Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstöd för anläggande av skgddsvall vid viss del av Klarälven m. m

1941-03-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:153, Angående statsunderstöd för anläggande av skgddsvall vid viss del av Klarälven m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

1

Sr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsunderstöd

för anläggande av skgddsvall vid viss del av Klarälven

m. m.; given Stockholms slott den 7 mars 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I anledning av två vid 1934 års riksdag väckta motioner (I: 181 och II: 164)

bemyndigade riksdagen (jordbr, utsk. uti. nr 72; r. skr. nr 240) Kungl. Majit

att, efter erforderlig närmare utredning, av statens avdikningsanslag anvisa

intill 4,250 kronor för undersökning rörande de åtgärder, som kunde befinnas

böra vidtagas till förekommande av Klarälvens översvämningar i vissa

trakter. Genom beslut den 18 oktober 1935 ställde Kungl. Majit från nämnda

anslag ett belopp av högst 4,250 kronor till länsstyrelsens i Värmlands län

förfogande för ifrågavarande ändamål. Enligt beslutet skulle erforderliga undersökningar

och utredningar verkställas vid syneförrättning enligt vattenlagen

eller i allt fall utföras med den fullständighet och tillförlitlighet, att de

kunde läggas till grund för dylik syneförrättning. Från det statsbidrag, som

enligt gällande bestämmelser framdeles kunde komma att anvisas från statens

avdikningsanslag till utförande av regleringsåtgärder i förenämnda syfte,

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 153.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

skulle avräknas vad för nu ifrågavarande undersökningar och utredningar

utbetalats.

Sedan lantbruksingenjören i Värmlands län, Klas Westling, den 10 juni

1936 av länsstyrelsen i nämnda län förordnats att verkställa ifrågavarande

undersökning, avgav förrättningsmannen jämte vid laga syneförrättning åren

1937—1939 biträdande godemän den 7 februari 1939 utlåtande i ärendet. Utlåtandet

underställdes Västerbygdens vattendomstols prövning, varjämte besvär

över detsamma anfördes av viss sakägare. Genom dom den 28 juni 1940,

vilken vunnit laga kraft, fastställde vattendomstolen i huvudsak synemäunens

utlåtande.

I två särskilda skrifter har den av intressenterna i förevarande företag utsedda

arbetsstyrelsen hos Kungl. Majit gjort framställning örn prövning av

frågan, huruvida statsbidrag i en eller annan form kunde utgå för anordnande

av skyddsvall mot Klarälvens översvämningar i trakten av Edebäck

enligt vid syneförrättningen upprättat förslag. Arbetsstyrelsen har vid sin

framställning fogat synemännens utlåtande jämte därtill hörande kartor, ritningar,

arealuträknings- och värderingslängd, kostnadsförslag, kostnadsfördelningslängd

m. m. Över framställningen ha infordrade utlåtanden avgivits

den 3 januari 1941 av lantbruksstyrelsen, den 17 februari 1941 av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt den 24 februari 1941 av statskontoret. Sistnämnda

två myndigheter ha jämväl haft att taga i övervägande en den 6

februari 1941 ingiven ytterligare skrift i ärendet från företagets arbetsstyrelse.

Slutligen har lantbruksstyrelsen den 4 mars 1941 yttrat sig i anledning

av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört i sitt utlåtande.

Innan jag närmare ingår på nyssnämnda framställning och däröver inhämtade

yttranden, torde jag få lämna en redogörelse för det väsentligaste

innehållet i det vid omförmälda syneförrättning enligt vattenlagen avgivna

utlåtandet.

