Sök i Ratio Lex

Angående anslag till uppförande av byggnader för tekniskt-vetenskaplig forskning

1941-03-07 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:169, Angående anslag till uppförande av byggnader för tekniskt-vetenskaplig forskning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 169.

1

Nr ld‘).

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till uppförande

av byggnader för tekniskt-vetenskaplig forskning;

given Stockholms slott den 7 mars 194-1.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Domö:

I skrivelse den 17 oktober 1938 hemställde ingenjörsvetenskapsakademien

— under framhållande av behovet av ökade lokalutrymmen för den tekniska

forskningens tillgodoseende i Sverige — att för en blivande centralanstalt för

tekniskt-vetenskaplig forskning måtte reserveras ett område å Djurgården

vid Drottning Kristinas väg norr örn statens provningsanstalt samt att medel

måtte till en början anvisas för uppförande där av en laboratoriebyggnad,

avsedd att tillsvidare disponeras av akademien för att sedermera ingå i ett

större byggnadskomplex. Av olika skäl fann Kungl. Majit framställningen

icke kunna i oförändrat skick bifallas. Beslutet torde hava föranletts bland

annat därav, att planerna på anordnandet av en forskningscentral, sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1041. 1 sami. Nr ISO.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

som akademien ifrågasatt, befunno sig på ett alltför förberedande stadium,

för att desamma skulle kunna tillräckligt överblickas. Av intresse i detta

sammanhang torde också vara, att under ärendets remissbehandling uppgavs,

att framdragandet till området av vatten- och avloppsledningar m. m.

bomme att draga en kostnad överstigande kostnaden för byggnaden. Med

hänsyn till akademiens trängande behov av lokalutrymmen framlade Kungl.

Majit emellertid i proposition nr 129 till 1939 års lagtima riksdag förslag till

en provisorisk lösning av spörsmålet i vad det direkt angick akademien. Enligt

detta förslag skulle en byggnad för tekniskt laboratorium uppföras inom

statens provningsanstalts område och akademien medgivas nyttjanderätt till

byggnaden för tiden till och med den 30 juni 1943; efter denna tids utgång

skulle byggnaden få tagas i anspråk av provningsanstalten. Propositionen

bifölls av riksdagen, som för ändamålet å riksstaten för budgetåret 1939/40

anvisade dels till byggnaden ett reservationsanslag av 177,000 kronor, dels

ock till inredning och utrustning ett dylikt anslag av 15,000 kronor.

I skrivelse den 21 september 1939 hemställde ingenjörsvetenskapsakademien

— under erinran örn vad tidigare i ärendet sålunda förekommit — att

Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag om inrättande av en försöksstation

för tekniskt-vetenskaplig forskning samt för ändamålet äska anslag

med elt sammanlagt belopp av 1,000,000 kronor, därav 600,000 kronor till en

försöksstation för under akademiens hägn stående forskningsinstitut och

400,000 kronor lill en utbyggnad redan från början av nämnda försöksstation

för tillgodoseende jämväl av enskilda forskningsgruppers och forskares

behov av laboratorier och experimentlokaler. Till motivering av förevarande

förslag anförde akademien i huvudsak följande:

Den vid 1939 års lagtima riksdag vidtagna åtgärden motsvarade icke det

föreliggande behovet av lokalutrymme för laboratorie- och försöksändamål

inom området för tekniskt-vetenskaplig forskning. Därtill bomme, att det avsedda

provisoriska lokalutrymmet endast bomme att stå till förfogande under

kort tid.

Med hänsyn till den utomordentliga betydelsen av att lämpliga laboratorieoch

försökslokaler så snart ske kunde gjordes disponibla för den teknisktvetenskapliga

forskningen, ansåge akademien ofrånkomligt, att medel nu

äskades av riksdagen för påbörjande snarast möjligt av en efter föreliggande

behov avpassad tekniskt-vetenskaplig försöksstation, så planerad att den

efter hand kunde i mån av behov ytterligare utbyggas.

Den försöksstation, som avsåges, borde vara av sådan art och utformning,

att forsknings- och experimentarbeten där kunde utföras i full eller nära full

industriskala. Det vore närmast på det bränsletekniska området som bristen

på tillgång till en sådan station gjorde sig kännbart gällande. De arbeten

på kraft- och bränsleforskningens område, som akademien under årens lopp

bedrivit, hade till största delen utförts under vanliga laboratorieformer. Den

tekniska utvecklingen, särskilt i avseende på bränsleförädling, krävde oundgängligen

möjlighet till experimentarbeten, bland annat med tryckupphettningsapparater,

destinations- och andra ugnar, gasgeneratorer för drift med

inhemska bränslen, anordningar för provning av motorbränslen o. s. v. De

undersökningsarbeten, som under senare tid påfordrats i fråga om torv-,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

3

skiffer-, sprit- och generatorbränslen, hade endast med största svårighet kunnat

bedrivas. I vissa avseenden hade de överhuvud icke kunnat genomföras

på grund av brist på därför ägnade lokaler och lämplig utrustning.

Den nu avsedda försöksstationen skulle i första hand tillgodose behovet

av en till storskaleförsök utvidgad bränsleforskning. Därutöver skulle den

lämna plats för andra till akademien knutna forskningsinstitut, som redan

vöre i verksamhet under svåra och ur teknisk synpunkt olämpliga arbetsförhållanden,

ävensom för nytillkommande forskningsarbeten, vilka utvecklingen

på ett trängande sätt påkallade.

Akademien beräknade sitt nu angivna behov av laboratorie- och experimentlokaler

till omkring 6,000 m3. Kostnaden härför uppskattades till

600,000 kronor, vari inkluderades kostnaderna för viss grundläggande utrustning

i lokalerna.

Emellertid hade under den senare tidens diskussion örn lämpliga vägar

att från det allmännas sida stödja den tekniskt-vetenskapliga forskningen

inom näringslivet det förslaget framkommit, att en blivande försöksstation

borde för att tillgodose föreliggande behov tilltagas så pass rymlig, att inom

dess väggar jämväl kunde beredas plats för industriella forskningsgrupper

eller för enskilda förtjänta forskare, vilka där önskade bedriva teknisktvetenskapligt

betydelsefulla arbeten. Vad som hittills hindrat utvecklingen

på denna punkt vore svårigheten för en industrigrupp att engagera sig för

de kapitalplaceringar på lång sikt, som krävdes för skapandet av en institutionsbyggnad

ävensom för en kostnadsstat av mera permanent karaktär,

da forskningsarbetet måhända skulle kunna väl tillgodoses under mera

intermittenta former genom tid efter annan återkommande arbeten. Det

skulle därför vara av stor hjälp för industrien i dess strävan att organisera

kollektiv forskning, om staten kunde ställa själva laboratorielokalen och den

grundläggande utrustningen till förfogande mot lämplig avgift. Tillkomsten

av en försöksstation, inom vilken industriella grupper kunde få utföra arbete

i egen regi, skulle fylla ett för varje år allt starkare känt behov inom

industrien. Det syntes därför akademien väl motiverat, att, då frågan om

en försöksstation nu upptoges till avgörande, man redan från början avpassade

densamma jämväl till nyss angivna behov av laboratorie- och experimentlokaler

för enskilda forskare och forskningsgrupper. För ändamålet

skulle i första utbyggnadsstadiet erfordras ett lokalutrymme örn 4,000 m3.

