Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 14-1, sid. 35) örn emeritilöner för präster
13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:239, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 14-1, sid. 35) örn emeritilöner för präster
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
1
Nr 239.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9
december 1910 (nr 14-1, sid. 35) örn emeritilöner
för präster; given Stockholms slott den 2 maj 194-1•
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 35) om emeritilöner
för präster.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Bihang till riksdagens protokoll lolli. 1 sami. Nr 239.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 och 2 §§1 lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 35)
om emeritilöner lör präster.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 om
emeritilöner för präster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
1
§•
Emeritilöner må, under de villkor och bestämmelser, som här nedan
stadgas, från kyrkofonden utgå till ordinarie och extra ordinarie präster,
vilka tjänstgöra i annan territoriell församling än Karlsborgs församling,
ävensom till stifts- och kontraktsadjunkter.
2 §■
Emeritilön delas —--provisoriskt tilläggsbelopp.
Grundbeloppet skall för ordinarie tjänstinnehavare motsvara åttio
procent av hans lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts
vid lönereglering, fastställd på grund av lagen örn reglering av
prästerskapets avlöning, eller, där tjänstinnehavaren i sin befattning på
grund av donation av enskild uppburit särskild förmån utöver lönen, vartill
hänsyn tagits vid dess bestämmande, till det belopp, vartill lönen
skulle hava uppgått, örn tjänstinnehavaren ej åtnjutit sådan förmån. Grundbeloppet
må ej i något fall för kyrkoherde understiga tretusentvåhundra
kronor och för komminister tvåtusenfyrahundra kronor, ej heller överstiga
fyratusenfemhundra kronor; och skall, där grundbeloppet vid uträkning
efter ovan angivna grund ej uppgår till jämnt tiotal kronor, detsamma
höjas till närmast högre tiotal.
För kyrkoadjunkt skall grundbeloppet utgöra tvåtusen kronor och för
annan extra ordinarie präst ettusenfemhundra kronor.
Det provisoriska —--stadgas i 4 § 3 mom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.
1 Senaste lydelse av 2 §, se 1927: 55 och 1929: 385.
Kungl. Majda proposition Nr 239.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 maj 194.1.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Härefter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge
fråga örn förhöjning av emeritilöns grundbelopp för vissa komministrar
och det extra ordinarie prästerskapet samt anför härom följande:
Enligt lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för präster uppdelas
emeritilön i grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp. Grundbeloppet
utgör för ordinarie tjänstinnehavare 80 procent av den vid
lönereglering fastställda lönen, dock lägst 3,200 kronor för kyrkoherde
och 2,000 kronor för komminister samt högst 4,500 kronor. Grundbeloppet
för extra ordinarie präst utgör 1,500 kronor. Det provisoriska tilläggsbeloppet
utgör för såväl ordinarie tjänstinnehavare som extra ordinarie präst
1.000 kronor. På emeritilön utgår dyrtidstillägg enligt de allmänna grunder,
som gälla för beräknande av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst, vilka åtnjuta pension enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Kostnaderna för samtliga dessa pensionsförmåner bestridas ur
kyrkofonden. Jämlikt av riksdagen numera godkänt, i proposition nr 42
innevarande år framlagt förslag kommer att å emeritilön ur kyrkofonden
utgå jämväl kristillägg.
I en vid 1936 års kyrkomöte väckt motion (nr 28) hemställdes, att
kyrkomötet måtte för sin del godkänna sådan ändring i nämnda lag,
att det lägsta grundbeloppet för komminister höjdes till 2,400 kronor och
grundbeloppet för extra ordinarie präst sattes till 2,400 kronor. Till stöd
härför åberopades i huvudsak följande:
Komministerslön skulle, där ej särskilda omständigheter föranledde
undantag, fastställas till lägst 2,500 kronor. Därjämte vore komminister
efter 10 års tjänstgöring i sådan befattning berättigad uppbära ålderstillägg,
så avpassat att lönen jämte ålderstillägget uppginge till
3.000 kronor, dock med iakttagande av att ålderstillägget icke i något
fall finge överstiga 500 kronor. Då minimilön för komminister vid avgångsåldern
alltså i regel vore 3,000 kronor, bleve emeritilöns grundbelopp
2,400 kronor. Lägre emeritilön utginge endast för det fall att
komministern vid avgång med emeritilön antingen icke uppburit ålders
-
4
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 239.
tillägg eller att den reglerade lönen fastställts till lägre belopp än 2,500
kronor. Emeritilöner, vilkas grundbelopp understege 2,400 kronor, vore
således endast undantagsfall. Undantagsfall borde dock icke föranleda
minskning i emeritilöns minimibelopp. Grundbeloppet torde följaktligen
böra fastställas till lägst 2,400 kronor.
