Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
1941-03-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:145, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 145.
1
Nr 145.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående understöd åt
efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer;
given Stockholms slott den 7 mars 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 marä
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor om understöd åt efterlevande till i det följande angivna, i statens
tjänst anställda personer och anför därvid:
l:o.
E. o. tjänstemannen vid lotsverket Erik August Alms änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Alm var född den 8 oktober 1893 och avled den 29 december 1939;
att han, som den 12 februari 1913 anställts såsom lotslärling vid Öregrunds
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 145. 1.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 145.
lotsplats, i vilken egenskap han under vissa tider jämväl fullgjort tjänstgöring
såsom lots, den 17 juni 1925 förordnades att uppehålla en lotsbefattning
vid samma lotsplats och samtidigt antogs till e. o. tjänsteman vid lotsverket;
att han från och med den 1 juli 1935 erhöll avsked ur tjänst på grund av
sjukdom;
att han i sin egenskap av e. o. tjänsteman förutom lotslott enligt gällande
bestämmelser åtnjöt avlöning enligt 5 lönegraden i den i 5 § avlöningsbestämmelserna
den 30 november 1922 för icke-ordinarie befattningshavare
vid lots- och fyrstaten införda löneplanen, vilken lönegrad motsvarar lönegrad
Eo 7 enligt nu gällande bestämmelser;
att han efter avgång ur tjänst intill sin död uppbar sjukpension jämlikt
civila tjänstepensionsreglementet med 1,368 kronor för år, motsvarande sjuttiofem
procent av för honom gällande pensionsunderlag;
att han vid sin död efterlämnade änkan Alfhild Maria Alm, född Lindqvist,
vilken är född den 20 januari 1899 och med vilken han ingått äktenskap
den 27 november 1926;
samt att bouppteckningen efter Alm utvisade en behållning av omkring
900 kronor.
Enligt ett för änkefru Alm den 16 februari 1940 utfärdat läkarintyg lider
hon av hjärtsjukdom, som menligt inverkar på hennes framtida försörjningsmöjligheter.
I ett för henne den 22 maj samma år utfärdat läkarintyg uttalas,
bland annat, att hennes arbetsförmåga på grund av hjärtfel och neurastheni
närmast borde betraktas såsom nedsatt till hälften av den för fullt
arbetsför person normala arbetsförmågan ävensom att nedsättningen i arbetsförmågan
är av varaktig beskaffenhet.
Änkefru Alm har hos Kungl. Majrt anhållit att komma i åtnjutande av
pension.
Lotsstyrelsen har i skrivelse den 2 april 1940 hemställt örn utverkande
av pension åt änkefru Alm med belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt,
samt därvid anfört, bland annat, följande:
Då Alm erhållit avsked före ikraftträdandet den 1 juli 1937 av allmänna
familjepensionsreglementet, hade han vid avskedet icke hunnit förvärva famil
jepensionsrätt. Hans änka är sålunda icke berättigad till familjepension
enligt sagda reglemente. Alm hade heller icke sådant delägarskap i offentlig
eller enskild pensionskassa eller annan dylik inrättning, som kunnat medföra
pensionsrätt för änkan. Därest Alm förvärvat familjepensionsrätt enligt
allmänna familjepensionsreglementet, skulle den änkefru Alm enligt nämnda
reglemente tillkommande familjepensionen, beräknad med ledning av Alms
tjänsteställning och förvärvade tjänstår, utökade med tid, som från avgången
med pension återstått till den för befattningen föreskrivna pensionsåldern,
hava varit lika med det i sadant fall för Alm gällande famil jepensionsunderlaget
och sålunda hava uppgått till 930 kronor för år jämte rörligt tillägg
därå.
Enligt den efter Alm upprättade bouppteckningen uppgår behållningen i
dodsboet_ till ett belopp av allenast 945 kronor 65 öre. Såsom av ett i ärendet
ingivet läkarintyg framgår lider änkefru Alm av en hjärtsjukdom, som gör
Kungl. Alaj:ts proposition nr 14 5
3
henne oförmögen till att själv bereda sig inkomst eller i varje fall i hög grad
försvårar hennes möjligheter att förskaffa sig förvärvsarbete. Härtill kominer,
att hon, som således befinner sig i synnerligen bekymmersamma ekonomiska
omständigheter, saknar närmare anhöriga eller andra närstående,
som kunna vara villiga eller i stånd att bidraga till hennes uppehälle.
