Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel till låneunderstöd åt vissa fiskare

1941-10-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:310, Angående anvisande av medel till låneunderstöd åt vissa fiskare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 310.

1

Nr 310.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av

medel till låneunderstöd åt vissa fiskare; given Stockholms

slott den 17 oktober 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet PehrssonBramstorp:
Genom

beslut den 31 mars 1941 uppdrog jag åt lantbruksstyrelsen att verkställa

utredning angående stödåtgärder åt yrkesfiskare i Göteborgs och Bohus

län. I skrivelse den 12 maj 1941 har lantbruksstyrelsen avgivit utredning och

förslag i ämnet. Vid styrelsens skrivelse fanns fogat ett yttrande av fiskeriintendenten

i Västerhavets distrikt. Efter remiss lia yttranden över lantbruksstyrelsens

förslag avgivits den 30 maj 1941 av statskontoret och den 2 september

1941 av kommerskollegium. Jag torde nu få underställa detta ärende

Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll IDAL 1 sami. Nr 310—312.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

Lantbruksstyrelsens förslag innebär, att en lånefond borde inrättas, från

vilken låneunderstöd skulle kunna utlämnas till fiskare för anskaffande av

maskinell utrustning och fiskredskap å fartyg avsedda för storsjöfiske. Till

fonden skulle för budgetåret 1941/42 anvisas ett belopp av 300,000 kronor.

Beträffande grunderna för verksamheten har lantbruksstyrelsen föreslagit,

att låneunderstöden borde vara räntefria samt därjämte under tre år amorteringsfria.

Därefter skulle lånen återbetalas inom loppet av sju år. Av lånens

ursprungliga kapitalbelopp syntes 40 procent böra kunna efterskänkas. Såsom

förutsättning för efterskänkandet skulle gälla, att de anordningar, för vilkas

utförande lånen erhållits, blivit utförda och kommit till användning under

minst tre år. Lån skulle kunna utlämnas för täckande av hela kostnaden för

de anordningar, som ansåges nödvändiga, dock ej till högre belopp än 20,000

kronor. För lånen skulle ställas säkerhet. Då lån av statsmedel för sådana

anordningar, varom här är fråga, även torde kunna erhållas ur fiskerilånefonden,

har lantbruksstyrelsen ansett, att endast personer, som på grund av

sin ekonomiska ställning vore i verkligt behov av lån, borde tilldelas sådana

av nu ifrågavarande fond. Såsom låneförmedlare borde anlitas landstinget i

Göteborgs och Bohus län. I denna egenskap borde landstinget äga föreskriva

de ytterligare villkor för erhållande av lån, som kunde anses påkallade för

uppnående av det med lånen avsedda ändamålet.

Lantbruksstyrelsen har i sin utredning till en början lämnat en redogörelse

för de förutsättningar varunder det s. k. storsjöfisket bedrives. Därjämte har

styrelsen lämnat en liknande redogörelse för det s. k. islandsfisket, vilket även

ifrågasatts kunna vara i behov av statligt bistånd. Styrelsen har emellertid

stannat vid den uppfattningen att bistånd i sistnämnda hänseende för närvarande

icke vore behövligt. Rörande storsjöfisket har styrelsen anfört i huvudsak

följande.

Storsjöfisket var tidigare ett av Bohusläns viktigaste fisken, i vilket mer än

1,000 fiskare deltogo. Under de senare årtiondena har detta fiske gått starkt

tillbaka. Under de sista åren har sålunda detta fiske bedrivits endast av

mellan 500 och 600 fiskare med omkring 70 båtar.

Det är huvudsakligen från fiskelägena i Orusts västra och Tjörns härader,

som detta fiske bedrives, och vid några av dessa fiskelägen såsom Grundsund,

Mollösund, Kyrkosund, Rönnäng och Dyrön är en väsentlig del av befolkningen

fortfarande i stor utsträckning för sin utkomst beroende av storsjöfisket.

De viktigaste fångstplatserna för storsjöfisket äro belägna vid Shetlandsöarna,

Hebriderna samt vid bankarna utmed den s. k. Norska rännan utanför

Norges sydvästra kust. Såsom redskap vid detta fiske komma uteslutande s. k.

storbackor till användning.