För det extra ordinarie prästerskapet fastställda grundbeloppet, 1,500
kronor, motsvarade icke 80 procent av det extra ordinarie prästerskapets
löneförmåner, provisorisk tilläggslön och bostadsförmån oräknade.
Vid utmätandet av emeritilön åt extra ordinarie präst borde nämligen
hänsyn tagas icke blott till adjunktsarvodet jämte ålderstillägg utan
även till värdet av vivre. Dessa löneförmåner torde numera snarare
över- än understiga lägst reglerad komministerslön jämte ålderstillägg
(3,000 kronor). Kyrkoadjunkt uppbure ett väsentligt högre adjunktsarvode
än det som utginge till pastoratsadjunkt (i allmänhet 2,000 till
2,500 kronor samt ålderstillägg). Förbises borde ej heller att genom
inrättandet av kyrkoadjunkt^ i stället för komministerstjänst befordran
till komminister vöre i lika mån minskad och att befordran till komminister
vore helt beroende av församlingarnas val. Den präst, som
under en lång tidrymd utfört prästerlig gärning såsom kyrkoadjunkt
eller pastoratsadjunkt, borde därför, om han vid uppnådd emeritiålder
icke erhållit befordran till ordinarie befattning, i fråga örn emeritilön
vara likställd med komminister.
I betänkande (nr 17) i anledning av motionen hemställde kyrkolagsutskottet,
att kyrkomötet måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning
angående höjning av beloppen för emeritilön åt komministrar och
extra ordinarie präster samt för kyrkomötet framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. I betänkandet anfördes i övrigt:
Utskottet funne syftet med motionen mycket behjärtansvärt. Vid
prövningen av motionen hade utskottet icke kunnat underlåta att taga
hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för kyrkofonden av vad motionären
föreslagit. Utskottet hade fördenskull låtit verkställa en undersökning
i detta hänseende, vilken undersökning givit följande resultat.
Av pensionerade komministrar uppbure endast 5 emeritilön, vars grundbelopp
understege 2,400 kronor. En höjning av dessa grundbelopp till
2,400 kronor skulle draga en årlig kostnad av 1,050 kronor. För närvarande
åtnjötes emeritilön av 29 extra ordinarie prästmän. Genomförandet
av motionärens förslag förutsatte här en höjning av grundbeloppet
i 25 fall med 900 kronor och i 4 fall, där avkortad emeritilön
utginge, med 675 kronor. Det föreliggande förslaget skulle alltså för
närvarande medföra en årlig utgiftsökning för kyrkofonden med sammanlagt
26,250 kronor, vartill komme därå belöpande dyrtidstillägg.
Utskottet hade även sökt bilda sig en uppfattning, huruvida ifrågavarande
utgiftsökning i fortsättningen kunde väntas stanna vid angivna
nivå. Utskottet hade härvid endast tagit hänsyn till de extra ordinarie
prästerna, enär de komministrar, som vid uppnådd emeritiålder icke
fyllde gällande fordringar för emeritilön med grundbelopp av minst
2,400 kronor, som regel torde bli mycket få. För närvarande tjänstgjorde
21 extra ordinarie prästmän i åldern femtio år och däröver, av
vilka 10 uppnått en ålder av femtionio år eller mera. Med dessa siffror
5
Kungl. Majlis proposition Nr %89.
för ögonen torde man icke behöva befara, att utgiftsökningen i framtiden
skulle bli nämnvärt större än ovan beräknats.
Enligt utskottets mening borde den merkostnad för kyrkofonden, som
förslagets genomförande sålunda kunde beräknas medföra, icke väcka
sådana betänkligheter, att förslaget på den grund borde avvisas. Beträffande
förslagets detaljer ville utskottet emellertid ifrågasätta, huruvida
extra ordinarie prästman beträffande emeritilönebelopp borde vara
likställd med komminister. Utskottet vore alltså icke berett att tillstyrka
antagandet av det av motionären framlagda förslaget till lagändring
utan ansåge, att en lagändring i motionens syfte borde föregås
av en närmare utredning rörande samtliga på frågan inverkande omständigheter.
Kyrkomötet beslöt härefter (skrivelse nr 21) i enlighet med utskottets
förslag.
Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö,
Göteborg, Karlstad, Visby och Stockholm, ha förordat, att den av kyrkomötet
begärda utredningen företages.
Domkapitlet i Strängnäs har därvid ansett, att vid utredningen
borde beaktas, huruvida ej emeritilön borde utgå med olika belopp för
komminister, kyrkoadjunkt och pastoratsadjunkt. Domkapitlet i Stockholm
har framhållit, att emeritilönen åt extra ordinarie prästman nu
vore så låg, att prästmannen i många fall av ekonomiska skäl nödgades
fortfara med den prästerliga tjänstgöringen, även om han eljest skulle
vara villig avgå.
Domkapitlen i Lund, Härnösand och Luleå ha tillstyrkt, att förslag
framlägges i överensstämmelse med vad i nämnda motion yrkats.
