Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag, m. m
26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:22, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
1
Nr 22.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 18
juni 1937 (nr 382) om barnbidrag, m. m.; given
Stockholms slott den 20 december 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om
barnbidrag;
2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1937 (nr 383)
örn förskottering av underhållsbidrag till barn; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 24 § förordningen den 13 april
1940 (nr 215) örn utrymningshjälp.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 22.
S489 40
2
Kungl. Majus proposition nr 22.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 18 juni 1937
(nr 382) om barnbidrag.
Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
12 §.
Barnbidrag utgår---eller straffanstalt.
Under tid då barn från viss ort, vilka under löpande kalenderår fylla lägst
sju och högst fjorton år, på grund av åläggande eller uppmaning, som avses
i 3 § förordningen örn utrymningshjälp, uppehålla sig å annan ort, utgår ej
barnbidrag till barn i angivna ålder, vilka äro från förstnämnda ort.
Yad nu sagts gäller dock ej, därest den, till vilken barnbidraget skolat utbetalas,
genom anmälan hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt,
där han vistas, gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter utrymningshjälp.
Finnes på grund av sådan anmälan barnbidraget böra utgå, skall pensionsnämndens
ordförande därom omedelbart underrätta pensionsstyrelsen.
Barnbidrag, som---örn fattigvården.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar ar lagen den 18 juni 1937 (nr 383)
om förskottering av underhållsbidrag till barn.
Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. samt 6, 9 och 21 §§ lagen den 18 juni
1937 örn förskottering av underhållsbidrag till barn skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
4§-
1 mom. Bidragsförskott utgår----—---— — — ---
— — — däröver ytterligare . . 120 » 150 » 180 »
Uppgår på grund av stadgandet i 4 mom. första stycket andelen av bidragsförskott,
som bestämmes gemensamt för två eller flera barn, för något eller
3
Kungl. Majus proposition nr 22.
några av dem till lägre belopp än den å barnet eller barnen efter huvudtalet
belöpande andelen av det belopp, varmed enligt första stycket av förevarande
moment bidragsförskottet utgår, skall skillnaden tillgodoräknas övriga barn,
därvid dock icke något av barnen må erhålla högre belopp än som skulle hava
utgått till barnet, därest bidragsförskottet ej bestämts gemensamt.
För tiden---60 kronor.
Överstiger moderns — — — sådant barn.
6§-
Ansökning örn bidragsförskott göres hos ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd
av barnets moder eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes,
av denne. Ansökning må göras jämväl av barnavårdsman, därest sådan förordnats
för barnet.
Ansökning, som---förtrogna personer.
Vid ansökningen---för barnavårdsnämnden.
9 §•
Bidragsförskott beviljas---förskottet söktes.
För tid---icke bidragsförskott.
Under tid då barn från viss ort, vilka under löpande kalenderår fylla lägst
sju och högst fjorton år, på grund av åläggande eller uppmaning, som avses i
3 § förordningen om utrymningshjälp, uppehålla sig å annan ort, utgår ej
bidragsförskott till barn i angivna ålder, vilka äro från förstnämnda ort. Vad
nu sagts gäller dock ej, därest den, till vilken bidragsförskottet skolat utbetalas,
genom anmälan hos ordföranden i den barnavårdsnämnd, som beviljat
bidragsförskottet, gör sannolikt, att barnet ej åtnjuter utrymningshjälp. Sådan
anmälan må ock göras hos ordföranden i annan barnavårdsnämnd, och har
denne att om han på grund av den gjorda anmälan finner bidragsförskottet
böra utgå därom omedelbart underrätta ordföranden i den barnavårdsnämnd,
som beviljat bidragsförskottet.
Bidragsförskott, som---örn fattigvården.
21 §.
Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden
hos länsstyrelsen. Ansökning, avseende nämndens kostnader under
visst kalenderår, skall göras före utgången av kalenderåret näst efter det, då
förskottet utgivits. Konungen må dock, när skäl därtill äro, förordna, att ansökning
skall av länsstyrelsen upptagas till prövning, ändå att den göres
senare.
Vid ansökningen---anledningen härtill.
De under--— barnavårdsnämndens ordförande.
Sedan länsstyrelsen — — — beviljat belopp.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
Förslag
till
Förordning
angående
ändrad lydelse av 24 § förordningen den 13 april 1940
(nr 215) om utrynmingshjälp.
Härigenom förordnas, att 24 § förordningen den 13 april 1940 om utrymningshjälp
skall erhålla följande ändrade lydelse:
24 §.
Ersättningen för utrymningshjälp till barn tillhörande utrymd skolklass
utgår med 70 öre för dag. Beloppet erlägges månadsvis i efterskott.
Kan den underhållsskyldige icke fullgöra sin betalningsskyldighet, må den
i 31 § angivna nämnden på ansökan helt eller delvis meddela honom befrielse
därifrån; vid prövning av sådan ansökan skall vad i 23 § tredje stycket stadgas
äga motsvarande tillämpning. I fråga om barn, för vilket i händelse utrymning
ej ägt rum barnbidrag eller bidragsförskott skolat utgå, skall sådan befrielse
utan särskild ansökan meddelas den underhållsskyldige, dock att beträffande
barn, för vilket bidragsförskott skolat utgå, vad nu sagts ej gäller
barnets fader eller, där barnet adopterats av makar, mannen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majus proposition nr 22.
o
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 20 december 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Bosander.
Tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler
fråga rörande ändring i vissa delar av lagarna om barnbidrag och om
förskottering av underhållsbidrag till barn, m. m. samt anför:
I fråga örn den av statsmakterna år 1937 genomförda lagstiftningen örn barnbidrag
och om förskottering av underhållsbidrag till barn hava vid skilda tidpunkter
framkommit önskemål om vissa smärre justeringar, föranledda
antingen av vunna erfarenheter under lagstiftningens tillämpningstid eller av
nytillkommen lagstiftning. Ehuru de spörsmål, örn vilka därvid är fråga, sakna
inbördes samband, torde de lämpligen böra gemensamt upptagas till behandling.
Jag har nu för avsikt att framlägga förslag i de sålunda uppkomna spörsmålen.
I. Ändringar i barnbidrags- och bidragsförskottslagarna,
föranledda av utrymningshjälpsförordningen.
Till en början torde jag få erinra örn vissa författningsbestämmelser, som
i förevarande sammanhang äro av intresse.
Gällande författningsbestämmelser.
Förordningen om utrymningshjälp.
Enligt förordningen den 13 april 1940 (nr 215) örn utrymningshjälp må,
då luftskyddsort eller annat område utrymmes i anledning av krig eller krigsfara,
utrymningshjälp i enlighet med bestämmelserna i förordningen beredas
genom statens försorg. Utrymningshjälpen utgår in natura (naturahjälp) eller
kontant (kontanthjälp) till den, vilken tillhör befolkningsgrupp, som av myndighet
blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad att i anledning av
utrymningen bortflytta till annan kommun (1 och 3 §§).
Utrymningshjälp må meddelas allenast i den mån den hjälpsökande kan
antagas sakna tillgång till bestridande av utgifterna för det eller de ändamål,
som genom den sökta utrymningshjälpen skall tillgodoses, eller efter utgivande
helt eller delvis av kostnaderna härför komma att sakna nödiga medel till
underhåll för sig och de sina (4 §). Vid ansökan om utrymningshjälp skall i
följd härav fogas en på heder och samvete avgiven deklaration rörande sökandens
ekonomiska förhållanden. Ansökningen skall såsom regel ske hos kom
-
6
Kungl. Majus proposition nr 22.
munal inkvarteringsnämnd i den ort, dit bortflyttningen skett (15 §). Utbetalningen
av meddelad utrymningshjälp sker också genom denna nämnds
försorg.
Från principen örn medellöshet såsom förutsättning för erhållande av utrymningshjälp
finnas emellertid vissa undantag. Det viktigaste av dessa avser
barn tillhörande utrymd skolklass. Enligt de anvisningar, som ligga till grund
för planläggning och organiserande av utrymning, är i fråga örn huvuddelen
av skolbarnen utrymningen avsedd att ske, förutom medelst enskild bortflyttning
genom föräldrarnas försorg, genom kollektiv utflyttning av skolklasser,
för vilka resa, inkvartering och förplägnad ordnas genom myndigheternas
försorg.
För den utrymningshjälp, som lämnas barn tillhörande utrymd skolklass,
åligger ersättningsskyldighet enligt förordningen örn utrymningshjälp barnets
föräldrar eller adoptant. Ersättningsskyldigheten må ej göras gällande, därest
den, mot vilken anspråket riktas, kan antagas sakna eller genom ersättningsskyldighetens
utkrävande komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig
och de sina (23 §). Ersättningsskyldigheten för utrymningshjälp till barn tillhörande
utrymd skolklass utgår med 70 öre för dag. Beloppet erlägges månadsvis
i efterskott. Kan den underhållsskyldige icke fullgöra denna betalningsskyldighet,
må på ansökan befrielse helt eller delvis därifrån meddelas honom
(24 §). Har utrymningshjälp, som icke avser resa, lämnats person, som mottagits
till stadigvarande försörjning av fattigvårdssamhälle eller omhändertagits
av barnavårdsnämnd, åligger det samhället eller den kommun, vars
barnavårdsnämnd omhändertagit hjälptagaren, att härför till staten utgiva ersättning,
i den mån staten till följd av utrymningen fått vidkännas kostnader,
som eljest skolat i första hand bestridas av samhället eller kommunen (28 §).
