Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Mälarens reglering m. m

1941-04-25 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:207, Angående anslag till Mälarens reglering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Mälarens

reglering m. m.; given Stockholms slott den

25 april 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden,

statsrådet Domö:

I 1941 års statsverksproposition (IX H. T. punkt 140) har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Grundförbättringar:

Bidrag till Mälarens reglering för budgetåret 1941/42 beräkna

ett reservationsanslag av 375,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla frågan

om anslag för berörda ändamål jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Vattenståndet i Mälaren är utsatt för betydande växlingar, beroende på

att sjön mottager vatten från ett mycket stort nederbördsområde men balett

relativt trångt utlopp och så ringa fallhöjd, att Östersjön emellanåt bestämmer

sjöns lågvattennivå. I fråga om en sjö av Mälarens storlek, med

dess mångenstädes låga, till stor del uppodlade och tättbebyggda stränder

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 207. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 207.

samt med dess avsevärda båttrafik måste givetvis betydande fluktuationer i

vattenståndet och i samband därmed stående företeelser medföra kännbara

olägenheter. De större högvattenstånden ha orsakat jordbrukarna och vissa

industriidkare svåra förluster samt medfört skador å kajer, vägar och andra

anläggningar. Inträffande lågvattenstånd ha medfört svårigheter för båttrafiken

i de delvis trånga och grunda farlederna samt inverkat förstörande

å undergrunder för byggnaderna i städernas lägre delar. Slutligen har den

tidtals förekommande starka uppströmmen från Saltsjön till Mälaren medfört

sanitära vådor genom uppspolning av kloakvatten samt genom saltsättning

av dricksvattnet.

Frågan om en reglering av Mälarens vattenstånd har sedan mycket lång

tid diskuterats och vid skilda tillfällen varit föremål för utredning. I detta

sammanhang må allenast erinras om följande beträffande det arbete på frågans

lösning, som nedlades av Mälarens regleringskommission och Mälardelegationen.

Närmast med anledning av Mälarens ovanligt höga vattenstånd våren 1924

tillsattes med Kungl. Maj:ts godkännande den 6 juni nämnda år en särskild

kommission, Mälarens regleringskommission, med uppgift

att utarbeta plan för Mälarens reglering och vad därmed ägde samband.

1 utlåtande till Kungl. Majit den 27 november 1925 framlade kommissionen

ett förslag, enligt vilket högvattenståndet, som år 1924 steg till 5.45, skulle

sänkas till högst 4.7, lågvattenståndet, som normalt är 3.8, skulle höjas till

4.0 samt ett normalvattenstånd skulle åstadkommas på ungefär samma

höjd som det förutvarande medelvattenståndet eller 4.2, allt räknat i meter

över slusströskeln i Stockholm. Förslaget innefattade i fråga om erforderliga

byggnadsarbeten dels dammanläggningar i Stora Norrström, Stallkanalen

(Ulla Norrström) och Södertälje kanal, dels rensningar i Norrströms

båda grenar, dels ock tappningsanordningar i slussen vid Karl Johans torg;

dessutom skulle i viss utsträckning tappning äga rum även i Hammarbyleden.

Kommissionen beräknade båtnaden av regleringen till 4.8 miljoner

kronor och kostnaden till 1.8 miljoner kronor (för jordbruket 1.76 respektive

0.7, Stockholms stad 1.7 respektive 0.7, övriga städer m. fl. 0.42 respektive

0.1, industrier 0.35 respektive 0.1, ägare av hus och tomtmark 0.18 respektive

0.075, ägare av strömfall 0.002 respektive 0.001 samt staten 0.34 respektive

0.124, allt miljoner kronor). Statens bidrag till en reglering enligt kommissionens

förslag kan uppskattas till något över 0.5 miljon kronor, då till

andelen i kostnaden för regleringens genomförande skulle komma dels stålens

andel såsom jordägare, dels statsbidrag till övriga ägare av jordbruksmark,

uppgående till 50 procent av deras kostnadsandel, dels odlingslån av

samma storlek. Regleringen skulle genomföras såsom ett tvångsregleringsföretag,

grundat på ansökan av mark- och strömfallsägare med anslutning

av staten, städer och andra kommuner, vilka skulle förbinda sig att mot

delaktighet i företaget lämna vissa anslag till regleringens utförande. Statens

insats skulle för tillfället bestå i att förskjuta kostnaden för en förhandlingskommission,

som borde tillsättas för att åstadkomma den erforderliga anslutningen

samt åvägabringa nyssberörda åtaganden av städer m. fl.

Med anledning av kommissionens förslag avlät Kungl. Majit proposition,

nr 196, till 1926 års riksdag med framställning om ett anslag å 50,000 kronor

till förutnämnda förhandlingskommissions verksamhet, vilken proposition

bifölls av riksdagen (skr. nr 280). Den 29 juni 1926 uppdrog Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207-

3

Majit åt en delegation av tre personer, Målar delegationen, att på

grundval av kommissionens förslag upptaga förhandlingar med intressenterna

i det tilltänkta regleringsföretaget samt alt till Kungl. Majit inkomma

med fullständig plan för företagets genomförande. Då Mälardelegationen

ansåg det tveksamt, huruvida den majoritet bland jordbrukarna kunde uppbringas,

som erfordrades för regleringens genomförande såsom tvångsregleringsföretag,

upptog delegationen till undersökning, huruvida regleringen

skulle utan tvångsanslutning av jordägarna kunna komma till stånd genom

samverkan mellan Stockholms stad och staten såsom ägare till Mälarens utlopp

i Stockholm respektive Södertälje och med frivilliga bidrag från Mälarstäderna

samt jord- och markägare. Ett dylikt förändrat förfaringssätt beräknades

medföra en sänkning av kostnaderna från 1.8 till 1.4 miljoner kronor;

kostnaden avsågs skola delas mellan staten och Stockholms stad.

Sedan Mälardelegationen anmält, att överenskommelse med Stockholms

stad icke kunnat träffas, beslöt Kungl. Majit den 24 oktober 1930, att delegationens

verksamhet skulle upphöra. Emellertid ledde delegationens arbete

såtillvida till resultat, att Stockholms stad i samband med byggandet av

Riksbron i Stockholm beslöt vidtagande därstädes av rensningar och anordningar

i övrigt, som vörö erforderliga för en dammanläggning under bron

vid en eventuell framtida reglering av Mälaren. På grund härav har vid

utförandet av nämnda bro träffats sådana anstalter, att en rörlig, helt under

vatten belägen dammanordning kan inläggas.