Domkapitlet i Lund har därvid som skäl för att samma grundbelopp
borde fastställas för komminister och det extra ordinarie prästerskapet
åberopat, att kyrkoadjunkt med två ålderstillägg i löneavseende icke
vore sämre lottad än komminister med minimilön. Härtill komme önskvärdheten
av att ej ställa extra ordinarie präster, som uppnått 60 års
ålder och sålunda kunde tillerkännas emeritilön, i en alltför dålig ekonomisk
ställning, när de utsåges till innehavare av emeritilön. En alltför
ringa emeritilön inverkade i mer eller mindre hög grad på stiftsstyrelsernas
framställningar om emeritilöner åt det extra ordinarie prästerskapet.
Dessa präster finge tjänstgöra utöver de uppnådda 60 levnadsåren,
ehuru det kanske varit önskvärt att pensionera dem, när de
därtill varit berättigade.
I Härnösands stift funnes, framhåller domkapitlet i Härnösand,
för samtliga kyrkoadjunktstjänster fastställd uppdelning av bostads- och
vivreersättningarna, varierande efter ortens hyrespriser, och på samma
sätt torde numera vara ordnat i övriga stift. Någon svårighet borde
sålunda icke möta mot att konsekvent beräkna emeritilönen för extra
ordinarie prästman med 80 procent av arvode och vivreersättning, men
då en sådan grundval torde bli alltför obestämd, vore motionärens förslag
avgjort att föredraga.
Lönerna för det ordinarie prästerskapet torde, framhåller domkapitlet
i Luleå, kunna sägas vara graderade med hänsyn till det större eller
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr £39.
mindre ansvar och det mer eller mindre omfattande arbete, som åtföljde
detsamma. För det extra ordinarie prästerskapet gällde däremot andra
normer för lönernas bestämmande. För kyrkoadjunkterna exempelvis
torde det mer eller mindre omfattande arbetet icke eller i allt fall endast
obetydligt ha kommit att öva inflytande vid arvodenas fastställande.
Jämförde man en kyrkoadjunkts tjänsteåliggande med en komministers
torde man, där fråga icke vore om en komminister med eget kyrkobokföringsdistrikt
— vilken för övrigt torde ha sådan grundlön, att
minimum för emeritilönens grundbelopp icke komme i fråga för honom —■
kunna säga, att såväl arbete som ansvar kunde anses jämställda. Under
de senaste fem åren hade i Luleå stift inrättats ett flertal nya tjänster,
och tveksamhet kunde sägas i varje fall hava rått, huruvida desamma
borde inrättas såsom komministraturer eller såsom kyrkoadjunktstjänster.
Avgörandet torde ofta, särskilt för församlingarnas ställningstagande,
som kanske blivit avgörande, ha berott på arbetsmängden eller
ansvaret ovidkommande hänsyn såsom exempelvis kostnaden för uppförande
av prästgård. Vid sådant förhållande kunde det enligt domkapitlets
förmenande icke anses oskäligt att åtminstone emeritilönen
för kyrkoadjunkterna bestämdes med större hänsynstagande till det av
dem utförda arbetet och innehavda ansvaret än som för närvarande
vore fallet.
En annan kategori av extra ordinarie präster utgjordes av kontraktsoch
stiftsadjunkterna. Det torde höra till de absoluta undantagen, att
dessa innehade sina tjänster ända till dess de erhölle avsked med emeritilön.
Otänkbart vore emellertid detta icke. För närvarande uppbure
dessa adjunkter ett arvode av 3,400 kronor. Skulle emeritilönens grundbelopp
beräknas efter 80 procent av arvodet jämte eventuella ålderstillägg,
komme sålunda detta att väsentligt överstiga det av motionären
föreslagna minimibeloppet å 2,400 kronor. Vid sådant förhållande funne
domkapitlet hinder icke böra möta för att minimum för emeritilönens
grundbelopp jämväl för denna kategori av extra ordinarie präster bestämdes
till lägst 2,400 kronor.
Beträffande den återstående och största kategorien av extra ordinarie
prästmän, pastoratsadjunkterna, torde man praktiskt taget endast behöva
räkna med sådana präster, vilka på grund av sjukdom, vanförhet
eller lyte vore urståndsätta att över huvud taget tjänstgöra och vilka
tillika innehade minst 10 prästerliga tjänstår. Det torde nämligen i
praktiken vara så, att en extra ordinarie präst, som uppnått sådan ålder,
att han närmade sig den åldersgräns, som vore bestämd för hans avgång
med emeritilön, dessförinnan erhållit förordnande å kyrkoadjunktstjänst.