Synemännens förslag avser åtgärder mot Klarälvens översvämningar inom

hemmanen Bergsäng, Ämtbjörk, Nästorp, Lämmås, Edebäck östra, Edebäck

och Lindås i Ekshärads socken samt Råda östra och Sjögeränden i Norra

Råda socken av Värmlands län. Förslaget innefattar dels anordnande av

skyddsvallar längs östra sidan av Klarälven, dels ock en mindre fördjupningav

älvbottnen i forsen vid landsvägsbron över Klarälven vid Edebäck. Enbart

breddning och fördjupning av älven, så att tillfredsställande skydd erhölles

mot översvämning, skulle enligt synemännens mening ställa sig synnerligen

dyrbart. Södra spännet i landsvägsbron vid Edebäck skulle nämligen

då behöva vidgas och ombyggas samt omfattande sprängnings- och

schaktningsarbeten i de höga strandpartierna behöva utföras såväl där som i

forsen omkring 500 meter nedanför bron. Dessutom har det förefallit förrättningsmännen,

som örn dylika arbeten i sa fall skulle erfordras jämväl i den

egentliga Edsforsen, belägen omkring 1.5 kilometer nedanför Edebäcksbron,

där hinder för vattenframrinningen vid flodtillfällen även syntes förefinnas.

De planerade skyddsvallarna ansluta i huvudsak till allmänna vägai,

och förslaget omfattar dels höjning av länshuvudvägen Munkfors—Råda—

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

3

Ekshärad till en längd av 500 meter, dels ock höjning av allmänna vägen

Edebäck—Bergsäng till en längd av 4,835 meter. Härjämte föreslås vissa arbeten

i samband med avloppen genom vägarna.

Det i synemännens utlåtande förordade invallningsföretaget avser att

hindra översvämningar inom nyssnämnda hemman — å vilka all mark utgöres

av sand- eller torvjord — vid vattenstånd i Klarälven motsvarande 1931

års vårflod. Däremot kommer företaget icke att utgöra skydd mot vattenstånd

av särskilt exceptionell karaktär såsom under år 1916. I utlåtandet anföres,

att Klarälven enligt uppgift under de senaste 50 åren översvämmat markerna

5 gånger, nämligen 3 gånger under 1890-talet samt under åren 1916 och 1931,

d. v. s. i medeltal en gång under varje 10-årsperiod. Vid övriga högvatten

hade befintliga vallar, vilka emellertid med åren alltmera fått förfalla, kunnat

hindra översvämning. Enligt synemännens uppfattning vore nämnda

vallar numera knappast tillförlitliga. Den vid tidigare översvämningar -—

vilka alltid inträffat vid vårflod — uppkommande skadegörelsen hade för all

mark bestått av utskärningar ävensom avsättningar av slam, sand och grus.

För åkrar och trädgårdar hade dessutom sådden försenats, varjämte i lägre

liggande hus fyllningen i trossbottnarna förstörts m. m. Beträffande vägarna

hade gruslagret bortspolats och skador i vissa fall uppkommit å själva vägkroppen.

De marker, som omfattas av det föreslagna invallningsföretaget, ha en

areal av tillhopa

äng, mosse och skogsmark. Båtnaden genom företagets utförande har av

synemännen uppskattats till 44,561 kronor 71 öre, varav 38,261 kronor 71

öre utgöra jordbruksbåtnad och 6,300 kronor båtnad i form av minskning

i underhållskostnaderna å allmänna vägar inom torrläggningsområdet. Synemännen

framhålla, att förslaget i allmänhet icke innebär någon sänkning

av yt- eller grundvattnet innanför skyddsvallen, varför det knappast kan bli

tal om någon höjning av alstringsförmågan hos marken. Värdeökning hos

marken har i stället ansetts uppstå genom att översvämningarnas antal och

i samband därmed skadegörelsen genom översvämningarna kornme alt minskas.

