Kungl. Majlis proposition nr 170
1941-03-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:170, Kungl. Majlis proposition nr 170
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 170.
1
Nr 170.
Kungl. Maj:ts proposition lill riksdagen med förslag till lag angående
ändringar i lagen den A oktober 1940 (nr
851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m.
vid krig; given Stockholms slott den 14 mars 1941.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940
(nr 851) med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Billan;] till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 170.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Förslag
till
Lag
angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940 (nr 851) nied vissa
bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig.
Härigenom förordnas dels, att 1 och 9 §§ lagen den 4 oktober 1940 med
vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig skola erhålla ändrad
lydelse på sätt av det följande framgår, dels ock att tre nya paragrafer, betecknade
13 a, 14 a och 15 a, av den lydelse nedan angives skola införas i
lagen:
1 §■
Denna lag — — — livförsäkringen upphör.
Å livränteförsäkring för livsfall äger lagen tillämpning i den mån Konungen
med stöd av vad där stadgas meddelar särskilda föreskrifter i fråga om
sådan försäkring.
Vad i---örn försäkringsrörelse.
9 §.
Fastställande av — — — från upphörandet.
Utan hinder--— denna del.
13 a §.
I fråga om kapital- eller livränteförsäkring för dödsfall eller livränteförsäkring
för livsfall, som meddelats i förening med invaliditetsförsäkring,
äger Konungen föreskriva, att försäkringarna såväl vid bestämmande av
försäkringsgivarens tillskott enligt 6 § som vid nedsättning enligt 11 § och
13 § sista stycket skola betraktas såsom en enda försäkring.
Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än den,
hos vilken kapital- eller livränteförsäkringen tagits, må genom avtal mellan
försäkringsgivarna, vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas
att vad i första stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna.
14 a §.
Vid fastställande enligt 13 § första stycket av den överkostnad som belöper
å försäkringsgivares bestånd av äldre försäkringar må utjämning beträffande
kostnaden för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet
ske mellan nämnda försäkringsbestånd och försäkringsgivarens bestånd av
andra försäkringar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
3
Utjämning beträffande sådan kostnad må även ske mellan olika försäkringsgivare,
vilka därom träffat avtal.
15 a §.
Har försäkringsgivare enligt grunder, som Konungen fastställt för andra
än äldre försäkringar, skyldighet att bidraga till täckande av kostnaden för
krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, skall vad i 14 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari
19 il.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,
Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, fråga örn vissa ändringar
i och tillägg till gällande lagstiftning om livförsäkring m. m. vid krig.
Föredraganden anför:
I proposition den 19 augusti 1940 (nr 23) föreläde Kungl. Maj:t riksdagen
till antagande förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m.
vid krig. Sedan riksdagen antagit förslaget (skr. nr 30), utfärdades den 4
oktober 1940 lag i ämnet (nr 851). Lagen trädde i kraft den 5 oktober 1940.
Huvudsyftet med nämnda lag är att bereda försäkringsskydd åt krigsdeltagare
på grund av äldre försäkringar, oaktat i försäkringsavtalen annorlunda
överenskommits. Lagen äger enligt dess 1 § tillämpning å sådan kapitaleller
livränteförsäkring för dödsfall samt invaliditetsförsäkring, som inländskt
försäkringsbolag eller utländsk försäkringsanstalt med verksamhet i
Sverige meddelat å svensk medborgare eller å utlänning med hemvist här
i riket. Beträffande invaliditetsförsäkring gäller lagen dock allenast örn försäkringen
avser premiebefrielse för livförsäkring eller meddelats av inländskt
bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, eller förenats med
livränteförsäkring för livsfall under sådant villkor, att invaliditetsförsäkringen
upphör, om livförsäkringen upphör. Enligt 2 § avses med krigsdeltagare
sådan försäkrad, som lyder under strafflagen för krigsmakten, samt med
äldre försäkring sådan liv- eller invaliditetsförsäkring, som meddelats före lagens
ikraftträdande eller inom tre månader efter det lagen trätt i kraft, dock
ej livförsäkring enligt grunder, som stadfästs av Kungl. Maj :t den 29 september
1939. Till vinnande av det med lagen avsedda syftet stadgas i 4 §, att örn
i försäkringsavtal förbehåll träffats, enligt vilket försäkringsgivaren helt eller
delvis kan bliva fri från ansvarighet på den grund att den försäkrade under
krigstillstånd tjänstgjort vid eller eljest åtföljt svenska krigsmakten, eller
emedan försäkringsfallet har samband med krigstillstånd, sådant förbehåll
ej får åberopas. Det belopp, för vilket förbehållet ej må åberopas (försäkrings
krigsskyddade del), får dock ej överstiga återköpsvärdet med mer än
200,000 kronor av risksumman, därvid med risksumma förstås skillnaden
Kunell. Maj:ts proposition nr 170.
