Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)

1941-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:231, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

1

Nr 231.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22

juni 1939 (nr 293); given Stockholms slott den 9

maj 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 293).

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Bihang till riksdagens protokoll 1941

1 sand. Nr 231.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Förslag

till

Lag

eili fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939

(nr 293).

Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939,

vilken lag gäller till och med den 30 juni 19411, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1942; dock att, från och med den 1 juli 1941, 15 §

i lagen skall hava följande ändrade lydelse:

15 §.

I den--- — av riket.

Taxor, varom i denna paragraf förmäles, upprättas av riksvärderingsnämnden.

Har enligt prisregleringslagen fastställts visst pris, som vid frivillig

försäljning av viss förnödenhet eller vid frivillig transport av visst slag

ej må överskridas eller må överskridas endast efter tillstånd, skall så anses

som om detta pris varit upptaget i taxa varom nyss är sagt; dock att priset

icke skall gälla som taxepris för annat område av riket eller i vidare mån

än priset är gällande enligt prisregleringslagen.

Gäller taxepris för förnödenhet eller annat, som avses i 14 §, skall ersättningen

därför utgå efter nämnda pris. Skulle tillämpningen av taxepriset

på grund av särskilda omständigheter innefatta synnerlig obillighet, må

ersättningen av riksvärderingsnämnden bestämmas till högre belopp; dock

att vad sist är sagt icke skall äga tillämpning i fråga örn pris, som fastställts

enligt prisregleringslagen och som enligt nämnda lag icke må överskridas.

över riksvärderingsnämndens----ej föras.

1 Se 1940: 168.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

3

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 18 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, stals

råden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för folkhusliållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:

Allmän förfogandelag utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och gällde

ursprungligen till och med den 31 mars 1940. I samband med att förfogandelagens

giltighetstid genom lag den 30 mars 1940 (nr 168) förlängdes till och

med den 30 juni 1941 vidtogos ändringar beträffande vissa stadgande!! i

lagen, varigenom den erhöll sin nuvarande lydelse.

För att lagens materiella bestämmelser skola träda i tillämpning erfordras

särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Kungl. Majit med

riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande

må meddelas av Kungl. Majit ensam. Genom kungörelse den 6

september 1939 (nr 624) meddelade Kungl. Majit förordnande, varom nyss

är sagt, att gälla tills vidare, vilket förordnande riksdagen i skrivelse den

7 oktober 1939 (nr 9) förklarade sig gilla. Förordnandet är alltjämt gällande.

Beträffande förfogandelagens innehåll må erinras örn att enligt lagen

Kungl. Maj :t äger —- där så finnes erforderligt för att inom riket eller inom

visst område av riket tillgodose behovet av förnödenhet, som är av vikt för

befolkningen eller produktionen, eller för att bereda tillgång till förnödenhet,

som är behövlig för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna

— föreskriva skyldighet för ägare eller innehavare av sådan förnödenhet

att avstå densamma till kronan. Vidare äger Kungl. Majit för behov,

som nyss är sagt, föreskriva att beslag skall läggas å förnödenhet som i det

föregående avses, varjämte Kungl. Majit äger i vissa andra hänseenden förfoga

över fastigheter, anläggningar, transportmedel lii. m. För egendom,

som avstås till kronan eller eljest ställes till kronans förfogande, utgår ersättning

nied belopp, som prövas skäligt nied hänsyn till nödvändiga kostnader

vid produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra

på prissättningen regelmässigt inverkande förhållanden. I fråga örn egen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 231.

dom, som upplåtes till kronans begagnande, lämnas ersättning efter enahanda

grund för den för upplåtaren förlorade avkastningen eller nyttan. I

den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris, efter vilket ersättningen

bör utgå, skola taxor å nämnda pris upprättas genom riksvärderingsnämndens

försorg. Är förnödenhet prissatt i taxa, skall ersättningen därför

utgå i enlighet med taxan, dock att, där taxans tillämpning på grund av

särskilda omständigheter skulle innefatta synnerlig obillighet, ersättningen

må av riksvärderingsnämnden bestämmas till högre belopp. Riksvärderingsnämndens

beslut får icke överklagas. — Taxor varom nyss är sagt hava

upprättats beträffande ett stort antal förnödenheter.

Då jag nu har att anmäla frågan om ytterligare utsträckning av allmänna

förfogandelagens giltighetstid, torde i samband därmed få upptagas fråga

om komplettering i visst avseende av lagens ersättningsregler. Jag syftar

därvid på det av chefen för finansdepartementet vid anmälan förut denna

dag av förslag till ny prisregleringslag berörda spörsmålet om samordning

av den prissättning, som sker enligt förfogandelagen, och den prissättning

som avses skola ske med stöd av prisregleringslagen.