Kostnaderna för skyddsvallen jämte därtill hörande arbeten ha beräknats

till 131,050 kronor, vartill komma ersättningar med 3,450 kronor för

mark till vallen samt för annat av företaget orsakat intrång. Sammanlagda

kostnaderna för företagets utförande skulle sålunda enligt synemännens kalkyler

uppgå till 134,500 kronor. Härav lia 123,750 kronor ansetts böra gäldas

av jordbruksintresset och 10,750 kronor av vägintresset. Synemännen ha

sålunda föreskrivit, att väghållningsskyldige i Klarälvdalens vägdistrikt skulle

bestrida utgifterna för dels anordnande av viss del av den föreslagna

skyddsvallen mot älven, dels ock sänkning av vägplanet å viss angiven sträcka,

vilka utgifter uppskattats till sammanlagt 10,750 kronor. Den ekonomiska

ansvarigheten för övriga åtgärder har ålagts markägarna, å vilka alltså

skulle belöpa ett kostnadsbelopp av 123,750 kronor.

I sina i det föregående omförmälda framställningar har arbetsslgrclscn för

ifrågavarande förelag framhållit i huvudsak följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Vissa delar av Klarälvsdalen lia sedan urminnes tid utsatts för svåra översvämningar

av älven. De under senaste tid mest omfattande översvämningarna

inträffade åren 1916 och 1931. Framförallt för befolkningen i trakten

av Edebäck ha dessa översvämningar medfört betydande förluster. Dels har

åkerjorden sönderbrutits och spolierats eller övertäckts med delvis ganska

avsevärda sandlager, dels ha boningshus och ekonomibyggnader, särskilt då

grunden och bottenvåningarnas golv, tagit skada och måst omläggas, dels

ha också möbler och husgeråd, som ej kunnat föras i säkerhet, tagit skada.

Vad angår den utredning rörande åtgärder mot Klarälvens skadeverkningar

genom översvämningar, som nu med bidrag av statsmedel slutförts, må

anmärkas, att, då densamma avsett att utröna vattenskadorna å Jordbruksfastigheter

inom området, förrättningsmännen icke tagit hänsyn till oell

kostnadsberäknat de skador, som vid en översvämning kunna uppstå å bostadshus

och åbyggnader eller lösöre och personlig egendom. Det är emellertid

påtagligt, att för egnahemsägare med bostadshus på en relativt liten

tomt de skador, som vid översvämning kunna uppkomma på grund, golv,

nedervåning o. s. v . kunna vara betydligt större än de skador, som genom

sönderskäming, uppslamning e. d. uppstå på själva tomtarealen. Med hänsyn

till angivna förhållanden torde man lia starka skäl att påstå, att den

verkliga båtnaden för ortsbefolkningen i dess helhet ligger avsevärt högre än

den av synemännen angivna jordbruksbåtnaden. Det är emellertid icke möjligt

för arbetsstyrelsen att ens tillnärmelsevis angiva någon siffra för denna

s. k. bostadsbåtnad.

Vidkommande den av synemännen verkställda kostnadsberäkningen vill

arbetsstyrelsen framhålla, att befolkningen i de trakter, varom här är fråga,

huvudsakligen utgöres av ägare av mindre jordbruksfastigheter (utan skogsarealer

med produktiv mark), vilka erhålla en ytterst knapp bärgning av den

magra jordens avkastning, samt av bruks- och skogsarbetare, vilka ha uppfört

egnahem oftast med anlitande av statens egnahemslån. Att denna befolkning

med egna medel skulle kunna bekosta ifrågavarande invallningsarbete

är otänkbart. På grund härav har arbetsstyrelsen icke sett någon annan utväg

än att göra framställning örn anslag av statsmedel för arbetets utförande.

Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande den 3 januari 1941 till en

början lämnat följande kompletterande uppgifter rörande kostnaderna för

den av lantbruksingenjören Westling slutförda undersökningen:

Det för undersökningen anvisade statsbidraget, 4,250 kronor, har i sin helhet

förbrukats. Undersökningskostnaderna ha med 201 kronor 76 öre överskridit

statsbidraget och sålunda uppgått till sammanlagt 4,451 kronor 76

öre. Härav belöpa 3.361 kronor 89 öre på gottgörelse till förrättningsmännen

enligt gällande arvodestaxa, varjämte ersättning till godemännen samt kostnader

för hantlangning m. m. under förrättningen uppgått till 905 kronor 43

öre; återstoden, 184 kronor 44 öre, innefattar vattendomstolsavgifter o. d.

