Om inrättande av ett särskilt stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden
79 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 72 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:13, Om inrättande av ett särskilt stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 13.
1
Nr 13.
Kungl. Majts proposition till riksdagen om inrättande av ett särskilt
stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden;
given Stockholms slott den 30 december 19^1.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag samt Kungl. Majits och kyrkomötets däri omförmälda
skrivelser vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att med bifall
i övrigt till de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt, antaga
dels härvid fogade, av kyrkomötet för dess del godkända förslag till
1) lag örn ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte,
2) lag om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms
stad och
3) lag örn ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 om
biskops- och superintendentsval,
dels ock härvid fogade förslag till
4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 27
november 1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande
jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel
ävensom godkänna härvid jämväl fogade förslag till
5) kungörelse om ändrad lydelse av 5 § 2 mom. familjepensionsreglementet
för prästerskapet den 28 november 1941 (nr 904).
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Bihang till riksdagens protokoll lD/f2. 1 sami. Nr 13.
1
2
Kungl. Majlis ''proposition Nr 13.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november 1863
(nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 angående allmänt kyrkomöte1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtliga biskopar i stiften, eller, där
någon av dem har förfall, den bland stiftets präster, som domkapitlet i hans
ställe väljer; fyra bland teologiska fakultetens professorer, två från vartdera
av rikets universitet; en vald, med fullmakt å ordinarie ämbete eller
tjänst försedd prästman från vart stift; så ock av lekmän valda ombud,
nämligen ett från Visby stift, två från vartdera av de övriga stiften samt
fem från det eller de valdistrikt, Konungen med avseende å förhandenvarande
förhållanden bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen
må ock vid mötet närvara och deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten, där de ej äro till ombud vid mötet valda.
§ 4.
I val av de prästerliga ombuden deltaga alla inom distriktet kyrkoskrivna,
till prästämbetets utövning berättigade prästmän.
Valet förrättas---mötet deltaga.
§ 5.
Inom varje---är stadgat.
Två eller---sig förena.
Vid val av lekmännens ombud utgör Visby stift ett och vartdera av de
övriga stiften två valdistrikt. De särskilda valdistrikten bestämmas till sitt
omfång av Konungen.
Samtliga de---avgör lotten.
För varje---mötet deltaga.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av § 2 se 1803:109 s. 2, av § 4 se 1893: 77 s. 1 oell av § 5 se 1920: 780.
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 13.
3
Förslag
till
Lag
om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad.
rU''V«SfTi;«r* thjo ''. i ruc
Härigenom förordnas som följer:
Det särskilda domkapitlet för Stockholms stad skall upphöra den dag,
då förordnande att Stockholms stad tillika med vissa kringliggande områden
skall utgöra ett särskilt stift träder i kraft. I följd härav upphäves
från och med samma dag vad om nämnda domkapitel och pastor primarius
i Stockholm stadgas i lagen den 13 november 1936 (nr 567) örn domkapitel
och förordningen den 11 februari 1687, huru med rättegång uti domkapitlen
skall förhållas, så ock vad därom eljest må finnas i lag eller särskild författning
föreskrivet.
De mål och ärenden, vilka vid den nya stiftsindelningens ikraftträdande
äro anhängiga hos domkapitlet för Stockholms stad, skola överlämnas till
fortsatt handläggning av domkapitlet i Stockholms stift.
Örn förordnande och val första gången av ledamöter jämte suppleanter i
domkapitlet i Stockholms stift äger Konungen föranstalta innan den nya
stiftsindelningen träder i kraft. För sådant förordnande och val skall, såvitt
ske kan, tillämpas vad med avseende å domkapitlen i allmänhet i motsvarande
hänseende finnes i lagen om domkapitel stadgat och eljest vad
Konungen särskilt föreskriver.
4
Kungl. Majlis proposition Nr 13.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759
örn biskops- och superintendentsval.
Härigenom förordnas, att stadgandet i 9 mom. förordningen den 30 maj
1759 örn biskops- och superintendentsval angående lektorers rösträtt vid
sådant val skall upphöra att gälla samt att 3 morn.1 samma förordning skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3:o.
Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, örn han är av laga
förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla till prästämbetets utövning
behöriga prästmän, som inom kontraktet innehava ordinarie prästerlig
tjänst eller sådan särskild prästerlig tjänst, som i 47 § lagen den
7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster avses, eller anställning
vid allmän undervisningsanstalt, så ock annan till prästämbetets
utövning behörig, inom stiftet tjänstgörande prästman, som är inom kontraktet
kyrkoskriven.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 3 morn. se 1916: 93.
Kungl. Majda ''proposition Nr 13.
5
Förslag
till
Förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 27 november 1936
(nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande
jämte nya grunder för dispositionen
av därtill avsedda medel.
Härigenom förordnas, att punkterna 6:o och 21:o förordningen den 27
november 1936 med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande jämté
nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
6:o.
Följande biskopar skola i kontant lön för år åtnjuta
dels grundlön med här nedan angivna belopp, nämligen
ärkebiskopen ............. 29,000 kronor
biskopen i Linköpings stift 21,000 »
» i Luleå » 21,000 »
» i Stockholms » 21,000 »
dels ock---statens befattningshavare.
Biskopen i---berörda befattning.
21:o.
a)---
e) Likaledes skall kyrkofonden tillföras ersättning av statsverket för det
ränteanslag i kronotionde, för vilket gottgörelse utgått till innehavaren av
pastor primarietjönsten i Stockholm.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.
6
Kungl. Majlis ''proposition Nr 13.
Förslag
till
Kungörelse
om ändrad lydelse av 5 § 2 mom. familjepensionsreglementet för prästerskapet
den 28 november 1941 (nr 904).
Härigenom förordnas, att 5 § 2 mom. familjepensionsreglementet för
prästerskapet den 28 november 1941 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:
5 §.
2. För följande---tillämpas
a) ---
b) de familjepensionsunderlag---särskilt angivas:
för ärkebiskopen---för år, samt
för extra ordinarie---för år.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942.
Kungl. Majda proposition Nr 13.
7
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
SO december 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge kyrkomötets
skrivelse den 18 november 1941, nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse
till kyrkomötet den 17 oktober 1941, nr 8, om inrättande av ett särskilt
stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden.
Föredraganden anför:
I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 november 1941, nr 13, har kyrkomötet
förklarat sig dels icke hava något att erinra mot det med Kungl.
Maj:ts skrivelse till kyrkomötet den 17 oktober 1941, nr 8, framlagda förslaget
om inrättande av ett särskilt stift för Stockholm jämte vissa kringliggande
områden, dels ock godkänna de vid Kungl. Maj:ts omförmälda skrivelse
fogade förslagen till
1) lag om ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte,
2) lag om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad
samt
3) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 om
biskops- och superintendentsval.
Efter kyrkomötets behandling av den föreliggande frågan har till mig
inkommit en framställning från kontraktsprosten i Södertörns kontrakt
David Froste m. fl., vari på anförda skäl yrkas, att den del av Strängnäs
stift, som skall införlivas med det blivande Stockholms stift, måtte begränsas
att omfatta Saltsjöbadens, Nacka och Huddinge samt, eventuellt,
Tyresö församlingar. Jag får erinra örn att en vid årets kyrkomöte väckt
motion i samma syfte blev av kyrkomötet avslagen. För egen del har jag
icke funnit anledning att på grund av vad till stöd för det nu gjorda yrkandet
andragits frångå mitt tidigare framlagda förslag beträffande områdestilldelningen
för det nya stiftet.
8
Kungl. Martts ''proposition Nr 13.
På sätt jag vid anmälan den 26 september och den 17 oktober 1941 av
Stockholms stiftsfråga framhållit bör en blivande innehavare av biskopsämbetet
i Stockholms stift, i avvaktan på att tjänstebostad kan
bliva för honom anordnad, tillerkännas kontant hyresersättning med
skäligt belopp. Byggnadsstyrelsen hade funnit sådan ersättning kunna tills
vidare bestämmas till 6,000 kronor för år. I yttrande över vissa anslagsfrågor
i samband med inrättandet av ett Stockholms stift har emellertid
statskontoret beträffande avvägningen av omförmälda hyresersättning uttalat,
att den föreslagna ersättningen borde reduceras. För egen del har
jag med hänsyn till rådande hyrespriser i huvudstaden icke funnit anledning
att frångå byggnadsstyrelsens förslag såsom ett maximibelopp, varmed
man under nuvarande förhållanden bör räkna. Det närmare bestämmandet
av hyresersättningens belopp, vilket skall ankomma på Kungl.
Maj:t, synes härvid böra ske sålunda, att den blivande tjänstinnehavaren
medgives ersättning — inom angivna gräns — för sina faktiska utgifter i
förevarande hänseende. Jag vill erinra örn att, när frågan om biskopens
inflyttning i en för honom iordningställd tjänstebostad framdeles aktualiseras,
denne torde, jämlikt grunderna för stadgandena under punkt 13:o
i biskopsavlöningsförordningen, kunna tillerkännas särskild gottgörelse för
av flyttningen föranledda utgifter. Såväl hyresersättningen som i sist berörda
fall ifrågakommande gottgörelse bestridas ur kyrkofonden.
Frågan om kostnaderna för det nya domkapitlets verksamhet ber jag
att få upptaga till närmare behandling i sammanhang med min anmälan
av anslagsäskandena för nästkommande budgetår för övriga domkapitel
och för stiftsnämnderna.
På sätt jag redan vid min tidigare anmälan av frågan om Stockholmsstiftets
inrättande omnämnt påkallas därav vissa ändringar i biskopsavlöningsförordningen,
ecklesiastik boställsordning, prästlöneregleringslagen och
kyrkofondslagen. Förslag härtill äro fogade vid statsrådsprotokollet för den
26 september 1941. Med avseende å förslaget till ändringar i biskopsavlöningsförordningen
har jag låtit i fråga om stadgandet under punkt 21 :o vidtaga
en mindre jämkning av redaktionell natur. Till förslagen örn ändringar
i de tre sistnämnda av dessa författningar anhåller jag, enär i samma lagar
i annat sammanhang erfordras ytterligare ändringar, att få senare återkomma.
Med hänsyn till den i och med stiftsbildningen skeende indragningen
av det nuvarande pastor primarieämbetet erfordras slutligen viss ändring
jämväl i det nyligen utfärdade familjepensionsreglementet för prästerskapet.
Jag har låtit inom ecklesiastikdepartementet utarbeta ett förslag till kungörelse
beträffande den härutinnan behövliga ändringen. Förslaget torde
få såsom bilaga1 fogas till statsrådsprotokollet för denna dag.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade kungörelseförslaget,
har här uteslutits.
Kungl. Maj:ta proposition Nr 13.
9
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad nu och till statsrådsprotokollen för den 26 september
och den 17 oktober 1941 i ämnet anförts, hemställer föredraganden
härefter, att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att i enlighet
med vad i dessa protokoll närmare angivits
A) medgiva, att från och med den 1 juli 1942 vissa kring Stockholm
belägna områden må frånskiljas de stift, de för närvarande tillhöra, för
att jämte huvudstaden bilda ett särskilt stift med benämningen Stockholms
stift och med biskopssäte i Stockholm,
B) medgiva, att innehavaren av biskopsämbetet i det nya stiftet må tills
vidare och intill dess tjänstebostad för honom, jämlikt vad därom är stadgat,
må bliva anordnad, åtnjuta hyresersättning med ett belopp av högst 6,000
kronor för år,
C) godkänna en reglering övergångsvis av befordringsförhållandena för
de av den nya stiftsbildningen berörda prästerna samt
D) under förutsättning av bifall till hemställan under A)
dels antaga de av kyrkomötet för dess del godkända förslagen till lag
örn ändrad lydelse av §§ 2, 1+ och 5 förordningen den 16 november 1863
(nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte, lag örn upphörande av det särskilda
domkapitlet för Stockholms stad samt lag örn ändring i vissa delar
av förordningen den 30 maj 1759 örn biskops- och superintendentsval,
dels antaga det inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda förslaget till
förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 27 november
1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande
jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel,
dels ock godkänna inom ecklesiastikdepartementet uppgjort förslag till
kungörelse örn ändrad lydelse av 5 § 2 mom. familjepensionsreglementet
för prästerskapet den 28 november 191+1 (nr 901+).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Astrid Charpentier.
Bihang till riksdagens protokoll 19/+2. 1 sami. Nr 13.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
BILAGOR:
Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 8, till kyrkomötet om inrättande
av ett särskilt stift för Stockholm jämte
vissa kringliggande områden; given Stockholms slott
den 17 oktober 1941........................
Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 13, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse örn inrättande av
ett särskilt stift för Stockholm jämte vissa kringliggande
områden m. m......................
Bilaga 1.
Bilaga 2.
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
1
Nr 8.
Bilaga 1.
Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet om inrättande av ett särskilt
stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden;
given Stockholms slott den 17 oktober 1941.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden
för den 26 september 1941 och denna dag samt av protokollet
i lagrådet den 6 oktober 1941 vill Kungl. Majit härmed inhämta
kyrkomötets yttrande dels över däri angivna förslag örn inrättande av ett
särskilt stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden, dels ock
huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte,
2) lag om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad
samt
3) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 örn biskops-
och superintendentsval.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
i
Bihang till allm. kyrkomötet» protokoll 19!fl. 1 »ami. Nr 8.
2
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november 1863
(nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 angående allmänt kyrkomöte1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtliga biskopar i stiften, eller, där
någon av dem har förfall, den bland stiftets präster, som domkapitlet i hans
ställe väljer; fyra bland teologiska fakultetens professorer, två från vartdera
av rikets universitet; en vald, med fullmakt å ordinarie ämbete eller tjänst
försedd prästman från vart stift; så ock av lekmän valda ombud, nämligen
ett från Visby stift, två från vartdera av de övriga stiften samt fem från det
eller de valdistrikt, Konungen med avseende å förhandenvarande förhållanden
bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må ock
vid mötet närvara och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten, där de
ej äro till ombud vid mötet valda.
§ 4.
I val av de prästerliga ombuden deltaga alla inom distriktet kyrkoskrivna,
till prästämbetets utövning berättigade prästmän.
Valet förrättas---mötet deltaga.
§ 5.
Inom varje---är stadgat.
Två eller---sig förena.
Vid val av lekmännens ombud utgör Visby stift ett och vartdera av de
övriga stiften två valdistrikt. De särskilda valdistrikten bestämmas till sitt
omfång av Konungen.
Samtliga de---avgör lotten.
För varje---mötet deltaga.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av § 2 se 1903: 109 s. 2, av § 4 se 1893: 77 s. 1 och av § 5 se 1920: 780.
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
3
Förslag
till
Lag
om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad.
Härigenom förordnas som följer:
Det särskilda domkapitlet för Stockholms stad skall upphöra den dag,
då förordnande att Stockholms stad tillika med vissa kringliggande områden
skall utgöra ett särskilt stift träder i kraft. I följd härav upphäves
från och med samma dag vad örn nämnda domkapitel och pastor primarius
i Stockholm stadgas i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel
och förordningen den 11 februari 1687, huru med rättegång uti domkapitlen
skall förhållas, så ock vad därom eljest må finnas i lag eller särskild författning
föreskrivet.
De mål och ärenden, vilka vid den nya stiftsindelningens ikraftträdande
äro anhängiga hos domkapitlet för Stockholms stad, skola överlämnas till
fortsatt handläggning av domkapitlet i Stockholms stift.
Om förordnande och val första gången av ledamöter jämte suppleanter i
domkapitlet i Stockholms stift äger Konungen föranstalta innan den nya
stiftsindelningen träder i kraft. För sådant förordnande och val skall, såvitt
ske kan, tillämpas vad med avseende å domkapitlen i allmänhet i motsvarande
hänseende finnes i lagen om domkapitel stadgat och eljest vad
Konungen särskilt föreskriver.
4
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759
örn biskops- och superintendentsval.
Härigenom förordnas, att stadgandet i 9 mom. förordningen den 30 maj
1759 örn biskops- och superintendentsval angående lektorers rösträtt vid
sådant val skall upphöra att gälla samt att 3 morn.1 samma förordning skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3:o.
Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, örn han är av laga
förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla till prästämbetets utövning
behöriga prästmän, som inom kontraktet innehava ordinarie prästerlig
tjänst eller sådan särskild prästerlig tjänst, som i 47 § lagen den
7 december 1934 örn tillsättning av prästerliga tjänster avses, eller anställning
vid allmän undervisningsanstalt, så ock annan till prästämbetets
utövning behörig, inom stiftet tjänstgörande prästman, som är inom kontraktet
kyrkoskriven.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 3 mom. se 1916: 93.