Därefter upp logs frågan örn en reglering av Mälaren av en i syfte att

främja regleringens förverkligande år 1935 bildad förening, omfattande jordoch

markägare samt representanter för Mälarstäderna och andra intressenter

i företaget. I skrivelse lill Kungl. Majit den 27 januari 1936 framhöll

denna förening, Mål arregleringsföreningen, att sådana ändringar

inträtt med avseende å förutsättningarna för genomförande av en reglering

av sjön, att en förnyad behandling av frågan syntes motiverad. Föreningen

anförde härom i huvudsak följande.

De för regleringen nödvändiga arbetena syntes numera inskränka sig till

inläggandet av en rörlig dammlucka under Riksbron. De fordringar på

ökade tappningsmöjligheter vid Karl Johans torg, som framförts i tidigare

regleringsförslag, vore numera tillgodosedda genom att i samband med

slussområdets omdaning dels den gamla avloppskanalen (Polhemsslussen)

slopats och den förutvarande slussen omdanats till avtappningskanal, dels

ock en ny trafiksluss anlagts, som även i viss utsträckning syntes kunna tagas

i anspråk för tappningsändamål. Till följd av de ökade tappningsmöjligheterna

vid Karl Johans torg vore även de av Mälarkommissionen ifrågasatta

rensningarna i Norrströms båda grenar ovanför och under Norrbro

mindre behövliga. Ej heller behövde den av kommissionen ifrågasatta dammen

i Slallkanalen komma till stånd, då lågvattenstånden enligt en numera

verkställd utredning kunde hållas uppe även utan en sådan damm. Denna

utredning hade även givit vid handen, att dammen i Södertälje kanal kunde

tillsvidare undvaras.

Med anledning av det förändrade läget hade Stockholms stads hamnstyrelse

ägnat frågan örn åtgärder för Mälarens reglering förnyad uppmärksamhet

och framlagt förslag till mera begränsade åtgärder, enligt vilka

tappning skulle äga rum genom Stora Norrström, Stallkanalen, den nya

tappningskanalen och den nya slussen vid Karl Johans torg samt kidverten

vid Hammarbyleden, medan Hammarby slussen och Södertälje kanal even
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tuellt skulle kunna tillgripas vid exceptionellt höga flöden. De i förslaget

åsyftade regleringsåtgärderna hade kostnadsberäknats till 600,000 kronor,

därav för dammanläggningar, inberäknat förberedande anordningar, 416,000

kronor, kapitaliserade drift- och underhållskostnader 72,000 kronor, nuvärdet

av förnyelsekostnader 43,000 kronor samt uppskattade skadestånd

och rättegångskostnader 69,000 kronor.

För att i möjligaste mån förenkla ärendet och undvika de stora ulredningskostnaderna

för skada och nytta å mark borde man enligt föreningens

mening avstå från jordbruksintressets bidrag till kostnaderna och låta dessa

bestridas av staten och staden, förslagsvis med hälften vardera. För att

vinna syltet att undvika utgifter för beräknande av skada å mark erfordrades

emellertid, att i största möjliga utsträckning godvilliga uppgörelser

kunde erhållas med markägarna, genom vilka dessa, mot att de befriades

från skyldighet att deltaga i kostnaderna för företaget, medgåve dettas genomförande

antingen utan ersättning eller, därest markägare erhölle enbart

eller övervägande skada av företaget, mot en viss skälig ersättning. Införskaffandet

av dessa medgivanden borde anförtros åt föreningen, som även

skulle ha att bevaka medlemmarnas intressen vid regleringsförslagets utarbetande,

vid frågans fortsatta behandling och vid vattendomstolen samt att

insamla förbindelser örn eventuella frivilliga bidrag från Mälarstäderna,

jord- och markägare samt industrier.

Föreningen, som uppskattat omkostnaderna för nämnda arbete till 50,000

kronor, hemställde att till desamma erhålla ett statsbidrag av 25,000 kronor

på villkor att Stockholms stad för samma ändamål bidroge med lika

stort belopp.

På förslag av Kungl. Majit beslöt 1936 års riksdag (prop. nr 157; r. skr.

nr 132) att från statens avdikningsanslag anvisa ett statsbidrag av högst

25,000 kronor till åtgärder för Mälarens reglering. I propositionen gjorde

föredragande departementschefen följande uttalanden, mot vilka riksdagen

icke hade någon erinran:

Till frågan om statens deltagande i det blivande företaget torde slutlig

ställning ej böra tagas nu. På en punkt torde det dock vara nödvändigt att

principbeslut fattas i förevarande sammanhang. Föreningens förslag innebär,

att de av företaget berörda markägarna med undantag av staten och

Stockholms stad skulle befrias från andra kostnader för företaget än sådana

som de ville frivilligt åtaga sig. Skola uppgörelser kunna träffas med markägarna

och tvångsreglering sålunda undvikas, lärer det vara nödvändigt att

tillförsäkra markägarna nu angivna förmån. Såsom ett skäl för att staten

ikläder sig viss del av de kostnader, vilka eljest skolat drabba de enskilda

intressenterna, må även åberopas, att, om företaget genomfördes såsom torrläggningsföretag,

bidrag till sagda kostnader skulle komma att utgå från

statens avdikningsanslag. Genom den nu ifrågasatta ordningen inbesparas

denna utgift. Jag tillstyrker därför, alt vid förhandlingarna med markägarna

må förutsättas, att de sistnämnda icke skola behöva svara för några

med företaget förenade kostnader. De, vilka driva berörda förhandlingar,

böra givetvis låta sig angeläget vara att söka av markägarna i gengäld erhålla

medgivande till företagets genomförande på billigast möjliga villkor.