5
mellan försäkringssumman och återköpsvärdet. Berörda maximum gäller i
regel även då fråga är om utbetalning å flera försäkringar i ett eller flera
bolag. Kostnaden för den ökade dödligheten och invaliditeten i följd av kriget
(överkostnaden) skall enligt 13 § första stycket i princip bäras med hälften
vardera av försäkringsgivare och försäkringstagare. De senares andel, vilken
uttages i form av krigspremie, skall erläggas av varje försäkringstagare, vare
sig han är krigsdeltagare eller ej. Krigspremien är enligt 8 § maximerad till
5 procent av försäkringens risksumma. Försummar försäkringstagare att erlägga
krigspremie, må enligt 11 § försäkringsgivarens förpliktelser kunna nedsättas.
Den andel, som försäkringsgivaren skall erlägga, utgår enligt 6 § ur
såväl tillgängligt som för tio år framåt förutberäknat överskott å försäkringsgivarens
rörelse samt dessutom ur vissa i sistnämnda paragraf uppräknade
fonder. Härvid må dock endast tillgripas sådana medel, som belöpa på äldre
försäkringars krigsskyddade del. Vid krigsdödsfall eller fall av krigsinvaliditet
utbetalas enligt 7 § omedelbart återköpsvärdet och halva risksumman,
av den senare dock högst 50,000 kronor, vilket maximum i regel gäller även
för det fall, att å samma liv föreligga flera försäkringar i ett eller flera bolag.
Vad som icke omedelbart utbetalas innehålles av försäkringsgivaren och utbetalas
först sedan krigspremiens storlek definitivt bestämts, vilket såsom
regel förutsättes skola ske inom två år från krigstillståndets upphörande. Om
överkostnaden blir så stor att den icke kan täckas med försäkringstagarnas
krigspremier och försäkringsgivarens tillskott, skall jämlikt 13 § tredje stycket
nedsättning ske av de belopp, som av den senare innehållits för försäkrad,
för vilken försäkringsfallet inträffat under den tid han varit krigsdeltagare
eller föranletts av krigshandling under dylik tid. För övriga försäkrade kan
nedsättning av försäkringsbeloppen icke komma i fråga.
Det krigsskydd, som lagen sålunda skänker, gäller alltså såväl livförsäkringar
som, i princip, invaliditetsförsäkringar. I 3 § har emellertid intagits ett
stadgande av innehåll att Konungen beträffande invaliditetsförsäkring, som
meddelats av inländskt bolag, och livförsäkring, som meddelats av sådant inländskt
bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, skall äga
medgiva avvikelser från lagens bestämmelser. Beträffande invaliditetsförsäkring,
som meddelats av utländsk anstalt, har försäkringsinspektionen tillerkänts
motsvarande behörighet.
Jämlikt 14 § äger Konungen beträffande äldre försäkringar medgiva, att försäkringsfonden
må till belopp, motsvarande försäkringsgivarens tillskott eller,
innan tillskottet fastställts, vad försäkringsgivaren beräknas skola tillskjuta
för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, redovisas jämväl i
tillgångar av annan art än i 215 § lagen om försäkringsrörelse sägs.
För tillämpning av lagens bestämmelser skola enligt 17 § grunder upprätlas.
I skrivelse den 20 februari 1941, vilken av försäkringsinspektionen med
utlåtande den 21 i samma månad överlämnats till Kungl. Majit, har nu
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Svenska livförsäkringsbolags förening på anförda skäl hemställt om vissa
angivna ändringar i och tillägg till lagen.
Föreningen upptager till en början till behandling spörsmål, berörande den
förut omnämnda invaliditetsförsäkringen. I detta hänseende föreslår föreningen
införande i lagen av en ny paragraf, betecknad 13 a §, av innehåll,
att i fråga om sådana försäkringsavtal, enligt vilka kapital- eller livränteförsäkring
för dödsfall eller livränteförsäkring för livsfall av samma försäkringsgivare
meddelats i förening med invaliditetsförsäkring, Konungen
skall äga föreskriva, att försäkringarna skola betraktas som en försäkring
såväl vid bestämmande av försäkringsgivarens tillskott enligt 6 § som vid
nedsättning enligt 11 § och 13 § sista stycket. För det fall att livförsäkringen
och invaliditetsförsäkringen meddelats av olika försäkringsgivare, skola enligt
den föreslagna nya paragrafens andra stycke försäkringsgivarna äga
genom avtal, som av försäkringsinspektionen godkännes, bestämma att vad
nyss sagts skall gälla jämväl beträffande denna försäkringskombination.