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
5
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 september 1941 •
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet frågan örn en reformering
av kyrkostyrelsen för Stockholm och vissa i samband därmed
upptagna spörsmål samt anför härutinnan:
Till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 21 mars 1941
lämnade jag en närmare redogörelse för de otillfredsställande förhållanden,
som sedan gammalt äro rådande i avseende å organisationen av kyrkostyrelsen
för huvudstaden. Jag erinrade örn att vidlyftiga utredningar sedan
länge föreligga angående en särskild stiftsbildning innefattande Stockholms
stad, varigenom den med många olägenheter förbundna undantagsställning,
som Stockholm alltjämt intager inom den kyrkliga administrationen,
skulle bringas att definitivt upphöra. Jag framhöll vidare, bland annat, att
en sådan stiftsbildning — då för huvudstaden redan och av gammalt funnes
en kyrkligt-administrativ enhet med eget domkapitel —- icke kunde vid ett
sakligt bedömande anses liktydig med en utökning av stiftens antal i riket.
Det vore här närmast fråga om en utbyggnad av en redan bestående
organisation, som hittills icke kunnat effektivt utnyttjas.
Örn styrkan av de sakskäl, vilka tala för att söka bringa denna gamla
stiftsindelningsfråga till en slutlig lösning, har någon tvekan icke kunnat
råda. Då jag likväl vid min anmälan av detta ärende den 21 mars 1941 ansåg
mig böra avstå från att då föreslå omedelbara åtgärder i sådant syfte och
i stället begränsade mitt förslag till vissa partiella reformer på den gällande
regleringens grund, bestämdes mitt ståndpunktstagande, på sätt jag också
uttryckligen framhöll, uteslutande av hänsynen till de rådande tidsomständigheterna.
Sedan Kungl. Majit på min därom gjorda hemställan genom proposition
till innevarande års riksdag nr 201 förelagt riksdagen vissa lagförslag, innebärande
en förändrad ordning vid tillsättning av det för närvarande lediga
6
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
pastor primarieämbetet ävensom viss utvidgning av ämbetsbefogenheterna
för innehavaren av denna befattning, har riksdagen i skrivelse den 4 juni
1941, nr 285, dels anmält, att berörda proposition icke bifallits av riksdagen,
dels ock, i anledning av i ärendet väckta motioner, anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte taga under förnyat övervägande frågan örn inrättande
av ett särskilt stift med egen biskop för Stockholm med omnejd samt, efter
den ytterligare utredning som kunde finnas erforderlig, förelägga riksdagen
förslag i ämnet.
I anledning av riksdagens sålunda intagna ståndpunkt och då det bör
undvikas att den nuvarande vakansen å pastor primarieämbetet utsträckes
någon längre tid med därmed förbundna uppenbara risker för ett ytterligare
försvagande av den härvarande kyrkoledningens ställning, har jag utan
dröjsmål låtit företaga de kompletterande utredningar, som med hänsyn till
frågans ändrade läge befunnits påkallade. Jag anhåller härmed att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning ett inom ecklesiastikdepartementet utarbetat
förslag till en sådan ändring i den gällande kyrkliga indelningen i riket, att
vissa kring Stockholm belägna områden utbrytas från de stift de för närvarande
tillhöra för att jämte huvudstaden ingå i och bilda ett eget stift med
biskopssäte i Stockholm.
Det sålunda uppgjorda förslaget har kunnat i det väsentliga grundas på
det förslag till en stiftsbildning för huvudstaden med omnejd, som år 1937
framlades äv kammarrådet Tom Wohlin i egenskap av inom ecklesiastikdepartementet
tillkallad sakkunnig. Jag ber därför till en början få lämna
en kortfattad redogörelse för sistnämnda förslag.
! Sakkunnigförslaget.
Gränsdragningen för ett Stockholms-stift.
v i: ••
Kammarrådet Wohlin anför härom, bland annat:
Av domkapitelskommittén1 undersöktes två alternativ till begränsning
av ett blivande Stockholms-stift. Det ena, kallat minimialternativet, omfattade
ett område av ungefär två mils omkrets runt huvudstaden. Det
ändra, mäximialtemativet, omfattade, förutom huvudstaden, hela Södertörn
samt Färentuna, Sollentuna och Vallentuna härader, Danderyds och
Värmdö skeppslag ävensom Österåkers pastorat av Åkers skeppslag. Kommittén
fann bestämda skäl tala för detta senare alternativ. Emellertid ansåg
kommittén av praktiska skäl och i syfte att ej onödigtvis splittra eljest
gällande indelning, att även övriga delar av Åkers skeppslag (Riala, Roslagskulla
och Ljusterö församlingar) borde ingå i det nya stiftet. Enligt
kommitténs förslag borde stiftet således omfatta Stockholms stad och av
1 Sedan 1915 års riksdag hos Kungl. Maja anhållit, att Kungl. Majit ville låta utreda om och
på vad sätt en jämkning i gällande stiftsindelning lämpligen borde äga rum och i samband därmed,
huruvida Stockholm i kyrkligt avseende borde skiljas från ärkestiftet, verkställdes av den
s. k. domkapitelskommittén en omfattande utredning rörande hithörande spörsmål. Kommitténs betänkande
avgavs den 18 december 1918.
7
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Stockholms län dels Färentuna, Sollentuna och Vallentuna härader samt
Danderyds, Värmdö och Åkers skeppslag i Uppland, dels Sotholms, Öknebo
och Svartlösa härader (Södertörn) i Södermanland.
I sitt utlåtande i stiftsfrågan den 28 december 1929 tillstyrkte kammarkollegiet
i första hand det s. k. maximialternativet. Viss modifikation av
förslaget borde dock enligt kollegiets mening ske. Strängnäs stift, för vilket
enligt ämbetsverkets uppfattning behov av minskning ej förelåge, borde
bibehållas ograverat. Södertörn, som — med undantag för Nämdö församling
— tillhörde Strängnäs stift, syntes sålunda enligt kollegiets uppfattning
icke böra tilläggas det nya stiftet. Nämdö, som dåmera inginge
i Djurö pastorat av ärkestiftet, skulle dock medtagas. Enligt detta förslag
skulle Stockholms-stiftet komma att omfatta (1929 års siffror):
Areal Folkmängd Pastorat Församlingar Prästerliga tjänster
19
Kollegiet erinrade dock om att tillskapande av en speciell kommunbildning,
det s. k. Stor-Stockholm, då hade en viss aktualitet och framhöll, att,
om en sådan kommunbildning bomme till stånd, det nya stiftets gränser
kunde utan olägenhet efteråt anslutas till överensstämmelse med den administrativa
och kommunala indelningen för ett dylikt »Stor-Stockholm».
I andra hand föreslog kollegiet, att Stockholms stad ensam skulle bilda
särskilt stift.
Det synes utan gensägelse vara önskvärt, att gränsdragningen för Stockholms-stiftet
sker så, att stiftet kommer att i sig innesluta icke blott staden
Stockholms nuvarande jurisdiktionsområde utan jämväl de delar av kringliggande
bygd, vilka såväl i kommunikationshänseende som med avseende
å bebyggelsens karaktär och områdenas sociala struktur i övrigt ha en
mera omedelbar anknytning till huvudstaden. Då kammarkollegiet velat
från tillämpningen av denna princip utesluta de södra, till Strängnäs-stiftet
hörande förortsområdena, har — såsom redan antytts — som skäl härför
anförts, att sistnämnda stift icke vore i behov av någon områdesminskning.
Denna erinran är väl riktig. Men det kan starkt ifrågasättas, örn berörda
omständighet utan vidare bör vara utslagsgivande. Ett ställningstagande
härtill synes böra bliva beroende av huru stor, procentuellt sett,
inkräktningen på Strängnäs-stiftet visar sig bliva. Företages gränsdragningen
i detta avseende med tillbörlig försiktighet, torde det i själva verket befinnas,
att de procenttal, varom här behöver bliva fråga, ej ställa sig över
hövan stora. Begränsar man områdestilldelningen från Strängnäs stift till
att avse Södertörns kontrakt med undantag av Salems, Grödinge, Sorunda,
Torö och Ösmo församlingar, skulle beskärningen av Strängnäs-stiftet
komma att stanna i avseende å territoriet, som omfattar en areal av
13,448.13 kvkm., vid 788.X2 kvkm. eller 5.8 procent, i avseende å folkmängden,
vilken den 1/1 1936 utgjorde 411,017, vid 38,161 personer eller 9.3 procent,
i avseende å antalet pastorat och församlingar, vilka utgöra 106, respektive
168, vid 7, respektive 11, eller 6.6 respektive 6.5 procent samt i avseende
å antalet prästerliga tjänster, som uppgår till 169, vid 13
eller 7.8 procent. Vid en reglering, som här föreslås, skulle visserligen
ett pastorat komma att sönderbrytas, nämligen Botkyrka-Salems. Fråga
har emellertid redan väckts om avskiljande av Salems församling till eget
pastorat. Anses förutsättningarna flir en dylik nybildning icke ännu före
-
8
Kungl. Maj.ts skrivelse Nr 8.
ligga, synes i allt fall möjlighet vara för handen att sammanföra Salems församling
med den intilliggande Grödinge församling, som utgör eget pastorat.
Strax, häraf teråt skall visas, att möjlighet icke saknas att i viss mindre
omfattning kompensera Strängnäs-stiftet för den här ifrågasatta beskärningen
genom överflyttning till detta stift från ärkestiftet av vissa församlingar
å öarna i Mälaren.
Vad beträffar områdestilldelningen från ärkestiftet synes det förut berörda
s. k. maximialternativet innebära en i huvudsak lämplig lösning.
Yägande skäl för några modifikationer i förslaget torde dock föreligga.
Önskemålet att gränserna för Stockholms-stiftet läggas så att de i allo
ansluta sig till gränserna för härads- och skeppslagsindelningen synes icke
väga särdeles tungt. Anledning torde tvärtom vara för handen att med
bortseende därifrån, å ena sidan, väl låta Ljusterö jämte Österåkers församling
av Åkers skeppslag men ej Riala och Roslagskulla av samma
skeppslag ingå i Stockholms-stiftet samt, å andra sidan, låta såväl Vallentuna
församling som Össebygarns, Angarns och Vada församlingar av Vallentuna
härad, vilka alla fyra utgöra utanför 2-milsräjongen belägna kommuner
av övervägande agrar struktur, stanna kvar inom ärkestiftet. I avseende
å det västliga förortsområdet å Mälar-öarna synes ävenledes en
jämkning i det tidigare förslaget kunna visa sig lämplig. Från den huvudsynpunkt,
som på sätt förut framhållits bör vara vägledande för områdestilldelningen
till Stockholms-stiftet, torde det icke vara erforderligt att av
berörda västra område medtaga i det nya stiftet mera än Lovön. De övriga
av domkapitelskommittén till införlivning med Stockholms-stiftet förordade
Mälar-öarna, Ekerö, Svartsjölandet, Munsö och Adelsö med Björkö
skulle i så fall, enligt vad det vill synas, kunna rätt väl lämpa sig för att
såsom någon kompensation för de Strängnäs-stiftet söder om Stockholm
frångångna områdena överflyttas till detta stift. Vidtages denna åtgärd,
skulle Strängnäs-stiftets definitiva beskärning komma att minskas i avseende
å arealen med 185.73 kvkm., i avseende å folkmängden med 5,800 personer,
i avseende å antalet pastorat och församlingar med 5, respektive 7
samt i avseende å antalet prästerliga tjänster med 5.
Under de förutsättningar, som här angivits, skulle beskämingen av ärkestiftet
med inräknande av de delar, som skulle överflyttas från ärkestiftet
till Strängnäs stift, komma att erhålla följande omfattning:
arealen minskas
folkmängden »
antalet pastorat »
» församlingar »
» präster!.tjänster»
med 1,363.19 kvkm., motsvarande 4.2 %
» 118,369 personer, » 18.5 %
» 22 » 13.8 %
»30 » 11.8 *
»42 » 15.3 %
Förutom den verkan i arbetsavlastande riktning för stiftsstyrelsen i ärkestiftet,
som belyses av här anförda siffror, har man givetvis, då det gäller
betydelsen för stiftsstyrelsen i ärkestiftet av Stockholms-stiftets fullständiga
utbrytning från gemenskap med ärkestiftet, att dessutom uppmärksamma
bortfallandet av sådana ämbetsuppgifter, som för närvarande ankomma
å ärkebiskopen speciellt i avseende å Stockholms stads kyrkostyrelse
och de denna underlydande församlingarna.
9
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Till närmare åskådliggörande av sitt förslag har den sakkunnige vid sin
utredning fogat en specialkarta, utvisande de ifrågasatta stiftsgränserna.
Dessa av den sakkunnige föreslagna gränser hava inlagts å en särskild
karta över ett blivande Stoekholms-stift, som jag — i enlighet med det
förslag jag härefteråt vill framlägga — låtit för ändamålet uppgöra. Nämnda
karta torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll i detta
ärende (Bil. A).
Vissa statistiska uppgifter rörande de områden, som enligt den sakkunniges
förslag skulle komma att överflyttas dels till ett blivande Stoekholmsstift,
dels till Strängnäs stift, ha av honom sammanställts i efterföljande
tablå (Tab. I).
Tablå I.
Kontrakt
Anta
1
Folk-
Areal Iand
pastorat
församlingar
prästtj änster
mängd
ii hektar)
Till Stockholms stift:
Från Uppsala stift:
av Sjuhundra kontrakt......
i
1
1
1,614
9,467
Roslags västra » ......
4
7
11
41,091
23,438
Roslags östra > ......
11
14
24
68,788
81,996
av Svartsjö » ......
1
1
1
1,076
2,845
Från Strängnäs stift:
av Södertörns kontrakt......
7
11
13
38,161
78,882
Stockholms stad........
19
19
74
533,884
13,708
Summa
43
53
124
684,614
210,336
Till Strängnäs stift:
Från Uppsala stift:
av Svartsjö kontrakt......
5
7
5
5,800
18,573
Biskopsämbetet i Stockholms-stiftet.
Kammarrådet Wohlin anför härom:
För stiftsstyrelsens organisation, såvitt denna avser biskopstjänsten, stå
två alternativ öppna: 1) inrättande av en självständig biskopstjänst samt
2) omändring av den nuvarande pastor primariebefattningen till biskopstjänst
med Storkyrkoförsamlingen såsom prebendeförsamling. Enligt det
senare alternativet skulle följaktligen biskopstjänsten i Stockholm komma
att intaga en likartad ställning som biskopsbefattningen i Visby stift, vilken
som bekant är förenad med kyrkoherdetjänsten i Visby stad.
I sitt utlåtande den 28 augusti 1930 i Stockholms stiftsfråga uttalade
sig statskontoret rörande dessa alternativ och yttrade, bland annat:
10
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Enligt statskontorets förmenande torde åtskilligt tala för denna senare anordning.
Det torde väl knappast kunna förnekas, att, även om större eller
mindre delar av närmaste landsbygd till Stockholm skulle komma att hänföras
till det nya stiftet, kommunikations- och andra förhållanden inom
detsamma måste i högre grad än inom flertalet andra stift underlätta det
övervakande arbete, som skulle åligga en biskop i Stockholm, och att därför
den omständigheten, att utöver de med biskopsämbetet jämväl de med
kyrkoherdebefattningen i Storkyrkan förenade åligganden skulle påvila honom,
näppeligen borde utöva någon menligare inverkan på hans ställning
såsom biskop. Det torde icke heller med skäl kunna sägas, att hans egenskap
av kyrkoherde i en av stadens församlingar kan befaras bliva hinderlig
för den ställning av chef för övriga församlingar, som biskopen givetvis
bör intaga.
Till ytterligare belysning av här berörda spörsmål har den sakkunnige
i härefteråt intagna tablå (Tab. II) sammanställt vissa statistiska uppgifter
rörande de särskilda nuvarande stiften och Stockholms stad (siffrorna avse
förhållandena den 1 januari 1936).
Tablå II.
Stift
Folk-
mängd
Areal
i kvkm.
Territoriella
pastorat
Territoriella
försam-
lingar
Präst-
tjänster
Uppsala..............
640,279
32,639.38
159
253
274
Linköpings.............
447,023
18,162.33
132
214
212
Skara................
395,701
12,484.58
116
374
204
Strängnäs .............
411,017
13,448.13
106
168
169
Västerås..............
432,487
38,805.88
99
124
175
Växjö................
482,788
25,139.03
143
255
251
Lunds ...............
913,836
14,329.57
221
438
322
Göteborgs.............
725,314
15,653.58
125
276
245
Karlstads.............
368,082
23,831.32
75
139
153
Härnösands............
418,562
77,417.88
91
128
164
Luleå................
422,467
164,668.74
56
60
140
Visby................
58,049
3,159.78
33
92
39
Stockholms stad..........
533,884
137.08
19
19
74
Summa
6,249,489
439,877.28
1,375
2,540
2,422
Den sakkunnige anför vidare i anslutning härtill:
Vid ett övervägande av de anförda siffrorna för det föreslagna Stockholms-stiftet,
jämförda med motsvarande siffror för de nuvarande stiften,
vill det synas, som örn den av statskontoret förordade anordningen skulle
innebära en fullt godtagbar lösning av den föreliggande organisationsfrågan.
