Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m

1941-03-21 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:172, Med förslag till lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

1

Nr m.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.;

given Stockholms slott den 21 mars 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker

och vin m. m.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll tOil. 1 sami. Nr 172.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Förslag

till

Lag

om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Påträffas spritdrycker eller vin eller rusgivande ersättningsmedel därför

hos person, som av polisman beträdes med fylleri, skall egendomen av polismannen

tagas i beslag.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, där någon med skäl misstänkes

för brott som avses i 1 § lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa

brott vid förande av motorfordon, såvitt angår drycker och ersättningsmedel

vilka av föraren medförts å färden för egen räkning eller, ehuru de medförts

av annan, kunna antagas hava varit avsedda jämväl för föraren.

2 §•

Äger beslagaren själv anställa åtal, åligger det honom att, därest han finner

beslaget böra bestå, så snart ske kan väcka talan angående ansvar för

brottet. Äger han icke själv anställa åtal, skall han ofördröjligen underrätta

vederbörande åklagare om beslaget, och har denne att pröva huruvida

beslaget skall bestå samt, därest beslaget finnes icke böra hävas, väcka talan

enligt vad nyss sagts.

Anställes ej åtal inom en månad från det beslaget ägde rum, skall beslaget

hävas, där ej Konungens befallningshavande medgiver att det må bestå

under viss ytterligare tid.

3 §•

Egendom som tagits i beslag enligt denna lag skall, därest den som åtalas

enligt vad i 2 § sägs finnes hava begått brottet, dömas förverkad, såvida ej

särskilda omständigheter till annat föranleda.

Med drycker och ersättningsmedel, som dömas förverkade, skall förfaras

på sätt i 7 kap. 20 § 2 mom. förordningen den 18 juni 1937 angående för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

3

säljning av rusdrycker föreskrives; och skall belopp som erhålles vid föryttring

av förverkad vara tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941.

Genom denna lag upphäves lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående

förverkande i visst fall av spritdrycker och vin; dock skall sistnämnda lag

tillämpas beträffande egendom, vilken tagits i förvar före den nya lagens

ikraftträdande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms

slott den 7 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga om ny lagstiftning angående förverkande i vissa fall av spritdrycker

och vin m. m.

Föredraganden anför:

Till bestämmelserna i 18 kap. 15 § strafflagen om straff för fylleri ansluta

sig vissa föreskrifter i lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande

i visst fall av spritdrycker och vin, i det följande kallad förverkandelagen.

Enligt denna lag skola spritdrycker, vin och rusgivande ersättningsmedel

därför, vilka påträffas hos person som anhålles för fylleri, tagas i förvar

av polismyndigheten och, därest ansvar ådömes för fylleriförseelsen, dömas

förverkade, såvida ej särskilda omständigheter till annat föranleda. Med

förverkade drycker och ersättningsmedel skall förfaras på sätt i 7 kap. 20 §

2 mom. förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av

rusdrycker föreskrives. Belopp, som erhålles vid föryttring av förverkad vara,

skall tillfalla kronan.

Syftet med denna förverkandelagstiftning har angivits vara, att den anhållne

icke omedelbart efter det han nyktrat till och frigivits skall sättas i

(infälle att ånyo berusa sig, varjämte förverkandet antagits skola verka i viss

mån uppfostrande.

Förverkandelagen är icke tillämplig gentemot den som — utan att vara

överlastad av starka drycker såsom i 18 kap. 15 § strafflagen sägs — anhålles

för brott mot 1 eller 2 § i lagen den 7 juni 1934 (nr 247) om straff

för vissa brott vid förande av motorfordon. I 1 § sistnämnda lag stadgas straff

för den som vid förande av automobil, motorcykel eller traktortåg är så påverkad

av starka drycker att han kan antagas icke äga nödigt herravälde

över sina handlingar. Straffet är fängelse i högst ett år eller vid mildrande

omständigheter dagsböter, dock ej under tio. Har föraren vid brottet ådagalagt

grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 172-

liv eller egendom, skall han enligt 2 § dömas till fängelse eller straffarbete

i högst ett år.

