Kungl. Maj:ts proposition nr 263
1941-05-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:263, Kungl. Maj:ts proposition nr 263
Dokumentets text
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 maj
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för försvarsdepartementet:
De bördor som staten ålägger enskilda genom inkallelse till beredskapstjänstgöring
äro av den art, att de kunna motivera viss jämkning i statens
skatteanspråk. För den till beredskapstjänst inkallade ter det sig obilligt,
att hans skattskyldighet icke skall röna inflytande av hans arbetsinsats
för statens räkning i vidare mån än som följer av skatternas anpassning efter
den inkomstminskning som må ha drabbat honom. Häremot kan visserligen
invändas, att denna arbetsinsats ersättes genom de avlöningsförmåner
som tillerkännas den inkallade, men dessa innefatta icke en så utmätt kompensation
för beredskapstjänstgöringen, att anledning saknas för staten att
såsom arbetsgivare beakta denna tjänstgöring vid utformningen av sina skattekrav.
Icke minst i förhållandet mellan inkallade med växlande tjänstetid
och mellan inkallade och från beredskapstjänst helt befriade göra sig dessa
synpunkter gällande.
Med den angivna utgångspunkten för en skattelindring för inkallade ter
det sig naturligt att låta skattelättnaden variera med beredskapstjänstgöringens
längd men i övrigt göra den fullt enhetlig och alltså oberoende av
skatteförmågan. En utjämning av skattebördan med hänsyn till den växlande
grad i vilken beredskapstjänsten för de inkallade medfört ekonomiska
uppoffringar skulle i enlighet härmed ske blott i mycket begränsad omfattning.
Att inom skattesystemets ram bereda en fullständig kompensation för
dessa uppoffringar är icke möjligt och framstår icke heller såsom motiverat
av de skäl som kunna tala för en viss skatteanpassning med hänsyn till fullgjord
beredskapstjänst.
Den här berörda skattefrågan har upptagits till utredning inom finansdepartementet.
övervägandena ha därvid i första hand inriktats på möjligheten
av en anpassning av de statsskatter som utgå på 1940 års inkomster och debiteras
på grundval av löpande års taxering. För dessa skatters del har en
lämplig utväg synts vara att medgiva ett med tjänstgöringens längd varierande
avdrag från skatten, som efter framställning av den skattskyldige verk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
5
ställes vid debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatt respektive värnskatt.
Hänsyn skulle därvid tagas blott till tjänstgöring under 1940, eller
m. a. o. det år under vilket den till beskattning taxerade inkomsten uppburits.
Efter övervägande av på frågan inverkande omständigheter vill jag tillstyrka,
att förslag om viss skattelindring efter angivna linjer förelägges riksdagen.
Jag återkommer i det följande till den närmare utformningen av den
av mig förordade skattelättnaden.
För framtiden bör övervägas att förskjuta hänsynstagandet till beredskapstjänsten
från debiterings- till taxeringsstadiet. Härför förutsättes en ändring
i gällande regler örn avdrag vid taxering. Jag har för avsikt att föranstalta
om en utredning av frågan örn lämpligheten av en sådan ändring och torde
senare få anmäla de förslag till vilka utredningen må föranleda.
Med avseende å de statsskatter som påförts för 1939 års inkomster föreligga
särskilda problem. Dessa skatter ha redan i sin helhet förfallit till betalning,
och även om en justering med hänsyn till fullgjord beredskapstjänst under
nämnda år skulle anses önskvärd, kan den sålunda icke ske i den form som
ifrågasatts för skatterna på 1940 års inkomster. För den förflutna tiden
väga emellertid de hänsyn till beredskapstjänstgöringens karaktär av en arbetsprestation
till det allmänna, som eljest äro avgörande, mindre tungt än de
hänsyn som måste tagas till en eventuell, av ber edskaps tjänstgöringen framkallad
försämring i skatteförmågan under år 1940, vilken gör skatterna på tidigare
uppburna högre inkomster mycket tryckande. Närmast ifrågakommer
sålunda för dessa skatters del icke en schablonmässig restitution i proportion
till fullgjord beredskapstjänst — eller någon liknande ersättning för en skattejämkning
vid debitering respektive taxering — utan ett efterskänkande av
påförd skatt efter individuell behovsprövning. Ett sådant efterskänkande —
som i viss utsträckning kunde förekomma enligt 1939 års värnskatteförordning
och till vilket en motsvarighet finnes i skattelindringen vid dödsfall —
erbjuder emellertid stora vanskligheter. Jag är icke nu beredd att framlägga
förslag i ämnet men torde få återkomma till frågan om det efter verkställd
utredning visar sig möjligt att nå en tillfredsställande lösning.
I fråga örn den närmare utformningen av den av mig förordade skattenedsättningen
vid debitering av skatter till staten på grund av årets taxering
får jag anföra följande.
