Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:43, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

given Drottningholms slott den 31 januari

1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1041. 1 sami. Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 43.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi

ves :

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas

om inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Bevis----— —----------

> angående godkännande av nytt släktnamn......

> av chefen för justitiedepartementet angående ut-

20

—

givning av periodisk skrift (utgivningsbevis) ....

dock skall bevis, som utfärdas för den vilken

innehar enligt äldre lag utfärdat hinderslöshets- bevis för skriften, förses med stämpel till belopp

av allenast 5 kronor.

50

* av chefen för utrikesdepartementets---—

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och statens---överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift

och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl

rum i ärenden rörande ogiltighetsförklaring av utgivningsbevis för periodisk

skrift; i mantals- och kyrkoskrivningsmål — — — inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se 1928:317 (där förordningen i dess helhet är återgiven),

1930: 243, 1931: 169, 1932: 285, 1933: 378, 1934: 327, 1935: 310, 1936: 330, 1937: 511,

1938: 323, 1939: 330 samt 1940: 389.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 31

januari 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om ändrad lydelse

av 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften samt anför därvid följande:

Genom proposition den 17 maj 1940 (nr 270) överlämnades till 1940 års

lagtima riksdag, efter hemställan av chefen för justitiedepartementet, för

prövning i grundlagsenlig ordning förslag till ändring i vissa delar av tryckfrihetsförordningen.

Förslaget grundade sig på ett den 6 november 1939 avgivet

sakkunnigbetänkande angående revision av tryckfrihetsförordningens

ansvarighetsregler m. m. (statens offentl. utredn. 1939: 32). Det i propositionen

upptagna förslaget rörande ändring i tryckfrihetsförordningen blev

av riksdagen antaget för vidare grundlagsenlig behandling.

Enligt gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen skall utgivare av

periodisk skrift anmäla sig hos chefen för justitiedepartementet för erhållande

av bevis, att hinder enligt tryckfrihetsförordningen icke förekommer

mot skriftens utgivande (s. k. hinderslöshetsbevis). Bevis må ej utfärdas

för annan än här i riket bosatt myndig svensk medborgare. Chefen för

justitiedepartementet må vägra att utfärda bevis, om den anmälda titeln

företer sådan likhet med titeln å periodisk skrift, för vilken tidigare utfärdat

bevis är gällande, att förväxling lätt kan ske. I fråga om hinderslöshetsbevis

innehåller den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen, att bevis av

chefen för justitiedepartementet på anmälan om tidnings utgivande skall

förses med stämpel av 50 kronor.

Enligt det såsom vilande antagna förslaget till ändring i vissa delar av

tryckfrihetsförordningen skall för periodisk skrift finnas en utgivare, som

skall hava inseendet över skriftens utgivning och äga sådan bestämmanderätt

över dess innehåll, att intet i skriften får införas mot hans vilja. Utgivaren

skall vara i riket bosatt, myndig svensk medborgare. Periodisk skrift

må icke utgivas, innan chefen för justitiedepartementet meddelat bevis för

utgivaren, att hinder enligt tryckfrihetsförordningen icke möter för honom

att utgiva skriften (utgivningsbevis). Ansökan örn utgivningsbevis skall göras

av utgivaren. Vid ansökningen skall fogas förklaring av skriftens ägare,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Departements
chefen.

att sökanden utsetts till utgivare och att denne skall intaga den ställning

och har de kvalifikationer som förut nämnts. Det nuvarande stadgandet örn

rätt att vägra hinderslöshetsbevis, därest titeln företer förväxlingsbar likhet

med titeln å annan skrift, skall enligt förslaget bliva tillämpligt å utgivningsbevis.

Om det kan antagas, att den som erhållit utgivningsbevis för periodisk

skrift, på grund av sjukdom eller annan tillfällig omständighet, oavbrutet

under minst två månader ej kommer att utöva befattningen såsom utgivare,

skall han snarast möjligt överlämna befattningen till ställföreträdare, intill

dess hindret upphört. Detsamma skall gälla, örn utgivaren skall undergå

frihetsstraff i minst en månad. Innan utgivaren överlämnar sin befattning

till ställföreträdare, skall han därom göra anmälan hos chefen för justitiedepartementet.

I vissa fall, såsom då skrift för vilken utgivningsbevis utfärdats icke utkommit

under de senast förflutna fem åren eller inom sex månader efter

det utgivningsbevis första gången utfärdats, äger chefen för justitiedepartementet

förklara beviset ogiltigt. Innan så sker skola ägaren och utgivaren

ha erhållit tillfälle att yttra sig.

