Angående dyrtidshjälp dt vissa pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar
1942-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:125, Angående dyrtidshjälp dt vissa pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
1
Nr 125.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dyrtidshjälp dt
vissa pensionärer vid av staten övertagna enskilda
järnvägar; given Stockholms slott den 6 mars 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars
1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Enligt beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 242, skriv, nr 358) har särskild
dyrtidshjälp beviljats åt sådana tjänste- och familjepensionärer vid av staten
övertagna enskilda järnvägar, som icke enligt gällande författningar ägt
åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel å dem tillkommande pensioner eller
understöd. Bestämmelser i ämnet ha utfärdats genom kungörelse den 28
juni 1941 (nr 648) angående dyrtidshjälp åt vissa pensionärer från av staten
övertagna enskilda järnvägar.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sami. Nr 125.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
Dyrtidshjälpen utgick under första halvåret 1941 med 10 procent och utgår
under löpande budgetår med 15 procent av särskilda tilläggsunderlag,
beräknade i enlighet med föreskrifterna i kungörelserna den 18 juni 1925
(nr 275) och den 15 juni 1923 (nr 267). Tilläggsunderlagen äro så utformade,
att de sämst ställda erhålla en relativt större förbättring — vid en dyrtidghjälp
utgående efter 15 procent uppgå sålunda de faktiska tilläggen till
24 procent av de lägsta pensions- eller understödsbeloppen — och att dyrtidshjälp
ej beräknas å ett högre pensionsbelopp än 400 kronor för månad.
Berättigade till nämnda dyrtidshjälp äro: 1) f. d. befattningshavare, som
med pension eller därmed jämförligt understöd avgått från tjänst vid den
enskilda järnvägen, innan denna övertagits av staten, eller som övergått i
statens järnvägars tjänst i samband med övertagandet utan att ha erhållit
befattning å aktiv stat och sedermera med pension eller understöd avgått
från nämnda tjänst; 2) änkor, barn och övriga anhöriga till sådana f. d. befattningshavare,
i den mån dessa anhöriga äga åtnjuta pension eller därmed
jämförligt understöd i anledning av anställningen vid den enskilda järnvägen;
samt 3) änkor, barn och övriga anhöriga till befattningshavare, som
avlidit innan järnvägen övertagits av staten, i den mån dessa anhöriga äga
åtnjuta sådan pension eller sådant understöd.
Dyrtidshjälp utgår dock icke till tjänste- och familjepensionärer, vilkas
pensioner eller understöd uppgå till eller överstiga de sammanlagda förmåner,
som vid samma tidpunkt tillkomma motsvarande pensionärer från statens
järnvägar, och den utgående dyrtidshjälpen skall alltid begränsas så,
att den icke tillika med vederbörandes pension eller understöd överstiger de
motsvarande sammanlagda förmånerna för statens järnvägars pensionärer.
Till stöd för förslaget om dyrtidshjälp åt ifrågavarande pensionärer med
15 procent under budgetåret 1941/42 anförde jag vid anmälan av propositionen
i ämnet till 1941 års riksdag i huvudsak följande:
Det ogynnsamma ekonomiska läge, vari dessa pensionärer råkat genom den
starka levnadskostnadsstegringen efter krigsutbrottet, synes mig motivera att
frågan om viss dyrtidskompensation genom pensionstillägg upptages till förnyad
prövning. I olika framställningar har anförts, att ett flertal enskilda
järnvägsförvaltningar både under dyrtiden i samband med förra världskriget
och under nuvarande prisstegringsperiod beviljat sina pensionärer dyrtidstillägg
av trafikmedel. Örn staten nu icke i den tidigare arbetsgivarens
ställe bereder pensionärerna vid de av staten övertagna banorna någon dyrtidskompensation,
kunna de antagas ha kommit i ett sämre läge genom förstatligandet.
Efter vad jag inhämtat kunna för närvarande ungefär halva antalet
pensionärer vid icke förstatligade, till enskilda järnvägarnas pensionskassa
anslutna banor påräkna tillägg av storleksordningen ett månadsbelopp
per år. Vid åtskilliga järnvägsföretag är frågan om dyrtidstillägg under övervägande.
Det synes mig skäligt att ifrågavarande pensionärsgrupper av staten erhålla
en sådan lindring i dyrtidens tryck, att de i vart fall icke få anses ha kommit
i ett försämrat läge genom förstatligandet av vederbörande järnväg. Omfattningen
av den dyrtidskompensation, som staten med en sådan utgångspunkt
skall giva, är därmed icke bestämd. Dyrtidshjälpen kan utmätas efter olika
normer. Järnvägsstyrelsen har föreslagit ett dyrtidstillägg, som skulle utgå
Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
3
med en procentsats motsvarande den varmed statst.jänstemännens löner stigit
genom rörligt tillägg och kristillägg på grund av levnadskostnadsstegringen
sedan krigsutbrottet. En formell anslutning till statens åtaganden mot sina
löntagare synes mig för de understöd, som här äro i fråga, icke motiverad.