På resultatet av utredningens arbete får slutligt bero, huruvida staten

skall lämna sin medverkan till företaget, ävensom, därest så finnes böra

ske, i vilken omfattning dylik medverkan skall äga rum. De avtal, som på

grundval av förhandlingar med intressenterna kunna komma till stånd, böra

alltså få formen av utfästelser från dessas sida på de villkor, som nyss tillstyrkts,

men icke göras för staten under alla omständigheter bindande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

5

Genom beslut den 30 april 1936 anvisade Kungl. Majit nämnda belopp,

25,000 kronor, till Mälarregleringsföreningens förfogande för åstadkommande

— på grundval av föreningens förslag och under iakttagande av vad föredragande

departementschefen anfört till statsrådsprotokollet — av preliminära

uppgörelser med de av regleringen berörda markägarna, anskaffande

av frivilliga bidrag till företagets genomförande samt främjande i övrigt av

företaget. Föreningen ålades därjämte att efter förhandlingar med representanter

för Stockholms stad inkomna till Kungl. Majit med det förslag till

avtal med staden angående regleringens genomförande och fördelningen av

kostnaderna därför, vartill förhållandena kunde föranleda.

I skrivelse den 9 april 1941 har Mälarregleringsföreningen med redogörelse

för sin verksamhet överlämnat förslag om statsbidrag till Mälarens reglering

i enlighet med ett skrivelsen bilagt förslag till avtal mellan Kungl. Majit och

kronan och Stockholm stad angående regleringens genomförande och fördelningen

av kostnaderna därför.

Rörande arbetet med insamlande av förbindelser från strandägare

har föreningen anfört i huvudsak följande.

Strandfastighetemas antal befanns uppgå till omkring 4,140. Av dessa fastigheter

tillhörde ett betydande antal staten men omkring 2,500 privata ägare;

i stor utsträckning voro fastigheterna utarrenderade. I nämnda siffra äro ej

de strandfastigheter medräknade, som tillhörde Stockholms stad och de

större Mälarstäderna eller privata strandägare i dessa städer.

Föreningen uppmanade strandägarna att underteckna ett formulär innehållande

förbindelse att, under förutsättning att före den 1 juli 1940 hos vattendomstolen

gjordes ansökan om tillstånd att reglera Mälarens vattenstånd

i huvudsaklig överensstämmelse med angiven plan, medgiva, att regleringen

finge genomföras utan ersättning till undertecknaren för skada, olägenheter

eller kostnader, dock på villkor att undertecknaren icke skulle behöva vidkännas

några kostnader vare sig för företagets genomförande, skötsel eller

underhåll, för utrednigar och ärendets behandling vid domstol eller för bevakande

av egen rätt genom Mälarregleringsföreningens försorg, att regleringen

bleve genomförd före den 1 januari 1943, samt att det genom domstols

utslag eller eljest på betryggande sätt bleve sörjt för att regleringen

bomme att utan kostnad för fastighetens ägare för ali framtid vidmakthållas

och skötas enligt planen. Förbindelserna insamlades genom länskommittéer

och ortsombud; för kronans egendomar samlades förbindelser genom domänstyrelsen,

och från vattenfallsstyrelsen, Uppsala universitet och vetenskapsakademien

lämnades förbindelser direkt till föreningen.

Resultatet av insamlandet av förbindelser har visat, att ett starkt intresse

för regleringens genomförande finnes hos strandägarna. De strandägare, som

ej kunnat anträffas eller i övrigt ej avlämnat förbindelse, äro relativt få och

utgöras, förutom av en del villa- och tomtägare samt ägare till gemensamma

båtplatser, av ett 80-tal egentliga jordägare samt jord- och fiskearrendatorer.

Ett 10-tal av dessa har ansett sig få övervägande skada genom regleringen

och begärt ersättning därför.

Insamlandet av förbindelser hade i huvudsak genomförts på våren 1937.

Föreningen hade därefter föreslagit Stockholms hamnstyrelse att underställa

vattendomstolen ansökan örn Mälarens reglering i huvudsaklig överensstäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

melse med den förut uppgjorda planen, i vilken likväl efter samråd med

chefen för jordbruksdepartementet gjorts den ändringen, att jämväl en rensning

i bottnen mellan Riksbron och Norrbro skulle ske. Tappningsplan och

övriga för ansökan hos vattendomstolen erforderliga handlingar utformades

i samarbete med hamnstyrelsen, och förteckningar iordningställdes läns- och

sockenvis med uppgift på dem, som lämnat förbindelse, liksom på dem, som

begärt ersättning. Ärendets framläggande inför vattendomstolen blev emellertid

uppskjutet på grund av vissa utredningar av Stockholms vattenledningsverk,

som i yttrande den 30 mars 1938 uttalade farhågor att regleringsförslaget

skulle medföra så stora fördelar för jordbrukarna, att intresset för

en fullständig reglering skulle försvinna; vattenledningsverket hade funnit,

att det till förhindrande av saltvatteninströmning till stadens vattenledningsintag

i Mälaren framdeles kunde bli nödvändigt att avstänga även Stallkanalen

vid uppsjö, och önskade därför rätt för staden att anlägga damm i

Stallkanalen. Stadens industriverksstyrelse godkände den 17 juni 1938 ett

av föreningen framlagt förslag, enligt vilket staden skulle till vattendomstolen

inlämna, förutom det föreliggande regleringsförslaget, även ett förslag till en

andra etapp, avseende ytterligare reglering av Mälaren till en omfattning motsvarande

Mälarkommissionens förslag av år 1925; denna andra etapp —

vid vilken skulle tillkomma en dammbyggnad i Stallkanalen och vissa rensningar

— skulle komma till stånd först vid en senare, för staden lämplig

tidpunkt samt i den ordning och inom den tidrymd, som av vattendomstolen

kunde bestämmas. Sedan hamnstyrelsen verkställt en ny, omfattande utredning,

avgiven den 8 februari 1939, fördes mellan föreningen och stadens representanter

under våren, sommaren och hösten 1939 förhandlingar, utmynnande

i definitiva förslag till tekniska anordningar och tappningsbestämmelser

m. m. Därvid utarbetades tappningsbestämmelser för den andra etappen

och omarbetades tappningsbestämmelserna för den första etappen, så att

denna i fråga örn regleringsresultatet fördes tillbaka till det, som angivits i

1936 års plan; vissa inskränkningar gjordes i tappningen genom Mälarens

utlopp i Stockholm, vilka dock kompenserades av en rensning, omfattande

cirka 2,300 m3, som skulle utföras i bottnen av Norrströms norra gren mittför

»puckeln» mellan Riksbron och Norrbro. Härefter inlämnade hamnstyrelsen

i december 1939 till österbygdens vattendomstol ansökan örn reglering

av Mälaren; därigenom hade det i strandägarnas förbindelser utsatta

villkoret om tiden för ansökans ingivande uppfyllts.

