Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till stiftelsen Råby räddningsinstitut m. m

1941-03-14 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:171, Angående bidrag till stiftelsen Råby räddningsinstitut m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag

till stiftelsen Råby räddningsinstitut m. m.;

given Stockholms slott den 14 mars 1941.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, frågan om ökat bidrag av

statsmedel till stiftelsen Råby räddningsinstitut för verksamheten vid skoloch

yrkeshemmet Råby och anför därvid följande:

Inledningsvis vill jag i korthet redogöra för tillkomsten av sagda skyddshem

samt de avtal rörande verksamheten därstädes, som vid olika tillfällen

träffats m. m.

Skyddshemmet är beläget i Stora Råby socken och Lunds landsförsamling

av Malmöhus län och avsett för gossar. Den första skyddshemsbyggnaden

togs i bruk redan år 1840. Mellan Malmöhus läns och Kristianstads läns

landsting, å ena, samt direktionen för stiftelsen, å andra sidan, träffades år

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 171.

600 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 171.

1924 ett avtal rörande täckandet av kostnaderna för verksamheten vid skyddshemmet,

vilket avtal innehöll bland annat följande bestämmelser.

1. Därest de inkomster, som för skyddshemmet kunna påräknas, nämligen:

a) avkastning av dess fasta egendom och kapital samt skyddslingamas

arbete,

b) de för skyddslingarna erlagda årsavgifterna samt

c) hemmet tillkommande statsbidrag, icke förslå till bestridande av hemmets

utgifter, skall bristen i budgeten täckas av de båda landstingen och deni

emellan fördelas efter antalet underhållsdagar för de skyddslingar som från

vartdera landstingsområdet under räkenskapsåret varit i skyddshemmet intagna,

2. Skulle det på denna överenskommelse vilande samarbetet mellan landstingen

och direktionen upphöra till följd av uppsägning från båda landstingens

sida, åligger det landstingen att ersätta direktionen de kostnader, vilka från

och med 1924 nedlagts såväl på uppförandet av nya- byggnader för skyddshemmens

räkning som på omändringar av de vid ingången av nämnda år redan

förefintliga, för så vitt dessa kostnader guldits med institutets kapital. Ersättningsbeloppet,

vars storlek bestämmes efter skyddshemmets senaste bokslut,

sedan skäliga avskrivningar verkställts, erlägges antingen på en gång eller,

om landstingen så önska, genom årliga avbetalningar under högst 20 år,

varvid tillkommer årlig ränta efter 5 procent å oguldet belopp. Mellan landstingen

fördelas ersättningsbeloppet på sätt, varom landstingen sinsemellan

äga träffa överenskommelse.

Sedan skyddshemsverksamheten i riket från och med den 1 januari 1938

erhållit ny organisation och i samband därmed bestämts, att skyddshemmet

Håby skulle ingå i den nya organisationen, har Kungl. Majit den 29 juli 1938

fastställt avtal mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt stiftelsen, å andra

sidan, rörande verksamheten vid Råby. Enligt detta avtal, som gäller från

och med den 1 januari 1938 till och med den 31 december 1942 samt, därest

avtalet icke uppsäges senast ett år före avtalstidens slut, skall anses förnyat

för ytterligare fem år, har stiftelsen förbundit sig att å skyddshemmet bedriva

skyddshemsverksamhet i enlighet med de bestämmelser, som i Kungl. Majlis

stadga för skyddshemmen meddelats för kombinerat skol- och yrkeshem, samt

att där mottaga, i skolhemmet högst 30 och i yrkeshemmet högst 20 sådana

gossar som enligt stadgans bestämmelser finnas böra överlämnas till skydds1

hemmet.

Enligt avtalet erhåller stiftelsen av staten ett årligt bidrag av 900 kronor

för varje plats. Därjämte utgår till stiftelsen av statsmedel viss ersättning

för utackorderade och villkorligt utskrivna elever ävensom viss gottgörelse

för anlitande av biträde av psykiatriskt särskilt skolad läkare. Kungl. Majit

har vidare jämlikt avtalet åtagit sig att, därest stiftelsens medel skulle visa sig

otillräckliga för bekostande av nödigt underhåll av skyddshemsbyggnaderna,

vidtaga åtgärder för att stiftelsen må av staten erhålla visst årligt bidrag för

ändamålet.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag vid anmälan i årets statsverksproposition,

femte huvudtiteln, punkten 80, av frågan örn anslag för

budgetåret 1941/42 till bidrag till driften av icke statliga skyddshem beträffande

de flesta icke statliga skyddshemmen — bland dem Råby skyddshem

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

— för nämnda budgetår förordat ett tillägg till det av statsmedel utgående

platsbidraget med 15 procent ävensom att Kungl. Majit anslutit sig till detta

förslag. Jag får vidare erinra, att i samband med övergången till den skyddshemsorganisation,

som i huvudsak trädde i tillämpning från och med den 1

januari 1938 och som bland annat innebar, att staten skulle i åtskilliga fall

från landsting och en del i landsting icke deltagande städer övertaga dem

tillhöriga skyddshem, beslutats att genom ett likvidationsförfarande åstadkomma

en utjämning mellan de landsting och i landsting ej deltagande städer,

vilka voro ägare till skyddshem, samt övriga landsting och sådana städer.

