Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i reglementet för statens pensionsanstalt m. m

1942-02-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:121, Angående viss ändring i reglementet för statens pensionsanstalt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss ändring i

reglementet för statens pensionsanstalt m. m.; given

Stockholms slott den 21 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor örn viss ändring i reglementet för statens pensionsanstalt m. m. och

anför därvid:

Före distriktsveterinärväsendets förstatligande med ingången av år 1934

voro samtliga distriktsveterinärer delaktiga i statens pensionsanstalt. I samband

med distriktsveterinärväsendets övertagande av staten bestämdes i fråga

om de distriktsveterinärer, vilka då övergingo i statens tjänst, att de i pensionshänseende

skulle fortfarande tillhöra statens pensionsanstalt samt att

landstingen alltjämt skulle erlägga huvudmannaavgift, så länge befattningshavaren

ej överginge till befattning inom annat landstingsområde. Det ansågs

nämligen icke böra ifrågakomma, att staten skulle övertaga hela pensionskostnaden

för ifrågavarande distriktsveterinärer. Distriktsveterinär, som komBihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 121.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

me att utnämnas etter utgången av år 1933, skulle däremot liksom civila

tjänstinnehavare i allmänhet vara underkastad civila pensionslagen och för

familjepension tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa. Sedermera ha de

distriktsveterinärer, vilka utnämnts efter ingången av år 1934, överförts till

civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet.

I sitt den 14 mars 1941 dagtecknade betänkande med förslag till allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementen (SOU 1941: 10, sid. 59) förordade

1938 års pensionsscikkunniga en viss höjning av pensionsunderlagen för distriktsveterinärerna

och tillstyrkte, att de i de nya pensionsreglementena likställdes

med tjänstemän i lönegraden A 21. En omreglering av tjänste- och

familjepensionsförhållandena för distriktsveterinärer i överensstämmelse härmed

syntes böra gälla icke blott för de befattningshavare, vilka lydde under

de statliga pensionsreglementena. Även de distriktsveterinärer, vilka alltjämt

tillhörde statens pensionsanstalt, syntes böra erhålla en med övriga distriktsveterinärer

i möjligaste mån likvärdig ställning. Att upprätthålla en särskilt

i familjepensionshänseende avsevärd skillnad mellan dessa båda kategorier

av befattningshavare i samma anställning, syntes icke vara tillfredsställande.

Anledningen till att vissa distriktsveterinärer fått kvarstå i pensionsanstalten

hade varit, att landstingens medverkan såsom huvudmän ansetts böra bibehållas

även efter förstatligandet, men detta förhållande borde icke medföra

en i sak olikartad behandling av tjänstemännen. Till de ändringar i statens

pensionsanstalts reglemente, som bleve erforderliga i anledning av vad sålunda

förordats, syntes förslag böra uppgöras av pensionsanstalten. De sakkunniga

ville slutligen framhålla, att en omreglering av distriktsveterinärernas

pensionsförhållanden i enlighet med vad de sakkunniga tillstyrkt icke

borde medföra någon ändring i beloppen av landstingens nuvarande huvudmannaavgifter

för befattningshavare med delaktighet i statens pensionsanstalt.

Statskontoret tillstyrkte i utlåtande över pensionssakkunnigas betänkande

förslaget örn förbättring av distriktsveterinärernas ställning i pensionshänseende.

Ämbetsverket anförde därvid följande:

Statskontoret delar de sakkunnigas uppfattning, att den föreslagna pensionsregleringen

för distriktsveterinärer bör omfatta även distriktsveterinärer,

som åtnjuta pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt. En

fullt likvärdig dylik reglering för dessa befattningshavare torde emellertid

svårligen kunna åstadkommas genom ändring av anstaltens reglemente med

hänsyn till de väsentliga skiljaktigheter i pensioneringsgrunderna, som å ena

sidan gälla enligt nämnda reglemente och å andra sidan skulle följa enligt

de nu föreslagna pensionsreglementena. Statskontoret vill därför förorda, att

frågan löses genom att de nu till pensionsanstalten anslutna distriktsveterinärerna

inordnas under de nya pensionsreglementena. Tillräckliga skäl för

att vid en sådan anordning bibehålla de förutvarande huvudmännens avgiftsskyldighet

torde enligt ämbetsverkets mening knappast föreligga. Härvid må

erinras att överflyttning under senare år skett av personal från landstingens

tjänst till statstjänst, utan att villkor uppställts vare sig örn bibehållande av

tidigare pensionsrätt för personalen eller om fortsatt avgiftsskyldighet för förutvarande

huvudmän.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

3

Beträffande de sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende anförde

statens pensionsanstalt i sitt utlåtande över pensionssakkunnigas betänkande

bland annat följande:

