Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) örn krig sdomstolar och rättegången därstädes

1941-05-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:288, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) örn krig sdomstolar och rättegången därstädes

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

1

tfr 288.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober

1914 (nr 325) örn krig sdomstolar och rättegången därstädes;

given Stockholms slott den 30 maj 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen

den 23 oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 288.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober 1914 (nr 325)

om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober 1914 örn

krigsdomstolar och rättegången därstädes1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

65 §.

Besvär över--— till krigsöverdomstolen.

Part, som —--till krigsöverdomstolen.

Besvär över utslag eller beslut, vilket är givet av fältkrigsrätt, skola före

klockan tolv å femtonde dagen, efter det utslaget eller beslutet gavs, avlämnas

till den befälhavare, som förordnat krigsrätten, eller, där den klagande

i målet hålles häktad, till den befälhavare, som har uppsikt över

häktet; dock vare det klaganden tillåtet att i stället inom nämnda tid ingiva

sina besvär till krigsöverdomstolen. Hava besvär avlämnats till befälhavare

som nyss sagts, åligge det befälhavaren, om klagandens vederpart

i orten kan anträffas, att giva honom avskrift av besvären, med föreläggande

av viss kort tid att inkomma med förklaring däröver till befälhavaren,

vid äventyr att underlåtenhet därav ej hindrar målets avgörande; kan

vederparten ej anträffas, eller har han, sedan han erhållit del av besvären,

ingivit förklaring eller försuttit tiden därför, bör befälhavaren ofördröjligen

insända handlingarna i målet till krigsöverdomstolen och därvid tillika,

för det fall att vederparten ej kunnat anträffas, eller förklaranden försuttit

tiden för förklarings avgivande, därom göra anmälan.

67 §.

Varda ej i mål, däri, enligt vad ovan är sagt, talan i händelse av missnöje

skall inom viss tid fullföljas, besvär inom den tid anförda, stånde

krigsrättens utslag fast, där ej inom samma tid visas laga förfall. Vill någon

visa sådant förfall, och har utslaget meddelats av regementskrigsrätt,

stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, ingive de handlingar, han vill till

styrkande av förfallet åberopa, till krigsöverdomstolen eller, om han i målet

1 Senaste lydelse, se 1934: 30.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

3

hålles häktad eller enligt beslut i målet är intagen i allmän uppfostringsanstalt

eller i avbidan å sådant intagande hållen i förvar, till den myndighet,

som, enligt vad i 65 § är stadgat, äger att i sådant fall mottaga besvär över

krigsrättens utslag. Har utslaget meddelats av fältkrigsrätt, varde nämnda

handlingar ingivna till den befälhavare, till vilken jämlikt nyssberörda § besvär

i målet böra avlämnas, eller till krigsöverdomstolen. Är myndighet, till

vilken, på grund av vad nu är föreskrivet, handlingar till styrkande av förfall

varda ingivna, befälhavare, åligge det denne att ofördröjligen insända

handlingarna till krigsöverdomstolen. Prövas förfallet lagligt, utsätte krigsöverdomstolen

ny tid.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1941; dock skola äldre bestämmelser

tillämpas i fråga om utslag och beslut som givits av fältkrigsrätt

före nämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om ändrade regler

angående sätt och tid för anförande av besvär över fältkrigsrätts utslag.

Föredraganden anför:

Enligt 65 § tredje stycket i lagen den 23 oktober 1914 (nr

32 5) om krigsdomstolar och rättegången därstädes

skola besvär över utslag eller beslut av fältkrigsrätt avlämnas till den befälhavare,

som förordnat krigsrätten, före klockan tolv å tionde dagen efter

det utslaget eller beslutet gavs. Om den klagande hålles häktad i målet, få

besvären i stället avlämnas till den befälhavare som har uppsikt över häktet.

Det åligger befälhavaren att infordra förklaring från klagandens vederpart,

om denne kan anträffas i orten, samt därefter insända handlingarna i målet

till krigsöverdomstolen.

Besvär över utslag eller beslut, som meddelats av regementskrigsrätt,

stationskrigsrätt eller särskild krigsrätt, skola jämlikt första stycket i nämnda

lagrum ingivas till krigsöverdomstolen. Klaganden har emellertid rätt att i

stället avlämna sina besvär till den befälhavare som föranstaltat örn krigsrättens

sammankallande. Befälhavaren är pliktig att ofördröjligen insända

besvärshandlingarna till krigsöverdomstolen. Besvärstiden är tjugu dagar

räknat fran den dag då utslaget eller beslutet gavs. I fråga om part, som

hålles häktad i målet eller enligt beslut i målet är intagen i allmän uppfostringsanstalt

eller i avbidan å sådant intagande hålles i förvar, meddelas

vissa kompletterande föreskrifter.