Härför beräknades en kostnad av 400,000 kronor, inklusive kostnaderna

för viss utrustning.

I samband med byggnadens uppförande skulle däri inläggas viss grundläggande

utrustning, omfattande i första hand ledningssystem för vatten

och avlopp, gas, elektrisk ström av olika slag samt pressluft och eventuellt

vakuum jämte uppvärmning och ventilation. Dessutom skulle inredas vissa

till samtliga laboratoriers tjänst stående arbetsavdelningar såsom mekanisk

och elektrisk verkstad för utförande av reparation av försöksapparater,

fotografiskt-mikroskopisk ateljé och eventuellt, åtminstone i ett senare utbyggnadsstadium,

ett mindre kemiskt-analytiskt laboratorium för utförande

av vissa rutinmässiga kemiska bestämningar.

Ingen järs vetenskapsakademien anförde vidare, att emedan själva byggnaden

och den grundläggande utrustningen skulle tillhöra staten, borde den

personal, som skulle omhänderhava byggnadens vård och de gemensamma

arbetsavdelningarna, anställas av staten eller en statlig förvaltning enligt

givna bestämmelser och enligt en av Kungl. Majit godkänd personalstat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Denna borde förslagsvis omfatta en intendent (deltjänst), en portvakt som

samtidigt kunde sköta anordningarna för uppvärmning, ventilation m. m.

samt fungera som vaktmästare, en instrumentmakare och en montör i verkstaden

samt två laboratoriebiträden, varav ett i den fotografiska och ett i

den kemiskt-analytiska avdelningen. Personalstaten hade med dessa utgångspunkter

beräknats till omkring 30,000 kronor per år. Av detta belopp borde

emellertid åtminstone hälften kunna återdebiteras, dels i avräkning på statliga

anslag för forskningsarbeten, som bedreves i laboratorierna under akademiens

hägn, dels från de industriella forskningsgrupper, som där finge

arbeta. Likaså skulle speciella maskiner och apparater samt förbrukningsmateriel

och annan utrustning direkt bekostas i samband med pågående

arbeten.

Akademien förklarade sig beredd att, om det befunnes lämpligt att anförtro

försöksstationen i akademiens vård, åtaga sig en dylik uppgift.

I skrivelse den 8 november 1939 upptog ingenjörsvetenskapsakademien sedermera

-— under framhållande att frågan örn tomt för försöksstationen vid

tiden för avlåtandet av akademiens skrivelse den 21 september 1939 befunnit

sig under utredning — detta spörsmål till behandling. Akademien anförde

härutinnan i huvudsak följande:

Utredningen om tomlfrågan, vid vilken förre generaldirektören G. Malm

och förre generaldirektören I. Tengbom varit akademien behjälpliga, hade

ägt rum i samråd med cheferna för byggnadsstyrelsen och domänstyrelsen

samt en inom tekniska högskolans lärarkollegium tillsatt byggnadskommitté.

Man hade till en början ansett angeläget undersöka, huruvida lämplig

tomtplats kunde erhållas på det område vid Experimentalfältet, som numera

på grund av jordbruksforskningens förflyttning till Ultuna icke syntes

direkt behövligt för lantbruksakademien. Undersökningen hade givit

negativt resultat. Det hade även visat sig ogörligt att i den kringliggande

terrängen uppdriva någon byggnadsplats, som kunde få disponeras inom

överskådlig tid. Tomtplatser, som i och för sig kunnat vara lämpliga, hade

befunnits redan vara reserverade för andra ändamål. Andra bleve ej tillgängliga

förrän en allmän plan gjorts upp för området mellan riksmuseum

och Stora Skuggan. Undersökningarna hade även utsträckts till trakten

kring Bergshamra och Ulriksdal. De tomter, som där kunde göras tillgängliga,

hade ansetts ligga alltför långt borta från övriga institutioner för tekniskt-vetenskaplig

forskning för att kunna komma i fråga i nuvarande läge.

Akademiens i skrivelse den 17 oktober 1938 framställda förslag om att

för ifrågavarande ändamål måtte få disponeras tomtområdet norr örn statens

provningsanstalt utmed Drottning Kristinas väg hade da stött pa hinder av

olika orsaker. Saken torde numera ligga annorlunda till. Bland annat hade

det befunnits, att kostnaderna för att förse det område, som närmast torde

komma i fråga för akademiens räkning, med avlopps- och andra ledningar

icke behövde taga i anspråk så stora summor som den preliminära utredningen

hösten 1938 tydde på.

Under åberopande av det anförda förklarade sig akademien återgå till sin

ursprungliga plan samt hemställde, att det område norr om statens provningsanstalt

vid Drottning Kristinas väg, vilket tidigare föreslagits, måtte

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 169.

5

upplåtas för den ifrågasatta experinientstationen. Vid akademiens skrivelse

var fogad en i ärendet upprättad karta, därå utmärkts med bokstäverna ai

—b—c—di det område, som borde reserveras för akademien och dess laboratorier,

samt med bokstäverna d—e—f—g—d den areal, som borde ställas

till förfogande för den nu föreslagna byggnaden.

över ingenjörsvetenskapsakademiens framställning avgåvos utlåtanden av

kommerskollegium, byggnadsstyrelsen och riksmarskalksämbetet. Vid riksmarskalksämbetets

utlåtande var fogat ett av intendenten för Djurgården

avgivet yttrande. Vidare överlämnade ingenjörsvetenskapsakademien en av

styrelsen för tekniska högskolan till akademien avlåten skrivelse i ämnet.

Styrelsen för tekniska högskolan, vid vars skrivelse fanns fogat ett från

lärarkollegiet vid högskolan inhämtat yttrande, däri bland annat uttalades

att den föreslagna försöksstationen borde förläggas i närheten av högskolan

och statens provningsanstalt, tillstyrkte i överensstämmelse med sagda

yttrande, att stationen erhölle den placering, som akademien förordat.