Enligt beslutet skulle samtliga landsting och i landsting ej deltagande städer

med undantag av Stockholm och Göteborg under vart och ett av åren 1938

och 1939 till statskontoret inbetala 700 kronor för elev och år, att av statskontoret

fonderas, varefter till de landsting och städer, vilkas skyddshem övertagits

av statsverket, med visst undantag skulle utbetalas halva värdet av

anstaltsbyggnaderna. Sammanlagt beräknades att till nämnda fond skulle

komma att inflyta omkring 1,400,000 kronor.

I en den 13 oktober 1939 dagtecknad skrivelse hava Malmöhus och Kristianstads

läns landsting genom sina förvaltningsutskott gjort framställning örn

visst bidrag ur omförmälda likvidationsfond.

I skrivelsen hava landstingen till en början erinrat om förenämnda, år 1924

mellan landstingen och stiftelsen ingångna avtal beträffande Råby skyddshem

samt därefter anfört i huvudsak följande:

I sitt år 1935 avgivna betänkande rörande verksamheten vid skyddshemmen

m. m. framhöllo skyddshemssakkunniga, att efter ett antagande av de sakkunnigas

förslag det på 1924 års avtal vilande samarbetet mellan landstingen

och Råbydirektionen icke vidare komme att äga rum, utan komme institutets

uppgift att bestämmas i administrativ ordning och närmare regleras genom

särskild överenskommelse mellan stiftelsen och staten. Vidare anförde de

sakkunniga, att, då samarbetets upphörande icke föranleddes av uppsägning

från landstingens sida, någon ersättningsskyldighet på grund av avtalet enligt

de sakkunnigas mening icke torde kunna anses komma att föreligga för

landstingen samt att frågan, huruvida i annan ordning någon ersättning borde

lämnas stiftelsen för dess byggnadskostnader, finge bliva föremål för senare

prövning.

Malmöhus läns landsting anförde i sitt yttrande över ifrågavarande betänkande,

att landstinget ansåge sig kunna förorda det framlagda lagförslaget

endast under förutsättning, att staten vid genomförandet av den tilltänkta

nyorganisationen övertoge ansvaret för samtliga förpliktelser, som landstinget

genom berörda avtal iklätt sig.

I skrivelse den 22 november 1938 till socialstyrelsen — alltså sedan Råby

räddningsinstitut inordnats i den nya organisationen — hemställde stiftelsen,

att socialstyrelsen måtte till utredning upptaga frågan om ersättning åt

stiftelsen för gjorda kapitalutlägg i enlighet med principerna för ersättnings

beviljande åt landstingsägda skyddshem i samband med statens övertagande

av skyddshemsverksamheten. Ifrågavarande framställning föranledde, att en

överläggning rörande berörda spörsmål ägde rum den 16 maj 1939 i Lund.

Därvid uttalades från stiftelsens sida önskvärdheten av att de båda skånelandstingen

ersatte stiftelsen dess byggnadskostnader efter samma grunder,

som skolat gälla, därest 1924 års avtal blivit hävt genom uppsägning från

landstingens sida.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition nr 171.

Socialstyrelsen meddelade sedermera i skrivelse till landstingens förvaltningsutskott,

att enligt av styrelsen verkställd beräkning landstingens sammanlagda

ersättningsskyldighet till stiftelsen på grund av 1924 års avtal

skulle utgöra 256,442 kronor 46 öre.

Med anledning härav avhölls den 20 juni 1939 ett sammanträde mellan

representanter för förvaltningsutskotten, därvid jämväl en representant för

socialstyrelsen var närvarande. Vid ifrågavarande sammanträde beslöto förvaltningsutskottens

representanter, ehuru de i likhet med skyddshemssakkunniga

och 1935 års landsting ansågo, att 1924 års avtal icke juridiskt ålade

landstingen någon ersättningsskyldighet gentemot stiftelsen, likväl av vissa

moraliska skäl ävensom för undvikande av tvistigheter med stiftelsen föreslå,

att landstingen såsom gottgörelse för stiftelsens byggnadskostnad^- skulle erbjuda stiftelsen ett belopp av 100,000 kronor, linder förutsättning

dels att landstingen av staten erhölle gottgörelse med 50 procent av nämnda

belopp och dels att stiftelsen avsade sig alla ersättningsanspråk gentemot

landstingen, vilket förslag genom socialstyrelsens försorg tillställdes stiftelsen.

Sedan ytterligare underhandlingar förts blev det framlagda förslaget antaget

av båda parterna. Landstingen i Malmöhus och Kristianstads län godkände

därefter avtalet, därvid beslöts, att det förra landstinget skulle till

stiftelsen betala ett belopp av 30,000 kronor och det senare återstoden eller

20,000 kronor, allt under förutsättning att motsvarande belopp utginge till

stiftelsen av statsmedel.

På grund av vad sålunda anförts hava förvaltningsutskotten anhållit, att

Malmöhus och Kristianstads läns landsting måtte i nu förevarande hänseende

bliva likställda med de landsting, som äro eller varit ägare till skyddshem,

och sålunda komma i åtnjutande av bidrag ur likvidationsfonden med

50 procent av det belopp örn 100,000 kronor, som landstingen enligt överenskommelsen

med Kåby räddningsinstitut hade att utgiva till stiftelsen.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län, som avgivit yttranden

över framställningen, hava båda såsom sin mening framhållit, att det ur rättslig

synpunkt kunde ifrågasättas, huruvida den omständigheten, att uppsägning

enligt 1924 års avtal mellan landstingen och stiftelsen icke ägt rum,

borde tilläggas den innebörd, att landstingen enbart därigenom kunde undgå

den i avtalet omförmälda ersättningsskyldigheten. Oavsett denna ersättningsfrågas

rent juridiska bedömning syntes emellertid stiftelsen skäligen icke

böra försättas i sämre ekonomisk situation än örn den kunnat ostridigt åberopa

avtalets bestämmelser. Det måste emellertid anses vara ett allmänt

intresse att den uppkomna tvistefrågan kunde bringas till ett avgörande utan

att den gjordes till föremål för domstols behandling. Då statens ekonomiska

medverkan syntes utgöra en förutsättning för ernående av en uppgörelse i

godo, hava länsstyrelserna tillstyrkt bifall till den föreliggande framställningen.

I ett den 20 april 1940 avgivet yttrande har socialstyrelsen inledningsvis

lämnat en redogörelse för den befattning styrelsen tagit med de mellan

stiftelsen och landstingen förda underhandlingarna. Styrelsen har därvid

meddelat, att styrelsens representanter vid sammanträdet i Lund den 16

maj 1939 uttalade, att de vid remiss till styrelsen för yttrande över en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 171.

o

framställning sådan som den nu ifrågavarande skulle med hänsyn till arten

av den av stiftelsen bedrivna verksamheten anse sig kunna under vissa förutsättningar

tillstyrka framställningen.

Härefter har socialstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Vidkommande spörsmålet, huruvida landstingen på grund av det med

stiftelsen år 1924 träffade avtalet i viss mån skulle kunna likställas med

kommuner, vilka inrättat egna skyddshem och på sådan grund kunde ifrågakomma

till ersättning ur likvidationsfonden, ville styrelsen till en början

anmärka, att det syntes tvivelaktigt, huruvida fondens medel komme att förslå

till gäldande av ifrågavarande belopp, 50,000 kronor.

Vidare borde framhållas, att principerna för tillerkännande av ersättning

till landstingsägda skyddshem vid överlåtelse av skyddshemmet till statsverket

givetvis icke kunde bliva direkt tillämpliga i förevarande fall, dels

emedan Råby skyddshem aldrig varit i landstingens ägo och dels och framförallt

emedan någon överlåtelse av skyddshemmet till statsverket varken ägt

rum eller ens blivit ifrågasatt. Stiftelsen kunde sålunda jämlikt gällande

avtalsbestämmelser till den pågående avtalstidens utgång den 31 december

1942 uppsäga avtalet och återtaga den fulla dispositionen av skyddshemmet

utan några förpliktelser mot statsverket.

Uppgörelsen mellan landstingen och stiftelsen torde närmast vara att betrakta

såsom en förlikning, träffad med hänsyn till ovissheten rörande utgången

av en mot landstingen förd talan örn utbekommande av ersättning

jämlikt punkt 2 av avtalet.

Vid bedömande av frågan, huruvida och i vilken omfattning statsmakterna

lämpligen borde medverka till ifrågavarande uppgörelse, torde följande synpunkter

förtjäna beaktande.

Det vore otvivelaktigt, att ikraftträdandet av den nya lagstiftningen angående

skyddshemmen vedervågat stiftelsens avtalsenligt grundade rätt att

vid uppsägning från landstingens sida av det mellan stiftelsen och landstingen

slutna avtalet erhålla ersättning enligt punkt 2 av avtalet.

Då stiftelsen härigenom kommit i ett försämrat men landstingen i ett förbättrat

ekonomiskt läge, syntes det skäligt, dels att landstingen lämnade

stiftelsen någon kompensation härför och dels att statsmakterna i viss mån

lämnade sin medverkan till en dylik uppgörelse mellan parterna.

Kompensationens omfattning vore givetvis helt beroende av parternas

överenskommelse. Med hänsyn till att landstingen måhända aldrig kommit

att uppsäga avtalet och sålunda heller aldrig kommit att ådraga sig någon

ersättningsskyldighet, och då i varje fall vissa avskrivningar årligen skulle

verkställas å det nedlagda kapitalet, vore det förklarligt, att den erbjudna

ersättningen avsevärt understege vad landstingen i händelse av egen uppsägning

haft att utgiva.

