Sök i Ratio Lex

Kungl. Majlis proposition nr 170

1941-03-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:170, Kungl. Majlis proposition nr 170

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj:ts proposition lill riksdagen med förslag till lag angående

ändringar i lagen den A oktober 1940 (nr

851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m.

vid krig; given Stockholms slott den 14 mars 1941.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940

(nr 851) med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m. vid krig.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Billan;] till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 170.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Förslag

till

Lag

angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940 (nr 851) nied vissa

bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig.

Härigenom förordnas dels, att 1 och 9 §§ lagen den 4 oktober 1940 med

vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig skola erhålla ändrad

lydelse på sätt av det följande framgår, dels ock att tre nya paragrafer, betecknade

13 a, 14 a och 15 a, av den lydelse nedan angives skola införas i

lagen:

1 §■

Denna lag — — — livförsäkringen upphör.

Å livränteförsäkring för livsfall äger lagen tillämpning i den mån Konungen

med stöd av vad där stadgas meddelar särskilda föreskrifter i fråga om

sådan försäkring.

Vad i---örn försäkringsrörelse.

9 §.

Fastställande av — — — från upphörandet.

Utan hinder--— denna del.

13 a §.

I fråga om kapital- eller livränteförsäkring för dödsfall eller livränteförsäkring

för livsfall, som meddelats i förening med invaliditetsförsäkring,

äger Konungen föreskriva, att försäkringarna såväl vid bestämmande av

försäkringsgivarens tillskott enligt 6 § som vid nedsättning enligt 11 § och

13 § sista stycket skola betraktas såsom en enda försäkring.

Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än den,

hos vilken kapital- eller livränteförsäkringen tagits, må genom avtal mellan

försäkringsgivarna, vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas

att vad i första stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna.

14 a §.

Vid fastställande enligt 13 § första stycket av den överkostnad som belöper

å försäkringsgivares bestånd av äldre försäkringar må utjämning beträffande

kostnaden för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet

ske mellan nämnda försäkringsbestånd och försäkringsgivarens bestånd av

andra försäkringar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

3

Utjämning beträffande sådan kostnad må även ske mellan olika försäkringsgivare,

vilka därom träffat avtal.

15 a §.

Har försäkringsgivare enligt grunder, som Konungen fastställt för andra

än äldre försäkringar, skyldighet att bidraga till täckande av kostnaden för

krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, skall vad i 14 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

19 il.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, fråga örn vissa ändringar

i och tillägg till gällande lagstiftning om livförsäkring m. m. vid krig.

Föredraganden anför:

I proposition den 19 augusti 1940 (nr 23) föreläde Kungl. Maj:t riksdagen

till antagande förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring m. m.

vid krig. Sedan riksdagen antagit förslaget (skr. nr 30), utfärdades den 4

oktober 1940 lag i ämnet (nr 851). Lagen trädde i kraft den 5 oktober 1940.

Huvudsyftet med nämnda lag är att bereda försäkringsskydd åt krigsdeltagare

på grund av äldre försäkringar, oaktat i försäkringsavtalen annorlunda

överenskommits. Lagen äger enligt dess 1 § tillämpning å sådan kapitaleller

livränteförsäkring för dödsfall samt invaliditetsförsäkring, som inländskt

försäkringsbolag eller utländsk försäkringsanstalt med verksamhet i

Sverige meddelat å svensk medborgare eller å utlänning med hemvist här

i riket. Beträffande invaliditetsförsäkring gäller lagen dock allenast örn försäkringen

avser premiebefrielse för livförsäkring eller meddelats av inländskt

bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, eller förenats med

livränteförsäkring för livsfall under sådant villkor, att invaliditetsförsäkringen

upphör, om livförsäkringen upphör. Enligt 2 § avses med krigsdeltagare

sådan försäkrad, som lyder under strafflagen för krigsmakten, samt med

äldre försäkring sådan liv- eller invaliditetsförsäkring, som meddelats före lagens

ikraftträdande eller inom tre månader efter det lagen trätt i kraft, dock

ej livförsäkring enligt grunder, som stadfästs av Kungl. Maj :t den 29 september

1939. Till vinnande av det med lagen avsedda syftet stadgas i 4 §, att örn

i försäkringsavtal förbehåll träffats, enligt vilket försäkringsgivaren helt eller

delvis kan bliva fri från ansvarighet på den grund att den försäkrade under

krigstillstånd tjänstgjort vid eller eljest åtföljt svenska krigsmakten, eller

emedan försäkringsfallet har samband med krigstillstånd, sådant förbehåll

ej får åberopas. Det belopp, för vilket förbehållet ej må åberopas (försäkrings

krigsskyddade del), får dock ej överstiga återköpsvärdet med mer än

200,000 kronor av risksumman, därvid med risksumma förstås skillnaden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 170.