I avseende å de anförda siffrornas betydelse för uppskattningen av den arbetsbörda,
som ett stiftsområde för huvudstaden av föreslagen omfattning
skulle medföra för stiftschefen, bör ju beaktas, att den stora befolkningssiffran,
vilken blott överträffas av motsvarande siffror för Lunds och Göteborgs
stift, ej i och för sig kan falla tyngre i vågskålen, helst däri ingår —
11
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
med närmare 80 procent — befolkningen i en storstad. Av väsentligt större
betydelse äro givetvis de siffror, som utmärka antalet pastorat och församlingar
samt antalet underlydande prästerliga tjänster. I dessa avseenden är
att märka, att, å ena sidan, antalet prästerliga tjänster i Stockholms-stiftet
väl skulle bliva mer än tre gånger så stort som i Gotlands-stiftet och antalet
pastorat något större än där, men att, å andra sidan, antalet församlingar
icke skulle bliva stort mer än hälften i jämförelse med det sistnämnda
stiftet.
Den hittillsvarande föreningen av kyrkoherdetjänsten i Storkyrkoförsamlingen
med pastor primariebefattningen har såtillvida, som denna tjänsteförening
torde ha medfört en viss utökning av den prästerliga organisationen
i församlingen, ställt nämnda församling i ekonomiskt hänseende i något
ogynnsammare läge än övriga Stockholms-församlingar. Denna olägenhet
bleve visserligen icke avlägsnad, därest biskopstjänsten förenades med kyrkoherdetjänsten
i Storkyrkoförsamlingen. Möjlighet att på ett rationellt sätt
reglera detta förhållande saknas likväl icke. Redan från andra, saväl principiella
som praktiska, synpunkter måste nämligen de starkaste skäl anses
tala för att i avseende å kostnaderna för prästlöneväsendet i Stockholm snarast
möjligt åvägabringas en sådan ekonomisk gemenskap mellan huvudstadens
församlingar, att därigenom inom dessa ernås en fullständig utjämning
av uttaxeringen för angivna behov.
En ytterligare betydelsefull synpunkt bör ock uppmärksammas, då det
gäller ställningstagandet till den"här behandlade organisationsfrågan. Såsom
av uppgjorda kostnadskalkyler framgår torde kostnaderna för den föreslagna
stiftsutbrytningen, därest biskopstjänsten baseras på en förening med
kyrkoherdetjänsten i Storkyrkoförsamlingen, komma att bliva relativt oansenliga.
Skall däremot den nya organisationen grundas på en friställd biskopstjänst,
blir kostnadssumman, örn än ej i och för sig allt för betydande,
dock väsentligt kännbarare. Det förefaller vara angeläget att tillse, att den
behövliga reform, det här gäller, icke äventyras av hänsyn till frågans ekonomiska
konsekvenser.
Till frågan örn biskopstjänstens anordnande i det föreslagna Stockholmsstiftet
hör även frågan om sättet för utseende av innehavare av tjänsten.
Givet är att, oberoende av efter vilketdera av de två angivna alternativen
biskopstjänsten bleve anordnad, val av den nye biskopen likväl bör ske helt
i samma ordning, som gäller för val av biskoparna i de övriga stiften utom
ärkestiftet. En konsekvens härav blir då ock, att Storkyrkoförsamlingen,
därest densamma skall utgöra prebende åt biskopen, får giva avkall å de
särskilda privilegier församlingen för närvarande åtnjuter med avseende å
sitt kyrkoherde val.
Stiftsnämndsärendena.
Härom anför den sakkunnige:
Stockholms-stiftet med de gränser och den struktur i övrigt, som av mig
föreslagits, skulle ju komma att helt domineras av huvudstadens församlingar.
Inom dessa finnas emellertid endast några enstaka fastigheter, hänförliga
till kyrklig jord i egentlig mening (två prästgårdar, ett löneboställe, två
klockarbostället! och ett mindre obebyggt allmänt kyrkohemman).
Till närmare upplysning rörande det kyrkliga fastighetsbeståndet i de av
stiftsregleringsförslaget berörda områdena har den sakkunnige sammanställt
följande två tablåer (Tab. III och IV).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tablå III.
överflyttning från Uppsala stift till Stockholms stift. to
Församling
Antal
präst-
gårdar
Löneboställen
Allmänna kyrkohemman
Klockarboställen
Folk- mängd
den */*
1936
Areal
land
(i hektar)
hela
antalet
därav
skogs-
fastig-
heter
areal
skogs-
mark
hela
antalet
därav
skogs-
fastig-
heter
areal
skogs-
mark
hela
antalet
därav
skogs-
fastig-
heter
areal
skogs-
mark
Hammarby.........
_
1
i
11
1
1,957
2,092
Fresta...........
1
1
i
50
—
—
—
—
—
—
1,066
2,327
Ljusterö ..........
1
1
i
18
—
—
—
—
—
—
1,614
9,467
Österåker..........
1
2
2
393
. -
—
—
—
—
—
3,125
13,839
Värmdö ..........
2
2
2
197
—
—
—
1
—
—
2,839
16,719
Möja............
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
674
5,273
Djurö ............
1
—
--
—
—
—
—
—
—
—
1,307
7,734
Ingarö...........
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
741
7,271
Gustavsberg........
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2,287
2,821
Bo.............
1
1
1
45
—
—
—
—
—
—
2,413
3,510
Östra Ryd.........
1
1
1
127
—
—
—
1
—
—
863
7,198
Solna............
4
2
—
—
—
—
—
—
—
—
21,730
1,884
Danderyd.........
2
1
1
37
—
—
—
1
—
—
13,829
2,633
Täby............
1
1
l
45
1
1
39
—
—
—
5,162
5,737
Ed.............
1
1
1
55
—
—
—
1
—
—
1,450
4,152
Sollentuna.........
1
1
1
9
—
—
—
1
—
—
11,661
4,959
Järfälla...........
1
—
—
—
—
—
—
1
--
—
3,035
4,624
Spånga ...........
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13,169
5,132
Lovö............
1
1
1
74
—
—
—
1
—
—
1,076
2,845
Nämdö...........
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
201
3,722
Sundbyberg........
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8,753
152
Lidingö...........
1
1
1
38
—
—
—
1
—
—
10,694
3,014
Vaxholm..........
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2,923
641
Stockholms församlingar .
2
1
1
25
1
—
—
2
—
—
533,884
13,708
Summa
.31
18
16
1,124
2
1
39
11
—"
—
646,453
131,454
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tablå IV.
Överflyttning: 1) från Strängnäs stift till Stockholms stift, 2) från Uppsala stift till Strängnäs stift.
Församling
Antal
präst-
gårdar
Löneboställen
Allmänna kyrkohemman
Klockarboställen
Folk- mängd
den l/i
1936
Areal
land
(i hektar)
hela
antalet
därav
skogs-
fastig-
heter
areal
skogs-
mark
hela
antalet
därav
skogs-
fastig-
heter
areal
skogs-
mark
hela
antalet
därav
skogs-
fastig-
heter
areal
skogs-
mark
1) Nacka..........
2
_
_
_
_
_
_
_
_
9,041
4,789
Saltsjöbaden.......
1
—
—
—
—
—
—
. —
—
—
3,304
840
Huddinge........
1
1
1
15
—
—
—
1
1
3
11,728
13,245
Botkyrka........
2
2
2
107
—
—
—
1
1
1
5,108
8,173
Västerhaninge......
1
1
1
309
—
—
—
1
—
—
2,891
11,912
Österhaninge......
1
2
2
237
—
—
—
1
—
—
2,970
15,419
Tyresö..........
1
1
1
118
—
—
—
1
—
—
1,337
7,155
Dalarö..........
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
721
1,811
Ornö...........
1
1
1
193
i
i
175
—
—
—
419
7,091
Utö............
—
—
—
—
—
—
—
—
- .
—
226
4,477
Muskö..........
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
416
3,970
Summa
12
8
8
979
i
i
175
5
2
4
38,161
78,882
2) Skå............
—
1
1
8
—
—
—
—
—-
—
662
1,860
Sånga ..........
1
1
1
19
—
—
—
—
—
—
997
2,653
Hilleshög ........
—
1
1
20
—
—
—
1
—
—
471
1,448
Färentuna........
1
1
1
19
. —
—
—
—
—
—
836
2,103
Munsö..........
1
1
1''
26
—
—
—
—
—
—
637
2,753
Ekerö..........
1
1
1
42
—
—
—
1
—
—
1,524
4,560
Adelsö..........
1
1
1
53
—
—
—-
—
—
—
673
3,196
Summa
5
7
7
187
— .
_
—
2
—
—
5,800
18,573
o:
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
14
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Den sakkunnige anför vidare i detta sammanhang:
På sätt framgår av tablåerna (Tab. III och IV) skulle inom hela det
blivande stiftsområdet icke komma att finnas flera kyrkliga fastigheter av
följande kategorier än inalles
43 prästgårdar
26 löneboställen
16 klockarboställen och
3 allmänna kyrkohemman.
Två av prästlöneboställena och det inom Stockholms stad liggande allmänna
kyrkohemmanet sakna helt skogstillgång. Skogsmarksarealen för
övriga 24 löneboställen och 2 allmänna kyrkohemman uppgår sammanlagt
blott till 2,317 hektar.
De motsvarande siffrorna för det ojämförligt minsta av de nuvarande
stiften, Visby stift, ställa sig som följer:
38 prästgårdar
110 löneboställen
2 klockarboställen och
intet allmänt kyrkohemman.
Av prästlöneboställena på Gotland hava 53 skogstillgångar. Sammanlagda
skogsmarksarealen för dessa boställen uppgår till 5,033 hektar.
Då det gäller omfattningen av stiftsnämndernas administrativa funktioner
med avseende å den kyrkliga jorden måste givetvis de under stiftsnämndernas
omedelbara inseende stående jordbruks- och skogsfastigheterna
(prästlöneboställen och allmänna kyrkohemman) i främsta rummet komma i
betraktande. Jämföras siffrorna för denna kategori fastigheter för yisby stift
och för det blivande Stockholms-stiftet visar det sig,, att antalet sådana fastigheter
inom det senare stiftet skulle bliva endast cirka fjärdedelen mot inom
Visby stift. Sammanlagda skogsmarksarealen å ifrågavarande fastigheter
inom Stockholms-stiftet skulle icke komma att uppgå till hälften av
motsvarande areal för Visby stift.
Vid övervägande av nu anförda sifferuppgifter och övriga på frågan inverkande
omständigheter nödgas man stanna för den uppfattningen, att
Stockholms-stiftet erbjuder ett allt för litet arbetsfält för en stiftsnämnd.
Visserligen skulle kostnaderna för ett sådant självständigt organ, helst möjlighet
skulle föreligga för en tjänstekombination i avseende å stiftsjägmästarbefattningen
med angränsande stift (Strängnäs), kunna hållas inom en
skäligen blygsam ram. Men otvivelaktigt måste organisationsutgifterna komma
att ställa sig än lägre, därest Stockholms-stiftet helt hänlägges under
gemensam stiftsnämndsförvaltning med ett angränsande stift. Detta stift
bör då tydligen bliva Strängnäs stift. Lägges i avseende å stiftsnämndens
fastighetsförvaltande uppgifter Stockholms-stiftet under gemensam ledning
med Strängnäs-stiftet, torde det dock visa sig lämpligast, att denna gemensamma
stiftsnämnd icke därjämte belastas med bestyret för Stockholmsstiftet
med utbetalning av prästerskapets från kyrkofonden utgående avlöningar
liksom ej heller med avräkningarna mellan Stockholms-stiftets pastorat
och kyrkofonden. För Stockholms-församlingarna omhänderhavas som
bekant dessa bestyr för närvarande av statskontoret. Det torde icke bliva
förbundet med någon olägenhet för berörda ämbetsverk att, i händelse stiftsutbrytningen
kommer till stånd, utsträcka sina berörda funktioner jämväl
till Stockholms-stiftets pastorat utanför huvudstaden.
15
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Indelningen i kontrakt och boställsdistrikt.
Den sakkunnige har erinrat om, att en stiftsbildning för Stockholm med
omnejd enligt det framlagda förslaget förutsatte vissa jämkningar i avseende
å indelningen i kontrakt och boställsdistrikt. Huru den föreslagna gränsdragningen
för Stockholms-stiftet komme att påverka den gällande indelningen
i dessa hänseenden belyses genom följande två av den sakkunnige uppgjorda
tablåer (Tab. V och VI).
I avseende å den nya kontra k tsindelningen har den sakkunnige
framlagt följande preliminära förslag:
1. Stockholms stift.
Till ett nordligt och östligt kontrakt läggas a) Oskars och Engelbrekts församlingar
i Stockholms stad, b) Roslags östra kontrakt med undantag av
Täby pastorat, Danderyds pastorat och Solna pastorat samt c) av Sjuhundra
kontrakt Ljusterö pastorat.
Till ett nordligt och västligt kontrakt läggas a) Matteus, S:t Görans och
Bromma församlingar i Stockholms stad, b) av Roslags östra kontrakt Täby
pastorat, Danderyds pastorat och Solna pastorat, c) av Roslags västra kontrakt
Sollentuna-Eds, Sundbybergs, Spånga-Järf kila och Fresta-Hammarby
pastorat samt d) av Svartsjö kontrakt Lovö pastorat.
Till ett sydligt kontrakt läggas a) Brännkyrka och Enskede församlingar
i Stockholms stad samt b) Södertörns kontrakt med undantag av de i Strängnäs
stift kvarstående Salems, Grödinge, Sorunda, Torö och Ösmo församlingar.
Till ett fjärde kontrakt sammanföras slutligen övriga här förut ej nämnda
församlingar i Stockholms stad.
2. Ärkestiftet.
De efter stiftsutbrytningen i stiftet kvarblivande två pastoraten av Roslags
västra kontrakt överflyttas till Sjuhundra kontrakt.
3. Strängnäs stift.
De inom Strängnäs stift kvarblivande Salems, Grödinge, Sorunda, Torö
och Ösmo församlingar sammanföras till ett kontrakt med de till samma
stift från ärkestiftet överflyttade, för närvarande till Svartsjö kontrakt hörande
församlingarna.
För den nya indelningen i boställsdistrikt föreslås av
den sakkunnige preliminärt:
Stockholms stiftsområde bildar ett gemensamt boställsdistrikt.
Inom ärkestiftet sammanföras till ett boställsdistrikt de inom detta stift
kvarblivande delarna av nuvarande II och VI distrikten.
Inom Strängnäs stift överföras de kvarvarande delarna av detta stifts IV
boställsdistrikt samt de till stiftet överförda delarna av Svartsjö kontrakt
till stiftets I boställsdistrikt.
Stiftsbandet.
Den sakkunnige anför härom, bland annat:
Jämlikt 3 § 2 mom. i gällande prästvalslag står befordringsrätten till prästerlig
tjänst i Stockholm öppen för hela landets prästerskap. Den eftergift i
16
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Tablå V.
Överflyttning till Stockholms stift och till Strängnäs stift.
Kontrakt och stift
Överflytta
s till
Kvarstå i
Uppsala, respektive
Strängnäs stift
Stockholms stift
Strängnäs stift
Sjuhundra kontrakt,
Uppsala stift
Ljusterö
—
Rimbo, Rö, Husby-Lyhun- dra, Skederid, Frötuna,
Rådmansö, Norrtälje,
Länna, Blidö, Fasterna,
Riala, Roslagskulla
Roslags södra kon- trakt, Uppsala stift
Sollentuna, Ed, Sundby- berg, Spånga, Järfälla,
Fresta, Hammarby
Vallentuna, Össebygarn,
Vada, Angarn
Roslags östra kon- trakt, Uppsala stift
Täby, Danderyd, Lidingö,
Östra Ryd, Österåker,
Vaxholm, Solna, Värmdö,
Möja, Djurö, Nämdö,
Gustavsberg, Ingarö, Bo
Svartsjö kontrakt,
Uppsala stift
Lovö
Färentuna, Hil- leshög, Ekerö,
Sånga, Skå,
Adelsö, Munsö
Södertörns kontrakt,
Strängnäs stift
Botkyrka, Huddinge, Nacka,
Saltsjöbaden, Tyresö,
Dalarö, Ornö, Utö, Väster- haninge, Muskö, Öster- haninge
Salem, Grödinge, Sorunda,
Torö, Ösmo
Tablå VI.
Överflyttning till Stockholms stift och till Strängnäs stift.
Boställsdistrikt
Överflytta
s till
Kvarstå i
Uppsala, respektive
Strängnäs stift
och stift
Stockholms stift
Strängnäs stift
II. boställsdistriktet,
Uppsala stift
Ljusterö
—
Närdinghundra (8 förs.) och
Lyhundra (8 förs.) kon- trakt samt Sjuhundra
kontrakt utom Ljusterö
(12 förs.)
