Angående löneställningen för viss till aktiv stat inom försvarsväsendet överförd personal
1941-01-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1941:33, Angående löneställningen för viss till aktiv stat inom försvarsväsendet överförd personal
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 33.
1
Nr 33.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående löneställningen
för viss till aktiv stat inom försvarsväsendet
överförd personal; given Stockholms slott
den 3 januari 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 januari 1941.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn löneställningen
för viss till aktiv stat inom försvarsväsendet överförd personal samt anför
därvid följande:
Förevarande fråga sammanhänger närmast med den ökning av befälskadrerna
vid armén, som beslutades av 1940 års lagtima riksdag. Såsom
närmare framgår av propositionen nr 275/1940, som innefattade förslag i
ämnet, gällde utökningen vid armén bland annat ett betydande antal officersoch
underofficersbeställningar — omkring 400 officers- och över 200 underofficersbeställningar
— avsedda att besättas med personal, som icke förut tillhörde
den aktiva staten. Yad i det följande sägs bör helt naturligt äga
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 33.
33 41
2
Kungl. Majlis proposition nr 33.
motsvarande tillämpning i fråga örn personal som på samma sätt överföres
till aktiv stat vid marinen och flygvapnet.
Till en början torde jag få i huvudsak återgiva vad jag vid hemställan
örn avlåtandet av nyssnämnda proposition anförde beträffande de föreliggande
möjligheterna att rekrytera de nya beställningarna vid armén:
Örn denna fråga har överbefälhavaren i en den 5 april 1940 överlämnad
promemoria anfört, att med hänsyn till den förhållandevis korta tid, inom
vilken den nya krigsorganisationen borde vara genomförd, de av densamma
föranledda kaderökningarna kunde ske endast genom överflyttning av reservpersonal,
eventuellt övergångsstatspersonal, till aktiv stat ävensom genom
officersbefordran efter erforderlig utbildning av härför särskilt lämpliga
yngre underofficerare och äldre furirer. Enligt vad jag sedermera inhämtat,
anser man sig för rekryteringen av de nya officersbeställningarna kunna räkna
med fyra olika kategorier bland dem som sålunda kunna komma i fråga.
Den första kategorien utgöres av sådana personer, som anses kunna utan
vidare utbildning och prov antagas till aktiva officerare. Dessa skulle
kunna utnämnas redan i och med det nya budgetårets ingång. Den andra
kategorien utgöres av sådana, som anses utan vidare teoretisk utbildning men
efter ytterligare provtjänstgöring kunna antagas till aktiva officerare. Dessa
skulle kunna utnämnas omkring den 1 oktober 1940. Till den tredje kategorien
räknas de, som efter provtjänstgöring och extra officerskurs anses kunna
antagas till aktiva officerare. Dessa förutsättas kunna utnämnas den 1 januari
1941 eller i vissa fall den 1 april 1941. Till den fjärde och sista gruppen
hänföras de, som anses lämpade att ansluta till utbildningen för 1939—1941
års officerskurs vid krigsskolan. Deras utnämning skulle ske samtidigt som
för övriga elever i sagda officerskurs. — Vad beträffar de nya underofficersbeställningarna
avses dessa att fyllas ur följande kategorier: furirer på aktiv
stat och i reserven, vilka genomgått arméns underofficersskola, underofficerare
på reservstat och i reserven, furirer på aktiv stat, vilka genomgått
underofficersskolans förberedande kurs samt furirer på aktiv stat och i
reserven med minst 7 tjänsteår och betyg av viss kvalitet i furirsexamen.
Ytterligare teoretisk utbildning före utnämningen till underofficer på aktiv
stat har synts böra komma i fråga endast beträffande de två sistnämnda
kategorierna. Utnämning av de nya underofficerarna har förutsatts skola
ske successivt under budgetåret 1940/41.
