Sök i Ratio Lex

Angående ordnande av jamiljepensionsväsendet för präster m. m

1941-02-15 · 233 sidor, varav 231 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 231 av 233 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:219, Angående ordnande av jamiljepensionsväsendet för präster m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ordnande av

jamiljepensionsväsendet för präster m. m.; given

Stockholms slott den 2 maj 194-1.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

att med bifall i övrigt till de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt,

godkänna härvid fogat förslag till reglemente angående familjepension

för efterlevande till präster (familjepensionsreglemente för prästerskapet)

samt

antaga härvid jämväl fogade förslag till

1) lag örn ändrad lydelse av 3 § lagen den 17 december 1926 (nr 526)

örn vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens

upphörande m. m.,

2) lag om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 (nr 400) och

3) förordning angående ändring i förordningen den 27 november 1936

(nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande jämte nya

grunder för dispositionen av därtill avsedda medel.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 219.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1219.

Förslag

till

Reglemente

angående familjepension för efterlevande till präster

(familj epensionsreglemente för prästerskapet).

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Detta reglemente äger med de inskränkningar, som nedan i 3 och 4

mom. angivas, tillämpning

dels å innehavare av biskopsbefattning i rikets stift,

dels å följande till svenska kyrkan hörande ordinarie präster:

a) innehavare av kyrkoherde- eller komministersbefattning, som i prästlöneregleringslagen

avses,

b) amiralitetspastorn och amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling,

kyrkoherden — tillika amiralitetspastor — i Skeppsholms

församling och kyrkoherden — tillika garnisonspastor — i Karlsborgs församling

samt

c) innehavare av pastorsbefattning i svensk församling i utlandet, för

vilken kyrkoordning blivit av Kungl. Majit fastställd,

dels ock å följande till svenska kyrkan hörande extra ordinarie präster:

d) innehavare av kyrkoadjunktsbefattning,

e) extra amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling och

garnisonspastorn i Boden,

f) till stifts- eller kontraktsadjunkt förordnad och såsom sådan tjänstgörande

präst samt

g) annan — såsom ämbetsbiträde eller såsom vikarie vid ordinarie befattning,

som ovan avses, eller såsom vikarie för under d) eller e) angiven

extra ordinarie befattningshavare — anställd och tjänstgörande adjunkt.

Extra ordinarie präst i anställning, som under f) eller g) avses, skall i

familjepensionshänseende anses fortfarande innehava sin ifrågavarande

anställning

såväl under tid, för vilken han med befrielse från förordnande i anställningen

i följd av sjukdom eller för fullgörande av militär tjänstgöring åtnjuter

för dylikt fall i särskild ordning bestämt arvode såsom präst,

som ock vid sådant avbrott i anställningen under längst tre månader i

följd, varunder han på grund av för honom i vederbörlig ordning meddelat

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 219.

förordnande såsom vikarie uppehåller prästerlig tjänst, med vilken icke är

förenad pensionsrätt enligt detta reglemente.

2. Med befattning förstås här nedan, där ej annat framgår, jämväl anställning,

som i 1 mom. sägs.

3. För i 1 mom. g) avsedd extra ordinarie präst vinner reglementet tilllämpning

först sedan denne fullgjort där angiven adjunktstjänstgöring

under två år eller han dessförinnan innehaft befattning, som i samma, moment

d), e) eller f) sägs.

4. Innehar präst jämte befattning, som i 1 mom. avses, annan tjänst,

med vilken för honom följer familjepensionsrätt enligt allmänna familjepensionsreglementet

eller enligt eljest för av staten anordnad familjepensionering

gällande bestämmelser, och äger han för familjepensioneringen vid

denna senare tjänst räkna sig tillgodo tjänstår för sin i detta reglemente

avsedda prästerliga tjänstgöring, skall för tid, varunder sådan förening av

tjänster äger rum, reglementet icke å befattningshavaren äga tillämpning.

5. Vad nedan sägs om befattningshavare gäller, där ej annat framgår, i

tillämpliga delar jämväl med avseende å den, som medan reglementet varit

å honom tillämpligt avgått från befattning, som i 1 mom. avses,

dock att i fråga örn befattningshavare, som avgår från sin befattning utan

att erhålla emeritilön, reglementet för sådan förutvarande befattningshavare

får fortsatt giltighet endast under förutsättning, att denne vid tiden för

sin avgång från befattningen ägt räkna minst fem tjänstår enligt bestämmelserna

i 10 §.

2 §.

Innehar befattningshavare, å vilken reglementet äger tillämpning, mer

än en i 1 § 1 mom. avsedd befattning, skall han i familjepensionshänseende

anses vara innehavare av endast en av de särskilda befattningarna och därvid,

om för honom i dessa befattningar jämlikt bestämmelserna i 5—7 §§

skulle gälla olika höga familjepensionsunderlag, av den, vilken för honom

medför det högsta familjepensionsunderlaget, och eljest av den, han först

tillträtt.

Erhåller förutvarande befattningshavare, för vilken reglementet jämlikt

1 § 5 mom. förblivit gällande, ånyo befattning, som i 1 § 1 mom. avses,

skall i familjepensionshänseende å honom tillämpas allenast vad enligt reglementet

gäller för innehavare av denna senare befattning.

3 §.

Befattningshavare, å vilken detta reglemente blir tillämpligt, avstår därmed

för all framtid såväl för änka och efterlevande barn från den rätt till

n å d å r, som ock för samtliga sina dödsbodelägare från den rätt till

t j ä n s t å r, som eljest jämlikt prästerskapets privilegier och senare be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

stänrmelser må hava för dessa kvarstått. Vad här sagts i fråga om rätt

till nådår och tjänstår äger motsvarande tillämpning med avseende å den

rätt till avkomst av prästänkesäte och därav härfluten fond, som

eljest — av annan grund än donation av enskild — vid befattningshavares

tjänst må kunnat tillkomma änka efter denne.

4 §.

1. Berättigade till familjepension efter befattningshavares död äro:

änka, som ej ingått nytt äktenskap,

arvsberättigade barn, som ej uppnått 19 års ålder, samt

frånskild hustru, i fall som i 2 mom. sägs.

Pensionsrätt tillkommer ej änka eller frånskild hustru, örn äktenskapet

ingåtts efter det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år,

och ej heller adoptivbarrf, örn adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren

fyllt 50 år.

2. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin

hustru utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsammans

under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande

uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att den frånskilda hustrun skall vara

berättigad till familjepension efter befattningshavarens död. Vad nu sagts

för det fall att befattningshavare förpliktas utgiva underhållsbidrag gäller

ock, där i skillnadsmålet avtal örn sådant underhållsbidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, örn skyldighet

att utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört

eller den frånskilda hustrun trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som ovan sagts giltighet, må sådant förordnande ej

meddelas till förmån för befattningshavarens hustru i senare äktenskap.

2 kap. Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag

samt tjänstårsberäkning.

5 §.

1. I 1 § 1 mom. a) avsedd befattningshavare hänföres i familjepensionshänseende,

frånsett nedan i 3 mom. angivet fall, allt efter storleken av

honom tillkommande grundavlöning till viss lönegrupp, på sätt nedan

sägs; skolande därvid, där ej annat följer av stadgandena i 6 och 7 §§, för

befattningshavaren tillämpas följande för gruppen angivna familjepensionsunderlag

och familjepensionsavdrag:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mårds proposition Nr £19.

5

L ö

n e g r

upp

Familje-

med grundavlöning

Familj e-

n r

uppgående till

eller översti- gande

understi-

gande

pensions-

underlag

pensions- avdrag

för år

kronor

kronor

kronor

kronor

i

—

2,270

1,410

171

2

2,270

2,550

1,500

180

3

2,550

2,850

1,590

192

4

2,850

3,190

1,680

204

5

3,190

3,550

1,770

219

6

3,550

3,930

1,860

234

7

3,930

4,320

1,950

249

8

4,320

4,730

2,040

267

9

4,730

5,180

2,130

285

10

5,180

5,620

2,220

306

11

5,620

6,060

2,310

327

12

6,060

6,500

2,400

348

13

6,500

6,950

2,490

369

14

6,950

7,390

2,580

390

15

7,390

8,050

2,670

411

16

8,050

—

2,700

420

Såsom grundavlöning räknas härvid befattningshavarens kontanta årslön

(reglerad lön) tillika med ifrågakommande ålderstillägg, oavsett om

sådant intjänats.

2. För följande befattningshavare skola, frånsett i 3 mom. avsett fall och

där ej annat följer av stadgandena i 6 och 7 §§, tillämpas

a) de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag, som enligt 1

mom. gälla för här nedan för vederbörande befattningshavare angivna

lönegrupp:

för amiralitetspastorn i Karlskrona amiralitetsförsamling 15 lönegruppen

för amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling

....................... 9 »

för extra amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling

......................................... 7 »

för kyrkoherden, amiralitetspastorn, i Skeppsholms församling

............................................ 13 »

för kyrkoherden, garnisonspastor^ i Karlsborgs församling

............................................ 13 »

för garnisonspastorn i Boden....................... 2 »

för pastor i svensk församling i utlandet.............. 11 »

för kyrkoadjunkt ................................. 2 »

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mårds proposition Nr <219.

b) de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag, som för vederbörande

befattningshavare här nedan särskilt angivas:

för ärkebiskopen och övriga biskopar, biskopen i Visby stift tillika såsom

kyrkoherde i Visby församling: 3,660 kronor såsom familjepensionsunderlag

och 669 kronor såsom familjepensionsavdrag för år,

för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen, tillika pastor primanus: 3,180

kronor såsom familj epensionsunderlag och 576 kronor såsom familjepensionsavdrag

för år, samt

för extra ordinarie präst, som i 1 § 1 mom. f) eller g) avses: 1,260 kronor

såsom familj epensionsunderlag och 153 kronor såsom familjepensionsavdrag

för år.

3. I fråga örn präst, vilken i sin befattning på grund av donation av

enskild uppbär särskild förmån utöver lönen, ankommer det på Kungl.

Maj:t att bestämma, till vilken lönegrupp enligt 1 mom. befattningshavaren

skall, där ej annat följer av stadgandena i 6 och 7 §§, i familjepensionshänseende

vara att hänföra.

6 §.

1. Övergår ordinarie präst till befattning med lägre familjepensionsunderlag,

skall i familjepensionshänseende fortfarande för honom gälla vad för

honom i den förra befattningen bestämts.

2. Sänkes grundavlöningen för befattningshavare i den befattning han

innehar, så att han jämlikt bestämmelserna i 5 § 1 eller 3 mom. skulle erhålla

ett lägre familjepensionsunderlag, skall någon förändring i familjepensionshänseende

likväl icke i följd därav för honom inträda.

7 §.

För befattningshavare, som förordnas innehava extra ordinarie anställning

med högre familjepensionsunderlag än för honom eljest gällande, skall

under tiden för sådant förordnande tillämpas vad enligt reglementet gäller

för innehavare av ifrågavarande extra ordinarie anställning.

8 §.

För förutvarande befattningshavare, som i 1 § 5 mom. avses, skall, så

länge reglementet för honom i sådan hans egenskap äger fortsatt giltighet,

gälla det familjepensionsunderlag, som enligt reglementet för honom tilllämpades

vid hans avgång ur tjänst.

9 §.

Så länge befattningshavare innehar befattning, vari reglementet är å

honom tillämpligt, skall honom i befattningen tillkommande avlöning

minskas med för honom jämlikt bestämmelserna i 5—7 §§ gällande familjepensionsavdrag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

10 §.

1. Såsom tjänstår för bestämmande av familjepension må befattningshavare

tillgodoräknas den tid, för vilken han, före uppnående av den för

honom i hans senast innehavda befattning jämlikt 4 mom. här nedan gällande

pensionsåldern,

a) antingen i befattning, som i 1 § 1 mom. avses, varit underkastad detta

reglemente

b) eller, under det reglementet icke varit å honom tillämpligt,

varit underkastad andra bestämmelser rörande av staten anordnad familj

epensionering, i den mån sådan tid enligt samma bestämmelser fått

tillgodoräknas befattningshavaren såsom tjänstår,

eller varit obligatoriskt delaktig i prästerskapets änke- och pupillkassa,

eller på grund av obligatorisk delaktighet erlagt avgift till annan, av staten

för familj epensionering upprättad eller understödd pensionskassa.

Vid tjänstårsberåkningen må sådan tjänstgöring ej tagas i betraktande,

för vilken befattningshavares efterlevande beviljas familjepension jämlikt

ovan under b) avsedda bestämmelser.

Vid tjänstårsberäkning för fall, som under a) sägs, skall för ordinarie

präst och i 1 § 1 mom. d) och e) avsedd extra ordinarie präst göras avdrag

för tid, varunder befattningshavaren utöver 30 dagar örn året åtnjutit

tjänstledighet för svag hälsas vårdande eller för enskilda angelägenheter,

så ock för tid, varunder han eljest — av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag — fått avstå samtliga sina kontanta löneförmåner.

Vad här sist sagts skall i tillämpliga delar jämväl gälla med avseende å

en var annan i 1 § 1 mom. avsedd befattningshavare.

Vid beräkningen av tjänstår skall uppkommen slutsumma, därest denna

utvisar del av dag, avrundas till närmast högre hela dagantal.

2. Har befattningshavare, i andra fall än i 1 mom. sägs, i eller utom

svenska kyrkan utövat verksamhet, som finnes vara av beskaffenhet, att

tiden härför skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas honom såsom

tjänstår, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver, örn och

i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum.

3. För bestämmande av familjepension må en och samma kalendertid

tillgodoräknas befattningshavare såsom tjänstår allenast en gång, även örn

denne därunder har bestritt tjänstgöring i mer än en befattning.

4. Pensionsålder, som i detta reglemente avses, skall för biskop och annan

ordinarie präst anses inträda vid utgången av den månad, varunder

han fyller 65 år, och för extra ordinarie präst vid utgången av den månad,

varunder han fyller 60 år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition Nr 219.

3 kap. Familjepensions bestämmande.

11 §.

1. Familjepension, som tillkommer efterlevande till befattningshavare,

å vilken detta reglemente vid befattningshavarens död var tillämpligt, bestämmes

på sätt i 13 § angives i förhållande till ett för den avlidne befattningshavaren

gällande grundbelopp, familjepensionens grundbelopp. Detta

belopp fastställes enligt nedan i denna paragraf angivna grunder med

hänsyn till antalet tjänstår jämlikt 10 § och det för den avlidne jämlikt

5—8 §§ senast gällande familjepensionsunderlaget.

2. För befattningshavare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt

emeritilön, är familjepensionens grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget,

såframt befattningshavaren jämlikt 10 § tillgodoräknade

tjänstår, utökade med tid, som från dödsfallet eller från tidpunkten för

emeritilönens tillträdande må hava återstått till pensionsåldern, uppgå till

minst trettio. Uppgå befattningshavarens tjänstår, utökade på sätt här

sagts, icke till trettio, är familjepensionens grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget

minskat med 1/120 för varje full fjärdedel av år, varmed

tjänståren, sålunda utökade, understiga trettio.

Förutvarande befattningshavare, å vilken lagen örn emeritilöner för

präster vid hans avgång ur tjänst icke varit tillämplig, skall, därest han i

den ordning Kungl. Majit föreskriver prövas hava vid avgången ur tjänst

uppfyllt eljest i emeritilönelagen stadgade fordringar för erhållande av

emeritilön, vid bestämmande av familjepensionens grundbelopp anses likställd

med den, som åtnjöt emeritilön.

3. För annan befattningshavare än i 2 mom. avses är familjepensionens

grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget, såframt hans tjänstår

uppgå till minst trettio, men eljest lika med familjepensionsunderlaget

minskat med 1/120 för varje full fjärdedel av år, varmed tjänståren understiga

trettio. Utgör för sådan befattningshavare summan av tjänståren

och den från befattningshavarens avgång ur tjänst till pensionsåldern återstående

tiden mer än etthundratjugu fulla fjärdedels år, skall dock grundbeloppet

utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget, som antalet fulla

eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av nämnda summa.

4. Utgör det enligt 2 eller 3 mom. beräknade grundbeloppet icke helt

krontal, jämkas detta till närmast högre hela krontal.

12 §.

Därest extra ordinarie präst, för vilken reglementet jämlikt 1 § 5 mom.

är gällande och vilken ej åtnjuter emeritilön, avlider inom en tid av tre

månader efter upphörandet av sin sista anställning, skall, under förutsätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits ''proposition Nr 219.

ning att han ej på egen begäran eller eljest på grund av eget förvållande

entledigats från anställningen, vid bestämmande enligt 11 § av familjepensionens

grundbelopp så anses, som om han vid dödsfallet alltjämt innehade

denna sin anställning.

13 §.

1. Familjepensionen består av en fast och en rörlig del.

2. Familjepensionens fasta del motsvarar, för år räknat,

a) för änka eller frånskild hustru ensam eller för änka och frånskild

hustru tillsammans, då pensionsberättigade barn ej finnas: familjepensionens

grundbelopp;

b) för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för änka och frånskild

hustru tillsammans jämte barn: familjepensionens grundbelopp ökat

med femtio procent, örn endast ett barn finnes, och därutöver med tjugu

procent av grundbeloppet för varje ytterligare barn;

c) för ett barn, då pensionsberättigad maka ej finnes: familjepensionens

grundbelopp;

d) för två eller flera barn, då pensionsberättigad maka ej finnes: familjepensionens

grundbelopp ökat med femtio procent, örn barnen äro två,

och därutöver med tjugu procent av grundbeloppet för varje ytterligare

barn.

3. Familjepensionens rörliga del utgör samma procenttal å den fasta delen,

som under den tid pensionen avser gäller för beräknande av rörlig del

av pension enligt allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936.

4. Av familjepension för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för

änka och frånskild hustru tillsammans jämte barn äger änkan eller den

frånskilda hustrun eller båda dessa tillsammans åtnjuta så stor del, som

motsvarar åttio procent av grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig

pensionsdel, samt barnet eller barnen återstoden. Frånskild hustru, som åtnjuter

pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, må dock icke av

familjepensionen åtnjuta större del än vad som motsvarar fyrtio procent av

grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig pensionsdel. Äro änka och frånskild

hustru eller äro två eller flera barn samtidigt pensionsberättigade,

skola de dem tillkommande pensionsbeloppen delas lika dem emellan.

5. För den, vilken jämlikt bestämmelserna i detta reglemente är berättigad

till familjepension, skall det belopp, som pensionstagaren i fråga

enligt förevarande paragraf skulle ägt åtnjuta, minskas med den i beloppet

ingående rörliga pensionsdelen jämte så stor del av etthundratjugu

kronor, som den i beloppet ingående fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

a) då pensionstagare!! innehar statsanställning eller annan tjänst, varmed

är förenad tjänstepensionsrätt enligt bestämmelser rörande av staten

anordnad tjänstepensionering,

b) då pensionstagaren åtnjuter tjänstepension för dylik tjänst,

c) då pensionstagaren äger åtnjuta antingen mer än en familjepension

enligt detta reglemente eller jämte sådan jämväl familjepension enligt eljest

för av staten anordnad familjepensionering gällande bestämmelser,

d) då pensionstagaren genom donation, knuten till i detta reglemente

avsedd befattning, tillförsäkrats rätt att uppbära avkastning av prästänkesäte

eller fond, såframt icke befattningshavaren under sin livstid hos domkapitlet

anmält sig vilja för sina efterlevande avstå från rätten till denna

förmån eller pensionstagaren själv, senast inom ett år efter familjepensionens

tillträdande, hos domkapitlet för sin del frånsagt sig förmånen av

avkastningen samt denna avkomsträtt i följd härav för pensionstagaren

upphört.

Minskning av pensionstagare tillkommande pensionsbelopp, på sätt ovan

sägs, skall ock vidtagas för den, som undergår direkt ådömt frihetsstraff

eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant

straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete.

14 §.

1. Familjepensionen utgår från och med dagen näst efter den, då befattningshavare

avlidit, dock tidigast från och med dagen efter den, då

de befattningshavaren i befattningen tillförsäkrade kontanta löneförmånerna

eller honom tillkommande emeritilön frånträtts, och utgår till och

med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren

avlider, eller, därest pensionsrätten upphör av annan anledning, till och

med utgången av den månad, under vilken denna upphör.

Pension till barn, som födes efter faderns död, utgår från och med den

månad, under vilken barnet födes, dock tidigast från och med den dag,

pension till övriga efterlevande utgår eller, om sådana icke finnas, eljest

skulle hava utgått.

2. Utbetalning av pension verkställes av statskontoret månadsvis i efterskott;

statskontoret likväl obetaget att efter pensionstagares frånfälle förskottsvis

utbetala återstående pensionsbelopp.

3. Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att jämlikt 15 §

göra ansökan om pension, till annan pensionsberättigad utbetalts större belopp

än denne bort erhålla, skall därvid bero.

15 §. •

1. Fråga om rätt till familjepension efter avliden befattningshavare prövas

på därom gjord ansökan av statskontoret.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Marits proposition Nr £19.

Sökande åligger att i enlighet med de föreskrifter Kungl. Majit utfärdar

styrka sådana för statskontoret icke kända omständigheter, som böra tagas

i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2. Då familjepension beviljas, skola de pensionsberättigade erhålla

skriftligt bevis därom.

16 §.

Befattningshavare skall vid avgång ur tjänst på därom gjord framställning

erhålla skriftligt bevis över honom tillkommande rätt till familjepension

för sina efterlevande.

4 kap. Särskilda bestämmelser.

17 §.

Övergår befattningshavare, å vilken reglementet äger tillämpning, från i

1 § 1 mom. avsedd befattning till prästerlig befattning i finska eller tyska

församlingen i Stockholm eller tyska församlingen i Göteborg, må reglementet

å befattningshavaren även under sådan hans anställning äga tillämpning,

såframt hos statskontoret inom en månad från det befattningshavaren

tillträder den nya anställningen göres anmälan dels av befattningshavaren,

att han önskar fortfarande vara underkastad bestämmelserna i

detta reglemente, dels av den församling, i vars tjänst han inträder, att

församlingen förbinder sig att för den tid, befattningshavaren kvarstår i

församlingens tjänst, till statskontoret, på sätt av Kungl. Majit föreskrives,

inbetala vad befattningshavaren för så fall skall hava att vidkännas i familjepensionsavdrag.

Skall reglementet fortfarande å sådan befattningshavare

tillämpas, anses därvid som örn han alltjämt vore innehavare av den

i 1 § avsedda befattning, han senast innehaft.

18 §.

Över statskontorets beslut i fråga, som avses i detta reglemente, må

den, som med beslutet ej åtnöjes, hos Kungl. Majit anföra besvär, vilka

skola vid talans förlust hava inkommit till ecklesiastikdepartementet före

klockan 12 å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet.

19 §.

Befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser rörande sin familjepensionering.

20 §.

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen

av detta reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis ''proposition Nr 219.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 17 december 1926 (nr 526)

om vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat

1 anledning av nådårsrättens upphörande m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 17 december 1926 om vissa lönetillägg

åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

Där prästerlig befattning innehaves av präst, som icke är underkastad

familj epensionsreglemente t för prästerskapet och ej heller vid utgången av

år 1941 var delaktig i prästerskapets änke- och pupillkassas försäkringsfond,

skall för sådan befattning enligt denna lag utgående lönetillägg erläggas

till statskontoret för att tillföras kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna

för prästernas familj epensionering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

13

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 18 § ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

18 §.

Prästgård avträdes---är förenad.

Skola löneförmånerna frånträdas på grund av tjänstinnehavarens dödsfall,

äga dock dödsbodelägarna kvarsitta å prästgården till den fardag för

tillträde och avträde av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader

från det dödsfallet timat, med skyldighet för dem att under tiden

ej mindre ansvara för prästgårdens behöriga skötsel och vård än även upplåta

erforderligt utrymme i prästgården åt den, som i egenskap av vikarie

uppehåller tjänsten eller såsom ny innehavare tillträtt densamma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942; skolande dock hittills gällande

bestämmelser vinna tillämpning beträffande dödsbodelägare, som

efter 1941 års utgång äga rätt till tjänstår.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition Nr 819.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 27 november 1936 (nr 678)

med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande jämte

nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel.

Härigenom förordnas, att andra stycket av punkt 17:o förordningen

den 27 november 1936 med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande

jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel skall

utgå samt att punkt 19:o samma förordning skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

19:o.

All kostnad---rikstelefonförbindelse, som under punkt 12:o sägs.

I den mån---denna punkt avses.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr £19.

15

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 maj 19/fl.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge fråga örn

ordnande av familjepensionsväsendet för präster m. m. samt anför härom

följande:

På sätt i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 27 oktober

1939 under punkt 104 omnämnts, ha under de senare åren i olika sammanhang

— såväl inom som utom riksdagen — framförts önskemål örn

en nyreglering av prästerskapets familj epensionsväsende och en omprövning

av i samband därmed stående frågor. Den gällande regleringen beträffande

prästernas familjepensionering är, i det väsentliga, alltjämt grundad

å äldre rättsförhållanden, och dithörande rättsinstitut äro delvis av stor

ålderdomlighet. För beredande i särskild ordning av understöd åt efterlevande

till präster finnas visserligen anstalter av förhållandevis nytt datum

(exempelvis Pensionskassan Svenska prästerskapets understödsförening,

stiftad 1911), men som dessa äro av helt privat karaktär, falla de utanför

behandlingen i detta samband. De från det allmännas sida helt eller delvis

reglerade former, i vilka familjepension och därmed jämförligt understöd

utgå till prästs efterlevande, äro av följande slag:

1. förmån av tjänst- och nådår,

2. pensioner från prästerskapets änke- och pupillkassa,

3. pensionstillägg och dyrtidstillägg av statsmedel,

4. inkomst från prästänkesäte,

5. understöd från allmänna prästänkehjälpen,

6. understöd av ersättningar för kronotionde och kyrkotionde samt

7. annat, från särskild fond eller kassa utgående understöd av offentlig

natur.

För den närmare kännedomen om dessa olika understödsformer, de särskilda

institutens uppkomst och rättsutvecklingen på området tillåter jag

mig hänvisa till en häröver sammanställd historik, vilken torde få såsom

bilaga fogas till dagens protokoll i detta ärende (bil. I). En sammanfattande

redogörelse för den gällande regleringen på området må dock här lämnas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits ''proposition Nr SI9.

Tjänstårsrätten eller rätten för avliden ordinarie befattningshavares dödsbodelägare

att, mot skyldighet för dödsboet att bekosta tjänstens skötande

genom vikarie, behålla inkomsterna av tjänsten intill utgången av det

ecklesiastikår, under vilket dödsfallet inföll, ombildades för prästerna genom

kungörelse den 17 december 1926 nr 524 till att omfatta en fixerad tid

av 6 månader, räknad från och med månaden näst efter den, då dödsfallet

inträffat.

Nådårsrätten var en form för pensionering av änkor samt omyndiga och

oförsörjda barn efter ecklesiastika ordinarie befattningshavare, varigenom

änkan och barnen förbehöllos rätt att, likaledes mot skyldighet att bekosta

tjänstens skötande genom vikarie, under året (eller åren) närmast efter utgången

av den avlidne befattningshavarens sista »tjänstår» uppbära inkomsterna

av den befattning, den avlidne innehaft. Genom förenämnda

kungörelse den 17 december 1926 har nådårsrätten för prästernas del, med

undantag för redan förvärvad sådan rätt, upphävts från och med den 1

maj 1927.

Prästerskapets änke- och pupillkassa inrättades år 1874 för att bereda

större trygghet åt avlidna prästers efterlevande och — genom avskaffandet

av s. k. extra nådår — förkorta den ofta långa vakanstiden vid prästerliga

befattningar. Gällande reglemente för prästänkekassan är dagtecknat

den 17 december 1926, med ändringar den 26 april 1935, den 17 december

1937 och den 22 november 1940. Kassan tillfördes vid bildandet vissa från

äldre tid befintliga kapitaltillgångar samt tillerkändes därvid tillika ett års

behållen inkomst av varje ordinarie prästerlig beställning i riket, då beställningen

första gången efter kassans inrättande bleve ledig, ävensom behållen

inkomst vid prästsyssla, som komme att stå ledig utöver den lagliga tillträdestiden,

s. k. kadukmedel. Dessa anslag av prästerliga lönemedel åtnjutas

alltjämt av kassan. Vid ombildandet år 1926 tillerkändes kassan

ytterligare ett års behållen inkomst av varje ordinarie prästerlig beställning

och ständig adjunkts-(kyrkoadjunkts-)befattning, som — med undantag

för fall där nådårsrätt alltjämt komme att utövas — fanns,4 riket den

1 maj 1927, samt ett års emeritilön för varje fall, då innehavaren icke efterlämnade

änka eller barn men, örn sådana funnits, nådårsrätt varit dem

förbehållen. Härutöver utgöras kassans inkomster av bidrag av delägarna

i kassan, ränta å kassans kapital m. m. Berättigad och förpliktad till delaktighet

i kassan är en var ordinarie och extra ordinarie präst i svenska

kyrkan samt ordinarie manlig befattningshavare hos kassan. Kassans förvaltning

handhaves av en direktion, bestående av fem ledamöter, utsedda

å stämma med fullmäktige, valda av och bland delägarna. Av direktionens

ledamöter är en ordförande, en vice ordförande och en verkställande direktör.

Kassans fonder uppgingo enligt räkenskaperna den 31 december 1939

till 27,783,717 kronor 14 öre. Kassan förvaltar härjämte två donationsfonder

med en sammanlagd kapitalbehållning vid nämnda tidpunkt av 9,000

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

kronor. Antalet delägare var den 31 december 1939 3,354 och antalet pensionärer

1,921, varav 148 utgjordes av sjuka barn, fyllda 21 år, och 821

av ogifta döttrar, fyllda 55 år.

Enligt § 1 kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg

åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst

m. fl. skola med vissa begränsningar och undantag särskilda pensionstillägg

utgå till sådana änkor och minderåriga barn efter befattningshavare

i statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt understöd

av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt för pensionering

av dylika befattningshavares änkor och barn m. fl. inrättningar. I

§ 4 av nämnda kungörelse stadgas, att pensionstillägg enligt de i kungörelsen

stadgade grunderna skall utgå jämväl till pensionsberättigade änkor

och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Jämlikt § 7 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 267) med allmänna grunder

för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl. utgår av statsmedel dyrtidstillägg till pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och

pupillkassa enligt i § 4 av kungörelsen stadgade grunder (oreglerade

grunder).

Prästänkesäten äro sådana ecklesiastika boställsfastigheter, som anslagits

till understöd åt änkor efter prästmän. En kategori av dessa fastigheter

består av förutvarande prästboställen, som på 1600- och 1700-talen

under offentlig myndighets medverkan anvisats till änkesäten i vissa pastorat.

Där avkomstberättigad änka icke finnes, har avkomsten av sådan fastighet

i allmänhet utgått till vederbörande tjänstinnehavare. Fastigheterna

skola, i den mån redan förvärvade rättigheter upphöra, återtaga sin karaktär

av prästboställen. Övriga prästänkesäten hava donerats av enskilda på

1700- och 1800-talen. Medan för den förra kategorien gälla enhetliga dispositionsregler,

grundar sig dispositionen av avkomsten från de enskilt donerade

änkesätena i första hand på innehållet i de särskilda donationshandlingarna.

Gemensamt för dessa senare fastigheter är, att desamma förutsättas

för framtiden komma att behålla sin karaktär av prästänkesäte.

För några av dem gäller även, att, då avkomstberättigad änka saknas,

avkastningen av fastigheten tillfaller prästerlig tjänstinnehavare. — I en

del fall höra till prästänkesätena fonderade försäljningsmedel.

Allmänna prästänkehjälpen har sitt ursprung i en av prästerskapet år

1653 träffad, av Kungl. Majit den 13 augusti 1685 fastställd förening om

årliga sammanskott till prästänkornas försörjning med halvannan riksdaler

eller mindre efter råd och lägenhet, »dock ingen ringare än 1 riksdaler,

kapellanen en fjärdedels riksdaler att ock deras änkor må något

njuta av bemälte hjälp». Dessutom skulle för enahanda ändamål utgå

»utur kyrkones kista årligen en riksdaler eller som kyrkan kan förmå och

församlingens lägenhet är». Angivna avgifter ha flerstädes upphört att utgå

Bihang till riksdagens ''protokoll 19^1. 1 sami. Nr 219.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

eller ersatts av andra bidrag, i allmänhet beslutade på prästmöten. På

kyrkorna i Bohuslän och den till Göteborgs stift hörande delen av Älvsborgs

län ankommande avgifter för här berört ändamål ha, genom föreskrift

i förordningen den 14 oktober 1898 angående avskrivning av den från viss

jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkofonden, från och med år

1900 avskrivits och ersatts med anslag av statsmedel, bestämt till inalles

217 kronor 50 öre för år. Sagda anslag ingår numera till kyrkofonden, därifrån

de motsvarande bidragsbeloppen för ifrågavarande kyrkor utbetalas.

Flerstädes utgick under äldre tid anslag av kronotionde till prästänkors

understöd, vilket bekräftades i 1723 års prästerliga privilegier. Jämlikt förordningen

den 23 juli 1869 angående förändring av grundräntor och kronotionde

(§ 2) indrogos dessa kronotiondeanslag och ersattes med statsanslag

i penningar efter medelmarkegångspris. Till fattiga prästänkor i Hallands

län skulle därjämte enligt nådiga brev den 9 augusti 1769 och den 17

december 1773 från kyrkorna i Halland utgå understöd av kyrkotionde,

den s. k. halva notarietunnan om 89,5976 hektoliter råg, genom lösen efter

medelmarkegångspris jämte forsellön. Den 5 oktober 1888 föreskrev Kungl.

Maj :t, efter riksdagens och kyrkomötets hörande, att de inom samtliga

stift i riket med undantag av Lunds och Visby stift efter medelmarkegångspris

jämte forsellön utgående ersättningar för till fattiga prästänkor anslagen

kronotionde skulle från och med år 1889 utbytas mot ett kontant årligt

belopp av 9,813 kronor att på visst sätt fördelas mellan de avsedda stiften.

Genom förenämnda förordning den 14 oktober 1898 avskrevs från och

med år 1900 även den till prästänkorna i Hallands län anslagna kyrkofonden

(halva notarietunnan) och ersattes med anslag av statsmedel, bestämt

till 774 kronor 63 öre för år. Dessa två ersättningsbelopp utgå numera

ur kyrkofonden, som tillföres statsanslagen.

Genom uppsamling och besparing av till allmänna prästänkehjälpen och

genom förenämnda statsanslag influtna samt andra, genom enskildas sammanskott

och gåvor för sådant ändamål tillgängliga medel hava i de särskilda

stiften bildats prästänkehjälpskassor av varierande karaktär och

medlemskap, avsedda för understöd åt änkor och andra efterlevande till

präster inom stiftet i dess helhet eller inom vissa delar därav.

Genom enskildas donationer ha även stiftelser i jord eller penningar bildats

för enahanda ändamål. Av statsmedel härrör en av Västerås domkapitel

förvaltad fond, de s. k. papegojvretsmedlen, utgörande avlösningssumma

för av kronan anslagna avradsmedel, utgående av jord under enskild

äganderätt.

Beträffande de framställningar, som under de senare åren gjorts i syfte

att åstadkomma en reformering av grunderna för prästernas familjepensionering

och vad därmed sammanhör, och de i sådant syfte i olika sammanhang

framförda förslag har redogörelse lämnats i förut åberopade stats
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

rådsprotokoll den 27 oktober 1939, punkt 104. Någon förnyad redogörelse

härför synes icke nu behöva lämnas, utan får jag här hänvisa till vad till

nämnda protokoll anförts. Ett utdrag av protokollet torde emellertid böra

såsom bilaga fogas till dagens protokoll i ärendet (bil. II).

Till ytterligare klarläggande av spörsmålet örn en allmän nygestaltning

av regleringen å här berörda område vill jag till en början medels följande

i tablåform sammanställda uppgifter söka siffermässigt belysa den omfattning,

i vilken den prästerliga familjepensioneringen för närvarande

tillföres och under det närmaste tidsskedet härförut tillförts bidrag av

allmänna medel.

Tablå I.

Prästerskapets änke- och pupillkassa enligt bestämmelse i kassans nuvarande reglemente

under tiden från och med reglementets ikraftträdande den 1 maj 1927 till och

med år 1939 tillfallna inkomster av prästerliga avlöningsmed el.

Ecklesiastik-,

resp. kalenderår

Inkomst enligt prästänkekassans reglemente

§ 4: 1 a)

kronor

§ 4: 1 b)

kronor

§ 6: la)

kronor

§ 6: 1 f)

kronor

sammanlagt

för år

kronor

1927/1928 .......

53,985

56,736

28,569

83,050

222,340

1928/1929 .......

21,545

4,748

287,129

60,751

374,173

1929/1930 .......

43,218

30,900

506,145

65,134

645,397

1930/1931 .......

39,380

23,651

439,292

54,179

556,502

1931/1932 .......

40,361

20,268

452,549

56,234

569,412

1932/1933 .......

35,227

18,866

604,547

50,107

708,747

1933/1934 .......

48,373

27,938

419,980

46,143

542,434

1934/1935 .......

31,970

16,223

399,435

43,145

490,773

*A-91/n 1935 .....

16,984

11,076

292,038

19,546

339,644

år 1936 ........

32,221

21,878

421,972

25,985

502,056

» 1937 ........

31,193

60,967

311,520

24,736

428,416

» 1938 ........

38,255

50,560

293,576

24,077

406,468

» 1939 ........

47,219

59,640

532,085

21,891

660,835

Summa

479,931

403,451

4,988,837

574,978

6,447,197

Av de i denna tablå angivna inkomsterna avser inkomst enligt kassareglementet
§

J+ mom. 1 a): inkomst av vakansår jämlikt 1874 års reglemente för

prästänkekassan (»gamla vakansåret»),

§ 4 morn. 1 b): inkomst av s. k. kadukmedel,

§ 6 mom. 1 a): inkomst av det s. k. nya vakansåret samt

§ 6 mom. 1 f): inkomst av »nådårstillägg», som kassan jämlikt § 71 i

kassans nuvarande reglemente äger uppbära.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

Tablå II.

Belopp, som under tiden den 1 maj 1927—31 december 1939 i form av pensionstillägg och dyrtidstillägg

av statsmedel utbetalats till pensionärer i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Ecklesiastik-,

resp. kalenderår

Av pensionärer i prästänke- kassan uppburna

pensionstillägg

kronor

dyrtidstillägg

kronor

1927/1928 ..........

7,175

504,553

1928/1929 ..........

7,273

521,722

1929/1930 ..........

7,273

499,646

1930/1931 ..........

6,296

463,910

1931/1932 ..........

6,019

446,967

1932/1933 ..........

6,270

364,055

1933/1934 ..........

5,782

332,263

1934/1935 ..........

6,620

313,944

*/s—31/ia 1935 ........

3,773

220,154

år 1936 ...........

5,982

336,789

> 1937 ...........

5,607

356,164

» 1938 ...........

5,872

371,091

» 1939 ...........

6,350

383,715

Summa

80,292

5,114,973

Tablå III.

Beloppen av till prästerskapets änke- och pupillkassa under tiden den 1 maj 1927—31 december

1939 av delägarna i kassan erlagda egna pensionsavgifter och från kyrkofonden inbetalta pensionsavgifter

för emeriti och vissa f. d. präster samt beloppen av från prästänkekassan under samma

tid utbetalta pensioner ävensom beloppet av prästänkekassans kapitalbehållning vid utgången av ett

vart av ifrågavarande år. (Uppgifterna beträffande från kyrkofonden till prästänkekassan inbetalta

pensionsavgifter avse respektive statligt budgetår och budgethalvåret den 1 juli—31 december 1939.)

Ecklesiastik-,

resp. kalenderår

Pensionsavgifter till prästänkekassan

Från präst- änkekassan

utbetalta

pensioner

kronor

Prästänke-

kassans

kapital-

behållning

kronor

av

delägarna

kronor

från

kyrkofonden

kronor

sammanlagt

kronor

1927/1928 .......

386,608

—

386,608

1,013,230

16,229,988

1928/1929 .......

434,776

—

434,776

1,030,604

16,767,236

1929/1930 .......

448,179

75

448,254

1,033,810

17,601,554

1930/1931 .......

452,830

5,569

458,399

1,055,415

18,366,562

1931/1932 .......

465,679

17,290

482,969

1,054,047

19,180,348

1932/1933 .......

481,794

13,239

495,033

1,052,901

20,207,271

1933/1934 .......

493,093

25,629

518,722

1,067,956

21,047,766

1934/1935 .......

497,986

16,241

514,227

1,034,206

21,911,084

75-31/i2 1936 .....

469,092

21,467

490,559

703,365

22,601,069

år 1936 ........

716,963

31,266

748,229

1,037,075

23,936,458

» 1937 ........

730,506

27,870

758,376

1,046,484

25,370,312

» 1938 ........

758,713

31,813

790,526

1,035,809

26,432,501

> 1939 ........

797,036

16,225

813,261

1,019,816

27,783,717

Summa

7,133,255

206,684

7,339,939

13,184,718

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

Till komplettering av den genom dessa tablåer lämnade överblicken över

det allmännas kostnader för det prästerliga familjepensionsväsendet må

nämnas, att kyrkofonden — utöver i uppgifterna i tablå I [enligt § 6: 1 a)]

ingående emeritilöner under vakansår samt pensionsavgifter enligt tablå

lil — under den angivna tiden till avsevärd del jämväl bestridit avlöningen

(adjunktsarvode, provisoriskt tilläggsarvode och dyrtidstillägg) till

de vikarier, som under tjänst- och nådår samt under de prästänkekassan

tillkommande särskilda vakansåren upprätthållit de ifrågakommande prästerliga

tjänsterna. Tagas härvid i betraktande allenast kyrkofondens kostnader

för vikaries avlönande under de s. k. nya vakansåren och uppskattas

denna vikariekostnad för varje tjänst till 2,000 kronor, torde dessa kyrkofondens

utgifter kunna beräknas lia för den ifrågavarande tidsperioden

(den 1/5 1927—31/12 1939) uppgått till sammanlagt omkring 2 % miljoner

kronor. Härtill komma under samma tid från kyrkofonden till prästers

efterlevande under tjänst- och nådår utbetalta emeritilöner. — Slutligen

må här ock erinras om att, på sätt förut omnämnts, i ersättning för kronotionde

och kyrkotionde m. m. till understöd av prästänkor årligen utgår

ur kyrkofonden ett belopp av 10,000 ä 11,000 kronor.

Den här lämnade överblicken över de omedelbara bidrag, som från det

allmännas sida anvisats för prästernas familjepensionering, visar i sin mån,

i vilken betydande utsträckning det prästerliga familjepensionsväsendet

för närvarande åtnjuter understöd av allmänna medel. Under åberopande

av, bland annat, detta förhållande och med hänvisning tillika till

de upprepade reformkrav, som på området framförts, hemställde på sin tid,

på sätt framgår av det förut omnämnda statsrådsprotokollet den 27 oktober

1939 (Bil. II), dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet örn Kungl.

Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom

ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva förslag angående

prästerskapets familj epensionering. Sedan Kungl. Majit nämnda

dag härtill lämnat bifall, tillkallades av ecklesiastikministern den 7 november

1939 statskommissarien Evert Oskar Fredrik Björn, ledamoten av riksdagens

andra kammare redaktören Algot Åkesson Törnkvist och kammarrådet

Tom Hugo Wohlin såsom sakkunniga för angivet ändamål och uppdrogs

tillika åt Wohlin att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Med stöd av samma bemyndigande tillkallade jag härefter, den 15

januari 1940, t. f. häradsskrivaren Nils-Erik Brolin och förste aktuarien i

statens pensionsanstalt Tage Bertil Kjellén för att såsom experter biträda

de förenämnda sakkunniga, varvid åt Kjellén jämväl uppdrogs att tjänstgöra

såsom sekreterare åt de sakkunniga.

Efter slutförd utredning lia de sakkunniga med skrivelse den 28 december

1940 överlämnat sitt betänkande i ärendet jämte därtill hörande för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

fattningsförslag m. m. ävensom en mellan de sakkunniga och utsedda representanter

för prästerskapets änke- och pupillkassa — under vederbörliga

förbehåll — träffad preliminär överenskommelse om statens övertagande

av nämnda kassas verksamhet.

Allmänna grundlinjer.

I det avgivna betänkandet lia de sakkunniga inledningsvis berört, bland

annat, frågan om

Prästänkekassaus förvaltningsrättsliga ställning.

Det allmännas kostnader för det prästerliga familjepensionsväsendet äro

redan i och för sig av en betydande storleksordning. Räckvidden av detta

engagemang är emellertid i själva verket större än som framgår av summan

av för ändamålet omedelbart anvisade bidragsbelopp. Statsmakternas

fortgående medverkan vid regleringen av prästerskapets änke- och pupillkassas

ekonomiska förhållanden har sålunda visserligen icke medfört, att

staten formellt ställt sig som garant för denna kassas pensionsutfästelser

och för bärigheten av inrättningens verksamhet i fortsättningen. Men några

delade meningar torde icke kunna råda därom, att staten härvid i allt fall

får anses ha påtagit sig förpliktelser av moralisk innebörd, vilka, örn ansvarighetsfragan

komme att aktualiseras, knappast skulle visa sig vara för

staten mindre förbindande än om garantierna härutinnan erhållit en rättslig

form.

. Statens angivna ställning till prästänkekassans verksamhet borde givetvis

från såväl principiella som praktiska utgångspunkter förutsätta, att åt

staten vore inrymd icke endast en formell och passiv kontroll över kassans

verksamhet, utan ett aktivt och bestämmande inflytande över denna inrättnings

hela ekonomi och dess verksamhets fortgång. Den rättsliga ställning,

som pensionsinrättningen alltifrån sin första tillkomst intagit och

alltjämt intager, står emellertid i föga god överensstämmelse med här angivna

krav. yäl är det så, att av delägarna i kassan beslutade ändringar i

eller tillägg till kassans reglemente icke kunna vinna giltighet, med mindre

stadfästelse därå av Kungl. Majit meddelas. Men, omvänt, torde också

— åtminstone, enligt den hittills vedertagna uppfattningen av kassans

rättsliga ställning — gälla, att inga ändringar i kassareglementet skulle,

även om de från statens sida bedömdes såsom önskvärda, kunna genomföras

utan delägarnas godkännande. Till vilka irrationella konsekvenser

en dylik reglering kan leda, må belysas med ett konkret exempel.

Bestämmelsernai örn den prästänkekassan tillagda inkomsten av det

s. k. nya vakansåret hava meddelats i en särskild därom gällande författning

(kungörelse den 17/12 1926, nr 528, angående rätt för prästerskapets

änke- och pupillkassa att uppbära ett års behållen inkomst av vissa prästerliga

befattningar m. m.) men hava därjämte infogats i det för kassan

samma dag utfärdade förnyade reglementet. I de kalkyler, som lågo till

grund för beräkningen av denna inkomstpost, uppskattades dess kapitalvärde

per den 1/5 1927 till 1.1 miljoner kronor. I inkomster enligt ifrågavarande

bestämmelser har kassan emellertid för tiden den 1/5 1927—

31/12 1939 tillförts ett sammanräknat belopp av icke mindre än, i avrundat

tal, 5 miljoner kronor. Enligt prästänkekassans egna kalkyler upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

skattas de inkomster, som kassan jämlikt samma bestämmelser ytterligare

Ilar att emotse, till omkring 6.4 miljoner kronor. Kassans totalinkomst av

det »nya vakansåret» skulle följaktligen komma upp i ett belopp av sammanlagt

omkring 11.4 miljoner kronor. Företager man, efter en räntefot av

4 procent, en diskontering av ifrågavarande inkomster till den 1/5 1927,

erhålles ett kapitalvärde av drygt 5.7 miljoner kronor. Det visar sig sålunda,

att mellan det förhandsuppskattade anslaget till kassan av dessa

vakansårsinkomster och det belopp, vartill anslaget i verkligheten synes

komma att uppgå, föreligger en marginal i kapitalvärde av cirka 4.6 miljoner

kronor eller ett skillnadsbelopp, mer än fyra gånger så stort som summan

av de från denna kassa under ett år utgående pensionerna. Huru en

felkalkyl av dylik storleksordning över huvud taget varit möjlig skall ej

här upptagas till någon närmare granskning. Det kan dock erinras örn

att förklaringsgrunden till den felkalkyl, som här förekommit, till någon

del får sökas i det förhållandet, att prästerna dels under hela tidsperioden

efter den 1/5 1927 å sina avlöningsförmåner åtnjutit dyrtidstillägg, vilken

lönepost, då densamma ej blivit prästerna fortgående garanterad, icke

kommit och gärna ej heller kunnat komma i betraktande vid förhandsberäkningarna

för det ifrågavarande anslaget, dels ock från och med den

1/5 1930 erhållit en avsevärd förstärkning i sin avlöning i och med de

genom lagen den 13 december 1929 nr 382 beviljade s. k. provisoriska tillläggslönerna

och tilläggsarvodena, vilken avlöningsförbättring ej kunnat

förutses. Kassans inkomster av ifrågavarande vakansår hava även i rätt betydande

grad stegrats i följd av icke förutsedda verkningar av sänkningen

av prästernas pensionsålder.

Beträffande berörda, prästänkekassan av staten tillerkända betydande

och, såsom erfarenheten sålunda bekräftat, på förhand oberäkneliga bidragspost

hade det givetvis varit fullt naturligt, att staten förbehållit sig

frihet att under den långa följd av år, varunder dessa anslagsmedel bomme

att inflyta till pensionskassan, vidtaga en av inträffade ändrade förhållanden

betingad omreglering. En sådan omreglering skulle emellertid förutsatt

en ändring i prästänkekassans reglemente i avseende å bestämmelserna

om kassans rätt till det »nya vakansåret», och för en sådan ändring

hade enligt samma reglemente krävts medgivande och beslut i första hand

av inrättningens egna delägare. Införandet i kassareglementet av dessa bestämmelser

synes alltså hava medfört det från såväl formell som saklig synpunkt

anmärkningsvärda rättsläget, att staten härutinnan från början helt

uppgivit sin handlingsfrihet. Vad här framhållits har även giltighet i fråga

örn övriga i kassareglementet upptagna anslag till prästänkekassan.

Det må till ytterligare belysning av den uppkomna situationen erinras

örn att, samtidigt med att prästänkekassan, såsom här berörts, fått opåtalt

uppbära fortlöpande inkomster av det nya vakansåret med belopp, som

vida överstigit vad därför beräknats, erinringar framförts i en annan prästernas

familjepensionering berörande anslagsfråga av väsentligt mindre

ekonomisk betydelse. Sedan många år har nämligen förelegat och är alltjämt

på prövning beroende spörsmålet, huruvida, för upprätthållande av

formell likställighet med andra befattningshavargrupper i avseende å regleringen

av de helt av statsmedel utgående dyrtidstilläggen å familjepensionerna,

sådana tillägg å pensionerna från prästänkekassan rätteligen

borde utgå efter s. k. reglerade eller oreglerade grunder. Blotta årsräntan

av merinkomsten av det nya vakansåret svarar mot nära hälften av hela

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

statsutgiften ar 1939 för dyrtidstillägg å de från prästänkekassan utgående

familjepensionerna.

I de i statsrådsprotokollet den 27 oktober 1939 angivna direktiven för

de sakkunnigas utredning anvisades vissa alternativa lösningslinjer för den

avsedda omläggningen av det prästerliga familjepensionsväsendet. De sakkunniga

anföra härom till en början följande.

Organisatorisk omläggning av

prästänkeka89ans verksamhet.

För den av tidsutvecklingen tydligen i hög grad påkallade reformeringen

av prästänkekassans verksamhet hava i de av de sakkunniga

mottagna direktiven för utredningen angivits huvudsakligen tvenne alternativ.

Enligt det ena av dessa alternativ skulle reformen begränsas till en

i det hela blott organisatorisk nyreglering. I och med en formell avveckling

av prästänkekassan i dess hittillsvarande gestaltning skulle kassans

verksamhet, med bibehållande av de hittillsvarande grundvalarna för densamma,

övertagas av annat, helst i så fall — såsom i direktiven beträffande

detta alternativ angives — statligt organ. Enligt det andra huvudalternativet

skulle lösningen sökas på den radikalare vägen, att staten själv

helt övertoge kassans verksamhet tillika med dess tillgångar och därvid

iklädde sig — med de centralt kyrkliga tillgångarna (kyrkofonden) och den

allmänna kyrkoavgiften såsom grundval för finansieringen — det omedelbara

ansvaret för familjepensioneringen, omgestaltad efter tidsenliga

grunder.

Beträffande det förra av de angivna alternativen, vilket företrädesvis

torde sikta till ernående av möjliga besparingar i administrationskostnaderna

för kassans verksamhet, kunna de sakkunniga fatta sig kort. Spörsmålet

är icke nytt. Frågan örn ett sammanförande av prästänkekassan med

annan dylik inrättning till en i viss omfattning gemensam förvaltning

väcktes senaste gången i sammanhang med tillkomsten av det gällande,

för prästänkekassan den 17 december 1926 utfärdade reglementet. De särskilda

sakkunniga, som den 14 november 1925 framlade betänkande och förslag

angående beredande av förbättrad pensionering från prästerskapets

änke- och pupillkassa, beräknade sålunda, att en sådan samförvaltning

skulle kunna, till båtnad för pensionstagarna, medföra en årlig besparing

för kassan av minst 15,000 kronor. Nämnda sakkunniga, vilka ansågo

berörda reformfråga vara av betydande vikt för pensionärerna, hemställde,

att kassans direktion måtte anbefallas att snarast möjligt verkställa utredning

av frågan och till närmaste därpå följande ordinarie fullmäktigstämma,

vilken skulle äga rum år 1928, framlägga redogörelse härför jämte

eventuella förslag.

En vidlyftig utredning av frågan i den sålunda föreslagna ordningen

kom därefter till stånd. Med stöd av denna ställde sig såväl kassans fullmäktige

som dess direktion helt avvisande till ett realiserande av reformförslaget

och i infordrat utlåtande den 24 oktober 1929 intog jämväl statskontoret,

med instämmande av kammarkollegiet, samma ståndpunkt. T utlåtandet

framhöll statskontoret, bland annat, följande:

Mot den ifrågasatta sammanslagningsåtgärden talade prästänkekassans

alldeles särskilda konstruktion, som icke inom överskådlig tid syntes kunna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

ändras och som i hög grad försvårade ett samarbete med annan kassa.

Olämpligheten av kassans sammanslagning med annan kassa hade, även

örn sammanslagningen inskränktes till en i erforderlig omfattning gemensam

förvaltning, vunnit bekräftelse genom den då föreliggande utredningen.

Ingen av de fristående kassor, som då ombesörjde familjepensioneringen

för statens befattningshavare, kunde antagas vara villig att under förhandenvarande

omständigheter sammanföras med prästerskapets änke- och

pupillkassa även örn sammanslagningen icke skulle erhålla större innebörd

än nyss angivits; och vid sådant förhållande skulle sammanslagning kunna

äga rum allenast med statens pensionsanstalt. Även om en dylik sammanslagning

icke vore alldeles otänkbar, skulle säkerligen vinsten därav bliva

liten eller ingen, enär man måste räkna med att för prästerskapets familjepensionering

måste inom anstalten upprättas en särskild byrå. På grund

härav och då det i allt fall icke syntes kunna ifrågakomma att mot avstyrkande

från kassans direktion och fullmäktige för delägarna tvångsvis

genomföra en sammanslagning, hemställde statskontoret att förevarande

ärende icke måtte till någon vidare åtgärd föranleda.

Genom beslut den 16 maj 1930 fann också Kungl. Majit ärendet icke

föranleda någon Kungl. Majlis vidare åtgärd.

Det har synts de sakkunniga, som örn en förnyad undersökning beträffande

nu berörda begränsade reformprojekt, vilket sålunda redan och för

icke länge sedan varit föremål för en resultatlös utredning, skulle kunna

få ett mycket litet värde. Man måste nämligen, enligt de sakkunnigas

mening, i närvarande läge utan vidare konstatera, att den prästerliga

familjepensioneringsfrågan icke kan på något som helst slutgiltigt sätt

redas upp genom en så periferisk åtgärd, som en blott organisatorisk omläggning

av den på området verksamma inrättningens förvaltning skulle

innebära. Det torde icke behöva med någon större omständlighet ledas i

bevis, att ett vida effektivare grepp för frågans lösning nu är av nöden.

Den allmänna omdaning av familjepensionsförhållandena för stora grupper

av befattningshavare i allmän tjänst, som under 1930-talet successivt genomförts,

synes också giva en omedelbar anvisning på den enda väg, som

härvid kan och bör beträdas.

Till närmare belysande av den lösningslinje, som de sakkunniga sålunda

ansett sig böra förorda, har av de sakkunniga härefter lämnats en kort

översikt över de regleringar av familjepensioneringen, som under senare år

ägt rum inom andra allmänna förvaltningsområden. De sakkunniga anföra.

Avvecklingen av <le halvprivata

fainiljepcnsionskassorna.

Familjepensioneringen för en betydande del av landets befattningshavare

i allmän tjänst har, alltsedan sådan pensionering i fastare former och med

obligatorisk anslutning för tjänstemännen beträffande de ifrågavarande

befattningshavargrupperna successivt kommit till stånd, varit uppbyggd

på huvudsakligen samma grundval som familjepensioneringen för prästerskapet,

eller sålunda på en rael formellt enskilda, men i realiteten såväl

ekonomiskt som på annat sätt av det allmänna mer eller mindre beroende

pensionskassor. Avsevärda olägenheter hava befunnits förbundna med detta

system. Berörda, av äldre förvaltningsrättsliga förhållanden betingade orga
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition A7r 319.

nisationsform har sålunda medfört, att pensionsbestämmelserna för de

många olika kassornas delägare blivit, över huvud taget, synnerligen skiftande

och oenhetliga. Och ett särskilt missförhållande har, såsom av erfarenheten

tydligt bekräftats, framträtt däri, att systemet praktiskt taget

omöjliggjort varje enhetlig grundval för utmätningen av de bidrag och

understöd av allmänna medel, som åt flertalet av dessa inrättningar måst

för deras tillkomst och för deras verksamhet i fortsättningen tillskjutas.

Efter ingående och tidskrävande utredningar har ock omsider detta föråldrade

system för organisationen av det publika familjepensionsväsendet

numera definitivt avvecklats för de formellt statsanställda tjänstemannakårernas

del. Med tillkomsten år 1936 av det allmänna familjepensionsreglementet

lädes nämligen en enhetlig grundval för regleringen av familjepensioneringen

för samtliga civila och militära dylika befattningshavare.

Därvid förutsattes, att ikraftträdandet av berörda reglemente skulle ske

successivt för de olika förvaltningsområdena, allteftersom sådan överenskommelse

kunde träffas med vederbörande kassor, som då omhänderhade

familjepensioneringen för de ordinarie manliga befattningshavarna inom

respektive förvaltningsområde, att dessa kassors delägare bleve underkastade

tillämpningen av det enhetliga statliga familjepensionsreglementet.

Sådana definitiva överenskommelser hava numera kommit till stånd:

år 1936 med civilstatens änke- och pupillkassa, med telegrafverkets änkeoch

pupillkassa samt med''statens järnvägars änke- och pupillkassa; år

1937 med arméns och marinens familjepensionskassor samt med tullstatens

enskilda pensionsinrättning; år 1939 med universitetens i Uppsala och Lund

pensionsinrättningar för ifrågavarande befattningshavares änkor och barn;

samt år 1940 med lotsverkets enskilda pensionskassa. Med dessa överenskommelser

har — i allt väsentligt — staten övertagit nämnda pensionskassors

verksamhet och dessa därmed avvecklats.

I huvudsaklig överensstämmelse med regleringen i allmänna familjepensionsreglementet

utfärdades därjämte år 1937 familjepensionsreglemente

för riksdagens verk, vilket — efter samma år träffade överenskommelser

med bankostatens samt riksgäldskontorets änke- och pupillkassor — äger

tillämpning å dessa kassors delägare och övriga till riksdagens verk hörande

befattningshavare.

Familjepensionsregleringen för vissa formellt

icke-statsanställda (folk- oell småskollärarna).

Den allmänna normering av familjepensioneringen, som ägt rum genom

1936 års allmänna familjepensionsreglemente, har emellertid jämväl befunnits

ägnad att läggas till grund för en modernisering av familjepensionsförhållandena

för grupper av befattningshavare utanför de formellt statsanställdas

krets. I första hand gäller detta folk- och småskollärarna. I samband

med den år 1938 för berörda personal åvägabragta löneregleringen

nyordnades sålunda familjepensioneringen för dessa och vissa andra befattningshavare

genom Kungl. Maj:ts reglemente i ämnet den 17 juni samma

år (nr 424). Regleringen i detta är i allo uppbyggd på de principer, som

varit bestämmande för utformningen av allmänna familjepensionsreglementet,

och även i regleringens praktiska detaljer har detta senare reglemente

fått tjäna såsom förebild.

Då sålunda folk- och småskollärarkårerna i avseende å sina medlemmars

familjepensionering erhållit en reglering i allt väsentligt överensstämmande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr £19.

med de formellt statsanställdas, har denna reglering givetvis i första hand

befunnits motiverad av den i förvaltningsrättsligt hänseende, över huvud

taget, starkt statligt präglade ställning som folkundervisningsväsendet numera

kommit att intaga. Denna ställning markeras främst av det förhållandet,

att avlöningsregleringen för dithörande befattningshavare nära anpassats

efter vad som gäller för statsförvaltningen i gemen och att statsverket

till övervägande del bestrider kostnaderna för ifrågavarande lärarpersonals

avlöning.

Vad folkskollärarna beträffar är för övrigt att uppmärksamma, att familjepensioneringen

för denna tjänstemannakår, alltsedan densamma vid mitten

av 1870-talet på riksdagens initiativ genomfördes, varit omedelbart

omhändertagen av staten. För ändamålet bildades sålunda icke någon

enskild eller halvenskild inrättning under delägarnas bestämmanderätt efter

mönster av pensionskassorna för flertalet av de civila och militära statstjänstemännen

och för prästerna, utan verksamhetens handha vande uppdrogs

åt en särskild av Kungl. Majit utsedd styrelse, direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning. Arvoden och avlöningsförmåner för direktionen

och tjänstemännen voro fastställda av Kungl. Majit och riksdagen.

Från och med år 1920 sammanfördes folkskollärarnas änke- och pupillkassa

med vissa andra kassor till en gemensam pensionsinrättning, »statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.». I samband med

inordnandet år 1926 under nämnda anstalt av ytterligare andra pensionskassor

erhöll anstalten benämningen »statens pensionsanstalt».

I anslutning till sin här återgivna redogörelse göra de sakkunniga till

sist i denna fråga följande uttalande om

Församlingsprästerna.

Vad tidigare anmärkts beträffande folkundervisningsväsendet och dess

befattningshavares statligt präglade offentligt-rättsliga ställning har som

bekant en motsvarande, från vissa synpunkter än mera markerad giltighet i

fråga om statskyrkoväsendet och dess prästerskap. Vad angår avlönandet

av församlingsprästerna fullgöres sålunda denna angelägenhet visserligen

alltjämt under formen av ett kyrkligt-kommunalt besvär, men angelägenhetens

sakliga karaktär av en allmänt-nationell eller statlig uppgift är,

såsom lätt nog kan skönjas av innehållet i den gällande vidlyftiga lagstiftningen

på området, omisskännelig. Å statsbudgeten anvisas till prästlöneändamål

väl endast ett belopp, svarande mot en mindre anpart av totalkostnaden

för prästernas kontantavlöning, nämligen cirka 5 miljoner kronor

årligen såsom anslag under skilda rubriker till kyrkofonden. De centralt

utgående bidragen till nämnda prästerskaps avlöning liro likvisst icke

begränsade till dessa anslag från statsverket. Från kyrkofonden utgöras

nämligen till pastoratens prästlönekostnader tillskott, som under femårsperioden

1936—1940 i medeltal uppgått till 7,65 miljoner kronor årligen.

Kyrkofonden bestrider härjämte omedelbart, bland annat, utgifterna för

ålderstillägg och dyrtidstillägg åt de ordinarie församlingsprästerna ävensom,

i avsevärd utsträckning, det extra ordinarie prästerskapets avlöning.

Såsom huvudsaklig inkomstkälla för bestridande av de nämnda tillskotten

till pastoraten samt övriga prästlöneutgifter har fonden, jämte de ovan omförmälda

omedelbara statsanslagen, att tillita dels inkomster av de — väl

undantagslöst — statligt anslagna allmänna kyrkohemmanen, dels den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 819.

till sin allmänna struktur den statliga beskattningen närstående s. k. allmänna

kyrkoavgiften, vilken för nyss angivna femårsperiod givit fonden

en årlig intäkt av i genomsnitt 6," miljoner kronor. Härutöver bör uppmärksammas,

att av de prästerliga boställen, vilkas avkomst helt disponeras

för bestridande av statskyrkoprästerskapets omedelbart från församlingarna

utgående avlöning, en i allt fall betydande anpart jämväl härrör

från anslag av kronan. En överslagsberäkning torde alltså giva vid handen,

att även vad rör avlöningen till statskyrkoprästerskapet den övervägande

delen av kostnaden härför gäldas med statliga eller därmed principiellt likställda

tillgångar och medel.

Fullföljes jämförelsen med folk- och småskollärarkårerna till formerna

för personalens tillsättning, föreligger för här ifrågavarande prästerliga befattningshavargrupper

den överensstämmelsen, att tillsättningen av ordinarie

befattningshavare i princip skall ske efter menighetsval. Denna princip

är emellertid för församlingsprästerskapets vidkommande i gällande

lagstiftning på hithörande område i icke ringa utsträckning genombruten,

och beträffande samtliga ifrågavarande prästerliga tjänster är därjämte

det statliga inflytandet över kyrkoorganisationen speciellt understruket

därigenom, att utnämningsrätten såväl som befogenheten att meddela

prästerliga förordnanden icke är hänlagd till kommunalt organ utan till

statsmyndighet.

De sakkunniga anse sig icke behöva med större vidlyftighet än som här

skett leda i bevis, att ett statens övertagande av bestyret med och ansvaret

för prästernas familjepensionering, i samband med att denna reformeras

efter tidsenliga grunder, framstår såsom en naturlig konsekvens av de principer,

som varit vägledande för de av statsmakterna under senaste tidsskede

vidtagna åtgärderna på motsvarande område för såväl de formellt

statsanställda som för folkundervisningens personal. De sakkunniga finna

det också uppenbart, att en åtgärd av dylik innebörd är den enda, som på

ett tillfredsställande och verksamt sätt kan säkerställa såväl de till deltagande

i pensioneringen förpliktade prästernas skäliga anspråk som statens

befogade krav på full och fortlöpande kontroll över den ekonomiska

angelägenhet, varom här är fråga. De sakkunniga förorda följaktligen utan

tvekan en lösning av den föreliggande frågan på den principiella grundvalen,

att staten med övertagande av de befintliga för ändamålet disponerade

tillgångarna samt efter den närmare reglering av pensionsrätter

omfattning och ifrågavarande prästers avgiftsplikt, som må befinnas erforderlig

och skälig, ikläder sig ansvaret för dessa befattningshavares familjepensionering.

Beträffande finansieringen av utgifterna för prästernas familjepensionering

vid ett statens övertagande, på sätt de sakkunniga förordat, av prästänkekassans

verksamhet anföra de sakkunniga härefter följande.

Kostnaclsregleringen.

Vad beträffar såväl de speciella övergångskostnader, som i följd av ett

sådant statens övertagande av tillgångar och ansvar för familjepensioneringen

för prästerna må för det allmänna uppkomma, som ock de ytterligare

bidrag av allmänna medel, som för familj epensioneringens fortgång

synas enligt därför eljest tillämpade principer böra komma jämväl statskyrkoprästerna

till del, måste det givetvis anses i första hand angeläget,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

att en möjligast enhetlig och rationell grundval åvägabringas för finansieringen

av dessa det allmännas utgifter. På sätt i de av de sakkunniga

för deras uppdrag erhållna direktiven framhållits, anlitas för närvarande

för de publika understöden till den prästerliga familjepensioneringen medel

av allehanda olika natur och ursprung, i främsta rummet riksstatsanslag,

kyrkligt-kommunala medel och bidragsposter från kyrkofonden. Det synes

de sakkunniga uppenbart, att denna splittrade, utan någon enhetlig princip

tillkomna ordning för bidragsgivningen bör avvecklas. Utan tvivel innebär

den av departementschefen härför angivna lösningslinjen, nämligen anvisandet

av den erforderliga bidragssumman i dess helhet från kyrkofonden,

den — med hänsyn såväl till denna fonds centrala ställning

inom den kyrkliga ekonomien som till de i övrigt på prästlöneväsendets

område hittills följda grundsatser — rationellaste anordningen. De sakkunniga

tillstyrka följaktligen en reformering på sålunda angiven grundval

av den i förevarande hänseende gällande finansiella regleringen.

Härefter ha de sakkunniga upptagit till närmare behandling frågan

örn förutsättningarna för ett anpassande av de nya pensioneringsbestämmelser,

som erfordras för den av de sakkunniga förordade reformeringen

av det prästerliga familjepensionsväsendet, efter de för civilstatstjänstemän

m. fl. gällande familjepensionsbestämmelserna. De sakkunniga anföra

härom.

Tjunsteorganisaloriska oell avlöningstekniska

skiljaklighelcr.

Vad vidkommer den praktiska utformningen av de nya bestämmelser,

som i avseende å pensionsrättens omfattning, regleringen av avgifterna

och av pensionsbeloppen m. m. böra bliva gällande såväl för de präster,

vilka efter reformens genomförande komma att vinna sin första delaktighet

i den prästerliga familjepensioneringen, som ock för dem av den

nuvarande prästerliga pensionskassans klientel, som böra bliva berättigade

att övergå å den nyreglerade pensionsordningen och därjämte kunna kännas

rättsligen förpliktade att underkasta sig ifrågavarande bestämmelsers tilllämpning,

måste det från principiella utgångspunkter givetvis vara mest

naturligt, att dessa bestämmelser, såsom skett för folk- och småskollärarpersonalen,

utformas till görligaste överensstämmelse med den reglering,

som enligt de rent statliga familjepensionsregiementena numera är för de

dem underkastade civila och militära statliga befattningarna gällande.

Man har emellertid härvid — liksom för folk- och småskollärarkårerna

— att uppmärksamma, att vissa tjänsteorganisatoriska förhållanden inom

statskyrkoväsendet icke hava fidi motsvarighet inom den egentliga statsförvaltningen.

Härjämte är för hithörande prästers del särskilt att beakta,

att det prästerliga och det allmänna statliga lönesystemet förete betydande

såväl sakliga som formella skiljaktigheter.

De för församlingsprästerskapet gällande avlöningsbestämmelserna, vilka

erhöllo sin grundläggande utformning i lagen den 9 december 1910 örn reglering

av prästerskapets avliining, representera nämligen ett lönesystem

av i det väsentliga numera föråldrad typ. Utmärkande för detta system

är, som bekant, att de ordinarie befattningshavarna i flertalet fall, jämte

kontantavlöning, åtnjuta förmån av fri bostad (prästgård) och i några

övergångsfall även viss förmån av fritt bränsle med i avlöningen icke fixerade

penningvärden (nettolönesystem), att de extra ordinarie prästerna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Marits proposition Nr 219.

utöver kontanta arvoden i allmänhet äro tillförsäkrade förmånen av bostad

och vivre in natura eller ersättning härför, vilken ersättning för närvarande

bestämmes efter föga enhetliga grunder, samt att kontantavlöningen

vid såväl de ordinarie som vid en avsevärd anpart av de extra ordinarie

befattningarna (kyrkoadjunktstjänsterna) bestämmes efter speciell prövning

för varje särskild tjänst. Att uppmärksamma är även, att den för ett

vart pastorats prästerskap sålunda åvägabragta löneregleringen endast

äger viss tidsbegränsad giltighet, i regel för en tid av tjugu år. Bortsett

från den omständlighet, som nödvändigtvis sammanhör med angivna ordning

för lönebeloppens periodiska omreglering, lider härjämte även själva

lönesystemet, vilket under dess nu snart trettioåriga giltighetstid successivt

påbyggts med en mångfald nya avlöningsbestämmelser, av en långt

driven inveckling. Såsom redan de särskilda sakkunniga, vilka den 31 december

1929 avlämnade ett betänkande med förslag rörande en allmän

revision av lagstiftningen i, bland annat, förevarande ämne, uttryckte

det, har det gällande prästerliga löneväsendet i dess teori och praxis svällt

ut till ett förvaltningsområde av ansenliga mått, vars fulla behärskande

blivit förbehållet ett fåtal experter.

Den tjänstepensionsreglering, som finnes för prästerna genomförd, grundar

sig å den samtidigt med prästlöneregleringslagen utfärdade lagen örn

emeritilöner för präster. Även denna reglering bygger på principer, som

avsevärt avvika från dem, vilka sedan länge vunnit tillämpning för flertalet

övriga grupper av befattningshavare i allmän tjänst. Först och främst

är möjlighet att erhålla tjänstepension (emeritilön) icke ordnad för alla i

statskyrkan tjänstgörande präster. De prästerliga befattningshavare, som

över huvud taget kunna komma i åtnjutande av emeritilön, äro vidare icke

förpliktade att själva bidraga till sin tjänstepensionering, utan har den

finansiella bördan härutinnan i dess helhet pålagts kyrkofonden. På grund

av särskild bestämmelse i emeritilönelagen var dock intill senaste tid denna

fondens förpliktelse förbunden med vissa såsom garantier för fondens bärighet

uppställda förbehåll. Dessa förbehåll äro väl numera — från och med

ingången av år 1938 — icke längre gällande, men lagstiftningen på detta

område intager likväl alltjämt den ståndpunkten, att de ifrågavarande

prästerliga befattningshavarna icke tillagts någon formell rätt till tjänstepension

likartad den, som tillkommer befattningshavare i statens tjänst

enligt det civila tjänstepensionsreglementet.

I det förslag örn en ingripande revision av det prästerliga avlöningsväsendet,

som år 1929 framlades av förenämnda särskilda sakkunniga, förordades

en allmän omläggning därav till huvudsaklig överensstämmelse med

de huvudprinciper, som vunnit tillämpning inom den civila statsförvaltningen

och, såsom bekant, numera även tillämpas för folkskollärarkåren.

Enligt berörda förslag skulle samtliga ordinarie tjänster indelas i tjänsteklasser,

motsvarande lönegraderna å för civilstatstjänstemännen gällande

löneschema. Inplaceringen av tjänsterna i de särskilda tjänsteklasserna

skulle gälla tills vidare och intill dess förändrade förhållanden kunde beträffande

viss eller vissa tjänster föranleda en uppflyttning i högre eller

nedflyttning i lägre tjänsteklass. Ehuru förslaget hos de myndigheter och

övriga vederbörande, som hade att yttra sig däröver, rönte en rätt allmän

anslutning, ha åtgärder för dess genomförande hittills icke vidtagits. Att

emellertid förslaget, fastän mera än tio år förflutit från dess framläggande,

icke förlorat något av sin aktualitet kan skönjas därav, att de båda cen
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr r219.

träla ämbetsverk, kammarkollegiet och statskontoret, till vilkas förvaltningsområde

beredningen av de prästerliga avlöningsfrågorna närmast hör,

i särskilda utlåtanden i mars år 1940 enhälligt förordat, att en lösning av

hithörande fråga på grundval av berörda sakkunnigas förslag nu omsider

måtte utan vidare tidsutdräkt komma till stånd.

Det skulle väl med hänsyn till de salunda föreliggande omständigheterna

kunna vid ett första bedömande synas mindre lämpligt att skrida till en

reformering av det prästerliga familjepensionsväsendet före och utan samband

med den nyordning efter tidsenliga grunder av själva avlöningssystemet

och den därmed omedelbart sammanhörande regleringen av tjänstepensioneringen,

som, på sätt nämnts, i allt fall icke lärer kunna så mycket

längre undanskjutas. Avgörande betänkligheter mot en sådan behandlingsordning

skulle väl också få anses hava mött, därest den motsedda avlöningsreformen

skulle kunna förväntas syfta till en allmän lönereglering

i vedertagen mening med förändring av nuvarande lönenivå för ifrågavarande

tjänstemannakår. Något sådant motiv för avlöningsreformen föreligger

emellertid icke. I själva verket är det — särskilt då en jämförelse

göres med civilstatstjänstemännen — uppenbart, att den prästerliga tjänstemannakåren,

efter den avsevärda löneförstärkning densamma erhöll genom

de från och med den 1 maj 1930 utgående s. k. provisoriska tilläggslönerna

och tilläggsarvodena, ingalunda är missgynnad i lönehänseende.^Då man

sålunda icke har anledning till annat antagande än att en förestående nyordning

beträffande de prästerliga avlöningsförhållandena skall komma

att begränsas till en — må vara ingripande — omgestaltning av avlöningssystemets

så att säga lönetekniska. struktur och sålunda komma att,

åtminstone i det hela, lämna den reala lönesättningen för ifrågavarande

befattningshavare orubbad, lia de sakkunniga ansett, på sätt ock i direktiven

för de sakkunnigas uppdrag uttalats, att något avgörande hinder

icke bör möta för en rationell lösning av familjepensioneringsfrågan redan

på det gällande prästerliga avlöningssystemets grund och utan någon

sammankoppling med frågan om revision av den gällande ordningen för

prästernas tjänstepensionering. De sakkunniga hava fördenskull icke funnit

den nu rådande olikheten i lönesystemen för statskyrkoprästerna och

för civilstatstjänstemännen, liksom ej heller de tjänsteorganisatoriska skiljaktigheter,

som förefinnas mellan, å ena sidan, den kyrkliga och, å andra

sidan, den civila statsförvaltningen, behöva resa något avgörande hinder

för en anpassning av ifrågavarande prästers familjepensionering efter grunder,

som i det väsentliga ansluta sig till vad för de civila och militära

statliga befattningshavarna i sådant hänseende numera är gällande.

Slutligen göra de sakkunniga följande uttalande rörande kyrkofonden

såsom finansieringscentral för den nya prästerliga familjepensioneringen.

För familjVpensionsregleringen

tillgängliga medel.

Vid ett godkännande av de utav de sakkunniga förordade huvudlinjerna

för den ifrågasatta pensionsreformen komme det omedelbara ansvaret för

de av staten i samband därmed åtagna ekonomiska förpliktelserna att påläggas

kyrkofonden. Av denna kyrkofondens blivande uppgift följer, att

densamma bör såsom årligen inflytande inkomster tillföras alla de avgifter,

som efter reformens genomförande dels i form av f a m i 1 j e p e n s i o n s
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 819.

avdrag skola utgöras av de präster, vilka bliva underkastade det »allmänna»

prästerliga familjepensionsreglementet, dels såsom pensionsavgifter

skola erläggas av de av prästänkekassans delägare, vilkas pensionsrätt

kommer att — övergångsvis — särskilt regleras. Såsom inkomst

för ändamålet bör kyrkofonden givetvis härjämte äga tillgodogöra sig avkastningen

av de kapitaltillgångar, som i och med prästänkekassans

övertagande skola tillfalla staten. Det synes de sakkunniga härvid vara

såväl enklast som mest ändamålsenligt, att dessa kassans kapitaltillgångar

såsom sådana överföras till kyrkofonden eller alltså tillföras denna fonds

kapitalbehållning. De sakkunniga erinra örn att en motsvarande åtgärd

vidtogs, då den s. k. biskopslöneregleringsfonden, i sammanhang med kyrkofondens

övertagande av utgifterna för biskoparnas avlöning, överfördes till

sistnämnda fond.

Kyrkofondens kapitalbehållning utgjorde vid bokslutet den 30 juni 1940

cirka 54.3 miljoner kronor. Prästänkekassans tillgångar i fonderade medel

voro den 31 december 1939 bokförda till ett värde av sammanlagt 27.S

miljoner kronor. Jämlikt stadgande i 8 § i gällande lag örn kyrkofond skall

vid det årliga bestämmandet av allmänna kyrkoavgiftens storlek tillses,

att kyrkofondens inkomster under året såvitt möjligt bliva lika stora som

dess utgifter. Då allmänna kyrkoavgiften är i nämnda lag maximerad (till

15 öre för skattekrona), har förutsatts, att den situationen kan komma att

inträffa, att ett ingrepp i kyrkofondens kapital måste äga rum (se: sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 8/1932 sid. 40).

I fråga om naturen av de i kyrkofonden uppsamlade medlen må hänvisas

till redogörelsen härför i 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas betänkande

(statens offentliga utredningar 1929 nr 39, sid. 39—43).

I enlighet med sitt här återgivna ståndpunktstagande ha av de sakkunniga

uppgjorts förslag till reglemente angående familjepension för efterlevande

till präster (familjepensionsreglemente för prästerskapet) ävensom mellan de

sakkunniga och utsedda representanter för vederbörande kassa träffats

överenskommelse angående statens övertagande av prästerskapets änke- och

pupillkassa. Ifrågavarande två handlingar torde få såsom bilagor fogas till

häröver fört statsrådsprotokoll (bil. III och IV). De av de sakkunniga i

övrigt i samband med den här föreslagna regleringen framlagda författningsförslagen

innefatta förslag till lag örn ändrad lydelse av 3 och 6 §§

lagen den 30 augusti 1932 (nr 1+01+) om kyrkofond, lag örn ändrad lydelse

av 11 § 1 mom. lagen den 9 december 1910 (nr 11+1, sid. 27) örn reglering

av prästerskapets avlöning samt angående tillägg till samma lag, förordning

angående ändring i förordningen den 27 november 1936 (nr 578) med ändrade

bestämmelser för biskoparnas avlönande jämte nya grunder för dispositionen

av därtill avsedda medel, lag örn ändrad lydelse av 3 § lagen den

17 december 1926 (nr 526) örn vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade

pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m. samt lag örn

ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

(nr 1+00). Jämväl dessa författningsförslag torde få såsom bilaga fogas till

dagens protokoll i ärendet (bil. V).

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219. 33

Innebörden av de sakkunnigas förslag till reformering av det prästerliga

familjepensionsväsendet kan — i dess allmänna huvuddrag —- sammanfattningsvis

angivas sålunda:

Staten övertager (från och med den 1 januari 1942) prästerskapets änkeoeh

pupillkassas verksamhet, dess skulder och egna tillgångar och ikläder

sig därmed ansvaret för samtliga kassans förpliktelser och för ifrågavarande

prästerliga familjepensionering över huvud taget. Det hittillsvarande, huvudsakligast

å prästänkekassans verksamhet baserade prästerliga familjepensioneringssystemet

ersättes med ett system i enlighet med grunderna i

det för de civila och militära statstjänstemannen nu gällande allmänna familjepensionsreglementet,

men anpassat till de prästerliga avlöningsförhållandena,

sådana dessa äro för närvarande gällande. I samband med den nuvarande

pensionsinrättningens upphörande avvecklas helt de ålderdomliga

bidragsformer till familjepensioneringen, varunder nu alltjämt anslag av

prästerliga avlöningsmedel (»gamla vakansåret», »kadukmedel» och »nya

vakansåret») tillföras prästänkekassan eller särskilda medel eljest (avgifter

till »allmänna prästänkehjälpen» och tiondeanslag) uppbäras för understöd

åt prästänkor, ävensom — i stort sett — övriga äldre former för understöd

av allmänna medel åt efterlevande till de prästerliga befattningshavarna

(tjänstårsrätt och ännu bestående nådårsrätt samt avkomsträtt till prästänkesäte).

Prästänkekassans tillgångar tillföras kyrkofonden. Ränteavkastningen

av dessa tillgångar och framdeles inflytande pensionsavgifter skola

därefter i första hand, jämte den allmänna kyrkoavgiften, utgöra grundvalen

för finansieringen av familjepensionskostnaderna för såväl vid kassans

avveckling redan varande som framtida pensionstagare. Det nya familjepensionsreglementet

för prästerskapet blir tillämpligt ej blott för alla, efter

statens övertagande av prästänkekassans verksamhet, inom de territoriella

och svenska icke-territoriella församlingarna nytillträdande präster samt

vissa med dessa likställda utan även — jämlikt den med prästänkekassan

träffade överenskommelsen — för flertalet av kassans vid avvecklingen i

sådan tjänst ännu kvarstående delägare. Pensionsförmånerna för de efterlevande

till övriga vid pensionsregleringens genomförande förekommande,

i tjänst varande eller ur tjänst avgångna kassadelägare liksom ock för kassans

dåvarande pensionstagare fixeras och förbättras i viss män medels

anlitande av för ändamålet disponibla, efter gängse grunder beräknade

överskottsmedel i kassan. I förekommande fall erhålla sådana pensionärer

jämväl en ytterligare pensionsförbättring i samband med fastställande av

s. k. ny familjepension. I stället för det å familjepensionerna från prästänkekassan

nu utgående dyrtidstillägget (enligt de för efterlevande till statliga

befattningshavare med oreglerad avlöning gällande grunder) skall, efter de

nya pensionsbestämmelsernas ikraftträdande, för dåvarande pensionstagare

och för efterlevande till kassadelägare, som icke komma in på familjepen
Bihang

till riksdagens ''protokoll 191+1. 1 sami. Nr 219.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

sionsreglementet för prästerskapet, dyrtidstillägg i regel utgå enligt de för

löntagare i statens tjänst med nyreglerad avlöning bestämda grunderna.

Efter samma procenttal, som i ett vart fall gäller för beräknande av sist

angivna dyrtidstillägg, utgår den rörliga delen av familjepension enligt det

nya prästerliga familjepensionsreglementet. Samtliga här ifrågavarande

prästerliga familjepensionärer erhålla därjämte kristillägg, på sätt numera

är för andra familjepensionärer bestämt. — Vissa blivande, till församlingspräster

och med dem likställda icke hänförliga prästerliga befattningshavare

avses skola beredas familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Över sakkunnigförslaget hava utlåtanden avgivits av prästerskapets änkeoch

pupillkassas fullmäktige och av kassans direktion, av samtliga domkapitel,

kammarkollegiet, statskontoret och statens pensionsanstalt samt

av 1938 års pensionssakkunniga ävensom av svenska kyrkans diakonistyrelse,

svenska kyrkans missionsstyreise och svenska kyrkans sjömansvårdsstyreise,

varjämte allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse inkommit

med yttrande i ämnet.

I de avgivna remissutlåtandena har enstämmigt vitsordats behovet av

en omedelbar reformering av det prästerliga familjepensionsväsendet. Remissmyndigheterna

ha också i huvudsak givit sin anslutning till grundlinjerna

i de sakkunnigas förslag, varvid särskilt betonats de förbättrade

existensvillkor, som genom förslaget skulle beredas prästernas änkor och

efterlevande minderåriga barn.

Fullmäktige för prästänkekassan framhålla sålunda, att de funne förslaget

med få undantag innebära en förbättring av familjepensioneringen,

som särskilt i fråga om de ekonomiskt siimst ställda pensionärerna bleve

synnerligen betydande, och att de fördenskull icke hyste någon tvekan beträffande

förslagets positiva värde.

Domkapitlet i Uppsala, i vars behandling av ärendet ärkebiskopen deltagit

såsom föredragande, anför bland annat följande:

Det nuvarande läget måste för dem, som för närvarande uppbure prästerlig

familjepension, betraktas som i hög grad otillfredsställande. Framför allt

gällde detta i fråga örn prästänkorna, vilka givetvis i första hand borde

komma i betraktande. Pensionerna vore i allmänhet alldeles otillräckliga, i

vissa fall upprörande för låga. Härtill komme den stora otryggheten för

pensionärerna genom de utgående pensionsbeloppens avsevärda fluktuationer,

beroende på växlingarna i den nuvarande änke- och pupillkassans årsinkomster,

i antalet pensionärer och deras delaktighetsbelopp. Framtiden

måste därjämte under de båda närmaste årtiondena bedömas såsom ännu

vida mörkare, framför allt på grund av den med stor visshet förutsedda

starka stigningen av antalet pensionsberättigade sjuka barn och ogifta

döttrar över 55 år. Den nuvarande kassans organisation och arbetssätt

måste otvivelaktigt aktas såsom utomordentligt invecklade och högeligen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majlis ''proposition Nr 219.

föråldrade. Domkapitlet funne sig jämväl böra giva de sakkunnige obetingat

rätt i deras erinran, att det allmänna, som genom av statsmedel utgående

dyrtidstillägg och tilläggspensioner lämnade kassan avsevärda bidrag, borde

erhålla vidgad rätt att öva inflytande och utföra kontroll på det prästerliga

familjepensionsväsendet. Av dessa orsaker syntes det domkapitlet vara

uppenbart, att en radikal omgestaltning av den prästerliga familjepensioneringen

vore ofrånkomligen nödvändig, samt att denna till grunden gående

omgestaltning icke vidare kunde tåla något uppskov. Olika försök, som tidigare

gjorts till den nuvarande kassans sanering, hade ej visat sig leda till

effektivt resultat.

De två huvudgrundsatserna i det av de sakkunniga framlagda förslaget,

nämligen: att kyrkofonden skulle övertaga prästerskapets familjepensionering

och ansvara för dess effektuerande samt att pensioneringen bringades i

så nära överensstämmelse som möjligt med allmänna familjepensionsreglementet,

funne domkapitlet sunda och välbetänkta såsom väsentliga riktlinjer

för en omgestaltning av samma pensionering. Övertagandet av familjepensioneringen

finge anses väl stämma överens med kyrkofondens uppgifter

och en nära anknytning av densamma till allmänna familjepensionsreglementet

syntes naturlig och önskvärd.

Under framhållande av de påtagliga fördelar, pensionstagarna enligt det

föreliggande förslaget skulle beredas: den ej ringa förhöjningen i pensionsbeloppen

och dessas stabilisering samt den trygghet, som bomme att ernås

genom garantien från det allmänna genom kyrkofonden, förklarade sig domkapitlet

tillstyrka förslagets genomförande, med vidtagande av vissa anmärkta

och i utlåtandet närmare motiverade ändringar.

