Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar

1942-03-06 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:127, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 22 juni

1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar; given

Stockholms slott den 6 mars 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) örn ekonomiska föreningar.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang tili riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 127.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) örn

ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 26, 31, 36, 39 a, 87 och 90 §§* lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

26 §.

Angående befogenhet — — — delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde

för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning skall anses

delgiven, då den blivit föredragen å sammanträdet.

31 §•

Hos Konungens befallningshavande i länet må påkallas utseende av en

revisor att med övriga revisorer deltaga i dem åliggande granskning av styrelsens

förvaltning och föreningens räkenskaper eller i granskning av vissa

räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningssammanträde. Har förslaget

å föreningssammanträde antagits eller ock biträtts av minst en femtedel

av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos

Konungens befallningshavande göra framställning örn utseende av revisor.

Underlåter styrelsen det, stånde varje röstberättigad fritt att göra dylik framställning.

Vad i---skäligt arvode.

36 §.

Jämte vad---av ordföranden.

Bolag eller annan samfällighet eller stiftelse företrädes av den som därtill

bemyndigats, vare sig denne är medlem eller ej, dock att samfällighets eller

stiftelses rättighet att genom ombud utöva rösträtt må i föreningens stadgar

inskränkas till ombud, som är medlem i föreningen eller enligt 20 § ändock

kan utses till ledamot av föreningens styrelse.

39 a §.

I stadgarna må bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet, i vad

rörer andra frågor än i 42 § 1 mom. avses, skall helt eller delvis utövas av

1 Senaste lydelse av 31 och 39 a §§ se 1928:41.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

3

därtill utsedda ombud. Sådant ombud skall vara medlem i föreningen; dock

må, där bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen,

ledamot av den samfällighets eller stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten

utses till ombud. Sammanträde, som hålles av sålunda utsedda ombud,

vare såsom föreningssammanträde ansett. Å ombuden skall tillämpas vad i

34—38 §§ stadgas örn föreningsmedlem; dock må rösträtt ej överlåtas.

87 §.

Tillskynda föreningsmedlemmar eller röstberättigade, som ej äro föreningsmedlemmar,

föreningen skada genom att överträda denna lag eller föreningens

stadgar, svare de för skadan, en för alla och alla för en.

Överträda styrelseledamöter, likvidatorer, föreningsmedlemmar eller röstberättigade,

som ej äro föreningsmedlemmar, denna lag eller föreningens stadgar

och tillskyndas tredje man därigenom skada, vare de, som låtit sådant

komma sig till last, ansvariga för skadan, en för alla och alla för en.

Har förening — — •— från skadeståndsskyldighet.

90 §.

Innehålla ekonomisk förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem eller röstberättigad,

som ej är föreningsmedlem, skola hänskjutas till avgörande av en

eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan, som tillkommer skiljeavtal;

och gäde om påkallande av förbehållets tillämpning vad om stämning

i denna lag finnes stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Innehåller ekonomisk förenings stadgar vid lagens ikraftträdande förbehåll,

som inskränker bolags eller annan samfällighets eller stiftelses rätt att å

föreningssammanträde låta sig företrädas av ombud, vare det ogild, i den

mån större inskränkning i nämnda rätt göres än som i 36 § 2 mom. medgives.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga angående ändring i lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

Föredraganden anför:

Enligt 5 § lagen den 22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar

må medlemmarna i en förening, uteslutande eller till en del, utgöras

av bolag, föreningar, kommuner eller andra samfälligheter eller stiftelser.

Beträffande styrelseledamot stadgas i 20 §, att han skall vara medlem

i föreningen. Där bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i

föreningen, må dock ledamot av den samfällighets eller stiftelses styrelse eller

delägare i samfälligheten vara ledamot av föreningens styrelse. Enär lagen förutsätter

att styrelseledamot skall vara fysisk person, kan samfällighet såsom

sådan icke vara styrelseledamot. Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhavandet

av föreningens angelägenheter utövas enligt 34 § å föreningssammanträde.

Å detta äger enligt 36 § varje medlem deltaga, om ej annorlunda finnes

bestämt i stadgarna.

Enligt 39 a § må i stadgarna bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet,

i vad rörer andra frågor än vissa i 42 § 1 mom. angivna, skall helt

eller delvis utövas av därtill utsedda föreningsmedlemmar. Sammanträde,

som hålles av sådana ombud, skall anses såsom föreningssammanträde.