De vägar för rekrytering av det avsevärda antalet nytillkommande officersoch
underofficersbeställningar, som sålunda angivits, torde vara de enda
framkomliga för ernående av ett tillfredsställande resultat inom rimlig tid.
I anslutning härtill vill jag emellertid understryka, att utvägen att låta övergångsstatspersonal
återgå till aktiv tjänst torde böra i så stor utsträckning
som möjligt tillämpas. I fråga örn tiden för tillsättande av de nya beställningarna
anser jag, att man icke bör i förväg binda sig för att tillsätta visst
antal beställningar vid bestämda tidpunkter, utan torde det böra ligga i
Kungl. Maj:ts skön att med hänsyn tagen till det på grund av krigsorganisationens
successiva utbyggande uppstående behovet bestämma tidpunkten
för de nya beställningarnas tillsättande. Därvid lärer böra såsom norm
uppställas, att tillsättandet av de nya beställningarna må ske endast då sä
finnes oundgängligen nödvändigt.
Sedan riksdagen (skrivelse nr 4, punkt 8) med anledning av propositionen
och med bifall till ett motionsvis framlagt förslag örn viss ytterligare utökning
av antalet underofficersbeställningar bemyndigat Kungl. Majit att i
de förslag till personalstater för arméns truppförband m. fl., som av riks
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
dagen godkänts, vidtaga de ändringar, som för varje särskild stat i statsrådsprotokollet
föreslagits och av riksdagen beslutats, hava de sålunda
ändrade staterna fastställts att gälla under budgetåret 1940/41.
Därefter har — i huvudsaklig överensstämmelse med förberörda plan —
ett successivt tillsättande av de nytillkomna beställningarna ägt rum, så att
i närvarande stund större delen av dessa beställningar redan äro besatta.
Härvid har inplaceringen i tjänsteställning (turberäkning) i vederbörlig
tjänstegrad ägt rum enligt den regeln, att de nya beställningshavarna från
reserven placerats omedelbart efter de i avseende å officerskurs (furirskola)
jämnåriga beställningshavarna å aktiv stat, linder det att de från övergångsstat
överförda återfått sin tidigare tjänsteställning.
Innan jag ingår på själva frågan örn löneställningen för ifrågavarande
personal, torde jag få lämna en översikt över de bestämmelser i det militära
avlöningsreglementet (Sv. förf.-saml. nr 275/1939), som härvidlag närmast
komma i betraktande.
Huvudregeln för löneklassplacering, innefattad i reglementets 7 § 1 morn.,
innebär att beställningsliavare vid tillträdandet av ordinarie beställning inom
lönegrad, som upptager mer än en löneklass, erhåller lön enligt den för
lönegraden fastställda lägsta lön eklassen; enligt 2 mom. i samma paragraf
tillhör han samma löneklass i tre år, innan han kan uppflyttas i den nästa.
I förevarande sammanhang saknas anledning ingå på andra avvikelser från
denna huvudregel än de som avses i reglementets 13 § 1 mom.
Sistnämnda författningsrum stadgar rätt för Kungl. Majit att i vissa fall
medgiva, att beställningshavare placeras i högre löneklass än den, till vilken
han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras. Detta gäller
enligt 13 § 1 mom. första stycket beträffande beställningshavare, som från
reservstat eller reserv övergår till någon av löneplanerna Oa (officerare) och
UO (underofficerare), örn och i den män sådan högre löneklassplacering med
hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter prövas skälig. Enligt
författningsrummets andra stycke kan sådant medgivande förekomma,
därest eljest beträffande den som tillträder beställning, tillhörande någon
av nyssnämnda löneplaner, nied hänsyn till föregången långvarig statsanställning
och därunder åtnjuten avlöning synnerliga skäl föreligga för placering
i högre löneklass.