Fråga örn skyldighet att utgiva ersättning för utrymningshjälp eller befrielse
därifrån behandlas av en särskild nämnd i utrymningsorten, kallad
utrymningshjälpsnämnd (29 §). Denna nämnd har att, i samband med prövning
av ansökningar örn befrielse från ersättningsskyldighet för utrymningshjälp
till barn tillhörande utrymd skolklass och med ledning av erhållna uppgifter
rörande meddelad sådan utrymningshjälp, fastställa ersättningslängd
och hålla densamma, efter därom utfärdad kungörelse, tillgänglig för granskning
under tjugu dagar. Ersättningsbelopp, som ej erlägges inom stadgad tid,
skall indrivas i den ordning, som är stadgad i fråga örn kronoutskylder, dock
att indrivningsavgift ej skall utgå (33 §). Fråga örn åläggande av ersättningsskyldighet
enligt 28 § för fattigvårdssamhälle eller kommun prövas på framställning
av den myndighet, som meddelat utrymningshjälpen, av länsstyrelsen
i det län, som samhället eller kommunen tillhör (34 §).
Lagen om barnbidrag ni. ni.
I de fall, som i lagen den 18 juni 1937 (nr 382) örn barnbidrag närmare angivas,
utgår av allmänna medel barnbidrag till uppehälle och uppfostran åt
barn, vars föräldrar, adoptivföräldrar, fader, adoptant eller adoptants make avlidit,
eller vars fader, styvfader, moder, adoptant eller adoptants make är arbets
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
oförmögen (1 § första stycket). Ärenden rörande barnbidrag handläggas av
pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna (3 §). Barnbidragen äro graderade
efter de i lagen om folkpensionering avsedda ortsgrupperna. Bidragen utgå
därjämte med något högre belopp till föräldralösa barn än till andra barn. För
föräldralösa barn utgöra bidragsbeloppen för år räknat 300 kronor i ortsgrupp
1, 360 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp 3. För andra barn
utgöra motsvarande belopp 240, 300 och 360 kronor, varvid emellertid reducering
sker med hänsyn till antalet barn, så att beloppet för två barn ej fullt
uppgår till dubbla bidragsbeloppet för ett barn o. s. v. För icke föräldralösa
barn minskas därjämte barnbidraget med hänsyn till moderns eller den arbetsoförmögnes
årsinkomst. Överstiger denna 600 kronor i ortsgrupp 1, 800 kronor
i ortsgrupp 2 och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har den arbetsoförmögne,
därest han är gift, tillsammans med sin hustru en årsinkomst överstigande
900 kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp 2 och 1,350 kronor i ortsgrupp
3, minskas sålunda barnbidraget med sju tiondelar av årsinkomsten, i
vad den överstiger sagda belopp (5 §). Jämväl inkomst, som barnet självt
åtnjuter, kan, därest inkomsten ej härrör från dess eget arbete, verka reducerande
på barnbidragsbeloppet (6 §). Ansökning örn barnbidrag göres av
barnets förmyndare hos pensionsnämndens ordförande, beträffande föräldralösa
barn i det pensionsdistrikt, där den sist avlidne av barnets föräldrar
senast mantalsskrivits, och eljest där barnets moder eller, då fråga är örn barn
till arbetsoförmögen man, där denne senast blivit mantalsskriven. Pensionsnämnden
prövar ansökningen och fastställer därvid sökandens årsinkomst samt
beslutar, huruvida rätt till barnbidrag föreligger. Beslutet jämte handlingarna
i ärendet insändes därefter till pensionsstyrelsen, som, därest beslutet är lagligen
grundat, fastställer detsamma och i förekommande fall bestämmer
bidragsbeloppet (9 §, jämförd med 28—32 §§ lagen om folkpensionering).
Barnbidrag utbetalas till barnets förmyndare. Örn särskilda skäl därtill äro,
må pensionsstyrelsen dock föreskriva, att utbetalning skall ske till barnavårdsnämnd
eller annan, med skyldighet för den, som sålunda erhåller förfallna
belopp, att utlämna dessa i den ordning, som prövas vara för barnet mest
gagnelig (10 §). Barnbidrag utgår icke för tid, under vilken barn är intaget å
allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt (12 § första stycket). Barnbidrag,
som belöper å tid, under vilken barn är omhändertaget för skyddsuppfostran
eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas å anstalt i andra fall än
nyss sagts, utbetalas till det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden,
därvid kostnaden må täckas av vad sålunda utbetalas (12 § andra stycket).
Kostnaderna för barnbidrag bestridas av staten och av kommunerna. Varje
kommun tillskjuter viss andel av kostnaderna för barnbidrag till barn, som
efter prövning av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till sådant bidrag.
Nämnda andel skall utgöra, för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondel, för
orter tillhörande ortsgrupp 2 en femtedel samt för orter tillhörande ortsgrupp
3 en fjärdedel, dock att för Stockholm och Göteborg andelen skall utgöra
tre tiondelar. Återstående kostnad bestrides av staten (14 §).
Enligt kungörelsen den 5 november 1937, nr 922, jämförd med kungörelsen
8
Kungl. Majus proposition nr 22.
den 18 december 1936, nr 615, utbetalas barnbidrag från pensionsstyrelsen
genom postgiro månadsvis, tidigast den 15 i varje månad; uppgår barnbidraget
ej till 120 kronor för år, ske dock utbetalningarna med längre tidsmellanrum.
Lagen örn bidragsförskott.
Jämlikt lagen den 18 juni 1937 (nr 383) om förskottering av underhållsbidrag
till barn äger barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av
två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till barnet, att, sedan förfallodag för
bidraget förflutit utan att bidraget guldits, under vissa villkor av allmänna
medel erhålla förskott å bidraget, s. k. bidragsförskott (1 §). Bidragsförskotten
beviljas och utbetalas av barnavårdsnämnden, därvid utbetalning sker månadsvis
(3 och 11 §§). Bidragsförskotten äro dyrortsgraderade efter samma grunder
som barnbidragen och utgå med ett årligt belopp av 240 kronor i ortsgrupp 1,
300 kronor i ortsgrupp 2 och 360 kronor i ortsgrupp 3; har moder vårdnaden
om två eller flera till bidragsförskott berättigade barn, reduceras emellertid
nämnda belopp. Överstiger moderns årsinkomst 600 kronor i ortsgrupp 1,
800 kronor i ortsgrupp 2 och 1,000 kronor i ortsgrupp 3, eller har modern,
därest hon är gift, tillsammans med sin make en årsinkomst överstigande 900
kronor i ortsgrupp 1, 1,125 kronor i ortsgrupp 2 och 1,350 kronor i ortsgrupp
3, minskas bidragsförskottet med sju tiondelar av årsinkomsten, i vad
den överstiger sagda belopp. Hava makarna att försörja barn under sexton
år, som icke är berättigat till vare sig barnbidrag eller bidragsförskott, skall
det för vederbörande ortsgrupp sist angivna inkomstbeloppet ökas med 100
kronor för varje sådant barn (4 § 1 morn.). Har barn inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete, skall den på barnet belöpande andelen av bidragsförskottet
minskas med nämnda inkomst (5 §2 morn.). Bidragsförskott må icke
utgå med högre belopp än barnets fader enligt rättens beslut eller avtal är
skyldig att utgiva till barnets underhåll (4 §4 mom. förstastycket). Bidragsförskott
beviljas varje gång för ett år, där ej rätten till förskott upphör tidigare,
samt utgår ej för längre tid tillbaka än två månader före den månad, under
vilken förskottet söktes (9 § första stycket). För tid, under vilken barn är intaget
å allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt, utgår icke bidragsförskott
(9 § andra stycket). Bidragsförskott, som belöper å tid, under vilken barn
är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän
bekostnad vårdas å anstalt i andra fall än nyss sagts, utbetalas till det kommunala
organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må
nämnda kostnad täckas (9 § tredje stycket). För lämnat bidragsförskott inträder
den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, å vederbörande kommuns
vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot fadern (17 §). Utgift för
bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den
underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av
den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §). Gottgörelse
av statsverket för utgivna bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden hos
länsstyrelsen. Länsstyrelsen meddelar efter verkställd prövning beslut i
ärendet samt utanordna!- beviljat belopp (21 §).
Kungl. Majus proposition nr 22.
9
Peiisionsstyrelsens framställning.
Enär utrymningshjälp utgår till barn tillhörande utrymd skolklass oberoende
av behovsprövning, kan det komma att inträffa, att utrymningshjälp meddelas
barn, som under utrymningstiden liro i annan form tillförsäkrade bidrag
genom det allmännas försorg till sitt uppehälle. Uppenbarligen kan detta medföra
icke önskvärda konsekvenser. I den mån det i annan form än såsom utrymningshjälp
utgående bidraget icke användes till fullgörande av den enligt
utrymningshjälpsförordningen föreliggande ersättningsskyldigheten, medför
nämligen anordningen, att det allmänna åsamkas icke nödvändiga utgifter.
Nu nämnda förhållande har i ett speciellt hänseende -— nämligen såvitt
angår barnbidrag — uppmärksammats av pens i o n ss tyr else n. som i skrivelse
till Kungl. Majit den 1 juni 1940 hemställt, att möjlighet måtte beredas styrelsen
att underlåta utbetalning av barnbidrag för tid, under vilken barn tillhörande
utrymd skolklass åtnjuter utrymningshjälp.
I sin framställning anför pensionsstyrelsen:
Man torde kunna utgå ifrån, att örn barnbidrag i vanlig ordning utbetalas
till barnets förmyndare även för tid, under vilken utrymningshjälp utgår, förmyndaren
i ett stort antal fall icke kommer att handhava barnbidraget på ett
sådant sätt, att han blir i stånd att fullgöra sin ersättningsskyldighet för utrymningshjälp
till barnet. Det missförhållandet kommer då att inträffa, att
staten utbetalar barnbidrag för barnet samtidigt som staten i annan ordning
lämnar detta full försörjning. Uppkomsten av sådant missförhållande har för
normala förhållanden förebyggts genom en föreskrift i 12 § första stycket
lagen örn barnbidrag, att barnbidrag icke skall utgå för tid, under vilken barn
är intaget å allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt.