Enligt 21, 26 och 37 §§ vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr 562)

äger polisman förbjuda den, som kan antagas vara så påverkad av starka

drycker, att han icke äger nödigt herravälde över sina handlingar, att föra

automobil, motorcykel eller traktortåg ävensom, därest förbudet icke efterkommes,

hindra honom att föra fordonet. Dessa bestämmelser få anses vara

ett uttryck för polisens allmänna skyldighet att förebygga brottsliga handlingar.

Under de senaste åren ha flera framställningar gjorts örn utvidgning av

förverkandelagens tillämpningsområde.

Sålunda har motorförarnas helnykterhetsförbund i skrivelse den 10 november

1937 hemställt om sådan ändring av lagen, att den bomme att vinna

tillämpning jämväl å den som bryter mot 1934 års lag eller som av polisman

med stöd av vägtrafikstadgan förbjudes eller hindras att föra automobil. De

skäl, som föranlett bestämmelserna angående omhändertagande och förverkande

av rusdrycker vid fylleri, gjorde sig enligt förbundets mening än mer

gällande då någon vid förande av motorfordon vore så påverkad av starka

drycker, att han kunde antagas sakna nödigt herravälde över sina handlingar.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt ansåge förbundet det vara av största vikt,

att en av rusdrycker påverkad person, vilken när som helst hade möjlighet

att ånyo börja föra fordonet, berövades de närmaste möjligheterna att förtära

ytterligare rusdrycker.

Vidare har föreningen Sveriges stadsfiskaler i skrivelse den 6 december

1937 anhållit om sådan ändring i förverkandelagen, att denna komme att

omfatta jämväl det fall, då rusdrycker anträffades hos motorfordonsförare

som till följd av alkoholförtäring kunde antagas sakna nödigt herravälde

över sina handlingar.

Ifrågavarande spörsmål har även varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Vid 1938 års riksdag uttalade sålunda andra lagutskottet (utlåt, nr

17) i anledning av en motion (11:329), att enligt utskottets mening starka

skäl talade för att förverkandelagen gjordes tillämplig jämväl å den som

framfört motorfordon under det han varit så påverkad av starka drycker,

att han kunde antagas icke hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar.

Då emellertid spörsmålet redan vore föremål för Kungl. Maj:ts uppärksamhet,

fann utskottet icke anledning föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t

göra någon framställning i denna fråga. Utskottets utlåtande godkändes av

riksdagen.

Inom justitiedepartementet bär sedermera upprättats en den 15 november

1940 daglecknad promemoria, vari nämnda fråga upptagits lill behandling.

I promemorian anfördes bland annat:

Att förverkandelagen visat sig vara av värde lärer väl knappast vara föremål

för olika meningar. Däremot kan det ifrågasättas, huruvida ej lagens

tillämpningsområde blivit väl snävt begränsat. Någon utsträckning av rätten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

att omhändertaga rusdrycker torde knappast böra ifrågakomma beträffande

personer i allmänhet, vilka utan att vara druckna såsom i 18 kap. 15 § strafflagen

sägs dock äro synbart påverkade av alkohol. Förare av motorfordon

måste emellertid anses intaga en särställning med hänsyn till att onyktra

motorfordonsförare utgöra ett allvarligt hot mot trafiksäkerheten på gator

och vägar. Statsmakterna lia också vidtagit åtgärder för att minska denna

fara och genom 1934 års lag örn straff för vissa brott vid förande av motorfordon

bestämt allvarliga straff för onykterhet vid ratten. Då det såväl ur

nykterhetssynpunkt som med hänsyn till trafiksäkerheten torde vara motiverat

att låta förverkandelagen avse även den som anhålles för brott mot

1 § i 1934 års lag, synes förverkandelagen böra kompletteras i nu ifrågavarande

hänseende.