I likhet med domkapitlet i Uppsala ha de övriga domkapitlen, med erinringar

å enstaka punkter, i det väsentliga — domkapitlet i Växjö dock

med tvekan — tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Stockholms domkapitel

har anmärkt, att det borde legat närmast till hands, att prästänkekassan

sammanförts med statens pensionsanstalt, och att en förnyad

utredning av de sakkunniga därutinnan fördenskull hade varit önskvärd.

Domkapitlen i Strängnäs, Göteborg och Härnösand ha i utlåtandena tillika

understrukit, att något tillfredsställande uppordnande av pensioneringsförhållandena

icke kunnat vinnas genom blott en omläggning av kassans förvaltning.

Även diakoni- och missionsstyrelscrna uttala sin tillfredsställelse

med de förbättringar i pensionshänseende, som förslaget innebure, men anser

missionsstyrelsen möjligheten av den nuvarande änke- och pupillkassans

bibehållande icke ha blivit tillfyllest undersökt. Prästföreningens centralstyrelse,

som likaledes funnit de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna komma

att för såväl nuvarande som blivande pensionärer medföra givna förbättringar

i förhållande till nu rådande ordning, förklarar sig övertygad örn,

att frågan örn en förbättring av här ifrågavarande pensionsförhållanden

icke kunnat lösas tillfredsställande på annat sätt än det av de sakkunniga

föreslagna, och tillstyrker för sin del förslaget örn prästänkekassans avveckling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

I frågan om statens övertagande av den nuvarande änke- och pupillkassans

verksamhet och i samband därmed örn dispositionen av denna kassas

tillgångar ha såväl kassans fullmäktige som domkapitlen i gemen samt diakoni-

och missionsstyrelscrna samt prästföreningens centralstyrelse framfört

vissa erinringar gentemot de sakkunnigas förslag och beträffande av

dem härutinnan i betänkandet gjorda uttalanden. Innebörden av dessa

erinringar må här belysas med följande utdrag av några bland de ifrågavarande

remissutlåtandena.

Domkapitlet i Uppsala: De sakkunnige syntes taga för avgjort, att kyrkofonden

utan vidare och i sin helhet vore att betrakta såsom tillhörig staten.

Även örn denna fonds rättsliga ställning icke kunde anses till fullo utredd

och fastslagen, vore det domkapitlets uppfattning, att synnerligen goda

grunder förelåge att betrakta kyrkofonden som en svenska kyrkans gemensamma

tillhörighet. Domkapitlet, som ansåge, att Sveriges kyrka hade all

anledning att med tacksamhet erkänna det stöd, den mottagit och mottoge

av Sveriges statsmakter, och att med förtroende möta staten, funne det dock

högst angeläget, att den föreslagna omregleringen av prästerskapets familjepensionering

uttrycktes på ett sätt, som gåve klart till känna vad som verkligen

åsyftades, nämligen att det vore kyrkofonden, icke staten, som föresloges

övertaga den prästerliga familj epensioneringen.

Domkapitlet i Göteborg: I motiveringen och även annorstädes i de sakkunnigas

utlåtande förekomme ofta uttrycket »statens övertagande av kassan».

Därav och särskilt av uttrycket i de sakkunnigas hemställan »staten

tillfallande kapitaltillgångarna» skulle den slutsatsen kunna dragas, att staten

och icke kyrkan skulle genom övertagandet av kassans förvaltning bli

ägare av kassans tillgångar. Utan att närmare ingå på förhållandet mellan

stat och kyrka särskilt beträffande kyrkofonden och då den slutliga lösningen

av denna fråga icke genom det föreliggande förslaget kunde anses

aktuell, hade domkapitlet endast velat framhålla, att de i utlåtandet förekommande

uttrycken, som här avsåges, icke finge givas den tolkningen eller

den innebörden, att kyrkan frånhänt sig äganderätten till kyrkofonden och

därmed till änkekassans tillgångar. Domkapitlet finge alltså hemställa, att

det i de sakkunnigas hemställan ifrågavarande momentet i en blivande proposition

formulerades sålunda: »6) beslutar, att kassans kapitaltillgångar

jämte de av domkapitlet i Västerås förvaltade s. k. papegojvretsmedlen

genom statskontorets försorg från och med den 1 januari 1942 tillföras

kyrkofonden, och---gäldas.»

Domkapitlet i Härnösand: Det syntes domkapitlet nödvändigt, att det

vid den föreslagna nyregleringens genomförande komme till klart uttryck,

att statsmakternas befattning med denna sak principiellt och väsentligen

hade karaktären av en medverkan till frågans ordnande. Det vore visserligen

tacknämligt, att de sakkunniga betonade det ansvar, som statsmakterna

hade för prästerskapets familjepensionering, men det väckte starka

betänkligheter, att detta statens intresse syntes motiveras ifrån en grundsyn,

enligt vilken kyrkan vore att betrakta som en statsfunktion, prästerna

såsom statsanställda och de kyrkliga inkomsterna och tillgångarna såsom

statsmedel. I enlighet därmed komme nyregleringens innebörd att av de

sakkunniga genomgående betecknas som ett statens övertagande av präst
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 319.

änkekassans tillgångar och ansvaret för familjepensioneringen. Utan att ingå

på en principdiskussion önskade domkapitlet inlägga en bestämd gensaga

mot denna grundsyn och de konsekvenser, som den i vissa avseenden medfört

för de sakkunnigas utformning av sitt förslag. Särskilt opponerade sig

domkapitlet emot att det i de sakkunnigas förslag och i den preliminära

överenskommelsen mellan de sakkunniga och de delegerade för kassan föresloges,

att kassans nuvarande tillgångar skulle överlämnas till staten. Det

förefölle, som örn avsikten därmed vore, att kassan skulle förklaras vara

statsegendom, ehuru den visserligen skulle ingå i kyrkofonden. Domkapitlet

ville förorda, att nämnda bestämmelser omformulerades så, att änkekassans

tillgångar i stället överlämnades till statskontoret i dess egenskap av

förvaltare av kyrkofonden, varigenom dessa tillgångars särskilda karaktär

av kyrkliga medel komme att framstå.

Domkapitlet i Visby: Domkapitlet ville med skärpa vända sig mot den

ståndpunkt, de sakkunniga syntes intaga i frågan örn kyrkans ställning,

och en därpå grundad uppfattning örn de kyrkliga förmögenhetskomplexens

rättsliga karaktär. Med utgångspunkt från att änkekassans medel egentligen

vore i huvudsak uppsamlade allmänna, d. v. s. statliga, medel ansåge

de sakkunniga, att överlämnandet av änkekassans tillgångar till staten

kunde försvaras. Även örn de sedermera skulle ingå i kyrkofonden, skulle

de fortfarande anses utgöra statsegendom. Därav syntes följa, att de sakkunniga

hade den uppfattningen, att kyrkofonden vore statsegendom. Domkapitlet

ville på det bestämdaste betona, att lösandet av frågan örn en

förbättrad och ändamålsenligarc familjepensionering för präster borde

lämna äganderätten till kyrkans egendom oförkränkt. Enligt domkapitlets

mening borde vid den nya familjepensioneringens genomförande änkekassans

tillgångar överlämnas — icke till staten — utan till statskontoret att

av detta såsom förvaltningsorgan för kyrkofonden tillgodoföras denna fond

med för framtiden samma rättsliga ställning som kyrkofonden.

Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Västerås förorda för sin del i detta

sammanhang, att de från prästänkekassan övertagna tillgångarna icke skola

helt införlivas med kyrkofonden utan även efter pensioneringsreformens

genomförande sammanhållas och förvaltas såsom en särskild fond inom

kyrkofonden. Diakonistyrelsen är likaledes tveksam, huruvida det kan vara

tillrådligt, att ifrågavarande tillgångar införlivas med kyrkofondens medel.

Domkapitlet i Lund anser, att kassans tillgångar böra förvaltas av statskontoret

skilda från kyrkofonden men dock erhålla samma »kyrkorättsliga

karaktär» som denna. En liknande uppfattning i detta hänseende synes

även missionsstyrelsen företräda.

Jämväl i de övriga remissutlåtandena understrykes behovet av en omläggning

av den prästerliga familjepensioneringen.

Statskontoret framhåller emellertid, bland annat, följande:

Senast i utlåtande don 5 juli 1939 hade statskontoret förordat, att prästerskapets

pensionsförhållanden snarast möjligt måtte göras till föremål för en

ingående och förutsättningslös utredning samt att därvid i första hand

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

borde övervägas, huruvida icke, med avveckling av systemet med emeritilöner

åt präster ävensom av prästerskapets änke- och pupillkassa, prästernas

tjänste- och familjepensionering kunde bringas i överensstämmelse med

vad som i dessa avseenden gällde för närmast jämförliga befattningshavare

i statens tjänst. Ämbetsverket hade därmed närmast avsett, att tjänste- och

familjepensioneringen för prästerna skulle efter angiven riktlinje lösas i ett

sammanhang liksom även att lösningen av dessa frågor helst borde ske i

anslutning till en allmän revision av det för prästerna gällande avlöningsreglementet,

vilken fråga sedan länge stått på dagordningen. Då nu de sakkunniga

vid framläggandet av sitt förslag uttalat, att något avgörande hinder

icke borde möta för en rationell lösning av familjepensionsfrågan redan

på det prästerliga avlöningsreglementets grund och utan någon sammankoppling

med frågan örn revision av den gällande ordningen för prästernas

tjänstepensionering, hade de sakkunniga hållit före, att man icke hade

anledning till annat antagande än att en förestående nyordning beträffande

de prästerliga avlöningsförhållandena skulle komma att begränsas till

en — må vara ingripande — omgestaltning av avlöningssystemets så att

säga lönetekniska struktur och sålunda komma att, åtminstone i det hela,

lämna den reala lönesättningen för de prästerliga befattningshavarna

orubbad.

Statskontoret kunde för sin del icke dela de sakkunnigas uppfattning i

fråga örn den blivande innebörden av en lönereglering för prästerna. Statskontoret

ville nämligen bestämt uttala, att prästernas löner borde vid en

nyprövning anpassas efter de löner, som gällde för civilstatstjänstemän med

likvärdiga arbetsuppgifter. Statskontoret ville emellertid, trots denna principiella

inställning i lönefrågan, icke motsätta sig, att redan nu en nyordning

av prästernas familjepensionering genomfördes i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. Då det genom den förebragta utredningen

nu ytterligare bestyrkts, att den behövliga förbättringen av

prästernas familjepensioner knappast kunde åvägabringas utan bidrag från

det allmännas sida, framstode det för statskontoret som naturligt, att staten

i konsekvens med vad tidigare skett i fråga om statliga och med dem jämställda

befattningshavares familjepensionering medverkade till en lösning

av samma fråga för prästernas del efter i huvudsak likformiga grunder.

I den av statskontoret här berörda frågan örn tidpunkten för företagandet

av den ifrågasatta pensionsregleringen anför statens pensionsa?istalt

följande:

Lämpligheten av att genomföra en så omfattande nyreglering av prästernas

familjepensionering som den nu föreslagna, innan de till synes i viss mån

aktuella frågorna om en omreglering av det för prästerskapet gällande avlöningssystemet

och en nyordning av det prästerliga tjänstepensionsväsendet

blivit avgjorda, syntes visserligen kunna med fog ifrågasättas, bland

annat på den grund att lösningen av nämnda frågor därigenom kunde komma

att föregripas samt att det kunde förutses, att den nya familjepensioneringen

måste bliva föremål för revision sedan avlönings- och tjänstepensionsförhållandena

omreglerats och sålunda bomme att bliva allenast provisorisk.

Emellertid torde det å andra sidan få anses skäligt, att de nu i åtskilliga

avseenden otillfredsställande familjepensionsförhållandena för prästerliga

befattningshavares efterlevande, vilka i allmänhet vore betydligt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

ogynnsammare ställda i pensionshänseende än efterlevande efter jämförliga

befattningshavare i statens tjänst m. fl., utan onödig tidsutdräkt bleve mera

rationellt ordnade. En fristående nyreglering av prästernas familjepensionering

syntes därför möjligen kunna anses motiverad. Att man därvid, såsom

de sakkunniga gjort, sökte att i görligaste mån ordna pensioneringen enligt

samma grunder, som tillämpats vid nyordning av familjepensioneringen för

statstjänstemän, vore naturligt. Såvitt pensionsanstalten kunnat finna, erbjöde

de sakkunnigas förslag en med hänsyn till rådande säregna prästerliga

avlönings- och tjänstepensionsförhållanden i stort sett ändamålsenlig

lösning av familjepensionsfrågan.

1938 års pensions sakkunniga anföra i samma fråga och beträffande sakkunnigförslagets

allmänna principer i övrigt följande:

Den omfattande nyreglering av familjepensionsförhållandena för prästerskapet,

som enligt förslaget skulle äga rum, kunde icke såsom för statsförvaltningen

varit fallet grundas på en enhetlig och efter nyare principer

skedd reglering av löneförhållandena samt en därtill anknytande tjänstepensionsreglering.

Familjepensionsregleringen skulle här ske helt fristående

och finge därför givetvis karaktären av ett provisorium i avvaktan på en

lösning av de i viss mån aktuella frågorna om en omläggning av de för

närvarande rådande, delvis ålderdomliga systemen för avlöning och tjänstepensionering

av prästerna. Otvivelaktigt måste det vara i viss män vanskligt

att företaga en så omfattande omreglering av familjepensionsväsendet

för prästerna utan att dessförinnan ha ernått en lösning av frågorna om

löne- och tjänstepensionsreglering efter nyare principer. Emellertid torde

å andra sidan så starka skäl tala för att åvägabringa ett mera tillfredsställande

ordnande av familjepensionsväsendet än för närvarande och att

i samband därmed avveckla hittillsvarande ålderdomliga former för det

allmännas understöd åt dessa befattningshavares efterlevande, att en fristående

reglering av prästernas familjepensionsförhållanden enligt pensionssakkunnigas

mening kunde väl försvaras.

Det syntes naturligt, att anslutning därvid i möjligaste män söktes till

de för statstjänstemännen gällande grunderna med de avvikelser, som påkallades

av skiljaktigheter i anställnings- och avlöningsförhållanden, med

iakttagande av de försiktighetsåtgärder, som erfordrades för att såvitt görligt

undvika ett föregripande av en definitiv lösning, vilken ej kunde vinnas

förrän säkrare grundvalar beträffande löne- och tjänstepensionsförhållandena

erhållits. Den frågan uppställde sig då, örn man därvidlag borde bygga

på det gällande allmänna familjepensionsreglementet eller om anknytning

borde sökas till det nya familjepensionsreglemente, som i anledning av ett

av pensionssakkunniga i betänkande den 14 mars 1941 framlagt förslag

kunde bliva gällande för statsförvaltningen. Enligt pensionssakkunnigas

mening vore det lämpligast att grunda en provisorisk reglering på det gällande

allmänna familjepensionsreglementet, detta främst av den anledningen

att det förslag till nytt reglemente, som pensionssakkunniga framlagt,

innefattade cn författningsmässig reglering av rörliga tilläggsförmåner

till familjepensionerna, vilken byggde pä korresponderande anordningar

i löne- och tjänstepensionsförfattningar utan motsvarighet på det förevarande

området. De omläggningar i övrigt, som förslaget till nytt allmänt

familjepensionsreglemente innebure, vore i allmänhet icke av beskaffenhet

att behöva påverka en såsom provisorium företagen familjepensionsregle
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departe
mentschefen.

Kungl. May.ts ''proposition Nr 219.

ring för prästerliga befattningshavare. Det föreliggande förslaget syntes därför

väl ägnat att i princip läggas till grund för den avsedda reformen.

I avseende å förslaget om den nya familjepensioneringens finansiering

genom kyrkofonden anför statskontoret:

Det förhållandet, att kyrkofonden inom en tämligen nära framtid icke

torde kunna finansiera de årliga pensionskostnaderna med inkomster, härflytande

ur de från prästänkekassan överflyttade kapitaltillgångarna, jämte

de till fonden inflytande pensionsavdragen och pensionsavgifterna, samt att

merkostnaden således kunde förväntas föranleda höjning av allmänna kyrkoavgiften,

funne statskontoret icke utgöra tillräcklig anledning för att i detta

avseende överväga en annan anordning, än den de sakkunniga föreslagit.

De ekonomiska konsekvenserna av den ifrågasatta familjepensionsregleringen

torde nämligen, såvitt statskontoret kunnat finna, Ira sin motsvarighet

i följdverkningarna av den av statsmakterna tidigare vidtagna nyordningen

av familjepensioneringen för civilstatstjänstemännen m. fl.

Samma spörsmål tar kammarkollegiet i sitt utlåtande upp till behandling

och gör därvid följande uttalande:

Enligt förslaget åtoge sig staten obegränsad garanti för utfästelserna

såväl i det nya pensionsreglementet som i överenskommelsen med pensionskassan,

medan i fråga om prästerskapets avlöning statsverket icke iklätt

sig ansvar för lönernas upprätthållande, utöver vad de särskilda prästerliga

avlöningstillgångarna — den speciella prästlönebeskattningen och behållningen

i kyrkofonden inbegripna — medgåve. Den verkställda utredningen

syntes utvisa, att familjepensioneringens förläggande till kyrkofonden måhända

till en början icke skulle medföra någon ytterligare belastning av

fonden. Enär emellertid täckningsprocenten för familjepensionsavgifterna

beräknats bliva allenast 85 %, medan den för civila och militära befattningshavare

sammantagna beräknats till i medeltal 99.53 % och för den närmast

jämförliga gruppen — civila manliga tjänstemän — till 91.27 %,

torde sannolikheten tala för att familjepensioneringen framdeles komme att

utgöra en ytterligare belastning på fonden. Örn därvid fondens tillgångar

icke försloge till både prästlöneutgifterna och kostnaderna för familjepensioneringen,

syntes statsverkets garanti för familjepensioneringen böra medföra

den konsekvensen, att statsverket åtoge sig att till kyrkofonden tillskjuta

det underskott, som uppkomme i följd av familjepensioneringen. Det

syntes emellertid kunna ifrågasättas om de sakkunniga avsett, att staten

skulle åtaga sig vidsträcktare garanti för prästerskapets familjepensionering

än för dess avlöning. Den reella betydelsen därav kunde måhända synas

ringa, då garantierna i båda fallen kunde synas likvärdiga. Beträffande sättet

för täckningen av medelsbehovet kunde dock föreligga viss skillnad.

Örn, såsom i själva verket syntes vara avsett av de sakkunniga och även

i och för sig torde vara lämpligt:, kyrkofonden ensam skulle bära det ansvar

för prästerskapets familj epensionering, som staten iklädde sig, syntes det

riktigt att detta komme till tydligt uttryck i framställningen till riksdagen.

Såsom av den här lämnade redogörelsen för det prästerliga familjepensionsväsendet

torde framgå, äro de gamla, i vissa fall högeligen antikverade

former, varunder verksamheten allt intill denna dag fortgår, i uppenbart

behov av en reformering. De brister, som vidlåda den ännu gällande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 219.

regleringen, framträda icke blott i dess ådagalagda oförmåga att bereda

och säkerställa en skälig försörjning av de prästerliga befattningshavarnas

änkor och efterlevande minderåriga barn. Den hittillsvarande

ordningen har också såtillvida visat sig i hög grad otillfredsställande,

som de väsentliga förutsättningarna saknats för såväl en enhetlig reglering

av som en fortgående kontroll över de betydande understöd av allmänna

medel, varav det prästerliga familjepensionsväsendet kommit i åtnjutande.

I likhet med de sakkunniga finner jag det tydligt, att de brister

jag här berört icke låta sig avlägsnas blott och bart genom en omgestaltning

i någon form av den på området för närvarande verksamma halvprivata

pensionsinrättningen, prästerskapets änke- och pupillkassa. Med

de sakkunniga, vilkas uppfattning härutinnan fått ett praktiskt taget enhälligt

stöd i de avgivna remissyttrandena, är jag ense därom, att ett vida

effektivare grepp för frågans lösning är av nöden. Jag delar även de sakkunnigas

mening, att denna lösning icke kan sökas på annan väg än den,

som under 1930-talet successivt beträtts för andra omfattande grupper av

befattningshavare i allmän tjänst, nämligen genom omhändertagande i

statens omedelbara regi av själva pensioneringen. Efter en sådan omläggning

bör ock, såsom naturligt är, den prästerliga familjepensioneringen

grundas på samma principer, som numera gälla för statens befattningshavare

inom den civila och militära förvaltningen.

Den enda befogade invändning, som skulle kunna resas mot ett omedelbart

genomförande av en reform av här angiven innebörd, synes gälla

själva tidpunkten för omläggningen, vilket sammanhänger därmed, att

såväl avlönings- som tjänstepensionsförhållandena för prästerskapet ännu

vänta på en, förmodligen inom en rätt nära tid nödvändig översyn. Det kan

nämligen i följd härav icke undvikas, att en för prästerna nu vidtagen

familjepensioneringsreform, i avvaktan på en dylik blivande revision,

finge en i viss mån provisorisk karaktär. Betydelsen av denna omständighet

har emellertid, såsom jag i det föregående berört, varit föremål för ingående

överväganden och särskilt lia statens pensionsanstalt och 1938 års

pension ssakkunniga i sina remissyttranden ägnat spörsmålet sin uppmärksamhet.

Enligt sistnämnda sakkunnigas mening tala så starka skäl för ett

mera tillfredsställande ordnande av det prästerliga familj epensionsväsendet

än för närvarande och för en avveckling i samband därmed av

hittillsvarande! ålderdomliga former för det allmännas understöd åt

dessa befattningshavares efterlevande, att den föreslagna fristående regleringen

av prästernas familjepensionsförhållanden väl kan försvaras. Jag

Ilar även för egen del stannat i samma uppfattning och finner mig fördenskull

oförhindrad att i princip tillstyrka det föreliggande förslaget.

Med 1938 års pensionssakkunniga är jag även ense därom, att den sålunda

tillämnade provisoriska pensionsregleringen för prästerskapet bör, såsom

ock i förslaget skett, anknytas till nu gällande allmänna familjepensionsreglemente.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

I det framlagda sakkunnigförslaget har förutsatts, att de primära ekonomiska

förpliktelserna för det prästerliga familjepensionsväsendet skola

tillgodoses genom kyrkofonden. Några delade meningar synas i det hela

icke föreligga om lämpligheten av denna anordning, och jag ansluter mig

också utan tvekan till förslaget på denna punkt. I åtskilliga av remissyttrandena

beröras emellertid vissa formellt-rättsliga spörsmål i avseende

å de i den nuvarande prästänkekassan ingående tillgångarnas framtida

ställning och i samband därmed även beträffande kyrkofondens ställning.

På sätt i motiven till det föreliggande förslaget betonats, lär väl staten

genom den fortgående medverkan vid regleringen av prästänkekassans

ekonomiska förhållanden, som den hittills lämnat, ha påtagit sig den

åtminstone moraliska garantien för denna inrättnings löpande pensionsutfästelser.

Enligt den föreliggande preliminära överenskommelsen om

prästänkekassans upphörande skulle staten komma att ikläda sig även det

formell t-juridiska ansvaret för de förbindelser, som följa med det övertagna

handhavandet av det prästerliga familjepensionsväsen det. Det ligger

härvid — alldenstund prästänkekassan intager ställningen såsom

självständigt rättssubjekt och statens övertagande av kassans rörelse förty

måste äga rum genom ett avtal med kassan i privaträttslig form — i

sakens natur, att staten inträder i alla de rättigheter, som vid tiden för

övertagandet tillkomma nämnda inrättning. Den föreslagna författningsregleringen

innebär likvisst icke, att staten i avseende å de tillgångar, som

kassan såsom sådan därvid frånhänder sig, tillägger sig någon fri och

obunden dispositionsrätt. De kapitaltillgångar, varom här är fråga, avses

nämligen enligt förslaget skola vid statens övertagande av kassan omedelbart

tillföras kyrkofonden. Tillgångarna erhålla därigenom i allo samma

ställning som genom gällande lag om kyrkofond tillkommer de i fonden

uppsamlade medlen i övrigt.

I remissyttrandena från en del kyrkliga myndigheter har givits uttryck

åt vissa farhågor för att en disposition av ifrågavarande tillgångar på angivet

sätt skulle kunna prejudicera frågan örn äganderätten över huvud

taget till kyrkofondens medel. Farhågorna härutinnan äro ogrundade. Jag

får härvid till en början erinra om att kyrkofonden icke enligt gällande

lagstiftning på förevarande område utgör eget rättssubjekt och följaktligen

ej heller är för egen del i äganderättsligt hänseende bärare av särskilda

rättigheter. På sätt framhölls vid tillkomsten av 1910 års lag örn

kyrkofond — jag hänvisar härvid till vad i saken anfördes av särskilda

utskottet vid nämnda års riksdag i dess utlåtande nr 1 — härröra de medel,

som ursprungligen överfördes till kyrkofonden, liksom även de, som

avsågos skola i fortsättningen dit ingå, från källor av vitt skild natur.

Denna kyrkofondens natur att i sig inrymma tillgångar av skiftande ursprung

har icke förändrats genom 1932 års förnyade lagstiftning om fonden.

Lika litet kan då statens ställning till de från prästänkekassan över
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 819.

tagna tillgångarna, därest dessa tillgångar tillföras kyrkofonden, förändra

det på detta område föreliggande rättsläget.

Jag anser det av förhållandena betingat, att prästänkekassans tillgångar

vid den föreslagna pensionsregleringens genomförande uppgå i kyrkofonden.

Jag finner denna anordning, såsom ett led i den av de sakkunniga

föreslagna regleringen, såväl praktisk som från alla synpunkter betryggande.

Kammarkollegiet har i detta sammanhang gjort några uttalanden om

räckvidden vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag av statens

juridiska ansvarighet för prästerskapets familjepensionering. Vad kollegiet

härvid berör är närmast frågan, huruvida staten genom övertagandet av

bestyret med familjepensioneringen komme att ikläda sig någon garanti i

sista hand för konkreta pensionsutfästelser för det tänkta fall, att kyrkofondens

tillgångar i en framtid skulle visa sig icke förslå till täckande av,

jämte övriga densamma åvilande utgifter, kostnaderna för denna pensionering.

Kollegiet framhåller emellertid, att spörsmålets reella betydelse

kan synas ringa. För egen del kan jag icke finna annat än att spörsmålet

saknar praktisk innebörd. Jag får sålunda erinra örn att från kyrkofonden

icke bestridas några andra utgifter, vare sig för avlönings-, pensioneringseller

annat ändamål, än sådana, som i enlighet med i därför stadgad ordning

fattade beslut skola därifrån utgå. Till säkerställande nv kyrkofondens

förmåga att fortgående fullgöra de å fonden lagda ekonomiska uppgifterna

upptogos i gällande lag om kyrkofond den 30 augusti 1932 bestämmelser

örn den så kallade allmänna kyrkoavgiften, varmedels den största delen

av fondens årliga utgifter numera täckes. Kyrkofondens betalningsförmåga

är följaktligen på ett avgörande sätt beroende av de intäkter,

som i angiven ordning blivit fonden i kyrkofondislagen anvisadje.

Skulle mot förmodan statsmakterna vid handhavandet i fortsättningen av

här omförmält institut försumma tillse, att de kyrkofonden — av statsmakterna

själva — pålagda utbetalningarna kunna från fonden bestridas,

och komme i följd därav rättsanspråk att göras gällande mot staten örn

utfående av exempelvis vissa löne- eller pensionsförmåner, är det från

allmänt rättsliga utgångspunkter ställt utom tvivel, att staten måste, oavsett

den bristande tillgången i fonden, vara pliktig fullgöra betalningsskyldigheten.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Avveckling av äldre understödsformer.

Rörande avvecklingen i samband med prästänkekassans upphörande

av de förut omnämnda ålderdomliga formerna för anslag till prästerskapets

familjepensionering och särskilda understöd i övrigt åt prästers efterlevande

anföra de sakkunniga.

Tjänst- och nådår, prästänkesäten

och allmänna prästänkehjälpen.

Tjänst- och nådårsrätten såsom familjepensionsinstitut är för befattningshavare

inom den civila och militära förvaltningen sedan länge definitivt

avskaffad. Endast för befattningshavare inom ecklesiastikstaten är avvecklingen

av denna antikverade form för understöd åt efterlevande alltjämt

icke slutförd. Även för betydande befattningshavargrupper inom

ecklesiastikstaten är dock rätten till tjänst- och nådår numera helt avskriven,

nämligen för element arläroverkslärarna och universitetsprofessorerna.

Prästerskapet är för närvarande — förutom klockarna — den enda tjänstemannakår,

som ännu är i större eller mindre omfattning bibehållen vid

dylik rätt.

Efter den 1 maj 1927 kvarstår för prästerna rätten till nådår allenast

såsom en övergångsreglering och tillkommer dylik rätt sålunda numera endast

en begränsad — ännu visserligen rätt omfattande — grupp tidigare

utnämnda prästerliga befattningshavare och emeriti, vilka med få undantag

äro delägare i prästänkekassan. Antalet här åsyftade präster torde,

med viss approximation, kunna för närvarande uppskattas till inemot 900.

Från allmän synpunkt framstår det givetvis såsom ett önskemål, att, så

långt möjlighet därtill föreligger, den definitiva avvecklingen av nådåret

även för dessa övergångsfall påskyndas. En särskild aktualisering måste kravet

härpå erhålla, då det gäller en modernisering av prästernas familjepensionering

i enlighet med de sakkunnigas förslag. Redan i skrivelse den 17

maj 1874, då frågan om bildandet av pensionskassa för såväl prästernas som

elementarläroverkslärarnas familjepensionering stod på dagordningen, uttalades

av riksdagen såsom dess uppfattning, att, så länge understöd genom

nådår komme befattningshavares efterlevande till godo, det icke borde

ifrågakomma, att staten jämväl under annan fonn lämnade bidrag för

samma personers familjepensionering. Denna uppfattning har senare vid

flera tillfällen, då det gällt nämnda lärarkår, av statsmakterna understrukits

och har även åberopats till stöd för avskaffandet av den nämnda befattningshavare,

liksom prästerna, genom prästerskapets privilegier tillförsäkrade

rätten till tjänstår. Sedan rätten till nådår för ifrågavarande lärare

redan tidigare avlösts, beslöts ock i enlighet härmed i samband med inrättandet

år 1911 av »lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa»,

att dessa lärares rätt till tjänstår skulle upphöra. I Kungl. Maj:ts

reglemente för nämnda kassa den 8 december 1911 föreskrevs tillika i § 2,

att rätt till nådår eller tjänstår icke fick tillgodonjutas av den, som blev

delägare i kassan.

I sammanhang med de år 1926 beslutade partiella reformerna i avseende

å prästerskapets familjepensionering begränsades och fixerades för prästerna

den dessa tillförsäkrade rätten till t j ä n s t å r till att omfatta en tid

av sex månader, räknat från och med månaden näst efter den, då dödsfallet

inträffar. Det torde, i anslutning till det förut anförda, utan någon

ytterligare motivering vara klart att, om familjepensionsregleringen för

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

prästerna nu i stort sett fotas på de förmånligare grunder, som äro gällande

för personalen inom den civila statsförvaltningen, även denna för prästerna

återstående tjänstårsrätt därvid bör bringas att upphöra. Såsom en generell

förutsättning för den tillämnade familjepensionsregleringen bör följaktligen

uppställas den grundsatsen, att prästerlig befattningshavare, å

vilken ett på dylik grundval uppbyggt familjepensionsreglemente skall erhålla

tillämpning, icke må med de däri givna förmånerna förena rätt til!

vare sig nådår eller tjänstår. Härvid inbegripes givetvis i nämnda förmåner

även den för änka och barn efter emeritilöntagare av dylik förmån härledda

rätten att under motsvarande tid tillgodonjuta emeritilön.

Såsom särskilt motiv för tjänstårsrättens bibehållande åberopades vid

den år 1926 åvägabragta partiella reformen på detta område den omständigheten,

att det mången gång kunde förutsättas vara svårt för stärbhusdelägarna

efter avliden präst att omedelbart efter dödsfallet lämna sin

gamla bostad (prästgården) och avflytta till annan ort. I samband med

ifrågavarande reform reglerades emellertid även stärbhusdelägarnas k v a rboenderätt

närmare genom följande särskilda, i 18 § i 19101 års

ecklesiastika boställsordning intagna bestämmelser:

»Prästgård avträdes samtidigt med frånträdandet av övriga löneförmåner

vid den tjänst, varmed prästgården är förenad.

Skall löneförmånernas frånträdande på grund av tjänstinnehavarens

dödsfall ske vid tjänstårets utgång, må likväl, där vid tiden för sådant

frånträdande högst tre månader återstå till näst infallande fardag för tillträde

och avträde av förhyrd lägenhet, stärbhusdelägarna äga kvarsitta å

prästgården till nämnda fardag, med skyldighet för dem att under tiden ej

mindre ansvara för prästgårdens behöriga skötsel och vård än även upplåta

erforderligt utrymme i prästgården åt den, som i egenskap av vikarie

uppehåller tjänsten eller såsom ny innehavare tillträtt densamma.»

Dessa bestämmelser inflöto i sak oförändrade och under samma paragrafnummer

i 1932 års ecklesiastika boställsordning. För biskop gäller i avseende

å avträdande av tjänstebostad i händelse av dödsfall för närvarande samma

reglering, som sålunda för motsvarande fall är meddelad i fråga örn avträdande

av prästgård (förordningen den 27 november 1936, nr 578, punkt 3:o).

Som kvarboenderätten för prästs stärbhusdelägare i de här återgivna bestämmelserna

anslutits till löneförmånernas frånträdande vid tjänstårets

utgång, måste en avveckling av tjänstårsrätten jämväl påkalla en nyordning

i avseende å prästgårds — ävensom biskops tjänstebostads — avträdande

i anledning av befattningshavares död. Det legitima intresse, som här

föreligger för dödsbodelägarna att erhålla anstånd under skälig tid med

tjänstebostadens frånträdande, synes för församlingsprästernas del kunna

på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses med ett intagande i boställsordningen

av en bestämmelse motsvarande den, som enligt civila avlöningsreglementet

(2 avd. 6 kap.43 §) gäller för innehavare av tjänstebostad.Sagda

reglemente upptager för ifrågavarande fall den huvudregeln, att tjänstebostaden

skall av dödsboet avträdas å fardag, som infaller näst efter tre månader

från det dödsfallet timat. En sålunda ändrad bestämmelse i fråga om

tidpunkten för prästgårds avträdande bör givetvis bliva gällande iiven i

fråga örn avträde av tjänstebostad för biskop efter dennes frånfälle. Erinras

må, att en sådan reglering också överensstämmer med vad enligt civila avlöningsreglementet

(3 avd. 60 § 5 mom. d) gäller för avträde av åt landshövding

upplåten tjänstebostad.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Marits proposition Nr 219.

De nuvarande prästänkesätena ära till sin natur av två slag:

förutvarande prästboställen, som efter medgivande från det allmännas sida

fått under tidernas lopp disponeras till försörjning av änka efter präst, samt

fastigheter, som av enskild donerats för sådant ändamål. Med genomförandet

av 1910 års prästerliga lönelagstiftning Ilar rätten för präst att för sin

änka disponera prästänkesäte tillhörande den förstnämnda av dessa grupper

i princip upphört. För ett antal av, enligt av domkapitlen lämnade uppgifter,

numera blott 31 prästerliga befattningshavare anses emellertid, på

grund av hittills följd rättspraxis, en sådan rätt alltjämt vara förvarad.

Samtliga dessa prästänkesäten tillhöra Göteborgs stift. Av desamma disponerades

år 1938 inalles 24 för prästänkor, medan vid 7 avkomsten tillkom

vederbörande befattningshavare »över lönen». Av de befattningar, till vilka

dessa återstående icke-donerade prästänkesäten äro knutna, innehades vid

samma tidpunkt 23 av befattningshavare, som tillträtt befattningen först

efter det lönereglering enligt 1910 års prästlöneregleringslag trätt i kraft för

befattningen i fråga. Vid högst 8 befattningar synes alltså numera en rätt

till sådant prästänkesäte — förutom för redan varande änka — kvarstå.

Antalet enskilt donerade prästänkesäten utgör endast ett tiotal.

Det lär, i anslutning till vad förut framhållits i fråga om tjänst- och nådårsrätten,

få anses ligga i sakens natur, att rätt till avkomst från prästänkesäte,

som tillhör gruppen av de från det allmännas sida för ändamålet

anvisade änkesätesfastigheterna, icke bör få tillgodonjutas vid sidan av de

förmåner, som ett blivande allmänt familjepensionsreglemente för prästerna

komme att tillförsäkra dessa. På sätt framhållits, kan någon ny dylik

rätt icke längre av präst förvärvas. De fall åter, där prästerlig befattningshavare

är för sin änka tillförsäkrad rätt till avkomst av prästänkesäte, som

härrör av donation av enskild, betinga en särskild reglering, som i annat

sammanhang föreslås.

Beträffande den s. k. allmänna prästänkehjälpen får det

anses uppenbart, att förutsättningarna för det allmännas medverkan för

ekonomiskt understöd i denna ålderdomliga form åt änka efter präst sedan

länge fallit undan. Det kan till belysning härav vara tillräckligt att hänvisa

till innehållet i 1873 års kyrkomötes skrivelse nr 19. Enligt vad de sakkunniga

inhämtat från domkapitlen föreligger också på sina håll en viss villrådighet

om den rättsliga karaktären av de avgifter, som med stöd av prästerskapets

år 1653 träffade, av Kungl. Majit den 13 augusti 1685 stadfästade

förening eller andra särskilda i ärnnet sedermera meddelade äldre bestämmelser

alltjämt utgöras av prästerliga befattningshavare samt av församlingar

med kyrkokassas medel. De sakkunniga hava icke funnit det för

fullgörande av sitt uppdrag erforderligt att i fråga örn den avgiftsskyldighet,

som här ännu må föreligga, söka verkställa några ytterligare utredningar,

vilka, örn full klarhet beträffande det gällande rättsläget skall kunna

åstadkommas, förmodligen skulle bliva nog så tidsödande. Det har nämligen

synts de sakkunniga tydligt, att, även örn av fortsatta utredningar

skulle bestyrkas, att här ifrågakonunande avgifter i viss omfattning alltjämt

böra anses vara av obligatorisk natur, denna avgifternas natur i allt

fall bör för tiden härefter upphöra. En uttrycklig bestämmelse av sådant

innehåll torde följaktligen, nu omsider, böra utfärdas i samband med genomförandet

av den tillämnade allmänna nyordningen av familjepensionsförhållandena

för prästerna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Marits proposition Nr 219.

De sakkunniga finna det likaledes klart, att det årliga anslag av tillhopa

9,813 kronor för indragen kronotionde, som numera utgår ur kyrkofonden

till änkehjälp inom stiften, även bör i detta samband upphöra.

Angående den framtida dispositionen av förberörda prästänkesäten samt

vissa särskilda, inom stiften fonderade penningtillgångar göra de sakkunniga

vidare följande uttalanden.

I föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet

i samband med beslutet om de sakkunnigas tillkallande har, beträffande

dispositionen av nuvarande präst änkesäten, framförts tanken, att

vid den allmänna reformeringen av den prästerliga familjepensioneringen

i enlighet med av de sakkunniga förordade huvudlinjer avkastningen av

sådana fastigheter borde indragas till kyrkofonden. Med uttalandet torde

hava tagits sikte på de prästänkesäten, vilka blivit från det allmännas sida

för ändamålet anvisade. De sakkunniga hava väl ansett vissa principiella

skäl kunna tala för en dylik reglering men för sin del funnit, att den ekonomiska

betydelsen av åtgärden för kyrkofonden sannolikt skulle bliva endast

ringa. Enligt gällande lagbestämmelser skall nämligen för närvarande avkastningen

av sådan fastighet, då till densamma berättigad änka icke finnes,

användas till bestridande av prästlönekostnaderna i vederbörande pastorat.

Det kan antagas, att flertalet av de pastorat, varom här kan vara fråga,

även med sådan avkastning inräknad bland de lokala avlöningstillgångarna

skulle vara i behov av tillskott från kyrkofonden för prästlöneutgifternas

gäldande. Överfördes avkastningen av dessa fastigheter från pastoraten till

kyrkofonden, bleve sålunda konsekvensen därav för angivna fall endast

den, att kyrkofondens ökade inkomst på det ena kontot komme att, helt

eller delvis, uppvägas av en ökad utgift på det andra. De sakkunniga anse

sig följaktligen av såväl här anförda som andra i samma riktning talande

särskilda skäl icke böra tillstyrka, att någon ändring i nu förevarande sammanhang

företages i den gällande regleringen på ifrågavarande punkt.

Från domkapitlen hade de sakkunniga införskaffat uppgifter rörande inom

stiften (för stiften i dess helhet, för särskilt kontrakt, pastorat eller församling)

förekommande, för understöd åt efterlevande till präster avsedda eller

för sådant ändamål eljest anlitade särskilda fonder eller kassor,

som förvaltades eller stöde under tillsyn av domkapitlet, av annat kyrkligt

organ i stiftet eller av innehavare av viss bestämd ecklesiastik befattning

därstädes. De sakkunniga anföra härom.

Vid genomgåendet av erhållet utredningsmaterial ha de sakkunniga icke

bland dessa fonder och kassor kunnat — med undantag för de av Västerås

domkapitel förvaltade s. k. papcgojvretsmedlcn — konstatera förekomst av

någon sådan fond eller kassa av otvetydigt statligt ursprung. Såvitt de sakkunniga

kunnat finna, förekomma ej heller bland ifrågavarande penningtillgångar

av stiftelsenatur — frånsett vissa ersättningsmedel, som uppkommit

vid försäljning av donerat prästänkesäte eller del därav — några medel,

varav avkastningen utan särskild behovsprövning tillfaller efterlevande till

innehavare av viss prästerlig tjänst. Om man bortser från de nyssberörda

s. k. papcgojvretsmedlcn, torde den verkställda utredningen över huvud

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Marits proposition Nr 919.

taget icke givit vid handen, att bland alla dessa penningtillgångar av skiftande

slag — med inräknande häri jämväl av för närvarande inom stiften

förefintliga besparade tillgångar av prästänkehjälpsavgifter och kronotionde

(prästänkehjälpskassor) — förefinnas några tillgångar av sådan rättslig

karaktär, att enligt eljest för motsvarande fall tillämpade förvaltningsgmndsatser

deras indragning till staten eller annan dispositionsändring med avseende

å desamma i centraliseringssyfte för närvarande framstår såsom påkallad.

De sakkunniga finna sig sålunda i detta sammanhang böra inskränka

sig till att föreslå, att de av Västerås domkapitel förvaltade s. k. papegojvretsmedlen

tillföras kyrkofonden.

Anslug (ill priistänkekassan av prästerliga

avlöningsmedel.

Prästänkekassan åtnjuter anslag av prästerliga avlöningsmedel, huvudsakligen

bestående av inkomster av det s. k. gamla vakansåret, av s. k.

kadukmedel och av det s. k. nya vakansåret. Det torde vara givet, att anslagsgivningen

för den prästerliga familjepensioneringen i här berörda antikverade

och, såsom erfarenheten visat, i hög grad oändamålsenliga form bör

med statens övertagande av ansvaret för nämnda pensionering omedelbart

avvecklas. Då genom en dylik avveckling pastoraten i riket — beträffande

kadukmedlen pastoraten i gemen och beträffande de båda slagen av vakansår

numera ett mindretal av pastoraten — obestridligen bomme att beredas

en påtaglig förmån, kunde möjligen ifrågasättas, att pastoraten härför borde

åläggas en däremot svarande särskild ersättningsförpliktelse. De sakkunniga

hava dock icke funnit skälen för en speciell reglering i sådant syfte vara

tyngre vägande och förorda följaktligen, att här berörda anslag av avlöningsmedel,

i den mån de alltjämt skulle belasta pastoraten, bringas att

definitivt upphöra utan att åtgärden för pastoratens del förbindes med någon

särskild ersättningsplikt eller med någon rubbning i övrigt i avvägningen

mellan dessa och kyrkofonden i avseende å kostnaderna för den prästerliga

organisationen.

Prästänkekassan åtnjuter för närvarande en ytterligare anslagspost av

prästerliga avlöningsmedel, nämligen för vissa fall utgående s. k. nådårstillägg.

De närmare bestämmelserna härom finnas meddelade dels i § 71 av

det för kassan gällande reglementet, dels i lagen den 17 december 1926

(nr 526) örn vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning

av nådårsrättens upphörande m. m. Den fortsatta redovisningen från pastoraten

av dessa lönemedel har omedelbart samband med den fortskridande

avvecklingen av nådåret. Då det allmännas kostnader för prästerskapets

familjepensionering enligt förslaget skulle, praktiskt sett, komma att hädanefter

helt bestridas av kyrkofonden, torde det vara uppenbart, att ifrågavarande

lönetillägg för tiden härefter, i den mån desamma eljest skulle hava

tillfallit prästänkekassan, böra ingå till kyrkofonden.

I anslutning till de här berörda, med den ifrågasatta familjepensioneringsreformen

sammanhörande särskilda regleringarna ha de sakkunniga

funnit påkallade och, såsom redan omnämnts, framlagt förslag till ändringar

i en del i det föregående närmare angivna författningar (bil. V).

Beträffande därvid föreslaget tillägg till prästlöneregleringslagen lämna de

sakkunniga följande särskilda motivering.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Gällande bestämmelser i prästlöneregleringslagen förutsätta, att, även då

prästerlig tjänst som i lagen avses är ledig, någon alltid finnes, som är »berättigad

att åtnjuta de med tjänsten förenade inkomsterna». Med avvecklingen

av tjänst- och nådåren och med upphörandet av prästänkekassans rätt till

s. k. vakansår och till inkomsterna vid prästerlig tjänst, då denna »till följd

av tvist eller annan omständighet kommer att stå ledig utöver den lagliga

tillträdestiden», kommer en dylik rätt att vid ledighet å tjänsten uppbära

de med tjänsten förenade löneinkomsterna att förefinnas endast för det

undantagsfall, att vikarie å tjänsten inrymts i sådan förmån. De till den

ordinarie befattningshavaren eljest utgående kontanta löneförmånerna komma

sålunda för övriga här ifrågavarande fall att besparas.

I 14 och 16 §§ prästlöneregleringslagen finnas meddelade åtskilliga bestämmelser,

innefattande skyldighet för den, som är berättigad att uppbära

med prästerlig tjänst förenade inkomster, att tillhandahålla biträde

vid och vikarie å tjänsten vissa naturaförmåner eller eljest till sådan utgiva

särskilt bestämda avlöningsbelopp. Tydligt är, att berörda skyldighet för

de, för framtiden regelmässigt förekommande fall, då vid ledighet å tjänst

avlöningen åt ordinarie innehavare av tjänsten besparas, bör åvila pastoratet.

I de avgivna remissutlåtandena har i det hela icke rests någon invändning

mot att vid pensioneringsreformens genomförande, på sätt av de sakkunniga

föreslagits, all rätt till tjänst- och nådår och rätten till avkomst

av prästänkesäte i princip avskaffas samt till understöd åt prästänkor ännu

utgående bidrag i prästänkehjälpsavgifter och ersättningar för tiondeanslag

liksom även till prästänkekassan anvisade anslag i prästlönemedel definitivt

upphöra.

Domkapitlet i Växjö uttalar dock viss tvekan i avseende å tjänstårsrättens

bortfallande och anför:

De sakkunniga torde ej beaktat de krav, som gammal tradition ställde

på prästhemmet och som torde ställas därpå, så länge det ej upplösts. En

prästänka på landet behövde under den tid hon kvarbodde mera än sin

blygsamma pension för att möta dessa krav och därjämte »ansvara för

prästgårdens behöriga skötsel och vård». Sammanlade man familjepensionen

och vikariens avlöning under tjänstårstiden, så torde i betydande omfattning

det besparade beloppet bli ganska ringa. Domkapitlet föresloge därför,

att frågan om tjänstårsrättens bibehållande i samma utsträckning som

rätten att kvarbo ånyo undersöktes.

Prästänkekassans fullmäktige samt domkapitlen i Uppsala, Göteborg,

Karlstad och Härnösand liksom även statskontoret uttala sig däremot i

åtskilliga hänseenden i direkt positiv riktning för de här föreslagna regleringarnas

berättigande. Domkapitlet i Göteborg anför sålunda beträffande

tj änstårsrätten:

Vad anginge nådårsrätten, så hade ju denna redan genom kungörelsen

av den 17 december 1926 upphört för den större delen av prästerskapet.

Tj änstårsrätten vöre däremot ett ännu i kraft varande privilegium.

För de efterlevande hade denna varit av stor betydelse. Då nu liven denna

rätt måste avstås för att bereda änkor och pupiller förbättrade pensioner,

kunde väl detta beklagas, men å andra sidan måste nog konstateras, att vin
Bihang

till riksdagens protokoll 10kl. 1 sami. Nr 219.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

sten av de förbättrade pensionerna belt visst komme att mer än uppväga förlusten

av tjänståret. Domkapitlet ville gärna erkänna, att de förmåner, som

nu genom de sakkunnigas förslag komme att tillförsäkras prästerskapet för

de efterlevande jämförda med de förpliktelser, som ålades dem, vore sådana,

att domkapitlet icke tvekade att tillstyrka förslaget i denna punkt, helst

som avståendet från nådårs- och tjänstårsrätten icke vore obligatoriskt,

utan möjlighet funnes för den som så funne med sin förmån förenligt att

före reglementets ikraftträdande anmäla sin önskan att icke det nya reglementet

måtte på honom tillämpas.

Domkapitlet i Göteborg och kammarkollegiet ifrågasätta viss utvidgning

av den föreslagna kvarboenderätten för prästs dödsbodelägare. Kammarkollegiet

anför sålunda:

Det måste uppmärksammas, att i vissa fall hyresersättning utginge i stället

för förmånen av tjänstebostad. Billigheten syntes kräva, att dödsbodelägarna

bibehölles vid hyresersättningen under samma tid, som de ägt kvarsta

i prästgård, dock mot skäligt avdrag för bostadsupplåtelse eller hyresersättning

åt vikarie å tjänsten.

Prästänkekassans fullmäktige, domkapitlen i Göteborg och Härnösand

samt prästföreningens centralstyrelse erinra i anslutning till frågan örn

dödsbodelägarnas kvarboenderätt tillika örn det alltjämt olösta problemet

örn ett bättre ordnande av skattskyldigheten för prästgård. Fullmäktige

anföra härvid:

Den föreslagna ändringen i 18 § ecklesiastik boställsordning vore ett

ytterligare skäl till förut befintliga för ändring av kommunalskattelagen i

så måtto, att prästerskapet befriades från skyldigheten att erlägga fastighetsskatt

för prästgård, enär i annat fall skyldigheten att erlägga skatt

bleve synnerligen betungande för dödsbodelägare, som kvarbodde i prästgård

utan att såsom nu vore fallet vara berättigade till inkomst av tjänsten.

I särskild skrivelse har direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa

framfört anmärkning beträffande den föreslagna ändringen med avseende

å dispositionen av i vissa fall utgående s. k. nådårstillägg. Kammarkollegiet

har jämväl upptagit denna fråga och anför därom:

Ändringen hade till syfte, att de tillägg, som för närvarande inginge till

prästänkekassan, efter familjepensionsreglementets ikraftträdande skulle

tillföras kyrkofonden. Enligt förslaget till ny 3 § i lagen den 17 december

1926 örn dylika tillägg skulle i de fall, där det nya reglementet icke bleve

tillämpligt å prästerlig befattningshavare, ifrågavarande lönetillägg ingå till

kyrkofonden. Det kunde emellertid förekomma, att reglementet icke bleve

tillämpligt å prästman, vilken såsom delaktig i prästänkekassans försäkringsfond

för närvarande åtnjöte lönetillägget i fråga. För att sådan prästman

även efter reglementets ikraftträdande skulle få uppbära lönetillägget

erfordrades annan formulering av 3 §, förslagsvis följande:

»Lönetillägg enligt denna lag skall för prästerlig befattning, vars innehavare

icke är underkastad familj epensionsreglementet för prästerskapet

och ej heller vunnit del i försäkringsfonden i prästerskapets änke- och pupillkassa,

erläggas till kyrkofonden.»

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition Nr 210.

Kammarkollegiet påpekar härjämte till komplettering av de sakkunnigas

utredning, att förutom av de sakkunniga omnämnt anslag för tidigare utgående

kronotionde syntes ur kyrkofonden utgå vissa anslag till fattiga prästänkor

i Göteborgs stift, nämligen de redan inledningsvis berörda ersättningarna

för indragen kyrkotionde m. m. Kammarkollegiet framhåller

härom:

Anledning syntes föreligga att låta även denna form av prästänkehjälp

upphöra i och med den nya familjepensioneringen. Då kyrkofonden emellertid

komme att få svara för de ökade kostnaderna för familjepensioneringen,

syntes skäl icke föreligga att låta statsanslaget till kyrkofonden

undergå motsvarande minskning. Kollegiet hade i övrigt icke funnit anledning

till erinran mot de sakkunnigas uttalande, att bland de kassor och

fonder, varav för närvarande utginge understöd till prästänkor och andra

efterlevande, endast de av domkapitlet i Västerås förvaltade s. k. papegojvretsmedlen

kunde anses utgöra allmänna medel och fördenskull böra ingå

till kyrkofonden.

I avseende å det föreslagna tillägget till prästlöneregleringslagen ha vissa

erinringar gjorts av kammarkollegiet, som med förslag örn en förenkling

av lydelsen i själva tillägget framhåller följande:

Medan en tjänst vore vakant, komme pastoratet att göra vissa besparingar

på avlöningsmedlen, särskilt som arvode till pastoratsadjunkt utginge

direkt ur kyrkofonden. Dylika besparingar syntes icke komma att

bliva beaktade vid avräkningen med kyrkofonden enligt 2 § ecklesiastika

medelsförvaltningsreglementet eller eljest. Enligt andra punkten 5) i reglementet

skulle visserligen vid avräkningen för erhållande av saldot medtagas

»övriga för pastoratet tillgängliga prästlönemedel». Med detta uttryck torde

dock ej kunna avses besparingar i prästlönekostnaderna, som uppkommit

därigenom att tjänsten under förfluten tid stått vakant. Pastoraten syntes

dock icke böra få göra någon vinst på kyrkofondens bekostnad med anledning

av inträffad vakans. Föreskrifter syntes därför böra meddelas i syfte

att den besparing i lön, som uppkomme vid vakans, bleve beaktad vid nästföljande

års avräkning med kyrkofonden. Om detta av tekniska skäl vållade

svårigheter, syntes åtminstone böra stadgas, att under förordnanden

med anledning av vakans pastoratet svarade för adjunktsarvode, som eljest

skulle gäldas ur kyrkofonden.

Domkapitlen i Växjö och Göteborg lia berört samma förhållande.

Stockholms domkapitel framhåller dessutom följande:

Enligt nu gällande författningar ägde kassan vid för densamma lediga

prästerliga tjänster uppbära jämväl inkomst av tjänstebostad. Denna förmån

komme i vissa fall kassan tillgodo på det siittet, att bostaden uthyrdes

under vakansåret mot ersättning till kassan. Vid tjänster, där vakansåret

enligt gällande bestämmelser utlöpte först under år 1942, kunde tjänstebostäder

vara uthyrda för tid järn vid efter den 1 januari 1942. Även örn

som regel bostadsförhållandena på frivillig väg kunde uppordnas, vore det

dock tänkbart, att svårigheter kunde bli förenade med de nya bestämmelsernas

ikraftträdande i alla avseenden den 1 januari 1942. Domkapitlet ville

ifrågasätta, örn ej vissa övergångsbestämmelser i nu berörda hänseende

borde meddelas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Med de sakkunniga är jag fullt ense därom, att avvecklingen av de av

ålder bestående särskilda formerna för understöd åt efterlevande till präster

och sålunda även av den s. k. tjänstårsrätten utgör såväl en allmän förutsättning

för som en given konsekvens av den föreslagna pensionsregleringen.

Denna uppfattning stödes också av en praktiskt taget samstämmig

mening hos de myndigheter och övriga vederbörande, som hörts över förslaget.

Jag kan följaktligen icke förorda den av domkapitlet i Växjö framförda

tanken pa ett bibehållande i en viss modifierad form av tjänstårsrätten, ett

förslag, som för övrigt — örn regleringen härutinnan, på sätt domkapitlet

ifrågasätter, skulle anknytas till rätten för den avlidne prästens dödsbodelägare

att under viss tid kvarbo i prästgården — skulle komma att för

särskilda fall innebära en utvidgning av tjänstårsförmånen utöver vad för

närvarande gäller.

Mot de sakkunnigas förslag till närmare reglering av den betydelsefulla

förmån, som tillkommer prästerligt dödsbo i och med den av mig här berörda

kvarboenderätten, har jag icke funnit anledning till någon erinran.

Förslaget att tillägga dödsbodelägare efter präst, som i stället för förmån

av prästgård åtnjuter hyresersättning, ett slags motsvarande förmån att

bibehållas vid någon del av sådan ersättning har jag icke funnit mig kunna

förorda.

Beträffande frågan om skattskyldigheten för prästgård och denna frågas

betydelse för de prästerliga dödsbodelägarna får jag erinra örn att den föreslagna

familjepensionsreformen såsom sådan icke medför någon ökning i

den skattetunga, som redan för närvarande för vissa fall, då den avlidne

prästens efterlevande äro i åtnjutande av den i 18 § ecklesiastik boställsordning

medgivna rätten att under viss tid kvarsitta i prästgården,

synes kunna drabba dödsboet. Ehuru de gällande skattebestämmelsernas

konsekvenser i förevarande avseende, på sätt sedan rätt länge uppmärksammats,

icke äro tillfredsställande, förtjänar dock att framhållas, att

prästerligt dödsbo såtillvida är och jämväl enligt sakkunnigförslaget alltjämt

skulle komma att bliva i åtnjutande av en viss kompensation för

här ifrågakommande skatteutgifter, som detsamma i olikhet mot vad som

för motsvarig! fall gäller jämlikt det civila avlöningsreglementet är fritaget

från att erlägga hyra för tjänstebostaden under kvarboendetiden. En ändring

av gällande skattebestämmelser i förevarande avseende kan emellertid

ifrågasättas. Den härför erforderliga utredningen, som tidigare ställts i utsikt,

har med hänsyn till det större sammanhang, vari den föreliggande

frågan måste behandlas, hittills icke kommit till utförande. Särskild åtgärd

har emellertid numera från Kungl. Maj:ts sida vidtagits i syfte att söka

bringa det skattelagstiftningsspörsmål det här gäller fram till en lösning.

Vad kammarkollegiet anfört rörande vissa anslag av kyrkotionde m. m.

till prästänkor i Göteborgs stift samt rörande den föreslagna författningsändringen

med avseende å dispositionen av i vissa fall utgående s. k. nåd
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

årstillägg och i fråga om avfattningen av den utav de sakkunniga föreslagna

tilläggsbestämmelsen till prästlöneregleringslagen har jag funnit

vara förtjänt av beaktande. Jag har fördenskull i sistnämnda två hänseenden

låtit företaga viss jämkning i de av de sakkunniga framlagda författningsförslagen.

Enligt de av kammarkollegiet samt av domkapitlen i Växjö och Göteborg

framförda erinringarna synes kunna befaras, att med gällande lydelse

av 2 § i 1 kap. ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet av pastorat vid

vakans å prästerlig tjänst besparade avlöningsmedel, oaktat i nämnda paragrafs

andra stycke under punkt 5) intagen bestämmelse, icke komme att

bliva beaktade vid den årliga avräkningen med kyrkofonden. Berörda, i

administrativ ordning utfärdade bestämmelse torde fördenskull möjligen i

förevarande hänseende tarva ett förtydligande. Jag har för avsikt att i

sinom tid göra anmälan örn härför erforderlig författningsändring.

Stockholms domkapitel har ifrågasatt behovet av övergångsbestämmelser

till reglering av vissa fall, då prästerlig tjänstebostad vore uthyrd för

prästänkekassans räkning för tid efter den 1 januari 1942. Då det torde

följa av allmänna rättsregler vid hyresförhållanden, att hyran för fall som

här avses skall för tiden efter pensionsreformens ikraftträdande erläggas

till pastoratet i dess egenskap av tjänstebostadens innehavare under den

fortsatta vakansen å tjänsten, har jag ej funnit några särskilda bestämmelser

av angiven innebörd erforderliga.

Speciella principfrågor.

Pensioneringens omfattning.

I fråga om den föreslagna nya familjepensioneringens omfattning för

framtiden anföra de sakkunniga härefter följande.

Enligt bestämmelserna i det gällande reglementet för prästerskapets

änke- och pupillkassa äro — jämte pensionsinrättningens egna ordinarie

manliga befattningshavare — i princip alla, vilka inom svenska kyrkan

vigts till prästämbetet, såväl berättigade som förpliktade till delaktighet

i ifrågavarande familjepensionskassa. Detta innebär, att familjepensionsrätt

jämlikt nämnda kassas reglemente tillkommer ej blott varje i församling

eller eljest tjänstgörande präst, oavsett om han innehar ordinarie

befattning eller är extra ordinarie och fullgör tjänstgöring såsom adjunkt

eller är f. d. sådan befattningshavare eller anställd, utan även en var annan,

vilken en gång prästvigts men antingen aldrig inträtt i egentlig statskyrkotjänst

eller ock frånträtt sådan och därefter ägnar sig åt annan (prästerlig

eller borgerlig) verksamhet. Endast för det fall att präst lämnar eller går

förlustig prästämbetet eller han, örn han är extra ordinarie präst,

tillträder en — regelmässigt icke rent prästerlig — befattning, varmed följer

delaktighet i »annan änke- och pupillkassa», upphör prästen att vara

delägare i prästänkekassan, varvid sådan förutvarande delägares efterlevande

likvisst alltjämt äro förbehållna vissa begränsade pensionsförmåner

från kassan. Med delaktigheten i kassan och den därmed förbundna familje
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr ''210.

pensionsrätter! följer för varje delägare, så länge han är i livet, avgiftsplikt

till kassan intill fyllda 75 år, även om han själv dessförinnan blivit pensionerad

(erhållit emeritilön). För innehavare av prästerlig emeritilön gäldas

dock avgifterna till prästänkekassan från kyrkofonden.

I följd av den angivna, i princip enbart till innehavet av det specifikt

kyrkorättsliga prästämbetet knutna delaktigheten i den prästerliga familjepensioneringen

äro för närvarande ett icke ringa antal personer delägare i

prästänkekassan utan att de inom statskyrkoväsendet inneha prästerlig

anställning i egentlig mening. Bland delägarna märkas sålunda ett antal

professorer och docenter vid universiteten, läroverks- och andra lärare, domkyrkosyssloman,

folkskoleinspektörer, nomadskoleinspektörer och lappfogdar,

sekreterare i svenska kyrkans missionsstyrelse, sjömansvårdsstyrelse

och diakonistyrelse, missionärer och sjömanspräster samt präster anställda

vid diakoniss- och liknande anstalter, vid föreningskyrkor och inom enskilda

missionssällskap ävensom en generaldirektör och en byråchef i statliga

befattningar. Vidare tillhöra prästänkekassan åtskilliga prästerliga

funktionärer utanför det på territoriell grund församlingsmässigt organiserade

kyrkoväsendet, såsom präster tillhörande hovförsamlingen, Karlsborgs

församling, Karlskrona amiralitetsförsamling och flottans station i Stockholm,

vissa svenska församlingar i utlandet samt några främmande församlingar

i Sverige ävensom präster inom fångvården och dövstumsvården.

Prästvigningen konstituerar intet rättsanspråk på avlönad anställning

inom kyrkan. Den grundlägger endast behörighet till sådan anställning.

Det torde också vara uppenbart, att det vid fixeringen av omfattningen

av den nu ifrågasatta nya, statliga familjepensioneringen för prästerna icke

är möjligt att basera tillämpligheten på en för all såväl löne- som pensionsreglering

så främmande bestämningsgrund som innehavet av »prästämbete»

i svenska kyrkan. Kretsen av delägare i familjepensioneringen skulle

tydligen i så fall bliva i lönehänseende och därmed även i avseende å delaktighetsgrund

allt för heterogen, och enhetligheten i pensionsregleringen

måste härigenom komma att på en betydelsefull punkt äventyras. Såväl

vid genomförandet av tillämpningen av allmänna familj epensionsreglementet.

som vid fastställandet av familjepensionsreglementena för riksdagens

verk och för folkskollärare m. fl. har man regelrätt utgått ifrån, att

den nya familjepensioneringen skulle erhålla ett tillämpningsområde, innefattande

i lönehänseende enhetligt reglerade befattningshavare med viss

fastare anställningsform och helt sammanfallande med tillämpningsområdet

för befattningshavarnas tjänstepensionering. Ehuru, på sätt i den föregående

allmänna motiveringen närmare framhållits, för prästernas vidkommande

någon dylik enhetlig grundval för familjepensioneringen än

så länge icke föreligger, lärer det dock få anses oeftergivligt, att den nu

ifrågasatta omregleringen av prästerskapets familjepensionering i sådant

hänseende i görligaste mån anslutes till de principer, som sålunda varit

bestämmande, då det gällt förenämnda andra familjepensionsreglementens

klientel. I detta syfte torde den nya familjepensioneringens tillämpningsområde

böra begränsas att omfatta endast sådana till svenska kyrkan

hörande prästerliga ordinarie eller extra ordinarie eller förutvarande befattningshavare,

vilkas avlöning är eller i samband med en måhända nära förestående

avlöningsreform å området kan förväntas bliva reglerad enligt enhetliga,

någorlunda efter det statliga avlöningssystemet anpassade grunder,

och för vilka tillika kan emotses, att deras tjänstepensionering därvid

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

skall kunna ordnas i nära anslutning till de för statstjänstemannen därutinnan

gällande principer.

Från denna utgångspunkt Ira de sakkunniga funnit, att den nya prästerliga

familj epensioneringen för närvarande i första rummet bör omfatta innehavare

av biskopsbefattning, av ordinarie befattning, som avses i lagen den

9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning, och av kyrkoadjunktsbefattning

jämte alla i rikets territoriella församlingar anställda

pastoratsadjunkter samt stifts- och kontraktsadjunkterna, liksom även f. d.

dylika befattningshavare och anställda. Med det territoriella församlingsprästerskapet

lära härvid emellertid böra likställas ett mindre antal andra

präster i publik tjänst. Detta gäller främst innehavarna av de ordinarie

eller därmed jämställda prästerliga befattningarna i Karlsborgs församlings

pastorat samt vid de svenska icke-territoriella församlingarna inom riket

och i utlandet. För omförmälda präster äro nämligen avlöningsförmånerna

i huvudsak bestämda av Kungl. Majit och riksdagen eller ock av Kungl.

Majit. Under tillämpningsområdet för det prästerliga familjepensionsreglementet

torde vidare böra hänföras de extra ordinarie präster, som erhålla

mer eller mindre stadigvarande anställning i Karlsborgs eller i någon av

ovanberörda icke-territoriella församlingar. I första hand kommer här i

fråga innehavaren av extra ordinarie amiralitetspredikantsbefattningen i

Karlskrona amiralitetsförsamling, vilken befattning närmast motsvarar

kyrkoadjunktstjänst i territoriell församling, ehuru förenad jämväl med

visst arvode å marinens stat. Därjämte bör hit hänföras garnisonspastorn i

Boden.

Med hänsyn till de grundsatser, som för motsvarande fall upprätthållits

vid familj epensionsregleringen inom civilförvaltningen, synes likväl påkallat,

att från den nu tillämnade nyordningen för prästernas familjepensionering

uteslutes sådan till sistberörda grupper speciella prästerliga befattningar

eller anställningar hänförlig tjänst, som förutsätter innehav av annan

avlönad anställning, med vilken den icke är tjänsteorganisatoriskt förenad,

eller som eljest har karaktären av bisyssla. En dylik karaktär har inom

hovförvaltningen — förutom överhovpredikantsbefattningen (arvode 750

kronor) och de båda s. k. ordinarie hovpredikantstjänsterna (arvode 300

kronor) _ pastorsbefattingen i hovförsamlingen (arvode 4,500 kronor).

Omförmälda pastorsbefattning innehaves sålunda för närvarande alltsedan

år 1898 av en tidigare ordinarie, numera pensionerad läroverkslektor och

innehades därförut av en läroverksadjunkt. En liknande anställning ar

amiralitetspredikantens i Skeppsholms församling i Stockholm (arvode å

marinens stat 1,410 kronor). Denna innehaves för närvarande av kyrkoadjunkten

i Jacobs församling men är icke i tjänsteorganisatoriskt hänseende

förenad med någon viss prästerlig tjänst.

Vad angår flertalet övriga prästerskapets änke- och pupillkassa nu tillhörande,

på visst sätt fristående grupper av prästerliga delägare — i synnerhet

sådana, vilka huvudsakligast ägna sig åt fri verksamhet, men jämväl

de, som visserligen äga anställning men antingen hava pnvatreglerade

eller i övervägande grad oreglerade avlöningsförhållanden kan det mahanda

vid ett första övervägande synas förbundet med såväl praktiska

svårigheter som principiella betänkligheter ali, (iver huvud taget, inordna

dem under en statligt reglerad och understödd familj epensionering De

prästmän av dessa kategorier, som redan nu liro delägare i pråstänkekassari,

böra givetvis i händelse av kassans avveckling övergångsvis indi
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition Nr SI9.

viduellt tryggas vid sin familjepensionsrätt. Det torde emellertid vara såväl

ändamålsenligt som av skälighetshänsyn motiverat att söka jämväl bereda

fortsatta familjepensioneringsmöjligheter åtminstone för dem av ifrågavarande

grupper av prästmän, som hava en tuera markerat publik anställning

(vissa domkyrkosyssloman och funktionärer i svenska kyrkans missionsstyrelse,

sjömansvårdsstyrelse och diakonistyrelse) eller som i eljest

allmännyttiga, örn än inom den kyrkliga organisationen mer eller mindre

friställda inrättningar hava fast prästerlig anställning (såsom sjömanspräster

och missionärer eller vid föreningskyrkor, dialconissanstalter m. fl.).

Regleringen för tiden efter prästänkekassans avveckling av familjepensioneringen

vid dessa grupper av prästerliga befattningar synes dock icke

böra genomföras i anslutning till den nu för prästerna i gemen föreslagna

»allmänna» prästerliga familjepensioneringen. Däremot lärer hinder icke

böra möta mot att berörda utanför det församlingsmässigt organiserade

statskyrkoväsendet stående präster för framtiden inordnas under de allmänna

bestämmelserna och för dem erforderliga särskilda bestämmelser om

familjepension i reglementet för statens pensionsanstalt. De sakkunniga få

erinra om att under sistberörda reglemente redan tidigare inordnats ett

avsevärt antal, sinsemellan ganska disparata befattningshavargrupper såväl

i kommunal och annorledes publik tjänst som å vissa för det allmänna

betydelsefulla enskilda verksamhetsområden. De sakkunniga hava i anslutning

härtill och med särskilt beaktande av ifrågavarande prästmäns

allmännyttiga verksamhet ansett sig böra förorda, att efter prästänkekassans

avveckling möjlighet i viss utsträckning beredes dessa prästmän att

under statens medverkan få en pensionering för sina efterlevande säkerställd,

på sätt här angivits. Av de nu åsyftade prästmännen märkas bland

prästänkekassans nuvarande delägare innehavare av följande särskilda befattningar

hos följande institutioner och inrättningar.

Domkyrkostyrelserna: domkyrkosysslomän,

Svenska kyrkans missionsstyrelse: sekreterare och missionärer,

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse: sekreterare och sjömanspräster,

Svenska kyrkans diakonistyrelse: sekreterare och föreståndare vid svenska

kyrkans lekmannaskola,

Svenska diakonanstalten å Stora Sköndal: föreståndare och biträdande

pastor,

Diakonissanstalten å Ersta, Stockholm: föreståndare och biträdande

pastorer,

Värsta diakonissanstalt, Härnösand: föreståndare,

Göteborgs diakonissanstalt: föreståndare,

Samariterhemmet i Uppsala: föreståndare och biträdande pastor,

Blasieholmskyrkan, Stockholm: predikant,

Stockholms stadsmission: föreståndare,

Föreningen för Israelsmissionen: föreståndare samt

S:t Johanneskyrkan i Göteborg: predikant.

Beträffande avlönings- och anställningsförhållandena i övrigt för innehavarna

av här förtecknade befattningar ha de sakkunniga införskaffat

vissa uppgifter. Enligt vad de sakkunniga därvid inhämtat, synas icke alla

dessa befattningar i den meningen vara av rent prästerlig natur, att ett

oeftergivligt krav å prästvigning inom svenska kyrkan enligt institutionens

stadgar är för innehavet av befattningen uppställt. Inom några av

de större av angivna institutioner förekomma härjämte vissa, beträffande

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

anställningsvillkoren i övrigt i det hela likställda befattningar, vilka, såsom

förbundna med ekonomiska och andra likartade uppgifter, synas vara

avsedda att innehavas företrädesvis av lekmän. Det har synts de sakkunniga

givet, att därest och i den mån en ordnad familjepensionering i statens

pensionsanstalt för framtiden anordnas för ifrågavarande institutioners fast

anställda, rent prästerliga personal, denna pensionering bör inbegripa även

innehavarna av sistberörda kategori av »lekmannabefattningar». Att framlägga

ett utarbetat förslag till sådana tilläggsbestämmelser till reglementet

för statens pensionsanstalt, som skulle reglera en familjepensionering i anstalten

för innehavarna av här sist åsyftade befattningar, torde falla utanför

de sakkunnigas uppdrag. Med hänsyn härtill och då ett närmare uppordnande

av en dylik pensionering för ifrågakommande institutioners alla

befattningshavare tydligen bör ske i ett sammanhang, anse sig de sakkunniga

böra föreslå, att åt statens pensionsanstalt uppdrages att, efter

den ytterligare utredning som må befinnas behövlig, till Kungl. Majit inkomma

med förslag i ämnet.

Ett hos de sakkunniga för en dylik reglering — avseende närmast de

prästerliga befattningshavarna — uppgjort preliminärt utkast till vissa tillläggsbestämmelser

i reglementet för statens pensionsanstalt torde, örn de

sakkunnigas här framförda förslag vinner bifall, böra i sinom tid ställas till

anstaltens förfogande.

I anslutning till det här anförda ha av de sakkunniga under det föreslagna

»allmänna» familjepensionsreglementet för prästerskapet i första hand hänförts,

förutom biskoparna, alla ordinarie präster i rikets territoriella församlingar

(inklusive Karlsborgs församling) samt i de svenska icke-territoriella

församlingarna inom riket och i utlandet, med undantag för hovförsamlingens

prästerskap och amiralitetspredikanten i Skeppsholms församling.

Vidare ha därunder hänförts garnisonspastorn i Boden samt stiftsoch

kontraktsadjunkterna.

De sakkunnigas förslag att sålunda från den ifrågasatta »allmänna» prästerliga

familjepensioneringen utesluta vissa prästerliga befattningar, varmed

för närvarande följer delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa,

har å en del håll framkallat erinringar, främst från styrelserna för

de härav särskilt berörda kyrkliga institutionerna. Dessa erinringar må

här belysas av följande utdrag av remissutlåtandena.

Diakonistyrelsen: Några bärande skäl för att, som av de sakkunniga

föreslagits, prästerskapets änke- och pupillkassa nu tillhörande, på visst

sätt fristående grupper av prästerliga delägare, bland annat prästmän, som

stöde i diakoni-, missions- och sjömansvårdsstyrelsernas tjänst, skulle för

sin familjepensionering för framtiden överföras till statens pensionsanstalt,

hade icke av de sakkunniga anförts. De hade, åtminstone vad i första hand

gällde de angivna institutionerna, emellertid medgivit, att dessa prästmän

hade en mera markerat publik anställning, vilket med största skäl även

kunde framhållas. Sålunda vore de institutioner, i vilkas tjänst de vore

anställda, inrättade av Kungl. Majit och kyrkomöte och deras offentligrättsliga

ställning torde numera vara ställd utom tvivelsmål. Styrelsen

ansåge sig även böra framhålla, att dessa prästmän i sina tjänster vore

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Mciy.ts proposition Nr 219.

helt jämställda med församlingarnas prästerskap. Genom särskilda nådiga

brev hade de sålunda erhållit rätt att åtnjuta prästerlig tjänsteårsberäkning

och frihet från skyldighet att av vederbörande domkapitel mottaga

prästerligt förordnande. Vidare hade de på sin tid genom nådiga brev medgivits

rätt till delägarskap i prästerskapets änke- och pupillkassa och efter

tillkomsten av kassans senast godkända reglemente hade dess direktion

lämnat dylika tillstånd. Även finge framhållas, att jämlikt nådiga tillstånd

erhölles för fyra hos diakonistyrelsen anställda prästerliga befattningshavare

bidrag ur kyrkofonden för såväl deras löner som för resekostnader.

Härtill lcomme, att vissa prästmän i ledande ställning i missionens och

diakoniens tjänst, jämlikt lag den 28 juni 1935, tillerkänts rätt till emeritilöner

såsom ordinarie tjänstinnehavare. Åtskilliga av dessa tjänster vore

sålunda redan nu på visst sätt knutna vid kyrkofonden, varför även ett

infogande av deras familjepensionering i en till kyrkofonden ansluten

pensionskassa syntes väl motiverad.

Det innebure givetvis även avsevärda olägenheter, örn denna grupp präster

en första tid — före sin tid hos till exempel diakonistyrelsen — skulle

för sin familjepensionering tillhöra den särskilda till kyrkofonden eventuellt

knutna prästänkekassan, därefter en tidsperiod tillhöra statens pensionsanstalt

och slutligen ånyo, då de återgått i församlingstjänst, återföras till

först berörda kassa. Komnie därtill, att pensionsrätten under den tid, de

vore anställda hos till exempel diakonistyrelsen och tillhörde statens pensionsanstalt,

även skulle avse tjänstepension för dem själva med därav följande,

förmodligen jämförelsevis höga pensionsavgifter, ställde sig förhållandena

än mer komplicerade. Svårigheter kunde till och med inträda för

nu antydda institutioner att nöjaktigt rekrytera sina prästerliga tjänster,

varigenom ett för kyrkans liv och arbete högst angeläget verksamhetsområde

bleve betänkligt äventyrat. Diakonistyrelsen ansåge sig därför på det

bestämdaste böra påyrka, att angivna grupp av prästerliga befattningshavare

för sin familjepensionering finge kvarstå i den till kyrkofonden eventuellt

knutna prästänkekassan, varom vid avtal mellan prästerskapets änkeoch

pupillkassa och kyrkofonden särskild bestämmelse borde inflyta och

vederbörliga justeringar i anslutning därtill verkställas i det framlagda

författningsförslaget.

Diakonistyrelsen ville i det sammanhanget även giva uttryck åt det

önskemålet, att det påkallade fortsatta delägarskapet i den planerade prästänkekassan

även måtte tillkomma diakon- och diakonissanstalternas prästerliga

tjänare, vilka i de flesta fall åtnjöte samma förmåner beträffande

tjänsteårsberäkning med mera, som diakonistyrelsens prästerliga, befattningshavare

och som utförde ett såväl för kyrkans tjänande gärning som

för det allmänna högst angeläget kallelsearbete.

Styrelsen beaktade slutligen med tillfredsställelse de sakkunnigas förslag,

att även innehavare av »lekmannabefattningar» hos åtminstone de större

av de angivna institutionerna skulle kunna erhålla pensionsrätt i statens

pension sanstalt. Visserligen hade diakonistyrelsen — liksom vissa andra

likartade institutioner — upprättat en särskild pensionsstiftelse för i första

hand i kameralt och expeditionelit arbete sysselsatta, fast anställda befattningshavare,

men denna särskilda stiftelse hade emellertid bildats för att i

viss utsträckning från styrelsen avlasta kommande utgifter för pensionsändamål.

Likväl hade den icke ännu kunnat helt åtaga sig befattningshavarnas

pensionering. Ett i viss mån statligt ordnande av pensioneringen

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

för innehavare av dessa lekmannatjallster syntes styrelsen därför synnerligen

tacknämligt, så mycket mer som, åtminstone vad vissa dylika befattningar

beträffade, dessa kunde anses vara av för kyrkans arbete lika viktig

art som vissa prästerliga tjänster.

Styrelsen kunde icke underlåta att även giva uttryck åt den förhoppningen,

att på denna väg även skulle kunna öppnas en möjlighet för till

exempel diakonkårerna att erhålla sin pensionsfråga löst, varom mångårigt

önskemål förelåge.

Ungefär samma synpunkter, som diakonistyrelsen här givit uttryck

åt, ha framförts av missions- och sjömansvårdsstyrelsema samt, mera allmänt,

jämväl av domkapitlen i Uppsala, Skara, Växjö och Härnösand

ävensom av prästföreningens centralstyrelse. Med avseende särskilt å sjömansprästerna

har sjömansvårdsstyrelsen härvid anfört:

Om sjömansprästernas löner, på sätt de sakkunniga tillika föreslagit,

skulle avlyftas från statsbudgeten och i stället utgå av kyrkliga medel

(kyrkofonden), syntes det styrelsen oegentligt, att samtidigt sjömansprästerna

avkopplades från den kyrkliga pensionskassan och överflyttades till

den statliga. Det syntes styrelsen, att sjömansprästernas eventuella avlöning

med kyrkliga medel krävde som en logisk följd, att de för sin familjepensionering

finge kvarstå i den till kyrkofonden eventuellt knutna prästänkekassan.

Enligt styrelsens mening medförde sjömansprästernas överflyttning i

familjepensionshänseende till den statliga pensionskassan synnerligen stora

praktiska olägenheter. Styrelsen erinrade om att kyrkans sjömanspräster i

regel först vore församlingspräster och som sådana vunnit delaktighet i det

allmänna prästerliga pensionsväsendet. När en prästman erhölle förordnande

såsom sjömanspräst, vore avsikten därmed icke att han skulle kvarstå

i sjömansvården till pensionsåldern. Efter ett visst antal år i sjömansvårdens

tjänst — sju år kunde anses som en normal tjänstgöringstid —

återginge sjömansprästen till församlingstjänst. Konsekvensen av de sakkunnigas

förslag bleve alltså, att ifrågavarande prästmän först skulle tillhöra

den prästerliga, därefter under tjänstgöringen som sjömanspräst den

statliga och slutligen åter den prästerliga pensionskassan. Med hänsyn till

de betydande komplikationer en sådan anordning skulle medföra, ville

styrelsen påyrka, att till svenska kyrkans sjömansvård anknutna prästerliga

befattningshavare för sin familjepensionering bleve bibehållna vid den

eventuellt till kyrkofonden anslutna präst änkekassan.

Därest så icke kunde ske, ansåge styrelsen det ofrånkomligt, att sjömansprästernas

familjepensionering reglerades efter enahanda grunder och

villkor, som komme att gälla för övriga präster, detta oavsett vilken pensionskassa

de komme att tillhöra. Härvid borde beaktas, att en sådan

reglering borde träda i kraft samtidigt med att det nya familj epensionsreglementet

vunne tillämpning å övriga präster. T annat fall skulle ju sjömansprästerna

för tiden niirmast efter den 1 januari 1942 komma att stå

utanför såviil den prästerliga som den statliga pensionskassan.

Domkapitlet i Luica framhåller: Beträffande begränsningen av rätten till

delaktighet i den nya kassan hade det väl från flera synpunkter synts

mera tillfredsställande örn medlemskapet kunnat, i motsats till vad förslaget

innebure, utsträckas till flertalet av de olika kategorier, som för när
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Marits ''proposition Nr 219.

varande tillhörde prästerskapets änke- och pupillkassa. De tekniska svårigheter,

som uppstode för reglerandet av en sådan fortsatt anslutning, syntes

domkapitlet dock vara så betydande, att en dylik lösning bleve svår att

genomföra. Domkapitlet finge varmt förorda vad de sakkunniga anfört

rörande rätten för i första hand de i sakkunnigutlåtandet förtecknade särskilda

befattningarna hos vissa institutioner och inrättningar att bliva

delaktiga i statens pensionsanstalt. Den ytterligare utredning, som därutinnan

ifrågasattes, tillstyrktes sålunda livligt av domkapitlet.

En liknande inställning till här berörda frågor synes domkapitlet i

Göteborg i sitt utlåtande ha intagit. Domkapitlen i Strängnäs och Västerås

uttala i sadant hänseende allenast, att de — i enlighet med av prästänkekassans

förhandlingsdelegerade i den träffade preliminära överenskommelsen

om statens övertagande av kassan gjort förbehåll — förutsatte, att

ifrågavarande kyrkliga institutioners prästerliga befattningshavare bomme

att beredas familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Kammarkollegiet uttalar till en början, att kollegiet ansåge det lämpligt,

att kretsen av delägare i den nya familjepensioneringen gjordes i någon mån

snävare än i den nuvarande prästänkekassan, där prästvigning inom svenska

kyrkan grundade rätt till medlemskap, men att den av de sakkunniga

föreslagna begränsningen dock i vissa avseenden syntes allt för snäv. Kollegiet

anför härom, bland annat, följande:

Med innehavare av prästerlig befattning i territoriell församling borde i

förevarande hänseende alltjämt likställas präst, anställd inom svenska kyrkans

finska församling i Stockholm samt svenska kyrkans tyska församlingar

i Stockholm och Göteborg. Beträffande dessa församlingars ställning

inom svenska kyrkan erinrades, att kyrkoherden i Göteborgs tyska församling

varit ledamot av domkapitlet i Göteborg och kyrkoherdarna i de

finska och tyska församlingarna i Stockholm varit bisittare i Stockholms

konsistorium ävensom att enligt nådiga beslutet den 20 december 1940

skyldighet förelåge för innehavaren av kyrkoherdebefattningen vid tyska

församlingen i Göteborg att underkasta sig förflyttning till annan prästerlig

befattning inom svenska kyrkan. Kyrkoherden i Göteborgs tyska församling

avlönades med samma medel, som uttaxerades för övriga, av Göteborgs

kyrkliga samfällighet avlönade präster. Kyrkoherdarna i Stockholms

finska och tyska församlingar avlönades väl ej med medel, vilka utdebiterades

efter enahanda grunder som för det territoriella prästerskapet i staden,

men dock med å den kommunala debetsedeln upptagen avgift.

Prästerna inom dessa svenska kyrkan tillhörande församlingar — de

finska och tyska församlingarna. i Stockholm samt tyska församlingen i

Göteborg — syntes i familjepensioneringsliänseende ej böra behandlas annorlunda

än de med prästerna inom de territoriella församlingarna därvidlag

likställda prästerna inom dels de icke-territoriella hemlandsförsamlingarna

Skeppsholms-, Karlskrona och Karlsborgsförsamlingarna, dels ock de

svenska utlandsförsamlingarna.

Om, såsom förslaget jämväl innefattade, avlöningsmedlen till sjömansprästerna

överfördes från riksstaten till kyrkofonden, borde också familjepensioneringen

för dessa sjömanspräster ordnas efter samma grunder som

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 219. 61

för prästerna inom de förenämnda territoriella och icke-territoriella församlingarna.

Från delägarskap i den nya familjepensioneringen hade vidare uteslutits

prästmän, som beklädde vissa befattningar vid ett antal särskilda kyrkliga

institutioner.

Med hänsyn till angelägenheten av att undanröja eventuella svårigheter

vid övergång till eller från befattning, varå eljest det prästerliga familjepensionsreglementet

bleve tillämpligt, vore det önskvärt, att prästman,

som omfattades av sagda familj epensionsreglemente, icke vid övergång till

någon av ifrågavarande befattningar uteslö tes från familjepensionering i

dittillsvarande ordning.

I viss mån samma synpunkter kunde anläggas beträffande prästman,

som vunne anställning å någon av dessa befattningar utan att dessförinnan

ha blivit delaktig i den prästerliga familjepensioneringen.

Befattningarna kunde anses vara av sådan art och betydelse för den

svenska kyrkan, att dylika förmåner såvitt möjligt borde tillkomma vid

institutionerna tjänstgörande prästmän.

Svårigheterna för reglementets tillämpning på befattningshavarna vid

ifrågavarande institutioner berodde på att deras avlöningsförmåner ej vore

så fixerade, att familjepensionsunderlaget och familj epensionsavgifterna för

befattningshavarna kunde angivas i reglementet. Kollegiet föreställde sig,

att dessa svårigheter kunde undanröjas därigenom, att befogenhet lämnades

Kungl. Majit att pröva, om reglementet skulle kunna tillämpas, och

därvid tillika bestämma pensionsunderlag och pensionsavgift. Av åtskilliga

skäl borde dock reglementets tillämpning icke göras beroende av den prästerlige

befattningshavarens personliga önskemål. Med rätten syntes böra

följa en motsvarande förpliktelse för befattningshavaren. Lämpligast syntes

därför vara att frågan prövades för varje särskild befattning och icke för

varje prästman. Det borde ankomma på vederbörande institutions styrelse

att bringa frågan under Kungl. Majits prövning. Såsom förutsättning för

Kungl. Majits medgivande syntes böra uppställas, att vissa löneförmåner

kunde garanteras samt att institutionen åtoge sig att svara för inbetalningen

av den pensionsavgift, befattningshavaren hade att erlägga till

kyrkofonden.

Även prästänkekassans fullmäktige, domkapitlet i Göteborg och Stockholms

domkapitel ifrågasätta, att kyrkoherdarna i de av kammarkollegiet

omnämnda finska och tyska församlingarna här i riket erhålla familjepensionsrätt

såsom andra församlingspräster. Domkapitlet i Göteborg framhåller

dock härvid följande:

Enligt reglementsförslaget skulle kyrkoherden i tyska församlingen i

Göteborg vara utesluten från den nya familjepensioneringen, detta i likhet

med vad som också skulle gälla kyrkoherdarna i finska och tyska församlingarna

i Stockholm. Vid tiden för de sakkunnigas överlämnande av betänkandet

hade detta nog varit i sin ordning. Då emellertid Kungl. Majit

enligt ecklesiastikdepartementets ämbetsskrivelse den 20 december 1940 förordnat,

att innehavaren av kyrkoherdebefattningen i Göteborgs tyska församling

skulle vara skyldig att låta förflytta sig till annan prästerlig befattning

i församling tillhörande svenska kyrkan, och att förbehåll härom

skulle intagas i kungörelsen örn tjänstens ledigförklarande, hade enligt dom
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £19.

kapitlets mening frågan kommit i ett annat läge, och ansåge domkapitlet

därför, att i och med det att kyrkoherdens ställning i kyrkan nu vore av

annan karaktär än den förut varit, innehavaren av denna kyrkoherdebefattning

borde upptagas bland dem på vilka reglementet skulle äga tilllämpning.