I sin motivering till 13 § 1 mom. anförde 1936 års lönekommitté (Statens
off. utredn. 1938:55, sid. 157) följande:
I 1 mom. av förevarande paragraf har lönekommittén sammanfört vissa
lönetursbestämmelser, vilka sakligt sett korrespondera med stadgandena i
7 § officersavlöningsreglementet, i den mån dessa hava avseende å den
militära personalen. I fråga örn bestämmelsernas utformning hava härvid
vidtagits vissa jämkningar i syfte att eliminera det nuvarande tillgodoräkningsförfarandet
och ordna lönetursberäkningen efter de principer, som
kommit till uttryck i civila avlöningsreglementet.
Stadgandet i första stycket av förevarande moment avser att i de stundom
förekommande fall, där övergång till ordinarie beställning sker från
reservstat eller reserv, möjliggöra en förmånligare löneklassplacering än som
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
med tillämpning av den allmänna lönetursregeln i 7 § 1 mom. kan äga rum,
där så med hänsyn till särskilda omständigheter prövas skäligt.
Den i momentets andra stycke influtna bestämmelsen motsvarar i sak
stadgandet i 8 § 3 mom. sista stycket av civila avlöningsreglementet men
torde av naturliga skäl komma att i än högre grad än detta stadgande erhålla
karaktären av undantagsbestämmelse. Förutsättningen för bestämmelsens
tillämpning är, att »synnerliga skäl» föreligga med hänsyn till föregången
långvarig statsanställning och därunder åtnjuten avlöning, varmed
enligt motiveringen till civila avlöningsreglementet (betänkandet sid. 132—133)
särskilt avsetts de fall, då en tjänsteman före befordran haft långvarig statsanställning
utanför den vanliga tjänstemannakarriären Såsom exempel på
fall, då stadgandet undantagsvis kan tänkas erhålla tillämpning, må nämnas
fall, då en beställningshavare å övergångsstat vinner beställning å aktiv stat
eller då en beställningshavare, vilken erhållit avsked från beställning på
stat med rätt att efter avskedstagandet med bibehållande av tur och befordringsrätt
såsom lönlös kvarstå över stat, ånyo vinner anställning på stat.
Däremot är stadgandet icke avsett att reglera de numera ej sällan förekommande
fallen av övergång från manskapsanställning till beställning såsom
fänrik; för dessa fall torde någon undantagsbestämmelse örn lönetursrätt
enligt kommitténs mening ej heller vara motiverad.
I detta sammanhang må också erinras örn att även det militära avlöningsreglementet
(15 §) innehåller en särskild bestämmelse avseende löneklassplacering
för möjliggörande i undantagsfall av förvärvandet (bibehållandet)
av särskilt kvalificerad person för viss befattning. Denna bestämmelse, som
emellertid endast är tillämplig beträffande rekrytering av civilmilitär personal,
innebär, att Kungl. Majit i sådant fall äger att inom vissa gränser
bestämma lön enligt högre löneklass än som följer av de allmänna reglerna.
Karakteristiskt för avlöningsreglementets byggnad är sålunda, då det
gäller lönens bestämmande, att reglementet i fråga örn placering i löneklass
stadgar en bundenhet, som endast i vissa angivna undantagsfall kan av
Kungl. Majit jämkas.
I skrivelse den 20 maj 1940 har chefen för armén gjort framställning
rörande bland annat löneställningen för den ifrågavarande, i särskild ordning
till aktiv stat överförda personalen och därvid —- såvitt nu är i fråga
— anfört i huvudsak följande:
Under förutsättning av riksdagens bifall till propositionen nr 275 komme
de aktiva officers- och underofficerskadrerna att avsevärt utökas. För att
fylla dessa erfordrades överflyttning till aktiv stat av personal över stat, på
övergångsstat, på reservstat och i reserven. Det vore härvid ur statens intresse
av vikt, att endast väl kvalificerad personal komme i fråga. Det vore
därför nödvändigt, att denna personal kunde erbjudas en tryggad existens
inom krigsmakten. Härför erfordrades, bland annat, att den erhölle en lämplig
tjänsteställning i förhållande till sin ålder och tillförsäkrades lön motsvarande
denna tjänsteställning, varvid bestämmelserna i 13 § militära avlöningsreglementet
borde så tillämpas, att officer, underofficer eller furir, som
överflyttades till beställning på aktiv stat inom någon av löneplanerna Oa
eller UO, hänfördes till löneklass som icke vore lägre (högre) än den, som
innehades av beställningshavare, vilken inom samma lönegrad komme att i
tjänsteställning stå närmast efter (före) den sålunda överflyttade. Med anledning
av det anförda hemställde chefen för armén, att i samband med
5
Kungl. Maj:ta proposition nr 33.