En begränsning av den sålunda förordade bestämmelsens räckvidd torde

emellertid böra göras. Därest bestämmelsen avfattades så, att den bleve generellt

tillämplig å rusdrycker, som anträffas hos en för rattfylleri anhållen

person, skulle den i vissa fall kunna leda till mera vittgående ingripanden

än som åsyftas med gällande stadgande beträffande den som anhålles för

fylleri, exempelvis då en person, som misstänkes för rattfylleri, för undersökning

och förhör anhålles i sin bostad först sedan färden avslutats, övervägande

skäl synas tala för att låta stadgandet avse endast sådana drycker

som den anhållne medhaft å färden. Med en sådan utformning av stadgandet

torde även klart framgå, att de rusdrycker, som medhafts av passagerare i

fordonet, icke omfattas av stadgandet.

Motorförarnas helnykterhetsförbund har föreslagit, att förverkandelagen

måtte utsträckas till att avse även det fall, då en polisman med stöd av 21 §

vägtrafikstadgan förbjuder en spritpåverkad person att föra automobil. En

sådan utvidgning av lagen synes emellertid vara ägnad att väcka betänkligheter,

då den skulle innebära att polisman finge omhändertaga en persons

egendom utan att denne ens misstänkes för ha begålt en straffbelagd handling.

Det må vidare erinras, att polisman enligt gällande bestämmelser äger

att till förebyggande av brott mot 1934 års lag förbjuda den som är påverkad

av starka drycker att föra motorfordon och om så erfordras hindra honom

därifrån. Att härutöver stadga rätt eller skyldighet för polisman att omhändertaga

rusdrycker synes icke vara påkallat av något större praktiskt

behov.

I anslutning till vad sålunda anförts hade utarbetats ett vid promemorian

fogat förslag till lag angående förverkande i vissa fall av spritdrycker och

vin.

I detta förslag hade såsom första stycke upptagits stadgandet i 1924 års

förverkandelag, att spritdrycker eller vin eller rusgivande ersättningsmedel

därför, vilka påträffas hos person som anhålles för fylleri, skola tagas i förvar

av polismyndigheten och, därest ansvar ådömes för fylleriförseelsen, dömas

förverkade, såvida ej särskilda omständigheter till annat föranleda.

Denna bestämmelse skulle, enligt andra stycket i förslaget, äga motsvarande

tillämpning, då någon anhålles för brott mot 1 § i 1934 års lag om straff

för vissa brott vid förande av motorfordon, dock endast beträffande drycker

och ersättningsmedel därför, som den anhållne medhaft å färden.

Den nya lagstiftningen föreslogs skola träda i kraft den 1 juli 1941, varvid

1924 års förverkandelag skulle upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 172.

över promemorian jämte därvid fogat lagförslag lia efter remiss yttranden

avgivits av rikets hovrätter och Överståthållarämbetet, som tillika överlämnat

ett av statspolisintendenten avgivet yttrande i ärendet, samt av styrelserna

för föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare

och föreningen Sveriges stadsfiskaler ävensom av föreningen Sveriges

landsfiskaler, kungl, automobilklubben och motormännens riksförbund.

Den föreslagna utvidgningen av tillämplighetsområdet för 1924 års förverkandelag

har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden.

Hovrätten för övre Norrland har därvid framhållit, att tillräckliga

skäl torde föreligga för en lagstiftning om rusdryckers förverkande vid rattfylleri.

Även vid detta brott finge det nämligen enligt hovrättens mening anses

omoraliskt och förkastligt, att samhället läte den brottslige fritt förfoga

över rusdrycker som han nyss missbrukat. Förverkandet finge även i detta

fall utgöra en om straff påminnande påföljd. Vidare gjorde en preventiv

synpunkt sig gällande på det sätt, att en bestämmelse om förverkande vore

ägnad att i viss mån förekomma att rusdrycker medfördes för förarens räkning

å bilfärder. I den mån lagbestämmelsen komme att verka i sådan riktning

vöre den tydligen av stort värde.

Vissa ändringar i det remitterade förslaget lia emellertid ifrågasatts.