I detta sammanhang föreslår föreningen ett tillägg till 1 §, innefattande
erinran om att i fall, som avses i 13 a §, lagen skall äga tillämpning jämväl
å livränteförsäkring för livsfall.
Till motivering av här återgivna förslag anför föreningen i huvudsak följande:
Enligt
6 § skall försäkringsgivares tillskott begränsas till vad som avvissa
överskotts- och fondmedel belöper på äldre försäkringars krigsskyddade
del. Denna bestämmelse innebär endast en begränsning av försäkringsgivarens
totala tillskott. Härav följer, att, i den mån de ifrågakommande
överskotts- och fondmedel, som belöpa på exempelvis invaliditetsförsäkringars
krigsskyddade del, icke skulle förslå till täckande av det tillskott
för invaliditetsförsäkringar, med vilket försäkringsgivaren enligt 13 § skall
bidraga, det felande beloppet skall tagas från överskotts- och fondmedel,
som belöpa på andra försäkringars krigsskyddade del. Däremot kan enligt
nu gällande lag försäkringsgivaren icke taga i anspråk sådana medel i den
mån de belöpa på exempelvis livränteförsäkring för livsfall — icke ens för
sådana försäkringar, som äro kombinerade med invaliditetsförsäkring.
Beträffande det fall, att en försäkringsgivare meddelat en kombination av
livränteförsäkring för livsfall och invaliditetsförsäkring, innebär det nu framlagda
förslaget att den övre gränsen för försäkringsgivarens tillskott kan
genom föreskrift av Konungen höjas på sådant sätt, att även de i 6 § nämnda
överskotts- och fondmedel, som belöpa på livränteförsäkringar för livsfall,
vilka äro kombinerade med invaliditetsförsäkring, tagas i anspråk. Uppgår
det belopp, som försäkringsgivaren enligt 13 § skall tillskjuta, icke till
den i 6 § angivna gränsen, blir den föreslagna ändringen utan betydelse för
storleken av bolagets tillskott.
Örn en försäkringsgivare beviljat livförsäkringen och en annan den med
denna kombinerade invaliditetsförsäkringen och det exempelvis visar sig,
att till följd av begränsningen i 6 § den sistnämnda försäkringsgivaren icke
kan bidraga med det enligt 13 § bestämda tillskottet, lämnar sista stycket i
den föreslagna 13 a § möjlighet att uttaga felande belopp av den förstnämnde,
såvida avtal härom träffats.
För att ytterligare förtydliga innebörden av bestämmelsen, att en försäkringskombination
av här avsett slag skall betraktas som cn försäkring, må
Kungl. Maj.ts proposition nr 170.
7
här — särskilt med hänsyn till tolkningen av 6 §, andra stycket, första
punkten — såsom exempel anföras det fall, att en livränteförsäkring för
livsfall är kombinerad med en invaliditetsförsäkring, vilkens risksumma vid
tidpunkten för kriget är 300,000 kronor. Antager man att Konungen med
stöd av 3 § medgivit sådan regel för bestämning av invaliditetsförsäkrings
krigsskyddade del, att 200,000 kronor av risksumman skall vara krigsskyddad,
innebär bestämmelsen, att två tredjedelar av hela den kombinerade
försäkringen blir krigsskyddad. Att en kombinerad liv- och invaliditetsförsäkring
vid nedsättning enligt 11 § kan betraktas som en försäkring innebär
icke någon nyhet beträffande de fall, då hela kombinationen meddelats
av samma försäkringsgivare och den i kombinationen ingående livförsäkringsdelen
är en kapital- eller livränteförsäkring för dödsfall. I så fall utgör
nämligen gällande lag icke något hinder för försäkringsgivaren att gottgöra
sig för obetald krigspremie genom nedsättning av samtliga förpliktelser på
grund av försäkringskombinationen. Däremot lämnar lagen ingen möjlighet
för försäkringsgivaren att nedsätta sina förpliktelser på grund av en livränteförsäkring
för livsfall, kombinerad med invaliditetsförsäkring. Denna
möjlighet öppnas nu genom 13 a §, vilket lagrum dock icke utsäger någonting
rörande formen för nedsättningen. Då ej särskilda skäl tala för annan
ordning torde nedsättningen komma att ske i samma proportion beträffande
de olika slagen av förpliktelser på grund av försäkringskombinationen. Motsvarande
gäller beträffande nedsättning enligt 13 §.
