Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 14-1, sid. 35) örn emeritilöner för präster

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:239, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 14-1, sid. 35) örn emeritilöner för präster

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9

december 1910 (nr 14-1, sid. 35) örn emeritilöner

för präster; given Stockholms slott den 2 maj 194-1•

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 35) om emeritilöner

för präster.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Bihang till riksdagens protokoll lolli. 1 sami. Nr 239.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 2 §§1 lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 35)

om emeritilöner lör präster.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 om

emeritilöner för präster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
1

§•

Emeritilöner må, under de villkor och bestämmelser, som här nedan

stadgas, från kyrkofonden utgå till ordinarie och extra ordinarie präster,

vilka tjänstgöra i annan territoriell församling än Karlsborgs församling,

ävensom till stifts- och kontraktsadjunkter.

2 §■

Emeritilön delas —--provisoriskt tilläggsbelopp.

Grundbeloppet skall för ordinarie tjänstinnehavare motsvara åttio

procent av hans lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts

vid lönereglering, fastställd på grund av lagen örn reglering av

prästerskapets avlöning, eller, där tjänstinnehavaren i sin befattning på

grund av donation av enskild uppburit särskild förmån utöver lönen, vartill

hänsyn tagits vid dess bestämmande, till det belopp, vartill lönen

skulle hava uppgått, örn tjänstinnehavaren ej åtnjutit sådan förmån. Grundbeloppet

må ej i något fall för kyrkoherde understiga tretusentvåhundra

kronor och för komminister tvåtusenfyrahundra kronor, ej heller överstiga

fyratusenfemhundra kronor; och skall, där grundbeloppet vid uträkning

efter ovan angivna grund ej uppgår till jämnt tiotal kronor, detsamma

höjas till närmast högre tiotal.

För kyrkoadjunkt skall grundbeloppet utgöra tvåtusen kronor och för

annan extra ordinarie präst ettusenfemhundra kronor.

Det provisoriska —--stadgas i 4 § 3 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1927: 55 och 1929: 385.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 239.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 maj 194.1.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Härefter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge

fråga örn förhöjning av emeritilöns grundbelopp för vissa komministrar

och det extra ordinarie prästerskapet samt anför härom följande:

Enligt lagen den 9 december 1910 om emeritilöner för präster uppdelas

emeritilön i grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp. Grundbeloppet

utgör för ordinarie tjänstinnehavare 80 procent av den vid

lönereglering fastställda lönen, dock lägst 3,200 kronor för kyrkoherde

och 2,000 kronor för komminister samt högst 4,500 kronor. Grundbeloppet

för extra ordinarie präst utgör 1,500 kronor. Det provisoriska tilläggsbeloppet

utgör för såväl ordinarie tjänstinnehavare som extra ordinarie präst

1.000 kronor. På emeritilön utgår dyrtidstillägg enligt de allmänna grunder,

som gälla för beräknande av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst, vilka åtnjuta pension enligt civila tjänstepensionsreglementet.

Kostnaderna för samtliga dessa pensionsförmåner bestridas ur

kyrkofonden. Jämlikt av riksdagen numera godkänt, i proposition nr 42

innevarande år framlagt förslag kommer att å emeritilön ur kyrkofonden

utgå jämväl kristillägg.

I en vid 1936 års kyrkomöte väckt motion (nr 28) hemställdes, att

kyrkomötet måtte för sin del godkänna sådan ändring i nämnda lag,

att det lägsta grundbeloppet för komminister höjdes till 2,400 kronor och

grundbeloppet för extra ordinarie präst sattes till 2,400 kronor. Till stöd

härför åberopades i huvudsak följande:

Komministerslön skulle, där ej särskilda omständigheter föranledde

undantag, fastställas till lägst 2,500 kronor. Därjämte vore komminister

efter 10 års tjänstgöring i sådan befattning berättigad uppbära ålderstillägg,

så avpassat att lönen jämte ålderstillägget uppginge till

3.000 kronor, dock med iakttagande av att ålderstillägget icke i något

fall finge överstiga 500 kronor. Då minimilön för komminister vid avgångsåldern

alltså i regel vore 3,000 kronor, bleve emeritilöns grundbelopp

2,400 kronor. Lägre emeritilön utginge endast för det fall att

komministern vid avgång med emeritilön antingen icke uppburit ålders
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 239.

tillägg eller att den reglerade lönen fastställts till lägre belopp än 2,500

kronor. Emeritilöner, vilkas grundbelopp understege 2,400 kronor, vore

således endast undantagsfall. Undantagsfall borde dock icke föranleda

minskning i emeritilöns minimibelopp. Grundbeloppet torde följaktligen

böra fastställas till lägst 2,400 kronor.