De grunder, på vilka pensionsanstaltens reglemente är byggt, skilja sig så

väsentligt från grunderna för de av de sakkunniga föreslagna pensionsbestämmelserna,

att det svårligen låter sig göra att genom ändringar i sagda

reglemente i tillfredsställande omfattning bereda i pensionsanstalten delaktig

distriktsveterinär en med övriga distriktsveterinärer likvärdig ställning i pensionshänseende.

Härför torde enligt anstaltens mening krävas, att ifrågavarande

distriktsveterinärer inordnas i de nya reglementena. Pensionsanstalten

vill för sin del förorda att så sker.

Bortsett från lands tingsavgiftema, torde de av ett sådant inordnande föranledda

statliga merkostnaderna för pensioneringen kunna antagas bliva av

ungefär samma storleksordning som de merkostnader förenämnda ändringar

i pensionsanstaltens reglemente skulle förorsaka.

Vad de landstingen nu åliggande huvudmannaavgifterna beträffar vill pensionsanstalten.

ifrågasätta att de få upphöra, därest de pensionsanstalten tillhörande

distriktsveterinärerna inordnas under samma pensionsreglementen,

som eljest skulle komma att gälla för alla statsanställda veterinärer med pensionsrätt.

Inordnandet torde emellertid icke i och för sig utgöra hinder för

aygiftspliktens fortsatta fullgörande. Befinnes landstingens avgiftsplikt alltjämt

böra bestå — summan av avgiftsbeloppen, vilken årligen avtager, utgjorde

för år 1940 omkring 24,600 kronor — torde avgifterna dock lämpligen

böra inlevereras till statskontoret i stället för såsom nu till statens pensionsanstalt.

Pensionsanstalten framhöll vidare, att för reglering av pensionsförhållandena

för de anstalten nu tillhörande distriktsveterinärerna erfordrades vissa

ändringar i reglementet för pensionsanstalten. Sålunda borde föreskrivas, att

mom. 4 av övergångsstadgandena till kapitel V skulle äga tillämpning allenast

för det fall, att allmänna tjänstepensionsreglementet (på grund av gjord anmälan)

icke vore tillämpligt å befattningshavaren, varjämte till nämnda övergångsstadganden

syntes böra fogas ett nytt moment av förslagsvis följande

lydelse:

»För distriktsveterinär, som under tiden den 1 juli 1939—den 30 juni 1941

avgatt ur tjänst med rätt till genast börjande tjänstepension och som kvarter

efter sistnämnda dag skall, såvitt angår tid från och med den 1 juli

1941, gälla

att tjänstepensionen skall bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna

i allmänna tjänstepensionsreglementet

samt att den hans efterlevande från statens pensionsanstalt tillkommande

pensionen skall bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna i allmänna

f amil jepensionsreglementet.»

Enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena den 30 december

1941 (nr 1008 och 1009), vilka träda i kraft den 1 juli 1942, hava distriktsveterinärerna

likställts med tjänstemän i lönegraden A 21, varjämte de distriktsveterinärer,

som nu åtnjuta pensionsrätt i statens pensionsanstalt, inordnats

under reglementena. I samband härmed upphör de förutvarande

huvudmännens avgiftsskyldighet. Vid reglementenas tillkomst förutsattes, att

frågan örn de ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt, som på
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

kallades av de nya föreskrifterna om distriktsveterinärernas pensionsförmåner,

skulle föreläggas 1942 års riksdag.

I sistnämnda hänseende torde till en början i enlighet med statens pensionsanstalts

förslag böra föreskrivas, att mom. 4 av övergångsstadgandena

till kapitel V i anstaltens reglemente skall äga tillämpning allenast för det

fall, att allmänna tjänstepensionsreglementet på grund av gjord anmälan icke

är tillämpligt å befattningshavaren.