Därest grundlagsförslaget slutligen antages av riksdagen, skola de nuvarande

hinderslöshetsbevisen icke vidare berättiga till utgivande av periodisk

skrift. Enligt övergångsbestämmelser, som upptagits i förslaget, äger Konungen

bestämma viss tid, inom vilken ansökan om utgivningsbevis första

gången skall göras enligt de nya bestämmelserna.

I de sakkunnigas betänkande bar frågan om avgiften för utgivningsbevis

icke berörts. I ett över betänkandet avgivet yttrande har emellertid länsstyrelsen

i Västerbottens län härom anfört, att de föreslagna ansvarighetsreglernas

tillämpning i fråga örn mindre tidskriftsföretag komme alt medföra väsentlig

tunga, därest de hittillsvarande avgifterna för anmälningsbevis bibehölles.

Dessa avgifter vore lika för en daglig tidning och för en tidskrift eller

ett medlemsblad, som utkomme ett fåtal gånger årligen. Det rättvisa i ett

sådant förhållande kunde med fog sättas i fråga. I varje fall syntes en väsentlig

nedsättning av avgiften för de senare påkallad. Då avgiftsfrågan torde komma

att övervägas med hänsyn till de nytillkommande anmälningarna om ställföreträdare

för utgivare, borde enligt länsstyrelsens mening anförda förhållande

beaktas.

Förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen torde, örn det slutligen

antages av riksdagen, böra föranleda en jämkning i avfattningen av nämnda

rubrik i den uti 3 § stämpelförordningen intagna tariffen. Rubriken synes

sålunda böra ändras till »bevis av chefen för justitiedepartementet angående

utgivning av periodisk skrift (utgivningsbevis)».

Stämpelavgiften för hinderslöshetsbevis utgjorde före år 1883 5 kronor.

Den höjdes då — samtidigt med att en höjning skedde av vissa andra stämpelavgifter

— till 25 kronor, varvid såsom skäl åberopades handlingens vikt och

värdet av därmed förbunden rättighet. I samband med den allmänna höjning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

5

av stämpelavgifterna, som genomfördes år 1923, fördubblades stämpelavgiften

för hinderslöshetsbevis.

De i det vilande grundlagsförslaget upptagna reglerna om utgivningsbevis

torde icke i och för sig böra föranleda, att stämpelavgiften för dem generellt

bestämmes till annat belopp än avgiften för de nuvarande hinderslöshetsbevisen.

Denna avgift kan väl, såsom länsstyrelsen i Västerbottens län anmärkt,

vara ganska kännbar för mindre tidskriftsföretag, medlemsblad m. fl. De

praktiska olägenheterna av en efter skriftens storlek eller dess ekonomiska

förutsättningar graderad stämpelavgift torde dock vara så stora att jag icke

anser mig kunna tillmötesgå önskemålet örn nedsättning av avgiften för

mindre tidskrifter.

Den nya lagstiftningen medför, såsom förut anmärkts, att hinderslöshetsbevisen

förlora sin giltighet. Utgivare av tidning eller tidskrift som enligt de

nya bestämmelserna är att anse såsom periodisk skrift blir följaktligen, även

om han innehar hinderslöshetsbevis, nödsakad att anskaffa utgivningsbevis,

utfärdat enligt de nya bestämmelserna. Med hänsyn härtill synes det skäligt,

att en särskild lägre avgift fastställes för de fall då utgivningsbevis beträffande

viss skrift utfärdas för den som förut innehar hinderslöshetsbevis för skrift

med samma titel. Avgiften synes böra bestämmas till 5 kronor.

Det torde icke vara erforderligt, att bevis obligatoriskt utfärdas rörande

anmälan som enligt grundlagsbestämmelserna skall göras då utgivare överlämnar

sin befattning till ställföreträdare. Skulle bevis örn sådan anmälan

begäras, torde det böra meddelas i form av diariebevis, för vilket avgiften är

5 kronor.

Expeditioner i ärenden rörande ogiltigförklaring av utgivningsbevis synas

icke böra stämpelbeläggas. Stadgande härom bör införas i 7 § stämpelförordningen.

De ifrågavarande ändringarna i stämpelförordningen torde, med hänsyn

till övergångsbestämmelserna i det såsom vilande antagna grundlagsförslaget,

böra träda i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§

förordningen den 19 november 19H (nr 383) angående stämpelavgiften måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 43.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:65 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 a1 i texten
  2. BevU 1941:2 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten