgärd, må sterilisering enligt denna lag företagas å honom ändå att han

ej samtyckt därtill.

Jämväl den, som lider av kroppslig sjukdom, fel eller svaghet av sådan

beskaffenhet att sterilisering finnes påkallad med hänsyn till hans hälsa,

må steriliseras enligt denna lag, dock ej utan eget samtycke därest han är

i stånd att lämna giltigt sådant.

Med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering och ej heller sådant

ingrepp i könsorganen av beskaffenhet att medföra sterilitet, som är påkallat

av terapeutiska skäl.

2 §.

Sterilisering må företagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant

tillstånd må ej lämnas för någon, med mindre tillfälle att yttra sig, där

så ske kan, bereus, örn han är underårig den som har vårdnaden örn honom,

om han är omyndigförklarad hans förmyndare, örn han är gift hans make

samt om han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må sterilisering enligt 1 § tredje

stycket på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel företagas med stöd

av skriftligt utlåtande, vari den läkare som utför ingreppet samt annan läkare

i den tjänsteställning Konungen föreskriver, med angivande av grunden

för åtgärden, förklarat förutsättningarna för densamma vara för handen.

3 §.

Sterilisering skall utföras av legitimerad läkare å lasarett eller därmed

jämförlig allmän anstalt eller å sjukstuga eller ock å annan anstalt som medicinalstyrelsen

godkänt för ändamålet och må endast ske genom ingrepp

av sådant slag att i allmänhet skada till hälsan ej är därmed förenad.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

37

4 §.

Finnes vid avbrytande av havandeskap enligt 7 § lagen den 17 juni 1938

om sådant ingrepp grundad anledning till antagande, att sjukdom eller

kroppsfel som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra

allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, må den läkare, som utför ingreppet,

samtidigt å kvinnan företaga sterilisering utan hinder av vad ovan

i denna lag sägs.

5 §.

Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning

med sterilisering eller med ärende angående sådan åtgärd, må ej i oträngt

mål yppa något av vad därvid förekommit.

6 §.

över medicinalstyrelsens beslut i ärende angående sterilisering må besvär

anföras hos Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen från den då beslutet

meddelades.

7 §•

Överträder eller åsidosätter någon vad i denna lag stadgas och är ej förseelsen

eljest med straff belagd, dömes till dagsböter.

8 §.

Förseelse mot vad i 5 § stadgas må ej åtalas av allmän åklagare, där den

ej av målsägande angives till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

9 §.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1941, vilken dag lagen den 18 maj

1934 örn sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida

av rubbad själsverksamhet upphör att gälla.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 november

1940.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 12 november 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet den 25 oktober 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om sterilisering; och

2) lag cmgående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318)

örn avbrytande av havandeskap.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren

Ivar Strahl.

Förslaget till lag om sterilisering.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet:

1 §•

I första stycket av paragrafen upptages såsom grund för sterilisering även

svårartad sjukdom eller menligt lyte av kroppslig art som kan antagas gå

i arv. Då sjukdom och lyte böra i förevarande hänseende likställas, föreslås,

att uttrycket menligt lyte, såsom för svagt, utbytes mot svårt lyte.

Enligt andra stycket skall sterilisering kunna företagas, om det på grund

av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat att hon steriliseras

för att förebygga havandeskap, som skulle medföra fara för hennes

liv eller hälsa. Med hänsyn till indikationens delvis ganska obestämda innebörd

torde det vara nödigt att skärpa fordran på graden av den fara, vartill

hänsyn må tagas. Lagrådet hemställer fördenskull, att ordet fara ersättes

med uttrycket allvarlig fara. Härigenom vinnes ock överensstämmelse med

stadgandet i 1 § 1. lagen örn avbrytande av havandeskap.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

3 §.

Avfattningen av andra stycket lärer med erforderlig tydlighet utmärka, att

det endast är vid fall av kroppslig sjukdom eller kroppsfel hos kvinna som

sterilisering kan ske utan tillstånd av medicinalstyrelsen. Innan sterilisering

företages på grund av svaghet eller själssjukdom, skall således dylikt tillstånd

alltid inhämtas.

Enligt 4 § lagen örn avbrytande av havandeskap får sådan åtgärd, örn

kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna

giltigt samtycke därtill, företagas endast efter prövning av medicinalstyrelsen.

Motsvarande regel torde vara avsedd att gälla även i fråga om sterilisering.