Det må nämnas, att man under förra världskriget i praktiken löste det

ifrågavarande spörsmålet på så sätt, att vid taxesättning av maximiprissatta

varor taxepriset sattes lika med maximipriset. Om maximipris bestämdes

för vara, som redan fanns upptagen i av riksvärderingsnämnden upprättad

taxa, tillsåg nämnden, att taxepriset skyndsamt ändrades till överensstämmelse

med maximipriset. För att frågan även rättsligen måtte bliva klarlagd

föreslog Kungl. Majit genom proposition (nr 100) till 1918 års riksdag

sådant tillägg till då gällande rekvisitionslag, att örn för vara gällde på

grund av lag fastställt pris, som vid frivillig försäljning ej finge överskridas,

priset för varan vid tvångsmässigt avstående av densamma ej finge upptagas

högre än som motsvarade nämnda pris. Förslaget föll emellertid i riksdagen

på grund av första kammarens motstånd, vilket likväl icke torde

hava föranlett någon ändring i tillämpad praxis.

I rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap år 1938 avgivna

förslag till förfogandelag fanns upptaget ett liknande stadgande som det av

Kungl. Majit år 1918 föreslagna; stadgandet upptogs emellertid icke i det

av Kungl. Majit till 1939 års lagtima riksdag framlagda förslaget till förfogandelag,

då erfarenheten icke ansågs hava givit vid handen att tillräcklig

anledning förelåge att i lagen upptaga en uttrycklig bestämmelse av angiven

innebörd.

Det må framhållas, att den nu sittande riksvärderingsnämnden i de hittills

fastställda taxorna angivit att, därest priset å förnödenhet, som upp

tagits i taxa, skulle i annan ordning regleras, vad sålunda kan varda föreskrivet

skall lända till efterrättelse vid bestämmande enligt förfogande-,

rekvisitions- och fartygsuttagningslagarna av ersättning för förnödenheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj;ts proposition nr 231.

Under rådande förhållanden föreligger uppenbarligen alltjämt behov av Departementsdet

Kungl. Majit genom allmänna förfogandelagen lämnade bemyndigandet

att, där viktiga samhällsintressen det kräva, genomföra förfoganden som i

lagen avses. Lagens giltighetstid torde därför böra ytterligare utsträckas,

förslagsvis till och med den 30 juni 1942.

Vad härefter angår spörsmålet örn det inbördes förhållandet mellan prisregleringslagen

och allmänna förfogandelagen och särskilt möjligheten att

vid taxeprissättning enligt sistnämnda lag bestämma ett högre pris än som

fastställts enligt prisregleringslagen torde till en början få anmärkas, att

denna möjlighet hittills icke medfört några olägenheter. Detta beror dels

på att prisreglering i de av lagen anvisade formerna förekommit i ytterst

begränsad omfattning, dels ock på den ställning till frågan som riksvärderingsnämnden

intagit. Emellertid kunna förhållandena ändras, i all synnerhet

örn, såsom antagas kan, den med stöd av prisregleringslagen utövade

prisregleringen blir mera ingripande. Härvid bör även beaktas, att den med

stöd av denna lag utövade prisregleringen kan avse ej blott att fastställa ett i

och för sig skäligt pris å viss vara utan även att via priserna åstadkomma

en önskad avvägning av produktionen eller konsumtionen av vissa varor.

Därest riksvärderingsnämnden i ett dylikt läge frånginge jämlikt prisregleringslagen

fastställd taxa — av vilken nämnden formellt är oberoende —

skulle tvivelsutan svåröverskådliga konsekvenser kunna följa. Då statens

ledande ställning i fråga örn prispolitiken under alla förhållanden bör vara

tryggad, torde det vara lämpligt, att förfogandelagen kompletteras med bestämmelser

angående riksvärderingsnämndens befogenheter i de fall, då jämlikt

prisregleringslagen fastställda priser gälla.

Innan jag övergår till spörsmålet örn den närmare utformningen av de

ifrågavarande bestämmelserna torde få anmärkas, att frågan örn behövligheten

av dylika bestämmelser nu ligger i viss mån annorlunda till än vid förfogandelagens

tillkomst våren 1939. Jag syftar därvid dels på att det nuvarande

skärpta läget kraftigt understrukit prisregleringens betydelse över

huvud, dels ock på det förhållandet att man numera räknar med ett flertal

olika former för prisregleringens utövande.

Enligt den föreslagna prisregleringslagen kan försäljningspriset å en vara

bestämmas dels genom att maximipris åsättes densamma, i vilket fall priset

under inga omständigheter får överskridas, dels genom att normalpris fastställes

för varan, i vilket fall priset får efter särskilt tillstånd överskridas, dels ock

genom att föreskrift enligt 4 § meddelas angående rätten att yrkesmässigt sälja

varan (tvångskartellering) och att därvid såsom villkor för rättens utövande

föreskrives att visst pris skall hållas; huruvida i sistnämnda fall det fastställda

priset under vissa förutsättningar får överskridas eller icke, blir

självfallet beroende på deli närmare utformningen av prisbestämmelserna.

Slutligen föreslås, att föreskrift skall kunna meddelas örn temporärt prisstopp,

innebärande förbud för envar handlande att utan tillstånd höja priset

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 231.

å den ifrågakomna varan förrän en vecka eller, i vissa fall, en månad förflutit

från det han anmält den tillärnade prishöjningen. Meddelandet av sådan

föreskrift, varom sist är nämnt, torde emellertid böra vara utan inflytande

på den prissättning, som sker enligt förfogandelagen, eftersom föreskriften

icke innebär prövning och fastställande av visst pris å varan utan

endast ett tillfälligt förbud för envar handlande att höja det av honom tilllämpade

priset. Beträffande jämlikt prisregleringslagen fastställda försäljningspriser

synes däremot böra gälla, att de, såvitt fråga är örn ersättning enligt

förfogandelagen, skola så anses som örn de varit upptagna i taxor enligt

nämnda lag. Detta innebär att vid bestämmande av ersättning enligt förfogandelagen

för förnödenheten i fråga det jämlikt prisregleringslagen fastställda

priset blir avgörande; dock att riksvärderingsnämnden — men däremot

icke den länsstyrelse eller statskommission, på vilken ankommer att i första

hand pröva ersättningens belopp — må bestämma högre ersättning för det

fall att tillämpning av det såsom taxa gällande priset skulle på grund av särskilda

omständigheter innefatta synnerlig obillighet. Emellertid torde

man, vad angår sådana enligt prisregleringslagen fastställda priser som överhuvud

icke må vid frivillig försäljning överskridas — d. v. s. maximipriser

och sådana enligt 4 § prisregleringslagen fastställda priser, som ej må ens

efter prövning av myndighet överskridas — böra gå ytterligare ett steg

längre. Icke heller riksvärderingsnämnden torde nämligen böra få utmäta

ersättningar, överskridande dessa priser.

Godtagas de regler, jag sålunda förordat, vinner man överensstämmelse

mellan de båda lagarna i förevarande hänseende; sådana priser, som enligt

prisregleringslagen få efter tillstånd överskridas, äro bindande för underordnade

myndigheter men kunna av riksvärderingsnämnden frångås, under

det att de absoluta priserna icke få ens av riksvärderingsnämnden överskridas.

— Ett jämlikt prisregleringslagen fastställt pris bör självfallet icke

gälla som taxepris för annat område av riket eller i vidare mån än priset

är gällande enligt prisregleringslagen.

Vad ovan anförts angående priser å förnödenheter äger i lika mån tilllämpning

beträffande normal- eller maximipriser för transporter.

Jämväl i fråga om beredskaps- och luftskyddsförfogandelagarna, rekvisitionslagen,

häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen

uppställer sig spörsmålet om de jämlikt prisregleringslagen fastställda

prisernas betydelse. Det må emellertid anmärkas, alt vid förfogande eller

rekvisition enligt någon av de nyssnämnda lagarna åtgärden avser täckandet

av vissa speciella behov, varför den prissättning, som sker enligt dessa

lagar, icke kan få samma betydelse för prisbildningen. Det torde dock icke

vara lämpligt, att ersättningsreglerna hava olika lydelse i allmänna förfogandelagen

och i de nyss omförmälda lagarna. Med hänsyn dels till att utredning

pågår angående revision av rekvisitionslagstiftningen, dels ock till

den anknytning till rekvisitionslagens ersättningsregler, som beredskaps
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

och luftskyddsförfogandelagarna liava, torde emellertid frågan om vidtagande

av motsvarande komplettering av övriga lagar tills vidare kunna anstå

för att upptagas i samband med den allmänna revisionen av rekvisitionslagstiftningen.

Vid lagrådets granskning av det vid 1940 års lagtima riksdag framlagda

förslaget till lag angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen

(prop. nr lil) ifrågasatte lagrådet, om ej en utvidgning av tillämpningsområdet

för 2 och 4 §§ samt viss del av 5 § borde genomföras. Då behov av

en dylik utvidgning icke gjort sig gällande vid lagens tillämpning, har jag

emellertid ansett mig icke för närvarande böra framlägga förslag i sådan

riktning.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett

inom folkhushållningsdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt

giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 5 maj 1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 3 maj 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll över

folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

18 april 1941, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den

22 juni 1939 (nr 293).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i folkhushållningsdepartementet hovrättsrådet

R. B. Dahlgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

9

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 9 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, lagrådets den

5 maj 1941 avgivna utlåtande över det den 18 april 1941 till lagrådet remitterade

förslaget till lag örn fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 293), därvid föredraganden hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 231.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse a/v 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 a1 i texten
  2. 1LU 1941:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 1 i texten