Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin

1941-04-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:264, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 264.

1

Nr 264.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 11

juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning

av brännvin; given Stockholms slott den 25 april

1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning

av brännvin.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

numna lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 264.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Tillverk
niugsår.

Slut
anmälan.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni

1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 5 §, 14 § 1 morn., 16 § 2 morn., 22 § 3 morn.,

25 § 1 och 2 mom. samt 28 § 1 och 3 mom. förordningen den 11 juni 1926

angående tillverkning och beskattning av brännvin1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

5 §■

Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och med den 30

september.

14 §.

1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats att tillverk
ningen

måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta

brännvinstillverkningen tidigare än i tillståndsbeviset angivits, skall han därom

skriftligen göra anmälan hos kontrolltjänstemannen, i senare fallet minst

tre dagar före utgången av det dygn med vilket han anmäler sig vilja avsluta

tillverkningen. Kontrolltjänstemannen åligger---och kontroll
styrelsen.

När sådan — — — skolat avslutas.

16 §.

2. I bränneri skola vara inrättade en eller flera sprithållare av storlek,,

som kontrollstyrelsen äger bestämma. Sprithållare skall, där kontrollstyrelsen

icke annorlunda föreskriver, vara uppställd i ett från övriga lokaler i

bränneriet avskilt rum; dock må sprithållarrum stå i förbindelse med brännerimagasin.

22 §.

3. Försändning till partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för

bolagets partihandel jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker

eller för försäljning jämlikt 1 kap. 4 § 3 mom. samma förordning, får

ske allenast till särskilt för ändamålet hos bolaget inrättat brännvinsnederlag

medelst förpassning av vederbörande kontrolltjänsteman. Tillverkare

1 Senaste lydelse av 22 § 3 mom. och 25 § 1 mom. se SFS 1934: 227 samt av 25 § 2 mom.

se SFS 1935:79.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

3

åligger att för sådant syfte till kontrolltjänstemannen avlämna förpassningsinlaga,

avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär.

Av inlagan skall ett exemplar åtfölja godset.

Det åligger partihandelsbolaget att enligt av kontrollstyrelsen meddelade

anvisningar öva tillsyn å att brännvin, som enligt vad i detta mom. sägs förpassas

från bränneri till bolagets brännvinsnederlag, vederbörligen dit framkommer.

25 §.

1. För brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas från

bränneri till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och därstädes

efter godkännande mottages av bolaget, skall bolaget till statsverket erlägga

tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka. Med brännvin

av normalstyrka förstås brännvin, som vid + 15° Celsius innehåller femtio

volymprocent alkohol.

Angående uppmätningen av mottaget brännvin äger kontrollstyrelsen meddela

erforderliga föreskrifter.

2. Det åligger partihandelsbolaget att inom femton dagar efter utgången

av varje månad till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder avgiven

deklaration rörande den myckenhet brännvin, som under månaden vid vart

och ett av bolagets brännvinsnederlag enligt vad i 1 mom. sägs mottagits

och uppmätts, ävensom att inom samma tid inbetala den därå belöpande

tillverkningsskatten.

28 §.

1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje kalenderkvartal

skall tillverkare såsom bidrag till kostnaden under samma tid för

kontroll vid bränneriet erlägga ett belopp motsvarande fem kronor för varje

dygn, då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande. Har kontrollstyrelsen

bestämt, att kontrollören vid visst bränneri skall åtnjuta nedsatt arvode, må

dock bidragsbeloppet av kontrollstyrelsen jämkas efter vad som med hänsyn

härtill kan anses skäligt.

3. Örn medgiven brännvinstillverkning ej företages inom tre dygn efter

den i tillståndsbeviset uppgivna tid eller om brännvinstillverkningen avbrytes

utan sådan anmälan som i 14 § 1 mom. första stycket omförmäles eller

utan sådant förordnande av Konungen som avses i 7 § och ej inom tre dygn,

det oräknat varunder avbrottet inträdde, ånyo företages, åligger det tillverkaren

att för de dygn, under vilka tillverkningen sålunda icke utövats, gälda

hela den på bränneriet belöpande kontrollkostnaden.

