Sök i Ratio Lex

Angående prästs avlöning under tjänstledighet i vissa fall m. lii

1941-02-28 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:157, Angående prästs avlöning under tjänstledighet i vissa fall m. lii

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. \faj:ts proposition Nr 15 7.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prästs avlöning

under tjänstledighet i vissa fall m. lii.; given Stockholms

slott den 28 februari 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Edgar Rosander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

februari 1941.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning inom försvars- och ecklesiastikdepartementen

anmäler t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Rosander,

fråga örn prästs avlöning under tjänstledighet i vissa fall m. m. och anför

därvid följande:

De präster, örn vilka här är fråga, utgöras i första rummet av det ordinarie

och det extra ordinarie prästerskapet i de territoriella församlingarna men

därjämte av stifts- och kontraktsadjunkter. De ordinarie (kyrkoherdar och

komministrar) och de extra ordinarie (kyrkoadjunkter, vakansvikarier och

pastoratsadjunkter) församlingsprästernas avlöningsförhållanden äro i huvudsak

bestämda i 1910 års lag örn reglering av prästerskapets avlöning och

vissa därtill anslutna, speciella lagar (örn provisorisk tilläggslön, dyrtidstillBihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 151. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr löl.

lägg m. lii.) samt i reglementet den 15 februari 1935 (nr 17) för prästerskapets

avlöning. Sistnämnda författning innehåller även vissa avlöningsföreskrifter

beträffande stifts- och kontraktsadjunktema, men de grundläggande

bestämmelserna om dessa senares löneförmåner återfinnas i särskilda av

Kungl. Maj:t, med stöd av stadgande i 6 § andra stycket 5) lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) örn kyrkofond, tid efter annan meddelade beslut angående

anställande av dylika präster inom de särskilda stiften.

Enligt stadgande!! i 12—15 §§ prästlöneregleringslagen äger varje såsom

adjunkt (pastoratsadjunkt) tjänstgörande extra ordinarie församlingspräst

åtnjuta dels ur kyrkofonden årligt arvode, dels ock —- för de vanligaste fallen

—• av den ordinarie präst, som pastoratsadjunkten såsom ämbetsbitråde

i tjänsten biträder eller vars tjänst han såsom vikarie uppehåller, antingen

bostad och vivre in natura eller gottgörelse i penningar för sådan förmån

ävensom skjuts i tjänsteärenden och, vid vikariatsförordnande, vikariearvode.

I förenämnda avlöningsreglemente är pastoratsadjunktens arvode bestämt

till 1 200 kronor för år jämte 60 kronor i bidrag för visst fall till familjepensionskostnad

samt två ålderstillägg å 300 kronor vartdera. Därjämte

åtnjuter pastoratsadjunkten ett provisoriskt tilläggsarvode å 600 kronor

för år ävensom dyrtidstillägg samt i vissa fall ödebygdstillägg. Ifrågakommande

gottgörelse för bostad och vivre fastställes till beloppet av domkapitlet

för varje särskilt fall med hänsyn till levnadskostnaderna å orten.

Utöver förberörda stadganden i prästlöneregleringslagen örn ordinarie

prästs skyldighet att gälda vissa av vikarierande adjunkts löneförmåner

och i 16 § intaget motsvarande stadgande för fall av vikariatsförordnande

för annan ordinarie präst innehöll nämnda lag i sin ursprungliga lydelse

icke några bestämmelser i fråga om de ordinarie församlingsprästernas avlöningsförhållanden

vid tjänstledighet. I en genom lag den 6 september

1939 (nr 630) införd tilläggsbestämmelse i lagen, 16 a §, är dock numera

föreskrivet, att ordinarie präst under tjänstledighet skall vara pliktig att för

särskilda fall, utöver vad han har att gälda för vikaries avlönande, vidkännas

avdrag å sina löneförmåner, på sätt av Kungl. Majit bestämmes. I avlöningsreglementet

för prästerskapet finnas emellertid för närvarande meddelade

en del, för normala fall gällande, mera uttryckliga bestämmelser rörande

ordinarie prästs löneförmåner under tjänstledighet. Sålunda är i 2 kap.

6 § 2—4 mom. reglementet stadgat, att ordinarie präst vid all tjänstledighet

— med visst särskilt bestämt undantag — är berättigad att tillgodonjuta

de honom vid tjänsten tillkommande löneförmånerna med avdrag för

vad han jämlikt nyss angivna stadganden i prästlöneregleringslagen skall

vara skyldig alt gälda för vikaries avlönande. Härvid skall vikariearvodet

beräknas till 5 procent av den tjänstlediges reglerade lön och provisoriska

tilläggslön. Vid längre tids tjänstledighet, mer än nio av tolv på

varandra följande månader, må vikariearvodet dock, efter bestämmande av

Kungl. Majit för varje särskilt fall, kunna beräknas till högre belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

3

Kyrkoadjunkt (ständig adjunkt) äger enligt 14 § 3 moni. prästlöneregleringslagen

åtnjuta dels av Kungl. Maj:t i löneregleringsresolution bestämt

årligt arvode (i regel 1 800—2 500 kronor), dels ersättning för bostad

och vivre. Enligt särskilda bestämmelser tillkomma honom därjämte två ålderstillägg

å 300 kronor vartdera, s. k. nådårstillägg samt provisoriskt tillläggsarvode

å 900 kronor för år och dyrtidstillägg ävensom i förekommande

fall ödebygdstillägg (se avlöningsreglementet för prästerskapet 2 kap. 3 §).