Kommerskollegium anförde bland annat följande:

Givetvis vore det för ståndpunktstagande i det nu av akademien väckta

spörsmålet högeligen önskvärt, om åtminstone vissa riktlinjer för statens

eventuella samverkan med näringslivet på det tekniska forskningsområdet

funnes fastställda. I och för sig kunde det visserligen förutses, att anläggningar

av den föreslagna beskaffenheten troligen bleve erforderliga, ehuru

vad anginge omfattningen och utformningen i detalj olika synpunkter kunde

göras gällande. Man torde också kunna utgå ifrån, att ingenjörsvetenskapsakademien,

som hittills på många tekniska forskningsområden intagit en ledande

och central ställning och för ändamålet under en följd av år tilldelats

statsanslag till icke obetydliga belopp, alltjämt komme att spela en framträdande

roll i detta hänseende. På nuvarande stadium torde emellertid böra

undvikas att mera bestämt låsa fast utvecklingen i viss riktning. Det kunde

exempelvis diskussionsvis anföras, att enskilda forskningsgruppers och forskares

lokalbehov i viss utsträckning lämpligen kunde tillgodoses genom närmare

anknytning till någon av landets högre tekniska undervisningsanstalter.

I en del fall kunde också tänkas, att en lösning vunnes genom nära anknytning

till det enskilda näringslivet och dettas egna institutioner för forskning.

Ä andra sidan kunde med fog göras gällande, att en relativt kraftig mellankomst

från statens sida i varje fall bleve nödvändig, då det gällde att befordra

teknisk forskning på vissa områden, och att det måste anses av vikt,

att frågan örn lämnande av kraftigare statligt stöd än hittills ej ställdes på en

alltför avlägsen framtid. Den nu rådande eller förväntade situationen i fråga

örn tillförsel utifrån av åtskilliga råvaror och industriprodukter finge anses

giva stöd åt en dylik åsikt, även om de nu föreslagna åtgärderna knappast

kunde förväntas medföra någon större effekt under de allra närmaste åren,

i vad anginge forskningsresultat, sorn kunde praktiskt utnyttjas.

Såvitt kollegium kunde finna syntes med det underlag, som nu förelåge

för ärendets bedömande, knappast böra fattas beslut örn den slutgiltiga utformningen

av den föreslagna försöksstationen. Emellertid förelåge tillsynes

vissa betydande behov av försökslokaler för akademiens räkning under

de närmaste åren utöver det utrymme, som tills vidare kunde påräknas i den

beslutade byggnaden å provningsanstaltens tomt. Kollegium funne därför

önskvärt, att någon utväg kunde påfinnas, varigenom tillgång till ökade ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

rymmen för akademiens egna behov kunde beredas utan allt för stor tidsutdräkt.

Däremot ansåge kollegium, att frågan om anordnande av lokaler,

avsedda att kunna upplåtas åt enskilda forskare och forskningsgrupper, tills

vidare borde få vila.

Kollegium hemställde i anslutning härtill, att, för den händelse så funnes

möjligt, åtgärd vidtoges därhän att förslagsvis ett belopp av 300,000 kronor

gjordes tillgängligt under budgetåret 1940/41 för att, sedan tomtfrågan ordnats

och erforderliga ekonomiska utredningar utförts, inrättandet av en

försöksstation, närmast avsedd för ingenjörsvetenskapsakademiens behov,

skulle kunna påbörjas.

Byggnadsstyrelsen anförde bland annat:

Vad beträffade frågan om förläggningen av ingenjörsvetenskapsakademiens

ifrågavarande försöksstation funne byggnadsstyrelsen i likhet med

tekniska högskolans styrelse och lärarkollegium, att försöksstationen lämpligen

borde förläggas i närheten av högskolan och statens provningsanstalt.

Man torde nämligen kunna förutsätta, att visst samarbete mellan försöksstationen

och dessa institutioner komme att äga rum, varför det av såväl

ekonomiska som tekniska skäl vore önskvärt, att byggnaderna icke förlädes

på något större avstånd från varandra. Med hänsyn härtill och i avvaktan

på en närmare utredning rörande tekniska högskolans fortsatta utbyggnad

och därmed sammanhängande markbehox ävensom i avvaktan på den utredning

rörande ingenjörsvetenskapsakademiens behov av mark för utveckling

av dess försöksverksamhet, som kunde visa sig påkallad, ville byggnadsstyrelsen

i likhet med tekniska högskolans styrelse och lärarkollegium tillstyrka,

att ett område med det ungefärliga läge, som å en vid remisshandlingarna

fogad karta angivits med d—e—f—g, upplätes för uppförande av

en byggnad för försöksstationen i fråga.

Då några ritningar till försöksstationens byggnad icke förelåge, kunde

byggnadsstyrelsen icke närmare uttala sig rörande kostnaderna för byggnadsföretaget.

Emellertid hade byggnadsstyrelsen icke något att för sin del

erinra mot att, på sätt kommerskollegium i sitt i ärendet avgivna utlåtande

föreslagit, ett belopp av 300,000 kronor gjordes tillgängligt för ändamålet

under budgetåret 1940/41.

Intendenten för Djurgården anförde i huvudsak följande:

Enligt handlingarna bifogad karta ifrågasattes att för byggnader till ingenjörsvetenskapsakademien

och dess laboratorier skulle reserveras det område,

som angivits med bokstäverna a—b—c—d, därav det med d—e—f—g angivna

skulle upplåtas för uppförande av försöksstationen ifråga. Det till

försöksstationen ifrågasatta området d—e—f—g liksom övriga delar av området

a—b—c—d vore belägna inom den trakt av norra Djurgården, som

upptoges av Djurgårdens såghus, spån- och torkhus, brädgård, vedupplag,

stall, byggnad för förvaring och reparation av parksoffor och diverse redskap

samt värmestuga för Djurgårdsarbetare. Området vore sålunda redan

upptaget av för Djurgårdens drift behövliga och nödvändiga byggnader och

upplagsplatser och kunde icke av Djurgården avstås för annat ändamål.

Området a—d—d—a, där akademiens huvudbyggnad avsåges att förläggas,

förutsatte, att Drottning Kristinas väg flyttades åt öster, vilken vägomläggning

komme att draga en avsevärd kostnad. Detta område likasom kartans

avdelningar D och E vore bevuxna med ett synnerligen vackert 30-årigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169-

7

parkbestånd av björk, sorn, om de skulle upplåtas till bebyggelse, komme att

försvinna, något som ur natursynpunkt icke borde få ifrågakomma.

