Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en statlig lånefond för byggande av skogsvägar (skogsväglånefonden)

1941-03-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:186, Angående inrättande av en statlig lånefond för byggande av skogsvägar (skogsväglånefonden)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

en statlig lånefond för byggande av skogsvägar (skogsväglånefonden);

given Stockholms slott den 28 mars

1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

mars 1941.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Pehrsson-Bramstorp:

I propositionen till årets riksdag, nr 2, angående utgifter å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit på min hemställan

under punkt 9 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att till Skogsvård

m. m.: Väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av

1,000,000 kronor. Vid anmälan av detta ärende framhöll jag, att vissa förslag

rörande sättet för det allmännas medverkan vid skogsvägbyggnader

vore förtjänta att göras till föremål för närmare utredning, varvid frågan

örn utlämnande av lån vid sidan av bidrag till vägföretag syntes böra upptagas

till övervägande. Sedan denna utredning numera slutförts, torde jag

ånyo för Kungl. Majit få anmäla frågan om finansierandet av skogsvägbyggandet

medelst lån.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 186.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

De för disponerandet av anslaget till Skogsvård m. m.: Väg- och flottledsbyggnader

å skogar i enskild ägo gällande bestämmelserna finnas upptagna

i kungörelsen den 16 september 1933 (nr 549), vilken ändrats genom kungörelsen

nr 349/1938, ävensom i cirkulär nämnda dag (nr 550). Angående

bestämmelsernas innehåll må nämnas följande.

Enligt omförmälda kungörelse beslutar Kungl. Maj:t på framställning av

skogsvårdsstyrelse, efter hörande av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund och statens arbetslöshetskommission — numera statens arbetsmarknadskommission

— örn anvisande till styrelsen av dels medel att av styrelsen

utdelas såsom statsbidrag dels ock särskilt förvaltningsbidrag. Statsbidrag

kan utgå allenast till företag, som avse nybyggnad av väg eller flottled eller

sådan omläggning eller förbättring av förut befintlig väg eller flottled, att

denna först genom sagda åtgärd kan fylla det med vägen eller flottleden avsedda

ändamålet. Statsbidrag utgår ej till företag, som kan förväntas även

utan statsbidrag komma till utförande på den öppna arbetsmarknaden inom

den närmaste framtiden, och i regel ej heller till sådant företag, vartill annat

statsunderstöd i form av bidrag eller lån eller bidrag från skogsvårdskassa

förut utgått eller utgår. Vidare utgår statsbidrag ej till företag, som avser

inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän flottled. Statsbidrag kan

beviljas till högst 25 procent av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden

för företaget.

De med ifrågavarande anslag avsedda arbetena ha ingått som ett led i

åtgärderna till arbetslöshetens motverkande. Enligt den ursprungliga lydelsen

av kungörelsen nr 549/1933 kunde statsbidrag beviljas allenast företag,

som funnes ägnat att lindra eller motverka arbetslösheten inom orten. Nämnda

villkor har borttagits genom kungörelsen nr 349/1938, vilken trätt i kraft

den 1 juli 1938. Fortfarande gäller emellertid, att företag, som i högre grad

än annat finnes ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten,

äger företräde till erhållande av statsbidrag.

Gävleborgs läns skogsvårdsstyrelse har i skrivelse den 5 december 1940

hemställt dels att skogsvägbyggnader måtte beredas större utrymme inom

de skogliga hjälpåtgärdema, dels ock att nya normer för det allmännas

medverkan vid skogsvägbyggnader måtte utarbetas. Skogsvårdsstyrelsen har

i sistnämnda hänseende ansett önskvärt, att någon form av statlig långivning

kunde komma till användning för ifrågavarande ändamål. Sedermera

har hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Gävleborgs län i skrivelse

den 31 december 1940 gjort framställning av innehåll som i huvudsak ansluter

sig till skogsvårdsstyrelsens hemställan.

I skrivelse den 3 januari 1941 har länsstyrelsen i Västernorrlands län hemställt,

att Kungl. Majit måtte till övervägande upptaga frågan örn ett utökat

byggande av skogsvägar inom länet, därvid länsstyrelsen jämväl berört

spörsmålet örn finansierandet av vägbyggandet medelst lån. Över länsstyrelsens

framställning ha efter remiss yttranden avgivits den 19 januari 1941 av

1940 års norrlandsutredning samt den 25 februari 1941 av centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund. Centralrådet har vid sitt yttrande fogat en

den 17 februari 1941 dagtecknad utredning rörande skogsvägar, avgiven av

en utav centralrådet tillsatt kommitté. Statskontoret har den 8 mars 1941

avgivit utlåtande över utredningen och centralrådets yttrande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund kommitterade ha bland

annat föreslagit inrättandet av en statlig lånefond benämnd skogsväglånefonden.