VI. boställsdistriktet,
Uppsala stift
Sollentuna, Ed, Fresta och
Hammarby av Roslags
västra kontrakt
Seminghundra och Ärling- hundra kontrakt (21 förs.)
samt Vallentuna, Össeby- garn, Vada och Angarn av
Roslags västra kontrakt
VII. boställsdistrik- tet, Uppsala stift
Stockholms stad (19 förs.),
Roslags östra kontrakt
(14 förs.), Sundbyberg,
Spånga och Järfälla av
Roslags västra kontrakt
samt Lovö av Svartsjö
kontrakt
Svartsjö kontrakt
utom Lovö
(7 förs.)
IV. boställsdistriktet,
Strängnäs stift
Botkyrka, Huddinge, Nacka,
Saltsjöbaden, Tyresö,
Dalarö, Ornö, Utö, Väster- haninge, Muskö och Öster- haninge av Södertörns
kontrakt
Södertäljekontrakt(ll förs.)
samt Salem, Grödinge,
Sorunda, Torö och Ösmo
av Södertörns kontrakt
17
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
den gamla stiftsbandsregleringen, som berörda bestämmelse innebär, går
tydligen långt tillbaka i tiden. I interimsreglementet den 26 maj 1730 angående
prästevalen i Stockholm (Modée II, sid. 827) är sålunda förutsatt, att
en dylik allmän rätt för rikets prästerskap förefunnes. Någon närmare undersökning
har i detta sammanhang icke företagits till utrönande av de motiv,
på vilka detta avsteg från stiftsbandsinstitutet en gång må hava tillkommit.
Vissa skäl kunna visserligen — vare sig med denna undantagsreglering
främst avsetts att tillägga prästerskapet i allmänhet ett -särskilt privilegium
eller därmed avsetts att bereda Stockholms församlingar en förmån framför
andra vid rekryteringen av de prästerliga beställningarna i huvudstaden —
tala för att, därest en särskild stiftsbildning för Stockholm med omnejd
kommer till stånd, den berörda undantagsbestämmelsen borde upphävas.
Spörsmålet om det befogade och lämpliga i en sådan åtgärd har dock otvivelaktigt
en vidare aspekt och synes knappast böra upptagas annat än i samband
med en allmännare omprövning av de grunder, varpå vår nu bestående
prästvalslagstiftning i övrigt vilar. Det synes också önskligt, att stiftsfrågan
för Stockholm i görligaste mån hålles fri från komplicerande spörsmål,
som ej stå i ett därmed ofrånkomligt samband. Övervägande skäl torde sålunda
föreligga för att tillsvidare lämna prästvalslagen på denna punkt oförändrad.
De präster, som vunnit anställning i ärkestiftet, respektive i Strängnäs
stift före Stockholms-stiftets utbrytning, torde böra bibehållas vid sin hittillsvarande
ansökningsrätt till alla prästerliga tjänster inom vederbörande
stifts gamla område.
Kostnadsberäkningar.
Beträffande kostnaderna för en stiftsreglering i enlighet med det förslag,
för vilket härförut redogjorts, har den sakkunnige anfört:
Bland de särskilda årliga utgifterna för ett fullt självständigt stift för
Stockholms stad med omnejd enligt den föreslagna regleringen äro i främsta
rummet att beakta dels den kostnadsökning, som uppkommer i avlöningsanslag
för stiftets blivande biskop, dels sådan anslagshöjning, som i följd
av den utökade stiftsorganisationen kan visa sig erforderlig i staterna för
Stockholms domkapitel och Strängnäs stiftsnämnd.
Pastor primarius åtnjuter för närvarande avlöning av Storkyrkoförsamlingen
lika med domprost, d. v. s. i reglerad lön 10,000 kronor och i tillläggslön
2,100 kronor jämte vederbörligt s. k. nådårstillägg ävensom förmän
av boställsvåning i församlingens hus. Efter ny lönereglering för församlingens
prästerskap kommer han därtill att erhålla uppvärmningsbidrag
med 200 kronor. Från kyrkofonden uppbär han dyrtidstillägg å ifrågavarande
löneförmåner på sätt för övriga församlingspräster är stadgat. Härutöver
uppbär pastor primarius i denna sin egenskap ett särskilt »ränteanslag»
av kronotionde från Västmanlands län. Sistnämnda anslag, utgörande
enligt uppgift från länsstyrelsen i nämnda län 206,088 hektoliter råg och
korn jämte 126 kronor i forsellönsersättning, har under de senaste tio åren
utbetalts med belopp från högst 6,518 kronor 85 öre år 1927 till 4,214
kronor 79 öre år 1936, eller med i medeltal 5,037 kronor.
Enligt gällande avlöningsbestämmelser för biskoparna tillkommer en var
av dem, med undantag för ärkebiskopen och biskopen i Lund, en total kontant
årslön av 21,000 kronor tillika med dyrtidstillägg därå enligt grunderna
för statlig reglerad avlöning. För biskopen i Visby stift, vilken tillika är
liihan(j till allm. kyrkomötets protokoll loll. 1 sami. Nr 8.
2
18
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr S.
prebendekyrkoherde i Visby pastorat, är emellertid föreskrivet, att avlöningen
för honom i hans egenskap av biskop endast skall utgå i form av viss
lönefyllnad, så att hans kontanta årslön med inräknande av hans kontanta
allmänna löneförmåner vid kyrkoherdebefattningen men med frånräknande
av utgivet, på visst sätt maximerat, belopp för adjunkts avlönande totaliter
uppbringas till 21,000 kronor jämte för biskoparna utgående dyrtidstillägg.
Med tillämpning av de sålunda för Visby-biskopen givna avlöningsbestämmelserna
skulle för en blivande biskop i ett Stockholms-stift
erfordras en särskild lönefyllnad, utöver förenämnda till pastor primarius
nu utgående ränteanslag, uppgående, i den män biskopen anlitar pastoratsadjunkt,
till i runt tal högst 5,800 kronor och lägst 3,760 kronor för år,
att utgå ur kyrkofonden.
I avseende å domkapitelsorganisationen blir först och främst den ändringen
erforderlig, att för närvarande i kapitlet ingående ledamot med högre
teologisk eller humanistisk bildning ersättes med ledamot, som äger särskild
sakkunskap på folkundervisningens område. Denna omorganisation
kommer följaktligen icke att medföra någon kostnadsökning. I övrigt torde
andra ändringar för Stockholms-stiftets vidkommande icke behöva ifrågakomma
än att dels nuvarande icke-ordinarie sekreterare vid Stockholms
domkapitel uppföres å ordinarie stat med avlöning, förslagsvis, i likhet
med vad tillkommer stiftssekreteraren i Visby (lönegrad B 24), dels ytterligare
vid domkapitlet anställes ett extra ordinarie kanslibiträde, förslagsvis
i lönegrad B 7. Avlöningarna åt dessa två befattningshavare skulle sammanlagt
komma att uppgå till omkring 10,500 kronor för är, oberäknat
dyrtidstillägg och eventuella ålderstillägg. Då motsvarande avlöningsanslag
för sekreteraren vid Stockholms domkapitel uppgår till 5,700 kronor och
från domkapitlets expensanslag utgår tillhopa 2,500 kronor åt expeditionsbiträden,
.skulle kostnadsökningen för domkapitlet i följd av nyregleringen
kunna antagas komma att stanna vid ungefär 2,300 kronor.
Skall stiftsnämnden i Strängnäs övertaga förvaltnings- och kontrollbestyren
med avseende å samtliga ifrågakommande kyrkliga fastigheter inom
det nya Stockholms-stiftet, torde detta närmast komma att kräva, att stiftsjägmästaren
i Strängnäs, vilken för närvarande ej har heltidstjänstgöring,
uppflyttas till avlöning för heltidstjänst, innebärande en kostnadsökning
— oberäknat dyrtidstillägg — av cirka 2,000 kronor för år. Denna kostnadsökning
för ''Strängnäs stiftsnämnd lärer emellertid fullt kunna kompenseras
av en minskning i extra utgifter till stiftsnämnden i Uppsala för avlönande
av biträde ät stifts jägmästaren därstädes — en minskning, sorn
får anses skäligen motiverad av den arbetsavkastning, som genom utbrytningen
av Stockholms-stiftets Upplands-församlingar uppkommer för stiftsnämnden
i ärkestiftet.
Utöver här omnämnda årliga utgiftsposter torde man även ha att räkna
med viss ökning i expensanslag såväl för Stockholms domkapitel som för
Strängnäs stiftsnämnd ävensom med någon ökad utgift för kontraktsprostarvoden.
I sistnämnda hänseende skulle visserligen utgifterna för Roslags
västra, Roslags östra och Svartsjö kontrakt inom ärkestiftet helt komma
att bortfalla samt troligen arvodet för det nya kontraktet i Strängnäs stift
kunna något nedsättas i förhållande till vad nu utgår för Södertörns kontrakt.
Men i stället skulle tillkomma arvoden för fyra nya kontrakt inom
Stockholms stift och måste säkerligen arvodet för Sjuhundra kontrakt i
ärkestiftet höjas med hänsyn till den områdesökning, som för detta kontrakt
föreslagits. I fråga örn boställsdistrikten torde de skisserade föränd
-
19
Kungl. Maj.ts skrivelse Nr S.
ringarna därinoin icke behöva föranleda några ökade utgifter i arvoden
utan enbart en ändrad fördelning av nu utgående.
De sistberörda utgiftsökningarna äro svårbedömliga men torde säkerligen
bliva relativt små och lära i allt fall icke behöva skattas högre än upp
emot 1,500 kronor för år.
Till sist bör här även upptagas den engångsutgift för kyrkofonden, som
uppstår, när det blir aktuellt, att — på sätt för övriga biskopar är medgivet
— ät den blivande biskopen i Stockholm anskaffa representationsmöblering
för hans tjänstebostadslägenhet. Kostnaden för sådan möblering
beräknas till högst 20,000 kronor. Den årliga ränteförlusten för kyrkofonden
på grund av dylik engångsutbetalning lärer emellertid icke behöva beräknas
till mer än 800 å 900 kronor.
Den totala kostnadsökning, som omedelbart föranledes — dels för kyrkofonden,
dels i statsanslag — av den föreslagna nyregleringen, synes alltså
kunna hållas inom ett belopp av i runt tal högst 11,000 kronor för år, men
torde för visst fall kunna nedgå till omkring 9,000 kronor.
Remissyttranden över sakkunnigforslaget.
Över det av mig här refererade sakkunnigförslaget hava utlåtanden avgivits
av domkapitlet i Stockholm, av domkapitlen och stiftsnämnderna i
Uppsala och Strängnäs, av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Södermanlands
län, av Överståthållarämbetet ävensom av kammarkollegiet, statskontoret,
skolöverstyrelsen och statistiska centralbyrån. Därjämte har Storkyrkoförsamling
en avgivit infordrat yttrande i ärendet.
Stockholms-stiftets områdesbegränsn ilig.
Frånsett länsstyrelsen i Stockholms län hava samtliga remissmyndigheter
biträtt sakkunnigförslaget därutinnan, att till ett blivande Stockholmsstift
bör läggas icke blott Stockholms stadsområde utan jämväl de delar
av kringliggande bygd, vilka såväl i kommunikationshänseende som med
avseende å bebyggelsens karaktär lia en mera omedelbar anknytning till
huvudstaden. I fråga om gränsdragningen ha dock vissa förslag till jämkningar
i förslaget framförts. Domkapitlet i Uppsala har såsom eget utlåtande
i frågan åberopat ett av ärkebiskopen avgivet yttrande, däri spörsmålet
örn gränserna för det nya stiftet ägnats en särskild uppmärksamhet. I det
åberopade yttrandet anför ärkebiskopen bland annat:
Det synes mig önskvärt, att det nya stiftet icke komme att omfatta
allenast själva huvudstadens församlingar. Ej heller torde Stockholmsstiftets
gränser böra dragas så, att de inneslöte endast de direkta stadsliknande
förstäderna och förorterna. Jag finner det innebära en avgjord fördel
för det nya stiftet, örn också en eller annan övervägande landförsamling,
som dock bestämt graviterar mot Stockholm, finge komma inom det
nya stiftets gränser. Jag menar, att det skulle innesluta en ej ringa vinst
både för stiftsehefen själv och för missiveringen inom stiftet, ifall ett
mindre antal övervägande lantförsamlingar inginge i stiftet, en praktisk
synpunkt, som här ej torde behöva närmare expliceras.
20
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Vid gränsdragningen torde man böra beakta icke allenast de gamla
häradsgränserna och de administrativa indelningsgränserna, utan också och
än mer den specifikt kyrkliga indelningen i kontrakt — hela frågan gäller
ju en kyrklig indelning.
Ur sist berörda synpunkt måste jag ifrågasätta lämpligheten av förslaget,
att Ljusterö församling, såsom ensam församling, skulle utbrytas ur
sitt sammanhang med Sjuhundra kontrakt. Jag vill å andra sidan gärna
och öppet medgiva, att mycket goda skäl — Ljusterö tydliga orientering
mot Stockholm — kunna anföras för förslaget att låta sagda församling
överföras till Stockholms-stiftet. Jag anser mig därför ej direkt böra avstyrka
ett överförande av Ljusterö församling till Stockholms-stiftet, fastän
jag helst skulle hava sett, att Ljusterö bibehölles inom sitt gamla kontrakt
och därmed kvarstannade inom ärkestiftet.
Alldeles avgjort vill jag avstyrka det föreliggande förslaget att stycka
Roslags västra kontrakt genom att överföra den stora huvudparten till
Stockholms-stiftet, men låta de båda små pastoraten Vallentuna och Össebygarn-Vada-Angarn
kvarstanna inom ärkestiftet. Enligt vad jag förut
framhållit, anser jag det vara en vinst för det nya stiftet, örn detta komme
att omfatta jämväl några lantförsamlingar. Kontraktsindelningen bör ej
onödigtvis spolieras. Jag tillåter mig ock hänvisa till den s. k. domkapitelskommittén
av år 1921, som (i sitt s. k. maximialternativ) föreslår hela
kontraktets överförande till det nybildade Stockholms-stiftet.
Örn det emellertid, trots de nyss anförda synpunkterna, skulle förefalla
den beslutande myndigheten lämpligare att låta de båda sistnämnda
pastoraten, på grund av deras agrara karaktär, kvarstanna inom ärkestiftet,
förefaller det mig vara vida ändamålsenligare att låta dessa båda,
ur sitt gamla kontraktssammanhang utbrutna pastorat läggas till Seminghundra-Ärlinghundra
kontrakt, än till Sjuhundra, såsom föreslagits. För
en införlivning av nämnda pastorat med Seminghundra-Ärlinghundra kontrakt,
hellre än med Sjuhundra, synas mig vägförbindelserna alldeles avgjort
tala.
Betänkligheter av den allvarligaste art måste jag uttala mot den föreslagna
överföringen av Svartsjö kontrakt (med undantag av Lovö, som
skulle tillfalla Stockholms-stiftet) till Strängnäs-stiftet. Det synes mig vara
alldeles uppenbart, att hela nämnda kontrakt avgjort är orienterat mot
Stockholm. Förbindelsen med Strängnäs-stiftet verkar däremot synnerligen
artificiell, då kommunikationerna med sagda kontrakt för Strängnäs-stiftets
vidkommande tydligen gå över Stockholm (eller över ärkestiftet). Därjämte
må framhållas, att det ingalunda förefaller tilltalande att överföra
ett stycke från ett gammalt stift till ett annat gammalt stift, medan det
däremot är alldeles naturligt, att ett nytt stift måste få sitt område från
äldre stift. Jag vill därför bestämt förorda att hela Svartsjö kontrakt odelat
överföres till det nya Stockholms-stiftet.
Den ifrågasatta överföringen av så gott som hela Svartsjö kontrakt från
Uppsala ärkestift till Strängnäs stift har uteslutande sin grund, såsom också
i förslaget uttryckligen betonas, i den i och för sig fullt riktiga tanken, att
det nya Stockholms-stiftets inrättande om möjligt icke må i avsevärdare
mån minska det redan förut till omfattningen jämförelsevis lilla Strängnäs
stift.
Nämnda fullt berättigade synpunkt, att Strängnäs-stiftet ej må i väsentlig
mån minskas, torde emellertid kunna tillgodoses på ett annat sätt, nämligen
därigenom, att en reduktion göres beträffande det territorium av
opaginerad Kontrollera mot PDF
•21
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr S.
Södertörn, som enligt förslaget skulle läggas till det nya Stockholms-stiftet.
