Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 263

1941-05-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:263, Kungl. Maj:ts proposition nr 263

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 maj

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet:

De bördor som staten ålägger enskilda genom inkallelse till beredskapstjänstgöring

äro av den art, att de kunna motivera viss jämkning i statens

skatteanspråk. För den till beredskapstjänst inkallade ter det sig obilligt,

att hans skattskyldighet icke skall röna inflytande av hans arbetsinsats

för statens räkning i vidare mån än som följer av skatternas anpassning efter

den inkomstminskning som må ha drabbat honom. Häremot kan visserligen

invändas, att denna arbetsinsats ersättes genom de avlöningsförmåner

som tillerkännas den inkallade, men dessa innefatta icke en så utmätt kompensation

för beredskapstjänstgöringen, att anledning saknas för staten att

såsom arbetsgivare beakta denna tjänstgöring vid utformningen av sina skattekrav.

Icke minst i förhållandet mellan inkallade med växlande tjänstetid

och mellan inkallade och från beredskapstjänst helt befriade göra sig dessa

synpunkter gällande.

Med den angivna utgångspunkten för en skattelindring för inkallade ter

det sig naturligt att låta skattelättnaden variera med beredskapstjänstgöringens

längd men i övrigt göra den fullt enhetlig och alltså oberoende av

skatteförmågan. En utjämning av skattebördan med hänsyn till den växlande

grad i vilken beredskapstjänsten för de inkallade medfört ekonomiska

uppoffringar skulle i enlighet härmed ske blott i mycket begränsad omfattning.

Att inom skattesystemets ram bereda en fullständig kompensation för

dessa uppoffringar är icke möjligt och framstår icke heller såsom motiverat

av de skäl som kunna tala för en viss skatteanpassning med hänsyn till fullgjord

beredskapstjänst.

Den här berörda skattefrågan har upptagits till utredning inom finansdepartementet.

övervägandena ha därvid i första hand inriktats på möjligheten

av en anpassning av de statsskatter som utgå på 1940 års inkomster och debiteras

på grundval av löpande års taxering. För dessa skatters del har en

lämplig utväg synts vara att medgiva ett med tjänstgöringens längd varierande

avdrag från skatten, som efter framställning av den skattskyldige verk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

5

ställes vid debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatt respektive värnskatt.

Hänsyn skulle därvid tagas blott till tjänstgöring under 1940, eller

m. a. o. det år under vilket den till beskattning taxerade inkomsten uppburits.

Efter övervägande av på frågan inverkande omständigheter vill jag tillstyrka,

att förslag om viss skattelindring efter angivna linjer förelägges riksdagen.

Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen av den

av mig förordade skattelättnaden.

För framtiden bör övervägas att förskjuta hänsynstagandet till beredskapstjänsten

från debiterings- till taxeringsstadiet. Härför förutsättes en ändring

i gällande regler örn avdrag vid taxering. Jag har för avsikt att föranstalta

om en utredning av frågan örn lämpligheten av en sådan ändring och torde

senare få anmäla de förslag till vilka utredningen må föranleda.

Med avseende å de statsskatter som påförts för 1939 års inkomster föreligga

särskilda problem. Dessa skatter ha redan i sin helhet förfallit till betalning,

och även om en justering med hänsyn till fullgjord beredskapstjänst under

nämnda år skulle anses önskvärd, kan den sålunda icke ske i den form som

ifrågasatts för skatterna på 1940 års inkomster. För den förflutna tiden

väga emellertid de hänsyn till beredskapstjänstgöringens karaktär av en arbetsprestation

till det allmänna, som eljest äro avgörande, mindre tungt än de

hänsyn som måste tagas till en eventuell, av ber edskaps tjänstgöringen framkallad

försämring i skatteförmågan under år 1940, vilken gör skatterna på tidigare

uppburna högre inkomster mycket tryckande. Närmast ifrågakommer

sålunda för dessa skatters del icke en schablonmässig restitution i proportion

till fullgjord beredskapstjänst — eller någon liknande ersättning för en skattejämkning

vid debitering respektive taxering — utan ett efterskänkande av

påförd skatt efter individuell behovsprövning. Ett sådant efterskänkande —

som i viss utsträckning kunde förekomma enligt 1939 års värnskatteförordning

och till vilket en motsvarighet finnes i skattelindringen vid dödsfall —

erbjuder emellertid stora vanskligheter. Jag är icke nu beredd att framlägga

förslag i ämnet men torde få återkomma till frågan om det efter verkställd

utredning visar sig möjligt att nå en tillfredsställande lösning.

I fråga örn den närmare utformningen av den av mig förordade skattenedsättningen

vid debitering av skatter till staten på grund av årets taxering

får jag anföra följande.