Statskontoret tillkännager i sitt utlåtande en med de sakkunniga överensstämmande

inställning i här berörda frågor. Dess yttrande är i denna

del av följande innehåll:

De sakkunniga hade begränsat tillämpningen av det nya familjepensionsreglementet

till att gälla präster, anställda inom det församlingsmässigt

organiserade statskyrkoväsendet. Därmed hade uteslutits vissa prästänkekassan

nu tillhörande, fristående grupper av prästerliga delägare, vilka

antingen ägnade sig åt fri verksamhet, eller, som visserligen ägde anställning

men hade privatreglerade eller i övervägande grad oreglerade avlöningsförhållanden.

Till dessa hörde enligt en i huvudbetänkandet intagen

förteckning, bland andra, svenska kyrkans missionsstyrelses sekreterare och

missionärer, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses sekreterare och sjömanspräster,

svenska kyrkans diakonistyrelses sekreterare och föreståndare

vid lekmannaskolan samt diakon- och diakonissanstalternas prästerskap.

I betraktande av att anställnings- och löneförhållandena för nämnda präster

icke vore reglerade av statsmakterna, funne statskontoret det vara principiellt

riktigt att ej inbegripa dem i den nya familj epensioneringen. Ämbetsverket

ville därtill erinra, att de nya statliga pensioneringsgrunderna

hittills endast tillämpats å, förutom statliga befattningshavargrupper, lärare

vid folkskoleväsendet och vid de högre kommunala skolorna, samtliga

sådana befattningshavare, vilka hade sina anställnings- och löneförhållanden

bestämda av Kungl. Majit och riksdagen. Det av vissa myndigheter

här påpekade förhållandet, att en del — för övrigt endast ett fåtal — av

de vid förenämnda institutioner anställda prästerna genom lag den 28 juni

1935 erhållit rätt till emeritilön, kunde enligt statskontorets mening icke

tillmätas avgörande betydelse, då det här vore fråga örn tillämpningen av

de nya statliga pensioneringsgrunderna.

Till sist må här återgivas vad statens pensicmsanstalt i avseende å dessa

frågor yttrat. Anstalten anför följande:

Tillämpningsområdet för det nya familjepensionsreglementet hade de

sakkunniga ansett böra begränsas till att omfatta allenast sådana till svenska

kyrkan hörande prästerliga ordinarie eller extra ordinarie eller förutvarande

befattningshavare, vilkas avlöning vore eller i samband med en

måhända nära förestående avlöningsreform kunde förväntas bli reglerad

enligt enhetliga, någorlunda efter det statliga avlöningssystemet anpassade

grunder och för vilka kunde motses, att deras tjänstepensionering därvid

skulle kunna ordnas i nära anslutning till de för statstjänstemännen därutinnan

gällande principerna. På grund därav hade vissa grupper av nu

i prästänkekassan delaktiga prästerliga befattningshavare förutsatts komma

att bliva undantagna från reglementets tillämpning. Enligt förslaget

till överenskommelse mellan staten och kassan skulle visserligen befattningarnas

nuvarande innehavare individuellt få sin familjepensionsrätt tryggad.

Men de sakkunniga hade ansett fortsatta familjepensioneringsmöjlig
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

heter böra beredas åtminstone för dem av sagda grupper av prästmän, som

hade en mera markerat publik anställning (vissa domkyrkosysslomän och

funktionärer i svenska kyrkans missionsstyrelse, sjömansvårdsstyrelse och

diakonistyrelse) eller som eljest i allmännyttiga inrättningar hade fast prästerlig

anställning. Enligt de sakkunnigas mening borde detta ske genom befattningarnas

förenande med familj epensionsrätt i statens pensionsänstalt.

De sakkunniga, som syntes tänkt sig, att sådan pensionsrätt skulle tillkomma

befattningarnas innehavare även örn dessa icke vore präster, hade

därjämte ansett det givet, att familjepensioneringen genom statens pensionsan

stalt borde inbegripa även vissa, icke närmare angivna befattningar vid

ifrågavarande institutioner, vilka såsom förbundna med ekonomiska och

andra likartade uppgifter synts dem vara avsedda att innehavas företrädesvis

av lekmän.

Den omständigheten, att prästerliga innehavare av befattningar vid av

de sakkunniga avsedda institutionerna — ehuru de saknat rätt till tjänstepension

— hittills ägt familjepensionsrätt, kunde möjligen anses motivera,

att pensioneringsmöjligheter även framdeles beredes dylika befattningshavare.

Enligt pensionsanstaltens mening förelåge däremot icke någon anledning

att i förevarande sammanhang taga under övervägande frågan örn

beredande av pensionsrätt för lekmannainnehavare av dylika befattningar.

Huruvida ifrågavarande prästerliga befattningshavares verksamhet kunde

anses vara av sådan betydelse för det allmänna, att för dem statlig pensionering

borde ordnas, undandroge sig pensionsanstaltens bedömande.

Därest statsmakterna skulle finna, att sådan pensionering för dem borde

komma till stånd, mötte det emellertid icke hinder att för ändamålet inordna

dem i statens pensionsanstalt. Dock torde detta icke böra ske under

annan förutsättning än att de erhölle såväl tjänste- som familjepensionsrätt.

Vid den under senare tid företagna allmänna regleringen av familjepensionsförhållandena

såväl för de omfattande personalgrupperna inom den

civila och militära förvaltningen som för riksdagens verk och för folkskollärarkåren

har, såsom av de sakkunniga framhållits, genomgående uppställts

kraven, att klientelet av familjepensionsberättigade skulle innefatta

i lönehänseende enhetligt reglerade befattningshavare med viss fastare anställningsform

samt att tillämpningsområdet för familjepensioneringen

skulle helt sammanfalla med tillämpningsområdet för befattningshavarnas

tjänstepensionering. På sätt jag förut berört, måste visserligen för prästernas

del, örn man över huvud taget önskar att i närvarande läge bringa den

trängande frågan om en reformering av dessa befattningshavares familjepensionsförhållanden

till cn lösning, de här uppställda kraven i väsentlig

utsträckning eftergivas. Tydligt är emellertid, att till bevarande av en

gemensam grundval för regleringen på hithörande område vissa minimifordringar

härvid måste upprätthållas. Det torde sålunda svårligen kunna

sätt as i fråga att till kretsen av de prästerliga befattningshavare, som

skulle få sin familjepensionering ordnad genom det föreslagna »allmänna»

prästerliga fa liliij epension sreglementct, föra andra präster jin sådana, vilkas

avlöningsförmåner över huvud taget äro fran det allmännas sida — av

Departe
mentschefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Kungl. Maj:t och riksdagen eller av Kungl. Maj:t — reglerade. Vad angår

de i sakkunnigförslaget i detta sammanhang närmare berörda befattningshavarna

(vissa domkyrkosyssloman samt funktionärer i svenska kyrkans diakonistyrelse,

missionsstyrelse och sjömansvårdsstyrelse ävensom sjömanspräster

och missionärer samt präster vid föreningskyrkor, diakonissanstalter

m. fl.) föreligger icke här angivna förutsättning. Ifrågavarande befattningshavare

äro i såväl anställnings- som avlöningshänseende underställda

sina respektive styrelsers beslutanderätt. Sakläget härutinnan förändras

icke därav, att för avlönandet exempelvis av vissa närmare angivna sjömansprästbefattningar

och av vissa hos diakonistyrelsen anställda sekretetrare

för närvarande utgå bidrag, till de förra av riksstatsanslag och till de

senare ur kyrkofonden. Ej heller kan för bedömandet av den föreliggande

frågan vara av utslagsgivande betydelse, att möjlighet föreligger för vissa

prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst att — utan

egen avgiftsplikt — erhålla emeritilön i likhet med vad som gäller för församlingspräster.

Jag finner mig av nu anförda skäl icke kunna annat än

biträda de sakkunnigas av statskontoret och, i viss mån, även av en

del domkapitel understödda mening, att de ifrågavarande prästerliga befattningshavarna

icke böra inbegripas i den föreslagna nya »allmänna»

familjepensionsregleringen.

Min här angivna ståndpunkt i avseende å avgränsningen av det nya

prästerliga familjepensionsreglementets tillämpningsområde innebär emellertid

icke, att staten nu bör undandraga sig omedelbar medverkan för

ordnandet i fullt betryggande former av en familjepensionering jämväl i

fortsättningen för de speciella kategorier av prästerliga befattningar, varom

här är fråga. Det av de sakkunniga framförda förslaget, att möjlighet därtill

borde beredas inom ramen för reglementet för statens pensionsanstalt,

finner jag förtjänt av beaktande. De sakkunnigas förslag har härvid

i första hand tagit sikte på befattningarna vid de särskilda friställda

kyrkliga institutioner, som jag nyss berört. Något hinder synes mig dock

icke behöva möta mot att, i den mån så för ett vart fall prövas lämpligt,

inom samma anstalt beredes möjlighet till familjepensionering jämväl för

andra förekommande, av de sakkunniga ej särskilt omnämnda, prästbefattningar

inom den svenska kyrkliga organisationen (t. ex. i 47 § 2 mom. prästvalslagen

avsedd tjänst vid bruk eller annat större industriföretag). De i

detta samband framförda farhågorna för att vid en prästerlig befattningshavares

övergång från tjänst, som i familjepensionshänseende komme att

falla under det »allmänna» prästerliga familjepensionsreglementet, till en

befattning, som medförde familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, eller

vid fall av övergång i motsatt riktning särskilda svårigheter skulle tillskapas

vid hithörande bestämmelsers tillämpning, har jag icke kunnat finna

vara grundade. Vissa motsvarigheter härtill förekomma för övrigt redan

förut inom andra statligt reglerade familjepensionsområden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

Huruvida det kan visa sig lämpligt att, på sätt de sakkunniga ifrågasatt,

säkerställa en familj epensionering i pensionsanstalten för de förenämnda

institutionernas lekmannabefattningar med en med de prästerliga

befattningarna jämförlig ställning, torde få upptagas till prövning i

annan ordning.

I detta sammanhang har från några håll även föreslagits, att de i finska

och tyska församlingarna i huvudstaden samt i tyska församlingen i

Göteborg anställda prästerna skulle göras delaktiga i den föreslagna »allmänna»

prästerliga familjepensionsregleringen. Jag anser mig här icke behöva

ingå på en närmare redogörelse för dessa församlingars ställning. Jag

vill blott framhålla, att desamma icke äro på sådant sätt som de svenska

territoriella och icke-territoriella församlingarna inlemmade i den kyrkliga

organisationen här i landet, och beträffande församlingarnas präster

finnes icke föreskrivet, att de för varje fall skola vara präster i svenska

kyrkan. För prästerskapet i de båda utländska församlingarna i huvudstaden

ha löneförmånerna över huvud taget icke varit föremål för några

bestämmanden vare sig från statsmakternas sida eller av särskild svensk

myndighet. Vad angår tyska församlingen i Göteborg har också domkapitlet

i stiftet, oaktat Kungl. Majit på sin tid meddelat bestämmelser rörande

avlöningsförhållandena för kyrkoherden därstädes, funnit det från principiella

synpunkter riktigt, att kyrkoherdetjänsten i berörda församling

med den ställning densamma hittills intagit — i likhet med kyrkoherdetjänsterna

i huvudstadens utländska församlingar — uteslutits från

den nya prästerliga familjepensioneringens tillämplighetsområde. Domkapitlet

har emellertid tillika framhållit, att spörsmålet i fråga om kyrkoherdetjänsten

i Göteborgs tyska församling syntes ha kommit i ett annat

läge genom viss av Kungl. Majit genom beslut den 20 december 1940 meddelad

särskild föreskrift, avseende förbehåll örn skyldighet för tjänstens

innehavare att låta sig förflytta till annan prästerlig befattning i församling

tillhörande svenska kyrkan. Jag kan dock för egen del icke dela

domkapitlets mening, att berörda föreskrift, vilken innebär en provisorisk

reglering syftande till det fall, att pågående utredning örn församlingens

rättsliga ställning skulle leda till en mera ingripande förändring i denna,

kan påverka den nu föreliggande frågans bedömande. Jag finner mig följaktligen

ej heller i förevarande hänseende, såvitt avser de tre nu ifrågavarande

församlingarnas prästerskap, kunna tillstyrka ett frångående av

den i sakkunnigförslaget angivna principen.

Dessa församlingars präster skulle alltså, om sakkunnigförslaget på

denna punkt oförändrat genomfördes, komma att för framtiden vara undandragna

rätten till anslutning till varje statligt ordnad familjepensionering,

såväl enligt det »allmänna» prästerliga reglementet som enligt reglementet

för statens pensionsanstalt. Enär i församlingarna i fråga likväl

kunna, på sätt redan nu iir förhållandet, finnas fast anställda priister, som

Bihang till riksdagens protokoll 19^1. 1 sami. Nr SID.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

tillhöra svenska kyrkan och som också tidigare innehaft eller framdeles

kunna tänkas bliva befordrade till befattning i inhemsk församlingstjänst,

har jag emellertid funnit skäl vara för handen att söka för sådana prästers

vidkommande åstadkomma en uppmjukning av de hithörande stadgandena

örn tilllämpningsområdet för det föreslagna »allmänna» familjepensionsreglementet

för prästerskapet. Jag har dock härvid icke funnit mig

kunna i sådant syfte anbefalla den reglering, som av kammarkollegiet

beträffande de s. k. fristående prästerna i allmänhet förordats.

En dylik reglering torde nämligen i följd av de ifrågakommande prästernas

mestadels ej enhetligt bestämda avlönings- och anställningsförhållanden

komma att i ett flertal fall leda till att den förvaltningsmässiga handläggningen

av uppkommande pensionsfrågor invecklas på ett sätt, som det

måste vara av betydelse att söka undvika. Jag vill i stället föreslå införande

i förslaget till familj epensionsreglemente för prästerskapet av ett

nytt stadgande — i viss män motsvarande innehållet i 16 § i allmänna

f amil jepensionsregl em entet, vilken bestämmelse avser en reglering av pensionsrätten

vid övergång till någon under reglementet icke fallande befattning,

företrädesvis sådan med icke nyreglerad avlöning. Beträffande den

närmare utformningen av ett dylikt stadgande återkommer jag i det följande

under specialmotiveringen till det föreliggande reglementsförslaget.

Skulle mitt ställningstagande till de sakkunnigas förslag rörande avgränsningen

av tillämpningsområdet för den »allmänna» familjepensionsregleringen

vinna godkännande, har jag för avsikt att, sedan frågan om

denna pensionsreglering av riksdagen prövats, låta beträffande den ifrågasatta

familj epensioneringen i statens pensionsanstalt för innehavare av förberörda

»fristående» befattningar företaga den ytterligare utredning, som

är av nöden. Min förhoppning är, att en dylik utredning skall kunna verkställas

med sådan skyndsamhet, att förslag i frågan kan snarast framläggas

och erforderliga bestämmelser i ämnet hinna utfärdas, innan den tillämnade

allmänna familjepensionsomläggningen för prästerna träder i kraft.

Pensionsunderlag.

Beträffande de svårigheter, som med hänsyn till det bestående prästerliga

avlöningssystemets lönetekniska struktur visat sig möta för den

erforderliga anpassningen av prästernas familj epensionering efter de för

allmänna familjepensionsreglementet tillämpade grunderna, har av de sakkunniga

ytterligare anförts följande:

Från de av de sakkunniga antagna utgångspunkterna framstår det såsom

givet, att den enligt gällande familjepensionsreglemente för eivilstatstjänstemännen

uppbyggda skalan för familj epensionsunderlagen och

familjepensionsavdragen i olika lönelägen för ordinarie och extra ordinarie

befattningshavare bör, så långt ske kan, bliva normerande för moderniseringen

av de här ifrågavarande prästernas familjepensionering. Vid

konstruktionen av den motsvarande skalan för de prästerliga familjepen
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

sionsunderlagen måste emellertid speciell hänsyn tagas till de mellan det

civila och det prästerliga lönesystemet förefintliga, rätt djupgående skiljaktigheterna.

För anknytningen av de i regel individuellt för varje befattning

reglerade avlöningsförmånerna vid prästtjänsterna till de lönebelopp

för civilstatstjänstemännen, som legat till grund för dessas familjepensionsunderlag,

tarvas sålunda i första hand ett bestämmande av vilka i den

prästerliga avlöningen ingående avlöningsposter skola anses sammanlagt

svara mot civilstatstjänstemännens ifrågavarande lönebelopp. Där i den

prästerliga avlöningen ingå naturaförmåner — för kyrkoherde och komminister

tjänstebostad (prästgård) jämte bränsle och för adjunkt bostad och

vivre — eller mer eller mindre individuellt bestämda ersättningar härför,

kräves vidare en generell fixering i penningar av sådan förmåns värde.

Slutligen är att uppmärksamma, att, medan den för civilstatstjänstemännen

till grund för visst familjepensionsunderlag liggande avlöningen alltid

utgöres av allenast ett, för respektive lönegrad fastställt lönebelopp, de

för prästerna på antytt sätt uträknade bruttolönebeloppen — till följd av

den för dessa befattningshavare långt drivna lönedifferentieringen — måste

bliva i hög grad växlande. Dessa senare lönebelopp komma fördenskull att

representera en mångfald skilda lönelägen, liggande — med kanske merendels

sinsemellan helt små differenser -— mellan lönebeloppen enligt motsvarande

löneplan för civilstatstjänstemännen. Då differentieringen i skalan

för de prästerliga familjepensionsunderlagen icke lärer böra föras längre

än som skett i motsvarande skala för civilstatstjänstemännen, måste följaktligen

en viss klassificering ske av de uträknade prästerliga bruttoavlöningarna.

Denna klassificering torde lämpligen kunna ske på det sätt, att

av prästerliga bruttolönebelopp, som falla mellan lönebeloppen i två på

varandra följande lönegrader i vederbörande löneplan för civilstatstjänstemännen,

de, vilka ligga inom den övre hälften av denna lönegradsintervall,

hänföras till familjepensionsunderlaget för den högre lönegraden och de,

som ligga inom den undre hälften av samma intervall, till familjepensionsunderlaget

för den lägre lönegraden. De prästerliga bruttoavlöningarna

komma sålunda att i skalan för pensionsunderlagen grupperas kring lönebeloppet

i de särskilda lönegraderna för civilstatstjänstemännen, varvid

ifrågavarande lönebelopp representerar genomsnittslönen i varje grupp. En

dylik grupp av prästerliga bruttoavlöningar har av de sakkunniga i reglementsförslaget

benämnts lönegrupp.

Den ojämförligt största delen av de prästerliga befattningshavare, varå

reglementsförslaget skulle komma att bliva tillämpligt, utgöres av präster,

som avses i 1910 års prästlöneregleringslag. Vad till en början angår i denna

lag avsedda ordinarie befattningshavare — kyrkoherdar och komministrar

—■ är det tydligt, att för dessa vid bruttoavlöningens bestämmande i första

hand bör medräknas den kontanta årslön, som blivit bestämd vid lönereglering

fastställd jämlikt samma lag, (reglerad lön) ävensom förekommande

ålderstillägg jämlikt 6 § i lagen. Dessa löneposter tillsammantagna betecknas

i reglementsförslaget såsom befattningshavarens grundavlöning. Med

hänsyn till innebörden av gällande bestämmelser i prästlöneregleringslagen

örn rätt för prästerlig befattningshavare att uppbära särskild förmån utöver

löner) på grund av donation av enskild bör tillika värdet av sådan förmån i

viss omfattning inräknas i denna befattningshavarens grundavlöning. Vidare

torde vid bruttoavlöningens bestämmande jämväl birra tagas i beräkning

befattningshavaren tillkommande lönetillägg jämlikt lagen den 17 de
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

cember 1926, nr 526, i anledning av nådårsrättens upphörande. Av övriga

enligt den komplicerade lagstiftningen på detta område förekommande allmänna

kontanta löneförmåner synes, då det gäller ett bestämmande i förevarande

syfte av bruttoavlöningen för omförinälda präster, någon annan

ytterligare lönepost icke kunna komma i fråga att däri inräknas än den

löneförbättring, den s. k. provisoriska tilläggslönen, som beviljades ifrågavarande

präster jämlikt lagen den 13 december 1929, nr 382. I fråga örn berörda

löneförbättrings löneteknislca natur må hänvisas till Kungl. Maj:ts

proposition nr 178 till 1929 års riksdag. Ue sakkunniga lia funnit denna

rätt betydande, det ordinarie prästerskapet i lagform beviljade löneförbättring

vara de nuvarande prästerliga tjänstinnehavarna tillagd med praktiskt

sett lika garanti för löneförmånens bibehållande som den, varmed de särskilda

lönebeloppen enligt 1910 års prästlöneregleringslag kunna antagas

vara omgärdade. De sakkunniga hava följaktligen ansett sig oförhindrade

tillstyrka, att i närvarande läge jämväl ifrågavarande löneförbättring tages

i beräkning vid det erforderliga fixerandet av de berörda prästernas bruttoavlöning

för familjepensionsunderlagens bestämmande.

Vad härefter angår uppskattningen av värdet av förmånen av fri tjänstebostad

(prästgård) jämte bränsle, ina erinras om att denna fråga rätt ingående

behandlades av de särskilda sakkunniga, som den 31 december 1929

avgåvo sitt förut omförmälda betänkande rörande, bland annat, nya grunder

för lagstiftningen örn prästerskapets avlöning. Utgångspunkterna för de

nämnda särskilda sakkunnigas överväganden i denna fråga voro dock i viss

mån andra än de, som i detta sammanhang föreligga. Spörsmålet gällde sålunda

då, till vilka procentsatser av de av de särskilda sakkunniga föreslagna,

till lönegraderna för eivilstatstjänstemännen anknutna prästerliga

bruttolönerna värdet av bostadsförmånen skäligen borde skattas för bestämmande

av det avdrag å lönen, »bostadsbyten», som befattningshavare,

vilken åtnjöt sådan förmån, skulle hava att vidkännas. De särskilda

sakkunnigas förslag på denna punkt gick ut på, att denna procentsats skulle

för löner å lägsta dyrort (A-ort) sättas till 10 med en procents förhöjning i

varje ny ortsgrupp, så att procentsatsen för dåvarande högsta dyrort (G-ort)

bleve 16. Spörsmålet örn en fixering av det värde, som i det nu förevarande

hänseendet skall anses svara mot rätten till fri tjänstebostad med bränsle

för prästerna, har givetvis en långt mindre räckvidd och betydelse. Man behöver

sålunda här blott bestämma sagda förmåns värde å lägsta dyrort

(A-ort), och tydligt är även, att, då denna värdesättning endast skall tjäna

till underlag för beräkning av den bruttoavlöning, som skall ligga till grund

för familjepensionsunderlagets bestämmande för vederbörande befattningshavare,

anspråken å uppskattningens exakthet kunna ställas väsentligen

lägre än om beräkningen skolat läggas till grund för en allmän lönereglering.

De sakkunniga ha med hänsyn härtill funnit en mera schematisk uppskattning

av tjänstebostads- och bränsleförmånens penningvärde i förevarande

sammanhang försvarlig. I enlighet med vad i fråga om dylik förmåns

värdesättning sedan länge i förekommande fall tillämpas för tjänste- och

familjepensionering jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt och som

alltså, intill genomförandet år 1938 av den nya löneregleringen för folkskollärarkåren,

jämväl var gällande vid tjänste- och familjepensionsregleringen

för befattningshavare tillhörande sagda kår, lia de sakkunniga sålunda

stannat för att värdet av fri tjänstebostad med förekommande bränsleförmån

— även där i visst fall ersättning i penningar för dylik förmån blivit

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Marits ''proposition Nr 219.

särskilt bestämd — skall för konstruktionen av skalan för de prästerliga

familjepensionsunderlagen för ordinarie präst antagas utgöra en å 11 o nd

e 1 av summan av de kontanta löneförmåner, som enligt förut angivna

grunder skola för sådan präst beräknas ingå i dennes bruttoavlöning.

Sammanfattas vad de sakkunniga här anfört, skulle sålunda det bruttolönebelopp,

som för ordinarie präst skall ligga till grund för familjepensionsunderlagets

bestämmande, komma att utgöra summan av befattningshavarens

reglerade lön med ålderstillägg, oavsett örn detta intjänats, — lönebeloppet

i fråga i förekommande fall ökat med hänsyn till utgående särskild

förmån av donation utöver lönen — samt befattningshavaren tillkommande

lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande och till honom

utgående provisorisk tilläggslön, allt med tillägg av en åttondel för värdet

av tjänstebostad med bränsle. I det följande föreslå de sakkunniga emellertid,

för att vid en eventuellt förestående teknisk nydaning av det prästerliga

löneväsendet icke försvåra familjepensionsregleringens anpassning efter

därvid motsedda moderniserade lönegrunder, vidtagandet av en viss allmän

reduktion av de för de ordinarie prästerna sålunda för familjepensionsregleringen

uträknade bruttolönebeloppen.

Med utgångspunkt från samma beräkningsgrunder, som här angivits för

bruttoavlöningens bestämmande för ordinarie präster, böra i förevarande

syfte för såväl de i prästlöneregleringslagen avsedda extra ordinarie prästerna

— kyrko- och pastoratsadjunkter — som den speciella grupp sådana präster,

som benämnes stifts- och kontraktsadjunkter, tagas i beräkning dels

adjunktsarvode inklusive ålderstillägg, dels ett för dessa befattningshavare

generellt bestämt belopp i ersättning eller gottgörelse i penningar för förmån

av bostad och vivre. I beräkningen bör härjämte ingå, för kyrkoadjunkt,

lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande och, för pastoratsadjunkt,

utgående arvodesförhöjning med hänsyn till dennes hittillsvarande

avgiftsskyldighet för familjepensionering ävensom, för båda de sistnämnda

grupperna av präster, provisoriskt tilläggsarvode. För den allmänna

uppskattningen av värdet av förmånen av bostad och vivre kan viss ledning

sökas såväl i domkapitlens —- må vara icke särdeles fasta — praxis vid

fastställandet i förekommande fall av ersättning för dylik förmån som ock

i vissa avgöranden av regeringsrätten i mål rörande sådan ersättnings bestämmande.

De sakkunniga ha funnit sagda lönepost, vilken ju vid den förevarande

uppskattningen bör motsvara ersättningens värde å A-ort, skäligen

kunna högst sättas till, i avrundat belopp, 1,400 kronor för år.

I enlighet med vad de sakkunniga sålunda anfört skulle familjepensionsunderlaget

exempelvis för en kyrkoherde med reglerad lön av 5,980 kronor,

förutsatt att denne icke uppbär särskild förmån av donation utöver lönen,

samt för en kyrkoadjunkt med adjunktsarvode fastställt till 2,000 kronor

och för en pastoratsadjunkt med nu gällande adjunktsarvode av 1,200 kronor

komma att grundas på ett bruttolönebelopp, beräknat på följande sätt:

Kyrkoherden: reglerad lön ......................... kronor 5,980: —

»nådårstillägg» ...................... » 89:70

provisorisk tilläggslön ................ » 2,100: —

kronor 8,169:70

en åttondel därav ................... » 1.021:21

Summa kronor 9,190: 91

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Majlis proposition Nr 219.

Kyrkoadjunkten: adjunktsarvode ................... kronor 2,000: —

ålderstillägg ...................... » 600: —

»nådårstillägg» ................... » 39: —

provisoriskt tilläggsarvode ......... » 900: —

ersättning för bostad och vivre..... » 1,400: —

Summa kronor 4,939: —

Pastoratsadjunkten: adjunktsarvode ................ kronor 1,200: —

ålderstillägg ................... » 600: —

arvodesförhöjning för familj epen
sioneringen.

.................. » 60: —

provisoriskt tilläggsarvode ....... » 600: —

gottgörelse i penningar för förmån

av bostad och vivre............. » 1,400: —

Summa kronor 3,860: —

Huru de enligt här angivna grunder uträknade prästerliga bruttoavlöningarna

i olika lönelägen förhålla sig till lönebeloppen i respektive lönegrader

i de löneplaner för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den

civila statsförvaltningen, vilka legat till grund för familjepensionsregleringen

enligt allmänna familjepensionsreglementet, belyses närmare av en

däröver uppgjord sammanställning (tablå I).

Av denna tablå framgår, hurusom den till grund för familjepensioneringen

av ordinarie befattningshavare enligt allmänna familjepensionsreglementet

ursprungligen liggande löneplanen för ifrågavarande civilstatstjänstemän

i tablån måst utbyggas med såväl en 31 :a som en 32:a

lönegrad för uppnåendet av en räckvidd, motsvarande löneläget för de

lönegrupper, vartill de högst avlönade kyrkoherdarna — bortsett från vissa

domprostar — jämlikt de förut angivna grunderna för uträknandet av vederbörandes

bruttoavlöning skulle bliva hänförliga. Och för vinnande av

motsvarighet till löneläget enligt samma beräkningsgrunder för jämväl de

högst avlönade domprostarna skulle ej ens en 33 :e och en 34 :e lönegrad

förslå. För samtliga ifrågavarande kyrkoherdar, både domprostarna och

övriga kyrkoherdar, skulle alltså enligt de angivna beräkningsgrunderna i

familjepensionshänseende komma att gälla ett avsevärt högre pensionsunderlag

än för de civilstatstjänstemän, med vilka dessa församlingspräster

ansetts äga en i det hela jämförlig tjänsteställning. Tablån giver för övrigt

även vid handen, att de högst avlönade komministrarna i ett flertal lönelägen

likaledes skulle, enligt samma beräkningsgrunder, komma att i familj

epensionshänseende ligga ej så oväsentligt högre än med dem eljest närmast

jämförbara befattningshavare vid den civila statsförvaltningen. Den

anmärkningsvärt höga placering i familj epensionshänseende, som de här

uträknade bruttolönebeloppen skulle medföra för ifrågavarande präster,

kan antagas vara i sin mån påverkad av det förhållandet, att, fastän i det

prästerliga avlöningssystemet någon omedelbar hänsyn till rådande dyrortsförhållanden

i regel icke tages vid lönesättningen, de prästerliga lönerna

likväl avvägts under visst hänsynstagande till de lokala förhållandena å

respektive tjänstgöringsorter och därigenom även till sådana faktorer, som

öva ett direkt inflytande å löneutmätningen i ett lönesystem med en genomförd

dyrortsgruppering i modern mening. Då för familj epensioneringen

allenast tages i betraktande lönebeloppet för vederbörande be
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

71

Tablå I.

Sammanställning över lönebelopp i skilda lönegrader för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen enligt löneplanerna i de före år 1939 för dessa befattningshavare

gällande avlöningsreglementena samt i storleksordning motsvarande bruttoavlöningar

med däri ingående grundavlöning för ordinarie och extra ordinarie

präster, som i 1910 års prästlöneregleringslag avses.

Enligt vederbörande

F ö

r p r ä s t e

r s k a p e t

civila avlönings- reglemente

brutto-

grund avlöning (lön, resp. arvode och

ålderstillägg)

lönegrad

lön

avlöning

ordinarie

präst

kyrko-

adjunkt

pastorats-

adjunkt

Eo 13......

3,660

3,960

4,260

4,560

3,510— 3,810

3,810— 4,110

4,110- 4,410

4,410- 4,710

—1,750

Eo 14......

Eo 15......

Eo 16.....\

B 15...../

—2,060

—1,780

1,780—2,080

2,080-2,380

1,750-2,050

2,050-2,350

2,350—2,650

Eo 17.....\

B 16...../

4,860

4,710- 5,010

2,060-2,320

2,380—2,670

2,650—

Eo 18.....\

B 17...../

5,160

5,010- 5,340

2,320—2,610

2,670—3,000

—

Eo 19, 20 ... \

B 18....../

5,520

5,340— 5,700

2,610—2,920

3,000-3,350

—

Eo 21.....\

B 19, 20 .... /

B 21.......

B 22.......

5,880

6,300

6,720

7,140

7,620

8,100

8,580

9,060

9,540

10,020

10,500

10,980

11,460

11,940

5.700— 6,090

6,090— 6,510

6,510— 6,930

6,930— 7,380

7,380— 7,860

7,860— 8,340

8,340— 8,820

8,820— 9,300

9,300— 9,780

9,780-10,260

10,260—10,740

10,740—11,220

11,220-11,700

11.700- 12,180

12,180-12,660

2.920— 3,260

3,260-3,630

3,630—4,000

4,000-4,390

4,390—4,820

4,820-5,240

5,240-5,660

5,660-6,080

6,080—6,500

6,500-6,920

6.920- 7,340

7,340—7,760

7,760-8,180

8,180-8,600

8,600-9,020

3,350-

—

B 23.......

B 24.......

—

—

B 25.......

_

B 26.......

_

.

B 27.......

B 28.......

B 29.......

—

—

B 30.......

31.......

_

32.......

_

33.......

_

34.......

12,420

—

--

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

fattningshavares lönegrad å A-ort, synes man icke för prästerna kunna

lämna ur sikte, att den för dem här uträknade bruttoavlöningen i ett måhända

rätt stort antal fall komme att ej obetydligt nedsättas, därest densamma

med hänsynstagande till dyrortsförliållandena skulle omräknas för

lägsta dyrorten.1

Det har för de sakkunniga visserligen stått klart, att en reglering av den

prästerliga familjepensioneringen i närvarande läge, innan en genomgripande

löneteknisk revision av själva avlöningssystemet kommit till stånd,

måste få en i vissa hänseenden provisorisk karaktär. Av vikt är dock att tillse,

att icke särskilda svårigheter tillskapas för denna reglerings framtida

anpassning efter utfallet av en dylik avlöningsreform. De sakkunniga lia

från dessa synpunkter funnit försiktigheten bjuda, att för de ordinarie

prästerna de enligt de förut angivna beräkningsgrunderna uträknade bruttolönebeloppen

genomgående reduceras med 5 %, ävensom att kyrkoherde,

som ej bekläder domprostbefattning, icke i något fall hänföres till högre

lönegrupp än den, som motsvarar lönegrad B 30 i löneplanen för civilstatstjänstemännen.

Domprost med reglerad lön över 8,000 kronor synes, oavsett

bruttoavlöningens storlek i ett vart fall, böra hänföras till en särskild

lönegrupp närmast däröver.

Med avseende å de extra ordinarie prästerna lia de sakkunniga till en

början haft under övervägande, huruvida för den grupp sådana präster,

som representeras av stifts- och kontraktsadjunkterna, borde fastställas ett

särskilt, efter de för dem bestämda löneförmånerna avpassat familjepensionsunderlag.

Avlöningarna till ifrågavarande präster äro visserligen icke

reglerade genom bestämmelser i prästlöneregleringslagen men utgå efter

därmed i stort sett likartade grunder. Till beloppen ligga emellertid avlöningarna

för stifts- och kontraktsadjunkterna betydligt över pastoratsadjunkternas

och överstiga till och med den avlöning, sorn genomsnittligt

kommer kyrköndjunkterna till del. Kunde man för stifts- och kontraktsadjunkterna

vid förevarande frågas bedömande fästa avseende allenast vid

avlöningens storlek, skulle väl fastställandet av ett särskilt för sådana

präster gällande familjepensionsunderlag synas motiverat. Man kan emellertid

icke, då det gäller regleringen för dessa befattningshavares familjepensionering,

lämna obeaktat, att deras anställningar, organisatoriskt sett,

än så länge icke erhållit den relativa fasthet, som exempelvis är utmärkande

för kyrk oadjunktsbefattningarna. Kungl. Maj:ts medgivande till anställande

inom de särskilda stiften av stifts- och kontraktsadjunkter lämnas sålunda

allenast för den begränsade tiden av högst tre år. Och vidare är att

uppmärksamma, att ifrågavarande befattningshavare icke äga att vid sjukdom

eller annat hinder för förordnandets bestridande behålla någon del av

de med detta förordnande förenade löneförmånerna. Befattningshavarna

hava också att räkna med eventualiteten att, då tiden för förordnandet gått

1 Till belysande av dessa förhållanden ha vissa stickprov utförts beträffande fyra, i dyrortshänseende

rätt olikartade stift (Uppsala, Lunds, Göteborgs och Luleå). Resultatet av dessa stickprovsundersökningar

utvisar, att i nämnda stift år 1938 sammanlagt 110 komministrar eller drygt

35 % av inalles 314 tillhörde de två högsta för dessa befattningshavare i tablå I förekommande

lönegrupperna (motsvarande lönegrad B 24 och B 25) samt 89 eller nära 16 % av 561 kyrkoherdar

tillhörde de tre för kyrkoherdarna i gemen högsta lönegrupperna i samma tablå (motsvarande

lönegrad B 30 och de tillbyggda lönegraderna 31 och 32) eller, beträffande domprostarna, voro i

lönelägen därutöver. Av de utförda undersökningarna framgår vidare, att ifrågavarande år voro

i angivna stift 165 eller cirka 52 % av komministrarna samt 153 eller 27 % av kyrkoherdarna

tjänstgörande å högre dyrort än A- och B-ort.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Marits proposition Nr 819.

till ända, nödgas återgå till tjänstgöring såsom pastoratsadjunkt, som må

erbjudas dem. De sakkunniga lia med hänsyn till de omständigheter, som

här i korthet berörts, icke funnit sig kunna förorda, att annat och högre

familjepensionsunderlag för närvarande fastställes för innehavare av förordnande

såsom stifts- eller kontraktsadjunkt än som varder gällande för

de såsom pastoratsadjunkter tjänstgörande extra ordinarie prästerna. I

varje fall synes med här berörda prästers uppfattning till ett högre familjepensionsunderlag

böra anstå, intill dess deras ställning i avlönings- och

övriga hänseenden vunnit större stadga.

Såsom förut antytts äro kyrkoadjunktsbefattningarna numera såtillvida

fastare organiserade än de övriga extra ordinarie prästerliga anställningarna,

att innehavaren av en kyrkoadjunktsbefattning även under sjuk- och annan

likartad tjänstledighet blir bibehållen vid åtminstone den huvudsakligaste

delen av sina löneförmåner i befattningen. I motsats till stifts- och kontraktsadjunkterna

intaga fördenskull kyrkoadjunkterna en ställning, som

mera överensstämmer med de ordinarie prästernas eller nied en extra

ordinarie befattningshavares anställningsförhållanden inom den civila statsförvaltningen.

Med beaktande härav ha också de sakkunniga vad angår

kyrkoadjunkterna funnit sig oförhindrade föreslå, att vid familjepensionsunderlagets

bestämmande för dessa befattningshavare hänsyn tages till

deras, i förhållande till det extra ordinarie prästerskapet i gemen, generellt

högre lönenivå. Då förordnandena å kyrkoadjunktsbefattningarna regelrätt

endast gälla tills vidare under den för respektive pastorat löpande löneregleringsperioden,

kan emellertid kyrkoadjunkten icke anses på samma

sätt som en ordinarie befattningshavare eller en extra ordinarie vid den

civila statsförvaltningen vara tillförsäkrad att bliva bibehållen vid oförminskad

avlöning. Det kan fördenskull icke vara påkallat att, i likhet med

vad för de ordinarie prästerna avses, vid fixerandet av familjepensionsunderlag

för kyrkoadjunkterna söka differentiera detta för en var sådan

befattningshavare i förhållande till denne vid vederbörande befattning tillkommande

bruttoavlöning. Kyrkoadjunkterna för närvarande tillkommande

adjunktsarvoden (utom ålders- och övriga arvodestillägg) uppgå i flertalet

fall till 1,800 eller 2,000 kronor. För vissa orter (i de större städerna

och andra folkrika eller eljest mera dyrortsbetonade pastorat) har arvodet

emellertid ofta fastställts till högre belopp, upp till 2,500 kronor. I något

enstaka fall förekommer även arvode å lägre belopp än 1,800 kronor.1 Då

för en kyrkoadjunkt med 1,800 eller 2,000 kronor i adjunktsarvode bruttoavlöningen

efter förut angivna beräkningsgrunder utgör 4,736, respektive

4,939 kronor, skulle en dylik befattningshavare, oavsett skillnaden i lönebelopp,

för familjepensioneringen bliva hänförlig till en och samma prästerliga

lönegrupp eller den, som i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen motsvaras av 17 lönegraden. Med hänsyn

till vad här anförts lia de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att familjepensionsunderlaget

flir kyrkoadjunkterna bestämmes enhetligt till ett och

.samma belopp och att detta för närvarande för samtliga dessa skall utgöra

det för den angivna extra ordinarie lönegraden i allmänna familjepensionsreglementet

fastställda, eller 1,500 kronor med familjepensionsavdrag för

år av 180 kronor. Samma placering föreslås även flir den med nämnda

1 I Uppsala, Lunds, Göteborgs och Luleå stift funnos år 1938 inrättade sammanlagt 116 kyrkoadjunktsbefattningar,

därav inalles 34 med arvode av 2,200, respektive 2,300 oell 2,500 kronor

(samtliga utom tre å orter tillhörande dyrortsgrupperna E—II) samt 81 med arvode av 1,800,

respektive 2,000 kronor men blott en (i Uppsala stift) med arvode under 1,800 kronor.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Marits proposition Nr 219.

adjunkter i viss mån likställde garnisonspastorn i Boden. — Den med

kyrkoadjunkterna i huvudsak jämväl likställde extra amiralitetspredikanten

i Karlskrona amiralitetsförsamling torde däremot, med hänsyn till de för

denne meddelade speciella löneregleringsbestämmelserna, böra hänföras till

en särskild, i närmare överensstämmelse med vad för ordinarie präster

angivits, bestämd lönegrupp för familjepensioneringen.

För pastoratsadjunkterna är i gällande avlöningsreglemente för prästerskapet,

2 kap. 4 §, bestämt ett adjunktsarvode, lika för alla, av 1,200

kronor. På sätt förut angivits, utgör med detta arvode bruttoavlöningen för

en pastoratsadjunkt 3,860 kronor, vilket lönebelopp i familjepensionshänseende

ingår i den prästerliga lönegrupp, som motsvarar 14 lönegraden för

extra ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen. I enlighet

härmed vilja de sakkunniga föreslå, att för samtliga i förevarande förslag

avsedda extra ordinarie präster, utom kyrkoadjunkterna samt garnisonspastorn

i Boden och extra amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling,

fastställes ett gemensamt familjepensionsunderlag av 1,260 kronor

med familjepensionsavdrag för år av 153 kronor.

Fastställas omedelbart, på sätt här föreslås, särskilda familjepensionsunderlag

för samtliga de ifrågakommande extra ordinarie prästerna, kan

den för familjepensioneringen erforderliga lönegruppsindelningen inskränkas

till att avse uteslutande ordinarie präster. Omfattningen av de blivande

lönegrupperna, efter vidtagande av den förut föreslagna reduceringen av

de prästerliga bruttoavlöningarna med 5 % och maximeringen av skalan

för familjepensionsunderlagen, framgår av följande i tablåform upprättade

lönegruppsindelning (tablå II).

Tablå II.

Lönegruppsindeln

i n g

Enligt avlöningsreglementet

för ordinarie civil- statstj änstemän

För prästerskapet (ordinarie präst)

bruttoavlöning

grundavlöning

(lön och ålders- tillägg)

lönegrad

lön

B 15......

4,560

4,410— 4,710

—2,270

B 16......

4,860

4,710- 5,010

2,270-2,550

B 17......

5,160

5,010— 5,340

2,550—2,850

B 18......

5,520

5,340— 5,700

2,850-3,190

B 19, 20. . . .

5,880

5,700- 6,090

3,190—3,550

B 21......

6,300

6,090- 6,510

3,550—3,930

B 22......

6,720

6,510- 6,930

3,930-4,320

B 23......

7,140

6,930— 7,380

4,320—4,730

B 24......

7,620

7,380— 7,860

4,730—5,180

B 25......

8,100

7,860— 8,340

5,180—5,620

B 26......

8,580

8,340— 8,820

5,620—6,060

B 27......

9,060

8,820— 9,300

6,060—6,500

B 28......

9,540

9,300- 9,780

6,500-6,950

B 29......

10,020

9,780-10,260

6,950—7,390

B 30......

10,500

10,260-10,980

7,390—8,050

31......

10,980

10,980—

8,050—

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Av här uppgjorda tablå II framgår, att den föreslagna reduceringen av

bruttoavlöningen för ifrågavarande ordinarie präster — frånsett i ett

mindretal lönelägen inom de i tablå I ovanför B 28 liggande högsta lönegrupperna

— för vederbörande befattningshavare i regel medför en nedflyttning

till närmast lägre lönegrupp eller alltså en sänkning av familjepensionsunderlaget

ett steg. I enstaka lönelägen nära översta gränsen inom

varje lönegrupp under B 28 skulle likväl befattningshavaren även efter

reduceringen komma att stanna vid oförändrat familjepensionsunderlag.

För befattningshavare i de högsta, mot B 30 och lönegraderna däröver

svarande lönegrupperna i tablå I bomme familj epensionsunderlaget emellertid,

i följd av de av de sakkunniga förordade särskilda maximeringsreglerna,

ofta att sänkas två och — för domprostarna i de högre lönelägena

— till och med flera steg.

De sålunda bestämda lönegrupperna lia i reglementsförslaget angivits

— numrerade i ordningsföljd från 1 till 16 — i en särskild tabell, upptagande

för respektive lönegrupp tillika det för densamma gällande familjepensionsunderlaget

samt, i enlighet med skalan i allmänna familjepensionsreglementet,

det däremot svarande familjepensionsavdraget. Vid tabellens

utformning har till underlättande av dess användning så förfarits, att lönegruppernas

spännvidd fixerats genom angivande icke av bruttolönebeloppen

utan av marginalen för lägsta och högsta i varje grupp ingående

»grundavlöning» (befattningshavarens reglerade lön -j- eventuellt ifrågakommande

älderstillägg). Härigenom vinnes den förenklingen vid pensionsskalans

tillämpande, att man för befattningshavarnas inplacering i vederbörlig

lönegrupp icke först behöver verkställa den mera omständliga uträkningen

av bruttoavlöningen. Man har blott att inhämta uppgift om befattningshavarens

i gällande löneregleringsresolution fastställda kontanta årslön

jämte, där denna för komminister understiger 3,000 kronor eller för

kyrkoherde 4,500 kronor, honom för visst fall tillkommande älderstillägg.

I tillämpningen ger detta förfarande samma resultat, som om inplaceringen

företoges omedelbart efter den uträknade bruttoavlöningens storlek. I

bruttoavlöningen för ordinarie präst ingå här nämligen, förutom den för

de skilda prästerna i regel mycket variabla grundavlöningen, endast löneposter,

som för alla ifrågavarande präster äro bestämda lika antingen,

såsom den provisoriska tilläggslönen, till ett fixt belopp eller, såsom nådårstillägget,

i viss relation till grundavlöningen eller, såsom värdet av förmånen

av fri tjänstebostad med bränsle, till viss kvotdel av övriga i bruttoavlöningen

ingående löneförmåner.

Beträffande den av de sakkunniga sålunda för ordinarie präster uppgjorda

lönegruppsindelningen och den av dem i anslutning därtill föreslagna

avvägningen av familjepensionsunderlagsskalan har i en del av de

avgivna remissutlåtandena uttalats mer eller mindre stark tvekan örn det

befogade, över huvud taget, i att härvid, på sätt de sakkunniga gjort, vidtaga

viss reducering och maximering av de uträknade bruttolönebeloppcn.

I andra utlåtanden har däremot ifrågasatts än starkare sådan reducering

eller maximering. Ur de skilda uttalandena i detta hänseende må här följande

återgivas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Domkapitlet i Västerås: Domkapitlet ställde sig tveksamt till den av de

sakkunniga föreslagna reduceringen av familjepensionsunderlaget, detta så

mycket mera som chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet

den 27 oktober 1939 framhållit, »att något avgörande hinder icke bör

möta för en rationell lösning av familjepensioneringsfrågan även på det

gällande prästerliga avlöningssystemets grund».

Domkapitlen i Uppsala och Växjö samt missionsstyrelsen äro likaledes

tveksamma om det berättigade i lönereduceringen och -maximeringen.

Domkapitlet i Uppsala framhåller därvid särskilt, att en del av de högst

avlönade kyrkoherdarna genom maximeringen skulle kommit i en, efter

vad det syntes, sakligt omotiverad ogynnsam ställning.

Domkapitlet i Växjö anför: Domkapitlet kunde ej lämna oemotsagda

påståenden sådana som att 1929 års förslag till revision av det prästerliga

avlöningsväsendet rönt en rätt allmän anslutning, eller att en nyordning

av detta icke kunde så mycket längre undanskjutas. Ingen anledning funnes

att i detta sammanhang ställa grunderna för prästerskapets avlöning under

debatt.

Domkapitlet i Göteborg gör följande uttalande: I fråga om de föreslagna

pensionsunderlagen skulle möjligen anmärkningar kunna göras, då dessa

icke stöde i full överensstämmelse med de för prästerna gällande löneförmånerna,

särskilt då det gällde de högst avlönade prästerna i territoriella

församlingar. För flertalet präster hade det givetvis varit förmånligare örn

lönegrupperingen kunnat verkställas i omedelbar anslutning till den av

de sakkunniga i tablå I gjorda sammanställningen. Anledningarna till att

så icke skett hade de sakunniga utförligt redogjort för och såsom huvudargument

finge väl anses gälla dels kravet på likställighet med tjänstemän

vid den civila statsförvaltningen, dels nödvändigheten av att icke tillskapa

särskilda svårigheter för regleringen av den prästerliga familjepensioneringens

anpassning efter utfallet av en genomgripande löneteknisk revision

av själva avlöningssystemet. Visserligen angåves i direktiven för de sakkunniga

att det vore »en allsidig fristående undersökning av familjepen-sioneringsfrågan»,

som skulle komma till stånd, men det hade likväl strax

förut i statsrådsprotokollet framhållits att »en allmän revision av det för

prästerna gällande avlöningsreglementet med hänsyn till bristerna i detta

avlöningssystem torde komma att förr eller senare vinna aktualitet». Med

hänsyn till detta uttalande funne domkapitlet den av de sakkunniga verkställda

reduceringen av familjepensionsunderlaget motiverad och hade för

sin del intet att erinra mot densamma.

Domkapitlet i Härnösand framhåller följande: Det lönebelopp, som lagts

till grund för bestämmande av familjepensionsunderlaget, hade av de sakkunniga

framkonstruerats efter vissa beräkningsgrunder, mot vilka åtminstone

i detta sammanhang i stort sett intet torde vara att erinra. I den

slutliga lönegrupperingen hade emellertid samtliga dessa belopp reducerats

med 5 % under påstående, att dyrort stillägg vore indirekt inräknade i lönerna.

Huru härmed i verkligheten kunde vara, ville domkapitlet nu

lämna därhän; i nya löneregleringar, som under de senaste åren utarbetats,

hade oftast uttryckligen betonats, att tillägg för höga levnadskostnader i

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

orten med hänsyn till de officiella dyrortsgrupperingarna icke kunde ifrågakomma.

Då de lägst avlönades pensioner i alla fall icke bleve stora, ansåge

domkapitlet, att denna reducering, örn den skulle företagas, borde ske

efter en progressiv skala från 0—5 % för de olika lönegrupperna.

Statskontoret anför följande: I en i betänkandet upptagen tablå I hade

de sakkunniga visat, huru de prästerliga bruttoavlöningarna i olika lönelägen

förhölle sig till de slutlöner å A-ort i respektive lönegrader för ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän vid den civila statsförvaltningen,

vilka legat till grund för familjepensioneringen enligt allmänna familj epensionsreglementet.

Denna jämförelse gåve, såsom de sakkunniga framhållit,

vid handen, att, därest de prästerliga avlöningarna direkt lades till grund

för bestämmandet av familjepensionsregleringen, för de högst avlönade

kyrkoherdarna och för domprostarna i familj epensionshänseende komme

att gälla avsevärt högre pensionsunderlag än för de civilstatstjänstemän,

med vilka dessa församlingspräster kunde anses äga en i det hela jämförlig

tjänsteställning. De prästerliga bruttoavlöningarna i här åsyftade fall motsvarade

nämligen A-ortslönerna i 31 :a—34:e lönegraderna i civilstatslöneplanen.

Ett ungefärligen liknande förhållande gällde för de högsta komministerlönerna.

Statskontoret hade tidigare uttalat såsom sin mening, att vid en lönereform

prästernas löner borde bringas i nivå med de löner, som gällde för

jämförliga befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. För de

högst avlönade ordinarie prästerna torde en sådan löneanpassning kunna

förutsättas komma att medföra rätt avsevärda lönesänkningar. Det syntes

nämligen med fog kunna ifrågasättas, huruvida därvid för kyrkoherde

borde ifrågakomma högre lön än den i 29:e lönegraden i löneplanen för

ordinarie civilstatstjänstemän. Högsta kyrkoherdelön kunde även förväntas

komma att utgå till kyrkoherde, som tillika innehade domprostbefattning,

och tjänstgöringen i denna senare befattning skulle då endast kompenseras

med visst tilläggsarvode, vilket enligt tillämpade principer icke skulle komma

att påverka storleken av de på lönerna beräknade pensionsunderlagen.

Med den uppfattning, statskontoret sålunda hade i fråga örn prästernas

nu utgående löner och en blivande prästlönereform, kunde ämbetsverket i

familjepensionsfrågans nuvarande läge icke tillstyrka, att för högsta lönegrupp

i löneskalan för de ordinarie prästerna ifrågakomme högre familjepensionsunderlag

än det för lönegraden B 29 i allmänna familjepensionsreglementet

fastställda, 2,580 kronor. Statskontoret föresloge därför, att den

i förslaget till familjepensionsreglemente för prästerskapet intagna skalan

för lönegrupper, pensionsunderlag och pensionsavdrag jämkades med utgångspunkt

från att nyssnämnda pensionsunderlag å 2,580 kronor skulle

gälla för högsta lönegrupp. Därvid syntes jämväl böra övervägas, om icke

antalet lönegrupper kunde begränsas, då statskontoret föreställde sig, att

vid en kommande lönereglering prästerskapets löner icke torde bli föremål

för en så omfattande differentiering, som för närvarande vore fallet.

Inom statskontoret har i här berörda fråga skiljaktig mening uttalats av

en ledamot, som för sin del ansett, att man i nuvarande situation ej borde

vidtaga en större jämkning av de uträknade prästlönerna än den av de sakkunniga

föreslagna.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

Statens pensionsanstalt framhåller följande: För att icke skapa svårigheter

för en framtida anpassning av pensionsregleringen efter utfallet av

en motsedd avlöningsrevision hade i sakkunnigförslaget de uträknade

bruttolönebeloppen genomgående reducerats med 5 % samt — utom beträffande

domprostarna —- familjepensionsunderlaget maximerats till det mot

lönegrad B 30 svarande. Huruvida därigenom tillräcklig säkerhetsmarginal

skapats för en framdeles ifrågakommande definitiv familj epensionsreglering,

syntes pensionsanstalten ovisst, även om hänsyn toges till att de sakkunnigas

uppskattning av det i bruttolönebeloppet ingående värdet av förmån

av bostad och bränsle — 1/8 av den kontanta avlöningen — troligen kunde

anses i vissa fall innebära någon undervärdering av nämnda förmån. Det

kunde därför ifrågasättas, örn ej ytterligare åtgärder borde vidtagas i syfte

att förebygga, att en kommande definitiv reglering föregrepes. Bortsett härifrån

syntes de av de sakkunniga för konstruktion av underlagsskalan tilllämpade

grunderna vara på det hela taget ändamålsenligt valda. Visserligen

kunde mot sagda grunder riktas bland annat den anmärkningen, att familjepensionsunderlagen

enligt desamma skulle komma att automatiskt ändras

vid ändringar i lönebeloppen. Detta torde emellertid vid nuvarande lönesystem

svårligen kunna undvikas.

1938 års pensionssakkunniga giva uttryck för en liknande synpunkt

och yttra: Med hänsyn till ovissheten örn utfallet av en blivande lönereglering

med närmare anknytning till löneläget och lönereglerna för

statstjänstemän ville det synas, som örn anledning förefunnes att tillskapa

ytterligare säkerhetsmarginal i avseende å underlagsskalan, antingen genom

en generell nedräkning av familj epensionsunderlagen eller genom en skärpt

maximering.

Även i fråga örn avvägningen av familjepensionsunderlaget för extra ordinarie

präst har i ett hänseende i remissutlåtandena erinran gjorts.

Domkapitlet i Uppsala anför sålunda: Domkapitlet hade uppmärksammat

den påfallande oförmånliga placering i familjepensionshänseende, som

sakkunnige ansett sig böra föreslå i fråga om stifts- och kontraktsadjunkterna.

Domkapitlet kunde omöjligen finna denna placering överensstämma

med billighetens krav, utan funne det enda skäliga vara, att dessa

präster åtminstone jämställdes med kyrkoadjunkterna. Den jämförelsevis

nya stiftsadjunktsinstitutionen hade för den kyrkliga organisationen redan

visat sig vara av så stort och påtagligt värde, att domkapitlet icke kunde

tänka sig, att denna institution, ett bland de allra värdefullaste initiativen

på lång tid beträffande den kyrkliga organisationen, skulle sväva i fara.

Och vad anginge de prästerliga innehavarna av dylika förordnanden, vore

det i regel utan tvivel så, att de finge kvarbliva, till dess de sökte sig till

någon ordinarie prästerlig befattning. Den av de sakkunniga föreslagna nedflyttningen

av stifts- och kontraktsadjunktema i familjepensionshänseende

till den allra lägsta gruppen, pastoratsadjunkterna, funne domkapitlet

sålunda för sin del uppenbart obillig i sakligt hänseende.

Ett annat domkapitel synes emellertid företräda en i viss mån skiljaktig

uppfattning i fråga om stifts- och kontraktsadjunkternas ställning

mot den, som kommit till uttryck i det sist återgivna utlåtandet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ?A9.

Domkapitlet i Luleå uttalar nämligen: Rena tillfälligheter torde många

gånger vara avgörande för frågan örn en extra ordinarie präst erhölle förordnande

såsom vice pastor eller såsom stifts- eller kontraktsadjunkt.

Tjänstgöringen såsom pastoratsadjunkt kunde därför näppeligen betraktas

såsom mera markerad provtjänstgöring än uppehållandet av en stifts- eller

kontraktsadjunktur. Alla praktiska skäl talade sålunda för ett likställande

av dessa kategorier av prästmän.

Vid konstruktionen av skalan för familjepensionsunderlagen har av de

sakkunniga, på sätt av dem i betänkandet framhålles, eftersträvats närmast

möjliga anknytning till den underlagsskala, som är gällande för civilstatstjänstemännen

enligt gällande allmänna familjepensionsreglemente.

Den uppgift, de sakkunniga därvid ställts inför, har tydligen varit förbunden

med vissa icke oansenliga svårigheter. Särskilt har detta gällt uppskattningen

av de till de ordinarie prästerna för närvarande utgående

bruttolönerna och den säkerhetsmarginal vid utformningen av skalan för

familjepensionsunderlagen, som med hänsyn till en förmodligen rätt nära

förestående omgestaltning av själva systemet för prästernas avlönande kan

— för att icke föregripa utfallet av denna — vara behövlig. I sistnämnda

hänseende ha de sakkunniga efter ingående överväganden stannat vid att

föreslå, bland annat, en reduktion av de på visst sätt uppskattade individuella

bruttolönerna med 5 %. Delade meningar ha framförts såväl om tillräckligheten

av en efter denna procentsats företagen reduktion som örn

det berättigade i en sådan reduktion.

För egen del måste jag visserligen finna det kunna ifrågasättas, örn icke

ytterligare säkerhetsmarginal vid bestämmande av familjepensionsunderlagen

— i form av förhöjd procentuell reduktion av bruttolönerna eller

skärpt och utvidgad maximering av underlagen — bort iakttagas till undvikande

av att en blivande revision av avlöningssystemet för prästerna

och i samband därmed skeende pensionsreglering föregripes. Då det föreliggande

reglementsförslaget får anses innebära allenast ett i viss mån provisoriskt

ordnande av pensioneringsspörsmålet och uppskattningen av det i

bruttoavlöningen ingående värdet av den prästerna tillkommande förmånen

av fri bostad i förslaget skett med viss försiktighet, har jag emellertid

funnit mig böra förorda, att förslaget godtages jämväl i nu ifrågavarande

del. På sätt av det nyss sagda framgår förutsätter jag, att ett sådant godtagande

icke får i något avseende verka prejudicerande vid en framtida

definitiv lösning av prästerskapets löne- och pensionsförhållanden.

Vad vidare gäller regleringen av stifts- och kontraktsadjunkternas familj

epensionsunderlag enligt det föreliggande reglementsförslaget, tillåter

jag mig erinra om att frågan om dessa prästers inplacering, antingen bland

kyrkoadjunkterna eller bland pastoratsadjunkterna, i särskilda avlöningshänseenden

nyligen varit under omprövning. I proposition till årets riks
-

Departe
mentschefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis ''proposition Nr 219.

dag, nr 157, behandlades sålunda ifrågavarande prästers löneförmåner för

fall, att de nödgades avbryta sin tjänstgöring i det prästerliga förordnandet

på grund av sjukdom eller inkallelse till viss militär tjänstgöring. Då Kungl.

Maj :t i åberopade proposition, efter däri framlagd utförlig motivering, stannat

för att desamma i där ifrågavarande avlöningshänseende tills vidare

skulle vara jämställda med pastoratsadjunkterna, vilken ståndpunkt numera1

jämväl av riksdagen godkänts, torde väl även frågan örn deras familjepensionsunderlag

därmed få anses vara för det närvarande avgjord. Jag

finner följaktligen icke heller skäl att i detta hänseende förorda ett avsteg

från vad de sakkunniga föreslagit.

Speciell motivering till reglementsförslaget.

Vid avfattningen av sitt förslag till familjepensionsreglemente ha de

sakkunniga i viss utsträckning följt uppställningen av de särskilda bestämmelserna

i allmänna familj epensionsreglementet. I avseende å de bestämmelser

i sakkunnigförslaget, vilka — utöver vad härförut berörts —

i viktigare hänseenden avvika från regleringen i allmänna familj epensionsreglementet,

ha de sakkunniga i betänkandet anfört mer eller mindre utförlig

motivering. Åtskilliga sådana punkter ha ock i remissutlåtandena blivit

närmare berörda. Jag skall nu här upptaga dessa frågor till behandling och

följer härvid paragrafordningen i reglementsförslaget.

1 §•

1 och 3 mom.

De sakkunniga: Enligt de huvudlinjer för regleringen av den prästerliga

familj epensioneringens omfattning, som i betänkandet uppdragits, skulle

även de i församlingstjänst eller såsom stifts-och kontraktsadjunkter tjänstgörande

extra ordinarie prästerna principiellt inordnas under det föreslagna

»allmänna» prästerliga familjepensionsreglementet. Då det härvid gällt att

i görligaste mån anknyta regleringen av de extra ordinarie prästerliga

tjänstemännens ställning i familjepensionshänseende till de grundsatser,

som varit normerande vid motsvarande reglering för icke ordinarie befattningshavare

i civil statstjänst, har man visserligen att beakta, att den

kategori av icke ordinarie befattningshavare i statens tjänst, som i gällande

avlöningsförfattningar betecknas såsom extra ordinarie tjänstemän, utan

begränsning gjorts delaktig i den för civilstatstjänstemännen anordnade

familjepensioneringen. Anställningen såsom extra ordinarie tjänsteman, med

den jämförelsevis fasta karaktär som utmärker denna, uppnås emellertid

av den i civil statstjänst inträdande endast sällan omedelbart vid första

antagandet. Regelmässigt har han att därförut under längre eller kortare

tid fullgöra tjänstgöring i egenskap av aspirant eller extra tjänsteman.

Sådan tjänstgöring, varunder befattningshavaren normalt befinner sig på

Se riksdagens skrivelse 1941: 152.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

utbildnings- och prövningsstadiet, har icke ansetts kunna förbindas med

rätt till vare sig egen pensionering eller pensionering av efterlevande. Inom

den kyrkliga organisationen finnes för närvarande ingen motsvarighet till

de här berörda anställningsformerna såsom aspiranter och extra tjänstemän.

Enligt härom ännu gällande föreskrifter antagas till tjänstgöring inom

stiften icke flera prästkandidater än som beräknas kunna erhålla omedelbara

och därefter stadigvarande förordnanden såsom adjunkter. Den särskilda

förmån i anställnings- och avlöningshänseende, som detta rekryteringssystem,

vid en jämförelse med den gällande ordningen för den första

anställningen i civil statstjänst, bereder de i församlingstjänst inträdande

prästerna, kan dock ej förändra det naturliga sakförhållandet, att den första

tjänstgöringen även för prästernas del under viss övergående tid måste få

den huvudsakliga karaktären av prövning och praktisk utbildning för yrket.

Det måste med hänsyn härtill och till ernående av likställighet på denna

punkt av familjepensionsregleringen mellan prästerna och civilstatstjänstemännen

framstå såsom fullt befogat att för inträdet i familjepensionsrätten

för pastoratsadjunkterna stadga viss tids fullgjord tjänstgöring i sådan

egenskap. Det har synts de sakkunniga, som örn denna tid lämpligen kunde

fixeras till två år. En huvudregel av sådant innehåll har intagits i 3 mom.

En viss modifikation av här berörda bestämmelse för särskilt fall har dock

av de sakkunniga befunnits motiverad. De sakkunniga få härvid erinra om

följande.

Av tillgängliga statistiska uppgifter rörande prästernas anställnings- och

befordringsförhållanden (avseende året 1938) kan inhämtas, att möjligheterna

för de inom stiften tjänstgörande pastoratsadjunkterna att inom

jämförelsevis kort tid efter prästvigningen erhålla förordnande såsom självständiga

innehavare av kyrkoadjunkts- eller stifts- eller kontraktsadjunktsbefattning

varit under det tidsskede statistiken avspeglar synnerligen gynnsamma.

Vad exempelvis stiftsadjunkterna beträffar framgår av statistiken,

att av dessa adjunkter, vilkas antal för hela landet år 1938 utgjorde trettio,

icke mindre än elva erhållit sitt förordnande redan före utgången av andra

året efter prästvigningen. Att märka är emellertid, att Kungl. Maj:ts medgivanden

till inrättandet av adjunktsbefattningar av här angivna tre särskilda

kategorier alltid äro tidsbegränsade. Det kan följaktligen inträffa,

att en extra ordinarie präst, som före det självständiga förordnandet å en

dylik adjunktsbefattning icke fullgjort tjänstgöring under sammanlagt minst

två år såsom pastoratsadjunkt, kan bliva pliktig att — för den händelse

befattningen indrages — åtnöjas med en honom erbjuden anställning såsom

pastorats- eller därmed likställd adjunkt. En dylik situation kan tänkas

uppkomma även under annan förutsättning än att befattningen indragits.

Det har emellertid synts de sakkunniga befogat, att om och så snart en

extra ordinarie präst erhållit ett självständigt örn ock kortvarigt förordnande

att vara kyrko-, stifts- eller kontraktsadjunkt, kravet på två års

församlingstjänst såsom villkor för delaktighet i familjepensioneringen bör

för honom definitivt eftergivas. Med dylikt förordnande har ansetts böra

likställas självständigt förordnande att innehava extra ordinarie befattning,

som i 1 mom. under e) avses (extra amiralitetspredikant i Karlskrona

och garnisonspastor i Boden).

Då det beträffande flertalet av de extra ordinarie prästerna gäller att

Bihang till riksdagens protokoll 19^1. 1 sand. Nr 219.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Mårds proposition Nr 219.

förbinda familjepensionsrätten med viss »anställning», som eljest i författningarna

på detta område icke betecknas eller från löneteknisk synpunkt

konstrueras såsom särskild tjänst eller befattning, har familjepensionsrätten

i första hand måst knytas till själva tjänstgöringen såsom

sådan. I 1 mom. sista stycket har i anslutning härtill intagits ett stadgande,

avseende vissa fall, där ett avbrytande av tjänstgöringen i anställningen

icke skall anses medföra ett upphörande av denna senare. Två av de här

åsyftade fallen avse tid, då den extra ordinarie prästen erhållit befrielse

från prästerligt förordnande antingen på grund av sjukdom eller på grund

av inkallelse till särskild militär tjänstgöring. Gällande föreskrifter rörande

den extra ordinarie prästens rätt till avlöning under sådan tid finnas meddelade

dels i 2 kap. 7—9 §§ prästerliga avlöningsreglementet, dels i kungörelsen

den 12 april 1940 nr 228. Med det nu behandlade stadgandet

hava de sakkunniga emellertid jämväl tagit sikte på ett tredje fall. Inom

riket finnes alltjämt vid bruk eller annan industriell anläggning prästerlig

tjänst, som på sin tid inrättats efter Kungl. Maj:ts därom meddelade tillstånd

och där prästens avlöning bestrides av brukets eller anläggningens

ägare. Enligt vad de sakkunniga inhämtat kan vid dylik tjänst, som står

under stiftsstyrelsens inseende, uppkomma tillfälligt behov av vikarie,

som för sådant fall förordnas av domkapitlet. Ett motsvarande behov av

vikarie kan uppkomma beträffande vissa andra prästerliga tjänster, som

falla utanför bestämmelserna i det föreliggande reglementsförslaget (exempelvis

å prästerlig tjänst hos diakoni-, sjömansvårds- eller missionsstyrelse).

Det har synts de sakkunniga skäligt, att ett dylikt vikariatsförordnande —

där det endast erhåller kortare varaktighet och ej för den extra ordinarie

församlingsprästen syftar till en övergång till detta nya verksamhetsområde

— skall kunna mottagas av en pastorats- eller därmed likställd adjunkt

utan att denne därmed lider inskränkning i de rättigheter i familj epensionshänseende,

vilka eljest skulle tillkomma honom i anställning, som i reglementet

avses.

Statens pensionsanstalt: För civilstatstjänstemän torde visserligen i första

hand tjänstepensionsrätt och i samband därmed familjepensionsrätt i allmänhet

icke inträda förrän efter en kortare eller längre tids föregående

tjänstgöring, men detta syntes knappast i och för sig utgöra tillräckligt

skäl för att — med avvikelse från vad som nu gällde — fördröja familjepensionsrättens

inträde för de extra ordinarie prästerna. För dessa vore

medelåldern för första anställning redan för närvarande relativt hög, omkring

29 år, enligt i betänkandet lämnad uppgift. Mot kravet på väntetid

syntes för övrigt tala, att densamma vore ägnad att försvaga täckningen

av pensionskostnaderna genom familjepensionsavdrag samt att det torde

komma att vara förenat med vissa praktiska svårigheter att exakt avgöra,

när väntetiden utginge och familjepensionsavdragen skulle taga sin början.

1938 års pensionssakkunniga ha likaledes i syfte att vinna en bättre täckning

av pensionskostnaderna ifrågasatt ett borttagande av väntetiden. Invändningar

mot införande av väntetid göras jämväl av domkapitlen i Uppsala,

Växjö, Härnösand och Visby.

Domkapitlen i Strängnäs och Västerås föreslå för sin del, att väntetiden

borde inskränkas till ett år, med hänsyn till att den nyblivne prästen haft

att genomgå praktiskt-teologiska övningar under i det närmaste ett halvt år.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Domkapitlet i Luleå: Principen, att reglementet skulle vinna tillämpning

å den extra ordinarie prästen först sedan denne fullgjort viss adjunktstjänstgöring,

gåve anledning till tveksamhet. Tveksamheten bleve ytterligare

förstärkt genom de angivna undantagen för förordnanden å kyrkoadjunktsbefattning

eller såsom stifts- eller kontraktsadjunkt. Troligtvis betraktade

emellertid de extra ordinarie icke gifta prästmännen, vilka torde

vara, i majoritet, den befrielse från familjepensionsavgif ter, som de genom

bestämmelsen uppnådde, såsom för sig förmånlig. Därest medlemskap i

kassan för dessa prästmän ej kunde göras beroende av örn de vore gifta

eller icke, ansåge sig domkapitlet icke vilja påyrka ändring av bestämmelserna.

Statskontoret och kammarkollegiet finna stadgandet örn väntetid lämpligt,

det senare ämbetsverket av, bland annat, det skälet, att därigenom

komme att ur familj epensioneringen uteslutas en del av dem, som av olika

anledningar icke fortsatte på den prästerliga banan.

I fråga om den i de här återgivna utlåtandena omhandlade bestämmelsen

i reglementsförslaget, att pastoratsadjunkt i regel först efter viss

väntetid skall bliva delaktig i familjepensioneringen, ha bland remissmyndigheterna

delade meningar gjort sig gällande. Jag har funnit de anförda

skälen såväl för som mot väntetiden beaktansvärda. För egen del anser jag

mig likväl, i anslutning till den av både statskontoret och kammarkollegiet

härutinnan företrädda ståndpunkten, icke böra frångå de sakkunnigas förslag

och vill därvid ej heller ifrågasätta ändring rörande den föreslagna

väntetidens längd.

Jämlikt årets riksdags förut berörda beslut i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 157 skall, bland andra, extra ordinarie präst äga åtnjuta särskilt

arvode såsom präst jämväl, då han i följd av viss tjänstgöring såsom

fältpräst är förhindrad fullgöra sin vanliga prästerliga tjänstgöring. Jag

förutsätter, att härvid avsedd tjänstgöring såsom fältpräst täckes av uttrycket

»militär tjänstgöring», som i reglementsförslaget i 1 § 1 mom. sista

stycket sägs.

Mot regleringen i förevarande moment har jag alltså intet att erinra.

1 S

4 morn. °''

De sakkunniga: Enligt gällande prästerliga avlöningsförfattningar föreligger

för närvarande för en församlingspräst intet formellt hinder att med

sin prästerliga tjänst förena annan anställning. Visserligen torde det numera

vara mera sällan förekommande, att en i församlingstjänst anställd

prästman vid sidan av denna sin tjänst innehar befattning, med vilken

följer familjepensionsrätt enligt bestämmelser för av staten anordnad familjepensionering.

Tidigare lära dock dylika tjänstekombinationer icke hava

varit ovanliga och det torde särskilt med hänsyn till prästernas tjänstgöringsförhållanden

kunna antagas, att sådana ännu alltjämt kunna uppstå.1

1 Se härom stadgande!) i, bland annat, reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa

(§ 2 mom. 2 samt § 65 mom. 2 och 3 och § 6G mom. 1 c) och mom. 4) samt, stadgan angående

folkundervisningen i riket den 26 september 1921 (§ 26, jfrd med 5 § 4 mom. i 1937 års avlöningsreglemente

för folk- och småskollärare).

Departe
mentschefen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Departe
mentschefen.

Kungl. Majus proposition Nr 219.

I gällande avlöningsreglementen för den civila statsförvaltningen och för

folkskollärarna hava upptagits bestämmelser, som för de flesta fall förhindrar

ett innehav av två pensionsberättigande tjänster vid sidan av varandra.

Då emellertid fall av tjänstekombination för präster, som här avses,

likväl alltjämt kunna förekomma, ha de sakkunniga funnit sig böra i sitt

förslag till familj epensionsreglemente för prästerskapet inrymma ett stadgande

av innebörd, att familjepensionsrätt enligt detta reglemente icke

må förenas med familjepensionsrätt enligt bestämmelser för av staten eljest

anordnad familjepensionering. En motsvarande reglering saknas för närvarande

inom det statliga familjepensionsväsendet i övrigt. Det synes de

sakkunniga angeläget, att en enhetlig reglering för området i dess helhet

av här berörda förhållande med det snaraste åvägabringas.

Med bestämmelser »för av staten anordnad familjepensionering» åsyftas

i det förevarande och andra stadganden i förslaget till familj epensionsreglemente

för prästerskapet — förutom detta reglemente — allmänna

familjepensionsreglementet eller något av familjepensionsreglementena för

arbetare i statens tjänst, familjepensionsreglementet för riksdagens verk,

för folkskollärare m. fl. eller för lärare vid högre kommunala skolor samt

reglementet för statens pensionsanstalt.

Beträffande familjepensionsrätten vid förening av befattningar, vilka

båda tillhöra de kategorier, som avses i det nu framlagda förslaget till

»allmänt» familjepensionsreglemente för prästerskapet, har särskild bestämmelse

upptagits i 2 § i reglementsförslaget.

5 mom.

De sakkunniga: Den i detta moment intagna bestämmelsen motsvarar

i huvudsak vad enligt allmänna familjepensionsreglementet finnes stadgat

beträffande samma reglementes tillämplighet å f. d. befattningshavare, som

där avses, dock med viss modifikation i överensstämmelse med vad i

familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. stadgas rörande, befattningshavare

med rätt till uppskjuten livränta. Med den härvid angivna

begränsningen, att bestämmelsen gäller den, som »medan reglementet varit

å honom tillämpligt» avgått från sin befattning, avses att från tillämpligheten

i förevarande fall utesluta såväl den, vilken ännu ej fullgjort extra

ordinarie tjänstgöring, på sätt i 3 mom. sägs, som ock den, för vilken reglementet

jämlikt 4 mom. tillsvidare upphört att äga tillämpning. 2

2 §•

Den i första stycket intagna bestämmelsen rörande familjepensionsrätten

vid förening av befattningar, som i reglementet avses, har avfattats

i enlighet med de allmänna principer, som av de sakkunniga närmare berörts

i motiveringen till stadgandet i 1 § 4 mom.

Bestämmelsen i andra stycket saknar direkt motsvarighet i allmänna

familjepensionsreglementet men står i full överensstämmelse med den reglering,

som däri genomförts i anslutning till stadgandena beträffande civilstatstjänstemännens

tjänstepensionering och rätten för dem till uppskjuten

livränta. Bestämmelsen har här påkallats med hänsyn till avsaknaden för

prästernas del av motsvarande tjänstepensionsbestämmelser.

Regleringen i 1 § 4 mom. och 2 § av familjepensionsrätten vid tjänstekombinationer

har icke, liksom ej heller vad under 5 mom. i 1 § föreslagits,

givit mig anledning till någon erinran.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

5 §.

1 morn.

De sakkunniga ha förutsatt, att familjepensionsavdragen för de olika

familjepensionsunderlagen skola bestämmas till samma belopp som de i

allmänna familjepensionsreglementet fastställda. Av en till sakkunnigbetänkandet

fogad försäkringsteknisk utredning, vartill jag i det följande

skall närmare återkomma, framgår emellertid, att på så sätt bestämda

avdrag kunna antagas täcka allenast ungefär 85 % av pensionskostnaderna,

om man bortser från vad av familjepensionerna — 120 kronor av

den fasta pensionsdelen och pensionens rörliga del — avses komma att

bekostas av allmänna medel, under det att täckningsprocenten beträffande

de allmänna familjepensionsreglementet underkastade befattningshavarna

tillsammantagna beräknats utgöra omkring 100. Förstnämnda låga täckningsprocent

förorsakades enligt de sakkunniga huvudsakligen av att det

prästerliga familjepensionsreglementet i motsats till det allmänna icke

komme att omfatta kvinnliga befattningshavare. Beträffande de under allmänna

familjepensionsreglementet inordnade militära befattningshavarna,

betraktade för sig, är täckningsprocenten än lägre eller 74 å 75 %.

De sakkunnigas förslag, att de prästerliga befattningshavarna i den nya

familjepensioneringen — trots den därvid sålunda konstaterade låga täckningsprocenten

— skola bidraga till kostnaderna för pensioneringen genom

att vidkännas pensionsavdrag efter samma skala som den enligt allmänna

familjepensionsreglementet gällande, har föranlett vissa uttalanden i de

avgivna remissutlåtandena.

Statskontoret: Det vore naturligt och skäligt, att fullt enhetliga bidrag

skulle uttagas av befattningshavare, vilka bleve underkastade ett och

samma pensioneringssystem. Statskontoret gjorde därför ingen erinran mot

förslaget på denna punkt.

Statens pensionsanstalt: I betraktande av, bland annat, den provisoriska

karaktär det föreslagna nya reglementet skulle få, syntes en höjning av de

prästerliga familjepensionsavdragen för åstadkommande av en mera tillfredsställande

täckning av kostnaderna böra övervägas.

1988 års pensions sakkunnig a: Enligt deras mening funnes ej anledning, att

staten för prästernas vidkommande skulle bestrida större del av familjepensionskostnaden

än för statstjänstemännen i genomsnitt. Den omständigheten,

att för en viss grupp av statstjänstemän, nämligen militära beställningshavare,

gällde en än lägre täckningsprocent, torde icke i och för sig

kunna åberopas som stöd för godkännande av det föreliggande förslaget,

eftersom familjepensionsavdragen för samtliga de statliga tjänstemannagrupper,

vilka i finansieringsavseende behandlats såsom en kollektiv enhet,

avviigts så att de beredde fullständig täckning. Därest prästerna vid en

enhetlig avvägning hade inräknats i denna kollektiva enhet, hade hundraprocentig

täckning ej kunnat ernås utan en viss generell höjning av de nu

stadgade avdragen. Att de prästerliga befattningshavarna vid en fristående

reglering behandlades såsom en särskild grupp, borde ej för dem medföra

en förmånligare ställning jin örn de vid familjepensionsreformen inordnats

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

i samma grupp som statstjänstemannen. En genomgående höjning av

familjepensionsavdragen för erhållande av bättre täckning syntes alltså

pensionssakkunniga nödvändig. Någon invändning mot en sådan åtgärd

torde ur befattningshavarnas synpunkt så mycket mindre kunna göras, som

prästerna för närvarande vore helt befriade från bidrag till egen pensionering.

Storleken av den erforderliga höjningen av avdragen torde i viss mån

kunna bliva beroende av i vad mån andra åtgärder kunde vidtagas för

att förbättra täckningskvoten. I detta avseende ville pensionssakkunniga

framhålla, att en ändring i förslaget kunde ifrågasättas därhän, att ickeordinarie

präst bleve delaktig i pensioneringen utan den karenstid av två

år, som innefattades i förslaget. Någon risk för ett föregripande av en framtida

definitiv reglering torde knappast genom en sådan ändring behöva

befaras.

Vid ett inordnande av prästerna i det genom allmänna familjepensionsreglementet

införda familjepensionssystemet måste det te sig såsom naturligt

att ej avvika från dess grundläggande bestämmelser, och till dessa anser

jag stadgandena om pensionsavdrag vara att hänföra. Endast örn synnerligen

starka skäl tala för avvikelser, böra sådana göras.

De synpunkter, som statens pensionsanstalt och 1938 års pensionssakkunniga

anfört till stöd för en höjning av de föreslagna familjepensionsavdragen

för prästerna, äro givetvis i och för sig värda beaktande. Jag finner

dock icke tillräckliga skäl föreligga att nu för prästernas del föreslå högre

pensionsavdrag än som gälla för övriga i familjepensionshänseende likartat

reglerade befattningshavare. 5

5 §.

2 moni.

De sakkunniga: I detta moment ha under a) och b) upptagits alla de

särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare, å vilka visserligen

reglementet enligt 1 § skulle komma att äga tillämpning, men för

vilka pensionsskalan i 1 mom. av förevarande paragraf antingen på grund

av befattningshavarnas allt för höga eller allt för låga löneläge eller med

hänsyn till de särskilda för dem gällande lönebestämmelserna ej alls eller

icke omedelbart kan tillämpas. Dessutom ha under förstnämnda littera

medtagits kyrkoadjunkterna och garnisonspastorn i Boden.

Vad beträffar övriga under a) uppräknade befattningshavare har dessas

inplacering i pensionsskalan bestämts på grundval av för dem — i huvudsaklig

överensstämmelse med förut angivna regler — uträknad bruttoavlöning,

varvid arvode, som tillkommer befattningshavare i en med hans

egen befattning såsom församlingspräst fast förenad anställning såsom

militärpräst, tillika inräknats i bruttoavlöningen. För de här upptagna utlandskyrkoherdarna

har lönegruppen ansetts skäligen kunna bestämmas

enbart med utgående från att den för dem å riksstaten upptagna årslönen

av 6,000 kronor, oavsett arten och storleken av deras övriga löneförmåner,

skall anses motsvara grundavlöningen för ordinarie församlingspräst, som

i prästlöneregleringslagen avses.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

Under b) upptagas de befattningshavare, vilka nied hänsyn till storleken

av sina löneförmåner icke kunnat inplaceras i någon av de i tabellen i 1

mom. angivna lönegrupperna och för vilka fördenskull måst bestämmas

särskilda familjepensionsunderlag. Här har sålunda för biskoparna föreslagits

familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag, överensstämmande

med för landshövdingarna i allmänna familjepensionsreglementet fastställda,

och i anslutning därtill för pastor primarius i Stockholm beräknats ett

familjepensionsunderlag av 3,180 kronor med däremot enligt allmänna

familjepensionsreglementet svarande familjepensionsavdrag för år av 576

kronor. Under samma grupp av befattningshavare ha jämväl upptagits de

extra ordinarie präster (pastoratsadjunkter samt stifts- och kontraktsadjunkter),

för vilka i det föregående föreslagits ett gemensamt familjepensionsunderlag.

3 moni.

De sakkunniga: På sätt förut omnämnts, äger ordinarie prästerlig tjänstinnehavare

under vissa förutsättningar uppbära avkomst av donation av

enskild såsom en särskild förmån utöver lönen. Jämlikt 7 § prästlöneregleringslagen

må dock vid den kontanta årslönens bestämmande, »i den mån

skäligt prövas», hänsyn tagas till befintligheten av sådan donation. Enligt

av Kungl. Majit tillämpad praxis torde i regel omkring hälften av donationens

vid löneregleringens fastställande för löneregleringsperioden beräknade

avkastning pläga avdragas från den efter eljest stadgade grunder beräknade

årslönen. Antalet prästerliga tjänster, vid vilka dylik donerad avlöningsförmån

förekommer, torde icke överstiga några tiotal.1 Den prövning, som enligt

den i detta moment upptagna bestämmelsen skall ankomma å Kungl.

Majit, bör följaktligen i första hand gå ut på en undersökning, huruvida en

sådan reducering av lönen vid löneregleringen ägt rum, och, där så kan

konstateras ha skett, en beräkning av det belopp, vartill den reglerade

lönen skulle hava uppgått, örn tjänstinnehavaren icke åtnjutit förmån,

varom här är fråga. Sålunda beräknat belopp jämte eventuellt ifrågakommande

ålderstillägg skall alltså för vederbörande befattningshavare därefter

anses i familjepensionshänseende utgöra dennes »grundavlöning».

Vad sålunda föreslagits anser jag mig böra tillstyrka. Någon jämkning

av för pastor primarius föreslagna familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag

påkallas icke av den i särskild proposition till årets riksdag

föreslagna fixeringen av det honom tillkommande särskilda arvodet, ej heller

med avseende å lönegruppsplaceringen för kyrkoherden i Skeppsholms församling

i följd av för prästerskapet i nämnda församling numera fastställd

lönereglering.

I anslutning till vad jag förut yttrat rörande avvägningen av familjepensionsunderlagen

i allmänhet må dock framhållas, att ett bifall till förslaget

i denna del icke får verka prejudicerande för en framtida löne- och

pensionsreglering.

1 I Uppsala, Lunds, Göteborgs och Luleå stift finnas enligt tillgängliga uppgifter (för år 1938)

sammanlagt inalles 13 sådana tjänster.

Departe
mentschefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

6 §.

Bestämmelserna i denna paragrafs båda moment motsvara, med vissa

av den speciella regleringen i föregående paragraf för prästerna betingade

jämkningar, vad i 12 § i allmänna familjepensionsreglementet stadgas.

7 §.

De sakkunniga: Stadgandet i denna paragraf är i första hand avsett att

reglera sådant fall, som i 13 § i allmänna familjepensionsreglementet åsyftas.

De förordnanden, som för prästernas del här kunna komma i fråga, utgöras

allenast av förordnande att vara kyrkoadjunkt, eventuellt garnisonspastor

i Boden eller extra amiralitetspredikant i Karlskrona. Då sådana

förordnanden städse meddelas blott tills vidare under viss tidsperiod, kan

det, såsom i annat sammanhang redan framhållits, lätt inträffa även för

en extra ordinarie präst (pastoratsadjunkt), att denne efter utlöpandet av

förordnandet får träda tillbaka till en anställning med lägre familjepensionsunderlag

än vad för honom därunder gällt. Med hänsyn härtill har förevarande

stadgande ansetts icke lämpligen böra — på sätt i allmänna familjepensionsreglementet

skett — begränsas att gälla uteslutande ordinarie befattningshavare,

som förordnas innehava här avsedd extra ordinarie anställning.

8 §•

De sakkunniga: Förevarande bestämmelse saknar direkt motsvarighet i

allmänna familjepensionsreglementet. Densammas upptagande i förslaget

betingas, i likhet med stadgandet i andra stycket i 2 §, av den ofullständiga

tjänstepensionsregleringen för prästerna. 9

9 §.

De sakkunniga: Såväl jämlikt allmänna familjepensionsreglementet som

enligt familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. skola befattningshavarnas

egna bidrag till pensioneringen av de efterlevande utgå i form

av familjepensionsavdrag å befattningshavaren tillkommande lön eller arvode.

Samma princip torde böra tillämpas för de befattningshavare, som

erhålla familjepensionsrätt enligt det nu föreslagna prästerliga familjepensionsreglementet.

Att uppmärksamma är emellertid att tillämpningen av

ett dylikt avdragssystem, med hänsyn till de gällande bestämmelserna om

sättet för prästlönernas gäldande och utbetalande, måste påkalla en särreglering

beträffande redovisningen till kyrkofonden av »familjepensionsavdragen»

för åtskilliga grupper av präster, vilkas avlöning helt eller till

sin allra väsentligaste del gäldas av andra medel än kyrkofondens. I första

hand gäller detta de ordinarie församlingsprästerna samt kyrkoadjunkterna.

Även för dessa präster torde emellertid en kontant uppbörd av pensionsavdragen

för kyrkofondens räkning bliva erforderlig endast för de fall, att vid

de eljest årligen skeende avräkningarna mellan kyrkofonden och pastoraten

ett tillräckligt saldo pastoratet till godo icke uppkommer, varå de av pastoraten

vid löneutbetalningen innehållna »pensionsavdragen» kunna avräknas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

De sakliga avvikelser från samt tillägg till vad i allmänna familjepensionsreglementet

finnes stadgat, som i de här närmast omnämnda fyra

paragraferna föreslagits, synas vara motiverade av de i här berörda hänseenden

för prästerna rådande speciella förhållandena.