Om Stockholms-stiftets sydgräns droges ett stycke nordligare, så att Västerhaninge,
Österhaninge, Muskö, Utö och Ornö församlingar kvarstannade
inom Strängnäs stift, skulle minskningen av Striingnäs-stiftet såväl till areal
som till folkmängd bliva mindre, än örn nyssnämnda församlingar lades till
Stockholms stift, medan däremot Svartsjö kontrakt (utom Lovö) från
ärkestiftet överfördes till Strängnäs stift. (Folkmängden i senast nämnda
Strängnäs-pastorat utgör 6,922 personer och arealen uppgår till 42,869
hektar, medan Svartsjö kontrakt av ärkestiftet, exklusive Lovö församling,
räknar ett invånarantal av 5,800 och en omfattning av 18,573 hektar.) Jag
tillåter mig erinra örn att i den s. k. domkapitelskommitténs förslag av år
1921 nyss nämnda församlingar från Strängnäs stift icke ingå i minimialternativet.
Däremot anser jag att kammarkollegiet i sitt utlåtande den 28
december 1929 gått för långt, då det avstyrkt införlivandet av någon del av
Södertörn med Stockholms-stiftet, av omtanke att Strängnäs-stiftet ej
skulle minskas.
Jag är givetvis fullt medveten örn att den av mig förordade gränsdragningen
för Stockholms-stiftet mot söder innebär, att stiftets räjong mot
norr skulle bliva större än mot söder, men jag anser ingalunda detta förhållande
vara av någon egentlig saklig betydelse. Jag kan ej finna, att det
skulle innebära någon verklig olägenhet, örn ett mindre antal församlingar
med Stockholms-orienterad karaktär skulle kvarbliva i sitt gamla stift, där
nämligen så av andra skäl visar sig önskvärt. Det torde ej stå i människomakt
att på någon punkt draga en fullt entydig gräns.
Det förslag till Stockholms-stiftets gränser, vilket jag efter omsorgsfull
prövning sålunda kommit fram till, visar sig mot norr ansluta sig till domkapitelskommitténs
s. k. maximialternativ och mot söder till sagda kommittés
s. k. minimialternativ. Jag bör tillfoga, att denna anslutning av mig
konstaterats, sedan jag på egen hand genomarbetat frågan.
Även flertalet övriga i ärendet hörda myndigheter lia framställt vissa
anmärkningar mot sakkunnigförslaget i vad det berör bestämningen av
stiftets gränser. Ganska allmänt har sålunda förordats, att av Mälar-öarna
även de, som tillhöra Skå, Sånga, Hilleshögs, Färentuna, Munsö, Ekerö och
Adelsö församlingar läggas till Stockholms-stiftet. Domkapitlet i Stockholm
anför härom, bland annat:
I fråga örn det nya stiftets västra gräns har föreslagits, att densamma
.skall dragas mellan Lovö, å ena sidan, samt Ekerö och Svartsjölandet, å
den andra; skälet härtill har varit, att nian velat tillföra Strängnäs stift
en kompensation för i övrigt föreslagen minskning i detta stifts omfattning.
Stockholms domkapitel vill häremot erinra örn, att de Mälar-öar, som
härigenom skulle avskiljas från Stockholms stift, i territoriellt hänseende
naturligt sammanhöra med det nya stiftet. Detta gäller ej blott Svartsjölandet,
Ekerö och Munsö, utan även Adelsö, som äger ständig färjförbindelse
med Munsö; Björkö hör i sin tili'' samman nied Adelsö. Omnibustrafik
i direkt förbindelse med Stockholm är ordnad till alla dessa öar, utom
Adelsö och Björkö, diir emellertid, såsom nyss niimnts, färjförbindelse upprätthålles
mellan Adelsö och Munsö, och för befolkningen å dessa öar är
Stockholms stad dess naturliga centrum med lättillgängliga förbindelser.
Härtill kommer, att huvudstadens tillväxt sedan åtskilliga år i stor utsträck
-
22
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
ning sker i västlig riktning. Det är även härför av särskild vikt, att icke
det blivande stiftets västra gräns tages för snäv, så att kanske i en framtid
huvudstaden kommer att inkorporera församlingar, som tillhöra annat
stift.
Till dessa skäl, vilka domkapitlet i och för sig tillmäter stor betydelse
vid frågan örn stiftsregleringen, kommer därjämte ett annat och på andra
synpunkter grundat. Det gamla Birka, där templet till minne av nordens
apostel är rest, hör utomordentligt nära samman med Uppsala och Stockholm.
Att Björkö vid nu ifrågasatt ändrad stiftsindelning ej längre kan
tillhöra Uppsala stift är givet. Det bör emellertid då, enligt domkapitlets
mening, tillföras ett blivande Stockholms-stift. De starka pietetshänsyn,
som tala för en dylik lösning, synas domkapitlet ej böra helt lämnas åsido.
Beträffande begränsningen söderut av ett blivande Stockholms-stift framhåller
domkapitlet i Strängnäs:
Utredningsmannen har ansett önskvärt, att gränsdragningen för Stockholms-stiftet
skedde så, att stiftet komine att i sig innesluta icke blott
staden Stockholms nuvarande jurisdiktionsområde utan jämväl de delar
av kringliggande bygd, vilka såväl i kommunikationshänseende som med
avseende å bebyggelsens karaktär och områdenas sociala struktur i övrigt
hade en mera omedelbar anknytning till huvudstaden. Det synes domkapitlet
uppenbart, att det, som här bör fälla utslaget, är frågan örn bebyggelsens
art och församlingarnas sociala struktur. Däremot kan domkapitlet
icke fästa samma avseende vid församlingarnas förhållande till Stockholm
i kommunikationshänseende. Det synes nämligen domkapitlet tydligt, att
en avsevärt större räjong än den som föreslagits att ingå i Stockholmsstiftet
i avseende på kommunikationerna är knuten till Stockholms stad.
Skulle Stockholms stift i sig innesluta hela den landsbygd, som har sina
förbindelser till Stockholm, skulle stiftet komma att få en alldeles för vid
utsträckning och resultatet skulle bliva en sakligt omotiverad stympning
av Strängnäs stift.
Med utgångspunkt från, vad domkapitlet här anfört, vill domkapitlet
uttala, att det ingenting har att invända emot att till Stockholms stift
från Strängnäs stift överföras Huddinge, Nacka, Saltsjöbaden med Tyresö
samt Botkyrka. Från Botkyrka pastorat bör dä Salems församling avskiljas
för att bilda eget pastorat inom Strängnäs stift. Någon saklig anledning
att med Stockholms stift införliva Dalarö med Ornö och Utö samt
Västerhaninge och Muskö torde icke kunna förebringas. Domkapitlet vill
framhålla, att dessa församlingar såväl i fråga örn bebyggelse som social
struktur äga ren landsförsamlingskaraktär samt härigenom bestämt skilja
sig från de förstnämnda församlingarna med deras karaktär av förortssamhälle.
Frågan örn Österhaninges överflyttning kan synas mera diskutabel. Visserligen
finnes det ett par villasamhällen i norra delen av socknen, men
då den i övrigt äger ren jordbrukskaraktär, synes det domkapitlet ej föreligga
tillräckligt skäl för dess överflyttning, allra helst som domkapitlet
icke mer än vad som är alldeles nödvändigt skulle vilja medverka till att
sönderstycka den enhet, som utgöres av Södertörn.
Även domkapitel i Stockholm berör frågan om Stockholms-stiftets begränsning
söderut och anför härom:
23
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
1 fråga örn gränsen söderut för det nya stiftet har föreslagits, att Salems
församling icke skulle hänföras till Stockholms stift. Domkapitlet vill häremot
erinra om, att även för befolkningen i denna församling gäller, att
densamma i stor utsträckning har sin verksamhet förlagd till huvudstaden
och att täta och lättillgängliga kommunikationer leda dit. Härtill kommer
— och detta förhållande kan Stockholms domkapitel icke underlåta att
tillmäta synnerlig betydelse — att Stockholms stads största sjukhus för
lungsjuka, Söderby sjukhus, är beläget i denna församling. Det synes domkapitlet
önskvärt, att denna församling med dess starka inslag av med
Stockholm sammanhörande personer, måtte i kyrkligt hänseende hänföras
till Stockholms stift.
I avseende å gränsdragningen norrut för Stockholms-stiftet har domkapitlet
i Stockholm i likhet med domkapitlet i Uppsala och ärkebiskopen
ansett, att även Vallentuna församling borde tilläggas Stockholms-stiftet.
Statistiska centralbyrån, som funnit det av den sakkunnige framlagda
förslaget till områdestilldelning vara i det väsentliga väl avvägt, framför
emellertid även vissa erinringar. Ämbetsverket anför sålunda:
Statistiska centralbyrån är av den meningen, att gränserna för Stockholms-stiftet
icke lämpligen kunna läggas så, att de helt och hållet ansluta
sig till gränserna för härads- och skeppslagsindelningen. Denna sammanfaller
ju ofta icke med den bestående ecklesiastika indelningen i kontrakt,
vilka icke sällan omfatta socknar tillhörande olika härader eller skeppslag.
Ett önskemål, som synes böra tillmätas betydelse, är å andra sidan sett,
att den bestående indelningen i kontrakt och pastorat bibehålies utan större
ändringar än som äro oundgängligen erforderliga. Ur denna synpunkt vill
statistiska centralbyrån ifrågasätta, huruvida icke hela Svartsjö kontrakt,
varav enligt förslaget samtliga pastorat utom Lovö skulle tillföras Strängnäs
stift, lämpligen borde inordnas i Stockholms-stiftet, dit församlingarna,
ehuru området är av övervägande agrar struktur, synas hava sin naturliga
anknytning. Den kompensation i område och folkmängd, som med förslaget
åsyftas för Strängnäs stift, synes också vara av mindre betydelse.
Likaledes synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke hela Botkyrka pastorat,
sålunda även Salems församling med Rönninge municipalsamhälle,
vars befolkning till stor del har sin verksamhet i Stockholm, borde hänföras
till den del av Södertörns kontrakt, som är avsedd att tilläggas Stockholmsstiftet.
Däremot finner statistiska centralbyrån det vara alldeles i sin ordning,
att endast Ljusterö församlings pastorat tillföres Stockholms-stiftet
från Sjuhundra kontrakt, vilket även därefter lämpligen kan utgöra eget
kontrakt.
Länsstyrelsen i Stockholm har i sitt utförligt motiverade yttrande i ämnet
gjort gällande, att beteckningen »Stor-Stockholm» vore en naken formel,
som icke kunde läggas till grund för ett inlemmande i ett Stockholms-stift
av områden utanför Stockholms stadsområde. Gränslinjen för dessa områden
i förslaget vore enligt länsstyrelsens uppfattning så godtyckligt dragen, att
den över hela linjen utmanade till kritik, och den kunde för övrigt säkerligen,
på grund av bristande rationella utgångspunkter, icke göras rationell.
Länsstyrelsen avstyrkte följaktligen, att med stiftet förenades några som
helst områden utanför huvudstadens egen jurisdiktionsgriins.
24
Kungl. May.ts skrivelse Nr 8.
Även kammarkollegiet har berört frågan om Stockholms-stiftets områdesbestämning
och därvid understrukit, att denna fråga syntes i hög grad vara
av lämplighetsnatur. Kollegiet förklarar sig icke hava någon principiell invändning
att göra mot sakkunnigförslaget i denna del. Kollegiet åberopar
vidare ett tidigare av kollegiet rörande detta spörsmål avgivet yttrande, vari
kollegiet framhållit det sammanhang, som förelåge mellan frågan om denna
områdesbestämning och ett upprepade gånger framkommet förslag örn tillskapande
av en speciell kommunbildning, det s. k. Stor-Stockholm, omfattande
staden och kringliggande förortsområden, samt utvidgning av överståthållarämbetets
ämbetsområde till jämväl kommunerna i Stockholms
omgivning. Ehuru dessa förslag ännu icke lett till något resultat, vore det
—• anförde kollegiet — givet att, i den mån så bleve fallet, gränsen för en
indelningsenhet av angivet slag kunde komma att dragas annorlunda än
som ifragasatts beträffande det nya stiftet. För sådan händelse finge det
emellertid förutsättas, att stiftsindelningen komme att i görligaste mån anpassas
efter den administrativa och kommunala indelningen.
Biskopsämbetet i Stockholms-stiftet.
Myndigheternas yttranden beträffande den sakkunniges förslag om en
kombination av biskopsämbetet med kyrkoherdetjänsten i Storkyrkoförsamlingen
ge i allmänhet uttryck för den uppfattningen att, även om en dylik
tjänsteorganisation skulle innebära ett avsevärt framsteg framför den nu
rådande ordningen, påtagliga olägenheter dock skulle bliva därmed förbundna.
Kammarkollegiet avstyrker emellertid bestämt en tjänstekombination avangiven
innebörd. Ämbetsverket framhåller, att de krav, som ställas på en
biskop i ett stift med det nu föreslagnas karaktär, med hänsyn till huvudstadens
centrala ställning i landets andliga, sociala och ekonomiska liv,
komma att lämna mycket liten tid över för uppgifterna som kyrkoherde i
Storkyrkoförsamlingen.
Överståthållarämbetet har uttalat sig i samma riktning som kammarkollegiet
och anför, bland annat:
Ett av skälen för inrättandet av särskilt biskopsämbete för huvudstaden
är det, att pastor primarius icke vid sidan av sin gärning som kyrkoherde
kan medhinna biskopens arbetsuppgifter. En sammanslagning av de båda
tjänsterna för framtiden skulle därför alltjämt leda till antingen att endera
åsidosattes eller också att kyrkoherdetjänsten helt överlätes till en vikarie,
vilket icke synes kunna tillstyrkas. Den omständighet, att biskopar, för erhållande^
lönefyllnad, såsom prebenden tilldelats mindre församlingar, vilka
utan svårighet kunnat förestås av en vikarie, bör ej föranleda till att den
betydelsefulla och synnerligen krävande kyrkoherdetjänsten i Stockholms
Storkyrkoförsamling utlämnas till skötande av ständiga vikarier.
Statskontoret åter har i frågan örn biskopstjänstens organisation i det nya
stiftet vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning, att någon avgörande olägenhet
av en tjänstekombination sådan som den föreslagna knappast vore att
25
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
befara, varför ock statskontoret funnit en dylik anordning, i betraktande av
därmed ur kostnadssynpunkt förenade fördelar, böra utgöra en förutsättning
för inrättandet av ett Stockholms-stift.
Stiftsnämndsärendena.
Den sakkunniges förslag, att det blivande Stockholms-stiftet i dess helhet
skulle läggas under gemensam stiftsnämndsförvaltning med Strängnäs stift,
har icke biträtts av flertalet av de myndigheter, som yttrat sig över förslaget
i denna del. Endast domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs ha reservationsfritt
förklarat sig icke hava något att erinra däremot.
Kammarkollegiet har förordat, att en särskild stiftsnämnd inrättades för
Stockholms-stiftet, och har uttalat som sin mening, att de härmed förenade
kostnaderna syntes överkomliga. I avseende å stiftsjägmästargöromålen vore
dock en tjänstekombination med Strängnäs stift att förorda.
Såväl Stockholms domkapitel som domkapitlet och stiftsnämnden i Uppsala
samt statskontoret ha däremot anslutit sig till den sakkunniges uppfattning,
att Stockholms-stiftet erbjöde ett allt för litet arbetsfält för en stiftsnämnd,
men ha ansett övervägande lämplighetsskäl tala för, att de församlingar
inom ärkestiftet och Strängnäs stift, vilka skulle tillföras det nya
stiftet, med avseende å förvaltningen av den kyrkliga jorden finge kvarstå
under sina respektive stiftsnämnder. Med hänsyn till behovet att i möjligaste
mån åstadkomma en avlastning av arbetsbördan inom ärkestiftet har statskontoret
likväl icke velat motsätta sig vad den sakkunnige föreslagit. Dennes
förslag, att statskontorets nuvarande bestyr, vad angår församlingarna i
Stockholm, med utbetalning av prästerskapets från kyrkofonden utgående
avlöningar samt med avräkningarna mellan nämnda församlingar (pastorat)
och kyrkofonden måtte utsträckas att avse hela det nya stiftet, har icke
mött någon gensaga från omförmälda ämbetsverk, som funnit en dylik anordning
ändamålsenlig.
Kontrakts- och boställsdistriktsindelningen.
Beträffande den av den sakkunnige ifrågasatta kontraktsindelningen för
Stockholms-stiftet ha i remissyttrandena icke gjorts några erinringar, men
har stiftsnämnden i Strängnäs framhållit betänkligheter emot att hela det
nya stiftet skulle komma att utgöra ett enda boställsdistrikt. Även i avseende
å vad ärkestiftet och Strängnäs stift beröras av den härutinnan i sakkunnigförslaget
skisserade indelningen lia av vederbörande domkapitel och
stiftsnämnd framställts vissa anmärkningar.
Stiftsbandet.