För det extra ordinarie prästerskapet fastställda grundbeloppet, 1,500

kronor, motsvarade icke 80 procent av det extra ordinarie prästerskapets

löneförmåner, provisorisk tilläggslön och bostadsförmån oräknade.

Vid utmätandet av emeritilön åt extra ordinarie präst borde nämligen

hänsyn tagas icke blott till adjunktsarvodet jämte ålderstillägg utan

även till värdet av vivre. Dessa löneförmåner torde numera snarare

över- än understiga lägst reglerad komministerslön jämte ålderstillägg

(3,000 kronor). Kyrkoadjunkt uppbure ett väsentligt högre adjunktsarvode

än det som utginge till pastoratsadjunkt (i allmänhet 2,000 till

2,500 kronor samt ålderstillägg). Förbises borde ej heller att genom

inrättandet av kyrkoadjunkt^ i stället för komministerstjänst befordran

till komminister vöre i lika mån minskad och att befordran till komminister

vore helt beroende av församlingarnas val. Den präst, som

under en lång tidrymd utfört prästerlig gärning såsom kyrkoadjunkt

eller pastoratsadjunkt, borde därför, om han vid uppnådd emeritiålder

icke erhållit befordran till ordinarie befattning, i fråga örn emeritilön

vara likställd med komminister.

I betänkande (nr 17) i anledning av motionen hemställde kyrkolagsutskottet,

att kyrkomötet måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning

angående höjning av beloppen för emeritilön åt komministrar och

extra ordinarie präster samt för kyrkomötet framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. I betänkandet anfördes i övrigt:

Utskottet funne syftet med motionen mycket behjärtansvärt. Vid

prövningen av motionen hade utskottet icke kunnat underlåta att taga

hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för kyrkofonden av vad motionären

föreslagit. Utskottet hade fördenskull låtit verkställa en undersökning

i detta hänseende, vilken undersökning givit följande resultat.

Av pensionerade komministrar uppbure endast 5 emeritilön, vars grundbelopp

understege 2,400 kronor. En höjning av dessa grundbelopp till

2,400 kronor skulle draga en årlig kostnad av 1,050 kronor. För närvarande

åtnjötes emeritilön av 29 extra ordinarie prästmän. Genomförandet

av motionärens förslag förutsatte här en höjning av grundbeloppet

i 25 fall med 900 kronor och i 4 fall, där avkortad emeritilön

utginge, med 675 kronor. Det föreliggande förslaget skulle alltså för

närvarande medföra en årlig utgiftsökning för kyrkofonden med sammanlagt

26,250 kronor, vartill komme därå belöpande dyrtidstillägg.

Utskottet hade även sökt bilda sig en uppfattning, huruvida ifrågavarande

utgiftsökning i fortsättningen kunde väntas stanna vid angivna

nivå. Utskottet hade härvid endast tagit hänsyn till de extra ordinarie

prästerna, enär de komministrar, som vid uppnådd emeritiålder icke

fyllde gällande fordringar för emeritilön med grundbelopp av minst

2,400 kronor, som regel torde bli mycket få. För närvarande tjänstgjorde

21 extra ordinarie prästmän i åldern femtio år och däröver, av

vilka 10 uppnått en ålder av femtionio år eller mera. Med dessa siffror

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition Nr %89.

för ögonen torde man icke behöva befara, att utgiftsökningen i framtiden

skulle bli nämnvärt större än ovan beräknats.

Enligt utskottets mening borde den merkostnad för kyrkofonden, som

förslagets genomförande sålunda kunde beräknas medföra, icke väcka

sådana betänkligheter, att förslaget på den grund borde avvisas. Beträffande

förslagets detaljer ville utskottet emellertid ifrågasätta, huruvida

extra ordinarie prästman beträffande emeritilönebelopp borde vara

likställd med komminister. Utskottet vore alltså icke berett att tillstyrka

antagandet av det av motionären framlagda förslaget till lagändring

utan ansåge, att en lagändring i motionens syfte borde föregås

av en närmare utredning rörande samtliga på frågan inverkande omständigheter.

Kyrkomötet beslöt härefter (skrivelse nr 21) i enlighet med utskottets

förslag.

Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö,

Göteborg, Karlstad, Visby och Stockholm, ha förordat, att den av kyrkomötet

begärda utredningen företages.

Domkapitlet i Strängnäs har därvid ansett, att vid utredningen

borde beaktas, huruvida ej emeritilön borde utgå med olika belopp för

komminister, kyrkoadjunkt och pastoratsadjunkt. Domkapitlet i Stockholm

har framhållit, att emeritilönen åt extra ordinarie prästman nu

vore så låg, att prästmannen i många fall av ekonomiska skäl nödgades

fortfara med den prästerliga tjänstgöringen, även om han eljest skulle

vara villig avgå.

Domkapitlen i Lund, Härnösand och Luleå ha tillstyrkt, att förslag

framlägges i överensstämmelse med vad i nämnda motion yrkats.