Lotsstyrelsen anser, att starka billighetsskäl tala för att änkefru Alm kommer
i åtnjutande av pension av statsmedel.
Statskontoret, som införskaffat förenämnda, den 22 maj 1940 dagtecknade
läkarintyg, har i utlåtande den 28 maj 1940 anfört, att ämbetsverket med
hänsyn till avfattningen av sagda läkarintyg samt änkefru Alms ålder svårligen
ansåge sig kunna tillstyrka pension i detta fall.
Genom beslut den 28 juni 1940 har Kungl. Maj.t — jämte det Kungl. Maj:t
förklarat Sig vilja framdeles meddela beslut i pensionsfrågan -— förordnat,
att till änkefru Alm skulle från tionde huvudtitelns reservationsanslag till
extra utgifter utbetalas ett tillfälligt understöd till belopp av femhundra
kronor.
I ett av pastorsämbetet i Öregrund den 25 februari 1941 utfärdat intyg
uttalas, att änkefru Alms såväl psykiska som fysiska krafter äro betydligt
nedsatta, att hon icke kan genom förvärvsarbete bereda sig sin försörjning
samt att hon lever under synnerligen knappa ekonomiska omständigheter.
För egen del anser jag mig kunna tillstyrka, att pension utverkas åt änkefru
Alm. Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas till 504 kronor för
år och få åtnjutas räknat från och med ingången av innevarande år. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att e. o. tjänstemannen vid lotsverket Erik August Alms
änka Alfhild Maria Alm, född Lindqvist, må från och med
den 1 januari 1941 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 504 kronor.
2:o.
Extralotsen vid Oskarshamns lotsplats Nils Eugen Julins efterlevande.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Julin var född den 13 september 1906;
att han den 27 oktober 1939 omkom genom drunkning under tjänstutövning;
att
han antogs till lotslärling vid Oskarshamns lotsplats den 20 december
1922 och efter år 1930 avlagd lotsexamen nämndes lill extralots den 7
februari 1931;
4
Kungl. May.ts proposition nr 145.
att han senast tjänstgjorde såsom båtbiträde vid Oskarshamns lotsplats
med avlöning enligt 5 lönegraden i den i civila icke-ordinariereglementet upptagna
löneplanen för extra tjänstemän (Ex);
att han vid sin död efterlämnade änkan Sonja Linnéa Maria Julin, född
Sjöström, vilken är född den 4 augusti 1903, och en dotter Brigitte, född
den 4 maj 1935;
att lotsstyrelsen jämlikt förordningen den 22 oktober 1909 (nr 125) angående
ersättning åt efterlevande, då någon av lotsverkets betjäning till följd
av tjänsteutövning ljutit döden, samt Kungl. Majrts brev den 10 juni 1921,
innefattande bestämmelser angående förhöjning av i nämnda förordning
stadgade ersättningsbelopp, tillerkänt änkefru Julin en årlig livränta av 360
kronor ävensom makarna Julins dotter en årlig livränta av 180 kronor till
dess hon uppnår 15 års ålder;
att riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring
för olycksfall i arbete tillerkänt Julins efterlevande årliga livräntor, att
utgå till änkefru Julin med 750 kronor samt till dottern med 500 kronor till
dess bon uppnår 16 års ålder, dock att riksförsäkringsanstalten med tillämpning
av 11 § nämnda lag föreskrivit, att livräntebeloppen skola minskas med
nyss omförmälda jämlikt lotsstyrelsen beslut utgående ersättningsbelopp;
att Julin icke efterlämnade nämnvärda tillgångar;
samt att änkefru Julin icke äger egna tillgångar och saknar anställning,
varför hon för sitt uppehälle är beroende av vad hon av statsmedel kan erhålla
i understöd i anledning av mannens frånfälle.
