Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin
1941-04-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:264, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 264.
1
Nr 264.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 11
juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning
av brännvin; given Stockholms slott den 25 april
1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning
av brännvin.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
numna lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 264.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 264.
Tillverk
niugsår.
Slut
anmälan.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni
1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 5 §, 14 § 1 morn., 16 § 2 morn., 22 § 3 morn.,
25 § 1 och 2 mom. samt 28 § 1 och 3 mom. förordningen den 11 juni 1926
angående tillverkning och beskattning av brännvin1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
5 §■
Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och med den 30
september.
14 §.
1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats att tillverk
ningen
måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta
brännvinstillverkningen tidigare än i tillståndsbeviset angivits, skall han därom
skriftligen göra anmälan hos kontrolltjänstemannen, i senare fallet minst
tre dagar före utgången av det dygn med vilket han anmäler sig vilja avsluta
tillverkningen. Kontrolltjänstemannen åligger---och kontroll
styrelsen.
När sådan — — — skolat avslutas.
16 §.
2. I bränneri skola vara inrättade en eller flera sprithållare av storlek,,
som kontrollstyrelsen äger bestämma. Sprithållare skall, där kontrollstyrelsen
icke annorlunda föreskriver, vara uppställd i ett från övriga lokaler i
bränneriet avskilt rum; dock må sprithållarrum stå i förbindelse med brännerimagasin.
22 §.
3. Försändning till partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för
bolagets partihandel jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker
eller för försäljning jämlikt 1 kap. 4 § 3 mom. samma förordning, får
ske allenast till särskilt för ändamålet hos bolaget inrättat brännvinsnederlag
medelst förpassning av vederbörande kontrolltjänsteman. Tillverkare
1 Senaste lydelse av 22 § 3 mom. och 25 § 1 mom. se SFS 1934: 227 samt av 25 § 2 mom.
se SFS 1935:79.
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
3
åligger att för sådant syfte till kontrolltjänstemannen avlämna förpassningsinlaga,
avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär.
Av inlagan skall ett exemplar åtfölja godset.
Det åligger partihandelsbolaget att enligt av kontrollstyrelsen meddelade
anvisningar öva tillsyn å att brännvin, som enligt vad i detta mom. sägs förpassas
från bränneri till bolagets brännvinsnederlag, vederbörligen dit framkommer.
25 §.
1. För brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas från
bränneri till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och därstädes
efter godkännande mottages av bolaget, skall bolaget till statsverket erlägga
tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka. Med brännvin
av normalstyrka förstås brännvin, som vid + 15° Celsius innehåller femtio
volymprocent alkohol.
Angående uppmätningen av mottaget brännvin äger kontrollstyrelsen meddela
erforderliga föreskrifter.
2. Det åligger partihandelsbolaget att inom femton dagar efter utgången
av varje månad till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder avgiven
deklaration rörande den myckenhet brännvin, som under månaden vid vart
och ett av bolagets brännvinsnederlag enligt vad i 1 mom. sägs mottagits
och uppmätts, ävensom att inom samma tid inbetala den därå belöpande
tillverkningsskatten.
28 §.
1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje kalenderkvartal
skall tillverkare såsom bidrag till kostnaden under samma tid för
kontroll vid bränneriet erlägga ett belopp motsvarande fem kronor för varje
dygn, då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande. Har kontrollstyrelsen
bestämt, att kontrollören vid visst bränneri skall åtnjuta nedsatt arvode, må
dock bidragsbeloppet av kontrollstyrelsen jämkas efter vad som med hänsyn
härtill kan anses skäligt.
3. Örn medgiven brännvinstillverkning ej företages inom tre dygn efter
den i tillståndsbeviset uppgivna tid eller om brännvinstillverkningen avbrytes
utan sådan anmälan som i 14 § 1 mom. första stycket omförmäles eller
utan sådant förordnande av Konungen som avses i 7 § och ej inom tre dygn,
det oräknat varunder avbrottet inträdde, ånyo företages, åligger det tillverkaren
att för de dygn, under vilka tillverkningen sålunda icke utövats, gälda
hela den på bränneriet belöpande kontrollkostnaden.