Bostads- och vivreersättningen fastställes till sitt belopp, liksom för pastoratsadjunkt,

av domkapitlet. — Vakansvikarie uppbär jämlikt 2 kap.

14 § avlöningsreglementet av Kungl. Majit för ettvart fall bestämda (i

regel samtliga med den uppehållna vakanta befattningen förenade) löneförmåner.

— Här omnämnda två kategorier extra ordinarie församlingspräster,

vilkas löneförmåner i likhet med ordinarie prästs huvudsakligen gäldas av

vederbörande pastorat medels tillgängliga avlöningstillgångar och församlingsavgifter,

jämställas enligt avlöningsreglementet (2 kap. 6 § 2—5 morn.)

i avseende å avlöningsförhållandena vid tjänstledighet i allmänhet helt med

de ordinarie prästerliga befattningshavarna. Endast i fråga om de prästerliga

löneförmånerna vid tjänstledighet för fullgörande av särskild militär

tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering ha för kyrkoadjunkterna och vakansvikarierna meddelats

vissa speciella bestämmelser genom kungörelse den 12 april 1940 (nr 228),

vartill jag strax vill återkomma.

Vad pastoratsadjunkterna angår, äro dessas rätt till avlöning

över huvud taget, på sätt framgår av de liärförut åberopade stadgande^

i prästlöneregleringslagen, helt beroende av att de fullgöra prästerlig

tjänstgöring. Blott för det fall att pastoratsadjunkten på grund av styrkt

sjukdom eller för fullgörande av militär tjänstgöring, som nyss omnämnts, är

urståndsatt att mottaga eller uppehålla prästerligt förordnande, äger han

jämlikt särskilda under senare tid tillkomna stadganden i 12 och 14 §§ prästlöneregleringslagen

åtnjuta visst arvode ur kyrkofonden. De närmare bestämmelserna

örn dylikt arvode för fall av sjukdom (sjukledighetsarvode) äro

meddelade i 2 kap. 7 och 9 §§ avlöningsreglementet för prästerskapet. I enlighet

med dessa bestämmelser utgår sjukledighetsarvode med belopp, motsvarande

pastoratsadjunkten eljest tillkommande adjunktsarvode och provisoriskt

tilläggsarvode jämte därå belöpande dyrtidstillägg, men må uppbäras

endast för en sammanlagd tid av högst 730 dagar under loppet av fem år.

Om pastoratsadjunkts prästerliga löneförmåner vid fullgörande av militär

tjänstgöring, som här avses, stadgas närmare i förberörda kungörelse

1940:228. Beträffande grunderna för den i denna kungörelse bestämda

avlöningsregleringen torde få hänvisas till redogörelsen härför i propositionen

1940:55 till lagtima riksdagen och lill riksdagens i anledning därav i

.skrivelse nr 113 meddelade beslut.

Enligt nämnda kungörelse äger pastoratsadjunkt vid värnpliktstjänsl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

göring i anledning av försvarsberedskapen eller mobiliseringen åtnjuta ett

särskilt prästerligt arvode till enahanda belopp som förenämnt sjukledighetsarvode,

men utan tidsbegränsning såsom för detta senare är bestämt.

Tjänstgör pastoratsadjunkten såsom konstituerad landstormsofficer eller beställningshavare

i försvarsväsendets reserver (reservstater), äger han — i

enlighet med den för civilstatens och andra befattningshavare tillämpade

s. k. minimiregeln — månatligen såsom präst, om hans militära lön understiger

hans prästerliga avlöning vid tjänstgöring såsom pastoratsadjunkt,

uppbära en arvodesfyllnad lika med skillnaden mellan nämnda löneförmåner.

Såsom landstormsofficer eller beställningshavare, som nyss nämnts,

tjänstgörande kyrkoadjunkt eller vakansvikarie är enligt samma kungörelse

pliktig att under dylik tjänstgöring avstå — med undantag beträffande

vakansvikarie för vissa förmåner — samtliga med hans prästerliga förordnande

förenade kontanta löneförmåner, men är härvid för fall av avlöningsminskning

berättigad till månatlig arvodesfyllnad såsom präst, motsvarande

skillnaden mellan hans militära och prästerliga löneförmåner. Denna

arvodesfyllnad skall enligt kungörelsen, liksom särskilt arvode, respektive

arvodesfyllnad till pastoratsadjunkt, bestridas ur kyrkofonden.

Enligt den för stifts- och kontraktsadjunkterna för närvarande

gällande regleringen åtnjuter envar av dessa dels arvode av 3 400

kronor för år jämte 300 kronor årligen i ålderstillägg efter fem, respektive

tio års prästerlig tjänstgöring och dyrtidstillägg efter de grunder, som gälla

för kyrkoadjunkt, dels bostads- och vivreersättning med tills vidare 3 000

kronor för år samt i vissa fall ödebygdstillägg. Stiftsadjunkterna, till ett

sammanlagt antal av 32 fördelade över hela riket, biträda församlingarnas

prästerskap inom respektive stift med ungdoms- och sjömansvård samt kyrkligt

arbete av frivillig art, medan kontraktsadjunkterna, inalles 5, vilkas

tjänstgöring är förlagd uteslutande till de tre Lappmarks-kontrakten och det

nordligaste Norrbottens-kontraktet av Luleå stift, biträda inom därvarande

vidsträckta församlingar med det församlingsmässiga arbetet mera i allmänhet.