De bestämmelser, som i förevarande avseende gällde före tillkomsten av

1914 års lag—40§ i förordningen den 11 juni 1868 om krigsdomstolar

och rättegången därstädes — voro konstruerade på

annat sätt än de nu gällande. I nämnda paragraf skildes mellan krigsrätter

inom riket (sålunda även fältkrigsrätter där) och krigsrätter utom riket eller

å fartyg under sjötåg. Besvär över utslag meddelade av sistnämnda krigsrätter

skulle avlämnas till vederbörande befälhavare före klockan tolv å

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.

5

åttonde dagen efter det utslaget föll samt därefter behandlas på sätt nu är

föreskrivet i fråga om besvär över fältkrigsrätts utslag.

I fråga om utslag, som krigsrätt inom riket meddelat, skulle besvär ingivas

till krigshovrätten. Besvärstiden var femton dagar, om krigsrätten

hållits i stad där krigshovrätten hade sitt säte, och eljest trettio dagar. Häktad

hade att avlämna sina besvär till Konungens befallningshavande eller till

den befälhavare som hade uppsikt över häktet.

Riksdagens militie ombudsman har i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 4 april 1941 upptagit frågan, huruvida klagande i mål, som avgjorts

av fältkrigsrätt, ägde rätt att ingiva sina besvär direkt till krigshovrätten.

Militieombudsmannen har därvid anfört bland annat, att med de gällande

bestämmelserna om klagan över fältkrigsrätts utslag torde hava åsyftats

att underlätta skriftväxlingen genom att låta denna ske genom befälhavarens

försorg före handlingarnas insändande till krigshovrätten. I förarbetena

funnes intet som antydde, att avsikten varit att betaga klagande i

fältkrigsrättsmål rätten att ingiva sina besvär direkt till krigshovrätten. Några

sakliga skäl för att så ej skulle få ske syntes knappast föreligga. Krigshovrätten

hade också i ett flertal fall ansett sig kunna till prövning upptaga

över fältkrigsrätts utslag anförda besvär, vilka ingivits direkt till krigshovrätten.

Militieombudsmannen har därefter erinrat, att högsta domstolen tagit ställning

till detta spörsmål genom ett den 29 mars 1941 meddelat utslag i ett

mål, vilket såvitt nu vore fråga kommit under krigshovrättens prövning genom

att överkrigsfiskalsämbetet till krigshovrätten ingivit besvär över fältkrigsrättens

utslag.

I detta utslag har högsta domstolen yttrat, att överkrigsfiskalsämbetets

besvär bort jämlikt 65 § tredje stycket krigsdomstolslagen avlämnas till vederbörande

befälhavare för vidtagande av de åtgärder varom i lagrummet

vore stadgat. Då överkrigsfiskalsämbetet således ej iakttagit vad som ålegat

ämbetet för fullföljd av talan mot fältkrigsrättens utslag samt ämbetets

i krigshovrätten förda talan till följd härav icke lagligen kunnat upptagas

till prövning, har högsta domstolen undanröjt krigshovrättens utslag.

Militieombudsmannen har i anledning av högsta domstolens utslag uttalat,

att den tolkning, som sålunda blivit fastslagen genom utslaget, syntes kunna

lia betänkliga konsekvenser i fråga örn klagomål av högre åklagare och

andra statens myndigheter (arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,

riksförsäkringsanstalten m. fl.). Militieombudsmannen har härom

anfört följande:

För dessa myndigheter innebär det speciella förfarande, som föreskrivits

för fullföljande av talan mot fältkrigsrätts utslag, ökad omgång för anförande

av besvär, och fall kunna väl tänkas, då besvär från dessa myndigheter

icke hinna inom lagstadgad tid ingivas till vederbörande befälhavare.