De präster, som sålunda här kunde komma i fråga, åsamkades
på grund av sin sjuklighet ofta särskilda utgifter, som undergrävde
deras ekonomi. Vid sådant förhållande torde det vara särskilt behjärtansvärt,
att de erhölle förhöjd emeritilön. Med hänsyn till att kyrkolagsutskottet
ifrågasatt, huruvida extra ordinarie prästman beträffande
emeritilönebelopp borde vara likställd med komminister, ville domkapitlet
framhålla, att enligt motionsförslaget den extra ordinarie prästmannen
endast beträffande de sämst ställda komministrarna erhölle likställighet
samt att dessa komministrars löner torde vara utmätta med
hänsyn till alldeles speciella förhållanden.
7
Kungl. May.ts proposition Nr 239.
Kammarkollegiet har i utlåtande den 6 februari 1939 framlagt utredning
i ärendet samt på grundval av densamma hemställt om sådan
ändring av 2 § emeritilönelagen, att minimibeloppet av emeritilön för
komminister höjes till 2,400 kronor ävensom att grundbeloppet av emeritilön
för kyrkoadjunkt samt stifts- och kontraktsadjunkt bestämmes
till 2,400 kronor och för annan extra ordinarie präst till 2,000 kronor.
Vidare har kollegiet i fråga om präst, vars lön minskats med hänsyn
till att donation av enskild tillgodokommer honom utöver lönen, förordat,
att emeritilönens grundbelopp skall utgöra 80 procent av det
belopp, vartill den reglerade lönen skulle ha uppgått, om tjänstinnehavaren
icke åtnjutit sådan förmån.
Av utredningen inhämtas följande:
Historik. Frågan om emeritilönernas belopp hade vid förarbetena
till 1910 års emeritilönelag i ämnet varit föremål för olika meningar.
Enligt det förslag till emeritilönelag, som av Kungl. Majit förelädes 1909
års riksdag (proposition nr 39), skulle emeritilön för ordinarie präst motsvara
80 procent av den reglerade lönen, dock icke understigande 3,600
kronor för kyrkoherde och 2,400 kronor för komminister, samt emeritilön
för extra ordinarie präst utgöra 1,800 kronor.
Det särskilda utskott (nr 1), till vars behandling propositionen hänvisades,
hade ej något att erinra mot att 80 procent av den till ordinarie
präst utgående, reglerade lönen komme att utgöra emeritilön för
honom. Men detta belopp syntes också kunna, utan någon förhöjning,
göra till fyllest i anseende till den höga åldern av mer än 75 år, som
en emeritus skulle i vanliga fall ha uppnått. Vidare ansåge utskottet,
att emeritilön för extra ordinarie präst lämpligen borde fastställas till
allenast 1,500 kronor. Härigenom vunnes den fördelen, att emeritilöner
kunde utdelas till ett större antal präster än enligt Kungl. Maj:ts förslag,
något som syntes utskottet önskvärt.
Sedan hela prästlöneregleringsfrågan fallit vid 1909 års riksdag, upptogs
i Kungl. Maj:ts till 1910 års riksdag framlagda förslag (propositionen
nr 85) i anledning av utskottets nämnda uttalande minimibeloppen av
emeritilönerna, för kyrkoherde till 3,200 kronor och för komminister
till 2,000 kronor, motsvarande 80 procent av lönernas grundbelopp (4,000
kronor, respektive 2,500 kronor) och emeritilönen för extra ordinarie präst
till 1,500 kronor. Detta förslag godkändes av riksdagen.
Anledningen till den sålunda vidtagna nedsättningen av minimibeloppen
syntes ha varit dels den höga pensionsåldern av 75 år för ordinarie
präster, dels ock önskemålet om beredande av pension åt ett
större antal präster, vilket med hänsyn till den stadgade begränsningen
av anslaget till prästernas pensionering kunde ske endast genom nedsättning
av pensionsbeloppen. Intetdera av dessa skäl förelåge numera.
Pensionsåldern hade sänkts till 70 år (lagändring 1929:385) och maximeringen
av kostnaderna för pensioneringen hade upphävts (lagändring
1937:67).
Grundbelopp för komminister. Frågan om höjning av emeritilönens
minimibelopp för komministrar hade betydelse allenast i de
sällsynta undantagsfall, då komministerslönen fastställts till lägre belopp
8
Kungl. Marits proposition Nr £39.
än 2,500 kronor eller då lönen väl fastställts till högre belopp, ej överstigande
3,000 kronor, men ålderstillägg icke blivit intjänat.
För närvarande vore lön med lägre belopp än 2,500 kronor fastställt
för allenast 4 komministerstjänster, varav emellertid 2 skulle indragas.
Därutöver skulle för 2 tjänster lönen under viss förutsättning utgå med
mindre belopp än 2,500 kronor. Frågan hade sålunda för kyrkofonden
mycket ringa ekonomisk betydelse.