Då enligt verkställd utredning lämpligt tomtområde funnes att tillgå å

annat håll än å Djurgården, kunde intendenten icke tillstyrka vare sig att

det ifrågasatta området d—e—f—g eller alt området i sin helhet, a—b—c—d,

upplätes till ingenjörsvetenskapsakademien, utan borde och kunde akademiens

behov av tomtområde tillgodoses å annan ifrågasatt plats inom Bergshamra

kronodomän.

Riksmarskalksämbetet förklarade, under hänvisning till intendentens för

Djurgården yttrande, för egen del sig bestämt avstyrka den ifrågasatta upplåtelsen

av mark på Norra Djurgården för ingenjörsvetenskapsakademiens

tilltänkta försöksstation och institutioner. Ämbetet framhöll, att enligt vad

av handlingarna i ärendet framginge förelåge ett alternativ till lösning av

tomtfrågan, som till och med i vissa avseenden vore överlägset de övriga.

Den 31 augusti 1940 anmälde jag för Kungl. Maj:t frågan om behovet av

åtgärder för ytterligare främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamheten

över huvud. Med anledning av vad jag därvid anförde bemyndigade

Kungl. Maj:t samma dag chefen för handelsdepartementet att

tillkalla högst sju personer för utredning av frågan. Med stöd av detta

bemyndigande tillkallade jag den 13 september 1940 såsom utredningsmän

f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, ordförande, kommerserådet P. A. H.

Carlborg, rektorn vid tekniska högskolan i Stockholm, professorn H. Kreuger,

ledamoten av riksdagens I kammare, filosofie doktorn H. Nordenson,

professorn vid Uppsala universitet The Svedberg, verkställande direktören

vid ingenjörsvetenskapsakademien, civilingenjören F. E. H. Velander samt

ordföranden i Svenska teknologföreningen, direktören S. A. Westerberg.

Med anledning av remiss har den sålunda beslutade utredningen rörande

den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande den 28 februari 1941 avgivit

utlåtande över ingenjörsvetenskapsakademiens förenämnda båda framställningar.

Utredningen har till en början undersökt, huruvida ett genomförande av

ingenjörsvetenskapsakademiens förslag skulle kunna föregripa och hindra

en organisatoriskt sett riktig lösning av frågan i dess helhet om den teknisktvetenskapliga

forskningens ordnande. I detta ämne anför utredningen följande:
Utredningen

hade sökt få en överblick över den tekniskt-vetenskapliga

forskning, som nu bedreves inom skilda områden och institutioner i vårt

land, och för det ändamålet dels samråd med representanter för de båda

tekniska högskolorna och för olika grenar av storindustrien, dels ock avlagt

besök vid vissa typiska forskningsinstitutioner. Utredningen hade icke

ännu hunnit utforma något förslag till organisation av den statliga stödverksamheten

i dess helhet beträffande tekniskt-vetenskaplig forskning, men

de på området drivna studierna hade dock fortskridit så långt, att utredningen

ansåge sig kunna i det remitterade ärendet avgiva det utlåtande, som

i första hand erfordrades för ali föra frågan vidare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl Alaris proposition nr 169-

Under utredningsarbetets gång hade det bestyrkts, att industrien i mycket

stor utsträckning dreve egna forskningsarbeten, som dock väsentligen vore

inriktade på tekniska tillämpningar inom respektive industrigrenar. Dessutom

hade konstaterats behov av vidgad grundläggande forskning syftande

till ett principiellt klarläggande av grundfaktorerna inom olika forskningsområden.

En sådan grundläggande forskning vore i särskilt hög grad av

nyskapande karaktär.

Vad först anginge den grundläggande tekniska forskningen hade denna en

naturlig hemvist vid de tekniska högskolorna, ehuru den vid dessa anstalter

på grund av brist på anslag hittills varit av mindre omfattning än som

varit önskvärt.

Av ingenjörsvetenskapsakademien hade organiserats forskning både av

grundläggande art och siktande på mera direkt teknisk tillämpning. Finansieringen

hade skett dels med statsanslag, dels med medel från enskilda

företagare och från akademiens egna fonder. Forskningsarbetet hade utförts

såväl av forskare vid de tekniska högskolorna och andra statliga institutioner

som vid vissa under akademiens hägn arbetande forskningsinstitut och

i vissa fall inom industriföretag.

Där forskning inriktad på snar teknisk tillämpning bedreves inom industrien,

utfördes den i regel inom varje enskilt företag för sig, med anställd

personal och i egna verk och laboratorier. Ej sällan anlitades dock vid bearbetning

av särskilda problem någon lämplig utomstående forskare. Vid

högskolor och universitet ävensom andra vetenskapliga institutioner utfördes

sålunda i ej obetydlig utsträckning dylik forskning på direkt uppdrag av

industrien.

Inom vissa industrigrenar ägde samarbete rum för bedrivande av kollektiv

forskning beträffande sådana problem, som vore av gemensam betydelse

för hela industrigrenen eller för en stor del av företagen inom densamma.

Det ville också synas, som om tendensen alltmera ginge i sådan riktning, att

industriföretagen inom en industrigren sökte ordna någon form av permanent

samarbete för sin branschforskning, t. ex. genom att bilda en s. k. forskningsgrupp.

En typisk sådan grupp vore järnkontorets tekniska forskningsverksamhet,

som arbetat i ungefär 15 år. Järnkontorets tekniska råd hade ledningen av

forskningsverksamheten och järnkontorets fullmäktige beviljade erforderliga

anslag enligt av tekniska rådet uppgjord plan. Verksamhetsområdet

vore normalt uppdelat på fyra ordinarie utskott och lösningen av de olika

forskningsproblemen anförtroddes åt tillfälliga kommittéer eller enskilda

forskare. Järnkontoret hade själv möjligheter till experiment vid metallografiska

institutet, men försöksarbeten utfördes även i stor utsträckning vid

tekniska högskolans institutioner och vid industriföretagens anläggningar.

Den sammanhållande kraften för forskningen vore järnkontorets tekniska

byrå med en överingenjör i spetsen. Forskningen bekostades helt och hållet

av till järnkontoret anslutna industrier, vilka erlade årsavgifter i förhållande

till sin produktion.