Beträffande ordet »anhålles», vilket förekommer i 1924 års förverkandelag

samt i första och andra styckena av det remitterade förslaget, har föreningen

Sveriges landsfiskaler framhållit, att detta uttryck icke vore tillfredsställande.

En person, som vöre känd av vederbörande polisman, behövde icke nödvändigtvis

anhållas, därest han icke vore så överlastad av starka drycker,

att han icke kunde taga vara på sig själv, eller i samband med fylleriet begått

någon förseelse, som ansåges böra föranleda ett anhållande. Han kunde exempelvis

anmanas att avlägsna sig från platsen och begiva sig till sitt hem, vilket

icke uleslöte rapport och åtal för fylleri. Därest i ett dylikt fall den berusade

medfört spritdrycker, borde polismannen vara berättigad att taga

dryckerna i förvar. Denna erinran måste i än högre grad anses befogad, därest

lagen skulle tillämpas även beträffande drycker, vilka medfördes av person

som rapporterades för brott mot 1 § i 1934 års lag.

Göta hovrätt har framhållit, att ordet »anhålles» i andra stycket av det remitterade

iörslaget kunde såtillvida giva anledning till missförstånd, att man

möjligen kunde antaga, att stadgandet icke skulle omfatta de fall då avförande

till polisstationen icke ägde rum eller då inställelsen där endast avsåge

tagande av blodprov. Med hänsyn bl. a. härtill hemställde hovrätten, att

uttrycket måtte utbytas mot något annat, exempelvis »med skäl misstänkes»,

som användes i 1 § andra stycket i 1934 års lag örn blodundersökning i brottmål.

Även hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt, huruvida icke

ett annat uttryck borde användas, t. ex. »misstänkes». Statspolisintendenten

har föreslagit, att ordet »gripes» måtte brukas i detta sammanhang.

Vidare lia Svea hovrätt och Göta hovrätt hemställt örn sådan jämkning av

andra stycket, att brott av alkoholpåverkad förare mot 2 § i 1934 års lag ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

tryckligen inbegripes. Även hovrätten över Skåne och Blekinge har ifrågasatt,

huruvida icke hänvisning borde göras till nämnda paragraf.

I fråga om de drycker, som enligt förslaget skulle kunna tagas i förvar,

har Överståthållarämbetet ifrågasatt, huruvida icke lagens bestämmelser borde

utsträckas att omfatta jämväl maltdrycker med hänsyn till den utbredda

vanan att använda sådana drycker som berusningsmedel. Statspolisintendenten

har föreslagit att »vissa slag av maltdrycker» borde få omhändertagas.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen, att rätten att taga i förvar skulle

gälla sådana drycker, som föraren medhaft å färden, har Göta hovrätt anfört

bland annat:

Örn t. ex. en chaufför sändes i uppdrag att för annans räkning inköpa

och hemforsla rusdrycker, böra dessa å färden medbavda drycker uppenbarligen

icke förverkas därför att chauffören under färden befinner sig i alkoholpåverkat

tillstånd. Å andra sidan bör enligt hovrättens uppfattning den

omständigheten att dryckerna helt eller delvis tillhöra annan än föraren icke

under alla förhållanden utesluta förverkandepåföljd. Örn t. ex. föraren och

passagerare gemensamt inköpt dryckerna för förbrukning under färden eller

om föraren fått rätt att under färden deltaga i förbrukning av drycker, som

inköpts av annan, bör förverkandepåföljd beträffande dessa drycker kunna

inträda. Drycker som tillböra föraren och av honom medföras å färden böra

väl i regel förverkas, men fall kunna undantagsvis tänkas förekomma, då

detta rimligen ej bör bliva fallet. Föraren har kanske hämtat ett större parti

vin, som ej alls är avsett för konsumtion under färden. Den omständigheten

att han medför partiet under färd, då han befinner sig i alkoholpåverkat

tillstånd, bör ej föranleda, att frågan örn förverkandet bedömes annorlunda

än om partiet befunne sig hemma i hans bostad.