Nedsättning av lönen under 2,500 kronor finge ske:
1) därest på grund av särskilda omständigheter det efter de i prästlöneregleringslagen
angivna grunder beräknade beloppet funnes i förhållande
till det med tjänsten förenade arbetet alltför högt (4 § andra
stycket nämnda lag),
_ 2) därest befattningshavaren ägde rätt uppbära avkastning av donation
utöver lönen (7 §), och
3) vid fastställande av interimslönereglering, föranledd av meddelat
beslut om tjänstens indragning (8 §).
Då organisationen av de prästerliga arbetskrafterna i regel skulle ske
i enlighet med den principen, att befattningshavarna erhölle full sysselsättning,
torde den under 1) angivna undantagsbestämmelsen komma i
tillämpning allenast dels såsom ett provisorium, då i avbidan på ändring
av organisationen en komministerstjänst allenast tills vidare bibehölles,
dels ock där Kungl. Majit jämlikt 9 § medgivit bibehållande eller inrättande
av tjänst, som icke vore för själavårdens behöriga handhavande
nödig. Det syntes knappast skäligt, att dylika förhållanden, av vilka
det förstnämnda sålunda sammanfölle med det under 3) upptagna, skulle
medföra nedsättning av jämväl emeritilönen.
Frågan örn nedsättning av den reglerade lönen i det under 2) angivna
fall hade betydelse för emeritilönen icke allenast, då den reglerade lönen
nedsattes under minimum, 2,500 kronor för komminister och 4,000 kronor
för kyrkoherde, utan då förekomsten av donation utöver lönen över
huvud taget föranledde nedsättning av den lön, som efter de i löneregleringslagen
angivna grunder eljest skolat fastställas för tjänsten i fråga.
Enligt numera tillämpad praxis brukade i regel omkring hälften av
donationens vid löneregleringens fastställande för löneregleringsperioden
beräknade avkastning avdragas från den efter stadgade grunder beräknade
lönen, och vore det på grundval av den sålunda förminskade lönen
som emeritilönen beräknades. Förekomsten av dylik donation medförde
således för befattningshavare icke endast minskad reglerad lön under
tjänstetiden utan även minskad emeritilön efter avgången från befattningen
och mindre sådan lön ju högre belopp, vartill donationens avkastning
uppskattats vid löneregleringen. Utom att det vore vanskligt
att för så lång period som 20 år framåt någorlunda riktigt uppskatta
avkastningen av donation, som ju i regel utgjordes av jordbruksfastighet,
torde det icke vara överensstämmande med billighet, att en emeritilöntagare
skulle vidkännas minskning i emeritilönen av den anledningen,
att han under sin tjänstetid ägt åtnjuta förmånen av dylik donation.
Nu angivna förhållanden kunde sålunda icke till fullo rättas enbart
genom en höjning av minimibeloppet av emeritilönen för komminister,
utan härför erfordrades sådan ändring av bestämmelserna i emeritilönelagen,
att, i fall sänkning av reglerade lönen vidtagits i enlighet med
7 § prästlöneregleringslagen, emeritilönen för befattningshavaren skulle
Kungl. Maj.ts proposition Nr 239. 9
beräknas å det belopp, vartill lönen skulle ha uppgått, därest sådan
nedsättning icke skett. Kollegiet ansåge sådan ändring påkallad.
En jämförelse mellan emeritilönen för en komminister med lägsta
reglerade lön och pensionen för befattningshavare med motsvarande lön
i annan allmän tjänst visade, att pensionen för den senare vore förmånligare.
Komministerns löneförmåner kunde uppskattas sålunda:
reglerad lön....................kronor 2,250
ålderstillägg.................... » 500
provisorisk tilläggslön............ » 2,100
1 Vs % lönetillägg.............. » 40
bostad och bränsleersättning....... »_850
Summa kronor 5,740.
Bostad och bränsleersättning hade härvid beräknats med ledning av
de i avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor (1937:868)
fastställda avdrag för bostad och bränsle i lägsta hyresgrupp.
Lönen för befattningshavare i lönegrad B 18, löneklass 22 och ortsgrupp
A (1921 års numera upphävda civila avlöningsreglemente) utgjorde
5,520 kronor och i lönegrad B 19, löneklass 23, 5,880 kronor samt pensionsbeloppen
för befattningshavare i nämnda lönegrader 3,684 kronor,
respektive 3,924 kronor. Med hänsyn till att prästerna i motsats till
andra befattningshavare i allmän tjänst icke behövde vidkännas avdrag
för egen pensionering samt att prästernas pensionsålder fortfarande vore
högre än för statstjänstemän, torde någon direkt jämförelse mellan
emeritilönerna och statspensionerna icke vara möjlig. Angivna förhållanden
torde böra föranleda till att emeritilönen för präst sattes något
lägre än för annan befattningshavare med motsvarande löneinkomst.