Det överskjutande beloppet, 201 kronor 76 öre, ha intressenterna i företaget

sålunda haft att själva bestrida. Sistnämnda belopp skall enligt i sådant avseende

vid syneförrättningen meddelade bestämmelser uppdelas på jordbruks-

respektive vägintresset i förhållande till deras båtnad av företaget,

eller med 173 kronor 24 öre på det förra och 28 kronor 52 öre på det senare

intresset. Jordbrukets andel i kostnaderna för arbetets utförande har sålunda

beräknats till sammanlagt (123,750 + 173:24=) 123,923 kronor 24 öre.

I dessa kostnader ingår icke den del av utredningskostnadema, som täckts av

nyssnämnda statsbidrag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

5

Beträffande frågan huruvida och i vilken utsträckning staten bör lämna

sin medverkan till genomförandet av de föreslagna skyddsåtgärderna har

lantbruksstyrelsen härefter anfört i huvudsak följande.

Om hänsyn skall tagas uteslutande till förhållandet mellan å ena sidan

företagets kostnader och å andra sidan den direkta och mera omedelbart uppkommande

nyttan för jordbruket av skyddsvallens uppförande, kan företaget

icke anses äga ekonomiskt berättigande. Anläggandet av en skyddsvall enligt

föreliggande förslag skulle emellertid komma att för de längs älven belägna

jordbruken medföra ytterligare beaktansvärda fördelar, vilkas värde svårligen

kan ens ungefärligt bestämmas. Det är nämligen oundvikligt, att de

ofta återkommande översvämningarna vid högvattenstånd i Klarälven måste

i hög grad försvåra ett rationellt utnyttjande av ifrågavarande marker och

utgöra ett hot mot bebyggelsen i hela denna trakt. Ätt i siffror värdesätta

den ökade trygghet, som i dessa avseenden skulle skapas genom skyddsvallens

anläggande, låter sig emellertid icke göra. Vidare torde det med visshet

kunna förutses att, därest åtgärder icke vidtagas för avvärjande av risken

för översvämningar, bistånd från det allmänna kommer att begäras för

avhjälpande av skador, som i fortsättningen kunna förorsakas av äivens flöden

å nu ifrågakommande markområden nied därå belägna byggnader och

andra anläggningar. Starka skäl synas därför tala för att medverkan från

statsmakternas sida bör lämnas till uppförande av den nu ifrågasatta skyddsvallen.

Vad beträffar storleken av det statsbidrag, som kan finnas böra utgå till

arbetets utförande, bär lantbruksstyrelsen, som ansett sig böra begränsa sig

enbart till frågan i vad mån bidrag av statsmedel må utgå till bestridande av

de å jordbruksintresset belöpande kostnaderna, funnit rimligt, att vederbörande

jordägare böra vidkännas så stor andel av företagets kostnader, som

svarar mot 50 procent av å deras marker genom anläggandet av skyddsvallen

19,130 kronor. Återstående på jordbruksintresset belöpande kostnader för

företaget, (123,923: 24 — 19.130 —) i avrundat tal 104,790 kronor, torde däremot

böra i sin helhet bestridas av allmänna medel. För ändamålet synes

lämpligen statens avdikningsanslag böra tagas i anspråk. Härför erfordras

emellertid riksdagens medgivande.

Framhållas må, att vid denna beräkning av statsbidragets storlek hänsyn

tagits till vad i Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1935 föreskrivits örn

avräkning i detta sammanhang av det belopp å 4,250 kronor, som utbetalats

för verkställda undersökningar och utredningar i ärendet.

