Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till allmänna barnhuset

1941-04-25 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:240, Angående bidrag till allmänna barnhuset

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 240.

1

Nr 240.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående bidrag

till allmänna barnhuset; given Stockholms slott den

2 maj 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I skrivelse den 22 juli 1940 har direktionen över allmänna barnhuset anhållit

örn visst ekonomiskt bistånd från statens sida för barnhusets verksamhet.

Innan jag närmare ingår på innehållet i skrivelsen vill jag i korthet

omnämna två tidigare framställningar från direktionen om bidrag till barnhusets

verksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 240.

1034 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 240.

Tidigare framställningar i ärendet.

I den förra av dessa framställningar — dagtecknad den 15 juni 1938 —- omnämnde direktionen, att barnhusets räkenskaper för räkenskapsåren den

1 juli 1934—den 30 juni 1937 utvisat ett underskott å sammanlagt över 86,000

kronor, att underskottet för räkenskapsåret den 1 juli 1937—den 30 juni 1938

komme att utvisa en brist, som torde komma att icke understiga 50,000 kronor,

samt att, under förutsättning av oförändrat understöd till länsförbunden för

år 1938, barnhuset under räkenskapsåret den 1 juli 1938—den 30 juni 1939

komme att nödgas minska sitt kapital med ytterligare i runt tal 90,000

kronor. Underskotten vore huvudsakligen orsakade av det förändrade ränteläget,

på grund av vilket barnhusets årsinkomster under vart och ett av de

fyra senaste åren minskats med ungefär 100,000 kronor. Efter att hava omnämnt

vissa ändamål, för vilka det enligt direktionens mening vore synnerligen

önskvärt att kunna disponera något större belopp än tidigare, samt

framhållit de menliga följderna av en beskärning av barnhusets bidrag till

upptagnings- eller spädbarnshem hemställde direktionen, att barnhuset måtte

av arvsfondsmedel beviljas största möjliga bidrag till täckande av den brist,

som årligen uppkomme för uppehållande av barnhusets nuvarande verksamhet.

— I yttrande över direktionens framställning anförde socialstyrelsen,

att det vore ett för barnavården i riket mycket allvarligt problem, som upprullades

genom allmänna barnhusets försämrade ekonomiska läge. Men då

utvägen att anlita arvsfondens medel för täckande av barnhusets årliga

underskott av skäl, som styrelsen närmare utvecklade, vore betänklig, föreslog

socialstyrelsen, att understöd av statsmedel för budgetåret 1938/39 lämnades

med 50,000 kronor. — Kungl. Majit meddelade beslut i ärendet den

12 januari 1939 och fann därvid ej skäl bifalla direktionens ansökning.

I direktionens andra framställning, som var dagtecknad den 17 januari

1939, hemställde direktionen, att, därest av principiella skäl bidrag från arvsfonden

för täckande av den brist, som årligen uppkomme för uppehållande

av barnhusets verksamhet, icke ansåges kunna beviljas, Kungl. Majit måtte

vidtaga åtgärder för täckande av bristen med andra medel. — Över denna

framställning inhämtades yttranden av socialstyrelsen, socialvårdskommittén

och statskontoret. — Socialvårdskommittén och socialstyrelsen tillstyrkte

därvid, att ett belopp av 50,000 kronor ställdes till allmänna barnhusets förfogande

för täckande av den för barnhuset uppkomna förlusten. — Statskontoret

däremot förklarade, att ämbetsverket med hänsyn därtill att allmänna

barnhusets ställning komme att bliva föremål för prövning av socialvårdskommittén

ävensom med hänsyn till rådande krisläge icke kunde tillstyrka,

att medel äskades hos riksdagen för täckande av den för barnhuset

uppkomna bristen. — Vid anmälan av 1940 års statsverksproposition, femte

huvudtiteln, punkten 75, förklarade jag mig vara nödsakad att, på i huvudsak

de skäl, som åberopats av statskontoret, avstyrka direktionens framställning.

Jag vill i förevarande sammanhang vidare erinra örn att av det å riksstaten

för innevarande budgetår under femte huvudtiteln upptagna anslaget

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 240.

å. 115,900 kronor till bidrag till barnhusen enligt föreskrift av Kungl. Maj:t

till allmänna barnhuset utgår ett belopp av 84,700 kronor. Häri ingå dels

belopp, som äga natur av vederlag för gamla privilegier, dels vederlag för

frångångna bötesandelar, dels ock slutligen ett belopp av 1,500 kronor

(manufakturfondsmedel), som synes vara av vanligt anslags natur (se 1930 års

statsverksprop., femte huvudtiteln sid. 183).

Direktionens framställning den 22 juli 1940.

I direktionens nu förevarande framställning den 22 juli 1940 hänvisas till

en början till att det enligt 39 § reglementet den 21 november 1930 (nr 402)

för allmänna barnhuset åligger direktionen att vid förvaltningen tillse, att

barnhuset förbliver i oförminskat åtnjutande av alla dess tillhörigheter.

Såsom i direktionens tidigare framställningar angivits hade emellertid barnhusets

kapital årligen från och med den 1 juli 1934 minskats genom att

dess utgifter varje år överstigit inkomsterna. Till den 1 juli 1940 utgjorde

den sammanlagda minskningen 283,910 kronor 31 öre. Bokföringsmässigt

uppginge dock minskningen icke till detta belopp. En år 1932 uppkommen

större kursvinst vid försäljning av obligationer jämte vissa andra inkomster

hade nämligen av direktionen med tanke på den då motsedda perioden av

låga räntor icke tillagts kapitalkontot utan bokförts såsom en dispositions - fond. Därav hade de årliga förlusterna dittills täckts. Den 1 juli 1940 återstode

av denna fond allenast 39,956 kronor 28 öre. Då utgifterna för det

löpande budgetåret beräknades uppgå till 133,390 kronor utöver inkomsterna,

beräknades således under året barnhusets kapitalkonto komma att minskas

med 93,433 kronor 72 öre. I anslutning härtill åberopar direktionen följande

tablå över beräknade inkomster och utgifter vid allmänna barnhuset under

räkenskapsåret den 1 juli 1940—den 30 juni 1941:

TABLÅ

över beräknade inkomster och utgifter

vid allmänna barnhuset under räkenskapsåret lh 1940—30/6 1941, utgörande

ett sammandrag av direktionens för samma tid fastställda inkomst- och utgiftsstat.

Utgifter.

Understödsverksamhet: Kronor

Allmänna omkostnader ...................................... 12,000

Upptagningshem för äldre barn.................... 160,000

» » späda barn .................. 130,000 290,000

Resor till och från hemmen (barntransporter) ............ 3,000

Förmedling av fosterbarnsvård:

Ombudens löner .................................. 74,000

» resor (inkl. hyresbidrag 16,000) ____ 78,000 152,000

Oförutsedda utgifter ...................................... 18,000 475,000

Egna barnhem i Tureberg, Smedslätten och Söderbärke ............ 68,000

Skyddslingar i fosterhem ................................................ 22,(XX)

Administration ............................................................ 53,000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 240.

Kronor

Pensioner .................................................................. 32,000

Fastigheten Ebbagården.................................................. 2,000

Diverse ........................................................... 3,000

Kronor 655,000

Inkomster.

Statsbidrag, inklusive Malmö barnhusfond 26,750 .................... 111,450

Kanta å värdepapper efter avdrag av ränta å fonder samt avgift för

bankförvar .............................................................. 316,000

Avkastning av tre fastigheter i Stockholm, efter avsättning.......... 94,160

521,610

Brist........................................................................ 133,390

Kronor 655,000

Direktionen yttrar härefter:

För direktionen ter sig nu saken så att, därest Kungl. Majit ej ställer

medel till förfogande för täckande av kapitalbrist eller ock förklarar att

förenämnda bestämmelse i 39 § av barnhusets reglemente ej utgör hinder

för direktionen att fullfölja sin verksamhet under budgetåret 1940/41 enligt

den uppgjorda staten, direktionen måste vid beviljande av understöd för

kalenderåret 1941 skära ned dessa så att kapitalbrist uteblir.

Den sista utvägen skulle emellertid innebära ett raserande av den organisation

som barnhuset genom sin understödjande verksamhet skapat eller

byggt ut. Barnavårdsombuden äro nämligen helt avlönade med medel, som

barnhuset ställer till förfogande åt barnavårdsförbunden, och därest barnhemmens

bidrag från barnhuset skulle beskäras med en tredjedel, vilket

vore nödvändigt för undvikande av barnhusets kapitalförlust, skulle den dagavgift,

som uttages av kommunerna för vård av barn, stiga till ett sådant

belopp att kommunerna till barnavårdens skada ej anlitade barnhemmen.

Detta har ock utvecklats och understrukits av socialstyrelsen i dess utlåtanden

över direktionens tidigare framställningar. Jämväl socialvårdskommittén

uttalar att det enligt dess förmenande icke bör komma ifråga att den av

barnhuset utövade verksamheten inskränkes eller begränsas. I

I fortsättningen upptager direktionen till bemötande de skäl, som anförts

mot att bevilja bidrag till barnhuset av arvsfondsmedel samt kommer därvid

till den slutsatsen, att ett tillfälligt anlitande av sådana medel under den

övergångsperiod, som förflöte innan socialvårdskommittén slutfört sin utredning

örn socialvården, icke kunde vara av sådan principiell betydelse att

betänkligheter däremot kunde möta. Direktionen anhåller därför, att Kungl.