Som fisket bedrives ute på öppna havet långt från hemorten och varje

fiskeresa i regel sträcker sig över flera veckor, måste de vid detta fiske använda

båtarna vara förhållandevis stora och sjödugliga. I mycket stor utsträckning

lia s. k. engelska kuttrar nyttjats vid storsjöfisket. Dessa äro

ursprungligen från England inköpta segelfartyg med en dräktighet av 50—100

bruttoton, vilka i sitt ursprungsland mest användas för trålfiske. De ha alla

försetts med motor. Ännu användas omkring 15 dylika kuttrar. De flesta av

de båtar, som nu brukas vid storsjöfisket, äro emellertid av den typ, som

användes vid andra fisken, till exempel snurrevads- och trålfiskena på väst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 310.

3

kusten. Storsjöfiskebåtarna äro dock vanligen försedda med förhållandevis

svagare motorer ån de båtar, som användas vid de två nämnda fiskena. Värdet

av vid storsjöfisket under år 1939 använda båtar och redskap bar beräknats

till 2,114,753 kronor, varav 1,959,750 kronor belöpa på båtarna och 155,005

kronor på redskapen.

Fiskelaget på en storsjöfiskebåt brukar utgöras av 6—9 man. Vanligen äro

flera av laget delägare i båten och samtliga äga i regel ett visst antal revar,

s. k. »hundraden», vilka sammanfogade utgöra den backelänk (långrev), med

vilken fångsten sker. Nettoförtjänsten under en fiskesäsong uppdelas i loder.

Av dessa komma 4 på båtens del och 1 på varje medlem i fiskelaget. I

ett fiskelag på 8 personer går alltså % av inkomsten till båten och 2/3 till medlemmarna.

Under åren närmast före det nu pågående kriget synes varje lott

ha uppgått till 800 ä 1,000 kronor per säsong. Det är dock att märka att

detta för medlemmarnas del ej utgör nettoinkomst. Varje medlem i ett fiskelag

skall nämligen själv bekosta sin proviant samt svarar dessutom för anskaffning

och underhåll av sin redskap.

Den huvudsakliga fiskesäsongen varar från och med april till in i september

eller oktober och omfattar alltså omkring halva året. Under denna tid

göra fiskebåtarna upprepade resor mellan hemorten och fiskeplatserna.

Huvudsakliga delen, vanligen omkring 90 procent, av fångsten utgöres av

långa. Dessutom erhållas torsk, lubb och hälleflundra. Fångstmängden har

under de senare åren uppgått till omkring 3,000 ton rensad vara. Fångstvärdet

har under samma tid växlat mellan omkring 740,000 och omkring 850,000

kronor.

Av fångsten saltas en betydande del ombord på båtarna. En del ilandföres

emellertid i färskt tillstånd. Såväl den färska som den saltade fisken avyttras

för beredning till spillånga eller kabeljo. Endast en mindre del avsättes för

konsumtion i färskt tillstånd. Tidigare avyttrades fångsterna huvudsakligen

till privata fiskberedare. Numera tillhöra så gott som alla storsjöfiskare Storsjöfiskarnas

försäljningsförening u. p. a., vilken för medlemmarnas räkning

bereder och försäljer fångsterna. Några av de i fisket deltagande båtlagen

bruka efter avtal med försäljningsföreningen själva bereda den hemförda

fångsten. Utom den nämnda sammanslutningen finnes en rent facklig organisation

benämnd Bohusläns storsjöfiskareförening, till vilken ävenledes praktiskt

taget alla fiskelag, som deltaga i detta fiske, äro anslutna.

Under de tider av året, då storsjöfisket icke pågår, det vill säga omkring

sex månader, bruka många av deltagarna i detta fiske ägna sig åt hummerfiske

eller koljebackefiske med småbåtar i närheten av hemorten. Även dessa

fisken lia under de senare åren varit föga lönande. Åtskilliga av storsjöfiskelagen

kunna emellertid under den tid, som deras egentliga fiske lämnar övrig,

deltaga i större och mer inkomstbringande fisken såsom trål- och snurrevadsfisken.

Flera båtar måste dock, och detta gäller i stor utsträckning kuttrarna,

ligga overksamma, beroende därpå att båtarna ofta äro helt olämpliga för

andra fisken eller att motorerna i dem äro för svaga ävensom att vinschar

och annan nödvändig utrustning å båtarna saknas. De flesta av båtarna äro

även för små för att fraktfart med dem skall löna sig. Då alltså storsjöfisket

i sig själv givit mindre goda inkomster och de fisken, som storsjöfiskarena

kunnat bedriva vid sidan av storsjöfisket, ävenledes i många fall varit föga

lönande, är det naturligt, all dessa fiskares ekonomiska ställning ofta är svag.

Det är därför också förklarligt, att många övergått från storsjöfiske till andra

mer inkomstbringande fisken eller helt övergivit fisket för att ägna sig åt annan

verksamhet. Man kan naturligtvis därför ifrågasätta, örn det icke såväl

ur fiskarenas egen som ur det allmännas synpunkt vore lämpligast, att storsjöfisket

helt nedlades. Goda skäl kunna dock anföras för åsikten, att det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

får anses som ett svenskt intresse att så stor del som möjligt av de saltade

och torkade fiskvaror, som konsumeras inom landet, äro beredda här och

att råvaran för desamma utgöres av fisk, som hemförts av svenska fiskare.

I varje fall vore det säkerligen icke lämpligt, om från statens sida vidtoges åtgärder

i syfte att påskynda nedläggandet av storsjöfisket. I detta fiske är ju

nämligen ett ganska stort kapital investerat, som till stor del skulle gå förlorat,

örn dylika åtgärder vidtoges. I flera av de samhällen, som för närvarande

äro i större eller mindre grad beroende av storsjöfisket, finnas dessutom

även många personer, som specialiserat sig på beredning av fiskfångsterna

och vilka vid ett plötsligt nedläggande av storsjöfisket skulle få svårighet

att erhålla annan sysselsättning.

Man torde alltså vid övervägande av stödåtgärder, varom här är fråga, böra

räkna nied att storsjöfisket, så snart förhållandena det tillåta, skall komma

att bedrivas i ungefär samma utsträckning som under åren närmast före

1940.

I fråga örn fisket vid Island har lantbruksstyrelsen anfört, bland annat,

följande.

I sillfisket vid Island började svenska fiskare år 1905 att mera regelbundet

deltaga men först från de sista åren av 1920-talet kan man skönja en kraftigare

utveckling av detta fiske. År 1927 gingo 4 motorbåtar och en ångtrålare

upp till sillfiskeplatserna vid norra Island. Motorbåtarna använde drivgarn

som fiskredskap, under det att ångtrålaren fiskade med snörpvad. Följande

år deltogo 5 motorbåtar och 5 ångtrålare i detta fiske. Det av svenskarna

bedrivna drivgarnsfisket vid Island har därefter företett en ganska

jämn myckling. Ar 1939 deltogo i detta fiske 252 fiskare fördelade på 30

båtlag. Fångsten uppgick sistnämnda år till 2,026,052 kilogram eller 21,850

tunnor kryddad eller saltad sill med ett värde av 531,513 kronor.

Deltagandet i snörpvadsfisket vid Island har varit betydligt mera ojämnt.

Ar 1934 utrustades två större expeditioner för snörpvadsfiske vid Island.

Vartdera företaget erhöll ett statslån å 125,000 kronor. Under år 1935 utsände

de tre expeditioner för snörpvadsfiske vid Island. En av dessa erhöll

ett statslån å 50,000 kronor. Detta år voro sammanlagt 16 båtlag med 129

man sysselsatta i snörpvadsfisket vid Island. År 1936 avgick endast en snörpvadsexpedition

till Island. För denna erhölls ett statslån å likaledes 50,000

kronor. Åren 1937 och 1939 deltogo inga svenska båtar i detta fiske och år

1938 endast två. I stort sett har snörpvadsfisket vid Island hittills visat sig

giva ojämnt och i vissa fall mindre gott ekonomiskt utbyte. Inga eller i varje

fall mycket få båtlag ha därför mera permanent engagerat sig i detta fiske,

varför detsamma saknar större intresse i nu ifrågavarande hänseende. I drivgarnsfisket