I skrivelse den 30 januari 1940 har lotsstyrelsen hemställt om utverkande
åt Julins efterlevande av årliga understöd — utöver från lotsstyrelsen och
riksförsäkringsanstalten utgående livräntor — med 600 kronor till änkan och
med 180 kronor till makarna Julins dotter, att utgå från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m.
I sin berörda skrivelse har lotsstyrelsen beträffande de närmare omständigheterna
i samband med Julins förolyckande anfört, bland annat, följande:
Den 27 oktober 1939 omkring klockan 17 hade finska ångfartyget »Ingrid
Thordén» kallat på lots utanför Furöns lotsuppassningsställe under Oskarshamns
lotsplats. Två lotsar hade jämte Julin då gått ut från Furön med en
av lotsplatsens tjänstebåtar, en halvdäckad kutter. Vid tillfället hade rått
25 sekundmeters nordostlig storm med hög brytande sjö. Omkring klockan
17.40 hade lotsbåten bordat »Ingrid Thordén», varvid en av lotsarna kvarstannat
såsom lots å fartyget. Julin och den andre lotsen hade därefter företagit
återfärden med lotsbåten. Efter omkring fem minuter från det återfärden
anträtts hade ljuset från lotsbåten försvunnit. Troligen hade båten
under återfärden till Furön träffats och fyllts av en brottsjö samt gått till
botten, varvid de ombordvarande omkommit. Delar av lotsbåten hade sedermera
anträffats söder om Påskallavik.
Till stöd för sin förevarande framställning har lotsstyrelsen anfört följande:
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 145.
Lotsstyrelsen finner med hänsyn till arten av Julins tjänstgöring samt
tjänstgöringstidens längd det synnerligen otillfredsställande, att Julins änka
och dotter allenast erhålla gottgörelse i enlighet med reglerna i olycksfallsförsäkringslagen.
Julin hade vid sin död varit anställd i lotsverkets tjänst
närmare 17 år. Under sin anställningstid hade Julin visserligen i olika omgångar
åtnjutit tjänstledighet under sammanlagt 6 år 4 månader. Av nämnda
tid hade Julin emellertid använt 4 år 2 månader för egen utbildning,
varvid han genom tjänstgöring ombord å fartyg inom handelsflottan förskaffat
sig ytterligare praktisk utbildning och erfarenhet inom sjömansyrket,
vilket är av stor betydelse för fortsatt tjänstgöring vid lotsverket.
Julins befordringsutsikter inom lotsverket voro sådana, att han senast
den 1 maj 1940 kunnat påräkna erhålla extralotsbefattning enligt stat och
ett år därefter bliva antagen till e. o. tjänsteman i lönegrad Eo 7. Genom
en sådan befordran skulle Julin vunnit rätt till familjepension för sina
efterlevande. För e. o. tjänsteman i lönegrad Eo 7 utgör full familjepension
för änka 900 kronor jämte för ett barn 450 kronor. Då livräntor enligt
olycksfallsförsäkringslagen och förenämnda 1909 års förordning Jå åtnjutas
vid sidan av enligt allmänna familjepensionsreglementet utgående familjepension
med undantag av ett belopp motsvarande 120 kronor jämte det
å familjepensionen utgående rörliga tillägget, skulle Julins efterlämnade
maka och dotter, därest han vunnit befordran till e. o. tjänsteman, sålunda
ha erhållit familjepension och livräntor till ett sammanlagt årligt belopp av
2,480 kronor (1,350 + 1,250 — 120; rörliga tillägget å familjepensionen
inverkar icke på slutsumman på grund av reduktionsregeln i 11 § olycksfallsförsäkringslagen)
.
Enligt vad lotsstyrelsen under hand inhämtat utgjordes huvudsakliga tillgången
i dödsboet efter Julin utöver erhållen begravningshjälp allenast av
en försäkring å Julins liv till ett belopp av 1,000 kronor. Vidare har Julins
änka, som före äktenskapets ingående den 26 mars 1934 haft anställning såsom
modist, icke därefter haft eget förvärvsarbete. Det torde därför bliva
svårt för henne att under nuvarande förhållanden erhålla anställning inom
sitt gamla yrke. Slutligen får lotsstyrelsen framhålla, att olyckan indirekt
orsakats av nu rådande krigsförhållanden, i det att under vanliga fredsförhållanden
lotsarna icke plägat behöva för mötande av lotssökande fartyg
gå ut så långt från land med lotsbåten som i detta fall skedde.