Örn exempelvis fältkrigsrätt meddelat utslag i övre Norrland å ort, med vilken

kommunikationerna äro särskilt ogynnsamma, kan det visa sig praktiskt

ogenomförbart att få utslaget expedierat till myndigheten i Stockholm och

därefter besvärsskriften sänd till den avlägset belägna orten i så god tid,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

att den kommer befälhavaren till handa före besvärstidens utgång. Situationen

kan ytterligare kompliceras, örn vederbörande förband efter utslagets

meddelande brutit upp från förläggningsorten för att återvända till

depåorten eller förläggas å annan ort. Man måste räkna med att post, som

i anledning härav måste eftersändas, kan bliva ytterligare fördröjd.

Det synes mig uppenbart, att i fråga om besvär av statens i Stockholm

förlagda myndigheter den föreskrivna omvägen via befälhavaren för besvärs

anförande i krigshovrätten är onödig. Visserligen kan med en sådan

ordning genom befälhavarens försorg förklaring över besvären omedelbart

infordras, men fördelen därav torde i vart fall icke uppväga de olägenheter,

som förut berörts. I de många fall då motparten, som skall erhålla del av

besvären, hemförlovats eller av annan anledning lämnat orten har för övrigt

befälhavaren ej annat att göra än att sända besvärsskriften till krigshovrätten.

Enligt äldre lag hade överkrigsfiskalen och andra myndigheter i Stockholm

liksom enskilda parter rätt att ingiva sina besvär över fältkrigsrätts

inom riket meddelade utslag direkt till krigshovrätten och inom längre tid

än den nu stadgade. Sannolikt har man vid genomförandet av de nya reglerna

ej beaktat de svårigheter i tillämpningen dessa regler skulle komma

att medföra för berörda myndigheter.

Även för enskild klagande kunna för övrigt svårigheter av angivet slag

uppkomma. Därest en person av fältkrigsrätt dömes exempelvis till ersättningsskyldighet

och omedelbart därefter hemförlovas eller förflyttas till annat

förband, kan han komma att under besvärstiden finna sig betagen möjligheten

att nå vederbörande befälhavare med sin besvärsskrift. För enskild

målsägare kan det möta stora svårigheter att inom den korta besvärstiden

komma i förbindelse med befälhavaren, vars fältpostnummer han icke känner.

Det kan för övrigt synas oförklarligt varför klagande i fältkrigsrättsmål

skall vara sämre ställd än den som vill klaga över beslut om disciplinstraff,

ålagt av befälhavare. Enligt 209 § strafflagen för krigsmakten äger

nämligen dylik klagande ingiva sina besvär antingen till krigshovrätten eiler

till vederbörande befälhavare.

På grund av vad sålunda anförts har militieombudsmannen hemställt, att

Kungl. Maj:t ville taga under övervägande, huruvida icke snara åtgärder

böra vidtagas för att 65 § lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

må erhålla sådan ändrad lydelse, att det må vara tillåtet för klagande i mål,

vari fältkrigsrätt meddelat utslag, — förutom att avlämna sina besvär till

vederbörande befälhavare — att ingiva dem direkt till krigsöverdomstolen.

I infordrade yttranden har krigshovrätten tillstyrkt bifall till militieombudsmannens

framställning samt ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben

förklarat, att från försvarsstabens sida intet vore att erinra mot

den ifrågasatta lagändringen. I

I skrivelse den 19 april 1941 har därefter arméförvaltningen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida icke

tiden för anförande av besvär över fältkrigsrätts utslag och beslut borde förlängas

till tjugu dagar.

Arméförvaltningen, som förklarat sig i allo ansluta sig till vad militieombudsmannen

uttalat i sin förut omförmälda skrivelse, har såsom motivering

till sin hemställan anfört bland annat:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

7

Det torde vara antagligt, att vid bestämmandet av den korta besvärstiden

i fråga örn utslag och beslut av fältkrigsrätt uppmärksamheten framför allt

varit fäst på verkliga fältförhållanden. Därjämte är att märka, att lagstiftaren

med all sannolikhet ej haft i tanken annat än att besvär över utslag eller

beslut av fältkrigsrätt komme att anföras blott av enskilda tilltalade. Före

antagandet av 1914 års nu avsedda lag förekom det nämligen praktiskt taget

icke, att besvär över utslag av krigsdomstol å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar

såsom målsägare anfördes av central militär förvaltningsmyndighet. Först

förhållandena, sådana dessa beträffande skada å eller förlust av materiel

eller persedlar efter hand utvecklade sig under åren 1915—1918, medförde

en ändring härvidlag. Den stora omfattningen av dylika skador och förluster

nödsakade nämligen arméförvaltningen att ingripa genom meddelande av

föreskrift, att utslag i s. k. persedelmål, som gått kronan emot, skulle för

eventuell fullföljd av talan mot utslaget genom ämbetsverkets försorg anmälas

hos detta, samt att anmälan jämväl skulle göras för det fall, att fråga om ersättningsskyldighet

för skada å eller förlust av materiel eller persedlar visserligen

hänskjutits till behandling av krigsrätt, men något ersättningsyrkande

icke av vederbörande krigsfiskal framställts. Senast hava föreskrifter i berörda

hänseende av arméförvaltningen meddelats uti cirkulärskrivelse den

16 augusti 1932.---Dylika besvär, vilka ej sällan avse ganska stora vär
den,

hava av arméförvaltningen anförts i talrika fall, icke minst under de

sedan den 1 september 1939 rådande förhållandena. I själva verket skulle

säkerligen besvär i persedelmål hava anförts i ännu större omfattning än

som skett, därest icke den i fråga örn besvär över utslag av fältkrigsrätt föreskrivna

mycket korta besvärstiden lagt betydande hinder i vägen härför.

Det förhåller sig nämligen så, att redan när det varit fråga om anförande

av besvär över utslag av regementskrigsrätt och särskild krigsrätt, det ej

sällan för ämbetsverket uppstått en betydande svårighet att medhinna att

inom den stadgade tiden av tjugu dagar ingiva besvärsskrift till krigshovrätten.

Orsakerna härtill hava varit flera. Sålunda är för en central förvaltningsmyndighet

själva proceduren med anmälan örn krigsrättsutslag, beslut

om fullföljd av talan däremot samt utfärdande av fullmakt för ombud att

vidtaga åtgärd härför förenad med mycket större omgång och tidsutdräkt

än när samma fråga föreligger för en enskild person. Dessutom har utskrift

av protokoll och utslag, vilken ej sällan måst företagas å truppförbandens

expeditioner, ofta medfört, att dessa handlingar kommit ämbetsverket till

handa blott kort tid före besvärstidens utgång, stundom först samma dag besvärstiden

utgått. De sålunda påpekade svårigheterna göra sig i betydligt

förstorad grad gällande, när det är fråga örn överklagande från armélörvaltningens

sida av utslag av fältkrigsrätt, och det har mer jin en gång inträffat,

att i sådana fall, då besvär ansetts rätteligen hava bort anföras, så dock ej

kunnat ske, beroende därpå att protokoll och utslag alltför sent kommit ämbetsverket

lill handa, något vartill ibland även postförbindelserna kan hava

medverkat.---Härtill kommer, alt örn en besvärstid av tio dagar måste

anses vara alldeles för kort för att de centrala förvaltningsmyndigheterna

skola kunna medhinna ali behörigen bevaka statens intresse såsom målsägare

i mål vid låltkrigsrätt, så torde en så kort besvärstid icke ens vara till oomtvistlig

fördel för t. ex. de värnpliktiga, vilka i s. k. persedelmål ju äro berättigade

att inställa sig genom ombud och sorn, på grund av omflyttning

och eventuellt upplösning av truppförband eller hemförlovning, ej sällan

torde befinna sig på betydligt avstånd från den ort, där besvären böra ingivas.

Det förefaller arméförvaltningen, sorn om ej heller, när det är fråga

örn straffsynpunkten, en så kort besvärstid som tio dagar vore oundgängligen

nödvändig. Skulle emellertid så anses vara förhållandet, torde det —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

då i varje händelse beträffande krigsrättsmål synpunkter göra sig gällande,

vilka ej föreligga beträffande mål vid de allmänna domstolarna — måhända

kunna tänkas att stadga en kortare besvärstid, när klagan fullföljes allenast

i fråga om ådömt straff, än när den fullföljda talan gäller (även) skadestånd.

över arméförvaltningens framställning ha yttranden avgivits av riksdagens

militieombudsman och krigshovrätten ävensom av ställföreträdaren

för chefen för försvarsstaben, vilken tillika bifogat yttranden från cheferna

för armén, marinen och flygvapnet samt från marinförvaltningen.