vid Island ha däremot ett flertal båtar en längre följd av år regelbundet

deltagit. Särskilt för några fiskelägen på Orust såsom Edshultshall,

Mollösund och Gullholmen är detta fiske därför numera av betydelse. För

detsamma användas huvudsakligen större kuttrar med en dräktighet av 75—

100 bruttoton. Drivgarnen äro av speciell typ och kunna ej brukas vid fisket

i hemmafarvattnen. De 30 båtar, som deltogo i detta fiske 1939. hade ett

värde av 1,029,000 kronor. Värdet av drivgarnen var samma år 144,229

kronor.

Fiskesäsongen är mycket kort. Den varar från senare hälften av juli till

in i september.

Liksom i fråga örn övriga fisken äro besättningarna på dessa båtar ofta

delägare i båt och redskap. Ej sällan äges emellertid såväl båt som redskap

av skepparen på båten. Besättningens antal utgör 7—12 man. Vid nettoförtjänstens

fördelning brukar 30 procent avsättas till båten, 25—30 procent till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

fiskredskapen, under det att 40—45 procent tillfaller besättningen. Nettoinkomsten

per man vid detta fiske synes under åren närmast före kriget ha

uppgått till mellan 700 och 800 kronor per säsong. Här liksom vid storsjöfisket

håller manskapet sig med proviant.

De fiskelag, som idka drivgarnsfiske vid Island, äro sammanslutna i Bohusläns

Islandsfiskares förening u. p. a.

Några fiskelag idka såväl storsjö- som Islandsfiske, i det att de på våren

först göra en eller ett par fiskeresor för fångst av långa samt därefter gå

upp till Island.

Av det anförda framgår, att Islandsfisket med drivgarn har visat sig giva

ett relativt bättre ekonomiskt utbyte än storsjöfisket. Under den korta

säsong, två å tre månader, som detta fiske pågår, brukar sålunda nettolörtjänsten

per man vara föga lägre än vid storsjöfisket, trots det att storsjöfiskets

säsong är ungefär dubbelt så lång som Islandsfiskets. Ägarna av de

båtar, som användas vid Islandsfiske, synas också åtminstone i flera fall

vara ekonomiskt relativt välsituerade. Deltagarantalet i detta fiske har ju

även något ökats under de senare åren.

En väsentlig olikhet mellan storsjöfisket och Islandsfisket med drivgarn

ligger emellertid också däri, att det senare fisket på grund av den korta fiskesäsongen

endast är — och säkerligen även i framtiden kommer att förbli —

en mer eller mindre viktig binäring. De flesta av de stora båtar, som erfordras

vid detta fiske, användas nämligen i fraktfart under större delen

av året. Besättningarna på dessa båtar kunna därför snarare betraktas som

sjömän med Islandsfiske som binäring än som yrkesfiskare i egentlig mening.

Vid själva Islandsfisket erfordras flera besättningsmän än då båtarna

gå i fraktfart. För fiskesäsongen anställas därför i regel några man extra.

Dessa äro ofta fiskare men mången gång tillhöra de helt andra yrken. I

vilket fall som helst betraktas denna anställning mestadels som en rent tillfällig

sysselsättning.

Av vad nu senast framhållits torde framgå, att de personer, som deltagit

i drivgarnsfisket vid Island, antingen detta skett i egenskap av båtägare eller

besättningsmän, som helhet betraktade i mindre grad än storsjöfiskarena för

sin utkomst äro beroende av fisket och därför också i mindre behov av hjälp,

till följd av att fisket försvårats eller förhindrats.

Då på grund av krigsförhållandena såväl storsjöfiskarena som Islandsfiskarena

blevo helt avstängda från sina vanliga fiskeplatser, uppstodo givetvis

för båda dessa fiskarekategorier betydande övergångssvårigheter. Islandsfiskebåtarna

kunde dock i allmänhet tämligen snart insättas i fraktfart och

för närvarande torde nästan alla dessa fartyg gå i sådan fart.