Domkapitlet i Lund har därvid som skäl för att samma grundbelopp

borde fastställas för komminister och det extra ordinarie prästerskapet

åberopat, att kyrkoadjunkt med två ålderstillägg i löneavseende icke

vore sämre lottad än komminister med minimilön. Härtill komme önskvärdheten

av att ej ställa extra ordinarie präster, som uppnått 60 års

ålder och sålunda kunde tillerkännas emeritilön, i en alltför dålig ekonomisk

ställning, när de utsåges till innehavare av emeritilön. En alltför

ringa emeritilön inverkade i mer eller mindre hög grad på stiftsstyrelsernas

framställningar om emeritilöner åt det extra ordinarie prästerskapet.

Dessa präster finge tjänstgöra utöver de uppnådda 60 levnadsåren,

ehuru det kanske varit önskvärt att pensionera dem, när de

därtill varit berättigade.

I Härnösands stift funnes, framhåller domkapitlet i Härnösand,

för samtliga kyrkoadjunktstjänster fastställd uppdelning av bostads- och

vivreersättningarna, varierande efter ortens hyrespriser, och på samma

sätt torde numera vara ordnat i övriga stift. Någon svårighet borde

sålunda icke möta mot att konsekvent beräkna emeritilönen för extra

ordinarie prästman med 80 procent av arvode och vivreersättning, men

då en sådan grundval torde bli alltför obestämd, vore motionärens förslag

avgjort att föredraga.

Lönerna för det ordinarie prästerskapet torde, framhåller domkapitlet

i Luleå, kunna sägas vara graderade med hänsyn till det större eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr £39.

mindre ansvar och det mer eller mindre omfattande arbete, som åtföljde

detsamma. För det extra ordinarie prästerskapet gällde däremot andra

normer för lönernas bestämmande. För kyrkoadjunkterna exempelvis

torde det mer eller mindre omfattande arbetet icke eller i allt fall endast

obetydligt ha kommit att öva inflytande vid arvodenas fastställande.

Jämförde man en kyrkoadjunkts tjänsteåliggande med en komministers

torde man, där fråga icke vore om en komminister med eget kyrkobokföringsdistrikt

— vilken för övrigt torde ha sådan grundlön, att

minimum för emeritilönens grundbelopp icke komme i fråga för honom —■

kunna säga, att såväl arbete som ansvar kunde anses jämställda. Under

de senaste fem åren hade i Luleå stift inrättats ett flertal nya tjänster,

och tveksamhet kunde sägas i varje fall hava rått, huruvida desamma

borde inrättas såsom komministraturer eller såsom kyrkoadjunktstjänster.

Avgörandet torde ofta, särskilt för församlingarnas ställningstagande,

som kanske blivit avgörande, ha berott på arbetsmängden eller

ansvaret ovidkommande hänsyn såsom exempelvis kostnaden för uppförande

av prästgård. Vid sådant förhållande kunde det enligt domkapitlets

förmenande icke anses oskäligt att åtminstone emeritilönen

för kyrkoadjunkterna bestämdes med större hänsynstagande till det av

dem utförda arbetet och innehavda ansvaret än som för närvarande

vore fallet.

En annan kategori av extra ordinarie präster utgjordes av kontraktsoch

stiftsadjunkterna. Det torde höra till de absoluta undantagen, att

dessa innehade sina tjänster ända till dess de erhölle avsked med emeritilön.

Otänkbart vore emellertid detta icke. För närvarande uppbure

dessa adjunkter ett arvode av 3,400 kronor. Skulle emeritilönens grundbelopp

beräknas efter 80 procent av arvodet jämte eventuella ålderstillägg,

komme sålunda detta att väsentligt överstiga det av motionären

föreslagna minimibeloppet å 2,400 kronor. Vid sådant förhållande funne

domkapitlet hinder icke böra möta för att minimum för emeritilönens

grundbelopp jämväl för denna kategori av extra ordinarie präster bestämdes

till lägst 2,400 kronor.

Beträffande den återstående och största kategorien av extra ordinarie

prästmän, pastoratsadjunkterna, torde man praktiskt taget endast behöva

räkna med sådana präster, vilka på grund av sjukdom, vanförhet

eller lyte vore urståndsätta att över huvud taget tjänstgöra och vilka

tillika innehade minst 10 prästerliga tjänstår. Det torde nämligen i

praktiken vara så, att en extra ordinarie präst, som uppnått sådan ålder,

att han närmade sig den åldersgräns, som vore bestämd för hans avgång

med emeritilön, dessförinnan erhållit förordnande å kyrkoadjunktstjänst.