Majit måtte av arvsfondsmedel bereda barnhuset täckning för den brist,

som under budgetåret 1940/41 enligt den uppgjorda staten beräknades uppkomma

vid barnhusets verksamhet. Skulle denna direktionens framställning

icke bifallas och Kungl. Majit ej heller besluta täcka bristen av andra medel,

vore direktionen nödsakad hemställa, att Kungl. Majit måtte förklara, att

vad i 39 § barnhusets reglemente stadgades icke skulle utgöra hinder för

direktionen att under löpande budgetår fortsätta barnhusets verksamhet

enligt den uppgjorda staten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 240.

5

Yttranden över direktionens framställning.

Över direktionens förevarande framställning Lava infordrats yttranden av

socialstyrelsen och soeialvårdskommittén.

Socialstyrelsen anmäler i sitt remissyttrande den 8 januari 1941, att styrelsen

infordrat närmare upplysningar örn orsakerna till att barnhusets inkomster

icke förslå till täckning av utgifterna. Styrelsen hade i anledning

därav från barnhusets direktör mottagit följande den 20 december 1940 dagtecknade

promemoria:

Orsakerna till att barnhusets inkomster icke räcka, utan att ett stort

årligt deficit uppstår, äro huvudsakligen följande tre: minskade inkomster

genom lägre avkastning av kapitalet, väsentligt större antal vårdplatser å

upptagningshemmen i länen mot vad ursprungligen avsetts, samt den rådande

dyrtiden.

1) Ränteminskning. Barnhuset hade tidigare sitt kapital till stor del

mera fördelaktigt placerat, dels såsom lån i fastigheter, dels i obligationer,

med räntor, som i genomsnitt gåvo drygt 5 procent å det utlånade kapitalet.

De goda placeringarna började upphöra för 6 ä 7 år sedan. Vid senare

utlåning måste barnhuset nöja sig med lån till 3 procent, 3.1 procent och

3 Vi procent och ändå binda sådana lån på 10 år. Tack vare kvarstående

förmånlig placering i vissa värdepapper m. m. håller sig likväl ränteavkastningen

i genomsnitt ännu till omkring 4 procent. Minskningen i avkastningen

betyder en minskning av den årliga inkomsten i runt tal av 100,000

kronor, om man räknar med barnhusets nuvarande kapitaltillgång å 10,300,000

kronor.

2) Större antal vårdplatser å barnhemmen. Den verksamhet barnhuset

nu i huvudsak företräder började försöksvis 1926 och 1927 med att några

få hem understöddes. Barnhusets nya reglemente var då icke utgivet, var

för direktionen de första åren måste utverka Kungl. Maj:ts särskilda till

stånd för varje år. Verksamheten utvidgades efter hand, barnavårdsförbund

bildades, allt flera län inrymdes i den nya verksamheten.

Nu står den såtillvida i det närmaste färdigbyggd, att s. k. sorteringshem

finnas i samtliga län (utom i Kristianstads län, som har ett hem gemensamt

med Malmöhus län) samt spädbarns- och mödrahem i det stora

flertalet län och understöd utgår till 56 barnhem (för 1939—1940 med 275,158

kronor) samt till fosterliemsförmedling i samtliga län.

Barnhusets bidrag beräknades ursprungligen på så sätt att från beräknade

driftkostnader först avdrogos inkomster av räntor, gåvor, anslag av landsting

och kommun och dylikt. Återstående kostnad skulle täckas till hälften

med vårdavgifter från barnavårdsnämnderna och till den andra hälften med

bidrag av barnhuset. På grund av den ovan angivna ränteminskningen måste

emellertid sedermera genom en maximering av anslagsbeloppen en betydande

reducering ske och belysande för läget äro följande siffror:

För driften 1940 av upptagningshem och spädbarnshem begärdes sammanlagt

349,874 kronor, men dessa äskanden måste reduceras med i runt tal

57,000 kronor. För 1941 Ilar för barnhemsverksamheten begärts 400,050

kronor, som emellertid måst reduceras med 91,000 kronor. Ändock har

direktionen räknat med en brist för 1940—1941 för barnhuset å 133,390

kronor så att utöver återstoden av dispositionsfonden, 39,956 kronor 28 öre

den 1 juli 1940, för bristens täckande måste tagas 93,433 kronor 72 öre av

barnhusets kapital.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 240.

Att märka är även att barnhemmen i regel för sin verksamhet i stort

sett helt måste lita till inkomster av vårdavgifter samt av barnhusets anslag,

där ej ett landstingsanslag kunnat utverkas. I den mån barnhusets anslag

måste begränsas, i samma mån måste vårdavgifterna höjas. Då emellertid

en höjning av vårdavgiften lätt kan medföra en minskad intagning måste

sådan ske med stor försiktighet.

För framtiden får nog barnhuset också räkna med ytterligare ökade anslag

på grund av att en del av hemmen förr eller senare måste ersättas

med nya, som bättre motsvara en nyare tids krav men som också bliva

dyrare i driften. I vissa län planeras redan nu uppförande av sådana upptagningshem.

Krav å tillbyggnader för redan understödda hem, som visa

sig äga otillräckligt antal platser, uppstå tid efter annan och barnhuset kan

svårligen undandraga sig att lämna höjt understöd till dessa hem i proportion

till det ökade antalet platser.

3) Dyrtiden. Denna har på ett markant sätt visat sig däri, att för 1941

begärts för i det närmaste samma verksamhet som 1940 i runt tal 50,000

kronor mera än vad begärdes för 1940. Ändock framgår av ansökningarna

att en del av hemmen icke räknat med nu rådande dyrtid, väl i den riktiga

tanken att det knappast lönar sig att komma med ökade krav på barnhuset.

Vid den 18 december 1940 hållet sammanträde för bestämmande av understöd

för 1941 har direktionen trots dyrtidens realitet icke ansett sig kunna

höja de till upptagningshemmen för 1940 beviljade anslagsbeloppen — tillsammans

omkring 300,000 kronor — med mer än sammanlagt 6,700 kronor

under det att, örn endast räknades med 10 procent dyrtid, en höjning av

30.000 kronor vore väl motiverad. Slutligen må påpekas att lönerna till ombuden

måste hållas något så när i nivå med dyrtiden, vadan härför tillkommer

en ökning av cirka 4,000 kronor. Anslagen till fosterliemsförmedlingen

har i övrigt icke höjts för 1941.

Socialstyrelsen yttrar i anslutning till promemorian, att ett återställande

av jämvikt mellan barnhusets inkomster och utgifter genom beskärning av

dess verksamhet i huvudsak måste innebära en minskning av bidragen till

upptagningshemmen. Detta skulle framtvinga en höjning av hemmens dagavgifter

med motsvarande belopp, vilket med säkerhet komme att allvarligt

hämma barnhemmens verksamhet. Åtgärden skulle enligt styrelsens mening

vara desto mera betänklig som den stigande prisnivån likväl syntes komma

att framtvinga någon förhöjning av dagavgifterna. Styrelsen avstyrker därför

bestämt, att åtgärder vidtagas för beskärning av barnhusets verksamhet.

Socialstyrelsen erinrar vidare örn att styrelsen tidigare tillstyrkt, att statsbidrag

med ett belopp av 50,000 kronor ställdes till barnhusets förfogande

för täckande av uppkommen förlust. Denna väg hade enligt socialstyrelsen

numera visat sig oframkomlig. Styrelsen upptager därefter två olika alternativ

till diskussion, nämligen att låta barnhuset taga i anspråk kapitaltillgångarna

och att för ändamålet tillskjuta arvsfondsmedel. Styrelsen stannar

därvid för att tillstyrka den kombinationen av dessa båda alternativ, att av

den per den 1 juli 1941 beräknade bristen, 93,000 kronor, ett belopp av

50.000 kronor täckes genom bidrag ur arvsfonden samt återstoden genom

ianspråktagande av barnhusets kapitaltillgångar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Majis proposition nr 240.

Socialvårdskommittén anför i sitt yttrande den 13 mars 1941:

Kommittén har tidigare uttalat, att det torde vara ställt utom fråga, att

barnhusets verksamhet är för barnavården i hög grad gagnande, och att det

icke bör komma i fråga, att den av barnhuset för närvarande utövade verksamheten

inskränkes eller begränsas i avbidan på den blivande översynen

av barnavården i riket. Ej heller torde det, enligt vad kommittén då yttrade,

böra ifrågakomma, att någon viss del av barnhusets verksamhet redan nu

och utan avbidan på den allmänna översynen av barnavården övertages av

staten. Detta är fortfarande kommitténs mening. Emellertid befinner sig

allmänna barnhuset i ekonomiskt tvångsläge, och åtgärder måste på det ena

eller andra sättet vidtagas för ordnande av den ekonomiska frågan, så att

verksamheten kan i oförminskad omfattning fortsättas. Såsom ovan anförts

delar kommittén de betänkligheter, som kunna anföras mot att för ifrågavarande

ändamål disponera allmänna arvsfondens medel. Å andra sidan kan

det icke anses tillfredsställande, att barnhusets kapital år efter år tages i

anspråk för täckande av driftunderskott. Huru än barnavården kommer att

gestalta sig i en reformerad socialvård, finnes utrymme för en banbrytande

verksamhet sådan som den som bedrivits och alltfort bedrives av allmänna

barnhuset. Det är därför synnerligen angeläget, att barnhusets kapitaltillgångar

förbliva i möjligaste mån orubbade för att möjliggöra en sådan verksamhet.

''S

Enligt kommitténs mening skulle det hava varit lyckligast örn den under

innevarande budgetår ujjpkommande bristen kunde täckas av statsmedel.

Då så icke synes kunna bliva fallet, vill kommittén förorda bifall till socialstyrelsens

förslag, att barnhuset som bidrag för täckande av den brist, som

beräknas uppstå den 1 juli 1941, av arvsfondsmedel beviljas ett bidrag av

50,000 kronor, samt att Kungl. Maj:t måtte förklara, att bestämmelserna i

39 § av barnhusets reglemente icke skola utgöra hinder för direktionen att

under löpande budgetår fortsätta barnhusets verksamhet enligt den av direktionen

uppgjorda staten. Kommittén vill emellertid betona, att den anser,

att denna utväg icke bör anlitas för täckande av den brist, som kommer att

uppkomma under följande år, utan vill hemställa, att anslag för detta ändamål

beviljas ur statsmedel.

Mot socialvårdskommitténs yttrande, vid vars avgivande närvarit kommitténs

ordförande samt ledamöterna Bexelius, Hagård, Höjer, Nordgren,

Skoglund, Wangson och Österström, har den sistnämnde anmält avvikande

mening samt förklarat sig anse, att så stor del av arvsfondens tillgångar

som av kommittén föreslagits icke borde bindas till normala driftkostnader.

Enligt denne ledamots mening borde frågan lösas antingen genom ett statsbidrag

å 50,000 kronor eller också genom att nödiga medel skaffades genom

anlitande av allmänna barnhusets eget kapital.

Utredning om samverkan mellan barnavård skonsulenter

och harnavårdsombud.

Vid besvarandet av en under innevarande års riksdag i andra kammaren

framställd interpellation rörande åtgärder i syfte att effektivisera samhällets

barnavård framhöll jag, bland annat, att den arbetsbörda, som påvilade

fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna, redan nu vore så betungande, att

man icke torde kunna räkna med att de skulle kunna medhinna någon mera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 240.

väsentligt utökad tillsyns- och rådgivningsverksamhet på barnavårdens område.

Såsom en utväg att förbättra den fortlöpande lokala barnavårdskontrollen

kunde man, enligt vad jag vidare framhöll, tänka sig ett mera

direkt anlitande av barnavårdsombuden genom att samarbete i någon form

ordnades mellan ombuden och konsulenterna. Jag omnämnde i detta sammanhang,

att jag under hand givit socialstyrelsen i uppdrag att i samråd

med direktionen för allmänna barnhuset utreda, huru en sådan samverkan

lämpligen skulle kunna ordnas.

Socialstyrelsen har, med anledning av det styrelsen sålunda lämnade uppdraget,

med skrivelse den 2 maj 1941 inkommit med en redogörelse för de

till fullgörande av uppdraget hittills gjorda förberedande undersökningarna.

Inledningsvis berör socialstyrelsen i sin skrivelse allmänna barnhusets

nuvarande verksamhet samt åberopar till upplysning härom och örn de

önskemål i fråga örn barnhusets framtida verksamhet, vilka förefinnas inom

barnhusets direktion, en skrivelsen bilagd promemoria av direktionens ordförande,

landshövdingen Bror C. Hasselrot. Promemorian torde såsom

Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

För egen del betonar socialstyrelsen, under hänvisning till innehållet i

promemorian, betydelsen av det fullständiga inordnandet av all barnhemsverksamhet

i ett systematiskt sammanhang. Endast på så sätt kunde de

olika hemmen rationellt utnyttjas till gagn för de vårdbehövande barnen

och för samhället. Under kontakt med social vårdskommittén deltoge styrelsen

också i en undersökning i syfte att klarlägga föreliggande svårigheter

och bristfälligheter beträffande utnyttjandet av de av barnhuset understödda

sorterings- och spädbarnsliemmen.

I fråga örn behovet av en utbyggnad av samhällets barnavårdsorganisation

konstaterar socialstyrelsen, att de av staten hittills i praktiken vidtagna

dispositionerna för kontroll, ledning och rådgivning icke kunde anses tillräckliga.

En utökad tillsyns- och rådgivningsverksamhet vore enligt socialstyrelsen

synnerligen starkt av behovet påkallad. Det vore enligt socialstyrelsen

i nämnda läge helt naturligt, att den redan framvuxna och för dithörande

praktiskt arbete tillrättalagda organisationen med barnavårdsombuden

toges i anspråk för den behövliga kompletteringen av den statliga

konsulentorganisationen. Socialstyrelsen hänvisar till att barnhusdirektionen,

i likhet med socialstyrelsen, intoge en positiv inställning till åstadkommandet

snarast möjligt av en samverkan mellan barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden

samt anför fortsättningsvis:

På samma gång råder emellertid enighet örn att någon definitiv form för

barnavårdsombudens inlemmande i den samhälleliga barnavården icke nu

bör sökas, enär socialvårdskommitténs utredning på det förevarande området

icke bör föregripas. De åtgärder, som skola vidtagas, måste sålunda få

karaktären av ett provisorium. Därigenom vinnes även att man får tillfälle

att praktiskt utpröva formerna för en samverkan.

I detta sammanhang vill socialstyrelsen bringa i erinran följande uttalande

av social vårdskommittén i en skrivelse den 19 februari 1941 till statssekreteraren

i socialdepartementet. Efter att lia konstaterat, att barnavårds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

9

konsulenterna liro så överhopade nied uppgifter av olika slag, att det kan

betvivlas om de hinna med den erforderliga tillsynsverksamheten, uttalar

kommittén, att det icke kan vara lämpligt att nu, då utredning örn socialvårdens

organisation pågår, utöka antalet barnavårdskonsulenter. Däremot

framhålles av kommittén såsom en tillfällig åtgärd, att biträde med tillsynen

över fosterbarnsvården lämnas av länsförbundens barnavårdsombud under

former, som kunde befinnas lämpliga. En sådan lösning av frågan, tillägger

kommittén, kan icke anses vara ur vägen med hänsyn till att barnavårdsombuden

redan förut fullgöra en betydelsefull uppgift inom fosterbarnsvården.

Efter företagna överväganden anser sig socialstyrelsen böra livligt förorda

en organisatorisk anknytning av barnavårdsombudens verksamhet till den

statliga konsulent- och inspektionsverksamheten. En sådan organisation bör

dock av nyss anförda hänsyn erhålla 2^>rovisorisk karaktär.

Yad beträffar formen för den förordade samverkan samt dennas omfattning

vill socialstyrelsen hävda, att det å konsulenterna instruktionsenligt

vilande ansvaret icke bör minskas. Härav följer att någon ändring i konsulentinstruktionen

nu icke bör företagas. Barnavårdsombuden böra sålunda

icke övertaga några av konsulenternas uppgifter utan endast biträda vid

fyllandet av dessa uppgifter.

Ombudens insatser böra i första hand tagas i anspråk för kontroll över

fosterbarnsvården. Under de resor, ombuden i och för sitt arbete i länsförbundens

tjänst företaga, skola de sålunda inspektera barnavårdsnämndernas

verksamhet på fosterbarnskontrollens område. De skola därvid förvissa

sig örn att denna viktiga uppgift av barnavårdsnämnderna ägnas tillräcklig

uppmärksamhet och organiserats på ett praktiskt sätt samt genom

besök konstatera, att kontrollen fungerar tillfredsställande. I fråga örn

fosterhem kan det givetvis endast bli fråga örn stickprov. I fråga örn barnhem

bör gälla som regel, att ett ombud aldrig besöker en kommun utan att

även besöka barnhemmet, såvida detta icke tämligen nyligen besökts av

konsulenten eller ombudet. I den mån ombudet vid sitt besök hos en barnavårdsnämnd

i andra avseenden finner anledning antaga, att nämndens uppgifter

skötas på ett otillfredsställande sätt, till exempel i fråga örn förordnande

av och tillsyn över barnavårdsman, skall ombudet även inspektera

dylika delar av nämndens verksamhet.

I övrigt bör ombud stå till förfogande för att på uppdrag av länsstyrelsen,

statens inspektör, konsulenten samt i viss utsträckning även rnödrahjälpsnämnden

verkställa inspektion eller företaga utredning på fosterbarnskontrollens

område eller i ärende av annat slag, fallande inom barnavårdsnämndens

verksamhetsområde.

Till sist bör ombudet även äga rätt att på eget initiativ företaga utredning

i barnavårdsärende, så snart ombudet finner dylik utredning påkallad

av hänsyn till den samhälleliga barnavårdens och mödrahjälpens rätta bedrivande.

Till förekommande av dubbelarbete och onödiga resor samt i och för ett

planmässigt utnyttjande av de inspektionsmöjligheter, som sålunda genom

konsulenterna och ombuden erbjuda sig, måste det åläggas ombuden att

hålla intim kontakt med vederbörande konsulent ifråga örn resor och åtgärder

i övrigt, liksom konsulent bör underrätta ombuden inom distriktet

örn planlagda resor.

Närmare föreskrifter rörande ombudens uppgifter, däri inbegripet bestämmelser

för säkerst;illandet av en effektiv samverkan mellan konsulent

och ombud, böra utfärdas av socialstyrelsen i samråd med direktionen över

allmänna barnhuset. Socialstyrelsen bör äga att med biträde av statens in
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Majus proposition nr 240.

spektor för fattigvård, oell barnavård utöva inspektion över ombudens verksamhet

i här ifrågavarande avseenden. Styrelsen bör hava att själv eller

genom inspektören samt i samråd med barnhusets direktion meddela de anvisningar

för verksamheten, som i övrigt kunna befinnas erforderliga. Inspektören

bör äga att kalla ombuden till gemensamma överläggningar med

konsulenterna.

Socialstyrelsen omnämner därefter, att styrelsen och direktionen över

allmänna barnhuset komme att efter slutförda utredningar avgiva ett definitivt

utformat förslag till det samarbete, varom vore fråga. Detta förslag

komme även att innefatta de dispositioner inom socialstyrelsens s. k. fattigvårdsbyrå,

vilka kunde visas vara påkallade för en effektiv ledning av barnavårdsombudens

verksamhet, särskilt med avseende å den statliga barnavårdsinspektionens

förstärkning med en sakkunnig barnavårdsinspektris.

Socialstyrelsen ingår slutligen närmare på frågan om bidrag från statens

sida till barnhusets verksamhet. Örn den av styrelsen förordade samverkan

mellan barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden ställdes såsom

villkor för statsbidrag, erliölles därigenom för staten så uppenbara och högst

värdefulla fördelar, att ett väsentligt statsbidrag bleve synnerligen väl motiverat.

Den samverkan, som nu planlades, utgjorde ett skäl för bidrag, som

även i fråga örn innevarande budgetår finge tillmätas en viss betydelse.

Styrelsen vidhölle sin tidigare gjorda tillstyrkan av ett bidrag med 50,000

kronor.

Beträffande den planlagda samverkans framtida ekonomiska konsekvenser

yttrar socialstyrelsen:

Den nyssnämnda planlagda samverkan medför givetvis, att statsbidrag

även i fortsättningen utgår till barnhuset och då beräknas med hänsyn till

kostnaderna för barnavårdsombudens verksamhet. Närmast gäller det statsbidrag

för budgetåret 1941/42. Med hänsyn till att barnhusets kostnader för

ombuden genom här ifrågasatta åtaganden måste komma att stiga, torde för

nästkommande budgetår högre belopp böra ifrågakomma. Det torde av vad

som här förut anförts framstå såsom angeläget, att bidraget icke sättes för

lågt, enär de åsyftade fördelarna av den beramade samverkan mellan ombuden

och konsulenterna i så fall komma att förefinnas mera på papperet

än i verkligheten. Då barnhusets sammanlagda kostnad för barnavårdsombudens

avlöningar, hyresersättningar, resor och expenser belöpte sig till

omkring 155,000 kronor redan under år 1940, synes det socialstyrelsen, av

hänsyn till därefter inträdd prisstegring och till de nyss berörda ökade arbetsuppgifterna

för ombuden, vara väl motiverat att statsbidrag utgår till

allmänna barnhuset för budgetåret 1941/42 med hälften av sammanlagda

kostnaden för ombudens avlöningar, hyresersättningar, resor och expenser

under nämnda budgetår, dock högst med 100,000 kronor.

I fråga örn det i promemorian framförda önskemålet örn beredande av

rätt för barnavårdsombuden till inträde i statens pensionsanstalt vill socialstyrelsen

livligt förorda, att sådan rätt medgives ombuden.

Avkastningen av de tillgångar, vilka huvudsakligen möjliggöra den omfattande

verksamhet i barnavårdens tjänst, som bedrives av allmänna barnhuset,

har sedan en följd av år varit betydligt lägre än tidigare och icke räckt

till för bestridande av utgifterna. Genom tillvaron av en särskild disposi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 240.

tionsfond hava emellertid de uppkomna underskotten kunnat täckas utan att

verksamheten beliövt beskäras eller barnhusets kapital anlitas. Denna fond

beräknas emellertid vara helt förbrukad under nu löpande räkenskapsår

(1 juli 1940—30 juni 1941). Därförutom uppkommer enligt beräkningar, gjorda

vid ingången av räkenskapsåret, en brist å 93,433 kronor 72 öre.

I den sålunda inträdda situationen stå olika alternativ till buds. Ett av

dessa är att begränsa barnhusets verksamhet och på den vägen åstadkomma

balans mellan inkomster och utgifter. Ett anlitande av denna utväg skulle,

enligt vad direktionen över barnhuset upplyser, medföra en beskärning av

bidragen från barnhuset till barnhemmen med en tredjedel, vilket skulle lia

till följd en avsevärd stegring av den dagavgift, som uttages av kommunerna

för vård av barn å barnhemmen. Denna stegring kan i sin tur beräknas

leda till, att kommunerna i stor utsträckning underlåta att anlita barnhemmen.

Såväl socialstyrelsen som socialvårdskommittén hava uttalat sig

mot anlitandet av denna utväg. För egen del tvekar jag ej att avvisa detta

alternativ. Barnhusets nuvarande verksamhet är nämligen ur samhällelig

synpunkt av sådant värde att en dylik begränsning av dess verksamhet icke

är försvarlig.

Det andra alternativet innebär, att direktionen medgives taga barnhusets

kapitaltillgångar i anspråk för den fortsatta verksamheten. En sådan utväg

synes dock böra övervägas allenast örn den under innevarande räkenskapsår

uppkomna bristen kan antagas vara en tillfällig företeelse. Detta är emellertid,

såvitt nu kan bedömas, icke fallet. Det skulle därför innebära ett

successivt försvagande av barnhusets ekonomiska ställning att för täckande

av driftsunderskott anlita dessa kapitaltillgångar. De ekonomiska svårigheterna

skulle ingalunda upphöra utan i stället undan för undan ökas.

Jag är i stället beredd att tillstyrka det återstående alternativet, nämligen

ekonomiskt bistånd från det allmännas sida till barnhusets verksamhet.

Arvsfondsmedlen torde ej böra tagas i anspråk för ändamålet utan i stället

ett direkt statsbidrag ställas till förfogande.

Det ekonomiska stöd till allmänna barnhusets verksamhet, som jag sålunda

vill förorda, avser, såsom nämnts, verksamheten under det den 30

juni 1941 tftlöpande räkenskapsåret. De undersökningar, som pågå rörande

ett mera direkt utnyttjande av barnhusets organisation i den samhälleliga

barnavårdens tjänst, äro därför ej av omedelbar betydelse för anslagsfrågan.

Av visst intresse för dess bedömande är dock, att den fortlöpande lokala

barnavårdskontrollen behöver förbättras, och att den mest framkomliga vägen

att nå denna förbättring på sakkunnigt håll anses vara att närmare anknyta

barnavårdsombuden till den samhälleliga barnavården. Oaktat den

förut omnämnda utredningen ännu icke är slutförd, hava därför i det föregående

vissa uppgifter lämnats örn vad i samband med utredningen hittills

förekommit. Av samma anledning vill jag i detta sammanhang tillika uttala

min principiella anslutning till de synpunkter socialstyrelsen framfört

i frågan.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att storleken av bidraget till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

allmänna barnhuset för innevarande budgetår bestämmes så, att det ungefärligen

täcker den beräknade bristen under nu löpande räkenskapsår. Av

förut angivna skäl finner jag nämligen icke tillrådligt att ens delvis täcka

den uppkomna bristen genom att taga kapitaltillgångarna i anspråk. För

ändamålet torde därför under rubriken bidrag till allmänna barnhuset böra

anvisas ett obetecknat anslag av 93,000 kronor. Anslaget bör upptagas å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41.

I socialstyrelsens skrivelse beröres även frågan örn statsbidrag till allmänna

barnhuset för framtiden, närmast för budgetåret 1941/42. Först då

ett mera utformat förslag till det ifrågasatta samarbetet mellan barnavårdskonsulenterna

och barnavårdsombuden föreligger, synes man äga tillförlitlig

grundval för att kunna taga ställning till frågan, huruvida denna samverkan

i och för sig kommer att motivera statsbidrag i fortsättningen. Det föreslagna

samarbetet bör enligt min mening, såsom av socialvårdskommittén

framhållits, ha karaktären av en tillfällig åtgärd i avvaktan på förslag från

socialvårdskommittén rörande tillsynen av fosterbarnsvården och får icke

föranleda annat än obetydliga kostnadsökningar. Frågan örn bidrag till

allmänna barnhusets verksamhet under budgetåret 1941/42 kan givetvis av

andra anledningar — likartade dem som framkallat det nu framlagda förslaget

— bliva aktuell. Jag är emellertid i nuvarande läge icke beredd att

hemställa örn äskande av något anslag för allmänna barnhusets verksamhet

under budgetåret 1941/42.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till allmänna barnhuset å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa

ett anslag av ...................................... kronor 93,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

13

Y. P. M.

Bilaga.

angående allmänna barnhusets nuvarande verksamhet och vissa önskemål

beträffande densamma.

Allmänna barnhusets tillkomst oell syfte.

Allmänna barnhuset är en stiftelse, som tillkommit på grund av förordnande

av Gustaf II Adolf. Barnhuset har alltifrån instiftandet haft till

syfte att bereda vård och uppfostran åt värnlösa barn. Den verksamhet

barnhuset för uppfyllande av sitt syfte utövat har givetvis skiftat under

tidernas lopp. Under större delen av förra och de två första årtiondena

av detta århundrade verkade barnhuset såsom ett för hela landet öppet

upptagningshem i Stockholm, varifrån förmedlades vård i fosterhem runt

örn i landet. År 1910 var antalet barn i barnhusets vård nära 6,000. Barnavårdslagarna

av 1917 och 1924 nödvändiggjorde emellertid en omorganisation

av verksamheten. Denna har tagit form och fastställts i Kungl. Maj:ts

för barnhuset utfärdade reglemente den 21 november 1930, som i sin helhet

återfinnes i Svensk författningssamling nr 201 år 1938. (För närmare uppgifter

örn barnhusets tillkomst, tidigare verksamhet och motivering för omorganisationen,

hänvisas till uppsats i tidskrift för Barnavård och ungdomsskydd

år 1930 nr 6.)

Begränsning och omfattning av barnhusets verksamhet.

Kommunerna äro var i sin ort principiellt skyldiga att taga vård örn

värnlösa barn. Barnhuset bör följaktligen ingripa allenast i fall och i den

mån kommun icke har skyldighet eller icke rimligen kan lämna erforderlig

vård. Verksamheten har till syfte att nå sådana barn, som eljest skulle

riskera att icke erhålla lämplig vård. Den bör alltså syfta till att kommuner,

som av olika anledningar icke kunnat ordna sig för att snabbt och på

lämpligt sätt kunna vid påkommande behov taga hand örn värnlösa barn,

härtill beredas hjälp.

I fråga om formen för vård av värnlösa barn utgår barnhuset i enlighet

med barnavårdslagen från att friska, normala sådana barn bäst uppfostras

i goda fosterhem. Att i den mån så tarvas hjälpa kommunerna med att

uppleta sådana hem är en av barnhusets främsta uppgifter. Alla barn lämpa

sig emellertid icke för fosterliemsvård. Sjuka och i olika avseenden ej normala

barn liksom även andra barn, vilka ej passa för vård i enskilda fosterhem,

måste utsorteras. Än vidare tarva barns olika anlag därefter passande

fosterhem. Sålunda erforderlig sortering och gallring kräva i regel någon

tids vistelse å upptagningshem. Sjuka och icke normala barn skola därifrån

sändas till särskilda anstalter eller specialhem, de övriga så fort som

möjligt till fosterhem. Vad särskilt beträffar späda barn till ensamstående

mödrar bör, såväl för barnens som mödrarnas bästa, sambandet mellan mor

och barn i det längsta möjliga bibehållas och stärkas. Härför erfordras

särskilda barnhem, avsedda för vård under en tid av minst 6 månader efter

barnets födelse.

Större städer kunna själva ordna allt vad sålunda angivits såsom önskvärt.

För övriga kommuner erfordras samarbete. För åstadkommande härav

har barnhuset, under förutsättning av kommunernas anslutning länsvis till

barnavårdsförbund, erbjudit understöd dels till avlönande av barnavårds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 240.

ombud med uppgift att tillhandagå kommunerna vid omhändertagande och

placering av värnlösa barn, foster hemsförmedling, dels ock till driften av upptagningshem

för äldre barn, sorter ing shem, och hem för ensamstående mödrar

med späda barn, spädbarnshem

Fosterhems för m ed lin g genom bamavårdsombud.

Fosterliemsförmedlingen förestås och ombesörjes av kvinnliga barnavårdsombud

under ledning av barnavårdsförbund. Sådana förbund finnas i varje

län, dock att Skånelänen äro sammanförda i ett förbund. Ett ombud är

anställt hos varje förbund, med undantag för ett ombud, som är anställt

av Hallands och Göteborgs och Bohus län gemensamt. Ombuden äro med

få undantag stationerade i residensstaden, där de ha sin expeditionslokal

till allmänhetens tjänst. Där finnes också i regel förbundets styrelse. Nästan

alla barnavårdsförbund hava landshövdingen till ordförande. I flera förbund

finnes ett arbetsutskott, till vilket ombudet kan vända sig för att fråga till

råds i de mångskiftande ärenden, som skola av henne behandlas. I de

flesta förbundsstyrelser är vederbörande förste provinsialläkare i länet ledamot

eller har han rätt att deltaga i och yttra sig å styrelsens sammanträden.

Flertalet fattigvårds- och barnavårdskonsulenter tillhöra också på liknande

sätt en eller flera förbundsstyrelser.

Barnavårdsombudet har en omfattande och betydelsefull verksamhet till

barnavårdsnämndernas tjänst. Barnavårdsombudet skall på begäran av barnavårdsnämnd

inom länet — dock i regel ej nämnd, som har egen anställd

arbetskraft till förfogande — tillhandagå nämnden vid omhändertagande av

barn, vid deras placering i fosterhem eller barnhem, skyddshem eller andra

anstalter samt vad därmed i övrigt äger samband.

För fullgörande av denna sin uppgift skall ombudet göra sig noggrant

underrättad om ej mindre samtliga inom länet befintliga barnhem av olika

slag jämte villkoren för barns intagande å desamma än även de möjligheter

i övrigt, som finnas för beredande av vård åt barn. Ombudet bör, då anmälan

inkommer, att ett barn är i behov av vård, i första hand hava kännedom

örn tillgång till platser å av förbundet ledda eller kontrollerade upptagningskem

(sorteringshem och spädbarnshem) men också veta vilka möjligheter

finnas för barnets, och i förekommande fall även dess moders, placering

å andra barnhem eller olika specialanstalter samt under vilka betingelser

intagning där sker. Förbundsstyrelserna böra låta sig angeläget

vara att med ombudets biträde söka förmå befintliga barnhem att inrätta

sig för olika erforderliga vårdformer. Det är således önskvärt att hava tillgång

till hem för stadigvarande vård av s. k. svårplacerbara barn, d. v. s.

barn, så klena eller efterblivna, att de för den skull ej kunna utackorderas,

eller eljest av olika anledningar ej passa i fosterhem. Åstadkommande av

samarbete mellan barnavårdsnämnder och barnhem inom förbundets område

är en av barnavårdsombudens viktigaste uppgifter. Den rationalisering av

vården av värnlösa barn, vartill barnhuset syftar med sin verksamhet, kan

ej uppnås om icke barnavårdsombudet härutinnan lyckas.

Det åligger vidare barnavårdsombudet att uppsöka och hålla förteckning

å goda fosterhem. För erhållande av anvisning på fosterhem bör ombudet

vid besök hos barnavårdsnämnd eller eljest under resor i olika delar av

länet göra förfrågningar om lämpliga hem. Även må annonsering ske. Upplysningar

om anmält fosterhem skola inhämtas från vederbörande barnavårdsnämnd

och dispensärorgan.

Då barnavårdsnämnd begär ombesörjande av vård åt omhändertaget barn,

skall ombudet söka skaffa sig en personlig uppfattning om barnets egenart,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 240,

15

lynne, begåvning oell utvecklingsmöjligheter. För detta ändamål bör ombudet

som regel tillråda barnets intagande å upptagningshem (sorteringsliem)

för observation och för beredande av möjlighet att närmare lära känna

barnet och därigenom kunna säkrare ombesörja en efter dess anlag och förhållanden

lämpad vård. Därest i undantagsfall dylik vistelse uppenbart

icke finnes erforderlig eller ej kan beredas, bör ombudet personligen besöka

barnet för att örn detsamma skaffa sig egen uppfattning samt vid behov

tillråda och på barnavårdsnämndens begäran ombesörja läkarundersökning.

Anmärkas må att i flera län förbunden ordnat med tillfälle till regelbunden

undersökning genom psykiatriskt utbildad läkare.

Då det är av vikt, att i sorteringsliem intagna barn icke till förfång för

andra vårdbehövande stanna alltför länge på hemmet, föreskriver barnhuset

såsom villkor för understöd att vården å hemmet ej må fortfara längre

än till dess för barnet lämpligt fosterhem kunnat anskaffas eller, därest

barnet på grund av sjuklighet, dåliga anlag eller eljest icke lämpligen kan

överlämnas till fosterhem, till dess för barnet kunnat beredas annan med

hänsyn till dylika särskilda förhållanden erforderlig vård. Detta villkor

gäller dock ej, då antagas må, att barn kan inom viss ej avsevärd tid återlämnas

till sitt hem.

För späda barno och deras mödrar bör barnavårdsombudet anvisa plats

å spädbarnshem. Å sådant hem må även intagas ensamma späda barn, då

modern är död eller då hon på grund av sjukdom ej kan eller bör amma

barnet eller då barnet nått den ålder, att det ej kan krävas att modern åtföljer

barnet. Som allmänt villkor för bidrag till spädbarnshem föreskriver

barnhuset, att hemmet bör i största möjliga utsträckning mottaga mödrar

med späda barn och endast i mindre omfattning ensamma späda barn.

Moder, som å hemmet intages, bör förbinda sig att vistas å hemmet under

amningstiden minst sex månader. Denna bestämmelse innebär icke hinder

för att avkorta vistelsen, örn det kan ordnas så att modern annorstädes

under tillfredsställande förhållanden kan hålla samman med och amma

barnet. Även då så icke kan ske, må i särskilda undantagsfall, där hemmets

styrelse och läkare samt barnavårdsombudet är o örn lämpligheten

ense, intagning ske för kortare tid.

För bidrag till sorterings- och spädbarnshem uppställes som villkor att

intagning såväl som placering vid utskrivning av barn i regel bör ombesörjas

av vederbörande barnavårdsombud. I de fall, där så ej kan eller

anses böra ske, skall anmälan örn dylik åtgärd utan dröjsmål sändas ombudet.

För barn, som ombudet finner böra utlämnas i fosterhem antingen omedelbart

eller efter vistelse å upptagningshem, skall ombudet lämna barnavårdsnämnd

anvisning å lämpligt fosterhem efter att först genom inhämtade upplysningar

och besök i fosterhemmet lia övertygat sig örn detsammas lämplighet.

Om nämnden så begär, förmedlar ombudet, som ofta personligen

ombesörjer barnets överlämnande till fosterhemmet, skriftligt avtal om fosterhemsvården.

Vid därvid förekommande uppgörelser om fosterlön skall ombudet

söka verka för likformighet inom länet samt för fosterlöns bestämmande

till sådant belopp att å ena sidan ingen må lockas att för vinnings

skull taga fosterbarn och å andra sidan möjligheten att erhålla goda fosterhem

icke äventyras. Uppenbart är, att ombudet såsom förmedlare ej kan

åtaga sig något ansvar för att avtalet uppfylles. Vid förmedling av fosterhem

åt barnavårdsnämnd bör ombudet framhålla, att ombudet därigenom

icke åtagit sig någon skyldighet att inspektera hemmet i fortsättningen utan

att denna skyldighet enligt lag åligger vederbörande nämnd. Barnavårdsnämnd,

åt vilken ombudet förmedlar fosterhem, beläget i annan kommun,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds proposition nr 240.

bör av ombudet uppmanas att minst en gång varje år från barnavårdsnämnden

i vistelsekommunen begära uppgift örn fosterhemmet enligt formulär

så uppställt, att barnavårdsnämnden för att fullgöra denna begäran måste

besöka hemmet.

Befinnes barn efter observation å upptagningsliem icke lämpligen böra

utlämnas till vård i fosterhem eller är detsamma utan sådan observation

uppenbart beträffande annat barn, angående vilket barnavårdsnämnd begär

ombudets råd eller bistånd, bör ombudet på begäran gå tillhanda för anskaffande

av all den upplysning och utredning, innefattande även erforderlig

läkarundersökning, som erfordras för barnets intagning å ifrågavarande sjukvårds-

eller specialanstalt, barnhem, skyddshem eller dylikt.

På begäran av barnavårdsnämnd skall ombudet i den utsträckning tiden

det medger, ombesörja transporter av omhändertagna barn. I den mån

detta ej kan ske i samband med någon ombudets tjänsteresa, äger ombudet

för resan betinga sig skälig ersättning av nämnden.

Jämväl fader eller moder till barn, som är i behov av vård, eller barnavårdsman,

barnhem, skyddshem, skyddshemsinspektören, statens inspektör

för fattigvård och barnavård eller annan vederbörande myndighet kunna

vända sig till barnavårdsombudet med begäran örn råd eller bistånd beträffande

barn och i förekommande fall jämväl dess moders vård.

Vid anmälan av enskilda fall skall ombudet göra sig noga underrättad

örn barnet är omhändertaget av barnavårdsnämnd eller står under barnavårdsnämnds

tillsyn samt, då det gäller barn fött utom äktenskap, om vem

som är barnavårdsman. Åtgärd må i dylika fall ej vidtagas utan barnavårdsnämndens

respektive barnavårdsmannens hörande.

Under 1940 anlitades barnavårdsombuden av 1,119 barnavårdsnämnder.

För placering hade till ombuden anmälts 2,526 barn, varav av barnavårdsnämnder

2,240 barn och av enskilda 286 barn. Genom ombudens förmedling

placerades i upptagningsliem 1,405 barn samt i anstalter för specialvård

400 barn. Till fosterhem utlämnades 840 barn, av vilka 602 barn först

intagits å upptagningsliem. 482 barn återlämnades till modern eller föräldrarna.

Barnavårdsombudens arbete till tjänst för barnavårdsnämnderna inskränker

sig emellertid icke till vad dessa siffermässiga uppgifter antyda. I åtskilliga

andra avseenden i samband med barns omhändertagande och placering ha

barnavårdsombuden givetvis viktiga uppgifter att fylla inom bärna- och

mödravårdens område.

Synnerligen önskvärt vore, att barnavårdsnämnderna i än större utsträckning

anlitade ombuden för placering av omhändertagna barn. Det ligger

icke något underskattande av nämndernas förmåga eller goda vilja i påståendet

att ombudet — särskilt efter det omhändertaget barn någon tid vistats

på upptagningshem men även eljest — har större förutsättning att anskaffa

lämpligt fosterhem. Ombudet bär framför allt flera sådana hem att välja

mellan och därigenom ökas hennes möjligheter att finna det för barnet i

fråga lämpligaste. En barnavårdsnämnd, som icke anlitar ombudet, nödgas

mången gång taga det fosterhem, som i trakten står till buds, även örn

lämpligheten uppenbart kan sättas i fråga. Ombyte av fosterhem, för barnets

uppfostran menligt och för nämnden kostsamt, blir därav ofta följden.

Av största betydelse är i detta avseende också barnavårdsombudets organisatoriska

samhörighet och intima kontakt med upptagningshemmen. Så

snart minsta tvekan råder vare sig örn det lämpliga i att över huvud taget

utlämna ett barn till fosterhem eller örn de krav vilka i fråga örn ett visst

barn böra ställas på fosterhemmet, bör barnet intagas å upptagningshem.

Man får där tillfälle att observera barnets egenart och därigenom bättre

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 240.

möjligheter att för dess fostran hnna det mest passande hemmet, varjämte

en tids vistelse å upptagningshemmet under goda lugna förhållanden kan

hava ett särdeles gynnsamt inflytande på barnet.

Den hittills vunna erfarenheten giver tyvärr vid handen, att nämnder

emellanåt vända sig till ombudet först då ett fall uppkommer, där vederbörande

nämnd själv ej lyckas utackordera barnet. Blir det regel, att ombudet

endast har svårplacerade barn såsom sitt klientel, kommer ombudet

näppeligen att kunna skaffa goda fosterhem. Man kan emellertid med tillfredsställelse

konstatera att barnavårdsnämnderna under årens lopp i växande

utsträckning använda sig av ombudens tjänster.

Barnav&rdsombudets verksamhet i övrigt.

På begäran av mödrahjälpsnämnd har barnavårdsombudet att biträda

nämnden med anskaffande av kompletterande utredning beträffande hos

nämnden gjorda framställningar, i den mån arbetet härför icke hindrar ombudets

övriga verksamhet.

Barnavårdsombudet skall vid resor inom länet besöka barnavårdsnämndernas

ordförande och därvid göra sig underrättad örn å olika orter förefintliga

önskningar i avseende å ombudets verksamhet. Ombudet bör så

planera sina för olika angivna ändamål anbefallda resor, att varje barnavårdsnämnds

ordförande besökes örn möjligt en gång vartannat år.

För att förvissa sig örn att barn, för vilket ombudet anvisat fosterhem,

kommit till lämpligt sådant, bör sålunda ombudet besöka hemmet, då ombudet

vid sina av olika anledningar företagna resor befinner sig i trakten.

Behnnes av ombudet anskaffat fosterhem så olämpligt att barnet ej längre

bör vistas där, har ombudet att efter samråd med vistelsekommunens barnavårdsnämnd

omedelbart sätta sig i förbindelse med den barnavårdsnämnd

eller den person, som utackorderat barnet, för att få medgivande att genast

förflytta barnet. Vinnes ej rättelse, skall ombudet anmäla förhållandet för

barnavårdsnämnden i vistelsekommunen och, örn ej heller därigenom önskad

åtgärd vidtages, göra anmälan till förbundsledningen. Därest fosterhemmet

icke är så olämpligt, som ovan sägs, men vården dock ej fullt god, bör ombudet

anmäla förhållandet till barnavårdsnämnden i orten med framhållande

av vikten av att vården i hemmet med särskild noggrannhet övervakas.

Barnavårdsombudet bör för barnavårdsnämnden framhålla, att barnavårdsnämnden

genom ombudets kontrollbesök icke befrias från nämndens i lag

stadgade skyldighet att inspektera alla fosterhem i kommunen.

Får ombudet kännedom örn missförhållande i fosterhem, som ej ombudet

anvisat, skall anmälan ofördröjligen ske till barnavårdsnämnden i orten, och

bör ombudet därvid erbjuda nämnden sin hjälp att, örn så erfordras, flytta

barnet. Vidtager barnavårdsnämnden ej erforderlig rättelse, bör anmälan

ske till förbundsledningen.

Det åligger ombudet att ofördröjligen hos förbundsledningen anmäla, om

ombudet Anner anledning till anmärkning mot barnhem, som av förbundet

ledes eller kontrolleras.

Då ombudet fått misstanke örn, att förhållandena i an nät barnhem inom

länet ej äro fullt tillfredsställande, har ombudet att samråda med den barnavårdsnämnd,

som har att öva tillsyn över hemmet. Leder ej detta till

rättelse eller är missförhållandet av svårare art, skall ombudet anmäla förhållandet

till förbundsledningen. I denna anmälan skall lämnas så fullständig

redogörelse över gjorda iakttagelser som möjligt.

Barnavårdsombudet har att i samband med sin verksamhet giva råd och

upplysningar i densamma berörande barnavårdsfrågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 240.

1084 4! 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 240.

Fosterhomsinven tering.

Under åren 1933—1939 lia fosterhemmen i riket inventerats av barnavårdsombuden

i samarbete med vederbörande barnavårdsnämnd. Denna

inventering bär gått så till, att ombudet besökt fosterhemmen i sällskap

med barnavårdsnämndens ordförande eller annan nämndens ledamot. Ombuden

ha skrivit rapport över gjorda iakttagelser samt varit nämnden behjälpliga

vid de omplaceringar, som efter besöken i vissa fall befunnits erforderliga.

Under denna första inventering har inventerats i sammanlagt

2,266 kommuner och gjorts besök i 24,940 fosterhem med 28,212 fosterbarn,

varvid anträffats 1,842 icke anmälda fosterbarn.

Som bidrag till kostnaderna för denna och för påbörjande under 1939

av en andra inventering, avsedd att ytterligare stimulera barnavårdsnämnderna

för deras tillsynsskyldighet, har barnhuset från Allmänna arvsfonden

beviljats anslag å tillsammans 30,000 kronor.