Till en början synes klart, att avdrag å skatten icke bör ske vid hur kort

tjänstgöring som helst utan medgivas blott för den tid tjänstgöringen överstiger

ett visst minimum. Lämpligen synes mig detta kunna bestämmas till

sex veckor. I enlighet härmed och med beaktande av de olika synpunkter,

som från statens och den skattskyldiges sida kunna läggas å frågan örn

skatteavdragets belopp, bar jag funnit mig böra föreslå, att skatteavdraget

skall utgöra fem kronor för varje hel vecka, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden

under år 1940 överstigit sex veckor.

Strängt taget hade vid en sådan gränsdragning även bort beaktas, att av de

under år 1940 inkallade värnpliktiga vissa kategorier skulle lia fullgjort mi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 263.

litärtjänstgöring under längre eller kortare tidsperioder enligt gällande bestämmelser

om utbildning i fredstid. I princip bör den del av värnpliktigs

tjänstgöring, som motsvarar dylik fredstjänstgöring, icke tillgodoräknas honom

för erhållande av skatteavdrag. Emellertid skulle det vara förenat med

mycket betydande praktiska svårigheter att för varje värnpliktig avräkna

den tid, som kunde anses motsvara hans fredstjänstgöring. Det torde därför

vara nödvändigt att även härutinnan fastställa en mera schematisk regel.

Jag finner mig sålunda böra föreslå, att årsklasserna 1939 och 1940

samt den med årsklass 1939 ur tjänstgöringssynpunkt jämställda årsgrupp

1940 av klass B helt uteslutas från avdragsrätt.

Skatteavdraget synes såsom jag redan antytt lämpligen kunna verkställas

i samband med skattens debitering. För ändamålet behöver debiteringsförrättaren

icke mera än ett enkelt intyg om den värnpliktiges under år

1940 fullgjorda tjänstgöring. Det bör enligt min mening åligga den värnpliktige

själv, om han vill komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån,

att taga initiativet härtill. Förfarandet har ansetts enklast kunna ordnas

så, att den värnpliktige till vederbörlig militär myndighet ingiver eller insänder

en ansökan om skatteavdrag. Å ansökningen, som ställes till länsstyrelsen

i det län, inom vilket den värnpliktige är mantalsskriven, tecknas av den

militära myndigheten intyg om tjänstgöringen under 1940. Inkomna ansökningar

översändas efter hand till vederbörande länsstyrelse, som låter ordna

dem kommunvis och därefter utan särskild prövning överlämnar dem till

debiteringsförrättaren för avdragens verkställande.

Skatteavdraget synes i första hand böra verkställas å inkomst- och förmögenhetsskatten,

vilken debiteras å kronodebetsedeln innevarande år, och i andra

hand å den värnskatt för budgetåret 1941/42, varom jag i dag framlägger

förslag. Jag vill i detta sammanhang nämna, att debiteringsförrättaren förutsättes

bliva ålagd att å debetsedlarna inom linjen göra anteckning örn det

belopp, varmed skatten nedsatts.

För att icke åstadkomma för stora rubbningar i debiteringsarbetet böra

ansökningarna om skatteavdrag ha kommit debiteringsförrättarna tillhanda

före debetsedlarnas utskrivande. Då arbetet härmed i Stockholm börjar under

första hälften av juli och enhetliga bestämmelser i detta avseende böra

gälla för hela riket torde böra föreskrivas, att ansökningarna skola ha inkommit

till vederbörande militära myndighet senast den 30 juni 1941

vid äventyr alt skatteavdrag ej må ske. Emellertid kan det i undantagsfall

bliva svårt eller omöjligt för värnpliktig att inom den föreskrivna tiden inkomma

med sin ansökan till myndigheten. En undantagsbestämmelse torde

därför icke kunna undvaras, enligt vilken avdrag må beviljas i anledning

av för sent inkommen ansökan, om den värnpliktige visar giltig orsak för

dröjsmålet. Sådan fråga bör prövas av länsstyrelsen.

I fråga örn det belopp, som den förevarande skattelindringen i penningar

sammanlagt motsvarar, är det självfallet mycket svårt att verkställa några

mera tillförlitliga beräkningar. Även med kännedom om de inkallades antal

och tjänstgöringstidens genomsnittliga längd kan man endast fastställa den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ungefärliga storleksordningen av den samlade skattelindringen. Den grundläggande

svårigheten är, att man icke känner inkomstfördelningen bland de

inkallade. Denna är avgörande för den utsträckning i vilken de taxerade inkomsterna

kunna antagas uppgå till sådana belopp, att skattskyldighet inträder

respektive möjlighet föreligger för den inkallade att tillgodogöra sig

den honom tillerkända förmånen. Med utgångspunkt från tillgängliga uppgifter

har den skatteförlust staten skulle få vidkännas vid bifall till föreliggande

förslag uppskattats till 10 å 15 miljoner kronor.

I anslutning till det anförda har inom finansdepartementet utarbetats ett

förslag till förordning om avdrag d skatt på grund av militär tjänstgöring

under år 1940.

Föredraganden hemställer, att nämnda författningsförslag måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under år 1940. s. 1 i texten