Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn dödande av handlingar som förstörts under krig m. m

1941-10-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:307, Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn dödande av handlingar som förstörts under krig m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

1

Nr 307.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser örn dödande av handlingar som

förstörts under krig m. m.; given Stockholms slott den

17 oktober 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser örn dödande av

handlingar som förstörts under krig m. m.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 307.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn dödande av handlingar som förstörts

under krig m. in.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna att, med

avvikelse från vad i lagen om dödande av förkommen handling stadgas, följande

särskilda bestämmelser skola tillämpas.

2 §•

Förutom de handlingar som enligt ovannämnda lag kunna bliva föremål

för dödning må ock obligation, som kan antagas hava blivit förstörd eller

eljest förkommit, dödas efter därom gjord ansökan.

3 §•

Kungörande av inkomna ansökningar om dödning skall äga rum å tid och

på sätt Konungen bestämmer. Konungen må ock bestämma tid för fullföljd

av inkomna ansökningar örn dödning.

4 §•

Visar den som gjort ansökan om dödning sannolika skäl att handlingen

för honom förstörts eller eljest förkommit, åge rätten eller domaren, efter att

hava berett gäldenären eller, i fråga örn aktiebrev, bolaget tillfälle att yttra

sig, för tiden intill dess ärendet blivit genom laga kraftägande beslut avgjort

berättiga sökanden att tidigast tre månader från förfallodagen lyfta ej uppburen

avkastning å handlingen såsom om han innehade denna. Beslut som

nu sagts må jämväl avse förfluten tid.

Beslutet må när som helst återkallas. Det åligge rätten eller domaren att

genast underrätta gäldenären eller bolaget, när återkallelse skett.

Beslut som avses i första och andra styckena skall, såvitt ej annorlunda

förordnas, omedelbart lända till efterrättelse. Beslut om återkallelse må dock

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj:ts proposition nr 307. 3

ej åberopas mot gäldenären eller bolaget förrän det kommit gäldenären eller

bolaget till handa.

5 §•

Avser ansökan örn dödning allenast kuponger som utfärdats till skuldebrev

eller aktiebrev, må beslut som i 4 § sägs meddelas med avseende å kupongerna

såsom om ansökningen gällt jämväl huvudförbindelsen eller aktiebrevet.

6 §•

Konungen äger förordna, att vad i handling, som kan dödas enligt lagen

om dödande av förkommen handling eller enligt denna lag, må vara bestämt

örn betalning hos annan än gäldenären eller, i fråga örn aktiebrev, bolaget

tills vidare ej må åberopas eller att bestämmelsen tills vidare skall vara underkastad

den jämkning som Konungen bestämmer.

7 §•

Vad i 3—5 §§ stadgas skall, örn Konungen så bestämmer, gälla ändå att

ansökan inkommit innan förordnande enligt 1 § trätt i kraft.

8 §•

Konungen bestämmer viss tid, då ansökan senast skall hava ingivits till

rätten för att bestämmelserna i denna lag skola tillämpas därå.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn dödning av

värdehandlingar som förstörts i krig m. m.

Föredraganden anför:

Enligt 1§ lagen örn dödande av för kommen handling

den 8 april 1927 må handling, vars företeende utgör villkor för rätt

att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, dödas

på begäran av den som förlorat handlingen, såframt det kan antagas att

handlingen förstörts eller eljest förkommit. Detsamma gäller i fråga om aktiebrev

och intecknad förskrivning som är ställd till viss man. I paragrafen

stadgas undantag för banksedlar och obligationer. I 2—5 §§ meddelas bestämmelser

örn behörig domstol för ansökan örn dödning, örn formen för

ansökningen, örn underrättelser till vissa sakägare samt örn föreläggande för

sökanden att förebringa utredning.

Visar sökanden sannolika skäl, att handlingen förstörts eller eljest förkommit

för honom, skall rätten enligt 6 § förelägga honom att å viss rättegångsdag

fullfölja ansökningen, varjämte rätten utfärdar offentlig stämning som

anslås å rättens dörr och genom sökandens försorg införes i allmänna tidningarna

ävensom, där rätten finner lämpligt, i tidning inom orten. Införandet

i allmänna tidningarna skall äga rum i första numret för januari, april, juli

eller oktober månad, enligt vad rätten bestämmer. Vid utsättande av dag

för ansökningens fullföljande skall iakttagas, att minst ett och högst två år

komma att förflyta mellan dagen för införandet och den dag som utsättes

för ärendets fullföljande. I 7 § stadgas bl. a., att ansökan, som ej fullföljes

å utsatt dag, skall vara förfallen.

Innan fullföljd ansökning företages till avgörande, skall rätten enligt 8 §

förelägga sökanden att förebringa utredning, huruvida efter den offentliga

stämningens utfärdande inträffat omständighet som kan tjäna till upplysning

i saken, såsom att ränta eller vinstutdelning uppburits eller krav eller påminnelse

på grund av handlingen skett hos gäldenären. Finner rätten någon om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

5

ständighet ej ha förekommit som utvisar att handlingen finnes i behåll eller

ger skälig anledning till antagande att så är fallet, skall handlingen dödas

genom beslut av rätten. Dödas handlingen, må enligt 9 § den omständigheten

att den ej kan företes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den

rätt som kunnat grundas på handlingen. Den, som är förpliktad att fullgöra

vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på grund av inteckning eller

eljest häftar för utfästelsen, har att utfärda ny handling som svarar mot

den dödade. Vad i lagen stadgas om den förpliktade skall, när fråga är om

dödande av aktiebrev, tillämpas å aktiebolaget.

Vissa särbestämmelser gälla örn inteckningar och örn mothöcker hos bank

m. m. Beträffande motbok med postsparbanken meddelas bestämmelser i

förordningen om postsparbanken.