Vidare synes böra beaktas det förhållandet, att de nya pensionsreglementena

enligt statsmakternas beslut skola, såvitt angår tid från och med den 1 juli

1942, äga tillämpning jämväl å de tjänstemän, som blivit underkastade de

1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningama — civila och militära

avlöningsreglementena samt icke-ordinariereglementena ävensom manskapsavlöningsreglementet

— men avgått ur tjänst med rätt till pension före

pensionsregleringens ikraftträdande. Det synes mig skäligt, att en motsvarande

anordning genomföres beträffande distriktsveterinär, som under tiden

1 juli 1939—30 juni 1942 avgått ur tjänst med rätt till genast börjande tjänstepension

och som kvarlever efter sistnämnda dag. I anslutning till pensionsanstaltens

förslag vill jag förorda, att för sådan distriktsveterinär skall, såvitt

angår tid från och med den 1 juli 1942, gälla att tjänstepensionen skall

bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna i allmänna tjänstepensionsreglementet

samt att den hans efterlevande från statens pensionsanstalt tillkommande

pensionen skall bestämmas och utgå i enlighet med föreskrifterna

i allmänna familjepensionsreglementet.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit, att sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet, vidtaga de erforderliga ändringarna i pensionsanstaltens reglemente,

vilka böra träda i kraft den 1 juli 1942.

I detta sammanhang får jag vidare anmäla frågan örn de höjda pensionsunderlagens

inverkan på vissa äldre tjänstepensioner.

Statens pensionsanstalt har i sitt förut omförmälda utlåtande över 1938

års pensionssakkunnigas betänkande framhållit, att den av de sakkunniga

föreslagna höjningen av pensionsunderlagsnivån syntes medföra, att för pensionär,

som pensionerats i befattning, för vilken nyreglerat pensionsunderlag

ännu icke blivit fastställt, förhöjning II enligt nu gällande föreskrifter i

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) skulle, därest allmänna tjänstepensionsreglementet

framdeles bleve å befattningshavaren tillämpligt, komma

att bliva högre än för andra pensionärer, pensionerade i motsvarande befattningar.

Med hänsyn härtill syntes en översyn av de i § 4 i berörda kungörelse

meddelade föreskrifterna påkallad.

I anledning av pensionsanstaltens uttalande får jag till en början erinra,

att i samband med de av 1939 års lagtima riksdag beslutade höjningarna av

tjänstepensionsunderlagen för kvinnliga befattningshavare samt för vissa militära

beställningshavare utfärdats en tillämpningsföreskrift till förenämnda

kungörelse av innehåll att med nyreglerat pensionsunderlag, varom i kungörelsen

förmäles, skall, såvitt gäller pensionsunderlag enligt civila eller mi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

5

litära tjänstepensionsreglementet, avses det pensionsunderlag, som angives i

respektive tjänstepensionsreglemente enligt dess omedelbart före den 1 juli

1939 gällande lydelse. Bestämmelser härom lia intagits i kungörelsen den 22

juni 1939 (nr 383).

Pensionsanstalten åsyftar med sitt förut återgivna uttalande det fallet, att

en befattning, för vilken nyreglerat pensionsunderlag ännu icke blivit fastställt,

framdeles kan bliva underkastad bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet.

Då en anknytning till de före den 1 juli 1939 gällande

tjänstepensionsunderlagen alltjämt torde böra upprätthållas för de äldre

tjänstepensionerna, synes för det av pensionsanstalten åsyftade fallet böra

föreskrivas, att med nyreglerat pensionsunderlag enligt kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) skall, i stället för det enligt allmänna tjänstepensionsreglementet

för befattningen gällande pensionsunderlaget, avses det pensionsunderlag,

som för motsvarande lönegrad angives i civila eller militära tjänstepensionsreglementet

enligt dess omedelbart före den 1 juli 1939 gällande lydelse.

En föreskrift örn begränsning till de före den 1 juli 1939 gällande tjänstepensionsunderlagen

synes emellertid erforderlig jämväl för det fall, att nyreglerat

pensionsunderlag finnes fastställt för en befattning redan före den

1 juli 1942, då allmänna tjänstepensionsreglementet träder i kraft. Bestämmelser

härutinnan finnas visserligen för närvarande intagna i kungörelsen

den 22 juni 1939 (nr 383), men dessa stadganden torde på grund av sin avfattning

komma att upphöra att gälla vid ikraftträdandet av allmänna tjänstepensionsreglementet.

Med hänsyn härtill bör en komplettering ske i förevarande

avseende, vilken dock är av rent formell natur.

Jag förordar, att riksdagens bemyndigande inhämtas att i nu berörda hänseenden

utfärda erforderliga föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats,

a) meddela erforderliga bestämmelser om ändring i reglementet

för statens pensionsanstalt samt

b) utfärda vissa föreskrifter angående tillämpningen av

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser örn

ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 121. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.