För den händelse statsbidrag i nu angiven ordning beviljas till företaget,

torde vederbörande markägare böra berättigas att med anlitande av statens

avdikningslånefond komma i åtnjutande av lån av statsmedel till på varje

särskild, av företaget berörd fastighet belöpande andel i den förenämnda,

på markägarna belöpande kostnaden, 19,130 kronor.

Under åberopande av det anförda har lantbruksstyrelsen föreslagit, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att till utförande av ifrågavarande

företag finge dels ur statens avdikningsanslag anvisas statsbidrag

med högst 104,790 kronor, dels ock — för bestridande av de kostnader, som

belöpa på av företaget berörda jordägare — ur statens avdikningslånefond

efter av respektive markägare gjorda ansökningar beviljas lån lill ett sammanlagt

belopp av högst 19,130 kronor.

uppkommande båtnad, eller ett belopp

50 x 38,261: 71

i runt tal

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Arbetsstgrelsen för företaget har hemställt om bifall till lantbruksstyrelsens

förslag.

Väg- och vattcnbgggnadsstyrelsen, som vid sitt remissutlåtande fogat ett

inom styrelsen upprättat kostnadsförslag rörande ifrågavarande invallningsarbete,

bär yttrat i huvudsak följande.

Vattenståndsvariationerna i Klarälven äro i dess mellersta och övre lopp

avsevärda. Sålunda uppgår skillnaden mellan exceptionell hög- och lågvattenyta

vid Ekshäradsbron, belägen omkring 13 kilometer norr om Edebäck,

till 4.8 meter. Från Vingängsjön och Dalby till Edebäck faller älven i jämn

lutning praktiskt taget vid alla högre vattenstånd. Den förträngning i älvsektionen,

som föreligger vid Edebäck genom ringa bredd och vattendjup i

bergsektionen invid och nedströms bron över Klarälven vid Edebäck, inverkar

sålunda dämmande vid högvatten å en avsevärt större längd i älven,

än den som beröres av invallningsförslaget. Åtgärder för åstadkommande av

en effektiv utvidgning av nyssnämnda förträngning skulle i följd härav vara

till fördel för vissa lägre liggande markområden utmed Klarälven i större

omfattning än det föreslagna invallningsområdet.

Synemännen anföra i sitt utlåtande angående föreslagna skyddsvallar,

att sistnämnda anordning ställer sig ekonomiskt fördelaktigare än en utvidgning

av älven invid broläget vid Edebäck, särskilt med hänsyn till svårigheten

på grund av arbeten invid förefintlig bro. I anslutning härtill får

styrelsen framhålla, att den nuvarande länshuvudvägen Munkfors—Råda—

Ekshärad genom Edebäcks samhälle med däri ingående bro över älven icke

äger lämpligt planläge samt att bron, som består av en järnkonstruktion å

landfästen och mellanpelare av stenmurverk med en brobredd av 4.75 meter,

icke fyller de anspråk på bärighet, som numera normalt ställas på broar å

huvudvägar. En framtida ombyggnad av vägen genom Edebäcks samhälle

med ny bro över Klarälven synes med hänsyn till nyssnämnda omständigheter

böra beaktas vid övervägande av åtgärder mot översvämningar genom

Klarälven.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill för sin del icke motsätta sig statsbidrag

till nu föreliggande förslag till skyddsvallar för förhindrande av översvämningar

i viss omfattning av markområden i närheten av Edebäck.

Styrelsen ifrågasätter dock en utredning avseende erforderliga arbeten för

upprensning och fördjupning av den s. k. Edaforsen närmast intill den nuvarande

bron över Karälven vid Edebäck samt i samband härmed en uppskattning

av de fördelar, som genom dessa åtgärder kunna tillföras såväl

lågt belägna markområden mellan Dalby och Edebäck som ock vissa delar

av allmänna vägen å Klarälvens östra sida från Norra Ny till Fastnäs, mellan

vilka sistnämnda orter avbrott vållades i vägtrafiken genom 1931 års vattenstånd.

