Sök i Ratio Lex

Angående indragning av ersättningarna åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet

1942-02-27 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:113, Angående indragning av ersättningarna åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående indragning av

ersättningarna åt vissa församlingar till följd av lindring

i främmande trosbekännares skattskyldighet; given Stockholms

slott den 27 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande:

I 1942 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Majit under punkten 38 föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret

1942/43 till ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet ett förslagsanslag av 80,000 kronor. Sedan

ärendet numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 19i%. 1 sami. Nr lill.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts ''proposition Nr 113.

Gällande bestämmelser m. lii.

Enligt lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 1) angående lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap

och betjäning gäller, att avgifter till svenska kyrkan eller hennes

prästerskap eller betjäning, vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest

uttaxeras, skola för till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst

endast med hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påföras medlemmar

av sådan i riket befintlig församling av främmande kristna eller

mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsövning.

Såsom villkor härför gäller, att de främmande trosbekännarna före den 1

januari det år, då debitering av avgifterna verkställes, i laga ordning övergått

till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande tillhöra den främmande

församlingen.

Jämlikt kungörelsen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 7) angående ersättning

av allmänna medel åt svenska kyrkan tillhörande församling nied anledning

av främmande trosbekännare tillkommande lindring i skattskyldigheten

till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning äger till

svenska kyrkan hörande församling, örn det avgiftsbelopp, från vilket befrielse

enligt nämnda lag åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst 50

kronor, av allmänna medel undfå ersättning med motsvarande belopp. För

utbekommande av sådan ersättning skall vederbörande kyrkoråd före utgången

av april månad året efter det, då debitering av ifrågavarande avgifter

verkställts, å beloppet ingiva rekvisition till statskontoret eller vederbörande

länsstyrelse, som utbetalar ersättningsbeloppet.

Den nuvarande lagstiftningen om skattelindring för främmande trosbekännare

grundar sig på ett av 1906 års dissenterskattekommitté avgivet betänkande,

i vilket som motivering för skattelindring anfördes bland annat:

Redan i 1860 års religionsfrihetslagstiftning hade erkänts, att tillämpningen

av religionsfrihetens grundsats måste med konsekvensens makt medföra

lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till statskyrkliga

ändamål. I samvetsfrihetens namn hade sedermera krav på mera vittgående

befrielse tid efter annan framställts. Man finge dock icke bortse från att

grundlagarna såsom en statsangelägenhet hävdade den lutherska kyrkans

upprätthållande samt att staten ålagt det svenska prästerskapet mångfaldiga

rent borgerliga bestyr, vilka avsåge alla medborgare utan hänsyn till deras

trosbekännelse.

För en skattelindring talade emellertid, att främmande trosbekännare hade

dubbel skattskyldighet, nämligen förutom till svenska kyrkan även till den

egna församlingen. De vore med visst undantag skattskyldiga till svenska

kyrkan men samtidigt uteslutna från rättigheten att deltaga i överläggningar

och beslut angående beviljandet av medel till kyrkliga behov och i kontrollen

över dessa medels användande. Motsvarighet mellan skatteplikt och rösträtt

förelåge således icke. Så länge skattskyldigheten oförminskad kvarstode,

skulle personer, som hyllade främmande lära, kvarstå inom svenska kyrkan

och deltaga i behandlingen av dennas angelägenheter. Den svenska kyrkan

kunde därför icke med tillbörlig auktoritet hävda sin ställning gentemot av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

vikande meningar inom kyrkan. I våra lutherska grannländer vore dissenters

i regel befriade från personella kyrkoskatter till nationalkyrkan.

Skattelindringen borde icke avse avgifter för fast egendom, då dessa finge

betraktas som ett fastigheten åvilande onus. Däremot borde befrielse delvis

ske från skatter för inkomst av kapital och arbete. I sistnämnda avseende

borde beaktas, att prästerskapet och kyrkobot jäningen dock utförde vissa

kyrkliga ämbetsgöromål för dissenters (vigsel, jordfästning m. m.) samt handhade

diverse borgerliga bestyr, särskilt kyrkobokföringen, varav även dissenters

hade gagn. En betydande lindring borde däremot tillerkännas de främmande

trosbekännarna i fråga örn skattebidrag för övriga kyrkliga ändamål,

såsom kyrkobyggnad, underhåll av begravningsplatser m. m. Skattelindringen

i fråga örn inkomst av kapital och arbete kunde skäligen bestämmas

till hälften av eljest utgående skattebelopp.

Beträffande fyllandet av den brist, som skulle för vederbörande kyrkliga

kommun uppkomma genom skattelindringen, anförde kommittén bland annat:

Den genom lindringen åt dissenters uppkommande bristen i den kyrkliga

kommunens inkomster borde — med hänsyn därtill, att utgifter för kyrkliga

ändamål till ojämförligt största delen bestredes av kommunerna själva —

åtminstone i första hand och örn bristen vore ringa fyllas genom ökade bidrag

av inom kyrkan kvarstående församlingsmedlemmar. Vid större brist borde

statsanslag utgå. Genom skattelindringen främjades nämligen ett intresse,

vilket kunde sägas beröra ej ensamt de inom församlingen boende dissenters

utan jämväl samhället i dess helhet. Sedan gammalt hade väl i vårt

land prästerskapet avlönats och kyrkliga utgifter bestritts av församlingarna

själva. Då statsanslag lämnats, hade dessa huvudsakligen varit av subsidiär

art. Men just av sådan karaktär skulle det anslag bli, som komme

att utgå till täckande av den uppkomna bristen i församlingarnas budget.

För övrigt hade den tanken alltmer börjat tränga sig fram, att i fall sådana

som detta staten borde träda emellan till lättande och utjämnande av

de kommunala skattebördorna.

I propositionen 190S: 85, däri de av kommittén angivna huvudgrunderna

för en lagstiftning förklarades kunna i allt väsentligt godkännas, anfördes

beträffande ersättningen av statsmedel, att denna borde utgå med belopp,

som fullt motsvarade vad församlingarna miste, så snart beloppet för år

och församling räknat uppginge till minst 50 kronor, emedan eljest en eller

annan till svenska kyrkan hörande mindre församling möjligen kunde få

vidkännas en väl betungande ökning i skattebördan och då statsverkets

kostnad för utbetalande av ersättning åt församlingarna icke skulle bli synnerligen

betungande, icke ens örn dissenters skulle i ökad utsträckning utträda

ur statskyrkan.

Beträffande skattelindring för främmande trosbekännare torde i övrigt

få hänvisas till en utförlig redogörelse i ett av 1925 års religionsfrihetssakkunniga

år 1927 avgivet betänkande, statens offentliga utredningar 1927: 13,

sid. 202 ff.

De ersättningar, som avses i ovannämnda kungörelse, utgå ur ett under

åttonde huvudtiteln uppfört förslagsanslag, vilket för budgetåret 1941/42

är uppfört med 80,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

Besparingsberedningens förslag.

Besparingsberedningen har föreslagit, att ersättningarna till de statskyrkliga

församlingarna till följd av skattelindringen för främmande trosbekännare

skulle upphöra att utgå. Det nuvarande förslagsanslaget skulle då

kunna indragas. Efter en redogörelse för motiven till 1908 års lagstiftning

har beredningen anfört:

Statens utgifter för ifrågavarande ersättningar hade — enligt en av 1925

års religionsfrihetssakkunniga gjord sammanställning (statens offentliga utredningar

1927:13, sid. 252) — under det första tillämpningsåret (1911) utgjort

omkring 6,000 kronor, därefter i stort sett årligen stigit t. o. m. år 1921, clå

de uppgått till omkring 72,000 kronor, och därefter företett en tids nedgång.

En undersökning av de senaste årens anslagsbelastning utvisade en fortgående

utgiftsökning. Under budgetåret 1940/41 hade enligt från statskontoret och

länsstyrelserna erhållna uppgifter från det i riksstaten för ändamålet uppförda

förslagsanslaget utbetalats följande ersättningsbelopp:

Län

Ersättnings- belopp

kr. 50—99

Ersättnings-

belopp

kr. 100—499

Ersättnings-

belopp

kr. 500—999

Ersättnings- belopp kr. 1,000

och däröver

Summa

summa

kronor

antal

för-

sam-

lingar

summa

kronor

antal

för-

sam-

lingar

summa

kronor

antal

för-

sam-

lingar

summa

kronor

antal

för-

sam-

lingar

ersätt-

nings-

belopp

kronor

för-

sam-

lingar

Stockholm ....

_

_

601: 06

2

3,692: 90

5

39,170: 33

12

43,464: 29

19

Stockholms län . .

—

—

944:12

4

1,317: 54

2

1,150: 42

1

3,412:08

7

Uppsala......

59: 94

i

294: 70

1

790: 01

1

—

—

1,144: 65

3

Södermanlands . .

136: 30

2

861: 77

4

—

—

—

• -

998: 07

6

Östergötlands . . .

80: 94

1

403: 57

2

—

—

3,192: —

1

3,676: 51

4

Jönköpings ....

76: 65

1

—

—

—

—

—

—

76: 65

1

Växjö.......

—

—

—

—

—

—

—

—

Kalmar......

57:59

1

346: 85

1

—

—

—

—

404: 44

2

Visby.......

—

—

107:16

1

—

—

—

—

107:16

1

Blekinge.....

—

—

219:16

1

—

—

—

—

219:16

1

Kristianstads . . .

—

—

406: 64

1

—

—

—

—

406: 64

1

Malmöhus ....

—

—

475: 48

3

783: 62

1

6,330: 55

2

7,589: 65

6

Hallands.....

68:81

1

986: 46

3

—

—

—

—

1,055: 27

4

Göteborgs o. Bohus

—

—

1,458: 94

7

2,195: 94

3

12,722: —

4

16,376: 88

14

Älvsborgs .....

—

—

527: 72

3

633: 60

1

—

—

1,161: 32

4

Skaraborgs ....

66: 55

1

—

—

—

—

—

—

66: 55

1

Värmlands ....

174: 93

2

187:25

1

901:87

1

—

—

1,264: 05

4

Örebro......

81:42

1

622: 69

3

—

—

—

—

704:11

4

Västmanlands . .

94: 25

1

339: 46

1

—

—

—

—

433: 71

2

Kopparbergs . . .

—

—

575: 24

2

—

—

—

—

575: 24

2

Gävleborgs ....

—

—

544:13

2

838: 55

1

—

—

1,382: 68

3

Västernorrlands .

—

—

128: 55

1

836: 47

1

—

—

965: 02

2

Jämtlands.....

- .

—

—

—t

—

—

—

. ._

Västerbottens . . .

—

—

226: 93

2

—

—

—

_ •

226: 93

2

Norrbottens . . .

—

—

—

—

—

—

—

Summa

897: 38

12

10,257: 88

45

11,990: 50

16

62,565: 30

20

85,711: 06

93

Härtill komma vissa utgifter, avseende år 1939

589:19

Summa utgifter under budgetåret 1940/41

86,300: 25

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lis.

5

För de tre största städerna hade ersättningsbeloppen enligt nämnda

uppgifter utgjort:

Stad Ersättningsbelopp kronor Antal församlingar

Stockholm............ 43,464: 29 19

Göteborg.............. 14,707:65 12

Malmö................ 5,174:10_1 (8)1

Summa 63,346: 04 32 (38)

Det till församlingarna i Stockholm utbetalade beloppet fördelade sig

på följande sätt:

Församling

Maria Magdalena

Katarina.....

Högalids.....

S:t Görans ....

Sofia.......

Engelbrekts . . .

Oscars......

Bromma.....

Matteus.....

Hedvig Eleonora

Ersättnings- belopp kronor

Församling

Ersättnings- belopp kronor

988: 25

Kungsholms.......

.... 2,927:82

. 1,690:92

Brännkyrka.......

. . . . 249:77

814:17

Gustaf Vasa.......

. . . . 1,761:21

. 1,520:03

Jakobs ..........

.... 1,465:78

776: 87

. 6,527:92

. 7,897:31

. 1,803:56

. 1,415:63

.... 6,167:83

.... 2,012:72

.... 570:90

.... 542:71

Enskede.........

.... 351:29

. 3,979:60

Summa kronor 43,464: 29

Ersättningarna hade i allmänhet utgått till stadsförsamlingar och till

övervägande del belöpt på de största städernas församlingar.

Övervägande skäl syntes tala för att ifrågavarande ersättningar till vissa

församlingar upphörde att utgå. Det för ändamålet nu under åttonde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget å 80,000 kronor skulle då kunna indragas.

Över besparingsberedningens promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarkollegiet, statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs och

Bohus samt Västernorrlands län.