Den i andra stycket av förevarande paragraf intagna hänvisningen till 1 §

andra stycket i lagförslaget synes dock, i betraktande av det inbördes förhållandet

mellan 1 och 2 §§, icke giva klart uttryck häråt. Lagrådet hemställer

därför, att lagtexten i detta stycke måne i angivna hänseende förtydligas.

5 §•

Denna paragraf giver läkare i vissa fall befogenhet att i samband med

avbrytande av havandeskap företaga sterilisering av kvinna i annan ordning

än i 3 § sägs. Såsom villkor härför stadgas att kvinnan skall till åtgärden

lämna sitt samtycke, där hon är i stånd att lämna giltigt sådant,

men att i annat fall läkaren skall, örn så kan ske utan menligt dröjsmål, inhämta

samtycke av anhörig till kvinnan. I paragrafen angives icke närmare

till vilken person läkaren har att hänvända sig för inhämtande av sådant

samtycke. Det torde emellertid ligga i sakens natur, att härvid i första hand

bör ifrågakomma, örn kvinnan är gift hennes make och örn hon är underårig

den som har vårdnaden om henne. En erinran härom bör måhända lämnas

i de tillämpningsföreskrifter, som enligt 10 § skola utfärdas av Konungen.

7 §•

Rätt att överklaga beslut, varigenom medicinalstyrelsen meddelat tillstånd

till sterilisering, torde, såsom i remissprotokollet framhållits, i många fall

och i synnerhet där sterilisering bör ske i samband med avbrytande av havandeskap

kunna föranleda olägligt dröjsmål med ingreppets verkställande

eller rent av omöjliggöra detsamma. Det vöre visserligen tänkbart, att åt

medicinalstyrelsen inrymdes befogenhet att i brådskande fall förordna, att

beslutet linge omedelbart verkställas, men delia skulle i sin ordning medföra,

att besvärsrätten måste begränsas i ej oväsentlig utsträckning. Skäl av

dylik art kunna väl ej anföras mot klagorätt över beslut, varigenom medicinalstyrelsen

vägrat tillstånd till sterilisering. Å andra sidan må framhållas,

att här icke föreligger något egentligt behov av klagorätt, då dylikt beslut

ej är för framtiden bindande och frågan alltså kan när som helst ånyo underställas

medicinalstyrelsen.

Prövningen av frågor rörande sterilisering äro av huvudsakligen medicinsk

art och det torde, såsom av föredragande departementschefens ydran
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

de framgår, komma att sörjas för att vid hithörande ärendens behandling

inom medicinalstyrelsen erforderlig sakkunskap är att tillgå. Med hänsyn

härtill synes det icke möta några allvarligare betänkligheter att, liksom redan

är fallet i frågor om avbrytande av havandeskap, överlämna det slutliga

avgörandet till medicinalstyrelsen. I och för sig är det även önskvärt att

samma fullföljdsregler gälla i ärenden om sterilisering som i ärenden rörande

avbrytande av havandeskap, då frågorna härom äro ganska närstående

och i vissa fall skola behandlas i ett sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att i paragrafen i

stället för de föreslagna bestämmelserna upptages stadgande att över medicinalstyrelsens

beslut i ärende angående sterilisering klagan ej må föras.

Därest denna hemställan bifalles, kommer stadgandet i 2 § 17 :o) regeringsrättslagen

såvitt angår mål om sterilisering att bliva överflödigt.

8 §•

Enligt 8 §, som motsvarar 7 § i gällande steriliseringslag, kan överträdelse

av den föreslagna lagens föreskrifter icke föranleda strängare straff än dagsböter,

där ej förseelsen eljest är belagd med straff. Anledningen lill att man

ansett sig kunna stanna vid en så lindrig straffskala är uppenbarligen framför

allt den, att vissa fall av rättsstridig sterilisering kunna bliva att bedöma

enligt 14 kapitlet strafflagen.

Även utanför det område som träffas av bestämmelserna i nämnda kapitel

kunna emellertid, särskilt då nu steriliseringsbestämmelserna skola avse även

rättskapabla personer, förekomma fall av den allvarliga beskaffenhet att en

tillämpning av frihetsstraff är på sin plats. Såsom exempel kan anföras att

någon steriliserat ett flertal personer, visserligen med deras samtycke men

utan inhämtande av medicinalstyrelsens tillstånd, där sådant erfordrats.

Även om det ej kan fastslås att sterilisering verkställts utan giltig indikation,

är det påtagligt att ett dylikt åsidosättande av lagens kontrollföreskrifter innebär

en förseelse av betänklig art. Likväl skulle enligt förslaget endast böter

kunna ådömas. Behov torde därför förefinnas att i straffskalan upptaga

även frihetsstraff.