De präster, som sålunda här kunde komma i fråga, åsamkades

på grund av sin sjuklighet ofta särskilda utgifter, som undergrävde

deras ekonomi. Vid sådant förhållande torde det vara särskilt behjärtansvärt,

att de erhölle förhöjd emeritilön. Med hänsyn till att kyrkolagsutskottet

ifrågasatt, huruvida extra ordinarie prästman beträffande

emeritilönebelopp borde vara likställd med komminister, ville domkapitlet

framhålla, att enligt motionsförslaget den extra ordinarie prästmannen

endast beträffande de sämst ställda komministrarna erhölle likställighet

samt att dessa komministrars löner torde vara utmätta med

hänsyn till alldeles speciella förhållanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 239.

Kammarkollegiet har i utlåtande den 6 februari 1939 framlagt utredning

i ärendet samt på grundval av densamma hemställt om sådan

ändring av 2 § emeritilönelagen, att minimibeloppet av emeritilön för

komminister höjes till 2,400 kronor ävensom att grundbeloppet av emeritilön

för kyrkoadjunkt samt stifts- och kontraktsadjunkt bestämmes

till 2,400 kronor och för annan extra ordinarie präst till 2,000 kronor.

Vidare har kollegiet i fråga om präst, vars lön minskats med hänsyn

till att donation av enskild tillgodokommer honom utöver lönen, förordat,

att emeritilönens grundbelopp skall utgöra 80 procent av det

belopp, vartill den reglerade lönen skulle ha uppgått, om tjänstinnehavaren

icke åtnjutit sådan förmån.

Av utredningen inhämtas följande:

Historik. Frågan om emeritilönernas belopp hade vid förarbetena

till 1910 års emeritilönelag i ämnet varit föremål för olika meningar.

Enligt det förslag till emeritilönelag, som av Kungl. Majit förelädes 1909

års riksdag (proposition nr 39), skulle emeritilön för ordinarie präst motsvara

80 procent av den reglerade lönen, dock icke understigande 3,600

kronor för kyrkoherde och 2,400 kronor för komminister, samt emeritilön

för extra ordinarie präst utgöra 1,800 kronor.

Det särskilda utskott (nr 1), till vars behandling propositionen hänvisades,

hade ej något att erinra mot att 80 procent av den till ordinarie

präst utgående, reglerade lönen komme att utgöra emeritilön för

honom. Men detta belopp syntes också kunna, utan någon förhöjning,

göra till fyllest i anseende till den höga åldern av mer än 75 år, som

en emeritus skulle i vanliga fall ha uppnått. Vidare ansåge utskottet,

att emeritilön för extra ordinarie präst lämpligen borde fastställas till

allenast 1,500 kronor. Härigenom vunnes den fördelen, att emeritilöner

kunde utdelas till ett större antal präster än enligt Kungl. Maj:ts förslag,

något som syntes utskottet önskvärt.

Sedan hela prästlöneregleringsfrågan fallit vid 1909 års riksdag, upptogs

i Kungl. Maj:ts till 1910 års riksdag framlagda förslag (propositionen

nr 85) i anledning av utskottets nämnda uttalande minimibeloppen av

emeritilönerna, för kyrkoherde till 3,200 kronor och för komminister

till 2,000 kronor, motsvarande 80 procent av lönernas grundbelopp (4,000

kronor, respektive 2,500 kronor) och emeritilönen för extra ordinarie präst

till 1,500 kronor. Detta förslag godkändes av riksdagen.

Anledningen till den sålunda vidtagna nedsättningen av minimibeloppen

syntes ha varit dels den höga pensionsåldern av 75 år för ordinarie

präster, dels ock önskemålet om beredande av pension åt ett

större antal präster, vilket med hänsyn till den stadgade begränsningen

av anslaget till prästernas pensionering kunde ske endast genom nedsättning

av pensionsbeloppen. Intetdera av dessa skäl förelåge numera.

Pensionsåldern hade sänkts till 70 år (lagändring 1929:385) och maximeringen

av kostnaderna för pensioneringen hade upphävts (lagändring

1937:67).

Grundbelopp för komminister. Frågan om höjning av emeritilönens

minimibelopp för komministrar hade betydelse allenast i de

sällsynta undantagsfall, då komministerslönen fastställts till lägre belopp

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Marits proposition Nr £39.

än 2,500 kronor eller då lönen väl fastställts till högre belopp, ej överstigande

3,000 kronor, men ålderstillägg icke blivit intjänat.

För närvarande vore lön med lägre belopp än 2,500 kronor fastställt

för allenast 4 komministerstjänster, varav emellertid 2 skulle indragas.

Därutöver skulle för 2 tjänster lönen under viss förutsättning utgå med

mindre belopp än 2,500 kronor. Frågan hade sålunda för kyrkofonden

mycket ringa ekonomisk betydelse.