Man torde kunna utgå från att förslaget möjliggör en anordning som i det
stora hela tillgodoser försäkringstagarnas egna önskningar. Enligt nuvarande
lag skulle nämligen livränteförsäkringen för livsfall, vilken är avsedd
att medföra utbetalningar i en mer eller mindre avlägsen framtid, lämnas
orubbad, medan den omedelbart utgående ersättningen på grund av invaliditetsfallet
skulle nedsättas.
Som ovan framhållits, innebär 13 a § första stycket beträffande kapitalister
livränteförsäkring för dödsfall kombinerad med invaliditetsförsäkring
icke någon nyhet. Icke förty hava dessa försäkringar nämnts dels för att
vinna ökad tydlighet, dels med hänsyn till bestämmelsen i andra stycket.
Enligt det av 1939 års livförsäkringskommitté avgivna förslaget skulle
lagen icke äga tillämpning på invaliditetsförsäkring, dock att om försäkringsgivaren
i grunderna betagit sig rätten att åberopa förbehåll, enligt
vilket premiebefrielse ej skall gälla vid invaliditet som föranletts av krigshandling,
den särskilda kostnad, som därigenom kunde uppstå, liksom krigsdödsfallskostnaden
skulle täckas genom bland annat krigspremierna. Kommitténs
inställning till invaliditetsförsäkringen var baserad på uppfattningen
att det vöre utomordentligt vanskligt att ordna det ekonomiska underlaget
för ett tillfredsställande krigsskydd i fråga örn enbär invaliditetsförsäkring
eller sådan kombinerad försäkring, i vilken invaliditetsrisken har betydande
tyngd.
Vid kritiken av lagförslaget framhöllos emellertid de sociala skälen för
att, trots de ekonomiska betänkligheterna, även invaliditetsförsäkring i
största möjliga omfattning bleve krigsskyddad. Denna synpunkt beaktades
också vid lagstiftningen. Principiellt hava de former av invaliditetsförsäkring,
på vilka lagen äger tillämpning, likställts med livförsäkring för dödsfall.
Men då det knappast var möjligt att vid lagens tillkomst överblicka alla
konsekvenser av utvidgningen av lagens tillämplighetsområde, infogades
i 3 § bestämmelse örn att Konungen i fråga om invaliditetsförsäkring ägde
medgiva avvikelser från vad som stadgas i de paragrafer (4—14 §§), sorn
röra äldre försäkringar.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Då det efter lagens tillkomst gällt att utarbeta grunder för lagens tillämpning
hava de betänkligheter, som 1939 års livförsäkringskommitté hyste, i
så måtto visat sig grundade, att man näppeligen kunde fota finansieringen
av ett tillfredsställande krigsskydd för invaliditetsförsäkringarna på dessa
utan stöd av de huvudförsäkringar, med vilka de äro kombinerade. Invaliditetsförsäkringarna
medföra nämligen icke tillnärmelsevis samma starka fondbildning
som de vanliga formerna av livförsäkring, gällande detta icke
mindre premiereserven, som skall utgöra säkerhet för debiterade krigspremier,
än de fonderade överskotten, på vilka bolagets bidrag skall fotas.
För att vinna lagens syfte synes det därför nödvändigt att, då det gäller
bolagets bidrag till kostnaden för krigsinvaliditet ävensom då det gäller att
genom premiereserven skapa säkerhet för krigspremierna, betrakta invaliditetsförsäkringen
såsom en integrerande del av huvudförsäkringen. 6 §, som
åberopas i förslaget, innehåller, såsom ovan angivits, bestämmelser örn det
bogsta bidrag försäkringsgivaren skall vara skyldig tillskjuta, medan den
nedsättning av försäkringsgivarens förpliktelser, som i 11 § är medgiven, bereder
täckning för utebliven krigspremiebetalning.
Bestämmelsen i 13 § sista stycket örn nedsättning för den händelse de för
finansiering av krigsskyddet tillgängliga medlen icke förslå får olika innebörd,
örn man betraktar invaliditetsförsäkringen för sig eller den kombinerade
försäkringen som en enhet. Om en invaliditetsränta kombinerats med
en lika stor ålderslivränta är det naturligt, att båda räntorna nedsättas i
samma proportion. Är den med åldei-slivränta kombinerade invaliditetsräntan
större eller gäller kombinationen endast premiebefrielse, torde det åter
vara mera tilltalande ur försäkringstagarens synpunkt, att nedsättningen
drabbar invaliditetsförsäkringen medan livräntan lämnas ograverad.