Av stiftsadjunkterna äro nu 4 placerade i vartdera av Lunds och Luleå

stift, 3 i vartdera av Uppsala, Linköpings, Skara, Växjö och Göteborgs, 2 i

vartdera av Strängnäs, Västerås, Karlstads och Härnösands samt 1 i Visby

stift. Jämlikt de av Kungl. Majit för anställandet av här ifrågavarande präster

meddelade särskilda bestämmelserna må stifts- eller kontraktsadjunkt

regelmässigt icke jämte detta sitt förordnande innehava annan tjänst eller

förordnande å annan befattning. För kontraktsadjunkterna är tillika föreskrivet,

att, därest domkapitlet likväl för särskilt fall skulle finna sig nödsakat

att förordna dylik präst till ämbetsbiträde åt eller vikarie för ordinarie

prästerlig befattningshavare, kontraktsadjunkten skall under tiden för

sådant förordnande avstå samtliga sina med kontraktsadjunktsförordnandet

förenade löneförmåner. I överensstämmelse med vad sålunda stadgats, gäller

även i övrigt för såväl stifts- som kontraktsadjunkterna, att de — i lik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 157.

5

het med vad tidigare beträffande pastoratsadjunkterna angivits — äga åtnjuta

dem med förordnandet å befattningen tillerkända löneförmåner allenast

under förutsättning att de fullgöra tjänstgöring i samma befattning.

Genom bestämmelse i 2 kap. 8 § avlöningsreglementet för prästerskapet samt

i förut omnämnda kungörelse 1940:228 har dock extra ordinarie präst,

som innehar förordnande såsom stifts- eller kontraktsadjunkt, berättigats

att under enahanda förutsättningar, som äro för pastoratsadjunkt stadgade,

vid sjukdom och under fullgörande av särskild militär tjänstgöring erhålla

sjukledighetsarvode, respektive särskilt prästerligt arvode eller arvodesfyllnad

med belopp, motsvarande vad han såsom pastoratsadjunkt för motsvarande

fall skulle ägt åtnjuta.

Under hänvisning till de för härförut berörda extra ordinarie präster

genom kungörelsen 1940: 228 meddelade bestämmelserna angående deras

prästerliga avlöning under fullgörande av viss militär tjänstgöring har biskopen

T. Ysander i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 maj 1940 hemställt örn

meddelande av motsvarande bestämmelser angående såväl dessa extra ordinarie

prästmäns som ordinarie prästers löneförmåner, då de tjänstgöra såsom

»militärpastorer» (fältpräster) och därvid äga uppbära krigslön enligt

gällande krigsavlöningsbestämmelser. Härjämte ha stiftsadjunkterna E.

Broberg, S. Norrby m. fl. den 18 december 1940 hos Kungl. Maj:t anhållit om

sådan ändring i bestämmelserna örn stifts- och kontraktsadjunkters löneförmåner

vid sjukdom och under fullgörande av förut berörda särskilda militära

tjänstgöring, att beträffande dem komme att gälla vad i sådant hänseende

är för kyrkoadjunkter stadgat, över dessa framställningar lia kammarkollegiet

och statskontoret, efter hörande av arméförvaltningens civila

departement, den 25 januari 1941 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande,

innefattande tillika förslag om utsträckning av de för kyrkoadjunkt och

vakansvikarie enligt kungörelsen 1940: 228 gällande bestämmelsernas tilllämplighet

till att gälla jämväl ordinarie präster. Härefter har statens krisrevision

yttrat sig.

De spörsmål, som härmed upptagits till behandling, avse alltså

dels nya bestämmelser till reglering av

1) extra ordinarie prästs avlöning vid tjänstgöring såsom fältpräst samt

2) ordinarie prästs avlöning såväl vid tjänstgöring såsom konstituerad

landstormsofficer eller beställningshavare i försvarsväsendets reserver (reservstater)

som även vid tjänstgöring såsom fältpräst,

dels ock ändrade bestämmelser rörande

3) stifts- och kontraktsadjunkts avlöning vid sjukledighet och under fullgörande

av särskild militär tjänstgöring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition A’r 157.

1. Extra ordinarie prästs avlöning vid tjänstgöring såsom fältpräst.

Enligt vad arméförvaltningens civila departement i denna fråga upplyst,

kunde under nu rådande förhållanden civil befattningshavare i särskilda

fall fullgöra viss honom åvilande militär tjänstgöring utan att därför behöva

åtnjuta tjänstledighet från sin civila befattning. Ävenså kunde det i

fall, där trupper läge spridda, ur kostnadssynpunkt ställa sig för statsverket

fördelaktigare att för uppehållande av vissa befattningar vid de militära

förbanden träffa annan anordning än som enligt vederbörliga planer förutsattes.

Med hänsyn härtill hade ock Kungl. Majit genom den 8 november

1940 utfärdade föreskrifter förordnat, bland annat, att det skulle ankomma

på arméförvaltningens civila departement att, örn militär chef funne göromål,

som eljest åvilade innehavare av i vederbörlig plan upptagen civil befattning,

kunna på för statsverket fördelaktigare sätt fullgöras i annan ordning

än sålunda planenligt vore förutsatt, i varje dylikt fall fastställa den

ersättning, som för göromålens fullgörande borde utgå.

I anslutning härtill ifrågasatte civila departementet, huruvida icke militärpastor,

som jämte sin militära tjänstgöring kunde uppehålla sin civila prästsyssla,

borde hemförlovas från honom eljest åvilande militär tjänstgöring

och i stället av vederbörande militäre chef vid varje särskilt tillfälle inkallas

till att mot av civila departementet fastställd ersättning fullgöra på honom

ankommande göromål.

Kammarkollegiet och statskontoret lia för sin del förordat, att tjänstgöring

såsom »militärpastor» med krigsavlöning måtte i förevarande hänseende

jämställas med förutnämnd tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer

m. m. Härvid borde dock prästen, på det minskning i hans

löneinkomster icke skulle uppstå, få vid den s. k. minimiregelns tillämpning

tillgodoräkna sig det honom såsom militärpastor tillkommande fredsarvodet,

vilket arvode han vid åtnjutande av krigslön för militärpastorsbefattningen

torde vara skyldig avstå. Ämbetsverken tillstyrkte därjämte av arméförvaltningens

civila departement föreslagen anordning för det fall att prästen

i fråga jämte fullgörandet av sin militära prästtjänstgöring kunde uppehålla

sin civila prästerliga befattning.

Mot vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda förordat har statens

krisrevision förklarat sig vilja göra erinran endast i fråga örn förslaget, att

för militärpastor skulle vid minimiregelns tillämpning få från dennes krigslön

avdragas för hans befattning fastställt fredsarvode. Framställningar om

dylik avräkning från krigslön hade tidigare, såsom i fråga om avlöning eller

pension, som gymnastiklärare ägt uppbära i egenskap av officer å övergångsstat

eller i reserven, varit föremål för Kungl. Majlis prövning men

lämnats utan bifall (Kungl. Maj:ts beslut den 26 juli och 25 oktober 1940 å

ansökningar av kaptenerna J. E. M. Danckwardt, S. Hanson och V. H. Lind
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

7

ström). Krisrevisionen har fördenskull ansett, att ej heller militärpastor

borde medgivas rätt till avräkning i sådant hänseende.

Det synes mig följdriktigt, att de bestämmelser, som i kungörelsen 1940: Departements
•

g •• chef CTis

228 meddelats rörande extra ordinarie prästmans avlöning såsom präst

under tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer eller beställningshavare

i försvarsväsendets reserver (reservstater) i anledning av förstärkt

försvarsberedskap eller partiell mobilisering, utsträckas att gälla även för det

fall, att prästen tjänstgör såsom fältpräst och därvid åtnjuter krigslön enligt

gällande krigsavlöningsbestämmelser. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna

förutsätter jag, att präst varom här är fråga, som jämte fullgörande

av på honom ankommande militära göromål kan fortsätta att uppehålla

sin civila prästerliga tjänstgöring, på sätt av arméförvaltningens civila

departement ifrågasatts hemförlovas från honom åvilande militär tjänstgöring

och vid tillfällig inkallelse erhåller särskild härför avpassad ersättning.

Beträffande frågan örn rätt för fältpräst att vid bestämmandet av storleken

av ifrågakommande civil prästerlig arvodesfyllnad få sig tillgodoräknad militär

löneförmån, som han ägt uppbära, därest han ej åtnjöte krigsavlöning,

ansluter jag mig till den av statens krisrevision uttalade meningen, att sådan

rätt ej bör beviljas.

2. Ordinarie prästs avlöning vid tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer

m. m.

Såsom förut nämnts, lia kammarkollegiet och statskontoret i sitt utlåtande

föreslagit, att de för kyrkoadjunkter och vakansvikarier gällande bestämmelserna

i kungörelsen 1940: 228 skola bli tillämpliga jämväl beträffande

ordinarie präster. Samma skäl, som ansetts föreligga för reducering av extra

ordinarie prästs löneinkomster vid förening av civil prästerlig och militär

tjänst, måste enligt ämbetsverkens mening utan tvekan anses föreligga, därest

den militärtjänstgörande prästen är ordinarie.

Biskopen Ysander, som i sin framställning föreslagit, att bestämmelserna

i 1940 års kungörelse skulle utsträckas att gälla jämväl för de fall att extra

ordinarie eller ordinarie präst, vilken fullgjorde tjänstgöring såsom »militärpastor»,

uppbure krigsavlöning, har härvid ifrågasatt, att den reducering

av löneförmånerna, som för sådant fall erfordras, skall företagas å den militära

avlöningen.

Arméförvaltningens civila departement har i anledning härav erinrat örn

att principen enligt den i förevarande fall tillämpade s. k. minimiregeln

hittills varit, att den civile tjänstemannen i första hand hade att avstå samtliga

med sin civila befattning förenade löneförmåner men, när den militära

lönen understege den civila, ägde rätt att av den senare utfå skillnaden. Med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.

hänsyn härtill har civila departementet ansett, att ifrågasatt beskärning av

prästs löneförmåner bör ske å den civila prästerliga avlöningen.

Kammarkollegiet och statskontoret, som biträtt framställningen örn ifrågavarande

avlöningsbestämmelsers tillämpning jämväl med avseende å ordinarie

präst, som är militärpastor, lia därvid anslutit sig till vad arméförvaltningens

civila departement härutinnan anfört. Enligt ämbetsverkens förslag

skulle även ordinarie präst för sådant fall äga rätt att vid lönefyllnadens

bestämmande få tillgodoräkna sig militärpastors fredsarvode.