överflyttning till aktiv stat av i skrivelsen omförmälda personal dels bestämmelserna
i 13 § militära avlöningsreglementet så tillämpades att officer,
underofficer eller furir, som överflyttades till beställning på aktiv stat inom
någon av löneplanerna Oa eller UO hänfördes till löneklass, som icke vöre
lägre (högre) än den som innehades av beställningshavare, vilken inom
samma lönegrad komme att i tjänsteställning stå närmast efter (före) den
sålunda överflyttade; dels den för uppflyttning till högre löneklass stadgade
tiden i den lägre löneklasseu räknades från och med den dag, som i detta
avseende gällde för i tjänsteställning inom lönegraden närmast efter stående
beställningshavare, eller eljest från och med dagen för överflyttningen till
aktiv stat.
Över framställningen hava arméförvaltningens civila departement, statskontoret
och försvarsväsendets lönenämnd avgivit utlåtanden.
Arméförvaltningens civila departement har därvid i huvudsak anfört följande:
Genom bestämmelsen i 13 § 1 morn. andra stycket militära avlöningsreglementet
skulle visserligen personal å övergångsstat och över stat, som överflyttades
till aktiv stat, kunna erhålla förmånligare löneklassplacering än
som med tillämpning av lönetursregeln i 7 § 1 mom. skulle bliva fallet,
men ett tillgodoseende i full utsträckning av syftet med den föreliggande
framställningen syntes dock knappast därigenom bliva möjligt.. Vid av
Kungl. Majit fattade beslut i fråga örn beräkning av tjänstetid i. reserven
enligt äldre, mot de i 13 § 1 mom. första stycket militära avlöningsreglementet
svarande bestämmelserna syntes i huvudsak vissa av arméförvaltningens
civila departement på sin tid angivna allmänna principer hava följts,
nämligen: Officer i reserven borde i fråga om den tid, han innehaft anställning
i reserven och endast fullgjort honom i fred åliggande repetitions- och
befälsövningar, få räkna ett års anställning i reserven som ett halvt års anställning
på stat, dock att endast fulla månader i reserven borde få räknas
samt att särskild uträkning borde ske för beställning i reserven inom de
olika graderna, så att t. ex. tid såsom underlöjtnant (fänrik) räknades för
sig och tid såsom löjtnant för sig. Tjänstgöring i reserven, utöver vederbörande
författningsenligt åliggande, borde i sin helhet få tagas i betraktande
vid tjänstårsberäkningens bestämmande i de olika beställningarna och
de särskilda löneklasserna. För undvikande av dubbel beräkning borde därvid
iakttagas, att sagda tid avdroges vid tillgodoräknande av den tjänstetid
i reserven, varunder extra tjänstgöring icke infallit. Löjtnant, som. från reserven
övergått till beställning på stat, borde såsom sådan av sin enligt
nyss angivna grunder beräknade hela underlöjtnants- (fänriks-)tid få tillgodoräkna
sig högst tre år av tid, som överstege tre fulla tjänsteår. Slutligen
borde tid, då officer i reserven vistats vid krigsskolan såsom elev. i officerskurs,
principiellt icke tillgodoräknas honom såsom tjänstgöring i reserven.