Reträffande innebörden av regleringsförslaget må nämnas

följande.

Det hade tidigare utretts, att den minsta kostnaden skulle uppstå, om företaget

formellt genomfördes enligt vattenlagens 5 kap. såsom ett farledsmål,

och hamnstyrelsens ansökan avsåg därför tillstånd för staden att till förbättrande

av förhållandena och vattenhushållningen i farlederna genom staden

mellan Mälaren och Saltsjön reglera avrinningen av Mälaren samt utföra

därför erforderliga dammar och rensningar i Norrström. Regleringen

skulle verkställas i två etapper, den första avseende en partiell och den andra

en fullständig reglering av vattenavrinningen. Med den partiella regleringen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

7

vöre avsett att ernå, att högsta vattenståndet hålles omkring 4.90 meter och

i intet fall finge överstiga 4.95 meter samt i övrigt sänktes minst i huvudsaklig

överensstämmelse med 1936 års plan, att normallågvattenståndet i allmänhet

hålles vid omkring 4.10 meter samt att lägsta vattenståndet i allmänhet

icke skulle understiga 4.0 meter; för vinnande av detta resultat skulle

en dammanläggning anordnas vid Riksbron och vissa rensningar företagas i

Norrström. Med den fullständiga regleringen avsåges att hindra högvattnet

att stiga över 4.70 meter — medan i övrigt samma normallågvattenstånd och

lägsta vattenstånd skulle hållas som vid den partiella regleringen — ävensom

att helt hindra uppström; för detta ändamål skulle en damm uppföras

över Stallkanalen på en plats omkring 30 meter väster om den västra bron

över kanalen, varjämte vissa rensningar skulle företagas i denna.

Enligt tappningsbestämmelserna för den första etappen skulle vattnet vid

vårflöden i första hand framsläppas genom Norrströms grenar, avtappningskanalen

vid Karl Johans torg och kulverten vid Skanstull. Därnäst skulle

tillgripas tappning genom den nya Karl Johansslussen de år, då man på

grund av stort vattenvärde av snömagasin och nederbörd väntade kraftigare

vårflöde, varvid tappning — ned till vattenståndet 4.20 meter — skulle påbörjas

tidigare, ju större detta vatten värde vore; i vart fall skulle tappning

ske genom Karl Johansslussen, då vattenståndet stigit till 4.65 meter. Hammarby-

och Södertäljeslussarna skulle öppnas för tappning, då vattenståndet

stigit till 4.80 meter, dock med rätt för dem, som handhade skötseln av

slussarna, att så begränsa tappningen, att sjöfarten i Hammarbyleden och

Hammarbyhamnarna samt i Södertälje kanal ej i större omfattning försvårades.

Dammen i Riksbron skulle hållas stängd vid vattenstånd under

4.10 meter och vid uppsjö. Dammluckan skulle emellertid få hållas något

under vattenytan för åstadkommande av en vattenridå, som dolde luckan,

och därjämte skulle Stockholms stad äga rätt att framsläppa vissa vattenkvantiteter

för spolning i Stockholms hamn.

Vid ärendets handläggning har vattendomstolen hållit sammanträden i

Stockholm, Västerås, Eskilstuna, Strängnäs och Södertälje, i samband varmed

åtskilliga syner företagits. Härunder har det allmänna företrätts av

kammarkollegium och Stockholms stad av hamnstyrelsen, medan Mälarregleringsföreningen

representerat strandägarna och övriga intressenter. I enlighet

med 1936 års riksdagsbeslut har Kungl. Majit medgivit, att någon gottgörelse

för intrång å kronan tillhörig egendom till följd av regleringsanordningarna

i Norrström icke skall av kronan fordras. Sedan vattendomstolen

jämlikt föreskrift i bl. a. 5 kap. 3 och 7 §§ vattenlagen underställt frågan om

regleringen Kungl. Majits prövning, har Kungl. Majit den 13 december 1940

tillåtit företaget samt föreskrivit bl. a., att statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt skall utöva tillsyn av företagets skötsel. Tillika har Kungl. Majit förordnat,

alt vattenfallsstyrelsen såsom förvaltare av den staten tillhöriga Södertälje

kanal skulle .ställa sig till efterrättelse de för företaget gällande

tappningsbestämmelserna, i vad rörde slussen i kanalen.

I utslag den 13 januari 1941 har vattendomstolen med stöd av Kungl.

Maj :ts omförmälda beslut lämnat Stockholms stad tillstånd att under villkor

och enligt föreskrifter, som i utslaget närmare angivits, lill förmån för farlederna

genom Stockholms stad mellan Mälaren och Saltsjön verkställa reglering

av vattnets avrinning ur Mälaren och därvid för de håda etapperna fast
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ställt tappningsbestämmelser i överensstämmelse med ingivna förslag. Angående

innebörden i övrigt av vattendomstolens utslag må nämnas

följande.

Genom hydrografiska anstaltens försorg skall å lämpliga ställen anordnas

omkring 15 observationsplatser för uppmätning av snömagasin och nederbördsmängder

i den omfattning, som erfordras för företagets skötsel i enlighet

med tappningsbestämmelserna. Örn det skulle visa sig, att nu meddelade

tappningsbestämmelser för den partiella och fullständiga regleringen ej skulle

giva till resultat de vattenståndsförhållanden i Mälaren, som staden förklarat

vara avsikten att ernå, äger part att hos vattendomstolen påkalla erforderliga

ändringar av tappningsbestämmelserna.

Regleringen av vattenavrinningen enligt den första etappen skall hava påbörjats

före den 1 januari 1943, och arbeten för den fullständiga regleringen

skola vara fullbordade inom 10 år från utslagets dag.