Den sakkunniges uttalanden rörande detta spörsmål har föranlett erinringar
från domkapitlet i Stockholm. Domkapitlet anför:
Förslagsställaren framhåller, att vissa skäl, enligt hans förmenande, tala
26 Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
för, att, därest en särskild stiftsbildning för Stockholm med omnejd kommer
till stånd, den fria ansökningsrätten till prästerliga tjänster i huvudstaden
borde upphävas. Ehuruväl denna fråga av förslagsställaren mera i förbigående
beröres, anser domkapitlet densamma vara av den vikt, att domkapitlet icke
kan underlåta att här upptaga densamma till behandling. Domkapitlet vill
därvid framhålla, att den gamla rättighet, varom här är fråga, är av största
betydelse framför allt med hänsyn till behovet att för de ordinarie tjänsterna
i Stockholm — vilka samtliga måste anses vara av ganska krävande natur —
kunna förvärva verkligt dugande krafter. Att enbart genom prästvigning för
det nya stiftet kunna tillföra huvudstaden den kvalificerade arbetskraft, som
av förhållandena påfordras, synes knappast vara möjligt. Därest man, på
sätt domkapitlet nyss uttalat, bibehåller den fria ansökningsrätten till ordinarie
prästerliga tjänster i Stockholm, komma emellertid befordringsmöjligheterna
för dem, som prästvigas för Stockholms stift, att bliva tämligen små.
Det synes då nödvändigt att taga under övervägande, i vad mån en kompensation
i detta hänseende kan beredas dessa präster. Domkapitlet finner
för sin del olika förslag härvid kunna tagas under övervägande. En nära tillhands
liggande lösning är den av ärkebiskop Söderblom i yttrande den 6 februari
1929 föreslagna, att präster, som prästvigas för Uppsala, Strängnäs och
Stockholms stift, böra lämnas rätt att söka ordinarie befattning inom hela
detta område.
I det remitterade förslaget uttalas i samband med behandlingen av frågan
örn stiftsbandet, att de präster, som vunnit anställning i ärkestiftet, respektive
i Strängnäs stift före Stockholms-stiftets utbrytning, torde böra behållas
vid sin hittillsvarande ansökningsrätt till alla prästerliga tjänster inom vederbörande
stifts gamla område. En dylik; föreskrift, varemot domkapitlet icke
har något att erinra, synes emellertid böra kompletteras med ett stadgande
av innebörd, att de präster, som äga anställning i huvudstaden vid stiftsregleringens
ikraftträdande, erhålla ansökningsrätt inom hela det nya stiftet.
Även kammarkollegiet har berört förevarande fråga och framhåller, att de
skäl, som i förslaget anförts för att tillsvidare lämna nu gällande bestämmelser
örn befordringsrätt för hela rikets prästerskap till prästerlig tjänst i
Stockholm oförändrade, syntes övertygande. De vid tiden för stiftsutbrytningen
inom Uppsala och Strängnäs stift anställda prästerna böra, enligt
vad ämbetsverket tillika framhåller, bibehållas vid sin ansökningsrätt till
alla prästerliga tjänster inom stiftens hittillsvarande områden.
Slutligen har också ärkebiskopen uttalat sig rörande detta spörsmål. Han
anför:
Vad angår frågan örn stiftsbandet, så vill jag helt ansluta mig till vad av
den sakkunnige göres gällande som slutresultat, nämligen att övervägande
skäl torde föreligga för att tillsvidare lämna prästvalslagen på denna punkt
oförändrad. I varje fall anser jag, att ingen förändring bör göras, utan att
en föregående noggrann undersökning och utredning verkställts. En omdaning
utan dylikt förarbete måste jag betrakta som synnerligen riskabel.
Att de präster, som vunnit anställning i ärkestiftet, respektive i Strängnäs
stift före Stockholms-stiftets utbrytning, böra bibehållas vid sin hittillsvarande
ansökningsrätt till alla prästerliga tjänster inom vederbörande stifts
gamla område, finner jag uppenbart.
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
27
Kostnadsberäkningarna.
I fråga om domkapitelsorganisationen för Stockholms-stiftet har varken
statskontoret eller kammarkollegiet haft något att erinra emot den sakkunniges
förslag örn den blivande stiftssekreterartjänstens placering i 24 lönegraden.
Beträffande den föreslagna biträ dest jönsten har statskontoret emellertid
ifrågasatt, örn icke en placering i 4 lönegraden vore tillräcklig. Stockholms
domkapitel å sin sida har påyrkat en placering för stiftssekreteraren
lägst i 27 lönegraden.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas, dels att kammarkollegiet ansett
kyrkoherdetjänsten i Storkyrkoförsamlingen, därest ett självständigt
biskopsämbete komrne att inrättas för Stockholms-stiftet, böra ombildas
till en domprostbeställning, dels att Storkyrkoförsamlingen i sitt över sakkunnigförslaget
avgivna yttrande uttalat, att församlingen icke kunde biträda
den sakkunniges förslag till stiftsfrågans lösning.
Alla de förslag till en stiftsbildning för huvudstaden, som under de senaste
decennierna sett dagen, ha haft såsom gemensam utgångspunkt, att till ett
sådant stift borde läggas icke blott huvudstadens egna församlingar utan
även — i större eller mindre utsträckning — områden hörande till stadens
omnejd. Skiftande principer ha angivits för ett närmare bestämmande av
gränserna för dessa områden utanför Stockholms hank och stör. I det hela
kan den härvid följda riktlinjen karakteriseras så, att i det nya stiftet borde
inlemmas de samhällen och socknar, vilkas invånare hade i huvudstaden
sitt mera omedelbara centrum med hänsyn till kulturella och ekonomiska
förbindelser. Det har härvid legat i sakens natur, att för de gränsdragningsförslag,
som i detta sammanhang framlagts, de respektive orternas samband
med huvudstaden i kommunikationshänseende fått i icke ringa män
påverka bedömandet. Jag får också erinra örn att, då innevarande års riksdag
avlät sin framställning med begäran örn framläggande för riksdagen
av ett förslag till denna frågas lösning, därvid uttryckligen angavs, att
stiftet borde inbegripa jämväl områden tillhörande Stockholms »omnejd».
Även för egen del har jag stannat i den övertygelsen, att en dylik områdestilldelning
till det blivande Stockholms-stiftet i flera hänseenden bör bliva av
stort värde, då det gäller att åvägabringa ett samordnande och en effektiv
ledning av det kyrkligt-administrativa arbete, för vilket dessa rikets centrala
delar under alla förhållanden måste förutsättas erbjuda många likartade
och tacksamma uppgifter. Jag har följaktligen icke kunnat beakta
Stockholms länsstyrelses i ärendet uttalade uppfattning, att stiftet endast
borde omfatta Stockholms stad. Såsom kammarkollegiet framhållit mäste
frågan örn stiftets gränser bliva i hög grad lämplighetsbetonad. I anledning
av vad kollegiet anfört rörande det tid efter annan framkomna
förslaget örn tillskapande av en speciell kommunbildning, det
Departe
mentschefen.
28
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
s. k. Stor-Stoekholm, omfattande staden och kringliggande förortsområden,
kan jag inskränka mig till att nämna, att enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 11 november 1938 särskilda sakkunniga tillkallats för utredning
av, bland annat, frågan om åstadkommande av effektivare former
för säkrande, örn så erfordrades även tvångsvis, av samverkan mellan olika
kommunala enheter i avseende å dem vidkommande enahanda förvaltningsuppgifter.
Enligt vad som framgår av de ursprungliga direktiven för utredningsuppdraget
har uppslaget till utredningen närmast givits av de problem,
som vore förbundna med Stor-Stoekholm. Emellertid har Kungl. Maj:t den
30 december 1939 förordnat, att den sålunda igångsatta utredningen tillsvidare
skall begränsas till att avse spörsmålet om en rättslig reglering av
regionplaneinstitutet. Till vilka praktiska resultat utredningen i detta och
andra hänseenden kan för huvudstadens vidkommande komma att föra fram
undandrar sig i närvarande läge varje bedömande. I allt fall har jag, i anslutning
till vad kammarkollegiet härom anfört, icke funnit någon betänklighet
behöva möta mot att Stockholms-stiftets gränser nu fastställas från
förhandenvarande utgångspunkter utan att avvakta de eventuella lagstiftningsåtgärder,
varom här kan bliva fråga.
I likhet med flertalet i ärendet hörda myndigheter finner jag den sakkunniges
förslag till områdestilldelning för det nya stiftet kunna i sina huvuddrag
godtagas. Ett par av de förslag till jämkningar i den härvid uppdragna
begränsningslinjen, som framlagts i remissyttrandena, har jag likvisst funnit
välgrundade. Beträffande motiveringen för dessa avvikelser har jag i första
hand kunnat i det väsentliga ansluta mig till de synpunkter, som framförts
av ärkebiskopen vid den av honom företagna granskningen av förslaget. Jag
har sålunda ansett mig böra i allt biträda vad han hemställt i fråga örn gränsdragningen
mot ärkestiftet. Vad åter angår omfattningen av de områden,
som efter utbrytning från Strängnäs stift skulle tilläggas Stockholms-stiftet,
har jag därutimian icke ansett mig helt kunna godtaga vad domkapitlet i
Strängnäs anfört. Domkapitlets framhållande av att såväl Dalarö med Ornö
och Utö samt Västerhaninge med Muskö som även Österhaninge skulle hava
en övervägande landsförsamlingskaraktär finner jag nämligen icke innebära
skäl för att dessa församlingar, då de i övrigt äga markerad anslutning till
huvudstaden, icke skulle tillföras det nya stiftet. I likhet med domkapitlet
i Strängnäs finner jag dock Salem, som numera utgör ett eget pastorat, böra
bibehållas inom Strängnäs stift. Jag vill sålunda för egen del förorda ett godkännande
av sakkunnigförslaget med följande ändringar: till Stockholmsstiftet
läggas dels, i väster, jämväl Skå, Sånga, Hilleshögs, Färentuna, Munsö,
Ekerö och Adelsö församlingar dels, i norr, Vallentuna, Össebygarns, Vada
och Angarns församlingar. Gränslinjen för det nya stiftet, sådan den av mig
sålunda föreslås, har närmare utmärkts på förenämnda till statsrådsprotokollet
såsom bilaga (Bil. A) fogade karta över det blivande Stoekholms-stiftet.
Till ytterligare belysande av detta mitt förslag har jag låtit samman
-
29
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
ställa en tablå, upptagande förutom Stockholms stads församlingar samtliga
de församlingar utanför huvudstaden, som i enlighet därmed komme, efter
utbrytning från sina nuvarande respektive stiftsförband, att införlivas med
det nya stiftet. Denna tablå torde likaledes få såsom bilaga fogas till dagens
statsrådsprotokoll i detta ärende (Bil. B).
Vad beträffar frågan örn det blivande biskopsämbetets ställning eller närmare
bestämt om dess anordnande såsom en självständig tjänst eller dess
tjänsteorganisatoriska förening med en kyrkoherdebefattning i huvudstaden
förnekar jag ingalunda betydelsen av det motiv, som föranlett den sakkunnige
att förorda det senare av dessa alternativ. Jag har dock efter ett ingående
övervägande av denna fråga stannat i den övertygelsen, att den kostnadsbesparing,
som härigenom skulle ernås, icke uppväger de med en dylik
tjänstekombination förbundna olägenheterna. Den ifrågasatta föreningen av
tjänster skulle för framtiden bevara det förhållande, som i fråga om pastor primarietjänsten
frammanat så mycken berättigad kritik, nämligen vanskligheten
för de kombinerade ämbetenas innehavare att på ett tillfredsställande sätt
tillgodose såväl församlingens berättigade krav som de fordringar, kyrkostyrelsens
uppgifter måste ställa på honom. En motsvarande organisation av biskopstjänsten
är visserligen gällande för ett av våra nuvarande stift, nämligen
Visby stift, men förhållandena i nämnda stift, vars totala folkmängd icke
ens uppgår till den folkmängdssiffra, som den folkrikaste av Stockholmsförsamlingarna
ensam kan uppvisa, giva knappast några rättvisande hållpunkter
för en jämförelse. Jag är personligen icke i tvivelsmål örn att de krav,
som måste ställas på en biskop i ett blivande Stockholms-stift med hänsyn
till huvudstadens centrala ställning i landets andliga, sociala och ekonomiska
liv, skulle komma att lämna en mycket otillräcklig tid över för de mångahanda
uppgifterna såsom kyrkoherde i den församling, vars omvårdnad
därjämte skulle anförtros honom. Härmed är dock ej sagt, att icke den
blivande Stockholms-biskopens arbetskrafter borde kunna i viss utsträckning
tillvaratagas även för andra uppgifter än dem, som omedelbart sammanhöra
med det egna stiftets skötsel. Jag ber att härom få närmare erinra
örn följande.
Bland de motiv, som anförts för Stockholms-stiftets inrättande, har i olika
sammanhang framhållits angelägenheten av att en bestående lättnad måtte
kunna beredas ärkebiskopen i hans arbetsbörda. Man har härvid allmänt
antagit, att överförandet från ärkestiftet till Stockholms-stiftet av församlingar
i Stockholms närhet skulle medföra en dylik effekt, vilken skulle
bliva desto verksammare ju mera omfattande ingreppet i ärkestiftets
område gjordes. På sätt framgår av Uppsala domkapitels protokoll vid
domkapitlets senaste behandling av Stockholms stiftsfråga, har inom domkapitlet
starka gensagor framförts mot giltigheten av här berörda antagande.
Den tillämnade områdesminskningen för ärkestiftet spelade enligt
därvid gjorda uttalanden för frågan örn iirkebiskopens (ivor hövan stora ar
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
.‘50
Kungl. May.ts skrivelse Nr 8.
betsbörda en mycket underordnad roll; för ett lättande av denna krävdes
med det snaraste helt andra åtgärder.
Jag får erinra örn att bland ärkebiskopens arbetsuppgifter ingår ordförandeskapet
i de svenska kyrkans centrala institutioner, som äro verksamma
för missionen, för diakoniväsendet och för sjömansvården. Enligt gällande, av
Kungl. Maj:t fastställda stadgar för ifrågavarande institutioner är sålunda
föreskrivet bland annat följande. Svenska kyrkans missionsstyrelse består av
ärkebiskopen såsom ordförande och sex ledamöter, lika antal präster och
lekmän, vilka väljas av kyrkomötet för viss tidsperiod i sänder. Till vice ordförande
utser styrelsen en av sina ledamöter. Svenska kyrkans diakonistyrelse
utgöres av ärkebiskopen såsom ordförande samt ledamöter — hälften präster
och hälften lekmän —, som väljas av kyrkomötet för viss tidsperiod i sänder.
Ledamöternas antal bestämmes av kyrkomötet med hänsyn till omfattningen
av diakonistyrelsens verksamhet; dock må antalet icke understiga sex. Förklarar
sig ärkebiskopen hindrad att åtaga sig eller eljest utöva befattningen
såsom ordförande, utser Kungl. Majit annan ordförande i hans ställe. Även i
denna institution äger styrelsen utse en av sina ledamöter till vice ordförande.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse består av ärkebiskopen såsom ordförande
och sex ledamöter, lika antal präster och lekmän. Av dessa väljer kyrkomötet
två präster och två lekmän samt utser Kungl. Majit en präst och en
lekman, samtliga för viss tidsperiod i sänder. Till vice ordförande utser styrelsen
två av sina ledamöter, en präst och en lekman. Alla de tre här berörda
styrelserna skola enligt stadgarna ha sitt säte i Stockholm.
Då de tre här nämnda institutionerna utgöra centrala organ för vår svenska
kyrka såsom sådan, lär ställningen såsom institutionernas främste representant
vara en naturlig uppgift för innehavaren av ärkebiskopens ämbete. Att
lägga det ordinarie ordförandeskapet i dessa styrelser i andra händer än ärkebiskopens
anser jag ej heller böra nu ifrågasättas. Däremot finner jag möjligt,
att det arbete, som ledningen av dessa institutioners verksamhet pålägger
ärkebiskopen, skulle kunna för honom i viss utsträckning underlättas,
örn han i respektive styrelser erhölle en legal ställföreträdare, som
vore bosatt på orten, där styrelsen har sitt säte, och som desslikes i och
med det kyrkliga ämbete, han eljest bekläder, finge förutsättas besitta
framstående kvalifikationer för uppgiften. På denne självskrivne ledamot
och ställföreträdare borde i så fall ankomma ej blott att vid ärkebiskopens
frånvaro eller annat förhinder utöva dennes åligganden inom institutionerna
utan även att eljest i lämplig omfattning, allteftersom ärkebiskopen
bestämmer, inträda i dennes ställe vid behandling av särskilt ärende eller
särskild grupp av ärenden. En dylik arbetsuppgift har synts mig böra
kunna — åtminstone försöksvis — förbindas med ämbetet såsom statschef
i Stockholm. Anordningen torde nämligen kunna förväntas i sin mån verka
utjämnande av arbetsbördan för stiftscheferna i de båda här ifrågavarande,
varandra angränsande stiften.
31
Kungl. May.ts skrivelse Nr 8.