Till skillnad från vad som gäller om föreningssammanträde må dock rösträtt

ej överlåtas. Denna paragraf tillkom genom lag den 23 mars 1928. Anledningen

därtill var, att ett betydande antal ekonomiska föreningar erhållit den

omfattning i avseende å såväl medlemsantal som verksamhetsområde, att

anordningen med beslutanderätten i föreningsangelägenheter överlämnad åt

föreningssammanträde, däri samtliga medlemmar ägde deltaga, i många fall

visat sig hinderlig för föreningsverksamheten. Enligt den lydelse 39 a § hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

5

i det till lagrådet remitterade förslaget skulle föreningssammanträdes befogenhet

kunna utövas av därtill utsedda »personer». Lagrådet anmärkte, att

det svårligen kunde anses behövligt eller lämpligt att uppdraga föreningssammanträdes

befogenhet åt andra än föreningsmedlemmar. Med anledning av

lagrådets anmärkning ändrades förslaget så att allenast medlemmar i föreningen

finge utses till ombud.

I skrivelse den 3 april 1941 (nr 153) har riksdagen, under åberopande av

första lagutskottets utlåtande nr 28, anhållit, att Kungl. Majit ville taga under

övervägande frågan om villkoren för behörighet att utses till ombud vid

sammanträde som avses i 39 a § samt för riksdagen framlägga det förslag,

som därav kunde föranledas.

Lagutskottets utlåtande föranleddes av två inom riksdagen väckta likalydande

motioner, nr 13 i första kammaren av herrar Bondeson och Mannerskantz

samt nr 26 i andra kammaren av herrar Liedberg och Norup. I motionerna

anfördes bl. a. att —- medan 20 § lagen om ekonomiska föreningar

medgåve att medlem i en till en ekonomisk förening ansluten förening kunde

väljas till ledamot i den ekonomiska föreningens styrelse — 39 a § lade hinder

i vägen, att medlem i underföreningen valdes till sådant ombud som i

sistnämnda paragraf avses. Till det regelmässigt viktigare uppdraget såsom

styrelseledamot i en ekonomisk förening kunde sålunda väljas den som

allenast vore medlem av den anslutna föreningen. Däremot kunde han ej

väljas till ombud vid ett föreningssammanträde, konstituerat jämlikt 39 a §,

ehuru detta uppdrag måste anses förhållandevis obetydligt. Denna bristande

följdriktighet hade särskild betydelse för vissa producentsammanslutningar.

Det rationaliseringsarbete, som under de senaste åren fullföljts inom jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse, hade nämligen i viss omfattning tagit

sig uttryck däri, att ett flertal föreningar sammanslutit sig genom att som

medlemmar inträda i en därför särskilt bildad förening, vilken det därefter

tillkommit att för de anslutna föreningarnas räkning handhava den affärsmässiga

delen av verksamheten. Att bilda en förening, i vilken de angivna föreningarnas

medlemmar själva inträdde som medlemmar, hade stött på svårigheter,

då härför skulle fordrats skriftlig ansökning från envar av dessa

medlemmar och deras antal ofta varit mycket stort, i vissa fall flera tusen.

A andra sidan hade det framstått som nödvändigt att representationen i de

nybildade föreningarna utövades enligt bestämmelserna i 39 a § lagen om

ekonomiska föreningar. Det hindret hade då uppstått, att till ombud enligt

39 a § icke kunnat utses den som endast indirekt — genom sitt medlemskap

i underföreningen —- tillhörde huvudföreningen. Varje anledning syntes emellertid

saknas att uppehålla den stränga bestämmelsen örn medlemskap som

krav för valbarhet till ombud vid föreningssammanträde jämlikt 39 a § lagen

om ekonomiska föreningar.

Utskottet gav sin anslutning till de av motionärerna framförda synpunkterna

och ansåg behov föreligga av en översyn av hithörande bestämmelser.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i skrivelse till Konungen den 28

november 1939 hemställt örn ändring i 39 a § av enahanda innebörd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Ifrågavarande spörsmål har upptagits i en inom justitiedepartementet i maj

1941 upprättad promemoria. I denna uttalas, att de av riksdagen och

lantbrukssällskapet gjorda framställningarna syntes böra biträdas. Visserligen

kunde vid övervägande av frågan om en lagändring i föreslagen riktning

bringas i erinran, att hinder ej syntes föreligga för en underförening

eller annan samfällighet att såsom medlem i en huvudförening genom sina

legala representanter deltaga å sammanträde i huvudföreningen enligt 34 §

lagen om ekonomiska föreningar eller, i egenskap av ombud enligt 39 a §,

deltaga i sådant ombudsmöte som i sistnämnda lagrum avses. Möjlighet

funnes sålunda att tillämpa det representativa systemet utan lagändring, även

då samfälligheter vore medlemmar i huvudföreningen. Då antalet till en huvudförening

anslutna underföreningar i allmänhet vore förhållandevis ringa,

kunde mot framställningarna även invändas, att behovet av det representativa

systemet överhuvudtaget ej borde vara särskilt starkt framträdande i angivna

fall. Å andra sidan framhålles i promemorian, att särskilda skäl kunde

göra det önskligt att även i föreningar med ringa medlemsantal tillämpa det

representativa systemet och att en huvudförening merendels bestode av såväl

underföreningar eller andra samfälligheter som direkt anslutna enskilda personer.