Jag vill i stället förorda, att dessa pensionärer under nästa budgetår av statsmedel
erhålla en fast dyrtidshjälp på 15 procent. Ett sådant understöd är
högre än de tillägg, som de enskilda järnvägarna hittills i allmänhet beviljat
sina pensionärer. Det understiger dock något det understöd, som enligt de
av järnvägsstyrelsen förordade grunderna skulle utgå från den 1 juli, och
synes vid den efter krigsutbrottet inträdda, på senare tid ytterligare accentuerade
prisstegringen skäligt med hänsyn till att kompensationen nu skulle
bindas för ett helt år.
I skrivelse den 22 januari 1942 har svenska järnvägsmannaförbundet gjort
framställning om att ifrågavarande pensionärer och understödstagare måtte
för nästa budgetår erhålla dyrtids- och kristillägg enligt samma grunder som
motsvarande pensionärer vid statens järnvägar.
Förbundet, som i fjol gjorde en framställning av enahanda innebörd, har
efter en redogörelse för frågans tidigare behandling i huvudsak anfört:
Styrelsen vill framhålla, att starka skäl föreligga för att väsentligt höja de
för föregående budgetår fastställda beloppen. Sålunda ha levnadskostnaderna,
med 1914 som basår, från januari 1941 till samma månad 1942 stigit med
23 enheter, vilket medfört, att motsvarande kategorier vid statens järnvägar
sedan förstnämnda tidpunkt erhållit ett kristillägg av 12 procent. Genom att
de ovan åsyftade pensionstagarna erhöllo denna dyrtidshjälp i form av ett
fast tillägg, lia de icke kunnat erhålla någon förhöjning under året, och har
deras ekonomiska ställning med hänsyn till de i många fall mycket blygsamma
pensionsunderlagen i stor utsträckning blivit verkligt bekymmersam.
Jämväl från vissa av pensionärerna har kommit en framställning, i vilken
betygas, att beslutet örn dyrtidshjälp i fjol framkallade allmän tillfredsställelse
bland pensionärerna, samt anhålles, att dyrtidshjälp måtte beviljas jämväl
för nästa år, om möjligt höjd i proportion till levnadskostnadernas stegring.
När ifrågavarande tjänste- och familjepensionärer vid av staten övertagna Depariement,- enskilda järnvägar i fjol bereddes viss lindring i dyrtidens tryck var skälet CÄe/endärtill,
att de ansågos böra erhålla sådant stöd, att de i vart fall icke kunde
anses ha kommit i ett försämrat läge genom förstatligandet av vederbörande
järnväg. Samma motiv gör sig gällande även för nästa budgetår.
Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter fastställdes
dyrtidshjälpen för innevarande budgetår att utgå efter 15 procent. Det så
bestämda understödet var högre än vad de enskilda järnvägarna dittills i allmänhet
beviljat sina pensionärer, men det ansågs skäligt som kompensation
för prisstegringen efter krigsutbrottet även med hänsyn till att procentsatsen
bands för ett helt budgetår.
Förhållandena vid de enskilda järnvägarna variera mycket med avseende
å dyrtidshjälpens omfattning. Höjningar av dyrtidsbidragen lill pensionärer
lia dock efter vad jag inhämtat i viss utsträckning förekommit från år 1941
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
till 1942, merendels dock endast av de lägsta beloppen. En viss höjning av
dyrtidshjälpen till pensionärerna vid de av staten övertagna enskilda järnvägarna
synes även oavsett detta motiverad med hänsyn till att motsvarande
grupper hos statens järnvägar erhållit ökade kristillägg på grund av levnadskostnadsstegringen.
Då dyrtidshjälpen för innevarande budgetår fastställdes
till 15 procent, kunde man utgå från att kristillägget för statspensionärerna
skulle utgöra 8 procent under första delen av budgetåret. En motsvarande bedömning
i avseende å läget vid början av nästa budgetår är icke möjlig för
närvarande. En höjning av dyrtidshjälpen från 15 till 20 procent för nästa
budgetår synes mig emellertid skälig med hänsyn till vad man känner om
prisläget. Därvid bör märkas, att dyrtidshjälpen på grund av bestämmelserna
om tilläggsunderlag kommer att uppgå ända till 32 procent av de lägsta
pensionerna och understöden.
Dyrtidshjälpen bör i övrigt utgå efter samma grunder som innevarande
budgetår. Därest eventuellt några enskilda järnvägar skulle övertagas av staten
under loppet av nästa budgetår, synes skäligt att jämväl pensionärerna
vid dessa komma i åtnjutande av dyrtidshjälp. Därvid böra dock i möjligen
förekommande fall avräknas de bidrag av motsvarande karaktär, som
enligt utfästelse av den enskilda järnvägen kunna komma att utgå för tiden
efter övertagandet.
Kostnaderna för den av mig förordade dyrtidshjälpen under nästa budgetår,
vilka torde kunna uppskattas till i runt tal 650,000 kronor, böra bestridas
av statens järnvägars trafikmedel.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva
att dyrtidshjälp enligt av mig förordade grunder må under
budgetåret 1942/43 av trafikmedel utbetalas till de i det föregående
angivna pensionärsgrupperna vid av staten övertagna
enskilda järnvägar.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lennart Hammarskiöld.
427468. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:144 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidshjälp åt vissa pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvågar. a1 i texten
- BU 1942:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidshjälp åt vissa pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar. s. 1 i texten