Enligt gällande donationsbestämmelser tjänade stiftelsen intet annat ändamål

än skyddshemsvården. Såväl en av statsmedel som en av landstingsmedel

utgående ersättning skulle sålunda komma nämnda verksamhet tillgodo,

så länge donationsbestämmelserna bestode.

Som det emellertid vore stiftelsen obetaget att söka erhålla ändring av

donationsbestämmelserna och att i sådant avseende uppsäga det mellan staten

och stiftelsen gällande avtalet, syntes det erforderligt att i avtalet intaga en

bestämmelse av innebörd, att model till angivet belopp, 50,000 kronor, skulle

vid samarbetets upphörande av stiftelsen återbetalas till statsverket eller vid

statsförvärv av anstalten gå i avräkning å köpeskillingen.

Den egentliga innebörden av en uppgörelse på ovan angivna villkor skulle

tydligen bliva, att landstingsmedel till ett belopp av 50,000 kronor tillgodo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majus proposition nr 171.

fördes skyddshemsvården och sålunda indirekt även bomme statsverket tillgodo
Med

hänsyn till vad sålunda anförts ville socialstyrelsen tillstyrka, att

staten under ovan angivna förutsättningar lämnade sin medverkan till den

föreslagna uppgörelsen mellan stiftelsen och landstingen genom att till de

senare utbetala av dem begärda ersättningar å sammanlagt 50,000 kronor.

Då stiftelsen vid godkännandet av landstingens anbud icke räknat med att

någon del av ersättningen skulle återbetalas, syntes det erforderligt, att socialstyrelsens

förslag härutinnan för godkännande underställdes direktionen för

stiftelsen Råby räddningsinstitut.

I anledning av vad socialstyrelsen sålunda anfört har utlåtande inhämtats

från direktionen för stiftelsen Råby räddningsinstitut, som i skrivelse den

9 maj 1940 meddelat, att, ehuru direktionen ansåge socialstyrelsens förslag örn

återbetalning ej erforderligt och motiverat av väl teoretiska grunder, ville

direktionen ej motsätta sig förslaget utan förklarade sig godkänna detsamma.

Statskontoret, slutligen, har i yttrande den 22 maj 1940 — ufed erinran att

skyddshemmet i Råby förutsatts skola jämväl efter omorganisationen drivas

av stiftelsen såsom skyddshemmets ägare — meddelat, att likvidationsfonden

för omläggning av skyddshemsverksamheten icke syntes lämna tillgång till

bestridande av ifrågavarande belopp å 50,000 kronor.

Statskontoret fortsätter härefter.

För tillmötesgående av den gjorda ansökningen skulle därför erfordras, att

ett särskilt anslag anvisades för ändamålet antingen — därest ett bidrag utan

återbetalningsskyldighet beviljades — å driftbudgeten eller — för det fall

att stiftelsen i enlighet med socialstyrelsens förslag erhölle ett räntefritt lån

— å kapitalbudgeten såsom kapitalinvestering under fonden för låneunderstöd.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts och då överenskommelse örn

den ifrågasatta ersättningen av statsmedel icke kommit till stånd i samband

med omorganisationen av skyddshemsverksamheten i riket, ansåge sig statskontoret

böra avstyrka bifall till den föreliggande framställningen.

I en den 3 februari 1941 clagtecknad skrivelse har ordföranden i styrelsen

för Råby skol- och yrkeshem, professorn S. A. Siwe, vilken tillika är verkställande

ledamot i stiftelsen Råby räddningsinstitut, lämnat vissa uppgifter

rörande stiftelsens ekonomiska ställning samt i anslutning därtill hemställt,

att visst bidrag måtte ställas till stiftelsens förfogande.

Inledningsvis erinrar Siwe i skrivelsen örn 1924 års avtal med Malmöhus

och Kristianstads läns landsting samt anför, att stiftelsen vid sagda tidpunkt

nedlade allt tillgängligt kapital — omkring 400,000 kronor — i de anläggningar

för skyddshemsvård, som uppfördes i samband med skyddshemsverksamhetens

utbyggnad. Sedan dess hade stiftelsen drivit skyddshemsverksamheten utan

tillgång till rörligt kapital och reserver, vilket dock icke ägde större betydelse,

så länge landstingen voro huvudmän, enär de genom avtal förpliktat sig ersätta

uppkommande driftunderskott liksom eventuella dyrtidstillägg, pensioner

och dylikt.

Efter att vidare hava erinrat örn bestämmelsen i 1938 års avtal mellan

Kungl. Majit och kronan samt stiftelsen örn att stiftelsen erhölle årligt stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majlis proposition ur 171. 7

bidrag med 900 kronor för varje elevplats, vilket belopp fastställts i enlighet

med skyddsliemssakkunnigas beräkningar år 1935, fortsätter Suve:

För täckande av driftskostnaderna i övrigt var stiftelsen hänvisad till den

kommunala avgiften 300 kronor per elev samt inkomsterna av stiftelsens jordbruk

och trädgårdar. Under år 1938 visade sig beräkningarna för Råby hålla.

År 1939, då en del nödvändiga reparationer och sanitära omändringsarbeten

måste utföras, för vilka intet särskilt anslag stod att få, uppkom ett underskott

på 12,000 kronor, vilket tillsvidare täcktes genom lån ur kreatursanskaffningsfonden.

(Råby hade drabbats av mul- och klövsjuka och dess besättning

måst nedslaktas, varvid viss ersättning av statsmedel utgick. Denna ersättning

bildade en fond för anskaffande av ny kreatursuppsättning.)

Då på grund av krigs- och kristidsförhållandena det kunde förutses, att

år 1940, även örn underhållsutgifterna höllos så låga som möjligt, skulle gå

med betydande underskott, gjorde styrelsen hos socialstyrelsen framställningom

utverkande av det i § 9 av avtalet mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Råby

räddningsinstitut av den 29 juli 1938 i utsikt ställda bidraget av 2 procent

å värdet av skyddshemsbyggnaderna (§ 9 i avtalet lyder: Kungl. Majit

åtager sig att, därest stiftelsens medel skulle visa sig otillräckliga för bekostande

av nödigt underhåll av skyddshemsbyggnaderna, vidtaga åtgärder

för att stiftelsen må av staten erhålla årligt bidrag för ändamålet enligt av

1937 års riksdag godkända grunder för sådant bidrag åt vissa enskilda föreningar

och institutioner för skyddshemsverksamhet). Socialstyrelsen tillstyrkte

ett sådant bidrag med 10,240 kronor, beräknat efter särskilt anbefalld

värdering av stiftelsens skyddshemsbyggnader genom länsarkitekten Blanck,

Malmö. Vid fortsatt behandling av detta ärende ansågs tydligen, att detsamma

kunde ersättas med generellt för stiftelsehemmen föreslagna 15 procents förhöjning

å statsbidragen och bidraget utgick ur propositionen.

Situationen för Råby skol- och yrkeshem var fördenskull för närvarande

denna.

1. Stiftelsen får 900 kronor av staten per elevplats. Avgiften är beräknad

1935.

2. Stiftelsen har inga kapitaltillgångar att sätta in i verksamheten. De

sista halvårsavsluten ha privatlån på upp till 11,000 kronor måst täcka underskotten

i driftsmedlen.

3. Personalen, som ej fått något som helst lönetillägg sedan 1926, har ej

kunnat kompenseras för dyrtiden. Detta måste av de anställda uppfattas

såsom en orättvisa, särskilt i jämförelse med motsvarande befattningshavare

hos stat och landsting. Medan landstingen utan anmodan utbetalat dyrtidstillägg

å pensioner och de statliga hemmens befattningshavare fått kompensation

efterhand som dyrtiden stegrats, ha Råby befattningshavare, som också

realiter arbeta för statens räkning, ej fått något. Sive påvisade denna orättvisa

hos direktionen för stiftelsen och föreslog dyrtidstillägg från och med

1 juli 1940, men direktionen ansåg sig ej hava möjlighet att bevilja sådant

mer än för halvåret 1 januari—30 juni 1941. Fortsatt sådant tillägg gjordes

beroende av kompensation från staten för de .av kristiden betingade ökade

driftskostnaderna.

4. Såsom sådan kompensation har till riksdagen föreslagits 15 procent å

statsbidraget 900 kronor per elevplats eller sammanlagt 6,750 kronor per år.

Denna förhöjning av bidraget kompenserar ungefär stegringen av en enda

utgiftspost, nämligen antingen bränsle- och lysekostnaderna eller skäligt dyrtidstillägg

å lönerna. Den utgör ju således en kompensation endast å en del

av driftsutgifterna, för Råbys vidkommande ej ens å hälften. Stiftelsen har

ingen möjlighet kompensera de ökade utgifterna å resten, och har heller ingen

möjlighet att nöjaktigt underhålla byggnader, inventarier och materiel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 171.

5. Det torde icke finnas något statligt hem, som har så låga driftskostnader

per elev som Råby. För år 1939 uppgick kostnaden till 1,730 kronor per

elev och år.

6. Stiftelsen tillhandahåller ej blott den fasta egendomen utan därjämte

alla inkomster från jordbruk och trädgård. Under år 1939 uppgingo dessa

till cirka 21,000 och under 1940 till mer än 20,000 kronor.

I anslutning härtill framhåller Siwe, att det för fortsatt drift av skol- och

yrkeshemmet vore oundgängligen nödvändigt, att — utöver den utökning av

statsbidraget per elevplats med 15 procent, som föreslagits i årets statsverksproposition

— ett belopp av 10,240 kronor, motsvarande två procent av byggnadskostnaderna,

i enlighet med punkt 9 i avtalet den 29 juli 1938 ställdes

till stiftelsens förfogande.