Denna branschforskning verkade att vara ändamålsenligt upplagd och

hade säkerligen varit till stort gagn. Samarbetet syntes ha gått bra, vilket

ej minst torde bero på, att det här gällde en gammal industri, som växt fram

till fasta positioner och därför kunde samarbeta utan överdriven rädsla för

konkurrensen. Järnkontorets forskningsverksamhet hade dock även från

en del håll kritiserats för att den ej i tillräcklig utsträckning sysslat med

grundläggande problem och därför icke blivit så nyskapande som önskvärt

varit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kuri(jl. Maj:ts proposition nr 169-

9

Som ett annat exempel på hur en industrigren på ett lämpligt sätt kunde

organisera gemensam forskning, finge framhållas cellulosaindustriens kollektiva

forskning. Sedan lång tid och i alltmer växande omfattning hade

forskning bedrivits vid de större cellulosaindustrierna var för sig. En gemensam

forskningsverksamhet hade man dock redan för ett par decennier

sedan sökt driva fram genom igångsättande av ett fristående forskningslaboratorium.

Sedan detta av olika anledningar nedlagts, hade för ett tiotal

år sedan tanken på gemensam forskning ånyo tagit sig uttryck genom den

då vid tekniska högskolan i Stockholm inrättade institutionen för cellulosateknik

och träkemi. Svenska cellulosaföreningen hade bekostat en institutionsbyggnad

och även anslagit ett kapitalbelopp till institutionens verksamhet.

Staten hade i institutionens ämne inrättat en forsknings- och undervisningsprofessur,

vars innehavare vore föreståndare för institutionen. I samma

byggnad hade ovanför institulionslokalerna anordnats ett cellulosaindustriens

centrallaboratorium, som enligt särskilt uppdrag också förestodes av

professorn vid statsinstitutionen.

Institutionen för cellulosateknik och träkemi, som sålunda vore statlig och

tillhörde tekniska högskolan, sysslade både med undervisning och forskning.

Professorn ledde examensarbeten och hade viss undervisningsskyldighet

ehuru av mindre omfattning än övriga professorer vid högskolan. Vid sidan

härav utförde han cellulosaforskning, framförallt av grundläggande art.

Centrallaboratoriet däremot, som vore fristående från högskolan och leddes

av en av cellulosaindustrien utsedd styrelse, sysslade huvudsakligen med

sådan forskning, som vöre av gemensamt intresse för hela cellulosaindustrien

men dock främst inriktad på direkt teknisk tillämpning. Kostnaden för

centrallaboratoriet bestredes f. n. helt av industrien.

Utrymme inom samma byggnad hade också reserverats för ett pappersindustriens

centrallaboratorium, men något sådant hade ännu icke kommit till

stånd.

Den organisationsform, som nu beskrivits, nied en institution vid tekniska

högskolan för den grundläggande forskningen samt anknutet härtill

ett industriens centrallaboratorium för kollektiv forskning på mera kort sikt

hade befunnits tilltalande för många industrimän inom sådana företag, vilka

inginge i en mera enhetlig bransch. De förnämsta fördelarna med en sådan

organisation kunde sägas vara, dels att studerandena vid de tekniska

högskolorna bringades i beröring med forskningen och hos sig finge ingjuten

en befruktande forskaranda, dels att forskningsinstitutionen kunde arbeta i

livlig kontakt med en ström av unga studerande och därigenom hade utsikter

att alltid tillföras intresserad och god arbetskraft, dels ock slutligen att

industriens män och vetenskapsmännen vid högskolan fördes i nära förbindelse

med varandra till stort gagn för forskningen.

Utom den nu avhandlade cellulosaindustrien torde även vissa andra kemiska

industribranscher med fördel kunna ordna en kollektiv forskning i enlighet

med den sist beskrivna organisationstypen, men till den frågan ville

utredningen återkomma i sitt huvudbetänkande. Vissa stora kemiska industriföretag

åter stöde inom landet ganska allena och representerade var sina

särpräglade produktionsområden. Dylika industrier torde helst vilja på egen

hand sköta sin tillämpningsforskning.

Somliga industrigrenar syntes sakna deciderat intresse för samgående i

fråga örn forskning och i andra fall mötte det stora svårigheter att sammanföra

industrier till forskningsgrupper lämpade och villiga att låta ombesörja

forskning inom områden, som det med hänsyn till det allmännas bästa vore

angeläget att få bearbetade. I andra fall, särskilt när det gällde för landet nya

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

tekniska områden, saknades helt möjligheten att grunda forskning på existerande

industrigrupper.

Angelägna forskningsuppgifter på dylika svårbearbetade områden hade,

sedan ingenjörs vetenskapsakademien bildats — med stödjande och bedrivande

av teknisk forskning som en av de fundamentala programpunkterna

för sin verksamhet — i regel upptagits av akademien lill behandling. Därvid

hade akademien åtnjutit anslag av både staten och enskilda. Bland av akademien

upptagna forskningsuppgifter märktes i här förevarande sammanhang

framförallt de, som kunde sammanfattas i begreppet bränsleteknisk

forskning.

Vidare hade staten i vissa fall, då det varit nödvändigt att få till stånd

teknisk forskning och det icke funnits möjligheter att på annat sätt skapa

erforderliga arbetsorgan, låtit inrätta särskilda statliga forskningsinstitut. Som

exempel härpå finge nämnas statens väginstitut och flygtekniska försöksanstalten

i Stockholm samt statens skeppsprovningsanstalt i Göteborg.

Vad utredningen sålunda anfört vore, framhåller utredningen, endast avsett

att giva en kortfattad belysning av den tekniskt-velenskapliga forskningens

organisationsproblem. Detta forskningsfält i sin helhet erbjöde dock i

organisationshänseende en åtskilligt rikare skiftning, såsom utredningen ville

åskådliggöra i sitt kommande huvudbetänkande, men den givna belysningen

torde vara tillräcklig för ett ställningstagande beträffande det nu föreliggande

ärendet. Utredningen anför härefter vidare följande:

Som förut nämnts utgjorde den bränsletekniska forskningen ett sådant

område, beträffande vilket det åtminstone för närvarande icke torde vara

möjligt att samla en företagaregrupp, som kunde bära upp forskningen på

ett sådant sätt, att exempelvis nyssbeskrivna, för cellulosaforskningen valda

organisationsform kunde nyttjas. Då otvivelaktigt den bränsletekniska forskningen

i nuvarande läge torde vara för landet särskilt viktig ■— kanske den

allra viktigaste — vore det å andra sidan angeläget, att den under ingenjörsvetenskapsakademiens

hägn genom den s. k. bränsletekniska kommittén på

detta område bedrivna forskningen fullföljdes med all kraft.

Den till utredningen remitterade framställningen från akademien avsåge

bland annat skapandet av möjligheter till fortsättande och intensifierande

av nyssnämnda forskningsverksamhet.