Lantbruksstyrelsen har i sin utredning även lämnat en redogörelse för de

åtgärder som hittills av statsmakterna vidtagits för fiskets stödjande. Av

denna redogörelse må här återgivas följande.

I fråga örn stödåtgärder beträffande storsjöfisket må nämnas kungörelsen

den 19 maj 1933 (nr 219) angående reglering av införseln av färsk långa för

beredning till spillånga. Enligt denna kungörelse, vars giltighetstid flera

gånger förlängts, senast genom kungörelsen den 20 december 1940 (nr 1008),

må införsel till riket av färsk långa för beredning till spillånga, om införseln

försiggår annorledes än med svenskt fartyg från vilket fångsten ägt rum,

allenast ske efter tillstånd av länsstyrelsen i det län, diir beredningen av

långan lill spillånga är avsedd alt äga rum. Länsstyrelsen må dock ej lämna

tillstånd till införsel av större myckenhet än som motsvarar 40 procent av

den myckenhet färsk, från svenskt fartyg fångad långa, som sökanden visat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

sig ha under året inköpt. Då. som förut nämnts, samtliga storsjöfiskelag

äro anslutna till Storsjöfiskarnas försäljningsförening u. p. a., behärskar

denna förening i praktiken importen av råvaran för spillångeberedningen.

A färdigberedd spillånga utgår sedan år 1932 införseltull med 75 kronor

per 100 kilogram.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1935 tilldelades nämnda förening

ett statslån å 250,000 kronor för sin rörelse.

Den 26 oktober 1934 beviljade Kungl. Majit vidare föreningen ett bidrag

å 28,665 kronor att utbetalas till föreningens medlemmar såsom ersättning,

beräknad efter 2 öre per kilogram för under fiskesäsongen 1934 ilandförd

och försåld sjösaltad långa. Medel för utbetalande av dylika tillägg å priset

för sjösaltad långa ha sedermera årligen ställts till förfogande. Tilläggen ha

under de senare åren väsentligt höjts och uppgingo sålunda år 1939 till

6.75 öre per kilogram intill en viss kvantitet långa. Under en följd av år

har föreningen även tilldelats ersättning för kostnader i samband med import

av färsk långa för beredning till spillånga.

Storsjöfisket bar alltså, som av det anförda framgår, åtnjutit mycket kraftigt

stöd från det allmännas sida. Det förtjänar i detta sammanhang även

framhållas, att ifrågavarande fiske är det enda av större betydelse, som åtnjuter

tullskydd för sina produkter.

Även sillfisket vid Island bar kommit i åtnjutande av understöd i olika

avseenden från statens sida. År 1931 anvisades av riksdagen ett anslag av

50,000 kronor för främjande av fiske på avlägsna fiskevatten. För samma

ändamål har sedermera under en följd av år anslag beviljats. Från och med

budgetåret 1938/39 ha medel anvisats under anslagsrubriken »Avsättning till

londén för befrämjande av fiske på avlägsna fiskevatten». Bestämmelser rörande

den med anlitande av anslaget bedrivna understödsverksamheten äro

meddelade i kungörelsen den 5 juni 1931 (nr 214), ändrad genom kungörelsen

den 30 juni 1937 (nr 574). Enligt dessa bestämmelser må fiskare, som

därav äro i behov, till bestridande av kostnaderna för anskaffande av redskap

för bedrivande på avlägsna fiskevatten av fisken, i vilka svenska fiskare

icke eller endast i ringa omfattning deltagit, kunna erhålla understöd av

statsmedel (understödslån) till belopp motsvarande högst 40 procent av

sagda kostnader. Understödslånen åtnjutas räntefritt och därest låntagare

under tre på varandra följande år bedrivit fiske på avlägsna vatten är han

fri från skyldighet att återbetala lånet. Avsikten med denna stödverksamhet

var i framsta rummet att främja sillfisket vid Island. Dylika understödslån

ha också så gott som uteslutande tilldelats fiskare för anskaffande av redskap

för detta fiske.