På grund av nu rådande trafiksvårigheter har emellertid denna andra inventering

hittills tyvärr ej kunnat fortskrida så som varit avsett och önskvärt.

I 16 län påbörjades den år 1939 och under år 1940 har viss inventering,

ehuru i långsam takt, pågått i 14 län, medan 4 län över huvud taget ansett

sig icke kunna sätta i gång därmed. Endast 51 kommuner med 712 hem

och 774 fosterbarn ha under sistnämnda år inventerats.

Bariuivårdsomlmdens anställning oell avlöning.

Barnavårdsförbunden anställa ombuden. Dock skall barnhuset först givas

tillfälle att yttra sig över kompetensen hos de sökande.

Barnhuset betalar barnavårdsförbunden hela kostnaden för avlöning av

barnavårdsombud och dessas resor. Grundlönen utgör 2,700 kronor för år

jämte tre ålderstilliigg, vart å 240 kronor efter respektive 3, 6 och 9 års tjänst.

Å lönen utgår rörligt tillägg enligt civila avlöningsreglementet (Sv. förf.-sami.

ur 272 år 1939) dock, med hänsyn till tiden för grundlönens bestämmande,

med ett procenttal som med 6 enheter understiger det för statens befattningshavare

fastställda. Till ombuden utgår jämväl dyrortsgraderad hyresersättning

för ombudets expedition. Barnhusets understöd till barnavårdsförbunden

för ombudens resor och övriga expenser växla något med hänsyn

till länens storlek. Med hänsyn till den större nytta ett ombud i allmänhet

måste anses göra för sin uppgift, därest ombudet disponerar egen bil, lämnas

därför ett mindre årligt bidrag.

Av barnhuset gjord framställning örn barnavårdsombudens likställande

med barnliemsföreståndarinnor i fråga örn rätt till pension har tyvärr ännu

ej bifallits.

Barnhusets sammanlagda kostnad för barnavårdsombudens avlöningar,

liyresersättningar, resor och expenser under 1940 utgjorde 154,981 krono)1

51 öre.

Barnhusets bidrag till upptagniugsliem.

Vad härefter angår barnhusets bidrag till driften av sorteringshem och

spädbarnshem, så är det icke möjligt att bestämma detta till samma belopp

per barn och plats å alla hem liksom exempelvis statsbidrag till av landsting

uppehållna sjukvårdsan stal ter. Örn å en anstalt av sistnämnda slag statsbidrag

jämte den dagavgift, som uttages för vården, understiger driftkostnaden,

får landstinget vidkännas förlusten, som alltså utdebiteras i landstingsskatten.

En dylik möjlighet skulle ock förefunnits, örn man för samarbete

kommunerna emellan för uppehållande av barnhem anordnat kommunalförbund.

Utsikt härför har emellertid icke förefunnits. Man har i stället

fått utnyttja länsförbunden och dessa hava ingen utdebiteringsmöjlighet och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majda proposition nr lilo.

ringa ekonomiska resurser. Årsavgiften för medlemskap är i regel 5 till 15

kronor för varje barnavårdsnämnd. Undantag med såväl ännu lägre som

även högre årsavgifter förekomma dock.

Barnhusets bidrag till upptagningsliem har därför från början måst utmätas

så att det tillhopa med dagavgiften samt de särskilda medel, som

förbunden eventuellt själva inom respektive län kunna för detta ändamål

anskaffa, täckte den faktiska driftkostnaden. Härvid har man emellertid

varit bunden av den bestämmelsen i barnhusets reglemente, att bidraget

icke får överstiga hälften av driftkostnaden. Härtill kom att särskilt i början

av barnhusets understödjande verksamhet dagavgiften å sorteringshemmen

icke lick fastställas till nämnvärt högre belopp än i orten utgående fosterlega,

då eljest risk förelåg att barnavårdsnämnderna av ekonomiska skäl

föredrogo att direkt utackordera omhändertagna barn. Även örn numera

förståelsen för sorteringshemmens betydelse ökats, måste dock alltjämt denna

synpunkt beaktas vid fastställande av dagavgiften.

Dessa förutsättningar och önskemål beträffande bidrag och dagavgifter ha

gjort det synnerligen svårt för barnhuset att rätt bestämma bidragen. Detta

har än ytterligare komplicerats därav att barnhemmens antal och platserna

därå ökats samtidigt som barnhusets inkomster minskats.

I framställning örn bidrag till upptagningsliem får barnavårdsförbunden

framlägga förslagsstater för under förbunden lydande eller med dem samarbetande

barnhem. Därvid skall angivas såväl utgående dagavgifter som

ock de inkomster genom enskilda gåvor eller allmänna bidrag, som hemmen

kunna påräkna. Med ledning härav bestämmer barnhuset sitt bidrag. I

början av verksamheten bestämdes detta till visst belopp per barn och dag

men de senaste åren har på grund av barnhusets begränsade tillgångar

bidraget för året måst maximeras. Det ligger i sakens natur att detta måste

vara för hemmen synnerligen olägligt och för verksamheten hindrande. Kan

icke uppkommande brist täckas genom kommunala anslag eller enskilda

gåvor, står den kvar såsom en förlust, som måste täckas nästa år, och till

sist hämmas verksamheten.

I vissa län lia landstingen beviljat bidrag till upptagningshemmen och

synnerligen önskvärt skulle vara örn så mera allmänt skedde. Enligt senast

erhållna uppgifter lämna härefter angivna landsting bidrag med följande

belopp, nämligen Östergötlands 1,000, Jönköpings 1,500, Kalmar norra 300,

Blekinge 800, Kristianstads 2,100 (högst), Malmöhus 2.400 (högst) Älvsborgs

9,253 (högst), Skaraborgs 1,500 (av fondmedel, som landstinget disponerar),

Örebro 11,000, Västmanlands 6,570 (högst), Kopparbergs 5,000 (varav 2,000

av länets nödhjälpskassa), Jämtlands 2,000 (högst) samt Norrbottens landsting

1,000 kronor.

Då de av barnhuset understödda barnhemmen i regel icke äga något

rörelsekapital, lämnas barnhusets bidrag förskottsvis så, att av det för visst

kalenderår beviljade bidraget utbetalas Vi i mitten av januari, l/i i mitten

av maj, Vi i mitten av september och återstoden när redovisning för verk

samheten och driftkostnaden under kalenderåret lämnats. 1 driftkostnaden

må icke inräknas utgifter för inköp, ny- eller ombyggnad av fastighet eller

reparationer av större omfattning.

Av barnhuset beviljade bidrag till upptagningsliem belöpte sig under 1940

till 281,400 kronor, därav till sorteringshem 145,600 kronor och spädbarnsliem

135,800 kronor. De hem, som sålunda av barnhuset understödjas, äro

till antalet 30 sorteringshem, fördelade med 1 —2 på värjo barn a vårdsförbunds

verksamhetsområde samt 24 spädbarnshem likaledes fördelade på samtliga

barnavårdsförbund. Av sorteringshemmen tillhöra emellertid ott fåtal icke

på samma sätt som de övriga den stora organisationen i det att till dem

utgår bidrag endast för visst mycket begränsat antal platser som stiillts till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 240.

barnavårdsförbundets förfogande. Därutöver har beviljats till två hem för

svårplacerbara barn, ett för gossar och ett för flickor, tillhopa 10,620 kronor,

vadan hela kostnaden utgjorde 292,020 kronor.

Vissa önskemal beträffande barnhusets verksamhet.

Fosterhemsförmedling genom barnavårdsombudet samt sorterings- och

spädbarnshem äro nödvändiga komplement av varandra. De utgöra tillsammans

en helhet som ej kan brytas utan skada för de olika verksamhetsgrenarna.

Under årens lopp har emellertid alltmer framträtt behovet av en utveckling

av denna verksamhet och särskilt dess komplettering med flera hem

för svårplacerbara barn. Det har nämligen visat sig, att på upptagningshemmen

barnen i allt större utsträckning måst kvarstanna längre tid än

man från början ansett sig böra räkna med och detta av flera orsaker. Dels

har det gällt barn, vilka konstaterats vara i behov av anstaltsvård av något

slag men på grund av platsbrist på vederbörlig anstalt icke kunnat vid

önskad tid mottagas där, men dels och framför allt har det gällt barn, som

befunnits i behov av en längre tids vård och observation på upptagningshemmet,

innan man kunnat träffa något avgörande örn dess framtida placering

samt barn vilka, utan att vara i behov av verklig anstaltsvård dock

icke lämpa sig för vård i enskilt fosterhem, med andra ord de s. k. svårplacerbara

barnen.

Genom att de knappt tillmätta platserna på upptagningshemmen på detta

sätt under alltför lång tid upptagas av vissa kategorier barn, lia dessa hem

icke i den omfattning, som varit önskvärd, kunnat tjänstgöra som verkliga

upptagningshem för observation och tillfällig vård.

Då detta problem med åren blivit allt besvärligare, bär hösten 1940 av

statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör i samarbete med barnhuset

igångsatts en undersökning i syfte att utfinna de lämpligaste vägarna fölen

lösning av problemet.

Genom denna undersökning hoppas nian få fram bland annat i vilken

utsträckning en onormalt lång vårdtid har sin grund i den ena oller andra

av ovannämnda orsaker eller kanske ytterligare andra, men därjämte även

beträffande de svårplacerbara barnen de mest framträdande anledningarna

till att barnen i de enskilda fallen icke i vanlig ordning kunnat utplaceras,

som t. ex. uppfostringssvårigheter, efterblivenhet eller fysiska defekter hos

barnet.