Beträffande den av statens krisrevision gentemot sistnämnda förslag gjorda

erinran torde få hänvisas till den härförut lämnade redogörelsen.

I fråga om förutsättningarna för de sålunda föreslagna bestämmelsernas

tillämpning redan med avseende å nuvarande ordinarie prästerliga befattningshavare

ha kammarkollegiet och statskontoret anfört, bland annat, följande:
Vid

tiden för utfärdandet av 1940 års kungörelse bade med avseende å

avlöningen för de i civila avlöningsreglementena avsedda tjänstemännen

samt vissa lärare vid högre kommunala skolor och folkskolor med flera

vid tjänstledighet för här ifrågavarande militärtjänstgöring gällt kungörelserna

1939: 967—969. Enligt dessa skulle ordinarie tjänsteman, som fullgjorde

tjänstgöring såsom konstituerad landstormsofficer vara skyldig avsta

samtliga på tjänstledighetstiden belöpande avlöningsförmåner vid den civila

befattningen. Bestämmelserna örn tjänstledighetsavdrag i civila avlöningsreglementet

hade nämligen ansetts innebära, att det s. k. B-avdraget vid

tjänstledighet för tjänstgöring som konstituerad landstormsofficer avsåge

endast ledighet för genomgående av vissa i fredstid anordnade kurser och

övningar, vadan tjänsteman, som i nyssnämnda egenskap eljest inkallades

till militär tjänstgöring, enligt nämnda bestämmelser hade att avstå hela

avlöningen.

Däremot hade (se propositionen 1939: 72 till urtima riksdagen, sid. 7—11)

med hänsyn till nyssnämnda bestämmelser örn tjänstledighetsavdrag dåvarande

ordinarie tjänstemän icke ansetts kunna underkastas skyldighet att

för tjänstgöring såsom beställningshavare i reserven, å reservstat eller å övergångsstat

eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren avstå större

del av lönen än B-avdraget. För befattningshavare åter, som framdeles vunne

ordinarie anställning, hade avsetts att efter ytterligare utredning genomföra

ändrade bestämmelser.

Sedan Kungl. Maj:t i proposition 1940: 144 till lagtima riksdagen framlagt

förslag i nyss angivet syfte, hade emellertid riksdagen (skrivelse nr 209) anfört,

att ur såväl rättvise- som statsfinansiella synpunkter starka skäl talade

för att jämväl dåvarande ordinarie tjänstemän underkastades minimiregelns

tillämpning. Förarbetena till civila avlöningsreglementet syntes riksdagen

ock giva vid handen, att bestämmelserna i reglementets 13 § 2 mom. örn

B-avdrag för tid, varunder befattningshavare fullgjorde honom såsom beställningshavare

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat åliggande tjänstgöring,

närmast utformats med tanke på sådan tjänstgöring, som vederbörande

under normala förhållanden hade att författningsenligt fullgöra

för att kunna bibehålla sin anställning vid försvaret, men däremot icke avsåge

att reglera avlöningsförmånerna under en försvarsberedskap av den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

omfattning, som nu genomförts. Under sådana omständigheter syntes riksdagen

hinder icke föreligga att nu utsträcka minimiregelns tillämpning till

ordinarie befattningshavare, som redan innehade ordinarie tjänst.

Bestämmelser i anslutning härtill hade utfärdats genom kungörelsen

1940: 470.

Vad det ordinarie prästerskapet anginge, erinrade ämbetsverken örn den år

1939 i prästlöneregleringslagen införda tilläggsbestämmelsen 16 a §. Ehuru

denna lagbestämmelse närmast syntes åsyfta att avhjälpa den med den tidigare

ordningen förbundna olägenheten, att för särskilda fall avpassade tjänstledighetsavdrag

icke kunde föreskrivas för ordinarie präster i annan form än

genom förhöjda vikariearvoden (se första lagutskottets utlåtande 1939: 21,

sid. 5 och 6), torde emellertid bestämmelsen jämväl få anses lia den innebörden,

att ordinarie präst vore skyldig att även under kortare tjänstledighet

än nio månader enligt Kungl. Maj:ts bestämmande av sin lön avstå större

belopp än vad som erfordrades till vikaries avlönande.

I anslutning härtill och med hänvisning i tillämpliga delar till de skäl,

riksdagen anfört beträffande ordinarie civilstatstjänstemäns skyldighet att

vid militär tjänstgöring avstå sina löneförmåner, lia ämbetsverken förklarat

sig anse, att nuvarande ordinarie präster både kunna och böra förpliktas

att vid tjänstledighet för militär eller militärprästerlig tjänstgöring av här

herört slag avstå med sin civila prästbefattning förenade kontanta löneförmåner,

i den mån dessa icke överstiga erhållen krigsavlöning.

Slutligen lia ämbetsverken, under erinran om att enligt nuvarande bestämmelser

i kungörelsen 1940: 228 ej blott arvode och arvodesfyllnad åt pastoratsadjunkt

utan även arvodesfyllnad åt kyrkoadjunkt och vakansvikarie

skall utgå ur kyrkofonden, framhållit, att, eftersom såväl ordinarie präst som

kyrkoadjunkt och vakansvikarie uppbära sin huvudsakliga civila prästerliga

avlöning av vederbörande pastorat och deras löneförmåner vid vanlig tjänstledighet

jämväl utgå av sådan pastoratslön, så bör ock här ifrågakommande

löne- och arvodesfyllnad utgå av samma avlöningsmedel.