I skrivelse till försäkringsinspektionen den 26 oktober 1939 har svenska

livförsäkringsbolags förening framhållit, att avsaknaden av möjlighet att

döda obligationer i nuvarande tidsläge med ökad risk för förstörelse av

värdehandlingar framstode såsom en allvarlig brist. Försäkringsinspektionen

har i skrivelse till Konungen den 22 december 1939 uttalat, att inspektionen

funne det vara av största vikt att möjlighet infördes att döda obligationer

som förstörts. Med anledning härav upprättades inom justitiedepartementet

en den 18 mars 1940 dagtecknad promemoria angående dödning

av obligationer. Vid promemorian fogade lagförslag, över vilka yttranden

inhämtades av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar, ha emellertid

tills vidare icke föranlett lagstiftning.

I en den 8 april 1941 dagtecknad promemoria upptogs

sedermera till behandling frågan örn dödning av värdehandlingar i allmänhet,

som förstörts eller förkommit under krigsförhållanden.

I sistnämnda promemoria anmärkes till en början, att såvitt kunnat inhämtas

i utlandet i regel ej meddelats några särskilda bestämmelser därom

men alt i Holland utfärdats en förordning av den 1 mars 1941 som är av

intresse. Denna innehåller jämförelsevis utförliga bestämmelser örn förstörda

eller förkomna innehavarpapper. Enligt förordningen skall för behandling

av frågor örn ersättning för förstörda handlingar finnas ett särskilt centralt

organ. Denna central äger avfordra dem som utgivit innehavarpapper nya

handlingar i den mån så finnes erforderligt, och utgivaren kan förklaras

pliktig att inställa alla utbetalningar på handlingar som anmälas förstörda

eller förkomna. Om skedda anmälningar utfärdas kungörelse. Framställes

invändning mot gjord anmälan, hänvisas sökanden att stämma den som

gjort invändningen till domstol. — Örn det centrala organet finner utredningen

i ärendet betryggande, utlämnas enligt förordningen en ny handling

i den förstördas ställe. Den som i god tro innehar den rätta handlingen

kan emellertid göra gällande skadeståndsanspråk hos centralen, som

i sin tur har regressrätt mot den som utfått ny handling. Finnes utredningen

ej betryggande men är det troligt att sökanden förlorat en sådan handling

som avses med förordningen, kan centralen utfärda ett interimsbevis, som

efter fem år kan utbytas mot en ny handling. Denna synes dock icke vara

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

avsedd att ersätta den ursprungliga, utan skall bl. a. erhålla ny beteckning

m. m. Centralen svarar för att utgivaren ej åsamkas förlust genom utgivandet

av nya handlingar, och har i sin tur regressrätt mot dem som bekommit nya

handlingar. — Under tiden till dess ett ansökningsärende enligt förordningen

avgjorts skola alla utbetalningar å handlingen gå till det centrala organet,

som kan medge förskott å kapital och avkastning. Centralen äger upptaga

vissa avgifter för sin verksamhet.

I promemorian uttalas, att en svensk lagstiftning i ämnet syntes höra utformas

på grundval av 1927 års lag örn dödning. Det vore visserligen icke

uteslutet att en sådan anordning som i Holland kunde visa sig nödvändig

eller mest praktisk, men i nuvarande läge borde det ej komma i fråga att

framlägga förslag i sådan riktning.

Såsom en huvudpunkt i lagstiftningen upptages i promemorian först frågan

örn dödning av obligationer. I detta hänseende anföres följande:

Oavsett vilken ståndpunkt man vill intaga till frågan örn dödning av obligationer

under fredsförhållanden, är det uppenbart, att obligationer som förstörts

genom krigsåtgärd böra kunna dödas. Många av de ur allmän synpunkt

viktigaste inrättningarna, såsom försäkringsbolag, lia sina tillgångar

huvudsakligen eller till väsentlig del placerade i obligationer och skulle kunna

utsättas för katastrof, örn dödning ej finge äga rum i händelse att obligationernas

förvaringsrum och därmed även obligationerna förstördes. Hänsynen

till den utländska marknaden kan i detta fall icke 1a vara avgörande.

Härom torde delade meningar knappast kunna råda. Undantag kunde möjligen

ifrågasättas beträffande obligationer, utfärdade av staten, för vilka i

så fall riksgäldskontoret borde meddela erforderliga bestämmelser, eventuellt

för premieobligationer. Detta synes dock knappast påkallat. Vad särskilt angår

premieobligationer bar gränsen mellan dessa och andra obligationer i

viss mån utsuddats genom införandet av räntebärande obligationer med rätt

att deltaga i vinstutlottning. Även om premieobligationerna i allt fall intaga

en särställning genom att de kunna komma att representera ett värde, många

gånger större än det ursprungliga, torde den försiktighet som fördenskull

kan vara påkallad kunna tillgodoses genom lämpliga föreskrifter örn kungörande

av dödningsansökningar och erforderliga krav på bevisningen.

Beträffande såväl obligationer som andra värdehandlingar uppkommer

frågan, huruvida enligt de bestämmelser, som må anses erforderliga för

krigsförhållanden, dödning skall få äga rum icke blott då man kan antaga

att handlingen förstörts utan även då det må antagas att handlingen eljest

förkommit. Den mest påtagliga krigsskadan sker ju genom förstörelse, och en

viss risk kan möjligen anses förenad med att inbegripa på annat sätt förkomna

handlingar. Det torde likväl icke föreligga tillräcklig anledning att i detta

hänseende med avseende å krigsförhållanden göra avsteg från principen i

1927 års lag enligt vilken förstörda och eljest förkomna handlingar jämställas.

Det är tydligt, att värdehandlingar under krig kunna förkomma som en

indirekt följd av förstörelse. Örn t. ex. ett bankvalv krossas, kan tillfälle yppas

till stöld av de handlingar som förvarats där och alltjämt må finnas i behåll.

Den som vid inventering av vad som finnes kvar saknar honom tillhöriga

handlingar kan icke rimligen uteslutas från möjligheten att erhålla

dödning, därför att det måhända är sannolikare att egendomen stulits än att

den förstörts. Man torde icke heller böra begränsa möjligheten att erhålla

ersättning för förlusten till sådana fall som äga nära samband med förstöring

av förvaringsrum. Härigenom skulle alltför många ömtåliga gränsfall upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

7

komma. Varje förlust av värdehandlingar under krigsförhållanden bör alltså

ge rätt till ansökan om dödning under de förutsättningar som anses böra

gälla för sådan tid. En annan sak är, vilka krav som böra uppställas för bifall

till ansökningen.

I promemorian har härefter beträffande huvudgrunderna i övrigt för lagstiftningen

framhållits, afl behovet av att erhålla ersättning för förstörda eller

förkomna handlingar kunde tänkas framträda snabht och giva sig tillkänna

redan medan kriget ännu påginge och ny förstörelse ägde rum. Tydligen

kunde ett dödningsförfarande som under sådana omständigheter igångsattes

befaras bliva synnerligen osäkert, örn ej särskilda åigäider vidtoges.

På denna grund kunde bland annat ifrågasättas, huruvida icke kungörande

borde kunna uppskjutas. Ä andra sidan märktes, att om förstörelse ägde rum

i större utsträckning, väntetiden i dödningsärenden kunde tänkas vålla mer

eller mindre allvarliga rubbningar i rältslivet. Detta talade för att införa möjlighet

att snabbt ge rättighet att lyfta åtminstone avkastning å värdehandling

som förstörts eller förkommit, även om slutligt beslut om huvudförbindelsens

dödning måste anstå.

Beträffande den ifrågasatta lagstiftningens tillämplighet erinras i promemorian,

att de beredskapslagar som tidigare antagits i vårt land i allmänhet

angivits vara tillämpliga vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller

eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Det kunde möjligen

ifrågasättas att begränsa den nu ifrågavarande lagstiftningen till det

fall att Sverige råkade i krig. Då emellertid förstörelse genom krigsåtgärd

kunde tänkas drabba vårt land, utan att riket kunde sägas befinna sig i krig,

hade en sådan begränsning icke ansetts tillrådlig. Med en vidare formulering

bleve lagen mera användbar för olika tänkbara situationer utan att någon

olägenhet behövde befaras. Kungl Maj:ts förordnande borde emellertid krävas

för att lagen skulle få tillämpas.

Vad härefter angår frågan vilka särskilda bestämmelser om dödning som

kunde erfordras — utöver en utvidgning till obligationer —• har i promemorian

lill en början uppmärksammats forumreglerna i 2 § av 1927 års

lag, enligt vilka ansökan örn dödning i regel skall ingivas till domstolen i den

ort, där förpliktelsen skall fullgöras eller, örn sådan ort ej är nämnd i handlingen,

till den domstol där den förpliktade är skyldig att svara i tvistemål

som angå gäld i allmänhet. Härom anföres följande:

Att hinder mot tillämpning av dessa regler kan möta, är uppenbart. Behovet

av möjlighet lill avvikelse synes emellertid redan tillgodosett genom 2 §

i lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser angående

domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. Enligt denna paragraf

kan Konungen förordna, att de åligganden, som i fråga örn rättsskipningen

eller rättsvården tillkomma viss underrätt, skola, helt eller delvis,

övertagas av annan likställd domstol. Härmed torde närmast åsyftas, att viss

underrätt skall övertaga mål och ärenden som hört till underrätt vars jurisdiktionsområde

utgör krigsskådeplats eller ockuperats. Det bör emellertid

uppmärksammas, att örn förstörelse iigl rum i större utsträckning, det kan

vara praktiskt alt i dödningsärenden gå än längre. Av vikt synes nämligen

vara, att frågor örn dödning av värdehandlingar som förstörts eller förkom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

mit under krig bedömas så enhetligt som mö.jligt. Även örn det kan vara

önskvärt, att ansökan såvitt möjligt ingives hos den underrätt i orten som

enligt vanliga regler eller nämnda lagstiftning från år 1940 står närmast till,

förefaller enhetligheten i behandling och bedömning kunna bliva av så stor

betydelse, att kungörandet och realprövningen böra sammanföras lill en

eller ett par domstolar. 1940 års lagstiftning synes giva utrymme för en sådan

tillämpning. Ett tänkbart alternativ vore att förlägga prövningen till en särskild

nämnd, vars beslut eventuellt icke skulle få överklagas, men tillräckliga

skäl härför synas icke föreligga Prövningen torde vara väl lämpad för domstol,

och med hänsyn till den enskildes rätt synes det önskvärt att möjlighet

till överklagande står till buds.

Om själva dödningsförf arandet uttalas i promemorian följande:

Kungörelse om dödning förutsattes i 6 § av 1927 års lag bliva införd,

bland annat, i allmänna tidningarna i första numret av varje kvartal. Under

krig kan det givetvis bliva förenat med synnerliga svårigheter för utgivaren

att sprida tidningen eller för allmänheten att följa med kungörelserna

i denna. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke den definitiva upprensningen

med avseende å förstörda eller förkomna handlingar bör anstå till

krigets slut. Om då sker ett allmänt kungörande av inkomna ansökningar örn

dödning, skulle detta kungörande kunna tillkännagivas — även utomlands

—- på ett sådant sätt att det tilldrar sig allmän uppmärksamhet. Bland annat

skulle över alla anmälda förkomna handlingar kunna tryckas listor, liknande

dem som nu utgivas vid lotteridragningar o. s. v. Bestämmelser härom

kunna lämpligen meddelas av Kungl. Maj:t.

Det förefaller som örn nu föreskriven tid, ett å två år, för fullföljandet av

dödningsansökan skulle kunna förkortas, då kungörande skett i sådana mera

uppseendeväckande former som nyss nämnts. Det är ju också att märka,

att enligt vad nyss sagts den tid som förflyter innan kungörande äger rum

förutsättes kunna bliva förlängd. En förkortning av den väntetid som skall

förflyta efter kungörandet synes kunna försvaras med att den som efter en

sådan katastrof som ett krig icke medverkar till ett snabbt tillrättaläggande

av förhållandena får stå sitt kast. Ehuru väntetiden efter ett effektivt kungörande

alltså antagligen bör kunna förkortas, är det naturligtvis icke helt

uteslutet, att förhållandena tvärtom kunna vara sådana att i stället en förlängning

kan vara påkallad i fråga örn den väntetid som bör förflyta efter

kungörandet. Väntetiden bör med anledning av det sagda kunna bestämmas

efter omständigheterna, dock så att enhetliga bestämmelser såvitt möjligt

meddelas för alla dödningsärenden eller visst slag av dylika ärenden. Beslut

härom torde böra meddelas av Kungl. Majit.