I de ifrågavarande styrelsernas sammansättning i övrigt torde den av mig
här ifrågasatta anordningen icke behöva föranleda någon rubbning.
Jag får slutligen i detta sammanhang nämna, att enligt gällande instruktion
för direktionen över Stockholms stads undervisningsverk ärkebiskopen
bekläder, vid sidan av överståthållaren, ställningen såsom ordförande i denna
direktion. Till grund för denna ärkebiskopens ställning inom detta tillsyningsorgan
över de allmänna läroverken i Stockholm ligga kyrkolagens bestämmelser
om de med biskopsämbetet förenade eforala befogenheterna. Kommer
Stockholm att läggas till ett stift med egen biskop, bör tydligen denne övertaga
den arbetsuppgift inom berörda direktion, som för närvarande tillkommer
ärkebiskopen.
Godkännes mitt här framförda förslag till organisation av biskopstjänsten
i det blivande stiftet såsom ett från kyrkoherdebefattningen i Storkyrkoförsamlingen
friställt biskopsämbete, aktualiseras frågan örn den nämnda kyrkoherdebefattningens
ställning inom det nya stiftet. För att bringa organisationen
av huvudstadsstiftet i överensstämmelse med vad som gäller för övriga
delar av landet, torde i Stockholm, liksom i stiftsstäderna i allmänhet, böra
finnas en domprost med den på en sådan prästerlig befattningshavare
ankommande uppgiften att vara ledamot och vice preses i stiftets domkapitel.
I betraktande av den särställning, som av ålder tillkommit kyrkoherdebefattningen
vid Storkyrkan och den obestridda rangplats bland Stockholms-kyrkorna,
som denna kyrkobyggnad historiskt intager, lär det ligga
närmast till hands, att kyrkoherdebefattningen i Storkyrkoförsamlingen ombildas
till domprostbeställning. Jag förordar följaktligen en dylik omreglering
av tjänsten i fråga. Jag finner emellertid hinder icke möta mot att tjänstens
innehavare av hänsyn till traditionen tillägges titeln pastor primarius, självfallet
utan att därmed för framtiden skola vara förenade några särskilda
rättigheter eller skyldigheter.
Vad härefter vidkommer stiftsnämndsfunktionerna för det nya stiftet delar
jag den sakkunniges, jämväl av flertalet remissmyndigheter omfattade mening,
att storleken av det kyrkliga fastighetsbeståndet i det blivande stiftet
icke kan motivera inrättandet för stiftet av en egen stiftsnänmd. Den sakkunniges
från denna utgångspunkt framlagda förslag, att ifrågavarande funktioner
för Stockholms-stiftet i dess helhet, såvitt de avse förvaltningsbestyren
för den kyrkliga jorden, skulle påläggas stiftsnämnden i Strängnäs stift, har
emellertid mött rätt allmänna gensagor. Såsom framgår av min redogörelse
för den sakkunniges utredning förelåg vid tiden för densammas framläggande
ett särskilt förhållande, som obestridligen i sin mån talade för lämpligheten
av förslaget i denna del. Stiftsjägmästartjänsten i Strängnäs stift var nämligen
vid angivna tidpunkt icke organiserad såsom heltidstjänst och den
utfyllnad i den där anställde stiftsjägmästarens tjiinsteuppgifter, som hänliiggandet
av stiftsnämndsiirendena för hela Stoekholms-stiftets område till
32
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
stiftsnämnden i Strängnäs stift skulle åstadkomma, syntes möjliggöra en
praktisk lösning av den då ännu svävande organisationsfrågan beträffande
stiftsjägmästarbefattningen i sistnämnda stift. Denna organisationsfråga är
emellertid numera sedan några år tillbaka i annat sammanhang uppordnad,
och det särskilda motiv, som densamma utgjort för den sakkunniges förslag,
har därmed förfallit. I betraktande härav och med hänsyn till
omständigheterna i övrigt har jag stannat i den uppfattningen, att
den måhända enklaste lösningen av det nu behandlade spörsmålet vinnes,
om stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs bibehållas vid inseendet över
det kyrkliga fastighetsbeståndet inom Stockholms stift, envar beträffande
de församlingar som hittills tillhört respektive stiftsnämnds förvaltningsområde.
Jag finner mig kunna desto hellre förorda denna anordning, som den
tvivelsutan är ägnad att bäst tillgodose kontinuiteten i stiftsnämndernas
här förekommande arbetsuppgifter. Att statskontoret för hela det blivande
Stockholms-stiftet övertager bestyret med utbetalning av prästerskapets från
kyrkofonden utgående avlöningar liksom ock med avräkningarna mellan
Stockholms-stiftets pastorat och kyrkofonden finner jag, såsom ock statskontoret
självt framhåller, innebära en ändamålsenlig lösning.
Vad angår den sakkunniges preliminära förslag till ändringar i indelningen
med avseende å boställsdistrikt och kontrakt får jag erinra om, att med den
av mig förordade regleringen beträffande stiftsnämndsärendenas behandling
de erforderliga jämkningarna i indelningen i boställsdistrikt måste företagas
från i viss män andra utgångspunkter än som förelegat enligt sakkunnigförslaget.
I detta hänseende liksom i fråga örn kontraktsindelningen för det
nya stiftet och beträffande de jämkningar i kontraktsindelningen inom Uppsala-
och Strängnäs-stiftens blivande områden, som må befinnas påkallade,
har jag för avsikt att i sinom tid infordra förnyade yttranden från vederbörande
stiftsnämnder och domkapitel. Sedan sådana yttranden inkommit,
torde jag beträffande dessa indelningsfrågor, vilkas reglering helt faller
inom området för Kungl. Majlis administrativa prövningsrätt, få tillfälle
att framlägga särskilda förslag.
Den sakkunnige har i sin utredning berört det s. k. stiftsbandet och vissa
därmed sammanhängande rättsförhållanden, som vid utbrytningen av Stockholms-stiftet
påkalla uppmärksamhet. I första hand avse de spörsmål det
här gäller övergångsförhållanden, men även förslag om en för framtiden bestående
särreglering för Stockholms-stiftet av det prästerliga befordringsväsendet
därstädes har i ärendet framförts.
Vad då först angår sistnämnda fråga så har därvid tagits sikte på befordringsförhållandena
för dem, som efter stiftsbildningen — genom prästvigning
för tjänstgöring inom Stockholms-stiftet — bliva hänvisade att därstädes
söka sin fortsatta prästerliga befordran. Beträffande behovet av en
särreglering har framhållits, hurusom den jämlikt lagen om tillsättning av
33
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
prästerliga tjänster alltjämt gällande bestämmelsen, att befordringsrätt till
prästerlig tjänst i huvudstaden skall stå öppen för hela rikets prästerskap,
kan befaras komma att i icke önskvärd utsträckning kringskära befordringsutsikterna
för de präster, som inom Stockholms-stiftet erhålla sin första anställning.
Betydelsen i och för sig av den här berörda bestämmelsen, vilken
på sätt den sakkunnige erinrat är av mycket gammalt datum, förringas dock
av den omständigheten, att ett avsevärt antal huvudstadsförsamlingar äga
en av nämnda lagbestämmelse oberoende, på äldre s. k. privilegier grundad
rätt att vid tillsättningen av vissa där förekommande prästerliga befattningar
få företaga val bland sökande eller såsom fjärde provpredikanter kallade
prästmän från hela riket.
Den fråga, som här väckts, synes mig vara i närvarande läge rätt svårbedömbar.
Mot den tanke som upptagits av Stockholms domkapitel för
en lösning av denna fråga — nämligen att de präster, som prästvigas för
Uppsala, Strängnäs och Stockholms stift, skulle lämnas rätt att söka ordinarie
befattning inom hela detta område — kunna också tvivelsutan vägande
erinringar göras. I varje fall lär det icke vara möjligt att utan en ingående
utredning taga ställning till vare sig detta eller andra förslag till en reglering
i här angivna syfte. Jag har också funnit att med lagstiftningsåtgärder
i denna fråga bör kunna utan större olägenhet tillsvidare anstå. Någon tids
erfarenhet om befordringsförhållandenas utveckling inom det nya stiftet torde
komma att giva säkrare hållpunkter för bedömande av behovet av åtgärder
på detta område.
Vad härefter angår övergångsregleringen har i ärendet föreslagits, att de
präster, som vunnit anställning i ärkestiftet, respektive Strängnäs stift före
den nya stiftsindelningens ikraftträdande, skola bibehållas vid sin dittillsvarande
ansökningsrätt till prästerliga tjänster inom vederbörande stifts gamla
område, varjämte av Stockholms domkapitel påyrkats den kompletteringen
av angivna bestämmelse, att de präster, som vid stiftsregleringens ikraftträdande
innehava prästerlig tjänst i huvudstaden, skola erhålla ansökningsrätt
inom hela det nya stiftet.
Det synes ej fullt klart, huruvida förslagsställarna tänkt sig, att de präster
inom det blivande Stockholms-stiftet, på vilka de föreslagna reglerna bleve
tillämpliga, skulle, i förstnämnda fall, tillika erhålla legal befordringsrätt
till alla tjänster inom det nya stiftet och, i senare fallet, tillika bevara sin
legala befordringsrätt inom det stift de dittills tillhört. En reglering av
sådan innebörd, som bleve liktydig med tillskapande för dessa präster av
en dubbel prästerlig hemortsrätt, synes mig icke lämpligen kunna förordas.
Den skulle ej heller stå i god överensstämmelse med stiftsbandsregleringen,
sådan denna generellt ännu lagligen består. För egen del synes det mig,
som örn de här berörda prästernas intressen bleve i all skälig utsträckning
tillgodosedda, därest åt dem inrymdes en rätt att själva avgöra, vilket av
de två stift, som för dem i varje särskilt fall komme i fråga, de för fram
Bihang
till allm. kyrkomötets protokoll Wiil. 1 sand. Nr 8. 3
34
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
tiden önskade tillhöra. En bestämmelse till reglering av dessa förhållanden,
vilken bestämmelse torde böra meddelas i samband med föreskrifterna om
det nya stiftets inrättande, synes kunna givas följande närmare innehåll:
Präst, som vid stiftsindelningens ikraftträdande innehar prästerlig befattning
i territoriell församling inom Stockholms stift eller som eljest
är anställd och tjänstgör i sådan församling, skall från och med samma
tidpunkt tillhöra det nya stiftet; dock äger sådan präst, där han senast
inom ett år efter stiftsindelningens ikraftträdande hos domkapitlet i Stockholms
stift anmäler, att han icke önskar tillhöra nämnda stift, kvarstå i
eller återgå till det stift, han närmast före stiftsindelningens ikraftträdande
tillhörde.
Vad slutligen angår tidpunkten för stiftsbildningens genomförande har
något hinder icke synts mig föreligga mot att denna tidpunkt, under förutsättning
att stiftsfrågan kan vinna sin slutliga lösning senast under första
halvåret 1942, bestämmes till den 1 juli samma år.
Till frågan om de med stiftsbildningen förbundna kostnaderna återkommer
jag i annat sammanhang.
Författningsregleringen.
Inrättandet av ett särskilt stift för huvudstaden med omnejd förutsätter
ändringar i ett betydande antal författningar. Flertalet av dessa författningar
äro dock av uteslutande administrativ natur. I samband med den av den
sakkunnige verkställda utredningen rörande stiftsbildningen, har av honom
tillika utarbetats förslag till därav påkallade ändringar i vissa hithörande
författningar, vilka förutsätta medverkan av riksdagen, respektive av
riksdag och kyrkomöte. Ifrågavarande förslag utgöras av:
1) Förslag till Lag om ändrad lydelse av §§ 2, Jf och 5 i förordningen den
16 november 1863 (nr 61, sid. 3) angående allmänt kyrkomöte;
2) Förslag till Lag örn ändring i vissa delar av lagen den 13 november
1936 (nr 567) örn domkapitel;
3) Förslag till Lag örn ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj
1759 örn biskops- och superintendentsval; samt
4) Förslag till Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 27 november 1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas
avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel.
För dessa förslag, vilka torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende (Bil. C), ber jag att här få närmare redogöra.
Förslaget till lag om ändringar i
kyrkomötesförordningen.
Den sakkunnige har härom anfört:
De föreslagna jämkningarna i denna författnings bestämmelser innebära
ingen annan ändring i kyrkomötets sammansättning än att biskopen i Stock
-
35
Kungl. May.ts skrivelse Nr 8.
hohns-stiftet inträder såsom självskriven ledamot i pastor prima rius’ ställe
samt att de valda ombuden från Stockholm ersättas med ombud från Stockholms-stiftet.
Enligt kyrkomötesförordningen i dess ursprungliga lydelse var antalet lekmannaombud
från Stockholm allenast ett. I sammanhang med delningen år
1903 av Härnösands dåvarande stift och det samtidiga beslutet om sammanslagning
av Kalmar och Växjö stift utvidgades representationsrätten för
Stockholm till utseende av två lekmannaombud eller sålunda samma antal,
som tillförsäkrats stiften med undantag för Visby stift, vilket tilldelats endast
ett. Tydligen kan för det blivande Stockholms-stiftet icke ifrågasättas
en utökning av det för de flesta stiften nu gällande legala antalet lekmannaombud,
nämligen två. Uppmärksammas bör emellertid, att Stockholms-stiftets
folkmängdssiffra kommer att överstiga folkmängdssiffran för såväl ärkestiftet
som Växjö stift, vilka stift tilldelats vartdera ett av de fem särskilda
lekmannamandat, varöver Kungl. Maj:t jämlikt § 2 i kyrkomötesförordningen
äger disponera. De övriga tre av dessa sistnämnda mandat äro
för närvarande så disponerade, att två tillagts Lunds stift och ett Göteborgs
stift. Därest stiftsbildningen för Stockholm kommer till stånd, torde — i
administrativ ordning — böra tagas under omprövning, huruvida den nya
stiftsorganisationen påkallar en ändrad fördelning av ifrågavarande fem
»tilläggsmandat».
Jämlikt § 5 i kyrkomötesförordningen skola vid val av lekmännens ombud
Stockholms stad och Visby stift utgöra vartdera ett och de övriga stiften
vartdera två »valdistrikt», eller, såsom med denna beteckning avses, valkretsar.
Då i Stockholms-stiftet enligt förslaget komma att ingå — förutom
huvudstaden med en befolkning den 1/1 1937 av 543,785 — landsbygdsområden
och vissa städer med ett invånarantal av tillhopa drygt 150,000, lära
starka skäl tala för att även Stockholms-stiftet får bilda två valkretsar, i
likhet med vad som gäller för alla de övriga stiften med undantag för Visby
stift. En dylik uppdelning av Stockholms-stiftet i två valkretsar torde vara
välmotiverad vare sig dess lekmannarepresentation kommer att stanna vid
två eller utökas till tre ombud. I händelse stiftet erhåller tre lekmannamandat,
vilket är att förmoda, skulle valkretsindelningen kunna tänkas bliva
verkställd så, att Stockholms stad bildar en valkrets och bibehålies vid
sin nuvarande representationsrätt med två ombud och stiftets övriga delar
tillsammans komma att utgöra den andra valkretsen med ett ombudsmandat.
De nyss anförda folkmängdssiffrorna giva emellertid vid handen, att en
dylik indelning skulle medföra en rätt så väsentlig överrepresentation för
stiftets områden utanför huvudstaden, under förutsättningen att enbart befolkningssiffrorna
böra vara för kretsindelningen bestämmande. Erinras må
i detta sammanhang, att enligt 1937 års folkmängdsuppgifter för riket i dess
helhet på vart och ett av kyrkomötets lekmannaombud i medeltal kommer
en folkmängd av i runt tal 209,000 eller, med bortseende från Gotlands stift,
vilket alltjämt skulle komma att utgöra en legalt bestämd valkrets, på ett
vart av övriga 29 lekmannaombud i medeltal 214,000. Örn man för Stockholms-stiftets
valkretsar vill eftersträva en inbördes jämnare representation,
kan så ske, exempelvis genom att till en valkrets sammanföra huvudstadens
ytterområden — Bromma, Brännkyrka och Enskede församlingar — med
stiftets områden utanför huvudstaden. Härigenom skulle också erhållas ett
folkmängdsmedeltal per ombud för stiftet, som närmare skulle komma att
överensstämma med riksmedeltalet, eller i runt tal 248,000 för den yttre valkretsen
och 224,000 för den inre.
36
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr S.
Någon erinran mot den sakkunniges förslag beträffande'' här berörda ändringar
i kyrkomötesförordningen har från remissmyndigheternas sida icke
framställts.
Mot det framlagda förslaget till de av stiftsbildningen påkallade jämkningarna
i kyrkomötesförordningen har jag icke funnit anledning till någon saklig
erinran. Tidpunkten för ändringslagens ikraftträdande torde dock lämpligen,
i anslutning till vad jag härförut föreslagit beträffande tidpunkten
för stiftsbildningen, böra angivas i förordningen.
