Sök i Ratio Lex

Angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m

1941-02-28 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:131, Angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

1

Nr 131.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss reglering

av handeln med färsk strömming och sill m. m.; given

Stockholms slott den 28 februari 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 februari 1941.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

punkt 153 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Bidrag till reglering av handeln med färsk

strömming och sill m. m. för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag

av 155,000 kronor.

Jag torde nu ånyo få underställa Kungl. Majit detta ärende.

För budgetåret 1940/41 är till Bidrag till reglering av handeln med färsk

strömming och sill m. m. anvisat ett förslagsanslag av 180,000 kronor. Av

anslaget beräknades 20,000 kronor till kostnader för statens fiskenämnd,

150,000 kronor för utbetalande av prisutjämningsbidrag inom producentföreningamas

områden samt 10,000 kronor för utgifter i samband med eventuell

prisreglering utmed Skånes syd- och ostkust samt Blekinges kust.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 131. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Gällande bestämmelser i ämnet äro upptagna i dels förordningen den 30

juni 1937 (nr 645) om viss reglering av handeln med färsk strömming och

sill, dels kungörelsen den 10 december 1937 (nr 933) angående tillämpningen

av nämnda förordning, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen

nr 729/1940, dels förordningen den 30 juni 1937 (nr 646) om viss reglering

av priset å färsk strömming och sill, vilken förordning ändrats genom

kungörelsen nr 55/1939, samt dels instruktionen den 30 juni 1937 (nr

647) för statens fiskenämnd. Förordningarna gälla till och med den 30

juni 1941.

I skrivelse den 27 augusti 1940 har statens fiskenämnd hemställt, att regleringen

av handeln med färsk strömming och sill måtte förlängas på fem

år eller till och med den 30 juni 1946. Fiskenämnden har i skrivelsen tillika

föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna rörande regleringen. Beträffande

regleringen under den föreslagna nya perioden har fiskenämnden inhämtat

yttranden från ett flertal producentföreningar, fiskeföreningar och fiskförsäljningsföreningar.

Över fiskenämndens skrivelse har lantbruksstyrelsen

den 12 oktober 1940 avgivit infordrat utlåtande.

Fiskenämnden har vidare i särskild skrivelse den 27 augusti 1940 hemställt,

att till bidrag till reglering av handeln med färsk strömming och sill

m. m. måtte för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av 155,000 kronor.

I skrivelse den 26 oktober 1940 har Stockholms läns fiskförsäljningsförening

u. p. a. framställt vissa synpunkter å den fortsatta tillämpningen av

regleringen.

Lantbruksstyrelsen har sedermera med eget yttrande den 11 november

1940 överlämnat en den 31 oktober 1940 dagtecknad skrivelse från Svenska

ostkustfiskarnas centralförbund, däri förbundet hemställt, att lantbruksstyrelsen

vid avgivande av sitt yttrande över fiskenämndens framställning

ville beakta vad som anförts vid ett sammanträde med representanter för

ostkustens fiskförsäljningsföreningar. Vid förbundets skrivelse fanns fogat

protokoll från sammanträdet.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har vidare i skrivelse den 30

januari 1941 hemställt, att den fortsatta regleringen av handeln med strömming

och sill måtte utsträckas att avse jämväl salt- och surströmming, över

denna skrivelse har statens fiskenämnd den 10 februari 1941 avgivit infordrat

utlåtande.

Härjämte ha framställningar i ämnet inkommit från bland andra Svenska

fiskhandelsförbundet i skrivelse den 7 januari 1941.

Grunddragen av gällande regleringssystem.

Ifrågavarande reglering i sin nuvarande utformning gäller från och med

den 1 januari 1938 till och med den 30 juni 1941 samt omfattar handeln

med strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt

ilandförts vid kusten därav. Denna fråga behandlades vid 1937 års riksdag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

3

(prop. nr 295, jordbr, ntsk. uti. nr 86; riksdagens skr. nr 335). Från tillämpningsområdet

har Norrbottens län varit undantaget samt till den 1 januari

1941 jämväl Västerbottens län. Uppsikten över handeln med färsk strömming

och sill har utövats av statens fiskenämnd, som består av tre, i förhållande

till ifrågavarande intressen opartiska personer.

Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna

av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest

föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta

tillräckligt antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd

att med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres

utmed sagda kuststräcka. Den som inom område, där producentförening

erhållit dylikt tillstånd, ilandför strömming och sill må därmed ej

idka handel i annan mån än att han själv eller genom hemmavarande familjemedlem

äger sälja egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument.

Vid sådan försäljning skall iakttagas de villkor som meddelas av vederbörande

producentförening eller, där sådan ej finnes, av statens fiskenämnd.

Producentföreningen är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i

fråga örn medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som

inom föreningens område ilandföres av annan fiskare. Är tillförseln av

strömming och sill så riklig att det kan antagas, att en väsentlig del därav

ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må producentförening

lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till föreningen och för

vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till

leverans. Fiskenämnden äger, när skäl därtill äro, ålägga ej mindre producentförening

att i första hand utbjuda sina fångster av strömming och sill

till partihandlare, som av fiskenämnden anvisas, än även sådan partihandlare

att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av strömming och

sill. I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa

sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må

varda meddelade, ävensom av fiskenämnden givna föreskrifter och anvisningar,

jämväl i fråga om prissättningen. Det åligger förening att lämna

nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med

strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.

Där producentförening ej finnes, övertages dennas roll av partihandlarna.

Partihandel med färsk strömming och sill (handel till återförsäljare i och

för deras rörelse med undantag för försäljning som av producentförening

eller, där sådan ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare)

må bedrivas endast efter tillstånd av statens fiskenämnd. Detaljhandel

med färsk strömming och sill (försäljning till konsument) må ej

idkas, med mindre varan är inköpt från den som erhållit tillstånd till partihandel

eller statens fiskenämnd annat medgivit. Fiskare är dock, som ovan

nämnts, berättigad alt försälja egen fångst direkt till konsument.

Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning, kryddning

eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för att

direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.

I fråga örn regleringen ctv priset å sådan färsk strömming och sill, beträffande

vilken handeln är reglerad, gäller, alt producentförening är skyldig

att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av denna för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

sålts till konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga lägst det pris (minimipris),

som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.

För strömming och sill, som icke kunnat vinna avsättning för konsumtion

i färskt tillstånd inom riket utan försålts för export, saltning, rökning,

kryddning, till djurföda i färskt tillstånd eller för beredning av kraftfoder

eller gödningsämne, må producentförening erhålla prisutjämningsbidrag av

statens fiskenämnd. Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i efterskott,

skall så bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett nettomedelpris

under året av 10 öre för kilogram; dock må prisutjämningsbidraget

ej utgå med mer än 3.5 öre för kilogram. På framställning av fiskenämnden

kan Kungl. Maj:t besluta, att annat än ovan nämnt nettomedelpris

skall läggas till grund för beräkning av prisutjämningsbidrag ävensom att sådant

bidrag skall kunna utgå med annat belopp än nyss sagts. Prisutjämningsbidraget

skall av producentföreningen oavkortat utbetalas till medlemmarna.

Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar må omkostnaderna

för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp än fiskenämnden

prövar skäligt.

Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av

föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket, erlägga

prisregleringsavgift med 2.5 procent av det nettopris, föreningen erlagt för

sådan till densamma levererad strömming och sill. Prisregleringsavgiften

skall, åtföljd av redovisning av producentförening, inbetalas till statens

fiskenämnd sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften erlägges sist

före utgången av följande månad.

Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Majit på

förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering

anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig för

ändamålet erforderligt antal fiskare. Fiskare, som deltager i sådan prisreglering,

åligger att i den ordning fiskenämnden bestämmer erlägga prisregleringsavgift

med 2 procent av det belopp han under tiden för prisregleringen

erhållit för färsk strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt

tillstånd inom riket.

De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av

statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag.

I den mån de ej förslå härtill, ankommer det på fiskenämnden att hos

Kungl. Majit göra framställning örn bidrag av allmänna medel till utfyllnad

av vad som sålunda felas. Tagas ej de under visst år influtna prisregleringsavgifterna

i sin helhet i anspråk för utbetalande av prisutjämningsbidrag,

skall uppkommet överskott fonderas för nästkommande års behov av

medel till dylika bidrag.

Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att

vinna avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas om

fångstbegränsning. Beslut härom meddelas inom område, där producentförening

finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering

är anordnad, av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.

Verkningarna av vidtagna åtgärder.

Beträffande prisregleringsverksamheten inom producentföreningarnas område

under år 1939 hänvisas till följande tabell I.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell I. Sammanställning av prisregleringsverksamheten inom producentföreningarnas områden år 1939.

Producentförening

Antal

fiskare

Medelfångst

mängd per

fiskare

kilogram

Medellikvid

per fiskare

exklusive

prisutjäm- ningsbidrag

kronor

Medellikvid

per fiskare

inklusive

prisutjäm- ningsbidrag

kronor

Erlagda prisreglcrings- avgifter

Uppburna prisutjäm- ningsbidrag

Överskotts- strömming

i procent

av hela

fångst- mängden

totalbelopp

kronor

belopp

per fiskare

kronor

totalbelopp

kronor

belopp

per fiskare

kronor

Stockholms läns ........

889

5,830

1,328: —

1,340: —

24,690:35

27: 77

10,935:07

12:30

36

Uppsala > ........

231

5,660

1,138: -

1,170: —

6,123:76

26:51

7,325: 57

31:71

19

Södermanlands > ........

194

12,430

2,173: —

2,256: -

9,334:39

48:12

16,137:54

83:13

25

Östergötlands > ........

477

5,120

795:-

842: —

8,595:05

18:02

22,193:35

46: 35

26

Västerviks ........

237

10,930

1,108: -

1,346: —

4,153:96

17:53

56,340: 73

237: 72

65

Södra Kalmar ........

261

6,490

687: —

791: —

3,677: 28

14: 09

27,052:93

103:65

52

Gotlands läns ........

413

1,150

164:-

172: —

1,590: 34

3:85

3,242:57

7: 85

21

Gävleborgs > ........

760

5,950

1,011: —

1,069: -

17,171:86

22:59

43,715: 22

57: 52

28

Sundsvalls ........

196

6,580

1,169: —

1,185:-

5,112:03

26:08

3,180:87

16: 23

21

Ångermanlands ........

357

3,500

656: —

656: —

5,206: 74

14:58

—

—

18

Summa

4,015

—

—

—

85,655: 76

—

190,128:85

—

Medeltal

—

6,364

993:-

1,040: -

—

21:91

—

59:65

31

Oi

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Verkningarna av strömmingsregleringen kunna givetvis icke bedömas uteslutande

med hänsyn till priset å strömming. Prisutvecklingen beträffande

denna fisk torde i stället böra jämföras med utvecklingen för några andra

viktigare fiskslag på ostkusten, vilka icke blivit underkastade handelsreglering.

Lämpliga jämförelseobjekt vid en sådan undersökning torde vara sik,

gädda, abborre och flundra. I nedanstående tabell II ha sammanställts de av

fiskarena erhållna medelprisen för sik, gädda, abborre, flundra och strömming

för åren 1930—38.

Tabell II. Medelpris i ören å sik, gädda, abborre, flundra och strömming för

kilogram under åren 1930—38.

Å r

Sik

Gädda

Abborre

Flundra

Strömming

1930 ....................

95

134

59

53

18

1931 ....................

95

113

52

58

15

1932 ....................

89

109

51

53

15

1933 ....................

85

99

50

59

14

1934 ....................

82

92

47

47

13

1935 ....................

81

96

44

55

14

1936 ....................

75

97

42

57

13

1937 ....................

79

95

45

51

15

1938 ....................

82

105

47

52

16

Prisutvecklingen för i tabell II angivna fiskslag har förlöpt tämligen likartat

under den tid undersökningen omfattar. För de flesta noterades ett

relativt högt pris under år 1930, vilket sedan undan för undan sjönk för att

under åren 1934—36 nå sitt lägsta värde, varefter en stegring åter gjort sig

märkbar. Endast beträffande flundran är prisutvecklingen mera ojämn. Icke

för något fiskslag var medelpriset lika högt 1938 som 1930.

Enbart dessa siffror lämna intet bevis för att strömmingsregleringen haft

något gynnsamt inflytande på strömmingspriset eller på inkomsten av strömmingsfisket.

Inkomsten beror emellertid ej blott på priset utan också på storleken

av den fångstmängd fiskarena lyckats avyttra.

I tabell III ha sammanställts uppgifter rörande den genomsnittliga fångstmängden

och fångstvärdet för år ävensom medelpriset å ifrågavarande fiskslag

dels för perioden 1930—34, omfattande tiden närmast före strömmingsregleringens

införande, dels ock för perioden 1935—38.

Tabell III. Fångstmängd och fångstvärde i medeltal lör år samt genomsnittspris

å strömming och vissa andra fiskslag vid ostkusten under tidsperioderna

1930—34 och 1935—38.

Tidsperiod

S i k

Gädda

Abborre

Fångst-

mängd

kg

Fångst-

värde

kronor

Medel-

pris

öre

Fångst-

mängd

kg

F ångst- värde

kronor

Medel-

pris

öre

Fångst-

mängd

kg

Fångst-

värde

kronor

Medel-

pris

öre

1930-34 ........

334.000

358.000

+ 7

297.000

282.000

- 5

89

79

-11

507.000

522.000

4- 3

554.000

514.000

- 7

108

98

- 9

396.000

445.000

+ 12

206,000

198,000

- 4

52

44

-15

1935—38 ........

Minskn. el. ökn. i %

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

7

Tidsperiod

Flundra

Strömming

Fångst-

mängd

kg

Fångstvärde

kronor

Medel-

pris

öre

Fångstmängd

kg

Fångstvärde

kronor

Medel-

pris

öre

1930—31 ........

1935—38 ........

372.000

404.000

+ 9

202,000

216,000

+ 7

54

53

- 2

20.850.000

26.864.000

+ 28

3.089.000

3.961.000

+ 28

15

15

+ o

Minskn. el. ökn. i %

Av tabell III framgår bland annat, att fångstvärdet för sik, gädda och

abborre minskats med 4—7 procent, medan motsvarande värde ökats något

för flundra (7 procent) och högst betydligt (28 procent) för strömming.

För sistnämnda fiskslag har fångstvärdet ökats i lika mån som fångstmängden.

Med fångstmängden (produktionen) avses den kvantitet strömming

som vunnit avsättning. I fråga örn samtliga här berörda fiskslag är strömmingen

den enda, för vilken medelpriset icke undergått någon sänkning under

tidsperioden efter 1934. Den starka produktionsökningen av strömmingen

efter regleringens införande har alltså helt och hållet kunnat tillgodogöras

av fiskarena.

Det genomsnittliga detaljhandelspriset å färsk strömming under åren 1930

—40 vid de viktigaste avsättningsorterna, Gävle, Stockholm och Norrköping,

framgår av följande tabell IV.

Tabell IV. Detaljhandelspriset å färsk strömming.

Å r

Gävle

per kg

öre

Stockholm

per kg

öre

Norrköping

per kg

öre

Å r

Gävle

per kg

öre

Stockholm

per kg

öre

Norrköping

per kg

öre

1930.....

70

73

53

1936.....

55

61

48

1931.....

72

69

54

1937.....

67

66

50

1932.....

66

60

49

1938.....

59

59

53

1933.....

64

59

44

1939.....

63

64

55

1934.....

59

53

41

1940.....

86

81

71

1935.....

59

58

47

Förslag om ändringar i bestämmelserna rörande regleringen.

Statens fiskenämnd har hållit sammanträden, den 27 juni 1940 i Stockholm

med representanter för de så kallade auktoriserade producentföreningarna

och den 13 juli 1940 i Kristianstad med representanter för Malmöhus

läns, Kristianstads läns och Blekinge läns havsfiskeföreningar för överläggning

rörande lämpligheten att förlänga giltighetstiden för regleringen av handeln

med färsk strömming och sill samt huruvida några ändringar i bestämmelserna

rörande regleringen borde vidtagas. Till fiskenämnden ha ingått

skrivelser upptagande särskilda önskemål rörande regleringens gestaltning och

därmed sammanhängande frågor från Södermanlands läns, Västerviks, Gotlands

och Östergötlands läns fiskförsäljningsföreningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Vid nämnda sammanträden uttalade sig samtliga därvid företrädda föreningar

för ett fortsättande efter i huvudsak samma grunder som hittills av

ifrågavarande verksamhet, vilken ansågs lia varit till stort gagn för fiskarena.

De regleringen berörande författningarna ansågos i stort sett lia motsvarat

sitt ändamål. Endast beträffande vissa detaljer framställdes önskemål om

ändringar. Dessa önskemål ha sammanfattats av fiskenämnden sålunda.

Beträffande 3 § av förordningen om viss reglering av handeln nied färsk

strömming och sill uttalades från samtliga producentföreningars sida det

önskemålet, att det borde tydligt utsägas, att författningen äger tillämplighet

jämväl i avseende å till riket införd färsk strömming och sill. Vissa producentföreningar

föreslogo vidare, att statens fiskenämnd skulle få befogenhet

a.B ålägga partihandlare att i första hand läcka sitt behov av strömming och

sill tran viss förening, vare sig dess varuinnehav utgjordes av föreningens egna

fångster eller av från andra håll inköpta partier. Detta förslag avstyrktes

dock av representanterna för Uppsala läns, Gotlands, Södermanlands* läns,

Ostergötlands och Västerviks fiskförsäljningsföreningar, vilka förklarade sig

befara den konsekvens av ifrågavarande förslag, att vissa föreningar härigenom

finge möjlighet att till förfång för andra i viss mån monopolisera marknaden.

Beträffande 4 § i sistnämnda förordning framhölls av flertalet representanter

för producentföreningarna önskvärdheten av sådan ändring, att fiskare

törst efter tillstånd för varje särskilt fall av vederbörande producentförening

skulle vara berättigad avyttra egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument.

Derutom ansågs begreppet konsument böra förtydligas, så att det

klart framginge, att fiskare finge sälja strömming eller sill allenast för hushållsändamåk

Även representanterna för förenämnda fiskareorganisationer

inom Skåne och Blekinge funne för sin del ett förtydligande i denna

punkt vara av nöden.

Vad angår förordningen örn viss reglering av priset å färsk strömming och

sill ha samtliga organisationer framhållit lämpligheten av att strömming och

sill som avses för rökning eller rökes i egen rörelse i prisutjämningsliänseende

jämställes med strömming och sill som försäljes för konsumtion i färskt tillstånd.

Som motivering härför anfördes att strömming och sill som skall rökas

måste vara av särskilt god kvalitet och därför också i allmänhet betingar ett

relativt högt pris.

Beträffande bestämmelserna i 3 och 4 §§ av sistnämnda förordning framhöllo

representanterna för Stockholms läns fiskförsäljningsförening att deltagandet

i prisregleringen icke, så som nu är fallet, borde vara obligatoriskt

för de auktoriserade producentföreningarna, då vissa grupper av fiskare,

trots att de, vad inkomsten av fisket beträffar, ej äro särskilt gynnsamt ställda,

nu tvingades att utbetala prisregleringsavgifter utan att äga utsikt att återfå

någon del därav i prisutjämningsbidrag. Med delvis samma motivering anslöto

sig representanterna för Ångermanlands och Sundsvalls fiskförsäljningsföreningar

till detta uttalande. Om deltagande i regleringen icke ansågs böra vara

frivilligt, borde dock, enligt sistnämnda föreningars åsikt, prisregleringsavgifterna

för föreningar, som icke ha större gagn av regleringen, utgå med

endast en procent av det nettopris, vilket föreningen under året erlagt för

den strömming och sill, som av föreningen försålts för konsumtion i färskt

tillstånd eller för rökning.

övriga representanter för producentföreningama ansågo emellertid, att deltagandet

i prisregleringen fortfarande borde vara obligatoriskt för de auktoriserade

producentföreningarna. Samtliga representanter för producentför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

9

eningarna uttryckte vidare det önskemålet, att prisutjämningsbidraget^ för

överskottsströmming, vad producentföreningarna anginge måtte höjas så att

nettomedelpriset för dylik strömming komme att uppgå till 12 öre i stället

för 10 öre för kilogram samt att detsamma borde utgå med högst 5 öre för

kilogram i stället för som nu med 3.5 öre för kilogram. Denna höjning ansågs

skälig på grund av de starkt stegrade omkostnaderna vid fisket. I detta sammanhang

framhölls såsom önskvärt, att prisregleringsavgifter skulle erläggas

även av sådana till producentföreningarna anslutna fiskare, som sälja direkt

till konsument.

Vid förenämnda sammanträde i Stockholm framfördes vidare önskemålet,

att två fiskare måtte utses såsom ledamöter i statens fiskenämnd.

Samtliga ovannämnda fiskareorganisationer ha slutligen uttalat sig för att

nästa regleringsperiod måtte omfatta en tid av fem år.

För egen del har statens fiskenämnd i huvudsak anfört följande.

Den allmänna meningen inom de av regleringen berörda områdena torde

vara, att densamma varit till betydande gagn för fiskarena. Fiskenämnden

anser för sin del, att regleringen bör efter i huvudsak hittills varande grunder

fortsätta även efter den 30 juni 1941 och gälla under en tidrymd av förslagsvis

fem år, alltså till och med den 30 juni 1946. På grund £iv nu vunna erfarenheter

synas emellertid de författningar som reglera ifrågavarande verksamhet

böra i några punkter ändras eller förtydligas.

Vad först angår förordningen om viss reglering av handeln med färsk

strömming och sill framgår utav avfattningen av dess 3 § ej fullt tydligt

huruvida regleringen avser även importerad strömming och sill. Enligt bestämmelserna

i detta stadgande kan visserligen producentförening erhålla

Kungl. Maj:ts tillstånd att med ensamrätt för försäljning mottaga strömming

och sill, som ilandföres utmed viss kuststräcka. Det kan emellertid åtminstone

anses tveksamt, huruvida med sistnämnda uttryck även avses till

ifrågavarande kuststräcka från utlandet införd strömming. Ur regleringens

synpunkt måste det givetvis anses önskvärt, att densamma omfattar all

strömming, alltså även sådan, som importeras. En uttrycklig bestämmelse

härom torde ej heller från handelspolitisk synpunkt kunna uppväcka betänkligheter,

då det självfallet icke låter sig göra att av bestämmelserna uti

nu ifrågavarande paragraf hämta stöd för ett förhindrande eller begränsande

av importen av färsk strömming och sill. Härtill kommer, att importen

av dylik strömming hittills varit obetydlig. Densamma har nämligen

under åren 1936—39 i medeltal uppgått till endast omkring 5,500 kilogram

per år. Enligt fiskenämndens mening bör därför ordalydelsen av ifrågavarande

paragraf ändras sålunda, att därav otvetydigt framgår dels att producenlförening

kan erhålla tillstånd att med ensamrätt för försäljning mottaga

strömming och sill, som ilandföres inom föreningens område eller dit

införes från utlandet, dels att producentförening är pliktig att enligt samma

grunder, som gälla i fråga om medlems fångst för försäljning, mottaga ej

blott strömming och sill, som inom föreningens område ilandföres av annan

fiskare än medlem, utan även till nämnda område från utlandet importerad

färsk strömming.

Enligt femte stycket av ifrågavarande paragraf äger statens fiskenämnd

ålägga ej mindre producentförening att i första hand utbjuda sina fångster

av strömming och sill till partihandlare, som av nämnden anvisas, än även

sådan partihandlare att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av

strömming och sill. Av vissa prodncentföreningar har framhållits önskvärdheten

av att en partihandlare skulle kunna åläggas att i första hand

täcka sitt behov av strömming och sill från en viss producentförening, även

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

för det fall att föreningen icke kunde tillgodose handlarens behov med egna

fångster utan för leveransers fullgörande måste införskaffa strömming även

från annat håll. Enligt statens fiskenämnds mening torde det emellertid

icke vara lämpligt att i så hög grad binda partihandlarnas rörelsefrihet. För

att fullt tydligt framhålla, att partihandlare, som av nämnden hänvisats att

i första hand genom viss förening täcka sitt behov av strömming och sill, är

hunden av detta nämndens åläggande, allenast i den mån vedei''börande producentförening

kan tillfredsställa handlarens behov genom de partier som

ilandförts inom föreningens område, synes ett tillägg innehållande anvisning

härom böra göras till ifrågavarande stycke av 3 §.

Enligt bestämmelserna i andra stycket av ifrågavarande förordnings 4 §

är fiskare berättigad att själv eller genom hemmavarande familjemedlem

sälja egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument, skolande emellertid

vid sådan försäljning iakttagas de villkor, som meddelas av vederbörande

producentförening eller, där sådan ej finnes, av statens fiskenämnd.

Vissa producentföreningar lia föreslagit, att fiskare bosatta inom producentföreningarnas

område borde få sälja egen fångst till konsument först

efter särskilt tillstånd av vederbörande producentförening. Dessutom lia

önskemål framställts örn att begreppet konsument i detta sammanhang

borde närmare förtydligas, så att klart framginge, att fiskare inom producentförenings

område finge avyttra färsk strömming och sill endast till hushållsbehov,

vilket uppenbarligen vore i överensstämmelse med förordningens

andemening. Då enligt förordningen den enskilda fiskaren är berättigad att

direkt till konsument avyttra sina fångster endast på de villkor, som meddelas

av vederbörande producentförening eller av statens fiskenämnd, torde

det ur regleringens synpunkt vara onödigt att göra en dylik försäljning

beroende av särskilt tillstånd. Däremot anser sig fiskenämnden böra förorda,

att till förhindrande av att fiskare obehörigen konkurrera med sina

egna föreningar, dylik försäljning inom producentföreningarnas område må

ske endast till konsument för användning av strömming och sill i dennes

hushåll.

Inom område, där producentförening ej finnes, äga givetvis fiskarena frihet

att avyttra sin strömming och sill till återförsäljare, vilket även framgår

av bestämmelserna i tredje stycket av ifrågavarande paragraf. Det synes

emellertid lämpligt att fiskarena inom sistnämnda områden även erhålla

möjlighet att sälja sina fångster direkt till beredare av strömmings- och

sillprodukter samt till djuruppfödare. För att förebygga att rättigheten att

försälja till nämnda näringsidkare komme att missbrukas till förfång för

handeln med konsumtionsströmming, torde emellertid ifrågavarande försäljning

böra få ske endast på de villkor, som statens fiskenämnd eller dess

ombud meddela. Föreskrift härom torde böra inskjutas som ett tillägg till

andra stycket av ifrågavarande paragraf.

Beträffande förordningen örn viss reglering av priset å färsk strömming

och sill anser fiskenämnden sig böra biträda förslaget örn att all för rökning

avsedd strömming och sill i prisregleringshänseende jämställes med

strömming och sill avsedd för konsumtion i färskt tillstånd.

Från några producentföreningars sida lia uttalats önskemål örn befrielse

från tvånget att deltaga i prisregleringen. Härmed torde man endast ha

avsett skyldigheten att erlägga prisregleringsavgift och rättigheten att erhålla

prisutjämningsbidrag. Däremot äro alla ense om nödvändigheten av

att samtliga auktoriserade producentföreningar fortfarande skola vara skyldiga

att iakttaga de bestämmelser rörande minimipris, som statens fiskenämnd

med stöd av ifrågavarande förordning fastställer.

Prisregleringsavgiftema och prisutjämningsbidragens storlek ha starkt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

11

varierat vad de olika föreningarna beträffar. Detta beror dels därpå, att

fångstmängderna äro synnerligen olika inom de olika föreningarnas områden,

dels på att prisen på såväl konsumtionsströmming som överskottsströmming

växla, dels slutligen på att inom vissa föreningar en förhållandevis

större del av fångsten avyttrats som överskottsströmming än inom

andra föreningar. Beträffande tre föreningar, nämligen Stockholms läns,

Sundsvalls och Ångermanlands fiskförsäljningsföreningar, översteg sammanlagda

beloppet av de erlagda prisregleringsavgifterna beloppet av de

föreningarna tilldelade prisutjämningsbidragen. Den sistnämnda föreningen

Ilar för övrigt överhuvud icke erhållit prisutjämningsbidrag. Beträffande

övriga föreningar var nämnda förhållande omvänt. Såsom särskilt

anmärkningsvärt må framhållas de i förhållande till erlagda prisregleringsavgifter

betydande belopp i prisutjämningsbidrag, som uppburits av Västerviks

och södra Kalmar läns fiskförsäljningsföreningar. För båda dessa föreningar

utgör också överskottsströmmingen en mycket stor del, 65 respektive

52 procent, av hela den försålda fångstmängden.

Det är givetvis svårt att med en reglering av bär ifrågavarande slag åstadkomma

full likställighet mellan yrkesutövare i olika delar av landet. Därtill

äro förhållandena allt för olika. Det måste emellertid anses förklarligt, örn

medlemmarna av Stockholms läns, Sundsvalls och Ångermanlands fiskförsäljningsföreningar

anse sig hittills lia haft förhållandevis liten nytta av

prisregleringen. De till dessa tre föreningar hörande fiskarena kunna dock

knappast anses ogynnsamt ställda, då de priser de erhållit såväl för konsumtions-

som överskottsströmming varit förhållandevis höga. Den redovisade

medellikviden per fiskare ligger också såväl beträffande Stockholms

läns som Sundsvalls fiskförsäljningsföreningar betydligt över medellikviden

för samtliga fiskare. Vad Ångermanlands fiskförsäljningsförening angår, är

visserligen den av föreningen redovisade medellikviden till fiskarena låg. Det

är emellertid att märka, att fiskarena i Ångermanland i stor utsträckning

avsätta sin strömming i saltat tillstånd vid sidan av föreningen, varför fiskarenas

verkliga inkomster av strömmingsfisket här säkerligen äro betydligt

större, än vad som framgår av föreliggande uppgifter. Härtill kommer att

prisregleringsavgifterna måste anses som föga betungande för den enskilde

fiskaren. Det torde vidare böra framhållas, att förhållandena lätt kunna

ändras, så att de föreningar, som nu äro mindre gynnsamt ställda i prisregleringshänseende,

framdeles kunna få mera gagn av denna verksamhet.

Det förtjänar för övrigt anföras, att beloppet av de utav Stockholms läns

fiskförsäljningsförening för år 1938 uppburna prisutjämningsbidragen betydligt

översteg beloppet av de under samma år erlagda prisregleringsavgifterna.

Fiskenämnden anser sig därför icke kunna förorda förändring av

ifrågavarande författning, att deltagandet i prisregleringen blir beroende på

frivillig anslutning från de auktoriserade producentföreningarnas sida.

Nämnden vill däremot ifrågasätta huruvida icke den prisregleringsavgift,

som producentföreningarna lia att erlägga, lämpligen borde sänkas. Densamma

utgår nu jämlikt bestämmelserna i 4 § av ifrågavarande förordning

med 2.5 procent av det nettopris vederbörande förening erlagt för till densamma

levererad strömming oell sill, som försålts för konsumtion i färskt

tillstånd inom riket. Nämnden vill i detta sammanhang erinra därom, att

prisregleringsavgiften i de områden, där producentförening ej finnes, utgår

med endast 2 procent av det belopp fiskare erhållit för strömming eller sill,

som försålts för konsumtion inom riket, och det synes skiiligt att samma

beräkningsgrund för denna avgifts storlek tillämpas även beträffande producentföreningarna.

En dylik .sänkning skulle givetvis medföra att fiskarenas

egna bidrag till regleringsverksamheten bleve förhållandevis mindre än nu,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

varigenom, om nu gällande bestämmelser för tilldelning av prisutjämningsbidrag

bibehålies oförändrade, det kunde befaras, att anspråken på statsbidrag

för regleringen skulle stegras, vilket särskilt med hänsyn till nu rådande

statsfinansiella läge kunde uppväcka betänkligheter.

Fiskenämnden finner sig visserligen icke böra förorda någon förändring

i de huvudprinciper, enligt vilka prisutjämningsbidragen nu utgå, men vill

ifrågasätta, örn det icke vore lämpligt, att en viss relativ minimikvantitet

fastställdes beträffande den överskottsströmming, för vilken prisutjämningsbidragen

utbetalas. Nämnden vill i detta sammanhang åter fästa uppmärksamheten

vid de anmärkningsvärt stora mängder överskottsströmming, som

uppstått inom Västerviks och södra Kalmar läns fiskförsäljningsföreningar.

Det är svårt att avgöra, huruvida icke en förhållandevis större del av fångstmängden

inom dessa föreningar skulle kunnat avsättas för konsumtion i

färskt tillstånd. Nämnden är dock av den uppfattningen, att vetskapen örn

att prisutjämningsbidrag ej kan erhållas för mer än en viss begränsad del

av överskott sströmmingen skulle komma alt utgöra en kraftig sporre för

föreningarna till ökning av försäljningen av konsumtionsströmming på överskottsströmmingens

bekostnad.

Enligt de beräkningar nämnden verkställt torde en dylik begränsning väl

kunna kompensera den minskning i fiskarenas egna bidrag till verksamheten,

som skulle bliva en följd av den ovan ifrågasatta sänkningen av prisregleringsavgifterna.

På grund av vad sålunda anförts vill nämnden förorda

sådan ändring av bestämmelserna i 3 § av ifrågavarande förordning, att

prisutjämningsbidrag icke må utgå för större mängd överskottsströmming,

än som motsvarar förslagsvis 35 procent av hela den inom vederbörande

producentförenings område under ett kalenderår ilandförda fångstmängden.

Vad angår väckt förslag om att prisutjämningsbidraget för överskottsströmming

måtte höjas så att fiskarenas nellomedelpris för dylik strömming

komme att uppgå till 12 i stället för som nu 10 öre för kilogram samt att

detsamma måtte utgå med högst 5 öre i stället för som nu 3.5 öre för kilogram,

är det visserligen sant, att omkostnaderna för fisket stegrats starkt.

Samtidigt lia emellertid även prisen å såväl konsumtions- som överskottsströmming

stigit ganska väsentligt. Enligt nämndens mening synes det därför

icke erforderligt att nu vidtaga någon ändring av förordningen i denna

punkt. Nämnden vill även erinra därom, att enligt bestämmelserna i andra

stycket i 3 § av ifrågavarande förordning Kungl. Maj:t på framställning av

statens fiskenämnd kan besluta, att annat än ovan nämnt nettomedelpris

skall läggas till grund för beräkning av prisutjämningsbidraget ävensom att

sådant bidrag skall utgå med annat belopp än nyss sagts. Kungl. Majit har

alltså möjlighet att utan ändring av förordningen vidtaga de jämkningar beträffande

prisutjämningsbidragets storlek, som kunna anses påkallade.

Vid sammanträde med representanter för producentföreningarna framställdes

även förslag om att fiskare, som äro anslutna till producentföreningar,

skulle vara skyldiga att erlägga prisregleringsavgift, även när de sälja strömming

direkt till konsument. Enligt nämndens mening kan detta önskemål

anses vara i viss mån berättigat. Det skulle emellertid säkerligen stöta på

oöverstigliga svårigheter att kontrollera att, om dylik skyldighet stipulerades,

ifrågavarande avgifter verkligen erlades i stadgad utsträckning. På grund

härav finner nämnden sig icke kunna biträda detta förslag.

Enligt bestämmelserna i andra stycket av 4 § ifrågavarande förordning

skall prisregleringsavgiften åtföljd av redovisning av producentförening inbetalas

sålunda, att den å viss månad belöpande avgiften erlägges sist före

utgången av följande månad. Det har emellertid visat sig vara svårt för föreningarna

att inom den sålunda stipulerade tiden avgiva en fullständig redo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

13

visning. Å andra sidan bör givetvis inbetalningen av prisregleringsavgifterna

icke onödigt uppskjutas. Det bör därför anses vara tillfyllest, om föreningarna

samtidigt med inlevererandet av prisregleringsavgiften insända en preliminär

redogörelse för den under månaden bedrivna handeln med färsk

strömming och sill. I samband med den vid räkenskapsårets slut verkställda

revisionen av föreningarnas verksamhet erhålles ju sedermera kontroll över

att föreningarna fullgjort sina skyldigheter beträffande prisregleringsavgifternas

erläggande.

Vad slutligen beträffar det framförda önskemålet om att två fiskare måtte

utses såsom ledamöter av statens fiskenämnd, vill nämnden framhålla, att

nämnden för sin del icke har något att principiellt invända däremot. Det får

emellertid anses som sannolikt, att om en eller flera fiskarerepresentanter

insättas i nämnden, även fiskhandlarna med visst berättigande kunna ställa

krav på att bliva direkt representerade i nämnden. Denna kunde därigenom

komma att till väsentlig del bliva sammansatt av representanter för två grupper

med mot varandra delvis stridande intressen, vilket måhända vore mindre

lyckligt för samarbetet inom densamma. Fiskenämnden anser sig därför

för närvarande sakna anledning förorda ändring i nämndens sammansättning.

Lantbruksstyrelsen har, bland annat, uttalat att, då några klagomål över

verkningarna av regleringen på senare tid icke försports, lantbruksstyrelsen

i det läge ärendet nu befunne sig ansett sig böra förorda en fortsatt tillämpning

av regleringen. Emellertid har styrelsen ifrågasatt, om den fortsatta

giltighetstiden icke borde begränsas till tre år. I fråga om de av fiskenämnden

föreslagna ändringarna av regleringen har lantbruksstyrelsen endast avstyrkt

den, som hade avseende å regleringens utsträckande även till importerad

strömming och sill. Mot övriga föreslagna ändringar har styrelsen förklarat

sig icke ha något att erinra. Styrelsen har rörande ifrågasatt utsträckning

av regleringen till importerad strömming och sill anfört bland annat

följande.

Detta förslag torde innebära en principiell utvidgning av regleringen. Under

ärendets hela förbehandling var det nämligen endast fråga om en reglering

av handeln i första hand eller handeln mellan olika försäljnings- eller

producentföreningar. Därtill torde en dylik ändring kunna leda till rätt egendomliga

konsekvenser. Sålunda torde importen för närvarande i regel ske

genom partihandlare och då skulle enligt förslaget det importerade partiet av

importören överlämnas till vederbörande producentförening för att sedan

tillsammans med den svenskfångade strömmingen ingå i föreningens rörelse.

Förslaget torde därför komma att i praktiken betyda, att endast en producentförening

kan importera strömming. Om man vill nå detta mål, torde

det vara lämpligast, alt bestämmelse därom direkt utfärdas. Då emellertid

importen i fråga, såsom fiskenämnden även anfört, är obetydlig, synas knappast

tillräckliga skäl föreligga för en dylik åtgärd. Skulle förhållandena ändras

därhän, alt en dylik importreglering för färsk strömming skulle visa sig

nödvändig, torde det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda bestämmelse

därom.

Stockholms läns fisk försäljnings förening u. p. a. har föreslagit, att den

fortsatta tillämpningen av regleringen måtte tills vidare begränsas till tre år,

att anslutningen till prisregleringen skulle vara frivillig samt att vid regleringens

tillämpning partihandlarna skulle åläggas att täcka sitt behov av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

strömming och sill som fångats inom distriktet eller införskaffats från andra

distrikt eller ock införts från utlandet.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har hemställt om beaktande i huvudsak

av de önskemål, som fiskförsäljningsföreningarnas representanter

framfört vid ovannämnda, den 27 juni 1940 av statens fiskenämnd hållna

sammankomst.

Svenska fiskhandelsförbundet har föreslagit, att statens fiskenämnd måtte

utökas med två medlemmar, båda utsedda av Kungl. Maj:t, efter förslag i

ena fallet av fiskarenas organisation och i andra fallet fiskhandlarnas organisation.

Såsom skäl för denna framställning har förbundet andragit följande.

Det gångna året har visat att många tvisteämnen fortfarande förefinnas

mellan fiskarena och fiskhandlarena särskilt i strömmingsfrågan och skulle

dessa med säkerhet lättare kunna bemästras av statens fiskenämnd, därest

denna inom sig räknade representanter som mera under hand kunde direkt

framföra de olika intressenternas synpunkter.

Såväl frågan om partihandelsrabattens storlek som frågan om prissättningen

och tilldelningssystemet vid bristande tillgång på strömming tarva

inom stora delar av ostkusten alltjämt sin lösning. Det är därför angeläget

att Kungl. Majit om möjligt besparas besväret med att behandla dessa ofta

nog svårbedömbara praktiska angelägenheter då dessa genom den av oss föreslagna

åtgärden betydligt lättare skulle kunna lösas inom fiskenämnden.

Handeln med salt- och surströmming.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund har förordat sådan ändring i bestämmelserna

för regleringen av handeln med strömming och sill, att producentförening,

som erhållit tillstånd att med ensamrätt för försäljning mottaga

strömming och sill som ilandföres utmed viss kuststräcka, jämväl skulle äga

ensamrätt för försäljning av sådan strömming och sill, som efter ilandförandet

av fiskarena omhändertoges för beredning för att sedan försäljas såsom

beredd vara. Detta förslag innebure enligt förbundets uppfattning det enklaste

sättet att ordna salt- och surströmmingsfrågan. Även salt- och surströmmingshandlarna

vore numera ense med fiskarena örn nödvändigheten av en

bättre ordning på salt- och surströmmingsmarknaden.

Statens fiskenämnd har i denna fråga anfört huvudsakligen följande.

Under de senare åren ha vid ostkusten beretts omkring 2,000,000 kilogram

saltströmming och något över 300,000 kilogram surströmming per år. Större

delen av dessa kvantiteter har framställts av fiskarena själva. Ganska betydande

mängder beredas emellertid också av enskilda eller av fiskarenas organisationer

tillhöriga salterier. Det är huvudsakligen vid kusten av Bottniska

viken, som beredning av salt- och surströmming äger rum. Vid mellersta

och södra delarna av Östersjökusten är denna verksamhet av mindre

betydelse.

Under nu rådande förhållanden har avsättningen av här ifrågavarande

fiskprodukter varit mycket gynnsam. Tidigare kämpade emellertid särskilt

beredarna av saltströmming med stora svårigheter beträffande avsättningen.

Det har därför sedan länge varit ett önskemål bland såväl fiskarena som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 131

15

salteriägarna att en viss koncentration utav handeln med salt- och surströmming

måtte åvägabringas. Enligt fiskenämndens mening synas också åtgärder

i den riktning, som svenska ostkustfiskarnas centralförbund föreslagit,

vara ägnade att åstadkomma en dylik koncentration, varigenom den inbördes

konkurrensen fiskarena emellan vid utbuden skulle i väsentlig mån bortfalla.

Anslagsfrågan.

Statens fiskenämnd har i sin skrivelse med äskande om anslag till Bidrag

till reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m. anfört i huvudsak

följande.

Sedan 1940 års början ha priserna å färsk strömming och sill undergått

en kraftig stegring. Som följd härav torde prisregleringsverksamheten inom

producent föreningarnas område komma att lämna ett överskott å åtminstone

30,000 kronor. Detta belopp skall jämlikt bestämmelserna i 7 § förordningen

örn viss reglering av priset å färsk strömming och sill fonderas för mötande

av medelsanspråken inom producentföreningarnas område under nästkommande

budgetår. Dessa anspråk har fiskenämnden i saknad av annan beräkningsgrund

ansett sig böra bestämma till samma belopp som gällt under budgetåret

1939/40 eller till i runt tal 105,000 kronor. Med avdrag av förenämnda

belopp å 30,000 kronor skulle sålunda medelsbehovet för producentföreningarnas

område uppgå till omkring 75,000 kronor.

Genom kungörelsen den 23 juli 1940 (nr 729) angående utsträckt tillämpning

av förordningen örn viss reglering av handeln med färsk strömming

och sill har Kungl. Maj:t förordnat, att sagda förordning skall äga tillämpning

även inom Västerbottens län. Fiskenämnden håller för troligt, att förestående

beräkning skall vara hållbar jämväl för det fall att regleringen kommer

att avse strömmingshandeln i Västerbottens län även under budgetåret

1941/42.

För de områden, där producentföreningar ej finnas, har nämnden ansett

att anslagsbehovet kommer att uppgå till 50,000 kronor.

Till administrationskostnader för prisregleringsverksamheten i Skåne och

Blekinge samt för bekostande av nämndens egen verksamhet torde i likhet

med vad nu gäller erfordras respektive 10,000 kronor och 20,000 kronor.

Härvid har nämnden utgått från att ett eventuellt utsträckande av regleringen

att omfatta även Västerbottens län kommer att medföra viss ökning

av utgifterna för nämndens egen verksamhet.

Handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bott- Departementsniska

viken samt ilandförts vid kusten därav med undantag för Norrbottens chefen.

län, är för närvarande reglerad genom särskilda bestämmelser. Härjämte gäller

viss prisreglering i syfte bland annat att tillförsäkra fiskarena avsättning

för sina fångster till garanterat nettomedelpris. Den nu sedan den 1 januari

1938 gällande regleringen, som beslutades vid 1937 års riksdag, synes i stort

sett ha fungerat på ett tillfredsställande sätt. Verksamheten anses också av

fiskarenas egna organisationer ha varit till stort gagn för fiskarena. Någon

fullständig sammanfattande utredning rörande verkningarna av strömmingsregleringen

har icke blivit verkställd. Av den här ovan lämnade redogörelsen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 131.

framgår emellertid, att en produktionsökning av strömming örn 28 procent

inträtt under tiden efter regleringens införande och att denna produktionsökning

helt och hållet kunnat tillgodogöras av fiskarena. I fråga örn fyra

andra å ostkusten fångade fiskslag, nämligen sik, gädda, abborre och flundra,

beträffande vilka handeln icke varit reglerad, har jämväl under samma

tid inträtt en produktionsökning utan att fiskarena kunnat helt utnyttja densamma.

Då samtliga här omnämnda fiskslag avsättas jämsides med varandra

och inom i stort sett samma marknadsområden, lärer den gynnsamma utvecklingen

beträffande strömmingsavsättningen i jämförelse med avsättningen

av de övriga fiskslagen med all sannolikhet kunna tillskrivas regleringen.

Att fiskarena haft ett betydande gagn av denna reglering synes mig alltså

uppenbart. Emellertid torde nyttan ha varit olika stor för skilda kategorier

fiskare. Först genom en mera ingående utredning rörande verkningarna av

denna reglering synas tillförlitliga upplysningar kunna erhållas jämväl beträffande

dylika variationer i resultaten av de reglerande åtgärderna. Jag

förutsätter att en sådan utredning kommer att verkställas genom statens

fiskenämnd.

Giltighetstiden för ifrågavarande reglering utgår den 1 juli 1941. I avvaktan

på resultaten av berörda utredning ävensom den utredning rörande fiskarenas

ekonomiska organisation och fiskmarknadens reglering, som för närvarande

bedrives av 1940 års fiskerikommitté, synes en förlängning av regleringen

icke böra ske för längre tid än till utgången av år 1942. Regleringen

torde under denna tid böra tillämpas i huvudsak efter samma linjer som

hittills. Liksom nu bör sålunda av fiskare bildad ekonomisk förening för

gemensamt avyttrande av fångsterna av strömming och sill utmed viss

kuststräcka (producentförening) kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att

med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres

utmed sagda kuststräcka. Partihandel med färsk strömming och sill torde

alltjämt endast böra få bedrivas efter tillstånd av statens fiskenämnd. Härvid

förutsätter jag, att fiskenämnden vid meddelande av sådant tillstånd för

nya partihandlare iakttager stor varsamhet.

I fråga örn vissa bestämmelser rörande såväl själva regleringen av handeln

som prisregleringen ha av organisationerna och statens fiskenämnd

framställts förslag örn ändringar.

Svenska ostkustfiskamas centralförbund har sålunda hemställt örn sådan

utvidgning av regleringen, att den hädanefter skulle omfatta jämväl handeln

med av fiskarena själva beredd salt- och surströmming. Som statens

fiskenämnd framhållit, har det sedan länge varit ett önskemål bland såväl

fiskarena som salteriägarna, att en viss koncentration av handeln med saltoch

surströmming komme till stånd. Även jag hyser den uppfattningen, att

en koncentration av handeln jämväl med salt- och surströmming bör genomföras.

Enär den av mig föreslagna fortsatta regleringen i huvudsak avser

en förlängning av tidigare gällande bestämmelser i avvaktan på vidare

utredning, synes emellertid ett slutligt ställningstagande till denna fråga böra

tills vidare anstå. Det torde vara möjligt för fiskarena att under tiden i ge
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

17

mensamt intresse åstadkomma en godtagbar lösning av spörsmålet även

utan statens medverkan.

Såväl producentföreningarna som statens fiskenämnd ha föreslagit införande

av en uttrycklig bestämmelse därom, att regleringen skulle avse även

från utlandet införd strömming. Som lantbruksstyrelsen framhållit innebär

detta förslag en principiell utvidgning av regleringen. Ett genomförande av

förslaget torde medföra, att endast producentförening kan importera strömming.

Därest en sådan ensamrätt anses önskvärd, synes särskild författning

därom böra utfärdas. Emellertid vill jag erinra, att strömmingsimporten är

synnerligen obetydlig och i medeltal för åren 1936—39 endast omfattat 5,500

kilogram för år eller icke ens en tusendel av den inhemska fångstmängden.

Därest importen blir mer betydande, skulle den dock åtminstone tillfälligtvis

kunna verka störande på regleringen. I ett sådant läge förutsätter jag, att

en ändamålsenlig avsättning jämväl av den importerade varan kan åstadkommas

genom samarbete mellan producentföreningarna och importörerna.

Några producentföreningar ha föreslagit sådan inskränkning i fiskarenas

enligt gällande bestämmelser medgivna rätt att sälja egen eller eget båtlags

fångst av strömming och sill till konsument, att dylik försäljning inom producentföreningarnas

område skulle få ske först efter särskilt tillstånd av vederbörande

producentförening. Statens fiskenämnd har, under erinran att vid

nu berörd avyttring villkor som meddelas av vederbörande producentförening

eller av statens fiskenämnd måste iakttagas, ansett det ur regleringens

synpunkt onödigt med den föreslagna inskränkningen. Till förhindrande av

att fiskare obehörigen konkurrera med sina egna föreningar förmenar emellertid

fiskenämnden, att försäljning direkt till konsument endast borde få

äga rum då fisken skulle användas i konsumentens hushåll. Då fiskarena

själva böra kunna åstadkomma en lämplig ordning å detta område, anser

jag mig åtminstone icke nu böra förorda någon ändring i härutinnan

gällande bestämmelser för regleringen.

I likhet med fiskenämnden anser jag, att fiskarena inom område, där

producentförening ej finnes, hädanefter böra äga frihet att avyttra sin strömming

och sill ej endast till återförsäljare utan även direkt till beredare av

strömmings- och sillprodukter samt till djuruppfödare. Sådan försäljning

synes emellertid, såsom fiskenämnden framhållit, böra få äga rum endast på

de villkor som fiskenämnden eller dess ombud meddela.

I fråga om prisregleringen vill jag i likhet med vissa producentföreningar

och fiskenämnden till en början förorda sådan ändring i bestämmelserna,

att all för rökning avsedd strömming och sill jämställes med sådan fisk avsedd

för konsumtion i färskt tillstånd.

Bland producentföreningarna lia meningarna varit delade örn deltagandet

i prisregleringen skall vara frivilligt eller icke. Som fiskenämnden framhållit,

torde enighet råda därom, att de auktoriserade producentföreningarna fortfarande

böra vara skyldiga att iakttaga de av fiskenämnden fastställda minimipriserna.

Däremot hävda vissa föreningar, att skyldigheten att erlägga

Rikano till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 131. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

prisregleringsavgift och den därmed förbundna rätten att uppbära prisutjämningsbidrag

borde inträda först efter frivilligt åtagande. Med en reglering

av ifrågavarande slag torde likställighet mellan yrkesutövare i olika

delar av landet svårligen kunna åstadkommas. Förhållandena kunna också,

såsom fiskenämnden framhållit, ändras så att de föreningar, som nu äro

mindre gynnsamt ställda i prisregleringshänseende, framdeles kunna få mera

gagn av denna verksamhet. Härvidlag må vidare understrykas, att prisregleringsavgifterna

måste anses föga betungande för den enskilde fiskaren. Då

jag i likhet med fiskenämnden icke finner mig kunna tillstyrka sådan ändring

i bestämmelserna, att deltagandet i prisregleringen skulle bliva beroende

på frivillig anslutning från de auktoriserade producentföreningarnas sida,

sammanhänger detta i viss mån därmed att jag ansluter mig till fiskenämndens

förslag att sänka den prisregleringsavgift, som producentföreningarna

ha att erlägga, från 2.5 till 2 procent av det nettopris vederbörande förening

erlagt för till densamma levererad strömming och sill, som försålts för konsumtion

i färskt tillstånd inom riket eller för rökning. Föreningarnas prisregleringsavgift

bör alltså enligt mitt förmenande likställas med den avgift

som fiskarena erlägga inom områden där producentförening icke finnes.

Inom Västerviks och södra Kalmar läns fiskförsäljningsföreningars inköpsområden

ha uppkommit anmärkningsvärt stora mängder överskottsströmming,

som fått försäljas huvudsakligen för export och för vilken strömming

prisutjämningsbidrag alltså måst utgå. Fiskenämnden, som särskilt

uppmärksammat detta förhållande, anser det vara svårt att avgöra, huruvida

icke en förhållandevis större del av fångstmängden inom dessa föreningar

skulle kunnat vinna avsättning inom landet för konsumtion i färskt tillstånd.

Vetskapen om att prisutjämningsbidrag ej skulle kunna erhållas för

mer än en begränsad del av överskottsströmmingen skulle, som nämnden

framhållit, måhända utgöra en kraftig sporre för föreningarna till ökning av

försäljningen av konsumtionsströmming på överskottsströmmingens bekostnad.

I nu rådande läge torde fångsterna visserligen i sin helhet utan svårighet

kunna finna avsättning, men vid ändrade förhållanden synes en begränsning

av den mängd överskottsströmming, för vilken prisutjämningsbidrag skulle

kunna utgå, vara påkallad. Emellertid anser jag mig icke kunna tillstyrka

så kraftig begränsning av rätten att erhålla prisutjämningsbidrag som fiskenämnden

förordat eller att bidrag icke skulle utgå för större mängd överskottsströmming

än som motsvaras av 35 procent av hela den inom vederbörande

producentförenings område under ett kalenderår ilandförda fångstmängden.

Prisutjämningsbidrag synes enligt mitt förmenande skäligen böra

utgå för intill hälften av fångstmängden.

Enligt nuvarande bestämmelser för prisutjämningsbidragets bestämmande

skall fiskarenas medelnettopris för överskottsströmming beräknas till 10 öre

för kilogram, och prisutjämningsbidrag för sådan strömming må utgå med

högst 3.5 öre för kilogram. I likhet med producentföreningarna anser jag att

de starkt ökade kostnaderna för fisket tala för en höjning av såväl medelnettopriset

som prisutjämningsbidragets högsta belopp. I nuvarande läge

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

19

torde emellertid möjligheterna att vinna avsättning för strömmingen till relativt

högt pris vara så goda, att berörda bestämmelser knappast äga någon

betydelse. Därest förhållandena härutinnan skulle ändras, vill jag erinra,

att Kungl. Maj:t jämlikt gällande regler äger möjlighet att utan författningsändring

vidtaga de jämkningar beträffande prisutjämningsbidragens storlek,

som kunna anses påkallade.

Fiskenämnden har för sin del funnit ett av producentföreningarna framställt

förslag, att fiskare, som vore anslutna till producentförening, skulle

vara skyldiga att erlägga prisregleringsavgift även när de sälja strömming

direkt till konsumtion, i viss mån berättigat. Då det skulle stöta på oöverstigliga

svårigheter att kontrollera en bestämmelse av sådan innebörd, kan

jag i likhet med nämnden icke förorda detta förslag.

I enlighet med av Kungl. Majit utfärdad instruktion för statens fiskenämnd

skall nämnden bestå av tre ledamöter, som förordnas av Kungl. Majit.

Bland ledamöterna utser Kungl. Majit ordförande. Av producentföreningarna

har framställts det önskemålet, att två fiskare måtte utses såsom ledamöter

av statens fiskenämnd. Svenska fiskhandelsförbundet har påyrkat att

i nämnden skulle ingå två ytterligare ledamöter utsedda av Kungl. Majit,

den ena efter förslag av fiskarenas organisationer och den andra efter förslag

av fiskhandlarnas organisationer. Som fiskenämnden framhållit måste

det anses naturligt att, om en eller flera representanter för fiskarena insättas i

nämnden, även fiskhandlarna med visst berättigande kunna ställa krav på

att bliva direkt representerade i nämnden. I sådant fall skulle nämnden till

väsentlig del komma att bliva sammansatt av representanter för två grupper

med mot varandra delvis stridande intressen. Detta skulle med säkerhet vara

mindre lyckligt för samarbetet inom nämnden. Den nuvarande sammansättningen

av nämnden med enbart opartiska ledamöter synes mig vara ur flera

synpunkter lämplig. Härigenom kan antalet ledamöter sättas sa lågt som

till tre, vilket säkerligen bidrager till ett snabbt avgörande av ärendena. Jag

vill jämväl erinra därom att, därest nämnden linner behov föreligga att

höra de praktiska yrkesutövarnas egna åsikter rörande viss fråga, nämnden

enligt sin instruktion äger kalla sakkunniga till överläggning. Det anförda

torde giva vid handen, att jag ej anser mig böra förorda någon utökning av

antalet ledamöter i fiskenämnden.

Enligt fiskenämndens beräkningar skulle medelsbehovet för ifrågavarande

ändamål under nästa budgetår uppgå till 155,000 kronor. Av detta belopp

avses till nämndens egen verksamhet 20,000 kronor och till administrationskostnader

för prisregleringsverksamheten i Skåne och Blekinge 10,000 kronor.

Härjämte har medelsbehovet för själva prisregleringen beräknats för

producentföreningarnas område till 75,000 kronor och för de områden, där

producentföreningar ej finnas, till 50,000 kronor. I nuvarande läge torde för

prisregleringen med sannolikhet icke komma att förbrukas några mera avsevärda

belopp. Då utvecklingen å della område emellertid snabbt kan ändras,

synes försiktigheten bjuda att beräkna en icke alltför obetydlig medels
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

åtgång för ändamålet. Med hänsyn härtill torde fiskenämndens beräkningar

böra läggas till grund för anslagsäskandet. I anslutning till den av mig förordade

utvidgningen av regleringen synes anslaget böra benämnas Bidrag till

reglering av handeln med strömming och sill m. m.

På grundval av här anförda synpunkter har inom jordbruksdepartementet

utarbetats utkast till kungörelser dels om viss reglering av handeln med

färsk strömming och sill dels ock om viss reglering av priset å strömming

och sill, vilka utkast torde såsom bilaga A och B böra fogas till statsrådsprotokollet.

Därest riksdagen bifaller vad jag i det föregående förordat, torde

jag i sinom tid få anmäla frågan om meddelandet av erforderliga författningsbestämmelser

i ämnet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) till Bidrag till reglering av handeln med strömming

och sill m. m. för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av ........kronor 155,000;

2) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med de såsom bilagor till detta protokoll fogade utkasten

till kungörelser örn viss reglering av handeln med

färsk strömming och sill ävensom om viss reglering av priset

å strömming och sill utfärda erforderliga bestämmelser

i dessa ämnen, att gälla från och med den 1 juli 1941 till

och med den 31 december 1942.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

21

Bilaga A.

Utkast

till

Kungörelse om viss reglering av handeln med färsk strömming

och sill.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För handeln med färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och

Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav, skall i de delar av riket

Kungl. Majit bestämmer gälla vad i denna kungörelse stadgas.

Annan sill än som avses i första stycket må ej föras i handeln under

namn av strömming.

2 §.

Uppsikt över handeln med färsk strömming och sill utövas av statens

fiskenämnd. Angående nämndens sammansättning, arbetssätt och allmänna

befogenheter är särskilt stadgat.

3 §•

Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna

av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest

föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta tillräckligt

antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj.ts tillstånd att

med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandföres

utmed sagda kuststräcka.

Den som inom område, där producentförening erhållit tillstånd som i första

stycket avses, ilandför strömming och sill må därmed ej idka annan handel

än sådan varom i 4 § andra stycket andra punkten förmäles.

Producentförening är pliktig att enligt samma grunder, som gälla i fråga

om medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som inom

föreningens område ilandföres av annan fiskare.

Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att det kan antagas, att en

väsentlig del därav ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må producentförening

lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till

föreningen och för vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,

företräde till leverans.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Statens fiskenämnd äger, när skäl därtill äro, ålägga ej mindre producentförening

att i första hand utbjuda sina fångster av strömming och sill

till partihandlare, som av nämnden anvisas, än även sådan partihandlare

att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av strömming och

sill i den mån så kan ske genom de partier som ilandföras inom föreningens

område.

I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa

sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må

varda meddelade, ävensom av statens fiskenämnd givna föreskrifter och anvisningar,

jämväl i fråga om prissättning; och åligger det förening att lämna

nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med

strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbefogenhet.

4 §.

Partihandel med färsk strömming och sill må bedrivas endast efter tillstånd

av statens fiskenämnd.

Detaljhandel med färsk strömming och sill må ej idkas, med mindre varan

är inköpt från den som erhållit tillstånd, som i första stycket sägs, eller statens

fiskenämnd annat medgivit. Fiskare vare dock berättigad att själv

eller genom hemmavarande familjemedlem sälja egen eller eget båtlags

fångst direkt till konsument, skolande vid sådan försäljning iakttagas de

villkor, som meddelas av vederbörande producentförening, eller, där sådan

ej finnes, av statens fiskenämnd. Inom område, där producentförening icke

finnes, må fiskare på de villkor statens fiskenämnd eller dess ombud bestämmer

dessutom försälja egen eller eget båtlags fångst direkt till beredande

av strömmings- och sillprodukter eller till djuruppfödare.

Med partihandel förstås i denna förordning sådan handel, som i vare sig

fast räkning eller kommission bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse,

med undantag för försäljning, som av producentförening eller, där sådan

ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare. Med

detaljhandel förstås försäljning till konsument.

Vad i 3 § sista stycket är stadgat om producentförening skall i tillämpliga

delar gälla parti- och detaljhandlare, som i denna paragraf avses.

5 §.

Vid handel med färsk strömming och sill skall priset angivas per viktenhet.

'' 6 §.

Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning eller kryddning

eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för

att direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.

7 §•

Angående viss reglering av priset å strömming och sill gäller vad särskilt

stadgas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

8 §•

Åsidosätter någon vid utövning av verksamhet, som enligt denna kungörelse

är beroende av särskilt tillstånd, de för tillståndets tillgodonjutande

meddelade särskilda villkoren, må, ändock att han därför icke blivit lagförd,

myndighet, som beviljat tillståndet, återkalla detsamma.

9 §.

Den, som inom del av riket, där enligt vad i 1 § sägs denna kungörelse

är tillämplig, i strid mot vad här ovan stadgas till salu haller, säljer eller

köper färsk strömming och sill eller i övrigt gör sig skyldig till överträdelse

av bestämmelserna i denna kungörelse eller på grund därav meddelade

föreskrifter, straffes med dagsböter.

10 §.

Förseelse mot denna kungörelse eller på grund därav meddelade föreskrifter

åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan.

11 §•

över statens fiskenämnds beslut i frågor varom i denna kungörelse förmäles

må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, som skola ingivas till

jordbruksdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen från den dag

klaganden erhöll del av beslutet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med

den 31 december 1942.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Bilaga B.

Utkast

till

Kungörelse om viss reglering av priset å strömming och sill.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I fråga örn priset till fiskare för sådan färsk strömming och sill, som avses

i kungörelsen om viss reglering av handeln med färsk strömming och

sill, skall i de delar av riket, där nämnda kungörelse är tillämplig, gälla

vad nedan stadgas.

2 §.

Producentförening, varom i 3 § ovannämnda kungörelse förmäles, är

skyldig att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av

denna försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller försålts för

rökning eller som av föreningen rökes i egen rörelse, erlägga lägst det pris

(minimipris), som av statens fiskenämnd för viss tid fastställes.

Minimipriset skall gälla fritt å leveransort, bestämd av producentföreningen

inom dess område. Å minimipriset må ej avdragas föreningsavgifter,

handelskostnader eller i 4 § här nedan omförmäld prisregleringsavgift.

3 §•

För strömming och sill, som icke kunnat vinna avsättning för konsumtion

i färskt tillstånd inom riket eller för rökning och som ej heller rökts i

egen rörelse utan försålts för export, saltning, kryddning, till djurföda i färskt

tillstånd eller för beredning av kraftfoder eller gödningsämne, må producentförening

erhålla prisutjämningsbidrag efter beslut av statens fiskenämnd.

Prisutjämningsbidraget, som utbetalas årsvis i efterskott, skall så

bestämmas, att föreningens medlemmar erhålla ett nettomedelpris under

året för dylik strömming av 10 öre för kilogram; dock må prisutjämningsbidraget

ej utgå med högre belopp än 3.5 öre för kilogram och må sådant

bidrag icke utgå för större mängd än som motsvarar hälften av hela den

inom producentföreningens område under året ilandförda fångstmängden.

På framställning av statens fiskenämnd kan Kungl. Maj:t besluta, att annat

än ovan nämnt nettomedelpris skall läggas till grund för beräkning av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

prisutjämningsbidrag ävensom att sådant bidrag skall kunna utgå med annat

belopp än nyss sagts.

Prisutjämningsbidrag skall av producentförening oavkortat utbetalas till

medlemmarna. Vid beräkning av nettomedelpriset till föreningens medlemmar

må omkostnaderna för föreningens rörelse ej upptagas till högre belopp

än statens fiskenämnd prövar skäligt.

4 §■

Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av

föreningen försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller för

rökning eller som av föreningen rökes i egen rörelse, erlägga prisregleringsavgift

med 2 procent av det nettopris, föreningen erlagt för sådan till densamma

levererad strömming och sill.

Prisregleringsavgiften skall, åtföljd av redogörelse för under månaden bedriven

handel med färsk strömming och sill, av producentförening inbetalas

till statens fiskenämnd salunda, att den å månaden belöpande avgiften ei;- lägges sist före utgången av följande månad.

5 §.

Inom område, där producentförening ej finnes, må, där Kungl. Majit på

förslag av statens fiskenämnd eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering

anordnas, under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig

för ändamålet erforderligt antal fiskare.

Statens fiskenämnd bestämmer det minimi pris, under vilket färsk strömming

och sill ej må inom område för prisreglering, som i första stycket

sägs, av i regleringen deltagande fiskare försäljas för konsumtion i färskt

tillstånd inom riket eller för rökning.

För den strömming och sill, som ej kunnat försäljas för sagda ändamål,

skall fiskaren äga rätt bekomma den del av minimipriset statens fiskenämnd

bestämmer. Det belopp varmed den för sådan strömming och sill

erhållna försäljningssumman understiger sagda del skall till fiskaren utbetalas

i form av prisutjämningsbidrag. Där så prövas erforderligt äger fiskenämnden

uppdraga åt sammanslutning av fiskare, partihandlare eller annat

ombud att handhava försäljningen av strömming och sill, varom i detta

stycke är fråga.

6 §.

Fiskare, som deltager i prisreglering som i 5 § sägs, åligger att i den ordning

statens fiskenämnd bestämmer erlägga prisregleringsavgift med 2 procent

av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för färsk

strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket

eller för rökning.

fl i hanel till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 131.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

7 §•

De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av

statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag

enligt vad i 3 och 5 §§ sägs. I den mån de ej förslå härtill, ankommer det

på fiskenämnden att hos Kungl. Maj:t göra framställning örn bidrag av allmänna

medel till utfyllnad av vad som sålunda felas. Tagas ej de under

visst år influtna prisregleringsavgifterna i sin helhet i anspråk för utbetalande

av prisutjämningsbidrag, skall uppkommet överskott, på sätt Kungl.

Majit närmare bestämmer, fonderas för nästkommande års behov av medel

till dylika bidrag.

8 §.

Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet att

vinna avsättning av fångsterna uppkommer, ma bestämmelse givas örn

fångstbegränsning. Beslut härom meddelas inom område, där producentförening

finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering är

anordnad, av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941 och gäller till och med

den 31 december 1942.

417283. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m. s. 1 i texten
  2. JoU 1941:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m. s. 1 i texten