Tillverk
ningsskatt.
Deklaration
samt tid.
för skattens
erläggande.
Särskilda
kostnader
som skola
gäldas av
tillverkaren.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.
4
Kungl. May.ts proposition nr 264.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april
1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 november 1940 har kontrollstyrelsen föreslagit
vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning
och beskattning av brännvin. Förslaget avser dels ändrade bestämmelser
rörande försändning av brännvin från brännerierna till aktiebolaget
Vin- & spritcentralens brännvinsnederlag och brännvinets uppmätning därstädes,
varigenom befattningarna som tillsyningsman vid sagda nederlag
skulle indragas, dels ändring av bestämningen av begreppen tillverkningsår
och tillverkningsdygn, dels ock viss jämkning av reglerna i 16 § 2 mom. örn
storleken av de i brännerierna befintliga sprithållama. Styrelsen har till
framställningen fogat utkast till av förslaget betingade författningsändringar.
I samband med den vid 1926 års riksdag beslutade omläggningen av brännvinstillverkningsskatten
inrättades vissa tillsyningsmannabefattningar vid partihandelsbolagets
brännvinsnederlag. Tillsyningsmännens åligganden sammanhänga
med ordningen för försändning av brännvin från brännerierna till brännvinsnederlagen
och med sättet för påföringen av brännvinstillverkningsskatten.
I 22 § 3 mom. brännvinstillverkningsförordningen, sådant författningsrummet
lyder enligt förordningen den 7 juni 1934 (nr 227), stadgas, att försändning
lill partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för bolagets partihandel
jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker eller för försäljning
för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat
ändamål jämlikt samma förordning, får ske allenast till särskilt för detta
ändamål hos bolaget inrättat brännvinsnederlag medelst förpassning under
statens kontroll. Tillverkare åligger att för sådant ändamål till vederbörande
kontrolltjänsteman (brännerikontrollören) avgiva förpassningsinlaga, avfattad
i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär. Beträffande
upptagandet av tillverkningsskatten gäller enligt 25 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen,
sådant momentet lyder enligt nyssnämnda förordning
den 7 juni 1934, att brännvin, som enligt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas
från bränneri till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och som
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
5
därstädes efter godkännande mottages av bolaget, skall genom bolagets försorg
uppmätas i närvaro av kontrolltjänsteman (tillsyningsmannen). Den sålunda
verkställda uppmätningen lägges härefter till grund för beräkning av
tillverkningsskatt.
Av det sagda framgår, att tillsyningsmannen har till uppgift att övervaka,
att brännvinspartierna anlända från brännerierna till nederlagen i enlighet
med de av brännerikontrollörerna utställda förpassningsinlagoma samt att ha
tillsyn å uppmätningen. I anslutning härtill har tillsyningsmannen att i skattepåföringslängd
debitera partihandelsbolaget tillverkningsskatt för de emottagna
brännvinskvantiteterna. I tillsyningsmannens åligganden har ursprungligen
ingått jämväl att verkställa uppmätning av sådant beskattat brännvin,
för vilket partihandelsbolaget enligt därom gällande bestämmelser äger rätt
till restitution av tillverkningsskatt ävensom att verkställa förekommande denatureringar
av skattefri sprit. Sedan emellertid Kungl. Majit på framställning
av kontrollstyrelsen den 2 december 1938 förordnat örn viss ändring i
de formella villkoren för åtnjutande av skatterestitution och örn överflyttande
å partihandelsbolaget av bestyret med denatureringen, har tillsyningsmannens
medverkan för sagda ändamål icke längre erfordrats.