Mot förslaget att ordinarie präst skall förpliktas att i likhet med kyrko- Departementsadjunkt

och vakansvikarie under viss militär tjänstgöring avstå sina kon- chelentänta

löneförmåner vid den civila prästbefattningen med rätt allenast till

viss lönefyllnad, för det fall att den militära lönen understiger den civila

prästerliga, kunna naturligtvis — nied hänsyn till hittills i praxis för sådan

präst vid tjänstledighet regelmässigt tillämpade avdragsregler — vissa invändningar

resas. Då det emellertid utan tvekan måste anses högst otillfredsställande,

att en befattningshavare skall äga uppbära praktiskt taget

två löner av allmänna medel, och då bestämmelser örn skvldighet att avstå

civila löneförmåner redan vunnit tillämpning för ordinarie civilstatstjänstemän

och lärare, finner jag likväl den föreslagna regleringen böra komma

till stånd. I fråga örn metoden i förevarande fall för de blivande lönereduceringarna

ansluter jag mig till vad arméförvaltningens civila departement

föreslagit ävensom, på sätt jag redan beträffande pasloratsadjunktcrna utliihang

till riksdagens protokoll lim. 1 sami. Nr 157. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IQ Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

talat, till vad statens krisrevision anmärkt. I likhet med kammarkollegiet

och statskontoret anser jag regleringen böra gälla även nuvarande ordinarie

präster. Däremot kan jag icke biträda ämbetsverkens förslag vare

sig att lönefyllnad åt ordinarie präst eller alt arvodesfyllnad åt kyrkoadjunkt

eller vakansvikarie skall gäldas av pastoratet. Dylik avlöning

synes icke kunna betraktas såsom sådan löneförmån, som vederbörande

präst eljest vid tjänstledighet berättigas behålla. Prästen övergår v id

här ifrågakommande tjänstledighet från sin församlingstjänst till att omedelbart

i statens tjänst bestrida andra särskilda — militära eller prästerliga —

göromål. Det kan för den skull icke anses skäligt, att kostnaden härför pålägges

pastoratet. En viss förenkling i regleringen vinnes dessutom genom

att samtliga förevarande speciella löneförmåner bestridas ur kyrkofonden.

Någon obehörig vinst för pastoratet behöver icke genom en dylik reglering

befaras uppkomma. Jämlikt gällande bestämmelser örn upprättande av a\- räkningslängd med kyrkofonden komma de i ett pastorat i följd av tjänstledigheten

besparade avlöningsmedel, vilka icke åtgå för vikaries avlönande,

att av stiftsnämnden upptagas i avräkningen mellan pastoratet och fonden

för påföljande kalenderår (se reglementet den 15 februari 1935, nr 18, för

ecklesiastik medelsförvaltning 1 kap. 2 § andra stycket, punkt 5).

3. Stifts- oell kontraktsadjunkts avlöning vid sjukledighet och under fullgörande

av särskild militär tjänstgöring.

I den av stiftsadjunkterna Broberg, Norrby m. fl. gjorda framställningen

har, bland annat, följande framhållits:

En stiftsadjunkt, med vilken kontraktsadjunkt i tillämpliga delar jämställdes,

vore i regel en präst med flera års föregående tjänstgöring. Hältten

av de nuvarande stiftsadjunkterna hade 7—14 tjänsteår och de flesta av dem

hade familj att försörja. Flera hade lämnat tidigare innehavd ordinarie befattning

såsom komminister och de allra flesta av dem torde, örn de ej åtagit

sig tjänsten såsom stiftsadjunkt, nu varit ordinarie präst eller i varje fall

kyrkoadjunkt. Att stiftsadjunktstjänst i jämförelse med pastorats- och kyrkoadjunktstjänst

ansetts såsom mera kvalificerad, franninge av därmed förbundna

löneförmåner. Vid inkallelse till militärtjänstgöring linge enligt nuvarande

reglering en stiftsadjunkt avstå förhållandevis större del av sin avlöning

än andra, såväl ordinarie som extra ordinarie präster, vilket syntes

föga rättvist. Så som regleringen nu vore, hotades de till militärtjänst inkallade

stiftsadjunkterna av ekonomisk misär. En stiftsadjunkt, som hade hustru

och tre barn, hade exempelvis år 1940 under åtta månaders militärtjänstgöring

fått i avlöning såsom präst uppbära inalles 234 kronor för månad.

Jämväl bestämmelserna om sjukledighetsarvode innebure en obillighet mot

stiftsadjunkterna. På varje punkt, både i fråga örn tjänstens art och lönebehov,

vore ett jämställande av stiftsadjunkt och pastoratsadjunkt orimligt.

Det syntes för den skull inkonsekvent, att skillnaden i de båda tjänsternas

normala löneförmåner icke finge gälla även i fråga örn sjukledighetsarvode

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 157.

11

och arvode vid här berörd militärtjänstgöring. Stiftsadjunkt borde i dessa

hänseenden jämställas åtminstone med kyrkoadjunkt, på sätt redan gällde

beträffande dyrtidstillägg. En ändring i regleringen i enlighet med vad påyrkats

koinme icke att innebära någon utgiftsökning för kyrkofonden i dess

helhet, enär i de avsedda fallen någon vikarie för stiftsadjunkten icke kunde

förordnas.

Kammarkollegiet och statskontoret ha i princip tillstyrkt den förevarande

framställningen.