I fråga om framställda skadeståndsyrkanden har staden förpliktats att utgiva

dels av riksgäldskontoret yrkad ersättning med 120 kronor för skada,

som beräknats uppkomma å riksdagshuset, dels såsom ersättning för menlig

inverkan på gäddfisket i Mälaren ett belopp av 20,000 kronor, att inbetalas

till statskontoret för att ställas till lantbruksstyrelsens förfogande och

att användas till åtgärder för tryggande av gäddfiskets bestånd, dels till en

vattenverksägare gottgörelse för viss minskning av tillgänglig, men icke utnyttjad

fallhöjd i hans vattenfall med 3,000 kronor, dels i ersättning för markskada

till 6 angivna fastigheter tillhopa 2,365 kronor. Vidare har staden förpliktats

att i ersättning för rättegångskostnader utgiva tillhopa 370 kronor.

Vattendomstolens utslag har vunnit laga kraft.

I sin skrivelse har Mälarregleringsföreningen framhållit, att det för närvarande

endast är fråga om den partiella regleringen. De arbeten, som enligt

denna skulle utföras, bestå i huvudsak av dels inbyggande i Riksbron av

en dammlucka av järn, driven elektriskt av maskinerier i de kamrar i Riksbrons

valv, som iordningställts vid brons byggande, dels utförande av en

tröskel för denna lucka, dels ock verkställande av en mindre rensning i Norrström

mellan Riksbron och Norrbro.

Med ledning av anbud till Stockholms hamnstyrelse å den rörliga luckan

under Riksbron med därtill hörande maskinerier lia kostnaderna

för den partiella regleringen beräknats uppgå till sammanlagt

874,330 kronor enligt följande specifikation, vilken upprättats av liamnförvaltningen

och föreningens sekreterare i samråd med representanter för

vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Byggnadskostnader för dammanläggning och

rensningar i Norrström:

Provisorisk avstängningsanordning ovan
-

för Riksbron .................... kronor 8,000

Upprensnings- och muddringsarbeten » 30,500

Tröskel .......................... » 112,300

Botten- och släntbeklädnader........ » 35,200

Rörliga dammen:

lucka enligt preliminärt anbud .... » 164,500

maskineri enligt preliminärt anbud. . » 130,360

stadens egna arbeten ............ » 35,000

diverse och oförutsedda utgifter .. » 32,940

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

9

Administration, arbetsledning och allmänna

omkostnader.............. kronor 50,000

Kostnader vid Riksbrons byggande .. » 36,000

Rensningar mellan Riksbron och Norrbro,

skydd av »puckeln» i Norrström

samt säkerhetsanordning för sjöfarten

............................ » 36,000 kronor 670,800

Kapitaliserade drift-, underhålls- och förnyelsekostnader

(5 °/o):

Driftkostnader (per år 750 kronor) . . kronor 15,000

Underhållskostnader (per år 2,735 kronor)

............................ » 54,700

Förnyelsekostnader ................ »_36,975

Av vattendomstolen utdömda belopp till åtgärder för motverkande

av skada å fisket och övriga skadeersättningar

............................................

Kapitaliserade kostnader för de prognoser samt den kontroll

av regleringens handhavande, som skola utföras

av statens meleorologisk-hydrografiska anstalt ........

106,675

25,855

21,000

Summa kronor 824,330

Härtill kommer det belopp om 50,000 kronor, varav hälften

redan anvisats av statsmedel och hälften av Stockholms

stadsfullmäktige till förberedande åtgärder för

Mälarens reglering.................................. kronor 50,000

Summa kronor 874,330.

Föreningen har meddelat, att hamnstyrelsen infordrat nya anbud på luckmaskinerier,

vilket syntes komma att resultera i en icke oväsentlig sänkning

av kostnaderna, samt att föreningen komme att fortsätta sitt samarbete

med hamnstyrelsen för att om möjligt åstadkomma en lägre kostnad.

Rörande sättet för kostnadernas bestridande har Mälarregleringsföreningen

upprättat ett skrivelsen bifogat förslag till avtal mellan

staten och Stockholms stad. Berörda avtalsförslag torde såsom bilaga få

biläggas statsrådsprotokollet i detta ärende. Enligt avtalsförslaget skulle staten

förbinda sig att såsom bidrag till kostnaderna för regleringens första

etapp till staden utbetala hälften av de verkliga kostnaderna för densamma,

däri inberäknade bland annat kostnader för lucka med spel enligt inkomna

anbud samt de efter 5 procent kapitaliserade kostnaderna för drift, underhåll

och förnyelse av dammanläggningen ävensom för den av hydrografiska

byrån utövade tillsynen, dock högst 437,165 kronor. Då nämnda

belopp innefattar redan anvisade 25,000 kronor, skulle statens återstående

bidrag sålunda utgöra högst 412,165 kronor. Då emellertid statens bidrag ej

betingades endast av dess eget intresse utan jämväl av hänsyn till de övriga

intressen utanför Stockholm, som berördes av regleringen, skulle de frivilliga

bidrag, som kunde komma att lämnas av andra intressenter, till hela beloppet

utgöra bidrag till fullgörande av statens betalningsskyldighet.

Föreningen har meddelat, att av omförmälda för vissa förberedande åt
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 207-

gärder anvisade belopp av 50,000 kronor hittills använts 43,243 kronor

samt att återstoden beräknades åtgå till ännu ej betalda räkningar m. m.

I fråga om storleken av de frivilliga bidragen bär Mälarregleringsföreningen

i sin skrivelse meddelat följande.

Föreningen har funnit, att frivilliga bidrag vore att påräkna endast från

Mälarstäderna, då jordägarna enligt de av dem avgivna förbindelserna befriats

från att vidkännas några kostnader i samband med regleringen och

de industriföretag, som skulle erhålla mera avsevärd båtnad av företaget, i

allmänhet vore belägna invid städerna; i sistnämnda fall borde hänsyn till

båtnaden tagas vid bedömandet av Mälarstädernas frivilliga bidrag.

Beträffande Mälarstäderna har föreningen gjort en beräkning av den

båtnad, som respektive stad skulle erhålla genom regleringen, vilken beräkning

baserats på de utredningar, som i detta avseende utförts av Mälarkommissionen

år 1925. Föreningen har föreslagit, att bidrag skulle beviljas med

ett belopp, motsvarande hälften av den beräknade båtnaden, sedan båtnadsberäkningen

justerats med hänsyn till sådana ändringar i förhållandena,

som inträffat efter år 1925. I överensstämmelse härmed lia städerna beslutat

lämna bidrag till företaget med sammanlagt 80,430 kronor, nämligen

Arboga

Enköping

Kungsör . .