Sedan år 1933 lia vidare premier utbetalats för deltagande i sillfiske vid

Island. För den sill, som nämnda år hemfördes, utbetalades i enlighet med

Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1933 en premie av 2 kronor per tunna.

Från och med 1934 ha premier jämlikt Kungl. Majlis beslut den 4 maj

1934 utgått till drivgarnsfiskare med 3 kronor per tunna för de första 300

tunnorna och för de följande med 1 krona per tunna och till snörpvadsfiskare

med 3 kronor per tunna för de första 1,000 tunnorna, med 2 kronor

för ytterligare 1,000 tunnor och med 1 krona för de återstående tunnorna

i fångsten.

Genom Kungl. Majlis beslut den 5 april 1940 tilldelades Bohusläns islandsfiskareförening

u. p. a. ett lån å 85,000 kronor för uppförande av ett

kyllagerhus i Lysekil. För samma ändamål har nämnda förening sedermera

genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 maj 1941 erhållit ytterligare lån å 105,000

kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunut. Maj.ts proposition nr 310.

7

För att erhålla närmare upplysningar rörande behovet och ändamålen beträffande

stödåtgärder bland fiskare har lantbruksstyrelsen den 25 april 1941

anordnat ett sammanträde i Lysekil med representanter för storsjö- och islandsfiskarnas

organisationer samt för västkustfiskarnas centralförbund. Efter

att lia lämnat en redogörelse för vad vid sammanträdet förekommit har

lantbruksstyrelsen beträffande behovet av och formerna för hjälpåtgärder

till ifrågavarande fiskare anfört i huvudsak följande.

Enligt lantbruksstyrelsen mening skulle det säkerligen vara ägnat att förbättra

åtskilliga av storsjöfiskarenas ställning, om desssa kunde beredas tillfälle

att utan allt för betungande skuldsättning anskaffa redskap och annan

utrustning för bedrivande av rationellt fiske under de tider storsjöfisket icke

pågår.

Det kan måhända ifrågasättas, huruvida icke de kompletteringar i fråga

örn utrustning och redskap, som anses behövliga, skulle kunna utföras med

stöd av de vanliga fiskerilånen. Härtill må emellertid anmärkas, att en ganska

väsentlig skuldbörda redan åvilar det nuvarande båtbeståndet, vartill

kommer, att det allmänna ekonomiska läget bland ifrågavarande fiskarekategorier

till följd av den nuvarande krisen så försvagats, att extraordinära

åtgärder få anses motiverade. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra förorda,

att sådana åtgärder vidtagas.

Det är troligt, att andra fiskare än storsjöfiskarena råkat i brydsam belägenhet

på grund av nu rådande förhållanden. Fisket i Göteborgs och Bohus

län bar ju sålunda överhuvudtaget lidit svårt avbräck därigenom, att fiskarena

avskurits från möjligheten att utnyttja fiskeplatserna i Nordsjön. Som

emellertid huvudmassan av västkustens fiskare under större delen av året

bedriva fiske med trål eller snurrevad, vilka redskap även kunna användas i

de havsområden, som ännu äro tillgängliga, lia de icke helt betagits möjligheten

att driva fiske. De viktiga fiskena efter sill, skarpsill och makrill kunna

också, i den mån bränsletillgången det tillåter, pågå tämligen ostört. Detsamma

är förhållandet med samtliga fisken på syd- och ostkusten. Man torde

därför kunna säga, att icke någon grupp av fiskare, som helhet betraktad,

blivit så lidande till följd av det rådande krigstillståndet som storsjöfiskarena.

Med hänsyn härtill ävensom till önskvärdheten att begränsa understödsverksamheten

så, att densamma icke erhåller större omfattning, än som kan anses

oundgängligen nödvändigt, synes densamma endast böra avse personer,

som under åren närmast före 1940 till väsentlig del livnärt sig av storsjöfiske.

Beträffande frågan, för vilka ändamål understöden böra få åtnjutas, kan

framhållas, att storsjöfiskebåtarna enligt erhållna uppgifter i allmänhet äro

i gott stånd och i de flesta fall omedelbart eller efter viss komplettering äro

användbara för andra fisken. Endast de största kuttrarna, vilka dock blott

utgöra en liten del av hela antalet båtar, torde icke kunna brukas till annat

fiske än storsjö- eller islandsfiske. Dessa senare fartyg synas dock, om så

skulle anses lämpligt, med fördel kunna avyttras för att användas i fraktfart.

Enligt lantbruksstyrelsens mening synes det därför icke erforderligt, att understödsverksamheten

även avser förvärv av nya båtar.

Ett av de svåraste hindren, då det gäller att utnyttja storsjöfiskebåtarna

vid annat fiske, består däri, att dessa båtar i många fall ha för svaga motorer.

Skola hjälpåtgärderna bliva till mera avsevärt gagn, synes det därför

nödvändigt, att understöd även kunna erhållas för anskaffande av motorer

och annan sådan maskinell utrustning såsom vinschar m. m., som erfordras

för drivande av ett rationellt fiske. Självfallet bör understöd dessutom kunna

erhållas för anskaffande av fiskredskap. Då anskaffningskostnaden för en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 310.

tilli äckligt kraftig motor till en båt av den storlek, varom här är fråga, torde

U^P?a minst 20,000 kronor, under det att kostnaden för en uppsättning

redskap och nödvändiga anordningar för dessas manövrering endast torde

uppgå till högst 4,000 å 5,000 kronor, är det tydligt, att medelsbehovet för

understodsverksamheten blir väsentligt större, om understöd skall lämnas

aven för anskaffande av motorer. Som nyss anförts, torde det dock vara

nödvändigt, att medel ställas till förfogande i sådan utsträckning, att understöd

kunna utlämnas även för sistberörda ändamål, örn hjälpverksamheten

skall få åsyftad verkan.

För att erhålla en uppfattning om, hur stort belopp, som kan beräknas

erforderligt för ifrågavarande åtgärder ävensom örn andra förhållanden, som

kunna vara av intresse i förevarande avseende, har lantbruksstyrelsen från

ägare av storsjöfiskebåtar infordrat vissa uppgifter. Beträffande 45 båtar

nedan.

Antal fartyg, för

Antal

Värde

Skuld å

vilka komplette-

fartyg

kronor

fartygen

ring av utrust-

kronor

ning och redskap

ej anses behövlig

45

1,247,000

721,600

16

Antal fartyg, för

vilka komplettering

av utrustning

och redskap

anses behövlig

29

Sammanlagd

kostnad för

kompletteringen

kronor

391,600

Aven om alltså uppgifter fattas från ett antal båtar, torde man dock av

det föreliggande materialet kunna draga vissa slutsatser. Av sammanställningen

framgår sålunda, att det på ifrågavarande båtbestånd vilande skuldbeloppet

är avsevärt. Tydligt är också, att en stor del av båtarna i större eller

mindre grad är i behov av komplettering i ett eller annat avseende. Detta har

sålunda angivits vara fallet med 29 av de 45 båtar, för vilka uppgifter föreligga,

och för minst 10 av nämnda 29 båtar synes behov av ny motor föreligga.

Enligt de lämnade uppgifterna skulle sammanlagda kostnaden för anskaffande

av fiskredskap, motorer m. m. för dessa båtar uppgå till 391,600

kronor. Troligt är emellertid, att härvidlag även medräknats kostnader för åtgärder,

som visserligen kunna vara önskliga men måhända ej fullt nödvändiga.

I några fall torde uppgifterna på denna punkt även avse båtar, som mindre

väl lämpa sig för övergång till annat fiske än storsjöfiske.

Man torde kunna räkna med att omkring 30 av de nuvarande båtarna äro

lämpliga för och samtidigt i behov av komplettering av utrustningen. I genomsnitt

synes kostnaden per båt för denna komplettering kunna uppskattas till

omkring 10,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså kostnaden härför uppgå

till omkring 300,000 kronor.

Statskontoret och kommerskollegium ha i sina yttranden förklarat sig icke

ha något att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag.