Fondens investeringsbehov för budgetåret 1941/42 bar beraknats till

900,000 kronor. Beträffande denna låneverksamhet lia kommitterade i övrigt

anfört huvudsakligen följande.

Även med höga bidragsprocenter — 40 till 50 procent till skogsvägbyggen

bar man anledning räkna med att finansieringen av sådana vagbyfraen

ofta möter svårigheter. Många skogsägare kunna ej annat än i ringa

omfattning sätta till penningar eller arbete för realiserande av vagforetag.

Dylika kräva icke sällan dryga kostnader, och det kan for skogsägaren

vara nödvändigt att fördela utgiften på en följd av år. Det synes darf or kunna

bliva till båtnad för en snabb utveckling på detta område, därest en utväg

öppnades att giva ytterligare stöd åt dessa arbeten.

Med anledning härav vilja kommitterade ifrågasätta, huruvida icke genom

statens försorg särskilda lånemöjliglieter borde tillskapas för understödjande

av skogsvägbyggnader. Tillfälle skulle sålunda beredas att för bestridande

av kostnaderna för hithörande företag från en för ändamålet speciellt inrättad

statlig lånefond (skogsväglånefonden) erhålla lån, vilkas förräntning

och amortering bestämdes under hänsynstagande såvitt görligt till den av

vägen uppkommande nyttan. Ränteloten borde vara fast och så avvägas, att

villkoren kunde för låntagarna betraktas som gynnsamma. Vidare borde lånets

amortering ordnas på det sätt, att återbetalningen i viss mån gjordes beroende

av företagets ekonomiska bärighet. Skogsväglån skulle sålunda kunna

beviljas till högst det belopp, som motsvarar hälften av skillnaden mellan den

beräknade godkända kostnaden för företaget samt det statsbidrag, som kunde

komma att utgå till företaget. Amorteringen borde ske med hänsyn till förhållandena

i det enskilda fallet; hela skulden borde emellertid vara slutbetald

efter högst 20 år. För lån, som nu är i fråga, borde ställas säkerhet, som av

Kungl. Maj:t kunde godkännas. Kommitterade vilja icke underlåta att erinra,

att själva vägföretagens värdeskapande förmåga måhända skulle, i likhet

med flottledernas, kunna utnyttjas som lånesäkerhet. I händelse säkerhet

i form av inteckningar i de av vägen berörda fastigheterna skulle förekomma,

synes vid prövningen därav böra beaktas, att fastigheterna genom

tillkomsten av en skogsväg och de sålunda förbättrade transportbetingelserna

få sitt värde stegrat. Det kan vidare tänkas att i vissa tall vederbörande

kommun finner med sina intressen förenligt att ställa garanti för skogsväglån

till större företag.

Då vägföretag, för vilket lån beviljas, berör endast en intressent, torde medlen

böra till denne utbetalas terminsvis alltefter det företagets fortgång styrkes.

Till befrämjande av stadga och säkerhet i låneverksamheten borde i

andra fall, sålunda när det gäller företag med flera intressenter, lån allenast

utgå på det villkor, att företaget underkastats förrättning enligt lagen örn

enskilda vägar. Beviljat lån torde utanordnas på låntagarens rekvisition mot

förbindelse att använda samt förränta och amortera det enligt därom meddelade

bestämmelser. 1 den utsträckning så låter sig göra bol de tillsyn ske därå,

att låntagare ej använder lånemedlen för annat än stadgat ändamål. Har

låntagare förfogat över lånemedlen för annat syfte, skulle lånet vara omedel

bart förfallet till återbetalning. Örn skäl därtill visas, borde låntagare äga

rätt att i förtid återbetala lånet på villkor, Kungl. Majit funne skäliga.

Det borde givetvis ankomma på Kungl. Majit alt utfärda de ytterligare bestämmelser

rörande beviljande av lån, beskaffenheten av säkerhet samt särskilda

villkor och bestämmelser i övrigt, som prövas erforderliga för vin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

nantie av ändamålet med en dylik lånerörelse. För underlättande av dess

administrering borde visst minimibelopp för skogsväglån fixeras, förslagsvis

1,000 kronor i allmänhet.

Centralrådet för skogsvdrdsstgrelsernas förbund har anslutit sig till det av

kommitterade framlagda förslaget om åvägabringande av särskilda lånemöjligheter

för underlättande av skogsvägföretag.