Missförhållandet torde i nu förevarande fäll kunna hindras att uppkomma
på två sätt. Med stöd av en något vid tillämpning av 10 § lagen om barnbidrag
torde pensionsstyrelsen kunna utbetala barnbidraget till vederbörande
inkvarteringsnämnd eller annan, som kan tillse, att bidraget kommer att användas
till bekostande av utrymningshjälpen. Detta tillvägagångssätt skulle
emellertid föranleda uppdelning av barnbidragsbeloppen och därmed ett för
pensionsstyrelsen mycket betungande arbete. Styrelsen får därför avstyrka,
att detsamma kommer till användning. Styrelsen vill i stället föreslå, att styrelsen
erhåller möjlighet att icke utbetala barnbidrag för tid, under vilken
barn tillhörande utrymd skolklass åtnjuter utrymningshjälp. Samtidigt bör i
tillämpningsbestämmelser till förordningen om utrymningshjälp föreskrivas,
att vid uppgörandet av den i 33 § förordningen omförmälda ersättningslängden
skall iakttagas, att ersättningsskyldighet för utrymningshjälp icke föreligger,
då barnet eljest under ifrågavarande tid helt eller delvis skulle erhållit
sin försörjning genom barnbidrag. Yilket sätt som väljes måste pensionsstyrelsen
så snabbt som möjligt erhålla kännedom örn samtliga fall, då utrymningshjälp
av förevarande slag meddelats barn, för vilka barnbidrag utgår.
Detta torde enklast kunna ske genom att styrelsen erhåller avskrift av de i
33 tj förordningen örn utrymningshjälp omförmälda uppgifterna rörande meddelad
utrymningshjälp. Styrelsen utgår härvid från att dessa uppgifter komma
att innehålla barnens fullständiga namn och födelsedata. Härom kommer styrelsen
att underrätta utrymningskommissionen.
Något hinder att, beträffande utrymningshjälp åt barn tillhörande utrymd
skolklass, från återbetalningsskyldighet undantaga samtliga fall, då barnbidrag
eljest utgår, således även de fall, då barnbidraget icke utgår med fullt belopp,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
torde ej förefinnas, enär jämväl i dessa fall den underhållsskyldiges ekonomiska
ställning torde vara sådan, att han kan antagas sakna eller genom ersättningsskyldighetens
utkrävande komma att sakna nödiga medel till underhåll
för sig och de sina. Staten komme därför att i alla händelser få vidkännas hela
kostnaden för utrymningslijälpen.
Av det sagda framgår, att styrelsen anser det önskvärt, att möjlighet beredes
styrelsen att icke utbetala barnbidrag för tid, under vilken barn tillhörande
utrymd skolklass åtnjuter utrymningshjälp.
Yttranden över pensionsstyrelsens framställning.
Över pensionsstyrelsens framställning hava yttranden avgivits av socialstyrelsen,
statskontoret, statens utrymningskommission samt svenska fattigvårdsoch
barnavårdsförbundet.
Socialstyrelsen har för sin del icke funnit något att i sak erinra mot pensionsstyrelsens
framställning men har förklarat sig vilja rikta uppmärksamheten
på att tveksamhet kunde råda beträffande sådana fall där barnbidragets
belopp överstege 70 öre för dag. För tillgodoseende av pensionsstyrelsens förslag
anser socialstyrelsen det närmast böra komma i fråga att utbygga bestämmelsen
i 12 § första stycket lagen örn barnbidrag om att barnbidrag icke utgår
för tid, under vilken barn är intaget å allmän uppfostringsanstalt eller straffanstalt.
Det borde emellertid ej förbises, att ett genomförande av den föreslagna
anordningen skulle innebära en kostnadsöverflyttning från kommu
nema till staten i så måtto, att kommunernas andel i kostnaderna för barnbidrag
skulle helt bortfalla för tid, då barn bereddes försörjning genom ut
rymningshjälp.
Statskontoret förklarar sig icke hava något att erinra mot att åtgärder vidtagas
i framställningens syfte.
Statens utrymningskommission ansluter sig till pensionsstyrelsens förslag,
att möjlighet beredes styrelsen att helt underlåta utbetalning av barnbidrag
till barn, som i anledning av utrymning vistas å skolbarnsinternat. Kommissionen
framhåller, att ett sådant förfarande visserligen torde, därest särskilda
föreskrifter icke givas härom, medföra, att statsverket i viss utsträckning går
miste örn den del av barnbidraget, som tillskjutes av kommunerna. Då det
syntes komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp och den av pensionsstyrelsen
föreslagna lösningen bäst tillgodosåge det oavvisliga kravet på
största möjliga förenkling av förfarandet för meddelande av samhällshjälp
under utrymning, syntes nämnda lösning avgjort vara att föredraga framför
utvägen att utbetala barnbidraget till vederbörande inkvarteringsnämnd eller
annan, som kunde tillse, att bidraget komme till användning för bekostande
av den barnet meddelade utrymningshjälpen. Beträffande sättet för genomförande
av den av kommissionen förordade anordningen anföres i yttrandet:
Med hänsyn till den förvirring, som vid utrymning kan befaras komma att
åtminstone för någon tid härska inom vissa delar av landet och den synnerligen
stora arbetsbörda, som kommer att åvila de lokala inkvarteringsorganen,
torde uppgifter örn de barn, som omhändertagits av utrymningsmyndigheterna,
icke alltid kunna tillställas pensionsstyrelsen med önskvärd skyndsamhet.
I detta hänseende är också att beakta, att uppgifter komma att erfordras för
11
Kungl. Majus proposition nr 22.
ett mycket stort antal barn, ett antal, som under vissa förhållanden kan beräknas
komma att överstiga 100,000. Då flertalet barn i åldern 9—14 år kunna
förväntas bli omhändertagna å skolbarnsintemat, synes det därför utrymningskommissionen
icke kunna föranleda allvarligare erinringar om styrelsen
erhölle befogenhet att vid utrymning upphöra med utbetalning av barnbidrag
för samtliga å ort som skall utrymmas boende barn i åldern 9—14 år, intill
dess vederbörande förmyndare på lämpligt sätt styrkt, att barnet icke bortflytta!
till internat utan till enskild inkvartering.
Utrymningskommissionen har från pensionsstyrelsen inhämtat, att denna
anordning icke skulle medföra absolut säkerhet för att samtliga barnbidrag
för barn, som vistas å skolbarnsintemat, vid utrymning skulle bliva spärrade.
I de fall då barnet vistades å ort, som bleve föremål för utrymning, men
bidraget utbetalades till förmyndare å annan ort skulle nämligen bidraget
kunna komma att fortfarande utbetalas. Antalet dylika fall torde dock icke
komma att bliva stort.
Utrymningskommissionen vill därför föreslå, att den av kommissionen
ifrågasatta utvägen, innebärande generell indragning av barnbidragen för barn
i åldem 9—14 år, vilka vistas å ort som utrymmes, måtte komma till användning.
Beträffande pensionsstyrelsens förslag örn föreskrift i tillämpningsbestämmelser
till utrymningshjälpsförordningen om befrielse från ersättningsskyldighet
för utrymningshjälp, som utgått till barn, vilket eljest skulle hava
uppburit barnbidrag, anför utrymningskommissionen, att — oavsett frågan
örn lämpligheten av att- i tillämpningsföreskrifter insätta en sådan bestämmelse,
vilken rätteligen syntes böra hava sin plats i själva förordningen — en
bestämmelse av detta slag vore mindre lämplig, enär den syntes förutsätta,
att genom pensionsnämndernas och pensionsstyrelsens försorg prövning
skedde av de fall, då vederbörande barns ekonomiska förhållanden ändrats så,
att fråga uppkomme örn indragning av barnbidrag. Särskilt örn utrymning
komme att bestå en längre tid torde denna prövning, då barnbidraget ändock
icke utbetalades, icke komma att fungera tillfredsställande. Det syntes därför
lämpligast, att utrymningshjälpsnämnd avgjorde frågor örn återbetalningsskyldighet
beträffande utrymningshjälp i form av försörjning å skolbarnsinternat,
även där den lämnats till barn, vilket före utrymningen uppburit
barnbidrag.
Utrymningskommissionen föreslår vidare, att under utrymning indragning
skall ske av barnbidrag jämväl i ett annat fall än det av pensionsstyrelsen
berörda. Härom yttrar kommissionen:
Det synes kommissionen, att samma skäl, som av pensionsstyrelsen
åberopats i fråga om å skolbarnsintemat omhändertagna barn, kunna anföras
för att underlåta utbetalning av barnbidrag även för barn, som åtnjuter försörjning
å småbarnsinternat. Visserligen förutsättes i förordningen örn utrymningshjälp
beträffande dessa yngre barn, att ansökan, åtföljd av deklaration,
skall ingivas av den, som för sitt barn önskar erhålla utrymningshjälp
sedan 14 dagar förflutit från ankomsten till inkvarteringsorten. I omförmälda
deklaration kan givetvis också angivas om barnbidrag utgår till barnet. Med
hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas att med användande av den i 10 g
lagen örn barnbidrag förefintliga bestämmelsen barnbidraget i detta fall
skulle kunna utbetalas till vederbörande inkvarteringsnämnd i stället för till
Kungl. Majus proposition nr 22.