Undersökningen, som verkställes av socialstyrelsen och allmänna barnhuset

gemensamt under medverkan av barnavårdsombuden, omfattar samtliga

de barn, som under åren 1937—1939 under någon tid vårdats på de av

barnhuset understödda sorteringshemmen. Primärmaterialet omfattande inemot

3,000 barn är insamlat och bearbetningen därav påbörjad.

Att få dessa frågor allsidigt belysta har synts vara av betydelse icke

endast för de närmast berörda upptagningshemmen utan för barnhems verksamheten

i landet i dess helhet. Detta icke minst därför att det vore

olyckligt örn återigen började växa fram enstaka barnhem, kommunala eller

enskilda, med mycket begränsat upptagningsområde, då i sådant fall stora

risker föreligga att man ånyo får hem, som äro en kombination av hem för

stadigvarande och för tillfällig vård och som därjämte måste mottaga såväl

späda barn som äldre. Ju mera fullständigt ali barnhemsverksamliet kan

inordnas i ett helt systematiskt sammanhang, dess större utsikter torde

föreligga att få de olika hemmen rationellt utnyttjade och så anordnade att

de bli av största gagn för barnen och samhället.

Förut har redogjorts för de förutsättningar och svårigheter, som förelegat

för utmätande av barnhusets bidrag till upptagningshem. För att få i gång

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 240.

ett barnhem och för att driften skulle kunna uppehållas har barnhuset måst

sätta sitt bidrag i förhållande till driftkostnaden och detta även i fall, då

denna måst anses högre än som bort vara påkallat. Framhållas må, att

höga driftkostnader i många fall kunna vara beroende på förhållanden, varöver

hemmens ledning knappast kunna råda; exempelvis höga. hyreskostnader

eller höga personalkostnader, föranledda av mindre lämpliga lokaler.

Ett annat förhållande, som kunnat te sig orättvist, är att hem, som genom

bidrag från enskilda eller eljest fått utgifterna minskade, därigenom fått

mindre bidrag från barnhuset än ett hem, som ej haft dylika bidrag. Att

detta ej uppmuntrat till försök att skaffa extra inkomster är uppenbart. De

understödda hemmens icke allenast dagkostnad och dagavgifter utan även

bidrag från barnhuset växla följaktligen högst avsevärt. Sålunda må anmärkas,

att enligt senast tillgängliga uppgifter är för sorteringshem .dagkostnaden

högst tre kronor 7 öre. lägst en krona 74 öre, barnhusets bidrag för

vårddag högst en krona 40 öre, lägst 33 öre och dagavgiften högst en krona

80 öre, lägst en krona samt för spädbarnsheni dagkostnaden högst tre kronor

10 öre, lägst en krona 92 öre, barnhusets bidrag per vårddag högst en krona

32 öre och liigst 59 öre samt dagavgiften högst tre kronor och lägst en

krona 25 öre.

På grund av det anförda har det sedan länge varit ett önskemål för direktionen

att kunna övergå till ett system för bidrag, avseende visst belopp

per underhållsdag lika för hem av ensartade slag. jämlikt 65 § i lagen örn

samhällets barnavård fastställer Kungl. Maj:t vårdtaxa för vissa barnhem i

olika orter av landet. Med ledning därav kunde barnhuset för av barnhuset

understödda hem fastställa sitt bidrag, under förutsättning att hälften av

en såsom skälig beräknad vårdkostnad betalades av vederbörande kommun

i dagavgift och andra hälften bestredes av barnhuset. Barnhuset skulle

alltså som villkor för visst bidrag för vårddag föreskriva att av vederbörande

kommun eller enskild vårdbetalande icke hnge i dagavgift uttagas högre

belopp än barnhusets bidrag. Detta system förutsätter emellertid möjlighet

för barnhemmen att på något sätt få eventuellt uppkommande brist ersatt.

Barnhusets direktion skulle helst se, att detta ordnades genom landstingens

bistånd. Såsom redan framhållits lämna åtskilliga landsting bidrag till

barnavårdsförbunden eller upptagningshemmen. Barnhuset borde genom

barnavårdsförbunden göra framställning till samtliga landsting. Häri skulle

barnhuset erbjuda sig att betala visst bidrag per vårddag under villkor att

vederbörande barnhem ej uttoge större belopp i dagavgift och under förutsättning

tillika, att landstinget förbunde sig att garantera förbunden att ersätta

den brist, som vid dylikt bidrag och dagavgift kunde uppkomma vid

inom landstingsområdet belägna barnhem.

Vid ett dylikt system skulle det bli väsentligt starkare intresse för barnhemsstyrelser

att söka nedbringa utgifterna och skaffa sig inkomster från

enskilda och dylikt.

Barnhusets direktion vågar hysa den förhoppning, att behovet och tillliten

till den av barnhuset understödda verksamheten numera kännes så

starkt, att ett dylikt system skall kunna genomföras.

Inom barnhusets direktion har vidare diskuterats möjligheten till viss

begränsning av bidragen till upptagningshem. Med fasthållande vid den

ursprungliga avsikten med barnhusets bidrag eller att hjälpa kommuner,

som icke rimligen eller lämpligen sjiilva borde uppehålla barnhem, har framkommit

tanken att icke lämna bidrag till vården av barn, som komma från

städer av den storlek, att (le borde själva halla och bekosta barnhem. Att

barn från dylika städer i icke liten utsträckning vistas å av barnhuset understödda

hem, framgår av verkställda utredningar. Det antal invånare, sorn

skulle bli utslagsgivande flir bidrag eller icke bidrag från barnhuset, torde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 240.

bli föremål för närmare utredning. I viss mån måste vid sådan begränsning

även stadens art, exempelvis industri- eller sjöstad, öva inflytande.

Hur mycket som enligt ett dylikt system för bidragsgivning kunde besparas,

beror givetvis på hur lågt nian sätter gränsen. I varje fall lärer

icke kunna vinnas så mycket, att önskvärd utvidgning av barnhusets understödsverksamhet

kan vinnas.

Då nu fråga på allvar uppkommit örn en starkare anknytning av barnhusets

verksamhet till samhällets barnavård i dess helhet aktualiseras de

rådande svårigheterna. Starka och sakliga skäl tala nu för att den enda

och mest rationella lösningen vinnes genom att barnhuset får hjälp från

staten helt eller delvis med kostnaderna för någon eller några av de grenar

verksamheten omfattar.

Närmast härtill torde vara fosterhemsförmedlingen genom barnavårdsombuden.

Örn så skedde, skulle ock härigenom vinnas den mycket stora

fördelen, att deras arbete auktoriserades och därigenom finge väsentligt

större effekt. För närvarande är barnavårdsombudens biträde ett erbjudande

åt kommunerna från barnhuset genom förbunden. Huruvida de anlitas, är

således helt beroende på vederbörande kommun. Någon rätt att själv taga

initiativ tillkommer ej barnavårdsombud. Detta har också tagit sig uttryck

i de ovan återgivna bestämmelserna i barnavårdsombudens instruktion, enligt

vilken av ombudet påträffade missförhållanden skola anmälas till ombudets

arbetsgivare, förbundsledningen, som har att besluta om de åtgärder, vartill

ombudets iakttagelser och anmälan må föranleda. Denna ombudets inofficiella

ställning har särskilt vid inventeringen av fosterhem trätt i dagen.

Det har vid dessa varit vederbörande barnavårdsnämnd, som med biträde

av ombuden verkställt inventeringen. Barnavårdsombudet har varit allenast

rådgivande.

Med hänsyn till att socialvårdens omorganisation är föremål för särskild

kommittéutredning, kan det väl svårligen ifrågakomma att i denna ordning

förstatliga barnavårdsombudens verksamhet, men därest staten genom bidrag

till barnhuset bekostade barnavårdsombudens verksamhet, vore det dock

naturligt, att åt barnavårdsombuden kunde i viss utsträckning uppdragas

åligganden och befogenheter, som nu tillkomma statens barnavårdskonsulenter,

men som dessa med hänsyn till distriktens storlek ej medhinna.

Närmast torde härvid komma i fråga att bereda länsstyrelserna rätt att var

inom sitt län kunna anlita jämväl ombuden för biträde i olika avseenden

vid fullgörande av de åligganden, som länsstyrelse har beträffande barnavården,

särskilt uppsikten enligt 20 § barnavårdslagen.

Framhållas må att bidrag från staten till barnavårdsombuds avlöning

givetvis måste få till följd deras rätt till inträde i statens pensionsanstalt.

Finge barnhuset ett tillräckligt ekonomiskt stöd från staten, skulle det

bli möjligt att kunna giva sorteringshem och spädbarnshem understöd för

större antal platser, vilket är högeligen önskvärt, och möjligen även utvidga

understödet till att i andra hand avse hem för stadigvarande vård.

Detta senare förutsätter en ändring av barnhusets reglemente. Ett utkast

härtill, vilket dock icke varit föremål för behandling, inom direktionen bifogas.

x) Detsamma giver jämväl uttryck för att barnhusets understödsverksamhet

bör begränsas till kommuner, som icke skäligen eller liimpligen

själva böra anordna barnhem.

Stockholm den 25 april 1941.

Bror C. Hasselrot.

Ordförande i direktionen över Allmänna barnhuset.

'') Här ej återgivet.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:346 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till allmänna barnhuset. a1 i texten
  2. SU 1941:159 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till allmänna barnhuset. s. 7 i texten