5

mellan försäkringssumman och återköpsvärdet. Berörda maximum gäller i

regel även då fråga är om utbetalning å flera försäkringar i ett eller flera

bolag. Kostnaden för den ökade dödligheten och invaliditeten i följd av kriget

(överkostnaden) skall enligt 13 § första stycket i princip bäras med hälften

vardera av försäkringsgivare och försäkringstagare. De senares andel, vilken

uttages i form av krigspremie, skall erläggas av varje försäkringstagare, vare

sig han är krigsdeltagare eller ej. Krigspremien är enligt 8 § maximerad till

5 procent av försäkringens risksumma. Försummar försäkringstagare att erlägga

krigspremie, må enligt 11 § försäkringsgivarens förpliktelser kunna nedsättas.

Den andel, som försäkringsgivaren skall erlägga, utgår enligt 6 § ur

såväl tillgängligt som för tio år framåt förutberäknat överskott å försäkringsgivarens

rörelse samt dessutom ur vissa i sistnämnda paragraf uppräknade

fonder. Härvid må dock endast tillgripas sådana medel, som belöpa på äldre

försäkringars krigsskyddade del. Vid krigsdödsfall eller fall av krigsinvaliditet

utbetalas enligt 7 § omedelbart återköpsvärdet och halva risksumman,

av den senare dock högst 50,000 kronor, vilket maximum i regel gäller även

för det fall, att å samma liv föreligga flera försäkringar i ett eller flera bolag.

Vad som icke omedelbart utbetalas innehålles av försäkringsgivaren och utbetalas

först sedan krigspremiens storlek definitivt bestämts, vilket såsom

regel förutsättes skola ske inom två år från krigstillståndets upphörande. Om

överkostnaden blir så stor att den icke kan täckas med försäkringstagarnas

krigspremier och försäkringsgivarens tillskott, skall jämlikt 13 § tredje stycket

nedsättning ske av de belopp, som av den senare innehållits för försäkrad,

för vilken försäkringsfallet inträffat under den tid han varit krigsdeltagare

eller föranletts av krigshandling under dylik tid. För övriga försäkrade kan

nedsättning av försäkringsbeloppen icke komma i fråga.

Det krigsskydd, som lagen sålunda skänker, gäller alltså såväl livförsäkringar

som, i princip, invaliditetsförsäkringar. I 3 § har emellertid intagits ett

stadgande av innehåll att Konungen beträffande invaliditetsförsäkring, som

meddelats av inländskt bolag, och livförsäkring, som meddelats av sådant inländskt

bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, skall äga

medgiva avvikelser från lagens bestämmelser. Beträffande invaliditetsförsäkring,

som meddelats av utländsk anstalt, har försäkringsinspektionen tillerkänts

motsvarande behörighet.

Jämlikt 14 § äger Konungen beträffande äldre försäkringar medgiva, att försäkringsfonden

må till belopp, motsvarande försäkringsgivarens tillskott eller,

innan tillskottet fastställts, vad försäkringsgivaren beräknas skola tillskjuta

för inträffade krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, redovisas jämväl i

tillgångar av annan art än i 215 § lagen om försäkringsrörelse sägs.

För tillämpning av lagens bestämmelser skola enligt 17 § grunder upprätlas.

I skrivelse den 20 februari 1941, vilken av försäkringsinspektionen med

utlåtande den 21 i samma månad överlämnats till Kungl. Majit, har nu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Svenska livförsäkringsbolags förening på anförda skäl hemställt om vissa

angivna ändringar i och tillägg till lagen.

Föreningen upptager till en början till behandling spörsmål, berörande den

förut omnämnda invaliditetsförsäkringen. I detta hänseende föreslår föreningen

införande i lagen av en ny paragraf, betecknad 13 a §, av innehåll,

att i fråga om sådana försäkringsavtal, enligt vilka kapital- eller livränteförsäkring

för dödsfall eller livränteförsäkring för livsfall av samma försäkringsgivare

meddelats i förening med invaliditetsförsäkring, Konungen

skall äga föreskriva, att försäkringarna skola betraktas som en försäkring

såväl vid bestämmande av försäkringsgivarens tillskott enligt 6 § som vid

nedsättning enligt 11 § och 13 § sista stycket. För det fall att livförsäkringen

och invaliditetsförsäkringen meddelats av olika försäkringsgivare, skola enligt

den föreslagna nya paragrafens andra stycke försäkringsgivarna äga

genom avtal, som av försäkringsinspektionen godkännes, bestämma att vad

nyss sagts skall gälla jämväl beträffande denna försäkringskombination.