Nedsättning av lönen under 2,500 kronor finge ske:

1) därest på grund av särskilda omständigheter det efter de i prästlöneregleringslagen

angivna grunder beräknade beloppet funnes i förhållande

till det med tjänsten förenade arbetet alltför högt (4 § andra

stycket nämnda lag),

_ 2) därest befattningshavaren ägde rätt uppbära avkastning av donation

utöver lönen (7 §), och

3) vid fastställande av interimslönereglering, föranledd av meddelat

beslut om tjänstens indragning (8 §).

Då organisationen av de prästerliga arbetskrafterna i regel skulle ske

i enlighet med den principen, att befattningshavarna erhölle full sysselsättning,

torde den under 1) angivna undantagsbestämmelsen komma i

tillämpning allenast dels såsom ett provisorium, då i avbidan på ändring

av organisationen en komministerstjänst allenast tills vidare bibehölles,

dels ock där Kungl. Majit jämlikt 9 § medgivit bibehållande eller inrättande

av tjänst, som icke vore för själavårdens behöriga handhavande

nödig. Det syntes knappast skäligt, att dylika förhållanden, av vilka

det förstnämnda sålunda sammanfölle med det under 3) upptagna, skulle

medföra nedsättning av jämväl emeritilönen.

Frågan örn nedsättning av den reglerade lönen i det under 2) angivna

fall hade betydelse för emeritilönen icke allenast, då den reglerade lönen

nedsattes under minimum, 2,500 kronor för komminister och 4,000 kronor

för kyrkoherde, utan då förekomsten av donation utöver lönen över

huvud taget föranledde nedsättning av den lön, som efter de i löneregleringslagen

angivna grunder eljest skolat fastställas för tjänsten i fråga.

Enligt numera tillämpad praxis brukade i regel omkring hälften av

donationens vid löneregleringens fastställande för löneregleringsperioden

beräknade avkastning avdragas från den efter stadgade grunder beräknade

lönen, och vore det på grundval av den sålunda förminskade lönen

som emeritilönen beräknades. Förekomsten av dylik donation medförde

således för befattningshavare icke endast minskad reglerad lön under

tjänstetiden utan även minskad emeritilön efter avgången från befattningen

och mindre sådan lön ju högre belopp, vartill donationens avkastning

uppskattats vid löneregleringen. Utom att det vore vanskligt

att för så lång period som 20 år framåt någorlunda riktigt uppskatta

avkastningen av donation, som ju i regel utgjordes av jordbruksfastighet,

torde det icke vara överensstämmande med billighet, att en emeritilöntagare

skulle vidkännas minskning i emeritilönen av den anledningen,

att han under sin tjänstetid ägt åtnjuta förmånen av dylik donation.

Nu angivna förhållanden kunde sålunda icke till fullo rättas enbart

genom en höjning av minimibeloppet av emeritilönen för komminister,

utan härför erfordrades sådan ändring av bestämmelserna i emeritilönelagen,

att, i fall sänkning av reglerade lönen vidtagits i enlighet med

7 § prästlöneregleringslagen, emeritilönen för befattningshavaren skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 239. 9

beräknas å det belopp, vartill lönen skulle ha uppgått, därest sådan

nedsättning icke skett. Kollegiet ansåge sådan ändring påkallad.

En jämförelse mellan emeritilönen för en komminister med lägsta

reglerade lön och pensionen för befattningshavare med motsvarande lön

i annan allmän tjänst visade, att pensionen för den senare vore förmånligare.

Komministerns löneförmåner kunde uppskattas sålunda:

reglerad lön....................kronor 2,250

ålderstillägg.................... » 500

provisorisk tilläggslön............ » 2,100

1 Vs % lönetillägg.............. » 40

bostad och bränsleersättning....... »_850

Summa kronor 5,740.

Bostad och bränsleersättning hade härvid beräknats med ledning av

de i avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor (1937:868)

fastställda avdrag för bostad och bränsle i lägsta hyresgrupp.

Lönen för befattningshavare i lönegrad B 18, löneklass 22 och ortsgrupp

A (1921 års numera upphävda civila avlöningsreglemente) utgjorde

5,520 kronor och i lönegrad B 19, löneklass 23, 5,880 kronor samt pensionsbeloppen

för befattningshavare i nämnda lönegrader 3,684 kronor,

respektive 3,924 kronor. Med hänsyn till att prästerna i motsats till

andra befattningshavare i allmän tjänst icke behövde vidkännas avdrag

för egen pensionering samt att prästernas pensionsålder fortfarande vore

högre än för statstjänstemän, torde någon direkt jämförelse mellan

emeritilönerna och statspensionerna icke vara möjlig. Angivna förhållanden

torde böra föranleda till att emeritilönen för präst sattes något

lägre än för annan befattningshavare med motsvarande löneinkomst.

En höjning av minimibeloppet för komministers emeritilön till det i

motionen föreslagna och, såsom av det anförda framgår, jämväl under

förarbetena till prästlönelagstiftningen ifrågasatta beloppet av 2,400

kronor, vartill komme provisoriskt tilläggsbelopp å 1,000 kronor, syntes

emellertid icke oskälig. Till jämförelse kunde nämnas, att pensionen i

lönegraden B17, till vilken lönegrad folkskollärare hänförts, utgjorde

3,444 kronor.

Grundbelopp för extra ordinarie präst. I pastorat, där bibehållande

eller inrättande av komministerstjänst inom pastoratet icke

erfordrades men arbetet dock krävde att ordinarie präst erhölle stadigvarande

biträde, anställdes nu kyrkoadjunkt. Sådan prästman avlönades

med arvode, varierande mellan 1,800 kronor och 2,500 kronor,

vilket arvode efter 5 år höjdes med 300 kronor och efter ytterligare 5

år med likaledes 300 kronor, provisoriskt tilläggsarvode med 900 kronor,

1.5 procent lönetillägg samt ersättning för bostad och vivre. Annan

extra ordinarie präst, som vore anställd såsom biträde åt ordinarie präst,

s. k. pastoratsadjunkt, åtnjöte i avlöning arvode med 1,200 kronor eller,

vid delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa, 1,260 kronor,

vilket arvode efter 5 år höjdes med 300 kronor och efter ytterligare 5

år med likaledes 300 kronor, provisoriskt tilläggsarvode med 600 kronor

samt bostad och vivre eller ersättning därför. Stifts- och kontraktsadjunkter,

vilka vore anställda för hela stift eller kontrakt med uppgift

att biträda vid speciella grenar av församlingsvården, avlönades med

Bihang till riksdagens protokoll 10^1. 1 sami. Nr 230.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 289.

arvode 3,400 kronor, vilket arvode efter 5 år höjdes med 300 kronor

och efter ytterligare 5 år med likaledes 300 kronor, samt ersättning för

bostad och vivre med 3,000 kronor.

I förhållande till pastoratsadjunkt, som vore ett mera personligt biträde

åt vederbörande ordinarie präst, hade såväl kyrkoadjunkt som

stifts- och kontraktsadjunkt en självständigare ställning. Kyrkoadjunktsinstitutionen

hade fått allt mer ökad utbredning — för närvarande

funnes anställda i runt tal 200 kyrkoadjunkter — och dessa befattningar

hade i ganska stor utsträckning trätt i stället för komministraturer.

Vid behov av nya prästerliga biträdestjänster hade företrädet ofta, särskilt

i städer och samhällen, givits åt kyrkoadjunkt i stället för komminister.

Detta hade icke alltid enbart berott på att det ökade arbetet

icke påfordrat anställande av ordinarie arbetskraft utan även att det

för pastoratet varit mindre ekonomiskt betungande med anställande av

kyrkoadjunkt, varigenom pastoratet undgått anskaffande av prästgård.

Vid förening av två eller flera församlingar till ett pastorat, då församlingsvården

ansetts kräva flera än en präst, hade ofta, särskilt i Skåne,

kyrkoadjunkt anställts med stationering i annan församling än kyrkoherden

och med skyldighet att sköta kyrkobokföringen i den församling,

där han stationerats. Arbetet för en dylik prästman torde med avseende

å ansvar och självständighet vara fullt jämförligt med en komministers.

Även i de fall, där kyrkoadjunkten icke stationerats å annan

ort än kyrkoherden men där arbetsfördelning av domkapitlet fastställts

mellan dessa prästmän, vilket numera, sedan resanslag kunde tilldelas

kyrkoadjunkt med mera självständig ställning, blivit allt vanligare,

syntes adjunkten i fråga om arbetets omfattning, självständighet och

ansvar intaga en ställning icke väsentligen avvikande från en komministers.

Löneförmånerna för en kyrkoadjunkt torde också ställa sig i stort

sett enahanda med en lägst avlönad komministers. Arvodet torde i

medeltal kunna upptagas till 2,000 kronor (över halva antalet adjunkter

uppbure detta belopp och endast ett trettiotal arvoden utginge med

lägre belopp), vartill komme övriga ovan upptagna tillägg å sammanlagt

1,540 kronor ävensom bostad och vivreersättningen, som torde

kunna beräknas i medeltal uppgå till 2,000 ä 2,400 kronor, tillhopa

sålunda 5,540 å 5,940 kronor.

Då sålunda kyrkoadjunkt med avseende å arbetsuppgifter torde kunna

jämställas med komminister och beträffande avlöningsförmåner åtminstone

med de lägre avlönade komministrarna samt då, med den ökade

utbredning adjunktsinstitutionen erhållit, denna tjänst i åtskilliga fall

kunde väntas bli sluttjänst för befattningshavaren, torde det vara tillbörligt

och skäligt, att grundbeloppet för denne sattes till det för komminister

föreslagna minimibeloppet eller 2,400 kronor.