—- Det angivna beräkningssättet syntes i allmänhet hava givit tillfredsställande
resultat. Därest emellertid överflyttning till beställningar å aktiv stat
av beställningshavare tillhörande olika reservkategorier skulle ske i den omfattning,
som nu syntes vara avsedd, vore det emellertid uppenbart, att ett
så noggrant beräkningssätt komme att medföra en viss omgång i tillämpningen.
Ur synpunkten att på enklaste sätt kunna verkställa en inplacering
i löneklasser av de beställningshavare, som komme att överflyttas till
aktiv stat, syntes alltså i och för sig ingenting vara att erinra mot det framställda
förslaget.
Enligt detta skulle emellertid den ur militära synpunkter verkställda inplaceringen
av beställningshavarna i en viss tjänsteställning och turberäk
-
6
Departementschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
ning komma att bliva bindande även i fråga örn löneklassplaceringen. För
ernående av önskvärd enhetlighet och kontroll syntes det därför önskvärt,
att normerande regler av Kungl. Magt meddelades i fråga om vederbörandes
turberäkning eller ock att beslut därom i varje särskilt fall meddelades av
Kungl. Majit även beträffande innehavare av beställning, som tillsattes av
underordnad myndighet.
Statskontoret har icke ansett sig kunna tillstyrka, att ifrågavarande till
aktiv stat överflyttade personal genom en generell föreskrift bereddes fördelaktigare
ställning i lönehänseeude än som skulle hava tillkommit densamma
med tillämpning av de »allmänna» tillgodoräkningsreglerna (7 § 1
morn.). Ett medgivande av sådan omfattning skulle nämligen enligt statskontorets
mening kunna leda till betänkliga konsekvenser. Genom stadgandet
i 13 § 1 mom. förefunnes emellertid redan nu möjlighet för Kungl. Majit att
för visst fall medgiva beställningshavare, som övergått från reservstat eller
reserv till aktiv stat rätt att erhålla förmånligare löneklassplacering än som
med tillämpning av de allmänna lönetursreglerna i 7 § 1 mom. kunde äga
rum. Då möjlighet syntes böra hållas öppen för Kungl. Majit att, där det
med hänsyn till omständigheterna funnes skäligt, medgiva dylik förmån för
hela den i framställningen avsedda personalen, funne sig statskontoret böra
föreslå, att det Kungl. Majit i 13 § 1 mom. 1 stycket avlöningsreglementet givna
bemyndigandet utsträcktes att omfatta jämväl beställningshavare, som överflyttades
från beställning på övergångsstat eller över stat.
Försvarsväsendets lönenämnd har, efter redogörelse för förslagets innebörd
och bestämmelserna i förenämnda 13 § 1 mom., anfört följande:
Såsom av den lämnade redogörelsen framginge, lämnade det nuvarande
avlöningsreglementet möjlighet att vidtaga jämkningar i fråga örn löneklassplaceringen
vid övergång från reservstat eller reserv m. m. Enligt lönenämndens
uppfattning syntes dessa bestämmelser få anses tillfyllest, då det
gällde söka åstadkomma en lämplig och rättvis avvägning av löneklassplaceringarna
för den personal, som i samband med utökningen av officersoch
underofficerskadrerna vid armén skulle vinna anställning på aktiv stat.
Att för nu ifrågavarande personal medgiva undantag från eljest gällande
bestämmelser i detta hänseende på sätt och i den omfattning chefen för
armén föreslagit kunde lönenämnden för sin del icke tillstyrka. De av
arméchefen föreslagna bestämmelserna skulle otvivelaktigt till sina verkningar
framstå som orättvisa mot sådana beställningshavare, vilka tidigare
övergått på aktiv stat och därvid erhållit sin löneklassplacering i enlighet
med de eljest gällande föreskrifterna i såväl tidigare som nu gällande militära
avlöningsreglementen. Lönenämnden kunde således icke tillstyrka utfärdandet
av generella bestämmelser utan ansåge, att frågor av förevarande
slag borde prövas i varje särskilt fall i anslutning till bestämmelserna i 13 §
gällande militära avlöningsreglemente.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen hava genom beslut
vid 1940 års lagtima riksdag ett betydande antal nya militära beställningar,
avsedda att tillsättas under innevarande budgetår, tillförts arméns befälskadrer.