Organisationsfrågan torde enligt utredningens mening kunna sammanfattas

i följande huvudpunkter:

1. För närvarande torde förhållandena på det bränsletekniska området

ej ligga så till, att forskningsverksamheten lämpligen kunde överföras till någon

inom branschen åstadkommen industrisammanslutning. Ej heller syntes

inom detta område kunna skapas en forskningsinstitution av samma

struktur som cellulosaindustriens centrallaboratorium i anslutning till institutionen

för cellulosateknik och träkemi vid tekniska högskolan.

Den bränslelekniska forskningen, vilken ingenjörsvetenskapsakademien

ägnat stort intresse, borde därför alltjämt bedrivas under akademiens hägn.

Detta vore desto mera motiverat, som forskningsområdet dels berörde en

mängd olika industrier, vilka genom framstående representanter vöre företrädda

inom akademien, dels sträckte sig över åtskilliga vetenskapsgrenar,

vilka inom akademien likaledes vore väl representerade. Det torde således

vara lätt för akademien att även i fortsättningen åstadkomma ett forskningsråd,

representerande alla för samverkan i denna för hela landet betydelsefulla

forskningsbransch önskvärda intressen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 169.

11

2. En försöksstation för bränsleteknisk forskning borde förläggas i närheten

av tekniska högskolan. Härigenom underlättades ett önskvärt personligt

samarbete mellan kunniga specialister inom olika fack och möjliggjordes

att lämpliga deluppgifter för försöksstationens forskningsprogram kunde

förläggas till tekniska högskolans laboratorier. Härjämte ernåddes, att studerande

vid högskolan kunde utföra examensarbeten och nyexaminerade

ingenjörer mera avancerade arbeten vid försöksstationen och att denna därigenom

i sin tur tillfördes nya forskarkrafter från högskolans krets.

Man torde även böra hålla i sikte, att utvecklingen kunde gå i den riktningen,

att det visade sig ur olika synpunkter lämpligt att försöksstationen

finge en fastare anknytning till högskolan. Det kunde icke vara välbetänkt att

försvåra en dylik — framdeles måhända önskvärd — utveckling genom val

av förläggningsplats, som skulle lägga hinder i vägen härför.

De skäl, som sålunda anförts beträffande angelägenheten av att den nya

försöksstationen förlädes nära tekniska högskolan, gällde även i huvudsak

i fråga örn önskvärdheten av en förläggning i närheten av statens provningsanstalt.

3. Frågan kunde och borde lösas utan att avvakta resultatet av utredningen

i dess helhet. Detta resultat komme säkerligen ej att gå i sådan riktning,

att dess genomförande skulle försvåras vid bifall till förslaget.

Utredningen ingår härefter på spörsmålet örn lämplig tomt för försöksstationen.

I fråga härom anför utredningen:

Under åberopande av det i ämnet anförda ansåge utredningen, att den av

ingenjörsvetenskapsakademien förordade förläggningen norr örn statens

provningsanstalt vore den ojämförligt bästa av de alternativ, som kunde

komma i fråga. Att förlägga försöksstationen på något område ännu närmare

tekniska högskolan torde icke kunna rekommenderas på grund av nödvändigheten

av att tillräckligt utrymme reserverades för själva högskolans framtida

utveckling.

De av riksmarskalksämbetet och Djurgårdens förvaltning framförda synpunkterna

syntes icke böra tillmätas avgörande betydelse, då det i förevarande

fall gällde intressen av betydande ekonomisk och organisatorisk räckvidd

för den tekniska forskningen.

Djurgårdens förvaltnings lilla såg med tillhörande virkeslager och byggnader

m. m. ävensom hovjägarebostället komme icke att beröras av den

första bvggnadsetappen för de planerade anläggningarna, men nämnda byggnader

läge dock så till, att de komme att verka hindrande för en senare utvidgning

av de närliggande vetenskapliga institutionerna.

För att, örn och när anslagsfrågans lösts, ingen onödig och besvärande

tidsutdräkt skulle hindra en snabb lösning av själva byggnadsfrågan, borde

åtgärder vidtagas för att det för anläggningen erforderliga tomtområdet

(d—e—f—g—d å en vid utlåtandet fogad situationsplan) i god tid bleve

disponibelt för uppförande av försöksstationen. Tomtområdet bestode mest

av kala berghällar med gles buskvegetation och småskog på de ställen, där

berggrunden täcktes av jordlager.

Den föreslagna förläggningen av försöksstationen kunde utan olägenhet

inarbetas i en byggnadsplan för tekniska högskolans utvidgning. Fn handlingarna

åtföljande karta visade de områden, som enligt inom högskolan

pågående utredningar syntes böra reserveras för dess utveckling, och på

donna karta hade angivits två byggnader för försöksstation för teknisktvetenskaplig

forskning på ungefär samma plats, som ingenjörsvetenskapsakademien

i sin framställning föreslagit.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

Utom ordnandet av upplåtelse av erforderlig mark för den ifrågavarande

bränsletekniska försöksstationen syntes det lämpligt att vidtaga förberedande

åtgärder, så att området ai—b—c—e—f—g—d—di—ax å situationsplanen

i god tid gjordes tillgängligt för uppförande av vissa ytterligare forskningslokaler,

av vilka en del inginge i ingenjörsvetenskapsakademiens omförmälda

framställning. Dessa forskningslokaler hade dock utredningen — såsom av

det följande framginge — ej för närvarande förordat till utförande.

Beträffande försöksstationens utformning och anläggningskostnad har utredningen

ansett nödvändigt att göra en förnyad, något mer specifierad utredning

med kostnaderna beräknade under antagande av, att byggnaderna

utfördes på den föreslagna tomten. I fråga härom anför utredningen:

Under medverkan av akademiens verkställande direktör, utredningens ledamot

professor Edy Velander, hade upprättats 6 stycken skissritningar till

en försöksstation för bränsleteknisk forskning, fördelad på två byggnader

och förlagd såsom framginge av situationsplanen.

Utredningens förslag till försöksstation hade underställts byggnadsstyrelsen,

som i avgivet yttrande ansett sig kunna godtaga detsamma.

Kostnaden för en på sådant sätt anordnad försöksstation hade av byggnadsstyrelsen

beräknats till sammanlagt 700,000 kronor.

Härtill komme kostnaden för viss standardutrustning 50,000 kronor, varav

för kompressor 5,000 kronor, för två traverser (3 tons) 12,000 kronor och

för viss laboratorieutrustning 33,000 kronor. Erforderlig specialutrustning

för genomförande av olika forskningsprogram beräknades komma att bekostas

av för forskningarna disponibla medel.