Vad beträffar tillsyningsmännens avlöning återfinnas nu gällande regler
härom i kungörelsen den 15 december 1939 (nr 894) med bestämmelser angående
arvode åt vissa tjänstemän vid kontrollen över tillverkningen och beskattningen
av brännvin och maltdrycker m. m. Enligt dessa bestämmelser
erhåller tillsyningsman under tjänstgöringstiden dagarvode med belopp, som
kontrollstyrelsen i varje särskilt fall bestämmer, dock högst 15 kronor. Enligt
vad kontrollstyrelsen upplyst är tillsyningsman numera verksam allenast vid
fyra brännvinsnederlag. Tillsyningsmännen inkallas till tjänstgöring endast
under en tid, som i stort sett motsvarar tiden för kampanjen vid potatisbrännerierna,
d. v. s. från senare hälften av september till början av maj. Dagarvodena
utgöra för närvarande respektive 15 kronor, 11 kronor, 8 kronor och
5 kronor. Den årliga kostnaden för sagda arvoden, vilka bestridas av det å
sjunde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter,
utgör för närvarande c:a 9,000 kronor, frånsett oreglerat dyrtidstillägg.
Beträffande möjligheten att indraga ifrågavarande tillsyningsmannabefattningar
yttrar kontrollstgreisen i huvudsak följande:
För samtliga skatter och acciser, över vilkas erläggande styrelsen hade att
öva tillsyn, utom för brännvinstillverkningsskatten, tillämpades deklarationsförfarande.
Det syntes enligt styrelsens mening föga motiverat — särskilt i
betraktande av den statliga karaktär spritcentralen ägde — att för brännvinstillverkningsskatten
i fortsättningen bibehålla systemet med kontroll, utövad
av en å tillverkningsstället anställd kontrolltjänsteman. Skyldighet borde i
stället åläggas spritcentralen att till kontrollstyrelsen månadsvis avgiva deklaration
rörande myckenheten från brännerierna emottaget skattepliktigt brännvin,
enligt vilken deklaration tillverkningsskatten sedermera skulle erläggas.
Deklarationen skulle i efterhand genom kontrollstyrelsens försorg granskas
mot de vid brännerierna förda kontrollhandlingarna samt mot spritcentralens
bokföring. Denna granskning kunde av styrelsen anordnas utan .särskild personalkostnad.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Rörande de författningsändringar, som påkallas av befattningarnas indragning,
har kontrollstyrelsen anfört:
Genomförandet av förslaget torde till en början medföra ändring av 22 §
3 mom. brännvinstillverkningsförordningen. Där stadgas för närvarande, att
försändning av skattepliktigt brännvin från bränneri till partihandelsbolagets
brännvinsnederlag allenast får ske medelst förpassning »under statens kontroll».
Då någon statens tillsyningsman icke längre skulle uppmäta brännvinet
vid framkomsten, komme den statliga kontrollen i fortsättningen att
inskränka sig till att allenast själva avsändandet av spriten från bränneriet
bleve underkastat övervakande av en statlig funktionär, brännerikontrollören,
och att transporten av spritpartiet ägde rum under kronans försegling
eller plombering. På grund härav har ansetts riktigast att låta orden »under
statens kontroll» utgå, varjämte föreslås stadgande att förpassningsinlaga
utställes av vederbörande kontrolltjänsteman. För att erhålla kontroll över
att den från brännerierna till spritcentralens nederlag avsända spriten verkligen
framkommer i enlighet med förpassningsinlagan, bör spritcentralen
åläggas att öva viss tillsyn däröver. Bestämmelse härom synes böra intagas
i ett nytt stycke i 3 mom. Slutligen bör i detta sammanhang vidtagas ändring
beträffande de i författningsrummet i fråga gjorda hänvisningarna till
rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka avse den förutvarande förordningen
i samma ämne.
I 25 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen bör ändring vidtagas i
syfte att närvaro av tillsyningsman vid brännvinets uppmätning icke skall
erfordras i fortsättningen, samt ett tillägg göras, innebärande rätt för kontrollstyrelsen
att meddela närmare föreskrifter rörande uppmätning av i momentet
avsett brännvin. Vidare bör föreskriften i 2 mom. kompletteras med
en bestämmelse om den förutberörda deklarationsskyldigheten för spritcentralen.
Kontrollstyrelsen framhåller slutligen, att något eftersättande av kontrollen
över det skattepliktiga brännvinet, innan det övertagits av spritcentralen, icke
kunde befaras äga rum genom tillsyningsmansbefattningarnas avskaffande,
enär spritcentralen vid sina brännvinsnederlag förfogade över erforderlig
tekniskt sakkunnig personal, som jämsides med sitt vanliga arbete kunde
utöva den tillsyn över de anländande brännvinspartierna, som nu åvilade
tillsyningsmännen. Däremot kunde tänkas, att det för brännvinslillverkarna
medförde viss olägenhet, att uppmätningen av tillverkat brännvin, som avsänts
till spritcentralen, icke längre komme att äga rum i närvaro av tillsyningsmannen.
Då denne skattefunktionär haft samma intresse av brännvinsuppmätningarnas
resultat som tillverkarna, hade dessa i tillsyningsmannens
verksamhet funnit en viss garanti för att uppmätningarna hos spritcentralen
kunnat av dem godtagas såsom grund för brännvinslikviderna.
Denna garanti skulle nu bortfalla för brännvinstillverkarna. Nu berörda förhållande
syntes emellertid styrelsen knappast böra tillmätas någon avgörande
betydelse i detta sammanhang.
Yttranden över framställningen ha, efter remiss, avgivits av aktiebolaget
Vin- & spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening.
Vin- & spritcentralen tillstyrker bifall till de av kontrollstyrelsen framställda
ändringsförslagen. Bränneriidkareförcningen motsätter sig däremot
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
7
bestämt den föreslagna indragningen av tillsyningsmannabefattningama samt
anför i detta hänseende i huvudsak följande:
Föreningens ställning lill spritcentralen bör bedömas ur synpunkten av
säljarens till köparen. Det är för föreningen icke tillfyllest med en deklaration
av den art, som kontrollstyrelsen föreslagit. Erfarenheten har visat att
det ofta föreligger betydande skiljaktighet mellan den av kontrollörerna verkställda
uppmätningen vid brännerierna och den sedermera vid nederlagen
skeende uppmätningen. En mångfald olika faktorer göra sig gällande under
varans förpassning från tillverkningsorten till leveransplatsen (temperatur,
taraförpackning, bräckor, läckage m. m.). Vid olika resultat har hittills det
av besiktningsmannen tagna provet tillerkänts vitsord. Men huru bör förhållas,
därest denne ståtlige funktionär skulle indragas? Uppenbarligen torde
tillverkarna icke utan vidare kunna godtaga den uppmätning, som verkställes
av motpartens funktionärer. Därigenom att sysslandet såsom hittills
anförtrotts åt en statens funktionär, har ock åt detsamma förlänats den
auktoritet, som städse är förknippad med de statliga organens funktion.
Sysslan har för tillverkarna varit av största betydelse, och den har också
i vida kretsar högt värdesatts enär möjlighet till konflikter därigenom undanröjts.
Väl äga spritcentralens tjänstemän god rutin i fråga om uppmätning
av brännvin, men det rör sig här om mycket känsliga förhållanden, där
faktorer av vitt skild karaktär kunna spela in.
För ernåendet av förbilligade kostnader för staten torde måhända den
utväg kunna sökas, att avlöningen till besiktningsmännen bestredes av föreningen
och spritcentralen till hälften vardera. Statsmakterna hava redan i
fråga om arvodena till kontrollörerna vid brännerierna godtagit en princip
enligt vilken viss del därav gäldas av tillverkarna. Föreningens bidrag borde
i dylikt fall fastställas av Kungl. Majit samt avse allenast den tid, under
vilken leverans av brännvin ägde rum. Kostnaden för ändamålet borde föreningen
i likhet med vad fallet är i fråga om avgiften till kontrollörerna få
tillgodoräkna sig i de årliga priskalkylerna.
Skulle befattningarna trots vad föreningen nu anfört indragas ser sig föreningen
nödsakad anställa särskild kontrollant för tillvaratagandet av föreningens
intressen vid uppmätningen, men denne befattningshavare kan givetvis
icke erhålla samma auktoritet som den statliga besiktningsmannen. I
händelse av uppkommande meningsskiljaktigheter torde därför bliva nödigt
att fastställa vissa regler för lösandet av dylika konflikter. Även för en dylik
av föreningen anställd besiktningsman torde föreningen böra berättigas åtnjuta
gottgörelse i sin priskalkyl.
Såsom förut nämnts, innefattar kontrollstyrelsens framställning vidare
förslag till ändring av definitionen å begreppen tillverkningsår och tillverkningsdygn.
Enligt 5 § brännvinstillverkningsförordningen räknas tillverkningsår från
klockan 12 på dagen första helgfria dag i oktober månad till samma timme
första helgfria dag nästföljande oktober månad. I analogi härmed förstås i
förordningen med tillverkningsdygn tiden från klockan 12 på dagen den ena
till samma timme å nästföljande helgfria dag.
Beträffande dessa bestämmelser uttalar kontrollstyrelsen följande:
Ursprunget till att icke vanlig kalenderdygnsberäkning ansetts böra tilllämpas
i bestämmelserna angående tillverkning och beskattning av brännvin
är att söka så långt tillbaka som till ett beslut av 1857 års riksdag, som
8
Kungl. Majlis proposition nr 264.
fann »tillverkningstidens in- och utgång klockan 12 på natten medföra olägenheter
icke allenast för tillverkaren utan även och i synnerhet vid kontrollen
över iakttagandet av den tid, då bränningen får börja och skall sluta
samt över uppmätningen av det tillverkade brännvinet och försegling avredskapen»,
varför »middagstimman» ansågs lämpligare för dygnets avgränsning
i detta fall. Skälen för bibehållandet av denna anordning, vilken
icke återfinnes inom något annat liknande område, hava emellertid numera
på grund av de ändrade förhållandena helt förlorat sin betydelse.
På grund av det anförda och under framhållande även av vissa direkta
olägenheter av berörda bestämmelser föreslår kontrollstyrelsen, att 5 § första
stycket gives det innehåll, att tillverkningsår skall räknas från och med den
1 oktober till och med den 30 september, varigenom jämväl vunnes överensstämmelse
med motsvarande stadgande i förordningen angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker. Vad angår begreppet tillverkningsdygn anser
kontrollstyrelsen, att detta egentligen icke skulle komma till användning
i förordningen, om man avser, att dygnet skall räknas på vanligt sätt från
klockan 0 till 24. Emellertid erinrar styrelsen örn att uttrycket tillverkningsdygn
förekommer i brännvinstillverkningsförordningen, förutom i 5 §, även
i 14 § 1 mom. och 28 § 3 mom. samt ifrågasätter, huruvida icke för undvikande
av ändring av dessa senare författningsrum begreppet tillverkningsdygn
bör bibehållas och definitionen därå i 5 § andra stycket följaktligen ändras
till att avse tiden från klockan 0 till klockan 24.
Emot kontrollstyrelsens förslag i nu förevarande del har någon erinran
icke framställts i de avgivna yttrandena.
I 16 § 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen stadgas, att i bränneri
skola vara inrättade en eller flera sprithållare av den storlek under inströmningsöppningen,
att åtminstone ett dygns tillverkning däruti rymmes. I fråga
om denna bestämmelse har kontrollstyrelsen anfört följande:
I de flesta fall äro sprithållarna i verkligheten avpassade att rymma allenast
ett å två dygns tillverkning, varför kontrollören dagligen eller varannan
dag måste av tillverkaren anlitas för sprithållarens tömning. Detta har medfört,
att kontrollstyrelsen icke äger fria händer, då det gäller att tillämpa den
i 5 § 1 mom. instruktionen för tjänstemännen vid kontrollen över tillverkningen
och beskattningen av brännvin och maltdrycker avsedda anordning,
att en kontrollör må kunna anställas för tjänstgöring samtidigt vid två eller
flera brännerier. För att så skall kunna ske, bör sprithållare vid brännerier,
vilka därav beröras, vara av sådan större rymd, som möjliggör, att sprithållare
behöver tömmas allenast var tredje dag eller måhända än mindre ofta.
Då kontrollstyrelsen för åstadkommande av besparing i kostnaderna för kontrollörsarvoden
haft under övervägande att i all den mån sådant med hänsyn
till avståndsförhållandena m. m. är möjligt i ökad omfattning tillämpa
den ovanberörda anordningen att anlita en kontrollör för tjänstgöring vid melån
ett bränneri, har kontrollstyrelsen ansett, att bestämmelsen i fråga bör
ändras. Med hänsyn till de befogenheter i övrigt, som ansetts böra lämnas
kontrollstyrelsen i fråga om utfärdande av föreskrifter rörande kontrollens
anordning, torde det lämpligen böra överlåtas åt styrelsen att meddela föreskrift
örn storleken av sprithållare i bränneri. Till belysande av den ifrågavarande
bestämmelsens karaktär av att närmast utgöra en ordningsföreskrift
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
9
får kontrollstyrelsen erinra om att bestämmelsen ursprungligen icke funnits
införd i förordningen utan var meddelad i en av Kungl. Majit utfärdad ordningsstadga
(senast ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket den
3 april 1908), vars bestämmelser vid utfärdandet av 1926 års förordning angående
tillverkning och beskattning av brännvin i vissa delar inarbetades i sistnämnda
förordning men i övrigt ansågos böra utfärdas av kontrollstyrelsen.
Det må anmärkas, att ett åläggande för brännvinstillverkare att anskaffa
större sprithållare icke lärer behöva ifrågakomma annat än i ett ringa antal
fall och att det därvid givetvis från kontrollstyrelsens sida kommer att iakttagas,
att icke större fordringar med avseende å sprithållares kapacitet komma
att i de olika falten uppställas än vad som för kontrolländamål skäligen kan
vara erforderligt.
Vin- & spritcentralen tillstyrker bifall till kontrollstyrelsens förslag jämväl
i denna del. Bränneriidkareföreningen förklarar sig icke hava något att erinra
däremot i och för sig men framhåller, att kontrollörerna numera erhållit
en så utvidgad arbetsskyldighet, att det på den grund kunde bliva svårt eller
rent av omöjligt att utöva erforderlig kontroll vid två eller flera brännerier
samtidigt. Vidare finner föreningen det böra beaktas, att utrymmena vid
en del brännerier icke lämna möjlighet för inmonterande av flera eller större
sprithållare och att därför rätt avsevärda ombyggnadsarbeten kunde bliva erforderliga.
Kostnaderna härför, som för närvarande skulle bliva synnerligen
höga, borde enligt föreningens mening i en eller annan form gottgöras vederbörande
brännerier.
Enligt 28 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen skall brännvinstillverkare
såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bränneriet erlägga ett
belopp motsvarande fem kronor för varje dygn då tillverkningsrätt vid bränneriet
varit gällande. Denna bestämmelse infördes i 1926 års förordning på
grund av att tillverkningsskatten enligt denna förordning icke, såsom förut,
skulle upptagas i samband med tillverkningen vid bränneriet utan vid mottagandet
vid nederlagen av det tillverkade brännvinet. Då emellertid åtskilliga
moment i kontrollen vid brännerierna alltjämt ansågos vara av fiskalisk
natur, delades skyldigheten att bestrida kontrollkostnaderna mellan statsverket
och tillverkarna. Dagarvodet till brännerikontrollör utgör för närvarande
i regel 9 kronor 50 öre, vartill kommer oreglerat dyrtidstillägg.
I skrivelse den 12 oktober 1939 har kontrollstgrelsen framlagt förslag rörande
arvodesreglering för tjänstemännen vid kontrollen över maltdrycksoch
brännvinstillverkningen. Därvid har styrelsen bland annat hemställt
örn befogenhet att i särskilda fall bestämma dagarvodet åt brännerikontrollör
till lägre belopp än det som i regel skulle utgå, i syfte att kunna för
tillverkaren förbilliga kontrollkostnadsbidraget i den mån kontrollen vid
visst bränneri kunde förenklas. Berörda syfte kunde emellertid icke ernås,
örn det till 5 kronor per dag fixerade kontrollkostnadsbidraget alltjämt bibehölles.
Oavsett nu nämnda förhållande hade kontrollstyrelsen länge haft sin
uppmärksamhet riktad på, att anordningen av detta bidrag icke vore tillfredsställande.
Styrelsen hade kommit till den uppfattningen, alt det av
Mildrig till riksdagens protokoll 19A1. 1 sami. Nr 264. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Departementschefen.
olika skäl vore mest rationellt, att bidraget helt bortfölle. Härutinnan utvecklar
kontrollstyrelsen sin ståndpunkt på följande sätt:
Då all tillverkad sprit levereras till det statliga spritmonopolet, spritcentralen,
och priset bestämmes efter en kalkyl, som innefattar, per liter räknat,
även det ifrågavarande kontrollkostnadsbidraget, övervältras denna ersättning
i princip å spritcentralen, d. v. s. ytterst å staten själv. Den inkomst, som
staten skulle gå förlustig genom kontrollkostnadsbidragets borttagande, får
därför tänkas återkomma till staten genom den ökade vinst, som genom ett
lägre spritpris kan uppstå för spritcentralen. För tillverkarna medför anordningen
i fråga en ekonomisk ojämnhet såtillvida att, då kalkylen för spritpriset
per liter beräknas efter medelstort bränneri, skyldigheten att erlägga
den fixerade kontrollkostnadsersättningen leder till en — låt vara ringa —
vinst för de stora brännerierna, under det att motsatsen inträder för de små
brännerierna, från vilka klagomål häröver också försports. Slutligen må
framhållas, att kontrollen över erläggandet av dessa bidragsbelopp och redovisningen
av desamma kräver visst arbete inom styrelsen.
Även om det inkomstbelopp, som årligen såsom uppbörd tillföres förslagsanslaget
till kontroll å tillverkningsavgifter genom kontrollkostnadsbidragen,
kunde anses jämförelsevis stort — för budgetåret 1938/39 131,235 kronor
— hade kontrollstyrelsen likväl funnit sig böra föreslå, att bestämmelsen om
skyldighet för sprittillverkare att erlägga detta bidrag måtte utgå ur brännvinstillverkningsförordningen.
Mot förslaget om indragning av befattningarna som tillsyningsman vid
brännvinsnederlag har jag icke något att invända, då denna besparingsåtgärd
tydligen kan genomföras utan att erforderlig kontroll eftersättes. Såsom
kontrollstyrelsen anfört synes anledning saknas att i fråga om brännvinsbeskattningen
bibehålla ett kontrollsystem, som på övriga beskattningsområden
ersatts med deklarationsförfarande. Vad bränneriidkareföreningen anfört
därom, att deklarationer av Vin- & spritcentralen rörande mottagna kvantiteter
brännvin, även örn de kunde av staten godtagas för skatteberäkningen,
icke skulle vara tillfyllest för bränneriidkarna, som därför skulle få anställa
egna kontrollanter för brännvinets uppmätande, synes icke kunna motivera
ett annat ståndpunktstagande till förslaget. Mot de av kontrollstyrelsen föreslagna
ändringarna i 22 § 3 mom. och 25 § 1 och 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen,
vilka betingas av den ifrågasatta omläggningen av kontrollen,
har jag i huvudsak intet att erinra.
