Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus

1941-05-23 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:269, Med förslag till förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 269.

1

Nr 269.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen

den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och

slakthus; given Stockholms slott den 23 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om viss tillämpning i fråga om

älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och

slakthus.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 299.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Förslag

till

förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den

11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus

stadgas rörande besiktningstvång i fråga örn kött av nötkreatur, får, get,

svin eller häst eller varor beredda av kött av sådant djur skall, därest

Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, inom område, där dylikt besiktningstvång

gäller, hava avseende jämväl å kött av älg eller varor beredda

av älgkött. Till älgkött räknas härvid icke allenast kött i vanlig bemärkelse

utan även blod samt andra till människoföda brukliga delar av älg. För

besiktning av älgkött och sådan behandling därav, som avses i 6 § 2 mom.

nyssnämnda lag, skall utgå avgift enligt de grunder, som å den plats, där

besiktningen eller behandlingen sker, gälla enligt av Kungl. Majit fastställd

taxa för besiktning och behandling av kött av storboskap.

Denna förordning, varigenom upphäves förordningen den 31 augusti 1940

(nr 796) om viss tillämpning i fråga om älgkött av lagen den 11 maj 1934

(nr 140) angående köttbesiktning och slakthus, träder i kraft den 1 augusti

1941; skolande förordningen dock icke äga tillämpning i fråga om varor,

vilka före den 1 september 1940 beretts av älgkött.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Föredraganden, statsrådet Domö, anmäler fråga om införande av vissa

ändringar i bestämmelserna rörande köttbesiktningstvång för älgkött och

anför därvid:

De allmänna bestämmelserna angående köttbesiktning finnas upptagna i

lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus. Köttbesiktningstvång

innebär enligt 2 § 1 mom. i nyssnämnda lag förbud att inom

visst område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt kött

av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött för beredning

av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd

till försäljning till människoföda, eller förvara sådant kött å allmän saluplats,

i salubod med därmed i omedelbart samband varande lagerrum, å offentligt

spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu av matvaror, därest

köttet icke godkänts vid besiktning enligt lagens föreskrifter. Inom område,

där köttbesiktningstvång gäller, må icke heller till människoföda avsett salt,

rökt eller torkat kött av förenämnda djur eller annan till människoföda avsedd

vara, beredd av kött av sådant djur, saluhållas, utbjudas, användas eller

förvaras på sätt nyss nämnts, med mindre köttet blivit i färskt tillstånd godkänt

vid besiktning, som anställts enligt lagens föreskrifter. Till kött räknas

i ifrågavarande lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan även blod samt

andra till människoföda brukliga delar av djur.

Obligatoriskt gäller köttbesiktningstvång, såvida ej Kungl. Majit annorlunda

förordnar, för varje stad och annat samhälle, där hälsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla, med ett invånarantal av

4,000 eller däröver. För stad eller samhälle med lägre invånarantal, för kommun,

där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande landet gälla, eller för visst

område av sådant samhälle eller sådan kommun må köttbesiktningstvång

stadgas av länsstyrelsen efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot

svarande myndighet.

I 5 § stadgas, att besiktningsveterinären skall vid slakt av djur i offentligt

slakthus anställa undersökning före nedslaktningen å djuret med hänsyn

till dess hälsotillstånd samt efteråt å dess kött med avseende å dess

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

duglighet till människoföda. Vid annan besiktning skall undersökning anställas

å minst halv kropp, som dock beträffande häst eller större nötkreatur

än kalv kan vara delad i fram- och bakdelspart. Närmare bestämmelser

örn besiktningen meddelas av Kungl. Majit.