Med gällande begränsning av behörigheten att utses till ombud enligt

39 a § kunde vid tillämpning av denna vissa svårlösliga problem tänkas uppstå

med avseende å rösträtt för underförening m. m. Möjligheten att till ombud

kunna välja medlemmar i underförening syntes därför kunna bliva av

visst värde. I detta sammanhang erinras i promemorian om att hinder icke

syntes möta att i fråga örn sättet för utseende av ombud införa bestämmelse

i stadgarna, att medlemmarna i en underförening — ehuru de eljest icke

kunde få direkt deltaga i handhavandet av huvudföreningens angelägenheter

— ägde deltaga i utseendet av ombud till huvudföreningens ombudsmöte.

I promemorian föreslås, att bestämmelserna i 39 a § kompletteras med ett

tillägg efter förebild av bestämmelsen i 20 §. Till ombud borde sålunda

kunna utses ej blott den som vore medlem i föreningen utan, där bolag eller

annan samfällighet eller stiftelse vore medlem, även ledamot av denna samfällighets

eller stiftelses styrelse eller delägare i samfälligheten. Uppenbarligen

skulle, i de fall då det representativa systemet komme till tillämpning,

vad i lagens stadganden örn föreningssammanträde sägs örn föreningsmedlem

gälla ombud som utsetts enligt 39 a ^Ytterligare vissa ändringar och tillägg

i lagen bleve erforderliga. Sålunda borde framställning om utseende av minoritetsrevisor,

som avses i 31 § 1 mom. sista punkten, kunna göras jämväl

av ombud enligt 39 a §. Ordet »medlem» i nämnda punkt borde därför utgå.

Härjämte syntes bland dem, vilka kunde bliva underkastade skadeståndsskyldighet

enligt 87 § 1 och 2 morn., böra upptagas jämväl röstberättigade,

som ej vore föreningsmedlemmar. I promemorian nämnes, att i stadgarna

för ekonomisk förening, där det representativa systemet skulle vinna tillämpning,

kunde intagas skiljedomsklausul även för tvister mellan föreningen och

ombud enligt 39 a §, som ej vore föreningsmedlem. Av denna anledning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

borde ett tillägg göras till 90 §. Slutligen borde vidtagas en redaktionell ändring

i 26 § 2 morn.

Vid promemorian fanns fogat ett i enlighet med det anförda upprättat förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar.

över promemorian jämte därvid fogat lagförslag lia efter remiss yttranden

avgivits av länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt Sveriges

lantbruksförbund, vilka anslutit sig till förslaget.

Fråga har sedermera väckts örn ändring jämväl av bestämmelserna i 36 §

lagen örn ekonomiska föreningar angående utövning av rösträtt å föreningssammanträde.

I detta lagrum stadgas bland annat att, såvitt ej annorlunda

finnes bestämt i föreningens stadgar, »medlem är berättigad att överlåta sin

rösträtt å annan medlem».

Sveriges lantbruksförbund har i en den 13 januari 1942 dagtecknad skrivelse

med anledning av nämnda bestämmelse anfört följande:

Enligt 36 § lagen om ekonomiska föreningar är medlem av sådan förening

berättigad att överlåta sin rösträtt å annan medlem, såvida ej annorlunda

finnes bestämt i föreningens stadgar. Av lagen framgår icke, huruvida stadgarna

få innehålla bestämmelse därom, att medlem må överlåta åt den, som

icke är medlem av föreningen, att efter befullmäktigande utöva medlemmens

rösträtt. I praxis lia vissa länsstyrelser vid registrering av föreningar funnit,

att en sådan bestämmelse lagligen icke må finnas intagen i stadgarna. Anledningen

härtill torde vara, att justitierådet S. Skarstedt i sin allmänt använda

kommentar till lagen om ekonomiska föreningar under åberopande av

bl. a. visst riksdagsuttalande framhållit, att det får antagas lia varit lagstiftarens

mening, att stadgarna för en ekonomisk förening icke få innehålla

bestämmelse, att medlem skulle vara berättigad att utöva sin rösträtt genom

därtill befullmäktigad icke-medlem. Andra länsstyrelser lia åter funnit hinder

icke möta för registrering av föreningar med stadgar innehållande bestämmelse,

att rösträtt får utövas genom icke-medlem. Det synes sålunda som örn

olika länsstyrelser skulle tillämpa helt olika praxis i förevarande avseende.

Inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse har behovet starkt framträtt,

att medlem må stadgeenligt vara berättigad att uppdraga åt annan än medlem

av föreningen att utöva sin rösträtt. Det är relativt vanligt, att även då jordägaren

icke själv driver jordbruket, han inträtt som medlem av ortens jordbruksekonomiska

föreningar för att erhålla ordnade avsättningsförhållanden

för gårdens produkter. Hinder möter då vanligtvis icke, att den sorn brukar

gården -—- mången gång jordägarens son eller nära släkting — får leverera

produkterna från densamma till föreningarna, ehuru brukaren icke är medlem.

Vid ombyte av arrendator övergår leveransrätten härvid utan vidare

eller utan större formaliteter på den nye brukaren. Alt i dessa fall lagligt

hinder skulle möta för den därtill befullmäktigade arrendatorn att utöva jordägarens

rösträtt vid sammanträden inom föreningarna synes främmande.

Alldeles särskilt egendomligt gör sig hindret gällande, då utgångspunkten

för anslutningen till föreningarna varit önskan att erhålla förbättrad avsättning

av gårdens produkter, varför arrendatorn kan lia ett direkt intresse av

att kunna deltaga i beslut örn föreningarnas angelägenheter. Erinras må vidare

örn de fall, då en medlem på grund av sjukdom eller annat förfall icke kan

närvara vid ett sammanträde och önskar sända en icke-medlem som ombud

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

till detsamma på grund av att han icke snabbt kan komma i förbindelse med

en medlem, som är villig att utöva rösträtten. I ett sådant fall skulle genom

lagbestämmelsen medlemmen vara förhindrad att deltaga i beslut vid sammanträdet.

För juridiska personer synes slutligen bestämmelsen lägga hinder

i vägen för att samfälligheten företrädes av annan än styrelsen resp. firmatecknaren

eller ock efter befullmäktigande av annan medlem. Hos samfälligheten

anställd, exempelvis dess verkställande direktör, som icke ensam är firmatecknare

och som icke är medlem av föreningen, skulle sålunda icke på grund

av styrelsens fullmakt kunna företräda samfälligheten vid sammanträden

inom en ekonomisk förening, av vilken samfälligheten är medlem. Det torde

vara uppenbart, att åtminstone i dessa fall någon direkt anledning icke kan

finnas att genom lagbud förhindra en förening att som ombud mottaga en

icke-medlem.

Det kan vara av intresse att jämföra den förevarande bestämmelsen i lagen

om ekonomiska föreningar med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen.

Jämlikt 79 § denna lag må aktieägare utöva sin rösträtt vid bolagsstämma

genom ombud. Från denna bestämmelse, som uppenbarligen innebär, att lill

ombud kan utses även icke-aktieägare, kan inskränkning göras genom föreskrift

i bolagsordningen och i denna kan sålunda bestämmas, att till ombud

må utses allenast den, som själv är aktieägare.

Det synes konstruktivt sett icke behöva möta något hinder, att den för

aktiebolagen i detta hänseende gällande regeln tillämpas även i fråga örn

ekonomiska föreningar. Den bestämmelse, som finnes i föreningslagens 36 §

om att ingen må på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem,

bör däremot kvarstå. På grund av förefintligheten av sistnämnda bestämmelse

synes en ändring av föreningslagen i ovan föreslaget hänseende icke

behöva medföra betänkliga konsekvenser. Dock bör måhända införas en övergångsbestämmelse

med hänsyn till att nu befintliga föreningsstadgar givetvis

anpassats efter lagens nuvarande lydelse.

Förbundet har hemställt, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder, medförande

sådan ändring av lagen om ekonomiska föreningar, att medlem finge i den

mån annat icke gäller enligt föreningens stadgar utöva sin rösträtt genom

ombud, som icke är medlem av föreningen.

I skrivelse den 16 januari 1942 har svenska landsbygdens ungdomsförbund

hemställt örn en mindre vittgående ändring av lagrummet. Förbundet har därvid

uttalat bland annat:

Jordbruken i vårt land äro i stor utsträckning s. k. familjejordbruk, där

ägaren, hans hustru och hemmavarande barn icke blott dela arbetsbördan

utan även ansvaret för driftens ekonomiska utbyte. I många fall äro de hemmavarande

barnen mera intresserade av de ekonomiska föreningarnas verksamhet

än de äldre. Det synes icke rimligt, att exempelvis en medlem, som på

grund av sjukdom eller hög ålder omöjligen kan deltaga i en från hans bostad

ofta avlägsen stämma, skall vara förhindrad att låta sig representeras vid

denna genom sin myndige son, som är familjens bästa stöd och ledande kraft.