På grund av de sålunda lämnade uppgifterna finner lotsstyrelsen starka
billighetsskäl tala för att i förevarande fall särskilda understöd utverkas att
utgå utöver fastställda livräntor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört följande:
I betraktande såväl av de omständigheter, under vilka Julin ljutit döden,
som ock av den ringa behållningen i boet efter honom finner statskontoret
billigheten bjuda, att Julins efterlämnade änka och minderåriga
dotter genom framställning till riksdagen beredas ytterligare understöd utöver
de livräntebelopp, som redan tillförsäkrats deni genom lotsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten.
Vad beträffar frågan örn understödens storlek, har statskontoret — under
hänvisning tillika till beslut av 1939 års lagtima riksdag i fråga örn pension
åt furiren S. Gärdins änka (prop. nr 193; bankoutsk.utl. nr 37; riksd.skr.
nr 205) — icke funnit sig böra göra erinran mot de av lotsstyrelsen föreslagna
beloppen. Det för dottern avsedda uppfostringsbidraget synes böra
utgå till och med utgången av det kalenderår, under vilket hon uppnår
18 års ålder.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 145.
Genom beslut den 19 juli 1940 har Kungl. Maj.t förordnat, att till änkefru
Julin skulle av statskontoret, räknat från och med den 1 november
1939, intill dess frågan örn pension åt henne och makarna Julins dotter
blivit slutligt prövad, från tionde huvudtitelns reservationsanslag till extra
utgiftei utbetalas understöd i efterskott för månad med 60 kronor för hennes
egen räkning och 20 kronor för hennes minderåriga dotter Brigitte, åliggande
det änkefru Julin att, i den mån pension kunde bliva henne och dottern
tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit sålunda medgivna
understöd, till nämnda anslag återbetala för samma tid uppburna understödsbelopp.
I likhet med lotsstyrelsen och statskontoret anser jag mig med hänsyn till
i ärendet upplysta förhållanden böra förorda, att förslag förelägges riksdagen
örn beviljande at änkefru Julin och makarna Julins minderåriga dotter
av årliga understöd i form av pension åt änkan och uppfostringsbidrag åt
barnet, att utgå vid sidan av dem tillkommande livräntor från lotsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten. Bidraget åt barnet synes mig böra utgå enligt
myndigheternas förslag, under det att understödsbeloppet för änkan skäligen
torde böra bestämmas till något lägre belopp än ämbetsverken ifrågasatt,
förslagsvis 444 kronor. Omräknade till s. k. ny familjepension med därå
belöpande procentuellt tillägg komme vid bifall härtill understöden att uppgå
till omkring 920 kronor. Inberäknat livräntorna från lotsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten
komme alltså att till änkefru Julin och hennes dotter av
statsmedel utgå tillhopa omkring 2,170 kronor för år. Till jämförelse må
nämnas, att därest Julin vunnit befordran till e. o. tjänsteman i 7 lönegraden
hans efterlevande skulle hava kommit i åtnjutande av familjepension
och livräntor till ett sammanlagt årligt belopp av 2,480 kronor. De nu ifrågasatta
understöden torde böra bestridas från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. och bestämmas att utgå från och med ingången av innevarande
år.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att extralotsen vid Oskarshamns lotsplats Nils Eugen
Julins änka Sonja Linnéa Maria Julin, född Sjöström,
och makarna Julins dotter Brigitte må — utöver dem
av lotsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten tillerkända
livräntor — från och med den 1 januari 1941 från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära,
änkan en årlig pension av 444 kronor under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, samt dottern ett
årligt uppfostringsbidrag å 180 kronor till och med utgången
av det kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder; skolande
härvid iakttagas den änkefru Julin genom Kungl.
Maj:ts beslut den 19 juli 1940 ålagda återbetalningsskyldigheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 145.
7
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o
och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1941:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 21 i texten