Stifts- och kontraktsadjunktsinstitutionen torde numera lia utvecklats därhän,

att densamma kunde sägas utgöra en tämligen fast och stadigvarande

organisation inom den svenska kyrkan. Dessa adjunkter torde i fråga örn

arbetets omfattning, självständighet och ansvar intaga en ställning fullt jämförlig

med kyrkoadjunkternas, under det pastoratsadjunkterna vore mera

personliga biträden åt församlingsprästerskapet. Arbetets art torde också

kräva särskilda kvalifikationer av befattningarnas innehavare och av dem

fordra större erfarenhet i det prästerliga arbetet än vad pastoratsadjunkterna

gemenligen besutte. Till stiftsadjunkt torde i allmänhet förordnas präst,

sorn först genom tjänstgöring såsom pastoratsadjunkt eller till och med i

högre befattning förvärvat erfarenhet med avseende å det prästerliga arbetet.

Avlöningsförmånerna för stifts- och kontraktsadjunkterna vore också betydligt

större än pastoratsadjunkternas och uppginge till belopp, som motsvarade

de högst avlönade kyrkoadjunkternas. På grund av nu angivna förhållanden

torde det få anses icke billigt och rättvist, att stifts- och kontraktsadjunkt

vid tjänstledighet på grund av sjukdom icke skulle uppbära högre avlöning

än pastoratsadjunkt.

Därest bestämmelserna örn löneavdrag för kyrkoadjunkt tillämpades å

stifts- och kontraktsadjunkter, skulle de senare få avstå 5 procent av dels

arvodet, dels den del av ersättningen för bostad och vivre, som utgjorde

vivreersättning. Därjämte torde stifts- och kontraktsadjunkt böra avstå

hela bostads- och vivreersättningen. Kyrkoadjunkt vore visserligen berättigad

behålla denna ersättning men vore å andra sidan skyldig att tillhandahålla

sin vikarie sådan ersättning, vadan kyrkoadjunkten vid tjänstledighet i realiteten

ginge miste örn ersättningen för bostad och vivre. Med beräkning av

vivreersättningen för stiftsadjunkt till 1 800 kronor komme tjänstledighetsavdraget

att uppgå till .8 000 + 5/100 (3 400 + 1 800) = 3 260 kronor eller

— oberäknat eventuella ålderstillägg — till i runt tal hälften av adjunktens

sammanlagda löneinkomster. Ämbetsverken ansåge ett dylikt sjukledighetsavdrag

under föreliggande förhållanden skäligt. I likhet med vad som gällde

för ordinarie präst och kyrkoadjunkt, syntes emellertid stifts- och kontraktsadjunkt

böra vid längre tids tjänstledighet kunna förpliktas avstå större belopp

av sina löneförmåner än vad sålunda föreslagits.

Vad anginge ifrågavarande prästmäns ersättning under militärtjänstgöring

hade, på sålt framginge av propositionen 1940: 55, av vissa domkapitel

framhållits, att stifts- och kontraktsadjunkter under dylik tjänstgöring

borde erhålla högre löneförmåner än pastoratsadjunkter. Under uttalande

av att vissa skill kunde anföras för denna ståndpunkt, hade emellertid

departementschefen förklarat sig icke kunna då tillstyrka en sådan differentiering,

enär detta skulle innebära ett avsteg från de principer, som gällde

inom det prästerliga avlöningsväsendet. Därest emellertid ämbetsverkens förslag

rörande sjukledighetsarvode för stifts- oell kontraktsadjunkt bifölles,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Departements
chejen.

syntes i enlighet med den princip, som läge till grund för fastställandet av

prästerna tillkommande arvode under militärtjänstgöring, sådant arvode

böra vid värnpliktstjänstgöring utgå med ett belopp motsvarande det föreslagna

sjukledighetsarvodet samt prästen vid tjänstgöring såsom konstituerad

landstormsofficer eller reservofficer bekomma arvodesfyllnad lika med skill''

naden mellan avlöningen från försvarsväsendet och hans sammanlagda löneförmåner

såsom stifts- eller kontraktsadjunkt.

- Det torde vara obestridligt, att stifts- och kontraktsadjunkterna representera

en väl kvalificerad grupp präster. Anordningen med anställande av

stifts- och kontraktsadjunkter kan väl också sägas numera ha, på sätt

även av kammarkollegiet och statskontoret framhållits, utvecklats till en

förhållandevis fast kyrklig institution. Det torde för den skull, örn den föreslagna

regleringen kunnat bedömas fristående, möjligen varit försvarligt att

företaga en stabilisering av dessa prästers tjänsteförhållanden med därmed

följande förbättring i här berörda avlöningshänseenden. Då jag emellertid

anser mig icke för närvarande böra biträda vad i den gjorda framställningen

föreslagits och av ämbetsverken tillstyrkts, har jag härtill föranletts

närmast av det förhållandet, att ett ställningstagande till fragan har större

räckvidd än den föreliggande utredningen ger vid handen. En ändring a\

bestämmelserna om sjukledighetsarvode och arvodesersättning vid militärtjänstgöring,

på sätt nu påyrkats, komme givetvis att innebära ett ståndpunktstagande

till en principiellt genomförd differentiering beträffande stiftsoch

kontraktsadjunkterna gentemot andra extra ordinarie präster ej blott

i avlöningshänseende utan även i bade tjänste- och familjepensioneringshänseende.

Jag anser det för den skull icke välbetänkt att nu, innan ytterligare

utredning i vidare sammanhang verkställts, vidtaga någon generellt gällande

ändring av berörda avlöningsbestämmelser.