Flertalet svenska livförsäkringsbolag utfärda kapital- eller livränteförsäkringar
i kombination med invaliditetsförsäkring, för vilken Sjukförsäkringsaktiebolaget
Eir ansvarar. Ur försäkringstagarnas synpunkt hava dessa försäkringar
samma karaktär som örn hela den kombinerade försäkringen utfärdats
av samma försäkringsgivare. Det måste därför ligga i försäkringstagarnas
intresse, att försäkringskombinationen betraktas såsom en enhet
även i detta fall.
Vidare föreslår föreningen — med hänsyn till den ovisshet, som för närvarande
kunde råda, huruvida vid fastställande av överkostnaden enligt 13 §
utjämning kunde ske beträffande kostnaden för krigsdödsfall och fall av
krigsinvaliditet mellan bestånd av äldre och av andra försäkringar — att
i lagen uttryckligen måtte medgivas rätt till dylik utjämning. Stadgande härom
borde intagas i en ny paragraf, betecknad 14 a §, till vilken borde överflyttas
bestämmelsen i 9 § sista stycket, enligt vilken vid fastställande av
krigspremie utjämning må ske mellan försäkringsgivare, vilka därom träffat
avtal.
Föreningen anför härom följande:
Då det gällt upprättandet av grunder jämlikt 17 §, Ilar det synts synnerligen
ömkligt och för vissa grupper av försäkringar måhända nödvändigt
att få till stånd en utjämning av krigsrisken inom så stora försäkringsbestånd
som möjligt, för att icke tillfälligheter eller en ojämn fördelning av
försäkringsklientelet på i krigsriskhänseende olikartade grupper skulle kunna
föranleda allvarlig rubbning i det ekonomiska underlaget för finansiering
av kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet. Denna synpunkt
har i lagen redan delvis beaktats i 9 § sista stycket, som möjliggör en ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
9
jämning av krigsrisken mellan olika försäkringsgivare. Men det synes lika
viktigt, att utjämningen kan ske mellan bestånd av äldre försäkringar och
olika bestånd av yngre försäkringar. Från bolagens sida hade man utgått
från, att en sådan anordning i viss utsträckning kunde vidtagas inom de nu
gällande lagbestämmelsernas ram. Denna tolkning har emellertid rönt gensaga.
Då därför en ändring av lagen redan i tydlighetens intresse kan vara
behövlig, har det synts naturligt och mest ändamålsenligt, att steget tages
fullt ut, så att utjämningen kan utsträckas till att omfatta bolagens hela
försäkringsbestånd.
Slutligen föreslår föreningen, att såsom 15 a § skall intagas ett stadgande
av innehåll, att om enligt grunder, som Konungen fastställt för andra än
äldre försäkringar, skyldighet åligger försäkringsgivaren att bidraga till täckande
av kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, bestämmelserna
i 14 § skola för sådant fall äga motsvarande tillämpning.
Sistberörda förslag motiveras av föreningen sålunda:
I de krigsvillkor och grunder, som antogos år 1939 och som med Kungl.
Maj:ts medgivande fortfarande gälla, faller hela kostnaden för dödsfall, som
föranletts av krigshandling, på försäkringstagarna. Skall under sådana förhållanden
krigsskyddet kunna bliva tillfredsställande, måste mycket höga
krigspremier kunna uttagas. Det är ur försäkringstagarnas synpunkt önskvärt,
att bolagen även för yngre försäkringar i viss omfattning må bliva i tillfälle
att bidraga till kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet
i ungefär samma omfattning (principiellt hälften), som i lagen är bestämt
beträffande äldre försäkringar. Skall ett sådant önskemål kunna förverkligas,
är det emellertid ofrånkomligt, att de lättnader i fråga om försäkringsfondens
redovisning och i fråga örn rätten att uppföra förutberäknat överskott
såsom tillgång, vilka för äldre försäkringar bereus bolagen genom bestämmelserna
i 14 §, utsträckas att gälla även senare meddelade försäkringar.
Försäkringsinspektionen har i sitt förenämnda utlåtande framhållit, att
föreningens ifrågavarande förslag tillkommit under samverkan med inspektionen
och icke föranledde någon erinran från ämbetsverkets sida.