Statskontoret har tillstyrkt inrättande av den föreslagna lånefonden. För

ändamålet erforderligt investeringsanslag torde enligt statskontorets uppfattning

såsom reservationsanslag böra för budgetåret 1941/42 äskas å riksstatens

kapitalbudget under rubriken statens utlåningsfonder. Beträffande allmänna

villkor och bestämmelser för lån ur lånefonden jämte organ för lånerörelsens

handhavande har statskontoret anfört följande.

Lån må kunna utlämnas för sådana vägbyggnadsföretag, som uppfylla villkoren

för erhållande av statsbidrag. Därest ett vägföretag berör flera fastigheter,

må lån alltså kunna beviljas den samfällighet, skogsvägföretag, som

bildats för ändamålet.

Län jämte bidrag synas böra beviljas till högst 70 procent av vägföretagets

beräknade kostnad. Då lån genom denna konstruktion sannolikt aldrig torde

komma att uppgå till eller överstiga den verkliga kostnaden, torde någon begränsning

av lånesumman uppåt ej vara erforderlig. För att förenkla låneädministrätionen

synes emellertid i enlighet med centralrådets förslag ett minimilånebelopp

å 1,000 kronor böra fastställas. Såsom säkerhet för utlämnade

lån torde, förutom inteckningar, obligationer o. d., även godtagbar borgen

böra kunna ställas. Säkerheten bör prövas av den myndighet, som får sig anförtrodd

ifrågavarande lånerörelse. Lånen synas böra förräntas efter en fast

vid lånets beviljande bestämd räntefot, vilken i nuvarande ränteläge föreslås

till 4 procent. Amorteringstiden torde böra göras beroende av vägföretagets bärighet

och fastställas enligt förslag av vederbörande skogsvårdsstyrelse. Då endast

lönande vägar böra byggas och bidrag kunna erhållas intill 40 procent avkostnaden,

synes amorteringstiden kunna begränsas till högst 10 år. Återbetalning

av lån bör ske med lika belopp för varje år av amorteringstiden. Återbetalning

i förtid bör kunna medgivas.

Såsom lämpligt organ för lånerörelsens handhavande får statskontoret föreslå

den i Kungl. Maj:ts proposition nr 94 till 1941 års riksdag förordade skogsstyrelsen.

Enligt departementschefens uttalande till det sagda proposition bilagda

statsrådsprotokollet skulle denna styrelse erhålla sådan sammansättning,

att såväl skoglig som juridisk administrativ sakkunskap bleve företrädd.

Även bland de hos .styrelsen anställda tjänstemännen skulle dylik sakkunskap

bliva representerad. Härigenom synes den föreslagna styrelsen vara väl skickad

att icke blott bedöma vägförslag och lånebehov utan även pröva skuldförbindelser

och säkerheter. Skogsvårdsstyrelsernas arbete med vägföretagens

tekniska utformning och därmed sammanhängande kalkyler torde utgöra ytterligare

skäl för att det centrala organet för dessa styrelser ombesörjer lånerörelsen,

som därigenom även kan bedrivas efter enhetliga linjer.

Skogsstyrelsens ämbetsåligganden skulle jämväl omfatta utbetalning av lån

samt uppbörd av amorteringsbelopp och räntor. Låneutbetalning skulle ske

i mån av arbetenas fortgång. Skogsstyrelsen skulle äga rekvirera erforderliga

medel från statskontoret, som skulle förvalta lånefonden. De ytterligare bestämmelser

beträffande denna lånerörelse, som kunna erfordras, torde ock

lämpligen böra utfärdas av skogsstyrelsen. Därest lånerörelsen vid verksam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

5

hetens början skulle taga sådan omfattning att den nyorganiserade skogsstyrelsen

med föreslagen personal icke inom vederbörlig tid skulle kunna medhinna

behandlingen av låneärendena, torde tillfällig förstärkning av arbetskrafterna

böra beredas.

1940 års norrlandsutredning har framhållit, att det för kapitalsvaga ägare

till mindre skogsbruk torde vara nödvändigt att kunna erbjuda tämligen långfristiga

(25-åriga) statslån, vilket, när det gällde ett så varaktigt kapitalföremål

som vägar för skogsbruket, icke torde innebära större risker eller

olägenheter med hänsyn till amorteringstiden. Behovet av sådana lånemöjligheter

syntes böra beaktas, då eljest anläggandet av vägar till fromma för

det mindre skogsbruket kunde äventyras.

En ändamålsenlig utvidgning av det skogliga vägnätet är av stor bety -Departementsdelse

ur flera synpunkter. Skogsbrukets framtida utveckling och ett mera cfiefen.

rationellt utnyttjande av skogstillgångarna befrämjas givetvis i hög grad

genom förbättrade kommunikationer. Utvecklingen har också efter hand

medfört allt starkare krav på utbyggandet av ett väl planlagt vägnät å skogarna.