Vad nu sagts om kyrkoadjunkt torde med avseende å arbetsansvar

och självständighet samt avlöningens storlek i ännu högre grad gälla

stifts- och kontraktsadjunkt, vadan grundbeloppet även för dem torde

böra utgå med enahanda belopp.

Vad däremot anginge pastoratsadjunkt, torde denne vara ett mera

personligt biträde åt vederbörande ordinarie präst och sålunda icke

intaga den självständiga och ansvarsfulla ställning som förut nämnda

adjunkter. Hans avlöningsförmåner vore ock omkring 1,100 kronor

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 239.

lägre än kyrkoadjunkas. En differentiering av emeritilönerna för de

bägge grupperna av extra ordinarie prästmän syntes därför vara motiverad.

Nuvarande emeritilönebelopp av 1,500 kronor, som icke uppginge

till 80 procent av arvodet med ålderstillägg och vivreersättning,

syntes emellertid jämväl för pastoratsadjunkt vara väl lågt. Till

jämförelse kunde nämnas, att pensionsbeloppet för en icke ordinarie

tjänsteman i lönegraden B 16, löneklass 19, med avlöning i ortsgrupp

A av 4,560 kronor, närmast motsvarande avlöningen inberäknat bostadoch

vivreersättning till en pastoratsadjunkt, uppginge till 3,036 kronor.

En höjning av emeritilönens grundbelopp för pastoratsadjunkt till 2,000

kronor syntes därför befogad. En sådan åtgärd torde även vara ägnad

att underlätta avgången av emeritilöneberättigade extra ordinarie prästmän,

som av sjukdom eller andra anledningar icke kunnat vinna befordran.

Statskontoret har enligt utlåtande den 3 maj 1939 helt anslutit sig

till de i kollegiets utlåtande framförda synpunkterna.

Den av 1936 års kyrkomöte gjorda framställningen syftar till viss höjning

av emeritilönen för de lägst avlönade komministrarna men även till någon

förbättring därav för extra ordinarie präster. Jag har, i likhet med samtliga

häröver hörda myndigheter, funnit denna kyrkomötets framställning behjärtansvärd.

Emellertid kan jag härvid icke i allo biträda vad kammarkollegiet

i sitt utlåtande i ärendet föreslagit. Ej minst på grund av nödvändigheten

att, såvitt möjligt, icke genom jämkningar i emeritilönebeloppen föregripa

en kommande reformering av det prästerliga tjänstepensioneringssystemet

finner jag nämligen försiktigheten bjuda, att en viss skillnad fortfarande

upprätthålles mellan ordinarie prästers och de extra ordinarie prästernas

emeritilöneförmåner. Ett bibehållande av en dylik differentiering ifrågasattes

även av kyrkolagsutskottet.

I likhet med vad som vid anmälan tidigare denna dag av propositionen nr

219 förutsatts i avseende å det prästerliga familjepensionsväsendet, torde man

böra utgå ifrån, att vid en allmän omläggning framdeles av det prästerliga

pensioneringssystemet även prästernas tjänstepensioner (emeritilöner) komma

att regleras i nära anslutning till vad som gäller för befattningshavarna

inom den civila statsförvaltningen. Det synes fördenskull önskvärt, att vid

den nu åsyftade särskilda regleringen av emeritilönerna för vissa präster

hänsyn så långt sig göra låter tages till de med dessa präster i lönehänseende

likställda civila statliga befattningshavarnas tjänstepensionsförmåner. Härvid

torde böra tillämpas samma beräkningsgrunder, som kommit till användning

beträffande det prästerliga familjepensionsväsendet (jfr propositionen

nr 219, sid. 66 ff). Bortser man härvid, såsom skäligt synes vara

och på sätt kammarkollegiet jämväl i sin utredning förordat, från de undantagsfall,

då lönen för komminister fastställts till lägre belopp lin 2,500

kronor, kan bruttoavlöningen för de lägst avlönade komministrarna (reglerad

lön jämte ålderstillägg, nådårstillägg och provisorisk tilläggslön, med

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Marits ''proposition Nr 239.

tillägg av en åttondel av summan därav såsom tjänstebostadskvot samt

efter reducering av sålunda erhållet bruttolönebelopp med 5 procent) beräknas

uppgå till, i avrundat tal, 5,500 kronor. Enligt de för de ordinarie

civilstatstjänstemännen före den 1 juli 1939 gällande avlöningsbestämmelserna,

till vilka nuvarande stadganden rörande tjänstepensionsunderlag anknyta,

skulle en dylik lön närmast motsvara lönen för en manlig befattningshavare

i lönegraden B 18 med 3,684 kronor i tjänstepensionsunderlag.

Med hänsyn tagen till att prästerna icke behöva vidkännas några särskilda

löneavdrag för sin tjänstepension, torde vid jämförelse härmed för komminister

en lägsta emeritilön av 3,400 kronor (grundbelopp 2,400 kronor

-f- provisoriskt tilläggsbelopp 1,000 kronor) kunna anses skälig och väl

försvarlig. Den av kammarkollegiet för komministrarna föreslagna höjningen

från 2,000 kronor till 2,400 kronor av den undre gränsen för emeritilönens

grundbelopp anser jag mig alltså kunna förorda. För vederbörande

prästman kommer en sådan höjning av emeritilönen givetvis att bliva av

värde, men, eftersom höjningen endast för ett fåtal fall lärer få några praktiska

verkningar, torde densamma likväl för kyrkofonden näppeligen komma

att medföra någon större utgiftsökning.

Enligt motsvarande beräkningsgrunder, varvid värdet av förmån av bostad

och vivre generellt upptagits till 1,400 kronor (se propositionen nr 219,

sid. 69—70), utgör för kyrkoadjunkt med ett genomsnittligt adjunktsarvode

av 2,000 kronor bruttoavlöningen 4,939 kronor och för pastoratsadjunkt

3,860 kronor. Dessa lönebelopp motsvara enligt den för icke-ordinarie civilstatstjänstemän

före år 1939 gällande regleringen lönerna för manliga befattningshavare

i 17 och 14 lönegraderna med 3,240 kronor, respektive 2,640

kronor i tjänstepensionsunderlag. En anpassning av emeritilönema för dessa

extra ordinarie präster till här angivna tjänstepensionsunderlag, i likhet

med vad härförut skett för komministrarna, skulle följaktligen för kyrkoadjunkt

motivera en höjning av grundbeloppet till ungefär 2,000 kronor

men för pastoratsadjunkt resultera allenast i ett bibehållande av

det för de extra ordinarie prästerna i gemen gällande grundbeloppet 1,500

kronor. Såsom hittills varit fallet och jämväl vid familjepensionsreformen

för prästerna föreslagits, synes vid höjning av emeritilönen för kyrkoadjunkterna

någon differentiering av beloppen icke påkallad på grund av variationerna

i för dem bestämda adjunktsarvoden. I överensstämmelse med vad

likaledes vid familjepensionsreformen föreslagits, torde det för närvarande

icke vara skäl att göra någon åtskillnad i emeritilönebeloppen för pastoratsadjunkter

samt stifts- och kontraktsadjunkter. I enlighet härmed vill jag

förorda, att för kyrkoadjunkt emeritilönens grundbelopp höjes från 1,500

kronor till 2,000 kronor, men att för samtliga övriga extra ordinarie präster

gällande reglering bibehålies oförändrad. Då blott ett förhållandevis ringa

antal präster kunna väntas kvarstå såsom kyrkoadjunkter intill uppnådd

emeritiålder, lärer här föreslagen höjning av emeritilönen för dessa präster

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 289. 13

ej komma att innebära någon mer avsevärd ökad belastning för kyrkofonden.

Vad kammarkollegiet föreslagit i avseende å bestämmande av emeritilöns

grundbelopp för tjänstinnehavare, som under sin tjänstetid åtnjutit

förmån av enskild donation vid tjänsten, anser jag mig böra tillstyrka.

Härav påkallad tilläggsbestämmelse i 2 § emeritilönelagen har jag funnit

lämpligen böra avfattas i nära överensstämmelse med det motsvarande

stadgande, som intagits i förslaget till familjepensionsreglemente för prästerskapet.

Jämlikt 1 § i 1910 års lag om emeritilöner för präster må emeritilön utgå

till i territoriell församling — med vissa särskilt angivna undantag —

tjänstgörande ordinarie och extra ordinarie präst. Enligt ordalydelsen skulle

alltså en stifts- eller kontraktsadjunkt, i varje fall medan han tjänstgör

såsom sådan, icke kunna erhålla emeritilön. Nu torde det visserligen, såsom

domkapitlet i Luleå framhåller, höra till undantagen, att en präst innehar

förordnande som sådan adjunkt, ända till dess han uppnår emeritiåldem.

Då detta likväl icke är otänkbart och det i allt fall kan inträffa,

att en stifts- eller kontraktsadjunkt i följd av sjukdom eller av annan

dylik anledning kan nödgas avgå ur tjänst i förtid, synes det ändamålsenligt,

att i detta samband vidtages sådan ändring i avfattningen av åberopade

stadgande, att därav klart framgår, att regleringen i lagen även

skall avse dessa präster. Jag har fördenskull låtit utarbeta förslag till

jämkning jämväl av bestämmelserna i 1 § i emeritilönelagen.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1942.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet

med det anförda inom ecklesiastikdepartementet upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr Hl,

sid. 85) örn emeritilöner för präster måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Astrid Charpentier.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sand. Nr HISÖ.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.