Av vad i ärendet förekommit framgår, att det vid utarbetandet av grun- Departements
der enligt 17 § ifrågavarande lag samt vid fastställande av krigsvillkor m. m. cWenför
nya försäkringar visat sig, att lagstiftningen, sådan den utformats, icke
i alla avseenden möjliggör den lösning av föreliggande spörsmål, som ur
olika synpunkter torde vara mest ändamålsenlig. Vissa ändringar i och tilllägg
till lagen synas på grund härav, i enlighet med vad Svenska livförsäkringsbolags
förening framhållit, böra tagas under övervägande.
Redan vid lagens tillkomst förutsågs, att dess tillämpning på invaliditetsförsäkring
skulle, med hänsyn till bland annat denna försäkringsforms ekonomiska
underlag, erbjuda svårigheter. Stadgandet i 3 § örn rätt för Konungen
att beträffande invaliditetsförsäkring, som meddelats av inländskt
bolag, och livförsäkring, som meddelats av sådant inländskt bolag, vars rörelse
i huvudsak omfattar livränteförsäkring, medgiva vissa avvikelser från lagens
bestämmelser tillkom av denna anledning. Emellertid har det befunnits
alt denna rätt icke är tillräcklig för att, under alla förhållanden, åstadkom
Hiliana
till riksdagens jirotokoll 10)1. 1 sami. AY 170
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
ma en tillfredsställande lösning av frågan om försäkringsgivarens tillskott
enligt 6 § eller om nedsättning av försäkringsbeloppet enligt 11 § eller 13 §
tredje stycket vid invaliditetsförsäkring, som meddelats i förening med livförsäkring.
Genom de av föreningen i dess förslag till 13 a § upptagna bestämmelserna
torde denna olägenhet avhjälpas. Jag tillstyrker, att ett tillägg
till lagen sker i enlighet med vad sålunda föreslagits. I samband därmed
torde böra i 1 § intagas en erinran om att lagen kan hava avseende även å
livränteförsäkring för livsfall.
Enligt 9 § tredje stycket kan vid fastställande av krigspremie utjämning
ske mellan försäkringsgivare, som därom träffat avtal. Huruvida och i vilken
utsträckning vid fastställande enligt 13 § av överkostnaden på grund av
krigsdödsfall eller krigsinvaliditet utjämning är möjlig mellan olika försäkringsbestånd
har däremot varit föremål för tvekan. Det synes lämpligt
att, såsom föreningen föreslagit, dylik utjämning må kunna äga rum i full
utsträckning. Stadgande härom torde, i överensstämmelse med vad som
föreslagits, böra upptagas under en ny paragraf, betecknad 14 ä §, till vilken
bör överflyttas nyssnämnda bestämmelse i 9 § tredje stycket, som därvid
lämpligen bör undergå viss jämkning.
Såsom nämnts skall enligt 13 § överkostnaden vid äldre försäkringar principiellt
täckas av försäkringstagaren och försäkringsgivaren med hälften
vardera. För att icke krigspremierna för yngre försäkringar skola bliva alltför
höga eller risken för nedsättning av försäkringssummorna vid krigsdödsfall
eller fall av krigsinvaliditet skall bliva alltför stor, är det önskvärt, att
försäkringsgivarna vid dessa försäkringar sättas i tillfälle att bidraga till
kostnaden för krigsdödsfall och krigsinvaliditet i ungefär samma omfattning
som beträffande äldre försäkringar. Förutsättning härför är emellertid,
att försäkringsgivarna i fråga om redovisning av försäkringsfond och rätt att
såsom tillgång upptaga förutberäknat överskott beredas lättnader, motsvarande
dem som på grund av 14 § medgivas för äldre försäkringar. Föreningen
har föreslagit vissa bestämmelser i detta syfte under en ny paragraf i lagen,
betecknad 15 a §. Jag förordar, att jämväl detta förslag bifalles.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet med
vad sålunda anförts utarbetat förslag till lag angående ändringar i lagen
den A oktober 19A0 (nr 851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m.
vid krig, av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 mars
1941.
Närvarande:
justitieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.
Enligt lagrådet den 8 mars 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28
februari 1941, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940 (nr
851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen H. A. Prawitz.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 mars 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 11
mars 1941 avgivna utlåtande över det den 28 februari 1941 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940
(nr 851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig samt hemställer,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
417347. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:154 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn ändring i 39 a § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar. a1 i texten
- 1LU 1941:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940 s. 1 i texten