För rekrytering av dessa nytillkomna beställningar har avsetts och,
i den mån beställningarna tillsatts, tagits i anspråk huvudsakligen personal
överflyttad från arméns reserver och övergångsstat. De från reserven över
-
7
Kungl, Majus proposition nr 33.
flyttade beställningshavarna hava i allmänhet fått genomgå viss utbildning
och provtjänstgöring. Härmed har givetvis åsyftats att efter urval åstadkomma
en fullgod rekrytering, så att de överflyttade skola kunna anses likvärdiga
med motsvarande beställningshavare å aktiv stat. Vid utnämning
till de nytillkomna beställningarna har också, såsom förut nämnts, den regeln
följts, att från reserven överförd personal i tjänsteställning placerats närmast
efter sina jämnåriga å aktiv stat, under det att beställningshavare från övergångsstat
återfått sin tidigare tjänsteställning.
Det spörsmål, som här föreligger, rör de överflyttades löneställning.
Enligt de allmänna lönetursreglerna i det militära avlöningsreglementet
— som i detta avseende överensstämmer med de andra statliga avlöningsreglementena
— inplaceras den utnämnde beställningshavaren i den lägsta
löneklassen inom vederbörlig lönegrad. För uppflyttning i högre löneklass
erfordras att hava tillhört löneklassen i tre år. De modifikationer, som
beröra dessa allmänna regler örn löneklassplacering och tillgodoräknande
av tid för uppflyttning i högre löneklass, sakna i förevarande sammanhang
betydelse.
Av det sagda följer, att vid en tillämpning av de allmänna lönetursreglerna
de här avsedda nytillkomna beställningshavarna — utan avseende
å ålder eller tjänsteställning — i fråga örn löneställning skulle komma att
placeras i den lägsta löneklassen av den lönegrad, som motsvarar den beställning
de genom utnämningen erhållit. Till belysande av denna löneklassplacerings
ekonomiska innebörd må framhållas, att differensen mellan
lönebeloppen i högsta och lägsta löneklasserna (3—7) inom den lönegrad,
som i förevarande fall torde vara den mest aktuella, lönegraden Oa 2 (löjtnant),
uppgår till icke mindre än 2,580 kronor örn året (å I-ort).
Vid bedömande av frågan, huruvida en fördelaktigare löneställning än
den, som följer av de allmänna lönetursreglerna, bör beredas ifrågavarande
beställningshavare, synes avseende böra fästas därvid, att från statens sida
särskilda åtgärder vidtagits för att stimulera till övergång till de nya beställningarna,
vilka åtgärder haft sin grund i ett statens intresse att snabbt
och på ett tillfredsställande sätt få beställningarna besatta. Härigenom
skilja sig de nu föreliggande fallen från tidigare fall av övergång till aktiv
stat, något som också synes förringa värdet av den jämförelse, vissa myndigheter
gjort med tidigare praxis. Med hänsyn till motiven och sättet för
den rekrytering, som här skett, synes det mig icke tilltalande att låta åtskilliga
av de nytillkomna beställningshavarna intaga en väsentligt sämre
ställning i lönehänseende än jämnåriga eller i många fall yngre kamrater.
Detta skulle säkerligen för mången framstå som en orättvisa, något som även
ur psykologisk synpunkt måste anses betänkligt. I betraktande av den
levnadsålder, i vilken dessa nytillkomna beställningshavare befinna sig, och
den försörjningsskyldighet, som åvilar flertalet av dem, tala uppenbarligen,
allmänt sett, även starka billiglietsskäl för att dem medgives en fördelaktigare
löneställning än de skulle erhålla vid en tillämpning av endast de
allmänna lönetursreglerna.