I detta sammanhang föreslår föreningen ett tillägg till 1 §, innefattande

erinran om att i fall, som avses i 13 a §, lagen skall äga tillämpning jämväl

å livränteförsäkring för livsfall.

Till motivering av här återgivna förslag anför föreningen i huvudsak följande:
Enligt

6 § skall försäkringsgivares tillskott begränsas till vad som avvissa

överskotts- och fondmedel belöper på äldre försäkringars krigsskyddade

del. Denna bestämmelse innebär endast en begränsning av försäkringsgivarens

totala tillskott. Härav följer, att, i den mån de ifrågakommande

överskotts- och fondmedel, som belöpa på exempelvis invaliditetsförsäkringars

krigsskyddade del, icke skulle förslå till täckande av det tillskott

för invaliditetsförsäkringar, med vilket försäkringsgivaren enligt 13 § skall

bidraga, det felande beloppet skall tagas från överskotts- och fondmedel,

som belöpa på andra försäkringars krigsskyddade del. Däremot kan enligt

nu gällande lag försäkringsgivaren icke taga i anspråk sådana medel i den

mån de belöpa på exempelvis livränteförsäkring för livsfall — icke ens för

sådana försäkringar, som äro kombinerade med invaliditetsförsäkring.

Beträffande det fall, att en försäkringsgivare meddelat en kombination av

livränteförsäkring för livsfall och invaliditetsförsäkring, innebär det nu framlagda

förslaget att den övre gränsen för försäkringsgivarens tillskott kan

genom föreskrift av Konungen höjas på sådant sätt, att även de i 6 § nämnda

överskotts- och fondmedel, som belöpa på livränteförsäkringar för livsfall,

vilka äro kombinerade med invaliditetsförsäkring, tagas i anspråk. Uppgår

det belopp, som försäkringsgivaren enligt 13 § skall tillskjuta, icke till

den i 6 § angivna gränsen, blir den föreslagna ändringen utan betydelse för

storleken av bolagets tillskott.

Örn en försäkringsgivare beviljat livförsäkringen och en annan den med

denna kombinerade invaliditetsförsäkringen och det exempelvis visar sig,

att till följd av begränsningen i 6 § den sistnämnda försäkringsgivaren icke

kan bidraga med det enligt 13 § bestämda tillskottet, lämnar sista stycket i

den föreslagna 13 a § möjlighet att uttaga felande belopp av den förstnämnde,

såvida avtal härom träffats.

För att ytterligare förtydliga innebörden av bestämmelsen, att en försäkringskombination

av här avsett slag skall betraktas som cn försäkring, må

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

7

här — särskilt med hänsyn till tolkningen av 6 §, andra stycket, första

punkten — såsom exempel anföras det fall, att en livränteförsäkring för

livsfall är kombinerad med en invaliditetsförsäkring, vilkens risksumma vid

tidpunkten för kriget är 300,000 kronor. Antager man att Konungen med

stöd av 3 § medgivit sådan regel för bestämning av invaliditetsförsäkrings

krigsskyddade del, att 200,000 kronor av risksumman skall vara krigsskyddad,

innebär bestämmelsen, att två tredjedelar av hela den kombinerade

försäkringen blir krigsskyddad. Att en kombinerad liv- och invaliditetsförsäkring

vid nedsättning enligt 11 § kan betraktas som en försäkring innebär

icke någon nyhet beträffande de fall, då hela kombinationen meddelats

av samma försäkringsgivare och den i kombinationen ingående livförsäkringsdelen

är en kapital- eller livränteförsäkring för dödsfall. I så fall utgör

nämligen gällande lag icke något hinder för försäkringsgivaren att gottgöra

sig för obetald krigspremie genom nedsättning av samtliga förpliktelser på

grund av försäkringskombinationen. Däremot lämnar lagen ingen möjlighet

för försäkringsgivaren att nedsätta sina förpliktelser på grund av en livränteförsäkring

för livsfall, kombinerad med invaliditetsförsäkring. Denna

möjlighet öppnas nu genom 13 a §, vilket lagrum dock icke utsäger någonting

rörande formen för nedsättningen. Då ej särskilda skäl tala för annan

ordning torde nedsättningen komma att ske i samma proportion beträffande

de olika slagen av förpliktelser på grund av försäkringskombinationen. Motsvarande

gäller beträffande nedsättning enligt 13 §.