10 §.

1 mom.

De sakkunniga: På sätt förut framhållits saknas alltjämt för prästernas

del en tjänstepensionering i modern mening. Den möjlighet, som jämlikt

de för biskoparnas avlönande gällande särskilda bestämmelserna (förordningen

den 27 november 1936 nr 578) samt 1910 års emeritilönelag beretts

biskopar och församlingspräster att avgå från tjänsten mot erhållande av

emeritilön innefattar sålunda icke någon ovillkorlig rätt till ålderspension

eller pension vid inträffande tjänsteoduglighet, och befattningshavaren har

till följd därav ej heller ansetts kunna förpliktas att erlägga avgift för eller

eljest vidkännas avdrag å sin avlöning för berörda förmån. Bestämmelserna

i förevarande moment om tjänstårsberäkningen hava följaktligen icke kunnat,

på sätt som skett i allmänna familjepensionsreglementet, omedelbart

anknytas till en reglering av tjänstårsberäkningen för tjänstepension. De i

detta moment för fall, som under a) och b) sägs, i reglementsförslaget upptagna

bestämmelserna äro dock i sakligt hänseende överensstämmande med

motsvarande i allmänna familjepensionsreglementet åberopade bestämmelser

i civila tjänstepensionsreglementet.

Vad angår de i detta sammanhang erforderliga speciella reglerna rörande

tid, för vilken vid tjänstårsberäkningen avdrag skall göras, må erinras om,

att även enligt 1910 års emeritilönelag skall vid emeritilöns bestämmande

hänsyn i vissa fall tagas till av befattningshavaren innehavda tjänstår, s. k.

»prästerliga tjänstår». Sådana prästerliga tjänstår åter uträknas enligt särskilda

i 10 § lagen örn tillsättning av prästerliga tjänster därom meddelade

föreskrifter. Jämlikt dessa föreskrifter skall väl befattningshavarens tjänsteålder

principiellt grundas på effektiv tjänstgöringstid, men även annan tid,

exempelvis för teologiska studiers idkande, liksom ock vissa särskilda

examensmeriter må tillgodoräknas för dylik tjänstårsberäkning. Tydligt är

emellertid, att här berörda bestämmelser icke äro användbara för den för

prästerna nu föreslagna familjepensionsregleringen. I viss mån bättre avpassade

härför äro då de bestämmelser, som finnas meddelade i 1935 års

gällande prästerliga avlöningsreglemente för prövningen av befattningshavares

rätt till ålderstillägg. Ej heller dessa bestämmelser kunna dock, om

sambandet med familjepensionsregleringen för statens civila befattningshavare

skall i erforderlig utsträckning upprätthållas, oförändrade komma

till tillämpning. På denna punkt hava de sakkunniga fördenskull i sitt förslag

mera följt den reglering, som enligt civila tjänstepensionsreglementet

är i förevarande hänseende gällande. De mindre jämkningar av bestämmelserna

i sistnämnda reglemente, som härvid företagits, hava betingats därav,

att någon full motsvarighet till den semesterrätt, sorn är statstjänstemännen

tillförsäkrad, icke förekommer för prästerna, samt att den stora massan

av extra ordinarie präster icke, överhuvudtaget, kommer i åtnjutande

av tjänstledighet i övlig mening.

Departe
mentschefen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majlis ''proposition Nr 219.

2 morn.

De sakkunniga: Reglementsförslaget upptager under förevarande moment

en bestämmelse om tillgodoräknande för tjänstårsberäkning — efter

prövning i särskild ordning — jämväl av tid, varunder befattningshavaren

varit i utövning av viss annan verksamhet än sådan tjänstgöring, som

omedelbart medför rätt till tjänstårsberäkning. En motsvarande bestämmelse

finnes intagen i civila tjänstepensionsreglementet. Enligt de sakkunnigas

förslag (1 § 3 mom.) skall, såsom förut berörts, familjepensionsrätt

för extra ordinarie präst såsom regel inträda först då denne fullgjort två

års adjunktstjänstgöring. Det torde vid tillämpningen av den nu omförmälda

bestämmelsen om tillgodoräknande efter speciell prövning av viss

särskild verksamhet för tjänstårsberäkning få anses ligga i sakens natur,

att till sådan verksamhet icke bör i något fall få räknas dylik av befattningshavaren

— före reglementets ikraftträdande för honom — fullgjord

adjunktstjänstgöring.

3 mom.

De sakkunniga: Det i första meningen i detta moment föreslagna förbudet

mot dubbelräkning av tjänstgöringstid vid tjänstårsberäkningen har

kunnat göras i viss mån mera kategoriskt än motsvarande stadgande i 3 §

3 mom. i civila tjänstepensionsreglementet, enär för prästernas del icke

ifrågakommer sådan halvtidstjänstgöring, som i senare delen av sistnämnda

stadgande främst åsyftas.

Stadgandet i sista meningen i momentet avser närmast det fall, att präst

vid tjänstekombination under andra förhållanden än i 1 § 4 mom. sägs

förvärvat familjepensionsrätt jämväl vid annan befattning än enligt familjepensionsreglementet

för prästerskapet. I den mån kalendertid, varunder

prästen tillika fullgjort prästerlig tjänstgöring, tillgodoräknas honom för

familjepensioneringen vid denna andra befattning, skall sådan tid icke därjämte

få tillgodoräknas honom för familjepensioneringen enligt detta

reglemente.

4 moni.

Enligt sakkunnigförslaget skall för befattningshavare, som vid sin död

kvarstod i tjänst eller åtnjöt emeritilön, familjepensionens s. k. grundbelopp

bestämmas i förhållande till det antal tjänstår, som erhålles, om de av befattningshavaren

intjänade tjänståren utökas med tid, som från dödsfallet

eller från tidpunkten för emeritilönens tillträdande må lia återstått till

pensionsåldern. I anslutning till gällande bestämmelser örn emeritiålder har

pensionsåldern av de sakkunniga föreslagits skola anses inträda vid utgången

av mars månad närmast efter det befattningshavaren, där han är

biskop eller annan ordinarie präst, fyllt 70 år samt, där han är extra ordinarie

präst, fyllt 60 år.

Med avseende å bestämmelsen i 1 mom. i denna paragraf angående avdrag

vid tjänstårsberäkning samt beträffande i 4 mom. föreslagen pensionsålder

för biskop och annan ordinarie präst ha i remissutlåtandena gjorts

följande erinringar.

Domkapitlet i Luleå: Den föreslagna regeln för tjänstårsberäkningen

kunde betraktas såsom skäligen oförmånlig för prästerna, jämfört med till

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Marits proposition Nr 219.

allmänna familjepensionsreglementet anslutna tjänstemän. Särskilt för de

äldre prästmännen syntes det betungande, att kortare ledighet för enskilda

angelägenheter under alla förhållanden skulle medföra avdrag vid tjänstårsberäkningen.

Statens pensionsanstalt: Bestämmelsen örn en pensionsålder av 70 år i

förening med därmed sammanhängande regler om beräkning av tjänstår

och s. k. utökningstid kunde verka föregripande på en blivande tjänstepensionsreglering,

vid vilken måhända en sänkning av avgångsåldem kunde

befinnas påkallad. I anledning härav och för att ej åt ifrågavarande präster

ge en i jämförelse med statstjänstemän allt för gynnsam ställning i fråga

om möjligheten att förvärva tjänstår syntes det lämpligt att vidtaga sådan

begränsning i reglerna örn tjänstårsberåkning och utökningstid, att tid efter

65 års ålder ej finge tagas i betraktande.

1938 års pensionssakkunniga hava samma uttalande med tillägg blott,

att den sålunda föreslagna begränsningen med avseende å tjänstårsberäkningen

och utökningstiden icke borde påverka tiden för pensionsavdrags

uttagande.

Domkapitlet i Uppsala: Kravet, att prästerna inklusive biskoparna skulle

för vinnande av en bättre familjepensionering avstå från sin hittillsvarande

rätt att såsom emeriti vara befriade från erläggande av pensionsavgift, vore

befogat.

Formuleringen i reglementsförslaget av bestämmelsen örn pensionsåldern

kunde tolkas, som om biskop vore skyldig kvarstå i tjänst till den 1 mars,

året efter det han fyllt 70 år. Hittills har biskop, i motsats till annan präst,

icke haft fixerad kalenderdag för sin emeritering. Det vore ur olika synpunkter

beklagligt, om denna tolkning vore avsedd. Biskoparna vore så få,

att de borde kunna få avgå efter sitt födelsedatum. En sträng likformighet

med övriga präster syntes på intet sätt påkallad.

Reglementsförslagets bestämmelser örn tjänstårsberäkning samt om för

familjepensioneringen gällande pensionsålder komma icke att påverka familj

epensionsr ätten för dem, som vid tiden för reglementets ikraftträdande

och prästänkekassans upphörande äro delägare i kassan och vid sin död

kvarstå i tjänst eller åtnjuta emeritilön. Enligt den preliminära överenskommelsen

örn änkekassans övertagande äro nämligen dessa delägare tillförsäkrade

hel familjepensionsrätt oberoende av tjänstårens antal.

Utformningen av bestämmelserna i 10 § 1 mom. i reglementsförslaget örn

tjänstårsberäkningen har delvis påverkats av att för prästerna för närvarande

ej förefinnes någon semesterrätt i vanlig mening. I enlighet härmed

ha sålunda ordinarie präster och med dem likställda i stadgandet medgivits

avdragsfrihet för 30 dagar om året vid tjänstledighet för, exempelvis, enskilda

angelägenheter, medan civilstatstjänstemän härför blott åtnjuta 14

dagar fria. Den reglering i angivna hänseende, som här föreslagits för prästerna,

kan måhända sägas vara försiktig men är icke oförmånlig för dem.

I avvaktan på en blivande översyn av prästernas löne- och anställningsförhållanden,

vilken torde böra omfatta jämväl semesterfrågan, anser jag bestämmelsen

i fråga tillsvidare väl försvarlig.

Departe
mentschefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

Då den av de sakkunniga i 4 mom. av samma paragraf gjorda bestämningen

av begreppet pensionsålder i familjepensionshänseende anknyter till

de stadganden om emeritiålder, som för närvarande för vederbörande präster

normalt gälla, kan denna bestämning i och för sig synas motiverad.

Det i ett par av de angivna remissutlåtandena gjorda påpekandet, att en

blivande tjänstepensionsreglering därigenom kunde föregripas, visar dock

att en viss försiktighet vid bestämmandet bör vara tillrådlig. Då, såsom jag

redan berört, en sänkning av pensionsåldern enligt familj epensionsreglementet

för biskopar och övriga ordinarie präster till 65 år icke skulle komma

att påverka familjepensionsrätten för de nuvarande kassadelägarna,

anser jag mig böra biträda yrkandet om sådan ändring.

Enär vid dylik jämkning av i familjepensionsreglementet angiven pensionsålder

dennas anknytning till gällande emeritiålder i det väsentliga

skulle upphöra, synes mig lämpligt — främst för erhållande av bättre anpassning

av stadgandet till motsvarande bestämmelse i civila tjänstepensionsreglementet

— att den i reglementsförslaget utsatta dagen för pensionsålderns

inträdande för samtliga präster ändras från den sista mars till utgången

av den månad, varunder pensionsåldern uppnås. Därmed tillgodoses

även det av domkapitlet i Uppsala i detta hänseende beträffande biskoparna

uttalade önskemålet. 11 12

11 §.

Stadgandena i förevarande paragraf motsvara, sakligt sett, vad i 4 §

i allmänna familjepensionsreglementet stadgas.

De sakkunniga: Den föreslagna tilläggsbestämmelsen i andra stycket

av 2 mom. avser att för särskilt fall reglera tillämpligheten av stadgandet

i första stycket beträffande sådana präster, för vilka 1910 års emeritilönelag

för präster icke är gällande (vissa militärpräster, utlandskyrkoherdarna

m. fl.).

Vad de sakkunniga här föreslagit, finner jag väl motiverat.

12 §.

De sakkunniga: Beträffande anställningsförhållandena för de extra ordinarie

präster, som enligt 1 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag skulle falla

under reglementets tillämpningsområde, bör beaktas, att ifrågavarande

prästers anställning såtillvida till sin natur skiljer sig från extra ordinarie

anställning inom den civila statsförvaltningen, som de prästerliga extra

ordinarie befattningshavarna icke äro på samma sätt som de extra ornarie

civilstatstjänstemännen säkerställda för — ofrivilliga —- avbrott i

tjänstgöringen. Visserligen tillämpas vid rekryteringen av det extra ordinarie

prästerskapet alltjämt den grundsatsen, att sådana befattningshavare

icke antagas till tjänstgöring inom stiften till större antal än att de

kunna beräknas erhålla stadigvarande sysselsättning såsom adjunkter.

Fall kunna dock givetvis tänkas uppkomma, då en extra ordinarie präst,

när tiden för ett visst förordnande för honom gått till ända, utan sitt eget

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. 93

förvållande kan bliva nödsakad att underkasta sig någon kortvarigare

väntetid, innan nytt förordnande kan beredas honom.

Det kan tydligen icke anses tillfredsställande, att de efterlevande till

en extra ordinarie präst, som avlede under tiden för ett dylikt tillfälligt

avbrott i sin enligt det föreliggande förslaget familjepensionsreglerade

anställning, skulle komma i en annan och sämre ställning än om dödsfallet

inträffat under tjänstgöringen i denna anställning. Med bestämmelsen

i förevarande paragraf ha de sakkunniga avsett att undvika en dylik

ojämnhet i reglementets tillämpning. De sakkunniga få erinra om, att en

i vissa avseenden likartad reglering finnes upptagen i familjepensionsreglementena

för arbetare (4 § 5 mom.) samt för folkskollärare m. fl. (14 §).

Det har synts de sakkunniga, som om den tidsfrist efter senaste anställning,

inom vilken dödsfallet skall hava inträffat, för att den i paragrafen

upptagna regeln skall bli tillämplig, med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena

för de extra ordinarie prästerna skäligen kunde fixeras till

tre månader.

Av bestämmelsens avfattning torde framgå, att med »sista anställning»,

varifrån tidsfristen i fråga skall räknas, i förekommande fall även förstås

sådan, med verklig anställningstid jämställd tid, som i andra stycket av

1 § 1 mom. i reglementet avses. De sakkunniga ha därjämte utgått ifrån,

att den enligt nu ifrågavarande stadgande medgivna förlängningen av anställningstiden

bör — såsom ock av innehållet i stadgandet framgår —

få liksom ovan omnämnda i 1 § 1 mom. avsedda tid räknas den extra

ordinarie prästen till godo såsom tjänstår.

Domkapitlet i Härnösand: Enligt förslaget komme efterlevande efter

extra ordinarie präst, som avlede sedan en tid av tre månader förflutit

efter det hans sista förordnande upphört, icke att erhålla pension. Denna

gentemot extra ordinarie präster ganska hårda bestämmelse borde enligt

domkapitlets mening ändras åtminstone såtillvida, att om dödsfallet vore

föranlett av sjukdom, som uppstått, innan tre månader förflutit sedan den

avlidnes senaste förordnande upphört, pensionsrätten för de efterlevande

skulle vara behållen.

Domkapitlet i Luleå: Såvitt domkapitlet rätt fattat bestämmelserna örn

extra ordinarie prästs familjepensionsrätt, skulle stifts- och kontraktsadjunkternas

samt pastoratsadjunkternas »medlemskap i kassan» upphöra,

då de åtnjöte ledighet för enskilda angelägenheter. Ifrågavarande

präster, vilka kunde förbli i sina förordnanden kanske ett tiotal år men

som formellt icke ägde rätt till ledighet vid sina anställningar, torde emellertid

överallt i riket erhålla viss ledighet. Det kunde nämligen icke förnekas,

att dessa prästmän, som ofta hade ett förslitande arbete, vöre i

behov av ledighet för vila och rekreation. Kunde det vid sådant förhållande

anses rättvist, att principen om tjänstgöring skulle i ifrågavarande

avseende uppehållas till sina yttersta konsekvenser? Under alla förhållanden

syntes allt tala för att frågan om rätt för det extra ordinarie prästerskapet

till semesterledighet skyndsammast upptoges till behandling.

Kammarkollegiet: Enligt familjepensionsreglementet för arbetare och

familjepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. vore motsvarande tid

bestämd till nio månader. Anledning syntes knappast, föreligga att för de

extra ordinarie prästmännen stadga så kort tid som tre månader för pensionsrättens

giltighet efter anställningens upphörande. Tiden syntes böra

utsträckas till nio månader.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Departe
mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

De sakkunniga erinra i motiveringen till sitt förslag i denna paragraf om

att i två andra familjepensionsreglementen inginge en i vissa avseenden

likartad reglering av pensionsrätten efter anställnings upphörande men att

de ansett tidsfristen för pensionsrättens giltighet för de extra ordinarie prästerna

skäligen kunna, med hänsyn till dessas tjänstgöringsförhållanden, begränsas

till tre månader. Att märka är, att den motsvarande bestämmelsen

i reglementet för arbetarna framförallt åsyftade de s. k. säsongarbetarna,

vilka regelmässigt kunna ha relativt långa avbrott i sin tjänstgöring,

samt att bestämmelsen i reglementet för folkskollärarna närmast är

föranledd av de i samband med ferier uppkommande avbrotten, vilka, särskilt

örn läraren ej erhåller fortsatt anställning omedelbart från påföljande

termins början, ofta kunna bliva av längre varaktighet än tre månader.

För prästernas vidkommande har den föreslagna bestämmelsen närmast

tagit sikte på sådana kortare avbrott, som sporadiskt kunna förekomma,

antingen på grund av att förordnanden tillfälligtvis icke stå att

erhålla eller ock till följd av kortare tids tjänstgöring inom annat prästerligt

arbetsområde. Med hänsyn till här framhållna olikartade tjänsteförhållanden

finner jag den av de sakkunniga föreslagna tidsfristen för extra

ordinarie präst väl avvägd och anser jag mig fördenskull böra tillstyrka

förslaget i denna del oförändrat.

I anledning av vad domkapitlen i Härnösand och Luleå anfört, vill jag

erinra örn att den extra ordinarie prästens familj epensionsrätt merendels

icke helt upphör under även ett längre avbrott i tjänstgöringen eller med

tjänstgöringens fullständiga avbrytande. I regel bevarar sådan präst, därest

han kan räkna minst fem tjänstår, i allt fall rätt till viss avkortad

familjepension. Den i förevarande paragraf upptagna bestämmelsen är

emellertid tillkommen just för att till någon del för dessa präster undanröja

de i följd av deras säregna, i viss mån lösliga tjänsteförhållanden

uppstående olägenheterna med avseende å möjligheterna till familjepensionsrättens

bevarande oavkortad. Vad särskilt beträffar inträffande sjukdoms

inverkan på den extra ordinarie prästens familjepensionsrätt förtjänar

även uppmärksammas, att sådan präst jämlikt bestämmelserna i 1 §

1 mom. andra stycket i reglementsförslaget skulle vid sjukledighet få familjepensionsrätten

bevarad oavkortad under två hela år och därefter enligt

bestämmelsen i 12 § under ytterligare tre månader.

13 §.

Regleringen i denna paragraf följer i det hela den motsvarande regleringen

i allmänna familjepensionsreglementet.

De sakkunniga: I sakligt hänseende överensstämma bestämmelserna i

5 mom. med däremot svarande bestämmelser i allmänna familjepensionsreglementet

men ha, för att underlätta läsningen, erhållit en något änd
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

rad uppställning. Ett tillägg till regleringen på ifrågavarande punkt har

dock befunnits erforderlig, nämligen beträffande pensionstagare (änka),

som äger uppbära avkastning från ett av enskild donerat prästänkesäte,

från en fond, som härrör från en dylik fastighet, eller från annan fonderad

penningtillgång, som genom donation av enskild knutits till viss prästerlig

tjänst.

De sakkunniga ha funnit det med vedertagna principer på familjepensionsområdet

mest överensstämmande, att för familjepensionens bestämmande

annan hänsyn till en dylik avkomsträtt icke tages än att pensionen

minskas med den rörliga pensionsdelen jämte så stor del av etthundratjugo

kronor, som den i pensionsbeloppet ingående fasta pensionsdelen utgör

av familjepensionsunderlaget. För skäligheten av en dylik reglering

måste dock förutsättas, att det årliga värdet av avkastningen av de donerade

förmånerna är lika med eller större än det belopp, varmed pensionen,

enligt vad här sagts, skulle komma att reduceras. Fall torde emellertid

kunna förekomma, där berörda värde är lägre eller åtminstone måste bedömas

såsom för framtiden osäkrare än den från det allmännas sida tillskjutna

pensionsdelen. I den av de sakkunniga föreslagna tilläggsbestämmelsen

har för dylikt fall befattningshavaren uttryckligen tillerkänts befogenhet

att för sina efterlevande avstå från avkomsträtten till prästänkesätet,

men även dennes änka berättigats att inom viss tid efter familj

epensionens tillträdande själv frånsäga sig sagda rätt.

Kammarkollegiet: Samma uttryckssätt syntes i 5 mom d) böra användas

som i 3 § »avkastning av prästänkesäte och därav härf luten fond».

Det syntes tvivelaktigt, om befattningshavare ägde befogenhet att för

sin hustru avstå från förmånen av prästänkesäte. Likaså vore det osäkert,

om en prästs maka kunde under hans livstid avstå från förmånen.

Det syntes böra uppmärksammas, att det kunde inträffa, att prästänkas

rätt till avkomsten av prästänkesäte kunde vara beroende av

succession efter andra, tidigare berättigade prästänkor. Minskningen i

pensionen syntes ej böra göras beroende av den rätt prästänkan tillförsäkrats

utan av att hon verkligen kommit i åtnjutande av prästänkesätets

avkomst. Samtidigt syntes valrätt böra medgivas intill den tidpunkt, då

avkastningen av prästänkesätet skulle tillträdas; och avsägelse av avkomsten

av prästänkesätet mot åtnjutande av oavkortad pension borde

kunna ske intill denna tidpunkt. Framhållas borde även, att frånskild

hustru kunde äga rätt till familjepension men däremot torde vara utesluten

från andel i avkastningen av prästänkesäte. Någon valrätt erfordrades fördenskull

icke för frånskild hustru, men däremot borde tillses, att hon icke

komme i sämre ställning genom att änka tillträdde prästänkesäte. I * 3

I förevarande paragraf avses med fond icke blott av prästänkesäte här
fluten

utan även särskilt donerad sådan. Då på annat sätt — än genom

donation av enskild — för prästänka anslagen fond för närvarande icke

förekommer och icke kan tänkas uppkomma, har däremot föreskriften i

3 § kunnat begränsas till att avse allenast av änkesätet härfluten fond.

Som den i bestämmelsen i momentet åsyftade avsägelsen från änkas

sida endast komme att gälla henne själv och den rätt till 120-kronorsbidrag

och rörlig del av familjepension, som kunde tillkomma henne, kan

Departe
mentschefen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Marits proposition Nr 219.

ej hinder möta, att hon redan under sin makes livstid — örn förhållandena

skulle kunna föranleda därtill — för sin del avsäger sig ifrågavarande pensionsförmåner.

Likaså kan avsägelsen från hennes sida naturligtvis icke

på minsta vis inverka på hennes eventuellt förekommande medpensionärers,

t. ex. frånskild hustrus, pensionsrättigheter.

Med hänsyn till syftet med den föreslagna regleringen kan tydligen icke,

på sätt kammarkollegiet för visst fall ifrågasatt, få anstå någon längre

tid med avgörandet, huruvida änkan skall behålla här avsedd oavkortad

familjepension. Det bör ju icke heller möta några större svårigheter för

henne att under det första året efter makens frånfälle avgöra, huruvida de

samlade familjepensionsförmånerna av 120 kronor för år jämte förhöjning

genom den rörliga familjepensionsdelen, bedömda för hennes återstående

sannolika livstid, uppväga det beräkneliga värdet för samma tid

av avkomsten av ett prästänkesäte, även örn förhållandena äro sådana,

att hon först framdeles skulle äga konuna i åtnjutande av avkomsten i

fråga.

I enlighet med vad jag här framhållit, anser jag icke anledning föreligga

att vidtaga ändring i eller komplettering av vad de sakkunniga i denna del

föreslagit.

14 §.

De sakkunniga: I fråga om bestämmelserna under 1 mom. i förevarande

paragraf må erinras om, att jämlikt 5 § 2 mom. i gällande reglemente för

prästerskapets avlöning vid kyrkoherde-, komministers- och kyrkoadjunkt

jänster samt för emeriti bestämda löneförmåner utgå intill slutet

av den månad, varunder befattningshavaren, respektive f. d. befattningshavaren

avlidit eller rätten till löneförmånerna eljest upphör. För annan

i avlöningsreglementet avsedd adjunkt utgå däremot löneförmånerna blott

till och med dagen för anställningens upphörande. Med hänsyn därtill hava

bestämmelserna om familjepensionens utgående här måst givas ett i någon

män avvikande innehåll till vad i allmänna familjepensionsreglementet

stadgats. Omnämnda förhållande har delvis även motiverat den ändrade

avfattningen i momentets andra stycke rörande familjepension till

barn, fött efter faderns död.

Till stöd för i 2 mom. föreslagen bestämmelse om statskontorets befattning

med pensionsutbetalningar åberopas vad som anföres under 15 §. 15

15 §.

De sakkunniga: Enligt 1910 års lag om emeritilöner för präster är prövningen

av fråga örn tilldelande av sådan lön (tjänstepension) förbehållen

Kungl. Maj:t. Varje anledning torde dock saknas att betunga Kungl. Majit

med prövningen i första hand även av frågor om familjepension till efterlevande

efter präster, varå det föreslagna nya prästerliga familjepensionsreglementet

avses skola bliva tillämpligt. För den uppgift, det här gäller,

torde väl knappast annan myndighet böra komma i fråga än antingen

statens pensionsanstalt eller statskontoret. Valet mellan dessa två organ

torde vara ett rent lämplighetsspörsmål. Till stöd för ett hänläggande

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

av prövningsrätten i förevarande ärenden till statens pensionsanstalt skulle

måhända kunna särskilt åberopas det förhållandet, att denna anstalt ombesörjer

motsvarande uppgift för efterlevande till lärarpersonalen vid

folkskoleväsendet, vilken personal, såsom förut framhållits, intager en med

prästerskapets i betydelsefulla hänseenden likartad offentligrättslig ställning.

De övervägande praktiska skälen torde dock tala för, att här ifrågavarande

uppgift anförtros åt statskontoret. Att beakta är nämligen, att

kyrkofonden, varur de enligt reglementsförslaget utgående familjepensionerna

skulle komma att bestridas, förvaltas av nämnda ämbetsverk, vilket

också för närvarande verkställer utbetalningen från berörda fond av

de prästerliga tjänstepensionerna. Vidare bör uppmärksammas, att statskontoret

enligt gällande bestämmelser omedelbart omhänderhar alla ifrågakommande

kontantlikvider mellan kyrkofonden och pastoraten. Då här

förevarande präster skulle hava att vidkännas avgift för sin familjepensionering

genom avdrag å dem tillkommande lön eller arvode och detta

avdrag för ordinarie församlingspräster och kyrkoadjunkter i så fall torde

böra ske genom avgiftsbeloppets innehållande vid utbetalningen inom

pastoraten av de avlöningsposter, vilkas gäldande ankomma å dessa menigheter,

ligger ock i sakens natur, att de nämnda, årligen skeende likviderna

mellan kyrkofonden och pastoraten måste komma att inbegripa

jämväl redovisningen till fonden av sålunda innehållen familjepensionsavgift.

Slutligen må erinras om, att statskontoret är den myndighet, som

jämlikt allmänna familjepensionsreglementet för varje fall — med undantag

för de affärsdrivande verkens personal — prövar och avgör fråga om

rätt till familjepension.

16 §.

Denna paragraf innehåller föreskrift om att ur tjänst avgången befattningshavare

skall — där lian så begär — äga utfå bevis beträffande sin

familj epensionsrätt.

Såväl statskontoret som statens pensionsanstalt förklara sig icke hava

något att erinra emot, att bestyret med pensioneringen enligt det nya familjepensionsreglementet

och enligt de i träffad överenskommelse med

prästänkekassan inrymda bestämmelserna uppdrages åt statskontoret. I

fråga örn de arbetsuppgifter, som därvid skulle ankomma på ämbetsverket,

framhåller statskontoret följande:

Då statskontoret i samband med allmänna familjepensionsreglementets

ikraftträdande den 1 juli 1937 övertog arbetsuppgifter, som tidigare handhafts

av civilstatens änke- och pupillkassa, arméns och marinens familjepensionskassor

samt tullstatens enskilda pensionsinrättning förutsattes, att

dessa arbetsuppgifter icke skulle komma att omfatta kassornas samtliga

bestyr med familjepensioneringen. Med hänsyn till det nya sätt, varpå befattningshavarnas

bidrag till pensioneringen bomme att uttagas — pensionsavdragen

— ansåges nämligen behov ej föreligga att bibehålla den

centrala registrering av till pensioneringen anslutna befattningshavare, som

ägt rum inom respektive kassor, liksom ej heller där förekommande beräkning

och debitering av avgifter samt kontroll i fråga örn avgiftsbetalningens

Bihang till riksdagens protokoll 1(J\1. 1 sami. Nr 219. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

fullgörande. På statskontoret överflyttades därför huvudsakligen — förutom

förvaltningen av kassornas fondtillgångar — prövningen av frågor om rätt

till familjepension samt utbetalningen av pensionerna jämte därå belöpande

tilläggsförmåner. Personalorganisationen å statskontorets pensionsbyrå

utbyggdes också under här angivna förutsättningar.

De sakkunniga hade i betänkandet icke närmare angivit, huru redovisningen

av de prästerliga befattningshavarnas bidrag till familj epensioneringen

skulle komma att ske. Såvitt statskontoret kunde finna, vore härvid

två alternativ att välja på, nämligen att dessa bidrag — vare sig de utgjorde

pensionsavdrag enligt det nya reglementet eller avgifter enligt prästänkekassans

jämlikt överenskommelsen för vissa fall alltjämt gällande reglemente

— antingen innehölles av pastoraten i samband med löneutbetalningen

och därefter redovisades till kyrkofonden i samband med den medelsreglering,

som skedde mellan pastoraten och fonden, eller ock innehölles av

stiftsnämnderna å de dyrtidstilläggsförmåner, som stiftsnämnderna hade

att för kyrkofondens räkning till prästerna utbetala. I båda fallen borde

det ankomma på stiftsnämnderna att svara för bidragens behöriga redovisning

till kyrkofonden. Någon svårighet för stiftsnämnderna eller pastoraten

att avgöra vilka bidragsbelopp, som i vart fall skulle ifrågakomma,

behövde icke föreligga, då bidragen — såsom vanligen bleve förhållandet

—- utgjordes av de i det nya familjepensionsreglementet för respektive lönegrupper

fastställda pensionsavdragen. I de fall avgifter skulle innehållas

enligt prästänkekassans reglemente, borde det däremot ankomma på statskontoret

att på förhand tillhandahålla stiftsnämnderna erforderliga uppgifter

örn vilka befattningshavare detta gällde och storleken av förekommande

avgifter. Vid valet mellan dessa båda alternativ i fråga om redovisningen

till kyrkofonden av befattningshavarnas bidrag till pensioneringen

funne sig statskontoret böra förorda det senare alternativet såsom

innebärande den mest praktiska och ur kontrollsynpunkt mest lämpliga

lösningen.

Vilket av nämnda båda redovisningssätt, som än valdes, utginge statskontoret

från att ämbetsverket icke heller nu, när det gällde övertagandet

av den prästerliga familjepensioneringen, skulle åläggas att ingående övervaka

fullgörandet av de enskilda befattningshavarnas bidrag till pensioneringen.

— Det borde dock framhållas, att ämbetsverket numera ansett sig

böra utöva en viss kontroll beträffande myndigheternas redovisningar av

befattningshavarnas enligt äldre reglementsbestämmelser utgående avgifter.

— Statskontorets arbetsuppgifter skulle alltså även i fråga om prästernas

pensionering huvudsakligen inskränkas till att omfatta, förutom förvaltningen

av prästänkekassans till kyrkofonden överlämnade fondtillgångar,

prövning av frågan om rätt till familjepension samt utbetalning av pensioner

jämte tilläggsförmåner. Med denna utgångspunkt behövdes enligt

statskontorets mening endast en mindre förstärkning av arbetskrafterna å

pensionsbyråns expeditionsavdelning. Under erinran, att någon förstärkning

av nämnda byrås personal icke ifrågakommit i samband med statskontorets

övertagande av universitetskassornas och lotsverkets enskilda

pensionskassas verksamhet, funne sig statskontoret här böra föreslå, att

nämnda personal utökades med två tjänster, en revisorstjänst i 21 lönegraden,

avsedd till biträde åt förste revisorn å byrån, vilkens arbetsbörda

redan nu behövde lättas, samt en kvinnlig biträdestjänst i 4 lönegraden.

Statskontoret förutsatte, att till dessa befattningar skulle kunna överflyttas

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

personal från kassan, samt att kassans personal i övrigt skulle, om så

visade sig erforderligt, stå till ämbetsverkets förfogande vid fullgörandet

av vissa engångsarbeten, som givetvis förekomme vid tidpunkten för övertagandet

av kassan.

Kammarkollegiet: Enligt allmänna familjepensionsreglementet erhölle

alla, som avginge ur tjänst, bevis över dem tillkommande rätt till familjepension.

En sådan regel vore lämplig även för den nya prästerliga familjepensioneringen.

Beviset borde utställas av statskontoret.

I enlighet med vad av de sakkunniga föreslagits och av såväl statskontoret

som statens pensionsanstalt biträtts, finner jag det ändamålsenligast,

att åt statskontoret uppdrages att handlägga de för prästerna i

allmänhet ifrågakommande familjepensionsfrågorna.

Då de av kammarkollegiet omnämnda bevisen örn rätt till familjepension

synas sakna större praktisk betydelse och då någon bestämmelse, över

huvud taget, om utfärdande av sådant bevis ej föreslagits i 1938 års pensionssakkunnigas

den 14 mars 1941 avgivna betänkande med förslag till

allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen (statens offentliga utredningar

1941:10), finner jag ej anledning tillstyrka kammarkollegiets yrkande

örn ändring i förevarande hänseende.

Ej heller mot övriga i 14—16 §§ i reglementsförslaget intagna bestämmelser

finner jag skäl till erinran.

Beträffande den framtida redovisningen av prästernas familjepensionsavdrag

eller -avgifter bör den närmare regleringen ske i administrativ väg.

Jag har för avsikt att sedermera framlägga förslag härom.

Vad statskontoret anfört rörande eventuell förstärkning av sina arbetskrafter

i och för familjepensionsärendenas handläggning, torde böra upptagas

till prövning först sedan prästänkekassans avveckling kommit till

stånd och man därvid fått tillfälle att överblicka, i vilken omfattning denna

kassas klientel övergått å det nya »allmänna» reglementet eller kvarstår

å de äldre familjepensionsbestämmelserna. 17

17 §.

I enlighet med vad jag i det föregående vid frågan om den nya familjepensioneringens

omfattning uttalat, har jag ansett, att till svenska kyrkan

hörande präst, som överginge från en i 1 § i familjepensionsreglementet

avsedd befattning till anställning i någon av de utländska församlingarna

i Stockholm och Göteborg, skäligen borde få bli bibehållen vid sin familjepensionsrätt

enligt reglementet. Härför erforderligt stadgande i reglementet

torde, i likhet med vad i allmänna familjepensionsreglementet för motsvarande

fall skett, böra såsom särskild tillämplighetsbestämmelse införas

i reglementets sista kapitel, förslagsvis såsom 17 §. Förslagets nuvarande

17, 18 och 19 §§ torde för så fall böra erhålla nummerbeteckningarna 18,

Departe
mentschefen
-

Departe
mentschefen
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr £19.

19 och 20 och kapitelrubriken ändras till förslagsvis »särskilda bestämmelser».

I nu angivet syfte utarbetat förslag till stadgande är av följande

lydelse:

Övergår befattningshavare, å vilken reglementet äger tillämpning, från

i 1 § 1 mom. avsedd befattning till prästerlig befattning i finska eller

tyska församlingen i Stockholm eller tyska församlingen i Göteborg,

må reglementet å befattningshavaren även under sådan hans anställning

äga tillämpning, såframt hos statskontoret inom en månad från det befattningshavaren

tillträder den nya anställningen göres anmälan dels av befattningshavaren,

att han önskar fortfarande vara underkastad bestämmelserna

i detta reglemente, dels av den församling, i vars tjänst han inträder,

att församlingen förbinder sig att för den tid, befattningshavaren

kvarstår i församlingens tjänst, till statskontoret, på sätt av Kungl. Majit

föreskrives, inbetala vad befattningshavaren för så fall skall hava att vidkännas

i familjepensionsavdrag. Skall reglementet fortfarande å sådan befattningshavare

tillämpas, anses därvid som om han alltjämt vore innehavare

av den i 1 § avsedda befattning, han senast innehaft.

Av hänvisningarna i stadgandet till 1 § i reglementet framgår, att stadgandet

har tillämpning allenast på i tjänst varande, till svenska kyrkan

hörande präst. Enligt lydelsen i övrigt skulle stadgandet komma att äga

fortsatt giltighet för sådan präst, även för det fall att han, sedan han en

gång inträtt i tjänst hos en av de ifrågavarande församlingarna, därifrån

överginge omedelbart till annan prästerlig tjänst i samma församling eller

i någon av de båda andra församlingarna. Av stadgandet i sista punkten

av paragrafen, att vid reglementets tillämpning skall anses, som örn befattningshavaren

alltjämt innehade i 1 § avsedd, av honom senast innehavd

befattning, följer bland annat, att för innehavare av sistnämnda befattning

i reglementet bestämt familjepensionsunderlag, respektive familjepensionsavdrag

skall gälla oförändrat för befattningshavaren under hela

den tid, han utan avbrott innehar prästanställning i de här avsedda utländska

församlingarna. Likaså skall han under sådan tjänstgöring äga

räkna tjänstår såsom örn han hela tiden innehaft sin ursprungliga befattning.

De i detta hänseende erforderliga uppgifterna rörande befattningshavarens

tjänstgöringsförhållanden (tjänstledighet m. m.) böra givetvis

tillhandahållas av vederbörande församling, där han tjänstgör. 18

18 § (17 §).

De sakkunniga: Då pensionsförmånerna, i enlighet med de sakkunnigas

förslag, förutsättas skola utgå ur kyrkofonden, följer av i ämnet för närvarande

gällande bestämmelser [lagen om regeringsrätt 1 § 4:o), jämfört

med stadgandena i kungörelsen den 12 december 1924, nr 528, 1 § 1 inom.],

att besvär över statskontorets beslut i fråga, som avses i reglementsförslaget,

skulle komma att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Någon anledning till ändring i vad sålunda finnes stadgat torde icke

föreligga. Med hänsyn till den prästerliga familjepensioneringens nära sam
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

band med de speciella inom kyrkoväsende! bestående organisatoriska förhållandena

i övrigt torde övervägande lämplighetsskäl tala för, att handläggningen

av här ifrågakommande besvärsmål skall tillkomma ecklesiastikdepartementet.

19 § (18 §).

Paragrafen innehåller föreskrift örn skyldighet för befattningshavare, å

vilken reglementet erhåller tillämpning, att vara underkastad ändringar i

familjepensioneringsbestämmelserna.

Kammarkollegiet: Prästerskapet borde icke underkastas strängare regler

än statstjänstemännen. Det syntes ej ens kunna ifrågasättas att i reglementet

göra förbehåll för de förändringar, som kunde föranledas av en ny

allmän lönereglering för prästerskapet, då även i detta fall en sänkning i

familjepensionerna icke torde kunna inträda för de befattningshavare, vilka

redan förvärvat rätt enligt reglementet.

På sätt jag redan tidigare haft anledning framhålla, måste den nu föreslagna

familjepensionsregleringen för prästerskapet betraktas i viss mån

såsom ett provisorium. Jag finner fördenskull en bestämmelse av här föreslagen

innebörd sakligt påkallad och gentemot prästerna ej obillig.

Utöver de jämkningar, jag härförut under de särskilda paragraferna i

reglementsförslaget närmare berört, har jag i förslaget allenast funnit mig

böra vidtaga några rent redaktionella ändringar.

Överenskommelsen örn statens övertagande av prästänkekassans

verksamhet jämte särskilda pensionsförbättringar.

De sakkunniga framhålla, att de, såsom redan förut berörts, i sitt förslag

till villkor för statens övertagande av prästerskapets änke- och pupillkassa

och dess verksamhet sökt så nära som möjligt anknyta till de principer,

som följts vid de under de senaste åren träffade överenskommelserna om

statens övertagande av familjepensionskassor för civilstatstjänstemännen

med flera. Vid redogörelsen för detta sitt förslag ha de sakkunniga hänvisat

till, bland annat en av prästänkekassans konsulent, fil. doktorn Fredrik

Esscher på de sakkunnigas initiativ verkställd utredning rörande kassans

ställning samt en av de sakkunnigas sekreterare, förste aktuarien Bertil

Kjellén utarbetad promemoria angående den ekonomiska innebörden av

med prästänkekassan träffad överenskommelse m. m., vilka handlingar funnes

bilagda de sakkunnigas betänkande och nu torde få såsom särskilda

bilagor fogas vid dagens statsrådsprotokoll över detta ärende (bil. VI,

respektive VII). De sakkunniga anföra i samma fråga till en början följande.

Departe
mentschefen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majlis ''proposition Nr 819.

Verkställda försäkringstekniska

utredningar.

Såsom en utgångspunkt vid den tidigare företagna centraliseringen av

de statsanställdas familjepensionering har gällt, att även de av staten övertagna

familjepensionskassornas dåvarande delägare såvitt möjligt borde

erhålla de i allmänna familj epensionsreglementet bestämda pensionsförmånerna.

Utredningsarbetet inriktades därför till en början på frågan,

vilka förmåner staten kunde beräknas bereda dessa delägare utan kostnad

för statsverket, därest kassornas tillgångar, inberäknat rätten att av delägarna

uppbära de i vederbörande kassareglementen bestämda avgifterna,

överlätos på statsverket. För utrönande härav verkställdes beträffande

kassorna försäkringstekniska undersökningar, och resultaten av dessa sammanställdes

i balansräkningar, i huvudsak uppställda sålunda, att såsom

tillgångar upptogos kassornas kapitalbehållning jämte kapitalvärdet av

återstående avgifter, medan såsom skuld upptogs kapitalvärdet av kassans

dåvarande förpliktelser mot såväl i tjänst varande och med pension

avgångna delägare som pensionärer. Vid beräkningarna tillämpades icke

s. k. betryggande grunder eller, med andra ord, grunder med sådana säkerhetsmarginaler,

att man vid ett normalt förlopp av verksamheten skulle

hava att vänta sig överskott, utan i stället valdes s. k. självkostnadsgrunder,

vilka, i följd av att bestämda säkerhetsmarginaler saknades, inneburo, att

— såvitt på förhand kunde bedömas — vinster och förluster på verksamheten

voro ungefär lika sannolika. Vid beräkningarna förutsattes, att kassornas

kapital skulle komma att lämna en avkastning av 4 %, och värderingen

. av kassornas tillgångar skedde efter en effektiv ränta av samma

procent; i fråga örn fastigheter företogos särskilda värderingar. Med utgångspunkt

från de överskott, som balansräkningarna utvisade, beräknades

för respektive kassor den procentuella förhöjning, som kassapensionerna

kunde undergå, och de sålunda förhöjda beloppen utgjorde vad staten

vid övertagandet av tillgångarna och rätten till avgifterna beräknades

kunna erbjuda kassans dåvarande delägare och pensionärer. De på detta

sätt beräknade beloppen Indes i princip till grund för fastställandet av

nya pensionsbelopp dels för de vid övertagandet redan förefintliga pensionärerna

och dels för efterlevande till delägare, som ej längre voro i tjänst

eller som valde att ej underkasta sig allmänna familjepensionsreglementets

bestämmelser. De i tjänst varande delägare åter, som övergingo på dessa

nya bestämmelser, fingo för sina efterlevande rätt till det nya familjepensionsreglementets

pensionsförmåner, dock med vissa övergångsbestämmelser,

vilka åt dessa bevarade några av de förmåner, som enligt de för kassorna

gällande reglementena varit tillerkända delägarna. Dessa övergångsbestämmelser

inneburo exempelvis befrielse från sådan minskning i pensionsförmånerna,

som familjepensionsreglementet föreskriver för det fall

att före pensionsåldern ej kunnat intjänas 30 tjänstår. I avgiftshänseende

blevo de nya reglerna gällande, där icke på grund av vederbörande kassas

ekonomiska ställning eller andra särskilda skäl viss avvikelse gjordes,

huvudsakligen innebärande ett bibehållande vid förutvarande avgiftsplikt.

I princip skulle kostnaden för här ifrågavarande delägares övergång å det

nya familjepensionsreglementet jämväl bestridas av kassans tillgångar. I ett

par fall, där kassans tillgångar voro mera betydande, reducerades emellertid

vid den slutliga regleringen — för vinnande av en viss enhetlighet inom

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %19.

den för statens befattningshavare ordnade familjepensioneringen — pensionsförmånerna

för pensionärer och delägare, för vilka allmänna familjepensionsreglementet

icke blev gällande. Därvid uppkommet överskott i

kassans tillgångar fick av kassan särskilt disponeras. I andra fall åter, där

vederbörande kassas medel ej förslogo till täckning av samtliga övergångskostnader,

påtog sig statsverket merkostnaden.

Då man går att taga ställning till i vad mån dessa vid de tidigare överenskommelserna

om statens övertagande av familj epensionskassor för

statsanställda tillämpade huvudprinciper kunna följas jämväl i fråga om

prästerskapets änke- och pupillkassa, finner man, att denna kassa i sin

konstruktion företer vissa särdrag, som nödvändiggöra särskilda åtgärder.

De sakkunniga tänka härvid i främsta rummet därpå, att de från prästänkekassan

utgående pensionerna ej äro till sina belopp fixerade utan från

år till år växla med fondernas inkomster och med pensionärernas antal och

sammanlagda pensionsunderlag. Detta system med rörliga pensioner kan

givetvis ej bibehållas vid en familjepensionering för prästerna på grundval

av allmänna familjepensionsreglementets principer. Ej ens övergångsvis

med avseende å nuvarande delägare och pensionärer kan efter statens övertagande

av kassan ett sådant system lämpligen upprätthållas. Systemet

förutsätter nämligen en fortvaro av grund- och tillskottsfonderna samt

fortsatta tillskott till dessa enligt hittillsvarande grunder, vilket, även örn

det i praktiken kunde genomföras, dock skulle för flera tiotal år framåt i

högsta grad komplicera pensioneringens handhavande. Ett bibehållande av

nämnda system kan för övrigt icke i och för sig vara något önskemål utan

fastmer måste en omedelbar avveckling därav framstå såsom eftersträvansvärd.

Kassan har även själv genom ett år 1935 infört system med särskild

pensionsfyllnad sökt åstadkomma en viss fixering av pensionerna, om än

denna fixering på grund av kassans nuvarande konstruktion måst göras

temporär och begränsas att avse relativt korta tidsperioder och tillika bestämts

att gälla blott en — visserligen större — del av kassans klientel.

Fixeringen gällde första gången tiden den 1 maj 1935—31 december 1937,

således 2% år, och den avsåg därefter treårsperioden 1938—1940. Beslut

har numera av kassans fullmäktige fattats örn en sådan fixering av pensionerna

även för följande treårsperiod, innebärande därjämte en utvidgning

av rätten till omförmäld pensionsfyllnad ävensom av rätten till tilläggspension.

Detta beslut har dock ännu icke blivit av Kungl. Majit

stadfäst.

För erhållande av utgångspunkter för en bestående fixering av pensionsförmånerna

enligt kassareglementet hava de sakkunniga från prästänkekassan

införskaffat viss utredning i enlighet med särskilda av de sakkunniga

lämnade direktiv. Utredningen, som verkställts av kassans konsulent, fil.

doktorn Fredrik Esscher, har baserats på en år 1936 utförd ingående försäkringsteknisk

undersökning av kassan men har på vissa punkter kompletterats

med hänsyn till diirefter vunna erfarenheter av kassans verksamhet,

siirskilt i fråga örn uppskattningen av kassans blivande vakansårsinkomstcr,

vilken uppskattning numera kunnat göras mera preciserad.

Av utredningen framgår till en början, att pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna,

under antagande av en genomsnittlig framtida ränteavkastning

av 3 %, kunna beräknas komma att variera på det sätt, som

av följande sammanställning framgår. Det ligger härvid i sakens natur,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 4! 19.

att siffrorna måste betraktas såsom allt osäkrare, ju mera avlägsna tidpunkter

de avse.

Å r

Beräknad

hel pensionslott ur

grundfonden

Beräknad hel pen- sionslott ur tillskotts- fonden, i % av del- ägarens delaktighets- belopp i denna

fond

1941...........

230 kronor

7.4 %

1946 ...........

200 .

6.8 »

1951...........

186 >

6.6 »

1956 ...........

178 »

6.5 »

1961...........

174 »

6.5 »

1966 ...........

173 »

6.6 »

1971...........

174 *

6.8 »

1976 ...........

176 »

7.0 »

1981...........

180 »

7.3 >

1986 ...........

185 »

7.7 »

1991...........

193 »

8.2 ■>

1996 ...........

202 »

8.8 »

2001 ...........

210 »

9.5 »

De anförda siffrorna torde få anses representera de pensionsbelopp, som

med angiven räntefot äro de mest sannolika, och de visa, att pensionsnivån

torde komma att befinna sig i sjunkande under de närmaste 20 åren samt

att den därefter väntas långsamt stiga och åter nå nuvarande läge för att

sedermera ytterligare stiga. Man har emellertid då kommit så långt fram

i tiden, att förutberäkningarna måste på grund av de många däri ingående

osäkra faktorerna karakteriseras såsom mycket osäkra. Förklaringen till

den först fallande och därefter stigande tendensen hos siffrorna är huvudsakligen

att söka däri, att antalet pensionsberättigade sjuka barn över 21

års ålder och ogifta döttrar över 55 års ålder först ökas men sedermera

efter hand minskas till följd av de begränsningar, som i fråga om sådana

efterlevandes pensionsrätt införts genom bestämmelserna i 1926 års kassareglemente.

Vad angår delägare, som äga delaktighet i kassan enligt 1874

års reglemente, förtjänar det särskilt understrykas, att nämnda efter hand

inträdande förbättring av pensionerna för dem väsentligen är föranledd av

de inskränkningar i pensionsrätten, som stadgats för befordrade och nytillkommande

delägare, vilka bliva underkastade 1926 års reglementsbestämmelser.

Denna förbättring skulle nämligen hava uteblivit eller åtminstone

blivit betydligt mindre, om 1926 års reglementsändringar ej genomförts.

Pension ur försäkringsfonden är enligt kassareglementet garanterad att

för hel pensionslott utgå med 7 % av delaktighetsbeloppet i denna fond.

Ur försäkringsfonden utgår vidare tilläggspension med fixt belopp, 60 kronor

för hel pensionslott, till vissa änkor och minderåriga barn, som eljest

icke äro berättigade till pension ur nämnda fond. Dessutom utgår sedan

den 1 maj 1935 till sådana änkor och minderåriga barn, vilka åtnjuta pen
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr £19.

sion eller tilläggspension ur försäkringsfonden, av vissa i denna fond uppkomna

överskottsmedel pcnsionsfyllnad, vilken för närvarande bestämmes

på sådant sätt, att ur grund- och tillskottsfonderna utgående pension jämte

pensionsfyllnad för hel pensionslott kommer att för helt år uppgå, beträffande

grundfonden till 300 kronor och beträffande tillskottsfonden till

8 % av delaktighetsbeloppet i denna fond. Det är att märka, att pensionsfyllnaden

— ehuru utgående ur försäkringsfonden — konstruerats såsom

tillägg till pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna, men att densamma

ej får åtnjutas av de ur dessa fonder eljest pensionsberättigade sjuka barnen

över 21 år och ogifta döttrarna över 55 år. Det är vidare att märka,

att pensionsfyllnaden, då den ju utgår av medel ur försäkringsfonden, helt

bekostas av andra medel än dem, som tillflyta kassan enligt 1874 års

reglemente.

Såsom ett andra led i den verkställda utredningen rörande prästänkekassans

ställning har ingått en undersökning, syftande till att utröna, till

vilka belopp pensionerna från kassan borde kunna bestämmas, om kassan

skulle fortsätta sin verksamhet på grundval av hittills gällande bestämmelser

men pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna — liksom redan

pensionerna ur försäkringsfonden — för framtiden skulle vara fasta.

Utredningen har givit till resultat, att kassapensionerna under nämnda

förutsättningar borde för hel pensionslott åt pensionärer med rätt till pensionsfyllnad

kunna fixeras på enahanda sätt, som av kassan för den senast

förflutna treårsperioden beslutats, eller följaktligen sålunda, att desamma

— med inräknande av pensionsfyllnaden — komme att utgöra ur grundfonden

300 kronor, ur tillskottsfonden 8 % av delaktighetsbeloppet i fonden

samt ur försäkringsfonden 7 % av delaktighetsbeloppet i denna fond.

Denna del av utredningen har verkställts i syfte att giva en föreställning

om storleken av de pensioner, som kassan i fortsatt egen regi skulle kunna

erbjuda vid en fixering av beloppen. Vid beräkningarna hava därför inlagts

säkerhetsmarginaler i enlighet med vad hittills inom kassan praktiserats.

Det tredje och sista ledet i den verkställda utredningen har haft till

mål att få fram siffror, som skulle kunna tagas till utgångspunkt för de

sakkunnigas förslag till den fixering av kassapensionerna, som vid statens

övertagande av kassan och dess verksamhet borde kunna erbjudas kassans

delägare och pensionärer. Med utredningen avsågs härvid att finna en

grundval för åstadkommande av fasta pensioner, som jämväl inkluderade

en förhöjning av pensionerna i förhållande till det överskott, som kassan

under vissa närmare angivna förutsättningar kunde anses uppvisa. De sakkunniga

hade därför i sina direktiv för denna del av utredningen anknutit

till de grundprinciper, som tillämpats vid motsvarande beräkningar i samband

med statens övertagande av familjepensionskassorna inom den civila

och militära statsförvaltningen. Beräkningarna hava alltså verkställts med

tillämpning av s. k. självkostnadsgrunder, d. v. s. utan inläggande av

säkerhetsmarginaler, och hava därjämte — liksom beräkningarna beträffande

de förenämnda kassorna — baserats på antagandet av en framtida

ränteavkastning av 4 % på kapitaltillgångarna. Det må här nämnas, att

kassans kapital beräknats under år 1939 hava varit räntebärande efter en

medelräntefot av 3 .G.i %.

Av denna utredning, vid vilken dock icke tagits hänsyn till förut omnämnt

beslut av kassans fullmäktige örn utvidgning av rätten till pensions
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

fyllnad och tilläggspension,1 framgår, att kassapensionerna skulle kunna

fixeras på. följande sätt. Enligt ett fördelningsalternativ beträffande kassans

särskilda fonder beräknas vad som motsvarar lie! pensionslott komma

att för pensionärer med rätt till pensionsfyllnad utgöra ur grundfonden

444 kronor, ur tillskottsfonden 10 % av delaktighetsbeloppet i fonden samt

ur försäkringsfonden 9.1 % av delaktighetsbeloppet i denna fond. Enligt

ett andra och tredje alternativ, vilka ur kostnadssynpunkt beräknas vara

likvärdiga med det första, skulle hel pensionslott för samma pensionärer

i stället komma att uppgå till 420 kronor ur grundfonden och 10.4 % ur

tillskottsf onden, respektive 405 kronor ur den förra och 10.8 % ur den

senare fonden, medan pensionen ur försäkringsfonden enligt båda dessa

senare alternativ skulle bliva densamma som enligt det första alternativet,

eller alltså 9.1 % av delaktighetsbeloppet i denna fond. För pensionärer

utan rätt till pensionsfyllnad har motsvarande fixering av förmånerna för

hel pensionslott beräknats till 240 kronor ur grundfonden och 7.6 % av

delaktighetsbeloppet i tillskottsfonden. Beträffande pension, som ur tillskottsfonden

komme att utgå till sådant pensionsberättigat överårigt barn,

vars fader ägt delaktighet i försäkringsfonden, skulle dock iakttagas den

i kassareglementet stadgade begränsningen till — för halv pensionslott —

3 % av delaktighetsbeloppet.

I fråga örn de närmare detaljerna rörande beräkningarna hänvisas till

den åberopade utredningen.

Kassan har sedermera till komplettering av denna utredning till de sakkunniga

överlämnat en promemoria med uppgift å viss, till ett kapitaliserat

värde av 601,000 kronor beräknad besparing vid pensionsutbetalningarna

från kassan, vilket belopp icke i utredningen medräknats.

Rörande innehållet i den föreliggande överenskommelsen örn statens

övertagande av prästänkekassans verksamhet anföra de sakkunniga härefter

följande.

Preliminär överenskommelse med

av prästänkekassan utsedda

förila mili ngsdelegerade.

I överensstämmelse med förfarandet vid nyordningen av familjepensioneringen

för de inom den civila och militära statsförvaltningen anställda

har av de sakkunniga med särskilda av prästänkekassan utsedda förhandlingsdelegerade

— under förbehåll av godkännande av, å ena sidan, Kungl.

Majit och riksdagen och, å andra sidan, kassans fullmäktige — träffats

preliminär överenskommelse om statens övertagande av denna kassas rörelse.

Överenskommelsen har i tillämpliga delar fotats på samma principer,

som följts vid de tidigare ingångna överenskommelserna örn statens övertagande

av familjepensionskassor för statsanställda, och innebär i huvudsak

följande.

1 Ifrågavarande av fullmäktige beslutade utvidgning av rätten till pensionsfyllnad och tilläggspension

har, enligt särskild från kassan inhämtad uppgift, av kassans konsulent beräknats komma

att draga en merkostnad till ett kapitaliserat värde av cirka 550,000 kronor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr £19. 107

Staten övertager alla kassans rättigheter och förpliktelser enligt nu gällande

bestämmelser.

_ Enligt 2 mom. i överenskommelsen skall det föreslagna nya familjepensionsreglementet

för prästerskapet i allmänhet såväl beträffande pensionsförmåner

som beträffande bidragsplikt bliva gällande för de kassadelägare,

som vid kassans överlåtelse på staten innehava anställning, som skall medföra

pensionsrätt enligt det nya reglementet. För dessa kassadelägare skola

emellertid gälla de särbestämmelserna, att — på grund av tidigare högre

delaktighet i kassan — i vissa fall må kunna bestämmas högre pensionsunderlag

och pensionsavdrag än eljest vid övergången å det nya reglementet

enligt detta skulle blivit gällande, att reglementets stadgande örn

reduktion av familjepension, då befattningshavaren ej kunnat före pensionsåldern

intjäna 30 tjänstår, ej skall gälla i fråga örn den, som vid sin

död kvarstod i tjänst eller åtnjöt emeritilön, att äktenskap skall grundlägga

pensionsrätt, även om mannen vid dess ingående uppnått 60 års ålder,

blott han då ännu icke fyllt 65 år, samt att pension till eget arvsberättigat

barn må utgå, till dess barnet uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder

i äktenskap.

För vissa till den civila statsförvaltningen hörande befattningshavare,

vilka jämlikt kassans äldre reglemente alltjämt äro delaktiga i kassan, har

i 8 morn. föreslagits skyldighet att på i det väsentliga samma villkor, som

ovan sagts, övergå å allmänna familjepensionsreglementet.

I 4 morn. i överenskommelsen Ilar reglerats pensioneringen för de änkor

och barn, som vid statens övertagande av kassan redan åtnjuta pension,

samt för framdeles pensionsberättigade änkor och barn efter emeritilöntagare

och efter de befattningshavare och förutvarande befattningshavare,

vilka ej bleve underkastade det nya prästerliga eller allmänna familjepensionsreglementet.

Rörande de beräkningar, varå de sakkunniga för sin del

byggt det i överenskommelsen utformade förslaget med avseende å dessa

pensionärers blivande förmåner, få de sakkunniga hänvisa till den av förste

aktuarien Kjellén utarbetade promemorian angående den ekonomiska innebörden

av överenskommelsen m. m. Av denna framgår, att de sakkunniga

funnit ifrågavarande pensioner skäligen böra fixeras på grundval av de

siffror, som framkommit vid den av prästänkekassans konsulent verkställda

utredningen rörande kassans ekonomiska ställning.

I överenskommelsen hava dessa pensioner alltså, i den mån pension ur

kassans olika fonder enligt kassareglementet skolat utgå, bestämts sålunda,

att de, då oavkortad pension skolat erhållas, för hel pensionslott skulle

komma att uppgå

för grundfonden till 444 kronor,

för till shottsf onden till 10 % av det för vederbörande avlidne delägare

närmast före övertagandet gällande delaktighetsbeloppet eller pensionsunderlaget

i fonden samt

för försäkringsfonden till 7 % av det för den avlidne däri närmast före

övertagandet gällande delaktighetsbeloppet.

Härutöver skola i förekommande fall utgå

dels tilläggspension med 60 kronor, för den händelse sådan skolat jämlikt

kassareglementet utgå,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr SI9.

dels pensionstillägg, i den mån sådant skall utgå enligt kungörelsen den

15 juni 1922 nr 361 med däri sedermera gjorda ändringar,

dels dyrtidstillägg å pension, tilläggspension och pensionstillägg enligt

de grunder, som under den tid pensionen avser gälla ifråga örn dyrtidstilllägg

åt befattningshavare i statens tjänst, som åtnjuta s. k. nyreglerad avlöning

(exempelvis enligt 1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen),

dels slutligen ett särskilt, fast tillägg med 30 % av det för försäkringsfonden

bestämda pensionsbeloppet.

Vissa undantagsbestämmelser skola gälla för sådana fall, då enligt prästänkekassans

reglemente ej skulle föreligga rätt till tilläggspension eller

pension ur försäkringsfonden eller pensionsrätten eljest är begränsad.

För dem, som ej bliva underkastade det föreslagna nya reglementet, skola

i övrigt i tillämpliga delar kassareglementets bestämmelser gälla. Vissa

inskränkningar i avgiftsplikten göras dock. Avgift skall sålunda ej —

annat än i vissa särskilt angivna undantagsfall — erläggas för tid efter

utgången av det kalenderkvartal, varunder delägaren avgått ur tjänst,

samt ej vidare, på sätt i § 19 i kassareglementet stadgats, uttagas vare

sig för uppehållen vakanssatt befattning, för vilken delägaren ej erhållit

delaktighet i kassan, eller av ordinarie befattningshavare för dennes egen

befattning, då han blivit delaktig i kassan för annan, av honom å förordnande

uppehållen vakanssatt befattning. Avgift skall ej heller utgå för tid

efter det delägaren avlidit.

Med avseende å innebörden av överenskommelsen i vad rör dyrtidstilllägget

å pensionsförmånerna är följande att beakta.

Å pensioner från kassan har hittills utgått dyrtidstillägg enligt de förmånligare

grunder, som tillämpats för efterlevande till statstjänstemän

med s. k. oreglerad avlöning. Redan härförinnan har emellertid ifrågasatts,

örn icke för dessa pensioner i stället borde föreskrivas de grunder för dyrtidstilläggets

beräkning, som gälla för efterlevande till statstjänstemän med

s. k. nyreglerad avlöning och vilka innebära tillämpning av ett 13 enheter

lägre procenttal. De sakkunniga hava likaledes — särskilt i betraktande av

den avsevärda höjning kassapensionerna i gemen enligt den träffade preliminära

överenskommelsen skulle komma att undergå — funnit, att någon

tvekan ej bör råda därutinnan, att nuvarande förmånliga beräkningssätt

för dyrtidstillägget å ifrågavarande pensioner ej vidare kan vara berättigat.

Den reducering av dyrtidstillägget, som sålunda här måste anses

befogad, har emellertid i överenskommelsen genomförts på det sättet, att

enligt densamma skall å de i 4 mom. fixerade pensionsförmånerna — dock

ej å det särskilda, »fasta tillägget» — utgå dyrtidstillägg efter samma procenttal,

som för närvarande gäller såväl för beräknande av rörlig del av

pension enligt allmänna familjepensionsreglementet som för beräknande av

procentuellt tillägg å s. k. ny familjepension och som enligt de sakkunnigas

förslag även skulle komma att gälla för beräknande av rörlig del av

pension enligt det nya familjepensionsreglementet för prästerskapet, eller

alltså 18 enheter under det procenttal, efter vilket dyrtidstillägg å pensioner

från prästänkekassan hittills beräknats. De sakkunniga hava funnit denna

ytterligare reducering av dyrtidstillägget väl befogad med hänsyn till den

för pensionstagarna — kollektivt sett — förmånliga beräkningsgrund, som

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. May.ts ''proposition Nr 219.

för överenskommelsen blivit tillämpad vid fixeringen av kassapensionernas

förhöjning. Hörande den kompensation, som därigenom beretts pensionstagarna

för det minskade dyrtids tillägget, hänvisas vidare till den åberopade

promemorian angående den ekonomiska innebörden av överenskommelsen.

I fråga om pensionerna åt överåriga barn (sjukt barn efter fyllda 21 bloch

ogift dotter efter fyllda 55 år) har i överenskommelsen, i anslutning

till vad för närvarande är stadgat i 1923 års kungörelse om dyrtidstillägg

åt pensionsberättigade änkor oell barn, föreskrivits, att eljest å pension

jämlikt förevarande moment i överenskommelsen utgående dyrtidstillägg

endast skall tillkomma den, som styrkes vara obemedlad och av sjukdom

eller lyte oförmögen att försörja sig. I avseende å tillämpningen av denna

bestämmelse förutsättes, att med sjukdom likställas ålderdomssvaghet och

eljest bristande kropps- eller själskrafter.

I 5 mom. av överenskommelsen har intagits föreskrift örn möjlighet

för den, som är underkastad bestämmelserna i det äldre kassareglementet

av den 6 november 1874 och som ej önskar övergå på det föreslagna nya

familjepensionsregleinentet för prästerskapet eller enligt 3 mom. på allmänna

familjepensionsreglementet, att efter därom till Kungl. Maj:t före

övertagandet gjord anmälan få kvarbliva å »äldre familjepensionsstat» med

de förpliktelser och förmåner, som enligt vad här skildrats skulle gälla för

de kassans delägare, som ej bleve underkastade sistnämnda reglementen.

6 mom. i överenskommelsen innehåller stadganden om att den, som kvarstår

vid en enligt 4 mom. i överenskommelsen i anslutning till kassans

reglemente fixerad pensionsrätt, vid vissa fall av befordran m. m. i stället

skall bliva underkastad det föreslagna nya familjepensionsreglementet

för prästerskapet eller ock, i några särskilda fall, allmänna familjepensionsreglementet

eller annat statligt familjepensionsreglemente.

De i 7 mom. intagna föreskrifterna för reglering av prästänkekassans i

tjänst varande och tjänstepensionerade befattningshavares ställning efter

statens övertagande av kassan äro utformade i full överensstämmelse med

vad i motsvarande hänseenden stadgats i de tidigare överenskommelserna

örn statens övertagande av familjepensionskassor för statsanställda.

Från förhandlingsdelegerades sida har framförts önskemålet, att extra

ordinarie kanslibiträdet hos kassan Birgit .Jernberg måtte vid pensionsinrättningens

avveckling behandlas lika med kassans ordinarie befattningshavare.

Birgit Jernberg, som är född den 20 augusti 1906, erhöll sin första

stadigvarande anställning i kassans tjänst den 15 juli 1927 och förordnades

från och med den 1 maj 1935 såsom extra ordinarie kanslibiträde i

lönegrad 9 enligt dåvarande löneplan för extra ordinarie civilstatstjänstemän.

Genom särskilt beslut av kassans fullmäktige den 25 september 1937

har Birgit Jernberg beviljats tjänstepensionsrätt i enlighet med civila

tjänstepensionsreglementets föreskrifter örn icke-ordinarie tjänstemän med

retroaktiv verkan från och med den 1 juli 1935.

Jämlikt bestämmelse i § 43 i kassareglementet skola, jämte verkställande

direktör, å ordinarie stat finnas i kassan anställda befattningshavare,

som upptagits å av Kungl. Majit fastställd plan. Ombudsman och konsulent

anställas av direktionen mot arvode och för högst tre år i sänder.

För kassans verksamhet därutöver erforderliga biträden iiger direktionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

anställa mot arvode, ej överstigande vad extra befattningshavare i motsvarande

tjänst inom statens centrala verk åtnjuta. Enligt av Kungl. Majit

den 19 juni 1936 fastställd plan utgöras de ordinarie befattningshavarna

hos kassan av en direktör, en revisor, en kassör, en registrator, en maskinbokförare

och en vaktmästare. Kassörstjänsten uppehälles för närvarande

på förordnande av en å äldre lönestat kvarstående ordinarie kvinnlig

amanuens.

Kassans beslut att, med avvikelse från vad i reglementet stadgas, tillerkänna

Birgit Jernberg andra förmåner än vad eljest tillkommer extra

befattningshavare i motsvarande tjänst inom statens centrala verk hava

icke varit underställda Kungl. Majits prövning och fastställelse.

De sakkunniga hava med hänsyn till vad sålunda upplysts rörande Birgit

Jernbergs anställningsförhållanden icke funnit sig kunna biträda förhandlingsdelegerades

förevarande förslag. De sakkunniga vilja emellertid

uttala, att det synes böra ankomma på prästänkekassans fullmäktige att

pröva, huruvida icke Birgit Jernberg, med hänsyn till hennes jämförelsevis

långvariga anställning hos pensionsinrättningen, må tillerkännas skälig

avskedsersättning att utgå för det fall, att hon icke i anslutning till statens

övertagande av kassan berndes anställning i statstjänst. Ett beslut i sådan

riktning från fullmäktiges sida bör givetvis underställas Kungl. Majit för

godkännande.

Enligt 8 mom. i överenskommelsen skall staten jämväl övertaga förvaltningen

av två av kassan omhänderhavda donationsfonder, vilka härvid

förutsättas komma att underställas de domkapitel, vilka för närvarande

hava att avgiva förslag rörande användningen av ifrågavarande fonders

avkastning.

9 och 10 mom. innehålla föreskrifter om överlåtande av kassans tillgångar

till staten samt om kassans revisorers, fullmäktiges och direktionsledamöters

skyldigheter och dem tillkommande ersättningar efter statens

övertagande av kassan.

I ett sista, 11 menn. har såsom allmänt villkor för den träffade överenskommelsens

giltighet angivits, att godkännande därav skall hava skett före

1941 års utgång. Från såväl statens som kassans synpunkt har det nämligen

ansetts mindre lämpligt att hålla avgörandet i en ekonomisk fråga av

denna räckvidd svävande under någon längre tid, varunder rubbningar

kunna tänkas inträffa i de olika förutsättningar, vilka legat till grund för

överenskommelsen. Samma moment innehåller även föreskrift därom, att

dagen för övertagandet skall fastställas i samband med godkännandet. De

sakkunniga liksom även kassans förhandlingsdelegerade utgå ifrån att

denna tidpunkt bestämmes till den 1 januari 1942.

De sakkunniga lia vidare upptagit till behandling förslag om särskilda

pensionsförbättringar i vissa fall samt om kristillägg och anföra därom

följande.

Förbättring nv vissa äldre

familjepensioner.

År 1939 företogs med avseende å de, i förhållande till levnadskostnadernas

växlingar automatiskt rörliga tillägg, som efter skilda grunder då av

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

statsmedel utgingo å familjepensioner, en omläggning, varigenom dessa tilllägg

kunde bestämmas efter enhetliga normer, nämligen efter de regler, som

gälla i fråga örn beräkning av den rörliga delen av pension enligt allmänna

familjepensionsreglementet. Omläggningen innebar en omräkning av eljest

bestämda pensionsbelopp på det sätt, att, då man å det omräknade beloppet

lät utgå ett procentuellt tillägg i förhållande till levnadskostnadsindex

efter samma regler som de för rörlig pensionsdel enligt allmänna familjepensionsreglementet

tillämpade, de sammanlagda förmånerna skulle komma

att uppgå till ungefär samma belopp som enligt dittillsvarande bestämmelser.

Föreskrifterna härom finnas intagna i kungörelsen den 22 juni

1939 (nr 508) angående ny familjepension i vissa fall.

Kungörelsen örn ny familjepension innehåller emellertid ej

blott föreskrifter om en teknisk omräkning av familj epensionerna, avsedd

att möjliggöra en tillämpning av enhetliga bestämmelser om dyrtidstilllägg.

I denna hava även meddelats bestämmelser för åstadkommande av

en realförbättring av vissa av dessa pensioner. Till grund för avvägningen

av denna förbättring lågo särskilda statistiska undersökningar rörande pensionsnivån

för olika grupper av familjepensionärer. Med stöd av denna utredning

ansågs pensionsförbättringen skäligen kunna bestämmas så, att för

de fall, där det på förut angivet sätt omräknade beloppet av hel änkepension

bomme att understiga 70 % av jämförlig hel änkepension enligt

allmänna familjepensionsreglementet, en provisorisk pensionsförhöjning

motsvarande skillnaden skulle utgå. En liknande förhöjning skall enligt

kungörelsen företagas i fråga om pensionerna till minderåriga barn. I en

till kungörelsen fogad förteckning hava för olika slag av befattningar upptagits

de belopp, varmed vederbörande änkepensioner skola jämföras för

bestämmande av pensionsförbättringens storlek.

Kungörelsen innehåller dessutom en del särskilda bestämmelser, bland

annat, för det fall att vederbörande pensionär uppbär mer än en pension.

Kungörelsen om ny familjepension är tillämplig allenast beträffande sådana

familj epensioner, vilka, på sätt de sakkunniga redan omnämnt, blivit

föremål för reglering i samband med statens övertagande av familjepensionskassorna

inom den civila och militära statsförvaltningen.

Då enligt de förslag, som de sakkunniga i betänkandet framlagt, flertalet

statskyrkoprästers familjepensionering skulle för framtiden regleras

i nära anslutning till den för den civila statsförvaltningens befattningshavare

numera gällande pensionsordningen, framstår det, främst beträffande

efterlevande till dylika präster, såsom en naturlig konsekvens, att kungörelsen

angående ny familjepension göres tillämplig även å dessa. De sakkunniga

hava därför ansett det ingå i det åt dem givna utredningsuppdraget

att jämväl i här berörda avseende avgiva förslag.

I detta syfte vilja de sakkunniga föreslå, att den med kungörelsen angående

ny familjepension genomförda regleringen anpassas till att — i

tillämpliga delar — gälla jämväl med avseende å de pensionsförmåner,

som enligt den av de sakkunniga preliminärt ingångna överenskommelsen

örn statens övertagande av prästerskapets änke- och pupillkassa skulle

komma att utgå till i kassan vid övertagandet pensionsberättigade änkor

och minderåriga barn och till framdeles pensionsberättigade sådana efterlevande

till de kassadelägare, för vilka jämlikt överenskommelsen varken

det föreslagna nya familjepensionsreglementet för prästerskapet eller annat

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majus ''proposition Nr 219.

statligt familj epensionsregl emen te komme att gälla. Enligt överenskommelsen

skulle ifrågavarande pensionsberättigade komma i åtnjutande av

dyrtidstillägg å pensionerna efter andra grunder än jämlikt kungörelsen

den 15 juni 1923 nr 267. Av särskilda skäl, vartill de sakkunniga efteråt

återkomma, hava de sakkunniga emellertid funnit sig böra föreslå, att vissa

av dessa pensionsberättigade i stället skola tillerkännas dyrtidstillägg enligt

åberopade kungörelse. Enär, även efter detta de sakkunnigas särskilda

förslag, dyr tids tillägget i allt fall för en del av här berörda pensionsberättigade

skulle komma att utgå i enlighet med i överenskommelsen angivna

grunder, påkallas för en anpassning beträffande dessa pensionsberättigade

av bestämmelserna i 1939 års kungörelse angående ny familjepension ett

tillägg till 1 § i kungörelsen i fråga om densammas tillämpningsområde.

Vissa ytterligare särbestämmelser äro härjämte erforderliga. Främst gäller

det sålunda att bland de befattningshavare, vilkas efterlevande enligt de

allmänna bestämmelserna i kungörelsen skulle — jämlikt vad här föreslagits

— på grund av befattningshavarens delaktighet i prästänkekassan

få sin familjepension utbytt mot ny sådan, bestämma dem, som för sina

efterlevande tillika skulle kunna tillerkännas rätt till den med regleringen

för vissa fall följande pensionsförbättringen. Vidare gäller det att bestämma

grunderna för en skälig avvägning av de belopp (jämförelsetal), som för

de olika kategorierna av dessa befattningshavare böra upptagas i den

förutnämnda till kungörelsen angående ny familjepension fogade förteckningen

— jämförelsetal, som därmed skulle läggas till grund för fastställande

av pensionsförbättringens storlek.

I förstnämnda hänseende torde det vara uppenbart, att den åsyftade

pensionsförbättringen i första rummet bör tillkomma änka och minderåriga

barn efter präst, som innehaft befattning, som i förslaget till familjepensionsreglemente

för prästerskapet avses, men därjämte sådana efterlevande

till innehavare av ett par, dessa befattningar nära motsvarande men

numera ej förekommande prästbefattningar. Pensionsförbättringen torde

dessutom böra få åtnjutas av änka och minderåriga barn efter de tidigare

befattningshavare hos domkapitlen, vilka — fastän tillhörande civilstaten

— på grund av bestämmelse i 1874 års reglemente för prästänkekassan

bibehållit delaktighet i denna.

I fråga om storleken av den pensionsförbättring, som bör tillerkännas

omförmälta efterlevande till en var av förberörda särskilda befattningshavare,

synas hittills tillämpade principer för pensionsförbättringens fixering

böra i möjligaste mån följas. I betraktande av att ifrågavarande pensionsförbättring,

vad civilförvaltningen angår, ansetts böra begränsas så,

att densamma i intet fall komme att avvägas med hänsyn till högre lönegrad

än 1? 30 i den närmast före år 1939 för nämnda förvaltning gällande

löneplanen, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå sådan begränsning

även för nu ifrågavarande familjepensioner. Högsta jämförelsetalet för bestämmande

av pensionsförbättringen för dessa skulle alltså bliva 70 %

av 2,670 kronor, vilket jämförelsetal enligt föreskrift i 4 § i kungörelsen

skall avrundas till 1,872 kronor. Detta jämförelsetal anse de sakkunniga

böra tillämpas i fråga om familjepension efter ärkebiskop och annan biskop.

Vid valet av jämförelsetal för familjepensionerna efter kyrkoherdar och

komministrar uppkomma vissa svårigheter på grund därav, att den lön,

som legat till grund för sådan pensions bestämmande, för varje befattning

varit individuellt reglerad och vid olika tidpunkter dessutom bestämd efter

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majlis gro position Nr <219.

skilda grunder. De sakkunniga hava funnit den enda praktiskt framkomliga

vägen vara att för vardera av nämnda båda befattningshavargrupper

antaga ett enhetligt jämförelsetal och hava ansett det vara mest överensstämmande

med de för avvägningen av pensionsförbättringen tillämpade

grundprinciperna, att dessa jämförelsetal fastställas sä att de utgöra 70 %

av det för respektive befattningshavargrupp för normala fall gällande lägsta

familjepensionsunderlaget enligt etet föreslagna nya familjepensionsreglementet

för prästerskapet. Jämförelsetalen skulle härvid bliva för pension

efter kyrkoherde (70 % av 2,040 kronor) 1,428 kronor och efter komminister

(70 % av 1,680 kronor) 1,176 kronor. Det sålunda för efterlevande

till kyrkoherdar föreslagna jämförelsetalet torde böra tillämpas jämväl

för efterlevande till amiralitetspastor och domprost samt det för efterlevande

till komministrar jämväl för efterlevande till kapellpredikant.

Med kyrkoherde synes i förevarande hänseende därjämte kunna likställas

konsistorienotarie (stiftssekreterare), som för sill tjänst varit obligatoriskt

delaktig i prästänkekassan.

För efterlevande till kyrkoadjunkt (ständig adjunkt) samt sådan extra

ordinarie präst, som avses i 1 § 1 moni. f) eller g) av förslaget till familjepensionsreglemente

för prästerskapet, bliva — med hänsyn till de för

dessa befattningshavare i reglementsförslaget enhetligt reglerade pensionsunderlagen

— jämförelsetalen (70 % av 1,500 kronor, avrundat till) 1,056

kronor, respektive (70 % av 1,260 kronor, avrundat till) 888 kronor. Det

för efterlevande till kyrkoadjunkter föreslagna jämförelsetalet torde böra

tillämpas jämväl för innehavare av sådan pastoratsadjunktstjänst, som

varit inrättad enligt före 1910 års prästlöneregleringslag gällande föreskrifter.

Det för andra extra ordinarie präster ovan föreslagna jämförelsetalet,

888 kronor, synes kunna bestämmas att gälla även för konsistorieamanuens,

som i denna sin egenskap varit obligatoriskt delaktig i prästänkekassan.

I fråga om rätten till nu omhandlade pensionsförbättring torde givetvis

böra upprätthållas den grundsatsen, att densamma icke ina tillgodonjutas

jämte förmånen av vare sig nådår eller tjänstår eller av avkomsträtt till

prästänkesäte eller till någon vid vederbörande prästerliga befattning knuten

penningfond. I kungörelsen om ny familjepension synes följaktligen

böra intagas särskilda bestämmelser av innebörd, att befattningshavare,

vilken icke inom tid, som därför föreskrives, anmält sig vilja avstå från

all rätt till den här ifrågavarande pensionsförbättringen för sina efterlevande,

därmed i stället skall hava för all framtid avstått från dylik särskild

förmån, som efter ikraftträdandet av regleringen flir den nya familjepensionen

eljest må hava tillkommit de efterlevande. Beträffande avkomsträtt

till prästänkesäte och fond, som nyss nämnts, synes det även böra tillkomma

änka rätt att inom viss kortare tid efter befattningshavarens död

göra anmälan i motsvarande syfte. Har änka eller annan pensionsberättigad

vid tiden för den nya pensionsregleringens ikraftträdande redan tillträtt

här avsedd särskild förmån men — där fråga är örn nådår eller

tjänstår —- då ännu ej fullt tillgodonjutit densamma, torde vad sålunda

föreslagits beträffande särskild anmälan böra övergångsvis tillämpas i

fråga örn den del av förmånen, som belöper å tid efter bestämmelsernas

ikraftträdande.

Vid cn undersökning av utfallet av pensionsregleringen enligt 4 mom. i

överenskommelsen örn statens övertagande av prästänkekassan lia de sak
Bihang

till riksdagens protokoll lOIfl. 1 sand. Nr 2lik

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Marits proposition Nr 819.

kunniga funnit, att, då enligt kassareglementet familjepension skulle utgått

på grund av bestämmelserna i § 65 eller § 66, pensionsförmånerna

jämlikt nämnda moment i överenskommelsen skulle i de fall, där ny familjepension

icke komme att utgå, ligga på en förhållandevis otillfredsställande

låg nivå. De sakkunniga vilja fördenskull förorda, att här åsyftade fåtaliga

grupp pensionsberättigade beredes en önskvärd förbättring av sina

pensionsförmåner genom en för dem förmånligare reglering av d y r t i d stillägget.

I sådant syfte föreslå de sakkunniga, att för de vid statens

övertagande av prästänkekassan i denna förefintliga pensionärer med familjepension

enligt § 65 eller § 66 i kassareglementet ävensom för sådana

efterlevande till i kassan då kvarstående, ur tjänst avgångna delägare, som

skulle bliva pensionsberättigade enligt åberopade § 66 i reglementet, dyrtidstillägg

— där sådant jämlikt överenskommelsen eljest skulle utgå —

skall beräknas efter gällande, i 1923 års kungörelse stadgade grunder för

dylikt tillägg å reglerade familjepensioner.

Till belysande av läget av från prästänkekassan nu utgående pensioner

efter dessas reglering i enlighet med den preliminärt träffade överenskommelsen

och pensionsförmånernas omräkning jämlikt 2 § i kungörelsen örn

ny familjepension meddelas följande sammanställning, utvisande för olika

grupper av befattningshavare pensionsförmånernas fördelning allt efter

dessas storlek i förhållande till de pensionsunderlag, som skulle läggas till

grund för bestämmande av föreslagen provisorisk pensionsförbättring i

samband med ny familjepension.

Antal änkor, vilkas pension komma att uppgå till i tablån angivet procenttal av det

familjepensionsunderlag, som skulle ligga till grund för bestämmande av

provisorisk pensionsförbättring i samband med ny familjepension

Befattning, i vilken familjepensionen grundats,

samt familjepensionsunderlag

Procenttal

Ärkebiskop

och annan

biskop

2,670 kr.

Kyrkoherde

och

likställd

2,040 kr.

Komminister

och

likställd

1,680 kr.

Kyrko- adjunkt och

likställd

1,500 kr.

E. o. präst

och

likställd

1,260 kr.

100 och däröver . . .

i

6

2

_

i

90-99.9.......

—

7

o

—

3

80-89.9 .......

2

11

ii

—

—

70-79.9 .......

—

22

9

i

—

60-69.9 .......

2

114

30

2

2

50-59.9 .......

—

332

59

2

10

40—49.9 .......

—

85

71

3

1

30-39.9 .......

—

1

—

—

—

Summa

5

578

184

8

16

I tablån ha medräknats jämväl fall, då pension utgår allenast till efterlevande

minderårigt barn. Änkor, som tillika uppbära annan pension eller

lön av statsmedel, äro däremot ej medtagna i tablån.

Beträffande kostnaden för här föreslagen förbättring av äldre familj epensioner

förutsätta de sakkunniga, att densamma skall bestridas ur kyrkofonden.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 219.

115

Krislilliigg a familjen

pensionerna.

I proposition nr öG till 1940 års urtima riksdag har Kungl. Majit framlagt

förslag om ett särskilt rörligt kristillägg till — förutom vissa statliga

löntagare samt tjänstepensionärer — sådana familjepensionärer, som erhålla

pension enligt allmänna eller några andra särskilt uppräknade familjepensionsreglementen

och å vilkas pensioner utgår dyrtids- eller procentuellt

tillägg av statsmedel. Förslaget, som givetvis motiveras av angelägenheten

att bereda statstjänstemännen och pensionärer en skälig kompensation

för levnadskostnadernas fortsatta starka stegring, är närmast föranlett

därav, att för rörligt tillägg å lönerna är i löneförfattningarna stadgad

en högsta gräns vid index 120 av 1935 års levnadskostnadsnivå samt att

dyrtids- och annat motsvarande tillägg för såväl löner som pensioner genom

lagtima riksdagens beslut år 1940 maximerats vid index 188 av 1914

års levnadskostnadsnivå, vilket sistnämnda indextal motsvarar angivna

övre gräns för det rörliga tillägget å lönerna. De nämnda högsta indextalen

äro för närvarande rätt så mycket överskridna i levnadskostnadsnoteringarna.

Genom förslaget åsyftas att tills vidare bereda löntagarna

och pensionärerna en viss, i stort sett till hälften begränsad kompensation

för hittillsvarande och under en tid av ett år framåt uppkommande prisstegring

utöver de nu fixerade indextalen för rörligt tillägg och dyrtidstillägg

m. m.

De familjepensioner, varå kristillägg enligt propositionen är avsett att

utgå, utgöras i första rummet av familjepensioner enligt de nya grunder,

varå de sakkunnigas förslag till familj epensionsreglemente för prästerskapet

vilar. De sakkunniga finna det fördenskull naturligt, att, därest kristillägg

enligt Kungl. Maj:ts åberopade proposition av riksdagen beslutas,

rätt till sådant tillägg även bör tillerkännas de pensionsberättigade enligt

det föreslagna nya prästerliga familjepensionsreglementet.

Vidare skall enligt propositionen kristillägg tillkomma den, som åtnjuter

annan familjepension än här åsyftats eller därmed jämförligt understöd,

varå utgår dyrtidstillägg eller procentuellt tillägg av statsmedel. Härunder

torde för närvarande även innefattas pensionsberättigade i prästerskapets

änke- och pupillkassa. Därest staten enligt de sakkunnigas förslag övertager

nämnda kassa, bör tydligen det nu föreslagna kristillägget också tillkomma

de prästänkekassans nuvarande pensionärer och blivande pensionsberättigade,

vilka få sina familjepensioner reglerade i enlighet med 4 mom.

i den av de sakkunniga preliminärt avslutade överenskommelsen eller,

jämlikt vad förut föreslagits, få dessa utbytta mot ny familjepension och

tillika äga åtnjuta dyrtidstillägg, respektive procentuellt tillägg å familjepensionerna.

Kostnaden för kristillägg åt efterlevande till här ifrågavarande prästerliga

och andra befattningshavare bör gäldas ur kyrkofonden.

Slutligen ha de sakkunniga i två särskilda tablåer sammanställt uträkningar

rörande nuvarande och enligt de sakkunnigas förslag blivande pensionsförmåner

för prästerliga familjepensionärer i skilda fall och lämna till

dessa tablåer följande kommentarer.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Jämförelse beträffande pensionsförmåner

och avgifter enligt gällande bestämmelser

och enligt de sakkunnigas

förslag.

Pensionsvillkoren för nuvarande pensionärer och delägare i prästänkekassan

äro av flera anledningar synnerligen växlande. Löneförmånerna,

som i viss omfattning äro bestämmande för pensionsförmånernas storlek,

hava under tidernas lopp avsevärt ändrats, och prästerna äro ej heller nu

— i motsats till tjänstemännen inom den civila statsförvaltningen — i lönehänseende

sammanförda till ett fåtal grupper med enhetligt reglerade, fixerade

lönebelopp. Till en stark splittring i fråga om pensionsvillkoren bidrager

även det förhållandet, att för några delägargrupper gällt och gälla

särskilda övergångsbestämmelser, enligt vilka i många fall därjämte för

den enskilde delägaren funnits valfrihet — inom vissa gränser — i fråga om

pensionsrättens omfattning.

