Med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)
1941-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:231, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
1
Nr 231.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22
juni 1939 (nr 293); given Stockholms slott den 9
maj 1941.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293).
GUSTAF.
Axel Gjöres.
Bihang till riksdagens protokoll 1941
1 sand. Nr 231.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
Förslag
till
Lag
eili fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939
(nr 293).
Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939,
vilken lag gäller till och med den 30 juni 19411, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1942; dock att, från och med den 1 juli 1941, 15 §
i lagen skall hava följande ändrade lydelse:
15 §.
I den--- — av riket.
Taxor, varom i denna paragraf förmäles, upprättas av riksvärderingsnämnden.
Har enligt prisregleringslagen fastställts visst pris, som vid frivillig
försäljning av viss förnödenhet eller vid frivillig transport av visst slag
ej må överskridas eller må överskridas endast efter tillstånd, skall så anses
som om detta pris varit upptaget i taxa varom nyss är sagt; dock att priset
icke skall gälla som taxepris för annat område av riket eller i vidare mån
än priset är gällande enligt prisregleringslagen.
Gäller taxepris för förnödenhet eller annat, som avses i 14 §, skall ersättningen
därför utgå efter nämnda pris. Skulle tillämpningen av taxepriset
på grund av särskilda omständigheter innefatta synnerlig obillighet, må
ersättningen av riksvärderingsnämnden bestämmas till högre belopp; dock
att vad sist är sagt icke skall äga tillämpning i fråga örn pris, som fastställts
enligt prisregleringslagen och som enligt nämnda lag icke må överskridas.
över riksvärderingsnämndens----ej föras.
1 Se 1940: 168.
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
3
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 18 april 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, stals
råden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhusliållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:
Allmän förfogandelag utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och gällde
ursprungligen till och med den 31 mars 1940. I samband med att förfogandelagens
giltighetstid genom lag den 30 mars 1940 (nr 168) förlängdes till och
med den 30 juni 1941 vidtogos ändringar beträffande vissa stadgande!! i
lagen, varigenom den erhöll sin nuvarande lydelse.
För att lagens materiella bestämmelser skola träda i tillämpning erfordras
särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av
krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Kungl. Majit med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt förordnande
må meddelas av Kungl. Majit ensam. Genom kungörelse den 6
september 1939 (nr 624) meddelade Kungl. Majit förordnande, varom nyss
är sagt, att gälla tills vidare, vilket förordnande riksdagen i skrivelse den
7 oktober 1939 (nr 9) förklarade sig gilla. Förordnandet är alltjämt gällande.
Beträffande förfogandelagens innehåll må erinras örn att enligt lagen
Kungl. Maj :t äger —- där så finnes erforderligt för att inom riket eller inom
visst område av riket tillgodose behovet av förnödenhet, som är av vikt för
befolkningen eller produktionen, eller för att bereda tillgång till förnödenhet,
som är behövlig för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna
— föreskriva skyldighet för ägare eller innehavare av sådan förnödenhet
att avstå densamma till kronan. Vidare äger Kungl. Majit för behov,
som nyss är sagt, föreskriva att beslag skall läggas å förnödenhet som i det
föregående avses, varjämte Kungl. Majit äger i vissa andra hänseenden förfoga
över fastigheter, anläggningar, transportmedel lii. m. För egendom,
som avstås till kronan eller eljest ställes till kronans förfogande, utgår ersättning
nied belopp, som prövas skäligt nied hänsyn till nödvändiga kostnader
vid produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra
på prissättningen regelmässigt inverkande förhållanden. I fråga örn egen
-
4
Kungl. Majlis proposition nr 231.
dom, som upplåtes till kronans begagnande, lämnas ersättning efter enahanda
grund för den för upplåtaren förlorade avkastningen eller nyttan. I
den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris, efter vilket ersättningen
bör utgå, skola taxor å nämnda pris upprättas genom riksvärderingsnämndens
försorg. Är förnödenhet prissatt i taxa, skall ersättningen därför
utgå i enlighet med taxan, dock att, där taxans tillämpning på grund av
särskilda omständigheter skulle innefatta synnerlig obillighet, ersättningen
må av riksvärderingsnämnden bestämmas till högre belopp. Riksvärderingsnämndens
beslut får icke överklagas. — Taxor varom nyss är sagt hava
upprättats beträffande ett stort antal förnödenheter.
Då jag nu har att anmäla frågan om ytterligare utsträckning av allmänna
förfogandelagens giltighetstid, torde i samband därmed få upptagas fråga
om komplettering i visst avseende av lagens ersättningsregler. Jag syftar
därvid på det av chefen för finansdepartementet vid anmälan förut denna
dag av förslag till ny prisregleringslag berörda spörsmålet om samordning
av den prissättning, som sker enligt förfogandelagen, och den prissättning
som avses skola ske med stöd av prisregleringslagen.