Militieombudsmannen har förklarat sig ej ha något att erinra mot vad

arméförvaltningen hemställt. Militieombudsmannen kunde vitsorda, att svårigheter

ofta måste uppkomma särskilt för centrala myndigheter att för prövning

av frågan, huruvida besvär skola anföras, före besvärstidens utgång få

tillgång till fältkrigsrätternas protokoll och utslag. Under de nu rådande förhållandena

kunde den kortare besvärstiden icke sägas innebära några nämnvärda

fördelar för rättsskipningen. Den ringa mån, i vilken målens behandling

i överdomstolen därigenom kunde påskyndas, torde man kunna helt

bortse från, i synnerhet som den avsevärda ökningen av antalet mål numera,

trots väsentlig förstärkning av arbetskrafterna i krigshovrätten, omöjliggjorde

en omedelbar behandling av besvärsmålen. Den tidigare tidpunkten för laga

kraft kunde enligt militieombudsmannens mening beträffande flertalet mål

ej heller innebära tillräckligt skäl för kortare besvärstid än den normala.

Krigshovrätten har däremot avstyrkt bifall till arméförvaltningens förslag

samt därvid anfört bland annat:

Krigshovrätten anser för sin del, lika med arméförvaltningen, att med

den nuvarande korta besvärstiden det ej sällan torde möta stora svårigheter

för en målsägande och i synnerhet för arméförvaltningen att i rätt tid fullfölja

talan mot fältkrigsrätts utslag eller beslut, därest besvären skola ingivas

till vederbörande befälhavare. Om däremot, såsom militieombudsmannen

föreslagit, den ändringen i gällande bestämmelser vidtages, att vid fullföljd

av talan från fältkrigsrätt besvären få ingivas direkt till krigsöverdomstolen,

det vill säga i allmänhet till krigshovrätten, torde enligt krigshovrättens åsikt

olägenheterna av ifrågavarande korta klagotid till största delen bliva undanröjda.

I detta sammanhang vill krigshovrätten påpeka, att även om i vissa

fall det likväl kommer att saknas erforderlig tid för en part att före klagotidens

utgång ingiva motiverade och till yrkandena preciserade besvär, den

möjligheten ju alltid står vederbörande öppen att reservationsvis anföra besvär,

varefter talan sedermera kan närmare utvecklas respektive återkallas.

Vad som enligt krigshovrättens mening särskilt talar mot införande av

längre besvärstid i ifrågavarande fall är önskvärdheten av största möjliga

snabbhet i rättsskipningen, då det gäller förhållandena i fält, för vilka, såsom

krigshovrätten förut i annat sammanhang framhållit, fältkrigsrätterna ju

egentligen äro och även böra vara inrättade.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och under hänvisning till sitt yttrande

i anledning av militieombudsmannens ovanberörda framställning får

krigshovrätten avstyrka bifall till arméförvaltningens förslag till ändring i

bestämmelserna om fullföljd av talan från fältkrigsrätt. Därest sådan ändring

likväl skulle anses böra ske, får krigshovrätten, med frångående av sin

förut uttalade mening rörande militieombudsmannens framställning, förklara

att i sådant fall anledning saknas till bifall till den däri åsyftade änd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

9

ringen. Därest nämligen besvären ingivas till vederbörande befälhavare, vinnes

avsevärd tid därigenom att denne bör av vederparten infordra förklaring.

Arméförvaltningens subsidiärt framställda förslag om kortare besvärstid,

då klagan fullföljes endast beträffande ansvar, än när talan gäller (även)

skadestånd, kan krigshovrätten för sin del ej heller biträda.

Däremot vill krigshovrätten i andra hand ifrågasätta huruvida icke, i likhet

med vad'' är stadgat i fråga örn besvär över utslag och beslut av krigsöverdomstol,

tiden för besvär över utslag och beslut av fältkrigsrätt kunde

räknas — ej, såsom enligt gällande lag, från den dag, utslaget eller beslutet

gives — utan från den dag, klaganden erhållit del därav. Därigenom komme

hela besvärstiden, tio dagar, parterna tillgodo, utan att målens avgörande av

krigsöverdomstolen i allmänhet försenades så mycket som med arméförvaltningens

förslag bleve fallet. Delgivningen med åklagaren, arméförvaltningen,

annan offentlig målsägande och den tilltalade torde nämligen i regel ej

komma att medföra någon avsevärd vare sig omgång eller tidsutdräkt. Sådant

kan visserligen måhända befaras inträffa någon gång beträffande delgivningen

med enskild målsägande. Men de fall, då så sker, komma med all

säkerhet att visa sig vara ganska sällsynta, och det så mycket hellre som enskild

målsägande blott undantagsvis förekommer i de mål, som höra under

fältkrigsrätt. Delgivningen, som i allmänhet torde kunna ske på ett enklare

sätt än som stadgas i 11 kapitlet 38 § rättegångsbalken, lärer böra äga rum

på föranstaltande av den civile ledamoten, vilken redan nu har skyldighet att

tillställa vederbörande befälhavare ett exemplar av rättens slutliga utslag.