Vidare synes själva bröttsbeskrivningen vara i behov av viss komplettering.

Med hänsyn till den stora betydelse, som i ärenden av detta slag måste

tillmätas uppgifter av läkare eller andra personer, torde i steriliseringslagen

— liksom redan skett i 12 och 13 §§ lagen om avbrytande av havandeskap

— straff böra stadgas för den som mot bättre vetande till myndighet

eller läkare lämnar falsk utsaga.

Samtliga förseelser mot lagen synas lämpligen kunna hänföras under en

för paragrafen i dess helhet gemensam straffskala av dagsböter eller fängelse

i högst ett år. Inom denna ram torde de olika graderna av brottslighet

kunna vinna nödigt beaktande. Om paragrafen inledes med det praktiska

huvudfallet att någon verkställer sterilisering i strid med lagen, återstår av

de förseelser paragrafen bör avse, jämte lämnandet av falska uppgifter, endast

kränkande av tystnadsplikten. Det i förslaget angivna förbehållet att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

41

förseelsen ej eljest är belagd med straff bör, om fängelse införes i straffskalan,

begränsas till det fall att förseelsen ej eljest är belagd med strängare

straff. Förbehållet, som för sin tillämplighet förutsätter att de olika straffen

äro jämförbara, torde ej göra steriliseringslagens straffbestämmelse otillämplig

för den händelse gärningen tillika enligt 25 kapitlet strafflagen kan föranleda

suspension eller avsättning. Tillräcklig anledning torde ock saknas

att från frihetsstraff undantaga en tjänsteläkare i fall då annan läkare är

underkastad sådant straff.

Lagrådet hemställer på de ovan anförda skälen, att 8 § erhåller sådan lydelse

att den som verkställer sterilisering i strid med denna lag eller mot

bättre vetande till myndighet eller läkare avgiver falsk utsaga i ärende angående

sterilisering eller överträder vad i 6 § stadgas dömes, där ej förseelsen

eljest är belagd med strängare straff, till dagsböter eller fängelse i högst

ett år. .

Om denna hemställan bifalles, torde den i 3 § lagen den 21 september 1915

om behörighet att utöva läkarkonsten förekommande uppräkningen av lagrum

böra fullständigas genom omnämnande av 8 § i förevarande lag.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av"2 § lagen om

avbrytande av havandeskap.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Itihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 13.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 december 19)0.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Fehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet

Bergquist, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

lagrådets den 29 november 1940 avgivna utlåtande över de den 25

oktober 1940 till lagrådet remitterade förslagen till lag om sterilisering och

lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 juni 1938 (nr 318) om avbrytande

av havandeskap.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»1 förslaget till lag om sterilisering ha de ändringar vidtagits, örn vilka

lagrådet hemställt vid 1, 3 och 8 §§.

Däremot har jag icke ansett tillräckliga skäl föreligga att genom ändring

i 7 § utesluta rätten att överklaga beslut av medicinalstyrelsen, varigenom

tillstånd till sterilisering vägrats. Såsom lagrådet anmärkt skulle det visserligen

icke möta allvarligare betänkligheter att överlämna det slutliga avgörandet

till medicinalstyrelsen såsom skett i lagen om avbrytande av havandeskap.

Emellertid torde icke samma skäl till begränsning av klagorätten föreligga

beträffande frågor örn sterilisering som beträffande abortfrågor, vilka

av naturliga skäl kräva ett snabbt avgörande. Då sterilisering ifrågasättes

med åberopande av social indikation, kunna andra synpunkter än de rent

medicinska träda i förgrunden vid prövningen. Aven med hänsyn till sådana

fall då offentlig myndighet påyrkat sterilisering synes det finnas skäl att

icke inskränka besvärsrätten på sätt som föreslagits.

Med anledning av den enligt lagrådets hemställan vidtagna skärpningen

av straffbestämmelsen i 8 § bör, såsom lagrådet anmärkt, uppräkningen av

lagrum i 3 § lagen den 21 september 1915 örn behörighet att utöva läkarkonsten

fullständigas genom omnämnande av 8 § i förevarande lag, varjämte

5 § i 1915 års lag torde böra på motsvarande sätt ändras. Chefen

för socialdepartementet torde komma att i annat sammanhang framlägga

förslag härom.»

Föredraganden hemställer, att ifrågavarande lagförslag, det förstnämnda

efter ändring i angivna hänseenden, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

43

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner. s. 5 i texten
  2. 1LU 1941:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sterilisering, m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten