Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

1941-02-28 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:132, Angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående avstående i

vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv; given

Stockholms slott den 28 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—13 :o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande frågor

om avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv efter vissa personer

och anför därvid:

l:o.

Rätten till arv efter förra lärarinnan Hilma Maria Wistrand från Västerås.

Förra lärarinnan Hilma Maria Wistrand från Västerås, vilken var

född den 2 oktober 1852, avled den 7 juni 1934 utan att, såvitt en efter

henne upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 132—133. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 132.

släkting. Behållningen i boet efter henne utgjorde enligt bouppteckningen

61,221 kronor 17 öre.

Genom beslut den 16 november 1934 förklarade Kungl. Majit, att klandertalan

för allmänna arvsfondens räkning icke skulle anställas beträffande

vissa såsom muntligt testamente efter den avlidna bevakade yttranden, enligt

vilka hennes husföreståndarinna Frida Karlsson av kvarlåtenskapen

skulle erhålla ett belopp av 1,000 kronor.

I proposition nr 192 till 1936 års riksdag, punkten 11, föreslog Kungl.

Majit på min hemställan riksdagen medgiva, att av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Hilma Maria Wistrand ett belopp av

10,000 kronor måtte avstås till Ejnar Israel Englundh, som var den avlidnes

ende levande kusin på mödernet. Enligt riksdagens skrivelse den 25 maj

1936, nr 262, blev berörda förslag av riksdagen bifallet.

I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Västmanlands län insänd

och av länsstyrelsen med yttrande den 22 december 1938 till kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnad skrift hava förre maskinisten Gustaf Gottfrid

Wistrand i Alby, Borgsjö socken, och frånskilda hustrun Maria Adelia Krogh,

född Wistrand, Stockholm, med förmälan att de vore den avlidnas enda

efterlämnade kusiner på fädernet, hemställt, att till vardera av dem måtte

efterskänkas ett belopp av 10,000 kronor. Sedermera har Maria Krogh i en

den 9 november 1939 dagtecknad, till kammaradvokatfiskalsämbetet insänd

skrift anmält, att Gustaf Gottfrid Wistrand avlidit den 15 oktober 1939.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har med utlåtande den 8 mars 1940 överlämnat

samtliga till ärendet hörande handlingar.

Till stöd för sin ansökning har Maria Krogh, vilken är född den 7 maj

1879, anfört bland annat följande:

Mellan sökanden och Hilma Maria Wistrand hade alltid ett mycket gott

förhållande varit rådande. Den avlidna hade vid flera tillfällen uttalat, att

hennes vilja vore, att kvarlåtenskapen efter henne skulle tillfalla hennes släktingar.

Vid ett tillfälle hade hon yttrat, att sökandens barn skulle få hennes

smycken. Det hade varit hennes uppenbara mening att upprätta testamente,

men hennes hastiga frånfälle hade icke givit henne tillfälle därtill.

Sökanden åtnjöte underhållsbidrag å 300 kronor per månad från sin frånskilde

man. Med detta bidragsbelopp måste sökanden även helt försörja en

dotter, vilken på grund av danssjuka aldrig varit i stånd att bidraga till sitt

uppehälle. Det till sökanden utgående underhållet kunde^ emellertid komma

att upphöra, därest hennes frånskilde man avlede eller råkade i försämrade

ekonomiska förhållanden.

Sökanden ägde en tredjedel av en fastighet i Arboga med ett taxeringsvärde

av 14,000 kronor, vilken dock icke lämnade någon avkastning. Hennes

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara inkomst för år

1937 hade utgjort 2,190 kronor.

I ärendet verkställd utredning bekräftar i huvudsak de av Maria Krogh

lämnade uppgifterna. Dessutom inhämtas av utredningen, att Maria Krogh

har å bank innestående cirka 5,000 kronor.

Länsstyrelsen, vars yttrande i ärendet avgivits före sökanden Gustaf Gottfrid

Wistrands frånfälle, har ansett utredningen i ärendet giva vid handen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

3

att det varit Hilma Maria Westranäs bestämda önskan, att hennes kvarlåtenskap

icke skulle tillfalla allmänna arvsfonden. Då hon emellertid icke

syntes hava uttalat någon mening örn hur det borde förfaras med hennes

efterlämnade förmögenhet, kunde det enligt länsstyrelsens åsikt med fog

ifrågasättas, huruvida hennes negativa inställning gentemot arvsfonden borde

tillmätas någon betydelse. Sökandena vore emellertid mindre väl situerade i

ekonomiskt avseende, och länsstyrelsen ansåge sig därför böra tillstyrka, att

till sökandena avstodes ett skäligt belopp. Då enligt tidigare beslut av Kungl.

Majit och riksdagen till den ende efterlämnade kusinen på mödernesidan,

Ejnar Israel Englundh, avståtts 10,000 kronor, ansåge länsstyrelsen att till

sökandena, som vore de enda efterlämnade kusinerna på fädernesidan, borde

avstås ett lika stort belopp, 10,000 kronor, att lika fördelas mellan dem.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att ämbetet

godkänt en av vederbörande god man avgiven redovisningsräkning, enligt

vilken till allmänna arvsfonden inlevererats 59,710 kronor 36 öre, utgörande

fonden tillkommande behållning i boet efter Hilma Maria Wistrand, varjämte

ämbetet vidare anfört följande:

Av verkställd släktutredning framgår, att Gustaf Gottfrid Wistrand och

Maria Adelia Krogh jämte en tredje person, Maria Josefina Lundgren, äro

den avlidnas enda enligt förut gällande arvsordning arvsberättigade släktingar

(kusiner) på fädernet. Maria Josefina Adolfina Lundgren har emellertid

numera avlidit och såsom ende dödsbodelägare efterlämnat sökanden

Maria Adelia Krogh, född Wistrand, såsom universell testamentstagare enligt

ett av kammaradvokatfiskalsämbetet den 18 juli 1938 godkänt testamente.

Enligt den efter Maria Josefina Adolfina Lundgren upprättade bouppteckningen

utgjorde behållningen i boet efter henne 3,198 kronor 92 öre.

Gustaf Gottfrid Wistrand har enligt vad som i ärendet visats avlidit den 15

oktober 1939. Av utredningen i övrigt framgår, att Maria Adelia Krogh, född

Wistrand, stått Hilma Maria Wistrand nära ävensom att hon lever i mindre

goda ekonomiska omständigheter. Stadgandet i 5 kapitlet 3 § lagen den 8

juni 1928 örn arv synes därför vara tillämpligt. Storleken av den andel av

kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande bör tillerkännas sökanden, synes

ämbetet, i likhet med vad länsstyrelsen i Västmanlands län föreslagit,

böra bestämmas till 5,000 kronor.

Den av Gustaf Gottfrid Wistrand gjorda ansökningen får genom hans Departementsfrånfälle

anses hava förfallit. Vad angår Maria Adelia Krogh synes hon, så- cl>efensom

myndigheterna föreslagit, böra komma i åtnjutande av någon del av

ifrågavarande kvarlåtenskap. Då hon är Hilma Maria Wistrands enda nu

levande kusin på fädernet, finner jag skäl föreligga för att till henne avstås

lika stort belopp, som tidigare avståtts till Hilma Maria Wistrands enda

efterlämnade kusin på mödernet, eller 10,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter förra liirarinnan Hilma Maria Wistrand från Västerås

må avstås ett belopp av 10,000 kronor till Maria Adelia

Krogh, född Wistrand.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

2:o.

Rätten till arv efter förre hemmansägaren Karl August Olofsson från

Nättraby socken. Förre hemmansägaren Karl August Olofsson från Tävetorp

i Nättraby socken, Blekinge län, vilken var född den 29 januari 1853,

avled den 25 juni 1937 utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. I bouppteckningen,

som utvisade en behållning av 3,175 kronor 99 öre, hade bland skulderna

upptagits ett belopp å 1,690 kronor, utgörande fordran av fru Hilda Olofsson

för vård av den avlidne m. m.

Med utlåtande den 15 juni 1940 har kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat

en till Kungl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Blekinge län med eget

yttrande den 8 mars 1939 till ämbetet insänd skrift, däri förenämnda Hilda

Olofsson och hennes man Edvin Olofsson i Gredby, Nättraby, anhållit, att

den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Karl August Olofsson

måtte avstås till förmån för dem.

Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört, att Karl August Olofsson

vid olika tillfällen uttalat sin önskan, att sökandena skulle erhålla hans kvarlåtenskap,

samt att anledningen härtill varit den, att sökandena under de

sista åren av Olofssons levnad lämnat honom vård. Vidare hava sökandena

åberopat, att de vore i små omständigheter och hade fem minderåriga barn

att försörja, varjämte de meddelat, att de, därest deras ansökning bifölles,

ämnade inköpa en tomt och därå uppföra en bostad åt familjen.

Fjärdingsmannen Sture Dahl i Nättraby har genom å ansökningshandlingen

gjord anteckning under edlig förpliktelse intygat, att sökandenas förenämnda

uppgift rörande den avlidnes önskan i fråga örn disponerandet av

hans kvarlåtenskap vore med sanningen överensstämmande.

Av handlingarna i ärendet inhämtas beträffande sökandena, bland annat,

att mannen Olofsson är 37 år och hustrun 36 år, att de hava fem barn, av

vilka det yngsta är 2 år och det äldsta tio år, att mannen försörjer sig som

jordbruksarbetare med en genomsnittlig inkomst av 30 kronor i veckan,

samt att sökandena förhyra en bostadslägenhet om två rum och kök för en

månadshyra av 25 kronor. Vidare inhämtas, att sökandena under de senaste

tio åren uppburit fattigvårdsunderstöd med tillhopa 321 kronor 5 öre från

Nättraby fattigvårdsstyrelse, men att fattigvårdsstyrelsen, efter av kammaradvokatfiskalsämbetet

gjord förfrågan, den 6 maj 1940 beslutat efterskänka

sin fordran för fattigvård hos makarna Olofsson.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande meddelat, bland annat, att länsstyrelsen

till komplettering av i ärendet verkställd utredning under hand inhämtat, att

sökandena avtalat om förvärv av den bostadslägenhet som de förhyrde, samt

att köpehandling härom upprättats den 25 februari 1939, därvid köpeskillingen

bestämts till 3,500 kronor för hus och ett jordområde om 1,000

kvadratmeter.

För egen del har länsstyrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen och i sammanhang

därmed, i likhet med landsfiskalen i orten, ifrågasatt, att arvs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

5

medlen lämnades sökandena under villkor att garanti vunnes för att desamma

komme att användas till avsett ändamål.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande — med förmälan att

ämbetet med hänsyn till den föreliggande ansökningen låtit anstå med indrivning

av ifrågavarande, allmänna arvsfonden tillfallna arv — anfört

bland annat följande:

Genom ämbetets försorg hava sökandena erhållit ersättning för under livstiden

åt den avlidne utfört arbete m. m. med tillhopa 1,950 kronor. Då av den

i ärendet verkställda utredningen får anses framgå att sökandena stått avlidne

Karl August Olofsson i livstiden nära samt att de befinna sig i små

ekonomiska omständigheter, anser ämbetet fog föreligga för ett avstående

av ifrågavarande arv till förmån för sökandena.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter finner jag skäligt, Departementsatt

allmänna arvsfondens rätt till ifrågavarande arv avstås till förmån för diefen.

sökandena.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfondens rätt till arv efter Karl August

Olofsson från Nättraby socken må avstås till förmån för jordbruksarbetaren

Edvin Olofsson och hans hustru Hilda Olofsson.

3:o.

Rätten till arv efter Simas Anna Ersdotter från Nås socken. Simas Anna

Ersdotter från Nås socken, Kopparbergs län, vilken var född den 2 februari

1853, avled den 7 april 1939 utan att, såvitt framgår av en efter henne den 5

och den 6 maj 1939 upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Behållningen i boet efter henne utgjorde enligt bouppteckningen

87,033 kronor 65 öre. Bland tillgångarna i boet har i bouppteckningen

upptagits en fordran hos Håkas Erik Eriksson, Nås, å 649 kronor

jämte tio års ränta härå enligt revers den 9 januari 1909 till Simas Erik

Ersson, som avled den 2 februari 1929 och vars hela kvarlåtenskap tillföll

hans syster, Simas Anna Ersdotter.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har Håkas Erik Eriksson anhållit örn

befrielse från skyldighet att till allmänna arvsfonden betala nämnda reversbelopp

jämte ränta.

Sökanden, som är född den 27 januari 1875 och äger en mindre jordbruksfastighet

inom Nås socken med ett taxeringsvärde av 5,800 kronor, har

till stöd för sin ansökning anfört bland annat:

Den gård, han ägde, hade förut tillhört hans morföräldrar. Hans far avled

år 1883, då sökanden var 8 år gammal. Morfadern dog år 1907. Strax före

morfaderns död blev den förfallna och skuldsatta gården överförd på sökanden.

Gården besvärades då av ett hypotekslån på 800 kronor, varjämte

varuskulder funnos hos flera handlande i orten. Dessutom måste sökanden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

övertaga ifrågavarande revers till Simas Erik Ersson, som utlånat beloppet

till sökandens morfader för inköp av en häst, vilket skett före sökandens

födelse. Genom arbete och största sparsamhet kunde sökanden emellertid

efter övertagandet av gården försörja sin mormor, mor och två systrar samt

lyckades så småningom betala varuskulderna och hypotekslånet. År 1919

ingick han giftermål och bebodde nu tillsammans med sin hustru den gamla

gården, sedan hans mormor och mor dött och systrarna lämnat hemmet.

Reversen till Simas Erik Ersson förföll den 27 juni 1928, enär under tio år

dessförinnan någon avbetalning ej gjorts å lånet, ej heller krav riktats mot

sökanden. Först efter preskriptionstidens utgång eller den 17 juni 1929

företeddes reversen, varvid sökanden betalade 10 kronor. Sedan allmänna

arvsfonden övertagit boet efter Simas Anna Ersson, hade sökanden den 11

maj 1939 åter blivit krävd på grund av reversen.

Enligt vid ansökningen fogat utdrag av inkomstlängden för år 1940 beträffande

Nås socken har sökanden icke för nämnda år taxerats vare sig

enligt kommunalskattelagen eller förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

över ansökningen hava, efter verkställd utredning, utlåtanden avgivits av

länsstyrelsen i Kopparbergs län den 8 oktober 1940 och av kammaradvokatfiskalsämbetet

den 27 november 1940.

Den för allmänna arvsfonden vid boutredningen efter Simas Anna Ersdotter

förordnade gode mannen har upplyst, att då bouppteckningen efter

Simas Erik Ersson förrättades den 27 mars 1929, boet därvid uppgavs av

Simas Anna Ersdotter samt att ifrågavarande revers icke upptogs såsom tillgång,

icke ens såsom osäker fordran, förmodligen beroende på att fordringen

då var preskriberad och ansågs värdelös. Under förmälan därjämte, att de

av Håkas Erik Eriksson lämnade uppgifterna syntes vara riktiga, har gode

mannen, med hänsyn till de omständigheter, under vilka reversen tillkommit

samt med kännedom om de kännbara ekonomiska svårigheter, Håkas

Erik Eriksson skulle råka i genom att erlägga likvid för reversen, tillstyrkt,

att Eriksson befriades från betalningsskyldighet för reversen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i sitt utlåtande yttrat:

Då ursprunglige ägaren till reversen Simas Erik Ersson låtit reversen förfalla

kan det tänkas, att han haft för avsikt att efterskänka skulden, ehuru

detta icke blivit uttryckligen meddelat Håkas Erik Eriksson. Under alla förhållanden

synes det icke vara tilltalande, att sökandens avbetalning med

10 kronor till Simas Anna Ersdotter den 17 juni 1929, efter det fordringen

preskriberats, skall medföra att återstående skuldbeloppet nu för allmänna

arvsfondens räkning avkräves honom. Att sökanden lever i brydsamma

ekonomiska förhållanden framgår, förutom av den i ärendet förebragta utredningen,

jämväl av hans innevarande år avgivna självdeklaration, enligt

vilken sökanden icke haft någon arbetsinkomst och icke äger annan tillgång

än fastigheten jämte några inventarier till densamma. Egendomen är icke

av den storlek, att den lämnar full försörjning åt ägaren. På grund av det

anförda får länsstyrelsen livligt förorda bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande anfört, att ämbetet, då

sökanden ej stått i något släktskapsförhållande till den avlidna eller, enligt

vad utredningen i ärendet gåve vid handen, eljest stått henne i livstiden nära,

ansåge bestämmelsen i 5 kap. 3 § lagen om arv den 8 juni 1928 icke vara å

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

7

förevarande fall tillämplig, samt hemställt, att ansökningen icke måtte föranleda

någon Kungl. Maj.ts vidare åtgärd.

Enligt å ifrågavarande revers gjorda anteckningar har å lånet avbetalts

den 21 november 1916 10 kronor, den 27 juni 1918 100 kronor och den 17

juni 1929 10 kronor.

I likhet med länsstyrelsen finner jag med hänsyn till vad i ärendet blivit Departementsupplyst,

att ifrågavarande fordringsbelopp, uppgående efter gjorda av- c e en4

betalningar till 529 kronor, jämte ränta bör efterskänkas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att allmänna arvsfonden genom arv efter Simas Anna

Ersdotter från Nås socken tillfallen fordran hos Håkas Erik

Eriksson å numera 529 kronor jämte ränta enligt revers den

9 januari 1909 må efterskänkas.

4:o.

Rätten till arv efter Brita (Britte) Charlotta Josefina Daun från Stockholm.

Brita (Britte) Charlotta Josefina Daun från Stockholm, vilken var född

den 21 augusti 1856, avled den 17 april 1934. Enligt en efter henne upprättad,

den 18 juli 1934 avslutad bouppteckning uppgick behållningen i boet

till 24,343 kronor 85 öre. I bouppteckningen uppgavs, att den avlidna icke

efterlämnat någon arvsberättigad släkting. I tillägg den 1 maj 1937 till bouppteckningen

antecknades, att den avlidna efterlämnat följande arvingar,

vilka vistades å okänd ort, nämligen fastrarna Johanna Charlotta Daun och

Anna Christina Daun samt farbrodern Carl Fredrik Daun, och beslöt med

anledning härav Stockholms rådhusrätt den 17 juni 1937, jämlikt 9 kap. 1 §

lagen den 8 juni 1928 om arv, att utfärda kungörelse om arvfallet efter Brita

(Britte) Charlotta Josefina Daun, vilken kungörelse infördes i allmänna tidningarna

den 26 juni 1937. Sedan en kusin till den avlidna hos Kungl. Maj:t

gjort framställning om erhållande av viss del av ifrågavarande arv, fann

Kungl. Maj:t genom beslut den 20 maj 1938 denna framställning icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär arvsmedlen ifråga — då fem år

ännu icke lupit till ända efter det förenämnda kungörelse varit införd i allmänna

tidningarna — icke kunde för det dåvarande anses tillkomma allmänna

arvsfonden.

Sedermera har emellertid utretts, att sagda i nämnda tilläggsbouppteckning

såsom arvingar upptagna personer avlidit före Brita Charlotta Josefina

Daun, vilkens kvarlåtenskap sålunda tillfallit allmänna arvsfonden; och har

ytterligare tillägg till bouppteckningen med anledning härav upprättats och

inregistrerats vid Stockholms rådhusrätt. Till arvsfonden har enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet

godkänd redovisningsräkning inlevererats 26,403

kronor 47 öre.

Med utlåtande den 30 juli 1940 har kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat

två till Kungl. Maj:t ställda, av Överståthållarämbetet med yttrande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

den 17 februari 1938 till kammaradvokatfiskalsämbetet insända ansökningar,

däri två kusiner till Brita Charlotta Josefina Daun, nämligen Anna Charlotta

Jonsson, född Svensson, och Fredrika Maria Juliana Svensson, båda i Stockholm,

anhållit att av ifrågavarande, allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskap

måtte till vardera av dem avstås så stor del, som enligt äldre arvslag

bort tillkomma dem.

Genom beslut denna dag har Kungl. Majit funnit den av Anna Charlotta

Jonsson gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Fredrika Maria Juliana Svensson har till stöd för sin ansökning anfört, att

hon, som vore född den 19 september 1866, för sitt uppehälle vore huvudsakligen

hänvisad till den ringa inkomst hon kunde förvärva såsom försäljningsombud

för en firma i Stockholm.

Av den utredning, som Överståthållarämbetet i ärendet verkställt, inhämtas,

att Fredrika Maria Juliana Svenssons förtjänst, som hon erhållit genom

sin verksamhet såsom försäljningsombud, de senaste åren endast uppgått

till omkring 1,000 kronor för år, att hon från välgörenhetsinrättningar uppbure

understöd med tillhopa omkring 150 kronor årligen, att hon ägde ett

sparkapital å 500 kronor samt att hon för år 1936 taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för ett belopp av 780 kronor.

Av verkställd släktutredning framgår, att den avlidna efterlämnat kusiner

såväl å mödernet som å fädernet, att kusinerna å fädernet, däribland Fredrika

Maria Juliana Svensson, äro fördelade på två grenar, samt att Fredrika

Maria Juliana Svensson har ett syskon i livet.

Överståthållarämbetet har ansett sig böra tillstyrka Fredrika Maria Juliana

Svenssons ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande framhållit, att Fredrika

Maria Juliana Svensson befunne sig i små ekonomiska omständigheter. Stadgandet

i 5 kap. 3 § lagen om arv den 8 juni 1928 finge anses vara tillämpligt

å henne. Det funnes alltså fog för ett efterskänkande till förmån för henne

av viss del av kvarlåtenskapen. Beträffande storleken av den andel av kvarlåtenskapen,

som vid ett efterskänkande borde tillerkännas Fredrika Maria

Juliana Svensson, syntes den arvsordning, som gällt, innan nyssnämnda lag

trätt i kraft, utgöra en lämplig grundval för beräkningen av denna andel.

Enligt sagda arvsordning skulle hon hava bekommit en åttondel av behållningen

i boet efter den avlidna.

Med hänsyn till vad i ärendet upplysts rörande Fredrika Maria Juliana

Svenssons ekonomiska förhållanden synes mig billigt, att hennes ansökning

vinner beaktande. Mot kammaradvokatfiskalsämbetets förslag i fråga om

den andel av kvarlåtenskapen i boet efter Brita Charlotta Josefina Daun, som

bör efterskänkas, har jag icke något att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en åttondel av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Brita (Britte) Charlotta Josefina Daun från

Stockholm må avstås till Fredrika Maria Juliana Svensson.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 132.

9

5:o.

Rätten till arv efter förre arrendetorparen Johan Björklund från Överlännäs

socken. Den 2 februari 1937 avled förre arrendetorparen Johan

Björklund från Holms säteri i Överlännäs socken, Västernorrlands län, vilken

var född den 21 januari 1857, utan att, såvitt en efter honom den 26

februari 1937 upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad

släkting. Av bouppteckningen framgår, att tillgångarna i boet uppgingo

till 6,026 kronor 19 öre och skulderna till 3,641 kronor 27 öre, på grund

varav behållningen utgjorde 2,384 kronor 92 öre. Bland skulderna upptogs

i bouppteckningen ett belopp av 3,000 kronor, utgörande hushållerskan Brita

Katarina Melanders uppgivna fordran för ej uttagen lön de sista tio åren av

Björklunds levnad efter en beräknad månadslön av 25 kronor.

Med utlåtande den 21 februari 1941 har kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat två till Kungl. Majit ställda, av länsstyrelsen i Västernorrlands

län jämte yttrande av den 9 november 1937 till ämbetet insända skrifter, däri

förenämnda Brita Katarina Melander i Överlännäs och torparen Per Johan

Persson i östbydal anhållit, att arvet efter Björklund måtte avstås till envar

av dem.

Genom beslut denna dag har Kungl. Majit funnit den av Persson gjorda

ansökningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Brita Katarina Melander, som är född den 12 maj 1854, har till stöd för

sin ansökning anfört, att hon under 47 år varit anställd som hushållerska hos

Björklund samt att hon de första trettio åren åtnjutit en mindre lön, men att

hon under de sista sjutton åren av sin anställning hos Björklund icke uppburit

någon kontant lön. Hon ansåge sig därför kunna göra anspråk på utfående

av en lön av 25 kronor per månad under sistberörda 17 år, även om

hon lagligen icke ägde rätt till utkrävande av lön för längre tid än de sista

tio åren av sin nämnda anställning.

I ett å ansökningen tecknat intyg hava två personer i orten förklarat, att de

besparingar, som Björklund gjort, endast kunnat ske genom Brita Katarina

Melanders arbetsamhet och därigenom att hon under många år ej åtnjutit

någon lön samt att det torde hava varit Björklunds mening, att sökanden

skulle erhålla hans kvarlåtenskap.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att landsfiskalen Ivar

Blomqvist i Undrom, som förordnats till god man för allmänna arvsfonden

vid boutredningen efter Björklund, på anmodan av kammaradvokatfiskalsämbetet

verkställt utredning till utrönande av befogenheten av sökandens

uti boet bevakade lönefordran å 3,000 kronor, därvid han hållit förhör med,

förutom sökanden, fem personer. Enligt det därvid förda förhörsprotokollet

har sökanden varit mycket arbetsam och plikttrogen samt tillika så sparsam

vid skötseln av Björklunds hem, att hon i väsentlig mån möjliggjort

för Björklund att spara. Därjämte inhämtas av protokollet, att sökanden från

år 1890, då hon tillträdde platsen som hushållerska hos Björklund, till år

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1920 uppburit kontant lön av 100 kronor för år, varefter hon icke uttagit

någon lön av Björklund. Sökanden yttrade för sin del vid förhöret, att hon i

sitt innersta hyst den förhoppningen, att Björklund skulle skriva testamente

till förmån för henne, men att hon icke kommit sig för att bedja därom. Vidare

meddelade sökanden, att Björklund under hela sista året av sin levnad

varit sängliggande och mycket sjuk. Rörande sin ekonomiska ställning uppgav

sökanden, att hon ägde ett sparkapital på »ett par tusen kronor», av

vilka medel hon ägt en del redan då hon börjat sin anställning hos Björklund.

Enligt vad i ärendet meddelats, har sökanden för år 1940 ej taxerats till

kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Med överlämnande av sagda förhörsprotokoll anförde Blomqvist i yttrande

den 3 september 1937 till kammaradvokatfiskalsämbetet, att av utredningen

och förhållandena i övrigt syntes framgå att Björklund icke haft för avsikt

att skriva testamente till förmån för Melander samt att hon, såvitt han kunde

förstå, juridiskt sett icke kunde göra gällande någon rätt till innestående lön.

Starka billighetsskäl syntes honom emellertid tala för att Melander erhölle

gottgörelse i någon form för sitt trofasta arbete och sin aldrig svikande omsorg

örn den avlidne och dennes hus. Med hänsyn till förhållandena syntes

den ursprungliga lönen eller 100 kronor för år kunna läggas till grund för

beräkning härutinnan och 1,700 kronor utgöra ett skäligt ersättningsbelopp.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande anfört, att av verkställda utredningar framginge,

att Brita Katarina Melander genom sitt arbete i Björklunds hem, för

vilket arbete ingen eller ringa lön åtnjutits, i väsentlig grad finge anses hava

bidragit till att behållning i boet förefunnits. Länsstyrelsen ansåge sig därför

böra tillstyrka bifall till ansökningen på så sätt, att sökanden tillerkändes

skälig del av behållningen i boet efter Björklund.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat dels att gode

mannen för allmänna arvsfonden den 5 augusti 1938 till fonden inlevererat

ett belopp av 3,842 kronor 44 öre enligt av ämbetet godkänd redovisningsräkning,

dels ock att ämbetet, då Brita Katarina Melander under åtskilliga

år mot slutet av Björklunds levnad syntes hava förestått dennes hushåll utan

att hava erhållit någon kontant lön, genom beslut den 29 juni 1938 medgivit,

att av kvarlåtenskapen efter Björklund finge till henne utbetalas ett med hänsyn

till den tidigare till henne utgående lönen beräknat belopp av sammanlagt

1,200 kronor för de sista tio åren av Björklunds levnad. Ämbetet har vidare

anfört följande:

Då av i ärendet verkställd utredning får anses framgå, att sökanden Melander

stått den avlidne i livstiden nära samt att hon befinner sig i jämförelsevis

blygsamma ekonomiska omständigheter, anser ämbetet fog förefinnas för eif

avstående av så stort belopp av ifrågavarande kvarlåtenskap till förmån för

henne, att detta belopp tillsammans med det av ämbetet medgivna beloppet,

1,200 kronor, uppgår till 3,000 kronor, vilket sistnämnda belopp av sökanden

Melander uppgivits såsom fordran vid bouppteckningen efter Björklund. Ämbetet

tillstyrker därför, att ett belopp av 1,800 kronor avstås av ifrågavarande

kvarlåtenskap till förmån för sökanden Melander.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 132.

11

I ärendet är utrett, att Brita Katarina Melander varit i tjänst hos Björklund Departementsåsom

hushållerska från år 1890 intill dennes död, samt att hon till år 1920 diefen.

åtnjutit en kontant lön av 100 kronor för år, varefter hon ej uttagit lön.

Vidare framgår av handlingarna, att Brita Katarina Melander genom sitt

arbete hos Björklund och därigenom att hon uppburit så ringa lön i väsentlig

grad bidragit till behållningen i boet efter honom. Då därjämte Brita

Katarina Melander måste anses hava stått den avlidne i livstiden nära samt

befinner sig i små ekonomiska omständigheter, synas starka skäl tala för att

hela kvarlåtenskapen efter Björklund efterskänkes till förmån för henne.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter förre arrendetorparen Johan Björklund från Överlännäs

socken må avstås till Brita Katarina Melander.

6:o.

Rätten till arv efter slöjdhandlaren Klas Albin Sahlberg från Kalmar.

Slöjdhandlaren Klas Albin Sahlberg från Kalmar, vilken var född den 16

december 1861, avled den 13 maj 1939 utan att, såvitt framgår av en efter

honom upprättad bouppteckning, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

Behållningen i boet efter honom uppgick enligt bouppteckningen till 119,213

kronor 42 öre.

Med utlåtande den 11 oktober 1939 har länsstyrelsen i Kalmar län överlämnat

en till Kungl. Majit ställd skrift, däri hushållerskan Ester Maria Möller

i Kalmar anhållit, att av den avlidnes kvarlåtenskap ett belopp av 5,000

kronor måtte avstås till hennes förmån. Till stöd för ansökningen har sökanden,

som är född den 20 november 1877, anfört bland annat, att hon varit

i tjänst hos Sahlberg under sammanlagt tio år mot en kontant lön av

30 kronor i månaden, att hennes ekonomiska ställning vore dålig samt att

hennes arbetsförmåga vore betydligt nedsatt.

Av genom länsstyrelsens försorg verkställd utredning inhämtas, att sökanden

innehaft sin nämnda anställning hos Sahlberg dels från våren 1925 till

november 1933, dels från augusti 1938 till Sahlbergs död, samt att hennes

enda tillgångar utgjordes av å sparbanksbok innestående 944 kronor 56 öre.

Länsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att Sahlberg, såvitt länsstyrelsen

hade sig bekant, icke under livstiden uttalat någon avsikt att bereda sökanden

tryggad ålderdom. Under sådana förhållanden och då sökandens senaste

anställning hos Sahlberg belöpte sig till allenast cirka ett år, syntes inga starkare

skäl tala för bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 8 mars 1940 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat en av stadsfiskalen i Kalmar avgiven

rapport över förhör, som han på begäran av ämbetet om utredning, huruvida

sökanden stått den avlidne i livstiden nära, hållit med tvenne perso
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

ner, vilka känt den avlidne sedan lång tid tillbaka. Enligt rapporten skulle

Sahlberg haft mycket svårt att få någon hushållerska att stanna någon

längre tid hos honom. Sökanden hade varit den enda, med vilken han kommit

överens och som skött hans hem till belåtenhet.

Enligt ett vid rapporten fogat läkarintyg har sökanden på grund av sjukdom

höggradigt nedsatt förvärvsförmåga.

Kammaradvokatfiskalsåmbetet har i sitt utlåtande, under förmälan bland

annat, att dödsboet efter Sahlberg vore föremål för utredning samt att några

medel efter honom icke till allmänna arvsfonden inlevererats, vidare anfört

följande:

Vad angår den föreliggande ansökningen, synes av den i ärendet verkställda

utredningen framgå, att sökanden kan sägas hava stått den avlidne i livstiden

nära. Med hänsyn härtill och då hon jämväl befinner sig i torftiga ekonomiska

omständigheter, får stadgandet i 5 kap. 3 § lagen örn arv den 8 juni

1928 anses vara i ärendet tillämpligt. Fog torde därför finnas för ett efterskänkande

till hennes förmån av allmänna arvsfondens rätt till viss del av

kvarlåtenskapen efter den avlidne och anser ämbetet, att till henne bör avstås

ett engångsbelopp, vilket skäligen synes kunna bestämmas till av henne

begärda 5,000 kronor.

Departements- På grund av vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att någon del av ifråchefen.

gavarande kvarlåtenskap avstås till sökanden. Med hänsyn till den relativt

korta tid hon varit anställd hos Sahlberg torde denna del skäligen icke böra

bestämmas till högre belopp än 2,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillkommande kvarlåtenskapen

efter slöjdhandlaren Klas Albin Sahlberg från Kalmar

ett belopp av 2,000 kronor må avstås till Ester Maria

Möller.

7 :o.

Rätten till arv efter Hulda Teresia Andersson från Stockholm. Hulda

Teresia Andersson från Stockholm, vilken var född den 19 april 1864, avled

den 7 augusti 1938 utan att, såvitt en efter henne upprättad bouppteckning

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting.

I bouppteckningen upptogos tillgångar till ett värde av 984 kronor 35 öre

samt skulder till ett belopp av 1,094 kronor 70 öre, varför alltså förelåg en

brist i boet å 110 kronor 35 öre. Bland boets skulder ingick en post å 450

kronor, avseende skuld till Ellen Frida Teresia Johansson för skötsel av den

avlidnas hem.

I en till Kungl. Majit ställd, den 30 november 1939 till finansdepartementet

inkommen skrift har Ellen Frida Teresia Johansson, som är född den 4

mars 1885 och dotter utom äktenskap till en broder till den avlidna, anhållit,

att kvarlåtenskapen efter Hulda Teresia Andersson, vilken endast bestode av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

13

en för den avlidnas räkning med boets medel inköpt umgrav å Norra kyrkogården

i Stockholm, måtte avstås till förmån för sökanden.

Sökanden har uppgivit, att kostnaden för inköp av urngraven inginge i

den i bouppteckningen upptagna posten för begravningskostnader. Till stöd

för ansökningen har sökanden bl. a. framhållit, att hon, som blivit uppfostrad

i den avlidnas föräldrars hem, på äldre dagar sammanbott med Hulda

Teresia Andersson och vårdat henne allt intill hennes död, samt att den avlidna

förklarat, att sökanden självfallet vöre hennes rättmätige arvtagare.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet den 20 januari

och av kammaradvokatfiskalsämbetet den 8 mars 1940.

Enligt en vid överståthållarämbetets utlåtande fogad rapport över förhör

med sökanden har hon uppgivit bland annat följande:

Hulda Teresia Andersson hade i livstiden uttalat en önskan att vid sin död

bliva begravd å Norra kyrkogården. I anledning härav hade sökanden vid

hennes död för 200 kronor av boets medel inköpt ifrågavarande urngrav,

vari den avlidnas stoft numera nedsatts. Urngraven rymde enligt vad som

uppgivits för sökanden plats för nio urnor. Av förbiseende och bristande

kännedom örn gällande föreskrifter hade sökanden vid inköpet av gravplatsen

ej antecknat densamma för den avlidna och sig gemensamt, enär sökanden

trott, att hon, såsom nära släkting till den avlidna, skulle ändock få begravas

där.

Överståthållarämbetet har tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört bland annat:

Enligt av ämbetet den 9 mars 1939 godkänd slutredovisning av dödsboet

har någon behållning icke tillförts allmänna arvsfonden. Bland boets skulder

har upptagits en till 339 kronor 65 öre nedskriven fordran av sökanden å

450 kronor för skötsel av den avlidnas hem och vård under hennes sista sjukdom.

Boets behållning utgöres sålunda endast av ifrågavarande urngrav.

I ärendet torde få anses framgå, att sökanden stått den avlidna i livstiden

synnerligen nära, varför stadgandet i 5 kap. 3 § lagen om arv lärer vara

tillämpligt. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts hemställer ämbetet, att

Kungl. Majit matte i proposition föreslå riksdagen för sin del medgiva, att

rätt allmänna arvsfonden kan äga till ifrågavarande urngrav måtte efterskänkas

till förmån för sökanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit Departements.

matte toresia riksdagen medgiva chefen.

att den rätt allmänna arvsfonden kan äga till en urngrav,

som inköpts med i boet efter Hulda Teresia Andersson från

Stockholm ingående medel, må avstås till Ellen Frida Teresia

Johansson.

8:o.

Rätten till arv efter stenarbetaren Carl Alfrid Johansson-Älvsborgaren

från Svenljunga socken. Stenarbetaren Carl Alfrid Johansson-Älvsborgaren

från Svenljunga socken, Älvsborgs län, vilken var född den''24 november

1864, avled den 13 november 1938 utan att, såvitt en efter honom upprättad

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunni. Maj-.ts proposition nr 132.

bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Enligt bouppteckningen

uppgick behållningen i boet efter honom till 55,904 kronor

48 öre. Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet godkänt ett av den avlidne den

21 januari 1933 upprättat testamente, varigenom han borttestamenterat 20,000

kronor, har Kungl. Majit efter framställning av ämbetet genom beslut den 9

juni 1939, med stöd av 5 kap. 2 § lagen den 8 juni 1928 om arv, förklarat,

att klander icke skulle för allmänna arvsfondens räkning äga rum mot ett

av den avlidne den 25 juni 1937 gjort tillägg till förenämnda testamente,

varigenom han borttestamenterat ytterligare 20,000 kronor. Efter det nämnda

belopp om tillhopa 40,000 kronor utbetalats, har till allmänna arvsfonden

inlevererats ett belopp av 14,653 kronor 80 öre, utgörande fonden tillkommande

behållning i boet efter den avlidne.

Med utlåtande den 21 juni 1940 har kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat

en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Älvsborgs län ingiven

och av länsstyrelsen med eget yttrande den 7 december 1939 jämte införskaffad

utredning till ämbetet insänd skrift, däri änkan Hulda Serafia Mattsson

i Tureberg gjort framställning i syfte att någon del av kvarlåtenskapen,

om möjligt i form av livränta, måtte avstås till henne, som vore den avlidnes

utom äktenskap födda dotter.

Av ett vid ansökningen fogat utdrag av Svenljunga församlings födelseoch

dopbok framgår, att sökanden är född den 2 december 1888 utom äktenskap

samt att såsom hennes föräldrar antecknats Carl Alfrid Johansson och

Sigfrida Elvira Emanuelsdotter.

Sökanden har till stöd för sin ansökning anfört, bland annat, att hon, som

sedan år 1933 vore änka efter plåtslagaren Karl Edvard Mattsson, med vilken

hon hade två döttrar, respektive 26 och 31 år gamla, numera vore sjuklig

och medellös. Någon hjälp från sina döttrar kunde hon ej påräkna. Hittills

hade hon försörjt sig såsom tidningsbud, men på grund av sjuklighet

trodde hon sig icke kunna fortsätta därmed.

Av utredningen i ärendet inhämtas, dels att sökandens moder Sigfrida Elvira

Emanuelsdotter, som är född 1862, vid förhör uppgivit, att stenarbetaren

Carl Alfrid Johansson och hon, vilka under åren 1884—1888 tjänat hos

samme arbetsgivare, varit trolovade, men att knappast någon person nu funnes

i livet, som kunde styrka detta, dels ock att en kvinnlig kusin till Carl

Alfrid Johansson vid förhör uppgivit, att hon under sin vistelse i Svenljunga

under åren 1884—1888 varit mycket tillsammans med Johansson och Elvira

Emanuelsdotter, vilka under denna tid varit »fästfolk», att hon vid några tillfällen

genom deras yttranden förstått, att de ämnade ingå äktenskap med

varandra, samt att hon sedermera någon gång under år 1906 i Svenljunga

sammanträffat med Johansson, vilken därvid på hennes fråga, örn han inte

borde tänka på Elvira Emanuelsdotter och dennas dotter, som han ju vore

fader till, svarat, att han betalt understöd till dem och att han därför icke

hade med dem att göra.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har anfört, att utredningen i ärendet syntes

innefatta sannolika skäl för att sökanden vore dotter till arvlåtaren och möj
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

15

ligen att anse som trolovningsbam. Med hänsyn härtill och till övriga upplysta

omständigheter syntes billighetsskäl tala för att sökandens hemställan

i lämplig utsträckning och på lämpligt sätt bifölles.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har anfört följande:

Av utredningen i ärendet framgår, att sökanden Hulda Serafia Mattsson är

född utom äktenskap den 2 december 1888 i Svenljunga församling, att såsom

föräldrar uppgivits Carl Alfrid Johansson och Sigfrida Elvira Emanuelsdotter

samt att sökanden är änka, medellös och sjuklig. Då sålunda enligt

ämbetets mening starka billighetsskäl tala för ett tillmötesgående av sökandens

framställning, anser sig ämbetet kunna tillstyrka, att viss del av ifrågavarande

arv efterskänkes till förmån för henne. Beträffande storleken åv det

belopp, som sålunda skulle efterskänkas, ävensom sättet för dess utbetalande

finner ämbetet lämpligast, att i enlighet med av sökanden uttalat önskemål

visst belopp av sagda kvarlåtenskap överföres till den genom Kungl. Maj:ts

beslut den 11 september 1931 inrättade, under statskontorets förvaltning

stående »Allmänna arvsfondens livräntefond» för beredande av livränta åt

sökanden, och föreslår ämbetet, att detta belopp må beräknas till ungefär

tre fjärdedelar av det fonden tillgodoförda beloppet eller i runt tal 10,000

kronor. Ämbetet föreslår därjämte att tidpunkten, varifrån livräntan angives

skola utgå, bestämmes till den 1 januari 1940. Ämbetet hemställer alltså, att

Kungl. Maj :t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen medgiva, att

av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Carl Alfrid

Johansson-Älvsborgaren från Svenljunga socken måtte till ovannämnda livräntefond

överföras ett belopp av 10,000 kronor, varav avkastningen skall

såsom livränta utgå till sökanden från och med den 1 januari 1940 under

hennes återstående livstid, och lärer Kungl. Maj :t tillika vilja föreskriva att

de i Kungl. Majlis förenämnda beslut den 11 september 1931 givna föreskrifter

skola i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande nu omförmälda

kapitalavsättning och därav utgående livränta.

Pensionsstyrelsen har, på förfrågan från finansdepartementet örn möjligheten

att bereda sökanden livränta genom inbetalning av det föreslagna beloppet

till försäkring enligt 35 § lagen om folkpensionering, i skrivelse den

7 januari 1941 meddelat, att därest ett belopp av 10,000 kronor kunde erläggas

till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring under berörda januari månad

för att tillförsäkra en kvinna, som vore född den 2 december 1888 och

som ej vore till arbete varaktigt oförmögen, en omedelbart utgående livränta,

densamma skulle — med tillämpning av försäkringstekniska grunder som i

möjligaste mån anslöte sig till de för den frivilliga försäkringen fastställda

— utgå med 547 kronor per år från och med den 1 januari 1941 till och

med den månad, under vilken den försäkrade avlede.

För egen del finner jag billighetsskäl tala för att viss del av ifrågavarande Departementsallmänna

arvsfonden tillfallna kvarlåtenskap användes till beredande av un- c,"frn
derstöd

åt sökanden i form av en livränta under bennes återstående livstid.

I överensstämmelse med vad som under senare år plägat ske i liknande fall

torde den anordningen böra vidtagas att för ändamålet erforderligt kapitalbelopp

överföres till den av kammaradvokatfiskalsämbetet omnämnda livräntefonden,

varefter statskontoret skall hava att från fonden gälda livräntan.

Denna synes med hänsyn till omständigheterna i ärendet skäligen böra

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

bestämmas till ett belopp, som ungefärligen motsvarar vad som skulle utgå

vid inbetalning av ett belopp av 10,000 kronor till pensionsstyrelsens på frivilliga

avgifter grundade försäkring. Jag föreslår därför, att livräntebeloppet

bestämmes till 500 kronor. Livräntan synes böra utgå från och med den 1

januari 1941.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter stenarbetaren Carl Alfrid Johansson-Älvsborgaren från

Svenljunga socken må avstås vad som erfordras för beredande

av livränta åt änkan Hulda Serafia Mattsson med 500

kronor örn året från och med den 1 januari 1941 under hennes

återstående livstid.

9:o.

Rätten till arv efter förre lantbrevbäraren Svante Leonard Berglund från

Järnboås socken. Förre lantbrevbäraren Svante Leonard Berglund från

Järnboås socken, Örebro län, vilken var född den 21 januari 1868, avled den

23 november 1938 utan att, såvitt en efter honom den 15 februari 1939 upprättad

bouppteckning utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen

i boet uppgick enligt bouppteckningen till 17,718 kronor 44 öre.

Till allmänna arvsfonden har inlevererats dels av länsstyrelsen i örebro län

den 5 april 1940 ett belopp av 937 kronor 64 öre, utgörande behållna köpeskillingen

för en dödsboet tillhörig fastighet, dels ock av den för allmänna

arvsfonden vid boutredningen efter den avlidne förordnade gode mannen den

7 juni 1940 ett belopp av 17,810 kronor 30 öre, utgörande behållningen av

boets lösa egendom enligt en av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd slutredovisning

för boets förvaltning.

I en till Kungl. Majit ställd, till länsstyrelsen i Örebro län den 10 mars

1939 inkommen skrift hava förre byggnadsarbetaren Carl Johan Funke i

örebro samt förre garvaren Alfred Lundberg och dennes syster hushållerskan

Hulda Lundberg, båda i Vadstena, anhållit, att det arv, som tillfallit allmänna

arvsfonden efter Svante Leonard Berglund, måtte avstås, antingen

helt eller delvis, till förmån för sökandena.

Till stöd för ansökningen hava sökandena bland annat åberopat, att de

vore kusiner till den avlidne.

Efter verkställd utredning samt efter inhämtande av yttranden från magistraten

i örebro och, såvitt angår Alfred Lundberg och Hulda Lundberg,

från länsstyrelsen i Östergötlands län, har länsstyrelsen i örebro län med

yttrande den 6 juni 1939 till kammaradvokatfiskalsämbetet insänt handlingarna

i ärendet, varefter ämbetet, efter att hava införskaffat ytterligare

utredning, jämte eget utlåtande den 31 augusti 1940 överlämnat handlingarna

till Kungl. Majit.

Genom beslut denna dag har Kungl. Majit funnit förevarande ansökning,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

17

såvitt den avser Carl Johan Funke och Alfred Lundberg, icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande Hulda Lundberg inhämtas av utredningen bland annat följande:
Hon

är född 1865 och ogift samt har under flera års tid bott hos sin bror

Alfred Lundberg och skött dennes hushåll. Under de senaste fjorton åren

har hon icke uppburit någon kontant lön av sin bror. År 1925 hade hon ägt

ett mindre sparkapital, som hon emellertid förlorade i samband med broderns

konkurs. Från och med maj månad 1938 åtnjuter hon folkpension

med 27 kronor 30 öre för månad. På grund av nedsatt synförmåga och avtagande

kroppskrafter är hon numera oförmögen att utföra något nämnvärt

arbete.

Den i ärendet verkställda släktutredningen, som dock icke blivit fullständig,

enär släktingar å fädernet icke kunnat anträffas, visar, att den avlidne

efterlämnat kusiner å mödernet, däribland Hulda Lundberg, fördelade på

tre grenar, samt att Hulda Lundberg har två syskon i livet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i sitt yttrande till länsstyrelsen i

Örebro län förklarat sig intet hava att erinra mot bifall till ansökningen i

vad den anginge Hulda Lundberg.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt berörda yttrande anfört:

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att Hulda Lundberg

uppnått en ålder av 75 år, lider av nedsatt synförmåga samt befinner sig i

fattiga omständigheter. Stadgandet i 5 kap. 3 § i lagen den 8 juni 1928 örn

arv får därför anses vara tillämpligt å henne, varför ämbetet anser ansökningen,

i vad den rör henne, vara förtjänt av beaktande. Beträffande storleken

av den andel av kvarlåtenskapen, som vid ett efterskänkande bör tillerkännas

denna sökande, utgör enligt ämbetets mening den arvsordning, som

gällt innan nyssnämnda lag trätt i kraft, en lämplig grundval för beräkning

av denna andel. Enligt denna arvsordning skulle Hulda Lundberg hava bekommit

en adertonde! av behållningen i boet efter avlidne Svante Leonard

Berglund.

I likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet tillstyrker jag, att till Hulda DepartementsLundberg

avstås så stor del av ifrågavarande kvarlåtenskap, som skulle hava chefen.

tillkommit henne, därest den före år 1929 gällande arvsordningen varit i förevarande

fall tillämplig.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en adertonde! av den allmänna arvsfonden tillfallna

kvarlåtenskapen efter förre lantbrevbäraren Svante Leonard

Berglund från Järnboås socken må avstås till Hulda Lundberg.

10 :o.

Rätten till arv efter förre lantbrukaren Nils Rasmusson från Fjälkinge

socken. Förre lantbrukaren Nils Rasmusson från Fjälkinge socken, Kristianstads

län, vilken var född den 15 december 1871, avled den 13 juni 1938

utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning, efterBihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 132—133.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

lämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen i boet efter honom uppgick

enligt bouppteckningen till 83,444 kronor 75 öre.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 26 juli 1939 dagtecknad skrift hava lantbrukaren

Nils Nilsson och hans hustru Anna Nilsson i Flodala, Fjälkinge,

under förmälan att Anna Nilsson vore kusin till Nils Rasmusson, anfört följande:
Rasmusson,

som vid olika tillfällen lämnat dem ekonomiskt bistånd, hade

visat särskilt intresse för makarnas sex söner och uttryckligen förklarat, att

han ämnade lämna även dem ekonomisk hjälp. Han hade emellertid den

11 juni 1938 drabbats av hjärnblödning och avlidit utan att ha återfått medvetandet,

till följd varav han därefter icke kunnat vidtaga några som helst

dispositioner angående sin kvarlåtenskap. Då sökandena på grund av ekonomiska

svårigheter icke kunnat skaffa sina söner den utbildning, som för

deras framtida verksamhet och utkomstmöjlighet vore erforderlig, hemställde

de, att av den allmänna arvsfonden efter Rasmusson tillfallna kvarlåtenskapen

måtte till sökandenas söner Nils Arne Bertil, född 1912, Per Börje Helmer,

född 1914, Erik Allan Birger, född 1916, Sven Rune Lennart, född 1919,

samt Karl Otto Gunnar och Karl Ebbe Ragnar, båda födda 1922, för deras

fortsatta utbildning avstås så stor del, som skulle tillkommit Anna Nilsson,

därest tidigare arvsordning varit gällande.

Vidare hava i en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 juli 1939 dagtecknad skrift

änkan Kerstin Trulsson, född Persson, i Horna, Åhus socken, och Nils Persson

i Bromölla såsom förmyndare för Karl Persson i Horna anhållit, att

av ifrågavarande, allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskap måtte till

Kerstin Trulsson och Karl Persson, vilka vore kusiner till Rasmusson, avstås

skäliga belopp för tryggande av deras ålderdomsförsörjning, förslagsvis 5,000

kronor till vardera.

Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört bland annat:

Karl Persson, som vore född 1882, hade sedan barndomen varit sinnesslö

och vore enligt läkarintyg fullständigt arbetsoförmögen. Sedan föräldrarnas

bortgång hade han vistats hos systern Kerstin Trulsson och vårdats av henne.

Kerstin Trulsson, född 1869, vore numera sjuklig, och hennes arbetsförmåga

vore, såsom läkarintyg utvisade, betydligt nedsatt. Nils Rasmusson hade varit

mycket hjälpsam mot sina kusiner Kerstin och Karl. År 1932 hade han till

dem och en numera avliden syster till dem såsom gåva överlämnat 5,000

kronor. Sedan såväl Rasmusson som en broder till dem, vilken även lämnat

dem ekonomisk hjälp, avlidit, vore Karl Perssons och Kerstin Trulssons ekonomiska

ställning mycket brydsam. Karl Perssons kapital uppginge vid utgången

av år 1938 till allenast 1,162 kronor 44 öre, och Kerstin Trulssons

förmögenhet uppginge vid samma tid till 8,969 kronor 16 öre, varav 8,000

kronor utgjordes av fastigheter, vilka förutom husrum åt henne och hennes

broder Karl allenast gåve en årlig nettoavkastning av 125 kronor.

över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Kristianstads

län den 27 september och den 15 november 1939 samt av kammaradvokatfiskalsämbetet

den 31 december 1940. Länsstyrelsen har vid sina utlåtanden

fogat från vederbörande landsfiskaler inhämtade yttranden, varjämte

såväl länsstyrelsen som ämbetet föranstaltat om närmare utredning i ärendet.

Utredningen bekräftar i allt väsentligt de uppgifter, som lämnats till stöd

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

19

för ansökningarna. Vidkommande Karl Persson har utöver vad som meddelats

i ansökningen, som rörer honom, upplysts, att han åtnjuter folkpension

med 310 kronor för år.

Med anledning av makarna Nilssons ansökning har länsstyrelsen yttrat, att

länsstyrelsen funne sig, på grund av vad i ärendet blivit utrett, böra tillstyrka

bifall till ansökningen på det sätt, att till sökandenas sex barn, med lika fördelning

dem emellan, avstodes så stor del av ifrågavarande kvarlåtenskap, som

skulle hava tillkommit Anna Nilsson, därest den före år 1929 gällande arvsordningen

varit i förevarande fall tillämplig.

I sitt utlåtande i anledning av den av Kerstin Trulsson och Nils Persson

gjorda ansökningen har länsstyrelsen anfört bland annat:

Ehuru sökandenas framställning synes länsstyrelsen i viss grad värd beaktande

med hänsyn till Karl Perssons och Kerstin Trulssons bristande förmåga

att genom arbete försörja sig, anser sig länsstyrelsen dock icke kunna tillstyrka

bifall till framställningen, åtminstone icke i den utsträckning, som

sökandena föreslagit. Karl Perssons behov synas vara nödtorftigt tillgodosedda

genom den folkpension, han åtnjuter, samt det kapital, han äger. Vad

Kerstin Trulsson beträffar, skulle enligt länsstyrelsens mening möjligen kunna

ifrågakomma, att av Nils Rasmussons kvarlåtenskap avsattes ett belopp

för beredande av livränta åt henne med förslagsvis 300 kronor om året under

hennes återstående livstid.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att av arvet

efter Nils Rasmusson till allmänna arvsfonden, efter vissa avdrag, inlevererats

83,939 kronor 4 öre, som torde tillkomma fonden. Ett mindre belopp

torde ytterligare komma att tillföras fonden. Därjämte har ämbetet anfört

huvudsakligen följande:

Av den i ärendet verkställda släktutredningen framgår, bland annat, att

Nils Rasmusson vid sin död efterlämnat å fädernet en avliden farbroders tre

barn, däribland sökandena Kerstin Trulsson, född Persson, och Karl Persson,

samt å mödernet en avliden mosters två barn, däribland sökanden Anna

Nilsson, född Abrahamsson. Vad till en början angår den av makarna Nilsson

till förmån för deras sex söner Nils Arne Bertil, Per Börje Helmer, Erik Allan

Birger, Sven Rune Lennart, Karl Otto Gunnar och Karl Ebbe Ragnar den

26 juli 1939 dagtecknade ansökningen med den 11 februari 1940 dagtecknat

instämmande däri av sönerna Nils Arne Bertil, Per Börje Helmer och Erik

Allan Birger, så framgår av utredningen, att avlidne Nils Rasmusson hyst ett

särskilt intresse för makarnas söner, vilka han förklarat sig ämna ekonomiskt

hjälpa. Då dessa därför enligt ämbetets förmenande stått den avlidne

i livstiden nära och därjämte befinna sig i små ekonomiska omständigheter,

torde fog finnas för eif efterskänkande av viss del av kvarlåtenskapen efter

Rasmusson till förmån för dem. Beträffande storleken av detta belopp skulle

deras moder, örn äldre arvsordning fortfarande varit gällande, vid Rasmussons

död lia bekommit en fjärdedel av kvarlåtenskapen efter honom. I

anslutning härtill men med sedvanlig begränsning av denna andels storlek

torde ett belopp av sammanlagt 12,000 kronor få anses skäligt. Vid bifall

härtill skulle en var av sönerna erhålla 2,000 kronor. Vad därefter angår

den av Kerstin Trulsson och Nils Persson gjorda ansökningen, så synas beträffande

Nils Perssons myndling Karl Persson billighetsskäl knappast tala

för ett bifall till framställningen. I likhet med länsstyrelsen finner sig äm
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

betet därför nödsakat avstyrka Nils Perssons ansökning. Beträffande Kerstin

Trulsson är hon, enligt vad utredningen ger vid handen, i små ekonomiska

omständigheter. Då hon därjämte är kusin till Nils Rasmusson, synas

billighetsskäl tala för ett avstående av någon del av kvarlåtenskapen efter

honom till förmån för denna sökande. Ett avstående synes ämbetet dock

lämpligen böra givas formen av ett överförande av visst belopp av kvarlåtenskapen

efter den avlidne till den genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 september

1931 inrättade, under statskontorets förvaltning slående »Allmänna

arvsfondens livräntefond» för tillförsäkrande åt sökanden Kerstin Trulsson

av en årlig livränta under hennes återstående livstid. I fråga om storleken

av ifrågavarande livränta synes ett årligt belopp av 300 kronor vara skäligt

och lämpligt. Livräntan torde böra utgå från den 1 juli 1938 och av statskontoret

utbetalas månadsvis i efterskott.

Vad beträffar makarna Nilssons ansökning föreslår jag i likhet med länsstyrelsen,

att den del av kvarlåtenskapen efter Rasmusson, som skulle hava

tillkommit Anna Nilsson, därest förut gällande arvsordning varit tillämplig,

avstås till makarnas sex söner med lika fördelning dem emellan. Av handlingarna

i ärendet framgår, att Anna Nilsson skulle enligt nämnda arvsordning

hava bekommit ’/4 av behållningen i boet efter Rasmusson eller i avrundat

tal 21,000 kronor. Envar av sönerna skulle således vid bifall till detta

förslag erhålla 3,500 kronor.

Vidkommande den av Kerstin Trulsson och Nils Persson gjorda ansökningen

hava länsstyrelsen och kammaradvokatfiskalsämbetet ansett sig icke

kunna tillstyrka ansökningen, såvitt den avser Nils Perssons myndling Karl

Persson, då dennes behov syntes vara nödtorftigt tillgodosedda genom den

folkpension, han åtnjöte samt det kapital han ägde. Däremot hava berörda

myndigheter ansett billighetsskäl tala för ett avstående av någon del av kvarlåtenskapen

efter Rasmusson till förmån för Kerstin Trulsson och i sådant

hänseende ifrågasatt, att erforderligt belopp avsattes för beredande åt henne

av en årlig livränta av 300 kronor. Då både Karl Persson och Kerstin Trulsson

äro kusiner till Rasmusson och enligt den förebragta utredningen leva

i torftiga ekonomiska omständigheter, synas mig billighetsskäl tala för att

någon del av kvarlåtenskapen användes till beredande av understöd åt dem

båda i form av livränta. Beträffande livräntornas belopp föreslår jag, att

desamma bestämmas till 300 kronor för vardera att utgå från och med den

1 januari 1941. För ändamålet erforderligt kapitalbeiopp torde, såsom i liknande

fall plägar ske, överföras till den under statskontorets förvaltning stående

»allmänna arvsfondens livräntefond», varefter statskontoret skall hava

att från denna fond gälda livräntorna.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter lantbrukaren Nils Rasmusson från Fjälkinge socken må

avstås

dels ett belopp av 3,500 kronor till envar av Nils Arne Bertil

Nilsson, Per Börje Helmer Nilsson, Erik Allan Birger Nils
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 132.

son, Sven Rune Lennart Nilsson, Karl Otto Gunnar Nilsson

och Karl Ebbe Ragnar Nilsson,

dels ock vad som åtgår för beredande av livräntor åt Kerstin

Trulsson och Karl Persson med 300 kronor om året åt

vardera från och med den 1 januari 1941 under deras återstående

livstid.

liro.

Rätten till arv efter Johan Magnus Fredrik Gahne från Visby. Johan

Magnus Fredrik Gahne från Visby, vilken var född 1872, avled den 26 juli

1939 utan att, såvitt en efter honom upprättad bouppteckning utvisar, efterlämna

någon arvsberättigad släkting. Av kvarlåtenskapen efter honom har

enligt av kammaradvokatfiskalsämbetet godkänd redovisningsräkning till allmänna

arvsfonden inlevererats ett belopp av 18,401 kronor 61 öre.

Med utlåtande den 10 januari 1941 har kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnat

en till Kungl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Gotlands län jämte yttrande

av den 14 december 1939 till ämbetet insänd, den 9 oktober 1939

dagtecknad skrift, däri en kusin till Gahne, nämligen Edla Johanna Charlotta

Svensson, född Gustafsson, i Hägvide, Lärbro socken, anhållit, att det

arvsfonden tillfallna arvet efter Gahne måtte avstås till förmån för henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden bl. a. åberopat sin släktskap med

Gahne samt att hon och hennes man, vilka i sitt äktenskap hade 8 barn i

åldern 3—17 år, befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter.

Av i ärendet verkställd utredning inhämtas i huvudsak följande:

Edla Johanna Charlotta Svensson är född den 17 juni 1903 och sedan 1922

gift med hemmansägaren Per Niklas Vilhelm Svensson. Makarna äga en år

1925 för 25,000 kronor inköpt jordbruksegendom, taxerad till 20,000 kronor

men intecknad till 29,000 kronor. De äro i orten kända såsom arbetsamma

och ordentliga och leva i fattiga omständigheter. Vad beträffar Gahne var

han sinnesslö och sedan år 1932 ställd under förmyndare. Enligt dennes uppgift

hade Gahne icke under de sistförflutna 19 åren stått i förbindelse med

sökanden, örn vars släktskap med Gahne förmyndaren saknat kännedom.

Av den i ärendet verkställda släktutredningen framgår, att den avlidne

efterlämnat kusiner såväl å fädernet som å mödernet, att kusinerna å mödernet,

däribland sökanden, äro fördelade på tre grenar, samt att sökanden

icke har något syskon.

Den för allmänna arvsfonden förordnade gode mannen vid boutredningen

efter Gahne har i yttrande till länsstyrelsen anfört att — då sökanden och

hennes man vore skötsamma personer, som levde under fattiga omständigheter

och vore i behov av den hjälp, de kunde erhålla, samt hade många barn

— det ur denna synpunkt kunde med hänsyn till arvsfondens ändamål föreligga

skäl att avstå ifrågavarande arv eller del därav till sökanden.

Landsfiskalen i Slite distrikt har i yttrande till länsstyrelsen på det livligaste

förordat bifall till ansökningen, varjämte magistraten i Visby i yttrande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

till länsstyrelsen anfört, att med hänsyn till vad magistraten hade sig bekant

intet funnes av beskaffenhet att tala emot bifall till ansökningen.

Länsstyrelsen har, då av utredningen i ärendet framginge, att starka skäl

talade för ett avstående i förevarande fall av arvsfondens rätt till ifrågavarande

arv till förmån för sökanden, tillstyrkt bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsumbetet har anfört i huvudsak följande:

Enligt utredningen i ärendet är sökandens och hennes mans ekonomiska

städning svag. Stadgandet i 5^ kap. 3 § i lagen den 8 juni 1928 örn arv får

därför anses vara tillämpligt å henne, varför ämbetet anser hennes ansökan

vara förtjänt av beaktande. Beträffande storleken av den andel av kvarlåtenskapen,

som vid ett efterskänkande bör tillerkännas sökanden, utgör enligt

ämbetets mening den arvsordning, som gällt innan nyssnämnda lag trätt i

kraft, en lämplig grundval för beräkning av denna andel. Enligt denna arvsordning

skulle sökanden hava bekommit en sjättedel av behållningen i boet

efter Johan Magnus Fredrik Gahne.

Departements- Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter synes mig skäligt,

c Jen'' att någon del av kvarlåtenskapen efter Johan Magnus Fredrik Gahne efterskänkes

till förmån för sökanden. I fråga örn storleken av den andel, som bör

avstås till sökanden, ansluter jag mig till kammaradvokatfiskalsämbetets förslag.

Jag hemställer alltså att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen

efter Johan Magnus Fredrik Gahne från Visby må avstås en

sjättedel till Edla Johanna Charlotta Svensson, född Gustafsson.

12:o.

Rätten till arv efter häradsdomaren Johan Alfred Nilsson från Torpa

socken. Den 6 september 1934 avled häradsdomaren Johan Alfred Nilsson

från Norrtorpa Högagård i Torpa socken, Kronobergs län, vilken var född

den 1 juli 1876, utan att, såvitt framgår av en efter honom upprättad bouppteckning,

efterlämna arvsberättigad släkting. Behållningen i boet utgjorde

enligt bouppteckningen 183,194 kronor 47 öre. Till god man i boet för allmänna

arvsfonden förordnade Sunnerbo häradsrätt den 26 september 1934

bankkamreraren Ossian Lekander i Ljungby.

Genom särskilda beslut den 15 juni 1935 och den 5 juni 1936 har Kungl.

Majit, med stöd av 5 kap. 2 § lagen den 8 juni 1928 örn arv, förklarat, att

klander icke skulle för allmänna arvsfondens räkning äga rum mot vissa av

Nilsson fällda, såsom muntliga testamentariska förordnanden bevakade yttranden

av innehåll, bland annat, att Nilsson ämnat efterskänka sina fordringsanspråk

på grund av vissa, av mindre bemedlade personer utfärdade reverser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

23

I proposition nr 202 till 1938 års riksdag, punkten 3, föreslog Kungl. Majit

riksdagen medgiva, att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter Nilsson

finge avstås dels en tolftedel till vardera av Axel Petri Franzén och Hugo

Timon Oscar Franzén, en tjugufjärdedel till vardera av Malte Carl Isak Magnusson

och Malte Karl Isak Pettersson samt en sextionde! till Ida Malotta

Johansson, vilka samtliga vore kusiner till Nilsson, dels ock ett belopp av

2,000 kronor till hushållerskan Eva Martina Gummesson.

Vidare föreslog Kungl. Majit i proposition nr 278 till 1938 års riksdag, att

av ifrågavarande, arvsfonden tillfallna arv finge, utöver vad som föreslagits

i propositionen nr 202, avstås en tjugufjärdedel till ytterligare en kusin till

Nilsson, nämligen änkan Laura Sofia Isaksson, född Magnusson.

Enligt riksdagens skrivelse den 13 maj 1938, nr 252, blevo berörda förslag

av riksdagen bifallna. Med stöd av riksdagens beslut har Kungl. Majit den 3

juni 1938 förordnat rörande utanordnande till vederbörande av ifrågavarande

belopp.

I särskilda till Kungl. Majit ställda ansökningar hava följande kusiner till

Nilsson gjort framställning om avstående av allmänna arvsfondens rätt till

arvet efter Nilsson, nämligen hemmansägaren Frans Idof Johannesson i

Tjuvarp Kullagård, Annerstads socken, änkan Anna Matilda Rosenqvist, född

Christiansson, Byholma, Annerstads socken, f. d. folkskolläraren Anton Edvard

Landegren i Borås och kommunalnämndsordföranden Johan Alfred

Petersson i Hästhult, Odensjö socken. Av dessa har änkan Rosenqvist numera

avlidit.

Vidare hava följande kusinbarn till Nilsson i särskilda till Kungl. Majit

ställda skrifter anhållit att få del av arvet efter honom, nämligen Emma

Olivia Sandström, Bäckaryd, Nöttja, och Amanda Andersson, Skogshyddan,

Agnesberg, samt Allan, Lennart och Nils Franzén, sistnämnda tre genom sin

moder änkan Hulda Franzén, Grennaforssa, Moheda socken.

Slutligen har i en till Kungl. Majit ställd skrift jordbruksarbetaren Axel

Gunnar Berg i Högalund, Byholma, Annerstads socken, anhållit att bliva tillerkänd

ett belopp av 2,000 kronor av kvarlåtenskapen efter Nilsson.

över ansökningarna hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Kronobergs

län den 8 december 1938, den 7 februari 1939 och den 3 juli 1939

samt av kammaradvokatfiskalsämbetet den 14 december 1940, varjämte såväl

länsstyrelsen som kammaradvokatfiskalsämbetet föranstaltat om närmare

utredning i ärendet.

Samtliga lörenämnda ansökningar, med undantag av Axel Gunnar Bergs,

hava enligt Kungl. Majits beslut innevarande dag icke föranlett någon Kungl.

Majits åtgärd.

Vad beträffar Axel Gunnar Berg har han, som är född 1894, till stöd för

sin ansökan anfört, att han i 12 års tid haft anställning som dräng hos Nilsson,

att han, som befunne sig i små ekonomiska omständigheter, bade hustru

och 4 barn att försörja, samt att Nilsson flera gånger lovat att Berg skulle

få en stuga på Nilssons gård, vilken stuga emellertid efter Nilssons död tillfallit

Torpa kommun.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

Av den i ärendet verkställda utredningen inhämtas, bland annat:

Enligt vad en person i orten uppgivit, skulle Nilsson hava lovat Berg en

stuga på Nilssons ägor, vilken vid Nilssons frånfälle hade ett värde av 100

kronor, men nu, sedan Torpa kommun reparerat den, vore värd 500 kronor.

Torpa kommun, som efter Nilssons död på grund av testamente erhållit honom

tillhörig fast egendom, har ansett sig böra till Berg och hans familj som

bostad hyresfritt upplåta ifrågavarande stuga. Under åren 1935—1940 har

Berg för sig och sin familj av Torpa sockens fattigvårdsstyrelse åtnjutit fattigvårdsunderstöd

med tillhopa 353 kronor, men har fattigvårdsstyrelsen den

20 oktober 1940, under förutsättning att Bergs ansökning vinner bifall, beslutat

avstå från sin fordran hos honom.

Godemannen, landsfiskalen i orten samt länsstyrelsen hava tillstyrkt Bergs

ansökning.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att den för

allmänna arvsfonden förordnade gode mannen den 23 augusti 1939 avgivit

slutlig redovisning för boets förvaltning, varav framgår, att den arvsfonden

tillkommande behållningen i boet efter Nilsson slutligen uppgått till 81,381

kronor 60 öre. Med anledning av Bergs ansökning har ämbetet anfört bland

annat:

Av utredningen i ärendet synes framgå, att Berg kan sägas hava stått den

avlidne i livstiden nära. Med hänsyn härtill och då Berg jämväl befinner

sig i torftiga ekonomiska omständigheter får stadgandet i 5 kap. 3 § i lagen

den 8 juni 1928 om arv anses vara i ärendet tillämpligt å honom. Fog torde

därför finnas för ett efterskänkande till hans förmån av allmänna arvsfondens

rätt till viss del av kvarlåtenskapen efter den avlidne. I likhet med den

för fonden förordnade godemannen, vederbörande landsfiskal och länsstyrelsen

anser ämbetet, att till Berg bör avstås ett engångsbelopp, vilket belopp

skäligen synes kunna bestämmas till tvåtusen kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst finner jag skäligt, att av ifrågavarande,

allmänna arvsfonden tillfallna arv till Axel Gunnar Berg avstås

ett belopp av 2,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det allmänna arvsfonden tillfallna arvet efter häradsdomaren

Johan Alfred Nilsson från Torpa socken må

avstås ett belopp av 2,000 kronor till Axel Gunnar Berg.

13:o.

Rätten till arv efter sjuksköterskan Anna Israelsson från Stockholm. Den

19 mars 1940 avled sjuksköterskan Anna Israelsson från Stockholm, vilken

var född den 25 september 1887, utan att, såvitt framgår av en efter henne

upprättad bouppteckning, efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden.

Behållningen i boet efter henne uppgick enligt bouppteckningen till

19,775 kronor 30 öre.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

25

Genom ett den 31 december 1931 upprättat testamente, rörande vars tillkomst

vittnesförhör för dödsfalls skull hållits den 7 januari 1932, hade Anna

Israelsson förordnat, att, förutom viss annan egendom, hennes bibliotek

skulle med full äganderätt tillfalla västra elementarläroverket för flickor i

Jönköping (Santessonska skolan) eller den undervisningsanstalt för flickor,

vartill nyssnämnda läroverk kunde hava ombildats, vari det kunde hava uppgått,

eller varmed det eventuellt kunde hava blivit ersatt, samt att, sedan

nyssnämnda ävensom vissa andra legat utgått, all hennes återstående behållna

kvarlåtenskap skulle tillfalla sagda läxoverk för att användas huvudsakligen

till inköp av teologisk, historisk och litteraturhistorisk litteratur för

lärarinnornas bibliotek. Under viss förutsättning skulle sist avsedda del av

kvarlåtenskapen förvaltas som en fond, benämnd Anna Israelssons biblioteksfond.

Sedan testamentet med därå den 31 mars 1939 tecknat tillägg den 20 april

1940 delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet, har ämbetet den 26 april 1940

godkänt de i detsamma innefattade testamentariska förordnandena.

Anna Israelsson innehade ett den 1 april 1931 för henne av svenska livförsäkringsanstalten

Trygg utfärdat försäkringsbrev å 5,000 kronor, att utbetalas

den 1 april 1947 eller vid dödsfall dessförinnan. Enligt å försäkringsbrevet

verkställd anteckning hade Anna Israelsson insatt sina arvingar såsom

förmånstagare.

Vid Stockholms rådhusrätt hölls den 6 juni 1940 vittnesförhör för dödsfalls

skull med sjuksköterskan Karin Sjöberger angående ett av henne den

27 maj 1940 under edlig förpliktelse avgivet intyg rörande vissa av den avlidna

fällda yttranden, enligt vilka Anna Israelsson avsett att biblioteksfonden

skulle erhålla vad som utfölle å hennes livförsäkring.

Sedan dessa yttranden bevakats vid rådhusrätten såsom muntligt testamente

efter den avlidna, delgavs det testamentariska förordnandet kammaradvokatfiskalsämbetet

den 19 juni 1940.

Med utlåtande den 8 november 1940 har kammaradvokatfiskalsämbetet

överlämnat en till Kungl. Majit ställd, av Överståthållarämbetet med yttrande

av den 16 oktober 1940 till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnad skrift,

däri advokaten K. F. Ljungholm såsom ombud för kommunala flickskolan

i Jönköping —- vilken vore samma undervisningsanstalt som förutvarande

västra elementarläroverket för flickor därstädes — anhållit, att Kungl. Majit

måtte förklara, att omförmälda försäkring skulle anses innefattad i boet efter

Anna Israelsson och vara underkastad testamentets bestämmelser, eller, därest

detta yrkande icke kunde bifallas, alt försäkringen måtte avstås till förmån

för kommunala flickskolan i Jönköping i enlighet med den avlidnas

yttersta vilja.

Till stöd för ansökningen har Ljungholm i huvudsak anfört följande:

Den 1 april 1931 tecknade Anna Israelsson ifrågavarande livförsäkring

med förordnande alt vid dödsfall utfallande belopp skulle tillfalla hennes

arvingar såsom förmånstagare. Anna Israelsson saknade vid försäkringens

Bihang lill riksdagens protokoll 19^1. 1 sami. Nr 132—133. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

tillkomst arvsberättigade släktingar och förordnandet måste nied hänsyn därtill

anses såsom synnerligen egendomligt. Det hade visat sig, att det föranletts

av ett uttalande av den vid försäkringens tecknande medverkande agenten,

att genom dylikt förordnande försäkringen skulle hilva skyddad i händelse

av konkurs. Av yttranden, som Anna Israelsson fällt under sin sista

sjukdom, hade framgått, att hon icke avsett att avhända sitt ho denna tillgång,

utan tvärtom räknat med att densamma skulle ingå i dödsboet, vara

underkastad hennes testamentariska förordnanden och enligt dessa tillfalla

den för bibliotekets underhåll och komplettering avsedda fonden. Anna

Israelsson, som icke önskat gynna allmänna arvsfonden, hade tydligen såsom

sina arvingar räknat dem, som hon ihågkommit i sitt testamente, och

hade alltså gjort sig skyldig till en bland allmänheten mycket vanlig förväxling

av arvingar och testamentstagare.

Överståthållarämbetet har, under framhållande att av handlingarna i ärendet

framginge, att frågan, huruvida livförsäkringsbeloppet skulle anses hava

tillfallit allmänna arvsfonden eller icke, vore av tvistig beskaffenhet, vidare

anfört följande:

Enligt överståthållarämhetets förmenande är denna tvistefråga av den natur

att den i första hand bör vara föremål för avgörande vid domstol. Först

om arvsfonden i denna ordning tillerkänts rätt till försäkringsbeloppet ifråga,

kan fråga uppkomma örn avstående av nämnda rätt. Av vad sålunda anförts

lärer följa att den arvsfonden tillkommande rätt, som i ansökningen avses,

måste betraktas såsom allenast eventuell. För det fall att Kungl. Majit skulle

finna angivna omständigheter icke utgöra hinder för ansökningens behandling

i den ordning, som gäller för ärenden angående avstående av allmänna

arvsfondens rätt till arv, får Överståthållarämbetet vidare anföra följande.

Överståthållarämbetet finner det på grund av omständigheterna i ärendet

osannolikt, att det varit Anna Israelssons avsikt att genom förmånstagareförordnandet

tillerkänna arvsfonden rätt till livförsäkringsbeloppet vid hennes

frånfälle. Starka skäl synas däremot tala för att Anna Israelssons avsikt —

åtminstone omedelbart innan hon avlidit — varit den, att beloppet skulle tillfalla

den i handlingarna omförmälda biblioteksfonden. Med hänsyn härtill

och då sökanden får anses hava stått Anna Israelsson nära i den mening, som

avses i 5 kap. 3 § arvslagen, har Överståthållarämbetet under angivna förutsättning

icke något att erinra mot bifall till framställningen i förevarande del.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt utlåtande meddelat, att svenska livförsäkringsanstalten

Trygg den 28 september 1940 å statsverkets checkräkning

i riksbanken insatt ett belopp av 5,038 kronor 11 öre, utgörande allmänna

arvsfonden tillkommande medel efter Anna Israelsson. Ämbetet har därefter

anfört bland annat följande:

Det belopp, som utfallit på grund av ifrågavarande av Anna Israelsson den

1 april 1931 tecknade försäkring torde med hänsyn till hennes samma dag

gjorda insättning av hennes arvingar såsom förmånstagare jämlikt stadgandena

i lagen om försäkringsavtal den 8 april 1927 §§ 104 mom. 1 och 105

sista stycket rätteligen icke ingå i kvarlåtenskapen efter henne, utan tillfalla

arvingarna, det vill säga i detta fall allmänna arvsfonden. Fondens rätt till

försäkringssumman jämte vinstmedel grundas sålunda på försäkringsavtalet

den 1 april 1931 med i anslutning därtill gjorda förmånstagareförordnande,

vilket åtminstone icke genom anmälan hos försäkringsanstalten återkallats.

Några omständigheter, som skulle föranleda därtill att den av Anna Israels
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 132.

27

son den 1 april 1931 företagna rättshandlingen icke skulle vara bindande för

henne, hava icke förebragts.

De utav Anna Israelsson fällda yttranden, vilka bevakats såsom muntligt

testamente efter henne, och vilka skulle utvisa, att hennes önskan varit, att

försäkringen ifråga skulle tillfalla den universella testamentstagaren, uppfylla

enligt ämbetets mening icke fordringarna på ett i laga ordning upprättat

testamente, enär beträffande det testamentariska förordnandet icke så förfarits,

som i 2 kap. 3 § lagen om testamente den 25 april 1930 stadgas. Anledning

att å allmänna arvsfondens vägnar klandra ifrågavarande muntliga testamentariska

förordnande föreligger alltså. Med hänsyn till vad i ärendet blivit

upplyst, få emellertid omvittnade, av den avlidna med avseende å hennes

kvarlåtenskap fällda yttranden antagas utgöra ett riktigt uttryck för den avlidnas

yttersta vilja, varför ämbetet anser klandertalan i förevarande fall icke

böra anställas.

Frågan, huruvida försäkringsbeloppet skall anses hava tillfallit allmänna Departementsarvsfonden

eller icke, är, såsom Överståthållarämbetet framhållit, av tvistig chefen.

beskaffenhet. Det synes mig emellertid opåkallat att denna fråga underställes

domstols prövning. Då kommunala flickskolan i Jönköping med hänsyn till

vad i ärendet upplysts får anses hava stått Anna Israelsson nära i den mening,

som avses i 5 kap. 3 § lagen om arv, anser jag nämligen, att — även om arvsfonden

skulle äga rätt till ifrågavarande livförsäkringsbelopp jämte vinstandel

— detsamma dock bör avstås till förmån för skolan.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt, allmänna arvsfonden må äga till ett belopp

å 5,038 kronor 11 öre, som utfallit på grund av en av sjuksköterskan

Anna Israelsson från Stockholm i svenska livförsäkringsanstalten

Trygg tagen livförsäkring, må avstås till

förmån för kommunala flickskolan i Jönköping.

Vad föredragande departementschefen under punkterna

l:o—13:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 9 i texten
  2. SU 1941:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv. s. 10 i texten