Den föreslagna ändringen av bestämmelserna i 5 § örn tillverkningsår och
tillverkningsdygn finner jag i sak befogad. Då tillverkningsdygnet således
skulle komma att sammanfalla med kalenderdygnet, synes begreppet tillverkningsdygn
ej längre behöva bibehållas i författningstexten. I 14 § 1 mom.
och 28 § 3 mom. har därför »tillverkningsdygn» utbytts mot »dygn». Att
därmed avses kalenderdygn torde klart framgå av sammanhanget.
Vad angår den föreslagna ändringen av bestämmelserna i 16 § 2 mom.
örn storleken av sprithållarna., har jag under hand inhämtat, att en sammanslagning
av bränneriet- i kontrollhänseende, utöver vad hittills kunnat
genomföras, endast skulle ifrågakomma i jämförelsevis begränsad omfattning
n
Kungl. Maj.ts proposition nr 264. 11
samt att större sprithållarutrymme än redan nu förefintligt knappast skulle i
detta sammanhang bliva erforderligt vid mer än ett tiotal brännerier. Av verkställda
överslagsberäkningar att döma synas vidare kostnaderna för en utökning
av sprithållarnas storlek för det avsedda ändamålet i allmänhet icke
bliva alltför betydande. Under sådana omständigheter har jag funnit mig
böra giva kontrollstyrelsens förslag även i denna del min anslutning, därvid
jag dock förutsätter, att styrelsen vid meddelandet av bestämmelser örn sprithållarnas
storlek iakttager varsamhet, så att om en tilltänkt utökning skulle
visa sig draga större kostnader därmed får anstå till blivande modernisering
eller ombyggnad av bränneriet.
Jag torde senare denna dag få anmäla frågan om vissa anslag till kontrollstyrelsen
samt därvid bland annat framlägga förslag till arvodesreglering
för brännerikontrollörerna, innefattande i huvudsak inräknande av nuvarande
dyrtidstillägg i arvodena. Det i kontrollstyrelsens förutberörda skrivelse
den 12 oktober 1939 framlagda förslaget, att styrelsen i särskilda fall
skulle äga bestämma lägre arvode för brännerikontrollörerna än de vanligen
utgående, torde vid bifall till berörda förslag om arvodesreglering böra beaktas.
Vad åter angår det av kontrollstyrelsen väckta förslaget, att den i 28 §
1 mom. brännvinstillverkningsförordningen stadgade skyldigheten för brännvinstillverkare
att erlägga kontrollkostnadsbidrag skulle upphöra, finner jag
tillräckliga skäl för en dylik åtgärd icke föreligga. Önskemålet att möjliggöra
en kostnadsminskning för tillverkaren i den mån kontrollen vid visst bränneri
kan förenklas, synes mig emellertid kunna tillgodoses genom ett bemyndigande
för kontrollstyrelsen att i fall, då arvode till brännerikontrollör fastställts
till lägre belopp, än som vanligen skall utgå, vidtaga skälig jämkning
av kostnadsbidraget. Jag förordar alltså ett tillägg av sådan innebörd i 28 §
1 mom. brännvinstillverkningsförordningen.
I anslutning till det anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag
till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni
1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin. Enligt förslaget
är förordningen avsedd att träda i kraft den 1 juli 1941.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer härefter föredragande
departementschefen, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1941:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till kontrollstyrelsen m. m. s. 2 i texten
- Rskr. 1941:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med vissa bestämmelser örn tryckta skrif ier vid krig eller s. 3 i texten
- BevU 1941:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1926 s. 1 i texten