Av de hörda myndigheterna lia kammarkollegiet, statskontoret, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Krstianstads och Västernorrlands län

utan närmare motivering förklarat sig icke ha något att erinra mot förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län har inhämtat yttrande av de berörda församlingarna

inom länet. Dessa avstyrka förslagets genomförande under åberopande

av att församlingarna skulle tillfogas en åtminstone procentuellt sett

icke obetydlig inkomstminskning. Ett par församlingar ifrågasätta i stället

indragning av de främmande trosbekännarnas rätt till skattelindring. För

egen del har länsstyrelsen förklarat sig icke vara böjd att överskatta den ekonomiska

betydelsen för församlingarna av ersättningens borttagande. Därest

en sådan åtgärd ansåges förenlig med rättvisans krav, ville länsstyrelsen sålunda

icke motsätta sig densamma.

Samfällighet, bestående av åtta församlingar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att ersättningarna inom länet till

övervägande del belöpt på de största städernas församlingar. För skattetrycket

i dessa syntes ersättningarnas borttagande vara utan större betydelse med

hänsyn till de höga skatteunderlagen. Ej heller i andra städer eller å landsbygden,

där ersättningarna utginge med obetydliga belopp, torde ersättningarnas

borttagande förorsaka någon mera väsentlig höjning av skattetrycket.

Då några andra skäl för ersättningarnas bibehållande icke syntes föreligga,

hade länsstyrelsen intet att erinra mot att de upphörde att utgå.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har yttrat, att ersättningarnas upphörande

icke torde nämnvärt betunga de bidragsberättigade församlingarna

inom länet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har inhämtat yttrande från kyrkofullmäktige

i Göteborg, vilka avstyrkt besparingsberedningens förslag, då det

syntes obilligt mot församlingarna. Själv ansåge länsstyrelsen sig icke böra

tillstyrka förslaget. Visserligen vore ersättningarna av ringa betydelse men

några egentliga skäl hade icke åberopats för deras slopande.

Till en början vill jag understryka, att förevarande fråga icke avser

skattelindringen för främmande trosbekännare utan endast gäller en eventuell

indragning av den statliga ersättningen till församlingarna för den mistade

skatteinkomsten.

S. k. dissenters erlägga kyrkoskatt till så stor del, som anses motsvara

deras gagn av prästerskapets och kyrkobetjäningens verksamhet samt kyrkans

övriga inrättningar. Enligt min uppfattning föreligger med hänsyn härtill

strängt taget icke någon anledning att ersätta församlingarna av statsmedel

för den genom skattelindringen minskade inkomsten. Församlingarnas

utgifter för de kyrkliga befattningshavarna och institutionerna torde nämligen

i stort sett icke röna någon inverkan av, huruvida dissenters finnas inom

församlingarna eller icke. Jag erinrar även om att, i de fall då det bortgående

skattebeloppet är ringa, församlingarna för närvarande icke erhålla

någon ersättning alls.

Den väsentliga orsaken till att staten lämnar ersättning av ifrågavarande

slag har varit vissa farhågor för att skattelindringen för dissenters kunde bli

betungande för mindre församlingar, medan den antagits få ringa statsfinansiell

betydelse. Sedan år 1908 ha dessa förutsättningar undergått betydande

förskjutningar. Av den nu förebragta utredningen framgår, att ersättningsbeloppen

huvudsakligen utgå till sådana församlingar, för vilkas ekonomi

dessa belopp icke ha någon större betydelse. Statens utgifter för ändamålet

ha därjämte blivit avsevärt större än som synes lia beräknats vid lagstiftningens

tillkomst; under det senast tilländalupna budgetåret uppgingo de till

icke mindre än omkring 86,000 kronor.

De grunder som föranlett ersättningsinstitutets tillkomst kunna alltså numera

enligt min mening anses ha väsentligen försvagats. Därtill kommer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 113.

att institutet medför ej obetydliga besvär och därför ur förvaltningssynpunkt

verkar tyngande. I likhet med det övervägande flertalet i ärendet

hörda myndigheter finner jag mig därför kunna tillstyrka, att ersättningarna

till församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares

skattskyldighet indragas. Lämpligen torde indragningen böra komma till

stånd med utgången av budgetåret 1941/42. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för

genomförande av detta förslag.

Under åberopande av vad som anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

— med återkallande av Sitt i årets statsverksproposition framställda förslag

örn beräknande under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1942/43 av ett

förslagsanslag av 80,000 kronor till ersättning åt vissa församlingar till

följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet — måtte

föreslå riksdagen

att besluta, att ersättning åt svenska kyrkan tillhörande

församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares

skattskyldighet ej vidare skall utgå för tid efter budgetåret

1941/42.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.