Beträffande de nuvarande stifts- och kontraktsadjunkternas personliga

förhållanden har jag låtit under hand införskaffa vissa uppgifter. Av dessa

framgår, att sammanlagt 20 stiftsadjunkter eller nära två tredjedelar av dem

erhållit sitt nuvarande förordnande inom tre år efter sin prästvigning, sex

till och med inom första året. Fyra av dem innehade före förordnandet ordinarie

tjänst såsom komminister, en var kyrkoadjunkt och två vakansvikarier

å komministerstjänst. Tre innehade mer eller mindre tillfälliga anställningar

utom det församlingsmässiga kyrkoväsende!. För kontraktsadjunkterna äro

motsvarande siffror: tre erliöllo sitt förordnande inom tre år efter prästvigningen

och två voro före förordnandet kyrkoadjunkter. Av samtliga 37 stiftsoch

kontraktsadjunkterna lia för närvarande blott 13 eller omkring en tredjedel

av dem innehaft sina nuvarande förordnanden mer än tre år samt fyra

mer än sex år. Genomsnittligt räknat, kunna stifts- och kontraktsadjunkterna

sägas lia erhållit sina förordnanden inom 3X/2 år efter prästvigningen samt

för närvarande innehaft sådant förordnande under 3Vs år. Samtliga hitintills

efter år 1938 från stifts- eller kontraktsadjunktsförordnande avgångna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

präster ha erhållit befordran, 15 till ordinarie prästtjänst, därav 5 såsom

kyrkoherde och 10 såsom komminister, samt 7 till kyrkoadjunktstjänst.

Av här anförda siffror framgår, att stifts- och kontraktsadjunkterna vunnit

detta sitt förordnande efter i regel mera kortvarig föregående tjänstgöring.

De lämnade uppgifterna ådagalägga också tydligt, att dessa förordnanden

ha en utpräglad karaktär av övergångstjänster.

Emellertid har av de inom ecklesiastikdepartementet verkställda undersökningarna

ytterligare framgått, att av nuvarande stifts- och kontraktsadjunkter

sammanlagt 30 äro gifta, och att av dessa 21 ha minderåriga barn,

därav 8 fler än två. Med hänsyn härtill och till vad i framställningen härutinnan

omnämnts finner jag det önskvärt, att Kungl. Maj:t -—- i avvaktan å en

eventuell framtida omreglering — finge i sin hand att vid förefallande behov,

efter gjord ansökan, bevilja enskilda stifts- och kontraktsadjunkter skäligt

arvodestillägg vid sjukledighet eller militärtjänstgöring, varom här är fråga.

Sådant tillägg borde givetvis i varje fall avvägas efter det föreliggande individuella

behovet men näppeligen få tillhopa med samtidigt åtnjutet arvode

eller arvodesfyllnad överstiga vad av kammarkollegiet och statskontoret

föreslagits i sjukledighetsarvode. Behovet av medel för dylika arvodestillägg

torde för varje år icke bli allt för stort. Då det emellertid alltid

är ovisst, i vilken utsträckning under sjukledigheten eller militärtjänstgöringen

annan präst förordnas i den lediges ställe, och till följd därav i

vad mån besparingar kunna uppkomma på det ordinarie kyrkofondsanslaget

för stifts- och kontraktsadjunkternas avlönande, bör för möjliggörande

av en dylik individuell tilläggsreglering anvisning lämnas örn befogenhet för

Kungl. Majit att för ändamålet disponera även andra medel ur kyrkofonden.

Jag anser, att härför lämpligen bör kunna anlitas det anslag till extra utgifter

för kyrkliga ändamål, som jämlikt bestämmelse i 6 § andra stycket 8)

kyrkofondslagen enligt av riksdagen på sin tid godkända grunder står till

Kungl. Majits förfogande.

4. Hemställan.

För genomförande av de regleringar, som jag här funnit anledning förorda,

erfordras i första hand ändring av de under riksdagens medverkan

tillkomna bestämmelserna i kungörelsen 1940: 228 men även — beträffande

bestridandet ur kyrkofonden av föreslagen lönefyllnad åt ordinarie präster

— visst tillägg till 11 § prästlöneregleringslagen. Då jag har för avsikt att

.senare i annat samband framlägga förslag till andra ändringar i sistnämnda

lag, torde jag därvid få upptaga till behandling jämväl frågan örn här berörda

lagreglering. Till frågan örn utfärdande av övriga författningsbestämmelser

torde jag framdeles få återkomma.

Under åberopande av vad jag här anfört, hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 157.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majas proposition Nr 157.

dels godkänna de av mig förordade ändrade grunderna

beträffande ordinarie och extra ordinarie prästmäns avlöning

såsom präster under fullgörande av militär tjänstgöring

i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell

mobilisering;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att av anslaget ur kyrkofonden

till extra utgifter disponera erforderliga medel för arvodestillägg

åt stifts- och kontraktsadjunkter vid sjukledighet

och under fullgörande av militär tjänstgöring, som härförut

angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Häggqvist.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941

116617

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1LU 1941:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn vissa ändringar i lagen den 9 december 1910 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1941:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. |Maj:ts proposition angående prästs avlöning under tjänstledighet i vissa fall m. m. a1 i texten
  3. 1LU 1941:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prästs avlöning under tjänstledighet i vissa fall m. m. s. 1 i texten