Bestämmelser örn viss kort tid'', inom vilken utslag och protokoll skola expedieras

av den civile ledamoten, bliva måhända erforderliga.

Chefen för armén har funnit arméförvaltningens förslag om utsträckning

av klagotiden till tjugu dagar välbetänkt åtminstone i vad avsåge ersättningsmål.

I fråga om utslag i brottmål kunde det eventuellt vara lämpligt

att bibehålla den nuvarande korta besvärstiden. Under verkliga fältförhållanden

torde det i varje fall vara önskvärt med kort besvärstid i sistnämnda

mål. Chefen för marinen har framhållit, att den omständigheten att besvärstiden

vore kortare när det gällde fältkrigsrätts utslag än eljest tydligen berodde

på att en snabbare verkställighet av ådömda straff ansåges önskvärd

under krigsförhållanden. Erfarenheterna från en långvarig beredskapstjänstgöring

borde i detta sammanhang icke tillmätas avgörande betydelse. Den

ifrågasatta utsträckningen av besvärstiden kunde icke tillstyrkas. De olägenheter,

vilka ansågos vara förbundna med den nuvarande ordningen, syntes

bliva minskade, därest klagande såsom militieombudsmannen föreslagit tillerkändes

rätt att ingiva sina besvär direkt till krigshovrätten. För den händelse

det ansåges möjligt att stadga två olika bcsvärstider vore emellertid

från marinens sida intet att erinra mot att för fullföljd av kronans skadeståndsanspråk

föreskreves en besvärstid av tjugu dagar. Chefen för flggvapnct

samt marinförvaltningen lia däremot förklarat sig ej lia något att erinra

mot en allmän utsträckning av besvärstiden från tio lill tjugu dagar. Ställföreträdaren

för chefen för försvarsstaben har för egen del anfört, alt de skäl

arméförvaltningen angivit lill stöd för sin hemställan örn förlängd besvärstid

över fältkrigsrätls utslag i s. k. persedelmål syntes vara välgrundade,

varför han härutinnan icke hade något att erinra mot att besvärstiden förlängdes

till tjugu dagar. Däremot kunde förslaget att jämväl i mål, där cn
Biliang

till riksdagens protokoll 10M. 1 sami. Nr 28S. -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

Departe
ments
chefen.

däst ansvarstalan fördes, förlänga besvärstiden till tjugu dagar, icke biträdas.

Under krigsförhållanden, då läget och i anslutning härtill möjligheterna

att ernå en fullständig utredning i förekommande mål växlade, vore det

nämligen av synnerlig vikt att den tilltalade, för den händelse han befunnes

skyldig, snarast befordrades till straffets undergående. Beträffande mål, i

vilka såväl ansvars- som skadeståndstalan fördes, ledde detta ståndpunktstagande

till att den tidrymd, inom vilken besvär mot ett och samma utslag

skulle anföras, kunde komma att växla allt eftersom besvären avsåge ansvars-

eller skadeståndstalan eller bådadera. Det kunde icke anses föreligga

något praktiskt hinder att i en lagstiftning fastställa olika tider för besvärs

anförande i ansvarsfrågan och skadeståndsfrågan.

Reglerna om talans fullföljande mot fältkrigsrätts utslag skilja sig i vissa

hänseenden från dem som gälla i fråga örn talan mot utslag av regementskrigsrätt,

stationskrigsrätt och särskild krigsrätt. Besvärstiden är blott tio

dagar, räknat från utslagets meddelande, eller således hälften av den beträffande

de sistnämnda krigsrätterna fastställda tiden. Klagande äger icke rätt

att ingiva sina besvär direkt till krigsöverdomstolen utan skall städse avlämna

dem till vederbörande befälhavare. Även i övrigt ha vissa för fältförhållanden

lämpade föreskrifter meddelats rörande fullföljd av talan mot

fältkrigsrätts utslag. Sålunda åligger det befälhavaren att ombesörja delgivning

av besvär med klagandens motpart. Sådan skyldighet föreligger dock

endast om motparten kan anträffas i orten. I annat fall har krigsöverdomstolen

att i den ordning 69 § lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

föreskriver infordra förklaring från den som finnes böra höras över

besvären.

Av militieombudsmannens och arméförvaltningens framställningar till

Kungl. Maj:t framgår, att saknaden av föreskrift örn rätt att ingiva besvär direkt

till krigsöverdomstolen i förening med den korta besvärstiden medfört

åtskilliga olägenheter. Dessa ha särskilt framträtt, då besvär skolat anföras

av de centrala militära förvaltningsmyndigheterna eller av militieombudsmannen

eller överkrigsfiskalen. Även för enskilda parter torde det stundom

ha mött svårigheter att i rätt tid fullfölja talan. Tydligt är, såsom militieombudsmannen

framhållit, att örn en person, som dömts av fältkrigsrätt,

omedelbart därefter förflyttas till annat förband eller hemförlovas, han kan

finna sig betagen möjligheten att på den korta tid som står till buds nå vederbörande

befälhavare med sin besvärsskrift. Samma svårighet kan även

uppstå för enskild målsägande.

Till förebyggande av dessa olägenheter synes det vara erforderligt, att

vissa ändringar vidtagas i 65 § tredje stycket krigsdomstolslagen. Det bör

emellertid härvid tillses, att ändringarna icke komma att äventyra de ifrågavarande

stadgandenas syfte att möjliggöra ett snabbt slutförande av mål

som under egentliga fältförhållanden anhängiggöras vid fältkrigsrätt. Ur

denna synpunkt lärer icke något vara att erinra mot att det, såsom militieombudsmannen

hemställt, medgives klagande att ingiva sina besvär direkt

till krigsöverdomstolen. Även om en sådan ändring genomföres torde emel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

11

lertid, enligt vad som framgår av arméförvaltningens skrivelse, erfordras en

utsträckning av besvärstiden. Den av ämbetsverket föreslagna allmänna förlängningen

av tiden till tjugu dagar har mött invändningar med hänsyn till

att kravet på snabbhet i rättsskipningen under krigsförhållanden därigenom

skulle åsidosättas. Det torde icke böra ifrågakomma att, såsom på vissa håll

ifrågasatts, fastställa olika besvärstider för mål som endast röra ansvar och

mål som dessutom eller enbart röra ersättning. Däremot synes en mindre förlängning

av besvärstiden för alla mål kunna genomföras utan att därav behöver

befaras några egentliga olägenheter ur den synpunkt som anförts gentemot

arméförvaltningens förslag. Med en ökning av tiden från nuvarande

tio till förslagsvis femton dagar torde, i synnerhet om besvären få ingivas

direkt till krigsöverdomstolen, de av arméförvaltningen anmärkta svårigheterna

väsentligen bliva avhjälpta.

På grund härav förordar jag, att i 65 § tredje stycket krigsdomstolslagen

vidtages sådan ändring att besvärstiden bestämmes till femton dagar samt

att klagande part erhåller rätt att ingiva sina besvär direkt till krigsöverdomstolen.

I anslutning härtill torde en ändring böra vidtagas jämväl i 67 § krigsdomstolslagen.

Detta lagrum innehåller bestämmelser örn vad part har att

iakttaga, då han vill visa att han på grund av laga förfall varit förhindrad

att anföra besvär över krigsrätts utslag. Har utslaget meddelats av fältkrigsrätt,

skola de handlingar, som part till styrkande av förfallet vill åberopa,

ingivas till den befälhavare, till vilken jämlikt 65 § besvär i målet böra avlämnas.

Befälhavaren har att ofördröjligen insända handlingarna till krigsöverdomstolen.

Då det även i dylikt fall bör stå part öppet att ingiva sina

handlingar direkt till krigsöverdomstolen, bör en ändring i sådant syfte vidtagas

i 67 §.

De nya bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 augusti 1941, men

böra icke äga tillämpning i fråga örn utslag och beslut av fältkrigsrätt,

som givits före nämnda dag.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23

oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 maj

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 29 maj 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 16 maj 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober

1914 (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Gunnar

Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 maj 19A1.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 30 maj

1941 avgivna utlåtande över det den 16 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober

191A (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången därstädes; därvid föredraganden

hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 288.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:316 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober 1914 a1 i texten
  2. 1LU 1941:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ lagen den 23 oktober 19H s. 1 i texten