12
barnets förmyndare. Emellertid synas angivna skiljaktigheter i förfarandet
vid meddelande av utrymningshjälp åt de båda grupperna av barn icke böra
föranleda till att andra regler än de här ovan för de äldre barnen föreslagna
skola gälla för nu ifrågavarande barn. Då dessa sistnämnda barn icke åtföljas
av moder eller annan barnet närstående vårdare, torde sålunda kravet på
ansökan i åtskilliga fall icke kunna upprätthållas. Härtill kommer, att den av
pensionsstyrelsen åberopade önskvärdheten att undvika fördelning av barnbidragen
samt intresset att i görligaste mån förenkla förfarandet för meddelande
av samhällshjälp vid utrymning kunna åberopas jämväl i detta fall.
Det synes därför utrymningskommissionen lämpligast, att även beträffande
angivna barn styrelsen berättigas att innehålla barnbidraget.
Svenska fattigvårds- oell barnavårdsförbundet yttrar:
Förbundet vill först och främst erinra örn att staten i det avseendet icke
lämnar barn, tillhörande utrymd skolklass, full försörjning, att klädutrustning
måste bekostas av den underhållsskyldige. Sådana kostnader för den
underhållsskyldige uppstå icke då barn är intaget å allmän uppfostringsanstalt
eller straffanstalt. Föreskriften i 12 § första stycket lagen örn barnbidrag,
att sådant bidrag icke skall utgå för tid, då barn är intaget å sistnämnda slag
av anstalter, är sålunda icke i detta fall fullt jämförbar. Man torde icke kunna
bortse från att vid utrymning för barn ofta uppstå opåräknade kostnader för
utrustning. Dessa kostnader torde bliva särskilt kännbara, då den underhålls
skyldiges ekonomiska ställning är svag. I sådana fall torde, därest väsentliga
utrustningskostnader förekommit, utrymningshjälpsnämnd på ansökan kunna
åtminstone delvis meddela befrielse från ersättningsskyldighet. Underhållsskyldig,
vilkens barn åtnjuter barnbidrag, skulle, därest pensionsstyrelsens
hemställan bifalles, icke erhålla en liknande möjlighet då ersättningsskyldigheten
i detta fall helt skulle fullgöras genom indragning av barnbidraget.
I ortsgrupperna 2 och 3 utgår barnbidrag i regel med högre belopp än vad
den underhållsskyldige enligt 24 § förordningen örn utrymningshjälp är
skyldig att ersätta. Den välsituerade skulle sålunda i realiteten i dessa ortsgrupper
för sitt barn betala ett lägre belopp i ersättning för utrymningshjälp
än vad den underhållsskyldige, vars barn åtnjuter barnbidrag, skulle avstå
genom barnbidragets indragning.
Anförda synpunkter synas tala för att det av pensionsstyrelsen påtalade
missförhållandet, såsom av styrelsen berörts, hindrades uppkomma på det
sätt, att styrelsen i ifrågavarande fall utbetalade barnbidraget till vederbörande
inkvarteringsnämnd eller annan, som kunde tillse, att bidraget komme
att användas till bekostande av utrymningshjälpen, därvid möjlighet till befrielse
eller nedsättning i ömmande fall kunde genom utrymningshjälpsnämnden
erhållas. Pensionsstyrelsen har emellertid avstyrkt detta tillvägagångssätt
av skäl att detsamma skulle bliva för styrelsen alltför betungande.
Därest detta kan anses vara fallet, vill förbundet, då det här gäller särskilda
undantagsförhållanden, där annars berättigade synpunkter måste i viss
utsträckning vika för fordringar på enkelhet och snabbhet i tillämpningen,
icke motsätta sig pensionsstyrelsens anhållan. Därest densamma bifalles, är
det, såsom styrelsen framhållit, nödvändigt, att föreskrift lämnas därom, att
ersättningsskyldighet för utrymningshjälp icke föreligger, då barnet eljest
under ifrågavarande tid helt eller delvis skulle erhållit sin försörjning genom
barnbidrag.
I det av socialstyrelsen avgivna remissyttrandet ifrågasättes, huruvida icke
en anordning motsvarande den, som föreslagits i fråga örn barnbidrag, borde
träffas beträffande de bidragsförskott, vilka — på sätt framgår av den inled
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
ningsvis lämnade redogörelsen för gällande författningsbestämmelser — av
allmänna medel kunna utgå enligt lagen örn förskottering av underhållsbidrag
till barn.
Härom anför socialstyrelsen:
Det torde i fråga om bidragsförskotten vara skäligt, att staten, såvitt angår
barnets moder, avstår från att göra ersättningsskyldighet gällande, där utrymningshjälp
lämnats till barn tillhörande utrymd skolklass, och att det understöd,
som eljest skulle ha kommit i fråga, i stället indrages. Däremot föreligger
i sådana fall ej anledning att avstå från att gentemot fadern göra
gällande ersättningsskyldighet för utrymningshjälp, dock att ersättningsskyldigheten
ej må vara av större omfattning än den, som skulle lia förelegat,
om bidragsförskott utgått.
Vidare må erinras örn det förhållandet, att bidragsförskott beviljas för ett
år i sänder. Därest vid årets utgång ansökan om bidragsförskott ej förnyas
och rätten till förskott sålunda upphör, må regressrätt gentemot båda föräldrarna
i vanlig ordning göras gällande för utbetalad utrymningshjälp.
Med hänsyn till det anförda torde vissa ändringar böra vidtagas i lagen
örn förskottering av underhållsbidrag. Detta torde lämpligen kunna ske i
anslutning till den bestämmelse i lagens 9 §, enligt vilken bidragsförskott
icke utgår för tid, under vilken barn är intaget å allmän uppfostringsanstalt
eller straffanstalt. Det bör understrykas, att sådan överflyttning av kostnader
från kommunerna till staten, som komme att ske i fråga örn barnbidrag,
även i detta fall skulle komma att inträda.
Det kunde möjligtvis ifrågasättas, att vederbörande barnavårdsnämnder i
stället skulle kunna få i uppdrag att tillse, att utbetalat bidragsförskott användes
till att gälda erhållen utrymningshjälp, varom föreskrift skulle kunna
meddelas i anslutning till en påföljande bestämmelse i 9 §. Den förut anvisade
utvägen synes emellertid vara att föredraga av praktiska skäl, och därmed
skulle också en önskvärd likformighet i lagarna om barnbidrag och örn bidragsförskott
ernås.
Vid utrymning i anledning av krig eller krigsfara skola enligt föreliggande
utrymningsplaner vissa skolbarn sammanföras i särskilda skolbarnsinternat.
Enligt tidigare gällande utrymningsplaner var skolbarnsutrymningen avsedd
att omfatta skolbarn i åldern 9—14 år; nämnda årsklasser skulle enligt
planläggningen i huvudsak motsvara 3—8 klasserna i folkskolan samt däremot
svarande klasser i andra skolor. Det förslag örn indragning av barnbidrag,
som utrymningskommissionen i sitt remissyttrande förordar, grundas sålunda
på att utrymningen kommer att ske i enlighet med denna planläggning. Sedan
nämnda remissyttrande avgivits, har kommissionen emellertid i samråd med
skolöverstyrelsen utarbetat nya anvisningar för planläggande och verkställande
av utrymning genom skolornas försorg. Enligt dessa anvisningar, vilka av
kommissionen fastställts under december 1940, har den nya planläggningen
utvidgats att avse även eleverna i folkskolans två lägsta klasser samt däremot
svarande klasser i andra skolor.
De barn, vilka omfattas av skolbarnsutrymningen, skola genom statens
försorg erhålla utrymningshjälp in natura, omfattande förplägnad, inkvartering
och i förekommande fall sjukvård. Enligt den författning, som reglerar hithörande
frågor — förordningen örn utrymningshjälp — utgår utrymningshjälpen
till barn tillhörande utrymd skolklass utan behovsprövning. Ersätt
-
Departements
cliefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
ning för den meddelade utrymningshjälpen uttages i efterhand av barnets
föräldrar, i den mån dessa icke kunna antagas sakna eller genom ersättningsskyldighetens
utkrävande komma att sakna nödiga medel till underhåll för
sig och de sina.
Genom lagen om barnbidrag har tillskapats en särskild hjälpform, genom
vilken det allmänna bidrager till uppehälle och uppfostran åt föräldralösa
barn, barn vilkas fader avlidit samt barn till arbetsoförmögna personer. Barnbidragsbeloppen
hava så avpassats, att genom desamma skall utfyllas vad
som, örn de icke utginge, skulle komma att brista i de för barnets uppehälle
och uppfostran nödvändiga ekonomiska tillgångarna.
Att det allmänna icke bör samtidigt med såväl barnbidrag som utrymningshjälp
sörja för ett barns uppehälle torde vara uppenbart. Det synes med
hänsyn härtill böra övervägas, huru man lämpligast bör motverka, att det
allmänna för samma tid lämnar dylika understöd i två skilda former.
Att särskilt bemärka är, att de anordningar, som äro nödvändiga för att
vinna det angivna syftet, skola bringas i verkställighet under en tid, då de
administrativa myndigheterna och i all synnerhet de, som handhava utrymningsfrågor,
på grund av de rådande förhållandena kunna förväntas vara
synnerligen arbetstyngda. Man bör därför söka i möjligaste mån undvika att
för nu avsedda ändamål ålägga myndigheterna tidsödande merarbete.
På grund härav synes det mig icke böra komma i fråga att ålägga pensionsstyrelsen
att utbetala barnbidraget till vederbörande inkvarteringsnämnd.
Den andra ifrågasatta utvägen, nämligen att indraga barnbidraget för utrj^mningstiden,
bör i stället anlitas.
Mot en sådan indragning av barnbidrag hava i remissyttrandena riktats
ett par anmärkningar.