Vid 1941 års stämma med förbundet förelåg en motion med yrkande örn

att årsstämman måtte besluta uppmana jordbrukets samtliga ekonomiska

föreningar att ändra sina stadgar så, att medlem äger rätt att utöva rösträtt

genom hustru, myndig son eller dotter eller anställd förtroendeman.

Då stämman icke kunde avgöra huruvida en sådan utvidgad rösträttsöverlåtelse

vore överensstämmande med 36 § i lagen örn ekonomiska föreningar

beslöt den att med instämmande i motionens syfte uppdraga åt förbundsstyrelsen

att vidtaga åtgärder för vinnande av klarhet rörande tolkningen av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

9

nämnda paragraf och, örn sfi erfordrades, genom anhållan till Kungl. Maj:t

söka få ändring av denna.

Förbundet har för sin del hemställt om sådan ändring av lagen om ekonomiska

föreningar, att medlem finge, i den mån annat icke gällde enligt föreningens

stadgar, äga utöva sin rösträtt genom befullmäktigat ombud, som

själv vore medlem i föreningen, eller den röstberättigades hustru, myndige

son eller dotter eller hos denne anställd förtroendeman.

Över skrivelserna lia efter remiss avgivits yttranden av kommerskollegium,

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Östergötlands och Malmöhus län, kooperativa förbundets styrelse samt hyresgästernas

riksförbund jämte hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat

yttrande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

En ändring i lagen har i allmänhet tillstyrkts i yttrandena. Kommerskollegium,

som anmärkt att även inom andra föreningar än de som vore verksamma

inom jordbruksnäringen säkerligen kunde föreligga behov av att möjliggöra

för medlem att utöva sin rösträtt genom icke-medlem, har uttalat, att

det icke syntes finnas anledning att lagenligt begränsa de ekonomiska föreningarnas

bestämmanderätt i förevarande avseende. Möjlighet borde däremot

beredas föreningarna att på sätt vederbörande förening själv funne för

gott begränsa medlems rätt att låta sig företrädas genom ombud. Kollegium

ville sålunda tillstyrka, att åtgärder vidtoges för sådan ändring av lagen örn

ekonomiska föreningar, att hinder icke mötte för ekonomisk förening att bestämma

om rätt för medlem att utöva sin rösträtt även genom ombud, som

icke vore medlem av föreningen. Länsstyrelsen i Stockholms län har likaledes

ansett, att en sådan lagändring borde vidtagas, att medlem av ekonomisk

förening, där stadgarna icke bestämde annorlunda, finge full frihet i valet av

ombud vid föreningssammanträde. Länsstyrelsen i Östergötlands län har

meddelat att länsstyrelsen för sin del ansåge bestämmelsen i 36 § i lagen innebära,

att rösträtt icke finge överlåtas på icke-medlem. Stadgar med däremot

stridande innehåll hade förty icke godkänts av länsstyrelsen. Emellertid syntes

det länsstyrelsen uppenbart, att ett avsevärt behov förelåge, särskilt beträffande

jordbrukets producentföreningar, att föreningsmedlemmar skulle

kunna använda jämväl icke-medlemmar som ombud vid föreningsstämmor.

Några särskilda olägenheter syntes ett sådant medgivande icke heller böra

medföra. Länsstyrelsen ansåge däremot anledning saknas att antaga, att den

av svenska landsbygdens ungdomsförbund föreslagna begränsade valrätten

skulle medföra några fördelar framför en oinskränkt valrätt. Tvärtom kunde

i förra fallet ofta tolkningssvårigheer och tvistigheter uppkomma. Samma

ståndpunkt bar intagits av Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och hyresgästernas riksförbund. Överståthållarämbetet och länsstyrelsen

i Malmöhus län lia uttalat sig för att ifrågavarande bestämmelse i

lagen örn ekonomiska föreningar bringas i överensstämmelse med 79 § lagen

örn aktiebolag, enligt vilken även icke-aktieägare finge utses till ombud å

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

bolagsstämma. Överståthållarämbetet har tillagt, att ämbetet för sin del

icke ansett 30 § lagen om ekonomiska föreningar innebära hinder mot bestämmelse

i stadgarna örn att rösträtt finge utövas genom annan än medlem

i föreningen men att lagrummet kunde behöva förtydligas.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som anslutit sig till samma tolkning av lagrummet

som Överståthållarämbetet, har ansett lagändring obehövlig.

Kooperativa förbundets styrelse har i huvudsak anslutit sig till det yrkande

som framställts av svenska landsbygdens ungdomsförbund. Till utveckling

av sin ståndpunkt har styrelsen anfört följande:

Styrelsen önskar inledningsvis framhålla, att det enligt dess mening framstår

som i hög grad tveksamt, huruvida föreningslagens 36 § verkligen förhindrar

registrering av stadgar innehållande bestämmelse örn att medlems

rösträtt under vissa i stadgarna närmare specificerade förutsättningar kan

överlåtas till icke-medlem. Det torde icke vara uteslutet att i detta sammanhang

anlägga följande betraktelsesätt: Lagen om ekonomiska föreningar är

i de stycken, där bestämmelserna icke angivits äga tvingande karaktär, att

betrakta som en ramlagstiftning, avsedd att suppleras med de utförligare föreskrifter

som innehållas i de ekonomiska föreningarnas stadgar, arbetsordningar

för olika förvaltningsorgan o. s. v.

Då lagen visserligen icke angiver, att medlem må överlåta sin rösträtt på

icke-medlem, men ej heller stadgar förbud häremot, är det icke a priori uteslutet,

att lagen kan tänkas medgiva, att i ekonomisk förenings stadgar införes

föreskrift om att medlems rösträtt må överlåtas på icke-medlem under vissa

ur föreningens synpunkt betryggande, i stadgarna föreskrivna former. Att

även justitierådet Skarstedt ansett viss oklarhet föreligga i nu förevarande

avseende, synes framgå redan av den försiktiga formulering, han givit sin

slutsats.

En närmare granskning av det material, varpå hans uttalande väsentligen

torde lia grundats, förstärker intrycket av att osäkerhet kan råda om den ifrågavarande

lagbestämmelsens rätta tolkning. Justitierådet Skarstedts argumentering

är följande: Huruvida stadgarna få innehålla, att medlems rösträtt får

utövas genom annan person, som icke är medlem, är en fråga, som tarvar

särskild utläggning. I 12 § av det förslag, som ledde till 1895 års lag örn

registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, heter det, att, där ej annorlunda

funnes i stadgarna bestämt, medlems rösträtt ej finge utövas genom

ombud. Något förbud mot stadgebestämmelse angående rätt för medlem att

utöva rösträtt genom icke-medlem kan icke antagas ligga i nämnda bestämmelse.

I 1895 års lag erhöll emellertid motsvarande § (18) i förevarande del

alldeles samma innehåll som ifrågavarande 36 § i 1911 års lag äger — detta

enligt hemställan av särskilda utskottet vid 1895 års riksdag, vilket härutinnen

föreslog ’i stället för förslagets förbud att rösta genom ombud föreskrifter

överensstämmande med kommunallagarnas bestämmelser’. Dåvarande

kommunallagar bestämde, att ’röstägande är berättigad att sin talan å kommunalstämman

på annan röstägande överlåta’. På grund härav och då vid

tillkomsten av 1911 års lagstiftning intet förekom rörande innebörden av förevarande

bestämmelse, får det antagas hava varit lagstiftarens mening, att

stadgarna icke få bestämma att rösträtt får utövas genom icke-medlem.

Det framgår av den här refererade framställningen, att själva slutsatsens

riktighet är beroende på huru hårt man anser, att särskilda utskottets vid

1895 års riksdag uttalande om att kommunallagarnas bestämmelser skulle vara

normerande för motsvarande bestämmelse i föreningslagen skall kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

11

pressas. Uppenbarligen bär en sådan förebild ett begränsat värde såsom en i

alla detaljer användbar mall för föreningslagens rösträttsbestämmelser.

Det torde enligt styrelsens mening kunna ifrågasättas huruvida de skäl

för vägrad registrering från vissa länsstyrelsers sida, som omnämnts i de

båda remitterade skrivelserna, vid en omprövning av fallen ifråga i högre

instans skulle ha befunnits tillräckligt bärkraftiga.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang till belysning av den uppenbarligen

mycket varierande praxis hos registreringsmyndigheterna böra nämna, att

kooperativa förbundets mönsterstadgar sedan åtskilliga år tillbaka innehålla

en bestämmelse om att medlems rösträtt under vissa betingelser må utövas av

icke-medlem. I dessa mönsterstadgar heter del:

Varje medlem äger i föreningen en röst.

Rösträtt skall utövas av medlem personligen. Är av äkta makar endast

den ene medlem av föreningen, må han vid förfall för sig kunna

låta sig å föreningssammanträde företrädas av den andre, därest skriftlig,

av båda makarna undertecknad anmälan om förhållandet gjorts till

styrelsen senast dagen före sammanträdet.

Varken Överståthållarämbetet eller någon länsstyrelse i landet har oss veterligen

vägrat eller ens ifrågasatt att vägra registrering av denna bestämmelse,

som förekommer i ett mycket stort antal föreningars stadgar. Förbundet

har därför saknat anledning att söka vinna prejudikat i sådant stadgeärende.

Styrelsen finner det, som av det ovan sagda framgår, ytterligt tveksamt,

huruvida föreningslagen, på sätt i de remitterade skrivelserna säges, lägger

hinder i vägen för att i ekonomisk förenings stadgar intaga bestämmelse örn

att medlem under särskilda betingelser må kunna låta sig företrädas av ickemedlem.

Då emellertid registreringsmyndigheternas hållning varit vacklande,

anser styrelsen det vara av värde, att ett förtydligande av 36 § i föreningslagen

nu siter.

I de båda remitterade skrivelserna ha något olikartade yrkanden framförts

beträffande den komplettering av 36 § som synts påkallad. I den ena

skrivelsen — avgiven av svenska landsbygdens ungdomsförbund — anhålles,

att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder, medförande sådan ändring av lagen

örn ekonomiska föreningar, att medlem må, i den mån annat icke gäller enligt

föreningens stadgar, äga utöva sin rösträtt genom befullmäktigat ombud,

som själv är medlem i föreningen, eller den röstberättigades hustru, myndige

son eller dotter eller hos denne anställd förtroendeman.

Styrelsen finner motiveringen för det föreslagna tillägget till 36 § i stort

^ett bindande. Det är otvivelaktigt riktigt att anknyta medlemskap i jordbrukets

avsättnings- och anskaffningsföreningar till själva jordbruket, alltså

till gården, driftsenheten. Då jordbruken i vårt land till alldeles övervägande

del äi''o s. k. familjejordbruk, följer härav, att det ter sig naturligt

att vid laga förfall för en person, som är medlem i t. ex. en jordbrukarnas

inköps- eller avsättningsförening, denne må vid föreningssammanträde kunna

låta sig företrädas av en till myndig ålder kommen medlem av vederbörandes

familj (alternativt för storbrukare, inspektor, rättare o. d.). Analogt

gäller beträffande konsumtionsföreningarna, att medlemskap i dessa är uppbyggt

på hushållet såsom ekonomisk enhet. Även i dessa fall är det sålunda

naturligt, att föreningslagen lämnar möjlighet alt i stadgarna inlaga sådana

representationsbestämmelser, som tillåta familjemedlemmar att i fall av behov

företräda varandra vid konsumtionsförenings årsmöte, resp. dist

rik Ismöte.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Departementso

hejer) ■

Styrelsen vill sålunda tillstyrka, att bestämmelser av den huvudsakliga innebörd,

som angivits i skrivelsen från svenska landsbygdens ungdomsförbund,

infogas i 36 § av gällande lag om ekonomiska föreningar. Med hänsyn till de

svårigheter, som kunna tänkas uppstå vid avgörandet av örn en befullmäktigad

person är att anse såsom förtroendeman eller icke, vill styrelsen emellertid

föreslå, att ordet förtroendeman får utgå och bestämmelsen alltså får gälla

varje hos medlemmen anställd myndig person. Säkerligen kommer detta i

praktiken att leda till att i det fall, att anställd företräder medlem, den befullmäktigade

i regel har förtroendeställning.

Den andra av de remitterade skrivelserna — avgiven av Sveriges lantbruksförbund

—- hemställer, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder, medförande

sådan ändring av lagen örn ekonomiska föreningar, att medlem må, i

den mån annat icke gäller enligt föreningens stadgar, äga utöva sin rösträtt

genom ombud, som icke är medlem i föreningen.

Detta yrkande har som synes en mer generell karaktär än det i den förstnämnda

skrivelsen framförda.

Motiveringen för denna utvidgning av bestämmelsen örn att icke-medlem

kan företräda medlem synes vara vissa befarade svårigheter för juridisk

person att låta sig representeras vid ekonomisk förenings sammanträde av

ombud, som icke samtidigt är medlem av den ekonomiska föreningen.

Såvitt styrelsen kan finna, föreligga emellertid icke sådana svårigheter.

En riktig tolkning av 36 § jämförd med 20 § utesluter uppkomsten av sådana

representationssvårigheter, som antytts i lantbruksförbundets inlaga. Att på

anförda grunder påyrka en mer generell utformning av de förutberörda bestämmelserna

om röstöverlåtelse synes därför obehövligt.

Styrelsen anser sig böra giva företräde åt det mer begränsade kompletteringsyrkande,

som framförts av svenska landsbygdens ungdomsförbund. Ändringen

i lagen skulle sålunda enligt styrelsens mening innebära en viss inskränkning

av nu rådande regel för röstöverlåtelse till icke-medlem. Det

främsta skälet till styrelsens ståndpunkt är, att styrelsen anser det onödigt,

att föreningslagen utan varje begränsning lämnar möjlighet öppen för röstöverlåtelse

till icke-medlem; alltså även i sådana fall, där intet legitimt motiv

för sådan överlåtelse finnes.

Det förslag som framlagts genom den i justitiedepartementet upprättade

promemorian åsyftar att för vissa fall underlätta förvaltningen av ekonomisk

förenings gemensamma angelägenheter, när föreningen bland sina medlemmar

räknar underföreningar eller andra juridiska personer. Enligt förslaget

må sålunda till ombud å s. k. ombudsmöte utses ej allenast medlem i huvudföreningen

utan även ledamot i styrelsen för eller delägare i underförening

eller annan juridisk person som är medlem i huvudföreningen. Bestämmelse

härom har intagits i 39 a §. Såsom en följd härav ha vidtagits vissa smärre

jämkningar i 26, 31, 87 och 90 §§. Mot vad sålunda föreslagits synes ej

något vara att erinra.

Efter det yttranden inhämtats över promemorian har i skrivelser från Sveriges

lantbruksförbund och svenska landsbygdens ungdomsförbund hemställts

örn ändring jämväl av lagens bestämmelser angående utövning av rösträtt

å vanligt föreningssammanträde. Förbunden lia därvid utgått från den tolkningen

av 36 § i lagen att denna ej skulle medgiva intagandet i stadgarna av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

13

bestämmelse att rösträtt må utövas genom ombud som icke själv är medlem.

De skäl för att denna tolkning skulle överensstämma med lagstiftarens mening

som hämtats ur förarbetena till tidigare lag i ämnet synas emellertid icke

övertygande, och avfattningen av lagrummet torde få anses inrymma möjlighet

att i stadgarna intaga sådan bestämmelse som n^ss nämnts. Någon

ändring av lagen i syfte att medgiva att rösträtt enligt föreskrift i stadgarna

må utövas genom någon som icke är medlem synes därför icke behövlig.

Att likväl såsom i vissa yttranden blivit ifrågasatt ändra stadgandet endast

för att befästa den riktiga tolkningen synes icke lämpligt. En sådan ändring

skulle nödvändiggöra ändring jämväl i annan lagstiftning för vilken lagen

om ekonomiska föreningar tjänat såsom förebild och kan vålla svårigheter

vid tolkningen av nu gällande föreningsstadgar som utgå från hittills gällande

avfattning av lagen.

Sveriges lantbruksförbund har i sin framställning även framhållit, att 36 §

i lagen örn ekonomiska föreningar syntes lägga hinder i vägen för att juridiska

personer å föreningssammanträde företrädas av annan än styrelsen eller

firmatecknare eller av särskilt befullmäktigad föreningsmedlem. Det har

enligt vad som upplysts förekommit, att fullmäktig som bolag eller kommun

utsett blivit avvisad, enär den fullmäktige icke själv varit medlem i föreningen.

Avvisandet har grundats på bestämmelsen om överlåtelse av rösträtt

i nämnda lagrum. Enligt utslag som meddelats av regeringsrätten beträffande

utövning av rösträtt å kommunalstämma är det emellertid, när

juridisk person låter sig företrädas av ombud, ej fråga om »överlåtelse»

av rösträtten. Riksdagen har anslutit sig till samma uppfattning i fråga

örn utövning av rösträtt å föreningssammanträde.1 På denna punkt synes

dock en ändring av lagen i förtydligande syfte böra ske, därvid den av

riksdagen antagna tolkningen torde böra godtagas såsom huvudregel. Möjlighet

synes emellertid böra beredas att i stadgarna göra viss inskränkning däri,

enär regeln eljest i vissa fall kan tänkas föranleda olägenheter. I stadgarna

torde därför böra kunna föreskrivas, att till ombud för juridisk person må

utses allenast den som är medlem i föreningen eller enligt 20 § i lagen ändock

må nises till ledamot av föreningens styrelse. Sistnämnda lagrum

innehåller, att örn samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen, ledamot

av dess styrelse eller delägare i samfälligheten må vara ledamot av föreningens

styrelse. Förbehåll i nu gällande stadgar, varigenom inskränkning

göres i samfällighets eller stiftelses rätt att låta sig företrädas av ombud, torde

böra förklaras ogiltigt, i den mån större inskränkning i nämnda rätt göres

än nyss nämnts.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr

55 s. 1) om ekonomiska föreningar. Ändringarna torde böra träda i kraft den

1 juli 1942.

1 Reg.rättens årsbok'' 1932 s. 126 och första lagutskottets utlåtande nr 18 vid 1938 års

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

T. Eliason.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här

uteslutits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 mars

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 4 mars 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 27 februari 1942, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni

1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren Gösta

Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet lagrådets den 5 mars

1942 avgivna utlåtande över det den 27 februari 1942 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni

1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar; därvid föredraganden hemställer

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87

regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

413523

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:249 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 a1 i texten
  2. 1LU 1942:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 s. 1 i texten