Den av byggnadsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen syntes utredningen

vara hög, men med hänsyn till det ovissa prisläget finge utredningen dock tillstyrka,

att de av byggnadsstyrelsen angivna kostnaderna Indes till grund för

beräknandet av statsanslag till anläggningen. Utredningen ville dock framhålla,

att det här vore fråga om laboratorier för utförande av försök i halv

industriell skala, varför byggnaderna icke borde utföras med vanlig bostadsstandard

utan givas ett betydligt enklare utförande, närmast motsvarande

standarden hos verkstadsbyggnader.

Beträffande försöksstationens uppförande och skötsel anför utredningen

följande:

Staten skulle genom byggnadsstyrelsen ombesörja uppförandet av byggnaderna

i huvudsaklig överensstämmelse med det förevarande förslaget samt bekosta

det framtida underhållet av tomten och byggnaderna.

Försöksstationen skulle upplåtas genom avtal avgiftsfritt på 10 år till ingenjörsvetenskapsakademien

med skyldighet för denna att tillse, att däri bedreves

tekniskt-vetenskaplig forskning av i huvudsak bränsleteknisk art. Årskostnaderna

för avskrivning och underhåll etc. av anläggningen föresloges

skola bestridas genom att det under tionde huvudtiteln upptagna anslaget

»ersättning till statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond»,

framdeles, sedan försöksstationen fullbordats, ökades med erforderligt årligt

belopp.

Staten skulle vara berättigad att, eventuellt genom ett blivande statligt centralorgan

för samordnande och stödjande av tekniskt-vetenskaplig forskning

(»Statens forskningsråd»), tillsätta en kurator med uppgift att å statens vägnar

följa verksamheten inom försöksstationen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169. 13

Vad angår frågan om det nu erforderliga medelsbehovet anför utredningen:
Kommerskollegium

hade i förut åberopat utlåtande i princip tillstyrkt utförandet

av en försöksstation i den omfattning akademien ansett erforderlig

för de under dess hägn stående forskningsarbetena på det bränsletekniska

området, men endast tillstyrkt att hälften av den då (1939) preliminärt beräknade

kostnaden (600,000 kronor) skulle anslås att utgå under budgetåret

1940/41.

Sedan kommerskollegii utlåtande avgavs, hade nära ett och ett halvt år

gått till ända. Angelägenheten av, att försöksstationen snarast komme till

stånd hade under tiden ytterligare skärpts. Utredningen ville framhålla, att

det i nuvarande läge syntes vara motiverat, att statsmedel för ändamålet

beviljades i sådan omfattning, att försöksstationen kunde färdigställas i ett

sammanhang.

Vad angår den andra delen av ingenjörs vetenskapsakademiens förslag,

nämligen frågan om anordnande i anslutning till försöksstationen för bränsleteknisk

forskning jämväl av lokaler, avsedda att kunna upplåtas för forskning

på skilda områden åt enskilda forskare och forskningsgrupper, anser

utredningen i likhet med kommerskollegium, att denna fråga tillsvidare borde

få vila. Utredningen framhåller, att, därest frågan om den bränsletekniska

försöksstationen löstes på sådant sätt, utredningen tänkt sig, borde under

tiden förslaget i övrigt ha hunnit att mera ingående prövas av utredningen

och då lämpligen, om utredningens överväganden gåve stöd härför, samarbetas

med den nu till utförande förordade försöksstationen, så att ingen

skadlig försening behövde uppstå vid ett genomförande av ingenjörsvetenskapsakademiens

förslag i dess helhet.

Utredningens utlåtande utmynnar i en hemställan, att dels Kungl. Maj:t

måtte för ändamålet hos 1941 års riksdag äska ett anslag av 750,000 kronor,

dels ock för försöksstationen måtte upplåtas det å situationsplanen angivna

markområdet d—e—f—g—d.

För närmare kännedom om de i utredningens utlåtande åberopade ritningarna

m. m. tillåter jag mig hänvisa till desamma. Vad angår det i utlåtandet

åberopade till utredningen avgivna yttrandet av byggnadsstyrelsen

är detsamma, som dagtecknats den 25 februari 1941, jämte en därvid närsluten

promemoria av följande innehåll:

I skrivelse den 22 innevarande februari bär Ni anhållit örn styrelsens

yttrande rörande ett genom Eder försorg upprättat preliminärt förslag med

kostnadsberäkningar till laboratoriebyggnader m. m. för en till Norra Djurgården

förlagd försöksstation för tekniskt-vetenskaplig forskning.

Med anledning härav får byggnadsstyrelsen meddela, att styrelsen för sin

del icke har något att erinra mot att nämnda förslag lägges till grund för utarbetande

av ett fullständigt förslag i frågan. De för byggnadsföretagets genomförande

angivna kostnaderna å 598,000 kronor torde på sätt, som närmare

framgår av bilagda P. M., vara för lågt beräknade och torde böra höjas

till 700,000 kronor. I detta belopp ingå icke kostnader för kompressor, två

stycken traverser, laboratorieutmstning samt möbler.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 169.

Departements
chefen.

P. M.

rörande kostnadsgranskning av förslag till två st. laboratoriebyggnader vid

Drottning Kristinas väg å Kungl. Djurgården, Stockholm, för T. V. F. enligt

ritningar, som uppgjorts av arkitekten I. Lundgren och daterats den

18 februari 1941.

Den till ett belopp av 598,000 kronor beräknade totalkostnaden för byggnaderna

exklusive kostnaden för inventarier synes vara för knappt tilltagen

och bör beräknas till följande belopp:

Byggnadsarbeten .................................... kronor 450,000

Värmeledning och ventilationsanläggning samt gas-, vatten-

och avloppsledningar inom byggnaden .......... » 118,000

Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar............ » 10,000

Regnvattenledningar .................................. » 2,000

Elektriska installationer .............................. » 39,000

Rörgravar .......................................... » 16,000

Planerings- och vägöverbyggnadsarbeten jämte gräsplaner

samt plantering .................................... » 16,000

Ritningar, kontroll och oförutsett ...................... » 49,000

Summa kronor 700,000.

Utöver ovanstående beräknade totalkostnad tillkomma kostnader för kompressor,

2 st. traverser, laboratorieutrustning samt möbler.