Den ena anmärkningen gäller det förhållandet, att i den in natura lämnade
utrymningshjälpen icke ingår klädutrustning. Den in natura lämnade utrymningshjälpen
vore på grund därav icke likvärdig med det kontanta barnbidraget,
vilket avsåge att tillgodose behovet jämväl av kläder och dylikt.
Den framställda anmärkningen är i och för sig riktig. Vid framläggandet
för 1940 års lagtima riksdag av förslag till förordning örn utrymningshjälp
uttalade chefen för socialdepartementet emellertid till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet, att han visserligen icke ansåge sig kunna förorda
särskilt utrustningsbidrag, men att fall kunde inträffa, då understöd för utrustningen
tedde sig nära nog som en nödvändighet, och att utrymningskommissionen
därför syntes böra äga möjligheter att vid sidan av utrymningshj
älpsförordningen meddela understöd.
önskvärdheten av särskilda understöd till utrustning åt dem, vilka vid
utrymning åtnjuta utrymningshjälp, synes mig särskilt framträdande, då utrymningshjälpen
utgår in natura och vederbörande icke förfogar över egna
ekonomiska tillgångar för ändamålet. Nämnda förutsättningar kunna beräknas
ofta vara för handen i fråga örn barn å skolbarnsinternat, till vilka
barnbidrag utgå. I sådana fall bör därför enligt min mening utrymningskommissionen
till sitt förfogande få medel att användas för meddelande av
Kungl. Maj:ts proposition nr 22-
15
understöd till klädutrustning. Man torde under dylika förhållanden icke i
detta sammanhang behöva taga hänsyn till att utrymningshjälpsförordningen
icke bland formerna för utrymningshjälp in natura upptager hjälp till komplettering
av vederbörandes utrustning.
Det har vidare anmärkts, att barnbidraget i ortsgrupperna 2 och 3 i regel
utgår med högre belopp än vad den underhållsskyldige enligt 24 § förordningen
om utrymningshjälp är skyldig att ersätta (70 öre för dag). Vid fastställandet
av nämnda högre barnbidragsbelopp har emellertid förutsatts, att
barnet stadigvarande vistas å ort, som hänförts till ortsgrupp 2 eller 3; såvitt
avser utrymningstiden — vilken ju kan bliva av tämligen lång varaktighet —
brister emellertid i allmänhet denna förutsättning, enär de för inkvartering
avsedda kommunerna nästan undantagslöst äro placerade i ortsgrupp 1.
Ifrågavarande anmärkning synes mig därför icke vara av betydelse.
Det bör i förevarande sammanhang u p p m ä r k s a lii m a s, att barnbidraget också
kan utgå med belopp, som betydligt understiger 70 öre för dag. Såsom framgår
av den förut lämnade redogörelsen för lagen örn barnbidrag minskas
nämligen till icke föräldralösa barn utgående barnbidrag, därest moderns eller
den arbetsoförmögnes årsinkomst överstiger vissa angivna belopp, med sju
tiondelar av årsinkomsten, i vad den överstiger de angivna beloppen. Även
inkomst, som barnet självt åtnjuter, kan föranleda minskning i barnbidragsbeloppet.
Örn barnbidraget av angiven grund utgår med ett relativt ringa
belopp, uppkommer frågan, huruvida, därest barnbidraget på grund av utrymning
indrages, tillräckliga skäl föreligga att helt befria den, vilken svarar
för underhåll åt barnet, från ersättningsskyldighet för den lämnade utrymningshjälpen.
Pensionsstyrelsen är av den uppfattningen, att jämväl i dessa
fall den underhållsskyldiges ekonomiska ställning torde vara sådan, att han
kan antagas sakna eller genom ersättningsskyldighetens utkrävande komma
att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina. Utrymningskommissionen
åter anser, att någon generell föreskrift örn befrielse från skyldighet
att ersätta meddelad utrymningshjälp över huvud icke bör lämnas vid indragning
av barnbidrag, vare sig detta utgår med reducerat belopp eller ej, utan
att frågan örn återbetalningsskyldighet i vanlig ordning bör få prövas av
utrymningshjälpsnämnden.
Yad först angår den primära av dessa båda frågor, nämligen huruvida
generell befrielse från återbetalningsskyldighet för utrymningshjälp bör föreskrivas,
då barnbidrag utgår med ej reducerat belopp, talar all sannolikhet
för att, därest sådan föreskrift ej infördes, utrymningshjälpsnämnd skulle i
så gott som samtliga fall, där före utrymningen barnbidrag utgått utan reducering
på grund av uppburen inkomst, på ansökan meddela befrielse från ersättningsskyldigheten.
Yäl är det riktigt, såsom utrymningskommissionen påpekat,
att på grund av ändrade ekonomiska förhållanden möjlighet kan förefinnas
för vederbörande att fullgöra sin ersättningsskyldighet. Jag kan
emellertid icke förorda att för dessa undantagsfalls skull tynga utrymningshjälpsnämndernas
arbete med handläggning av samtliga ärenden, i vilka
utrymningshjälp utgått till barn, som eljest skulle hava åtnjutit barnbidrag.
16
Kungl. Majus proposition nr 22.
Beträffande den andra frågan eller sålunda befrielsen från här förut
nämnd återbetalningsskyldighet då reducerade barnbidrag utgå är läget delvis
ett annat. Man synes nämligen i följd av bestämmelserna i lagen örn barnbidrag
äga stöd för det antagandet, att vederbörande väl icke helt men till
någon del är i stånd att fullgöra ersättningsskyldighet för meddelad utrymningshjälp.
Emellertid äro de inkomstbelopp, med vilka man i dessa fall
har att räkna, så pass ringa, att det synes tveksamt, huruvida de icke ligga
innanför den gräns, inom vilken utrymningshjälpsnämnd kommer att regelmässigt
meddela befrielse från ersättningsskyldighet. Härtill kommer att
frågan icke är av större praktisk betydelse; enligt från pensionsstyrelsen
inhämtade uppgifter hava företagna stickprovsundersökningar, omfattande
Stockholms stad samt fem län, givit vid handen, att i städerna barnbidrag
reducerats, på grund av försörjarens inkomst i 9.2 samt på grund av inkomst,
som barnet åtnjutit, i 4.3 procent av antalet barnbidragsfall samt att för
landsbygden motsvarande procentsiffror utgöra 5.5 och 9.3. Jag finner för
den skull icke anledning frångå pensionsstyrelsens förslag att i nu ifrågavarande
hänseende likställa samtliga barnbidragsfall.
Såsom av socialstyrelsen påpekats medför ett genomförande av pensionsstyrelsens
förslag den konsekvensen, att staten under utrymningstiden helt
svarar för vederbörandes försörjning, under det att — därest barnbidraget
fortfarande utginge — kommunen skulle svara för viss del av kostnaden,
lägst en åttondel och högst tre tiondelar. Nämnda omständighet synes mig
emellertid icke böra tillmätas någon avgörande betydelse, enär ett genomförande
av pensionsstyrelsens förslag är ägnat att leda till en sannolikt ganska
betydande utgiftsbesparing för statsverket, och det ur flera synpunkter mest
ändamålsenliga sättet att nå denna utgiftsbesparing är att låta det allmännas
bistånd utgå i form av utrymningshjälp men samtidigt indraga barnbidraget.
Såsom förut nämnts är kommun enligt 28 § förordningen om utrymningshjälp
i viss utsträckning ålagd ersätta staten utrymningskostnader för barn,
som omhändertagits av barnavårdsnämnd. Indrages i sådant fall barnbidrag,
vilket utbetalats till kommun, bör vad kommunen skall ersätta staten icke
så bestämmas, att kommunens nettokostnad för barnet blir större under utrymningstiden
än tidigare. För att detta må bliva iakttaget torde bestämmelse
härom böra meddelas i den tillämpningsförfattning, som är avsedd att utfärdas
till komplettering av utrymningshjälpsförordningen.
Då jag, såsom av det anförda framgår, förordar förslaget att indraga barnbidrag
till barn, vilka vid utrymning sammanförts till skolbarnsinternat, uppkommer
frågan, huru sådan indragning praktiskt skall genomföras.
Pensionsstyrelsen har för sin del föreslagit, att styrelsen skulle erhålla
avskrift av de uppgifter rörande meddelad utrymningshjälp, som jämlikt 33 §
förordningen om utrymningshjälp skola tillställas- utrymningshjälpsnämnd
och ligga till grund för upprättande av ersättningslängd. Genom jämförelse
mellan dessa uppgifter och styrelsens förteckningar över utgående barnbidrag
skulle styrelsen få kännedom om de fall, i vilka indragning av barnbidrag
borde ske.
17
Kungl. Majus proposition nr 22.
Utrymningskommissionen föreslår däremot det tillvägagångssättet, ntt
barnbidrag indrages i fråga om samtliga barn i åldern 9—14 år, vilka äro
boende å ort, som utrymts, därest icke vederbörande förmyndare på lämpligt
sätt styrker, att barnet icke bortflyttat till internat utan till enskild inkvartering.
Det är uppenbarligen av stor vikt, att indragningen av barnbidrag kan verkställas
så snart efter utrymningen som möjligt. I detta hänseende synes mig
pensionsstyrelsens förslag icke vara tillfredsställande. Utbetalningen av barnbidrag
sker regelmässigt månadsvis, tidigast den 15 i varje månad, önskvärt
vore, att pensionsstyrelsen redan vid den första utbetalning, som sker efter
det utrymning verkställts, kunde taga hänsyn till utrymningen. I varje fall
måste, örn syftet med det hela icke skall väsentligt förfelas, krävas, att styrelsen
åtminstone vid den andra utbetalningen i ordningen efter det utrymningen
skett erhållit underrättelse örn åt vilka barn utrymningshjälp meddelats.