Hovrätten har därför hemställt om sådan ändring av förslaget, att förverkandepåföljd

komme att drabba endast sådana av föraren medhavda rusdrycker,

som helt eller delvis tillhöra honom eller må av honom förbrukas,

dock icke där dryckerna uppenbarligen ej äro avsedda för förbrukning under

färden.

Statspolisintendenten har ifrågasatt, att förverkandet skulle omfatta endast

vad som uppenbarligen vore avsett för den anhållnes eget bruk. Styrelsen

för föreningen Sveriges häradshövdingar har framhållit, att det ofta förekomme,

att förare av motorfordon blivit överlastade av spritdrycker som passagerare

medfört. Det borde därför enligt styrelsens mening övervägas, om

ej även av den anhållnes sällskap eller passagerare å färden medförd sprit

borde bliva förverkad. För att därvid icke gå för långt kunde undantag göras,

om passagerares sprit under färden förvarades i slutet kärl och uppenbarligen

icke vore avsedd att förtäras under färden. Föreningen Sveriges

landsfiskaler har ifrågasatt, huruvida icke alla spritdrycker som medfördes

i fordonet borde tagas i förvar, oavsett huruvida föraren eller de mer eller

mindre berusade passagerarna gjorde gällande att dryckerna icke vöre förarens

egendom. Om föraren, sedan färden avslutats, anträffades i sin bostad

eller på annat håll, funnes ingen anledning att taga eventuellt vid färden

medhavda spritdrycker i förvar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

9

I anledning av den föreslagna, från 1924 års förverkande^ hämtade bestämmelsen,

att spritdrycker skola kunna förklaras förverkade endast örn

vederbörande ådömes ansvar, ha Överståthållarämbetet och statspolisintendenten

föreslagit, att lagen måtte givas sådan utformning, att omhändertagna

drycker skola kunna förklaras förverkade, även om vederbörande är minderårig

eller otillräknelig eller ej kan anträffas och sålunda ej kan ådömas

ansvar.

Slutligen har föreningen Sveriges landsfiskaler förordat, att polisman, som

med stöd av vägtrafikstadgan förbjuder alkoholpåverkad person att föra motorfordon,

skall tillerkännas rätt att taga av denne medhavda rusdrycker i

förvar.

Kungl. Majit har förut i dag på anmälan av chefen för kommunikationsdepartementet

beslutat lill riksdagen avlåta proposition med förslag till ändrad

lagstiftning angående s. k. rattfylleri m. m. I denna proposition föreslås

ändrad lydelse av bl. a. 1 och 2 §§ i 1934 års lag om straff för vissa brott

vid förande av motorfordon. I anledning av den nya brottsbestämningen i

1 § nyssnämnda lag föreslås en jämkning av 21 § vägtrafikstadgan. Vidare

förordas vissa ändringar i lagen den 31 maj 1934 om blodundersökning i

brottmål, i huvudsak innebärande att befogenhet att föranstalta om blodundersökning

å den som med skäl misstänkes för rattfylleri skall tillkomma

även polisman.

I den remitterade promemorian har såsom redogörelsen visar föreslagits en

väsentlig utvidgning av 1924 års lagstiftning angående förverkande av spritdrycker

och vin. Enligt förslaget skall sålunda polismyndighet vara pliktig

att taga i förvar jämväl rusdrycker, vilka påträffas hos person, som

anhålles för onykterhet vid förande av motorfordon, och av honom medförts

å färden.

I likhet med de hörda myndigheterna och sammanslutningarna finner jag

goda skäl tala för en utvidgning av lagstiftningen. Därvid torde med beaktande

av de synpunkter, som framförts i yttrandena, vissa jämkningar böra

vidtagas även beträffande de nu gällande föreskrifterna angående omhändertagande

av rusdrycker hos den som anhålles för fylleri.

Såsom föreningen Sveriges landsfiskaler erinrat är det icke nödvändigt, att

en berusad person anhålles. Även örn han kan taga vara på sig själv, synas

emellertid rusdrycker som påträffas hos honom böra få tagas i beslag. Lagen

torde därför böra utsträckas att omfatta även detta fall. Då det omhändertagande,

som här avses, till sin natur torde vara att anse som ett beslag,

synes sistnämnda beteckning böra komma till användning.

I fråga om de olika slag av rusgivande medel som skola tagas i beslag har

såsom förut nämnts i ett par yttranden förordats en utvidgning av förslaget,

så att det skulle komma att omfatta jämväl maltdrycker. En sådan utvidgning

av lagstiftningen synes knappast vara påkallad. Den nya lagen torde,

i likhet med 1924 års lag, böra avse endast rusdrycker samt rusgivande ersättningsmedel

därför.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. I sund. Nr 172.

Departe

ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Enligt 1924 års förverkandelag åligger det »polismyndigheten» att omhändertaga

rusdrycker, som påträffas hos överlastade personer. Ordet polismyndighet

har i särskilda författningar givits olika innebörd och kan med hänsyn

härtill tänkas giva anledning till missförstånd. Då polisman av praktiska

skäl bör äga rätt att verkställa det ingripande, varom nu är fråga,

synes polismans befogenhet härutinnan böra uttryckligen angivas i lagen.

Att även överordnad polismyndighet har denna beslagsrätt torde vara klart

utan särskilt stadgande i nu ifrågavarande lag.

Vad nu sagts närmast med avsende å den som beträdes med fylleri synes

i huvudsak böra äga motsvarande tillämpning beträffande alkoholpåverkade

förare av motoxfordon.

Förut i dag har Kungl. Majit på föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet

beslutat, att till riksdagen skall avlåtas proposition, innefattande

bland annat förslag till ändring i vissa delar av 1934 års lag om

straff för vissa brott vid förande av motorfordon. Under förutsättning att

detta förslag upphöjes till lag synes beslagsrätt böra stadgas med avseende

å de brott som avses i 1 § av nämnda lag. Detta gäller även det fall att sådant

brott skall bestraffas enligt 2 § i förslaget. På grund av utformningen

av sistnämnda lagrum torde emellertid någon hänvisning till detsamma icke

vara erforderlig i nu ifrågavarande lag.

Beslag synes böra äga rum då någon med skäl misstänkes för sådant brott

som nu är i fråga, oavsett om han anhålles eller ej. Enahanda föiaitsättning

för ingripande stadgas i liknande sammanhang i lagen den 12 maj 1933 om

vissa tvångsmedel i brottmål. Vidare må nämnas, att enligt lagen den 31

maj 1934 om blodundersökning i brottmål blodprov får tagas å den som med

skäl misstänkes för rattfylleri. Däremot torde det av skäl som anförts i promemorian

möta betänkligheter att stadga skyldighet att beslagtaga rusdrycker

hos den som, utan att ha gjort sig skyldig till rattfylleri, av polisman

förbjudes att föra motoi''fordon. Promemoxäans ståndpunkt i denna del har

i samtliga yttranden på ett undantag när lämnats utan erinran.

Enligt det remitterade förslaget skulle beslaget i nu förevarande fall avse

sådana drycker och ersättningsmedel som av föraren medförts å färden.

Detta stadgande har i vissa yttranden lämnats utan erinran. I några yttranden

har ifrågasatts en vidsträcktare, i andima åter en mera begränsad bestämmelse

häi-utinnan.

Att vinna en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande lösning av detta

spörsmål torde vara förenat med svårigheter. För egen del vill jag till en

början förorda, att de drycker, som föraren medfört för egen räkning, skola

tagas i beslag, oavsett örn de kunna antagas vara avsedda för förbrukning

under färden eller ej. Det remitterade förslaget bygger på denna uppfattning.

Såsom i flera yttranden framhållits synes emellertid möjlighet böra finnas

att omhändertaga även drycker, som medförts av passagerare. I detta fall

torde emellertid beslagsrätten böra begränsas till sådana drycker, som kunna

antagas ha varit avsedda jämväl för föraren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172.