Med hänsyn till rådande prisförhållanden torde den beräknade kostnaden

för företaget i enlighet med ett inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppgjort kostnadsförslag böra ökas, beträffande de delar nämnda

skyddsvallar beröra allmänna vägar (längd 5,335 meter) med 41,400 till

150.000 kronor och beträffande återstående del (längd 1,165 meter) med

7,600 till 33,500 kronor, innebärande alltså en total kostnadsökning med

49.000 till 183,500 kronor. Kostnadsökningen för den del av företaget, som

avses skola bekostas av Klarälvdalens vägdistrikt, beräknas utgöra 3,300

kronor -— eller från 10,750 till 14,050 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts provosition nr 153

7

Statskontoret har anfört väsentligen följande.

Ämbetsverket är självfallet icke i stånd att bedöma ändamålsenligheten

av föreliggande förslag till skyddsåtgärder eller att ingå i prövning av de

verkställda kostnadsberäkningarna. Emellertid vill ämbetsverket fästa uppmärksamheten

vid att, såsom framgår av de ärendet bilagda syneförrättningshandlingarna,

Ekshärads sockens kommunalfullmäktige vid sammanträde

den 26 maj 1935 beslutat, att kommunen skulle ikläda sig betalningsskyldighet

för de undersökningskostnader, som utöver statsbidraget å 4,250

kronor och markägarnas bidrag till hantlangningsutgifterna kunde komma

att uppstå. I ett eventuellt statsunderstöd torde fördenskull icke böra inräknas

någon del av kostnaderna för undersökningen. Ej heller torde ett

dylikt understöd böra omfatta de på vägintresset belöpande kostnaderna för

skyddsåtgärder, då nämligen dessa kostnader enligt synemännens av vattendomstolen

i denna del fastställda utlåtande skola bestridas av vederbörande

vägdistrikt.

För den händelse företaget finnes böra komma i åtnjutande av statsunderstöd,

torde detta böra utgå i form av dels lån och dels bidrag. Vad angår

det eventuella lånets storlek, vill statskontoret uttala, att, då den ekonomiskt

uppskattbara nyttan för markägarna av ett invallningsföretag torde

vara väsentligt större än den av förrättningsmännen beräknade båtnaden,

vilken hänför sig allenast till jordbruksintresset, det förefaller skäligt, att

lånet bestämmes till belopp minst motsvarande sagda båtnad. Såsom understöd

utan återbetalningsskyldighet skulle alltså enligt statskontorets mening

utgå högst ett belopp motsvarande skillnaden mellan de på jordbruksintresset

belöpande kostnaderna för företaget och nyssnämnda båtnadsvärde.

Vad härefter angår sättet för anvisande av ett eventuellt statsunderstöd

får statskontoret uttala, att lånet torde böra utgå från statens avdikningslånefond

och statsbidraget från statens avdikningsanslag. Emellertid skulle

såväl utlämnandet av lån som anvisandet av statsbidrag i förevarande fall

innefatta ett avsteg från bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelser nr

432/1939 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond och nr

431/1939 angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag.

Med hänsyn härtill torde, då dessa kungörelser tillkommit under medverkan

av riksdagen, framställningen böra underställas denna.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 4 mars 1941 förklarat sig anse,

att de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omförmälda rensnings- och andra

arbetena i Klarälven vid Edebäck icke kunde ersätta den å sträckan Bergsäng

—Edebäcksbron föreslagna skyddsvallen. Denna senare borde sålunda enligt

lantbruksstyrelsens mening komma till stånd, oavsett huruvida nämnda

arbeten bleve utförda. Å andra sidan bar lantbruksstyrelsen funnit skäl ur

såväl väg- som jordbruksintressets synpunkt tala för att av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ifrågasatt utredning rörande sagda, mera omfattande arbeten

vid Edebäck och dess verkningar på Klarälvens flöden bleve verkställd.