I promemorian har, såsom förut nämnts, ifrågasatts att stadga bestämmelser

som skulle möjliggöra att snabbt få lyfta avkastning å värdehandling

som kunde antagas ha förstörts eller förkommit. Till närmare utveckling

av denna tanke anföres:

Ett dödningsärende tager redan enligt 1927 års lag avsevärd tid, och tiden

kan enligt nyss föreslagna bestämmelser komma att förlängas. Att vänta

lång tid, innan något som helst anspråk med framgång kan göras gällande

på grund av förkommen handling, kan såsom förut antytts tänkas vålla

stora svårigheter för olika slags viktiga institut liksom för enskilda personer.

Givetvis är det betänkligt att just under förhållanden, då en viss förvirring

kan antagas råda, lätta på förfarandet, men å andra sidan förefaller

det naturligt, att tredje man med anledning av krigsförhållanden får i

viss utsträckning finna sig i, utom andra, vissa ekonomiska risker som man

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

eljest ej skulle ålägga honom. En skälig lösning av denna fråga synes kunna

vinnas, därest en särbestämmelse införes beträffande avkastningen. Örn

denna kan få lyftas utan längre avbrott, oaktat handlingen förkommit, torde

de olägenheter som eljest väntetiden i dödningsärendena skulle medföra

bliva väsentligt reducerade. En bestämmelse i nämnda hänseende synes

böra innehålla, att om sökanden visar sannolika skäl att handlingen för honom

förstörts eller eljest förkommit, domstolen äger berättiga honom att efter

viss tid, förslagsvis tidigast tre månader, från förfallodagen lyfta ej uppburen

avkastning å handlingen utan att behöva förete denna. Domstolens

förordnande får ej gälla för längre tid än till dess ärendet blivit slutligen

avgjort.

Den rätt att uppbära avkastningen som grundas å sådant förordnande kan

icke göras ovillkorlig. Det måste ju tagas i beräkning, ej blott att annan för

inlösen presenterar kuponger, där sådana utfärdats, ulan även att någon

eljest anmäler sig såsom innehavare av den förkomna handlingen. Domstolen

bör därför när som helst äga att återkalla sitt förordnande. Om återkallelse

skett, bör domstolen omedelbart underrätta gäldenären därom.

Vad i det föregående sagts örn domstolen synes på landet även böra gälla

domaren.

Beträffande innebörden av förordnande örn rätt att lyfta avkastningen ma

i övrigt framhållas, att verkan därav blir att, om den till vars förmån förordnandet

meddelats lyfter avkastningen, gäldenären är fri fran sin förpliktelse

i motsvarande mån, även örn det skulle visa sig att den förre ej var

rätt fordringsägare. Tydligt är, att örn gäldenären ej ställer sig förordnandet

till efterrättelse men det, innan beloppet utbetalats, visar sig att annan var

rätt fordringsägare, gäldenären icke må förpliktas att utgiva beloppet till

den som utverkat förordnandet. Detta skall alitsa endast avse alt ersätta den

legitimation som eljest innehavet av handlingen utgjort.

Skulle det, sedan utbetalning skett, visa sig, att den som uppträtt såsom

sökande i dödningsärendet i själva verket avhänt sig handlingen, skall han

givetvis förpliktas att utgiva den avkastning, han på grund av rättens eller

domarens förordnande till äventyrs orättmätigt uppburit, till den som föivärvat

handlingen eller dennes rättsinnehavare. Att någon, utan sökandens

medverkan, i god tro blivit innehavare av handlingen, bör däiemot icke medföra,

att sökanden skall till den godtroende innehavaren ulgiva den avkastning,

han enligt rättens förordnande uppburit.

Den omständigheten, att dödning eventuellt icke medgives i det slutliga utslaget,

synes icke i och för sig böra föranleda återbetalningsskyldighet, i all

synnerhet som det icke därmed är visat vem som rätteligen bort uppbära avkastningen.

Förordnande örn rätt att lyfta avkastningen bör kunna meddelas även för

förfluten lid.

En särskild fråga bör uppmärksammas i detta sammanhang, nämligen hur

domstolen skall förfara då — såsom brukligt är — till obligation eller aktiebrev

utfärdats särskilt kupongark. Örn dödningsansökningen avser både huvudförbindelsen

och kupongarket, böra de utan tvekan betraktas som en enhet

och rätt att lyfta avkastningen kunna medgivas, oaktat detta i själva verket

betyder att kupongerna dödas, i den mån avkastningen lyftes. Örn huvudhandlingen

finnes i behåll under det alt kupongarket förkommit, t. ex. därför

alt de förvarats på olika ställen, bör förordnande om rätt att lyfta avkastningen

kunna meddelas, även örn dödningsansökan avser endast kupongarket.

Eli stadgande härom synes behövligt.

I detta sammanhang diskuteras i promemorian frågan huruvida även kapitalbelopp

skulle kunna få lyftas utan avvaktan på dödningsärendets ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

^ång. En bestämmelse i dylik riktning förklaras emellertid gå alltför långt.