Jag är icke övertygad örn att man vid ett genomförande av pensionsstyrelsens
förslag kan med säkerhet räkna med att underrättelse inkommit ens
före sistnämnda tid. Vid en utrymning av större omfattning bliva de myndigheter,
åt vilka inkvarteringen å den nya förläggningsorten anförtros, ställda
inför åtskilliga trängande organisatoriska uppgifter, vilka måste så gott som
omedelbart fullgöras. De åligganden, som hava avseende å ersättningsskyldigheten,
komma därför sannolikt i allmänhet icke att medhinnas förrän någon
tid förflutit efter det utrymningen verkställts.
Behovet för pensionsstyrelsen av snabb kännedom om utrymningshjälpsfallen
blir däremot tillgodosett genom det tillvägagångssätt utrymningskommissionen
föreslagit. Att snabbheten i verkställigheten av indragningarna
därvid delvis vinnes på bekostnad av exaktheten har utrymningskommissionen
själv fäst uppmärksamheten på. Några större olägenheter därav torde dock ej
vara att befara. Åtnjuter barn, varom här är fråga, ej utrymningshjälp, bör
förmyndare eller annan, till vilken barnbidraget utbetalas, få inför pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt, där han vistas, förete bevis örn
sin rätt att fortfarande utfå barnbidrag. Med hänsyn till förhållandena under
utrymningstiden bör nämligen pensionsnämnden i mantalsskrivningsorten ej
nödvändigtvis behöva anlitas för ändamålet. Huruvida den företedda bevisningen
är tillfyllest, bör ligga i pensionsnämndsordförandens hand att avgöra.
Godtager denne ej vad till stöd för anmälan åberopats, äger vederbörande
givetvis hänvända sig till pensionsstyrelsen.
Såsom förut nämnts utgå de av utrymningskommissionen fastställda nya
anvisningarna för skolbarnsutrymningen från att denna kommer att omfatta
barn i folkskolans 1—8 klasser samt i motsvarande klasser i andra skolor.
Den föreslagna indragningen av barnbidraget måste emellertid av praktiska
skäl knytas till vissa årsgrupper. Jag föreslår, att indragningen skall omfatta
barnbidrag, som utgå till barn, vilka under löpande kalenderår fylla lägst sju
och högst fjorton år. Vid fastställandet av denna regel har hänsyn tagits till
att barns skolålder enligt folkskolestadgan räknas från och med det kalenderår,
under vilket barnet fyller sju, till och med det, under vilket barnet fyller
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 29.
2189 40 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
fjorton år, och att, i den mån folkskola är anordnad med åttonde klass, skolplikt
allenast i undantagsfall finnes beträffande nämnda klass. Å andra sidan
torde man kunna bortse från att folkskola med endast sex klasser fortfarande
övergångsvis finnes inom vissa skoldistrikt; de orter, som företrädesvis kunna
beräknas ifrågakomma såsom utrymningsorter, torde nämligen i allmänhet
hava inrättat sjuårig folkskola.
Väl innebär den föreslagna regeln, att vid utrymning, som sker tidigare
under året än vid höstterminens början, barnbidragen komma att indragas
jämväl för de barn, som ännu ej börjat men under året skola börja sin skolgång,
samt att vid utrymning senare under året än vid skolårets slut samma
förhållande kommer att inträda i fråga örn de barn, som vid skolårets slut
lämnat folkskolans sjunde klass, även om de därmed, såsom vid sjuårig folkskola
är fallet, icke längre beröras av skolbarnsutrymningen. Men sådana
konsekvenser torde vara oundvikligt förenade med en generell regel av nu
ifrågavarande slag, och med hänsyn till att vederbörande efter anmälan hos
pensionsnämndens ordförande kunna få barnbidraget utbetalat behöva några
rättsförluster icke uppstå.
Utrymningskommissionen har föreslagit, att under utrymning jämväl barnbidrag
till barn, som åtnjuta försörjning å småbarnsinternat, skola indragas.
Den särskilda omständighet, som i fråga örn utrymningen till skolbarnsinternat
nödvändiggör en reglering av förhållandet mellan barnbidrag och
utrymningshjälp, är, såsom förut påpekats, att utrymningshjälpen till barn
tillhörande utrymd skolklass utgår utan behovsprövning. Med vissa undantag,
från vilka i detta sammanhang kan bortses, utgår all annan utrymningshjälp
allenast efter behovsprövning. Det av kommissionen åberopade förhållandet,
att fall kunna tänkas förekomma, då det i utrymningshjälpsförojningen
stadgade ansökningsförfarandet icke kan följas, synes mig icke utgöra
tillräcklig grund för en lagändring, som kan sägas hava till förutsättning, att
behovsprövning över huvud icke förekommer inom den kategori, som beröres
av lagändringen.
Det har i detta sammanhang icke förbisetts, att myndigheternas ingripanden
vid en utrymning måste omfatta även dem, vilka äro i stånd att lämna full
ekonomisk gottgörelse för åtnjutna förmåner. I många fall kan nämligen,
även om de ekonomiska resurserna icke saknas, inkvarteringsproblemet icke
lösas utan myndigheternas hjälp. Utrymningshjälpsförordningen reglerar
emellertid ej de åtgärder av huvudsakligen organisatorisk art, som härvidlag
komma i fråga. De ekonomiska uppgörelser med den enskilde, som kunna
föranledas av nämnda åtgärder, falla sålunda ej under utrymningshjälpsnämnds
bedömande. Vidtagas dylika åtgärder till förmån för barn, till vilket
barnbidrag utgår — barnet omhändertages exempelvis å ett småbarnsinternat
— torde vederbörande myndighet få genom särskild överenskommelse tillförsäkra
sig, att barnbidraget användes till betalning av internatkostnaderna;
det bör tilläggas att något mera betydande antal barn åtminstone enligt nuvarande
planläggning icke kommer att förläggas i småbarnsinternat.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 22.
19
Socialstyrelsen Ilar ifrågasatt, huruvida icke en anordning, motsvarande
den av pensionsstyrelsen föreslagna, borde vidtagas i fråga om de bidragsförskott,
som av allmänna medel utgå enligt lagen örn förskottering av underhållsbidrag
till barn. Det torde icke behöva vara föremål för tvekan, att vad
i det föregående föreslagits i fråga örn barnbidrag i tillämpliga delar bör
gälla även beträffande bidragsförskott. Vissa skiljaktigheter föranledas dock
av bestämmelser i bidragsförskottslagen. Det är sålunda barnavårdsnämnderna,
som handhava bidragsförskottsärendena och som alltså även skola
besluta örn förskottens indragning. Anmälan örn att utrymningshjälp ej utgår
må göras hos ordförande i barnavårdsnämnd; vad i samband med motsvarande
anmälan beträffande barnbidragen anförts örn pensionsnämndsordförandes
och pensionsstyrelsens befogenheter gäller i förevarande fall barnavårdsnämndsordförande,
respektive den barnavårdsnämnd, som beviljat bidragsförskottet.
Befrielse från ersättningsskyldighet för meddelad utrymningshjälp
bör gälla allenast i förhållande till barnets moder och ej gentemot dess fader.
För genomförande av vad nu av mig föreslagits kräves, att 12 § lagen örn
barnbidrag, 9 § lagen örn förskottering av underhållsbidrag till barn och 24 §
förordningen örn utrymningshjälp givas ändrad lydelse.
II. Förtydligande i visst hänseende av bestämmelserna
örn storleken av bidragsförskott.
I 4 § bidragsförskottslagen regleras, såsom förut i annat sammanhang
nämnts, frågan om bidragsförskottens belopp. Sålunda föreskrives att — där
ej eljest i lagen annorlunda stadgas — bidragsförskott utgår med ett årligt
belopp av 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor i ortsgrupp 2 och 360 kronor
i ortsgrupp 3 eller, där moder har vårdnaden örn två eller flera till bidragsförskott
berättigade barn, med följande årliga belopp i nedan angivna ortsgrupper:
-
Ortsgrupp 1
för två barn ..................... 420 kronor
för tre barn ..................... 600 »
och för varje barn däröver
ytterligare ..................... 120 »
Ortsgrupp 2
525 kronor
750
150
Ortsgrupp 3
630 kronor
900
180
För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas
bidragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor. Överstiger moderns årsinkomst
visst belopp, eller har hon, därest hon är gift, tillsammans med sin
make en årsinkomst överstigande visst annat belopp, sker reducering av
bidragsförskottet (1 morn.). Bidragsförskott må, såsom jämväl förut nämnts,
icke utgå med högre belopp än barnets fader enligt rättens beslut eller avtal
är skyldig att utgiva till barnets underhåll (4 mom. första stycket).
Olika uppfattningar hava gjort sig gällande, huru nu återgivna bestämmelser
för visst fall vore att tolka. Till belysning av den fråga, varom tveksam
-
20
Kungl. Maj-.ts proposition nr 22.
het rått, torde redogörelse böra lämnas för följande ärende, i vilket nyssnämnda
tvistefråga varit föremål för prövning:
Anette Elisabeth L. bade två barn utom äktenskapet, Syster Elvira, född
1925, och Ester \ iktoria, född 1932. Barnen bade olika fäder, vilka genom
rättens beslut förpliktats att utgiva underhållsbidrag till barnen med 25 respektive
15 kronor i månaden. Sedan barnavårdsmannen för barnen hos vederbörande
barnavårdsnämnd ansökt örn bidragsförskott för dem, beviljade
nämnden bidragsförskott för år 1938 med 210 kronor för Syster Elvira och
180 kronor för Ester Viktoria (barnen vistades å ort, tillhörande ortsgrupp 1).