Över Siwes framställning hava yttranden avgivits av socialstyrelsen den

1 mars 1941 och statskontoret den 10 mars 1941.

Socialstyrelsen anför:

Genom skrivelse den 8 juli 1940 uppmanades styrelsen för Råby liksom

styrelserna för övriga skyddshem ägda av privata institutioner eller föreningar

att till socialstyrelsen ingiva framställning angående de ytterligare bidrag

för verksamhetens bedrivande, varav styrelsen med hänsyn till inträffad eller

befarad prisstegring eventuellt kunde anse sig vara i behov för budgetåret

1941/42. Styrelsen för Råby skyddshem anmälde, att hemmet för kommande

budgetår önskade komma i åtnjutande av sådant bidrag till byggnaders underhåll,

som nämnes i punkt 9 av avtalet mellan Kungl. Majit och Råby räddningsinstitut.

Styrelsen insände därefter på uppmaning av skyddshemsinspektören

instrument över värdering av hemmets byggnader.

Socialstyrelsen upptog i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret

1941/42 det av styrelsen för Råby begärda bidraget till underhåll av byggnader.

Nämnda bidrag beräknades i enlighet med förut tillämpade grunder

till två procent å värdet av anstaltsbyggnaderna, vilket för Råbys del upptogs

till 512,000 kronor. Ifrågavarande bidrag skulle alltså utgå med 10,240

kronor årligen. Statskontoret avstyrkte sedermera detta förslag samt anförde,

att Råby i stället för fast bidrag i form av byggnadsunderhåll borde tillerkännas

dyrtidstillägg uppgående till femton procent å fastställda platsbidrag.

Dessa utgå med 45,000 kronor, varför dyrtidstillägget skulle utgöra

6,750 kronor. Sistnämnda förslag framlades för riksdagen. Örn detta bifölles,

skulle Råby skyddshem för kommande budgetår erhålla statsbidrag som med

3,500 kronor understege vad dess styrelse i juli 1940 ansåg vara erforderligt.

Enligt föreliggande framställning har skyddshemmets ekonomi väsentligt

försämrats. Utöver tidigare anmält underskott för år 1939 uppgående till

12,164 kronor, orsakat av nödvändigheten att utföra vissa reparationsarbeten,

har enligt vad styrelsen nu meddelar för år 1940 en förlust gjorts å 5,215

kronor samt för innevarande och instundande kalenderår kunna ytterligare

betydande underskott väntas. Ställningen belyses närmare av uppgifter, som

infordrats av styrelsen för Råby räddningsinstitut och insänts av ordföranden

i skyddshemmets styrelse. Sålunda beräknas underskottet å driften för första

halvåret 1941 komma att uppgå till 8,782 kronor samt för budgetåret 1941/42

till minst 17,900 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits till vare sig eventuell

avsättning till pensionsfond eller till avskrivning å egendomens värde.

Socialstyrelsen finner det angeläget, att skyddshemmets huvudman icke

tvingas skuldsätta sig för att bestrida de med driften förenade kostnaderna.

För verksamhetens rationella bedrivande kan det icke heller vara fördelaktigt,

att hemmet, såsom nu synes vara fallet, skall ha att balansera avsevärda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 171. 9

underskott. Trots att skyddshemmets ekonomiska ställning bragts till statsmakternas

kännedom avsevärt senare än vad som borde varit fallet, vill socialstyrelsen,

med hänsyn till ovan anförda skäl och de uppgifter skyddshemmets

styrelse lämnat angående hemmets betryckta ställning, tillstyrka, att Håby

skol- och yrkeshem för nästkommande budgetår tillerkännes förutom redan

föreslaget dyrtidstillägg å 6,750 kronor ytterligare extra driftbidrag i form

av underhåll av byggnader, beräknat för tiden 1 juli 1940—30 juni 1942, till

sammanlagt 20,480 kronor.

Statskontoret yttrar:

Med hänsyn till den utredning angående stiftelsen Råby räddningsinstituts

ekonomi, vilken i detta ärende förebragts, böra, enligt statskontorets

mening, åtgärder från statens sida vidtagas för att åstadkomma balans mellan

stiftelsens inkomster och utgifter. Emellertid anser sig ämbetsverket icke

kunna för närvarande tillstyrka, att stiftelsen tillerkännes bidrag till underhåll

av skyddshemsbyggnadema enligt de grunder, som äro gällande för flertalet

övriga icke statliga skyddshem. Erågan örn höjning av till stiftelsen utgående

driftbidrag synes nämligen böra upptagas till prövning i annat och

större sammanhang, förslagsvis i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1942/43 beträffande samtliga icke statliga skyddshem. Då stiftelsen,

ehuru den icke äger likvida medel, är i besittning av betydande kapitaltillgångar,

torde i stället nu erforderligt rörelsekapital böra ställas till skyddshemmets

förfogande genom beviljande av ett räntefritt lån.

Ifrågavarande lån synes böra bestämmas till 20,500 kronor. Såsom villkor

för lånets erhållande torde böra föreskrivas, att vederbörlig skuldförbindelse

skall utfärdas å beloppet samt att säkerhet för detsamma skall lämnas genom

inteckning å lånesumman med bästa förmånsrätt i skyddshemsfastigheten.

Eöreskrift synes jämväl böra meddelas, att lånet skall omedelbart återgäldas,

därest avtalet mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt stiftelsen, å andra

sidan, rörande verksamheten vid skyddshemmets skulle upphöra att gälla

Medel för lånet torde böra äskas å kapitalbudgeten för nästa budgetår under

rubriken fonden för låneunderstöd.

Till bedömande föreligga två särskilda framställningar, vilka båda gå ut

på att ytterligare ekonomiskt stöd från statens sida skall lämnas stiftelsen

Råby räddningsinstitut, vilken driver skyddshemmet Råby i Malmöhus län.

Stiftelsens ekonomiska ställning har under senare tid undergått stark försämring.

Detta sammanhänger i första hand med att stiftelsen lider brist på

rörligt kapital. Kapitalet är nämligen så gott som helt nedlagt i Råby egendom;

enligt balansräkningen för år 1940 uppgår stiftelsens kapitalkonto till

516,650 kronor, varav Råby egendom ingår med 504,553 kronor. Grunden

härtill är att stiftelsen i samband med ingåendet av avtalet år 1924 med

landstingen i Malmöhus och Kristianstads län nedlade allt sitt då tillgängliga

kapital i anläggningar för skyddshemsvården. Den utfästelse att täcka uppkommande

driftunderskott, som landstingen i samband därmed avgåvo, anse

sig dessa i och med omorganisationen av skyddshemsvården ej längre vara

bundna av.

Genom de båda senaste årens driftresultat ha stiftelsens likviditetssvårighetor

aktualiserats. Under vartdera av åren 1939 och 1940 har underskott

uppkommit å verksamheten, under det förra året till ett belopp av 12,164

kronor och under det senare året med 5,215 kronor. Under 1941 torde under
Bihang

till riksdagens protokoll lilli. 1 sami. Nr lil. sofi i i 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

skottet bli betydligt större bland annat beroende på att personalens krav på

dyrtidstillägg icke kunnat längre avvisas. Socialstyrelsen beräknar underskottet

för första halvåret 1941 till 8,782 kronor och för budgetåret 1941/42

till minst 17,900 kronor.

Av de båda i ärendet föreliggande framställningarna hänför sig den ena

— nämligen de båda landstingsförvaltningsutskottens framställning den 3

oktober 1939 —- till förhållanden, som sammanhänga med den nya skyddshemsorganisationens

genomförande. Genom 1924 års avtal mellan landstingen

och stiftelsen förbundo sig de förra, att i händelse samarbetet mellan landstingen

och stiftelsen upphörde till följd av uppsägning från landstingens sida

gottgöra stiftelsen dess nybyggnadskostnader från och med år 1924, i den

mån stiftelsens kapital använts härtill. Landstingens ersättningsskyldighet

enligt 1924 års avtal har beräknats uppgå till cirka 256,000 kronor. Samarbetet

har numera upphört, men anledningen härtill är den av statsmakterna

genomförda omorganisationen och ej någon uppsägning från landstingens

sida. Landstingen anse sig därför ej bundna av sin förenämnda utfästelse.

De hava däremot förklarat sig villiga att tillhopa ersätta stiftelsen med 100,000

krofior under förutsättning att landstingen bleve likställda med de landsting,

som varit ägare till skyddshem, och sålunda komme i åtnjutande av bidrag

ur den s. k. likvidationsfonden med 50 procent av det belopp, som utgåves

till Råby räddningsinstitut.

Utvägen att använda medel ur likvidationsfonden på här föreslaget sätt

är oframkomlig redan av det skälet, att dennas tillgångar numera torde vara

praktiskt taget helt disponerade för inlösen av landstingsägda skyddshem.

Ett fullföljande av den föreslagna lösningen torde därför förutsätta ett direkt

anslag av statsmedel. Vid bedömandet av frågan, huruvida ett sådant bidrag

bör lämnas, torde den av socialstyrelsen framförda synpunkten, att uppgörelsens

egentliga innebörd vore, att landstingsmedel till ett belopp av 50,000

kronor tillgodofördes skyddshemsvården och sålunda indirekt komme statsverket

till godo, böra beaktas. På grund härav och med hänsyn till institutets

brydsamma ekonomiska läge synas mig goda skäl föreligga för statsverket

att lämna den i kompromisslösningen mellan stiftelsen och landstingen ifrågasatta

medverkan.

Vidkommande frågan huruvida bidraget bör utgå med villkor örn återbetalning

i visst fall har socialstyrelsen föreslagit, att stiftelsen skulle vara skyldig

att till statsverket återbetala beloppet, örn samarbetet med staten upphör eller

örn staten förvärvar anstalten. Vad det senare av dessa fall angår torde -—

oavsett huruvida återbetalningsskyldighet nu föreskrives eller ej -— staten i

ett eventuellt framtida sådant läge kunna vid köpevillkorens bestämmande i

skälig utsträckning taga hänsyn till det av staten nu lämnade bidraget. Ej

heller finner jag — med hänsyn till innehållet i de för stiftelsen gällande donationsbestämmelserna

— anledning att föreskriva återbetalningsskyldighet för

det mindre sannolika fallet att stiftelsens samarbete med staten upphör. Jag förordar

därför, att bidraget gives i form av ett reservationsanslag, och att såsom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 171.

förutsättning för att anslaget må utgå föreskrives, att ett bidrag av samma

storlek lämnas stiftelsen av Malmöhus och Kristianstads läns landsting gemensamt.

Medel för utgiftens täckande torde böra äskas å tilläggsstat II till riksstaten

för nu löpande budgetår.

Den andra framställningen i ärendet — professor Smes framställning den

3 februari 1941 — är föranledd av stiftelsens alltmera försämrade ekonomiska

situation. Vid övervägandet av denna framställning torde först böra beaktas,

att Kungl. Maj:t i det avtal, som den 29 juli 1938 ingicks med stiftelsen, förband

sig att, därest stiftelsens medel skulle visa sig otillräckliga för bekostande

av nödigt underhåll av skyddshemsbyggnaderna, vidtaga åtgärder

för att stiftelsen av staten erhölle årligt bidrag för ändamålet enligt av 1937

års riksdag godkända grunder för sådant bidrag åt vissa enskilda föreningar

och institutioner för skyddshemsverksamhet. Då frågan örn driftbidrag till

Håby skyddshem var uppe till behandling i årets statsverksproposition, intog

jag den ståndpunkten, att till skyddshemmet borde utgå ett tillägg till

platsbidraget av 15 procent, men att däremot något bidrag till underhåll av

byggnader icke borde utgå. I enlighet härmed skulle skyddshemmet tillföras

ett ökat statsbidrag av allenast 6,750 kronor. De i ärendet nu föreliggande

uppgifterna — vilka till väsentlig del icke voro tillgängliga då statsverkspropositionen

avlämnades — synas mig utvisa, att bidraget icke kan givas denna

begränsade omfattning utan att stiftelsens ekonomiska ställning allvarligt

äventyras. Härtill kommer att frågan, huruvida personalen, som hittills tillerkänts

dyrtidstillägg allenast för tiden den 1 januari—den 30 juni 1941, skall

kunna erhålla fortsatt dyrtidstillägg, är beroende på möjligheterna för

stiftelsen att få kompensation av staten för de av kristiden betingade ökade

driftkostnaderna. Ytterligare ekonomiskt stöd från statens sida torde därför

böra lämnas. Jag kan emellertid, i likhet med statskontoret, icke tillstyrka,

att stödet lämnas i form av ett med tillämpning av punkt 9 i avtalet den 29

juli 1938 bestämt bidrag till underhåll av byggnaderna. Det syfte socialstyrelsen

vill ernå genom att tillerkänna stiftelsen ett i överensstämmelse med

nämnda avtal efter två procent av byggnadsvärdet beräknat bidrag av 20,480

kronor torde för närvarande kunna vinnas genom en efter stiftelsens nuvarande

ekonomiska ställning avpassad tillfällig stödåtgärd. Av statskontoret

har föreslagits, att stödåtgärden gåves formen av lån. De för stiftelsen under

senare år uppkomna driftunderskotten äro dock så betydande att jag i betraktande

av stiftelsens allmänna ekonomiska ställning föredrar den anordningen

att ett engångsbidrag lämnas till driften av skyddshemmet. Med

hänsyn till att driftunderskotten för tiden den 1 januari 1939—den 30 juni

1941 av socialstyrelsen beräknats till 26,161 kronor, torde storleken av en

gångsbidraget böra bestämmas till 20,000 kronor att under rubriken bidrag

till driften av skol- och yrkeshemmet Råby anvisas såsom obetecknat anslag

och uppföras å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

dels till Bidrag till stiftelsen Råby räddningsinstitut å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett

reservationsanslag av 50,000 kronor att utgå under förutsättning

att av Malmöhus och Kristianstads läns landsting gemensamt till

stiftelsens förfogande ställes ett bidrag av samma storlek;

dels ock till Bidrag till driften av skol- och yrkeshemmet Råby

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett

anslag av 20,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Montell.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag å tilläggsstat IT till riksstaten för budgetåret 1940/41 till bidrag till stift a1 i texten
  2. SU 1941:96 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ä tilläggsstat II till rilcsstaten för budgetåret 1940!41 till bidrag till stiftelsen Råby rä s. 4 i texten