Denna ståndpunkt utvecklas i promemorian på följande sätt:

c -Till stöd för yrkande örn en bestämmelse av angiven innebörd kan väl

aberopas, att den som förlorat handlingen skulle under väntetiden i dödnmgsärendet

kunna gå miste om all avkastning å kapitalet, enär gäldenären

icke blir skyldig att utbetala detta förrän vid väntetidens slut och ränta ofta

icke löper efter förfallodagen. Gäldenären skulle i så fall göra en obehörig

vinst, och det är givetvis i hög grad osäkert, huruvida domstolarna skulle

anse sig kunna ålägga honom att utgiva denna vinst. Å andra sidan kan invändas,

att i fall då sökanden i dödningsärendet har förebragt särskilt goda

skäl för dödningsansökningen — och i andra fall skulle det uppenbarligen

vara synnerligen vådligt att medgiva utbetalning till honom — han bör kunna

träffa godvillig överenskommelse med gäldenären. Möjlighet att erhålla

avkastning å kapitalet synes för övrigt kunna bevaras, örn borgenären så

fort som möjligt instämmer gäldenären till domstol med yrkande örn att kapitalbeloppet

skall utdömas. Ränta skall i så fall beräknas åtminstone från

stämningsdagen, oaktat målet bör förklaras vilande i avbidan på utgången

i dödningsärendet. Denna regel innebär icke någon obillighet mot gäldenären,

enär denne kan nedsätta beloppet hos överexekutor enligt 1927 års lag

örn gälds betalning genom nedsättning i allmänt förvar, varefter endast

bankräntan löper.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas att giva Kungl. Maj:t befogenhet föreskriva

att ränta under krigsförhållanden skall utgå även å förfallet kapitalbelopp,

därest ansökan ingivits örn dödning av handlingen. Det synes dock

knappast föreligga tillräckliga skäl att införa en sådan bestämmelse örn möjlighet

att utöka en gäldenär avtalsmässigt bestämda förpliktelser.

Sedan i promemorian på närmare angivna skäl avvisats tanken att uppställa

särskilda bestämmelser örn bevisningen i dödningsärenden som här avses,

behandlas slutligen ett speciellt spörsmål örn betalningsorten

med anledning av förekommande bestämmelser i vissa obligationer och aktiebrev,

örn att kupongerna komma att inlösas av vissa banker m. fl. För att

möjliggöra kontroll över utbetalningen under krigsförhållanden kunde det

vara nödvändigt att kunna häva eller jämka en dylik bestämmelse. Särskilt

om förordnande meddelats angående rätt att efter viss tid från förfallodagen

lyfta avkastning, kunde uppstå svårigheter att kontrollera, att ej avkastningen

likväl lyftes av annan. På grund härav syntes Kungl. Majit böra äga

rätt att medgiva avsteg från utfästelser av angiven art i värdehandlingar

vilka kunna bliva föremål lör dödning. Ett dylikt avsteg syntes innebära

ett så ringa ingrepp i borgenärens rättigheter, att det icke vore nödvändigt

att tillerkänna honom någon kompensation därför.

Vad angår de föreslagna särskilda bestämmelsernas giltighetstid

uttalas i promemorian, att det syntes böra ankomma på Kungl. Majit att

bestämma, när och huru länge de föreslagna bestämmelserna skola vinna

tillämpning. Härom anföres vidare:

I fråga om ikraftträdandet äro åtminstone två alternativ tänkbara. Antingen

kan lagen göras tillämplig jämväl på ansökningar, som redan äro

anhängiga vid tiden för ikraftträdandet, eller också kunna dessa lämnas

utanför. Avgörandet i denna del synes böra träffas efter vad som är praktiskt

och påkallas av situationen. Det kan vara lämpligt, att med kungörandet

av äldre ansökningar, som relativt nyligen inkommit, får anstå till dess

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunell. Majlis proposition nr 307.

11

lugnare förhållanden inträtt, mot det att sökanden eventuellt berättigas att

lyfta avkastningen enligt de föreslagna bestämmelserna därom. Vidare bör

uppmärksammas, att förstöring genom krigsåtgärd kan ha ägt rum redan innan

förordnande om lagens ikraftträdande hunnit meddelas. Dödning med anledning

därav bör kunna få ske med tillämpning av de nya reglerna, oavsett

om ansökan inkommit före eller efter deras ikraftträdande. Vad särskilt beträffar

obligationer torde Kungl. Majit böra äga att bestämma viss dag, från

vilken innehavaren skall anses ha varit berättigad att erhålla dödning, även

örn lagens bestämmelser sättas i tillämpning först senare.

Angående upphävandet av de föreslagna bestämmelsernas tillämplighet

torde icke gärna stå annan möjlighet till buds än att allmänheten från och

med viss tidpunkt avskäres från möjligheten att ingiva ansökan om tillämpning

av bestämmelserna. Tidigare anhängiggjorda ansökningar måste tydligen

få handläggas till slut.

I fråga örn obligationer kunde det ifrågasättas att begränsa möjligheten

att erhålla dödning till de fall då förlusten ägt rum medan kriget varade.

Det synes dock rimligare att låta denna möjlighet kvarstå även för den icke

alltför långa tid som kan förflyta från krigets slut till den dag då ansökningar

örn dödning enligt nu ifrågavarande lag senast skola vara ingivna.

I promemorian föreslås slutligen, att Kungl. Majit skall erhålla befogenhet

att meddela straffbestämmelser för oriktiga uppgifter i dödningsärenden.

Vid promemorian hade fogats ett i enlighet med det anförda upprättat utkast

till lag med vissa bestämmelser örn dödande av handlingar som förstörts

under krig m. m.

Enligt 1 § i utkastet äger Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

förordna, att, med avvikelse från vad i lagen om dödande av förkommen

handling stadgas, de särskilda bestämmelser som upptagas i utkastet

skola träda i tillämpning. I 2 § har upptagits bestämmelse örn rätt

att erhålla dödning av obligation som kan antagas hava blivit förstörd eller

eljest hava förkommit efter viss dag som Konungen bestämmer. Befogenhet

för Konungen att meddela särskilda föreskrifter örn kungörandet av

och örn tiden för fullföljd av inkomna dödningsansökningar stadgas i 3 §.

Därefter tillerkännes i 4 § rätten eller domaren befogenhet att i avvaktan

på laga kraftägande beslut i anhängigt ärende berättiga sökanden att lyfta

avkastning å handlingen, örn sannolika skäl äro att den förstörts eller eljest

förkommit för honom. Förordnande härom må enligt 5 § meddelas jämväl

om ansökningen avser allenast kuponger till skuldebrev eller aktiebrev. Under

6 § har upptagits stadgande örn rätt för Konungen att stadga avsteg

från vad i handling, som avses med lagen, må vara bestämt om betalning

hos annan än gäldenären. I 7 och 8 §§ meddelas bestämmelser som giva

Konungen befogenhet alt bestämma, när ansökan skall hava inkommit för

att lagen skall tillämpas därå. Slutligen skall Konungen enligt 9 § äga meddela

bestämmelser örn straff för oriktig uppgift i ärende som avses i lagutkastet.

över promemorian jämte därvid fogat lagutkast lia efter remiss avgivits

yttranden av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, bank
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

och fondinspektionen, försäkringsinspektionen, svenska bankföreningen,

svenska försäkringsbolags riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs,

Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

svenska bostadskreditkassan och svenska fondhandlareföreningen.

I yttrandena har i allmänhet icke framställts någon väsentlig erinran mot

den ifrågasatta lagstiftningen som ansetts fylla en brist i den ekonomiska

krigsberedskapen. I flera fall har emellertid framhållits, att frågan örn dödning

av obligationer borde erhålla sin reglering för fredsförhållanden och

att delta spörsmål inverkade på den nu föreliggande lagstiftningens utformning.

Fullmäktige i riksbanken ha sålunda ansett att det skulle vara av värde

örn 1927 års lag kompletterades med avseende å obligationer. Bank- och

fondinspektionen bär intagit samma ståndpunkt och härom anfört följande:

Under år 1940 utarbetades inom justitiedepartementet en promemoria angående

lagstiftning om dödning av obligationer. Det vid promemorian fogade

författningsförslaget innebar ett utvidgande av tillämpligheten för lagen

den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling till att avse jämväl

obligationer, med undantag av premieobligationer, samt kuponger till

obligationer. I utlåtande den 15 april 1940 över promemorian uttalade sig

bank- och fondinspektionen för en utvidgning av dödningslagen till att avse

jämväl obligationer, därvid inspektionen emellertid ifrågasatte vissa ändringar

i departementsförslaget. Inspektionen vidhåller alltjämt, att det är

av behovet påkallat, att dödningslagen får sin tillämplighet utvidgad till att

avse obligationer, detta så mycket mera, som staten numera upplagt ofantliga

obligationslån. Inspektionen åberopar vad ämbetsverket i ämnet anfört

i sitt nyssnämnda utlåtande. Enligt inspektionens förmenande bör sålunda

i första hand dödningslagen givas sin åsyftade tillämplighet. Inspektionen

förbiser emellertid icke, att omständigheterna kunna under krig eller krigsfara,

vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden utveckla sig på sådant sätt, att det icke kan förslå

med ett sådant mortifikationsförfarande, som dödningslagen innebär. En

viss erfarenhet kan härutinnan dragas av de inträffade förhållandena i Holland,

under det att förhållandena i Finland efter dess senaste krig pekar

på motsatsen. Försiktigheten manar att medan tid är planera en lagstiftning

örn särskilt mortifikationsförfarande för sådant fall som nyss nämnts,

även örn en lagstiftning i ämnet endast skulle kunna angiva de stora linjerna,

vilka eventuellt framdeles skulle behöva nydragas med hänsyn till

de förhållanden, som må komma att inträffa. I sådant avseende synes det

departementsförslag, som nu föreligger till bedömande och som avser handlingar

i allmänhet, å vilka dödningslagen är tillämplig, kunna i stort sett

läggas till grund.

Även försäkringsinspektionen har uttalat, att en lagändring snarast måtte

vidtagas, varigenom medgåves rätt att erhålla dödning av obligationer under

normala förhållanden.

Svenska bankföreningen har erinrat örn att i den tidigare remitterade promemorian

framhållits att tillräckliga skäl ej förelåge att inskränka möjligheten

att erhålla dödning av obligationer till krigsförhållanden. Föreningen

tillägger:

Under det senast förflutna året har utvecklingen varit sådan, att obligationernas

fortfarande uteslutning ur gällande dödningslag än mera än tidigare

framstår såsom oskälig. Det gångna året har präglats av statslåneemis
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj.ts proposition nr 307.

13

simier på väldiga belopp. Otvivelaktigt äro ytterligare dylika obligalionslån

att förvänta i tämligen oavlåtlig följd. Då det nu betänkes, att de skäl, som

föranledde att vid tillkomsten av 1927 års lag obligationerna blevo uteslutna

ur densamma, numera med fog icke tillägges någon avgörande betydelse,

framstår det såsom något i själva verket särdeles orimligt, att staten, samtidigt

med att den genom sina obligationsemissioner ställer utomordentliga

krav på medborgarnas offervilja, alltjämt underlåter att bereda dem den

känsla av trygghet, som skulle erhållas genom att obligationer bleve i här

ifrågavarande avseende likställda med andra, i dödningslagen upptagna

handlingar. Vidare får styrelsen erinra om, att i ett betydelsefullt hänseende

de rent praktiska förutsättningarna för dödningslagens tillämpning å obligationer

under loppet av det senaste året undergått en grundlig ändring till

det bättre. Krigsfaran bär nämligen väckt allmänhetens uppmärksamhet

på angelägenheten av åtgärder, varigenom det må vara möjligt att, då obligationer

förkommit, åstadkomma för bevisningen erforderlig identifiering

av dem. Sådana ågärder -— förteckningar som förvaras på annan plats än

obligationerna, obligationernas och kupongernas förvaring på skilda platser

—- hava nu tvivelsutan blivit vidtagna beträffande det överväldigande flertalet

av de i landet utelöpande obligationerna. Vidkommande den utredning

i dödningsärenden, som enligt 8 § dödningslagen skall på föreläggande

av rätten förebringas (såsom huruvida ränta uppburits), må erinras, att de

gäldenärer, som ej under skälig tid förvara de inlösta kupongerna i ordnat

eller någorlunda ordnat skick, torde vara mycket sällsynta. Banker och

andra penninginrättningar inleverera kupongerna till gäldenärerna sorterade

åtminstone efter emissioner, förfallodagar och valörer. För gäldenärerna

bör alltid finnas möjlighet att, om ock stundom med en del besvär,

åstadkomma den utredning, som av rätten önskas.

Svenska försäkringsbolags riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs

och Svenska fondliandlareföreningen ha samstämmigt uttalat sig för att frågan

om dödning av obligationer även för fredsförhållanden snarast får sin

lösning.

Mot utformningen av det remitterade lagförslaget ha i yttrandena framställts

vissa detaljanmärkningar.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna om rätt att lyfta avkastning

har i flera yttranden förordats en förlängning av den föreslagna

väntetiden från tre till sex månader. Vissa erinringar ha även framställts

med anledning av uttalandena i promemorian angående innebörden av

nämnda bestämmelser. Bank- och fondinspektionen har sålunda framställt

anmärkning mot uttalandet i motiveringen, att den omständigheten att någon

utan sökandens medverkan i god tro blivit innehavare av handlingen i fråga

icke borde medföra skyldighet för sökanden i dödningsärendet att till den

godtroende innehavaren utgiva den avkastning han berättigats uppbära. Uttalandet

syntes i den kategoriska form, det fått, strida mot allmän rättsuppfattning

och det borde överlämnas åt rättstillämpningen att i varje särskilt

fall avgöra vem som slutligen skulle tillerkännas dylik i förskott lyftad

utdelning. Styrelsen för Stockholms fondbörs bar funnit bättre överensstämma

med rättsuppfattningen att stadga, att så länge dödning av en handling

icke skett den som enligt rättens beslut uppburit avkastning å handlingen

borde vara skyldig att återbetala sålunda uppburen avkastning till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

den som utan sökandens medverkan i god tro blivit innehavare av handlingen.

Fullmäktige i riksbanken och svenska bankföreningen lia ansett uttryckliga

lagbestämmelser erforderliga. Bankföreningen och svenska försäkringsbolags

riksförbund lia tillika ifrågasatt, huruvida icke godtroende innehavare

som lede förlust borde gottgöras av allmänna medel eller på något

annat sätt. — I några yttranden förordas bestämmelse örn att rättens beslut

om tillstånd att lyfta avkastning skall kungöras. Därjämte Ilar påpekats, att

gäldenären alltid borde erhålla tillfälle att yttra sig i ärendet. Av Sveriges

allmänna hypoteksbank Ilar påyrkats bestämmelse, att återkallelse av rättens

beslut ej skall gälla betalning som ägt rum innan gäldenären erhållit

kännedom örn återkallelsen.

I det yttrande som avgivits av svenska bostadskreditkassan förordas, att

bestämmelserna underkastas omarbetning i syfte att underlätta för sökanden

att i vissa fall utbekomma såväl avkastning som förfallande kapitalbelopp.

Härom anföres följande:

Såväl svenska bostadskreditkassan som övriga obligationsutgivande hypoteksmstitutioner

emottaga av dem utfärdade obligationer kostnadsfritt i

depot, varom de utfärda depositionsbevis (certifikat) till deponenten. Inskrivning

härom sker i särskild skuldbok, som -—- såvitt styrelsen har sig bekant

-— antingen upprättas i dubbla exemplar eller lätt kan rekonstrueras därigenom

att till skuldboken hörande specialer upprättats i dubbla exemplar.

De två exemplaren av skuldboken eller specialerna äro avsedda att vid krig

eller krigsfara förvaras på skilda orter, varigenom man såvitt möjligt velat

skydda ifrågavarande handlingar mot förstörelse. Denna depötverksamhet

står under noggrann kontroll, och erinras må att också de tre hypoteksinstitutionernas

verksamhet är reglerad genom specialförfattningar, som tillförsäkrar

staten omedelbart inflytande inom institutionernas ledning.

Visserligen torde de nämnda institutionerna i möjligaste mån sörja för att

hos dem deponerade obligationer undandragas krigsfara. Men pm obligationerna

icke desto mindre skulle förstöras eller förkomma, synes det berättigat,

med hänsyn till de särskilda förutsättningar och bestämmelser som på

dessa håll finnas för depötverksamheten, att ge deponenterna eller deras

rättsinnehavare en priviligierad ställning. Styrelsen föreslår därför, att deponent

eller dennes rättsinnehavare, därest särskilda skäl icke däremot äro,

av domstolen skall tillerkännas rätt att redan från förfallodagen uppbära avkastning.

Av samma skäl synes föreskrift kunna meddelas därom, att domstolen, om

särskilda skäl däremot icke äro, skall förordna, att aeponent eller dennes

rättsinnehavare äger uppbära förfallet kapitalbelopp. Möjligen bör man här,

med hänsyn till att fråga är örn kapitalet i dess helhet i syfte att minska

risken för att bestämmelsen utnyttjas på ett obehörigt sätt av oredlig deponent

eller dennes rättsinnehavare, föreskriva att kapitalet icke får lyftas

förrän förslagsvis tre månader efter förfallodagen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har ansett sig kunna utgå från att

vederbörande gäldenär, som ofta vore staten, kommun eller hypoteksinrättning,

under de extraordinära förhållanden för vilka lagstiftningen vöre avsedd

komme att medverka till överenskommelser om lyftandet av förfallna

kapitalbelopp.

Med anledning av det i promemorian föreslagna stadgandet örn rätt för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

15

Konungen att föreskriva att vad som må vara bestämt örn betalning hos

annan än gäldenären, respektive aktiebolaget, ej må åberopas eller att vidtaga

jämkning i sådan bestämmelse Ilar svenska bankföreningen framhållit,

att det vore en allvarlig sak att upplåta befogenhet för offentlig myndighet

att efter sitt skön upphäva eller ändra enskilda avtal. Något behov av den

föreslagna befogenheten skulle enligt föreningens mening näppeligen komma

att göra sig gällande. Fastmera skulle det sannolikt visa sig, att de svårigheter,

som kunde komma att under ett extraordinärt läge framträda, skulle

med minsta olägenhet lösas genom åtgärder av vederbörande företag och

penninginrättningar själva. Och ganska möjligt vore, att statliga ingrepp nied

centraliserande syfte här närmast skulle komma att i en besvärlig tid yttermera

öka svårigheterna.