Det må nämnas, att man under förra världskriget i praktiken löste det
ifrågavarande spörsmålet på så sätt, att vid taxesättning av maximiprissatta
varor taxepriset sattes lika med maximipriset. Om maximipris bestämdes
för vara, som redan fanns upptagen i av riksvärderingsnämnden upprättad
taxa, tillsåg nämnden, att taxepriset skyndsamt ändrades till överensstämmelse
med maximipriset. För att frågan även rättsligen måtte bliva klarlagd
föreslog Kungl. Majit genom proposition (nr 100) till 1918 års riksdag
sådant tillägg till då gällande rekvisitionslag, att örn för vara gällde på
grund av lag fastställt pris, som vid frivillig försäljning ej finge överskridas,
priset för varan vid tvångsmässigt avstående av densamma ej finge upptagas
högre än som motsvarade nämnda pris. Förslaget föll emellertid i riksdagen
på grund av första kammarens motstånd, vilket likväl icke torde
hava föranlett någon ändring i tillämpad praxis.
I rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap år 1938 avgivna
förslag till förfogandelag fanns upptaget ett liknande stadgande som det av
Kungl. Majit år 1918 föreslagna; stadgandet upptogs emellertid icke i det
av Kungl. Majit till 1939 års lagtima riksdag framlagda förslaget till förfogandelag,
då erfarenheten icke ansågs hava givit vid handen att tillräcklig
anledning förelåge att i lagen upptaga en uttrycklig bestämmelse av angiven
innebörd.
Det må framhållas, att den nu sittande riksvärderingsnämnden i de hittills
fastställda taxorna angivit att, därest priset å förnödenhet, som upp
tagits i taxa, skulle i annan ordning regleras, vad sålunda kan varda föreskrivet
skall lända till efterrättelse vid bestämmande enligt förfogande-,
rekvisitions- och fartygsuttagningslagarna av ersättning för förnödenheten.
5
Kungl. Maj;ts proposition nr 231.
Under rådande förhållanden föreligger uppenbarligen alltjämt behov av Departementsdet
Kungl. Majit genom allmänna förfogandelagen lämnade bemyndigandet
att, där viktiga samhällsintressen det kräva, genomföra förfoganden som i
lagen avses. Lagens giltighetstid torde därför böra ytterligare utsträckas,
förslagsvis till och med den 30 juni 1942.
Vad härefter angår spörsmålet örn det inbördes förhållandet mellan prisregleringslagen
och allmänna förfogandelagen och särskilt möjligheten att
vid taxeprissättning enligt sistnämnda lag bestämma ett högre pris än som
fastställts enligt prisregleringslagen torde till en början få anmärkas, att
denna möjlighet hittills icke medfört några olägenheter. Detta beror dels
på att prisreglering i de av lagen anvisade formerna förekommit i ytterst
begränsad omfattning, dels ock på den ställning till frågan som riksvärderingsnämnden
intagit. Emellertid kunna förhållandena ändras, i all synnerhet
örn, såsom antagas kan, den med stöd av prisregleringslagen utövade
prisregleringen blir mera ingripande. Härvid bör även beaktas, att den med
stöd av denna lag utövade prisregleringen kan avse ej blott att fastställa ett i
och för sig skäligt pris å viss vara utan även att via priserna åstadkomma
en önskad avvägning av produktionen eller konsumtionen av vissa varor.
Därest riksvärderingsnämnden i ett dylikt läge frånginge jämlikt prisregleringslagen
fastställd taxa — av vilken nämnden formellt är oberoende —
skulle tvivelsutan svåröverskådliga konsekvenser kunna följa. Då statens
ledande ställning i fråga örn prispolitiken under alla förhållanden bör vara
tryggad, torde det vara lämpligt, att förfogandelagen kompletteras med bestämmelser
angående riksvärderingsnämndens befogenheter i de fall, då jämlikt
prisregleringslagen fastställda priser gälla.
Innan jag övergår till spörsmålet örn den närmare utformningen av de
ifrågavarande bestämmelserna torde få anmärkas, att frågan örn behövligheten
av dylika bestämmelser nu ligger i viss mån annorlunda till än vid förfogandelagens
tillkomst våren 1939. Jag syftar därvid dels på att det nuvarande
skärpta läget kraftigt understrukit prisregleringens betydelse över
huvud, dels ock på det förhållandet att man numera räknar med ett flertal
olika former för prisregleringens utövande.
Enligt den föreslagna prisregleringslagen kan försäljningspriset å en vara
bestämmas dels genom att maximipris åsättes densamma, i vilket fall priset
under inga omständigheter får överskridas, dels genom att normalpris fastställes
för varan, i vilket fall priset får efter särskilt tillstånd överskridas, dels ock
genom att föreskrift enligt 4 § meddelas angående rätten att yrkesmässigt sälja
varan (tvångskartellering) och att därvid såsom villkor för rättens utövande
föreskrives att visst pris skall hållas; huruvida i sistnämnda fall det fastställda
priset under vissa förutsättningar får överskridas eller icke, blir
självfallet beroende på deli närmare utformningen av prisbestämmelserna.
Slutligen föreslås, att föreskrift skall kunna meddelas örn temporärt prisstopp,
innebärande förbud för envar handlande att utan tillstånd höja priset
6
Kungl. Majlis proposition nr 231.
å den ifrågakomna varan förrän en vecka eller, i vissa fall, en månad förflutit
från det han anmält den tillärnade prishöjningen. Meddelandet av sådan
föreskrift, varom sist är nämnt, torde emellertid böra vara utan inflytande
på den prissättning, som sker enligt förfogandelagen, eftersom föreskriften
icke innebär prövning och fastställande av visst pris å varan utan
endast ett tillfälligt förbud för envar handlande att höja det av honom tilllämpade
priset. Beträffande jämlikt prisregleringslagen fastställda försäljningspriser
synes däremot böra gälla, att de, såvitt fråga är örn ersättning enligt
förfogandelagen, skola så anses som örn de varit upptagna i taxor enligt
nämnda lag. Detta innebär att vid bestämmande av ersättning enligt förfogandelagen
för förnödenheten i fråga det jämlikt prisregleringslagen fastställda
priset blir avgörande; dock att riksvärderingsnämnden — men däremot
icke den länsstyrelse eller statskommission, på vilken ankommer att i första
hand pröva ersättningens belopp — må bestämma högre ersättning för det
fall att tillämpning av det såsom taxa gällande priset skulle på grund av särskilda
omständigheter innefatta synnerlig obillighet. Emellertid torde
man, vad angår sådana enligt prisregleringslagen fastställda priser som överhuvud
icke må vid frivillig försäljning överskridas — d. v. s. maximipriser
och sådana enligt 4 § prisregleringslagen fastställda priser, som ej må ens
efter prövning av myndighet överskridas — böra gå ytterligare ett steg
längre. Icke heller riksvärderingsnämnden torde nämligen böra få utmäta
ersättningar, överskridande dessa priser.
Godtagas de regler, jag sålunda förordat, vinner man överensstämmelse
mellan de båda lagarna i förevarande hänseende; sådana priser, som enligt
prisregleringslagen få efter tillstånd överskridas, äro bindande för underordnade
myndigheter men kunna av riksvärderingsnämnden frångås, under
det att de absoluta priserna icke få ens av riksvärderingsnämnden överskridas.
— Ett jämlikt prisregleringslagen fastställt pris bör självfallet icke
gälla som taxepris för annat område av riket eller i vidare mån än priset
är gällande enligt prisregleringslagen.
Vad ovan anförts angående priser å förnödenheter äger i lika mån tilllämpning
beträffande normal- eller maximipriser för transporter.
Jämväl i fråga om beredskaps- och luftskyddsförfogandelagarna, rekvisitionslagen,
häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen
uppställer sig spörsmålet om de jämlikt prisregleringslagen fastställda
prisernas betydelse. Det må emellertid anmärkas, alt vid förfogande eller
rekvisition enligt någon av de nyssnämnda lagarna åtgärden avser täckandet
av vissa speciella behov, varför den prissättning, som sker enligt dessa
lagar, icke kan få samma betydelse för prisbildningen. Det torde dock icke
vara lämpligt, att ersättningsreglerna hava olika lydelse i allmänna förfogandelagen
och i de nyss omförmälda lagarna. Med hänsyn dels till att utredning
pågår angående revision av rekvisitionslagstiftningen, dels ock till
den anknytning till rekvisitionslagens ersättningsregler, som beredskaps
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 231.
och luftskyddsförfogandelagarna liava, torde emellertid frågan om vidtagande
av motsvarande komplettering av övriga lagar tills vidare kunna anstå
för att upptagas i samband med den allmänna revisionen av rekvisitionslagstiftningen.
Vid lagrådets granskning av det vid 1940 års lagtima riksdag framlagda
förslaget till lag angående fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
(prop. nr lil) ifrågasatte lagrådet, om ej en utvidgning av tillämpningsområdet
för 2 och 4 §§ samt viss del av 5 § borde genomföras. Då behov av
en dylik utvidgning icke gjort sig gällande vid lagens tillämpning, har jag
emellertid ansett mig icke för närvarande böra framlägga förslag i sådan
riktning.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett
inom folkhushållningsdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt
giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 5 maj 1941.
Närvarande:
justitieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.
Enligt lagrådet den 3 maj 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll över
folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
18 april 1941, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den
22 juni 1939 (nr 293).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i folkhushållningsdepartementet hovrättsrådet
R. B. Dahlgren.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 231.
9
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 9 maj 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman,
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, lagrådets den
5 maj 1941 avgivna utlåtande över det den 18 april 1941 till lagrådet remitterade
förslaget till lag örn fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293), därvid föredraganden hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 231.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1941:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse a/v 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 a1 i texten
- 1LU 1941:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 s. 1 i texten