Köping

Mariefred

Strängnäs

Sundbyberg

Västerås . .

Uppsala . .

kronor 6,500

» 5,930

» 1,000

» 12,000

» 1,000

» 3,000

» 1,000

» 35,000

» 15,000.

Med hänsyn till Mälarstädernas bidrag skulle erforderligt anslag för ändamålet

kunna begränsas till 331,735 kronor.

Med hänvisning till innehållet i skrivelsen med därvid fogade handlingar

har Mälarregleringsföreningen hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att dels till genomförandet av Mälarens reglering bevilja ett anslag

av högst 331,735 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att med Stockholms

stad sluta avtal i huvudsaklig överensstämmelse med det genom föreningens

försorg upprättade avtalsförslaget. Föreningen har därvid anfört

att, då strandägarnas förbindelser och Mälarstädernas utfästelser avgivits

under förutsättning att Mälarens reglering blivit genomförd före den 1 januari

1943, arbetena måste bedrivas sålunda, att huvuddelen av regleringsdammen

under Riksbron utfördes under 1941 och insättandet av rörlig

dammlucka med maskinerier samt rensning i Norrströms botten mellan

Riksbron och Norrbro utfördes under 1942. Då anbud på utförande av

dammlucka med maskinerier ej kunde hållas öppet under särskilt lång tid

under nu rådande förhållanden med risk för ändringar i särskilt materialkostnader,

hade anbuden på dessa delar gjorts bindande till den 5 maj

1941; för att regleringen skulle kunna bliva genomförd inom föreskriven

tid och grunderna för kostnadsberäkningen ej skulle ändras, vore därför

synnerligen önskvärt, att riksdagens beslut i ärendet fattades före nämnda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207-

11

datum. Stockholms hamnstyrelse hade till Stockholms stadsfullmäktige gjort

en motsvarande framställning örn anslag till Mälarens reglering och godkännande

av det framlagda avtalsförslaget.

I ärendet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, samt vattenfallsstyrelsen. Myndigheterna ha

tillstyrkt, att det upprättade avtalsförslaget godkännes för statens räkning

samt att statsbidrag till regleringsföretaget beviljas i enlighet med Mälarregleringsföreningens

förslag. Statskontoret har dock påyrkat, att vissa detaljändringar

göras i avtalsförslaget samt att anslag för ändamålet anvisas

utan avdrag för det belopp, vilket vissa Mälarstäder frivilligt utfäst sig utbetala

såsom bidrag till regleringens genomförande. Ämbetsverket har härom

anfört i huvudsak följande.

Vidkommande detaljbestämmelsema i avtalsförslaget har statskontoret

funnit anledning till viss erinran beträffande §§ 3 och 5.

Enligt § 3 skall kronans bidrag till kostnaderna för första etappen utbetalas

lill Stockholms stad på stadens framställning, allt eftersom arbetena

enligt kontroll av kronans i § 6 omförmälda ombud fortskrida, dock att utbetalning

icke skall ske i mindre poster än 20,000 kronor och att slutbetalning

skall verkställas först sedan arbetena avsynats av nämnda ombud och

därtill av vattendomstolen förordnad sakkunnig. Statskontoret vill framhålla,

att paragrafens ordalydelse synes kunna giva stöd för den tolkningen, att

staden, allt eftersom regleringsarbetena utföras, skulle vara berättigad att

utfå statsbidrag motsvarande hela kostnaden för arbetena, så att alltså stadens

skyldighet att slutgiltigt svara för företagets utgifter skulle inträda först

efter det att staten betalat sin hälft av kostnaderna. En sådan ordning för

statsbidragets utanordnande måste emellertid enligt statskontorets mening

ur statens synpunkt framstå såsom mindre tillfredsställande, allrahelst som

i § 5 förutsatts, att företaget under vissa omständigheter skulle kunna lämnas

ofullbordat. Enligt vad som under hand upplysts av föreningens ordförande

är det ej heller åsyftat, att statens bidragsplikt skulle fullgöras före

stadens. Avsikten har i stället varit, att statsbidrag vid varje tillfälle skulle

utbetalas allenast med belopp, som motsvarade hälften av vid tillfället utfört

arbete. På grund av det anförda vill statskontoret ifrågasätta, huruvida icke

paragrafen — med vissa förtydliganden jämväl på andra punkter — borde

erhålla förslagsvis följande formulering:

»Kronans bidrag till kostnaderna för första etappen skall utbetalas till

staden på dess framställning, allt eftersom arbetena enligt kontroll av Kronans

i § 6 omförmälda ombud fortskrida. Utbetalning skall vid varje tillfälle

i enlighet med bestämmelserna i § 2 ske med belopp, som motsvarar

hälften av kostnaderna för det utförda arbetet, dock att staden icke äger att

rekvirera bidrag i mindre poster än 20,000 kronor. Slutbetalning, däri inräknad

kronans andel i de kapitaliserade kostnaderna för drift, underhåll

och förnyelse av dammanläggningen ävensom för den av hydrografiska byrån

utövade tillsynen, skall verkställas först sedan arbetena av nämnda ombud

och därtill av vattendomstolen förordnad sakkunnig avsynats och godkänts.

»

I § 5 föreskrives, att. därest lill följd av krig eller svår ekonomisk kris

regleringsarbetenas färdigställande skulle hindras, överläggningar mellan

kronan och staden skola upptagas örn regleringsföretagets avveckling, respektive

fortsättande, samt att, om arbetenas färdigställande inom föreskri
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Före
draganden.

ven tid skulle försenas på grund av omständigheter, varöver staden ej äger

rådighet, överläggningar likaledes skola upptagas angående de åtgärder, som av

läget kunna betingas. Paragrafens innehåll giver emellertid icke någon ledning

för bedömandet av spörsmålet, på vad sätt vid bristande överensstämmelse

mellan statens och stadens önskemål beträffande företaget den mellan parterna

uppkomna tvisten skall lösas. Statskontoret, som anser, att bestämmelse

i sådant avseende bör meddelas, får för sin del förorda, att avgörandet av

eventuella tvistefrågor hänskjutes till Kungl. Maj:t och att fördenskull åt

paragrafen gives förslagsvis följande avfattning:

»Skulle till följd av krig eller svår ekonomisk kris regleringsarbetenas färdigställande

inom överenskommen tid hindras, skola vid sådan force majeure

mellan Kronan och staden överläggningar upptagas om regleringsföretagets

avveckling, respektive fortsättande. Det tillkommer Kungl. Majit att avgöra,

huruvida företaget skall avbrytas eller slutföras.