Ett åskådliggörande av de föreslagna bestämmelsernas inverkan på nuvarande

och blivande pensionstagares pensionsrätt måste därför här inskränkas

till att avse vissa typfall.

I närmast följande tablå lämnas några exempel på pensionsförmånernas

belopp för nuvarande pensionärer enligt för dem ännu gällande äldre bestämmelser

och enligt den av de sakkunniga föreslagna övergångsregleringen.

Exemplen belysa även vissa blivande pensionsfall för delägare,

som alltjämt kvarstå å kassans äldre reglemente. I de i tablån angivna

pensionsförmånerna äro inräknade jämväl pensionstillägg, där sådant utgår,

samt dyrtidstillägg respektive procentuellt tillägg vid levnadskostnadsindex

188. Förhållandet mellan pensionsförmånerna enligt de gällande och

de föreslagna bestämmelserna komme icke att nämnvärt förskjutas vid antagandet

av ett annat, något högre indexläge genom därvid utgående kristillägg.

Pensionstagare med pensionsrätt enligt § 65 eller § 66 i kassareglementet,

vilka äga rätt till tilläggspension

Pensionsförmåner för änka utan

minderåriga barn

Befattnings-

Delaktighets- belopp

i tillskotts-

enligt förslaget

enligt

före förbätt-

efter förbätt-

fonden

gällande

bestämmelser

ring genom

ny familje-

ring genom

ny familje-

pension

pension

kronor

kronor

kronor

kronor

Vanlig adjunkt ....

600

792

882

1,118

» » ....

2,400

978

1,080

1,118

Ständig adjunkt....

600

792

882

1,330

* » ....

2,400

978

1,080

1,330

Komminister......

3,000

1,020

1,164

1,481

» ......

5,000

1,240

1,424

1,481

Kyrkoherde......

4,500

1,188

1,350

1,799

» ......

8,000

1,588

1,760

1,799

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

Till belysande av de föreslagna förändringarna i pensionsvillkoren för

delägare i prästänkekassan, som äro helt underkastade de nya bestämmelserna

i 1926 års kassareglemente enligt dess nuvarande lydelse, meddelas i

följande tablå en sammanställning av pensionsförmåner och pensionsavgifter

enligt gällande bestämmelser och enligt de sakkunnigas förslag till

nytt familjepensionsreglemente. Pensionsförmånerna hava i denna liksom i

föregående tablå beräknats för indexläget 188. Det må framhållas, att jämförelsen

i avgiftshänseende försvåras därigenom, att avgifterna enligt gällande

bestämmelser äro beroende ej blott av delägarens delaktighetsbelopp

utan även av dennes ålder vid inträde i kassan och vid befordran samt att

delägaren vid övergång på de nya bestämmelserna får för sina dödsbodelägare

avstå från förefintlig rätt till tjänstår.

Delägare, helt underkastade de nya

bestämmelserna i 1926 års kassareglemente enligt dess

nuvarande lydelse

Pensionsförmåner för änka

utan minderåriga barn

Befattningshavarens

årliga

Befattnings-

havare

Delaktighets- belopp

i tillskotts- fonden

enligt

gällande be- stämmelser

enligt

reglements-

förslaget

familje- pensionsavgift

enligt gäl- lande bestäm- melser 1

familje- pensionsav- drag enligt

reglements- förslaget

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Pastoratsadjunkt . . .

2,500

1,378

1,587

a) 131

b) 151

153

Kyrkoadjunkt.....

2,500

1,378

1,890

a) 131

b) 151

180

Komminister.....

3,000

1,677

2,116

a) 191

b) 219

204

»

5,000

2,004

2,682

a) 279

b) 314

285

Kyrkoherde......

4,500

1,950

2,570

a) 256

b) 290

267

»

8,000

2,574

3,362

a) 420

b) 481

411

1 I beloppen ingå såväl grundavgifter som tilläggsavgifter, vilka sistnämnda beräknats utgå till

75 års ålder. Befordringsavgift antages hava erlagts på en gång.

Avgifterna äro beräknade under följande förutsättningar rörande ålder vid inträde i kassan och

vid befordran (kyrkoherde med lägsta, respektive högsta delaktighetsbelopp antages befordrad från

komminister med lägsta, respektive högsta delaktighetsbelopp):

a) inträde i kassan 23 år, befordran till komminister med lägsta delaktighetsbelopp 30 år och

med högsta 35 år samt befordran till kyrkoherde med lägsta delaktighetsbelopp 35 år och med

högsta 40 år.

b) inträde i kassan 30 år, befordran till komminister med lägsta delaktighetsbelopp 35 år och

med högsta 40 år samt befordran till kyrkoherde med lägsta delaktighetsbelopp 40 år och med

högsta 50 år.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Marits proposition Nr 219.

Gentemot de beräkningar, som lagts till grund för de sakkunnigas här

närmare återgivna förslag om statens övertagande av prästerskapets änkeoch

pupillkassa och dess verksamhet, och beräkningarnas ekonomiska innebörd

ävensom i avseende å andra i samband därmed stående, härförut

jämväl berörda frågor ha i vissa av remissutlåtandena — främst från prästänkekassans

sida — framställts en del erinringar. Ifrågavarande och övriga

dessa frågor berörande uttalanden i remissutlåtandena äro av följande

innehåll.

Prästänkekassans fullmäktige: Beträffande den av de sakkunniga avgivna

motiveringen, i vilken fullmäktige icke kunde på alla punkter instämma,

ville fullmäktige blott göra ett par invändningar, av vilka en gällde det

förfaringssätt, som i fråga om utredningens ekonomiska innebörd av de

sakkunniga tillämpats beträffande kapitalvärdet av framtida inkomster

jämlikt § 4 mom. 1 a) och b) och § G mom. 1 a) i kassareglementet, i synnerhet

som denna tillämpning medfört den praktiska konsekvensen, att

dyrtidstillägget till vissa pensionärer komme att utgå med fem enheters

lägre belopp än annars skulle varit fallet. Då de sakkunniga här gjorde

gällande, att till en kassa utgående statsbidrag, i överensstämmelse med

de principer, som tidigare tillämpats, icke skulle få medräknas i den försäkringstekniska

balansräkning, som läge till grund för bestämningen av

vissa pensionsbelopp, hade fullmäktige visserligen icke något att invända

häremot, men det vore för fullmäktige uppenbart, att nyssnämnda inkomster,

som härflöte av lediga tjänster, icke kunde betraktas såsom statsbidrag

i vanlig mening, och i varje fall kunde de, alldenstund de utan tidsbegränsning

tillerkänts kassan jämlikt gällande reglemente, icke jämställas

med statsbidrag, som tid efter annan beviljades en kassa. Fullmäktige

ansåge därför, att bärande skäl icke funnes för den föreslagna sänkningen

av dyrtidstillägget med fem enheter. Tvärtom syntes det, att de sakkunnigas

påpekande att förvaltningskostnaderna, varav kapitalvärdet upptagits

i kassans försäkringstekniska balansräkning, icke i övriga kassors

balansräkningar upptagits såsom passiv post, bort leda till att de sakkunniga

företagit en därav betingad uppräkning av pensionsbeloppen.

Ytterligare skäl kunde andragas för att motivera att dyrtidstillägget

borde få utgå efter samma grunder, som tillämpats för andra kassor. Då

kassan anmodades utarbeta en försäkringsteknisk balansräkning enligt av

de sakkunniga angivna principer, hade det, på grund av kassans invecklade

och säregna konstruktion, icke varit möjligt att under den relativt

korta tid, som stått till buds för dess utarbetande, göra ifrågavarande

utredning tillräckligt ingående eller att grunda den på tillräckligt aktuellt

material. Vid kassans ordinarie stämma år 1940 påvisades, att kassans

ställning i åtskilliga hänseenden måste vara avsevärt gynnsammare än den,

som framginge av nämnda försäkringstekniska balansräkning. En av kassan

senare föranstaltad, av direktören Karl Esscher utförd utredning rörande

några av de punkter, där dolda överskott kunde förmodas, hade bekräftat

antagandena i detta hänseende. Ehuruväl någon fullständig utredning i

överensstämmelse med de av de sakkunniga angivna principerna icke

kunnat göras, syntes det dock fullmäktige på anförda skäl motiverat, att

kassan vid dess avveckling icke i något principiellt hänseende borde av

ekonomiska skäl erhålla sämre behandling än den, som kommit övriga

pensionskassor till del.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Den i 3 § i reglementsförslaget intagna bestämmelsen, att den, å vilken

reglementet bleve tillämpligt, skulle avstå från rätt till nådår och tjänstår

och rätt till avkomst av prästänkesäte, vore i och för sig lämplig och överensstämmande

med moderna pensioneringsprinciper. Då emellertid kassan

kunde betraktas såsom en sammanfattning av delägares och pensionärers

familjepensionsintressen och rätten till tjänst- och nådår samt inkomsten

av prästänkesäten inginge häri, ville fullmäktige hävda, att även kapitalvärdet

av dessa förmåner bort medtagas bland tillgångarna i den försäkringstekniska

balansräkningen.

Beträffande pensionärer med pensionsrätt enligt §§65 och 66 i kassans

reglemente ville fullmäktige uttala såsom ett önskemål, att dessa pensionärer

i den mån de icke bomme att åtnjuta s. k. ny familjepension fortfarande

måtte få åtnjuta dyrtidstillägg enligt de grunder, som gällde för

oreglerade familjepensioner. Detta torde komma att gälla ett mycket litet

antal pensionärer, vilkas ställning i pensionshänseende emellertid i jämförelse

med andra pensionärsgrupper skulle bliva synnerligen ogynnsam.

Den av kassans fullmäktige i dess här återgivna yttrande åberopade, av

direktören Karl Esscher på fullmäktiges initiativ verkställda kompletterande

utredningen är av utredningsmannen sammanställd i en av honom

avgiven promemoria. Vid promemorian har fogats ett tillägg angående

vissa poster i den försäkringstekniska balansräkning för prästerskapets

änke- och pupillkassa, som ingår i kassans konsulent fil. doktorn Fredrik

Esschers utredning av den 30 juni 1940. Ifrågavarande promemoria med

tillägg torde få såsom särskild bilaga fogas till detta protokoll (bil. VIII).

Statens pensionsanstalt: Den preliminärt mellan de sakkunniga och prästänkekassans

förhandlingsdelegerade träffade överenskommelsen vore byggd

på i stort sett samma grunder, som följts vid tidigare mellan staten och

de olika halvprivata familjepensionskassorna träffade överenskommelser.

Liksom fallet vore vid nämnda överenskommelser hade sålunda vid balansräkningens

uppgörande tillämpats en räntefot av 4 %. Det kunde ifrågasättas,

om ej denna räntefot vore väl hög med hänsyn bland annat till den

räntefot, vilken försäkringsanstalterna numera hade att tillämpa. Det kunde

erinras örn, att för livförsäkringsbolagens premieberäkningar för närvarande

regelmässigt gällde en räntefot av 2.5 % och att i pensionsstyrelsens

på frivilliga avgifter grundade försäkring tillämpades en räntefot av 2.75 %.

Mot bakgrunden av dessa siffror framstode den här tillämpade räntefoten

såsom för kassans delägare förmånlig. Emellertid torde skäl kunna anföras

för att vid ifrågavarande överenskommelse beträffande räntefoten, liksom

i övrigt, tillämpa samma grunder, som förut kommit till användning vid

statens övertagande av statstjänstemännens änke- och pupillkassor och

som icke minst i avseende å räntefoten torde valts i syfte att underlätta

en även ur statens synpunkt önskvärd uppgörelse. Pensionsanstalten ville

med hänsyn därtill icke framställa erinran mot grundvalen för överenskommelsen

på denna punkt, vilken torde vara av avgörande betydelse för

hela sakkunnigförslaget.

Liknande synpunkter lia framförts av 1938 års pensionssakkunniga.

Domkapitlet i Linköping ansåge det böra övervägas, örn icke den balansräkning,

som läge till grund flir beräkningen av pensionsbeloppen, vore för

s. 120 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

120 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 219.

lag i fråga om de aktiva posterna och för hög i fråga om somliga passiva,

varför överlåtelsens villkor säkerligen icke vore så fördelaktiga för kassans

pensionärer, som de kunde och borde vara.

Domkapitlet i Uppsala gör invändning mot det sätt, varpå de sakkunniga

dels syntes likställa begreppen allmänna medel och statsmedel, dels till

»allmänna medel» hänförde sådana tillgångar i den nuvarande änke- och

pupillkassan, vilka vunnits genom prästerskapets egna uppoffringar —

såsom vid avstående till kassans förmån av det gamla och det nya vakansåret.

Enahanda erinringar göras av domkapitlen i Härnösand och Visby.

Domkapitlet i Luleå berör i sitt utlåtande den i femte momentet av

överenskommelsen intagna bestämmelsen om skyldighet för vissa kassadelägare

att inom särskild tid anmäla, att de icke vilja gå in på det nya

familjepensionsreglementet. Domkapitlet anför härvid:

Bestämmelsen örn skyldighet för de präster, vilka erhållit sin nuvarande

ordinarie befattning före den 1 maj 1927, att anmäla, huruvida de

icke önskade övergå till den nya ordningen och därmed bibehålla sin rätt

till tjänst- och nådår för sina efterlevande, borde omredigeras. De problem,

som i detta sammanhang uppkomme för dessa prästmän, måste anses

ytterligt svårlösta, då konsekvenserna vid en underlåten anmälan vore

oberäkneliga. En uppmjukning av denna bestämmelse funne sig domkapitlet

därför böra påyrka.

I övrigt har i remissutlåtandena mot innehållet i överenskommelsen icke

gjorts anmärkning annat än i avseende å vad däri och i betänkandet föreslås

om behandlingen vid avvecklingen av vissa kassans egna befattningshavare.

Härtill återkommer jag emellertid längre fram i redogörelsen.

Mot de sakkunnigas förslag om särskilt högre dyrtidstillägg till vissa

enligt äldre grunder pensionsberättigade har kammarkollegiet förklarat sig

icke ha något att erinra. Likaså ha såväl kammarkollegiet som statskontoret

och statens pensionsanstalt biträtt förslagen örn s. k. ny familjepension

och om kristillägg.

Även domkapitlet i Göteborg förordar för sin del uttryckligen förslaget

om s. k. ny familjepension, men anför härom särskilt:

För de nuvarande pensionärerna innebure förslaget en väsentlig förbättring.

Än bättre skulle dock förhållandena för dessa blivit, örn till utgångspunkt

för den nya familjepensionens fixering icke valts det lägsta

familjepensionsunderlaget inom varje befattningshavaregrupp utan i stället

ett pensionsunderlag mitt emellan det högsta och lägsta. Domkapitlet

ville därför förorda en sådan ändring i förslaget.

De sakkunniga ha vid valet av utgångspunkter för den fixering av de

till sina belopp för närvarande ej garanterade pensionsförmånerna, som

måste vara en oundgänglig förutsättning för det allmännas övertagande

av prästänkekassans verksamhet, i största möjliga mån anknutit till de

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

principer, som tidigare följts, då familjepensionskassorna för befattningshavare

vid den civila och militära statsförvaltningen överlåtits på staten.

Visserligen kunde det, såsom i ett par yttranden framhållits, med hänsyn

till numera ändrade förhållanden sättas i fråga att grunda övertagandet

av kassan på beräkningar, som utgå från antagandet av en lägre framtida

förräntning av kassans tillgångar än efter 4 %, men jag vill dock —

liksom även i berörda yttranden skett — förorda, att de sakkunnigas förslag

beträffande räntefot och övriga för beräkningarna grundläggande principer

godtagas.

Kassans fullmäktige och även vissa domkapitel ha rest invändningar mot

att de kassans inkomster, som härflyta från lediga tjänster, betraktas såsom

statsbidrag i vanlig mening, och fullmäktige hava särskilt framhållit,

att dessa inkomster i varje fall, alldenstund de utan tidsbegränsning tillerkänts

kassan jämlikt gällande reglemente, icke kunna jämställas med

statsbidrag, som tid efter annan beviljas en kassa.

Även örn de kassan tillagda anslagen av lönemedel från lediga tjänster

i viss mån kunna sägas ha ett annat ursprung än de motsvarande anslag,

som utgått till andra av staten övertagna familjepensionskassor, står det

dock fast, att de här ifrågavarande anslagen till prästänkekassan beviljats

denna av statsmakterna. Jag anser därför dessa medel vara av sådan

art, att jag kan lämna utan erinran de sakkunnigas uppfattning rörande

det sätt, varpå dessa medel vid en uppgörelse angående kassan böra behandlas.

Med anledning av vad kassans fullmäktige anfört vill jag också erinra

därom, att hos de av staten förut övertagna kassorna för tjänstemän vid

statsförvaltningen jämväl förekommit bidrag av allmänna medel (även

lönemedel), vilka angivits i vederbörande kassas reglemente, men att dessa

behandlats på samma sätt som bidrag, beviljade år från år, och således

ansetts — i vad de innebure kassan för framtiden tillförsäkrade intäkter —

ej böra medräknas bland kassans tillgångar.

Kassans fullmäktige hava vidare framhållit, att de verkställda försäkringstekniska

utredningarna rörande kassans ställning på grund av bristande

tid ej kunnat göras tillräckligt ingående eller grundas på tillräckligt

aktuellt material, och fullmäktige hava gjort gällande, att kassans ställning

i åtskilliga hänseenden måste vara avsevärt gynnsammare än den till

grund för den preliminära överenskommelsen liggande balansräkningen utvisar.

Fullmäktige ha härvid stött sig på en promemoria över vissa efteråt

inom kassan gjorda utredningar.

Beträffande dessa utredningar vill jag till en början framhålla, att desamma

— såsom i promemorian även uttryckligen betonas — ensidigt inriktats

på en undersökning av sådana poster i balansräkningen, vilka

kunnat förmodas uppvisa säkerhetsmarginaler kassan till godo, och att vid

en ny, fullständig utredning även avvikelser i motsatt riktning skulle

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

kunna framkomma, varför dessa partiella undersökningar icke utgöra något

tillräckligt underlag för bedömande av det överskott, som eventuellt kan

finnas i balansräkningen i dess helhet. Med avseende å dessa efterundersökningar

må för övrigt framhållas, att de vid desamma ernådda resultaten

knappast äro ägnade att påverka grundvalarna för uppgörelsen med

kassan. Den ena delen av undersökningarna har nämligen inriktats på att

ernå en noggrannare uppskattning av kassans framtida inkomster av lediga

tjänster, men då, såsom jag tidigare uttalat, dessa inkomster böra behandlas

såsom sådana bidrag, som ej böra medräknas bland kassans tillgångar,

inverka ändringar i fråga om uppskattningen av deras belopp ej på överenskommelsen

med kassan. Den andra delen av efterundersökningarna berör

vissa besparingar, som för kassan beräknats uppstå på grund av att

nådårsinstitutet ännu ej är helt avvecklat, men dessa besparingar lia, på

sätt i de sakkunnigas betänkande angives, redan beaktats vid utformningen

av den preliminära överenskommelsen.

Fullmäktige ha slutligen velat hävda, att, enär den, å vilken det föreslagna

nya familjepensionsreglementet blir tillämpligt, får avstå från rätten

till nådår och tjänstår ävensom från rätt till avkomst av prästänkesäte,

kapitalvärdet av dessa förmåner bort medtagas bland tillgångarna i den

försäkringstekniska balansräkningen. Vad rätten till tjänst- och nådår beträffar

synes anmärkningen närmast vara av formell art. Kapitalvärdet av

dessa förmåner har nämligen beaktats vid den i sakkunnigbetänkandet

gjorda beräkningen av kostnaderna för överförande av kassadelägarna på

det nya reglementet, fastän detsamma ej intagits bland posterna i premiereservernas

beräkning. Att nämnda kapitalvärde ej kunnat inräknas

bland kassans tillgångar ligger i sakens natur. Vad beträffar avkomsten

av prästänkesäten må den av fullmäktige framförda anmärkningen såtillvida

vara riktig, att värdet av sådan avkomst bort ingå i beräkningen av

kyrkofondens kostnader för pensionsregleringen. Med hänsyn till osäkerheten

i de faktorer, som skulle komma i betraktande vid bestämmandet

av ett sådant värde, och den ringa storleksordning, som denna post över

huvud taget lär representera, anser jag, att man vid de ifrågavarande kostnadsberäkningarna

i allt fall kan bortse därifrån. För värdesättning av

prästänkekassans tillgångar saknar anmärkningen helt naturligt all betydelse.

Vad beträffar den av domkapitlet i Luleå berörda frågan angående

övergången till den nya familjepensioneringen, kan jag väl förstå, att det

för de enskilda prästerna i förekommande fall kan vara rätt vanskligt att

för sig avgöra, huruvida och i vad mån de böra gå in på det nya pensioneringssystemet.

Det bör emellertid kunna förutsättas, att prästänkekassans

delägare av kassans direktion i god tid göras underkunniga om de

vid pensionsregleringen bundna villkoren och att kassan även i övrigt

lämnar de enskilda delägarna råd och upplysningar i hithörande frågor.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Jag vill slutligen betona, att den nuvarande familj epensioneringen för

prästerskapet och därmed sammanhängande anordningar erhållit en så invecklad

konstruktion, att ett fullständigt klarläggande av alla därmed

förknippade ekonomiska frågor knappast är möjligt. Jag får emellertid uttala,

att mitt totalintryck av den träffade preliminära överenskommelsen

om prästänkekassans övertagande är, att den väl tillgodoser kassadelägarnas

intressen på samma gång som den från det allmännas synpunkt sett

är godtagbar. Den i överenskommelsen ingående frågan örn kassans nuvarande

och tjänstepensionerade egna befattningshavares ställning efter

kassans upphörande vill jag strax härefteråt upptaga till särskild behandling.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om s. k. ny familjepension och förbättring

av dyrtidstilläggen i vissa fall samt i fråga om kristillägg finner

jag mig kunna förorda och kan fördenskull icke biträda av domkapitlet i

Göteborg ifrågasatt jämkning i avseende å ny familjepensions bestämmande.

Det av kassans fullmäktige uttalade önskemålet om viss förbättring,

utöver vad de sakkunniga föreslagit, av dyrtidstillägget för vissa

pensionärer med pensionsrätt enligt §§65 och 66 i kassans reglemente,

vilka ej skulle komma i åtnjutande av s. k. ny familjepension, finner jag

således ej föranleda någon ändring i den därutinnan föreslagna regleringen.

Pfäslänkekassans befattningshavare.

Innan jag nu övergår till att redogöra för de förmåner, som genom

överenskommelsen med prästänkekassan skulle tillförsäkras dennas egna

befattningshavare för tiden efter statens övertagande av kassan, må här

först lämnas några närmare uppgifter angående dess nuvarande befattningshavare

och dem för närvarande tillkommande förmåner.

Genom beslut den 19 juni 1936 har Kungl. Majit fastställt en plan, upptagande

de ordinarie befattningshavarna hos kassan ävensom de särskilda

lönegrader enligt då gällande löneplan för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

vartill dessa befattningshavare skulle hänföras. I fråga om allmänna lönebestämmelser

har kassans direktion i övrigt regelmässigt å befattningshavarna

tillämpat för motsvarande statliga befattningshavare gällande

föreskrifter, dock att utgående avlöning i sin helhet utbetalats månadsvis

i förskott. Kassans befattningshavare åtnjuta jämväl provisorisk avlöningsförstärkning,

provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg efter för

statens befattningshavare före den 1 juli 1939 gällande grunder. Sistnämnda

förmåner, vilka jämväl utbetalats i förskott, ha av kassans fullmäktige beslutats

för varje treårsperiod i samband med fastställandet av utgiftsstat

för kassan.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr £19.

För närvarande finnas följande befattningshavare anställda hos kassan:

Ordinarie. FÖdd'' Lönegrad. Löneldass.

Direktör ............... 19/11 1894 B 30 33

Revisor ................ 12/2 1897 B 21 24

Registrator............. 31/12 1904 Bil 12

Maskinbokförare........ 2/11 1907 B 7 8

Expeditionsvakt......... 21/12 1908 B 7 10

På övergångsstat.

Kameralbiträde ........ 17/6 1874 Årslön 4,800 kronor (3,600 -f 3

(t. f. kassör) ålderstillägg å vardera 400 kro
nor)
Extra

ordinarie.

Kanslibiträde........... 20/8 1906 Eo 8 8

Extra.

Skrivbiträde.............27/7 1915 Årsarvode 2,520 kronor (ej dyr
tidstillägg)
-

Anm.: Kameralbiträdet å övergångsstat åtnjuter jämlikt fullmäktiges beslut den 18 oktober

1922 dyrtidstillägg efter samma grunder, som då vore eller tid efter annan eventuellt bleve

fastställda för Stockholms stads befattningshavare med nyreglerade löner.

Jämlikt fullmäktiges beslut å kassans ordinarie stämma den 26 september

1940 skulle civila avlöningsreglementet av den 4 januari 1939, räknat från

och med den 1 juli 1939, bliva tillämpligt å kassans tjänstemän i de delar,

det äldre civila avlöningsreglementet enligt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut

år 1936 varit för dem gällande. Detta fullmäktiges beslut har dock ännu

icke blivit fastställt av Kungl. Majit.

Med avseende å tjänstepension för kassans ordinarie befattningshavare

har Kungl. Majit genom beslutet den 19 juni 1936 föreskrivit, att de bestämmelser,

som avsåge pension för ordinarie tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk, skulle i

tillämpliga delar för dem lända till efterrättelse.

De manliga befattningshavarna — direktören, revisorn och expeditionsvakten

— äro för sin familjepensionering delägare i prästänkekassan och

erlägga i följd därav för närvarande familjepensionsavgift med något högre

belopp än vad för respektive lönegrad enligt allmänna familj epensionsreglementet

utgår. För övriga befattningshavare vid kassan har familjepensionsrätt

icke ordnats.

Kassans fullmäktige ha i sitt utlåtande i ärendet, närmast i anslutning

till de sakkunnigas uttalande i betänkandet rörande tillerkännande av avskedsersättning

åt kassans nuvarande extra ordinarie kanslibiträde, anfört

följande:

Det vore fullmäktiges förväntan, att extra ordinarie kanslibiträdet Birgit

Jernberg måtte kunna beredas lämplig och med hennes nuvarande be
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ‘219.

fattning jämförbar anställning i allmän tjänst i Stockholm. För det fall

så icke kunde ske, hade fullmäktige i överensstämmelse med det av de sakkunniga

gjorda uttalandet och under förbehåll för Kungl. Maj:ts godkännande,

beslutat tillerkänna Birgit Jernberg en avskedsersättning, vilken,

under förutsättning att hon icke inom sex månader efter kassans övertagande

bereddes sådan anställning, skulle utgå med 1,412 kronor för år,

räknat under hennes återstående livstid; och skulle Birgit Jernberg under

nämnda sex månader äga uppbära löneförmåner enligt för henne nu gällande

grunder, intill dess hon erhållit befattning av angiven art.

Direktionen för prästänkekassan har samtidigt med eget utlåtande över

sakkunnigförslaget underställt Kungl. Maj:ts prövning fullmäktiges förenämnda

beslut.

I här sist berörda fråga och beträffande innehållet i övrigt i sjunde momentet

av överenskommelsen gör statskontoret, bland annat, följande uttalande:
Ämbetsverket

ville erinra om den förflyttningsskyldighet, som enligt

1939 års civila avlöningsreglemente åvilade statens ordinarie befattningshavare.

I betraktande av de därutinnan gällande bestämmelserna och med

hänsyn till de erfarenheter, som vunnits i fråga om möjligheten att under

samma förutsättningar, som angivits för placering av prästänkekassans

ordinarie personal, överflytta motsvarande personal hos de tidigare övertagna

kassorna, funne sig statskontoret böra påyrka sådan ändring av den

nu föreslagna bestämmelsen, att befattningshavarna — givetvis med bibehållna

avlönings- och tjänstepensionsförmåner — kunde utnyttjas i statens

tjänst även om statlig befattning, som kunde anses motsvara, vara jämförbar

med eller högre än den innehavda befattningen hos kassan, icke

stöde att erbjuda.

Statskontoret hade vidare ansett sig böra fästa uppmärksamheten på

att bland prästänkekassans nuvarande ordinarie befattningshavare funnes

en kameralamanuens på övergångsstat, Nanna Brunius, med årlig lön av

4,800 kronor jämte dyrtidstillägg enligt förut gällande grunder för Stockholms

stads befattningshavare. Brunius, vilken uppnått en ålder av 66 år

och vore skyldig avgå från sin befattning först vid 70 års ålder, hade

sedan flera år med bibehållen lön å övergångsstat på förordnande uppehållit

den ordinarie kassörsbefattningen hos kassan (lönegrad Bil). För

Brunius syntes enligt överenskommelsen komma att gälla, att hon från

statens övertagande av kassan intill den dag, hon uppnådde 70 års ålder,

skulle bibehållas vid sina löneförmåner å övergångsstat samt att hon för

tiden därefter skulle tillerkännas pension enligt de särskilda grunder, som

hittills varit för henne gällande. Någon pensionering av Brunius torde således,

trots hennes höga ålder, icke kunna komma i fråga i samband med

statens övertagande av kassan.

I fråga om de för extra ordinarie kanslibiträdet Birgit Jernberg av

kassans fullmäktige numera beslutade förmånerna vid kassans upphörande

framhåller statskontoret vidare:

Jämlikt fullmäktiges beslut år 1937 att bevilja Birgit Jernberg tjänstepensionsrätt.

enligt civila tjänstepensionsreglementets föreskrifter örn ickeordinarie

tjänstemän syntes hon vid avgång från sin tjänst i samband med

s. 126 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

126 Kungl. Majda proposition Nr 219.

kassans övertagande inneha rätt att vid uppnådd pensionsålder komma i

åtnjutande av uppskjuten livränta enligt angivna pensioneringsgrunder.

Statskontoret, som utginge från att de sakkunniga i fråga örn Jernberg

avsett, att lion av fullmäktige skulle beredas viss engångsersättning vid

avgång från sin extra ordinarie befattning hos kassan, ville för sin del

med hänsyn till Jernbergs jämförelsevis långvariga anställning hos kassan

och den henne av fullmäktige — låt vara utan stöd i gällande kassareglemente

— meddelade extra ordinarie-anställningen förorda, att henne tillerkändes

rätt att under ett år, räknat från tidpunkten för kassans övertagande,

uppbära löneförmåner enligt för henne nu gällande grunder.

Därest hon inom nämnda år bereddes tillfälle att övergå till statstjänst

med lön, lägst enligt 4 lönegraden i extra ordinarie-planen, borde dock

nyssnämnda rätt till lön upphöra med dag för tillämnat tillträde av erbjuden

statstjänst.

I likhet med vad som skett vid statens tidigare övertagande av enskilda

pensionskassor, t. ex. civilstatens änke- och pupillkassa, torde även beträffande

prästänkekassan få förutsättas, att kassans personal, i den mån så

låter sig göra, beredes sysselsättning i statens tjänst.

Enligt ordalydelsen i de föreslagna avtalsbestämmelserna skulle gälla,

att, därest och så länge tillfälle icke bereddes befattningshavare att övergå

till sådan statstjänst i Stockholm, som funnes svara mot, vara jämförbar

med eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, denne

skulle bibehållas vid de avlönings- och tjänstepensionsförmåner, som han

vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst i kassan.

I anslutning till vad statskontoret i ärendet framhållit, torde avgörande

betydelse härvid böra fästas vid att vederbörande befattningshavare för

det arbete han kommer att erbjudas i statens tjänst — vilket självfallet

i görligaste mån bör motsvara de arbetsuppgifter han haft att idora hos

kassan — kommer i ånjutande av minst samma förmåner i löne- och pensionshänseende,

vartill han hos kassan varit berättigad.

Skulle någon av kassans ordinarie befattningshavare icke kunna beredas

lämpliga arbetsuppgifter i statens tjänst, bör givetvis sådan befattningshavare,

i avvaktan på att lämplig sysselsättning i statens tjänst anvisas

honom, bibehållas vid sina hittillsvarande löne- och pensionsförmåner. Med

ordinarie befattningshavare torde i detta sammanhang få jämställas kameralbiträdet

Nanna Brunius på grund av ett utav fullmäktige den 17 oktober

1922 meddelat beslut, att hon skulle tillförsäkras samma fasta anställning

i kassan, som örn bon vore innehavare av ordinarie tjänst.

Beträffande den icke-ordinarie personalen anser jag särskilda åtgärder

behöva ifrågakomma endast i fråga örn extra ordinarie kanslibiträdet

Birgit Jernberg. I enlighet med vad statskontoret förordat synes hon böra

tillerkännas rätt att under ett år, räknat från tidpunkten för kassans övertagande

av staten, uppbära löneförmåner enligt för henne omedelbart före

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr £19.

övertagandet gällande grunder. Därest inom nämnda år tillfälle skulle beredas

henne att övergå till statstjänst, lärer det böra ankomma på Kungl.

Majit att med hänsyn till den henne erbjudna statsanställningen och med

beaktande, att hon icke samtidigt får uppbära två fulla avlöningar, bestämma,

huruvida och i vad mån nämnda övergångsavlöning bör tillkomma

henne under återstoden av respitåret.

På grund av de ojämnheter, som kunna förväntas uppkomma vid befattningshavares

övergång i statens tjänst till följd av, bland annat, att

befattningshavarens avlöning hos kassan nu utbetalas i förskott, lärer det

få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift örn de åtgärder, som

kunna befinnas påkallade i samband med överflyttningen av kassans personal

i statens tjänst.

I övrigt biträder jag vad i här berört hänseende av de sakkunniga föreslagits

och i den preliminära överenskommelsen bestämts.

Beträffande fullmäktiges förenämnda beslut den 20 september 1940 örn

tillämpning av det nya civila avlöningsreglementet för kassans befattningshavare

torde jag vid ett senare tillfälle få återkomma.

Särskilda frågor.

Ehuru berörande ett ämne, som i viss mån ligger vid sidan om de sakkunnigas

uppdrag, ha de sakkunniga i sammanhang med förslaget om reformering

av prästernas familjepensionering framfört ett förslag om överförande

av vissa prästerliga avlöningsanslag från statsbudgeten till kyrkofonden.

De sakkunniga: De anslag, som de sakkunniga i första hand avse, äro de

i statsliggaren för budgetåret 1940—1941 under VIII C 9 och 10 uppförda

förslagsanslagen dels å 41,000 kronor för avlöningar till pastorer

vid svenska församlingar i utlandet, dels å 03,000 kronor för religiös och

social verksamhet bland svenskar i vissa utländska hamnstäder. Av det

förstnämnda av dessa anslag skall bestridas avlöning (0,000 kronor jämte

dyrtidstillägg) till pastor vid en var av följande församlingar i utlandet,

nämligen svenska Gustavsförsamlingen i Köpenhamn, svenska Victoriaförsamlingen

i Berlin, svenska Sofiaförsamlingen i Paris, Svenska Olaus

Petri-församlingen i Helsingfors samt svenska Margaretaförsamlingen i

Oslo. Anslaget disponeras av utrikesdepartementet för utbetalning till

kyrkorådet i vederbörande församling. Av det sistnämnda anslaget åter

bestrides avlöning (med 5,000 kronor jämte dyrtidstillägg till varje befattningshavare)

för en sjömanspräst i en var av städerna Melbourne,

West Hartlepool, Stettin, London, Antwerpen, Rotterdam, Hull, Buenos

Aires samt Danzig. Ifrågavarande anslag disponeras av statskontoret för

utbetalning till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, som mot redovisningsskyldighet

inför riksräkenskapsverket äger använda anslaget för därmed

avsett ändamål. Till kostnaden för avlöning av angivna i utlandet

verksamma präster kommer härjämte kostnad för reglering av vissa kursförluster,

som bestrides av ett i riksstaten under VIII N 24 upptaget för
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

slagsanslag å 12,000 kronor. Detta senare anslag avser emellertid även

viss lärarpersonal, varom här ej är fråga.

Spörsmålet örn överförande å kyrkofonden av anslagen för bidrag till

avlönandet av svenskt prästerskap utomlands är icke nytt. Ett förslag

i sådant syfte framlades sålunda för riksdagen i samband med förslaget

till 1932 års riksdag beträffande den ecklesiastika boställsrefomien. De

sakkunniga kunna inskränka sig till att beträffande motiveringen härför

hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 187 för nämnda år (sid. 387—

403). Förslaget i vad det berörde de ifrågavarande anslagen blev emellertid

för det dåvarande — utan särskild motivering (se: sammansatta andra

lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 8, sid. 54) — av riksdagen avvisat.

Då de sakkunniga nu ansett sig böra föra fram ett förnyat förslag om

här förevarande utgifters överflyttande å kyrkofonden, har skälet härför

i första hand varit frågans samband med den av de sakkunniga föreslagna

regleringen av familjepensioneringen för prästerna. På sätt förut framhållits

innebär nämligen denna reglering, att all det allmännas kostnad för familjepensioneringen

i fråga i praktiken kommer att åvila kyrkofonden, och

alltså jämväl kostnaden för familj epensioneringen av här ifrågavarande

grupp prästerliga befattningshavare, där sådan kostnad beräknats uppkomma.

Blir förslaget till familjepensionsreglering godkänt, måste de här

åsyftade — redan tidigare anförda — skälen för kyrkofondens övertagande

av avlöningsanslagen ytterligare vinna i styrka. De sakkunniga få därtill

framhålla, att frågan om kyrkofondens övertagande av här berörda avlöningskostnader

för de i utlandet tjänstgörande prästerna numera — även

från principiell synpunkt — kommit i ett förändrat läge, sedan samma

fråga senast av riksdagen prövades. Enligt av statsmakterna sedermera

fattade beslut har sålunda kyrkofondens ansvarighet för utgifterna inom

den kyrkliga organisationen på åtskilliga punkter vidgats utöver de

gränser, som tidigare varit härför uppdragna. Exempelvis må här nämnas,

hurusom kyrkofonden genom särskilda, efter år 1932 tillkomna författningsbestämmelser

pålagts kostnaderna för biskoparnas avlönande, för avlöning

åt s. k. dövstumpräster samt för tjänstepensioner (emeritilöner) åt

vissa präster i missionens och diakoniens tjänst.

I det av Kungl. Majit år 1932 framlagda förslaget rörande överförande

till kyrkofonden av här ifrågavarande anslag förutsattes, att det nännare

bestämmandet av de avlöningsbelopp, som sålunda skulle få ur kyrkofonden

gäldas, skulle förbehållas Kunvl. Majit. Då anledning torde saknas

att frångå den därutinnan för närvarande tillämpade ordningen, har åt

den av de sakkunniga föreslagna tilläggsbestämmelsen till 6 § kyrkofondslagen

givits den avfattningen, att bestämmandet av såväl kostnadsramen

som grunderna för anslagets disposition skall såsom hittills ankomma

på Kungl. Majit och riksdagen gemensamt.

Förevarande anslagsfrågor ha jämväl berörts i några av de över familjepensioneringsförslaget

avgivna remissutlåtandena, varur följande må

här återgivas.

Kammarkollegiet: De sakkunniga hade upptagit frågan örn överflyttning

av kostnaderna för avlöningar till pastorer vid svenska församlingar

i utlandet samt till sjömanspräster i vissa utländska hamnstäder ävensom

kostnaderna för reglering av vissa kursförluster för dessa präster från riks
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. 129

staten till kyrkofonden. Mot en sådan överflyttning hade kollegiet icke

något att erinra. Det syntes emellertid kollegiet som om frågan örn beredande

av emeritilöner åt vissa av dessa präster borde tagas upp i sammanhang

härmed. Om avlöningskostnaderna för dem överflyttades till

kyrkofondens utgifter, borde även kostnaderna för emeritilöner åt dem

gäldas av kyrkofonden. Efter remiss den 30 november 1937 på en av ärkebiskopen

den 20 samma månad gjord framställning hade kammarkollegiet

avgivit utlåtande i sistberörda ämne den 31 december 1939.

Statskontoret har funnit den av de sakkunniga sålunda föreslagna anslagsregleringen

naturlig och följdriktig.

Domkapitlet i Uppsala förklarar sig ej heller ha något att erinra mot

vad här föreslagits, men berör i detta samband frågan örn sjömansvårdsstyrelsens

framtida sammansättning ävensom, i likhet med kammarkollegiet,

frågan om emeritilöner åt utlandspastorer.

Domkapitlet i Växjö anser däremot de sakkunnigas förslag i fråga om

här berörda präster vara opåkallat.

Sjömansvårdsstyrelsen slutligen synes för sin del finna den nuvarande

ordningen förmånligare. I dess yttrande beröres även frågan örn styrelsens

framtida sammansättning.

Jag finner de sakkunnigas förslag i denna del väl motiverat och tillstyrker

följaktligen detsamma. Till frågan om beredande av emeritilöner

jämväl åt kyrkoherdarna i de svenska utlandsförsamlingarna torde jag i

annat sammanhang få återkomma.

Kostnadsberäkningar.

De kostnader, för vilka staten i och med övertagandet av prästänkekassans

verksamhet komme att principiellt få ikläda sig ansvaret, hänföra

sig främst till familjepensioneringen för de präster, å vilka det »allmänna»

prästerliga familjepensionsreglementet komme att bliva tillämpligt, samt

till övergångsregleringen beträffande vid statens övertagande av kassans

verksamhet redan utgående pensioner och pensioneringen av efterlevande

till de av prästänkekassans dåvarande delägare och övriga familjepensionsberättigade,

vilka icke komme att övergå å nämnda reglemente. Härtill

komma de kostnader, som kunna uppstå för familjepensioneringen av den

— jämförelsevis fåtaliga — grupp präster, som enligt vad de sakkunniga

förordat skulle för framtiden få denna sin pensionering ombesörjd av statens

pensionsanstalt. Örn finansieringen av samtliga ifrågavarande kostnader

anföra de sakkunniga följande.

Vad beträffar den av de sakkunniga förordade särskilda familjepensionsregleringen

i statens pensionsanstalts regi, liir man för en familjepensionering

framdeles av här åsyftade mindretai präster — gruppen torde komma

att omfatta högst ett 80-tal befattningshavare — icke behöva räkna med

Ii ilning till riksdagens protokoll lolli. 1 sami. Nr 219. 9

Departe
mentschefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

någon särskild i pensionsanstaltens verksamhet uppkommande ökad kostnad

för staten. Denna pensionering är nämligen, om man bortser från

dyrtidstillägg å pensionerna, i princip avsedd att helt bekostas av de för

pensioneringen utgående avgifterna. Då vidare åtskilliga av ifrågavarande

präster kunna förutsättas efter hand komma att övergå till befattningar,

som medföra pensionsrätt enligt det »allmänna» prästerliga familjepensionsreglementet,

komme för sådana fall utgifterna för familjepensionerna,

ehuru avgiften för dessa under viss kortare eller längre tid erlagts till

pensionsanstalten, att helt vila å kyrkofonden. Den merinkomst i pensionsavgifter,

som därigenom skulle uppkomma i statens pensionsanstalt, bör

i stort sett motväga dels statens utgifter för de av avgifter ej täckta kostnaderna

för dyrtidstillägg å de familjepensioner för präster, som i allt fall

komme att från pensionsanstalten slutligt utgöras, dels ock den merutgift,

som i vissa fall kunde uppstå för anstalten genom att vid sådan pensions

bestämmande tillgodoräknas den avlidne befattningshavarens tjänstgöringstid

i en förut innehavd befattning med pensionsrätt enligt det »allmänna»

prästerliga familjepensionsreglementet, varunder pensionsavgifter tillgodoförts

kyrkofonden.

Rörande omfattningen i övrigt av de ekonomiska förpliktelser för den

prästerliga familj epensioneringen, som vid ett genomförande av de sakkunnigas

förslag komme att åvila det allmänna, framlägga de sakkunniga

följande beräkningar.

Den finansiella innebörden för kyrkofonden av förläggandet till densamma

av det ekonomiska ansvaret för prästerskapets familjepensionering

i enlighet med de sakkunnigas förslag åskådliggöres från försäkringsteknisk

synpunkt i förste aktuarien Kjelléns till sakkunnigbetänkandet fogade promemoria.

Kj eliens undersökning avser att giva en uppfattning örn de kostnader,

som, räknat på lång sikt, frånsett eventuellt utgående kristillägg

kunna väntas drabba fonden för denna pensionering. De sakkunniga framlägga

här vissa siffror till belysande av det rent budgetmässiga inflytande,

som ett genomförande av de sakkunnigas förslag kan — oavsett omnämnda

kristillägg — beräknas få på kyrkofondens kapital samt på dess inkomster

och utgifter under den första tiden efter fondens övertagande av pensioneringen.

Jämväl reformens verkningar å riksstaten beröras i detta sammanhang.

Prästänkekassans kapital var den 31 december 1939 bokfört till ett

belopp av ungefär 27.8 miljoner kronor. Örn kapitalet under år 1940 ökats

och under den närmaste tiden därefter fortsätter att tillväxa i samma progression

som under de senaste åren, kan förväntas, att vid statens övertagande

av kassans verksamhet, vilket förutsatts äga rum den 1 januari

1942, kommer att till kyrkofonden överföras ett kapital av ungefär 30.2

miljoner kronor.

För år 1942 beräknas de sakkunnigas förslag medföra följande förändringar

i kyrkofondens inkomster och utgifter.

1 ?j in t e a vka stain ge n av det från prästänkekassan till kyrkofonden överförda

kapitalet samt av andra kapitalmedel, som enligt förslaget skola

tillföras fonden, kan uppskattas till ungefär 1,150,000 kronor.

Familjepensionsavdrag och -avgifter beräknas inflyta med ett belopp av

cirka 775,000 kronor. Denna siffra är givetvis något osäker, med hänsyn

till ovissheten i vad mån de delägare, vilka enligt den preliminära överens
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219.

kommelsen med prästänkekassan skulle beredas frihet att välja mellan

pensionsrätt och avgiftsplikt enligt 4 mom. i överenskommelsen och övergång

å det föreslagna nya reglementets bestämmelser, komma att föredraga

det ena eller det andra av dessa alternativ. Såsom inkomst för fonden

äro även att räkna sådana lönetillägg, vilka jämlikt § 71 i reglementet för

prästänkekassan för närvarande av denna uppbäras för vissa prästerliga

befattningshavare, som ej erlägga avgift till kassans försäkringsfond, och

vilka lönetillägg föreslagits härefter skola ingå till kyrkofonden. Inkomsten

därav kan antagas till en början uppgå till omkring 20,000 kronor, motsvarande

dessa lönetilläggs nuvarande sammanlagda belopp för år.

Den av familjepensioneringen föranledda inkomstökningen för kyrkofonden

kan alltså beräknas uppgå till ungefär 1,150,000 -f- 775,000 -f-f-

20,000 = 1,945,000 kronor.

Å kyrkofondens utgiftssida märkas främst de nytillkommande utgifterna

för familjepensioner, vilka uppskattats till omkring 1,500,000 kronor

(häri ingår kostnad för pensionsförbättring enligt kungörelsen om ny familjepension

med ungefär 230,000 kronor, oberäknat å sådan pensionsförbättrmg

belöpande procentuellt tillägg), samt för dyrtidstillägg och procentuellt

tillägg å dessa pensioner, beräknat till cirka 360,000 kronor.

Två från prästänkekassan utgående tjänstepensioner till f. d. befattningshavare

hos kassan skulle hädanefter komma att belasta kyrkofonden.

Årsutgiften härför utgör ungefär 10,000 kronor.

Kassans nuvarande befattningshavare förutsättas komma att beredas

anställning i statstjänst, och kyrkofonden får i sådant fall ingen utgift

för dem. I den mån sådan anställning ej genast skulle kunna beredas,

torde emellertid de befattningshavarna tillförsäkrade löneförmånerna böra

bestridas av kyrkofondens med prästänkekassans kapitaltillgångar utökade

kapital. Ur detta kapital synes vidare böra gäldas utgifterna för den

förevarande utredningen samt de engångskostnader i övrigt, som uppkomma

i samband med änkekassans avveckling. Dessa särskilda utgifter

böra likvid icke bliva av den storleksordning, att deras bestridande från

kapitalet nämnvärt komme att inverka på härf örn t kalkylerade ränteinkomst

för fonden av samma kapital.

Avlastning av utgifter uppstår för kyrkofonden dels genom bortfallandet

av vissa från kyrkofonden till änkekassan nu utgående familjepensionsavgifter

för emeriti och dels genom upphörande av anslaget från

fonden till den allmänna prästänkehjälpen inom stiften. Dessa bortfallande

utgifter uppgå till ungefär 30,000 -j- 10,000 == 40,000 kronor.

Den genom familjepensioneringen uppkommande ökningen av kyrkofondens

utgifter kan således, örn man bortser från de utgifter, som förutsättas

komma att bestridas ur fondens kapital, uppskattas till omkring

1,500,000 + 360,000 + 10,000 — 40,000 = 1,830,000 kronor.

Med här kalkylerade inkomst- och utgiftsökning för kyrkofonden med

övertagandet av det ekonomiska ansvaret för prästernas familjepensionering

kan alltså för det första räkenskapsåret därefter, ny 1942, förväntas

en nettoökning i kyrkofondens inkomster med omkring 115,000 kronor. Det

må emellertid med hänsyn till den relativa osäkerheten överhuvudtaget

i de i beräkningarna ingående siffrorna betonas, alt avvikelse från dessa

beräkningar — åt ena eller andra hållet — väl kan tänkas i verkligheten

uppkomma.

Enligt de sakkunnigas förslag skola kostnaderna för avlöningar till pas
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

torer vid svenska församlingar i utlandet samt till sjömanspräster i vissa

utländska hamnstäder ävensom kostnaderna för reglering av vissa kursförluster

för dessa präster överflyttas från riksstaten till kyrkofonden. Den

härigenom uppkommande utgiftsökningen för kyrkofonden kan med ledning

av riksstatens nuvarande belastning för ifrågavarande ändamål uppskattas

till i runt tal 140,000 kronor för år.

Man torde sålunda finna, att även om hänsyn tages till sistnämnda

utgiftsökning, ett genomförande av de sakkunnigas förslag icke behöver

för år 1942 beräknas medföra någon större merbelastning å kyrkofonden,

i allt fall icke av den storleksordning, att densamma kan förväntas i och

för sig föranleda höjning av allmänna kyrkoavgiften. Detta läge i avseende

å fonden jämlikt de sakkunnigas förslag ålagda nya kostnader torde med

viss sannolikhet komma att i huvudsak bestå även för de närmaste ett

ä två åren därefter. För framtiden måste dock, på sätt av förste aktuarien

Kjeliens åberopade promemoria framgår, för kyrkofonden uppkomma

gradvis stigande kostnader för denna pensionering, vilka icke täckas av

inflytande familjepensionsavgifter och andra förut angivna inkomster.

Vid bedömandet av de sakkunnigas förslag ur kostnadssynpunkt är

ytterligare följande att beakta.

Genom upphörandet av tjänst- och nådårsrätten samt av prästänkekassans

rätt att i vissa fall uppbära inkomsten av lediga prästerliga tjänster

uppstå för det allmänna vissa besparingar av lönemedel. Dessa besparingar

komma främst pastoraten till godo, men sådana uppstå även, såväl

direkt som indirekt, för kyrkofonden. Prästtjänsterna böra nämligen vid

härefter inträffande ledigheter kunna återbesättas tidigare än hittills varit

fallet, och för kyrkofonden bör därvid uppkomma minskning av utgifterna

för vikarier. Viss besparing torde även för kyrkofonden vara att emotse

därigenom, att minskningen av pastoratens löneutgifter, på sätt nyss sagts,

ävensom ökningen i prästlönemedel för vissa pastorat genom dessa tillerkänd

avkastning av prästänkesäte medföra någon reducering av kyrkofondens

bidrag till de s. k. tillskottspastorafén.

Beträffande verkningarna å riksstaten av sakkunnigförslagets genomförande

må slutligen framhållas, att från riksstaten skulle komma att

avlastas förenämnda avlöningskostnader för utlandspastorer och sjömanspräster,

cirka 140,000 kronor för år, ävensom kostnaderna för de från

tolfte huvudtiteln till prästers efterlevande utgående dyrtidstilläggen och

pensionstilläggen, vilkas sammanlagda belopp torde kunna beräknas för

närvarande uppgå till ungefär 500,000 kronor för år. Utgiftsminskningen å

riksstaten skulle alltså bliva, i avrundat tal, 640,000 kronor.

Statens pensionsanstalt: Finansieringen av den nya familjepensioneringen

hade i förslaget förutsatts skola — bortsett från förvaltningskostnaderna

— helt åvila kyrkofonden. Till denna skulle ingå dels de från prästänkekassan

övertagna kapitaltillgångarna, per den 31 december 1941 beräknade

till ungefär 30.2 miljoner kronor, dels även framdeles inflytande familjepensionsavdrag

och pensionsavgifter, för år 1942 uppskattade till omkring

775,000 kronor. De sakkunniga hade beräknat, att den inkomstökning,

som därigenom bereddes fonden, skulle komma att för år 1942 och de

närmaste ett eller två åren därefter förslå till bestridande av fondens

familjepensionsutgifter jämte en årlig utgift av i runt tal 140,000 kronor

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

för avlöningar till utomlands- och sjömanspräster, vilka avlöningar nu belastade

riksstaten men av de sakkunniga föreslagits skola överflyttas på

kyrkofonden. För framtiden måste dock, enligt de sakkunniga, för fonden

uppkomma gradvis stigande kostnader för pensioneringen, vilka icke täcktes

av i samband med pensionsregleringen till fondens förfogande ställda

merinkomster. Att det därvid kunde bli fråga örn en tämligen betydande

ökning av de årliga utgifterna framginge av de i betänkandet meddelade

resultaten av verkställda försäkringstekniska kostnadsberäkningar. Enligt

dessa skulle nämligen de till fonden överförda tillgångarna och inkomsterna

lämna utan täckning dels ett — efter en räntefot av 4 % beräknat —

kapitalvärde av (5,110,000 -f- 1,475,000 =) 6,585,000 kronor, motsvarande

kostnaderna för i tjänst varande kassadelägares inordnande under bestämmelserna

i det föreslagna nya reglementet, dels även årliga utgifter för

dyrtidstillägg m. m. (till en början omkring 360,000 kronor, men gradvis

växande), för pensionsförbättring i samband med fastställande av s. k.

ny familjepension med därå belöpande procentuellt tillägg (till en början

omkring 300,000 kronor, men gradvis avtagande), för kristillägg (omkring

50,000 kronor), för avlöningar till utomlands- och sjömanspräster

(omkring 140,000 kronor) samt för 120-kronors tillägg och bristande täckning

beträffande framtida befattningshavare (gradvis växande till omkring

50,000 -f- 130,000 = 180,000 kronor). Denna ökade belastning, vilken —

örn man bortsåge från utgifterna för dyrtidstillägg och kristillägg — i

huvudsak torde utgöra en motsvarande merbelastning för det allmänna

i stort sett, komme visserligen till någon del att kompenseras genom besparingar

på grund av tjänst- och nådårsrättens avveckling m. m. Men

man syntes dock ha att räkna med att för täckande av merbelastningen

i övrigt en viss ökning av den allmänna kyrkoavgiften framdeles komme

att bliva erforderlig. Detta förhållande borde emellertid knappast utgöra

hinder mot att godtaga den av de sakkunniga föreslagna formen för pensioneringens

finansiering.

Domkapitlet i Uppsala: Den föreslagna förhöjningen av pensionsbeloppen

vunnes huvudsakligen genom att det allmänna ej behövde räkna med

en någorlunda bred säkerhetsmarginal, något som en mer eller mindre enskild

kassa måste göra. Domkapitlet ansåge det emellertid alldeles i sin

ordning, att det allmänna ej åsamkades väsentligt ökade kostnader. —

Domkapitlet hade icke något att erinra emot, att kyrkofonden finge svara

för kostnaderna för de sakkunnigas utredning.

Jag har icke funnit anledning till någon erinran mot de av de sakkunniga

företagna kostnadskalkylerna. Det har emellertid legat i sakens natur,

att dessa kalkyler på vissa punkter måst fotas på uppskattningar, som

endast kunna äga approximativ giltighet. De av mig förordade ändringarna

i de sakkunnigas förslag — häri inbegripet indragningen av understöd

medels ersättning för viss kyrkotionde m. m. för Göteborgs stift — synas

icke innebära förskjutningar i inkomst- och utgiftsberäkningarna av sådan

storleksordning, att dessa därav på något väsentligt sätt beröras. De sakkunnigas

beräkningar torde följaktligen kunna godtagas såsom underlag för

reformförslagets bedömande. Jag finner också, i likhet med statens pen
-

Departe
mentschefen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

sionsanstalt, den framlagda finansieringsplanen väl försvarlig och tillstyrker

fördenskull den föreslagna familjepensionsreformens genomförande

ävensom i samband därmed föreslagna särskilda kostnadsregleringar.

Till de av de sakkunniga framlagda författningsförslagen berörande

ändringarna i prästlönereglering slag en och kyrkofondslagen, i vilka lagar

i annat sammanhang påkallas ytterligare ändringar, ber jag att senare

få återkomma.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen föredrager övriga omförmälda, inom ecklesiastikdepartementet

i enlighet med vad departementschefen anfört i vissa delar

ändrade förslag, nämligen förslag till reglemente angående familjepension

för efterlevande till präster (familjepensionsreglemente för prästerskapet),

till lag örn ändrad lydelse av 3 § lagen den 17 december 1926 (nr 526) örn

vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens

upphörande m. m., till lag om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik

boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) och till förordning angående

ändring i förordningen den 27 november 1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser

för biskoparnas avlönande jämte nya grunder för dispositionen

av därtill avsedda medel, vilka förslag såsom bilaga1 fogats till detta

protokoll.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl.

Majit måtte i proposition till riksdagen

föreslå,

A) att riksdagen, under förutsättning att densamma bifaller

vad efteråt under B) föreslås, bemyndigar Kungl.

Majit att träffa överenskommelse med fullmäktige för prästerskapets

änke- och pupillkassa i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts;

B) att riksdagen, under förutsättning att under A) avsedd

överenskommelse örn statens övertagande av prästänkekassan

kommer till stånd,

1) för sin del beslutar, att rätt till tjänsteår för efterlevande

till präst, som efter den 31 december 1941 erhåller utnämning

till prästerlig befattning, varmed dylik rätt är

förenad, skall upphöra, samt att rätten till tjänstår jämväl

för efterlevande till före angivna dag utnämnd prästerlig

befattningshavare så ock rätten till nådår, där sådan rätt

alltjämt består, skall, i den ordning härförut angivits, upphöra;
1

Denna bilaga, vilken är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här uteslutits.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Marits ''proposition Nr 219.

2) godkänner förenämnda inom ecklesiastikdepartementet

utarbetade förslag till familjepensionsreglemente för

prästerskapet och bemyndigar Kungl. Majit att dels fastställa

de avvikelser från familjepensionsreglementet för

prästerskapet, som må betingas av bestämmelserna i överenskommelsen

örn statens övertagande av prästänkekassan,

dels meddela de bestämmelser i övrigt, som erfordras för

genomförandet av nämnda överenskommelse;

3) antager de inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda

förslagen till författningar om ändringar i lagen den 17 december

1926 örn vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade

pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m., i

ecklesiastik boställsordning samt i förordningen den 27 november

1936 med ändrade bestämmelser för biskoparnas

avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill

avsedda medel;

4) medgiver, att, i enlighet med vad i det föregående

angivits, till vissa efterlevande till delägare i prästänkekassan

må utgå s. k. ny familjepension ävensom i vissa

fall dyrtidstillägg enligt särskilda grunder samt kristillägg;

5) beslutar

a) att de bidrag till prästerskapets familj epensionering

med inkomster av prästerliga befattningar, vilka för närvarande

åtnjutas av prästänkekassan enligt § 4 mom. 1 a)

och b) samt § 6 mom. 1 a) i det för kassan gällande reglementet,

skola från och med statens övertagande av kassan

och dess verksamhet upphöra,

b) att från och med samma tidpunkt sådana bidrag till

den s. k. allmänna prästänkehjälpen, vilka med stöd av

prästerskapets år 1653 träffade, av Kungl. Majit den 13

augusti 1685, stadfästade förening eller andra särskilda, sedermera

därom meddelade äldre bestämmelser alltjämt inom

stiften utgöras vare sig av församlingar med kyrkokassas

medel eller av prästerskapet, skola, vad angår bidragen

från församlingarna, ej utgå och, vad angår bidragen

från präster, anses ej vara dessa rättsligen ålagda, samt

c) att samtidigt de årliga anslag av tillhopa 10,805 kronor

13 öre, som jämlikt för närvarande gällande bestämmelser

utgå i ersättningar för krono- och kyrkotionde m. m.

till understöd åt prästänkor inom stiften, skola upphöra;

6) beslutar, att de staten jämlikt överenskommelsen örn

prästänkekassans övertagande tillfallande kapitaltillgång
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

arna jämte de av domkapitlet i Västerås förvaltade s. k.

papegojvretsmedlen skola av statskontoret mottagas för att

från och med den 1 januari 1942 tillföras kyrkofonden,

samt bemyndigar Kungl. Majit att ur kyrkofonden bestrida

all kostnad för den prästerliga familjepensioneringen i enlighet

med vad härförut angivits, så ock all sådan särskild

kostnad, för vilken staten jämlikt överenskommelsen iklätt

sig ansvaret och beträffande vilken icke av överenskommelsen

eller den i samband därmed beslutade regleringen i övrigt

framgår, att densamma skall av staten i annan ordning

gäldas;

7) bemyndigar Kungl. Majit att jämväl låta ur kyrkofonden

slutligt bestrida kostnaderna för den verkställda

sakkunnigutredningen rörande statens övertagande av

familjepensioneringen för prästerna ävensom för den ytterligare

utredning, som Kungl. Majit för den definitiva regleringen

därav finner påkallad.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Astrid Charpentier.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 319. (Bil. I).

137

Bil. I.

(åberopad sid. 15)

Historik m. m.

I. Tjänst- och nådårsrätten samt prästerskapets änke- och pupillkassa.

Förmånen av tjänst- och nådår har sedan gammalt tillkommit avliden

prästmans dödsbodelägare, respektive änka och efterlämnade omyndiga,

oförsörjda barn. Denna förmån, som bekräftades i de för prästerskapet

gällande privilegier av den 16 oktober 1723, innebar rätt att kvarsitta vid

den tjänst, den avlidne innehade, och mot avlönande av vikarie åtnjuta lönen

vid tjänsten ej blott till slutet av det ecklesiastikår, under vilket prästen

avlidit (tjänståret), utan även under det därpå följande ecklesiastikåret

(privilegiinådåret). Då emellertid sålunda erhållna inkomster ofta befunnos

otillräckliga för änkans och de minderåriga barnens uppehälle för

framtiden, blev det småningom ganska vanligt, att Kungl. Maj:t efter därom

gjord anhållan tillerkände dessa rätt till ytterligare ett, ibland till och

med två nådår (extra nådår). Detta sätt att bereda understöd åt de efterlevande

innebar emellertid icke en betryggande försörjning för framtiden

och medförde därjämte den olägenheten, att, då en präst avled, den av

honom innehavda befattningen kom att stå ledig under en ganska lång

tid. Såväl insikten örn behovet av att bereda större trygghet åt prästernas

efterlevande som ock det allmännas intresse att få den långa vakanstiden

vid prästerliga befattningar förkortad ledde till strävanden att anordna en

verklig pensionering av änkor och barn efter präster. Efter långvariga förberedelser

ledde dessa strävanden slutligen år 1874 till upprättandet av

;prästerskapets änke- och pupillkassa (reglemente den 6 november 1874).

Bland de inkomster, som den nybildade kassan enligt det för densamma

fastställda reglementet hade att påräkna för sin verksamhet, äro i främsta

rummet att nämna delägarnas egna bidrag. Med hänsyn till den svaga avlöning,

som en mycket stor del av prästerskapet, särskilt det lägre, vid

tiden för kassans bildande åtnjöt, måste dock anspråken på delägarna hållas

inom ganska måttliga gränser. Sedan delägarnas delaktighetsbelopp i

kassan föreskrivits skola vara lika med deras reglerade lön, bestämdes den

alla åliggande årsavgiften till två procent av delaktighetsbeloppet, varförutom

delägare förpliktades att under vissa förutsättningar erlägga retroaktiv-

och åldersskillnadsavgifter. De inkomster, som genom de sålunda

bestämda delägaravgifterna beräknades tillflyta kassan, befunnos emellertid

icke ensamma förslå till pensioneringen, utan härtill erfordrades ytterligare

medel till betydande belopp. Till fyllande av detta behov fanns till

en början att tillgå behållningen i det forna prästeståndets arkivkassa och

Stockholms centonalkassa, vilken behållning, uppgående till 26,600 kronor,

av prästeståndet anslagits till en blivande änke- och pupillkassa. De härutöver

erforderliga medlen erhöllos på det sätt, att enligt medgivande av

1874 års riksdag till kassans bildande anslogos ej mindre tre fjärdedelar

av stiftens emeriLikassors behållning med skyldighet för änke- och pupillkassan

att ansvara för motsvarande del av de förbindelser, vari dessa kassor

då häftade, än även ett års behållen inkomst av varje prästerlig beställning

i riket, vilken inkomst i allmänhet borde utfalla, då beställningen

första gången efter pensionsreglementets fastställande bleve ledig, (vakans
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. I).

medel: »gamla vakansåret») samt all behållen inkomst vid prästsyssla,

vilken i följd av tvist eller annan omständighet bomme att stå ledig utöver

den lagliga tillträdestiden, jämte vederlag under extra nådår (s. k.

kadulc- oell vederlagsmedel). Stiftens emeritikassor hade till huvudsaklig

del tillkommit genom besparingar å prästerliga lönemedel. Såsom villkor

för att änke- och pupillkassan skulle komma i åtnjutande av dessa tillgångar

och inkomster stadgades emellertid, att, så snart pensionerna från

kassan kunde utgå nied fuija beräknade beloppet, extra nådår icke vidare

skulle beviljas.

Beträffande rätten till pension ur kassan föreskrevs i reglementet för

densamma, att sådan rätt tillkomme delägares änka samt delägares efterlämnade

barn, de senare dels då de icke fyllt 21 år, dels efter nämnda ålder,

då de genom kropps- eller sinnessjukdom vore urståndsätta att bidraga till

sitt uppehälle, dels ock döttrar efter uppnådda 55 år, såvida de icke vore

eller varit gifta, (»55-åriga, ogifta döttrar»). Tillika stadgades, att pensionsrätten

förutom vid pensionärs död förlorades, då pensionär trädde i

äktenskap samt då barn fyllde 21 år. Med hänsyn till pensionens storlek

voro de särskilda slagen av pensionärer olika ställda. Den pension, som

tillföll en änka utan pensionsberättigat barn, togs vid pensioneringen till

enhet och betecknades såsom en pensionslott. Efterlämnade delägare, förutom

änka, även barn under 21 års ålder, ökades änkans pension alltefter

barnens antal så, att änka med ett barn erhöll 1.3 pensionslott, änka med

två barn 1.5 pensionslott, änka med tre barn 1.6 pensionslott samt änka

med flera än tre barn ytterligare 0.1 pensionslott för varje följande barn.

För minderåriga barn, vilkas moder dött eller trätt i nytt gifte, bestämdes

pensionen så, att ett barn erhöll 0.5 pensionslott, två syskon tillsammans 1

pensionslott, tre syskon tillsammans 1.3 pensionslott, fyra syskon tillsammans

1.5 pensionslott samt flera än fyra syskon tillsammans sist angivna

pensionslott ökad med 0.1 pensionslott för varje syskon utöver fyra. De

pensioner, som tillföllo sjukt barn efter fyllda 21 år samt 55-årig ogift

dotter, bestämdes var för sig till 0.5 pensionslott.

De samlade medel, som vid kassans bildande tillföllo densamma, och de

inkomster, som för framtiden skulle ingå till kassan, delades på två fonder,

den ena benämnd grundfonden och den andra tillskottsfond

e n. Till grundfonden fördes dels andelen i emeritikassornas behållning,

dels de medel, som bomme att tillfalla kassan på grund av rätten till ett

års behållen inkomst av varje prästerlig befattning i riket, dels ock de s. k.

kaduk- och vederlagsmedlen. Till tillskottsfonden åter fördes dels behållningen

i det forna prästeståndets arkivkassa och Stockholms centonalkassa,

dels ock alla inkomster i form av delägaravgifter. Mellan de båda

fonderna gjordes den skillnaden, att i grundfonden alla delägare ägde lika

rätt, varemot delägarnas andel i tillskottsfonden gjordes beroende av vars

och ens delaktighetsbelopp. Denna åtskillnad mellan fonderna framträdde

vid pensionsutdelningen, varvid för varje år utdelningsbart belopp fastställdes

för vardera fonden särskilt.

Beträffande grundfonden tillgick detta så, att, sedan kassans förvaltningskostnader,

vilka i sin helhet bestredos av denna fond, blivit guldna,

en beräkning verkställdes av det närvarande värdet av de vid räkenskapsårets

början icke influtna vakansmedlen, d. v. s. de medel, som framdeles

skulle tillfalla kassan i form av ett års behållen inkomst av varje prästerlig

beställning. Till detta värde lades grundfondens verkliga behållning. Efter

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

verkställd uträkning av medelräntefoten å kassans medel under närmast

föregående år beräknades med tillämpning av nämnda räntefot ett års

ränta på den förut funna summan. Det tal, som därvid erhölls, ansågs såsom

grundfondens årsinkomst. Denna årsinkomst fick emellertid icke i sin

helhet utdelas till pensionärer, utan en del skulle användas till fondens förstärkning

och Indes följaktligen till fondens kapital. Under de båda första

åren av kassans tillvaro fonderades hela årsinkomsten. Då pensionsutdelning

sedermera vidtog, var till en början såväl antalet pensionärer som den

till pensioner utgående delen av årsinkomsten ringa. Allteftersom pensionärernas

antal med åren tillväxte, ökades emellertid sagda del av årsinkomsten

och i samma mån minskades den till fondens förstärkning använda

delen av årsinkomsten. Under de utredningsarbeten, som föregingo

kassans bildande, verkställdes beräkningar över grundfondens sannolika

framtida utveckling samt antalet pensionslotter. I enlighet med dessa beräkningar

fastställdes vid utfärdandet av kassans reglemente en tabell, angivande

för vart och ett av kassans 38 första verksamhetsår den procent

av grundfondens årsinkomst, som finge till pensionärer utdelas. Den första

pensionsutdelningen ägde rum för tredje året av kassans verksamhet

eller ecklesiastikåret 1877/78. För det året var utdelningsprocenten bestämd

till 3.348 procent av grundfondens på nyss angivet sätt beräknade

årsinkomst. Därefter höjdes utdelningsprocenten, i början kraftigare än

längre fram, och för det 38:de året, eller ecklesiastikåret 1912/13, uppgick

utdelningsprocenten till 74.741 procent av grundfondens årsinkomst. Genom

en sedermera fastställd fortsättning av nämnda tabell, avseende följande

18 år, höjdes utdelningsprocenten för ecklesiastikåret 1913/14 till 82 procent.

Utdelningsprocenten steg även därefter oavbrutet, så att den för

ecklesiastikåret 1925/20 utgjorde 88.7 procent och under de följande i tabellen

angivna åren skulle fortsätta att stiga och med ecklesiastikåret

1930/31 uppnå sitt högsta tal eller 90 procent.

Sedan på här angivet sätt det av grundfondens årsinkomst för ett visst

år utdelningsbara beloppet uträknats, verkställdes en sammanräkning av

de för samma år anmälda pensionärernas pensionslotter. Varje hel pensionslott

berättigade till lika stor andel i den från grundfonden utdelningsbara

summan, oavsett storleken av det delaktighetsbelopp, efter vilket

den avlidne delägaren under sin livstid erlagt årsavgift. Genom att dividera

denna utdelningssumma med antalet pensionslotter erhölls sålunda den

summa, som för det ifrågavarande året på varje hel pensionslott utföll ur

grundfonden.

Vad beträffar utdelningen ur tillskottsfonden, skedde denna så, att av

fondens under nästföregående år verkligen influtna årsinkomst, bestående

dels av delägaravgifter och dels av ränta å fondens kapital, samma procent,

som gällde för grundfonden, användes för pensionsutbetalning, och resten

lades till fondens kapital. Utdelningssumman fördelades mellan pensionärerna

på det sätt, att varje hel pensionslott erhöll en för alla pensionärer

lika stor procent av det delaktighetsbelopp, efter vilket den avlidne delägaren

senast ägt delaktighet i kassan.

Behovet av ökade pensioner från prästerskapets änke- och pupillkassa

var emellertid sedan länge känt och vitsordat av kassans delägare. Sedan

år 1913 frågan örn förbättrade pensioner från kassan blivit väckt i sammanhang

med en då igångsatt revision av kassans reglemente, hade åtskilliga

förslag till förbättrande av pensionerna framlagts, men intet förslag

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Majlis''proposition Nr 219. (Bil. I).

lett till något slutligt resultat. De utvägar, man i sådant avseende sökt anlita,

vörö dels ökade bidrag av delägarna oell dels ett förnyande av den rätt

till ett års behållen inkomst av varje prästerlig beställning i riket, som

vid kassans bildande medgavs densamma. Beträffande ökade bidrag av

delägarna hade åtgärderna i denna riktning utmynnat däri, att 1916 och

1919 års stämmor med fullmäktige för kassans delägare för sin del beslutat

bildandet vid sidan av den nuvarande kassan av en ny änke- och pupillkassa

nied uppgift att utdela fyllnadspensioner åt vissa den gamla kassans

pensionärer. Frågan örn möjligheten för kassan att erhålla rätt till

ett nytt vakansår väcktes vid kassans fullmäktigestämma år 1913, på vars

uppdrag kassans direktion den 9 december 1914 hos Kungl. Maja gjorde

framställning örn rätt för kassan till ytterligare ett års behållen inkomst av

varje befattning, vars innehavare vöre pliktig att vara delägare i kassan,

i den mån dessa befattningar första gången efter det sådan rätt tillerkänts

kassan bleve lediga, dock beträffande de befattningar, för vilka lönereglering

enligt lagen örn reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

stundade, först sedan ny lönereglering blivit vid dem genomförd. I enlighet

med därom väckt motion gjorde 1915 års kyrkomöte en liknande framställning

till Kungl. Maja.

Genom beslut den 20 oktober 1916 fann Kungl. Maja direktionens och

kyrkomötets här omnämnda framställningar icke föranleda någon Kungl.

Majas vidare åtgärd.

Sedermera beslöt 1917 års riksdag i anledning av väckta motioner för

sin del medgiva, att kassan tillerkändes ytterligare ett års behållen inkomst

av varje befattning, vars innehavare vore pliktig att vara delägare i kassan,

i den mån dessa befattningar första gången efter det sådan rätt tillerkänts

kassan bleve lediga, dock beträffande de befattningar, för vilka lönereglering

enligt lagen örn reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 stundade, först sedan ny lönereglering blivit vid dem genomförd.

Såsom villkor härför föreskrev riksdagen emellertid, att det prästerskapet

tillförsäkrade tjänståret skulle bortfalla, och att änkors samt omyndiga och

oförsörjda barns nådår alltså skulle räknas från tjänstinnehavarens frånfälle.

Sedan denna riksdagens ståndpunkt i vakansfrågan blivit känd, upptogs

frågan ånyo av kassans fullmäktige år 1919, och sedan dessa efter

verkställda utredningar trott sig hava funnit, att den förbättring, som en

prästänka genom vakansårsinkomsten skulle vinna i pensionshänseende,

icke uppvägde förlusten för henne av tjänståret, hemställde fullmäktige

hos Kungl. Maj:t, att riksdagens omförmälda skrivelse icke måtte föranleda

någon Kungl. Majas vidare åtgärd. Kassans direktion åter, vars utlåtande

över denna framställning av Kungl. Maja inhämtades, var av annan

mening och hemställde, att fullmäktiges framställning måtte lämnas utan

avseende.

I anledning av vad sålunda förekommit tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet,

enligt Kungl. Majas den 4 november 1919 givna bemyndigande,

fem sakkunniga personer att inom departementet biträda

med utredning av frågan örn beredande av bättre pensionsförhållanden åt

änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

I den 20 januari 1920 avgivet betänkande i ämnet föreslogo dessa sakkunniga,

att vid sidan av den dittillsvarande prästänkekassan skulle upprättas

en ny kassa, däri alla, som efter den nya kassans tillkomst bleve delägare

i den gamla kassan, skulle vara skyldiga att inträda. Den pensions
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. I).

förbättring, som genom den nya kassan skulle beredas dessa delägares

efterlevande, skulle bestridas genom delägarnas egna bidrag i form av årsavgift

motsvarande 1.2 procent av delaktighetsbeloppet ävensom i vissa

fall retroaktiv- och befordringsavgift. För beredande av tillgång så att

dels dåvarande delägare i den gamla kassan skulle för sina efterlevande

komma i åtnjutande av pensionsförbättringen utan att betungas av retroaktiva

avgifter eller befordringsavgifter, dels kassans dåvarande pensionärer

skulle bekomma pensionsförbättring utan egen kostnad framlade de

sakkunniga ett förslag av följande innebörd. Den nya kassan skulle under

villkor, att det prästerskapet tillförsäkrade tjänståret för framtiden upphörde

med utgången av det ecklesiastikhalvår, varunder tjänstinnehavarens

dödsfall inträffat, erhålla rätt till ett års behållen inkomst av varje

befattning, vars innehavare vore skyldig tillhöra kassan. Då inkomsterna

av det sålunda föreslagna nya vakansåret först småningom inflöte, men

medel till bestridande av pensionsförbättring åt dåvarande pensionärer

måste vara disponibla till vissa beräknade belopp för varje år redan omedelbart

efter den nya kassans trädande i verksamhet, skulle erforderliga medel

såväl till genast utgående pensionsförbättringar som till gäldande av

retroaktiv- och befordringsavgifter för dåvarande delägare förskjutas av

statsmedel mot ersättning av de för det nya vakansåret småningom inflytande

medel.

I avgivet gemensamt utlåtande den 12 mars 1920 över de sakkunnigas

förslag anförde kammarkollegiet och statskontoret följande.

Mot förslaget i vad det avser beredande av förbättrad pensionering för änkor

och barn efter blivande delägare i den nuvarande kassan synes i och föir sig

intet vara att erinra, då denna pensionsförbättring skulle åstadkommas utan

att bidrag av statsmedel därför skulle erfordras och genom ökade delägaravgifter,

som ingalunda kunde anses bliva särdeles betungande. Emellertid synes

det ämbetsverken kunna ifrågasättas, huruvida över huvud taget någon som

helst mera genomgripande förändring beträffande pensioneringen av änkor och

barn efter präster bör företagas utan att i sammanhang därmed en fullständig

avveckling av rätten till tjänst- och nådår åvägabringas och en omläggning efter

mera tidsenliga grunder av ifrågavarande pensionering jämväl i vissa andra avseenden

vidtages. Visserligen vill det synas, som örn de sakkunnigas förslag skulle

medföra, att den för kassan synnerligen betungande pensioneringen av 55-åriga

ogifta döttrar och sjuka barn över 21 år efter delägare i kassan bleve i någon

mån inskränkt, ävensom att pensionerna, som nu utgå med varierande belopp

år från år, komma att fixeras i visst förhållande till delägarens avlöning vid

dödsfallet; men enligt ämbetsverkens mening lider förslaget beträffande pensioneringens

omfattning av vissa brister, som torde böra avlägsnas, och i fråga örn

rätten till tjänst- och nådår hava de sakkunniga, frånsett förslag om tjänstårets

avkortning till halvår, icke gjort något försök till avveckling av denna

pensionsform, som utom att den är föråldrad och redan därför icke lämpligen

lifir bibehållas vid sidan av en ordnad pensionering flir änkor och barn, tillika

allmänt erkännes såsom en olägenhet för det allmänna, enär de prästerliga

tjänsterna därigenom allt fortfarande under avsevärd lid komma att vara utan

ordinarie innehavare.

I alla händelser synes det ämbetsverken, som örn det allmänna endast under

den förutsättning bör på ena eller andra sättet medverka till beredande av

pensionsförbättring, att rätten till tjänst- och nådår småningom

avveckla s. Det iir emellertid givet, att ett avstående av denna rätt måste

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

på något sätt kompenseras, och i sådant hänseende skulle väl i första hand

böra tagas i övervägande att av allmänna medel, exempelvis av kyrkofonden

eller av församlingarna i likhet med prästlönemedel, bereda bidrag till pensioneringens

ordnande på bättre sätt än nu är fallet. Skulle emellertid denna utväg

till kompensation visa sig icke vara lämplig, lärer de sakkunnigas förslag om att

till pensioneringens förbättrande skulle anvisas inkomsten av ett vakansår vid

varje prästerlig befattning böra upptagas till övervägande. Väl kan anmärkas

att även vakansåret medför en olägenhet för det allmänna på samma gång det

innebär en uppoffring av nuvarande eller nästa generations delägare för pensionering

av en gången generations efterlevande, men dessa olägenheter äro såsom

av övergående beskaffenhet givetvis att föredraga, om man därigenom kan för

framtiden komma ifrån rätten till tjänst- och nådår.

På grund av vad sålunda anförts hemställde ämbetsverken, att det i de

sakkunnigas betänkande framlagda förslaget icke utan en genomgripande

omarbetning i angivet syfte måtte läggas till grund för ett förbättrat ordnande

av pensioneringen av änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa.

I en vid ämbetsverkens utlåtande fogad reservation framhölls än skarpare

nödvändigheten av de gamla privilegieförmånernas avveckling i sammanhang

med åtgärder för förbättring av familjepensioneringen för prästerskapet.

När sedermera den 29 juni 1921 chefen för finansdepartementet för

Kungl. Majit anmälde åtskilliga till pensionsväsendet hörande frågor, som

tarvade utredning, erinrades örn att fråga sålunda jämväl förelåge örn förbättrade

pensionsförhållanden för änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa och att det syntes vara av vikt, att detta

ärende gjordes till föremål för den ytterligare utredning, som kunde befinnas

erforderlig för att frågan snart måtte vinna sin lösning. I det komplex

av ärenden, som överlämnades till utredning av en vid nämnda tillfälle

tillsatt kommitté (1921 års pensionskommitté), ingick i enlighet härmed

även frågan örn beredande av förbättrade pensionsförhållanden för efterlevande

efter delägare i prästänkekassan.

Pensionskommittén avgav betänkande i ämnet den 18 februari 1923.

Därvid erinrade kommittén, att det för det dåvarande förelåge dels av

fullmäktige för delägarna i prästerskapets änke- och pupillkassa godkända

förslag ej mindre till förnyat reglemente för kassan än även till reglemente

för en ny kassa, dels ock ett av förenämnda sakkunniga utarbetat förslag

till reglemente för en ny kassa. Att intet av dessa förslag, som underställts

Kungl. Majit prövning, erhållit stadfästelse, finge efter kommitténs mening

antagas huvudsakligen hava berott på de erinringar, som av kammarkollegiet

och statskontoret framställts, under yrkande att pensionsförbättring

måtte beredas endast under förutsättning, att rätten till tjänst- och

nådår småningom avvecklades samt att en omläggning efter mera tidsenliga

grunder av ifrågavarande pensionering vidtoges. På grund härav hade

kommittén ansett sitt uppdrag i avseende å denna del av pensionsväsendet

innefatta, att kommittén skulle söka utreda, huruvida och under vilka

villkor en avveckling av tjänst- och nådårsrätten måtte kunna äga rum,

ävensom i vilka hänseenden då gällande grunder för pensioneringen av

efterlevande efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa funnes

vara föråldrade och lämpligen kunde ersättas med mera tidsenliga, samt

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. 1).

Kommitténs förslag i förstnämnda hänseende avsåg, att tjänst- och

nådårsrätten såsom en förmån för de enskilda präststärbhusen skulle avvecklas

samt att denna förmån skulle tills vidare överflyttas till prästerskapets

änke- och pupillkassa, vilken med inkomsten av denna förmån

skulle åtaga sig att i form av förbättrad pension m. fl. förmåner åt efterlevande

efter avliden präst bereda kompensation för den avstådda tjänstoch

nådårsrätten. Tjänst- och nådårsrätt, som uppstått före ikraftträdandet

av beslutet om rättens upphävande, skulle enligt förslaget lämnas oförkränkt,

men skulle det stå dåvarande delägare fritt att under vissa förutsättningar

avsäga sig ifrågavarande rätt och vinna delaktighet i de nya

pensionsvilllcoren.

I det senare hänseendet förmälde sig kommittén anse det otvivelaktigt

föreligga starka skäl för en omorganisation av prästerskapets änke- och

pupillkassa så att pensioneringen byggdes på försäkringstekniska grunder.

För en omedelbar och fullständig övergång till sådana pensioneringsgrunder

mötte emellertid till synes oövervinneliga hinder, beroende på kassans egendomliga

konstruktion. Å ena sidan hade dåvarande delägare icke någon

skyldighet att underkasta sig andra avgifter till kassan än som funnes i

reglementet bestämda, och å andra sidan hade kassans pensionärer enligt

reglementet rätt att få i pensioner utdelat allt vad som under nästföregående

året till kassans båda fonder influtit i avgifter och andra inkomster

efter avdrag endast av förvaltningskostnader och vad som reglementsenligt

skulle avsättas till fondernas förstärkande. Då i reglementet icke funnes

någon föreskrift om förpliktelse för delägare att underkasta sig förändring

av skyldigheter eller rättigheter, vilken vidtagits efter det vederbörande

blivit delägare i kassan, kunde nämligen, såsom jämväl av prejudikat framginge,

anses fastslaget att vidtagen reglementsändring icke kunde utvidga

de skyldigheter eller inskränka de förmåner, som grundade sig på delägarskap

i kassan före reglementsändringen. På grund härav syntes det få anses

uteslutet att genom reglementsändringar tvångsvis genomföra mera rationella

pensioneringsgrunder, enär därigenom skulle vållas rubbning av stadgade

skyldigheter och rättigheter. Endast på frivillighetens väg kunde alltså

en omedelbar och fullständig övergång till lämpligare pensioneringsgrunder

genomföras; men om blott en enda pensionär eller förmyndare för pensionär

vägrade ingå på nya bestämmelser, måste de dåvarande grunderna bibehållas

till följd av kassans förut angivna, säregna konstruktion. Ehuru det

framstode såsom synnerligen önskvärt, att kassans dåvarande båda fonder

kunde ombildas till en verklig försäkringsfond samt att det med mycket

besvär förenade sättet för pensionernas årliga uträknande skulle kunna

redan då slopas, syntes alltså förhållandena icke medgiva en sådan lösning

av den föreliggande frågan. I likhet med förenämnda 1920 års sakkunniga

hade därför kommittén funnit, att det dåvarande pensioneringssättet måtte

tills vidare bibehållas. Liksom de sakkunniga hade emellertid också kommittén

funnit lämpligt, att snarast möjligt vissa åtgärder vidtoges för att

bredvid den dåvarande pensioneringen upprättades en pensionering, grundad

pä rationellare principer, i syfte att dessa med tiden, efter det att

desamma blivit tillämpliga ä alla delägarna i kassan samt inga pensionärer

med anspråk på pension uteslutande efter da gällande grunder längre funnes,

skulle bliva de för pensioneringen ensamt gällande. Först då kunde en

verklig omorganisation av kassan äga rum.

Kommittén, som funnit, att en ny pensionering utan olägenhet läte sig

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 319. (Bil. 1).

inordna inom ramen av den då befintliga kassan, blott genom upprättande

av nya fonder inom kassan, föreslog, att änkor och barn efter delägare i

kassan måtte mot en årsavgift av 1.3 procent av delaktighetsbeloppet beredas

en pensionsförbättring, motsvarande 7 procent av det för delägaren

gällande delaktighetsbeloppet. Härigenom beräknades sammanlagda pensionsbeloppet

för blivande pensionärer komma att bliva 300 kronor jämte

ett tillägg, motsvarande 15 procent av delaktighetsbeloppet, och sålunda

komma att stå i samma proportion till den avlidne befattningshavarens

lön som förhållandet vore med pension, som från statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. då utgick till folkskolläraränka. Bland

berättigade till pensionsförhöjningen hade kommittén icke upptagit 55- äriga ogifta döttrar, varjämte den inskränkt sjuklighetspensioneringen till

den omfattning, som tillämpades i vissa andra kassor. Vidare innebar kommitténs

förslag, att garanti lämnades för att beloppet av pensionerna för

dåvarande pensionärer icke komme att understiga 300 kronor med ett

tillägg motsvarande 8 procent av delaktighetsbeloppet.

Kommittén, som låtit genom byråchefen E. Göransson verkställa erforderliga

undersökningar och beräkningar över den ekonomiska innebörden

av de förslag, kommittén framlade, ansåg, att den förutsatta kompensationen

för den avstådda tjänst- och nådårsrätten kunde beredas prästerskapet

på följande sätt. Inkomsterna av tjänst- och nådåret skulle användas

i första hand till bestridande av retroaktiv- och befordringsavgifter

för de dåvarande delägarna i kassan beträffande den föreslagna pensionsökningen

ävensom till avgifter till tillskott sfonden under tid motsvarande

tjänst- och nådår samt till bestridande av kostnaden för den tidigare pensionering,

som föranleddes av tjänst- och nådårsrättens bortfallande, och

till begravningshjälp. Därjämte beräknades härutöver uppstå ett icke obetydligt

överskott.

Kommittén framlade med betänkandet ett utarbetat förslag till förnyat

reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa.

Över kommitténs förslag hördes bland andra försäkringsinspektionen,

som i utlåtande den 15 september 1923 framställde vissa anmärkningar

mot förslaget, särskilt i vad angår garantien beträffande pensionerna ur

grund- och tillskottsfonderna och de förbindelser, som ålagts den föreslagna

försäkringsfonden. Vidare hördes över förslaget änke- och pupillkassans

fullmäktige, vilka yttrade sig i utlåtande den 21 november 1924.

Kassans fullmäktige förklarade sig härvid icke kunna tillstyrka kommittéförslaget

utan framlade ett utarbetat nytt förslag till frågans lösning.