Över barnavårdsnämndens beslut anförde barnavårdsmannen besvär hos
länsstyrelsen under }?rkande, att enär Syster Elviras fader enligt rättens
beslut vore skyldig att utgiva bidrag till hennes underhåll med 25 kronor
i månaden, henne måtte tillerkännas ytterligare 30 kronor i bidragsförskott
för år 1938. Till stöd för besvären anfördes vidare: Tillkomsten av bestämmelser
örn s. k. normalbelopp, i detta fall 210 (= hälften av 420) kronor,
syntes vara betingad av hänsyn till en rättvis fördelning av beloppet i händelse
avtalen i båda fallen skulle lyda på exempelvis 20 kronor i månaden. Skulle
emellertid lagen i förevarande fall tillämpas på detta sätt, komme det ena
barnet att tillfogas en uppenbar orätt, då därigenom ett belopp av 30 kronor
skulle frånhändas detsamma i vårdkostnad. Beloppet 240 kronor (normalbeloppet
för ensamt barn) borde därför alltid tillkomma det ena barnet, såvida
icke avtalet för andra barnet stadgade belopp, som tillsammans med 240 kronor
överstege 420 kronor.
I avgiven förklaring anförde barnavårdsnämnden, att den vid beräkningen
av bidragsförskottets storlek utgått från att icke något av barnen, såvida barnet
icke vore under två år, kunde vara berättigat till högre bidragsförskott än som
svarade mot hälften av det i 4 § för ortsgrupp 1 angivna maximibeloppet 420
kronor.
Genom utslag den 24 mars 1938 fann länsstyrelsen, enär den på Syster
Elvira belöpande del av bidragsförskottet utgjorde 210 kronor, skäligt ogilla
besvären.
Över länsstyrelsens beslut anförde barnavårdsmannen besvär hos Kungl.
Maj:t. Sedan regeringsrättens utlåtande över besvären inhämtats, hemställde
regeringsrätten, att Kungl. Maj:t ej måtte finna skäl att göra ändring i länsstyrelsens
utslag. I utslag den 25 november 1938 fann emellertid Kungl. Maj:t
— enär på grund av bestämmelserna i 4 § lagen örn förskottering av underhållsbidrag
till barn bidragsförskott för ifrågavarande två barn borde utgå
med sammanlagt 420 kronor om året — lagligt att, med undanröjande av länsstyrelsens
beslut, visa målet åter till barnavårdsnämnden för ny behandling.
I ett annat under Kungl. Maj:ts prövning draget liknande ärende — avseende
besvär över ett av länsstyrelsen i Malmöhus län den 6 mars 1939 meddelat
utslag — anförde nämnda länsstyrelse i infordrat utlåtande:
Å ett par ställen i lagen örn barnbidrag och lagen örn förskottering av
underhållsbidrag förekommer uttrycket »på detta barn belöpande andel av
barnbidrag (bidragsförskott)». Detta uttryck, som återfinnes i sakkunnigbetänkandet,
hava de sakkunniga förtydligat genom att förklara dels i fråga om
barnbidrag att nämnda andel erhölles genom en fördelning av det gemensamma
barnbidragsbeloppet efter huvudtalet (prop. sid. lil), och dels i fråga om
bidragsförskott att av sammanlagda förskottsbeloppet lika stor del finge anses
falla på varje barn (prop. sid. 153). Emot dessa uttalanden synes departementschefen
icke hava gjort någon erinran.
Länsstyrelsen har varit av den uppfattningen, att omförmälda uttalanden
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
innefattade de normer vederbörande myndigheter hade att tillämpa vid fördelning
av barnbidrag eller bidragsförskott. Uti det av Kungl. Majit den 25
november 1938 avgjorda målet synes jämväl regeringsrätten hava hyst en
liknande uppfattning.
Emellertid torde även den mening kunna förfäktas, att enär bidragsförskottet
är avsett att ersätta underhållsbidraget stadgandet i 4 § 4 mom. lagen
örn bidragsförskott att bidragsförskott icke må utgå med högre belopp än
underhållsbidragets belopp i själva verket är att fatta som ett huvudstadgande
av den innebörd att bidragsförskottet skall utgå med underhållsbidragets belopp,
såvida icke det normerade bidragsförskottet, eventuellt reducerat på
grund av högre inkomst, är lägre, för vilket fall det lägre beloppet skall utgå.
Vid sådant förhållande kunna anförda uttalanden under förarbetena få betydelse
vid en fördelning allenast i den mån huvudstadgandet icke angripes.
I brist på uttryckligt lagstadgande synes denna tolkning såsom den för den
förskottsberättigade mest förmånliga böra erhålla allmän tillämpning.
Då i samband med tillkomsten av barnbidrags- och bidragsförskottslagarna Departementsden
frågan var under övervägande, vilka barnbidrags- och bidragsförskotts- chefen.
belopp som borde anses skäliga, gällde det att taga ställning till, bland annat,
huruvida barnbidragen och bidragsförskotten borde utgå med lika belopp för
barn räknat, oberoende av antalet barn i en familj, eller örn någon reduktionsregel
borde tillämpas. Då den senare utvägen anlitades, motiverades detta av
de sakkunniga, vilka utarbetade förslag till lagstiftning i ämnet, därmed att
det syntes vara obestridligt, att i en familj försörjningskostnaden för varje
barn bleve lägre ju flera barnen vore. I enlighet härmed har lagen örn förskottering
av underhållsbidrag till barn så utformats, att i fall där moder har
vårdnaden örn två eller flera till bidragsförskott berättigade barn bidragsförskottet
utgår med gemensamt belopp för samtliga barnen, vilket belopp dock
understiger, i fråga örn bidragsförskott till två barn dubbla beloppet av vad
som utgår till ett barn, beträffande bidragsförskott till tre barn tre gånger
nämnda belopp o. s. v.; samma princip gäller enligt lagen om barnbidrag, beträffande
vilken emellertid det spörsmål, som här skall närmare beröras, ej är
tillämpligt.
Även om bidragsförskottet bestämmes gemensamt för två eller flera barn,
kunna för något av barnen föreligga speciella omständigheter, vilka kunna
hava betydelse vid bestämmandet av detta barns förskottsandel. En anledning
härtill kan vara den, att det enligt rättens beslut eller avtal fastställda
underhållsbidraget till ett av barnen är lägre än till det eller de övriga och
att samtidigt på storleken av bidragsförskottet för förstnämnda barn inverkar,
att förskottet måste bestämmas med iakttagande av bestämmelsen i 4 § 4 mom.
första stycket bidragsförskottslagen, enligt vilken bestämmelse bidragsförskottet
icke må överstiga det underhållsbidrag, som skall förskotteras. Sådan
inverkan äger rum, om underhållsbidraget icke uppgår till den andel av det i
lagen gemensamt bestämda normalbeloppet, som efter huvudtalet skulle tillkomma
barnet; även bidragsförskottet måste då understiga nämnda andel.
Den fråga, varom tvekan yppats, är, huruvida i nyssnämnda fall det eller
de övriga barnens andelar må överstiga vad efter huvudtalet å deni belöper av
22
Kungl. Majus proposition nr 22.
noimalbeloppet eller, annorlunda uttryckt, huruvida det eller de övriga barnen
må för sina andelar tillgodoräkna sig det belopp, som blir odisponerat till
följd av att det barn, till vilket det lägre underhållsbidraget utgår, icke kan
taga i anspråk hela sin huvudtalsandel.
Det synes mig önskvärt, att i ett tillägg till bidragsförskottslagen direkt
utsäges, huru i nu nämnda fall bör förfaras.
För egen del är jag av den uppfattningen, att man därvid bör lagfästa den
tolkning, åt vilken Kungl. Maj:t genom sitt förut omnämnda utslag den 25
november 1938 givit sin anslutning. Att bidragsförskotten begränsats till det
genom dom eller avtal bestämda beloppet torde enbart hava varit beroende
därpa, att ifrågavarande hjälpverksamhet konstruerats som ett förskotterande
av visst fastställt underhållsbidrag. Medför nämnda begränsning i visst fall
en reduktion av normalbeloppet, giver denna omständighet i allmänhet icke
anledning antaga, att försörjningskostnaden i detta fall är lägre än normalt.
I fall då två eller flera till bidragsförskott berättigade barn stå under gemensam
vårdnad kan försörjningskostnaden för samtliga barnen antagas icke
understiga de i bidragsförskottslagen angivna normalbeloppen. Det eller de
barn, för vilka reduktion på grund av 4 § 4 mom. första stycket bidragsförskottslagen
icke ifrågakommer, böra därför rättvisligen få uppbära större
belopp än som motsvarar deras andel efter huvudtalet av normalbeloppet,
dock allenast i den utsträckning de i och för sig äro berättigade till sådant
högre belopp. Sistnämnda modifikation innebär, dels att begränsningsregeln
i 4 § 4 mom. första stycket är tillämplig jämväl å dem, dels ock att de ej böra
få uppbära högre belopp än det, som skulle hava tillfallit dem, örn bidragsförskottet
beräknats utan hänsynstagande till den gemensamma vårdnaden
(240, 300 och 360 kronor i respektive ortsgrupper, oberäknat spädbarnstillägg
eller reduktion på grund av inkomst).
Att den regel, vars lagfästande jag sålunda vill förorda, innebär den materiellt
sett mest tillfredsställande lösningen av ifrågavarande tolkningsspörsmål,
synes mig knappast behöva vara föremål för tvekan. Jag kan icke heller finna
regeln i fråga strida mot någon av de grundsatser, varpå bidragsförskottslagen
bygger.
I anslutning till det sagda vill jag föreslå, att den av mig nyss förordade
regeln införes i bidragsförskottslagen såsom ett nytt andra stycke av 4 § 1 morn.
III. Rätt för barnavårdsman för barn i äktenskap
att söka bidragsförskott för barnet.