Föreningen har slutligen ifrågasatt lämpligheten av att, på sätt i utkastet

förutsättes, genom ansvarsbestämmelser ändra karaktären hos ett lagstiftningsområde,

som hittills haft helt civilrättslig prägel. Skulle befogenhet för

Konungen att meddela bestämmelser om straff upplåtas, borde i varje fall

föreskrift om straffmaximum meddelas.

Av den verkställda utredningen framgår, att det är önskvärt att särskilda

bestämmelser meddelas beträffande dödning av värdehandlingar under krig

och därmed jämförliga förhållanden. Det remitterade lagutkastet synes lämpat

att ligga till grund för en sådan lagstiftning, även om det helt naturligt

icke är tillfyllest för alla tänkbara situationer.

Denna fråga torde böra upptagas utan avbidan på lösningen av spörsmålet

om dödning av obligationer under fredstid, vilket erbjuder flera vanskligheter.

Genom att statens nya obligationslån medfört en stor ökning av obligationsstocken

kan det senare spörsmålet väl sägas vara aktuellt, men med

hänsyn bland annat till dessa obligationers utomordentligt stora spridning

synes det påkallat att särskilt beakta den risk för tredje man som ett dödningsförfarande

under sådana förhållanden innebär. De förutsättningar för

dödning av obligationer, som för normala förhållanden föreslagits i en tidigare

inom departementet upprättad promemoria, torde böra upptagas till

förnyad prövning. Gentemot kravet på en skyndsam ändring i 1927 års lag,

så att jämväl obligationer komma att inbegripas, kan erinras om att trygghet

mot förlust kan i fråga örn statens och ett stort antal andra svenska obligationer

vinnas genom inskrivning i vederbörande skuldbok.

Den nu föreslagna lagen skall enligt det remitterade utkastet träda i tilllämpning

först efter förordnande av Konungen. I utkastet har möjligheten

att erhålla dödning av obligationer ytterligare begränsats till sådana som

förstörts eller förkommit efter viss dag som Konungen bestämmer. Denna inskränkning

synes av praktiska skäl böra utgå. Om lagen skall tillämpas,

torde alltså jämväl äldre förluster som till äventyrs icke reglerats i annan

ordning böra få åberopas. Därigenom skulle alla dylika frågor för förfluten

tid kunna bliva föremål för behandling i elt sammanhang.

I lagutkastet synas även vissa andra jämkningar böra göras. Sålunda torde

Departe
ments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

uttryckligen böra stadgas, att gäldenären, och i fråga om aktiebrev bolaget,

skall erhålla tillfälle att yttra sig innan förordnande om rätt att lyfta avkastning

meddelas. Vidare lärer återkallelse av sådant förordnande icke böra

få åberopas gentemot gäldenären eller bolaget förrän beslutet kommit gäldenären

eller bolaget tillhanda. Verkan av förordnandet, örn det visar sig att

annan innehar värdehandlingen, torde böra bedömas enligt vad som kan

anses följa av allmänna rättsregler.

I några yttranden har förordats en förlängning av den föreslagna väntetiden

innan avkastning enligt rättens tillstånd må lyftas, vilken tid i utkastet

bestämts till minst tre månader. En sådan förlängning skulle dock i alltför

hög grad motverka bestämmelsens syfte och synes knappast vara påkallad

som huvudregel. Förslaget ger emellertid domstolen eller domaren befogenhet

att stadga längre tid. Särskild kungörelse om rättens beslut synes icke

behövlig.

Att såsom i ett yttrande ifrågasatts i vissa fall stadga ovillkorlig skyldighet

för domstolen eller domaren att meddela förordnande om avkastningen synes

ej lämpligt. Bestämmelsen torde av de skäl som anförts i promemorian

icke heller böra utsträckas till att gälla, utom avkastning, även förfallna kapitalbelopp.

Den föreslagna bestämmelsen om undantag från vissa i värdehandlingar

förekommande betalningsföreskrifter torde kunna bliva av praktisk betydelse.

Det lärer t. ex. vara lämpligt, att örn tillstånd meddelas att lyfta avkastning

efter viss tid, gäldenären eller i fråga om aktiebrev bolaget må

kunna centralisera all utbetalning av ränta eller utdelning efter denna tid så

att trygghet mot dubbelbetalning vinnes. Föreskrift om centralisering bör

givetvis icke meddelas mot gäldenärens eller bolagets önskan. Vad svenska

bankföreningen i övrigt anfört mot bestämmelsen synes icke utgöra tillräcklig

anledning att utesluta den.

Den föreslagna bestämmelsen örn rätt för Konungen att meddela straffbestämmelser

torde däremot kunna utgå.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag med vissa bestämmelser örn dödande av handlingar

som förstörts under krig m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 307.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 oktober

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 10 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn dödande av handlingar

som förstörts under krig m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren Gösta

Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 307.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 M

Kungl, Maj:ts proposition nr 307.''

Utdrag av protokollet över- justitiedepartement sur enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander* ; Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 15 oktober

1941 i avgivna .utlåtande över; det till lagrådet den 10 oktober 1941 remitterade

förslaget till lag med Dissa bestämmelser örn dödande av handlingar

som * förstörts under krig m. m:; därvid föredraganden hemställer, att <

förslaget, som av lagrådet lämnats utan i erinran, måtte jämlikt 8 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi--''.

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

413647

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:465 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mn dödande av handlingar som förstörts under krig m a1 i texten
  2. 1LU 1941:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn dödande av handlingar som förstörts under krig m. m. s. 1 i texten