Detta förslag åsyftade i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs

förslag, tjänst- och nådårsrättens upphörande som en förmån för den särskilde

prästen samt dess överflyttande på kassan och avsåg vidare, att

inkomsterna av den överflyttade tjänst- och nådårsrätten skulle användas

dels till förmån för dåvarande delägare i kassan, vilka för sina efterlevande

avstode från rätten till tjänst- och nådår, till bestridande av dessa delägares

överårighets- och åldersskillnadsavgifter, för att pension till deras efterlevande

skulle utgå ur den nya pensionsfonden med 7 procent av delaktighetsbeloppet,

dels till förmån för blivande delägare, för att dessa, utan

erläggande av särskild årsavgift härför, skulle ur nya pensionsfonden för

sina efterlevande erhålla pension, förhöjd med 5 procent utöver nyss angivna

7 procent å delaktighetsbeloppet, dels ock till bestridande av kostnaderna

för den tidigare pensionering, som föranleddes av tjänst- och

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. May.ts •proposition Nr 219. (Bil. I).

nådårsrättens avlösning, samt av ökade förvaltningskostnader m. m. Enligt

förslaget skalle pensionerna bliva för dåvarande delägare, vilka för sina

efterlevande avstode från rätten till tjiinst- och nådår, 300 kronor jämte

ett tillägg, motsvarande omkring 15 procent av delaktighetsbeloppet, samt

för blivande delägare 300 kronor jämte ett tillägg av omkring 20 procent

av delaktighetsbeloppet. På nämnda och andra närmare angivna grunder

hade fullmäktige låtit upprätta och för sin del antagit ett förslag till förnyat

reglemente, vilket jämte motiv fanns bilagt fullmäktiges yttrande.

Över pensionskommitténs förslag avgav kammarkollegiet den 18 april

1925 underdånigt utlåtande i ärendet, varvid tillika överlämnades infordrade

yttranden av samtliga domkapitel och Stockholms stads konsistorium

ävensom av länsstyrelserna och Överståthållarämbetet.

Då detta ärende den 18 juni 1925 anmäldes inför Kungl. Maj:t erhöll

departementschefen bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga för att

inom departementet biträda vid utredning av frågan angående beredande

av förbättrad pensionering från kassan och därmed sammanhängande frågor.

De av honom på grund härav tillkallade personerna (1925 års ecklesiastika

pensionssakkunniga) avgåvo den 14 november 1925 betänkande.

I anslutning till en av domkapitlet i Växjö framförd och av kammarkollegiet

i utlåtandet den 18 april 1925 upptagen tanke föreslogo dessa sakkunniga

tjänstårsrättens reformerande på sådant sätt, att tjänståret i varje

fall fixerades till sex månader. Nådårsrätten åter skulle enligt deras förslag

helt avvecklas och detta så snabbt som möjligt. Därför hade nådårsrätten

bibehållits allenast för de dåvarande ordinarie prästerna beträffande deras

då innehavande befattningar eller, örn de avginge därifrån med emeritilön,

vid emeritilönen. Den, som befordrades, skulle förlora rätten till nådår för

sina efterlevande. Nådårsrättens överflyttande på kassan hade de sakkunniga

motsatt sig. Däremot föreslogs kassan skola erhålla ett vakansår för

det fall, att vid först inträffande ledighet nådårsrätten icke toges i anspråk,

vilket inträffade, när en dåvarande ordinarie präst befordrades första

gången eller finge emeritilön eller utan nådårsberättigade efterlevande avlede

i sin dåvarande befattning. De sakkunniga hade därjämte utarbetat

och i betänkandet framlagt ett nytt förslag till förnyat reglemente för

kassan. Detta förslag, som i flera och ofta väsentliga hänseenden skilde sig

från de föregående, avsåg i likhet med pensionskommittén, att bereda prästernas

efterlevande en förhöjning i pensionen motsvarande 7 procent av

delaktighetsbeloppet. Förslaget åsyftade vidare en betydande förenkling i

kassans förvaltning.

Huvudgrunderna i de förslag till åtgärder för förbättring av

pensionerna från prästerskapets änke- och pupillkassa, som de nämnda

sakkunniga framlade, kunna sammanfattas sålunda. 1

1. Den stärbhus efter innehavare av prästerlig befattning enligt prästerskapets

privilegier tillförsäkrade rätten till tjänst- och nådår jämte den därav härflytande

rätten för änka och barn efter såsom emeritilöntagare avliden f. d. innehavare

av befattning med tjänst- och nådårsrätt att uppbära emeritilön under

tid motsvarande tjänst- och nådår förändrades på det sätt, att

a. tjänstårsrätten omfattade en tid av sex månader, räknat från och med

månaden näst efter den då dödsfallet inträffade, samt

b. nådårsrätten upphörde, dock den nådårsrätt oförkränkt, som tillkomme

efterlevande efter ordinarie präst, vilken avlede vid den tjänst han innehade

Bihang lill riksdagens protokoll 19\t. 1 sand. Nr 219.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. May.ts proposition Nr 219. (Bil. I).

vid tiden för förändringens genomförande eller vid sådan tjänst erhölle emeritilön,

eller som undfått emeritilön före förändringens genomförande.

2. Prästerskapets änke- och pupillkassa tillerkändes ett års behållen inkomst

av varje ordinarie prästerlig befattning utom sådana, där vid först inträffande

ledighet inkomsten uppbures av nådårsberättigat stärbhus, ävensom av varje

ständig adjunktsbefattning, så ock ett års emeritilön efter emeritus, som bibehållit

nådårsrätten men ej efterlämnade nådårsberättigade stärbhusdelägare, det

s. k. nya vakansåret.

3. Församlingarna — vilka bleve för framtiden helt befriade från nådårstungan,

sedan varje befintlig tjänst allenast en gång stått ledig, endera för nådår

eller för vakansår — ålades att som avlösning av nådårstungan utgöra till sådana

präster, vilka uppbure lön jämlikt lönereglering, fastställd enligt lagen den

9 december 1910, ett lönetillägg, motsvarande 1.5 procent av lönen, vilket lönetillägg

vore avsett att användas som avgifter till änke- och pupillkassan för den

nya pensionsförmån av 7 procent av delaktighetsbeloppet, varom under punkt 6

sågs.1 Lönetillskottet gäldades medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapets

avlöning anslagna medel inom den ram, som redan vore anvisad för

prästlönernas bestridande, och sålunda med rätt för församlingarna att i vissa

fall få ersättning ur kyrkofonden. Det till adjunkt utgående arvodet höjdes under

viss förutsättning med 60 kronor.

4. Delaktighetsbeloppet för extra ordinarie präst höjdes för nytillkommande

delägare och för dåvarande delägare, som så önskade, från 600 kronor till 2,500

kronor.

5. Pensioneringen ur grund- och tillskottsfonderna bibehölles lika med förut,

allenast med följande förändringar:

a. Pensionsunderlagen finge i regel ej höjas utöver de delaktighetsbelopp, som

gällde vid tiden för förändringens genomförande.

b. Blivande delägare vunne ej pensionsrätt för icke-minderåriga barn.

c. Dåvarande delägare, som beredde sina efterlevande pensionsrätt ur den nya

försäkringsfonden, finge rätten till pensioner ur grund- och tillskottsfonderna

för icke-minderåriga barn begränsad dels så att pension, efter hel pensionslott

räknat, ej finge överstiga 250 kronor + 6 procent av delaktighetsbeloppet, dels

ock så att dylik pensionsrätt ej förvärvades för barn, som föddes efter förändringens

genomförande.

6. Till beredande av förbättrade pensioner åt efterlevande till blivande

delägare bildades en ny fond, försäkringsfonden, avsedd att åt änkor och

minderåriga barn lämna pension motsvarande 7 procent av delaktighetsbeloppet.

Under viss förutsättning kunde pensionsförhöjning äga runi. Avgifterna för

denna pension bleve 1.5 procent av delaktighetsbeloppet jämte befordringsavgift,

som utginge efter försäkringstekniska grunder. Inberäknat avgifterna till tillskottsfonden

uppginge avgifterna till 3.5 procent av delaktighetsbeloppet jämte

befordringsavgift.

7. Dåvarande delägare finge delaktighet i försäkringsfonden enligt

följande grunder:

a. Delägare, som efter förändringens genomförande sökte och erhölle befordran,

vunne full delaktighet i försäkringsfonden.

b. Annan delägare ägde, örn han önskade, mot erläggande av en årlig avgift

av 1.5 procent av delaktighetsbeloppet (vilket i sådan händelse bleve fixerat)

bereda änka och minderåriga barn pension, som efter försäkringstekniska grun- 1

1 För präst, som ej var delägare i prästänkekassan eller, ehuru delägare, ej erlade avgifter utöver

vad i 1874. års reglemente stadgades, skulle kassan äga uppbära lönetillägget.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219. (Bil. I).

der svarade mot denna avgift oell vilken, om delägaren vid förändringens genomförande

icke vore mer än 35 år, utgjorde 5 procent av delaktighetsbeloppet men

eljest en i mån av högre ålder lägre procent. Minimum 00 kronor för hel pensionslott.

c. Delägare, som under b avses, kunde, under förutsättning av gott hälsotillstånd,

mot erläggande av högre årsavgift än 1.5 procent av delaktighetsbeloppet

jämte en särskild s. k. åldersskillnadsavgift bereda änka och minderåriga barn

pension av 7 procent av delaktighetsbeloppet eller, om delägaren vore mer än

50 år, efter önskan en lägre pension.

8. Dåvarande pensionärer (efterlevande till före förändringens

genomförande avliden delägare) erhölle, örn de voro änkor eller minderåriga barn,

ett årligt pensionstillägg av 60 kronor för hel pensionslott räknat.

9. Pensionerna ur samtliga fonder utbetalades kvartalsvis.

10. Beträffande kassans förvaltning föreslogos åtskilliga förändringar, som

åsyftade att stärka förvaltningen och göra den billigare och på sådant sätt till

en början minska den nedgång i de från grundfonden utgående pensionerna, som

en tid framåt vore att vänta, samt att framdeles påskynda dessa pensioners

höjning.

I vissa över betänkandet avgivna yttranden ifrågasattes, att avliden

prästs stärbhusdelägare borde hava rätt att, jämte åtnjutande av tjänstår

i enlighet med förslaget, kvarbo i prästgården till den fardag, som inträffade

näst efter sex månader efter dödsfallet. Detta förslag biträddes av

kammarkollegiet och statskontoret på det sätt, att stärbhusdelägarna finge

tillgodonjuta den fardag, som inträffade näst efter tre månader från tjänstinnehavarens

död, dock det föreslagna, till viss tid fixerade tjänståret oförkränkt.

De sakkunnigas förslag lades i huvudsak till grund för den lagstiftning,

som beslöts vid 1926 års riksdag, och vari även upptogs det av kammarkollegiet

och statskontoret framförda förslaget i fråga om kvarboenderätt

i prästgård. Särskilda bestämmelser meddelades för beredande av motsvarande

förmån åt stärbhusdelägare efter biskop och efter ordinarie prästerlig

befattningshavare i icke nyreglerat pastorat.

Sedan kyrkomötets samtycke inhämtats, utfärdades den 17 december

1926 följande författningar, samtliga avsedda att träda i kraft den 1 maj

1927: kungörelse angående ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus

efter präst tillkommande förmånen av tjänst- och nådår (nr 524), lag om

ändrad lydelse av 11 § 1 mom. lagen den 9 december 1910 om reglering av

prästerskapets avlöning (nr 525), lag örn vissa lönetillägg åt präster i

nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m. (nr

526), kungörelse angående vissa lönetillägg åt biskoparna i anledning av

nådårsrättens upphörande m. m. (nr 527), kungörelse angående rätt för

prästerskapets änke- och pupillkassa att uppbära ett års behållen inkomst

av vissa prästerliga befattningar m. m. (nr 528), förnyat reglemente för

prästerskapets änke- och pupillkassa (nr 529) — innefattande även omreglering

av kassans förvaltning — samt kungörelse angående ändrad lydelse av

1, 10 och 11 §§ i förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det

extra ordinarie prästerskapets avlöning samt angående gottgörelse till ordinarie

präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla

annan befattning eller annan i hans tjänst biträda (nr 530).

Enligt det sålunda utfärdade nya reglementet för prästerskapets änkeoeh

pupillkassa med däri den 26 april 1935, den 17 december 1937 och den

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

22 november 1940 vidtagna ändringar är till delaktighet i kassan berättigad

och förpliktad en var ordinarie och extra ordinarie präst i svenska kyrkan

ävensom ordinarie manlig befattningshavare hos kassan. Delägare, som

lämnar prästämbetet eller som före uppnådd pensionsålder, utan erhållande

av tjänstepension frånträder befattning hos kassan, upphör att vara delägare

i kassan från och med kvartalet näst efter det, då förändringen inträffat,

likaledes den som erhåller befattning, varmed följer delaktighet i

annan änke- och pupillkassa, försåvitt han icke tillika innehar ordinarie

prästerlig befattning eller ordinarie befattning hos kassan (§ 2). Befattningshavare

hos domkapitlen, av vilka enligt det äldre reglementet vissa

(konsistorienotarier och konsistorieamanuenser) ägt delaktighet i kassan,

äga numera icke vinna inträde i densamma.

Kassans fonder utgöras enligt det nya reglementet av grundfonden, tillskottsfonden

och försäkringsfonden (§§ 3—7). I de två förstnämnda ingå

i huvudsak samma medel som tillförne, dock att vederlag under extra nådår

upphört i och med sagda förmåns avskaffande. Därjämte tillföras dessa

fonder årligen vissa förstärkningar från försäkringsfonden, nämligen: grundfonden

20,000 kronor i bidrag till förvaltningskostnaderna samt tillskottsfonden

6,000 kronor till årsinkomsten jämte ett belopp, motsvarande vad

till densamma för året skulle erlagts i avgift av delägare, som fyllt 75 år,

vid vilken ålder avgiftsskyldigheten för delägarna upphör. I försäkringsfonden

ingå — förutom deliigarna åliggande avgifter till densamma -—■ inkomsterna

av de s. k. nya vakansåren samt kassan enligt lagen om lönetillägg

i anledning av nådårsrättens upphörande för vissa fall tillfallande

sådana lönetillägg.

Delägarnas delaktighetsbelopp, vilka enligt det äldre reglementet för

ordinarie befattningshavare motsvarade dessas gällande löner och för extra

ordinarie präst i regel voro fixerade till 600 kronor, äro numera bestämda

efter särskilda grunder, olika för tillskotts- och för försäkringsfonden (§ 10).

För ordinarie befattningshavare var delaktighetsbeloppet i tillskottsfonden

till en början enligt 1926 års reglemente bestämt att vara lika med den

med befattningen förenade kontanta lönen jämte ålderstillägg, dock för

kyrkoherde och jämförlig befattningshavare lägst 4,500 kronor samt för

komminister och jämförlig befattningshavare lägst 3,000 kronor. Jämlikt

särskild bestämmelse (§ 27: 2) skulle for beräkningen av pensionslott ur fonden,

då lönen genom förnyad lönereglering enligt 1910 års prästlöneregleringslag

eller eljest förhöjts, likväl såsom pensionsunderlag läggas det före

löneförhöjningen gällande delaktighetsbeloppet. Enligt 1935 års ändrade

reglementsbestämmelser är emellertid delaktighetsbeloppet i tillskottsfonden

för ifrågavarande delägare nu fastlåst till det belopp eller i förekommande

fall underlag, som sålunda före den 1 maj 1935 var för vederbörande

befattning gällande i denna fond. För övriga delägare — e. o. präster —

är delaktighetsbeloppet i fonden fixerat till 2,500 kronor (före år 1935 uppgick

detsamma för en tjänstgörande adjunkt i regel till 2,400 kronor). I försäkringsfonden

utgör delaktighetsbeloppet numera för biskop 20,000 kronor,

för annan ordinarie präst det för denne gällande delaktighetsbeloppet

i tillskottsfonden ökat generellt med 4,200 kronor, kyrkoherdes dock lägst

tillhopa 9,000 kronor och komministers 7,500 kronor, samt för innehavare

av befattning hos missionsstyrelsen m. fl. ett belopp motsvarande för närmast

jämförlig kyrkoherde- eller komministersbefattning gällande delaktighetsbelopp

och för extra ordinarie präst 5,000 kronor. Vid förening av tjäns
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. May.ts proposition Nr 219. (Bil. 1).

ter utgör för ordinarie befattningshavare delaktighetsbeloppet i respektive

fond summan av för hans befattningar eljest gällande delaktighetsbelopp

(§ 11). Den, som förordnats att med åtnjutande av samtliga med tjänsten

förenade löneförmåner uppehålla vakanssatt befattning, äger efter därom

gjord anmälan få sin delaktighet i kassan bestämd på grundval av förmånerna

vid den sålunda uppehållna tjänsten (§ 12). Efter fyllda 65 år kan

delägare icke erhålla förhöjning i sitt delaktighetsbelopp (§ 13). Vid eventuell

nedsättning i lön och vid avgång ur tjänst med emeritilön eller eljest

är delägare likväl bibehållen vid det för honom före förändringen gällande

delaktighetsbeloppet (§ 14).

Delägares avgiftsskyldighet innefattar (§§ 15—20) dels för en var delägare

grundavgift till tillskottsfonden med 2 procent och till försäkringsfonden

med 1.5 procent för år av delaktighetsbeloppet i respektive

fond, dels för den, som vid inträde i kassan eller vid erhållen förhöjning i

sitt delaktighetsbelopp i försäkringsfonden (på grund av tillträde av ny

befattning) överskridit viss ålder, tilläggsavgift till nämnda fond

med viss, allt efter delägarens ålder vid angivet tillfälle, stigande procent av

hans delaktighetsbelopp i fonden vid inträdet i kassan eller av sedermera

av honom erhållen förhöjning däri, dels ock för en var vid vunnen befordran

(med vissa undantag) befordringsavgift till försäkringsfonden

med 20 procent av därvid erhållen förhöjning i hans delaktighetsbelopp i

denna fond. Grundavgift och -— i regel — även tilläggsavgift utgå kvartalsvis

från och med kvartalet för delägarens inträde i kassan, respektive för av

honom vunnen förhöjning i delaktighetsbelopp samt till och med det kvartal,

varunder han fyller 75 år, eller det kvartal dessförinnan, varunder han

avlider eller hans stärbhus — örn stärbhusdelägarna äga uppbära löneförmånerna

vid tjänsten — frånträder hans löneförmåner eller han jämlikt

§ 2 upphör att vara delägare i kassan. Avgiftsskyldigheten kan sålunda

komma att omfatta tid (del av kvartal) såväl före det delaktighet vunnits

i kassan, som efter det delägare avlidit och tjänst- och nådår utgått. Avgiftsskyldighet

föreligger jämväl för emeriti, men fullgöres den på grund av

särskilda föreskrifter av kyrkofonden. Tilläggsavgift kan, på delägares begäran,

även få erläggas genom engångsavgift eller avbetalning under fem

år. Befordringsavgift skall erläggas antingen på en gång eller avbetalningsvis

under fem år. Extra ordinarie präst kan vid sjukdom, som varat minst

ett år och varunder han ej åtnjuter sjukledighetsarvode, bliva befriad från

honom åliggande avgiftsskyldighet utan att detta medför någon minskning

i pensionsrätten. — Härutöver har den, som jämlikt § 2 upphört att vara

delägare i kassan, att vid återinträde däri erlägga särskild tilläggsavgift,

beräknad enligt försäkringstekniska grunder. Vidare skall en var, som å förordnande

uppehåller vakanssatt befattning och icke jämlikt § 12 anmält

sig till delaktighet för denna befattning, utöver honom i övrigt åliggande

avgifter erlägga grundavgift till tillskottsfonden jämväl för den sålunda

uppehållna befattningen ävensom ordinarie befattningshavare, som förordnats

å dylik befattning men jämlikt § 12 även blivit delaktig i kassan för

densamma, utöver de avgifter, som härför å honom ankomma, jämväl

erlägga grundavgift till såväl tillskotts- som försäkringsfonden för sin egen

befattning. Här omförmälta särskilda avgiftsskyldighet medför dock icke

i någotdera fallet pensionsrätt i kassan efter delägaren i fråga. — Slutligen

förekomma liven enligt övergångsbestämmelserna till reglementet (§ 67)

särskilda tilläggs- och åldersskillnad savgifter till för
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

säkringsfonden för vissa delägare, som kvarstå å 1874 års kassareglementes

bestämmelser men genom tilläggsförsäkring velat bereda sin änka och sina

minderåriga barn förbättrade pensioner ur försäkringsfonden. För delägare,

som kvarstått å 1874 års kassareglemente men efter det nya reglementets

ikraftträdande i följd av befordran vinner full delaktighet i försäkringsfonden

(§ 68), beräknas tilläggsavgiften till nämnda fond enligt försäkringstek - niska grunder och med gottskrivande av dels förekommande premiereserv

för tidigare tilläggsförsäkring enligt § 67, dels visst värde av för honom med

hans förra tjänst eventuellt förenad nådårsrätt.

Pensionsberättigade enligt 1926 års reglemente äro änka, så länge hon

lever ogift och såvitt äktenskapet ej ingåtts efter det mannen fyllt 65 år,

samt arvsberättigat eget barn under 21 år, som icke är eller varit gift

(§§ 21 och 22). För »sjuka barn över 21 år» och »ogifta döttrar över 55 år»

begränsades pensionsrätten till vissa maximibelopp efter äldre delägare,

såväl då denne erhöll befordran och alltså ingick helt å det nya reglementet

(§ 68), som ock därest han genom tilläggsförsäkring vann särskild delaktighet

i försäkringsfonden (§ 67). I båda dessa fall förlorades därjämte ali

pensionsrätt för ifrågavarande överåriga barn, där de fötts efter den 1 maj

1927. Pensionsbeloppen för änka och barn bestämmas efter samma grunder,

som enligt 1874 års reglemente (§ 23). Efter den, som jämlikt § 2 upphört

att vara delägare i kassan, utgår pension på försäkringstekniskt beräknat

underlag (§ 24). Den årliga utdelningssumman för grund- och tillskottsfonderna

bestämmes efter i stort sett samma grunder som enligt det äldre

reglementet; utdelningsprocenten är numera för båda fonderna fixerad till

90 procent, men äro andelarna per pensionslott i fondernas utdelningssummor

alltjämt varierande (§§ 26 och 27). Pensionen ur försäkringsfonden

utgör för hel pensionslott 7 procent av delägarens delaktighetsbelopp i

denna fond eller för visst fall försäkringstekniskt beräknade underlag (§ 28).

Enligt övergångsbestämmelserna till reglementet utgår i vissa fall till

änka och minderåriga barn efter äldre delägare, jämte i övrigt bestämd pension,

tilläggspension ur försäkringsfonden (§§ 65 och 66) ävensom till änkor

och minderåriga barn, som sålunda åtnjuta tilläggspension eller eljest pension

ur försäkringsfonden, en särskild pensionsfyllnad av vissa överskottsmedel

i sagda fond (§ 74).

Jämlikt i 1926 års reglemente intaget stadgande (§ 62) skall en var, som

blivit underkastad samma reglemente, jämväl vara för sig och sina efterlevande

underkastad de ändringar däri, som i stadgad ordning bliva fastställda

under tiden, innan han avlidit. Efter reglementsändring den 22

november 1940 (svensk författningssamling nr 953) skall förslag om ändring

i eller tillägg till reglementet anses antaget, därest minst nio av fullmäktige

å stämma biträtt förslaget och detta, efter underställning, av Kungl. Maj:t

stadfästs (§ 59).

Kassans förvaltning handhaves av cn direktion, som utgöres av fem av

ordinarie stämma utsedda ledamöter av vilka en tillika är ordförande, en

vice ordförande och en verkställande direktör (§ 39). Jämte verkställande

direktören, vilken tillsättes av fullmäktige, äro å ordinarie stat hos kassan

anställda vissa befattningshavare, vilka samtliga tillsättas av direktionen

samt åtnjuta lön och, efter avskedstagandet, tjänstepension. Direktionen

skall dessutom mot arvode och för högst tre år i sänder anställa en ombudsman

och en konsulent, vilken senare åligger att verkställa erforderliga försäkringstekniska

beräkningar och utredningar. I den mån sådant finnes för

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. 1).

arbetets oundgängliga gång nödvändigt må direktionen antaga andra extra

ordinarie biträden mot arvode (§ 43). Delägarnas inseende över kassan

och dess förvaltning utövas dels genom revisorer och dels genom fullmäktige

å stämma (§ 47). En revisor, vilken tillika skall vara revisorernas ordförande,

jämte suppleant för honom utses av Kungl. Majit samt två revisorer

jämte fyra suppleanter av fullmäktige å ordinarie stämma (§ 48). Fullmäktige

väljas av och bland delägarna, en för varje stift och en för Stockholms

stad, och utses för tiden från årets ordinarie stämma intill nästa ordinarie

stämma. För varje fullmäktig utses en suppleant (§ 54). Ordinarie

stämma hålles i Stockholm vart tredje år under september månad och täger

sin början å dag, som av direktionen bestämmes. Extra stämma hålles, då

Kungl. Majit därom förordnat eller fullmäktige å ordinarie stämma eller

direktionen eller revisorerna så beslutat (§ 55). Å extra stämma må upptagas

ärende, som föranlett dess sammankallande eller därmed äger omedelbart

samband, ävensom ärende, som av fullmäktige å stämman enhälligt

prövas icke utan allvarlig olägenhet kunna uppskjutas (§ 57).

II. Pensionstillägg och dyrtidstillägg av statsmedel.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg

åt vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. med

däri senare vidtagen ändring skall till sådana änkor och minderåriga barn

efter befattningshavare i statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed

jämförligt understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd

anstalt för familjepensionering av dylika befattningshavare, med vissa

begränsningar och undantag utgå särskilda pensionstillägg. Sådant tillägg

utgår, om den änka ensam tillkommande pensionen understiger 600 kronor

för år, med

90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor,

60 kronor, där pensionen utgör 330 kronor eller därutöver intill 450 kronor,

samt

30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver. För änka med

ett eller flera minderåriga barn skall, under förutsättning att i pensionen

icke ingår förhöjning i förhållande till barnantalet och att särskilda pupilltillägg

icke heller utgå, nämnda pensionstillägg ökas med 20 procent för

varje barn.

Till minderåriga barn utan pensionsberättigad moder utgå likaledes pensionstillägg,

nämligen till ett barn, örn pensionen understiger 300'' kronor,

med belopp, varierande mellan 45 och 15 kronor för år alltefter pensionens

storlek. För två barn gäller i fråga om pensionstillägg vad för änka ensam

finnes stadgat; beträffande tre barn vad om änka med ett barn är stadgat

o. s. v.

Från åtnjutande av pensionstillägg äro emellertid undantagna, i stort

sett, efterlevande till befattningshavare med nyreglerad avlöning.

Pensionstillägg enligt 1922 års kungörelse utgå jämväl till pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Med minderårigt barn avses enligt § 7 i denna kungörelse sådant barn, som

icke uppnått den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen

eller eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör;

dock skall vad om minderårigt barn är i kungörelsen stadgat gälla även

annan pensionsberättigad under förutsättning att pensionen åtnjutes av

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. I).

anledning, att vederbörande är till följd av invaliditet eller sjukdom oförmögen

till arbete och i saknad av medel att försörja sig.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 2G7) med allmänna grunder för

dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl. med däri sedermera vidtagna ändringar utgår dyrtidstillägg

enligt i § 4 i kungörelsen stadgade grunder (oreglerade grunder)

till, bland andra, pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa. Dyrtidstillägget utgår i förhållande till

ett för månad beräknat tilläggsunderlag, bestämt sålunda, att örn den å

månad belöpande pensionen uppgår till 125 kronor eller därutöver, tilläggsunderlaget

utgöres av pensionens belo})]); understiger däremot pensionen

125 kronor för månad, motsvarar tilläggsunderlaget summan av pensionen

och ett belopp av 30 kronor, dock må tilläggsunderlaget för sådant fall ej

överstiga 125 kronor och ej heller 160 procent av pensionsbeloppet. Den allmänna

regeln är för övrigt den, att dyrtidstillägget å oreglerade familjepensioner

utgår efter ett procenttal, motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen,

medan det sålunda erhållna procenttalet beträffande

reglerade familjepensioner minskas med 13 enheter. Genom kungörelse den

22 juni 1932 nr 303 stadgades, att dyrtidstillägg icke finge utgå till pensionsberättigat

barn efter uppnådda 21 år under annan förutsättning än att

pensionären styrkes vara obemedlad och av sjukdom eller lyte oförmögen

att försörja sig.

Under ecklesiastikåret 1931/32 hade från prästerskapets änke- och

pupillkassa till sammanlagt 845 barn över 21 år efter delägare i kassan

(»55-åriga döttrar» och »sjuka barn») utbetalats i dyrtidstillägg av

statsmedel 123,840 kronor. Resultatet av den år 1932 stadgade inskränkningen

i rätten till dyrtidstillägg visade sig under det närmast följande

ecklesiastikåret genom en väsentlig minskning i utgifterna för statens dyrtidstillägg

till här avsedda pensionärer. Den 1 juli 1932 utgick sålunda dyrtidstillägg

av statsmedel till blott 374 pensionsberättigade barn över 21

år och belöpte sig den sammanlagda kostnaden för dessa under ecklesiastikåret

1932—33 till 54,072 kronor.

Riksdagens år 1933 församlade revisorer anmärkte under § 61 i sin berättelse,

att en viss oenhetlighet rådde i skilda pensionskassor om vad som

skulle förstås med minderårigt barn, och att på grund därav dyrtidstilläggs

utgående blivit beroende av den åldersgräns, som i vederbörande kassas

reglemente stadgats för pensions åtnjutande. Revisorerna ifrågasatte för sin

del, huruvida icke statens bidrag i form av dyrtidstillägg åt efterlevande

barn under alla förhållanden borde upphöra, då barnet uppnått en viss

levnadsålder, exempelvis 18 år, samt örn ej ändring i sådan riktning borde

vidtagas i gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. Under

§ 62 i sin berättelse för samma år anförde revisorerna jämväl, att de uppmärksammat,

att i vissa änke- och pupillkassor barn kommit i åtnjutande

av pensionstillägg intill fyllda 21 år, medan däremot i andra kassor sådant

tillägg utgått endast till barn under 18 år, allteftersom åldersgränsen för

minderårigt barn bestämts i respektive reglemente. Vid de kassor, där under

vissa villkor pension eller därmed jämförligt understöd kunde utgå även

efter ifrågavarande åldersgräns, hade jämväl pensionstillägg utbetalts enligt

§ 7 i 1922 års kungörelse. Under erinran om och i anslutning till sina

uttalanden under § 61 angående dyrtidstillägg av statsmedel till barn efter

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Marits proposition Nr 219. (Bil. 1).

befattningshavare i statens tjänst m. fl. förordade revisorerna tillika en

sådan ändring i gällande bestämmelser rörande pensionstillägg åt vissa änkor

och barn efter befattningshavare i statens tjänst, att pensionstillägg av

statsmedel icke finge utgå till barn över 18 år.

I yttrande den 10 januari 1934 i anledning av revisorernas yttrande under

§§61 och 62 anslöt sig statskontoret till det av revisorerna gjorda uttalandet,

att staten vid utmätandet av bidrag i form av dyrtidstillägg och pensionstillägg

borde i görligaste mån följa enhetliga grunder, och att bidragets

utgående i bär angivna avseenden borde göras oberoende av bestämmelserna

i de särskilda kassornas reglementen. Ändring i gällande bestämmelser

rörande såväl dyrtidstillägg som pensionstillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. borde

därför ske i den av revisorerna angivna riktningen.

Under § 63 i sin förberörda berättelse år 1933 lämnade riksdagens revisorer

vidare en särskild redogörelse för de förmåner av olika slag, vartill

det allmänna medverkade för åstadkommande av en förbättrad pensionering

för änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Revisorerna erinrade vidare om att de avgifter, som erlades av delägare

i nämnda kassa, vore jämförelsevis låga, samt att präst icke erlade någon

tjänstepensionsavgift. Med hänsyn till de avsevärda förmåner, som kassan

åtnjöte, syntes det revisorerna kunna ifrågasättas, huruvida överhuvudtaget

statsmedel fortfarande behövde tagas i anspråk för beredande av pensionstillägg

och dyrtidstillägg åt denna kassas pensionärer. För den händelse man

icke ansåge sig böra gå så långt, talade dock enligt revisorernas mening

starka skäl för att kassan i fråga om dyrtidstillägget åtminstone borde likställas

med flertalet änke- och pupillkassor såtillvida, att dyrtidstillägget

skulle utgå enligt nyreglerade grunder. Revisorerna fäste uppmärksamheten

på att prästerskapet icke åtnjöte tjänstepension i egentlig bemärkelse

och således, i motsats till statens befattningshavare, icke erlade

några tjänstepensionsavgifter, att den tidigare tillfälliga löneförbättringen

för prästerskapet utbytts mot en provisorisk tilläggslön av mera stadigvarande

natur, samt att nyreglerat dyrtidstillägg utginge såväl till i tjänst

varande präst å dennes avlöning som till innehavare av emeritilön. Härigenom

hade grunderna för prästerskapets avlöning faktiskt redan anslutits till

de principer, som i sådant avseende gällde för statens befattningshavare

med nyreglerad avlöning. De för familjepensionerna tillämpade oreglerade

grunderna innebure, att dyrtidstillägget utginge efter ett procenttal, som

med 13 enheter överstege reglerat dyrtidstillägg å sådana pensioner. Enligt

revisorernas mening borde därför en sådan ändring i gällande bestämmelser

rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. m. vidtagas, att dyrtidstillägg till pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa

kornme att utgå efter nyreglerade grunder.

I yttrande den 10 januari 1934 i anledning av detta revisorernas uttalande

framhöll statskontoret, bland annat, att det vore ostridigt, att prästerskapets

änke- och pupillkassa erhållit understöd av det allmänna i väsentligt

större omfattning än andra liknande kassor. Det oaktat vore de från

nämnda kassa utgående pensionerna ej obetydligt lägre än de, som utbetalades

från andra kassor. Anledningen härtill vore i huvudsak, dels att

prästerskapets änke- och pupillkassa i olikhet med de flesta övriga kassor

tillförsäkrade pension åt vissa andra efterlevande än änkor och minderåriga

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

barn, dels att delägarna i nämnda kassa erlade ett i förhållande till dem

tillförsäkrade avlöningsförmåner väsentligt mindre bidrag till familjepensioneringen

än delägare i de flesta andra kassor. Ämbetsverket funne det

oegentligt, att staten lämnade bidrag i form av ett efter gynnsammare grunder

beräknat dyrtidstillägg där, såsom förhållandet vore i fråga örn prästerskapets

änke- och pupillkassa, familj epensionerna vore lägre, huvudsakligen

beroende på att vederbörande delägare icke åtagit sig en avgiftsbetalning

i eljest förekommande utsträckning. Med hänsyn härtill liksom ock till

det förhållandet, att ett bättre utnyttjande av de prästerskapets änke- och

pupillkassa tillförsäkrade inkomsterna från det allmänna kunde ifrågakomma

i syfte att reglera från kassan utgående pensioner, ansåge sig statskontoret

böra tillstyrka den av statsrevisorerna med hänsyn till de gjorda

iakttagelserna förordade ändringen av gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg

till prästänkekassans pensionärer.

Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa anförde i yttrande

den 13 januari 1934 i anledning av revisorernas härförut omförmälda uttalande,

bland annat, att en förhöjning av prästernas familjepensionering

hade åstadkommits genom den år 1927 inrättade försäkringsfonden. Pensionen

från denna fond vore avsedd att träda i stället för det s. k. privilegienådåret.

Ännu funnes dock endast ett fåtal pensionärer efter delägare,

vilka förvärvat eller förpliktats till full delaktighet i nämnda fond. Då delaktighet

sbeloppen (pensionsunderlagen) i kassan bestämdes med hänsyn

till den reglerade lönen, vilken blott utgjorde en del av vederbörande prästs

samtliga löneförmåner, vore pensionerna från kassan även för nämnda delägares

efterlevande fortfarande jämförelsevis låga och komme på långt när

icke upp till de pensionsbelopp, som efterlevande efter delägare i civilstatens

änke- och pupillkassa med ungefär motsvarande lön erhölle. Revisorerna

hade tydligen ansett, att de genom sin utredning påvisat, att kassan

själv skulle kunna bära de utgifter, som vöre förenade med beviljande av

erforderliga tilläggspensioner, och det syntes därvid få antagas, att de ansett

det möjligt, att tilläggspensionerna kunde bliva av den storleksordning,

som motsvarade skillnaden mellan dyrtidstillägget vid oreglerade och nyreglerade

befattningar. En dylik uppfattning ansåg sig direktionen emellertid

vara i tillfälle att vederlägga med en hänvisning till resultatet av en

i mars månad 1933 verkställd försäkringsteknisk utredning angående möjligheten

av ändring av kassans reglemente. Denna utredning hade verkställts

av professorn H. Cramér och därav inhämtades, att ett fixerande av

pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna under vissa betingelser vore

möjligt, men att pensionsbeloppen i så fall icke kunde sättas högre än till

300 kronor ur den förstnämnda fonden och till 8 procent av delaktighetsbeloppet

i den sistnämnda, allt för hel pensionslott räknat. Cramér hade

dock framhållit, att härför erfordrades vissa nya eller förhöjda avgifter.

Riksdagens revisorer hade härutöver under § 64 i sin förut åberopade

berättelse gjort ett uttalande till förmån jämväl för en sådan ändring i gällande

bestämmelser rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och

barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl., att dyrtidstillägg av

statsmedel endast för det fall finge utgå till familjepensionstagare, som

samtidigt åtnjöte dyrtidstillägg av statsmedel å avlöning eller tjänstepension,

att dyrtidstillägget å sistnämnda förmåner understege dyrtidstillägget

å familjepensionen. Dyrtidstillägget syntes därvid böra bestämmas till belopp,

motsvarande skillnaden mellan dyrtidstillägget å familjepensionen

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. May.ts proposition Nr ''210. (Bil. I).

och vad som skolat i dyrtidstillägg utgå å avlöningen eller tjänstepensionen

var för sig eller tillhopa.1

Med anledning av vad riksdagens revisorer sålunda i sin berättelse för

år 1933 anfört och föreslagit samt vissa i anslutning därtill väckta motioner

(1:131, 132 och 133, 11:238, 239 och 240) förordade bankoutskottet vid

1934 års riksdag i utlåtande nr G8 utredning i de väckta frågorna, varvid

utskottet, som förklarade sig dela revisorernas uppfattning örn lämpligheten

av enhetlighet i grunderna för dyrtidstillägg och pensionstillägg åt barn

efter befattningshavare i statens tjänst m. fl., tillika underströk vikten av

att delägarna i prästerskapets änke- och pupillkassa — i första hand genom

egna tillskott till kassan ■— vidtoge åtgärder för en tillfredsställande höjning

av pensionsförmånerna. Med godkännande av vad i bankoutskottets

utlåtande anförts, anhöll riksdagen i skrivelse den 12 juni 1934 (nr 365),

att Kungl. Majit ville dels låta verkställa utredning i syfte att åstadkomma

enhetliga grunder för dyrtidstillägg och pensionstillägg åt barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl. ävensom för 1935 års riksdag framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, dels låta verkställa

utredning angående grunderna för dyrtidstillägg till pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa ävensom

för 1935 års riksdag framlägga det förslag, vartill denna utredning

kunde giva anledning, dels ock låta verkställa utredning angående granderna

för dyrtidstillägg åt familjepensionstagare, som samtidigt åtnjöte

dyrtidstillägg av statsmedel å avlöning eller tjänstepension, ävensom för

1935 års riksdag framlägga det förslag, vartill ifrågavarande utredning

kunde giva anledning.

Under erinran om en sin skrivelse till Kungl. Majit den 7 december 1934

med hemställan om fastställelse av förslag till ändring i och tillägg till gällande

reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa uttalade kassans

fullmäktige i särskild underdånig skrivelse samma dag med anledning av

riksdagens här anförda skrivelse, bland annat, att fullmäktige icke kunde

bestrida riktigheten i att dyrtidstilläggen borde utgå enligt nyreglerade

grunder till sådana pensionärer i kassan, vilkas pension grundade sig på

en delaktighet, jämförbar med den, som tillkomme de statens befattningshavare,

som åtnjöte nyreglerad avlöning. Fullmäktige ville dock på det allvarligaste

framhålla vikten av, att hänsyn toges till skillnaden mellan

kassans dittillsvarande pensionärer och de pensionärer, som erhölle full delaktighet

enligt de föreslagna ändringarna i kassa reglementet. För de förra

skulle en reducering av dyrtidstilläggen, med hänsyn till den under alla

omständigheter oundvikliga sänkningen av de redan nu otillräckliga pensionsbeloppen,

i mångå fall innebära ekonomisk misär. Fullmäktige hemställde

därför, att reducering av dyrtidstilläggen måtte ifrågasättas endast

beträffande de pensionärer, som komme att åtnjuta pension ur försäkringsfonden,

beräknad å de jämlikt bestämmelserna i § 10 av de framlagda

reglementsändringsförslaget förhöjda delaktighetsbeloppen i fonden, men

att övriga pensionärer mätte även i fortsättningen få åtnjuta dyrtidstillägg

enligt nu gällande grunder.

1 Enligt § Il i kungörelsen ilen 15 juni 1922 (nr 1101) angående pensionstillägg åt vissa änkor

och barn efter befattningshavare i statens tjänst, sådant författningsnimmet lyder enligt ändring

den 17 juni 1938 (nr 501) tillkommer numera pensionstillägg ej den, som åtnjuter familjepension

enligt allmänna familjepensionsreglementet, familjepensionsreglementct för folkskollärare m. fl.

eller familjepensionsreglementet för arbetare.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219. (Bil. 1).

Denna framställning överlämnades av Kungl. Majit till statskontoret,

sorn genom Kungl. Majits beslut den 30 november 1934 erhållit uppdrag

att verkställa av riksdagen i skrivelse nr 365 begärda utredningar.

Till statskontoret ingick direktionen för kassan med en den 18 januari

1935 dagtecknad skrift, vari anfördes, bland annat, följande.

De till grund för den av Kungl. Majit anbefallda utredningen liggande motionerna

stöda sig uteslutande på de erinringar, som riksdagens år 1933 församlade

revisorer framställt i sin berättelse under §§ 61—64. I anledning av statsrevisorernas

uttalande i fråga örn reducering av dyrtidstilläggen till pensionärerna

hos kassan har direktionen avgivit underdånigt yttrande den 13 januari 1934,

vari påvisats de felaktiga utgångspunkterna och den bristfälliga utredningen i

statsrevisorernas redogörelse i ämnet. Direktionens yttrande jämte ett vid detsamma

fogat försäkringstekniskt utlåtande av professoren Harald Cramér finnes

intaget i del lil av riksdagens revisorers berättelse år 1933, förklaringar, sidorna

141—157. I första hand får direktionen hänvisa till vad sålunda redan blivit anfört

i frågan.

Det åberopade yttrandet avgavs för cirka ett år sedan och därefter har en ny

och mera ingående försäkringsteknisk utredning angående kassan verkställts av

kassans konsulent, fil. dr Fr. Esscher. Denna senare utredning, som vilar på antagandet,

att en räntefot av 4 procent kan anses vara för ali framtid betryggande,

har givit till resultat, att pensionerna till änkor och minderåriga barn med hjälp

av en pensionsfyllnad från försäkringsfonden för några år framåt skulle kunna

fixeras till 320 kronor ur grundfonden och 8 procent av delaktighetsbeloppet i

tillskottsfonden. På grundval av de försäkringstekniska utredningarna har ett

förslag till ändring i och tillägg till 1926 års reglemente utarbetats och numera

antagits av två stämmor med fullmäktige för delägarna i kassan. Det sålunda

antagna förslaget har för stadfästelse överlämnats till Kungl. Majit och, enligt

vad direktionen har sig bekant, är detsamma nu remitterat till kungl, statskontoret

för yttrande. Av den vid förslaget fogade motiveringen framgår, att kassans

fonder äro otillräckliga för åstadkommande av höjning av den från de olika fonderna

utgående sammanlagda pensionen. Däremot kan den befarade stora sänkningen

av änkepensionen från grund- och tillskottsfonderna begränsas genom

användande av uppkomna överskottsmedel i försäkringsfonden. Med den räntefot,

som nu är gällande, torde pensionerna icke kunna för framtiden fixeras på

sätt ovan angivits, utan torde man få räkna med en ytterligare sänkning av pensionsnivån.

Enligt reglementsförslaget kommer betydligt ökade avgifter att påföras alla

delägare, som äro obligatoriskt underkastade 1926 års förnyade reglemente. Härmed

följer även ökad familjepension. Pensionär efter en sådan delägare erhåller

i allmänhet en pensionsförbättring av 294 kronor för år räknat. Efterlevande

efter de delägare, som icke äro underkastade 1926 års reglemente, kunna dock

icke erhålla någon sådan pensionsförbättring. För så gott som samtliga nuvarande

pensionärer saknar förslaget därför i denna del betydelse. Deras pensioner

komma alltjämt att förbliva otillräckliga och mindre än de nu utgående, vilket

torde framgå av motiveringen till reglementsförslaget. Eftersom meddelaktighetsbeloppet

i tillskottsfonden för kassans samtliga pensionärer under föregående

ecklesiastikår utgjorde 4,322 kronor, skulle den genomsnittliga pensionen

från kassan för ensam änka i år utgöra 644 kronor 40 öre från grund- och tillskottsfonderna

samt till därtill berättigade därutöver 60 kronor från försäkringsfonden.

Eftersom pensionens storlek för året ännu icke kunnat fastställas, har

härvid å sid. 10 i motiveringen till reglementet gjord beräkning följts. En pen
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. 1).

sion av denna storlek torde icke kunna tåla vid en minskning av minst halva

det å densamma belöpande dyrtidstillägget, vilket skulle bliva fallet om statsrevisorernas

och motionärernas förslag skulle komma att bliva gällande. I underdånig

skrivelse den 7 december 1934 har också 1934 års ordinarie stämma hos

Kungl. Majit hemställt, att reducering av dyrtidstilläggen endast måtte komma

i fråga beträffande de pensionärer, som komma i åtnjutande av pension ur försäkringsfonden,

beräknad å de i reglementsförslagets § 10 angivna förhöjda delaktighetsbelopp

i fonden. Avskrift av fullmäktiges berörda skrivelse bifogas och

åberopas.

Den ifrågasatta sänkningen av åldersgränsen för minderårigt barn, varigenom

barn över 18 år skulle uteslutas från rätt till dyrtids- och pensionstillägg, har

motiverats med att enhetliga grunder för de nämnda tilläggens utgående borde

åstadkommas. Direktionen finner det förklarligt att sådana enhetliga grunder

eftersträvas, men kan dock icke underlåta ifrågasätta, om det kan vara skäl i

att för vinnande av ett sådant mål ytterligare försvåra för en fattig änka att

giva sina barn en vårdad uppfostran. Emellertid vill direktionen icke motsätta

sig den föreslagna åtgärden, om det befinnes nödvändigt, att den kommer till

stånd.

I fråga örn indragning eller begränsning av dyrtidstillägg till sådana familjepensionstagare,

som tillika åtnjuta dyrtidstillägg å lön eller tjänstepension, finner

direktionen sig böra instämma i riksdagens revisorers och motionärernas

yrkanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får direktionen hemställa, att kungl,

statskontoret behagade föreslå Kungl. Majit, att dyrtidstillägget av statsmedel

till kassans nuvarande pensionärer och blivande pensionärer efter delägare, å

vilka 1926 års förändrade reglemente icke ägt tillämpning, fortfarande måtte få

utgå efter oförändrade grunder, d. v. s. i enlighet med de s. k. oreglerade grunderna,

men att dyrtidstillägget till efterlevande efter delägare, å vilka 1926 års

förändrade reglemente i sin helhet ägt tillämpning, må örn så befinnes skäligt

få detta beräknat i enlighet med s. k. nyreglerade grunder. Mot de föreslagna

ändringarna i övrigt anser sig direktionen icke böra göra någon erinran.

Den 13 februari 1935 avgav statskontoret den begärda utredningen och

anförde i fråga om dyrtidstillägg till pensionärer vid änke- och pupillkassan

bland annat följande.

Statskontoret ansluter sig i princip till statsrevisorernas förslag, att dyrtidstillägget

till änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa

bör reduceras till reglerat dyrtidstillägg. Den av kassans kontrollant gjorda

försäkringstekniska beräkningen synes emellertid utvisa, att kassans tillgångar

icke skulle medgiva utbetalande av kompensation för en dylik sänkning av dyrtidstillägget.

Med hänsyn till svårigheten att vid sådant förhållande överblicka

de verkningar, som ett förverkligande av statsrevisorernas ifrågavarande förslag

skulle medföra, anser sig statskontoret icke kunna tillråda, att sagda förslag för

närvarande genomföres i hela dess vidd. En reducering av dyrtidstillägget synes

dock redan nu kunna vidtagas beträffande pensioner till efterlevande efter delägare,

vilka den 1 november 1926 eller senare inträtt i kassan. Sådana pensionsberättigade

torde för närvarande utgöra endast ett fåtal. Att märka är vidare,

att vissa delägare, som före den 1 november 1926 inträtt i kassan, jiimlikt § 67

av övergångsstadgandena till reglementet kunnat på vissa villkor bereda änka

och minderåriga barn, som avses i § 21 i reglementet, pension ur försäkringsfonden.

Nämnda delägare hava därvid fått bibehålla nådårsrätten. Härigenom

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

hava dessa delägare kommit att intaga en i viss mån gynnsammare ställning än

sådana delägare, som den 1 november 1920 eller därefter inträtt i kassan. Det

synes statskontoret vid sådant förhållande, att jämväl efterlevande till nu ifrågavarande

delägare böra få vidkännas en motsvarande reducering av dyrtidstilllägget.

Ävenledes lärer dyrtidstillägget till efterlevande efter delägare, å vilken

reglementet jämlikt § 68 blivit eller blir tillämpligt, böra på motsvarande sätt

reduceras.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts framlade statskontoret förslag

till ändring av § 7 i kungörelsen den 15 juni 1923 nr 267. Slutligen

framhöll ämbetsverket, att en lösning av frågan örn dyrtidstillägg av statsmedel

till pensionärer vid prästerskapets änke- och pupillkassa efter angivna

linjer enligt ämbetsverkets mening vore att anse endast som en provisorisk

anordning i avvaktan på närmare utredning rörande möjligheten

för kassan att genom omläggning av sitt pensioneringssystem och genom

en bättre anpassning av delägarnas avgifter efter vad som i sådant hänseende

gällde för delägare i andra kassor kunna i högre grad än vad nu

synes vara fallet själv svara för de med pensioneringen förenade utgifterna.

III. Prästänkesäten.

De s. k. prästänkesätena grupperas i praxis i två kategorier, den ena

bestående av fastigheter, som härröra från anslag av äldre prästboställen,

den andra härrörande av enskilda donationer.

Beträffande den förra gruppen, prästboställena, må meddelas följande.

Konung Fredrik III av Danmark medgav den 29 augusti 1648, att prästänka

i Bohuslän finge, så länge hon ej inginge nytt äktenskap, tillgodonjuta

den bästa av prästbordets jordar näst den prästen själv besutte. Den för

prästänka avsedda jorden skulle ej av prästen få bortstädjas på längre tid

än hans livstid; och skulle änkan efter hans död, örn hon ej på annat sätt

försörjdes, äga att omedelbart tillträda jorden. Den 1 mars 1756 överenskommo

samtliga kyrkoherdar i Halland att vid varje pastorat lämna och

avstå till sina änkor såsom änkesäte, på sätt skett i Bohuslän, en stomgård

(annexhemman) eller, därest stomgård icke funnes, ett mensalhemman.

Så länge ingen änka funnes, som disponerade »änkesätet eller kronohemmanet»,

och när änkan avginge med döden eller ginge i nytt gifte,

skulle pastor disponera hemmanet. Den änka, som först tillträdde änkesätet,

skulle behålla det till sin död eller andra gifte, fastän annan änka

(efter senare kyrkoherde) under tiden tillkommit. Änka, som hade änkesäte,

ägde behålla den av prästerskapet utgående »änkepenninghjälpen»1,

dock att, där senare änka tillkomme i samma pastorat, denna skulle uppbära

»änkepenningarna för sig allena». Föreningen stadfästes av Kungl.

Maj:t den 11 augusti samma år. Såsom skäl anfördes bland annat, att förändringen

kunde ske utan någon »kronones gravation». Liknande överenskommelser

fastställdes för domprosteriet och Marks kontrakt i Göteborgs

stift den 30 september 1761 samt för Kinds kontrakt den 15 maj 1779. Av

ordalagen i stadfästelsebesluten framgår, att änkesätena skulle innehavas

med samma rätt, under vilken kyrkoherdarna förut innehaft dem och att,

för den tid ingen berättigad änka funnes, gårdarna skulle återfalla till kyrkoherdarna.

1 Härom närmare under avdelning IV härefteråt.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 319. (Bil. 1).

Enligt en Kungl. Maj:ts resolution den 23 december 1747 disponerades

stommar, mensaler och annexprästgårdar med lika rätt och under samma

frihet som prästborden. Enligt Kungl. Maj:ts brev den 12 november 1858

skulle emellertid prästerskapets annex- och mensalhemman i Skåne, Halland

och Blekinge ej längre disponeras av kyrkoherdarna själva utan för

deras räkning utarrenderas genom Kungl. Maj:ts befallningshavande och

domkapitlet med undantag dock för bland annat »hemmen och lägenheter

som i Halland äro anslagna till änkesäten». Brevet skulle enligt Kungl.

Maj:ts brev den 9 september 1873 i tillämpliga delar lända till efterrättelse i

avseende å de inom Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län till

änkesäten upplåtna stom- (annex-) och mensalhemman. Dessa prästänkesäten,

som numera falla under tillämpningen av ecklesiastik boställsordning,

ligga alla inom Göteborgs stift. Enligt uppgift av stiftssekreteraren i Göteborg

skall deras antal ursprungligen ha varit mellan 80 och 90, men större

delen har övergått till löneboställen. De återstående änkesätena utgjorde i

maj 1940 31, varav i Göteborgs och Bohus län 9, i Hallands län 13 och i

Älvsborgs län 9. I några fall hava änkesäten sålts och prästänkan åtnjuter

avkomsten av försäljningsmedlen. Enligt praxis åtnjuter änka avkastning

av sådana prästlönefonder, som bildats genom försäljning av inägojord från

prästänkesäte.

Genom ikraftträdandet av 1910 års prästlönelagstiftning upphörde i princip

den rätt, vilken gällt såväl för prästänka som, då änka ej funnits, för

kyrkoherde att åtnjuta avkomsten av änkesäte av natur, som här berörts.

Enligt 26 § av prästlönelagen den 9 december 1910 skulle avlöningsmedel,

varom i 19 § 2 mom. samma lag sägs — och hit räknades även arrende av

prästänkesäten av nu ifrågavarande natur, vilka skulle förvaltas såsom

löneboställen, — uppbäras av vederbörande kyrkoråd från och med ecklesiastikåret

näst efter det, med vars utgång äldre lönereglering upphörde

att gälla, eller, örn hinder därför mötte, »när det utan förnärmande av

annans rätt kan ske». Jämlikt 3 § 4 mom. lagen om kyrkofond samma dag

(jfr prästlöneregleringslagen 19 § 4:o) skulle till kyrkofonden ingå medel,

som inflöte för försåld skog från prästerskapet anslagna löneboställen, med

undantag bland annat av sådana, vilkas avkomst skulle enligt bestämmelse

i donationsbrev angående bostället tillfalla änka. Man torde hava

utgått från att skogsavkastningen från andra änkesäten än de donerade

skulle disponeras på samma sätt som skogsavkastningen från prästerliga

boställen i allmänhet. Innebörden av sistnämnda stadganden torde böra ses

mot bakgrunden av vissa uttalanden av pr ä stlön eregleringskommittén

av år 1897. Kommittén föreslog i sitt betänkande IV år

1903, att behållen avkastning av prästerskapets löningsboställen, jämväl

de som anslagits till änkesäten, skulle ingå till kyrkofonden, dock med

undantag för boställen, som härrörde från enskilda eller församling (förslaget

till lag om kyrkofond § 3 mom. 2). Beträffande änkesäten skulle av

kyrkofonden utgöras behållna avkastningen, när sådan finge av prästänka

tillgodonjutas (§ 6 mom. 2 i sistnämnda förslag). I fråga örn rätten till

änkesäte anförde kommittén (sid. 236): »Besittningsrätten till änkesätena

tillhör prästernas änkor, vilka, så länge sådana finnas, efterträda den ena

den andra Härut i i samma ordning, som männen innehaft tjänstebefattningarna.

I följd härav kan det inträffa ä ena sidan, att änka finnes, som

i avvaktan på innehavarinnans avgång ännu ej fått tillträda änkesätet, å

andra sidan att, då änka saknas, kyrkoherden (dier, örn änkesätet är an
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Kungl. Majlis proposition Nr .219. (Bil. I).

slaget till komministersänka, komministern äger begagna änkesätet, intill

dess lian från tjänsten avgår.» Obestridligt vore, att avkastning av änkesäte,

i den mån den tillkomna prästänka, ej kunde betraktas såsom en

lönetillgång för prästerskapet, och det kommittén givna uppdraget borde

ej så tolkas, att kommittén skulle hava att ingå i bedömande, huruvida

dylik egendom skulle kunna, utan förnärmande av annans rätt, tillvinnas

kyrkofonden. Avkastning av änkesäte för tid, då icke någon till detsamma

berättigad änka levde, vore redan en avlöningstillgång för prästerskapet

och borde såsom sådan, efter det ny lönereglering vunnit tillämpning,

komma kyrkofonden till godo, enär ingen anledning funnes att därmed,

sedan skäliga löner beretts åt prästerskapet i allmänhet, gynna någon viss

präst inom det pastorat, vid vilket änkesätet vore fästat (sid. 237). Vad

som tillkomna kyrkofonden såsom inkomst — bortsett från vissa fonder

och ersättningsmedel — skulle enligt kommittén tillföras fonden, när sådant

kunde ske utan förnärmande av annans rätt (§ 5 st. 3). Detta gällde även

änkesätena. Angående innebörden av uttrycket »utan förnärmande av

annans rätt» yttrade kommittén (sid. 247): »Har således t. ex. boställshavare

fått sig tillerkänd rätt till skogsavkastning utöver husbehovet för längre

tid än nu gällande lönereglering skall tillämpas, bör han bibehållas vid

denna rätt, liksom kyrkoherde icke heller omedelbart förlorar rätten att

uppbära avkastning av änkesäte, om han redan kommit i besittning av

sådan fastighet, då till änkesätet berättigad prästänka icke funnits». Skiljaktiga

meningar anfördes inom kommittén av kammarrådet Rydin och

prosten Redelius i syfte att — bortsett från de enskilt donerade änkesätena

— med änkesätesinstitutionens upphävande, »i den mån sådant

utan förnärmande av annans redan förvärvade rätt kan ske», änkesätena

skulle användas för prästerskapets avlöning i respektive pastorat. En ledamot,

prosten Wannberg, ansåg, att änkesätena bort lämnas utanför regleringen

av prästerskapets avlöning, samt att kommittén saknat befogenhet

att, »om än blott i fråga örn prästernas eventuella rätt», upptaga änkesätena

under »den allmänna synpunkt, varunder prästerskapets löningsboställen

vore att betrakta». Domkapitlet i Göteborg anslöt sig i sitt utlåtande över

förslaget till sistnämnda mening samt uttalade dessutom som sin åsikt att,

om en förändring med avseende å änkesätenas användning skulle genomföras,

denna fråga måtte bliva föremål för en särskild lagstiftning och att,

örn en sådan komme till stånd, den ej måtte få retroaktiv verkan på redan

utnämnda kyrkoherdar, utan att dessa för sin tjänstetid bibehölles vid dem

enligt dittills gällande rättsförhållanden tillkommande förmån. Kammarkollegiet

anslöt sig till den av Rydin och Redelius uttalade uppfattningen

(utlåtande den 6 december 1905), och denna biträddes också av departementschefen

i Kungl. Maj:ts proposition nr 88 till 1908 års riksdag (sid.

328). Någon lagstiftning kom emellertid, som bekant, ej till stånd detta år.

I prästlöneregleringssakkunnigas betänkande 1909, vars förslag till bestämmelser

beträffande änkesäten, sakligt oförändrade återgå i gällande

lag, saknas (jfr sid. 51), liksom i Kungl. Maj:ts proposition nr 85 till 1910

års riksdag, uttalande örn naturen av änkas rätt.

I ärende angående ny lönereglering för prästerskapet i Årstads och Asige

församlingars pastorat anförde kammarkollegiet i utlåtande den 8 april

1913: »Efter kollegii mening lärer väl den, som sitter som kyrkoherde vid

övergången till den nya löneregleringen, vara för sig och sin änka eventuellt

berättigad till avkomsten av änkesätet; men då---- denna fråga

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. I).

ej kan bliva föremål för prövning i denna ordning, synes någon bestämmelse

härom ej böra införas i den blivande löneregleringsresolutionen.» Kollegiets

reservation »eventuellt» — som återfinnes även i prosten Wennbergs

ovannämnda yttrande — kan syfta på att frågan icke blivit rättsgiltigt

avgjord. Kungl. Majit följde i sitt beslut den 12 september 1913 kollegiets

förslag härutinnan. I den av hovrättsrådet K. J. Ekman, en av 1909 års

sakkunniga, år 1915 utgivna kommentaren »Prästlöneregleringslagarna»

heter det örn de icke donerade änkesätena (sid. 116 f): »Den rätt som sålunda

hittills gällt såväl för prästänka som, då änka ej funnits, för kyrkoherde

och komminister att åtnjuta avkomsten av prästerskapet på lön anslagna

men till änkesäten upplåtna hemman upphör, så snart lönereglering

i enlighet med bestämmelserna i förevarande lag inom vederbörande pastorat

trätt i tillämpning; redan utnämnd tjänstinnehavare och hans änka

efter honom likväl oförkränkt bibehållna vid dem tillkommande rätt till

änkesätet.»

Vad i frågan förekommit i samband med tillkomsten av 1910 års prästlönelagstiftning

synes giva vid handen, att prästänkas rätt till avkastning

av änkesäte, som förut utgjort prästerligt löningshemman, är av enahanda

art som den, vilken tillkom kyrkoherde före inträdet av ny lönereglering

enligt 1910 års avlöningslag.

Genom lag den 30 augusti 1932 (nr 405) undergick 1910 års prästlöneregleringslag

vissa ändringar, vilka trädde i kraft den 1 maj 1933. Enligt

19 § i dess nya lydelse skall till bestridande av prästlön m. m. i nedan

nämnd ordning användas:

l:o. Avkastning av tillgångar, vilka äro avsedda för avlöning av pastoratets

prästerskap, med undantag av tillgång, vars avkomst skall enligt

7 § tillkomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller enligt bestämmelse

i donationsbrev tillfalla prästänka;

2:o. Andra tillgängliga medel ävensom församlingsavgifter till erforderligt

belopp.

Bestämmelsen i 26 § enligt dess lydelse år 1910 har däremot icke undergått

någon saklig ändring.

I överensstämmelse med det år 1932 beslutade nya förvaltnings- och

finansieringssystemet fick den nya lagen om kyrkofond den 30 augusti

1932 icke någon bestämmelse, att skogsavkastning från prästerligt löneboställe

skall ingå till kyrkofonden. Avkastningen ingår i stället jämlikt

19 och 26 §§ avlöningslagen till kyrkorådet.

Prästänkesäte faller, liksom enligt 1910 års ecklesiastika boställsordning,

under boställsordningen den 30 augusti 1932 (1 §). Vissa kompletterande

föreskrifter angående änkesäten meddelades i kungörelsen den 16 september

1932 (nr 437) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av ecklesiastik

boställsordning (1—5 §§). Denna kungörelse har ersatts av kungörelsen

den 15 februari 1935 (nr 19) med bestämmelser angående tillämpningen

av ecklesiastik boställsordning.

Genom Kungl. Maj:ts reglemente för ecklesiastik medelsförvaltning den

15 februari 1935 (nr 18) har stadgats (3 kap. 2 §), att vid redovisning till

särskild avkomsttagare av avkastningen från bland annat änkesäte med

undantag för dess skog samt, där den särskilde avkomsttagaren är berättigad

till skogsavkastning, behållen inkomst av den ordinarie avverkningen

Bihang till riksdagens protokoll 19hl. 1 sami. Nr 219.

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

från skogen skall, så snart ske kan, överlämnas till avkomsttagaren. Slutredovisning

för sådan inkomst skall av pastoratet avgivas till avkomsttagaren,

beträffande skogen för hushållningsplanens giltighetstid och i fråga

örn lönebostället. i övrigt för kalenderår. Slutredovisningen skall ske inom

ett år efter utgången av den tid densamma avser. Har avkomsttagaren icke

inom angivna tid erhållit slutredovisning, och har denne icke inom ytterligare

ett år instämt talan örn sådan redovisning, må talan därå icke vidare

väckas. Vill avkomsttagare klandra avgiven slutredovisning, skall denne

instämma sin talan inom ett år efter det slutredovisningen lämnades.

Då präst erhållit emeritilön har stiftsnämnden ansett, att därmed rätten

till änkesäte upphör för såväl honom som hans änka (Kungl. Maj:ts utslag

den 27 februari 1940 angående prästänkesätet Stafsinge nr 7 i Stafsinge

socken). I ett fall har prästänka tillerkänts avkomsten av skogen å prästänkesäte

(Kungl. Maj:ts beslut den 29 september 1939 angående prästänkesäte!

Barkås nr 1 i Enslövs socken).

För de från enskilda donationer härrörande prästänkesätena lämnades en

redogörelse av 1897 års prästlöneregleringskommitté i dess betänkande IV

år 1903 (sid. 236). Av denna kategori finnas enligt av domkapitlen numera

lämnade uppgifter 11 boställen: i Uppsala stift ett (lägenheten Hemmet

i Övergrans församling, donation 1859; viss rätt för kyrkoherden till

virke); i Linköpings stift tre (hemmanet Kyrksäter i Mjölby församling;

hemmanet Rotebo i V. Hargs församling, donation 1797, subsidiär rätt

för komminister; hemmanet Särstad Storgården i Rinna församling, donation

1809; subsidiär rätt för komminister); i Lunds stift fyra (7/16 mtl

Matteröd nr 4 i Matteröds socken, V2 mtl Hissmåsa nr 2 och (2 mtl Hissmåsa

nr 5 i Västra Torups socken samt ®/lg mtl Brahetorp nr 1 i Vittsjö

socken, donation 1727; subsidiär rätt för kyrkoherden i Sörby pastorat); i

Göteborgs stift två (V4 mtl Flaalt nr 1 i Breareds församling, donation

1804; subsidiär rätt för Breareds kyrka; Svepetorp nr 1 i Bokenäs församling;

testamente 1879); i Karlstads stift ett (26/1024 mtl Ökna i

Rölanda församling, testamente 1861).

I Strängnäs stift finnes ett änkesäte, lägenheten Fridhem, vilken,

sedan den på 1840-talet bebyggts på dåvarande tjänstinnehavarens bekostnad,

mot årlig avgäld upplåtits från kyrkoherdebostället i Sköldinge

församling enligt Kungl. Maj:ts medgivande den 17 juni 1850. Kyrkoherden

har, då änka saknas, rätt att besitta lägenheten (»Till Hembygden», utg.

av stiftsrådet i Strängnäs stift, 1932, sid. 76 ff).

I tyska församlingen i Göteborg finnes en säregen form av änkesäte.

Enligt en mellan kyrkofullmäktige i staden och församlingen i samband

med överlåtelse av den förutvarande tyska pastorsbostaden träffad

överenskommelse åtnjuter änka efter kyrkoherden i församlingen förmånen

av fri bostadslägenhet i en staden tillhörig byggnad, som disponeras dels

till pastorsexpedition och dels till bostad åt kyrkoherden och komministern

i Göteborgs Kristine församling.

De enskilt donerade prästänkesätena förvaltas liksom de övriga enligt

ecklesiastik boställsordning. När donationsurkund tillagt tjänstinnehavare

viss rätt, har bostället i hans hand behandlats såsom fastighet, varom förmäles

i 7 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. May.ts proposition Nr 219. (Bil. I).

IV. Den s. k. allmänna prästänkehjälpen samt anslag

av krono- och kyrkotionde.

Vid riksdagen år 1653 ingick rikets prästerskap en förening, att prästänkorna^

skulle erhålla bidrag till sin försörjning genom årligt sammanskott

från prästerskapet att utgå med halvannan riksdaler eller mindre

efter råd och lägenhet, »dock ingen ringare än 1 riksdaler, kapellanen en

fjärdedels riksdaler att ock deras änkor må något njuta av bemälte hjälp».

Prostarna skulle var inom sitt kontrakt tillse, att denna änkehjälp levererades

inom föreskriven tid. Därjämte skulle för enahanda ändamål utgå

»utur kyrkones kista årligen en riksdaler eller som kyrkan kan förmå och

församlingens lägenhet är». Föreningen stadfästes av konungen genom förordning

den 13 augusti 1685. Med stöd av de däri meddelade bestämmelserna

hade av kyrkorna i Bohus län och den del av Älvsborgs län, som tillhör

Göteborgs stift, årligen från varje kyrka till fattiga prästänkor utgått

ett anslag av 1 krona 50 öre med ett sammanlagt belopp av 103 kronor

50 öre för Bohus län och 114 kronor för Älvsborgs länsdel av Göteborgs

stift. I samband med frågan örn avskrivning av den från viss jord inom

Skåne med flera provinser utgående kyrkofonden beslöt 1898 års riksdag

och kyrkomöte, att jämväl dessa avgifter från kyrkorna i Bohus län och

nämnda del av Älvsborgs län skulle från och med år 1900 avskrivas och

ersättas med anslag av statsmedel å samma belopp. Bestämmelse härom

meddelades i förordningen den 14 oktober 1898 angående avskrivning av

den från viss jord inom Skåne med flera provinser utgående kyrkofonden.

Anslaget ingår numera till kyrkofonden, som har att bestrida de motsvarande

bidragen för kyrkorna i fråga.

Till fattiga prästänkors understöd anslogs dessutom genom nådigt brev

den 18 februari 1653 vissa kvantiteter kronotionde för samtliga stift, med

undantag av Lunds och Visby samt den del av Göteborgs stift, som utgöres

av Hallands län. För sistnämnda län föreskrevs, efter därom vid

1761 års riksdag av prästerskapet i länet gjord framställning, genom nådiga

brev den 9 augusti 1769 och den 17 december 1773, att de kyrkor i

Halland, som före år 1696 bevisligen av kyrkotionden utgjort in natura

den s. k. notarietunnan, alltjämt skulle utgiva densamma samt att halva

notarietunnan, tillhopa 89.5976 hektoliter råg, vilken av kyrkoherdarna

avståtts till fattiga prästänkor, skulle av kyrkorna utgöras in natura eller

betalas efter medelmarkegång jämte forsellön.

I 1723 års privilegier för biskopar och prästerskap bekräftades de prästänkorna

förunnade »förläningar av kronotionde!! eller medelst bevillningar

av prästerskapet och kyrkorna».

Jämlikt förordningen den 23 juli 1869 angående förändring av grundräntor

och kronotionde (§ 2) indrogos kronotiondeanslagen mot ersättning

av statsanslag i penningar efter medelmarkegångspris jämte forsellön. Den

5 oktober 1888 föreskrev Kungl. Majit, efter riksdagens och kyrkomötets

hörande, att de inom samtliga stift i riket med undantag av Lunds och

Visby stift efter medelmarkegångspris jämte forsellön utgående ersättningar

för till fattiga prästänkor anslagen kronotionde skulle från och med

år 1889 utbytas mot ett kontant årligt belopp av 9,813 kronor att på visst

sätt fördelas mellan Uppsala, Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås,

Växjö, Göteborgs (utom Hallands län), Kalmar, Karlstads och Härnösands

stift. Genom förordningen elen 14 oktober 1898 angående avskrivning av

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. May.ts ''proposition Nr 219. (Bil. I).

den från viss jord inom Skåne med flera provinser utgående kyrkotionden

avskrevs även från och med år 1900 till prästänkorna i Halland anslagen

kyrkotionde (den s. k. halva notarietunnan) och skulle för dessa änkors

räkning i stället av statsmedel utgå ersättning med bestämt belopp, sammanlagt

774 kronor 63 öre för år. — Båda de två här sist omnämnda anslagen

utbetalas numera från kyrkofonden, som härför erhåller ersättning

från åttonde huvudtitelns anslag »Ersättningar till vissa prästerskapet tilldelade

statsanslag».

Jämlikt Kungl. Maj:ts cirkulär den 21 november 1902 beträffande åtgärder

för betryggande av kyrkokassornas bestånd i Skåne, Halland, Blekinge

och Bohuslän skall inom dessa landskap avgifter ur kyrkokassa till

prästänkehjälp vare sig i form av tionde eller andra medel icke vidare utgå.

1873 års kyrkomöte framhöll i skrivelse (nr 19) till Kungl. Maj:!, att

vissa prästänkor icke skulle komma i åtnjutande av pension från den då

föreslagna prästerskapets änke- och pupillkassa, och att således inom respektive

stift bidrag fortfarande måste utgå enligt den gamla ordningen

till sådana änkor, som vore i behov därav. Kyrkomötet hemställde, att

Kungl. Maj:! måtte, i samband med stadfästande av reglementet för kassan,

förnya 1653 års förening och tillförbinda vederbörande präster och

övriga att tillskjuta däri angivna bidrag till prästänkehjälp, »tills vidare

och intill dess att, sedan fulla pensioner av änke- och pupillkassan åt alla

fattiga änkor utbetalas, fattigunderstödet, inskränkt till ett fåtal, kan bestridas

av de av Kungl. Majit år 1653 donerade medel (d. v. s. kronotiondeanslagen)

utan detta tillskott (d. v. s. änkehjälpsavgifterna), dock

att Kungl. Majit tillika medgiver vederbörande rättighet att stiftsvis överenskomma

örn en mera efter lönerna lämpad fördelning av årsbidragen, utan

att deras summa, så länge behovet fortfar, undergår förminskning». Något

Kungl. Majlis särskilda beslut härutinnan har visserligen icke meddelats,

men lärer det vara ostridigt att 1653 års bestämmelser fortfarande äro i

kraft. Dock må erinras, att kammarkollegiet i utlåtande i ett av Kungl.

Majit den 5 maj 1933 avgjort ärende angående den s. k. änkegenanten i

Lunds stift anfört, att det syntes sannolikt, att man vid bildandet av prästerskapets

änke- och pupillkassa förutsatt att änkegenanten liksom däremot

svarande avgifter inom andra stift skulle komma att upphöra i den

mån pensioner utginge ur kassan, men något uttryckligt stadgande i denna

riktning förelåge kollegiet veterlig! icke. Kronotiondeersättningen har berörts

i kyrkomötets andra tillfälliga utskotts betänkande och kyrkomötets

skrivelse till Kungl. Majit nr 19 år 1873 samt i Kungl. Majits skrivelse nr 7

till 1888 års kyrkomöte (statsrådsprotokollet den 3 september 1888),

kyrkolagsutskottets betänkande nr 4 och kyrkomötets skrivelse till Kungl.

Majit nr 4 år 1888; kyrkotiondeersättningen i Hallands län och änkehjälpsavgif

terna för kyrkorna i Göteborgs stift i övrigt ha berörts i Kungl.

Majits skrivelse nr 4 till 1898 års kyrkomöte samt kyrkolagsutskottets betänkande

nr 10 och kyrkomötets skrivelse till Kungl. Majit nr 10 år 1898.

Riksdagens revisorer anförde i sin berättelse till 1937 års riksdag (§ 46),

att då pensioneringen av efterlevande efter prästmän, till vilken staten

lämnade förhållandevis större bidrag än till andra befattningshavares familj

epensionering, numera vore ordnad efter tidsenliga grunder, ansåge revisorerna

en undersökning önskvärd, huruvida här berörda bidrag kunde

upphöra att utgå.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

V. Lokala änke- och pupillkassor.

I de olika stiften ha bildats lokala änke- och pupillkassor, vilka i regel

torde vara att betrakta såsom understödsföreningar.

I Uppsala stift har, i anledning av beslut vid 1873 och 1902 års prästmöten,

utdebitering från och nied år 1903 skett till allmänna prästänkehjälpen

med 0,3 procent på reglerade och 0,4 procent på oreglerade löner

för ordinarie prästerskapet. Extra ordinarie präster ha erlagt en frivillig

årlig avgift av 75 öre. Beloppen av de utbetalda anslagen (gratialen) hava

bestämts särskilt i varje fall. Tidigare hava även läroverkslärare påförts

utdebitering men detta synes ha upphört efter av Kungl. Majit den 17

mars 1871 och den 16 augusti 1872 meddelade beslut i besvärsmål. En viss

tvekan har gjort sig gällande huruvida beslut, som fattats å prästmöte, är

gällande även för sådana tjänstinnehavare som icke deltagit i mötet.

Åren 1937—1939 hava av de s. k. änkehjälpsavgifterna och kronotiondeersättningen,

vilken för stiftet utgör 1,499 kronor 72 öre årligen, utbetalats

understöd åt efterlevande efter prästmän med 6,495 kronor år 1937 till

68, 6,585 kronor år 1938 till 68 och 6,460 kronor år 1939 till 66 gratialister

(tidigare även till en f. d. domkapitelspedell och hans änka). I dessa summor

ingår jämväl ränta å fonderade medel, den s. k. allmänna änkehjälpskassan,

vilken uppkommit genom överskott vid årliga utdelningen av

ifrågavarande gratial. Denna kassa, som förvaltas av domkapitlet, hade

den 30 juni 1939 en behållning av 32,632 kronor 55 öre. Domkapitlet förvaltar

dessutom 11 stycken från enskilda donationer härrörande fonder och

stiftelser till förmån för efterlevande efter präster, med en sammanlagd behållning

den 30 juni 1939 av 172,193 kronor 9 öre. Beloppet har under

budgetåret 1939/40 utökats med donation av 3,052 kronor 81 öre till en

av fonderna.

Dessutom står under domkapitlets överinseende en stiftelse, kallad »Frideborg»,

med uppgift att lämna stöd och hjälp åt änkor efter präster, som

tillhört ärkestiftet, dels genom kontanta hyresbidrag och dels genom upplåtelse

av bostad. Stiftelsen, vartill höra tre s. k. våningsfonder ä 5,000

kronor, hade den 31 december 1939, oberäknat dessa fonder, en behållning

av 45,542 kronor 20 öre. Stiftelsen äger en bebyggd fastighet i Uppsala,

I Linköpings stift utgöras de s. k. änkehjälpsmedlen av 1) 6 kronor årligen

från varje församling inom stiftet, 2) 887 kronor 81 i kronotiondeersättning

(enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1888), 3) bidrag

från den s. k. Staalska fonden.

Av änkehjälpsmedlen hava 6,640 kronor utbetalts år 1937 till 62 personer

(högsta anslag 200 kr.), 5,845 kronor år 1938 till 63 personer (högsta

anslag 175 kr.) och 5,745 kronor år 1939 till 61 personer (högsta anslag

200 kr.).

Domkapitlet förvaltar 12 av enskildas donationer härrörande, för understöd

till efterlevande efter präster avsedda fonder, Staalska pensionsfonden

inberäknad, med en behållning den 30 juni 1939 av tillhopa 281,374

kronor. Från dessa fonder utdelades år 1937 anslag till 29 personer, år

1938 till 28 personer och år 1939 till 28 personer.

Av Mjölby församling förvaltas två donationsfonder av enahanda karaktär

med en behållning den 31 december 1939 av tillhopa 22,165 kronor

52 öre.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. {Bil. 1).

I Skara stift utgöras enligt »reglemente för prästänkehjälpen i Skara

stift», fastställt vid prästmöte år 1915 (med viss ändring år 1922), avgifter

till änkehjälpen på följande sätt: 1) ersättning för kronotionde, 1,060

kronor 75 öre årligen; 2) en avgift av varje kyrka, i 1 krona i församling

under 500 invånare, 2 kronor i församling med folkmängd av 500—1,000,

3 kronor i fösamling med större folkmängd än 1,000, tillhopa något över

600 kronor per år; 3) avgifter av prästerskapet med 0,5 procent av reglerad

lön, lönen för extra ordinarie prästman beräknad till 1,500 kronor;

4) uttaxering å prästerskapet i erforderlig omfattning.

Åren 1938—1940 hava utgått anslag till prästänkor med 5,425 kronor

år 1938, 6,075 kronor år 1939 och 5,850 kronor år 1940, allt i poster från

100 till 300 kronor; till prästbarn 1,800 kronor år 1938, 1,600 kronor år

1939 och 1,700 kronor år 1940, allt i poster på 100 kronor.

_ I anslagen hava ingått räntemedel från extra ordinarie prästmäns avlöningskassa

(»adjunktslönekassan») med 988 kronor 55 öre år 1938, 1,500

kronor 47 öre år 1939, 1,237 kronor år 1940. Denna kassa torde till huvudsaklig

del ha uppkommit genom sammanskottsmedel från stiftets prästerskap.

Efter ikraftträdandet år 1915 av ny lönelagstiftning för extra ordinarie

prästmän disponeras enligt beslut å prästmöte, senast år 1934, kassans

medel 1) till bidrag åt fattiga stärbhus för adjunkts eller vikaries vivre, 2)

till bidrag åt mindre bemedlade prästmän för vikaries underhåll, 3) i mån

av tillgång till skjutsersättningsbidrag åt ordinarie prästman, som på grund

av domkapitlets förordnande uppehåller prästerlig tjänst i annat pastorat.

Därjämte har under senaste år visst belopp av kassans medel använts till

understöd åt efterlevande efter prästmän.

Under domkapitlets förvaltning stå vidare 15 stycken, väsentligen från

anslag av enskilda härrörande fonder till förmån för efterlevande efter

präster med en sammanlagd behållning den 30 juni 1939 av 97,218 kronor

42 öre. Därtill komma tre fonder »Prästdottersfonden» (kr. 15,821:30),

»Treprocentsfonden» (kr. 950: 02) och »Cassa pauperum sacerdotum» (kr.

10,909: 29), vilka synas vara att betrakta såsom sammanskott av prästerskapet.

Till sistnämnda kassa synes utgå hälften av den först härförut

under 3) berörda avgiften av prästerskapet. En donation, placerad i frälseränta,

till förmån för, bland annat, behövande komministeränka förvaltas

av Kinnevads pastorat.

I Strängnäs stift uttaxeras enligt prästmötesbeslut avgifter till änkehjälpen,

motsvarande för ordinarie präst 30 öre för varje fullt 100-tal kronor

av grundlönen och för extra ordinarie präst 1 krona 5 öre i fast avgift.

Avgifter utgå även av kyrkokassorna enligt 1653 års förening och Kungl.

Maj:ts beslut år 1685. Dessutom utgår kronotiondeersättning enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 5 oktober 1888 med 622 kronor 98 öre årligen.

Anslag av änkehjälpen hava år 1936 utgått med tillhopa 7,808 kronor 23

öre (synbarligen för två år) i poster från 10 till 379 kronor, 34 stycken

till prästänkor och 36 till prästdöttrar, år 1937 med 4,925 kronor i 36 poster

från 50 till 250 kronor, år 1938 med 4,692 kronor 50 öre i 33 poster

från 50 till 300 kronor. Kronotiondeersättningen, 622 kronor 98 öre per

år, har disponerats i anslag år 1936 (för 2 år) i 15 poster från 30 till 125

kronor, tillhopa 1,137 kronor 98 öre; år 1937 i 10 poster från 40 till 125

kronor, tillhopa 622 kronor 98 öre; år 1938 i 12 poster från 30 till 125

kronor, tillhopa 730 kronor 96 öre.

Under domkapitlets förvaltning stå 16 stycken fonder huvudsakligen

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Marits proposition Nr 219. (Bil. I).

till förmån för efterlevande efter präster, härrörande från enskildas donationer,

med en behållning den 31 december 1939 av tillhopa 61,906 kronor

4 öre.

Härtill komma två, den s. k. Hospitalsf olldén (3,005 kr. 87 öre), insamlad

genom stambok, och »allmänna pensionsfonden» (26,626 kr. 56 öre),

insamlad åren 1842-—59 genom uttaxering av 3 procent av lönebevillning

på prästerskapet och läroverkslärarna samt utökad år 1875 genom överskott

å riksdagskontingent. Till allmänna pensionsfonden har år 1847 av

B. G. Ribbing skänkts ett belopp av 666 rdr 32 sk. banko.

I Västerås stift utgick före år 1932 avgift till »gamla änkehjälpskassan»

från stiftets präster med 0,1 procent å lönen. År 1931 beslöt prästmötet,

att dessa avgifter icke vidare skulle uttagas. Från varje kyrka ha avgifter

utgått till gamla kassan med 1 krona 50 öre men år 1937 upphört enligt

beslut å prästmöte. Tre personer erhålla för närvarande understöd från

kassan, en var med 500 kronor. Kassan beräknas räcka under dessa personers

livstid. Därefter eventuellt kvarstående behållning (den 30 juni 1939

kr. 6,699: 51) skall enligt beslut av 1937 års prästmöte överföras till den,

härefteråt närmare omnämnda fonden för beredande av bostad åt behövande

prästänkor och barn, konto 3.

I stället för gamla kassan bildades enligt 1931 års beslut »nya änkemedelskassan»,

till vilken bidrag ingå med 0,3 procent å reglerad lön (lönen

för extra ordinarie präster beräknad till 1,200 kronor). Bidragen betraktas

såsom frivilliga och inlevereras till domkapitlet i samband med första kvartalets

kollekter. Inkomsten utdelas årligen till behövande prästänkor och

prästdöttrar enligt domkapitlets beslut efter förslag av vederbörande kontraktsprostar.

År 1939 utbetalades anslag till 26 personer å tillhopa 2,475

kronor, varierande mellan 50 och 450 kronor. Behållningen i kassan utgjorde

den 30 juni 1939 2,494 kronor 84 öre.

Kronotiondeersättning till fattiga prästänkor utgår årligen med 992 kronor

80 öre. Senaste utdelning utgjorde 198 kronor 56 öre till en var av 5

personer.

Viss del av besparad domprostlön i Västerås avsattes enligt Kungl.

Maj:ts brev den 1 mars 1773 såsom en fond för understöd av fattiga prästänkor

i stiftet. Ur fonden, vars behållning den 30 juni 1939 utgjorde 1,452

kronor 79 öre, de s. k. domprostmedlen, hava senast utdelats 10 kronor till

en var av fem personer.

Gustav II Adolf anslog år 1630 avraden av den s. k. Papegojvreten i

Västerås till understöd av två prästänkor. Detta bekräftades för framtiden

av drottning Kristina den 12 juli 1637 och Karl XI den 21 oktober 1686.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 18 december 1908 medgavs, att avraden

finge avlösas mot ett kapitalbelopp av 1,461 kronor 50 öre samt förordnades,

att denna summa, de s. k. papegojvretsmedlen, skulle bilda en under

domkapitlets förvaltning stående fond, vars årliga räntebehållning, sedan

1/10 därav årligen tillgodoförts fonden, skulle användas uteslutande för

de ändamål, som överensstämde med anslagets syfte.

Genom gåvor från enskilda prästmän i samband med högtidsdagar

och dylikt under år 1924 och följande år bildades en fond för byggandet

av ett änkehem och en fond för beredande av bostadshjälp till behövande

prästänkor. Enligt beslut vid 1931 års prästmöte sammanfördes dessa fonder

till »Fonden för beredande av bostad till behövande prästänkor och

barn», vilken skulle föras på tre konton, nr 1 omfattande medel för byg
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

gande av ett änkehem (behållning den 30 juni 1939 kr. 7,162:01), nr 2

medel för beredande av bostadshjälp (behållning den 30 juni 1939 kr.

1,691: 05) och nr 3 medel, som lämnats utan att givaren angivit särskilt

ändamål, blott att medlen finge tjäna till lättande av svårigheterna för

prästänkor att anskaffa bostad (behållning den 30 juni 1939 kr. 413:30).

Någon utdelning ur fonden har ännu icke ägt rum.

Förutom ovannämnda fonder förvaltar domkapitlet 5 från donationer av

enskilda härrörande, helt eller delvis till understöd av efterlevande efter

präster avsedda fonder med en sammanlagd behållning den 30 juni 1939

av 73,318 kronor 8 öre.

I Växjö stift utgå 1) avgifter till »Växjö stifts änkepensionskassa» med

0,5 procent av den reglerade lönen och för obefordrade präster med 0,5 procent

av den beräknade årslönen (2,000 kronor), vilka avgifter i stiftets Jönköpings-

och Kronobergs-delar erläggas av alla prästmän men i Kalmardelen,

förutom av äldre delägare i kassan, blott av de präster vilka redan

den 15 februari 1922 ordinerats till stiftet eller dit vunnit befordran från

annat stift, 2) »änke- och pupillhjälp» från varje kyrka med 5 kronor för

år (dock ej från stiftets Kalmar-del, som har egen änkehjälpskassa), 3)

kronotiondeanslag åt fattiga prästänkor med 887 kronor 81 öre årligen (enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1888). Prästman får vid prästvigningen

förbinda sig att erlägga avgift till änkepensionskassan.

År 1937 utbetalades 12,112 kronor till 62 prästänkor och 48 prästdöttrar,

år 1938 12,501 kronor till 61 prästänkor och 47 prästdöttrar samt år 1939

12.230 kronor till 58 prästänkor och 46 prästdöttrar.

Inom stiftet finnas ett flertal kassor och fonder, förvaltade av olika organ.

A. D omkapitlet förvaltar 8 från enskilda donationer härrörande

fonder, avsedda huvudsakligen för understöd af efterlevande efter prästmän.

Behållningen i dessa fonder utgjorde den 30 juni 1939 sammanlagt

70,786 kronor 28 öre.