8
Kungl. Majus proposition nr 33.
Såsom från vissa myndigheters sida framhållits lärer en tillämpning av
13 § 1 mom. allenast hava varit avsedd att ifrågakomma vid prövning i enskilda
fall av uppkommande frågor örn löneklassplacering vid övergång från reserv
eller reservstat till beställning å aktiv stat. En sådan individuell prövning beträffande
den nu ifrågavarande personalen skulle — även örn den vore möjlig att
utföra — icke gärna kunna leda till tillfredsställande resultat. Jag anser det
därför nödvändigt, att det förevarande spörsmålet örn löneklassplacering löses
efter linjer som kunna generellt tillämpas beträffande samtliga i detta sammanhang
till aktiv stat överflyttade beställningshavare. Chefen för armén har uttalat
sig för en sådan lösning av frågan, att tjänsteställningen borde vara avgörande
för löneturen och att vederbörande beställningshavare sålunda borde erhålla
den löneklassplacering, som innehades av den närmast före eller närmast
efter honom i tjänsteställning stående, förut aktiv stat tillhörande beställningshavaren
inom vederbörande lönegrad. En lösning i huvudsak efter
denna linje skulle onekligen vara ägnad att på ett enkelt och enligt min
mening ur olika synpunkter tillfredsställande sätt avväga löneställningen för
personalen ifråga.
Av de olika alternativ för ett genomförande av det utav chefen för armén
framförda uppslaget, vilka vid frågans behandling underkastats prövning,
har jag funnit det lämpligaste vara, att den överflyttade beställningshavaren
—• där han icke erhållit lägsta tjänsteställningen bland lönegraden tillhörande
beställningshavare vid samma förband, personalkår etc. — i fråga
örn löneklass och beräknande av tid för uppflyttning i högre löneklass likställes
med den närmast efter honom i tjänsteställning stående, förut aktiv
stat tillhörande beställningshavaren inom lönegraden. I sak skulle detta
innebära, att beställningshavaren som regel bomme att i löneturshänseende
vara placerad ett år efter sina redan förut aktiv stat tillhörande jämnåriga.
En sådan generell inplacering lärer icke kunna ske med stöd av avlöningsreglementets
bestämmelser utan torde förutsätta ett bemyndigande från riksdagens
sida. De speciella förhållanden som föreligga i de ifrågavarande
fallen synas mig motivera, att löneställningsfrågan löses i sådan särskild
ordning. Uppenbarligen kunna de regler, som här med hänsyn till särskilda
omständigheter förordats, icke med fog åberopas, då fråga eljest inom statsförvaltningen
uppkommer örn befattningshavares inplacering i högre löneklass.
Bemyndigandet synes böra begränsas till att avse de utökningar av
befälskadrerna vid samtliga försvarsgrenar som beslötos av 1940 års lagtima
riksdag. Skulle motsvarande åtgärder komma att framdeles vidtagas, torde
frågan örn utverkande av bemyndigande av liknande slag få upptagas till
särskild prövning.
Jag anser mig i enlighet med det anförda böra föreslå, att riksdagens
bemyndigande utverkas till att inplacering i lönetur av ifrågavarande till
aktiv stat överflyttade beställningshavare må äga rum i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer jag sålunda angivit.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
9
Kungl. Majas proposition nr 33.
bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med de av mig
angivna grunderna utfärda bestämmelser örn placering i löneklass
och beräknande av tid för uppflyttning i högre löneklass
för personal, som i anslutning till 1940 års lagtima riksdags
beslut örn befälskadrernas utökning överförts från övergångsstat,
reservstat och reserv till officers- och underofficersbeställningar
på aktiv stat vid försvarsväsendet.
Piil denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alvar Lindencrona.
Bihang lill riksdagens protokoll l!J4l. I sami.
Nr 3d.
83 41 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anvisande av medel för utlämnande av krislån. s. 1 i texten