Man torde kunna utgå från att förslaget möjliggör en anordning som i det

stora hela tillgodoser försäkringstagarnas egna önskningar. Enligt nuvarande

lag skulle nämligen livränteförsäkringen för livsfall, vilken är avsedd

att medföra utbetalningar i en mer eller mindre avlägsen framtid, lämnas

orubbad, medan den omedelbart utgående ersättningen på grund av invaliditetsfallet

skulle nedsättas.

Som ovan framhållits, innebär 13 a § första stycket beträffande kapitalister

livränteförsäkring för dödsfall kombinerad med invaliditetsförsäkring

icke någon nyhet. Icke förty hava dessa försäkringar nämnts dels för att

vinna ökad tydlighet, dels med hänsyn till bestämmelsen i andra stycket.

Enligt det av 1939 års livförsäkringskommitté avgivna förslaget skulle

lagen icke äga tillämpning på invaliditetsförsäkring, dock att om försäkringsgivaren

i grunderna betagit sig rätten att åberopa förbehåll, enligt

vilket premiebefrielse ej skall gälla vid invaliditet som föranletts av krigshandling,

den särskilda kostnad, som därigenom kunde uppstå, liksom krigsdödsfallskostnaden

skulle täckas genom bland annat krigspremierna. Kommitténs

inställning till invaliditetsförsäkringen var baserad på uppfattningen

att det vöre utomordentligt vanskligt att ordna det ekonomiska underlaget

för ett tillfredsställande krigsskydd i fråga örn enbär invaliditetsförsäkring

eller sådan kombinerad försäkring, i vilken invaliditetsrisken har betydande

tyngd.

Vid kritiken av lagförslaget framhöllos emellertid de sociala skälen för

att, trots de ekonomiska betänkligheterna, även invaliditetsförsäkring i

största möjliga omfattning bleve krigsskyddad. Denna synpunkt beaktades

också vid lagstiftningen. Principiellt hava de former av invaliditetsförsäkring,

på vilka lagen äger tillämpning, likställts med livförsäkring för dödsfall.

Men då det knappast var möjligt att vid lagens tillkomst överblicka alla

konsekvenser av utvidgningen av lagens tillämplighetsområde, infogades

i 3 § bestämmelse örn att Konungen i fråga om invaliditetsförsäkring ägde

medgiva avvikelser från vad som stadgas i de paragrafer (4—14 §§), sorn

röra äldre försäkringar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Då det efter lagens tillkomst gällt att utarbeta grunder för lagens tillämpning

hava de betänkligheter, som 1939 års livförsäkringskommitté hyste, i

så måtto visat sig grundade, att man näppeligen kunde fota finansieringen

av ett tillfredsställande krigsskydd för invaliditetsförsäkringarna på dessa

utan stöd av de huvudförsäkringar, med vilka de äro kombinerade. Invaliditetsförsäkringarna

medföra nämligen icke tillnärmelsevis samma starka fondbildning

som de vanliga formerna av livförsäkring, gällande detta icke

mindre premiereserven, som skall utgöra säkerhet för debiterade krigspremier,

än de fonderade överskotten, på vilka bolagets bidrag skall fotas.

För att vinna lagens syfte synes det därför nödvändigt att, då det gäller

bolagets bidrag till kostnaden för krigsinvaliditet ävensom då det gäller att

genom premiereserven skapa säkerhet för krigspremierna, betrakta invaliditetsförsäkringen

såsom en integrerande del av huvudförsäkringen. 6 §, som

åberopas i förslaget, innehåller, såsom ovan angivits, bestämmelser örn det

bogsta bidrag försäkringsgivaren skall vara skyldig tillskjuta, medan den

nedsättning av försäkringsgivarens förpliktelser, som i 11 § är medgiven, bereder

täckning för utebliven krigspremiebetalning.

Bestämmelsen i 13 § sista stycket örn nedsättning för den händelse de för

finansiering av krigsskyddet tillgängliga medlen icke förslå får olika innebörd,

örn man betraktar invaliditetsförsäkringen för sig eller den kombinerade

försäkringen som en enhet. Om en invaliditetsränta kombinerats med

en lika stor ålderslivränta är det naturligt, att båda räntorna nedsättas i

samma proportion. Är den med åldei-slivränta kombinerade invaliditetsräntan

större eller gäller kombinationen endast premiebefrielse, torde det åter

vara mera tilltalande ur försäkringstagarens synpunkt, att nedsättningen

drabbar invaliditetsförsäkringen medan livräntan lämnas ograverad.