I 6 § 1 mom. föreskrives, att färskt kött, som vid besiktning enligt lagen

finnes vara till människoföda tjänligt, skall i den utsträckning Kungl. Majit

bestämmer genom stämpling eller märkning betecknas såsom godkänt. Enahanda

förfarande skall iakttagas beträffande salt, rökt eller torkat kött, vilket

i färskt tillstånd godkänts vid besiktning, ävensom beträffande annan vara,

beredd av sålunda godkänt kött. Därest vid besiktning påträffas kött, som

först efter särskild behandling kan godkännas, skall köttet enligt föreskrifterna

i 6 § 2 morn., innan stämpling eller märkning äger rum, undergå sådan

behandling. Färskt kött, som blivit vid besiktning godkänt, må utan ytterligare

besiktning saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras inom annat

område med köttbesiktningstvång allenast om besiktning skett vid slakt i

offentligt slakthus eller eljest med tillämpning av enahanda föreskrifter, som

gälla angående besiktning för nämnda område. Någon motsvarande begränsning

gäller dock icke i fråga om salt, rökt eller torkat kött, vilket i färskt tillstånd

godkänts, eller vara, beredd av sådant kött. Därest vid besiktning kött

befinnes vara till människoföda otjänligt, skall detsamma utan kostnad för

köttets ägare genom vederbörande besiktningsveterinärs försorg och under

hans kontroll användas till tekniskt bruk eller, där så ej kan ske, på annat

sätt oskadliggöras.

I 8 § 1 mom. i ifrågavarande lag stadgas, att för köttbesiktning samt för

sådan behandling av kött som omförmäles i 6 § 2 mom. äger samhället eller

kommunen uppbära avgifter enligt taxa, som fastställes av Kungl. Majit. Förslag

till dylik taxa skall avgivas av hälsovårdsnämnden eller särskild myndighet,

under vars inseende köttbesiktningen är ställd, efter hörande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

I lagen finnas vidare vissa straffbestämmelser upptagna.

Vissa tillämpningsföreskrifter lia i anslutning till lagen utfärdats av Kungl.

Majit i kungörelserna den 30 november 1934 (nr 558) örn besiktning och

stämpling av kött m. m. enligt nämnda lag, (nr 559) angående kontrollslakterier,

(nr 560) angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker

samt (nr 561) angående kontroll vid införsel av köttvaror till område med

köttbesiktningstvång.

I 3 § 1 mom. kungörelsen nr 558 föreskrives, att, då kött i vanlig bemärkelse

förelägges till besiktning å köttbesiktningsbyrå, få till köttet hörande

bröst- och bukhinna, njure och ben ej vara borttagna. Bortskärande av delar

av köttet i vanlig bemärkelse får icke ske. Ej heller må i vidare mån organ

eller lymfkörtlar vara anskurna än att i hjärtat få finnas de snitt, som erfordras

för uttömning av därvarande blod. Undantag från dessa bestämmelser

må emellertid, då särskilda skäl därtill föranleda, medgivas av medicinalstyrelsen.

I 3 § 2 mom. av ifrågavarande kungörelse finnas därjämte

upptagna föreskrifter rörande organtvång, vilka innebära att, där Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

5

Majit efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet

så förordnat, färskt kött i vanlig bemärkelse i regel skall vid föreläggande

till besiktning vara naturligt förenat med lungor, hjärta och lever samt

i fråga om svin även med huvud.

Enligt förordningen den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss

stämpling eller märkning av kött och köttvara må kött av nötkreatur, får,

get, svin eller häst eller av sådant kött beredd vara icke, därest varan är avsedd

för försäljning inom riket och densamma ej enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus är av beskaffenhet att få saluföras inom område

med köttbesiktningstvång, förses med stämpel eller märke, som genom färg

eller utseende i övrigt föranleder, att förväxling lätt kan äga rum med sådan

stämpel eller sådant märke, som enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter

utmärka vara beträffande vilken dylikt saluhållande må äga rum.

Enligt förordningen den 31 augusti 1940 (nr 796) skall vad i förutberörda

lag angående köttbesiktning och slakthus stadgas i fråga örn kött av nötkreatur,

får, get, svin eller häst eller varor beredda av kött av sådant djur

inom område, där köttbesiktningstvång gäller, ha avseende jämväl å kött av

älg eller varor av älgkött.