Under en följd av år före det nu pågående kriget har fiskenäringen i Göteborgs

och Bohus län kämpat mot stora svårigheter. Statsmakterna ha i anledning

härav genom olika åtgärder lämnat fiskarena stöd för övervinnande

av svårigheterna. Till följd av den genom kriget uppkomna avspärrningen

västerut lia de fiskare, som bedrivit storsjöfiske eller sillfiske vid Island, helt

förhindrats i utövandet av dessa fisken. Särskilt hårt synas storsjöfiskarena

ekonomiskt lia drabbats av denna avspärrning, då deras möjligheter att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 310.

9

övergå till annat fiske äro starkt begränsade. Enligt vad utredningen ger

vid handen torde de båtar och redskap som användas för ifrågavarande fiske

icke utan kostsamma kompletteringar och ändringar lämpa sig för fiske i de

farvatten, som för närvarande stå öppna för svenska fiskare. Därest statsmakterna

icke vidtaga ytterligare stödåtgärder för storsjöfiskarena, torde

det vara att befara att dessa fiskare övergå till andra näringsfång. Då jag

emellertid i likhet med lantbruksstyrelsen anser goda skäl tala för att möjligheter

hållas öppna för storsjöfiskarena att, då så kan ske, ånyo igångsätta

detta fiske, anser jag mig böra tillstyrka att åtgärder i sådant syfte

nu vidtagas. Genom de föreslagna åtgärderna beredas fiskarena möjlighet

att, under tid då storsjöfisket icke bedrives, genom annat fiske förbättra

sina inkomster.

Beträffande formen för ifrågavarande stödåtgärder kan jag i huvudsak

ansluta mig till lantbruksstyrelsens förslag. Jag förordar alltså, att medel

anvisas för att möjliggöra utlämnande av låneunderstöd till fiskare som under

åren närmast före 1940 till väsentlig del livnärt sig av storsjöfiske. Lånen

torde böra utlämnas för komplettering och ändring av båtar och fiskredskap

samt anskaffning av redskap, som erfordras för att annat fiske skall kunna

bedrivas. Lån synes icke böra utlämnas till högre belopp än 20,000 kronor.

Enligt vad lantbruksstyrelsen uppgivit skulle kostnaderna för anskaffande av

kraftigare motorer till de båtar varom här är fråga draga ungefärligen denna

kostnad. Å lånen synes icke böra krävas någon ränta. Därjämte torde lånen

under tre år från lyftandet böra vara amorteringsfria. Därefter torde lånen

böra återbetalas inom sju år. För att ändamålet med understödsverksamheten

skall uppnås, lärer det även vara erforderligt att medgiva att en viss

del av lånet kan efterskänkas. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att

högst 40 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp må kunna eftergivas.

Såsom förutsättning härför bör emellertid krävas, att de anordningar, för

vilkas utförande lånet erhållits, blivit av låntagaren vidtagna samt att desamma

kommit till användning under åtminstone tre år. Säkerhet bör ställas

i den mån så prövas möjligt. I sakens natur ligger emellertid, att allt

för stora krav icke kunna ställas på denna säkerhet. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att utfärda närmare bestämmelser härom ävensom meddela

övriga föreskrifter rörande lånevillkoren samt angående den ordning vari

lånen böra beviljas.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att för ifrågavarande verksamhet ett belopp

av 300,000 kronor skulle vara erforderligt. Från min sida finnes intet att

erinra mot det ifrågasatta beloppets storlek. Med hänsyn till låneverksamhetens

natur synes anslaget böra konstrueras såsom anslag för avsättning lill

diversemedelsfond. Anslaget torde böra uppföras såsom ett reservationsanslag

under nionde huvudtiteln å tilläggsslat I till riksstaten för budgetåret 1941/42

och betecknas Avsättning till fonden för låneunderstöd åt vissa fiskare.

Under åberopande av del anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunol. Maj:ts proposition nr 310.

att till Avsättning till fonden för låneunderstöd åt vissa

fiskare å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42

under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av.......................... kronor 300,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:472 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående anvisande av medel till låneunderstöd åt vissa fiskare. a1 i texten
  2. JoU 1941:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anvisande av medel till låneunderstöd åt vissa fiskare. s. 1 i texten