En höjning av minimibeloppet för komministers emeritilön till det i
motionen föreslagna och, såsom av det anförda framgår, jämväl under
förarbetena till prästlönelagstiftningen ifrågasatta beloppet av 2,400
kronor, vartill komme provisoriskt tilläggsbelopp å 1,000 kronor, syntes
emellertid icke oskälig. Till jämförelse kunde nämnas, att pensionen i
lönegraden B17, till vilken lönegrad folkskollärare hänförts, utgjorde
3,444 kronor.
Grundbelopp för extra ordinarie präst. I pastorat, där bibehållande
eller inrättande av komministerstjänst inom pastoratet icke
erfordrades men arbetet dock krävde att ordinarie präst erhölle stadigvarande
biträde, anställdes nu kyrkoadjunkt. Sådan prästman avlönades
med arvode, varierande mellan 1,800 kronor och 2,500 kronor,
vilket arvode efter 5 år höjdes med 300 kronor och efter ytterligare 5
år med likaledes 300 kronor, provisoriskt tilläggsarvode med 900 kronor,
1.5 procent lönetillägg samt ersättning för bostad och vivre. Annan
extra ordinarie präst, som vore anställd såsom biträde åt ordinarie präst,
s. k. pastoratsadjunkt, åtnjöte i avlöning arvode med 1,200 kronor eller,
vid delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa, 1,260 kronor,
vilket arvode efter 5 år höjdes med 300 kronor och efter ytterligare 5
år med likaledes 300 kronor, provisoriskt tilläggsarvode med 600 kronor
samt bostad och vivre eller ersättning därför. Stifts- och kontraktsadjunkter,
vilka vore anställda för hela stift eller kontrakt med uppgift
att biträda vid speciella grenar av församlingsvården, avlönades med
Bihang till riksdagens protokoll 10^1. 1 sami. Nr 230.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 289.
arvode 3,400 kronor, vilket arvode efter 5 år höjdes med 300 kronor
och efter ytterligare 5 år med likaledes 300 kronor, samt ersättning för
bostad och vivre med 3,000 kronor.
I förhållande till pastoratsadjunkt, som vore ett mera personligt biträde
åt vederbörande ordinarie präst, hade såväl kyrkoadjunkt som
stifts- och kontraktsadjunkt en självständigare ställning. Kyrkoadjunktsinstitutionen
hade fått allt mer ökad utbredning — för närvarande
funnes anställda i runt tal 200 kyrkoadjunkter — och dessa befattningar
hade i ganska stor utsträckning trätt i stället för komministraturer.
Vid behov av nya prästerliga biträdestjänster hade företrädet ofta, särskilt
i städer och samhällen, givits åt kyrkoadjunkt i stället för komminister.
Detta hade icke alltid enbart berott på att det ökade arbetet
icke påfordrat anställande av ordinarie arbetskraft utan även att det
för pastoratet varit mindre ekonomiskt betungande med anställande av
kyrkoadjunkt, varigenom pastoratet undgått anskaffande av prästgård.
Vid förening av två eller flera församlingar till ett pastorat, då församlingsvården
ansetts kräva flera än en präst, hade ofta, särskilt i Skåne,
kyrkoadjunkt anställts med stationering i annan församling än kyrkoherden
och med skyldighet att sköta kyrkobokföringen i den församling,
där han stationerats. Arbetet för en dylik prästman torde med avseende
å ansvar och självständighet vara fullt jämförligt med en komministers.
Även i de fall, där kyrkoadjunkten icke stationerats å annan
ort än kyrkoherden men där arbetsfördelning av domkapitlet fastställts
mellan dessa prästmän, vilket numera, sedan resanslag kunde tilldelas
kyrkoadjunkt med mera självständig ställning, blivit allt vanligare,
syntes adjunkten i fråga om arbetets omfattning, självständighet och
ansvar intaga en ställning icke väsentligen avvikande från en komministers.
Löneförmånerna för en kyrkoadjunkt torde också ställa sig i stort
sett enahanda med en lägst avlönad komministers. Arvodet torde i
medeltal kunna upptagas till 2,000 kronor (över halva antalet adjunkter
uppbure detta belopp och endast ett trettiotal arvoden utginge med
lägre belopp), vartill komme övriga ovan upptagna tillägg å sammanlagt
1,540 kronor ävensom bostad och vivreersättningen, som torde
kunna beräknas i medeltal uppgå till 2,000 ä 2,400 kronor, tillhopa
sålunda 5,540 å 5,940 kronor.
Då sålunda kyrkoadjunkt med avseende å arbetsuppgifter torde kunna
jämställas med komminister och beträffande avlöningsförmåner åtminstone
med de lägre avlönade komministrarna samt då, med den ökade
utbredning adjunktsinstitutionen erhållit, denna tjänst i åtskilliga fall
kunde väntas bli sluttjänst för befattningshavaren, torde det vara tillbörligt
och skäligt, att grundbeloppet för denne sattes till det för komminister
föreslagna minimibeloppet eller 2,400 kronor.
Vad nu sagts om kyrkoadjunkt torde med avseende å arbetsansvar
och självständighet samt avlöningens storlek i ännu högre grad gälla
stifts- och kontraktsadjunkt, vadan grundbeloppet även för dem torde
böra utgå med enahanda belopp.
Vad däremot anginge pastoratsadjunkt, torde denne vara ett mera
personligt biträde åt vederbörande ordinarie präst och sålunda icke
intaga den självständiga och ansvarsfulla ställning som förut nämnda
adjunkter. Hans avlöningsförmåner vore ock omkring 1,100 kronor
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.
lägre än kyrkoadjunkas. En differentiering av emeritilönerna för de
bägge grupperna av extra ordinarie prästmän syntes därför vara motiverad.
Nuvarande emeritilönebelopp av 1,500 kronor, som icke uppginge
till 80 procent av arvodet med ålderstillägg och vivreersättning,
syntes emellertid jämväl för pastoratsadjunkt vara väl lågt. Till
jämförelse kunde nämnas, att pensionsbeloppet för en icke ordinarie
tjänsteman i lönegraden B 16, löneklass 19, med avlöning i ortsgrupp
A av 4,560 kronor, närmast motsvarande avlöningen inberäknat bostadoch
vivreersättning till en pastoratsadjunkt, uppginge till 3,036 kronor.
En höjning av emeritilönens grundbelopp för pastoratsadjunkt till 2,000
kronor syntes därför befogad. En sådan åtgärd torde även vara ägnad
att underlätta avgången av emeritilöneberättigade extra ordinarie prästmän,
som av sjukdom eller andra anledningar icke kunnat vinna befordran.
Statskontoret har enligt utlåtande den 3 maj 1939 helt anslutit sig
till de i kollegiets utlåtande framförda synpunkterna.
Den av 1936 års kyrkomöte gjorda framställningen syftar till viss höjning
av emeritilönen för de lägst avlönade komministrarna men även till någon
förbättring därav för extra ordinarie präster. Jag har, i likhet med samtliga
häröver hörda myndigheter, funnit denna kyrkomötets framställning behjärtansvärd.
Emellertid kan jag härvid icke i allo biträda vad kammarkollegiet
i sitt utlåtande i ärendet föreslagit. Ej minst på grund av nödvändigheten
att, såvitt möjligt, icke genom jämkningar i emeritilönebeloppen föregripa
en kommande reformering av det prästerliga tjänstepensioneringssystemet
finner jag nämligen försiktigheten bjuda, att en viss skillnad fortfarande
upprätthålles mellan ordinarie prästers och de extra ordinarie prästernas
emeritilöneförmåner. Ett bibehållande av en dylik differentiering ifrågasattes
även av kyrkolagsutskottet.
I likhet med vad som vid anmälan tidigare denna dag av propositionen nr
219 förutsatts i avseende å det prästerliga familjepensionsväsendet, torde man
böra utgå ifrån, att vid en allmän omläggning framdeles av det prästerliga
pensioneringssystemet även prästernas tjänstepensioner (emeritilöner) komma
att regleras i nära anslutning till vad som gäller för befattningshavarna
inom den civila statsförvaltningen. Det synes fördenskull önskvärt, att vid
den nu åsyftade särskilda regleringen av emeritilönerna för vissa präster
hänsyn så långt sig göra låter tages till de med dessa präster i lönehänseende
likställda civila statliga befattningshavarnas tjänstepensionsförmåner. Härvid
torde böra tillämpas samma beräkningsgrunder, som kommit till användning
beträffande det prästerliga familjepensionsväsendet (jfr propositionen
nr 219, sid. 66 ff). Bortser man härvid, såsom skäligt synes vara
och på sätt kammarkollegiet jämväl i sin utredning förordat, från de undantagsfall,
då lönen för komminister fastställts till lägre belopp lin 2,500
kronor, kan bruttoavlöningen för de lägst avlönade komministrarna (reglerad
lön jämte ålderstillägg, nådårstillägg och provisorisk tilläggslön, med
Departe
mentschefen.
12
Kungl. Marits ''proposition Nr 239.
tillägg av en åttondel av summan därav såsom tjänstebostadskvot samt
efter reducering av sålunda erhållet bruttolönebelopp med 5 procent) beräknas
uppgå till, i avrundat tal, 5,500 kronor. Enligt de för de ordinarie
civilstatstjänstemännen före den 1 juli 1939 gällande avlöningsbestämmelserna,
till vilka nuvarande stadganden rörande tjänstepensionsunderlag anknyta,
skulle en dylik lön närmast motsvara lönen för en manlig befattningshavare
i lönegraden B 18 med 3,684 kronor i tjänstepensionsunderlag.