Behörighet att göra ansökan örn bidragsförskott tillkommer enligt 6 §
första stycket bidragsförskottslagen barnets moder eller, där särskilt förordnad
förmyndare finnes, denne, varjämte i fråga om barn utom äktenskap ansökan
må göras jämväl av bamavårdsmannen.
Vid tillkomsten av bidragsförskottslagen kunde förordnande av barnavårdsman
ifrågakomma allenast i fråga om barn utom äktenskap.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
Genom lag den 19 maj 1939 (nr 186) angående ändring i lagen den 11
juni 1920 (nr 407) örn barn i äktenskap samt lagen den 19 maj 1939 (nr 187)
angående ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption hava bestämmelser
meddelats, enligt vilka barnavårdsman i vissa fall kan förordnas jämväl
för barn i äktenskap och för adoptivbarn.
Barnavårdsman för barn i äktenskap och adoptivbarn har i princip samma
befogenheter och skyldigheter som barnavårdsman för barn utom äktenskap.
Han har sålunda att bistå den, som har vårdnaden örn barnet, med råd och
upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratages.
Där så erfordras, skall barnavårdsmannen sörja för att åtgärder vidtagas för
tillförsäkrande av underhåll åt barnet samt biträda med indrivande och tillhandahållande
av underhållsbidrag (24 § första stycket lagen örn barn i äktenskap
samt 13 a § lagen örn adoption).
På sätt nyss berörts har genom de år 1939 verkställda ändringarna i lagen Departementsom
barn i äktenskap och lagen örn adoption en utvidgning skett i fråga örn chefenbarnavårdsmannainstitutionen.
Sålunda förefinnes numera möjlighet att förordna
barnavårdsman jämväl för vissa barn i äktenskap. Då det därutinnan är
fråga närmast om barn i den ställning, att lagen örn förskottering av underhållsbidrag
till barn kan antagas vara å dem tillämplig, bör sådan barnavårdsman,
i likhet med barnavårdsman för barn utom äktenskap, äga behörighet att
ansöka örn bidragsförskott för barnet. För tillgodoseende av detta önskemål
erfordras en mindre justering av 6 § första stycket bidragsförskottslagen.
IV. Utsträckt tid för ansökning om gottgörelse av staten
för bidragsförskott.
För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot fadern (17 § första stycket bidragsförskottslagen). Så länge bidragsförskott
utgår, har den underhållsskyldige att till barnavårdsnämnden erlägga
å förskottet belöpande andel av underhållsbidragen, allt eftersom dessa förfalla
till betalning (18 §). I den mån ersättning ej kunnat uttagas av den
underhållsskyldige, bestrides utgift för bidragsförskott till tre fjärdedelar av
statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat
förskottet (20 §).
Bestämmelser om tid och sätt för ansökning om gottgörelse av statsverket
för utgivna bidragsförskott meddelas i 21 § bidragsförskottslagen. Ansökning
skall av barnavårdsnämnden göras hos länsstyrelsen. Sådan ansökning skall
avse nämndens kostnader under visst kalenderår och skall göras före utgången
av kalenderåret näst efter det, då förskottet utgivits, där ej länsstyrelsen dessförinnan
medgivit, att i fråga örn förskott för visst barn ansökning må göras
senare.
Av förarbetena till bidragsförskottslagen framgår, att bestämmelsen örn
rätt för länsstyrelsen att före utgången av den i 21 § bidragsförskottslagen
24
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 22.
angivna fristen lämna medgivande till att ansökan örn gottgörelse finge ingivas
efter fristens utgång tillkommit av den anledningen, att det ansetts
kunna inträffa, att visst ärende rörande återkrav av bidragsförskott icke kunnat
avslutas före utgången av den stadgade ansökningstiden.
Bidragsförskottslagen trädde i kraft den 1 januari 1938. Ansökningar örn
gottgörelse för bidragsförskott, som utgivits under år 1938, skulle vara inkomna
till vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1939.
Den möjlighet till anstånd, som enligt 21 § bidragsförskottslagen givits
kommunerna, hava dessa i synnerligen ringa utsträckning begagnat sig av; till
landets samtliga länsstyrelser hava sålunda under år 1939 inkommit allenast
11 dylika ansökningar.
Det har emellertid dessutom i ett flertal fall förekommit, att ansökningar
örn utbekommande av gottgörelse jämlikt 21 § bidragsförskottslagen avvisats,
enär de inkommit för sent och anstånd jämlikt nyssnämnda lagrum ej erhållits,
samt att vederbörande barnavårdsnämnder sedermera hos Kungl. Maj:t anhållit
att av nåd få utbekomma den sökta gottgörelsen. I tre av dessa fall
hade ansökningshandlingarna avsänts från barnavårdsnämnderna respektive
den 29, den 29 och den 30 december 1939 men inkommit till länsstyrelsen först
den 3 januari 1940, i följd varav ansökningarna icke upptagits till prövning;
att ansökningarna avsänts så sent under året uppgavs i ett av dessa fall bero
på att vederbörande barnavårdsman på grund av sjukdom icke förrän i slutet
av december 1939 kunde förete infordrade utredningar rörande underhållsskyldigas
ekonomiska ställning och i ett annat av fallen på att den tjänsteman,
som skolat iordningställa handlingarna, på grund av militärtjänstgöring blivit
hindrad fullgöra detta arbete, varför detsamma på en sen tidpunkt måst övertagas
av barnavårdsnämndens ordförande. I ett annat fall hade barnavårdsnämnden
översänt ansökningen till vederbörande barnavårdskonsulent, vilket
haft till följd, att ansökningen för sent kommit länsstyrelsen till handa; misstaget
från barnavårdsnämndens sida kan finna sin förklaring däri, att ansökningar
örn statsbidrag till vissa kostnader enligt barnavårdslagen skola, jämlikt
kungörelsen den 24 september 1937, nr 862, insändas till vederbörande
barnavårdskonsulent.
Såvitt den hittills vunna erfarenheten utvisar synes den tidrymd, som står
barnavårdsnämnderna till buds för avgivande av ansökningar örn gottgörelse
av statsverket för utgivna bidragsförskott, vara fullt tillräcklig. Det har sålunda
allenast i några få undantagsfall förekommit, att hos länsstyrelsen anstånd
begärts med avgivande av dylik ansökning. Däremot torde ej sällan
hava förfarits så, att även örn utredningen ej varit fullständig ansökning gjorts
inom den stadgade tiden, varefter handlingarna kompletterats under den tid
ärendet varit föremål för länsstyrelsens prövning.
Såsom förut omnämnts hava till Kungl. Majit inkommit ett flertal framställningar
från barnavårdsnämnder, vilka anhållit att av nåd få utbekomma
gottgörelse av staten, oaktat till vederbörande länsstyrelse ingivna ansök
-
25
Kungl. Majus proposition nr 22.
ningar om sådan gottgörelse avvisats därför att de inkommit för sent. Billighetsskäl
synas tala för att underlåtenhet att iakttaga viss ansökningstid icke
ovillkorligen skall medföra, att en kommun går förlustig ett för densamma
måhända betydande belopp i ersättning för sådana kostnader för bidragsförskott,
som enligt lag skola åvila staten. Enligt nu gällande bestämmelser
torde Kungl. Majit emellertid ej, vilka skäl som än må hava legat till grund
för försummelsen, äga medgiva, att ansökning av nu ifrågavarande slag upptages
till behandling utan hinder av att den inkommit för sent. Annorlunda
förhåller det sig beträffande sådan gottgörelse av statsmedel, som utgår till
kommun för vissa kostnader enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna. Jämväl
för sådana fall är viss tidpunkt bestämd, inom vilken ansökning örn gottgörelse
skall göras. Men det stadgas tillika, att Konungen må, när skäl därtill
äro, förordna, att dylik ansökning skall upptagas till prövning, ändå att den
göres senare (61 § 1 mom. fattigvårdslagen samt 65 § barnavårdslagen). Jag
vill förorda, att en liknande dispensrätt för Kungl. Majit införes i fråga om
ansökningar örn gottgörelse jämlikt 21 § bidragsförskottslagen.
Därest nu nämnda dispensmöjlighet införes, synes det icke erforderligt att
vid sidan därav bibehålla den nuvarande möjligheten att hos länsstyrelsen
söka anstånd med ingivande av ansökning. Då man icke har anledning antaga,
att behovet av anstånd för framtiden blir större än hittills, synes det nämligen
ej behöva möta några betänkligheter att uteslutande i Kungl. Maj :ts hand
lägga rätten att medgiva prövning av ansökning, som göres senare än eljest
är stadgat. Någon tidsfrist, inom vilken ansökningen till Kungl. Majit bör
avgivas, torde ej böra bestämmas.
Jag föreslår sålunda, att bestämmelsen i 21 § första stycket bidragsförskottslagen
örn rätt för länsstyrelsen att i fråga om förskott för visst barn
medgiva anstånd med avgivande av ansökning enligt nämnda lagrum utgår,
samt att i stället i nämnda stycke inflyter en bestämmelse av innehåll, att
Konungen må, när skäl därtill äro, förordna, att ansökning skall av länsstyrelsen
upptagas till prövning, ändå att den göres senare än eljest är stadgat.
De av mig förordade författningsändringarna torde böra träda i kraft omedelbart
efter utfärdandet.
Departementschefens hemställan.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom socialdepartementet
upprättade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 18 jani 1937 (nr 382)
om barnbidrag;
2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1937 (nr 383)
om förslcottering av underhållsbidrag till barn; samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 24 § förordningen den 13 april
1940 (nr 215) örn utrymningshjälp
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 22. sisa 40 3
26
Kungl. Majus proposition nr 22.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Ossian Larsson.
Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.