B. En särskild stiftelse, »Växjö stifts prästerskaps kassor

och fonder», förvaltar följande fonder: a) Änkehjälpsmedlen,

behållning den 31 december 1939 40,495 kronor 88 öre, uppkommen genom

årliga avgifter dels av prästerskapet, dels ock från kyrkorna i Kronobergs

och Jönköpings län samt genom gåvor från enskilda. Avkastningen användes

till hjälp åt prästänkor och prästdöttrar i stiftet, b) Änkepensionskassan,

behållningen den 31 december 1939 112,351 kronor 71 öre, bildad vid

prästmötet år 1921 för att bereda pensioner åt prästänkor. Av behållningen

i Växjö stifts prästfattigkassa anslogos 100,000 kronor såsom grundfond;

kassans övriga inkomster utgöras av årliga avgifter utav delägarna. Årliga

pensionen för prästänka utgår för närvarande med 170 kronor, c) Fonden

för understöd åt obemedlade prästdöttrar, behållning den 31 december 1939

1,908 kronor 87 öre, tillkom vid prästmötet år 1927 genom kollekt och gåvor.

Avkastningen är avsedd att användas till understöd åt sjuka och medellösa

prästdöttrar, vilkas fäder tjänstgjort inom Växjö stift.

C. Av stiftelsen Vä xjö stifts Prästänkehem förvaltas:

a) Biskop Reuterskiölds fond, behållning den 31 december 1939

2,217 kronor 98 öre, vilken utgöres av medel, som insamlats såsom nannesgård

vid biskopens död. Avkastningen skall utdelas såsom hyresbidrag till

änkor efter prästmän inom stiftet, b) Växjö stifts hembygdskalenders hyresbidragsfond,

behållning den 31 december 1939 1,064 kronor 62 öre, överlämnad

från direktionen för nämnda kalender och avsedd till hyresbidrag

åt prästänkor i stiftet, c) Hyresbidragsfonden, behållning den 31 december

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. 1).

1939 15,072 kronor 50 öre, uppkommen genom anslag från Växjö stifts

prästfattigkassa samt genom gåvor från enskilda, genom kollektör och alltfort

utgående årliga bidrag från prästerskapet, d) Hedda Cecilia Gullander

fond, behållning den 31 december 1939 19,888 kronor 37 öre, uppkommen

genom donation år 1931 av kontraktsadjunkten emeritus L. E. Gullander.

Avkastningen användes till hyresbidrag åt prästänka och prästdöttrar i

stiftet, e) Agronomen Arvid Hörbergs fond, behållning den 31 december

1939 994 kronor 45 öre, uppkommen genom testamente år 1939. Av denna

fond utdelas årligen 100 kronor såsom hyresbidrag till en prästänka, f) Ett

prästänkehem i Växjö, uppfört av medel, som anskaffats genom sammanskott

från stiftets prästerskap samt genom kollektör och gåvor, g) Makarna

Andréns fond, behållning den 31 december 1939 899 kronor 8 öre, uppkommen

genom testamente år 1933 och avsedd för uppförande av prästänkehem;

fondens tidigare behållning disponerad vid uppförande av prästänkehemmet.

h) Prästänkehemsfonden, behållning den 31 december 1939 12,059

kronor 11 öre, likaledes avsedd för uppförande av hemmet. Å prästmöte

1927 beslöt prästerskapet verka för uppförande av prästänkehem och anskaffa

medel för ändamålet bland annat genom årliga bidrag, vilka alltjämt

utgå. Fonden häftar i skuld till stiftelsen Växjö stifts prästerskaps

kassa och fonder med 30,000 kronor. Prästänkehemmet, som ej är taxerat

till fastighetsskatt, uppskattas till ett värde av 125,000 kronor.

D. Av en särskild direktion under tillsyn av domkapitlet förvaltas en

stiftelse J. M. Korenius donationsfond, behållning den 31 december

1939 157,565 kronor 52 öre, som är avsedd för utbetalning av årliga

pensioner i penningar till fattiga prästänkor i stiftet ävensom, därutöver,

till bostadsförmån åt fyra pensionstagare med bostads- och naturaförmåner.

E. Av särskild direktion förvaltas också Kalmar stifts enskilda

änke- och pupillkassa, understödsförening. Denna kassa, vars tillgångar,

den 31 december 1939 tillhopa 231,129 kronor 99 öre, till större

delen synas utgöras av enskilda donationsfonder, förvaltas av en styrelse,

som består av en av Kungl. Majit utsedd ordförande och fyra ledamöter,

jämte två suppleanter, valda av fullmäktige bland kassans delägare för två

år. Delägare i kassan är en var, som enligt förut gällande reglementen vunnit

inträde i kassan och till densamma fortfarande inbetalar stadgade årsavgifter,

samt en var som eljest vinner inträde i kassan och inbetalar stadgade

årsavgifter. Rätt till inträde äger a) varje präst, som erhåller ordinarie

prästerlig beställning i den del av Växjö stift, som förut utgjort Kalmar

stift, b) rektor och ordinarie ämneslärare vid allmänna läroverken i Kalmar

och Oskarshamn samt vid folkskoleseminariet i Kalmar, c) extra ordinarie

prästman inom det forna Kalmar-stiftet, därest kassans fullmäktige härtill

lämna bifall. Delägare i kassan erlägga i årlig avgift 0.4 procent av sin

avlöning eller pension, dock minst 10 kronor och högst 40 kronor. Med avlöning

avses lön, arvode, ålderstillägg, tjänstgöringspengar, fritt vivre, hyresersättning

eller värde av bostadsförmån.

I Lunds stift utgick tidigare, jämlikt Kungl. Maj li s resolution den 17

december 1697, en s. k. änkegenant, vilken utgjordes av ordinarie kyrkoherde

till företrädarens änka, där sådan fanns. Efter ansökan av 1932 års

prästmöte för stiftet fastställde emellertid Kungl. Majit den 5 maj 1933

ett av mötet fattat beslut, att denna avgift skulle upphöra, »dock oförkränkt

lämnad de nu levande änkor efter kyrkoherdar inom stiftet eventuellt

tillkommande rätten till sådan änkegenant». Numera erlägger enligt

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

prästmötesbeslut varje kyrkoherde i änkehjälpsavgift 3 kronor per år. Avgiften

betraktas ej såsom obligatorisk. Avgift av kyrkokassoma utgår såsom

nämnts ej numera (Kungl. Maj:ts cirkulär den 21 november 1902),

men enligt Kungl. Majlis beslut den 14 mars 1902 upptagas inom stiftet

årligen två kollektör till kontraktens fattiga prästänkor.

I prästänkehjälpsavgifter hava influtit och utbetalts 636 kronor år 1937,

618 kronor år 1938 och 636 kronor år 1939.

Under domkapitlets förvaltning stå 6 från enskildas donationer härrörande,

för efterlevande efter präster avsedda fonder med behållningar om

tillhopa 119,455 kronor 34 öre vid räkenskapsårets utgång år 1939. Dessutom

förvaltas inom de olika kontrakten 27 lokala prästänke- och pupillkassor,

var och en i regel avsedd för visst härad. Behållningen i dessa utgjorde

vid räkenskapsårets utgång år 1939 tillhopa 778,168 kronor 66 öre.

Dessa kassor synas hava huvudsakligen tillkommit genom tillskott från

delägarna, i någon mån genom kollekter och enskilda gåvor. I vissa fall

har Kungl. Maj:t, i andra länsstyrelsen fastställt reglemente.

I Göteborgs stift har den tidigare utgående s. k. änkehjälpen numera

ersatts av en särskild kassa för understöd åt prästänkor och prästbarn.

Denna kassa »Göteborgs stifts prästerskaps understödskassa» bildades enligt

beslut å 1915 års prästmöte, och delägare är »varje Göteborgs stift

tillhörande präst, så länge han fullgör betalningsskyldigheten mot kassan».

Kassan förvaltas av en särskild styrelse, som utses av prästmötet. Till kassan

ingå dels medlemsavgifter enligt prästmötets beslut, graderade med

hänsyn till vederbörandes lön från och med 5 kronor till och med 30 kronor,

dels ock kollekt och gåvomedel. Influtna medlemsavgifter utgjorde 3,485

kronor för år 1937, 3,390 kronor för år 1938, och 3,515 kronor för år 1939.

Utdelade belopp för nämnda år utgjorde 3,840, respektive 3,840 och 4,020

kronor. Kassan hade den 31 december 1938 en behållning av 10,091 kronor.

Inom stiftet utgå årligen ersättningar dels för indragen kronotionde 528

kronor 64 öre (Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1888), dels för indragna

änkehjälpsavgift er i Bohus län och stiftsdelen av Älvsborgs län 217 kronor

50 öre samt för avskriven kyrkotionde i Halland 774 kronor 63 öre (förordningen

den 14 oktober 1898).

Under domkapitlets förvaltning stå 12 av enskildas donationer härrörande

fonder till förmån för efterlevande efter präster med en behållning

den 1 juli 1939 av sammanlagt 313,301 kronor 87 öre. Under förvaltning

av andra kyrkliga organ stå 9 dylika fonder med en behållning vid räkenskapsårets

utgång år 1939 av tillhopa 75,652 kronor 71 öre samt 2 lokala

änke- och pupillkassor av annat ursprung med en behållning vid angivna

tid av tillhopa 8,330 kronor.

I Karlstads stift utgöras av varje inom stiftet tjänstgörande prästman

enligt »Stadgar för prästänkors pensionstilläggsfond», antagna vid prästmöte

år 1935, avgifter till och med året för nästa prästmöte med 0,5 procent

av reglerad lön eller arvode. Avgifterna anses vara frivilliga. Därjämte

finnes en äldre »änkehjälpsfond» (Kungl. Maj:ts reglemente den 26 oktober

1877). Delägare i denna senare äro endast präster, som prästvigts före tillkomsten

av 1874 års reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa.

(Enligt uppgift år 1936 fanns då blott en delägare kvar i livet och 10 änkor,

som erhöllo pension från fonden.) Avgifter från kyrkorna erläggas ej numera.

Ersättning för kronotiondeanslag utgår enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 5 oktober 1888 med 1,200 kronor 63 öre.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits ''proposition Nr 219. (Bil. I). 171

Av prästänkehjälpsavgifter oell kronotiondeersättning lia åren 1937—

1939 utbetalats

år 1937 ur Prästänkors pensionstilläggsfond 1,950 kronor till 12 änkor,

ur Änkehjälpsfonden 840 kronor till 10 änkor,

år 1938 ur Prästänkors pensionstilläggsfond 2,000 kronor till 11 änkor,

ur Änkehjälpsf onden 840 kronor till 10 änkor,

år 1939 ur Prästänkors pensionstilläggsfond 2,100 kronor till 11 änkor,

ur Änkehjälpsf onden 750 kronor till 9 änkor.

Under domkapitlets förvaltning stå änkehjälpsf onden, behållning den

30 juni 1939 23,265 kronor 99 öre; den däri ingående »Treprocentfonden»,

behållning den 30 juni 1939 kronor 3,400: —; prästänkors pensionstilläggsfond,

behållning den 30 juni 1939 28,273 kronor 94 öre; prästänkors hemfond,

bildad enligt beslut av 1929 års prästmöte och avsedd för enahanda

ändamål som den närmast föregående, behållning den 30 juni 1939 1,568

kronor 9 öre. Dessutom förvaltar domkapitlet tre från enskildas donationer

härrörande understödsfonder för efterlevande efter präster med en behållning

den 30 juni 1939 av tillhopa 68,141 kronor 42 öre.

Gemensam för Härnösands stift och Luleå stift är en änkehjälpsf ond,

tillkommen före stiftsdelningen och numera betecknad »första och andra

klassens änkehjälpskassor». Bidrag till fonden utgingo till och med ecklesiastikåret

1930/31 i form av pensionsavgifter för delägarna i fonden, d. v. s.

dem som prästvigts före år 1876, men erläggas ej numera. Då endast tre

eller fyra delägare funnos i livet i hög ålder, ansågs tiden mogen att avskriva

avgift sskyldigheten (avgifterna ansågos vara obligatoriska). På grund

av erhållet bemyndigande vid prästmöte att handhava beslutanderätten

örn kassan avskrev domkapitlet avgifterna. Numera finnes ingen delägare

1 livet. Från Härnösands och Luleå stifts kyrkor utgå emellertid fortfarande

årliga änkehjälpsavgifter med 1 krona 50 öre per kyrka. Årlig ersättning

för kronotiondeanslag till fattiga prästänkor utgår enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 5 oktober 1888 med 1,478 kronor 12 öre. Varje år insamlas frivilliga

bidrag till understöd åt prästänkor.

Av änkehjälpsfondens medel utdelades 6,405 kronor 82 öre år 1937 till

36 understödstagare, 6,000 kronor år 1938 till 33 understödstagare och

5,399 kronor 16 öre år 1939 till 33 understödstagare. Högsta anslaget har

varit 275 kronor. Av kronotiondeersättningen (»Vibyggerå kronotionde»)

utbetalades 1,660 kronor år 1937 till 16 understödstagare, 1,630 kronor år

1938 till 15 understödstagare och 1,630 kronor år 1939 till 17 understödstagare.

Högsta anslaget har varit 400 kronor. Besparade ersättningsmedel

synas ha ingått i en kassa, från vilken tilläggsanslag utgått till de årligen

inflytande medlen. Av kyrkornas bidrag utdelades 300 kronor år 1937 åt

2 understödstagare, 300 kronor år 1938 åt 3 understödstagare och 350 kronor

år 1939 åt 4 understödstagare; högsta anslaget 200 kronor. Även av

dessa medel torde en del lia besparats och uppsamlats i en särskild kassa.

Av frivilliga gåvor utdelades 1,260 kronor 98 öre år 1937 till 16 personer,

1,028 kronor 72 öre år 1938 till 15 personer och 880 kronor år 1939 till

16 personer; högsta anslaget 135 kronor 98 öre.

Domkapitlet i Härnösan d förvaltar, förutom »första och

andra klassens sammanslagna änkehjälpskassor» med en behållning den

30 juni 1939 av 112,855 kronor 67 öre, »Vibyggerå kronotiondeänkehjälpsanslag»

med en behållning samma dag av 3,590 kronor 43 öre och »Kyrkornas

änkehjälpsbidrag» med en behållning samma dag av 1,059 kronor 70

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. I).

öre samt 8 från enskilda donationer och gåvor härrörande, huvudsakligen

för efterlevande efter präster avsedda fonder — därav en för inrättande av

ett bostadshus för prästänkor — med en behållning angivna dag av sammanlagt

91,672 kronor 39 öre.

Av domkapitlet i Luleå förvaltas, förutom en enskild, delvis

för prästänkor avsedd donationsfond med en behållning den 30 juni 1939

av 13,383 kronor 7 öre, den s. k. Luleå stifts understödskassa, bildad vid

1927 års prästmöte och med en behållning den 30 juni 1939 av 24,009 kronor

24 öre. Kassans medel bestå av dels årliga frivilliga bidrag från prästerskapet,

dels andra frivilliga bidrag, dels kollektmedel samt gåvo- och donationsmedel,

dels ock enligt beslut av 1927 och 1934 års prästmöten från den

genom sammanskott av prästerskapet bildade Sacerdotelkassan (Cassa

pauperum eller fattiga prästmäns kassa) överförda belopp å sammanlagt

20,000 kronor.

I Visby stift finnes ingen annan fond eller kassa för understöd av efterlevande

efter präst än »Visby stifts änkekassa». Till denna kassa erläggas

årliga avgifter, vilka anses såsom frivilliga, dels av prästerskapet med 0,75

procent å reglerad lön för ordinarie och 0,75 procent å 1,800 kronor för extra

ordinarie prästman, dels av varje kyrka med 1 krona 50 öre. Dessutom

erlägger biskopen 100 kronor årligen. Till kassan, som förvaltas av en av

stiftets prästmöte utsedd styrelse, hava överförts medel från Visby stifts

prästkassa enligt beslut å prästmöten åren 1922, 1928 och 1934. Till prästkassan,

för vilken stadgar antagits den 11 juni 1872, hade överförts ett

belopp av 400 rdr rmt utgörande åren 1842 och 1843 utdebiterade men till

prästerskapets förfogande återställda s. k. centonalavgifter jämte upplupna

räntor. Enligt 1872 års stadga ingingo till prästkassan årsränta å centonalmedlen,

årliga bidrag av samtliga kyrkoherde- och komministerslägenheter

med 0,2 procent av uppskattade löneinkomster ävensom frivilliga gåvor.

Från samma kassa synas anslag ha utgått till behövande prästmän och blott

i undantagsfall till prästänkor.

Från änkekassan hava under ett vart av åren 1937, 1938 och 1939 utbetalats

understöd åt efterlevande efter prästmän: hyresbidrag till 14 delägares

änkor ä 100 kronor, hyresbidrag till 3 andra änkor å 150 kronor, tillhopa

1,550 kronor.

I Stockholms stad utgå inga prästänkehjälpsavgifter eller ersättning för

kronotiondeanslag för enahanda ändamål. Under domkapitlets förvaltning

stå 7 från donationer av enskilda härrörande, för understöd av efterlevande

efter präster avsedda fonder med en sammanlagd behållning den 30 juni

1939 av 65,137 kronor 79 öre.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219. (Bil. II).

Bil. II.

(åberopad sid. 19 och 21)

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

oktober 1939.

104:o)

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg följande:

Prästerskapets änke- och pupillkassa, upprättad år 1874, har enligt det

för kassan av Kungl. Majit den 17 december 1926 fastställda reglementet

till ändamål att bereda pension åt avliden delägares änka och barn i enlighet

med de i reglementet stadgade grunderna. Berättigade och förpliktade

till delaktighet i kassan äro, förutom vissa befattningshavare hos

kassan, alla ordinarie och extra ordinarie präster i svenska kyrkan. Kassans

inkomster härflyta till väsentlig del av de förmåner av behållen inkomst

av prästerliga befattningar i riket, som tillförsäkrats kassan dels vid

tillkomsten år 1874, dels vid upphörandet år 1926 av nådårsrätt efter

präst. I övrigt utgöras kassans inkomster av utav delägare gäldade avgifter

samt ränteinkomster m. m. Av statsmedel utgår å pension från kassan

dyrtidstillägg efter likartade grunder, som gälla beträffande dyrtidstillägg

åt befattningshavare med s. k. oreglerad avlöning, d. v. s. efter ett procenttal,

motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen, ävensom

vissa pensionstillägg.

I olika sammanhang hava under de senare arén framförts önskemål örn

nyreglering av prästerskapets familjepensionering och omprövning av vissa

i samband därmed stående frågor.

Dessa spörsmål berördes sålunda av riksdagens revisorer i 1933 års revisionsberättelse

angående statsverket. Revisorerna konstaterade, ajtt det allmänna

för åstadkommande av en förbättrad pensionering för änkor och

barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa medverkat med

förmåner av skilda slag i en omfattning, som icke tillnärmelsevis förekommit

vid andra dylika kassor. De avgifter, som erlades av delägarna i den

förstnämnda kassan, vore jämförelsevis låga. Med hänsyn till de avsevärda

förmåner, som denna kassa åtnjöte, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida

överhuvudtaget statsmedel fortfarande behövde tagas i anspråk för

beredande av pensionstillägg och dyrtidstillägg åt. kassans pensionärer. För

den händelse man icke ansåge sig böra gå så långt som till att upphöra

med dessa statsbidrag, talade dock enligt revisorernas mening starka skäl

för att nämnda kassa borde åtminstone i fråga örn dyrtidstillägget likställas

med flertalet änke- och pupillkassor såtillvida, att dyrtidstillägget skulle

utgå enligt de grunder, som gällde beträffande sådana tillägg åt befattningshavare

vid nyreglerade verk.

I yttrande den 10 januari 1934 i anledning av revisorernas berörda uttalande

framhöll statskontoret, bland annat, att det vore ostridigt, att

prästerskapets änke- och pupillkassa erhållit understöd av det allmänna i

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Marits proposition Nr l219. (Bil. II).

väsentligt större omfattning än andra liknande kassor. Det oaktat vore

de från ifrågavarande kassa utgående pensionerna ej obetydligt lägre än

de, som utbetalades från andra kassor. Anledningen därtill vore i huvudsak,

dels att prästerskapets änke- och pupillkassa i olikhet med vad eljest

i regel vore vanligt tillförsäkrade pension åt vissa andra efterlevande än

änkor och minderåriga barn, dels att delägarna i nämnda kassa erlade ett

i förhållande till dem tillförsäkrade avlöningsförmåner väsentligt mindre

bidrag till familjepensioneringen än delägarna i de flesta andra kassor.

Ämbetsverket funne det oegentligt, att staten för prästernas familjepensionering

lämnade bidrag i form av ett efter gynnsammare grunder beräknat

dyrtidstillägg, då, såsom förhållandet vore i fråga om prästerskapets

änke- och pupillkassa, pensionerna därifrån vore lägre, huvudsakligen beroende

på att vederbörande delägare icke åtagit sig en avgiftsbetalning i

eljest förekommande utsträckning. Med hänsyn härtill liksom ock till det

förhållandet, att ett bättre utnyttjande av de prästerskapets änke- och

pupillkassa tillförsäkrade inkomsterna från det allmänna kunde ifrågasättas

i syfte att reglera de från kassan utgående pensionerna, ansåge sig

statskontoret böra tillstyrka den av statsrevisorerna med hänsyn till de

gjorda iakttagelserna förordade ändringen av gällande bestämmelser rörande

dyrtidstillägg därhän, att sådant komme att till pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa utgå

efter grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid nyreglerade

verk.

I utlåtande nr 68 till 1934 års riksdag förklarade sig bankoutskottet

böra i anslutning till vad statsrevisorerna uttalat understryka vikten av

att kassans delägare i första hand genom egna tillskott till kassan vidtoge

åtgärder för en tillfredsställande höjning av pensionsförmånerna.

Sedan riksdagen i skrivelse den 12 juni 1934, nr 365, under åberopande

av bankoutskottets berörda utlåtande anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning angående, bland annat, grunderna för dyrtidstillägg

till pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa ävensom för 1935 års riksdag framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning, anförde statskontoret, som anbefallts

att verkställa den sålunda begärda utredningen, i utlåtande den

13 februari 1935 bland annat följande: En lösning av frågan örn dyrtidstillägg

av statsmedel till pensionärer vid prästerskapets änke- och pupillkassa

efter vissa av ämbetsverket angivna grunder vore att anse endast

som en provisorisk anordning i avvaktan på närmare utredning rörande

möjligheten för kassan att genom omläggning av sitt pensioneringssystem

och genom en bättre anpassning av delägarnas avgifter efter vad, som i

sådant hänseende gällde för delägare i andra kassor, kunna i högre grad

än vad nu syntes vara fallet själv svara för de med pensioneringen förenade

utgifterna.

Den sålunda berörda frågan är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts

prövning.

Jämväl 1937 års riksdag har — ehuru från andra utgångspunkter —

ägnat frågan örn prästerskapets familjepensionering uppmärksamhet.

I skrivelse den 25 maj 1937, nr 311, i anledning av 1936 års revisionsberättelse

angående statsverket erinrade riksdagen, att statsrevisorerna

meddelat, att i de flesta stift avgifter alltjämt utginge till understöd åt

efterlevande efter prästmän i forin av dels prästänkehjälpsavgift, dels ock

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition ATr 219. (Bil. II).

kronotionde. Det kunde — fortsatte riksdagen — starkt ifrågasättas, om

tillräcklig anledning förelåge för att den änkehjälp, varom här vore fråga,

skäligen borde i fortsättningen utgå vid sidan av prästerskapets änke- och

pupillkassas verksamhet. Riksdagen funne frågan härom böra göras till

föremål för utredning. Då, enligt vad i ärendet anförts, inom vissa stift

syntes förefinnas fonder eller kassor, avsedda för understöd i vissa fall åt

efterlevande efter prästmän, syntes riksdagen lämpligt, att berörda utredning

jämväl bomme att omfatta en undersökning av sättet för dessa fonders

och kassors tillkomst samt i vad mån numera inträdda förhållanden

kunde anses böra föranleda särskilda åtgärder rörande dessa fonder och

kassor. På grund av vad sålunda anförts anhöll riksdagen, att Kungl.

Majit måtte föranstalta om utredning rörande upphörandet av nämnda

till efterlevande efter prästmän utgående särskilda understöd m. m.

I anknytning till riksdagens nyssnämnda uttalande har riksräkenskapsverket

den 10 mars 1938 i utlåtande angående dispositionen av vissa av

domkapitel förvaltade kassor och fonder, beträffande vilkas disposition

några bestämda föreskrifter icke funnes, ifrågasatt, huruvida icke den av

riksdagen begärda utredningen syntes böra omfatta icke blott i riksdagens

skrivelse omförmälda fonder och kassor utan även övriga dylika av domkapitlen

förvaltade tillgångar. I samband därmed syntes även böra tagas

under övervägande, huruvida icke vissa av domkapitlen förvaltade fonder

eller kassor lämpligen borde överflyttas till annat organ.

Omförmälda av riksdagen vid två tillfällen upptagna spörsmål har sedermera

vunnit förnyad aktualitet genom en framställning från fullmäktige

för delägarna i prästerskapets änke- och pupillkassa, i vilken anhållits,

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning angående det

lämpligaste sättet för en sådan lösning av prästerskapets familj epensionsfråga,

att prästernas efterlevande finge pensioner likvärdiga med dem, som

jämlikt allmänna fa mi I j epen sinus regi emen te t utginge till med prästerskapet

jämförbara ämbets- och tjänstemän i statens tjänst.

Till stöd för framställningen har åberopats följande. Redan på ett tidigt

stadium hade det visat sig, att de pensioner, som kassan jämlikt 1874 års

reglemente för densamma varit i stånd att utdela, i allmänhet varit otillräckliga.

Härtill hade kommit, att pensionsbeloppen icke varit för framtiden

fixerade utan varierat från år till år, beroende på storleken av kassans

inkomster, antalet pensionärer och dessas delaktighetsbelopp m. m.

En bidragande orsak till de låga pensionerna hade dessutom varit den

förefintliga pensionsrätten för ogifta döttrar över 55 år och för sjuka barn.

Genom 1926 års reglemente för kassan och däri sedermera vidtagna ändringar

hade för framtiden pensionsbeloppen avsevärt förbättrats såsom

följd av de kraftigt ökade avgifterna. Men pensionsbeloppen vore likväl

i regel icke jämförbara med dem, som enligt allmänna familjepensionsreglementct

numera gällde för efterlevande efter med prästerskapet jämförbara

ämbets- och tjänstemän i statens tjänst. Blott en del av pensionen

vore på förhand fixerad till sitt belopp, övriga delar av pensionen vore liksom

förut variabla. Nyssnämnda pensionsförbättringar hade blivit gällande

endast för vissa delägare. I många fall hade den erhållna pensionsförbättringen

varit relativt obetydlig. Genom reglementsändring år 1935 hade

införts en s. k. pensionsfyllnad med uppgift att för framtiden på så sätt

utfylla de eljest utgående pensionerna, att dessa, orri pensionsfyllnaden

medräknades, skulle kunna vidmakthållas vid en konstant nivå för änkor

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. II).

och minderåriga barn. Vid denna tid hade emellertid det allmänna räntefallet

redan börjat, och på grund härav hade det omedelbart visat sig, att

pensionerna till änkor och minderåriga barn trots det tillskott, som pensionsfyllnaden

utgjorde, icke fullt kunnat uppehållas vid förutvarande

nivå. Sedan ränteläget numera blivit stabiliserat på en synnerligen låg

nivå, syntes kassan stå inför nödtvånget att från och med är 1941 ytterligare

och avsevärt beskära de redan förut knappa pensionsbeloppen. En

verksamt bidragande orsak till det svåra läge, vari kassan nu råkat, vore

den förut omförmälda pensionsrätten för 55-åriga döttrar och sjuka barn,

vilken rätt kvarstode för efterlevande efter delägare, som inträtt i kassan

före den 1 november 1926, ehuruväl pensionsrätten i vissa fall något begränsats.

Det kunde väntas, att pensionskostnaden för de 55-åriga döttrarna

komme att fortsätta att stiga ännu i omkring 20 år och att pensioner

för detta ändamål komme att få utbetalas därefter under mycket lång tid

framåt. Utan tvivel skulle kassans delägare vara villiga att göra nya uppoffringar

för att möjliggöra en rationell lösning av pensionsfrågan, men en

sådan torde erfordra, att kassans nuvarande delägare bekostade dels den

nödvändiga pensionsförbättringen för sina egna efterlevande och dels förbättringen

av pensionerna till de efterlevande efter en föregående generation

delägare, varvid den kvarstående pensionsrätten för de senares överåriga

barn skulle verka ytterligare betungande. Det syntes emellertid icke

finnas någon ekonomisk möjlighet för kassans delägare att utan det allmännas

medverkan lösa en dylik fråga.

Över fullmäktiges berörda framställning har statskontoret den 5 juli

1939 avgivit infordrat utlåtande. Ämbetsverket har därvid — i anslutning

till vissa av statskontoret och kammarkollegiet vid tidigare tillfällen

i samma riktning framförda förslag — förordat, att prästerskapets pension

sförhållanden snarast möjligt måtte göras till föremål för en ingående

och förutsättningslös utredning. Vid denna utredning borde i första hand

komma under övervägande, huruvida icke, med avveckling av systemet

med emeritilöner åt präster ävensom av prästerskapets änke- och pupillkassa,

prästernas tjänste- och familjepensionering kunde bringas i överensstämmelse

med vad som i dessa avseenden numera enligt de nya pensionsreglementena

gällde för närmast jämförliga befattningshavare i statens

tjänst. Enligt vad statskontoret därvid uttalat, syntes man, i betraktande

av storleken av nu utgående bidrag från det allmänna till prästerskapets

pensionering, närmast kunna utgå ifrån att en efter sådana grunder genomförd

tjänste- och familjepensionering för prästerna icke skulle behöva

medföra några ökade kostnader för statsverket.

Av den av mig nu lämnade redogörelsen framgår, att den prästerliga

familjepensioneringen i betydande utsträckning åtnjuter understöd av allmänna

medel. Understödet utgöres icke blott av anslag å riksstaten till

dyrtids- och pensionstillägg å de utgående pensionerna utan även av bidrag

av prästerliga avlöningsmedel, eller följaktligen medel, som i sista

hand belasta församlingarnas stater samt kyrkofonden. I vissa stift kunna

särskilda understöd, utöver de ordinarie pensionsförmånerna, tillkomma

änka efter präst dels genom bidrag från vissa av domkapitlen förvaltade

fonder och kassor av växlande ursprung, dels genom rätt att uppbära avkastning

av s. k. prästänkesäte. Trots de betydande utgifter, som det allmänna

sålunda iklätt sig för det prästerliga familjepensionsväsendet och

enkannerligen för prästerskapets änke- och pupillkassa, synas pensions
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition Nr -219. (Bil. II).

tagarna icke erhålla skäliga eller för framtiden nöjaktigt säkerställda pensionsförmåner.

De svårigheter, i vilka nämnda kassa nu befinner sig, hava

bland annat förorsakats av den allmänna ränteutvecklingen under de senare

åren. Även örn det allmänna ränteläget skulle förbättras, äro — enligt vad

jag inhämtat — kassans ekonomiska engagemang av den art, att ränteinkomsterna

först efter jämförelsevis lång tid skulle härigenom nämnvärt påverkas.

Tydligt är emellertid, att även brister i organisatoriskt hänseende

medverkat till uppkomsten av den föreliggande situationen. Utan att närmare

ingå på denna sida av saken vill jag framhålla att, ehuru den pensionsinrättning,

varom här är fråga, till formen är en sammanslutning under

delägarnas egen bestämmanderätt, institutionens rättigheter och förpliktelser

i allo baserats på grunder, som av statsmakterna godkänts, och

att till följd härav bristfälligheterna i det prästerliga pensioneringsväsendet

kunna i grunden avhjälpas endast genom det allmännas mellankomst. En

ingående utredning rörande dessa frågor synes mig vara av omständigheterna

starkt påkallad.

Vid en allmän revision av det för prästerna gällande avlöningssystemet,

vilken fråga med hänsyn till bristerna i detta avlöningssystem torde komma

att förr eller senare vinna aktualitet, måste av naturliga skäl komma

att även upptagas det av statskontoret och kammarkollegiet berörda spörsmålet

om en nyordning jämväl av det i väsentliga stycken föråldrade prästerliga

tjänstepensionsväsendet. Jag har emellertid stannat i den uppfattningen,

att något avgörande hinder icke bör möta för en rationell lösning

av familjepensioneringsfrågan även på det gällande prästerliga avlöningssystemets

grund och utan någon sammankoppling med frågan örn revision

av den gällande ordningen för prästernas tjänstepensionering. Jag anser

mig fördenskull böra förorda, att en allsidig fristående undersökning av

familjepensioneringsfrågan nu utan vidare tidsutdräkt kommer till stånd.

Vid denna utredning, som lämpligen bör anförtros åt särskilt tillkallade

sakkunniga, bör övervägas, huruvida prästerskapets änke- och pupillkassa

bör bibehållas såsom sådan eller om kassan bör avvecklas och verksamheten

ombesörjas av annat — i så fall helst statligt — organ. Undersökas

bör tillika möjligheten och lämpligheten av att staten med övertagande

av alla för ändamålet disponerade tillgångar och efter den närmare reglering

av de ifrågavarande befattningshavarnas avgiftsplikt, som må befinnas

erforderlig och skälig, jämväl själv övertager ansvaret för pensioneringen.

De för ändamålet eventuellt erforderliga allmänna medlen torde

dock icke böra, såsom nu i viss omfattning äger ruin, belasta riksstaten.

Jag erinrar örn att avlöningen till församlingsprästerna enligt gällande lagstiftning

bestrides av pastoraten men i högst betydande utsträckning därjämte,

direkt och indirekt, av kyrkofonden. Det framstår följaktligen, icke

minst från principiella utgångspunkter, såsom naturligast och riktigast, att

i den man understöd från det allmännas sida till pensioneringen av dessa

befattningshavares efterlevande även i fortsättningen bliva erforderliga, utgiften

härför, med avveckling av de nu för ändamålet utgående bidragen

från riksstatsanslag, pålägges kyrkofonden. De av staten för ändamålet

övertagna tillgångarna — inklusive avkastningen av prästänkesäten —

torde för sådant fall böra tillföras berörda fond. Uppmärksammas bör ock

angelägenheten av att den ännu kvarstående föråldrade anordningen, enligt

vilken det priistcrliga familjcpensioncringsviisendet disponerar inkomster

av prästerliga avlöningsmedol under tjänst- och nådår samt annan

Bihang till riksdagens jrrotolcoll 191*1. 1 sami. Nr 219.

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Marits ''proposition Nr 219. (Bil. II).

vakans å tjänsterna, bringas att upphöra. Det bör ankomma på den blivande

utredningen att närmare undersöka förutsättningarna för en reglering

av förevarande fråga efter nu antydda riktlinjer, varigenom kan ernås

en minskning av riksstatens elfte huvudtitel med — enligt från omförmälda

kassa lämnade uppgifter — något över 375,000 kronor.

Kostnaderna för utredningen torde böra delas lika mellan sjunde och

åttonde huvudtitlarnas anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit täcktes bemyndiga chefen för ecklesiastikdepartementet att

dels tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda

med utredning och avgiva förslag angående prästerskapets familj epensionering

med uppdrag tillika för en av de sakkunniga att såsom ordförande

leda utredningsarbetet,

dels uppdraga åt en av de sakkunniga att tillika tjänstgöra såsom sekreterare

eller, om så skulle visa sig erforderligt, tillkalla särskild sekreterare,

dels ock, i den utsträckning så befinnes påkallat, tillkalla särskilda experter

för att stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och

samråd.

Härjämte hemställer jag, att Kungl. Majit täcktes bemyndiga de sakkunniga

att från ämbetsverk och övriga myndigheter infordra de uppgifter,

som för arbetet kunna erfordras.

Vidare hemställer jag, att Kungl. Majit måtte — med förklaring, att

Kungl. Majit vill framdeles besluta om ersättning för fullgörande av sekreteraruppdrag

— förordna, att de sakkunniga ävensom tillkallade experter

skola äga att för uppdraget åtnjuta dagarvode och annan ersättning enligt

kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående

kommittéer, att utgå från sjunde och åttonde huvudtitlarnas anslag till

kommittéer och utredningar genom sakkunniga med hälften från vartdera

anslaget.

Slutligen anhåller jag, att Kungl. Majit måtte medgiva, att utdrag av

statsrådsprotokollet i detta ärende får offentliggöras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar

Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda ''proposition Nr 219. (Bil. lil).

179

Bil. lil.

(åberopad sid. 32)

Förslag

till

Kungl. Maj:ts reglemente

angående familjepension för efterlevande till präster .

(familjepensionsreglemente för prästerskapet).

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Detta reglemente äger med de inskränkningar, som nedan i 3 och 4

mom. angivas, tillämpning

dels å innehavare av biskopsbefattning i rikets stift,

dels å följande till svenska kyrkan hörande ordinarie präster:

a) innehavare av kyrkoherde- eller komministersbefattning, som i prästlöneregleringslagen

avses,

b) amiralitetspastorn och amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling,

kyrkoherden — tillika amiralitetspastor — i Skeppsholms

församling och kyrkoherden — tillika garnisonspastor — i Karlsborgs församling

samt

c) innehavare av pastorsbefattning i svensk församling i utlandet, för

vilken kyrkoordning blivit av Kungl. Majit fastställd,

dels ock å följande till svenska kyrkan hörande extra ordinarie präster:

d) innehavare av kyrkoadjunktsbefattning,

e) extra amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling och

garnisonspastorn i Boden,

f) till stifts- eller kontraktsadjunkt förordnad och såsom sådan tjänstgörande

präst samt

g) annan — såsom ämbetsbiträde eller såsom vikarie vid ordinarie befattning,

som ovan avses, eller såsom vikarie för under d) eller e) angiven extra

ordinarie befattningshavare — anställd och tjänstgörande adjunkt.

Extra ordinarie präst i anställning, som under f) eller g) avses, skall i

familjepensionshänseende anses fortfarande innehava sin ifrågavarande anställning
såväl

under tid, för vilken han med befrielse från förordnande i anställningen

i följd av sjukdom eller för fullgörande av militär tjänstgöring åtnjuter

för dylikt fall i särskild ordning bestämt arvode såsom präst,

som ock vid sådant avbrott i anställningen, varunder han — längst tre

månader i följd — på grund av för honom i vederbörlig ordning meddelat

förordnande såsom vikarie uppehåller prästerlig tjänst, med vilken icke är

förenad pensionsrätt enligt detta reglemente.

2. Med befattning förstås härcfteråt i reglementet, där ej annat framgår,

jämväl anställning, som ovan i 1 mom. sägs.

3. För i 1 mom. g) avsedd extra ordinarie präst vinner reglementet tilllämpning

först sedan denne fullgjort där angiven adjunktstjänstgöring

under två år eller han dessförinnan innehaft befattning, som i samma moment

d), e) eller f) sägs.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. III).

4. Innehar präst jämte befattning, som i 1 morn. avses, annan tjänst,

med vilken för honom följer familjepensionsrätt enligt allmänna familjepensionsreglementet

eller enligt eljest för av staten anordnad familjepensionering

gällande bestämmelser, och äger han för familjepensioneringen vid

denna senare tjänst räkna sig tillgodo tjänstår för sin i detta reglemente

avsedda prästerliga tjänstgöring, skall för tid, varunder sådan förening av

tjänster äger rum, reglementet icke å befattningshavaren äga tillämpning.

5. Vad nedan i reglementet sägs örn befattningshavare gäller, där ej annat

framgår, i tillämpliga delar jämväl med avseende å den, som medan reglementet

varit å honom tillämpligt avgått från befattning, som i 1 mom.

avses,

dock att i fråga om befattningshavare, som avgår från sin befattning utan

att erhålla emeritilön, reglementet för sådan förutvarande befattningshavare

får fortsatt giltighet endast under förutsättning, att denne vid tiden

för sin avgång från befattningen ägt räkna minst fem tjänstår enligt bestämmelserna

i 10 § i reglementet.

2 §.

Innehar befattningshavare, å vilken reglementet jämlikt 1 § äger tillämpning,

mer än en i 1 mom. i samma paragraf avsedd befattning, skall han

i familjepensionshänseende likväl anses vara innehavare av endast en av de

särskilda befattningarna och därvid, örn för honom i dessa jämlikt bestämmelserna

i 5—7 §§ i reglementet skulle gälla olika höga familjepensionsunderlag,

av den, vilken för honom medför det högsta familjepensionsunderlaget,

och eljest av den, han först tillträtt.

Erhåller förutvarande befattningshavare, för vilken reglementet jämlikt

1 § 5 mom. förblivit gällande, ånyo befattning, som i 1 § 1 mom. avses, skall

i familjepensionshänseende å honom tillämpas allenast vad enligt reglementet

gäller för innehavare av denna senare befattning.

3 §.

En var befattningshavare, å vilken detta reglemente blir tillämpligt, avstår

därmed för all framtid såväl för änka och efterlevande barn från den rätt

till nådår, som ock för samtliga sina dödsbodelägare från den rätt till

t j ä n s t å r, som eljest jämlikt prästerskapets privilegier och senare bestämmelser

må hava för dessa kvarstått. Vad här sagts i fråga örn rätt till nådår

och tjänstår, äger motsvarande tillämpning med avseende å den rätt till

avkomst av prästänkesäte och därav härfluten fond, som eljest —

av annan grund än donation av enskild — vid befattningshavares tjänst må

kunnat tillkomma änka efter denne.

4 §.

1. Berättigade till familjepension efter befattningshavares död äro:

änka, som ej ingått nytt äktenskap,

arvsberättigade barn, som ej uppnått 19 års ålder, samt

frånskild hustru, i fall som i 2 morn. sägs.

Pensionsrätt tillkommer ej änka eller frånskild hustru, örn äktenskapet ingått»

efter det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år, och ej

heller adoptivbarn, örn adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren

fyllt 50 år.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition Nr 819. (Bil. III).

2. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin

hustru utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsammans

under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande

uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att den frånskilda hustrun skall vara

berättigad till familjepension efter befattningshavarens död. Vad nu sagts

för det fall att befattningshavare förpliktas utgiva underhållsbidrag gäller

ock, där i skillnadsmålet avtal om sådant underhållsbidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, om skyldighet att

utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört

eller den frånskilda hustrun trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som ovan sagts giltighet, må sådant förordnande ej

meddelas till förmån för befattningshavarens hustru i senare äktenskap.

2 kap. Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag

samt tjänstårsberfikning.

5 §.

1. I 1 § 1 mom. a) avsedd befattningshavare hänföres i familjepensionshänseende,

frånsett för här nedan i 3 mom. angivet fall, allt efter storleken

av honom tillkommande grundavlöning till viss lönegrupp, på sätt nedan

sägs; skolande därvid, där ej annat följer av stadgandena i 6 och 7 §§, för

befattningshavaren tillämpas följande för gruppen angivna familjepensionsunderlag

och familjepensionsavdrag:

L ö

n e g r

upp

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Familje- pensions- avdrag

för år

kronor

n r

med grundavlöning

uppgående till

eller översti- gande

kronor

understi-

gande

kronor

i

_

2,270

1,410

171

2

2,270

2,550

1,500

180

3

2,550

2,850

1,590

192

4

2,850

3,190

1,680

204

5

3,190

3,550

1,770

219

6

3,550

3,930

1,860

234

7

3,930

4,320

1,950

249

8

4,320

4,730

2,040

267

9

4,730

5,180

2,130

285

10

5,180

5,620

2,220

306

11

5,620

6,060

2,310

327

12

6,060

6,500

2,400

348

13

6,500

6,950

2,490

369

14

6,950

7,390

2,580

390

15

7,390

8,050

2,670

411

IG

8,050

—

2,700

420

Såsom grundavlöning räknas härvid befattningshavarens kontanta årslön

(reglerad lön) tillika med ifrågakommande ålderstillägg, oavsett örn

sådant intjänats.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 819. (Bil. III).

2. För följande befattningshavare skola, där ej annat följer av stadgan

dena i 6 och 7 §§, tillämpas

a) de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag, som enligt 1

mom. gälla för här nedan för vederbörande befattningshavare angivna

lönegrupp:

för amiralitetspastorn i Karlskrona amiralitetsförsamling 15 lönegruppen

för amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling

............................................ 9 »

för extra amiralitetspredikanten i Karlskrona amiralitetsförsamling

......................................... 7 »

för kyrkoherden, amiralitetspastorn, i Skeppsholms församling

............................................ 13 »

för kyrkoherden, garnisonspastorn, i Karlsborgs församling

............................................... 13 »

för garnisonspastorn i Boden........................ 2 »

för pastor i svensk församling i utlandet............ 11 »

för kyrkoadjunkt ................................. 2 »

b) de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag, som för vederbörande

befattningshavare här nedan särskilt angivas:

för ärkebiskopen och övriga biskopar, biskopen i Visby stift tillika såsom

kyrkoherde i Visby församling: 3,660 kronor såsom familjepensionsunderlag

och 669 kronor såsom familjepensionsavdrag för år,

för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen, tillika pastor primarius: 3,180

kronor såsom familjepensionsunderlag och 576 kronor såsom familjepensionsavdrag

för år, samt

för extra ordinarie präst, som i 1 § 1 morn. f) eller g) avses: 1,260 kronor

såsom familjepensionsunderlag och 153 kronor såsom familjepensionsavdrag

för år.

3. I fråga örn ordinarie präst, vilken i sin befattning på grund av donation

av enskild uppbär särskild förmån utöver lönen, ankommer det på

Kungl. Majit att bestämma, till vilken lönegrupp enligt 1 mom. befattningshavaren

skall, där ej annat följer av stadgandena i 6 och 7 §§, i

familjepensionshänseende vara att hänföra.

6 §.

1. Övergår ordinarie präst till befattning med lägre familjepensionsunderlag,

skall i familjepensionshänseende fortfarande för honom gälla vad för

honom i den förra befattningen bestämts.

2. Sänkes grundavlöningen för befattningshavare i den befattning han

innehar, så att han jämlikt bestämmelserna i 5 § 1 eller 3 morn. skulle

erhålla ett lägre familjepensionsunderlag, skall någon förändring i familjepensionshänseende

likväl icke i följd därav för honom inträda.

7 §.

För befattningshavare, som förordnas innehava extra ordinarie anställning

med högre familjepensionsunderlag än för honom eljest gällande,

skall under tiden för sådant förordnande tillämpas vad enligt reglementet

gäller för innehavare av ifrågavarande extra ordinarie anställning.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. III).

8 §.

För förutvarande befattningshavare, som i 1 § 5 mom. avses, skall, så

länge reglementet för honom i sådan hans egenskap äger fortsatt giltighet,

gälla det familjepensionsunderlag, som enligt reglementet för honom

tillämpades vid hans avgång ur tjänst.

9 §.

Så länge befattningshavare innehar befattning, vari reglementet är å

honom tillämpligt, skall honom i befattningen tillkommande avlöning minskas

med för honom jämlikt bestämmelserna i 5—7 §§ gällande familjepensionsavdrag.

10 §.

1. Såsom tjänstår för bestämmande av familjepension enligt detta reglemente

må befattningshavare tillgodoräknas den tid, för vilken han, före

uppnående av den för honom i hans senast innehavda befattning jämlikt

4 mom. här nedan gällande pensionsåldern,

a) antingen i befattning, som i 1 § 1 mom. avses, varit underkastad detta

reglemente

b) eller, under det reglementet icke varit å honom tillämpligt,

varit underkastad andra bestämmelser rörande av staten anordnad

familj epensionering, i den mån sådan tid enligt samma bestämmelser fått

tillgodoräknas befattningshavaren såsom tjänstår,

eller varit obligatoriskt delaktig i prästerskapets änke- och pupillkassa,

eller på grund av obligatorisk delaktighet erlagt avgift till annan, av

staten för familjepensionering upprättad eller understödd pensionskassa.

Vid tjänstårsberäkning för fall, som under a) sägs, skall för ordinarie

präst och i 1 § 1 mom. d) och e) avsedd extra ordinarie präst göras avdrag

för tid, varunder befattningshavaren utöver 30 dagar örn året åtnjutit

tjänstledighet för svag hälsas vårdande eller för enskilda angelägenheter,

så ock för tid, varunder han eljest — av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag — fått avstå samtliga sina kontanta löneförmåner.

Vad här sist sägs skall i tillämpliga delar jämväl gälla med avseende å en

var annan i 1 § 1 mom. avsedd befattningshavare.

Vid beräkningen av tjänstår skall uppkommen slutsumma, därest denna

utvisar del av dag, avrundas till närmast högre hela dagantal.

2. Har befattningshavare, i andra fall än i 1 mom. sägs, i eller utom

svenska kyrkan utövat verksamhet, som finnes vara av beskaffenhet, att

tiden härför skäligen bör helt eller delvis tillgodoräknas honom såsom

tjänstår, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver, örn och

i vad mån dylikt tillgodoräknande må äga rum.

3. För bestämmande av familjepension enligt detta reglemente må en

och samma kalendertid tillgodoräknas befattningshavare såsom tjänstår

allenast en gång, även örn denne därunder har bestritt tjänstgöring i mer

än en befattning. Ej heller må vid tjänstårsberäkningen enligt detta reglemente

sådan tjänstgöring tagas i betraktande, för vilken befattningshavares

efterlevande jämlikt här ovan i 1 mom. b) avsedda bestämmelser beviljas

familjepension.

4. Pensionsålder, som i detta reglemente avses, skall anses inträda vid

utgången av mars månad närmast efter det befattningshavaren fyllt,

biskop och annan ordinarie präst, 70 år samt, extra ordinarie präst, 60 år.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr <219. (Bil. lil).

3 kap. Familjepensions bestämmande.

11 §.

1. Familjepension, som tillkommer efterlevande till befattningshavare,

å vilken detta reglemente vid befattningshavarens död var tillämpligt, bestämmes

på sätt i 13 § angives i förhållande till ett för den avlidne befattningshavaren

gällande grundbelopp, familjepensionens grundbelopp. Detta

belopp fastställes enligt härefteråt i denna paragraf angivna grunder med

hänsyn till antalet tjänstår jämlikt 10 § och det för den avlidne jämlikt

5—8 §§ senast gällande familjepensionsunderlaget.

2. befattningshavare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt

emeritilön, är familjepensionens grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget,

såframt befattningshavaren jämlikt 10 § tillgodoräknade tjänstan,

utökade med tid, som från dödsfallet eller från tidpunkten för emeritilönens

tillträdande må hava återstått till pensionsåldern, uppgå till minst

trettio. Uppgå befattningshavarens tjänstår, utökade på sätt här sagts,

icke till trettio, är familjepensionens grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget

minskat med 1/120 för varje full fjärdedel av år, varmed

tjänståren, sålunda utökade, understiga trettio.

Förutvarande befattningshavare, å vilken lagen örn emeritilöner för präster

vid hans avgång ur tjänst icke varit tillämplig, skall, därest han i den

ordning Kungl. Majit föreskriver prövas hava vid avgången ur tjänst uppfyllt

eljest i emeritiiönelagen stadgade fordringar för erhållande av emeritilön,

vid bestämmande av familjepensionens grundbelopp anses likställd med

den, som åtnjöt emeritilön.

3. För annan befattningshavare än i 2 mom. avses är familjepensionens

grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget, såframt hans tjänstår

uppgå till minst trettio, men eljest lika med familjepensionsunderlaget minskat

med 1/120 för varje full fjärdedel av år, varmed tjänståren understiga

trettio. Utgör för sådan befattningshavare summan av tjänståren och den

från befattningshavarens avgång ur tjänst till pensionsåldern återstående

tiden mer än etthundratjugu fulla fjärdedels år, skall dock grundbeloppet

utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget, som antalet fulla eller påbörjade

fjärdedels tjänstår utgör av nämnda summa.

4. Utgör det enligt 2 eller 3 mom. beräknade grundbeloppet icke helt

krontal, jämkas detta till närmast högre hela krontal.

12 §.

Därest extra ordinarie präst, för vilken reglementet jämlikt 1 § 5 mom.

är gällande, avlider inom en tid av tre månader efter upphörandet av sin

sista anställning, skall, under förutsättning att han ej på egen begäran eller

eljest på grund av eget förvållande entledigats från anställningen, vid bestämmande

enligt 11 § av familjepensionens grundbelopp så anses, som örn

han vid dödsfallet alltjämt innehade denna sin anställning.

13 §.

1. Familjepensionen består av en fast och en rörlig del.

2. Familjepensionens fasta del motsvarar, för år räknat,

a) för änka eller frånskild hustru ensam eller för änka och frånskild hustru

tillsammans, då pensionsberättigade barn ej finnas: familjepensionens grundbelopp;
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 219. (Bil. lil).

b) för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för änka och frånskild

hustru tillsammans jämte barn: familjepensionens grundbelopp ökat med

femtio procent, örn endast ett barn finnes, och därutöver med tjugu procent

av grundbeloppet för varje ytterligare barn;

c) för ett barn, då pensionsberättigad maka ej finnes: familjepensionens

grundbelopp;

d) för två eller flera barn, då pensionsberättigad maka ej finnes: familjepensionens

grundbelopp ökat med femtio procent, örn barnen äro två, och

därutöver med tjugu procent av grundbeloppet för varje ytterligare barn.

3. Familjepensionens rörliga del utgör samma procenttal å den fasta

delen, som under den tid pensionen avser gäller för beräknande av dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst, som åtnjuta nyreglerad avlöning.

4. Av familjepension för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för

änka och frånskild hustru tillsammans jämte barn äger änkan eller den

frånskilda hustrun eller båda dessa tillsammans åtnjuta så stor del, som

motsvarar åttio procent av grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig pensionsdel,

samt barnet eller barnen återstoden. Frånskild hustru, som åtnjuter

pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, må dock icke av

familjepensionen åtnjuta större del än vad som motsvarar fyrtioi procent av

grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig pensionsdel. Äro änka och frånskild

hustru eller äro två eller flera barn samtidigt pensionsberättigade,

skola de dem tillkommande pensionsbeloppen delas lika dem emellan.

5. För den, vilken jämlikt bestämmelserna i detta reglemente är berättigad

till familjepension, skall det belopp, som pensionstagaren i fråga enligt

förevarande paragraf skulle ägt åtnjuta, minskas med den i beloppet ingående

rörliga pensionsdelen jämte så stor del av etthundratjugu kronor, som

den i beloppet ingående fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget,

a) då pensionstagaren innehar statsanställning eller annan tjänst, varmed

är förenad tjänstepensionsrätt enligt bestämmelser rörande av staten anordnad

tjänstepensionering,

b) då pensionstagaren åtnjuter tjänstepension för dylik tjänst,

c) då pensionstagaren äger åtnjuta antingen mer än en familjepension

enligt detta reglemente eller jämte sådan jämväl familjepension enligt eljest

för av staten anordnad familjepensionering gällande bestämmelser,

d) då pensionstagaren genom donation, knuten till i detta reglemente

avsedd befattning, tillförsäkrats rätt att uppbära avkastning av prästänkesäte

eller fond, såframt icke befattningshavaren under sin livstid hos domkapitlet

anmält sig vilja för sina efterlevande avstå från rätten till denna

förmån eller pensionstagaren själv, senast inom ett år efter familjepensionens

tillträdande, hos domkapitlet för sin del frånsagt sig förmånen av avkastningen

samt denna avkomsträtt i följd härav för pensionstagaren upphört.

Minskning av pensionstagare tillkommande pensionsbelopp, på sätt ovan

sägs, skall oclc vidtagas för den, som undergår direkt ådömt frihetsstraff

eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant

straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219. (Bil. lil).

14 §.

1. Familjepensionen utgår från och med dagen näst efter den, då befattningshavare

avlidit, dock tidigast från och med dagen efter den, då de befattningshavaren

i befattningen tillförsäkrade kontanta löneförmånerna eller

honom tillkommande emeritilön frånträtts, och utgår till och med utgången

av månaden näst efter den, under vilken pensionstagare!! avlider, eller,

därest pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med utgången

av den månad, under vilken denna upphör.

Pension till barn, som födes efter faderns död, utgår från och med den

månad, under vilken barnet födes, dock tidigast från och med den dag,

pension till övriga efterlevande utgår eller, örn sådana icke finnas, eljest

skulle hava utgått.

2. Utbetalning av pension verkställes av statskontoret månadsvis i efterskott;

statskontoret likväl obetaget att efter pensionstagares frånfälle förskottsvis

utbetala återstående pensionsbelopp.

3. Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att jämlikt 15 §

göra ansökan örn pension, till annan pensionsberättigad utbetalts större

belopp än denne bort erhålla, skall därvid bero.

15 §.

1. Fråga om rätt till familjepension efter avliden befattningshavare prövas

på därom gjord ansökan av statskontoret.

Sökande åligger att i enlighet med de föreskrifter Kungl. Majit utfärdar

styrka sådana för statskontoret icke kända omständigheter, som böra tagas

i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2. Då familjepension beviljas, skola de pensionsberättigade erhålla skriftligt

bevis därom.

16 §.

Befattningshavare skall vid avgång ur tjänst på därom gjord framställning

erhålla skriftligt bevis över honom tillkommande rätt till familjepension

för sina efterlevande.

4 kap. Besvär m. m.

17 §.

Över statskontorets beslut i fråga, som avses i detta reglemente, må den,

som med beslutet ej åtnöjes, hos Kungl. Majit anföra besvär, vilka skola

vid talans förlust hava inkommit till ecklesiastikdepartementet före klockan

12 å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet.

18 §.

Befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara

pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser rörande sin familjepensionering.

19 §.

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen

av detta reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis •proposition Nr 219. (Bil. IV).

187

Bil. IV.

(åberopad sid. 32)

Överenskommelse

angående statens övertagande av prästerskapets änke- och pupillkassa.

Mellan 1939 års sakkunniga för utredning angående prästerskapets familjepensionering,

för svenska staten, samt undertecknade av fullmäktige

för prästerskapets änke- och pupillkassa, här nedan benämnd kassan, utsedda

förhandlingsdelegerade, för nämnda kassa, har denna dag under förbehåll,

å ena sidan, av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande och, i

den mån så erfordras, kyrkomötets samtycke samt, å andra sidan, av kassans

fullmäktiges godkännande träffats överenskommelse örn statens övertagande

av kassans rörelse på villkor, som nedan angivas.

I överenskommelsen förstås, där ej annat uttryckligen angives,

med delägare den, som vid statens övertagande av kassan är delägare

i denna, samt

med befattning, efter vad i varje fall av sammanhanget framgår,

antingen befattning eller anställning, varmed jämlikt de närmast före övertagandet

gällande bestämmelserna i Kungl. Maj:ts förnyade reglemente

den 17 december 1926 för prästerskapets änke- och pupillkassa — härefteråt

benämnt kassareglementet — är förenad delaktighet i kassan, eller

befattning eller anställning, som avses i 1 § 1 mom. i härvid såsom bilaga A1

fogade förslag till Kungl. Maj:ts reglemente angående familjepension för

efterlevande till präster (familjepensionsreglemente för prästerskapet) —

härefteråt benämnt regie me ntsförslaget.

1. Staten övertager kassans alla rättigheter och förpliktelser jämlikt kassareglementet

eller på annan grund.

I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk,

som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans

överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans fullmäktige eller direktion

eller någon kassans tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna

uppstå för fullmäktig, direktionsledamot eller någon kassans tjänsteman på

grund av sådana anspråk eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser.

2. Bestämmelserna i reglementsförslaget skola — med de avvikelser, som

angivas i detta moment under a)—d), och utan hinder av att i 1 § 3 mom.

i reglementsförslaget föreskriven två års adjunkts^’änstgöring av där avsedd

extra ordinarie präst icke må vara fullgjord — från och med statens

övertagande av kassan bliva tillämpliga å en var delägare, vilken såväl

omedelbart före som ock omedelbart efter övertagandet innehar befattning,

som i 1 § 1 mom. i reglementsförslaget avses. Vad här sagts, skall dock icke

gälla beträffande den, som tillika innehar annan tjänst, på sätt i 4 mom.

i förenämnda paragraf sägs.

a) Vid bestämmandet första gången för delägare av familjepensionsunderlag

och familjepensionsavdrag enligt reglementsförslaget skall,

där delägaren vid övertagandet är delaktig i kassan för en tidigare innehavd,

i 1 § 1 mom. i reglementsförslaget avsedd befattning, för vilken enligt

5 § i reglementsförslaget gäller ett högre familjepensionsunderlag än för

1 Iliir utesluten; densamma är likalydande nied de sakkunnigas till statsrådsprotokollet såsom

bilaga III fogade förslag till familjepensionsreglemente.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. IV).

den befattning, delägaren vid övertagandet innehar, så anses, som om delägaren

alltjämt vore innehavare av den förra befattningen.

och, där det för delägaren vid övertagandet gällande delaktighetsbeloppet

i kassan är bestämt med hänsyn till av delägaren vid den av honom

innehavda befattningen tidigare åtnjuten lön, som sedermera genom lönereglering

blivit sänkt, så anses, som örn han alltjämt åtnjöte den högre

lönen.

b) Delägare, som vid övertagandet har delaktighet i kassan för mer än

en i 1 § 1 moni. i reglementsförslaget avsedd befattning eller är delaktig i

kassan för vakanssatt dylik befattning, vilken av honom uppehållits på förordnande,

äger, efter därom före den 1 mars 1942 gjord framställning, få i

den ordning Kungl. Majit föreskriver prövat, huruvida och i vad mån för

honom vid bestämmandet första gången av familjepensionsunderlag och

familjepensionsavdrag enligt reglementsförslaget skäligen bör fastställas

annat underlag och avdrag än eljest jämlikt reglementsförslaget komme att

för honom gälla.

c) För delägare, som vid sin död kvarstår i tjänst eller åtnjuter emeritilön,

må familjepensionens grundbelopp icke i något fall bestämmas till

belopp, understigande för honom jämlikt reglementsförslaget eller enligt

a) eller b) här ovan då gällande familjepensionsunderlag. Vad här sägs,

skall även gälla beträffande sådan delägare, å vilken lagen örn emeritilöner

för präster icke vid hans avgång ur tjänst är tillämplig, men som jämlikt

11 § 2 mom. andra stycket i reglementsförslaget prövas böra vid bestämmandet

av familjepensionens grundbelopp likställas med emeritilöntagare.

d) Utan hinder av vad i reglementsförslaget därom stadgas, äger delägares

änka pensionsrätt, även om delägaren vid äktenskapets ingående

uppnått en levnadsålder av 60 år, blott han då ännu icke fyllt 65 år, och

upphör rätten till familjepension för delägares egna arvsberättigade barn

först med utgången av det kalenderhalvår, varunder barnet uppnår 21 levnadsår

eller dessförinnan träder i äktenskap.

3. För sådan befattningshavare inom den civila statsförvaltningen

(förutvarande konsistorienotarie eller konsistorieamanuens), vilken jämlikt

§ 1 i kassans reglemente av den 6 november 1874 blivit delägare i kassan

och — utan att hava blivit underkastad allmänna familjepensionsreglementet

— alltjämt med delaktighet i kassan kvarstår i tjänst såsom befattningshavare

hos domkapitel, skola från och med statens övertagande av

kassan bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet bliva gällande.

Härvid skola dock i tillämpliga delar iakttagas motsvarande avvikelser,

som under c) och d) här ovan i 2 mom. för där avsedda delägare föreskrivits

med avseende å reglementsförslagets bestämmelser.

4. Till varje vid statens övertagande av kassan i denna förefintlig pensionstagare

ävensom till en var pensionsberättigad efter förutvarande delägare

i kassan och efter sådan delägare, å vilken varken reglementsförslaget

i enlighet med bestämmelserna i 2 mom. eller allmänna familjepensionsreglementet

i enlighet med bestämmelserna i 3 mom. i denna överenskommelse

skall bliva tillämpligt, skall, med undantag på sätt i detta moment under

a)—c) sägs, från och med övertagandet årligen utgå

dels pension, vilken för ett vart fall — i den mån sådan enligt kassareglementet

skulle ur kassans särskilda fonder utgå — för hel pensionslott skall

utgöra: för grundfonden 444 kronor, för tillskottsfonden

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. May.ts proposition Nr 219. (Bil. IV).

10 % av det för vederbörande avlidne delägare närmast före övertagandet

gällande delaktighetsbeloppet eller pensionsunderlaget i denna fond samt

för försäkringsfonden7 % av det för den avlidne delägaren däri

närmast före övertagandet gällande delaktighetsbeloppet eller, där rätten

till pension ur denna fond grundas å § 67 i kassareglementet, det belopp,

vartill pensionen jämlikt bestämmelserna i nämnda paragraf skulle uppgå,

dels tilläggspension med 60 kronor, för det fall att sådan jämlikt kassareglementet

skall utgå,

dels pensionstillägg, i den mån sådant skall utgå enligt kungörelsen den

15 juni 1922 nr 361 med däri sedermera gjorda ändringar,

dels dyrtidstillägg å pension, tilläggspension oeh pensionstillägg enligt

de för befattningshavare i statens tjänst, vilka åtnjuta nyreglerad avlöning,

vid varje särskild tidpunkt gällande grunder,

dels ock ett särskilt, fast tillägg med 30 % av det för försäkringsfonden,

enligt vad ovan sägs, bestämda pensionsbeloppet.

I övrigt skall för fall, varom i detta moment stadgas, nied avseende å

såväl rättigheter som skyldigheter, vilka staten jämlikt 1 mom. i överenskommelsen

övertager, kassareglementet i tillämpliga delar gälla för staten,

varvid det skall tillhöra den myndighet, Kungl. Majit bestämmer, att fullgöra

vad enligt nämnda reglemente skulle ankomma å kassans direktion

eller fullmäktige. Härvid skall dock iakttagas, att avgift för efterlevandes

pensionering icke, i annat fall än för frånträda befattning som i § 6 mom.

1 och 3 i kassans reglemente av den 6 november 1874 avses, skall utgå för

tid efter utgången av det kalenderkvartal, varunder delägare avgått ur

tjänst, samt att avgift ej heller vidare skall utgå vare sig enligt § 19 i

kassareglementet för befattning, för vilken delägare icke erhållit pensionsrätt

i kassan, eller för tid efter det delägare avlidit.

Utgör för hel pensionslott sammanlagda beloppet av enligt bestämmelserna

i detta moment uträknad pension eller beloppet av ovan angivet fast

tillägg icke helt krontal, jämkas beloppet i fråga till närmast högre hela

krontal.

a) Pension, som tillkommer sjukt barn efter fyllda 21 år eller ogift dotter

efter fyllda 55 år, skall för grundfonden utgå med 120 kronor samt

för tillskottsfonden med 3.8 % eller, örn den avlidne delägaren

haft delaktighet jämväl i försäkringsfonden, med 3 % av det för denne

omedelbart före den 1 maj 1927 gällande delaktighetsbeloppet i tillskottsfonden.

Å sådan pension skall icke, förutom till den, som styrkes vara obemedlad

och av sjukdom eller lyte oförmögen att försörja sig, utgå dyrtidstillägg.

b) För pensionsberättigad änka eller minderårigt barn, som icke enligt

kassareglementet skulle ägt rätt till tilläggspension eller pension ur försäkringsfonden,

skall, i andra fall än nedan under c) avses, pensionen för hel

pensionslott utgöra: för grundfonden 240 kronor och för tillskottsfonden

7.6 % av det för den avlidne delägaren närmast före

övertagandet gällande delaktighetsbeloppet eller pensionsunderlaget i denna

fond.

c) Pension efter den, som

l:o) enligt § 2 moni. 2 i kassareglementet upphört att vara delägare i

kassan eller

2:o) enligt § 7 i kassans reglemente av den 6 november 1874 upphört alt

vara delägare i kassan eller

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. IV).

3:o) enligt § 6 mom. 1 eller 3 i nämnda äldre reglemente för kassan kvarstått

såsom delägare i kassan för lönen vid en tidigare frånträdd befattning,

skall — för sistnämnt fall, i vad pensionen skall utgå för den frånträdda

befattningen, — för hel pensionslott utgöra:

i fall, som under l:o) avses, för tillskottsfonden 7.6% och för

försäkringsfonden 7% av enligt § 24 i kassareglementet beräknat

underlag,

i fall, som under 2:o) avses, för tillskottsfonden 7.6% av delaktighetsbeloppet

med reducering, på sätt i här åberopade paragraf i 1874

års reglemente stadgas, samt

i fall, som under 3:o) avses, utöver för försäkringsfonden

jämlikt § 67 i kassareglementet eventuellt utgående pensionsbelopp, för

grundfonden, i den mån pension ur denna fond enligt här åberopade

bestämmelser i kassans äldre reglemente skulle utgå, 240 kronor och för

tillskottsfonden 7.6% av den lön, för vilken den avlidne delägaren

senast vid befattningen i fråga ägt delaktighet i kassan.

Å pensionen skall icke för någotdera av här angivna tre fall utgå vare sig

pensionstillägg eller dyrtidstillägg och ej heller sådant å pensionsbelopp

för försäkringsfonden beräknat fast tillägg, som ovan sägs.

5. Vill i 2 eller 3 mom. avsedd delägare, för vilken jämlikt stadgande i

§ 66 eller § 67 i kassareglementet bestämmelser i det äldre reglementet för

kassan av den 6 november 1874 alltjämt vid statens övertagande av kassan

äro gällande, att å honom i stället för föreskrifterna i nämnda moment i

överenskommelsen skall äga tillämpning vad här ovan i 4 mom. sägs, och

gör han därom före övertagandet anmälan till Kungl. Majit, skola bestämmelserna

i sistnämnda moment från och med övertagandet gälla jämväl för

honom.

6. a) Erhåller delägare, sedan bestämmelserna i 4 mom. för honom blivit

gällande och medan han ännu kvarstår i tjänst, befattning, som i 1 § 1 mom.

i reglementsförslaget avses, skall därmed, såvida han icke tillika innehar

annan tjänst på sätt i 4 mom. i nämnda paragraf sägs, reglementsförslaget

— i stället för bestämmelserna i 4 mom. i överenskommelsen — träda i

tillämpning för honom, med iakttagande dock i tillämpliga delar av vad

härförut under c) och d) i 2 mom. föreskrivits. Vad sålunda stadgats, skall

likväl för delägare, som ovan i 5 mom. avses, gälla allenast för det fall,

att denne vinner befordran till befattning med högre familjepensionsunderlag

enligt reglementsförslaget.

Därest delägare, som jämte i 1 § 1 mom. i reglementsförslaget avsedd

befattning innehar annan tjänst på sätt i 4 mom. i samma paragraf sägs

och för vilken bestämmelserna i 4 mom. i överenskommelsen blivit gällande,

med bibehållande av den förra befattningen frånträder den andra

tjänsten, skall därmed reglementsförslaget med i tillämpliga delar de avvikelser,

som under c) och d) härförut i 2 mom. föreskrivits, jämväl för

sådan delägare bliva gällande.

b) Vinner i 3 mom. avsedd delägare, för vilken jämlikt 5 mom. i överenskommelsen

bestämmelserna härförut i 4 mom. blivit gällande, efter

statens övertagande av kassan befordran till befattning med högre familjepensionsunderlag

enligt allmänna familjepensionsreglementet, skall därmed

nämnda reglemente — i stället för bestämmelserna i 4 mom. i över
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. {Bil. IV).

enskommelsen — med iakttagande av samma avvikelser, som i 3 mom.

stadgas, för sådan delägare träda i tillämpning.

Övergår annan delägare, sedan bestämmelserna i 4 mom. i överenskommelsen

blivit för honom gällande och medan han ännu kvarstår i den befattning,

för vilken han ägt delaktighet i kassan, till befattning, varmed är

förenad pensionsrätt enligt allmänna familj epensionsreglementet eller annat

reglemente för av staten anordnad familjepensionering, skall därmed sagda

reglemente — i stället för bestämmelserna i förenämnda moment i överenskommelsen

— träda i tillämpning för honom, varvid dock skall iakttagas,

att härförut i 3 mom. stadgade avvikelser skola äga motsvarande tillämpning.

7. För den, som vid övertagandet är innehavare av ordinarie befattning

hos kassan och övergår till befattning i statens tjänst skall gälla:

a) att hans avlönings- och tjänstepensionsförmåner icke må understiga

dem, som han vid tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst

hos kassan, varvid ifrågakommande dyrtidstillägg utgår enligt vid varje särskild

tidpunkt gällande grunder, samt

b) att vid bestämmande av tjänstetid såväl för placering i löneklass

som för beräkning av tjänstår för rätt till tjänstepension den tid, under

vilken han innehaft anställning hos kassan, skall tillgodoräknas honom såsom

örn han därunder innehaft motsvarande anställning i statens tjänst.

Därest och så länge tillfälle icke beredes befattningshavaren att övergå

till sådan statstjänst i Stockholm, som finnes svara mot, vara jämförbar

med eller högre än den tidigare befattningen hos kassan, skall han bibehållas

vid de avlönings- och tjänstepensionsförmåner, som han vid tiden

för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kassan, varvid if rågakommande

dyrtidstillägg utgår enligt vid varje särskild tidpunkt gällande

grunder. Här avsedd befattningshavare skall äga att såsom tjänstår för

bestämmande av tjänstepension tillgodoräkna sig såväl tid, under vilken

han innehaft anställning hos kassan, som ock tiden från övertagandet till

dess lian uppnår den för honom vid övertagandet gällande pensionsåldern

eller dessförinnan beredes statsanställning, som nyss sagts.

För den, som vid övertagandet var innehavare av ordinarie befattning

hos kassan och i sådan egenskap delaktig i denna, skola i fråga örn familjepensionering

bestämmelserna här ovan under 4 mom. och i andra stycket

6 mom. b) äga tillämpning, med iakttagande av att, så länge han efter

övertagandet icke erhållit statsanställning som ovan sägs, skall så anses,

som om han alltjämt kvarstode i den befattning, för vilken han vid övertagandet

ägde delaktighet i kassan.

Vid övertagandet tjänstepensionerad förutvarande befattningshavare

hos kassan skall bibehållas vid de tjänstepensionsförmåner, som han vid

tiden för övertagandet var tillförsäkrad för sin tjänst hos kassan, varvid

ifrågakommande dyrtidstillägg utgår enligt vid varje särskild tidpunkt

gällande grunder.

Kassan skall vidtaga erforderliga åtgärder för uppsägning av ickeordinarie

personal hos kassan till tiden för övertagandet. 8

8. Övertagandet av kassans förpliktelser innefattar även skyldighet för

staten att förvalta de under kassans förvaltning ställda donationsfonderna,

nämligen: Anna Torells donationsfond och Axel F. A. Qvilléns donationsfond.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 819. (Bil. IV).

Härvid förutsattes, att ifrågavarande fonder ställas under förvaltning,

den förra av domkapitlet i Göteborg och den senare av domkapitlet i Linköping.

9. Kassan överlåter vid övertagandet samtliga sina tillgångar till staten.

10. Efter övertagandet skola dels de senast för kassan utsedda revisorerna

eller dessas suppleanter förrätta sedvanlig revision av kassans räkenskaper

och förvaltning för år 1941, dels kassans direktion avgiva berättelse

över kassans förvaltning under tiden efter näst föregående ordinarie

stämma och dels enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl.

Maj:t, de fullmäktige, som senast utsetts, eller vid förfall för dem deras

suppleanter inom sex månader sammanträda för granskning av direktionens

och revisorernas berättelse för tiden efter 1939 års utgång samt för

prövning av frågan om ansvarsfrihet för direktionen ävensom för behandling

av de frågor i övrigt, som uppstå i samband med kassans avveckling.

För här föreskriven revision skall ersättning utgå enligt bestämmelserna

i § 60 i kassareglementet, varjämte fullmäktige för deltagandet i ovanberörda

sammanträde erhålla ersättning i enlighet med vad i samma paragraf

i sådant hänseende stadgas. Till direktionens ledamöter skall för tid

till och med nämnda fullmäktigesammanträde utgå arvode enligt bestämmelserna

i § 39 mom. 2 i kassareglementet ävensom stadgad reseersättning.

De ersättningsbelopp, som sålunda skola utgå, gäldas-av staten.

11. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att godkännande

därav skett före 1941 års utgång; skolande i samband med godkännandet

fastställas tidpunkten för övertagandet.

Vid avslutandet av förestående överenskommelse har från kassans förhandlingsdelegerades

sida förutsatts, att prästerlig befattningshavare hos

svenska kyrkans missions-, diakoni- och sjömansvårdsstyrelser m. fl. allmännyttiga

kyrkliga institutioner, för vilken institutionen förvärvat delaktighet

i kassan, skall på sätt de sakkunniga föreslagit och efter den

närmare utredning, som må befinnas erforderlig, beredas familjepension

enligt reglementet för statens pensionsanstalt, ävensom att, såvitt möjligt,

bestämmelserna härom må träda i kraft samtidigt med reglementsförslaget,

samt att, jämväl i huvudsaklig överensstämmelse med av de sakkunniga

därom framlagt förslag, s. k. ny familjepension skall utgå till vissa

efterlevande till delägare i prästänkekassan.

Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar, av vilka vardera

parten tagit ett.

Stockholm den 9 december 1940.

1939 års sakkunniga för utredning

angående prästerskapets familj epensionering:
-

Av fullmäktige för prästerskapets

änke- och pupillkassa utsedda förhandlingsdelegerade:
-

TOM WOHLIN

KARL AHLBERG

Evert Björn Algot Törnkvist Sixten Dahlquist Åke Berger

Olof Sundborg.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. V).

193

Bil. V.

(åberopad sid. 32)

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 och 6 §§1 lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ lagen den 30 augusti 1932 om

kyrkofond skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

Från statsverket---tillföras kyrkofonden.

Ytterligare skola till kyrkofonden ingå:

!) —--

6) bidrag enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet jämte

övriga, därtill anslutna bestämmelser angående familjepension för efterlevande

till präster (familjepensionsavdrag och familjepensionsavgifter) så

ock jämlikt 3 § lagen den 17 december 1926 örn vissa lönetillägg åt präster

i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m.;

7) allmän kyrkoavgift, varom förmäles i 5 §;

8) ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar;

9) ränta och annan vinst å andra av statskontoret förvaltade kapitaltillgångar,

varav avkastningen, jämlikt de under 3) här ovan angivna

grunder för dispositionen av till biskoparnas avlönande avsedda medel,

skall tillföras kyrkofonden.

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat skola av kyrkofonden gäldas

dels kostnad för avlönande av biskoparna och av präster, som avses i

lagen om reglering av prästerskapets avlöning, för beredande av emeritilön

för dylika präster samt för vissa prästmän i ledande ställning i missionens

och diakoniens tjänst ävensom för pensionering av efterlevande

till präster, allt i den omfattning, som är närmare angiven

i bestämmelserna---avsedda medel,

i lagen---dyrtidstillägg åt präster,

i lagen---diakoniens tjänst samt

i familj epensionsreglementet för prästerskapet jämte övriga, därtill anslutna

bestämmelser angående familjepension för efterlevande till präster

samt i särskilda bestämmelser angående tillägg å sådan pension,

dels jämlikt---i boställsnämnder,

dels belopp---klocka rhemman hört,

dels ock jämlikt---Luleå stift.

Härutöver skola av kyrkofonden utgöras:

1)---

6) kostnad enligt bestämmande av Konungen och riksdagen för särskild

prästerlig verksamhet utom riket;

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1942.

1 Senaste lydelse av 3 och 6 §§, se 1938: 735.

Bihang till riksdagens protokoll 191)1. 1 sami. Nr 219.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. V).

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § 1 morn.1 lagen den 9 december 1910

(nr 141, sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning

samt angående tillägg till samma lag.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. lagen den 9 december 1910 örn

reglering av prästerskapets avlöning skall erhålla följande ändrade lydelse

samt att till samma lag skall fogas tillägg, som nedan följer:

11 §.

1. Lön till kyrkoherde och komminister skall medelst prästerskapet i pastoratet

anslagna avlöningstillgångar ävensom församlingsavgifter, på sätt

i 19 § sägs, av pastoratet gäldas och av vederbörande kyrkoråd månadsvis

i efterskott utbetalas. Härvid skall å lönen avdragas och till kyrkofonden,

i enlighet med vad Konungen föreskriver, redovisas vad tjänstinnehavaren

har att vidkännas för pensionering av sina efterlevande.

Där jämlikt 14 eller 16 § föreligger skyldighet för den, som åtnjuter med

prästerlig tjänst förenade inkomster, att, på sätt i 14 § sägs, tillhandahålla

adjunkt bostad och vivre och skjuts i tjänsteärenden samt gälda för

adjunkten eljest i paragrafen bestämda avlöningsförmåner och kostnader

eller att lämna vikarie och ämbetsbiträde, som i 16 § avses, där föreskriven

gottgörelse, skall nämnda skyldighet, örn tjänsten är ledig och

ingen till löneinkomsterna vid tjänsten berättigad finnes, å vilken skyldigheten

sålunda skall ankomma, fullgöras av pastoratet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1942.

1 Senaste lydelse 1934: 617.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr %19. (Bil. V).

195

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 27 november 1936 (nr 678) med

ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande jämte nya

grunder för dispositionen av därtill avsedda medel.

Härigenom förordnas, att andra stycket av punkt 17:o förordningen den

27 november 1936 med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande

jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel skall utgå

samt att punkt 19:o samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

19:o

All kostnad---rikstelefonförbindelse, som under punkt 12:o sägs.

I den mån — — — denna punkt avses.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1942.

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 3 § lagen den 17 december 1926 (nr 626)

örn vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat

i anledning av nådårsrättens upphörande m. m.

Härmed förordnas, att 3 § lagen den 17 december 1926 örn vissa lönetillägg

åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

Där prästerlig befattning innehaves av präst, som icke är underkastad

familjepensionsreglementet för prästerskapet, skall för sådan befattning enligt

denna lag utgående lönetillägg erläggas till kyrkofonden.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1942.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219. (Bil. V).

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 18 § ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 18 § ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

18 §.

Prästgård avträdes---är förenad.

Skola löneförmånerna frånträdas på grund av tjänstinnehavarens dödsfall,

äga dock dödsbodelägarna kvarsitta å prästgården till den fardag för

tillträde och avträde av förhyrd lägenhet, som infaller näst efter tre månader

från det dödsfallet timat, med skyldighet för dem att under tiden

ej mindre ansvara för prästgårdens behöriga skötsel och vård än även

upplåta erforderligt utrymme i prästgården åt den, som i egenskap av

vikarie uppehåller tjänsten eller såsom ny innehavare tillträtt densamma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942; skolande dock hittills gällande

bestämmelser vinna tillämpning beträffande dödsbodelägare, som

efter 1941 års utgång äga rätt till tjänstår.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. VI).

197

Bil. VI.

(åberopad sid. 101)

Till Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa.

I skrivelse av den 22 april 1940 hava de sakkunniga för utredning av

prästerskapets familjepensionering anhållit om vissa uppgifter rörande kassan.

Efter verkställda beräkningar får jag härmed till Direktionen överlämna

ifrågavarande uppgifter och ber i anslutning därtill få anföra följande.

Det skulle givetvis varit önskvärt, att uppgifterna kunnat baseras på

resultaten av en fullständig undersökning av kassans nuvarande ställning.

Den korta tid, som stått till förfogande, har dock icke medgivit detta. Jag

har därför nödgats att i viss utsträckning falla tillbaka på resultaten från

den senaste undersökningen av kassan, vilken undersökning avsåg tidpunkten

1/1 1936, samt att hänföra samtliga beräkningar till denna tidpunkt.

Sistnämnda undersökning, i det följande benämnd U 36, var emellertid

mycket fullständig och torde få anses giva en så tillfredsställande

bild av kassans verkliga ställning vid ifrågavarande tidpunkt, som det överhuvud

var möjligt att då erhålla. På de punkter, där erfarenheten under

åren 1936—1939 mera väsentligt avvikit från de vid föregående beräkningar

gjorda antagandena och där tiden medgivit en omräkning, har hänsyn

tagits till den senare erfarenheten. De nu framlagda resultaten torde därför

få anses vara för sitt ändamål i stort sett fullt tillfredsställande. En

närmare redogörelse för beräkningarna lämnas i kommentarerna till de försäkringstekniska

balansräkningarna (bil. 3), varför jag här skall uppehålla

mig endast vid de slutliga resultaten.

I bil. 1 meddelas en uppskattning av storleken av hel pensionslott ur

grundfonden, respektive tillskottsfonden vid olika tidpunkter och olika antaganden

rörande den effektiva ränteavkastningen å kassans medel. Resultaten

äro hämtade från U 36 och hava icke korrigerats med hänsyn till den

senare erfarenheten. Detta skulle nämligen krävt utförandet av mycket vidlyftiga

beräkningar, vilket tiden icke medgivit. För jämförelse må nämnas,

att storleken av hel pensionslott för år 1940 utgör:

Grundfonden ..................... 242 kronor

Tillskottsfonden ................... 7.92 %

Det ligger i sakens natur, att beräkningar av här ifrågavarande slag

måste bliva behäftade med ganska stor osäkerhet och detta i desto högre

grad ju mera avlägsen den tidpunkt är, som beräkningarna avser. Sannolikt

utvisa också talen i bil. 1 ett gynnsammare förlopp än det man vid respektive

ränteantaganden faktiskt kan förvänta. Talen ha nämligen i första hand

varit avsedda att användas för en beräkning av kapitalvärdet av pensionerna

åt »55-åriga döttrar» och »sjuka barn» enligt nu gällande bestämmelser,

och beräkningarna ha därför måst läggas så, att detta kapitalvärde

icke skulle komma att bliva underskattat. Talserierna torde emellertid

någorlunda riktigt återgiva förhållandet mellan pensionslotternas storlek

vid de olika ränteantagandena och även i stora drag utvisa den sannolika

utvecklingen.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VI).

Nedgången i pensionslotternas storlek under de närmaste decennierna är

i första hand betingad av den starka ökning av antalet pensionslotter för

»55-åriga döttrar» och »sjuka barn», som man under samma tid har att

räkna med. Detta förhållande belyses närmare i anmärkningarna till post

XXII i bil. 3.

De i bil. 2 återgivna balansräkningarna utvisa kassans ställning den 1/1

1936, sedan vissa inkomst- och utgiftsposter korrigerats med hänsyn till

erfarenheten under åren 1936—1939. Balansräkningarna äro uppgjorda under

antagande örn en framtida ränteavkastning å kassans medel av 4 %

och utan andra säkerhetsmarginaler än de, som eventuellt kunna anses inrymda

i själva riskmåtten. Beträffande beräkningen av de enskilda posterna

och de antaganden, som i övrigt blivit gjorda, hänvisas till anmärkningarna

i bil. 3.

Under de gjorda förutsättningarna framkommer som slutresultat, att

alla avgiftspensioner ur försäkringsfonden enligt §§ 16, 67 och 68 (men ej

tilläggspensioner enligt §§ 65 och 66) fr. o. m. 1/1 1941 kunna höjas med

30 % samt att pensionerna ur grund- och tillskottsfondema fr. o. m. samma

dag kunna fixeras så, att hel pensionslott kommer att utgöra:

a. För pensionärer utan rätt till pensionsfyllnad.

Grundfonden .................................. 240 kronor

Tillskottsfonden ............................... 7.6 %

b. För pensionärer med rätt till pensionsfyllnad.

Alt. 1. Grundfonden ........................... 444 kronor

Tillskottsf onden ........................ 10.0 %

Alt. 2. Grundfonden ........................... 425 kronor

Tillskottsfonden ........................ 10.4 %

Alt. 3. Grundfonden ........................... 405 kronor

Tillskottsfonden ........................ 10.8 %

Samtliga under b) nämnda alternativ äro från försäkringsteknisk synpunkt

likvärdiga.

Den totala effekten av en pensionsförhöjning i enlighet med det förestående

må belysas med ett numeriskt exempel, varvid förutsättes, att

alternativ 1 kommer till tillämpning.

För ensam änka efter delägare med 9,200 kronors delaktighetsbelopp i

försäkringsfonden och 5,000 kronors delaktighetsbelopp i tillskottsfonden

skulle den årliga pensionen komma att utgöra:

Ur försäkringsfonden, 9.1 % av delaktighetsbeloppet .....kr. 837: 20

Ur grundfonden ....................................... » 444: —

Ur tillskottsfonden, 10 % av delaktighetsbeloppet........ » 500: —

Summa kr. 1,781: 20

Då motsvarande pension enligt nu gällande bestämmelser uppgår till

1,344 kronor, skulle sålunda den totala pensionsförhöjningen i detta fall

komma att utgöra cirka 32 %.

De sakkunniga hava vidare begärt upplysning om, till vilka belopp pensionerna

ur grund- och tillskottsfondema skulle kunna fixeras, örn kassan

skulle fortsätta sin verksamhet på grundval av hittills gällande bestämmelser.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. May.ts proposition Nr 819. (Bil. VI).

Det första problem, som därvid uppställer sig, är frågan örn bestämmande

av den räntefot, som skall kunna läggas till grund för beräkningarna.

Då pensionsfyllnaden för åren 1938—1940 fastställdes så, att pensionerna

ur grund- och tillskottsfonderna jämte pensionsfyllnad kom att

uppgå beträffande grundfonden till 300 kronor och beträffande tillskottsfonden

till 8 % av delaktighetsbeloppet, voro beräkningarna baserade på

en räntefot av 3% %. Det gällde emellertid denna gång att fixera pensionerna

för en tid av endast tre år. Skulle pensionerna i stället ha fastställts

för ali framtid, hade räntefoten måst väljas betydligt lägre, sannolikt icke

högre än 2% %.

Sedan dess har visserligen ränteläget avsevärt förbättrats, men man

måste å andra sidan komma ihåg, att den räntefot, på vilken beräkningarna

baseras, måste vara så vald, att den kan förväntas bliva betryggande

för all framtid. På grund av kassans konstruktion måste man nämligen

räkna med kapitalvärden av inkomster och utgifter icke endast för nuvarande

delägare utan även för dessas efterträdare i all framtid. Under

dessa förhållanden har jag icke ansett mig kunna tillämpa en högre räntefot

än den, som för närvarande godkännes av Pensionsstyreisen såsom

grundläggande för försäkringstekniska beräkningar inom pensionskassor

och understödsföreningar, nämligen 3 %.