Tillverk
ningsskatt.

Deklaration

samt tid.

för skattens

erläggande.

Särskilda

kostnader

som skola

gäldas av

tillverkaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 264.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 november 1940 har kontrollstyrelsen föreslagit

vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning

och beskattning av brännvin. Förslaget avser dels ändrade bestämmelser

rörande försändning av brännvin från brännerierna till aktiebolaget

Vin- & spritcentralens brännvinsnederlag och brännvinets uppmätning därstädes,

varigenom befattningarna som tillsyningsman vid sagda nederlag

skulle indragas, dels ändring av bestämningen av begreppen tillverkningsår

och tillverkningsdygn, dels ock viss jämkning av reglerna i 16 § 2 mom. örn

storleken av de i brännerierna befintliga sprithållama. Styrelsen har till

framställningen fogat utkast till av förslaget betingade författningsändringar.

I samband med den vid 1926 års riksdag beslutade omläggningen av brännvinstillverkningsskatten

inrättades vissa tillsyningsmannabefattningar vid partihandelsbolagets

brännvinsnederlag. Tillsyningsmännens åligganden sammanhänga

med ordningen för försändning av brännvin från brännerierna till brännvinsnederlagen

och med sättet för påföringen av brännvinstillverkningsskatten.

I 22 § 3 mom. brännvinstillverkningsförordningen, sådant författningsrummet

lyder enligt förordningen den 7 juni 1934 (nr 227), stadgas, att försändning

lill partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för bolagets partihandel

jämlikt förordningen angående försäljning av rusdrycker eller för försäljning

för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat

ändamål jämlikt samma förordning, får ske allenast till särskilt för detta

ändamål hos bolaget inrättat brännvinsnederlag medelst förpassning under

statens kontroll. Tillverkare åligger att för sådant ändamål till vederbörande

kontrolltjänsteman (brännerikontrollören) avgiva förpassningsinlaga, avfattad

i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär. Beträffande

upptagandet av tillverkningsskatten gäller enligt 25 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen,

sådant momentet lyder enligt nyssnämnda förordning

den 7 juni 1934, att brännvin, som enligt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas

från bränneri till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

5

därstädes efter godkännande mottages av bolaget, skall genom bolagets försorg

uppmätas i närvaro av kontrolltjänsteman (tillsyningsmannen). Den sålunda

verkställda uppmätningen lägges härefter till grund för beräkning av

tillverkningsskatt.

Av det sagda framgår, att tillsyningsmannen har till uppgift att övervaka,

att brännvinspartierna anlända från brännerierna till nederlagen i enlighet

med de av brännerikontrollörerna utställda förpassningsinlagoma samt att ha

tillsyn å uppmätningen. I anslutning härtill har tillsyningsmannen att i skattepåföringslängd

debitera partihandelsbolaget tillverkningsskatt för de emottagna

brännvinskvantiteterna. I tillsyningsmannens åligganden har ursprungligen

ingått jämväl att verkställa uppmätning av sådant beskattat brännvin,

för vilket partihandelsbolaget enligt därom gällande bestämmelser äger rätt

till restitution av tillverkningsskatt ävensom att verkställa förekommande denatureringar

av skattefri sprit. Sedan emellertid Kungl. Majit på framställning

av kontrollstyrelsen den 2 december 1938 förordnat örn viss ändring i

de formella villkoren för åtnjutande av skatterestitution och örn överflyttande

å partihandelsbolaget av bestyret med denatureringen, har tillsyningsmannens

medverkan för sagda ändamål icke längre erfordrats.

Vad beträffar tillsyningsmännens avlöning återfinnas nu gällande regler

härom i kungörelsen den 15 december 1939 (nr 894) med bestämmelser angående

arvode åt vissa tjänstemän vid kontrollen över tillverkningen och beskattningen

av brännvin och maltdrycker m. m. Enligt dessa bestämmelser

erhåller tillsyningsman under tjänstgöringstiden dagarvode med belopp, som

kontrollstyrelsen i varje särskilt fall bestämmer, dock högst 15 kronor. Enligt

vad kontrollstyrelsen upplyst är tillsyningsman numera verksam allenast vid

fyra brännvinsnederlag. Tillsyningsmännen inkallas till tjänstgöring endast

under en tid, som i stort sett motsvarar tiden för kampanjen vid potatisbrännerierna,

d. v. s. från senare hälften av september till början av maj. Dagarvodena

utgöra för närvarande respektive 15 kronor, 11 kronor, 8 kronor och

5 kronor. Den årliga kostnaden för sagda arvoden, vilka bestridas av det å

sjunde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsavgifter,

utgör för närvarande c:a 9,000 kronor, frånsett oreglerat dyrtidstillägg.

Beträffande möjligheten att indraga ifrågavarande tillsyningsmannabefattningar

yttrar kontrollstgreisen i huvudsak följande:

För samtliga skatter och acciser, över vilkas erläggande styrelsen hade att

öva tillsyn, utom för brännvinstillverkningsskatten, tillämpades deklarationsförfarande.

Det syntes enligt styrelsens mening föga motiverat — särskilt i

betraktande av den statliga karaktär spritcentralen ägde — att för brännvinstillverkningsskatten

i fortsättningen bibehålla systemet med kontroll, utövad

av en å tillverkningsstället anställd kontrolltjänsteman. Skyldighet borde i

stället åläggas spritcentralen att till kontrollstyrelsen månadsvis avgiva deklaration

rörande myckenheten från brännerierna emottaget skattepliktigt brännvin,

enligt vilken deklaration tillverkningsskatten sedermera skulle erläggas.

Deklarationen skulle i efterhand genom kontrollstyrelsens försorg granskas

mot de vid brännerierna förda kontrollhandlingarna samt mot spritcentralens

bokföring. Denna granskning kunde av styrelsen anordnas utan .särskild personalkostnad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Rörande de författningsändringar, som påkallas av befattningarnas indragning,

har kontrollstyrelsen anfört:

Genomförandet av förslaget torde till en början medföra ändring av 22 §

3 mom. brännvinstillverkningsförordningen. Där stadgas för närvarande, att

försändning av skattepliktigt brännvin från bränneri till partihandelsbolagets

brännvinsnederlag allenast får ske medelst förpassning »under statens kontroll».

Då någon statens tillsyningsman icke längre skulle uppmäta brännvinet

vid framkomsten, komme den statliga kontrollen i fortsättningen att

inskränka sig till att allenast själva avsändandet av spriten från bränneriet

bleve underkastat övervakande av en statlig funktionär, brännerikontrollören,

och att transporten av spritpartiet ägde rum under kronans försegling

eller plombering. På grund härav har ansetts riktigast att låta orden »under

statens kontroll» utgå, varjämte föreslås stadgande att förpassningsinlaga

utställes av vederbörande kontrolltjänsteman. För att erhålla kontroll över

att den från brännerierna till spritcentralens nederlag avsända spriten verkligen

framkommer i enlighet med förpassningsinlagan, bör spritcentralen

åläggas att öva viss tillsyn däröver. Bestämmelse härom synes böra intagas

i ett nytt stycke i 3 mom. Slutligen bör i detta sammanhang vidtagas ändring

beträffande de i författningsrummet i fråga gjorda hänvisningarna till

rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka avse den förutvarande förordningen

i samma ämne.

I 25 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen bör ändring vidtagas i

syfte att närvaro av tillsyningsman vid brännvinets uppmätning icke skall

erfordras i fortsättningen, samt ett tillägg göras, innebärande rätt för kontrollstyrelsen

att meddela närmare föreskrifter rörande uppmätning av i momentet

avsett brännvin. Vidare bör föreskriften i 2 mom. kompletteras med

en bestämmelse om den förutberörda deklarationsskyldigheten för spritcentralen.

Kontrollstyrelsen framhåller slutligen, att något eftersättande av kontrollen

över det skattepliktiga brännvinet, innan det övertagits av spritcentralen, icke

kunde befaras äga rum genom tillsyningsmansbefattningarnas avskaffande,

enär spritcentralen vid sina brännvinsnederlag förfogade över erforderlig

tekniskt sakkunnig personal, som jämsides med sitt vanliga arbete kunde

utöva den tillsyn över de anländande brännvinspartierna, som nu åvilade

tillsyningsmännen. Däremot kunde tänkas, att det för brännvinslillverkarna

medförde viss olägenhet, att uppmätningen av tillverkat brännvin, som avsänts

till spritcentralen, icke längre komme att äga rum i närvaro av tillsyningsmannen.

Då denne skattefunktionär haft samma intresse av brännvinsuppmätningarnas

resultat som tillverkarna, hade dessa i tillsyningsmannens

verksamhet funnit en viss garanti för att uppmätningarna hos spritcentralen

kunnat av dem godtagas såsom grund för brännvinslikviderna.

Denna garanti skulle nu bortfalla för brännvinstillverkarna. Nu berörda förhållande

syntes emellertid styrelsen knappast böra tillmätas någon avgörande

betydelse i detta sammanhang.

Yttranden över framställningen ha, efter remiss, avgivits av aktiebolaget

Vin- & spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening.

Vin- & spritcentralen tillstyrker bifall till de av kontrollstyrelsen framställda

ändringsförslagen. Bränneriidkareförcningen motsätter sig däremot

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

7

bestämt den föreslagna indragningen av tillsyningsmannabefattningama samt

anför i detta hänseende i huvudsak följande:

Föreningens ställning lill spritcentralen bör bedömas ur synpunkten av

säljarens till köparen. Det är för föreningen icke tillfyllest med en deklaration

av den art, som kontrollstyrelsen föreslagit. Erfarenheten har visat att

det ofta föreligger betydande skiljaktighet mellan den av kontrollörerna verkställda

uppmätningen vid brännerierna och den sedermera vid nederlagen

skeende uppmätningen. En mångfald olika faktorer göra sig gällande under

varans förpassning från tillverkningsorten till leveransplatsen (temperatur,

taraförpackning, bräckor, läckage m. m.). Vid olika resultat har hittills det

av besiktningsmannen tagna provet tillerkänts vitsord. Men huru bör förhållas,

därest denne ståtlige funktionär skulle indragas? Uppenbarligen torde

tillverkarna icke utan vidare kunna godtaga den uppmätning, som verkställes

av motpartens funktionärer. Därigenom att sysslandet såsom hittills

anförtrotts åt en statens funktionär, har ock åt detsamma förlänats den

auktoritet, som städse är förknippad med de statliga organens funktion.

Sysslan har för tillverkarna varit av största betydelse, och den har också

i vida kretsar högt värdesatts enär möjlighet till konflikter därigenom undanröjts.

Väl äga spritcentralens tjänstemän god rutin i fråga om uppmätning

av brännvin, men det rör sig här om mycket känsliga förhållanden, där

faktorer av vitt skild karaktär kunna spela in.

För ernåendet av förbilligade kostnader för staten torde måhända den

utväg kunna sökas, att avlöningen till besiktningsmännen bestredes av föreningen

och spritcentralen till hälften vardera. Statsmakterna hava redan i

fråga om arvodena till kontrollörerna vid brännerierna godtagit en princip

enligt vilken viss del därav gäldas av tillverkarna. Föreningens bidrag borde

i dylikt fall fastställas av Kungl. Majit samt avse allenast den tid, under

vilken leverans av brännvin ägde rum. Kostnaden för ändamålet borde föreningen

i likhet med vad fallet är i fråga om avgiften till kontrollörerna få

tillgodoräkna sig i de årliga priskalkylerna.

Skulle befattningarna trots vad föreningen nu anfört indragas ser sig föreningen

nödsakad anställa särskild kontrollant för tillvaratagandet av föreningens

intressen vid uppmätningen, men denne befattningshavare kan givetvis

icke erhålla samma auktoritet som den statliga besiktningsmannen. I

händelse av uppkommande meningsskiljaktigheter torde därför bliva nödigt

att fastställa vissa regler för lösandet av dylika konflikter. Även för en dylik

av föreningen anställd besiktningsman torde föreningen böra berättigas åtnjuta

gottgörelse i sin priskalkyl.

Såsom förut nämnts, innefattar kontrollstyrelsens framställning vidare

förslag till ändring av definitionen å begreppen tillverkningsår och tillverkningsdygn.

Enligt 5 § brännvinstillverkningsförordningen räknas tillverkningsår från

klockan 12 på dagen första helgfria dag i oktober månad till samma timme

första helgfria dag nästföljande oktober månad. I analogi härmed förstås i

förordningen med tillverkningsdygn tiden från klockan 12 på dagen den ena

till samma timme å nästföljande helgfria dag.

Beträffande dessa bestämmelser uttalar kontrollstyrelsen följande:

Ursprunget till att icke vanlig kalenderdygnsberäkning ansetts böra tilllämpas

i bestämmelserna angående tillverkning och beskattning av brännvin

är att söka så långt tillbaka som till ett beslut av 1857 års riksdag, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 264.

fann »tillverkningstidens in- och utgång klockan 12 på natten medföra olägenheter

icke allenast för tillverkaren utan även och i synnerhet vid kontrollen

över iakttagandet av den tid, då bränningen får börja och skall sluta

samt över uppmätningen av det tillverkade brännvinet och försegling avredskapen»,

varför »middagstimman» ansågs lämpligare för dygnets avgränsning

i detta fall. Skälen för bibehållandet av denna anordning, vilken

icke återfinnes inom något annat liknande område, hava emellertid numera

på grund av de ändrade förhållandena helt förlorat sin betydelse.

På grund av det anförda och under framhållande även av vissa direkta

olägenheter av berörda bestämmelser föreslår kontrollstyrelsen, att 5 § första

stycket gives det innehåll, att tillverkningsår skall räknas från och med den

1 oktober till och med den 30 september, varigenom jämväl vunnes överensstämmelse

med motsvarande stadgande i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker. Vad angår begreppet tillverkningsdygn anser

kontrollstyrelsen, att detta egentligen icke skulle komma till användning

i förordningen, om man avser, att dygnet skall räknas på vanligt sätt från

klockan 0 till 24. Emellertid erinrar styrelsen örn att uttrycket tillverkningsdygn

förekommer i brännvinstillverkningsförordningen, förutom i 5 §, även

i 14 § 1 mom. och 28 § 3 mom. samt ifrågasätter, huruvida icke för undvikande

av ändring av dessa senare författningsrum begreppet tillverkningsdygn

bör bibehållas och definitionen därå i 5 § andra stycket följaktligen ändras

till att avse tiden från klockan 0 till klockan 24.

Emot kontrollstyrelsens förslag i nu förevarande del har någon erinran

icke framställts i de avgivna yttrandena.

I 16 § 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen stadgas, att i bränneri

skola vara inrättade en eller flera sprithållare av den storlek under inströmningsöppningen,

att åtminstone ett dygns tillverkning däruti rymmes. I fråga

om denna bestämmelse har kontrollstyrelsen anfört följande:

I de flesta fall äro sprithållarna i verkligheten avpassade att rymma allenast

ett å två dygns tillverkning, varför kontrollören dagligen eller varannan

dag måste av tillverkaren anlitas för sprithållarens tömning. Detta har medfört,

att kontrollstyrelsen icke äger fria händer, då det gäller att tillämpa den

i 5 § 1 mom. instruktionen för tjänstemännen vid kontrollen över tillverkningen

och beskattningen av brännvin och maltdrycker avsedda anordning,

att en kontrollör må kunna anställas för tjänstgöring samtidigt vid två eller

flera brännerier. För att så skall kunna ske, bör sprithållare vid brännerier,

vilka därav beröras, vara av sådan större rymd, som möjliggör, att sprithållare

behöver tömmas allenast var tredje dag eller måhända än mindre ofta.

Då kontrollstyrelsen för åstadkommande av besparing i kostnaderna för kontrollörsarvoden

haft under övervägande att i all den mån sådant med hänsyn

till avståndsförhållandena m. m. är möjligt i ökad omfattning tillämpa

den ovanberörda anordningen att anlita en kontrollör för tjänstgöring vid melån

ett bränneri, har kontrollstyrelsen ansett, att bestämmelsen i fråga bör

ändras. Med hänsyn till de befogenheter i övrigt, som ansetts böra lämnas

kontrollstyrelsen i fråga om utfärdande av föreskrifter rörande kontrollens

anordning, torde det lämpligen böra överlåtas åt styrelsen att meddela föreskrift

örn storleken av sprithållare i bränneri. Till belysande av den ifrågavarande

bestämmelsens karaktär av att närmast utgöra en ordningsföreskrift

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

9

får kontrollstyrelsen erinra om att bestämmelsen ursprungligen icke funnits

införd i förordningen utan var meddelad i en av Kungl. Majit utfärdad ordningsstadga

(senast ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket den

3 april 1908), vars bestämmelser vid utfärdandet av 1926 års förordning angående

tillverkning och beskattning av brännvin i vissa delar inarbetades i sistnämnda

förordning men i övrigt ansågos böra utfärdas av kontrollstyrelsen.

Det må anmärkas, att ett åläggande för brännvinstillverkare att anskaffa

större sprithållare icke lärer behöva ifrågakomma annat än i ett ringa antal

fall och att det därvid givetvis från kontrollstyrelsens sida kommer att iakttagas,

att icke större fordringar med avseende å sprithållares kapacitet komma

att i de olika falten uppställas än vad som för kontrolländamål skäligen kan

vara erforderligt.

Vin- & spritcentralen tillstyrker bifall till kontrollstyrelsens förslag jämväl

i denna del. Bränneriidkareföreningen förklarar sig icke hava något att erinra

däremot i och för sig men framhåller, att kontrollörerna numera erhållit

en så utvidgad arbetsskyldighet, att det på den grund kunde bliva svårt eller

rent av omöjligt att utöva erforderlig kontroll vid två eller flera brännerier

samtidigt. Vidare finner föreningen det böra beaktas, att utrymmena vid

en del brännerier icke lämna möjlighet för inmonterande av flera eller större

sprithållare och att därför rätt avsevärda ombyggnadsarbeten kunde bliva erforderliga.

Kostnaderna härför, som för närvarande skulle bliva synnerligen

höga, borde enligt föreningens mening i en eller annan form gottgöras vederbörande

brännerier.

Enligt 28 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen skall brännvinstillverkare

såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bränneriet erlägga ett

belopp motsvarande fem kronor för varje dygn då tillverkningsrätt vid bränneriet

varit gällande. Denna bestämmelse infördes i 1926 års förordning på

grund av att tillverkningsskatten enligt denna förordning icke, såsom förut,

skulle upptagas i samband med tillverkningen vid bränneriet utan vid mottagandet

vid nederlagen av det tillverkade brännvinet. Då emellertid åtskilliga

moment i kontrollen vid brännerierna alltjämt ansågos vara av fiskalisk

natur, delades skyldigheten att bestrida kontrollkostnaderna mellan statsverket

och tillverkarna. Dagarvodet till brännerikontrollör utgör för närvarande

i regel 9 kronor 50 öre, vartill kommer oreglerat dyrtidstillägg.

I skrivelse den 12 oktober 1939 har kontrollstgrelsen framlagt förslag rörande

arvodesreglering för tjänstemännen vid kontrollen över maltdrycksoch

brännvinstillverkningen. Därvid har styrelsen bland annat hemställt

örn befogenhet att i särskilda fall bestämma dagarvodet åt brännerikontrollör

till lägre belopp än det som i regel skulle utgå, i syfte att kunna för

tillverkaren förbilliga kontrollkostnadsbidraget i den mån kontrollen vid

visst bränneri kunde förenklas. Berörda syfte kunde emellertid icke ernås,

örn det till 5 kronor per dag fixerade kontrollkostnadsbidraget alltjämt bibehölles.

Oavsett nu nämnda förhållande hade kontrollstyrelsen länge haft sin

uppmärksamhet riktad på, att anordningen av detta bidrag icke vore tillfredsställande.

Styrelsen hade kommit till den uppfattningen, alt det av

Mildrig till riksdagens protokoll 19A1. 1 sami. Nr 264. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Departementschefen.

olika skäl vore mest rationellt, att bidraget helt bortfölle. Härutinnan utvecklar

kontrollstyrelsen sin ståndpunkt på följande sätt:

Då all tillverkad sprit levereras till det statliga spritmonopolet, spritcentralen,

och priset bestämmes efter en kalkyl, som innefattar, per liter räknat,

även det ifrågavarande kontrollkostnadsbidraget, övervältras denna ersättning

i princip å spritcentralen, d. v. s. ytterst å staten själv. Den inkomst, som

staten skulle gå förlustig genom kontrollkostnadsbidragets borttagande, får

därför tänkas återkomma till staten genom den ökade vinst, som genom ett

lägre spritpris kan uppstå för spritcentralen. För tillverkarna medför anordningen

i fråga en ekonomisk ojämnhet såtillvida att, då kalkylen för spritpriset

per liter beräknas efter medelstort bränneri, skyldigheten att erlägga

den fixerade kontrollkostnadsersättningen leder till en — låt vara ringa —

vinst för de stora brännerierna, under det att motsatsen inträder för de små

brännerierna, från vilka klagomål häröver också försports. Slutligen må

framhållas, att kontrollen över erläggandet av dessa bidragsbelopp och redovisningen

av desamma kräver visst arbete inom styrelsen.

Även om det inkomstbelopp, som årligen såsom uppbörd tillföres förslagsanslaget

till kontroll å tillverkningsavgifter genom kontrollkostnadsbidragen,

kunde anses jämförelsevis stort — för budgetåret 1938/39 131,235 kronor

— hade kontrollstyrelsen likväl funnit sig böra föreslå, att bestämmelsen om

skyldighet för sprittillverkare att erlägga detta bidrag måtte utgå ur brännvinstillverkningsförordningen.

Mot förslaget om indragning av befattningarna som tillsyningsman vid

brännvinsnederlag har jag icke något att invända, då denna besparingsåtgärd

tydligen kan genomföras utan att erforderlig kontroll eftersättes. Såsom

kontrollstyrelsen anfört synes anledning saknas att i fråga om brännvinsbeskattningen

bibehålla ett kontrollsystem, som på övriga beskattningsområden

ersatts med deklarationsförfarande. Vad bränneriidkareföreningen anfört

därom, att deklarationer av Vin- & spritcentralen rörande mottagna kvantiteter

brännvin, även örn de kunde av staten godtagas för skatteberäkningen,

icke skulle vara tillfyllest för bränneriidkarna, som därför skulle få anställa

egna kontrollanter för brännvinets uppmätande, synes icke kunna motivera

ett annat ståndpunktstagande till förslaget. Mot de av kontrollstyrelsen föreslagna

ändringarna i 22 § 3 mom. och 25 § 1 och 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen,

vilka betingas av den ifrågasatta omläggningen av kontrollen,

har jag i huvudsak intet att erinra.

Den föreslagna ändringen av bestämmelserna i 5 § örn tillverkningsår och

tillverkningsdygn finner jag i sak befogad. Då tillverkningsdygnet således

skulle komma att sammanfalla med kalenderdygnet, synes begreppet tillverkningsdygn

ej längre behöva bibehållas i författningstexten. I 14 § 1 mom.

och 28 § 3 mom. har därför »tillverkningsdygn» utbytts mot »dygn». Att

därmed avses kalenderdygn torde klart framgå av sammanhanget.

Vad angår den föreslagna ändringen av bestämmelserna i 16 § 2 mom.

örn storleken av sprithållarna., har jag under hand inhämtat, att en sammanslagning

av bränneriet- i kontrollhänseende, utöver vad hittills kunnat

genomföras, endast skulle ifrågakomma i jämförelsevis begränsad omfattning

s. 11 Kontrollera mot PDF

n

Kungl. Maj.ts proposition nr 264. 11

samt att större sprithållarutrymme än redan nu förefintligt knappast skulle i

detta sammanhang bliva erforderligt vid mer än ett tiotal brännerier. Av verkställda

överslagsberäkningar att döma synas vidare kostnaderna för en utökning

av sprithållarnas storlek för det avsedda ändamålet i allmänhet icke

bliva alltför betydande. Under sådana omständigheter har jag funnit mig

böra giva kontrollstyrelsens förslag även i denna del min anslutning, därvid

jag dock förutsätter, att styrelsen vid meddelandet av bestämmelser örn sprithållarnas

storlek iakttager varsamhet, så att om en tilltänkt utökning skulle

visa sig draga större kostnader därmed får anstå till blivande modernisering

eller ombyggnad av bränneriet.

Jag torde senare denna dag få anmäla frågan om vissa anslag till kontrollstyrelsen

samt därvid bland annat framlägga förslag till arvodesreglering

för brännerikontrollörerna, innefattande i huvudsak inräknande av nuvarande

dyrtidstillägg i arvodena. Det i kontrollstyrelsens förutberörda skrivelse

den 12 oktober 1939 framlagda förslaget, att styrelsen i särskilda fall

skulle äga bestämma lägre arvode för brännerikontrollörerna än de vanligen

utgående, torde vid bifall till berörda förslag om arvodesreglering böra beaktas.

Vad åter angår det av kontrollstyrelsen väckta förslaget, att den i 28 §

1 mom. brännvinstillverkningsförordningen stadgade skyldigheten för brännvinstillverkare

att erlägga kontrollkostnadsbidrag skulle upphöra, finner jag

tillräckliga skäl för en dylik åtgärd icke föreligga. Önskemålet att möjliggöra

en kostnadsminskning för tillverkaren i den mån kontrollen vid visst bränneri

kan förenklas, synes mig emellertid kunna tillgodoses genom ett bemyndigande

för kontrollstyrelsen att i fall, då arvode till brännerikontrollör fastställts

till lägre belopp, än som vanligen skall utgå, vidtaga skälig jämkning

av kostnadsbidraget. Jag förordar alltså ett tillägg av sådan innebörd i 28 §

1 mom. brännvinstillverkningsförordningen.

I anslutning till det anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag

till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni

1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin. Enligt förslaget

är förordningen avsedd att träda i kraft den 1 juli 1941.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer härefter föredragande

departementschefen, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:430 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag till kontrollstyrelsen m. m. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1941:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med vissa bestämmelser örn tryckta skrif ier vid krig eller s. 3 i texten
  3. BevU 1941:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1926 s. 1 i texten