Särskilt har detta blivit fallet sedan motorfordonens lämplighet för

skogskörsler ådagalagts. Tillkomsten av nya skogsvägar torde i ej ringa grad

höja skogens värde och är under nu rådande förhållanden av särskild betydelse

för landets bränsleförsörjning. Dylika vägar kunna emellertid vid sidan

av sin uppgift att underlätta uttransport av olika slag av alster från skogen

jämväl fullgöra andra trafikuppgifter. Erfarenheten har nämligen visat,

att de i ej ringa utsträckning bland annat tjäna socialt betonade syften som

utfartsvägar för avsides liggande boningsplatser. I nuvarande läge motiveras

en utvidgning av det skogliga vägnätet även av dess betydelse för skogsbrandskyddet.

Det anförda torde giva vid handen, att flera starka skäl tala för att åtgärder

vidtagas från statens sida i syfte att ytterligare uppmuntra tillkomsten

av nya vägar på enskilda skogar. Redan nu lämnar staten, som föregående

redogörelse utvisar, direkta bidrag till sådana vägförelag. I allmänhet må

dylikt bidrag ej lämnas till högre belopp än 25 procent av anläggningskostnaden.

Enligt beslut vid årets riksdag äger Kungl. Majit likväl vid behov

höja bidragsbeloppet intill 50 procent av den beräknade kostnaden för vägföretaget.

Emellertid torde önskvärda vägföretag i många fall icke komma

till utförande enbart med det stöd, som sålunda erbjudes. Då skogsvägföretagen,

rätt utförda, planlagda och underhållna, äro ekonomiskt räntabla, torde

betänkligheter icke böra möta att lämna ytterligare stöd åt dem i form

av lån. Jag anser mig därför böra förorda att så sker.

Som statskontoret förutsatt böra ifrågavarande lån kunna utlämnas för

sådana vägbyggnadsföretag, som uppfylla villkoren för erhållande av statsbidrag.

Sysselsättningssynpunkten bör vid beviljande av lån beaktas på sätt

föreskrivits med avseende å statsbidrag. Lån jämte bidrag synas skäligen

icke böra överstiga 70 procent av vägföretagets beräknade kostnad. I enlighet

med vad centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund föreslagit torde lån

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 180.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

till lägre belopp än 1,000 kronor icke böra utlämnas. För lånen synes böra

lämnas säkerhet, som kan godkännas av den myndighet som handhaver lånerörelsen.

Såsom säkerhet torde, förutom inteckningar, obligationer och dylikt,

även personlig borgen böra kunna ställas. Inteckningar synas böra godkännas

såsom säkerhet, i den mån de ligga inom 75 procent av fastighetens taxeringsvärde,

skogsvärdet däri inbegripet. Lånen böra löpa med fast ränta,

som bestämmes vid lånens beviljande. I nuvarande ränteläge synes räntefoten

böra fastställas till 4 procent. Amorteringstiden torde, såsom statskontoret

föreslagit, böra göras beroende av vägföretagets bärighet och fastställas

enligt förslag av vederbörande skogsvårdsstyrelse. I likhet med centralrådet

anser jag, att amorteringstiden bör kunna få utsträckas till 20 år,

där skäl därtill föranleda. Återbetalning av lån bör ske med lika belopp

för varje år av amorteringstiden. Därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts

i propositionen nr 94 framlagda förslag örn inrättande av en skogsstyrelse,

synes lånerörelsen böra handhavas av denna styrelse, vilken jämväl bör ombesörja

utbetalning av lån samt uppbörd av amorteringsbelopp och räntor.

För att möjliggöra den av mig sålunda tillstyrkta lånerörelsen synes böra

inrättas en särskild lånefond, lämpligen benämnd skogsväglånefonden. Fonden

bör förvaltas av statskontoret. Investeringsbehovet i fonden är svårt att

med full tillförlitlighet beräkna. I enlighet med vad centralrådet föreslagit

synes emellertid för ändamålet böra uppföras ett belopp av 900,000 kronor,

vilket bör äskas i form av reservationsanslag för budgetåret 1941/42 å riksstatens

kapitalbudget under rubriken statens utlåningsfonder. Därest riksdagen

bifaller vad jag sålunda förordat, torde det få ankomma på Kungl.

Maj:t att utfärda för lånerörelsen erforderliga bestämmelser.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Skogsväglånefonden å riksstatens kapitalbudget under

rubriken statens utlåningsfonder för budgetåret 1941/42

anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 900,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Majit Konungen att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

417618. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statlig lånefond för byggande av skogsvägar a1 i texten
  2. JoU 1941:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statlig lånefond för byggande av skogsvägar s. 17 i texten