Genom två särskilda kungörelser samma dag (nr 797 och 798) har vidare

föreskrivits, genom kungörelsen nr 797 att vad i nyssnämnda förordning den

11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss stämpling eller märkning

av kött och köttvara stadgas skall äga tillämpning i fråga om älgkött eller

av sådant kött beredd vara samt genom kungörelsen nr 798 att vad i förenämnda

kungörelser den 30 november 1934, nr 558, örn besiktning och stämpling

av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus, nr 560,

angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker samt, nr 561,

angående kontroll vid införsel av köttvaror till område med köttbesiktningstvång

föreskrives i fråga örn kött av storboskap eller häst eller därav beredda

köttvaror skall gälla jämväl beträffande kött av älg eller varor beredda av

älgkött. Dock skall vad i kungörelsen nr 558 stadgas dels i 3 § 1 mom. om

förbud att vid besiktning förete anskurna organ eller lymfkörtlar, dels ock i

3 § 2 mom. angående organtvång icke tillämpas i fråga om älgkött.

Slutligen bar medicinalstyrelsen i kungörelse den 31 augusti 1940 (Ser. B.

nr 59) förordnat, att vad styrelsen föreskrivit i fråga örn besiktning och

stämpling av kött av storboskap skall i tillämpliga delar gälla även beträffande

kött av älg.

I motion (I: 8) vid årets riksdag bar hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte utfärda erforderliga

administrativa föreskrifter så att vissa nu förefintliga olägenheter vid besiktning

av älgkö It måtte avhjälpas.

1 motiveringen till motionen bar anförts följande.

Skälen för införande av besiktningstvång även för älgkött torde främst

hava varit, att en stor del av det saluförda älgköttet genom dålig skjutning

eller felaktig behandling vid uppslaktningen varit mindervärdig som människoföda.

Även synes en viss önskan förefunnits hösten 1940 att genom kött
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

besiktningstvång begränsa tillförseln av älgkött, vilken begränsning då var alt

eftersträva, enär marknaden till följd av de omfattande nedslaktningarna av

storboskap var tyngd av ett visst överskott av kött. Detta senare skäl torde väl

numera knappast vara gällande. Det torde väl tvärtom bliva så, att tillförseln

av färskt kött åtminstone under de närmaste åren kommer att bliva utomordentligt

ringa.

Det har visat sig i praktiken, att den nya förordningen örn besiktning av

älgkött vållat såväl det allmänna som den enskilde vissa olägenheter, icke

minst i ekonomiskt avseende. Herr Tamm framhöll också vid frågans behandling

i riksdagen det orimliga i att sända älgkött, som skulle säljas i hemorten,

långa vägar till köttbesiktningsbyråerna för en besiktning, som kunde utföras

av närmaste distriktsveterinär. »Stel formalism hava vi mer än nog av här i

landet, och det kan icke skada, om vi söka få till stånd något litet mera smidighet

ibland i den praktiska tillämpningen av lagar och förordningar», sade

herr Tamm.

Förra höstens besiktningar av älgkött visade i många fall riktigheten av

detta påstående. Skall förordningen om köttbesiktningstvång för älgkött fortfarande

gälla, är det synnerligen önskvärt att tillämpningen av bestämmelserna

blir betydligt mera smidig än vad nu är fallet. Några exempel må anföras.

Bestämmelsen örn att ägaren av älgköttet skall vara skyldig att omedelbart

efter besiktningen göra anmälan, därest han icke åtnöjes med besiktningsveterinärens

åtgärd eller beslut, är i praktiken svår att uppfylla. Köttet sändes

ju oftast med slakteriföreningars eller andra lastbilar, och ägaren av köttet

följer väl som regel ej själv med på lastbilen den 10 eller 20 mil långa

vägen, som det kan erfordras köra för att komma fram och åter till köttbesiktningsbyråerna.

I Norrland kunna ju avstånden bli ännu längre.

Vidare borde ägaren av köttet ha rätt, att örn han så önskar, återfå även

det kasserade köttet för att av honom användas till andra ändamål än till försäljning

som människoföda (t. ex. hund- eller rävföda). Så är nu icke fallet.

I medicinalstyrelsens kungörelse av den 31 augusti 1940 (nr 59) förordnas

att föreskrifterna om besiktning, bedömning och stämpling av kött av storboskap

skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om kött av älg. Orden »i

tillämpliga delar» giva alltför mycket spelrum för godtycke. Då t. ex. abnorm

lukt enligt gällande bestämmelser är kassationsanledning, kan ju en besiktningsveterinär,

som är van vid kött av tamboskop, finna lukten av älgkött

abnorm bara därför att det luktar vilt. I detta sammanhang bör framhållas

såsom anmärkningsvärt, att från sakkunnigt veterinärt håll framförts den uppfattningen,

att förändringar i muskulaturen å älgkött till följd av en för stark

kraftanspänning (t. ex. vid jakt) kan göra köttet otjänligt till människoföda.

önskvärt vore även, att sådana bestämmelser utfärdas, att de med anledning

av skottskadorna nödvändiga upprensningarna vid besiktningen företagas så

varsamt att saluvärdet av det godkända köttet ej äventyras. Det bär nämligen

förra hösten hänt, att älgkött vid köttbesiktningsbyrå undergått sådan behandling,

att saluvärdet å etc stort parti godkänt kött i huvudsak varit borta. Å det

kasserade köttet har vid samma tillfälle hällts fotogen för att »oskadliggöra»

detsamma! Även i vårt Iand befinner sig väl folkförsörjningen numera i ett

sådant läge, att ingenting, som kan användas till människoföda eller på annat

sätt kan tillgodogöras, får förfaras.

En av de viktigaste ändringarna i tillämpningsbestämmelserna för besiktning

av älgkött synes f. n. vara, att distriktsveterinär får möjlighet att besiktiga

det älgkött, som skalig försäljas i hemorten, åtminstone i de fall, då distriktsveterinär

har genomgått kurs i köttbesiktning. Härigenom skulle flera olägenheter

avhjälpas samtidigt som onödiga transporter och därmed förenade kostnader

kunde undvikas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 269.

7

Skulle erforderliga ändringar i nu gällande bestämmelser för besiktning av

älgkött icke komma till stånd, kan man befara, att det förtjänstfulla arbete,

.sorn landets slakteriföreningar nedlagt för att få så många kommuner som

möjligt att införa köttbesiktningstvång, skall gå till spillo.

Medicinalstyrelsen har i yttrande över motionen anfört:

Den erfarenhet, som under hösten 1940 vunnits, torde få anses lia givit

vid handen, att en viss uppmjukning av nu gällande bestämmelser i fråga

om besiktning av älgkött bör komma till stånd för att desamma icke skola

medföra alltför stora olägenheter för köttägarna.

Då styrelsen erhöll kännedom örn förefintligheten av olägenheter i samband

med besiktningen av älgkött under fjolårets älgjaktsäsong, föranstaltade

styrelsen örn en utredning i syfte att omedelbart erhålla kännedom dels

om det antal älgkött, som varit föremål för besiktning, och dels örn mängden

av det kött, som vid besiktningen kasserats såsom otjänligt till människoföda,

samt om orsaken till de skedda kassationerna. Därjämte satte sig

styrelsen i förbindelse med representanter för Svenska jägarförbundet för

att erhålla kännedom örn de olägenheter i ifrågavarande hänseende, varöver

klagomål framförts till förbundet. Dels under hand och dels i en den

24 januari 1941 dagtecknad skrivelse har jägarförbundet framfört sina

önskningar i och för avhjälpande av de olägenheter, som anses vidlåda tilllämpningen

av nu gällande bestämmelser om besiktning av älgkött.

Den bestämmelse i slakthuslagen, som föranlett de största olägenheterna

för köttägarna, torde ha varit bestämmelsen i 5 § i lagen, att köttet vid

besiktningen skall föreligga i minst halv kropp, som dock må vara delad i

fram- och bakdelspart. I fall då avståndet från den plats där älgen skjutits

till väg användbar för köttets vidaretransport per fordon är mera betydande,

såsom fallet mångenstädes är till. exempel i Norrland, lär det ofta

icke finnas annan möjlighet för köttets förande från skjutplatsen till vägen

än att bära detsamma. Örn det i sådana fall är fråga om en större älg med

en slaktvikt av bortåt 200 kilogram, skulle man sålunda bliva tvungen att

bära köttstycken med en vikt av 50 kilogram eller mera lång väg. Då sådana

sjukdomar, som i fråga om våra husdjur föranlett intagande i 5 § slakthuslagen

av bestämmelse örn att köttet skall vid besiktning företes i minst halv

kropp, sannolikt äro sällsynta hos älg, torde man utan mera avsevärd olägenhet

kunna medgiva att älgköttet vid besiktning får föreligga i minst

fjärdedels kropp (för närvarande halv kropp), vilken även må kunna vara

delad i tvenne stycken, under förutsättning att dessa äro märkta på sådant

sätt att samhörigheten kan konstateras.

Skulle det någon gång inträffa att njurarna borttagits i samband med

skottskadors bortrensande, möter icke hinder för medicinalstyrelsen att medgiva

vederbörande veterinär rätt att likväl besiktiga köttet och efter dess

godkännande förse det med föreskrivna kontrollstämplar.

Enligt vad sorn meddelats styrelsen lär det ha förekommit att skottskadade

delar av älgkött till billigt pris försålts till personal tillhörig den gård,

å vars ägor älgen skjutits. Dessa skottskadade delar lia då omedelbart

vid uppslaktningen bortskurits från älgköttet, varefter desamma så gott sig

göra låtit befriats från blodinfiltrationer. Därest de skottskadade köttdelarna

snarast möjligt och helst omedelbart efter denna »rengöring» kokas,

stekas eller saltas, torde hinder för deras användande till människoföda

icke behöva föreligga, såframt icke i delarna eller i älgkroppen i (ivrigt

förefinnas andra förändringar jin skottskador, vilka göra köttet olämpligt

till föda åt människor. Nu gällande lagbestämmelser medgiva dock icke att

inom område med köttbesiktningstvång nämnda skottskadade delar av en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

gårdsinnehavare försäljas till gården underlydande personal, och icke heller

är det tillåtet att älgköttet i övrigt säljes inom område där köttbesiktningstvång

är gällande utan att dessförinnan lia godkänts vid vederbörlig veterinärbesiktning

(slakthuslagen 2 § 1 morn.).

Enligt styrelsens mening torde utan avsevärd olägenhet tillstånd kunna

lämnas därtill att ägare eller innehavare av gård respektive innehavare av

jakträtt å gård inom område med köttbesiktningstvång må — utan hinder av

bestämmelserna i 2 § 1 mom. slakthuslagen — å gården för avhämtning men

icke utanför dess område försälja kött efter älg, som skjutits å gårdens jaktmarker.

Försäljning och utbjudande av det obesiktigade köttet utanför

gårdsområdet ävensom sådant kötts användande för beredning av köttvara,

avsedd till försäljning inom köttbesiktningstvångsområde, skulle däremot

alltjämt vara förbjuden.

I förevarande motion framhålles, att »bestämmelsen om att ägaren av

älgköttet skall vara skyldig att omedelbart efter besiktningen göra anmälan,

därest han icke åtnöjes med besiktningsveterinärens åtgärd eller beslut»,

är i praktiken svår att uppfylla. Slakthuslagen 7 § föreskriver visserligen icke

att besvär över besiktningsveterinärens beslut skall avgivas omedelbart vid

besiktningstillfället utan angiver i stället en tid av tio dygn, inom vilken

eventuella besvär skola vara ingivna till vederbörande länsstyrelse. Om emellertid

klagan avser en enligt klagandens mening alltför sträng bedömning av

köttet, skall ägaren av köttet — därest han önskar skriftligt bevis om beslagsorsaken

— göra anmälan till veterinären omedelbart vid besiktningstillfället.

Denna bestämmelse, som funnits i samma form alltsedan den första

slakthuslagens tillkomst år 1897, torde lia fastställts icke minst i köttägarens

intresse. Därest efter anförande av besvär en förnyad besiktning

av köttet skall äga rum, torde det nämligen vara önskvärt att denna besiktning

verkställes så snart som möjligt efter den första besiktningen i

syfte att förhindra köttets förstörande genom olämplig förvaring eller förskämning.

Några klagomål över svårigheter med tillämpningen av det nu

föreskrivna förfaringssättet vid anförande av besvär över besiktningsveterinärs

beslut ha under de senaste 25 åren icke förr än nu framförts till

medicinalstyrelsen. Även i det i motionen omnämnda fallet torde olägenhet

icke lia förorsakats av själva bestämmelsen om klagomålsförfarandet. Klaganden

vände sig nämligen till medicinalstyrelsen med underhandsförfrågan

angående tillvägagångssättet vid besvärs anförande, varvid styrelsen

omedelbart i telegram till vederbörande besiktningsveterinär anmodade denne

tillse att oskadliggörandet av det kasserade älgköttet skulle uppskjutas

i avvaktan på ny besiktning i anledning av anförda besvär. Att det kasserade

köttet vid den sedermera företagna ombesiktningen visade sig vara begjutet

nied fotogen är beklagligt, då kanske därigenom värdet och tillförlitligheten

av den nya besiktningen delvis äventyrades. Sådan fotogenbegjutning,

vilken i förevarande fall skett helt och hållet på enskilt initiativ,

alldenstund dylik begjutning icke är påbjuden i någon allmängiltig föreskrift,

bör givetvis icke få äga runi i sådana fall, då frågan är örn besvär

över verkställd besiktning.

Emot det i motionen uttalade önskemålet att medgivande skulle kunna

lämnas därtill att älgkött skulle få undergå föreskriven besiktning utan hinder

av att skottskadade delar borttagits dessförinnan, har styrelsen intet att

erinra. Med hänsyn till arten av de sjukliga förändringar, sorn torde förekomma

hos älgkött, torde dylikt borttagande knappast behöva medföra avsevärda

olägenheter vid köttets bedömande nied avseende på dess tjänlighet till människoföda.

Däremot kan det i stället tänkas medföra viss fördel för beskaffenheten

av köttet i övrigt. Örn jakten, såsom fallet var under hösten 1940,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

9

inialler vid jämiörelsevis varm väderlek, angripas de blodinfiltrerade skottskadade

delarna av köttet lätt av förskämning, som sedan snart nog kan sprida

sig till övriga delar av köttet. Genom medgivande för köttägaren att själv

borttaga skottskadade delar av älgköttet före dess inlämnande till besiktning

skulle vinnas även den fördelen att köttägaren i viss omfattning själv bleve

ansvarig för det sätt, varpå avlägsnandet av de skottskadade'' delarna ägt

rum och sålunda besiktningsveterinären och dennes biträden i mindre mån

utsättas för klander för ovarsamhet vid köttets upprensning.

I sylte att förebygga ovarsamhet från besiktningsveterinärernas sida har

styrelsen i cirkulärskrivelse till besiktningsveterinärer vid den offentliga köttkontrollen

läst uppmärksamheten på vikten därav att upprensningen av älgkött

sker med största möjliga aktsamhet.

Om styrelsen sålunda icke har något att erinra emot att ägaren av älgköttet

själv får avlägsna skottskadade delar löre köttets avlämnande till besiktning,

anser sig styrelsen däremot icke kunna förorda att vid besiktning kasserat

älgkött skulle fa utlämnas till användande till djurföda under andra

villkor än de som gälla beträffande kasserat kött av andra djur. I och med

att köttet kasserats vid den ofientliga köttkontrollen, måste denna anses

lia övertagit ansvaret för att det kasserade köttet icke användes på obehörigt

sätt. Ett dylikt återlämnande till ägaren av kasserat älgkött torde icke

miva erforderligt från köttägarens sida, därest å ena sidan skottskadade de
o

^ avlägsnas löre besiktningen och å andra sidan medgivande lämnas

gårdsinnehavare att å gården försälja kött efter älg, som skjutits å gårdens

jaktmarker.

Vidkommande det i motionen berörda förhållandet om rätt för annan lcgitimerad

veterinär än av medicinalstyrelsen förordnad besiktningsveterinär

v*„. ° o^ slakthus, kontrollslakteri eller köttbesiktningsbyrå att verkställa

sadan besiktning och stämpling av älgkött, som gör köttets försäljning

i område med kottbesiktmngstvång tillåten, torde dylikt utsträckande av besiktnmgsmojhgheten

icke vara erforderligt, därest förut omnämnda medgivanden

genomforas, nämligen dels örn skottskadors avlägsnande före besiktningen,

dels om rätt att vid besiktning förete kött i fjärdedels kropp — under

vissa förutsättningar delad i tvenne delar — och dels örn rätt för gårdsinnehavare

att å gården försälja kött efter iilg, som skjutits å egendomens

jaktområde. Ett liknande förfarande har styrelsen visserligen tänkt sig komma

till användning vid besiktning av renkött i vissa läll, därest renköttet

inryckes under slakthuslagens bestämmelser. Härvid är dock att märka att

detta förfarande skulle komma till användning å platser, där slakt av en

större mängd djur äger rum vid samma tillfälle, varvid besiktningen skulle

uti orås utav en av medicinalstyrelsen därtill särskilt förordnad veterinär.

Denne skulle salunda komma att vid besiktningen handla under tjänsteansvar.

Skulle däremot varje veterinär, som erhållit kompetens som köttbesiktningsveteiinär

■ oberoende av lör huru lang tid tillbaka kompetensen förvärvats

— erhålla rätt att utan vidare besiktiga älgkölt och förse det med de

tor den offentliga köttkontrollen föreskrivna stämplarna, torde risk föreligga

alt man snart nog komme tillbaka till samma förhållanden, som föranledde

utfärdandet av förordningen den 11 maj 1934 (nr 141) angående

torhild mot viss .stämpling eller märkning av kött oell köttvara. Följden

skulle säkerligen bliva den all vederbörande älgköttsägare vände sig till den

veterinär, som visade sig mindre nogräknad med besiktningen och bedömningen

av köttet. Härigenom uppstår risk icke endast för att avsikten med

älgköttels besiktning förfelas ulan även att förtroendet för den offentliga

köttkontrollens tillförlitlighet äventyras.

Bihang lill riksdagens /irolokoll l!)''i I. 1 saini. Nr 26!).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

Efter en närmare redogörelse för de kvantiteter älgkött, som besiktigats

under hösten 1940 ävensom de bedömningsregler som därvid kommo till användning,

har medicinalstyrelsen vidare anfört följande:

Att märka är att de regler för bedömning av älgkött, för vilka nyss redogjorts,

äro gällande för kött av samtliga slag av slaktdjur. Det torde därför

enligt styrelsens mening vara självklart att den besiktningsveterinär, som —- något som väl knappast torde lia inträffat — förklarar älgkött kasserat på

grund av abnorm lukt, då det i verkligheten endast rört sig om älgköttets

egen specifika lukt, gör sig skyldig till felaktigt förfarande i tjänsten. Med

abnorm lukt i köttet kan nämligen icke avses annan lukt än sådan, som avviker

från den för köttslaget i fråga karakteristiska lukten.

Då en älg under längre tid drivits mycket hårt och i synnerhet om djuret

till följd av förutgången skadskjutning fått sina krafter nedsatta, torde det

icke få anses uteslutet att man vid besiktningen av älgens kött kan påträffa

förändringar i vävnaderna av enahanda art som i kött av våra vanliga slaktdjur

(vanligen nötkreatur), som råkat fastna i en bergsskreva eller fallit i

ett större dike och fått kvarbliva där under längre tid utan att kunna frigöra

sig. Under djurets ansträngningar att göra sig fritt kan då muskulaturen

bliva höggradigt seröst genomfuktad (ödematös) och intermuskulära serösa

utgjutningar uppkomma, varigenom köttet erhåller ett från det normala avvikande

oaptitligt utseende, som någon gång kan vara så höggradigt att

köttet icke kan frigivas för konsumtionsändamål, i synnerhet som härvid

föreligger risk för djupförskämning till följd av spridandet av tarmbakterier

till kroppsmuskulaturen, därest uppslagning av djuret blivit fördröjd. Härav

torde framgå att det ingalunda kan vara något anmärkningsvärt, då från

veterinärt håll framhållits möjligheten av att en alltför stark kraftansträngning

hos älgen till exempel vid långvarig, mycket hård drevjakt kan göra

köttet otjänligt till människoföda, även örn sådana fall torde vara sällsynta.