Ingenjörsvetenskapsakademien åtnjuter sedan en följd av år statsanslag

för forskningsverksamhet inom bland annat bränsleområdet. Det torde vara

ett allmänt intresse att akademien, som nedlagt betydande arbete på den

bränsletekniska forskningen och inom detta område uppnått beaktansvärda

resultat, beredes möjlighet att fullfölja och ytterligare utveckla sin ifrågavarande

verksamhet. Åtgärder från statens sida i detta syfte aktualisera

frågan om det inbördes förhållandet mellan akademien och andra organ,

som på förevarande område verka med statligt stöd, såsom Aktiebolaget

.svensk torvförädling och Svenska skifferoljeaktiebolaget. En ändamålsenlig

samverkan är här nödvändig, en samverkan som för närvarande, vad

förhållandet mellan akademien och dessa båda bolag beträffar, delvis

torde vinnas genom den anknytning, som ledamöter av nämnda bolags

styrelser hava till akademien, närmast till dess bränsletekniska kommitté.

I den mån verksamheten på hithörande område utvidgas, växer behovet av

att samordna och ställa under enhetlig tillsyn de olika organens arbeten.

Måhända skulle detta behov kunna tillgodoses genom förverkligande av den

av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

framkastade tanken på ett statligt centralorgan för tekniskt-vetenskaplig

forskning. Frågan behöver emellertid närmare övervägas, och jag är icke

beredd att nu framlägga förslag till lösning av densamma.

Ingenjörsvetenskapsakademiens behov av ökade lokalutrymmen är obestridligt

och har också erkänts av statsmakterna i samband med 1939 års beslut

om uppförande å statens provningsanstalts mark av en laboratoriebyggnad,

avsedd att disponeras av akademien till och med den 30 juni 1943. Ifrå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

15

gavarande byggnad är nu färdig och har nyligen tagits i bruk. På sätt framhållits

i ärendet blir emellertid med denna byggnad akademiens lokalfråga

allenast provisoriskt ordnad. Byggnaden torde för övrigt icke vara av den

storlek, som erfordras för tillgodoseende av det föreliggande behovet. Akademiens

framställningar syfta till att på ett mera bestående sätt i ändamålsenlig

omfattning bereda utrymme för angelägna forskningsarbeten.

Enligt vad utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens

ordnande framhållit torde uppförandet nu av en särskild försöksstation, närmast

avsedd för bränsleteknisk forskning, icke föregripa den framtida lösningen

av det större frågekomplex, som utredningens uppdrag omfattar.

Jag tillstyrker, att åtgärder vidtagas för förverkligande av det av utredningen

förordade förslaget. Den av akademien väckta frågan örn anvisande av medel

jämväl till lokaler, avsedda att upplåtas åt enskilda forskare eller forskningsgrupper,

torde däremot i överensstämmelse med vad såväl kommerskollegium

som utredningen hemställt böra tillsvidare anstå.

Vad kostnaderna för försöksstationen beträffar torde desamma enligt

den förebragta utredningen böra beräknas uppgå till för byggnadsarbetena

700,000 kronor samt för utrustning 50,000 kronor. Såsom tidigare framhållits

måste försöksstationen vara färdig för inflyttning senast den 1 juli 1943.

Till säkerställande härav torde större delen av det för byggnaderna erforderliga

beloppet böra anvisas för budgetåret 1941/42. Jag tillstyrker, att å riksstaten

för nämnda budgetår för byggnadernas påbörjande upptages ett reservationsanslag

av 400,000 kronor.

De för försöksstationen avsedda byggnaderna torde i överensstämmelse med

vad utredningen föreslagit böra ingå i statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens

delfond. Uppförande och inredning böra av byggnadsstyrelsen

ombesörjas i samråd med ingenjörsvetenskapsakademien. I enlighet med

byggnadernas syfte böra de få disponeras av akademien avgiftsfritt tillsvidare,

så länge statsmakterna så finna lämpligt.

Ingenjörsvetenskapsakademien har räknat med att, vid bifall till akademiens

förslag i dess helhet, vissa årliga omkostnader skulle uppkomma för belysning,

uppvärmning och vatten, portvakt samt verkstads- och rutinarbeten

m. m. till ett sammanlagt belopp av omkring 30,000 kronor. I den mån dylika

kostnader uppkomma, synas de lämpligen böra bestridas från akademiens

årliga statsanslag för forskningsverksamhet på bränsleområdet. Huruvida och

i vilken utsträckning en ökning av nämnda anslag därigenom kan bliva erforderlig

får göras beroende på prövning sedan byggnaderna färdigställts

och omfattningen av de arbeten, vilka då åvila akademien, kunna närmare

bedömas.

Vad angår frågan örn förläggningsplats för den föreslagna försöksstationen

torde inom fackkretsar enighet råda därom, att en förläggning i närheten av

tekniska högskolan och statens provningsanstalt är mest ändamålsenlig. 1

ärendet synes vara klarlagt, alt den lämpligaste platsen för byggnaderna ligger

inom det av ingenjörsvetenskapsakademien föreslagna området på Djurgården

norr örn statens provningsanstalt vid Drottning Kristinas väg, å karta

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 169.

i ärendet utmärkt med bokstäverna d—e—f—g—d. Med anledning av riksmarskalksämbetets

erinringar mot denna förläggning må framhållas, att de

byggnader, vilka nu förordas till utförande, ej komma att inkräkta på någon

redan bestående anläggning tillhörande Djurgårdsförvaltningen. Däremot

torde, om — vilket bör tagas i beräkning — ytterligare byggnader i närheten

av de nu föreslagna framdeles behöva uppföras för tekniskt-vetenskapligt

ändamål, dessa nödvändiggöra intrång på vissa Djurgårdsförvaltningen tillhörande

byggnader och upplagsplatser m. m. Hur förklarligt intresset av sistberörda

anläggningars bevarande ur riksmarskalksämbetets synpunkt än må

vara och hur beaktansvärt detta intresse än i och för sig kan förefalla, delar

jag emellertid den av den tekniskt-vetenskapliga forskningens företrädare i

ärendet hävdade uppfattningen, att synpunkter av detta slag måste träda

tillbaka för de viktiga samhälleliga intressen, varom det här är fråga. Jag

tillstyrker alltså, att anordningar träffas för möjliggörande av att det i det

föregående omförmälda området må tagas i anspråk för försöksstationen.

Skulle någon ersättning till Djurgårdskassan föranledas härav, torde denna

fråga sedermera få anmälas för Kungl. Majit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnader för tekniskt-vetenskaplig

forskning under statens allmänna fastighetsfond för budgetåret

1941/42 anvisa ett reservationsanslag av kronor 400,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

417388. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till uppförande av byggnader för tekniskt-vetenskaplig forskning. s. 5 i texten
  2. SU 1941:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till uppförande av byggnader för tekniskt-vetenskaplig forskning. s. 9 i texten