Skulle eljest arbetenas färdigställande inom föreskriven tid försenas på

grund av omständigheter, varöver staden ej råder, må staden likaledes hos

Kungl. Majit hemställa om besked rörande de åtgärder, som av läget kunna

betingas.»

Vad härefter gäller föreningens beräkning av anslagsbehovet, vill statskontoret

meddela, att ämbetsverket under hand inhämtat, att förut omförmälda

städer, vilka beslutat bidraga till kostnaderna med tillhopa 80,430 kronor,

visserligen, med undantag av Sundbyberg, utfärdat skriftliga förbindelser

å bidragen, att emellertid förbindelserna i allmänhet icke innehålla bestämmelse

örn förfallotid, samt att städerna torde hava förutsatt, att förbindelserna

skulle infrias först efter det att regleringen slutförts. Med hänsyn härtill

synes icke böra från statens sida påfordras, att sagda städer skulle inbetala

sina bidrag förrän efter företagets fullbordan. Enligt förenämnda avtalsförslag

skulle emellertid staten i förhållande till Stockhoms stad vara piktig att

utanordna bidrag efter hand som arbetena fortskrida. Då staten alltså kan

bliva nödsakad att förskottera omförmälda belopp å 80,430 kronor, vill statskontoret

ifrågasätta, huruvida icke anslaget borde bestämmas till (331,735 +

80.430=) 412.165 kronor. Ämbetsverket vill vidare föreslå, att den myndighet,

till vars disposition anslaget kommer att ställas, anbefalles att i sinom

tid indriva kronans fordran på ifrågavarande städer, att av städerna inbetalade

bidragsbelopp tagas till uppbörd å anslaget, samt att, därest vid utgången

av det budgetår, under vilket utgifter å anslaget senast må avföras,

bidrag utestår oguldet, anslag för ändamålet uppföres å riksstaten med formellt

belopp.

Såsom inledningsvis antytts har behovet av en begränsning av Mälarens

högvattenstånd gjort sig gällande sedan mycket lång tid tillbaka. Av de sedan

år 1774 med vissa kortare avbrott föreliggande vattenståndsobservationerna

framgår, att högre flöden förekommit med en viss regelbundenhet.

I den mån odlingen skridit framåt, bebyggelsen av Mälarens stränder blivit

tätare och samfärdseln utvecklats, lia olägenheterna icke blott av de exceptionella

högvattenstånden utan även av vattenståndens växlingar överhuvud

taget blivit alltmera framträdande. Det gäller numera icke blott att skapa

skydd mot översvämningar utan även att åstadkomma en lämplig tappning

och att begränsa lågvattenståndet, alltså åstadkomma en verklig reglering.

Från att lia varit nästan uteslutande ett jordbruksintresse har frågan alltmera

blivit av ingripande betydelse även för städerna, särskilt Stockholm,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

13

för industrien och för kommunikationerna. Denna utvecklingstendens har

blivit så framträdande, att statsmakterna år 1936 ansett sig böra i princip

besluta, att, om staten framdeles skulle finna sig böra lämna sin medverkan

till en reglering av Mälaren, de av företaget berörda markägarna med undantag

av Stockholms stad skulle befrias från andra kostnader för företaget

än sådana som de ville frivilligt åtaga sig.. Till frågan om statens deltagande i

ett blivande regleringsföretag togs emellertid icke slutlig ställning i nämnda

sammanhang.

Det nu förliggande förslaget till en reglering av Mälaren, vilket utarbetats

av Mälarregleringsföreningen i samråd med Stockholms stad, innebär i

det av vattendomstolen godkända skicket, att en reglering skall ske i två

etapper, av vilka den första skall avse en partiell och den andra en fullständig

reglering av vattenavrinningen. För verkställande av den partiella

regleringen har Stockholms stad av vattendomstolen berättigats att uppföra

damm över Norrströms norra gren under Riksbron samt utföra vissa rensningar

i denna gren mellan Riksbron och Norrbro; regleringen av vattenavrinningen

enligt de för den partiella regleringen fastställda tappningsbestämmelserna

skall ha påbörjats före den 1 januari 1943. För verkställande av

den fullständiga regleringen har staden berättigats att uppföra damm över

Stallkanalen på en plats omkring 30 meter väster örn den västra bron över

kanalen samt att utföra vissa rensningar i kanalen; dessa arbeten skola

vara fullbordade före den 13 januari 1951. Angivna plan för Mälarens reglering

har synts vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lämplig, och jag har för min del ingen erinran mot densamma.

Kostnaderna för genomförandet av den partiella regleringen, om vilken nu

är fråga, ha beräknats till 824,330 kronor, örn ett redan anvisat belopp av

50,000 kronor ej medräknas. Enligt det upprättade förslaget till avtal mellan

staten och Stockholms stad skulle nämnda kostnad bestridas till lika

delar av staten och staden, för vilket ändamål staten skulle lämna ett statsbidrag

av 412,165 kronor; de frivilliga bidrag till regleringen å tillhopa

80,430 kronor, vartill vissa Mälarstäder förbundit sig, skulle emellertid användas

till nedbringande av statens utgifter för ändamålet. Med utgångspunkt

härifrån bär Mälarregleringsföreningen hemställt, att ett anslag av

(412,165 — 80,430=) 331,735 kronor måtte anvisas för ändamålet samt att

det upprättade avtalsförslaget måtte godkännas av statsmakterna. Stockholms

stadsfullmäktige lia vid sammanträde den 21 april 1941 beslutat för

sin del godkänna avtalsförslaget samt beviljat Stockholms hamnstyrelse ett

anslag av 248,400 kronor, motsvarande angivna belopp av 412,165 kronor

minskat med dels 36,000 kronor för redan havda kostnader för Riksbrons

utnyttjande för ändamålet, dels ock 127,675 kronor, utgörande beräknat kapitalvärde

av framtida kostnader.