Med hänsyn tagen till att prästerna icke behöva vidkännas några särskilda
löneavdrag för sin tjänstepension, torde vid jämförelse härmed för komminister
en lägsta emeritilön av 3,400 kronor (grundbelopp 2,400 kronor
-f- provisoriskt tilläggsbelopp 1,000 kronor) kunna anses skälig och väl
försvarlig. Den av kammarkollegiet för komministrarna föreslagna höjningen
från 2,000 kronor till 2,400 kronor av den undre gränsen för emeritilönens
grundbelopp anser jag mig alltså kunna förorda. För vederbörande
prästman kommer en sådan höjning av emeritilönen givetvis att bliva av
värde, men, eftersom höjningen endast för ett fåtal fall lärer få några praktiska
verkningar, torde densamma likväl för kyrkofonden näppeligen komma
att medföra någon större utgiftsökning.
Enligt motsvarande beräkningsgrunder, varvid värdet av förmån av bostad
och vivre generellt upptagits till 1,400 kronor (se propositionen nr 219,
sid. 69—70), utgör för kyrkoadjunkt med ett genomsnittligt adjunktsarvode
av 2,000 kronor bruttoavlöningen 4,939 kronor och för pastoratsadjunkt
3,860 kronor. Dessa lönebelopp motsvara enligt den för icke-ordinarie civilstatstjänstemän
före år 1939 gällande regleringen lönerna för manliga befattningshavare
i 17 och 14 lönegraderna med 3,240 kronor, respektive 2,640
kronor i tjänstepensionsunderlag. En anpassning av emeritilönema för dessa
extra ordinarie präster till här angivna tjänstepensionsunderlag, i likhet
med vad härförut skett för komministrarna, skulle följaktligen för kyrkoadjunkt
motivera en höjning av grundbeloppet till ungefär 2,000 kronor
men för pastoratsadjunkt resultera allenast i ett bibehållande av
det för de extra ordinarie prästerna i gemen gällande grundbeloppet 1,500
kronor. Såsom hittills varit fallet och jämväl vid familjepensionsreformen
för prästerna föreslagits, synes vid höjning av emeritilönen för kyrkoadjunkterna
någon differentiering av beloppen icke påkallad på grund av variationerna
i för dem bestämda adjunktsarvoden. I överensstämmelse med vad
likaledes vid familjepensionsreformen föreslagits, torde det för närvarande
icke vara skäl att göra någon åtskillnad i emeritilönebeloppen för pastoratsadjunkter
samt stifts- och kontraktsadjunkter. I enlighet härmed vill jag
förorda, att för kyrkoadjunkt emeritilönens grundbelopp höjes från 1,500
kronor till 2,000 kronor, men att för samtliga övriga extra ordinarie präster
gällande reglering bibehålies oförändrad. Då blott ett förhållandevis ringa
antal präster kunna väntas kvarstå såsom kyrkoadjunkter intill uppnådd
emeritiålder, lärer här föreslagen höjning av emeritilönen för dessa präster
Kungl. Maj:ts proposition Nr 289. 13
ej komma att innebära någon mer avsevärd ökad belastning för kyrkofonden.
Vad kammarkollegiet föreslagit i avseende å bestämmande av emeritilöns
grundbelopp för tjänstinnehavare, som under sin tjänstetid åtnjutit
förmån av enskild donation vid tjänsten, anser jag mig böra tillstyrka.
Härav påkallad tilläggsbestämmelse i 2 § emeritilönelagen har jag funnit
lämpligen böra avfattas i nära överensstämmelse med det motsvarande
stadgande, som intagits i förslaget till familjepensionsreglemente för prästerskapet.
Jämlikt 1 § i 1910 års lag om emeritilöner för präster må emeritilön utgå
till i territoriell församling — med vissa särskilt angivna undantag —
tjänstgörande ordinarie och extra ordinarie präst. Enligt ordalydelsen skulle
alltså en stifts- eller kontraktsadjunkt, i varje fall medan han tjänstgör
såsom sådan, icke kunna erhålla emeritilön. Nu torde det visserligen, såsom
domkapitlet i Luleå framhåller, höra till undantagen, att en präst innehar
förordnande som sådan adjunkt, ända till dess han uppnår emeritiåldem.
Då detta likväl icke är otänkbart och det i allt fall kan inträffa,
att en stifts- eller kontraktsadjunkt i följd av sjukdom eller av annan
dylik anledning kan nödgas avgå ur tjänst i förtid, synes det ändamålsenligt,
att i detta samband vidtages sådan ändring i avfattningen av åberopade
stadgande, att därav klart framgår, att regleringen i lagen även
skall avse dessa präster. Jag har fördenskull låtit utarbeta förslag till
jämkning jämväl av bestämmelserna i 1 § i emeritilönelagen.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1942.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet
med det anförda inom ecklesiastikdepartementet upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr Hl,
sid. 85) örn emeritilöner för präster måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Astrid Charpentier.
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sand. Nr HISÖ.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.