Vad beträffar den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade

böjningen av beräknade kostnader för skyddsvallar och dithörande anläggningar

bar sagda böjning icke föranlett någon erinran från lantbruksstyrelsens

sida. Styrelsen har i enlighet härmed föreslagit, att statsbidraget till

ifrågavarande företag måtte utgå med ett lill (104,790 -b 45,700 =) 150,490

kronor förböjt belopp.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Departements

chefen.

Av vad förut anförts torde framgå, att vissa marker inom Ekshärads och

Norra Råda socknar av Värmlands län sedan lång tid tillbaka under vissa år

varit utsatta för översvämningar vid vårflöden i Klarälven. Vid högvattenstånd

av särskilt exceptionell natur, såsom senast under åren 1916 och

1931, ha översvämningarna medfört betydande skador och synnerliga svårigheter

och obehag för befolkningen, som till största delen utgöres av bolagsarrendatorer

och småbrukare. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra

om att Kungl. Maj:t ställt icke obetydliga belopp till förfogande från

undsättningsfonden för att disponeras till understöd åt personer, som på

grund av de svåra översvämningarna under nyssnämnda år blivit i behov

av hjälp. Med hänsyn till det sagda synes det vara av största betydelse för

de trakter varom här är fråga, att åtgärder vidtagas för att framdeles skydda

dem mot högvatten.

Vid den i det föregående angivna syneförrättnigen enligt vattenlagen har

befunnits mest lämpligt, att skyddsvallar anordnas utmed Klarälvens östra

strand samt att därjämte en mindre fördjupning av älvbottnen i forsen vid

landsvägsbron över Klarälven vid Edebäck åvägabringas. I avgivet remissutlåtande

har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke en

utredning avseende erforderliga arbeten för upprensning och fördjupning av

den s. k. Edaforsen närmast intill nyssnämnda bro borde verkställas och i

samband därmed en uppskattning göras av de fördelar som genom sagda

arbeten kunde tillföras intilliggande markområden och vägpartier. De av

synemännen föreslagna åtgärderna böra enligt min mening, oberoende av

nyssnämnda utredning, snarast möjligt komma till genomförande. Om den

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatta utredningen kommer till

stånd, vilket torde vara önskvärt, synes frågan om statsunderstöd för de upprensnings-

och fördjupningsarbeten i Edaforsen som kunna föranledas av en

dylik utredning få upptagas till prövning efter särskild framställning.

I synemännens utlåtande ha kostnaderna för de föreslagna åtgärderna beräknats

till 134,500 kronor, varav 123,750 kronor ansetts belöpa å jordbruksintresset

och 10,750 kronor å vägintresset. Värdet av båtnaden har av synemännen

uppskattats till allenast 44,561 kronor 71 öre. I detta värde ingår

jordbruksbåtnad till ett belopp av 38,261 kronor 71 öre och båtnad för vägunderhållningen

till ett belopp av 6,300 kronor. Övriga mera indirekta fördelar

för de områden, som beröras av företaget, ha icke kunnat medräknas

i båtnadsvärdet. Såsom framgår av vad i ärendet anförts torde emellertid

omförmälda fördelar kunna väntas bli avsevärda och komma hela den av

företaget berörda bygden till godo. Till nyssnämnda kostnadssumma å 134,500

kronor har lantbruksstyrelsen ansett böra läggas det belopp å 201 kronor 76

öre av utgifterna för syneförrättningen, vilket icke täckts av det för ändamålet

anvisade statsbidraget å 4,250 kronor. Enligt lantbruksstyrelsens mening

böra med beaktande härav totalkostnaderna för företaget eller 134,701

kronor 76 öre uppdelas med 123,923 kronor 24 öre på jordbruksintresset och

med 10,778 kronor 52 öre på vägintresset. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har med hänsyn till rådande prisförhållanden funnit de i synemännens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153-

9

utlåtande angivna kostnaderna för företagets utförande, 134,500 kronor, böra

uppräknas med 49,000 kronor till 183,500 kronor, varav å jordbruksintresset

skulle belöpa 169,450 kronor och å vägintresset 14,050 kronor. Sedermera

har lantbruksstyrelsen förklarat sig icke ha något att erinra mot sagda uppräkning

av kostnaderna.