Till en början synes klart, att avdrag å skatten icke bör ske vid hur kort
tjänstgöring som helst utan medgivas blott för den tid tjänstgöringen överstiger
ett visst minimum. Lämpligen synes mig detta kunna bestämmas till
sex veckor. I enlighet härmed och med beaktande av de olika synpunkter,
som från statens och den skattskyldiges sida kunna läggas å frågan örn
skatteavdragets belopp, bar jag funnit mig böra föreslå, att skatteavdraget
skall utgöra fem kronor för varje hel vecka, varmed den sammanlagda tjänstgöringstiden
under år 1940 överstigit sex veckor.
Strängt taget hade vid en sådan gränsdragning även bort beaktas, att av de
under år 1940 inkallade värnpliktiga vissa kategorier skulle lia fullgjort mi
-
6
Kungl. Majlis proposition nr 263.
litärtjänstgöring under längre eller kortare tidsperioder enligt gällande bestämmelser
om utbildning i fredstid. I princip bör den del av värnpliktigs
tjänstgöring, som motsvarar dylik fredstjänstgöring, icke tillgodoräknas honom
för erhållande av skatteavdrag. Emellertid skulle det vara förenat med
mycket betydande praktiska svårigheter att för varje värnpliktig avräkna
den tid, som kunde anses motsvara hans fredstjänstgöring. Det torde därför
vara nödvändigt att även härutinnan fastställa en mera schematisk regel.
Jag finner mig sålunda böra föreslå, att årsklasserna 1939 och 1940
samt den med årsklass 1939 ur tjänstgöringssynpunkt jämställda årsgrupp
1940 av klass B helt uteslutas från avdragsrätt.
Skatteavdraget synes såsom jag redan antytt lämpligen kunna verkställas
i samband med skattens debitering. För ändamålet behöver debiteringsförrättaren
icke mera än ett enkelt intyg om den värnpliktiges under år
1940 fullgjorda tjänstgöring. Det bör enligt min mening åligga den värnpliktige
själv, om han vill komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån,
att taga initiativet härtill. Förfarandet har ansetts enklast kunna ordnas
så, att den värnpliktige till vederbörlig militär myndighet ingiver eller insänder
en ansökan om skatteavdrag. Å ansökningen, som ställes till länsstyrelsen
i det län, inom vilket den värnpliktige är mantalsskriven, tecknas av den
militära myndigheten intyg om tjänstgöringen under 1940. Inkomna ansökningar
översändas efter hand till vederbörande länsstyrelse, som låter ordna
dem kommunvis och därefter utan särskild prövning överlämnar dem till
debiteringsförrättaren för avdragens verkställande.
Skatteavdraget synes i första hand böra verkställas å inkomst- och förmögenhetsskatten,
vilken debiteras å kronodebetsedeln innevarande år, och i andra
hand å den värnskatt för budgetåret 1941/42, varom jag i dag framlägger
förslag. Jag vill i detta sammanhang nämna, att debiteringsförrättaren förutsättes
bliva ålagd att å debetsedlarna inom linjen göra anteckning örn det
belopp, varmed skatten nedsatts.
För att icke åstadkomma för stora rubbningar i debiteringsarbetet böra
ansökningarna om skatteavdrag ha kommit debiteringsförrättarna tillhanda
före debetsedlarnas utskrivande. Då arbetet härmed i Stockholm börjar under
första hälften av juli och enhetliga bestämmelser i detta avseende böra
gälla för hela riket torde böra föreskrivas, att ansökningarna skola ha inkommit
till vederbörande militära myndighet senast den 30 juni 1941
vid äventyr alt skatteavdrag ej må ske. Emellertid kan det i undantagsfall
bliva svårt eller omöjligt för värnpliktig att inom den föreskrivna tiden inkomma
med sin ansökan till myndigheten. En undantagsbestämmelse torde
därför icke kunna undvaras, enligt vilken avdrag må beviljas i anledning
av för sent inkommen ansökan, om den värnpliktige visar giltig orsak för
dröjsmålet. Sådan fråga bör prövas av länsstyrelsen.
I fråga örn det belopp, som den förevarande skattelindringen i penningar
sammanlagt motsvarar, är det självfallet mycket svårt att verkställa några
mera tillförlitliga beräkningar. Även med kännedom om de inkallades antal
och tjänstgöringstidens genomsnittliga längd kan man endast fastställa den
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
ungefärliga storleksordningen av den samlade skattelindringen. Den grundläggande
svårigheten är, att man icke känner inkomstfördelningen bland de
inkallade. Denna är avgörande för den utsträckning i vilken de taxerade inkomsterna
kunna antagas uppgå till sådana belopp, att skattskyldighet inträder
respektive möjlighet föreligger för den inkallade att tillgodogöra sig
den honom tillerkända förmånen. Med utgångspunkt från tillgängliga uppgifter
har den skatteförlust staten skulle få vidkännas vid bifall till föreliggande
förslag uppskattats till 10 å 15 miljoner kronor.
I anslutning till det anförda har inom finansdepartementet utarbetats ett
förslag till förordning om avdrag d skatt på grund av militär tjänstgöring
under år 1940.
Föredraganden hemställer, att nämnda författningsförslag måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
V. Schwartz.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under år 1940. s. 1 i texten