11

Även i de fall varom nu är fråga bör polisman vara behörig att verkställa

beslag. Jag vill i detta sammanhang anmärka, att i förenämnda proposition

föreslagits sådan ändring i 1934 års lag om blodundersökning i brottmål, att

polisman tillerkännes befogenhet att föranstalta örn tagande av blodprov å

den som med skäl misstänkes för rattfylleri.

Enligt 1924 års lag skall egendom som tagits i förvar dömas förverkad,

om ansvar ådömes för fylleriförseelsen. Jämväl enligt det remitterade förslaget

förutsättes för förverkande, att ansvar ådömes för brottet. Överståthållarämbetet

och statspolisintendenten ha däremot föreslagit, att egendomen

skall kunna förklaras förverkad, även om vederbörande är minderårig eller

otillräknelig eller ej kan anträffas och sålunda ej kan ådömas ansvar.

En jämkning av förslaget i denna del synes vara påkallad. Enligt min mening

böra ifrågavarande drycker förklaras förverkade, om vederbörande

finnes ha begått det brott, som föranlett beslaget. Hans skuld synes böra

prövas endast i anledning av ansvarstalan mot honom. Det torde knappast

vara påkallat att bereda möjlighet att föra särskild talan angående förverkande.

Om den tilltalade finnes ha begått brottet, bör den beslagtagna egendomen

kunna förklaras förverkad även om straff icke ådömes. Det bör nämligen

uppmärksammas, att domstol i stället för att döma till ansvar kan

förordna om tvångsuppfostran samt att domstol enligt den nya lagstiftningen

örn villkorlig dom kommer att lia möjlighet att i samband med sakerförklaring

förordna om villkorligt anstånd med straffets ådömande. örn den

nu föreslagna jämkningen vidtages, kommer egendomen vidare att kunna

förklaras förverkad, örn den tilltalade på grund av sin sinnesbeskaffenhet

förklaras fri från ansvar. Minderåriga, vilka ej fyllt femton år och sålunda

ej kunna åtalas, torde däremot ej böra omfattas av lagstiftningen. Erforderliga

ingripanden mot dem böra ske med stöd av den sociala skyddslagstiftningen.

I överensstämmelse med vad som skett i flera författningar, innehållande

beslagsregler, torde även i den nu ifrågasatta lagstiftningen böra upptagas

vissa kontrollföreskrifter rörande beslagsrättens handhavande. Örn den som

verkställt beslaget själv äger anställa åtal för brottet, synes han böra vara

skyldig att, örn han finner beslaget böra bestå, så snart ske kan väcka ansvarstalan.

I annat fall bör han utan dröjsmål underrätta vederbörande

åklagare om beslaget, varefter denne bör skyndsamt pröva huruvida beslaget

skall bestå. Örn åtal ej anställes inom en månad från det beslaget ägt

rum, torde beslaget böra hävas. Liksom enligt 1933 års lag örn vissa tvångsmedel

i brottmål bör emellertid Konungens befallningshavande kunna medgiva,

att beslaget får bestå under viss ytterligare tid. Sistnämnda stadgande

torde vara erforderligt med hänsyn till bland annat det fall, att den för brott

misstänkte icke kan anträffas med stämning.

Slutligen må erinras, att bestämmelserna i 1933 års lag örn vissa tvångsmedel

i brottmål skola äga tillämpning i den mån avvikande föreskrifter

icke meddelats i den nu föreslagna lagstiftningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

De nya bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1941. 1924 års

lag bör emellertid även efter nämnda tidpunkt tillämpas beträffande egendom

som tagits i förvar före den nya lagens ikraftträdande.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin

in. m.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-As proposition nr 172.

IS

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. MajAs lagråd den 21 mars

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 19 mars 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 7 mars 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och

vin m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Gunnar

Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. 4

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 172.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 172.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

lagrådets förut i dag avgivna utlåtande över det den 7 i denna månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag örn förverkande i vissa fall av spritdrycker

och vin m. m.; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som

av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Eliesson,

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

411026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. s. 6 i texten
  2. 1LU 1941:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. s. 1 i texten