Flertalet svenska livförsäkringsbolag utfärda kapital- eller livränteförsäkringar

i kombination med invaliditetsförsäkring, för vilken Sjukförsäkringsaktiebolaget

Eir ansvarar. Ur försäkringstagarnas synpunkt hava dessa försäkringar

samma karaktär som örn hela den kombinerade försäkringen utfärdats

av samma försäkringsgivare. Det måste därför ligga i försäkringstagarnas

intresse, att försäkringskombinationen betraktas såsom en enhet

även i detta fall.

Vidare föreslår föreningen — med hänsyn till den ovisshet, som för närvarande

kunde råda, huruvida vid fastställande av överkostnaden enligt 13 §

utjämning kunde ske beträffande kostnaden för krigsdödsfall och fall av

krigsinvaliditet mellan bestånd av äldre och av andra försäkringar — att

i lagen uttryckligen måtte medgivas rätt till dylik utjämning. Stadgande härom

borde intagas i en ny paragraf, betecknad 14 a §, till vilken borde överflyttas

bestämmelsen i 9 § sista stycket, enligt vilken vid fastställande av

krigspremie utjämning må ske mellan försäkringsgivare, vilka därom träffat

avtal.

Föreningen anför härom följande:

Då det gällt upprättandet av grunder jämlikt 17 §, Ilar det synts synnerligen

ömkligt och för vissa grupper av försäkringar måhända nödvändigt

att få till stånd en utjämning av krigsrisken inom så stora försäkringsbestånd

som möjligt, för att icke tillfälligheter eller en ojämn fördelning av

försäkringsklientelet på i krigsriskhänseende olikartade grupper skulle kunna

föranleda allvarlig rubbning i det ekonomiska underlaget för finansiering

av kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet. Denna synpunkt

har i lagen redan delvis beaktats i 9 § sista stycket, som möjliggör en ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

9

jämning av krigsrisken mellan olika försäkringsgivare. Men det synes lika

viktigt, att utjämningen kan ske mellan bestånd av äldre försäkringar och

olika bestånd av yngre försäkringar. Från bolagens sida hade man utgått

från, att en sådan anordning i viss utsträckning kunde vidtagas inom de nu

gällande lagbestämmelsernas ram. Denna tolkning har emellertid rönt gensaga.

Då därför en ändring av lagen redan i tydlighetens intresse kan vara

behövlig, har det synts naturligt och mest ändamålsenligt, att steget tages

fullt ut, så att utjämningen kan utsträckas till att omfatta bolagens hela

försäkringsbestånd.

Slutligen föreslår föreningen, att såsom 15 a § skall intagas ett stadgande

av innehåll, att om enligt grunder, som Konungen fastställt för andra än

äldre försäkringar, skyldighet åligger försäkringsgivaren att bidraga till täckande

av kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet, bestämmelserna

i 14 § skola för sådant fall äga motsvarande tillämpning.

Sistberörda förslag motiveras av föreningen sålunda:

I de krigsvillkor och grunder, som antogos år 1939 och som med Kungl.

Maj:ts medgivande fortfarande gälla, faller hela kostnaden för dödsfall, som

föranletts av krigshandling, på försäkringstagarna. Skall under sådana förhållanden

krigsskyddet kunna bliva tillfredsställande, måste mycket höga

krigspremier kunna uttagas. Det är ur försäkringstagarnas synpunkt önskvärt,

att bolagen även för yngre försäkringar i viss omfattning må bliva i tillfälle

att bidraga till kostnaden för krigsdödsfall och fall av krigsinvaliditet

i ungefär samma omfattning (principiellt hälften), som i lagen är bestämt

beträffande äldre försäkringar. Skall ett sådant önskemål kunna förverkligas,

är det emellertid ofrånkomligt, att de lättnader i fråga om försäkringsfondens

redovisning och i fråga örn rätten att uppföra förutberäknat överskott

såsom tillgång, vilka för äldre försäkringar bereus bolagen genom bestämmelserna

i 14 §, utsträckas att gälla även senare meddelade försäkringar.

Försäkringsinspektionen har i sitt förenämnda utlåtande framhållit, att

föreningens ifrågavarande förslag tillkommit under samverkan med inspektionen

och icke föranledde någon erinran från ämbetsverkets sida.

Av vad i ärendet förekommit framgår, att det vid utarbetandet av grun- Departements

der enligt 17 § ifrågavarande lag samt vid fastställande av krigsvillkor m. m. cWenför

nya försäkringar visat sig, att lagstiftningen, sådan den utformats, icke

i alla avseenden möjliggör den lösning av föreliggande spörsmål, som ur

olika synpunkter torde vara mest ändamålsenlig. Vissa ändringar i och tilllägg

till lagen synas på grund härav, i enlighet med vad Svenska livförsäkringsbolags

förening framhållit, böra tagas under övervägande.

Redan vid lagens tillkomst förutsågs, att dess tillämpning på invaliditetsförsäkring

skulle, med hänsyn till bland annat denna försäkringsforms ekonomiska

underlag, erbjuda svårigheter. Stadgandet i 3 § örn rätt för Konungen

att beträffande invaliditetsförsäkring, som meddelats av inländskt

bolag, och livförsäkring, som meddelats av sådant inländskt bolag, vars rörelse

i huvudsak omfattar livränteförsäkring, medgiva vissa avvikelser från lagens

bestämmelser tillkom av denna anledning. Emellertid har det befunnits

alt denna rätt icke är tillräcklig för att, under alla förhållanden, åstadkom
Hiliana

till riksdagens jirotokoll 10)1. 1 sami. AY 170

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ma en tillfredsställande lösning av frågan om försäkringsgivarens tillskott

enligt 6 § eller om nedsättning av försäkringsbeloppet enligt 11 § eller 13 §

tredje stycket vid invaliditetsförsäkring, som meddelats i förening med livförsäkring.

Genom de av föreningen i dess förslag till 13 a § upptagna bestämmelserna

torde denna olägenhet avhjälpas. Jag tillstyrker, att ett tillägg

till lagen sker i enlighet med vad sålunda föreslagits. I samband därmed

torde böra i 1 § intagas en erinran om att lagen kan hava avseende även å

livränteförsäkring för livsfall.

Enligt 9 § tredje stycket kan vid fastställande av krigspremie utjämning

ske mellan försäkringsgivare, som därom träffat avtal. Huruvida och i vilken

utsträckning vid fastställande enligt 13 § av överkostnaden på grund av

krigsdödsfall eller krigsinvaliditet utjämning är möjlig mellan olika försäkringsbestånd

har däremot varit föremål för tvekan. Det synes lämpligt

att, såsom föreningen föreslagit, dylik utjämning må kunna äga rum i full

utsträckning. Stadgande härom torde, i överensstämmelse med vad som

föreslagits, böra upptagas under en ny paragraf, betecknad 14 ä §, till vilken

bör överflyttas nyssnämnda bestämmelse i 9 § tredje stycket, som därvid

lämpligen bör undergå viss jämkning.

Såsom nämnts skall enligt 13 § överkostnaden vid äldre försäkringar principiellt

täckas av försäkringstagaren och försäkringsgivaren med hälften

vardera. För att icke krigspremierna för yngre försäkringar skola bliva alltför

höga eller risken för nedsättning av försäkringssummorna vid krigsdödsfall

eller fall av krigsinvaliditet skall bliva alltför stor, är det önskvärt, att

försäkringsgivarna vid dessa försäkringar sättas i tillfälle att bidraga till

kostnaden för krigsdödsfall och krigsinvaliditet i ungefär samma omfattning

som beträffande äldre försäkringar. Förutsättning härför är emellertid,

att försäkringsgivarna i fråga om redovisning av försäkringsfond och rätt att

såsom tillgång upptaga förutberäknat överskott beredas lättnader, motsvarande

dem som på grund av 14 § medgivas för äldre försäkringar. Föreningen

har föreslagit vissa bestämmelser i detta syfte under en ny paragraf i lagen,

betecknad 15 a §. Jag förordar, att jämväl detta förslag bifalles.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i enlighet med

vad sålunda anförts utarbetat förslag till lag angående ändringar i lagen

den A oktober 19A0 (nr 851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m.

vid krig, av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 mars

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 8 mars 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28

februari 1941, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940 (nr

851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen H. A. Prawitz.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 11

mars 1941 avgivna utlåtande över det den 28 februari 1941 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940

(nr 851) med vissa bestämmelser örn livförsäkring m. m. vid krig samt hemställer,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

417347. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:154 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn ändring i 39 a § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar. a1 i texten
  2. 1LU 1941:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändringar i lagen den 4 oktober 1940 s. 1 i texten