Genomförandet av ifrågavarande företag torde såsom framgår av det anförda

komma att draga avsevärda kostnader. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

beräkningar, mot vilka jag icke har något att erinra, skulle

såsom nämnts för ändamålet erfordras sammanlagt 183,500 kronor. Det synes

vara fullkomligt uteslutet, att intressenterna själva skola kunna påtaga

sig utgifter av den storleksordning varom här är fråga. Med hänsyn härtill

samt till den stora betydelse och nytta, som företagets genomförande skulle

medföra för befolkningen i orten, anser jag, att staten bör lämna ett sådant

ekonomiskt bistånd att företaget kan förverkligas.

Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag från statens avdikningsanslag

kan statsbidrag i regel beviljas endast under förutsättning att lantbruksstyrelsen

finner båtnaden uppväga eller överstiga kostnaderna för torrläggningen.

Då värdet av båtnaden icke uppväger kostnaden, kan statsbidrag likväl

i undantagsfall beviljas, när skäl därtill föreligga. Enahanda bestämmelser

gälla i fråga örn lån från statens avdikningslånefond. Jag anser, att sådana

förhållanden äro för handen beträffande ifrågavarande företag, att

statsbidrag respektive lån böra utan hinder av angivna bestämmelser kunna

lämnas från avdikningsanslaget och avdikningslånefonden. Vad angår den utsträckning,

i vilken statsunderstöd bör lämnas till kostnaderna för företaget,

delar jag lantbruksstyrelsens och statskontorets uppfattning, att understödet

endast bör omfatta de på jordbruksintresset belöpande kostnaderna.

Då såsom statskontoret framhållit Ekshärads kommun iklätt sig betalningsskyldighet

för de undersökningskostnader som kunde komma att uppstå utöver

det för ändamålet beviljade statsbidraget, bör härjämte statshjälp icke

utgå för bestridande av någon del av det belopp å 201 kronor 76 öre som icke

täckts av nämnda bidrag. I enlighet med vad jag nu förordat skulle statens

understöd sålunda avse kostnader å tillhopa 169,450 kronor. Vad beträffar

den del av statsunderstödet som bör kunna utlämnas till företagets intressenter

i form av lån finner jag mig härutinnan böra biträda lantbruksstyrelsens

förslag. Ifrågavarande del av understödet bör följaktligen bestämmas till belopp

motsvarande hälften av den för markägarna uppkommande jordbruksbåtnaden

eller i runt tal 19,130 kronor. Till återstoden av kostnaderna eller

alltså (169,450—19,130=) 150,320 kronor torde böra beviljas statsbidrag

från statens avdikningsanslag.

Den av mig förordade tilldelningen av lån från avdikningslånefonden och

bidrag från avdikningsanslaget innebär ett avsteg från gällande grunder rörande

sådan tilldelning. Då sagda grunder tillkommit under riksdagens medverkan,

erfordras medgivande av riksdagen för en avvikelse från desamma.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, alt Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 153. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

att till utförande av det i det föregående omförmälda invallningsföretaget,

avseende anläggande av skyddsvall vid

viss del av Klarälven m. m., må lämnas statsbidrag från statens

avdikningsanslag intill ett belopp av 150,320 kronor samt

lån från statens avdikningslånefond intill ett belopp av 19,130

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

417897. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av ett till förra biskopsbostället 2 mantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken a1 i texten
  2. JoU 1941:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsunderstöd för anläggande av skyddsvall vid viss del av Klarälven m. m. s. 5 i texten