I huvudsak synas mig de framställda förslagen vara av beskaffenhet att

kunna godtagas av staten. Jag vill därför hemställa, att Kungl. Majit måtte

förelägga riksdagen förslag i ämnet. Beträffande kostnaderna för regleringen

förutsätter jag emellertid, alt Mälarregleringsföreningen, på sätt föreningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

själv framhållit, fortsätter sitt samarbete med Stockholms stads hamnstyrelse

för att örn möjligt åstadkomma en lägre kostnad; jämväl med vederbörande

statliga fackmyndighet torde samarbete böra ske i angivna syfte. Såsom

statskontoret anfört böra vidare vissa detaljändringar ske i det upprättade

avtalsförslaget; därest riksdagen ej har någon erinran däremot, torde Kungl.

Majit få besluta i vad mån dylika jämkningar böra ske. Vad slutligen gäller

själva anslagsfrågan, är jag ense med statskontoret därom, att anslag för

ändamålet med hänsyn till föreliggande omständigheter bör upptagas med

bruttobeloppet av statsbidraget, varefter till statsverket inflytande frivilliga

bidrag från Mälarstäderna böra bokföras såsom uppbörd å anslaget. Anslaget

torde böra uppföras med ett avrundat belopp av 412,200 kronor samt erhålla

reservationsanslags natur.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att med Stockholms stad

träffa avtal angående åtgärder för Mälarens reglering i huvudsaklig

överensstämmelse med vid statsrådsprotokollet i

detta ärende fogat förslag till avtal;

dels ock till Grundförbättringar: Bidrag till Mälarens reglering

för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten under nionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 412,200.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

15

Bilaga.

Förslag till avtal.

Mellan Kungl. Maj:t och Kronan, nedan kallad Kronan, å ena, samt Stockholms

stad, nedan kallad staden, å andra sidan, har träffats följande avtal

i anledning av det genom österbygdens vattendomstols utslag den 13 januari

1941 Stockholms stad lämnade tillståndet att verkställa reglering av vattnets

avrinning ur Mälaren.

§ 1.

Staden åtager sig:

att före den 1 januari 1943 utföra de för regleringens första etapp erforderliga

arbetena och anläggningarna i enlighet med vattendomstolens utslag,

utbetala såväl kostnaderna för förfarandet och utredningen vid vattendomstolen

som utdömda ersättningar samt överhuvud genomföra regleringen

i denna etapp ävensom att därefter för all framtid underhålla och förnya

dessa anläggningar och ombesörja själva vattenavtappningen, samt

att vid framtida ombyggnad av Norrbro eller dess grundmurar iakttaga,

att detta arbete ordnas på sådant sätt, att i samband därmed eller senare

kunna verkställas de rensningar i brosektionen och Norrströms norra gren i

övrigt, som kunna komma att erfordras för genomförandet av en fullständig

reglering i överensstämmelse med av domstolen fastställda tappningsbestämmelser

för den andra etappen av regleringen.

§ 2.

Kronan, som redan genom beslut den 30 april 1936 anvisat 25,000 kronor

till förberedande åtgärder för Mälarens reglering, förbinder sig att såsom bidrag

till kostnaderna för regleringens första etapp till staden utbetala hälften

av de verkliga utgifterna härför, däri inberäknade bland annat kostnader

för lucka med spel enligt inkomna anbud samt de efter 5 procent kapitaliserade

kostnaderna för drift, underhåll och förnyelse av dammanläggningen

ävensom för den av hydrografiska byrån utövade tillsynen, dock

högst 437,165 kronor, varav redan utbetalats ovannämnda 25,000 kronor.

Örn, efter infordrande av förnyade anbud å luckan med spel, ett lägre pris

än det hittillsvarande erhålles, må ej den härigenom uppkomna besparingen

vid beräkning av Kronans bidrag användas till täckning av eventuell ökning

av kostnaderna för de övriga arbetena.

Staden, som jämväl, genom beslut den 16 mars 1936, redan anslagit 25,000

kronor till förberedande åtgärder för Mälarens reglering, åtager sig att betala

återstoden av de verkliga kostnaderna för regleringens första etapp, varav

sistnämnda 25,000 kronor redan utbetalats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

§ 3.

Kronans bidrag till kostnaderna för första etappen skall utbetalas till staden

på dess framställning, allt eftersom arbetena enligt kontroll av Kronans

i § 6 omförmälda ombud fortskrida, dock att utbetalning icke skall ske i

mindre poster än 20,000 kronor och att slutbetalning verkställes, först sedan

arbetena avsynats av nämnda ombud och därtill av vattendomstolen förordnad

sakkunnig.

§ 4.

Då Kronans bidrag betingas ej endast av Kronans eget intresse utan jämväl

av hänsyn till de övriga intressen utanför Stockholm, som beröras av

regleringen, skola de frivilliga bidrag härtill, som kunna komma att lämnas

av andra intressenter, till hela beloppet utgöra bidrag till fullgörande av

Kronans betalningsskyldighet enligt ovan.

§ 5.

Skulle till följd av krig eller svår ekonomisk kris regleringsarbetenas färdigställande

hindras, skola vid sådan force majeure mellan Kronan och staden

överläggningar upptagas om regleringsföretagets avveckling respektive

fortsättande.

Skulle arbetenas färdigställande inom föreskriven tid försenas på grund

av omständigheter, varöver staden ej äger rådighet, skola likaledes överläggningar

upptagas mellan Kronan och staden angående de åtgärder, som av

läget kunna betingas.

§ 6.

Staden förbinder sig att lämna det ombud, åt vilket Kronan uppdrager att

granska de verkliga kostnaderna för regleringens genomförande, fritt tillträde

till arbetsplatsen samt medgiva honom rätt att taga del av stadens räkenskaper

över regleringsarbetet.

417687. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statlig lånefond för byggande av skogsvägar s. 2 i texten
  2. JoU 1941:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Mälarens reglering m. m. s. 1 i texten