Med användande av denna räntefot ha beräkningarna utförts på i princip

samma sätt som i den nyssnämnda 4 %-kalkylen, endast med den

skillnaden, att jag icke räknat med någon höjning av pensionerna ur försäkringsfonden

samt att jag förutsatt pensionerna till pensionärer utan rätt

till pensionsfyllnad utgå enligt hittills gällande bestämmelser. Sedan skäliga

säkerhetsmarginaler blivit inlagda, utvisa de uppgjorda balansräkningarna,

att pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna till pensionärer

med rätt till pensionsfyllnad skulle för all framtid kunna fixeras på

sådant sätt, att hel pensionslott komme att utgöra,

ur grundfonden ................................ 300 kronor

ur tillskottsfonden .............................. 8 %

Motsvarande tal enligt U 36 utgjorde

beträffande grundfonden......................... 252 kronor

beträffande tillskottsfonden...................... 7.52 %.

Att resultaten nu utfallit gynnsammare är i första hand att tillskriva

den omständigheten, att värdet av inkomsterna från vakansåret kunnat

bestämmas med större noggrannhet än förut samt att verksamheten under

åren 1936—1939 i vissa avseenden förlöpt mera gynnsamt än vad i den

föregående utredningen kunde förutsättas bliva fallet.

Stockholm den 30 juni 1940.

Fredrik Esscher.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majlis''proposition Nr % 19. (Bil. VI).

Bilaga 1.

Uppskattning av storleken av hel pensionslott ur grundfond, resp. tillskottsfond

för pensionärer utan begränsad pensionsrätt vid olika antaganden

rörande den effektiva ränteavkastningen.

Å r

3 *

Grundfonde

Effektiv ränta

37* %

Hel pensionslott

Krono

n

4 %

i

r

Tillskottsfonden

Effektiv ränta

3 % 37» % i %

Hel pensionslott i

% av delaktighetsbeloppet

1936 ............

278

278

278

8.8

8.3

8.3

1941............

230

244

258

7.4

7.6

7.8

1946 ............

200

222

244

6.8

7.2

7.5

1951............

186

209

233

6.6

7.0

7.8

1956 ............

178

202

226

6.5

6.9

7.8

1961............

174

199

224

6.6

7.0

7.4

1966 ............

173

199

225

6.6

7.1

7.6

1971............

174

201

229

6.8

7.3

7.8

1976 ............

176

205

235

7.0

7.6

8.2

1981............

180

212

244

7.3

8.0

8.7

1986 ............

185

219

254

7.7

8.4

9.2

1991............

193

230

268

8.2

9.0

9.8

1996 ............

202

245

284

8.8

9.7

10.6

2001 ............

210

253

297

9.5

10.5

11.6

För pensionärer med begränsad pensionsrätt får hel pensionslott icke

överstiga ur grundfonden 250 kronor och ur tillskottsfonden 6 %>.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr SI9. (Bil. VI).

201

Bilaga S.

Försäkringstekniska balansräkningar per 1 januari 1936.

Grundläggande räntefot: 4 %.

Aktiva: 1000-tal

1. Försäkringsfonden. kronor

I. Avsatt fond....................................... 5,914

Kapitalvärde av

II. inkomst från vakansåret, § 6 mom. la)...................... 4,094

III. nettoavgifter § 6 mom. 1 b), c) och e)........................ 3,740

IV. säkerhetstillägg..................................... 725

V. överskott å förvaltningskostnadstillägg........................ 140

VI. lönetillägg, § 6 mom. 1 f)............................... 180

VII. befordringsavgift, § 6 mom. 1 g)........................... 1,390

Summa 16,183

2. Rörelsen i övrigt.

XI. Överskott i försäkringsfonden............................. 9,365

XII. Avsatt grundfond....................................10,114

XIII. » tillskottsfond.................................. 6,573

Kapitalvärde av

XIV. inkomst enligt § 4 mom. la)............................. 206

XV. » » » » » 1 b)............................. 1,148

XVI. » » » » » 1 c)............................. 447

XVII. » > » » » la)............................. 8,246

XVIII. • » » » » 1 b)............................. 73

XIX. » » » » » 1 c)............................. 153

36,325

Passiva :

1. Försäkringsfonden.

Kapitalvärde av

VIII. fondens förpliktelser.................................. 6,737

IX. »bristräntor»....................................... 81

X. överskott........................................ 9,365

Summa 16,183

2. Rörelsen i övrigt.

Kapitalvärde av

XX. förvaltningskostnader.................................. 1,912

XXI. »bristräntor» a) grundfonden..........................138

b) tillskottsfonden......................... 90 228

XXII. utgående och framtida pensioner åt pensionärer utan rätt till pensionsfyllnad

a) »55-åriga döttrar» och »sjuka barn»....................... 7,628

b) änkor och minderåriga barn............................ 1,010

XXIII, utgående och framtida pensioner åt pensionärer med rätt till pensionsfyllnad

enligt alt. 1 (se anm. till denna post i bil. 3)1 25,528

XXIV. överskott1)........................................ 19

_ 36,325

1 Enligt alt. 2 och 3 antaga dessa poster följande värden

Alt. 2 Alt. 3

25,545 25,537

Post XXIII

Post XXIV

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 219. (Bil. VI).

Bilaga 3.

Kommentarer till balansräkningarna enligt bilaga 2.

Balansräkningarna avse tidpunkten 1/1 1936 men hava på sätt nedan

angives korrigerats med hänsyn till erfarenheten under senare år.

De försälcringstekniska beräkningarna äro baserade på en räntefot av

4 % samt de riskmått, för vilka redogjorts i en till Direktionen år 1936 avgiven

berättelse, »Undersökning av Prästerskapets änke- och pupillkassas

erfarenhet av dödlighet, familjeförhållanden m. m. samt konstruktion av

nya försäkringstekniska grundtabeller». Vidare bygga vissa av beräkningarna

på antaganden rörande medeldelaktighetsbeloppen i olika åldrar samt

rörande antalet årligen nyinträdande delägare och deras fördelning på inträdesåldrar.

Medeldelaktighetsbeloppen äro härledda från en undersökning av delägarebeståndet

1/1 1936. Resultaten för var 5:e ålder framgå av följande

tabell.

Ålder

Medeldelaktighetsbelopp i 100-tal kronor

Försäkringsfonden Tillskottsfonden

20........

........ 50.0

25.0

25........

........ 51.6

25.7

30........

........ 58.5

28.8

35........

........ 73.5

36.5

40........

........ 84.5

44.5

45........

........ 89.8

48.9

50........

........ 92.1

51.1

55........

........ 93.3

52.1

60........

........ 93.8

52.4

65........

........ 94.0

52.5

En undersökning av nyinträdda delägare under åren 1911—1930 gav till

resultat följande genomsnittliga fördelning på inträdesåldrar.

Inträdesålder %

22.5 ............. 15

27.6 ............. 50

32.5 ............. 25 Medelålder 29 år.

37.5 ............ 10

100

Med användande av denna fördelning och den för delägarna förutsatta

dödlighetstabellen har därefter beräknats den inträdesfrekvens, som skulle

svara mot visst antal delägare vid bestånd i jämvikt.

Antal delägare

3,100

3,300

3,500

3,700

Antal nyinträdda pr år

73.2

83.2

88.3

93.3

Antalet delägare i kassan den 1/1 1936 utgjorde 3,246.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VI).

I det följande har beträffande framtida delägare räknats med en inträdesfrekvens

av 90 nya delägare per år. Angående betydelsen av detta antagande

för balansräkningarna hänvisas till anmärkningarna under post

XXIII.

Beräkningarna innehålla icke andra säkerhetsmarginaler än de, som

eventuellt kunna anses inrymda i själva riskmåtten eller omnämnda antaganden.

Beträffande de olika posterna i balansräkningarna må följande framhållas.

Post II sammansättes på följande sätt.

Kapitalvärde 1/1 1936 av

1,000-tal

kronor

1. inkomster, som influtit under tiden 1/1 1936—23/R 1940 ...... 1,580

2. inkomster, som beräknas inflyta av tjänster och emeritilöner,

vilka sistnämnda dag stodo eller inom kort med säkerhet komma

att stå lediga för kassan .................................. 564

3. inkomster, som i framtiden kunna komma att inflyta till kassan 1,950

Summa 4,094

För beräkning av kapitalvärdet av under 3. nämnda inkomster har delägarebeståndet

i första hand uppdelats på tre kategorier allteftersom vederbörande

delägare blivit till sin befattning utnämnd

a) före 4/2 1911

b) fr. o. m. 4/2 1911 men före 1/5 1930

c) fr. o. m. 1/B 1930.

Delägare, tillhörande kategori a), är icke skyldig taga emeritilön. Sådan

beviljas emellertid efter ansökan och påtvingas vid lång sjukledighet. I

beräkningarna har förutsatts, att hälften av de delägare, som ej uppnått

75 års ålder, komma att bliva emeriti vid denna ålder.

Delägare, tillhörande kategorierna b) och c), äro skyldiga taga emeritilön

vid 75, respektive 70 års ålder. Enligt av kassan hos ecklesiastikdepartementet

inhämtade upplysningar medgives numera intet undantag härifrån.

I beräkningarna förutsättes därför samtliga här ifrågavarande delägare

bliva emeriti vid angivna åldrar.

I föregående undersökning, U 36, gjordes det generella antagandet, att

hälften av alla delägare, som icke uppnått 75 års ålder, komme att bliva

emeriti vid denna ålder. Efter de nu erhållna upplysningarna har kapitalvärdet

av här ifrågavarande inkomster kunnat bestämmas med betydligt

större säkerhet, vilket, såsom framgår av en jämförelse med U 36, också

medfört en betydande ökning av det totala kapitalvärdet.

Post III utgör kapitalvärdet av de rena nettopremierna, beräknade enligt

kassans av Konungen fastställda grunder, -|- kapitalvärdet av den del av

avgiften, som motsvarar 2 %-avgiften till tillskottsfonden från delägarens

75-årsålder. Beräkningarna avse endast delägare 4/i 1936.

Post IV motsvarar kapitalvärdet av de säkerhetstillägg, som enligt kassans

grunder ingå i de till försäkringsfonden inflytande avgifterna för delägare

1/1 1936.

Post V. Förutom nettopremier och säkerhetstillägg ingå i grundavgifterna

till försäkringsfonden jämväl förvaltningskostnadstillägg, avsedda att

täcka kostnaderna enligt § 6 mom. 2 a) och b). T balansräkningen upp
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VI).

taget belopp motsvarar det överskott, till vilket alla framtida förvaltningskostnadstillägg

beräknas giva upphov.

Post VI. Lönetillägg inflyta dels för delägare enligt gamla reglementet,

exklusive emeriti och extra ordinarie präster, dels för tjänster, som stå

vakanta. Sistnämnda inkomster angtagas för all framtid komma att uppgå

till 3 ä 4,000 kronor årligen — kapitalvärde 100,000 kronor — medan kapitalvärdet

av lönetilläggen för nuvarande delägare enligt gamla reglementet

vid vissa antaganden rörande befordran och sannolikheten för delägare att

bliva emeritus beräknats till 80,000 kronor.

Post VII. Om inskränkningen enligt § 16, mom. 3, i fråga om skyldigheten

att erlägga befordringsavgift icke funnes, skulle befordringsavgiftens

kapitalvärde vara = 20 % av kapitalvärdet av medeldelaktighetsbeloppets

(i försäkringsfonden) derivata. Med detta antagande har kapitalvärdet beräknats

till

1,000-tal

kronor

för delägare 1/1 1936 ......................................... 559

för framtida delägare ....................................... 1,113

Summa 1,672

Härifrån skall nu dragas värdet av de befordringsavgifter, som på grund

av ovannämnda inskränkande bestämmelser ej komma att inflyta. Detta

värde låter sig ej beräknas. I balansräkningen har emellertid förutsatts, att

avdraget utgör ungefär hälften av kapitalvärdet för nuvarande delägare.

Med hänsyn till att över 100,000 kronor redan influtit i befordringsavgifter

sedan 1/1 1936 torde detta antagande icke vara alltför optimistiskt.

Post VIII. Enligt § 74 i reglementet får för beredande av pensionsfyllnad

till änkor och minderåriga barn endast användas sådana överskottsmedel

i försäkringsfonden, vilka uppkommit genom andra inkomster än de

i § 6 mom. 1 b), c) och e) omförmälda avgifterna. I avgifterna ingående

säkerhetstillägg få sålunda ej disponeras för detta ändamål. Då balansräkningarna

skola uppgöras utan säkerhetsmarginaler, torde därför säkerhetstilläggen

böra användas för att höja avgiftspensionerna ur försäkringsfonden.

Undersöker man först förhållandena för delägare enligt §§ 16 och 68 i

reglementet finner man, att kapitalvärdet 1/1 1936 av säkerhetstilläggen i

då utgående avgifter, ökat med värdet av de säkerhetstillägg, som dittills

influtit för ifrågavarande delägare, är tillräckligt att medgiva en höjning

av försäkringsfondens förpliktelser mot dessa delägare med cirka 26 %.

Betraktar man å andra sidan avgifterna enligt nuvarande grunder, sedan

förvaltningskostnadstilläggen blivit utskilda, som nettopremier, och beräknar

man med tillämpning av 4 % räntefot storleken av den pension,

som svarar däremot, finner man följande tal:

Ålder då avgiften Pension i % av del
bör

j ar utgå aktighetsbeloppet

30 år 10.4

40 • 9.9

50 » 9.5

60 » 9.3

70 » 9.1

Nuvarande avgifter äro sålunda tillräckliga att vid 4 %-beräkning medgiva

en höjning av pensionerna med minst 30 %.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VI). 205

Jag har därför ansett det lämpligt att för här ifrågavarande delägare

räkna med en höjning av pensionsutfästelserna med 30 %.

För delägare, som frivilligt ingått i försäkringsfonden enligt § 67 i reglementet,

ligga förhållandena givetvis annorlunda till. Explicita säkerhetstillägg

ingå här endast i grundavgiften. I vad mån tilläggs- och åldersskillnadsavgifterna

kunna anses innehålla några säkerhetsmarginaler är svårt

att bedöma. Jag har emellertid ansett det rimligt och av praktiska skäl

även lämpligt att för dessa delägare räkna med samma procentiska förhöjning

av pensionerna.

Som en konsekvens härav böra då även utgående avgiftspensioner höjas

på samma sätt. Det i balansräkningen upptagna kapitalvärdet förutsätter

därför, att samtliga avgiftspensioner ur försäkringsfonden enligt §§ 16, 67

och 68 fr. o. m. 1/1 19.(1 bliva höjda med 80 %. För åren 1936—1940

förutsättas däremot pensionerna utgå enligt nu gällande bestämmelser.

Den totala kostnadsökningen härför

belöper sig till ................................... kronor 1,388,000

Härifrån avgår emellertid

1. kapitalvärdet av framtida säkerhetstillägg (post IV) » 725,000

2. kapitalvärdet av överskott å förvaltningskostnadstill
läggen

(post V) ................................ » 140,000

3. värdet av uppsamlade och ej förbrukade säkerhets
och

förvaltningskostnadstillägg (se U 36) ......... » 260,000

Summa kronor 1,125,000

Nettokostnaden för pensionshöjningen utgör sålunda kronor 263,000

Någon höjning av tilläggspensionerna enligt §§65 och 66 har jag icke

ansett böra ifrågakomma, ehuru kostnaden för 30 % pensionsförhöjning

endast skulle betinga en kostnad av cirka 135,000 kronor. För dessa pensioner

har nämligen icke erlagts några avgifter, innehållande säkerhetstillägg,

som kunna motivera en sådan höjning.

I det i balansräkningen upptagna kapitalvärdet ingår även kapitalvärdet

av 2 %-avgiftema till tillskottsfonden från delägarnas 75-årsålder enligt

§ 6 mom. 2 b) (jämför post XVII).

Post IX. I kassan har verkställts en beräkning av de belopp, varmed

räntorna å kassans placeringar ''/, 1940 komma att över-, respektive understiga

4 %, samt av de kursvinster, respektive förluster, till vilka obligationsportfÖijen

kan väntas giva upphov.

Kapitalvärdet härav per Vi 1936 har därefter korrigerats med värdet

samma dag av motsvarande under åren 1936—1939 uppkomna ränte- och

kursvinster, respektive ränte- och kursförluster.

Som slutresultat erhölls ett underskott, »bristräntor», å 309,000 kronor.

Detta underskott har därefter fördelats mellan de olika fondema i förhållande

till fondernas storlek den 1/1 1936.

1,000-tal kronor

»B risträntor» belöpande å

försäkringsfonden ..................................... 81

grundfonden .............................. 138

tillskottsfonden ........................... 90 _228

Summa 209

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Majlis proposition Nr 6219. (Bil. VI).

Upplysningsvis må här meddelas, att motsvarande beräkningar ha utförts

även för 3 % räntefot och givit följande resultat

1,000-tal kronor

Överskott, belöpande å

försäkringsfonden .................................... 636

grundfonden ........................... 1,087

tillskottsfonden ........................ 707 1,794

Summa 2,430

Post XIV. Kapitalvärdet beräknat med hjälp av tabell II i kassans

reglemente.

Post XV. Här ifrågavarande inkomster, som omkring år 1936 uppgingo

till cirka 20,000 kronor årligen, har under åren 1937—1939 stigit till i

genomsnitt cirka 57,000 kronor.

Då antalet tjänster, som komma att stå lediga över den laga tillträdesdagen,

torde komma att öka i samma mån som nådårsrätten försvinner

och tjänstårsrätten blir begränsad till V2 år, har man anledning räkna med,

att dessa inkomster i varje fall icke komma att nämnvärt sjunka. 1933 års

reglementskommitté ansåg, att inkomsterna, »lågt räknat», så småningom

skulle komma att stiga till 75,000 kronor årligen.

Å andra sidan får man naturligtvis icke förbise, att en ändring av nuvarande

utnämningsförfarande kan komma att avkorta ledighetstiden. I

balansräkningen upptaget kapitalvärde är därför beräknat under antagande

att inkomsten för all framtid kommer att uppgå till 45,000 kronor

årligen.

Post XVI. Kapitalvärdet av försäkringsfondens bidrag till förvaltningskostnaderna

i enlighet med bestämmelserna i reglementet.

Post XVII. Av praktiska skäl har här även inlagts kapitalvärdet av försäkringsfondens

bidrag till tillskottsfonden, motsvarande 2 %-avgifterna

från delägarnas 75-årsålder.

Post XVIII. Hänsyn har här endast tagits till sådana 2 %-avgifter, som

inflyta från tjänster, för vilka kassan uppbär inkomst under vakansår. Kapitalvärdet

har satts ~ 2 % av kapitalvärdet av sådan inkomst enligt § 6

mom. 1 a), som icke härflyter från emeritilöner.

Post XIX. Kapitalvärdet av 6,000 kronor årligen för all framtid. Beträffande

kapitalvärdet av 2 %-avgifterna från delägarnas 75-årsålder, se

post XVII.

Post XX. Sedan pågående rationalisering inom kassan blivit fullt genomförd,

beräknas förvaltningskostnaderna komma att uppgå till cirka

70,000 kronor årligen. För år 1939 utgjorde de verkliga kostnaderna 76,562

kronor.

I balansräkningen upptaget kapitalvärde är beräknat under förutsättning

att kostnaderna för all framtid komma att utgöra 75,000 kronor.

Post XXI. Se anmärkningarna till post IX.

Post XXII. Här upptaget kapitalvärde har beräknats på följande sätt.

Först har storleken av hel pensionslott ur grundfonden, respektive tillskottsfonden

bestämts under förutsättning att pensionerna den 1 januari

1936 för samtliga dåvarande och kommande pensionärer såväl med som

utan rätt till pensionsfyllnad hade fixerats enbart på grundval av respektive

fonders egna kapital, d. v. s. utan bidrag från försäkringsfonden.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Majlis ''proposition Nr 819. (Bil. VI).

Såsom fondernas egna kapital har betraktats, beträffande grundfonden

saldot mellan posterna XII samt XIV—XVI å ena sidan och posterna XX

och XXI a å andra sidan, samt beträffande tillskottsfonden saldot mellan

posterna XIII samt XVII—XIX å ena sidan och post XXI b å andra

sidan.

Hel pensionslott skulle under dessa förutsättningar ha utgjort

beträffande grundfonden ............................. 228 kronor

» tillskottsfonden .......................... 6.9 %,

vilket sistnämnda tal för pensionärer med begränsad pensionsrätt enligt §

67 mom. 10 b) reduceras till 6 %.

Det kan synas som om dessa tal skulle stå i dålig överensstämmelse med

den i bil. 1 återgivna förutberäkningen av hel pensionslott. Härvid är

emellertid att märka, dels att talen i bil. 1, såsom framhållits i skrivelsen

till direktionen, sannolikt blivit överskattade, dels att man i den här återgivna

kalkylen får in den säkerhetsmarginal, som ligger däri, att de använda

dödlighetstabellerna för såväl delägare som pensionärer valts så, att

de, så vitt förutses kan, böra vara betryggande för all framtid. Med hänsyn

till sistnämnda omständighet och för att icke göra språnget i förhållande

till nu utgående pensioner (för år 1940: ur grundfonden 242 kronor och ur

tillskottsfonden 7.92 %) alltför stort, hava omnämnda tal i de fortsatta räk
-

ningarna höjts till

beträffande grundfonden ............................ 240 kronor

» tillskottsfonden.......................... 7.6 %,

vilket sistnämnda tal dock för pensionärer med begränsad pensionsrätt reduceras

till 6 %.

Under antagande, att storleken av hel pensionslott för pensionärer utan

rätt till pensionsfyllnad fr. o. m. 1/1 1941 fixeras på ovan angivet sätt men

dessförinnan bestämmes enligt nu gällande regler, har därefter det i balansräkningen

angivna kapitalvärdet beräknats.

Beträffande s. k. 55-åriga döttrar och sjuka barn hava beräkningarna

skett med utgångspunkt från antalet pensionärer den 1/1 1936 samt från

vissa av boktryckare H. Th. Ohlsson tillhandahållna sammanställningar

över antalet den 1/12 1935 levande barn, som i framtiden eventuellt kunde

komma i åtnjutande av pension. Härvid hava de antaganden tillämpats,

som angivits i den i inledningen omnämnda undersökningen av kassans

egen erfarenhet.

För att närmare belysa, hur beståndet av ifrågavarande pensionärer

kommer att utveckla sig, återgives här nedan det beräknade antalet pensionslotter

för »55-åriga döttrar» vid olika tidpunkter

Antal

pensionslo

t t e r

År

Utan begränsad

Med begränsad

Summ a

pensionsrätt

pensionsrätt

1936. .

.......457

—

457

46. .

.......572

26

598

56. .

.......562

71

633

66. .

.......446

154

600

76. .

.......273

231

504

86. .

.......127

246

373

96. .

....... 42

151

193

2006. .

....... 9

62

71

16. .

....... 1

12

13

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VI).

Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till den omständigheten,

att en viss överflyttning kommer att äga rum från kategorien »utan begränsad

pensionsrätt» till kategorien »med begränsad pensionsrätt» på

grund av nu levande delägares befordran.

Post XXIII. Pensionerna ur grund- och tillskottsfonderna åt här ifrågavarande

pensionärer skola nu avvägas så, att kapitalvärdet av pensionskostnaderna

så nära som möjligt kommer att motsvara saldot mellan

posterna XI—XIX å ena sidan och posterna XX—XXII å andra sidan.

Här har räknats med följande tre alternativ.

Hel pensionslott utgör fr. o. m. 1/1 1941:

Alt. 1 Grundfonden ................................. 444 kronor

Tillskottsfonden ............................... 10.0 %

Alt. 2 Grundfonden.................................. 425 kronor

Tillskottsfonden ............................... 10.4 %

Alt. 3 Grundfonden.................................. 405 kronor

Tillskottsfonden ............................... 10.8 %

För åren 1936—1940 förutsättas pensionerna bestämda enligt hittills

gällande regler.

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att nämna, att mot 2 %- avgiften till tillskottsfonden svarar försäkringstekniskt för en nyinträdd

delägare en pension av 10.9 % av delaktighetsbeloppet.

Här angivna kapitalvärden äro givetvis, liksom kapitalvärdena under

posterna VII och XVII, beroende av det antagande, som göres beträffande

frekvensen av nyinträdande delägare. Emellertid påverkas balansräkningen

endast i ganska ringa grad därav, såsom framgår av följande sammanställ
-

ning.

1,000-tal kronor

På framtida delägare belöpande kapitalvärde av:

Befordringsavgift ................................ 1,113

Inkomst enligt § 5 mom. la) .................... 3,784 4,897

Pensioner ur grund- och tillskottsfonderna enligt alt. 1...... 6,763

Saldo — 1,866

En ändring av antagandet rörande inträdesfrekvensen med 10 % uppåt

eller nedåt skulle sålunda medföra en minskning, respektive ökning av balansräkningens

överskott med endast cirka 187,000 kronor.

Såsom framgår av det ovan sagda ha några korrigeringar med hänsyn tUl

förändringarna i bestånden av delägare och pensionärer under åren 1936—

1939 icke företagits. Dessa förändringar hava nämligen icke varit av sådan

betydenhet, att de ansetts motivera en omräkning av resultaten.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VI).

209

Sammanfattning.

Under de ovan gjorda förutsättningarna kunna pensionerna fr. o. m. 1/1

1941 fixeras så, att

1. samtliga avgiftspensioner ur försäkringsfonden enligt §§ 16, 67 och 68

komma att höjas med 30 %

2. hel pensionslott ur grundfond, respektive tillskottsfond kommer att

utgöra

a) för pensionärer utan rätt till pensionsfyllnad:

Grundfonden........................................ 240 kronor

Tillskottsfonden ..................................... 7.6 %

b) för pensionärer med rätt till pensionsfyllnad:

Alt. 1 Grundfonden ................................. 444 kronor

Tillskottsfonden ............................... 10.0 %

Alt. 2 Grundfonden.................................. 425 kronor

Tillskottsfonden ............................... 10.4 %

Alt. 3 Grundfonden.................................. 405 kronor

Tillskottsfonden ............................... 10.8 %

14

Bihang till riksdagens jtrotolcoll lolli. 1 sami. Nr 219.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Majlis''proposition Nr $19. (Bil. VII).

Bil. VII.

(åberopad sid. 101)

P. M.

angående den ekonomiska innebörden av en mellan 1939 års sakkunniga för

utredning angående prästerskapets familjepensionering och förhandlingsdelegerade

för prästerskapets änke- och pupillkassa den 9 december

1940 träffad preliminär överenskommelse om statens övertagande

av kassans verksamhet m. m.

Av förste aktuarien Bertil Kjellén.

I. Val av beräkningsgrunder.

1. Grunder för undersökning av prästerskapets

änke- oell pupillkassas ekonomiska

ställning m. m.

Vid de försäkringstekniska utredningar rörande prästänkekassans ställning,

som verkställts i syfte att läggas till grund för överenskommelsen

örn statens övertagande av kassans verksamhet hava — i likhet med vad

som skett vid motsvarande beräkningar i samband med statens övertagande

under de senaste åren av familjepensionskassorna för befattningshavare

vid den civila och militära statsförvaltningen — tillämpats en

räntefot av Jf %. Vad beträffar kapitaltillgångarnas värdering avser detta

ränteantagande i princip räntan vid nyplaceringar. I fråga om redan gjorda

placeringar har vid kapitalisering av ränteinkomsten för den tid de olika

lånen äro bundna räknats med en avkastning efter den räntefot, som faktiskt

är kontraherad för denna tid.

Vad övriga försäkringstekniska antaganden angår hava utredningarna

väsentligen byggt på en av kassans konsulent fil. doktor Fredrik Esscher

år 1936 slutförd undersökning rörande kassans erfarenhet beträffande delägarnas

dödlighet, familjeförhållanden m. m.

Esscher har i sin redogörelse för resultaten av denna undersökning inledningsvis

betonat, att han vid företagen analytisk utjämning av de härledda

riskmåtten eftersträvat att få varje utjämning att i stort sett ligga

på »den säkra sidan» i förhållande till den senaste erfarenheten, dock i

allmänhet utan att inrymma någon större säkerhetsmarginal. Han har

nämligen ansett det lämpligare, att erforderlig säkerhetsbelastning inlägges

i samband med de slutliga beräkningar, vid vilka de härledda riskmåtten

skulle begagnas, i stället för att implicite inräknas i de olika riskmåtten.

Här nedan följer en redogörelse för huvudresultaten av Esschers undersökningar.

Undersökningen av dödligheten bland delägarna har lett till en dödlighetstabell,

som utjämnats enligt Makeham’s formel och representeras genom

följande formel för dödlighetsintensiteterna vid olika åldrar x:

(1) ^X = 0.0025 + O.00006 • CXJ log C = 0.042.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition Nr Ulf). (Bil. VII).

Det enligt denna formel beräknade antalet dödsfall för åren 1920—1930

utgjorde 859, medan det i verkligheten observerade antalet dödsfall utgjorde

810.

I bifogade tabell H 1 göres en jämförelse mellan dödlighetsintensiteterna

enligt formel (1) och motsvarande dödlighetsintensiteter, härledda ur undersökningar

rörande ordinarie manliga tjänstemän i högre lönegrader inom den

civila statsförvaltningen åren 1921—1932 (se bilaga K vid proposition nr

248 till 1937 års riksdag) samt ur statistiska centralbyråns dödlighetstabell

för män i hela riket åren 1921—1930.

I fråga om änkornas dödlighet har Esscher utgått från tabellen R 32 (statens

offentliga utredningar 1932:4), vilken emellertid utjämnats medelst

en ny Makeham-kurva med samma c-värde (log c — 0.042) som i formel (1)

här ovan och som definieras genom följande formel:

(2) = 0.0015 + 0.000037 • Cx; log C = 0.042.

En jämförelse mellan de med tillämpning av 4 % räntefot beräknade

livräntevärdena äx enligt denna dödlighetstabell och enligt tabellen R 32

lämnas i bifogade tabell H 2.

Minderåriga barns dödlighet har antagits vara = 0. Vid härledningen

av barnpensions kapitalvärde har moderns ålder antagits överstiga barnets

med 30 år.

Antalet gifta delägare, gx, i procent av hela antalet delägare vid åldern x

har befunnits kunna representeras genom formlerna

(3 a) gK — 93 — O.035 (x—50)2 — 0.00015 (x—50)4 för 23 < x < 50

gx = 93 — O.035 (x—50)2 för 50 < x < 102

För x < 23 eller x > 102 sättes gx = 0.

Till jämförelse må meddelas, att det enligt formeln beräknade antalet

gifta delägare den 30 april 1934 utgjorde 2,408, under det att verkliga antalet

var 2,350.

Ovanstående utjämning grundar sig på förhållandena inom hela delägarbeståndet

den 30 april 1934. För delägare, som äro helt underkastade 1926

års reglemente för kassan, gäller emellertid den bestämmelsen, att äktenskap,

som ingås efter det delägaren fyllt 65 år, icke grundlägger rätt till pension

för änka. För dessa delägare hava beträffande giftermålsfrekvensen för

åldrar över 65 år konstruerats följande formel, som härletts ur siffror, vilka

med användande av dödlighetstabellen för änkor, formel (2), beräknats på

grundval av giftermålsfrekvensen för de 65-åriga deliigarna och åldersfördelningen

bland dessas hustrur:

(3 b) <7xb) = g6:, • [1 ■—O.01 (x — 65) — O.0012 (x — 65)2 + 0.00002 (x —65)3],

där gti6 utgör det för x = 65 enligt formel (3 a) beräknade värdet.

Esscher framhåller i sin utredning, att relativa frekvensen av änklingar

med minderåriga barn är så ringa (hela antalet uppgick den 30 april 1934

till endast 25), att kvantiteten gx även kan sägas angiva relativa frekvensen

av x-åriga delägare, som vid dödsfall skulle efterlämna pensionsberättigade

efterlevande.

I bilagda tabell H 3 jämföras några enligt formlerna (3 a) och (3 b) beräknade

giftermålsfrekvenser med motsvarande siffror för civila statstjänstemän

inom högre lönegrader.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Majlis -proposition Nr 819. (Bil. VII).

Genomsnittliga åldersskillnaden, A x, mellan gift delägare och hans hustru

har visat sig kulina åskådliggöras genom formeln

(4 a) zfx = 0.3 (x — 25) — O.0076 (x — 25)2 + 0.oooi (x — 25)3.

För bedömandet av den verkställda utjämningen må meddelas, att kapitalvärdet

av livräntor å 1 krona åt hustrurna till de den 30 april 1934 förefintliga

gifta delägarna beräknats till 38,498 kronor, örn man utgår från de

enligt formeln (4 a) beräknade åldersskillnaderna, samt till 38,505 kronor,

om de verkliga åldersskillnaderna begagnas.

Kvantiteten Ax är, liksom gx, härledd ur förhållandena inom hela delägarbeståndet

den 30 april 1934. Om man, på samma sätt som vid härledningen

av gx, bortser från äktenskap, som ingåtts efter det mannen fyllt 65 år,

hava de för åldrar över 65 år beräknade åldersskillnaderna — som alltså

avse delägare med den genom 1926 års reglemente för kassan införda maximeringen

av äktenskapsåldern — befunnits kunna representeras genom

formeln

(4 b) dxb) = zf65 • [1 + O.01 (x—65) + 0.ooo5 (x — 65)2 + 0.000015 (x — 65)s],

där d65 är åldersskillnaden för en 65-åring enligt formel (4 a).

I tabell H 4 sammanställas några enligt formlerna (4 a) och (4 b) beräknade

värden med motsvarande värden för civila statstjänstemän i högre

lönegrader.

Den relativa barnpensionskostmxden, ftx, varmed förstås barnpensionskostnadens

kapitalvärde vid delägarens död i förhållande till änkepensionens

kapitalvärde vid samma tidpunkt har ansetts kunna definieras medelst följande

formel (endast barn under 21 års ålder avses här):

2

(5)

0.75 —

fix — /= e

\/ 2 n

äx

där f.ix = 11.2 • log (x+13) — 19.5.

Den med utgångspunkt från formeln (5) beräknade summan av barnpensionernas

kapitalvärden för delägarna den 30 april 1934 utgjorde 7,762,

under det att motsvarande summa för de då i verkligheten förefintliga barnen

beräknats till 7,363.

Någon jämförelse mellan ovanstående /?x-värden och motsvarande siffror

för statstjänstemän lämnas icke, då jämförbara sådana ej stått till buds.

För statstjänstemän beräknade värden äro nämligen grundade på andra

barnpensionsförmåner än de enligt prästänkekassans reglemente gällande.

Relativa frekvensen, ux, av gifta delägare, som i händelse av dödsfall

skulle efterlämna tjänstårsberättigade efterlevande, har för åldrar under 55

år beräknats enligt formeln

(6) Kx = 1 — O.0008 (55 — x)2,

och för högre åldrar har antagits, att varje delägare efterlämnar tjänstårsberättigade

efterlevande.

Det med tillhjälp av formeln (6) beräknade antalet gifta delägare i åldrar

intill 54 år, vilkas efterlevande icke skulle hava rätt till tjänstår, har befunnits

utgöra 304, medan motsvarande verkliga antal utgjorde 247.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr % 19. (Bil. VII).

Genomsnittliga antalet barnpensionslotter, vx, per gift delägare har visat

sig kunna representeras genom formeln

\/2jz

där /<x = 0.o9 x — 4.15.

(7)

Vx

De enligt denna formel beräknade och de direkt observerade summorna

av antalet barnpensionslotter utgjorde respektive 786 och 781. I sistnämnda

antal hava inräknats jämväl de pensionslotter, som belöpa å änklingar

med minderåriga barn. Då såsom tidigare påpekats, relativa frekvensen

av änklingar med minderåriga barn är försvinnande liten, kan således

Vx anses angiva antalet barnpensionslotter — och kvantiteten 1 -f- vx

sägas angiva antalet pensionslotter överhuvud — som i genomsnitt uppstå

efter delägare, vilken vid dödsfall i åldern x efterlämnar pensionsberättigade

efterlevande.

Den relativa frekvensen av ogifta prästdöttrar, ox, som angives i Esschers

utredning och som utgör kvoten mellan antalet ogifta prästdöttrar i åldern

x och hela antalet prästdöttrar i samma ålder, är grundad på en av Esscher

tidigare gjord undersökning, baserad på vissa av boktryckaren H. Th. Ohlsson,

Lund, tillhandahållna sammanställningar. De vid undersökningen framkomna

frekvenstalen, vilka avsågo tidpunkten den 1 november 1930, hava

grafiskt utjämnats, och beträffande resultatet av denna utjämning må nämnas,

att det med användande av de utjämnade frekvenstalen beräknade

sammanlagda antalet ogifta prästdöttrar i åldrar under 55 år utgjorde 2,212,

under det att det observerade antalet var 2,227.

Till belysande av de ganska säregna förhållanden, som här äro rådande,

har Esscher lämnat en jämförelse mellan de beräknade genomsnittsvärdena

av procenttalet ogifta inom olika åldersgrupper dels bland prästdöttrar och

dels bland samtliga kvinnor i riket vid utgången av år 1930, vilken jämförelse

återfinnes i tabell H 5.

För »sjuka barn», varmed avses sådana barn som enligt kassans reglemente

äro berättigade till pension efter uppnådda 21 års ålder, har ur förutnämnda

material rörande ogifta prästdöttrar härletts relativa frekvenstal,

■s\, som angiva antalet sjuka barn i förhållande till antalet ogifta döttrar i

samma ålder x. De grafiskt utjämnade frekvenstalen giva ett beräknat sammanlagt

antal sjuka barn i åldrar över 21 år av 218, medan motsvarande

observerade antal var 209 (76 män och 133 kvinnor). Esscher meddelar i sin

utredning, att av en senare utförd kontrollundersökning, avseende tidpunkten

den 1 januari 1936, synes framgå, att de utjämnade sx-värdena ligga

ganska betydligt på den säkra sidan.

Förutom de i det föregående nämnda tabellerna finnas vid denna promemoria

fogade följande tabeller, upptagande i Eschers utredning meddelade

siffervärden å en del av de i det föregående nämnda riskmåtten samt vissa

av honom därur beräknade kvantiteter.

Tabell 117 upptager sålunda värdena på /tx samt därur härledda kvarlevandetal,

lx, vilka beräknats för delägarna med hjälp av formel (1) och

för pensionärerna med hjälp av formel (2). I samma tabell återfinnas även

de i det föregående nämnda grafiskt utjämnade frekvenstalen ox och sx för

ogifta prästdöttrar respektive »sjuka barn».

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Kungl. Maj:ts proposition Nr % 19. (Bil. VII).

Tabell H 8 innehåller de ur dödlighetstabellen för delägare härledda försäkringstelcniska

kvantiteterna Dx, iVx och ax samt vidare familjepensionsvärdet

Fx\ som utgör det beräknade kapitalvärdet av a;-årig delägares

rätt att vid sitt frånfälle för sina efterlevande erhålla familjepension motsvarande

en pension för änka ensam av 1 krona. Vid beräkningen av FTovard

en a hava begagnats de genom formlerna (1), (2), (8 a), (4 a), (5) och

(6) definierade riskmåtten, och vid beräkningen har vidare beaktats, att

pensionen för änka utan rätt till tjänstår börjar utgå omedelbart efter delägarens

död och för änka med rätt till tjänstår först ett halvt år senare

samt att pensionen utgår kvartalsvis i efterskott till och med utgången av

det pensionshalvår, varunder änkan avlider. Hänsyn till änkors omgiften

har ej tagits, och kostnaden för pension till barn över 21 års ålder är ej här

inräknad. Denna senare kostnad har beräknats separat.

Särskilda familjepensionsvärden, betecknade F''x\ hava beräknats och

tillämpats för sådana delägare, för vilka äktenskap efter 65 års ålder ej

grundlägger pensionsrätt för änka. Dessa familjepensionsvärden äro beräknade

på samma sätt som nyssnämnda värden Fxa), med undantag av att

riskmåtten enligt formlerna (3 a) och (4 a) ersatts med motsvarande riskmått

enligt formlerna (3 b) och (4 b).

För värdering av den frivilliga pensionsrätt, som förvärvats enligt bestämmelserna

i kassareglementets § 67, hava konstruerats särskilda familjepensionsvärden,

F''x, byggda på en undersökning av familjeförhållandena

bland delägare med sådan frivillig delaktighet.

I tabell H 6 hava för jämförelse sammanställts några siffervärden på F£\

F''x'' och F''x.

2. Grunder för beräkning av de framtida kostnaderna

för ordnande av prästerskapets faniiljepensionering

i enlighet med de sakkunnigas förslag.

De beräkningar, som verkställts till belysande av de framtida kostnaderna

för ordnande av prästerskapets familjepensionering i enlighet med de

sakkunnigas förslag, avse att åskådliggöra dels de övergångskostnader, som

beräknas uppstå för nuvarande delägare i prästänkekassan, och dels de för

framtiden så att säga normala kostnaderna för denna pensionering.

a. Grunder för beräkning av övergångskostnaderna.

Beräkningen av de övergångskostnader, som uppstå i samband med statens

övertagande av prästänkekassans verksamhet, har — i likhet med vad

som skett vid statens övertagande under de senaste åren av familjepensionskassorna

för befattningshavare inom statsförvaltningen — i huvudsak baserats

på kassans egen erfarenhet, således på de riskmått, för vilka i det

föregående redogjorts.

Vid värderingen av pensionsförmåner och förpliktelser enligt Jf mom. i

överenskommelsen har hänsyn tagits till att pensioner ej erhållas men avgifter

utgå under tjänst- och nådår.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VII).

Vid uppskattningen av värdet utav blivande pensioner till »sjuka barn»

och ogifta 55-åriga döttrar har antagits, att varje delägare har en dotter

samt att åldersskillnaden mellan fader och dotter i genomsnitt är 35 år.

Värdet av förefintlig förmån av tjänst- och nådår har beräknats med utgångspunkt

från vissa inom prästänkekassan verkställda undersökningar

rörande den behållna inkomsten under tjänst- och nådåren.

Då det gällt att värdera pensionsförmåner och förpliktelser enligt det

föreslagna nya familjepensionsreglementet, hava vissa modifikationer av beräkningsgrunderna

varit erforderliga.

Sålunda har vid beräkningen av blivande barnpensioners kapitalvärden

tagits hänsyn till att nämnda pensioner komma att i förhållande till änkepensionerna

bliva högre enligt det föreslagna nya reglementet än enligt kassans

reglemente. Den härigenom uppstående merkostnaden enligt det nya

reglementet har, med utgångspunkt från att barnpensionernas belopp befunnits

komma att i genomsnitt ökas med ungefär 50 %, uppskattats med

ledning av de för manliga ordinarie civila tjänstemän i högre lönegrader

efter 4 % räntefot beräknade kapitalvärden av barnpensionskostnaderna,

F* 21, vilka finnas angivna i bilaga N 1 vid den till 1937 års riksdag avgivna

propositionen nr 248 angående överenskommelser med arméns och

marinens familjepensionskassor samt tullstatens enskilda pensionsinrättning

om övertagande av dessa pensionsanstalters rörelse.

Beträffande hänsynstagande till befattningshavares avgång i förtid (på

grund av .sjukdom eller invaliditet) har, med begagnande av ett enligt dödlighetstabellen

för präster beräknat temporärt livräntevärde, tillämpats den

teknik, som angives i bilaga B avdelning 4 i propositionen nr 245/1936 angående

överenskommelser med civilstatens och telegrafverkets änke- och

pupillkassor örn övertagande av kassornas rörelse.

Kostnaden för pensionering av adoptivbarn har uppskattats med tillhjälp

av de pensionsvärden för statstjänstemäns adoptivbarn, som finnas angivna

i tabell 22 å sid. 141 i 1930 års pensionssakkunnigas betänkande rörande

familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för

arbetare i statens tjänst (statens offentliga utredningar 1934:29).

För beräkning av kapitalvärdet av pensionerna enligt det nya reglementet

hava konstruerats särskilda familjepension svärden, Fx\ vid vilkas härledning

beaktats de förändringar, sorn i jämförelse med gällande bestämmelser

skulle komma att inträda med avseende å de tidpunkter, då pensionsavgifter

(pensionsavdrag) och pensioner skola börja utgå respektive upphöra.

Några siffervärden för F® finnas intagna i tabell H 9.

Kostnaden för frånskild hustrus pensionsrätt har här — liksom vid motsvarande

beräkningar rörande efterlevande till befattningshavare inom den

civila och militära statsförvaltningen — lämnats obeaktad.

Några förvaltningskostnader hava icke medräknats, även detta efter

mönster av vad som tidigare skett i fråga örn familjepensionskassor inom

statsförvaltningen. b.

b. Grunder för beräkning av de föreslagna

familjepension sandr agens täckning sprocent.

Enligt de sakkunnigas förslag till nytt familjepensionsreglemente för prästerskapet

skola befattningshavarna bidraga till täckande av kostnaderna

för familjepensioneringen genom att å sina löner vidkännas pensionsavdrag

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VII).

efter samma skala, som gäller för befattningshavare med pensionsrätt enligt

allmänna familjepensionsreglementet samt familjepensionsreglementena för

folkskollärare m. fl. och för lärare vid högre kommunala skolor. Vid de

försäkringstekniska beräkningar, som lago till grund för bestämmande av

denna ursprungligen för allmänna familjepensionsreglementet konstruerade

avdragsskala, tillämpades s. k. självkostnadsgrunder, d. v. s. grunder, vilka

som helhet betraktade saknade säkerhetsmarginaler. Beräkningarna voro

baserade på antagandet av en räntefot av 4 % samt på riskmått, som härletts

ur statistik angående dödlighetsförhållanden och familjesammansättning

för civila tjänstemän. Dessa riskmått blevo således begagnade jämväl

vid beräkningarna avseende militära befattningshavare. Beträffande närmare

detaljer rörande de tillämpade beräkningsgrunderna hänvisas till promemorior,

fogade vid proposition nr 201 till 1936 års riksdag (bil. D) och

vid bankoutskottets utlåtande över denna proposition (utlåtande nr 75,

bil. 2).

Dessa beräkningsgrunder hava tillämpats jämväl vid de beräkningar, som

nu av mig utförts till utrönande av i vad mån familjepensionsavdragen enligt

nyssnämnda skala täcka kostnaderna för prästernas familjepensionering.

Vad särskilt angår familjepensionsvärdena, Fx, må nämnas, att de för

ordinarie och icke ordinarie civilstatstjänstemän inom högre lönegrader beräknade

värdena här begagnats.

Beräkningarna hava vidare grundats på vissa inom prästänkekassan verkställda

undersökningar rörande medelinträdesåldern i kassan — vilken befunnits

utgöra 29.0 år — dock även med beaktande av att enligt det nya

familjepensionsreglementet pensionsrätt i regel kommer att inträda först

efter två års tjänstgöring såsom extra ordinarie präst. De nya familjepensionsförpliktelserna

hava härletts med ledning av vissa av mig utförda beräkningar

rörande medeltalen av de blivande familjepensionsunderlagen vid

olika åldrar, vilka beräkningar baserats på undersökningar rörande delägarbeståndet

och löneförmånerna den 1 januari 1936.

II. Beräkningsresultat.

1. Beräkningar angående skalan för familjepensionsavdrag.

De verkställda beräkningarna hava ej haft till mål konstruerandet av en

särskild pensionsavdragsskala för prästerskapet utan hava allenast syftat

till att giva en uppfattning om i vad mån den av de sakkunniga föreslagna

tillämpningen av allmänna familj epensionsreglementets avdragsskala medför

täckning av pensionskostnaderna för blivande präster.

Inledningsvis må här erinras om att beräkningen av denna ursprungligen

för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen konstruerade

avdragsskala lades så, att pensionsavdragen skulle för dessa befattningshavargrupper

täcka kostnaderna för de blivande familjepensionernas

fasta del, minskat med ett belopp, som skulle bekostas av statsmedel

och som för hel änkepension utgjorde 120 kronor. Även vid de beräkningar,

som nu av mig verkställts rörande prästerna, har förutsatts, att ett sådant

bidrag av allmänna medel skall utgå till pensioneringen.

Räkningarna, som utförts med tillämpning av de ovan under I: 2: b angivna

grunderna, hava givit till resultat, att de föreslagna familjepensions
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. VII).

avdragen för prästerna kunna beräknas täcka ungefär 85 % av pensionskostnaderna,

då man bortser från den del av pensionerna, som enligt vad

nyss sagts, skulle bekostas av allmänna medel.

Anledningen till att täckningsprocenten blir så låg som 85 % torde huvudsakligen

vara att söka i det förhållandet, att vid konstruktionen av allmänna

familjepensionsreglementets avdragsskala i beräkningarna medtagits

jämväl kvinnliga befattningshavare. Till belysande härav må meddelas följande

ur bil. D till proposition nr 201/1936 hämtade sammanställning

av motsvarande täckningsprocenter för olika befattningshavargrupper inom

den civila och militära statsförvaltningen (procenttalen äro beräknade för

den i propositionen föreslagna avdragsskalan, vilken vid riksdagsbehandlingen

— på grund av vissa ändringar i pensionsvillkoren — blev föremål

för en mindre justering, men storleksordningen av talen torde ej därigenom

hava ändrats):

för civila manliga tjänstemän............................... 91.27%

» » kvinnliga » ............................... 405.13 %

» » manliga och kvinnliga tjänstemän sammantagna .... 104.76 %

» militära befattningshavare .............................. 74.44 %

samt för civila och militära befattningshavare sammantagna .... 99.53 %

Att täckningsprocenten för prästerna visat sig bliva lägre än för civila

manliga tjänstemän synes hava sin förklaring huvudsakligen däri, att dessa

tjänstemäns genomsnittsålder vid inträdet i pensioneringen ligger väsentligt

lägre än prästernas, vilket torde medföra relativt större inflytande pensionsavdragssumma

för civilstatstjänstemännen än för prästerna, detta trots

dessa senares jämförelsevis höga pensionsålder.

2. Beräkningar angående statens övertagande

av prästerskapets änke- och pupillkassas

verksamhet.

Beträffande de beräkningar, som i enlighet med av de sakkunniga lämnade

direktiv verkställts av änkekassans konsulent, fil. doktorn Fredrik

Esscher för erhållande av utgångspunkter för en fixering av pensionsförmånerna

för dem, som skulle kvarbliva vid pensionsrätt i huvudsak enligt kassans

reglemente, må — utöver vad i 5 kap. i de sakkunnigas betänkande

härom anförts — meddelas följande.

Beräkningarna hava utförts med tillämpning av de här ovan under avdelning

I: 1 angivna försäkringstekniska grunderna och torde därför — särskilt

i betraktande av den för beräkningarna valda relativt höga räntefoten

av 4 % — få anses verkställda utan inläggande av säkerhetsmarginaler.

Uppläggningen av beräkningarna företer i förhållande till motsvarande

beräkningar, som utförts i samband med statens övertagande av familjepensionskassorna

för befattningshavare inom den civila och militära statsförvaltningen,

en olikhet, som här må närmare beröras.

Vid beräkningarna rörande sistnämnda kassor följdes den principen, att

de till kassorna utgående statsbidragen samt även förvaltningskostnaderna

.skulle lämnas utanför räkningarna.

Vid den av doktor Esscher verkställda utredningen hava däremot medräknats

kapitalvärdena av å ena sidan de väntade inkomsterna av bidrag

utav allmänna medel i form av kassan tillerkänd behållen inkomst, i vissa

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. VII).

fall, av ledig prästerlig tjänst och å andra sidan de beräknade framtida förvaltningskostnaderna.

Av de till doktor Esschers utredning fogade kommentarerna framgår, att

av det i balansräkningen per den 1 januari 1936 till 4,094,000 kronor upptagna

kapitalvärdet av blivande inkomster från det s. k. nya vakansåret

[se § 6 morn. 1 a) i kassareglementet] 1,580,000 kronor redan före den 23 maj

1940 influtit till kassan och att ytterligare 564,000 kronor vore att under

den närmaste tiden förvänta från tjänster och emeritilöner, som sistnämnda

dag stodo eller inom kort med säkerhet komme att stå lediga för kassans

räkning. På framtiden belöpande, ännu icke fastställda sådana vakansårsinkomster

utgjorde alltså 4,094,000 — 1,580,000 — 564,000 = 1,950,000

kronor.

I Esschers balansräkning upptagas vidare kapitalvärden av blivande inkomster

av det s. k. gamla vakansåret [se § 4 mom. 1 a) i kassareglementet]

med 206,000 kronor samt av s. k. kadukmedel [enligt § 4 moni. 1 b) i reglementet]

med 1,148,000 kronor.

Kapitalvärdet av framtida förvaltningskostnader ingår i balansräkningen

med ett belopp av 1,912,000 kronor.

Minskas de nyss angivna kapitalvärdena av blivande inkomster,

1,950,000 206,000 -f- 1,148,000 = 3,304,000 kronor, med de framtida för
valtningskostnadernas

kapitalvärde, 1,912,000 kronor, uppstår ett saldo

kassan till godo å 1,392,000 kronor.

_ Detta belopp motväges emellertid ganska nära av den särskilda minskning,

med 5 enheter, som enligt 4 mom. i den preliminära överenskommelsen

örn statens övertagande av kassan skulle vidtagas i fråga om det procenttal,

efter vilket dyrtidstillägg å pensionerna beräknas och för vilken närmare

redogöres i den uti 5 kap. av betänkandet lämnade kommentaren till överenskommelsen.

Kapitalvärdet av de pensioner, å vilka dyrtidstillägg skulle

utgå — huvudsakligen pensioner till änkor och minderåriga barn — är i

balansräkningen upptaget till ungefär 26.5 miljoner kronor, och 5 % å

detta belopp utgör 1,325,000 kronor.

I tabell H 10 lämnas uppgift å kassans tillgångar i obligationer samt kommun-

och inteckningslån jämte en specifikation av läget av sistnämnda lån

i förhållande till taxeringsvärden.

Jag övergår härefter till att redogöra för resultaten av vissa av mig utförda

beräkningar till belysande av den ekonomiska innebörden av den träffade

preliminära överenskommelsen.

Först och främst hava vissa beräkningar verkställts till utrönande av de

övergångskostnader, som äro förknippade med förslagets genomförande.

Beräkningarna äro baserade på från änkekassan erhållna primäruppgifter

rörande delägarbeståndet omkring den 1 oktober 1940 och äro utförda med

tillämpning av de här ovan under avdelning I: 2:a angivna beräkningsgrunderna.

Hänsyn till blivande befordringar har ej tagits.

Jag har här till en början utgått ifrån, att redan beviljade pensioner

ävensom sedermera tillkommande pensioner efter delägare, som antagas

ej övergå på det föreslagna nya familjepensionsreglementets bestämmelser,

kunna utan anlitande av andra medel än kassans tillgångar och delägarnas

avgifter höjas till de enligt överenskommelsen bestämda beloppen. Erforderlig

premiereserv för denna del av pensioneringen förutsättes alltså vara

tillfinnandes.

I fråga om de delägare, som antagas bliva underkastade det nya regie
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VII).

mentet,1 har för uppskattning av övergångskostnaderna, hänförande sig till

tidpunkten den 1 januari 1941, först beräknats den ''premiereserv I, som behöver

finnas för att tillsammans med kapitalvärdet av blivande avgifter

motsvara kapitalvärdet av framtida pensioner, örn såväl avgifter som pensioner

bestämmas i enlighet med 4 mom. i överenskommelsen; kostnader för

pensionstillägg och dyrtidstillägg av statsmedel äro ej medräknade. Den

sålunda beräknade premiereserven förutsättes finnas.

Härefter har beräknats den premiereserv II, som skulle bliva erforderlig,

då delägarna enligt 2 mom. i överenskommelsen övergå på det nya reglementets

bestämmelser om pensionsavdrag och pensionsrätt. Här hava dock

ej medräknats kostnaderna för vare sig den del av den fasta pensionen —

motsvarande 120 kronor för änka med oavkortad pension — eller den rörliga

delen av pensionen, vilka båda delar avsetts skola bekostas av allmänna

medel.

I båda premiereservberäkningarna hava förvaltningskostnaderna lämnats

obeaktade.

Skillnaden mellan premiereserv II och premiereserv I anger kapitalvärdet

av den övergångskostnad, som beräknas uppkomma genom den vid övergång

på det nya familjepensionsreglementet inträdande förändringen av

pensionsvillkoren, om man bortser från de nyssnämnda förmåner, som avsetts

skola bekostas av allmänna medel.

Beräkningarna hava givit följande resultat:

Beräkning av premiereserv I.

(Pensionsrätt enligt 4 mom. i överenskommelsen.)

Kapitalvärdet av blivande pensioner till änkor

och minderåriga bärn.................... 16,944,000

Kapitalvärdet av blivande pensioner till »sjuka

barn» och 55-åriga döttrar .............. 526,000 17,470,000

B.

Kapitalvärdet av framtida avgifter................. 8,570,000

Premiereserv I (= A—B) 8,900,000

Beräkning av premiereserv II.

(Pensionsrätt efter det föreslagna nya familj epensionsreglementet i enlighet med 2 mom.

i överenskommelsen.)

A. kronor

Kapitalvärdet av blivande pensioner till änkor och minderåriga

barn................................................ 22,440,000

B.

Kapitalvärdet av framtida pensionsavdrag ................ 9,280,000

Premiereserv II (= A—B) 13,160,000

Såsom resultat av beräkningarna framkommer alltså att — bortsett från

befordringar och från ändringar i dyrtidstillägg eller utbytande av pensionstillägg

och dyrtidstillägg mot rörlig pensionsdel ävensom från de fasta

120-kronorstilläggen å pensionerna — förändringarna i pensionsvillkoren

1 Vid beräkningarna har antagits, att befattningshavare, som äro över 75 år, komma att

kvarstå vid pensionsrätt enligt 4 mom. i överenskommelsen. Antalet sådana befattningshavare

utgör allenast några tiotal.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VII).

vid befattningshavarnas övergång på det nya familjepensionsreglementets

bestämmelser beräknas medföra en övergångskostnad med ett kapitalvärde

den 1 januari 1941 av 13,160,000 — 8,900,000 = 4,260,000 kronor.

Det må emellertid framhållas, att siffrorna skulle hava tett sig något

annorlunda, om i de beräkningar, som legat till grund för fixeringen av äldre

pensioner enligt 4 mom. i överenskommelsen, ej medtagits framtida inkomster

av lediga tjänster samt förvaltningskostnader. Om — för att få beräkningarna

upplagda mera i överensstämmelse med de principer, som tillämpats

i fråga örn familjepensionskassor för befattningshavare inom den civila

och militära statsförvaltningen — dessa poster utelämnats, hade, såsom av

vad tidigare anförts framgår, pensionerna enligt 4 morn. i överenskommelsen

bort minskas med ungefär 5 %, varvid dock kompensationen för

minskningen, med 5 enheter, av procenttalet för dyrtidstillägg å pensionerna

skulle bortfallit. Hade man valt att i överenskommelsen fixera förmånerna

på detta sätt, skulle premiereserv I hava minskats med ett belopp av omkring

850,000 kronor, och den här förut beräknade övergångskostnaden,

4,260,000 kronor, hade då ökats med detta belopp, således till 5,110,000

kronor. :r i

Kapitalvärdet den 1 januari 1941 av de fasta 120-kronorstilläggen har för

här ifrågavarande befattningshavare beräknats till 1,475,000 kronor.

Därest kapitalvärdena 5,110,000 kronor och 1,475,000 kronor tänkas

amorterade på ett antal år under tillämpning av lika stora annuiteter, bliva

dessas årsbelopp för nedan angivna alternativa amorteringstider följande:

Annuiteten

utgår under

Annuitet motsvarande

övergångskost-

naden

5,110,000 kronor

kronor

120-kronorstill-

läggen

(kapitalvärde

1,475,000 kronor)

kronor

20 år.........

369,000

106,000

25 ».........

321,000

93,000

30 >.........

290,000

84,000

35 >.........

269,000

78,000

40 ».........

253,000

73,000

Vid bedömandet av kostnadsökningen för den föreslagna reformeringen

av prästerskapets familjepensionering måste emellertid även tagas hänsyn

till det med övergången på det nya familjepensionsreglementet förbundna

villkoret örn avstående av hittillsvarande rätt till tjänst- och nådår. Kapitalvärdet

av tjänstårsrätten har per den 1 januari 1941 uppskattats till

cirka 2,560,000 kronor, och värdet av den för vissa präster kvarstående

rätten till nådår har per samma dag beräknats till ungefär 1,520,000 kronor.

Uppmärksammas bör dock, att den besparing av lönemedel, som för

det allmänna uppstår genom slopandet av rätten till tjänst- och nådår,

främst kommer pastoraten till godo men att även kyrkofonden får del därav,

nämligen i form av minskning i utgifterna för vikarier samt, indirekt, genom

reducering av de erforderliga bidragen ur kyrkofonden till s. k. tillskottspastorat.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VII).

Vad beträffar de rörliga tilläggen å pensionerna komma dessa att till en

början bliva mindre än summan av nu utgående dyrtidstillägg. Då efter

hand pensionerna börja utgå med det föreslagna nya familj epensionsreglementets

högre belopp, torde summan av de rörliga pensionsdelarna komma

att tämligen nära överensstämma med summan av dyrtidstilläggen enligt

nu gällande grunder.

Vid beräkningarna har förutsatts, att samtliga i tjänst varande befattningshavare

under 75 års ålder komma att övergå på det nya pensionsreglementets

bestämmelser. Enär det icke är möjligt att på förhand uppskatta,

i vilken utsträckning befattningshavare komma att begagna sig av den i

viss mån medgivna rätten att kvarstå vid pensionsrätt enligt 4 mom. i överenskommelsen,

kan för närvarande ingen bestämd uppgift lämnas angående

de avvikelser i kostnadshänseende, som kunna föranledas av sådant kvarstående.

Utöver de kostnader, som den träffade preliminära överenskommelsen

enligt vad ovan angivits komme att medföra för det allmänna, har man att

beakta de övergående kostnader, som skulle uppstå vid bifall till de sakkunnigas

förslag om förbättring av vissa lägre pensioner, bestämda enligt 4 mom.

i överenskommelsen, genom tillämpning av kungörelsen lorn ny familjepension.

Kostnaden för denna förbättring har för nuvarande pensionstagare beräknats

för det första året uppgå till omkring 230,000 kronor, eller, om

däri inräknas jämväl procentuellt tillägg vid levnadskostnadsindex 188,

inemot 300,000 kronor.

Med avseende å framtida befattningshavare är att märka, att — såsom

under avd. II: 1 här ovan visats — de föreskrivna familjepensionsavdragen

beräknas täcka allenast 85 % av de med 120-kronorstilläggen minskade

fasta pensionerna. För dessa befattningshavares familjepensionering behöver

därför av allmänna medel tillskjutas ett bidrag, som, om detsamma beräknas

såsom en utfyllnad av familjepensionsavdragen, för ett befattningshavarbestånd

av nuvarande sammansättning beräknas uppgå till ungefär

50,000 kronor per år för 120-kronorstilläggen och omkring 130,000 kronor

årligen för de 15 % av de fasta pensionerna, vilka ej täckas av pensionsavdragen.

Härtill komma kostnaderna för den med levnadskostnadsindex växlande,

rörliga delen av pensionerna samt förvaltningskostnader.

Stockholm i december 1940.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 819. (Bil. VII).

Tab. H 1.

Utjämnade dödlighetsintensiteter,

/<x i promille.

Ålder

X

Präster

enligt

formel (1)

Mani. ord. tjänstemän i

högre lönegrader inom

civilförvaltningen

1921—1932

Män i

hela riket

1921—1930

20

2.92

4.1

30

3.59

1.88

4.4

40

5.37

4.41

5.2

50

10.05

10.34

8.6

60

22.87

24.23

17.8

70

54.76

56.80

42.9

80

139.95

133.15

116.6

90

364.05

312.15

315.0

Tab. H 2.

Livräntevärden äx, enligt dödlighetstabellen R 32 och enligt den

genom formel (2) definierade dödlighetstabellen.

Ålder

X

R 32

Formel (2)

20

21.239

21.555

30

19.968

20.153

40

18.144

18.197

50

15.637

15.602

60

12.440

12.405

70

8.815

8.884

80

5.356

5.568

90

2.726

3.005

Tab. H 3.

Antal gifta befattningshavare, gx, i procent av hela antalet.

Ålder

X

P r ä

s t e r

Mani. ord. och icke ord.

tjänstemän i högre löne- grader inom civilförvalt- ningen ''/t 19331

enligt

formel (3 a)

enligt

formel (3 b)

22.5

O.oo

_

32.5

68.14

72.50

42.5

90.54

86.68

52.5

92.77

87.31

62.5

87.52

88.75

72.5

75.27

73.70

75.78

82.5

56.02

48.07

57.41

92.5

29.77

19.88

28.57

1 Samtliga gifta tjänstemän hava medräknats oberoende av deras

ålder vid äktenskapets ingående.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. VII).

223

Tab. H 4.

Genomsnittlig åldersskillnad i år räknat, Jx, mellan gift

befattningshavare och hans hustru.

Ålder

X

P r ä

ater

Mani. ord. och icke ord.

tjänstemän i högre löne- grader inom civilförvalt- ningen l/i 19331

enligt

formel (4 a)

enligt

formel (4 b)

22.5

0.80

32.6

1.86

3.71

42.5

3.46

4.66

52.5

4.58

6.14

62.5

5.84

6.66

72.5

7.82

6.92

8.34

82.5

11.13

8.79

10.58

92.5

16.38

12.26

12.64

1 Samtliga gifta tjänstemän hava medräknats oberoende av deras

ålder vid äktenskapets ingående.

Tab. H 5.

Antal ogifta i procent, ox, dels bland prästdöttrar och dels

bland kvinnor i hela riket.

Ålder

X

Präst-

döttrar

Kvinnor i hela riket

81/n 1930

-24

96.6

8916

25-34

61.6

43.3

35—44

45.0

25.9

45-54

41.8

22.5

Tab. H 6.

Familjepensionsvärden.

Ålder

X

r(a)

x X

X X

p(c)

L X

30

3.2866

3.2269

3.8289

40

4.1172

4.0250

4.5866

50

4.6896

4.5428

5.1867

60

4.8820

4.6288

5.3848

70

4.4770

3.9625

4.6382

80

3.8980

3.5367

2.9689

90

1.8683

1.0266

1.2009

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr £19. (Bil. VII).

Tab. II 7.

Dödlighetsintensiteter, «x, och kvarlevandetal, lx, för delägare och pensionärer samt relativa

frekvenstal för ogifta prästdöttrar, ox, och för »sjuka barn», sx.

Ålder

X

Delägare

Pensionärer

io2°x

10''*x

ioVx

ioVx

0

2.5600

100,000

1.5370

100,000

1

2.5661

99,744

1.5408

99,846

2

2.5728

99,488

1.5449

99,692

3

2.5802

99,232

1.5495

99,539

4

2.5883

98,976

1.5545

99,384

5

2.5973

98,719

1.5600

99,230

6

2.6072

98,463

1.6661

99,074

7

2.6181

98,207

1.6728

98,919

8

2.6301

97,949

1.5802

98,763

9

2.6433

97,691

1.5883

98,607

10

2.6578

97,433

1.5973

98,449

11

2.6788

97,173

1.6072

98,292

12

2.6915

96,913

1.6181

98,134

13

2.7109

96,652

1.6301

97,974

14

2.7324

96,388

1.6433

97,815

15

2.7660

96,125

1.6578

97,654

16

2.7819

95,859

1.6739

97,491

17

2.8106

95,591

1.6915

97,327

18

2.8421

95,321

1.7110

97,161

19

2.8768

95,049

1.7324

96,993

100.o

20

2.9151

94,774

1.7560

96.824

99.0

21

2.9573

94,497

1.7820

96,653

96.3

2.5

22

3.0037

94,215

1.8106

96,480

93.0

2.6

23

3.0548

93,931

1.8421

96,304

89.0

2.8

24

3.1112

93,641

1.8769

96,126

83.9

3.0

25

3.1732

93,347

1.9162

95,945

78.3

3.2

26

3.2416

93,048

1.9673

95,758

73.0

3.4

27

3.3169

92,743

2.0037

95,569

68.7

3.7

28

3.3998

92,432

2.0549

95,374

64.7

4.0

29

3.4912

92,116

2.1112

95,177

61.0

4.3

30

3.5918

91,789

2.1733

94,973

57.6

4.6

31

3.7027

91,455

2.2417

94,763

54.6

4.9

32

3.8248

91,112

2.3170

94,548

52.0

5.2

33

3.9593

90,758

2.3999

94,326

50.0

5.6

34

4.1075

90,393

2.4913

94,095

48.4

6.0

35

4.2707

90,015

2.5919

93,858

47.0

6.4

36

4.4505

89,623

2.7028

93,609

45.8

6.9

37

4.6486

89,216

2.8250

93,350

44.8

7.4

38

4.8667

88,794

2.9695

93,080

44.0

8.0

39

5.1071

88,354

3.1077

92,798

43.5

8.6

40

5.3718

87,892

3.2709

92,504

43.2

9.2

41

5.6634

87,408

3.4508

92,193

43.0

9.9

42

5.9846

86,902

3.6488

91,867

43.0

10.7

43

6.3384

86,368

3.8670

91,522

43.0

11.5

44

6.7282

85,806

4.1074

91,159

43.0

12.5

45

7.1575

85,211

4.3721

90,773

43.0

13.7

46

7.6304

84,585

4.6637

90,366

43.0

15.0

47

8.1513

83,921

4.9850

89,930

43.0

16.5

48

8.7252

83,215

5.3389

89,464

43.0

18.2

49

9.8573

82,464

5.7287

88,974

43.0

20.0

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 219. (Bil. VII)

Tab. H 7 (forts.).

225

Ålder

X

Delägare

Pensionärer

Wox

10\

lov*

''x

io\<x

*x

50

10.054

81,668

6.1580

88,446

43.0

22.3

51

10.821

80,822

6.6310

87,881

43.0

24.6

52

11.665

79,921

7.1520

87,282

43.0

26.9

53

12.596

78,956

7.7259

86,632

43.0

29.2

54

13.621

77,930

8.3581

85,938

43.0

31.5

55

14.750

76,832

9.0544

85,195

43.0

5.0

56

15.994

75,661

9.8215

84,396

5.0

57

17.365

74,410

10.667

83,536

o.s.v.

58

18.874

73,077

11.597

82,614

59

20.536

71,649

12.622

81,616

60

22.368

70,128

13.752

80,549

61

24.385

68,512

14.996

79,402

62

26.607

66,786

16.366

78,169

63

29.055

64,959

17.876

76,840

64

31.752

63,012

19.539

75,417

65

34.722

60,953

21.370

73,891

66

37.994

58,779

23.388

72,257

67

41.598

56,487

25.610

70,510

68

45.568

54,080

28.058

68,644

69

49.941

51,560

30.755

66,656

70

54.758

48,932

33.726

64,543

71

60.064

46,203

36.998

62,303

72

65.909

43,385

40.602

59,933

73

72.348

40,490

44.673

57,436

74

79.440

37,533

48.946

54,814

75

87.252

34,533

53.764

52,072

76

95.858

31,514

59.071

49,218

77

105.34

28,500

64.917

46,261

78

115.78

25,519

71.356

43,217

79

127.28

22,601

78.449

40,100

80

139.95

19,776

86.262

36,932

81

153.91

17,076

94.869

33,737

82

169.28

14,530

104.35

30,541

83

186.22

12,165

114.79

27,373

84

204.87

10,006

126.30

24,267

85

225.42

8,070.5

138.97

21,255

86

248.06

6,370.0

152.93

18,370

87

272.99

4,910.2

168.30

15,647

88

300.46

3,687.1

185.24

13,113

89

330.71

2,689.9

203.90

10,796

90

364.04

1,901.0

224.45

8,716.4

91

400.75

1,297.3

247.08

6,886.9

92

441.18

851.86

272.02

5,313.5

93

485.73

536.10

299.49

3,993.8

94

534.79

321.97

329.76

2,916.4

95

588.84

183.66

363.08

2,063.1

96

648.38

98.982

399.79

1,409.3

97

713.96

50.113

440.23

926.26

98

786.20

23.684

484.78

583.48

99

865.78

10.376

533.86

350.76

100

953.43

4.1820

587.91

200.27

Bihang till rihdagent protokoll 19hl. 1 sami. Nr 219.

15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. VII).

Tab. H 8.

Kvantiteterna Dx< Nx och äx beräknade enligt dödlighetstabellen för delägare. Räntefot 4 %.

Ålder

X

“x

4a)

20

43,254

889,344

20.561

2.2516

21

41,468

846,989

20.426

2.3486

22

39,755

806,384

20.284

2.4498

23

38,111

767,456

20.137

2.5655

24

36,531

730,141

19.987

2.6661

25

35,015

694,373

19.831

2.7772

26

33,561

660,090

19.668

2.8846

27

32,165

627,231

19.500

2.9891

28

30,824

595,742

19.327

3.0909

29

29,537

565,565

19.148

3.1900

30

28,300

536,651

18.963

3.2866

31

27,113

508,948

18.771

3.3806

32

25,972

482,410

18.574

3.4722

33

24,876

456,989

18.371

3.5614

34

23,823

432,643

18.161

3.6482

35

22,812

409,329

17.944

3.7323

36

21,838

387,008

17.722

3.8144

37

20,903

365,640

17.492

3.8938

38

20,004

345,189

17.256

3.9707

39

19,139

325,621

17.013

4.0452

40

18,307

306,900

16.764

4.1172

41

17,506

288,997

16.608

4.1868

42

16,735

271,878

16.246

4.2539

43

15,993

255,517

15.977

4.3182

44

15,278

239,883

15.701

4.3800

45

14,588

224,953

15.420

4.4394

46

13,924

210,699

15.132

4.4955

47

13,283

197,097

14.838

4.5490

48

12,664

184,125

14.539

4.5996

49

12,068

171,761

14.233

4.6468

60

11,492

159,983

13.921

4.6896

51

10,935

148,771

13.605

4.7295

52

10,398

138,106

13.282

4.7649

53

9,876.8

127,970,3

12.957

4.7969

54

9,373.6

118,346.6

12.626

4.8242

55

8,886.1

109,218.0

,12.291

4.8468

56

8,414.0

100,569.2

11.953

4.8646

57

7,956.7

92,385.0

11.611

4.8771

68

7,513.6

84,651.0

11.266

4.8841

59

7,083.4

77,353.6

10.920

4.8860

60

6,666.4

70,479.8

10.672

4.8820

61

6,262.3

64,016.5

10.223

4.8717

62

5,869.8

57,951.4

9.8728

4.8555 ''

63

5,489.6

52,272.7

9.5222

4.8321

64

5,120.2

46,968.7

9.1732

4.8027

65

4,762.4

42,028.4

8.8250

4.7663''”

66

4,415.9

37,440.1

8.4786

4.7227

67

4,080.5

33,192.8

8.1345

4.6720

68

3,756.4

29,275.3

7.7934

4.6141

69

3,443.6

25,676.8

7,4562

4.6491

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr £19. (Bil. VII).

Tab II 8 (forts.).

227

Ålder

X

äx

1 X

70

3,142.4

22,384.8

7.1233

4.4770

71

2,853.0

19,387.6

6.7956

4.3979

72

2,575.9

16,674.2

6.4732

4.3119

73

2,311.6

14,231.5

6.1566

4.2188

74

2,060.4

12,046.6

5.8467

4.1188

75

1,822.8

10,106.2

5.5443

4.0126

76

1,599.5

8,396.2

5.2493

3.899

77

1,390.8

6,902.3

4.9628

3.7815

78

1,197.6

5,609.5

4.6843

3.6571

79

1,019.8

4,502.1

4.4147

3.5274

80

857.97

3,564.62

4.1547

3.3930

81

712.34

2,780.80

3.9037

3.2636

82

582.82

2,134.56

3.6625

3.1101

83

469.19

1,609.87

3.4312

2.9629

84

371.07

1,191.01

3.2097

2.8122

85

287.78

862.78

2.9981

2.6584

86

218.41

610.81

2.7966

2.5018

87

161.88

421.68

2.6049

2.3425

88

116.88

283.20

2.4230

2.1811

89

81.992

184.542

2.2507

2.0179

90

55.716

116.343

2.0881

1.8533

91

36.560

70.737

1.9348

1.6871

92

23.084

41.332

1.7905

1.5193

93

13.969

23.118

1.6650

1.3501

94

8.0664

12.3261

1.5280

1.1796

95

4.4241

6.2352

1.4094

1.0076

96

2.2927

2.9770

1.2985

0.8342

97

1.1161

1.3339

1.1951

.6595

98

0.6072

0.5574

1.0990

.4840

99

0.2137

0.2157

1.0094

.3107

100

0.0828

0.0768

0.9276

.1486

Tab. H 9.

Familjepensionsvärden, F^\ begagnade vid värdering av pensionsförpliktelserna

enligt det föreslagna familj epensionsreglementet

för prästerskapet.

Ålder

X

Fw

Ålder

X

F(d)

22.6

2.6770

52.5

4.9432

27.5

3.2314

57.6

4.9658

32.5

3.7400

62.5

4.8249

37.5

4.1735

67.5

4.4662

42.6

4.5247

72.6

3.8787

47.5

4.7872

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Majlis proposition Nr 219. (Bil. VII).

Tab. H 10.

Prästerskapets änke- och pupillkassas tillgångar den 15 september 1910

i obligationer samt kommun- och inteckningslån.

A.

Obligationer:

Nominellt

värde

kronor

Bokfört

värde

kronor

Svenska statens........

..... 715,000

708,800

Sveriges allm. hypoteksbanks .

..... 750,000

738,080

Sveriges stadshypotekskassas .

..... 572,000

567,240

Summa 2,037,000

2,014,120

B.

Kommunlån..........

..... 3,108,094

3,108,094

C.

Inteckningslån ........

..... 23,908,274

23,908,274

Specifikation av inteckningslånens läge i förhållande

till taxeringsvärden.1

Inteckningslån

i procent av summa

kronor här specificerade

inteckningslån

Inom 50 %

av taxeringsvärdet

..... 16,673,350

70,47

över 50

%, inom

60 %

av

tax.-värdet . . . 3,373,989

14,26

» 60

i D

66®/s »

T>

»

. . . 1,803,535

7,62

> 66*/a

) »

75 »

)

>

866,100

3,66

» 75

» >

80 •

D

367,000

1,65

» 80

> »

85 »

»

)

356,500

1,61

> 85

> 3>

90 >

T>

»

188,500

0,80

• 90

i »

95 •

1

>

31,000

Summa 23,659,974

0,13

100,00

1 I denna specifikation äro ej medtagna två inteckningslån å respektive 78,300 och 175,000

kronor, beträffande vilka taxeringsvärde för fastigheterna ännu ej fastställts. Lånebeloppen

ligga inom 66 J/s respektive 60 % av fastigheternas värden enligt av kassan verkställd sakkunnigvärdering.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Majlis proposition Nr 819. (Bil. Vill).

Bil. VIII.

(åberopad sid. 119)

P. M.

angående vissa poster i den försäkringstekniska balansräkning för

prästerskapets änke- och pupillkassa, som ingår i konsulentens

utredning av den 30 juni 1940.

Vid fullmäktiges ordinarie stämma i september 1940 ifrågasattes att

vissa poster i ovan angivna balansräkning kunde innehålla betydande

säkerhetsmarginaler. Undertecknad har enligt uppdrag utfört en del beräkningar

för belysande av denna fråga. Här nedan följer en redogörelse

för de därvid framkomna resultaten.

Det må uttryckligen framhållas att de nedan påvisade säkerhetsmarginalerna

icke utgöra något tillräckligt underlag för bedömning av det överskott

som eventuellt kan finnas i balansräkningen i dess helhet. De här

verkställda beräkningarna avse enbart poster som man kunnat förmoda

ligga på säkra sidan, och vid en helt ny utredning skulle även avvikelser

i motsatt riktning kunna framkomma.

Beräkningarna ha baserats på en räntefot av 4 % och — med nedan angivna

modifikationer — de försäkringstekniska riskmått i övrigt som kommit

till användning i konsulentens utredning.

Inkomst nv vakunsörct enligt

§ 6 mom. 1 a).

Det i balansräkningen angivna kapitalvärdet (post II) har beräknats

utan hänsyn till möjligheten för delägares framtida befordran. En uppskattning

av befordringarnas inverkan ha här givit vid handen att kapitalvärdet

bör ökas med mellan 100,000 och 200,000 kronor. Beträffande

grunderna för uppskattningen må följande framhållas.

Inverkan av befordran är något olika ifråga om delägare utan rätt till

nådår och delägare med rätt till nådår. Om en delägare utan rätt till nådår

blir befordrad, medför detta icke någon ändring av kassans inkomst av

vakansåret utan endast att inkomsten tillfaller kassan tidigare än som

eljest skolat ske. Örn en delägare med rätt till nådår blir befordrad, får

kassan i regel en inkomst som motsvarar ett års behållen inkomst av befattningen

minskad med det enligt tabell VI i reglementet beräknade värdet

av nådårsrätten. I själva verket kan jämlikt § 68 i reglementet kassans

inkomst i vissa fall bli större, men enligt vad som upplysts från kassans

expedition förekommer detta numera praktiskt taget aldrig. Beräkningarna

ha här skett utan hänsyn till denna möjlighet.

För undersökning av befordringsförhållandena har å kassans expedition

gjorts en sammanställning rörande delägare som befordrats under

tiden 1/5 1935—30/4 1940. Som befordran har därvid räknats varje avgång

från innehavd befattning av annan anledning än dödsfall eller tillträdande

av emeritilön. Med ledning av sammanställningen ha analytiska

uttryck kunnat uppställas som ange rimliga undre och övre gränser för

befordringssannolikheten i olika åldrar och för olika grupper av delägare.

De föreliggande förhållandena belysas av följande tabell som utvisar huru

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition Nr *219. (Bil. VIII).

många av 100 trettiotvååriga delägare som i genomsnitt kunna förväntas

leva kvar som obefordrade efter 10, 20 och 30 år.

Antalet kvarlevande obefordrade delägare efter

0 år

10

år

20

år

30

år

Högst Lägst

Högst

Lägst

Högst Lägst

Kyrkoherdar utan

nådårsrätt

100

95

47

88

28

73

20

» med

)

100

67

33

50

16

39

11

Komministrar utan

>

100

67

33

50

16

39

11

» med

100

23

11

9

3

6

2

Ky rkoadj unkter

100

33

11

16

3

11

2

Det framgår av tabellen att endast vida gränser kunnat uppställas.

Givetvis få icke heller dessa gränser betraktas som definitiva, då de beräknats

från erfarenheten under ett fåtal år och man dessutom icke vet i

vad mån de nuvarande befordringsförhållandena komma att bli bestående

för framtiden.

Inkomst av vakansåret enligt

§ 4 mom. 1 a).

Kapitalvärdet (post XIV) har beräknats enligt den i kassans reglemente

intagna tabell II. Då denna tabell icke tar hänsyn till möjligheten för delägares

befordran eller tillträde av emeritilön, bör det i balansräkningen

angivna kapitalvärdet, 206,000 kronor, vara något för lågt. En uppskattning

enligt samma principer som ovan har givit vid handen att det torde

kunna ökas med 50,000 å 75,000 kronor.

Kassans inkomster av vakansåret enligt här ifrågavarande bestämmelse

har under de senaste 15 åren varierat kring i genomsnitt 35,000 å 40,000

kronor örn året, under det att kapitalvärdet av den återstående inkomsten

från befintliga tjänster förblivit i stort sett oförändrat. Inkomsten måste

därför till stor del hänföra sig till nyinrättade tjänster, och i den mån antalet

tjänster även i fortsättningen ökas, måste den framtida inkomsten

för kassan i verkligheten bli större än som motsvarar det ovan angivna

kapitalvärdet. Det ligger emellertid i sakens natur att merinkomsten icke

kan försäkringstekniskt beräknas. Här må endast nämnas att den nuvarande

inkomstnivån kan förväntas förbli oförändrad i framtiden endast

under förutsättning att genomsnittligen ett tiotal nya tjänster inrättas

varje år.

Besparingar för kassan på grund av

att nådåret icke är avvecklat.

Örn delägare vid sin död efterlämnar nådårsberättigade stärbhusdelägare,

börjar pensionen efter honom utgå ett år senare och fortgår avgiftsbetalningen

ett år längre än eljest skulle ha varit fallet. Därigenom uppstår

för kassan en besparing som icke har med tagits i balansräkningen.

Som underlag för beräkning av det mot besparingen svarande kapitalvärdet

per den 1 januari 1936 har å kassans expedition gjorts en sammanställning

över dels den besparing som uppkommit eller uppkommer under

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. (Bil. Vill).

åren 1936—1942 på grund av nådår efter delägare som redan avlidit, dels

årsavgifter och beräknade pensionsbelopp efter nu befintliga delägare med

nådårsrätt. I fråga om pensionerna efter redan avlidna delägare har för

åren 1936—1940 räknats med de faktiska pensionsbeloppen, för år 1942

med pensionsbelopp enligt »Alt. 1» i konsulentens utredning och för år

1941 med medeltalet av de pensionsbelopp som erhållas enligt nämnda alternativ

och enligt de under år 1940 tillämpade bestämmelserna. Ifråga

örn nu befintliga delägare har räknats med pensionsbelopp enligt Alt. 1.

Hänsyn till befordran har tagits enligt samma principer som ovan.

Kapitalvärdet av besparingen har befunnits utgöra sammanlagt mellan

550,000 och 600,000 kronor, varav 223,000 kronor för redan avlidna delägare.

Stockholm den 15 februari 1941.

Karl Esscher.

Tillägg

till P. M. angående vissa poster i den försäkringstekniska balansräkningen

för prästerskapets änke- och pupillkassa.

I rubricerade P. M. har framhållits att den framtida inkomsten av vakansåret,

i den mån antalet tjänster även i fortsättningen ökas, i verkligheten

måste bli större än som motsvarar det angivna kapitalvärdet, men

att merinkomsten icke kan försäkringstekniskt beräknas. För den 5-årsperiod

som förflutit efter tidpunkten för balansräkningen känner man

emellertid det faktiska förloppet, och man kan givetvis då beräkna kapitalvärdet

av kassans framtida inkomster på grund av de under denna period

nyinrättade tjänsterna. Undertecknad har på anmodan av kassan

verkställt en sådan beräkning.

I första hand må därvid erinras om att inrättandet av en ny tjänst

medför icke endast en inkomst från vakansåret utan även en utgift för

grundpension efter innehavaren av tjänsten. Mot det nedan beräknade

kapitalvärdet på aktivsidan i balansräkningen svarar därför ett visst annat

kapitalvärde på passivsidan. I vilken utsträckning det senare kapitalvärdet

uppväger det förra kan ej avgöras utan en ingående utredning.

Från kassans expedition har erhållits uppgift örn dels de vid slutet av

år 1940 befintliga tjänsterna, dels de årliga inkomsterna under tiden

1936—1940. Kapitalvärdet av de återstående inkomsterna från de vid

slutet av år 1940 befintliga tjänsterna har befunnits uppgå till praktiskt

taget samma belopp som motsvarande kapitalvärde vid början av år 1936,

medan de årliga inkomsterna varierat mellan 31,000 och 47,000 kronor.

Kapitalvärdet den 1/1 1936 av inkomsten från de under åren 1936—1940

nyinrättade tjänsterna har under dessa förhållanden kunnat beräknas till

mellan 100,000 och 125,000 kronor.

Stockholm den 15 februari 1941.

Karl Esscher.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen .......................................... 1

Förslag till familjepensionsreglemente för prästerskapet........... 2

* » ändring i lagen om s. k. nådårstillägg............... 12

s » » » ecklesiastik boställsordning ............... 13

* * » » avlöningsbestämmelserna för biskoparna...... 14

Statsrådsprotokollet den 2 maj 1941......................... 15

Inledning............................................ 15

Gällande former för beredande av familjepension och därmed jämförligt

understöd åt prästers efterlevande..................... 15

Det allmännas nuvarande bidrag till den prästerliga familjepensioneringen

........................................... 19

Sakkunnigas förslag angående det prästerliga familj epensionsväsendets

ordnande.................................. 21

Allmänna grundlinjer.

Sakkunnigförslaget......................„...............22

Remissyttranden....................... 34

Departementschefen.................... 40

Avveckling av äldre understödsformer.

Sakkunnigförslaget................... 44

Remissyttranden........ 49

Departementschefen..................................... 52

Speciella principfrågor.

Pensioneringens omfattning. Sakkunnigförslaget ................53

Remissyttranden . ....... 57

Departementschefen.............. . 63

Pensionsunderlag. Sakkunnigförslaget . . ................ ..... 66

Remissyttranden ...............„.........75

Departementschefen.......................79

Reglementsförslaget, speciell motivering.......................80

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 219. 233

Sid.

överenskommelsen om statens övertagande av prästänkekassans verksamhet

jämte särskilda pensionsförbättringar......................101

Sakkunnigförslaget......................................102

Remissyttranden.......................................118

Departementschefen.....................................120

Prästänkekassans befattningshavare. Nuvarande reglering.........123

Remissyttranden............124

Departementschefen.........126

Särskilda frågor. Anslag för prästerlig verksamhet utom riket.......127

Kostnadsberäkningar.

Sakkunnigförslaget......................................129

Remissyttranden . ... . . . _. _____ . . .. . . ........ . . . ........132

Departementschefen................ 133

Departementschefens hemställan.................134

Bilagor till statsrådsprotokollet.

Bil. I. Historik m. m....................................137

Bil. 11. Statsrådsprotokollet den 27 oktober 1939 .................. 173

Bil. III. Sakkunnigas förslag till familjepensionsreglemente för prästerskapet .179

Bil. IV. Preliminär överenskommelse angående statens övertagande av prästerskapets

änke- och pupillkassa.........................187

Bil. V. Sakkunnigas förslag till författningsändringar...............193

Bil. VI. Utredning av prästänkekassans konsulent rörande kassans ställning .197

Bil. VII. Promemoria angående den ekonomiska innebörden av den med prästänkekassan

träffade preliminära överenskommelsen m. m........210

Bil. VIII. Promemoria angående vissa poster i den av prästänkekassans konsulent

uppgjorda försäkringstekniska balansräkningen för kassan. . . 229

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 219.

16

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1941:40 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn vissa ändringar i lagen den 9 december 1910 s. 1 i texten