Jordbruksutskottet, till vilket utskott motionen hänvisats, har i sitt utlåtande,

nr 44, yttrat:

Enligt beslut av 1940 års urtima riksdag utfärdades den 31 augusti 1940

bestämmelser innebärande att vad som i lagen den 11 maj 1934 angående

köttbesiktning och slakthus med flera därmed sammanhängande författningar

stadgas i fråga örn kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller

varor beredda av dylikt kött inom område, där köttbesiktning gäller, skulle

ha avseende jämväl å kött av älg eller varor av älgkött. Särskilt i de fall

älgar fällts på platser belägna på längre avstånd från närmaste köttbesiktningsbyrå,

visade sig enligt motionärens uppfattning tillämpningen av berörda

bestämmelser vid älgjakten under hösten 1940 medföra betydande olägenheter

för ägarna till älgköltet. Motionärens uppfattning i förevarande avseende

delas i viss omfattning av medicinalstyrelsen, som därjämte även

framhåller att en viss uppmjukning av bestämmelserna synes kunna ske

utan att syftet med desamma därigenom äventyras.

Jämväl utskottet är av den meningen, att en ändring av gällande bestämmelser

rörande besiktning av älgkött och därmed sammanhängande frågor

i syfte att åstadkomma vissa lättnader vid besiktningen är av behovet påkallad.

I den mån dylika lättnader icke kunna meddelas av Kungl. Maj:t i

administrativ väg, synes därför utskottet lämpligt att förslag till förändrade

bestämmelser i ämnet — eventuellt efter den närmare utredning i frågan som

må befinnas påkallad — av Kungl. Maj:t framläggas. De åtgärder som sålunda

övervägas torde böra vidtagas i sådan tid, att bestämmelserna kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

11

vinna tillämpning vid älgjakten under instundande höst. Vid berörda utredning

bör beaktas vad som i motionen och däröver avgivna yttranden antoris.

I anledning av motionen har riksdagen i skrivelse nr 248, anhållit att Kungl.

Majit ville utfärda erforderliga föreskrifter till avhjälpande av nuvarande olägenheter

vid besiktning av älgkött, ävensom — efter den närmare utredning

i frågan som må anses nödig — vidtaga de ytterligare åtgärder i ärendet, vilka

kunna befinnas påkallade.

Såsom framgår av medicinalstyrelsens förut återgivna yttrande synas vissa Departementsolägenheter

ha uppstått vid tillämpning av bestämmelserna rörande besiktning cftefenå

älgkött. Svårigheter lära sålunda ha förekommit att tillämpa 5 § i lagen

angående köttbesiktning och slakthus rörande skyldighet att vid besiktning

förete köttet i halvkropp, vilken dock må vara delad i två stycken. Medicinalstyrelsen

har ansett sig kunna tillstyrka att vid besiktningen köttet får föreligga

i minst fjärdedels kropp, vilken under viss förutsättning må vara delad

i två stycken. Från min sida finnes intet att erinra mot att den ifrågasatta

uppmjukningen av bestämmelserna kommer till stånd. Icke heller har jag

något att erinra mot medicinalstyrelsens förslag, att tillstånd lämnas därtill,

att ägare eller innehavare av gård respektive innehavare av jakträtt å gård

inom område med köttbesiktningstvång må — utan hinder av bestämmelserna

i 2 § 1 mom. i slakthuslagen —- å gården för avhämtning men icke utanför dess

område försälja kött av älg, som skjutits å gårdens jaktmarker. Genomförande

av nu berörda förslag torde såtillvida påkalla riksdagens medverkan

att bemyndigande bör utverkas att medgiva undantag från eljest gällande

föreskrifter. De övriga av medicinalstyrelsen tillstyrkta ändringarna i gällande

bestämmelser torde kunna genomföras på administrativ väg. Beträffande

formen för det ifrågasatta bemyndigandet synes lämpligast, att en sådan

omarbetning sker av förordningen den 31 augusti 1940 (nr 796) om viss tilllämpning

i fråga om älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående

köttbesiktning och slakthus, att Kungl. Majit erhåller möjlighet att förordna

örn undantag från bestämmelserna i författningen. I enlighet härmed har

förslag till ny förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den

11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus utarbetats inom

jordbruksdepartementet.

Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

antaga nämnda förslag till förordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:406 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den 11 maj 1934 s. 1 i texten
  2. JoU 1941:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den 11 maj 1934 s. 1 i texten