Vad den sakkunnige anfört i fråga örn fördelningen av »tilläggsmandaten»
samt beträffande valkretsindelningen i det nya stiftet synes mig värt
beaktande. Den förskjutning i folkmängdssiffrorna för ifrågavarande områden,
som ägt rum efter det den sakkunniges utredning avlämnades, och den
jämkning i gränserna för det nya stiftet, som av mig förordats, synes icke
i avsevärd mån rubba de förutsättningar, varmed den sakkunnige för de
av honom skisserade förslagen till reglering av nu berörda frågor räknat.
Jag torde efter den ytterligare utredning, som må befinnas behövlig, få tillfälle
att senare göra anmälan med definitiva förslag till ett ordnande av
dessa angelägenheter.
Förslaget till lag om ändringar i
domkapitelslagen.
Beträffande förslaget anför den sakkunnige:
Bestämmelserna i lagförslaget avse allenast att sätta ur kraft alla de speciella
stadganden i domkapitelslagen, som äro betingade av Stockholms
stads hittillsvarande särskilda ställning som »konsistorialområde», samt
att göra alla lagens övriga, för domkapitlen i stiften och vad därmed äger
sammanhang meddelade bestämmelser tillämpliga jämväl beträffande dom- «
kapitlet i Stockholms stift.
Stockholms domkapitel är som bekant för närvarande, då kapitlets verksamhetsområde
allenast omfattar huvudstaden, icke i utövning av några
befogenheter med avseende å folkundervisningsväsendet. En ändring härutinnan
kommer att inträda i och med att Stockholm i det nya stiftet sammanföres
med i stiftsindelningsförslaget angivna landsbygdsområden och
mindre städer.
Till upplysning om antalet skoldistrikt, skolor och lärartjänster inom
sistnämnda delar av det föreslagna Stockholms-stiftet ävensom rörande den
omfattning, vari domkapitlet i ärkestiftet och i Strängnäs stift under åren
1934—1936 tillförts »skolärenden» från ifrågavarande områden och städer,
har den sakkunnige uppgjort följande två tabellariska sammanställningar
(Tab. VII och VIII).
Kungl. Majlis skrivelse Nr S.
37
Tablå VII.
Folkskolor
Kommunala
mellanskolor
Högre
folkskolor
Allmänna
läroverk
Statsunder-
stödda
läroverk
Område, avsett att
överflyttas
antal
antal
antal
antal
antal
skol-
distrikt
skolor
lärar-
tjänster
skolor
lärar-
tjänster
skolor
lärar-
tjänster
skolor
lärar-
tjänster
skolor
lärar-
tjänster
från Uppsala till Stock- holms stift ......
25
100
452
3
39
3
57
i
45
från Strängnäs till
Stockholms stift . . .
11
40
101
_
. _
i
8
_
i
27
Anin.: Uppgifterna avse i fråga om folkskolorna vårterminen 1937 och i övrigt höstterminen 1936.
Tablå VIII.
Antalet av vederbörande domkapitel enligt dess diarium under
åren 1934—1936 behandlade folkskoleärenden
Område, avsett att
överflyttas
»j, i-
5 — cs
- Sf
c £ .3
bb t>
fl 3 k
fl s
disciplin-
frågor
organisations-
frågor
fl
Cg <L>
± T3
summa ärenden
4> 2 C
fl £
£■*»«»
:eg
u .S e
H3 fl :A
fl £ •T?
2 :0
H 5
10 £
1934
1935
1936
från Uppsala till Stock- holms stift ......
15
44
30
32
19
38
från Strängnäs till
Stockholms stift . . .
2
_
1
14
9
8
10
8
Anm.: Varken Uppsala eller Strängnäs domkapitel har under åren 1934—1936 behandlat
något ärende rörande kommunal mellanskola, högre folkskola, allmänt läroverk eller statsunderstött
läroverk inom ifrågavarande områden och städer.
I anslutning till de sålunda lämnade statistiska uppgifterna anför den sakkunnige
vidare:
Med hänsyn till de förhållanden, som i tablåerna berörts, bör en ledamot
med särskild sakkunskap på folkundervisningens område insättas i
Stockholms-stiftets domkapitel, i likhet med vad för domkapitlen i övriga
stift är stadgat. De föreslagna ändringarna i domkapitelslagen komma fördenskull
att medföra, att någon sådan särskild ledamot med lärdom i teologiska
eller humanistiska ämnen, som nu har säte i Stockholms domkapitel,
icke kommer att ingå i det nya domkapitlet. Någon större saklig skillnad
i kapitlets sammansättning behöver ju dock detta utbyte icke komma
att innebära, då ju de båda kvalifikationsgrunderna — lärdomen samt
sakkunskapen på folkundervisningens område — ej utesluta varandra.
Stockholms-stiftets domkapitel skulle följaktligen i sin ordinarie sammansättning
komma att utgöras av:
1) biskopen såsom preses;
2) en av Kungl. Majit bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot
såsom vice preses;
38 Kungl. May.ts skrivelse Nr 8.
3) en av stiftets präster vald präst, som innehar ordinarie prästerlig
tjänst i stiftet;
4) en av ombud för pastoraten i stiftet vald lekman, som ådagalagt nit
och insikt i det kyrkliga församlingslivet;
5) en av Kungl. Majit förordnad, i allmänna värv förfaren lekman; samt
6) en av Kungl. Majit förordnad, på folkundervisningens område sakkunnig
ledamot.
Jämlikt 2 § 5 mom. i gällande lag om domkapitel skola vid ärkebiskopsval
samtliga kyrkoherdar i Stockholm äga säte och stämma i stadens domkapitel.
Då nämnda kyrkoherdar, därest Stockholms-stiftet inrättas, komma
att i eljest för stiften stadgad ordning få deltaga i valet av det egna
stiftets biskop, bör givetvis omförmälda särbestämmelse beträffande kyrkoherdarna
i huvudstaden upphävas.
Då, i händelse den tillämnade stiftsutbrytningen kommer till stånd, det
nuvarande domkapitlet för Stockholms stad kommer att ersättas med ett
domkapitel för Stockholms stift, representerande ett väsentligt större territorium
än huvudstadens, torde de övervägande skälen tala för, att stiftsindelningens
ikraftträdande förbindes med ett nyutseende av domkapitlets
samtliga ledamöter och sålunda ej endast av den nytillkommande ledamoten
med särskild sakkunskap på folkundervisningens område. Erforderliga
förordnanden i sådant syfte torde följaktligen böra meddelas och nödiga
val äga rum i god tid före angivna tidpunkt. Lämpligheten torde däremot
bjuda, att biskopsvalet företages först efter indelningsändringens ikraftträdande,
så att tillfälle beredes det nya domkapitlet att däri i stadgad ordning
deltaga.
Något allmänt nyutseende av ledamöterna i domkapitlen i de båda i
samband med den nya stiftsindelningen minskade stiften — ärkestiftet
och Strängnäs stift — torde däremot ej kunna anses av den anledningen
påkallat. Emellertid lärer beträffande någon ledamot eller suppleant i
sistberörda två domkapitel kunna förekomma, att denne genom indelningsändringen
förlorar sin hemortsrätt i exkorporeringsstiftet och följaktligen
jämlikt 8 § i domkapitelslagen blir obehörig att i fortsättningen innehava
sitt mandat. Förordnande av ny ledamot eller suppleant i den sålunda
diskvalificerades ställe lärer för sådant fall böra meddelas och, där diskvalifikationen
träffar ledamot eller suppleant, som utsetts genom val, fyllnadsval
under de förutsättningar, som finnas angivna i 3 § 2 mom. och 4
§ 1 mom. i samma lag, äga rum.
För de förordnanden och de val av domkapitelsledamöter och suppleanter,
som enligt vad här framhållits bliva erforderliga vid tiden för indelningsändringens
ikraftträdande, böra givetvis de i domkapitelslagen intagna
stadgandena om dylika förordnanden och val i allmänhet, så långt
ske kan, bliva gällande. Där emellertid förordnande och val, som här sagts,
förutsättas skola äga rum före den nya stiftsindelningens ikraftträdande,
bliva berörda stadganden icke i allo tillämpbara. Det torde böra överlämnas
till Kungl. Majits beprövande i administrativ ordning att i förevarande
avseende meddela de tilläggsbestämmelser, som kunna visa sig erforderliga.
Lagförslaget har av remissmyndigheterna lämnats utan annan erinran
än som sammanhänger med den av vissa av dessa myndigheter företrädda
avvikande uppfattningen i avseende å förbindelsen mellan biskopstjänsten
och kyrkoherdebefattningen i Storkyrkoförsamlingen.
39
Kungl. May.ts skrivelse Nr 8.
Även för egen del har jag från sakliga synpunkter icke funnit anledning
till annan erinran mot lagförslaget än som följer av mitt ställningstagande
till frågan örn organisationen av biskopsämbetet i det nya stiftet samt mitt
förslag rörande ombildning av kyrkoherdetjänsten i Storkyrkoförsamlingen
till domprostbeställning. I anslutning härtill kommer följaktligen domprosten
i Stockholm att med självskrivenhet tillhöra domkapitlet i Stockholms stift
och där taga säte såsom vice preses.
De i den sakkunniges utredning förekommande statistiska uppgifterna
rörande skolförhållandena m. m. inom det av landsbygd och mindre städer
sammansatta område, som jämte huvudstaden skulle enligt den sakkunniges
förslag komma att ingå i det nya stiftet, kunna visserligen, såsom
hänförande sig till en tidpunkt åtskilliga år tillbaka, anses numera i viss
mån föråldrade. Förskjutningar i här ifrågavarande siffror inträda givetvis
också, örn gränsdragningen för stiftet sker med de jämkningar på åtskilliga
punkter, som av mig förordats. Det har dock icke synts mig nödvändigt
att i detta sammanhang företa en komplettering av den statistik, som här
redan finnes framlagd. De tillgängliga siffrorna torde nämligen i allt fall
klart ådagalägga, atj; ett behov även för Stockholms-stiftet kommer att
föreligga av en ledamot med särskild sakkunskap på folkundervisningens
område.
Jag har låtit underkasta lagförslaget en viss omarbetning i formellt hänseende,
varvid lagen även erhållit en ändrad rubrik. I lagförslaget har jämväl
intagits en övergångsbestämmelse beträffande den fortsatta behandlingen
av de ärenden, som vid upphörandet av det nuvarande domkapitlet
för Stockholms stad icke kunnat av denna myndighet bringas till slutligt
avgörande. Motsvarande bestämmelser till närmare reglering av den fortsatta
behandlingsordningen för sådana hos domkapitlet i ärkestiftet, respektive
domkapitlet i Strängnäs stift vid tidpunkten för stiftsbildningen
anhängiga ärenden, vilka angå område, som skall från ettdera av dessa stift
avskiljas för att ingå i Stockholms-stiftet, och vilka ärenden vid angivna
tidpunkt ännu icke hunnit av de nämnda domkapitlen avgöras, torde böra
meddelas i sammanhang med det blivande beslutet örn själva stiftsbildningen.
Förslaget till lag om ändringar i
biskops valsförordningen.
Den sakkunnige har härom anfört:
I förordningen den 30 maj 1759 örn biskops-(och superintendents-)val
stadgas i 9 morn., att vid sådant val »komma i de stift, där gymnasier
äro, alle lektores, evad de äro präster eller ej, uti konsistorie att omrösta».
Genom nu gällande lag örn domkapitel har, som bekant, gymnasielektors
självskrivenhet till ledamotskap i domkapitlet upphört. I vartdera av
domkapitlen i Uppsala och Lund skola däremot såsom ledamöter i kapitlet
alltjämt ingå två av den teologiska fakulteten vid universitetet i staden
inom (ienna fakultet valda professorer. Under förarbetena till lagen i fråga
erinrades om att dittills alla teologiska professorer i sin egenskap av dom
-
Departe
mentschefen.
40
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
kapitelsledamöter varit berättigade, professorerna i Uppsala att deltaga i
val av ärkebiskop och professorerna i Lund att deltaga i val såväl av biskop
i Lunds stift som av ärkebiskop. Tillika anmärktes, hurusom, med hänsyn
till att blivande innehavare av ärkebiskopsämbetet och av biskopsämbetet
i Lunds stift icke, såsom dittills varit förhållandet, därjämte komme att
innehava prokanslersbefattning, ifrågavarande professorer icke heller i
egenskap av ledamöter av vederbörande akademiska församling komme att
vara berättigade att deltaga i biskopsval (se: 11 mom. i 1759 års förordning).
Då det emellertid ansågs vara av värde, att de teologiska professorerna
vid de två universiteten bibehölles vid sin rätt att deltaga i val av
ärkebiskop, respektive i val av ärkebiskop och av biskop i Lunds stift,
intogs i 2 § 5 mom. domkapitelslagen en bestämmelse av innehåll, att i
stift, varest teologisk fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer
skola vid ärkebiskops- eller biskopsval äga säte och stämma i domkapitlet.
Det härförut återgivna stadgandet i 1759 års förordning beträffande
gymnasielektorers deltagande i biskopsval synes emellertid vid den nu
senast företagna domkapitelreformen icke hava uppmärksammats. Hade
så skett, lärer väl vara ställt utom tvivel, att stadgandet i fråga befunnits
böra upphävas. Erinras må sålunda, att de gymnasielektorer, som äro till
prästämbetets utövning behöriga, bliva, även örn nämnda stadgande sättes
ur kraft, bibehållna vid rätten att deltaga i biskopsval, väl icke vid omröstningen
i domkapitlet men däremot, i sin egenskap av prästmän, vid
omröstningen inför kontraktsprosten. Och vad angår övriga lektorer lärer
väl, sedan lektorernas självskrivna ledamotskap i domkapitlen avvecklats,
näppeligen föreligga tillräckliga skäl att bibehålla dem vid en befogenhet,
som, såvitt den tillkommit andra lektorer än dem, som ägt säte och stämma
i de gamla domkapitlen, väl endast sällan tagits i anspråk och som
väl numera över huvud taget icke skulle kunna av någon annan grund motiveras
än att biskopen ännu är i utövning av vissa de allmänna läroverken
berörande eforalfunktioner. För Stockholms-stiftets vidkommande
skulle ett bibehållande av denna valrätt komma att framstå såsom alldeles
särskilt oformligt. Som bekant äro eforalfunktionerna beträffande själva
huvudstaden sedan gammalt hänlagda till en särskild institution, nämligen
direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, vadan biskopen i stiftet,
eller sålunda för närvarande ärkebiskopen, icke i vidare mån utövar
några eforala befogenheter därstädes än att han är insatt såsom självskriven
vice ordförande i berörda direktion. Stockholms-stiftets tillkomst lärer
väl icke böra föranleda någon annan rubbning i denna ordning än att
ärkebiskopen i hans här berörda egenskap ersättes med biskopen i det nya
stiftet. Att under de förhållanden, som här antytts, bereda läroverkslektorerna
i Stockholm, vilkas antal för närvarande uppgår till ett 80-tal, rätt
att i denna sin egenskap deltaga i domkapitlets omröstning vid val av biskop,
torde av i öppen dager liggande skäl icke kunna ställas i fråga. Det
riktiga torde följaktligen vara, att nu sätta den ifrågavarande antikverade
bestämmelsen i 1759 års förordning helt ur kraft.
Då, på grund av vad här anförts, 1759 års ifrågavarande författning nu
i allt fall tarvar ändring, torde praktiska skäl tala för att en jämkning av
bestämmelserna i denna författning även på en annan punkt i detta sammanhang
företages. Härom må bringas i erinran följande.
Enligt den ursprungliga lydelsen av 3 mom. i ifrågavarande förordning
skulle till biskopsval inom varje kontrakt kallas icke allenast de, som vore
prostar i sina egna församlingar, utan ock alla inom kontraktet varande
41
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
kyrkoherdar och regementspastorer, där de hade sitt boställe och vore tillstädes,
samt kapellanen från vart pastorat eller, där flera kapellaner vore
i pastoratet, den, som längst innehaft samma syssla i församlingen, så oek
de vice pastorer, som förestode någon ledig församling.
Genom lagändring den 29 mars 1899 (sv. förf. sami. nr 18, sid. 1) erhöll
ifrågavarande författningsrum den avfattning, att till biskopsval skulle inom
varje kontrakt kallas alla till kontraktet hörande kyrkoherdar, komministrar
och kapellpredikanter ävensom, där någon sådan syssla stöde
ledig eller icke blivit tillträdd av den därtill utnämnde, eller där innehavaren
vore hindrad att sin valrätt utöva, den, som förestode sysslan, varjämte,
örn regementspastor vore boende inom kontraktet, jämväl han skulle kallas
till valet.
Fråga örn ytterligare utvidgning av rätten för präster att deltaga i
biskopsval väcktes därefter genom en av kyrkomötet den 24 november
1909 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse, med hemställan att Kungl. Majit
täcktes låta vidtaga sådana åtgärder att, med upphävande av vad i gällande
förordning om biskopsval vore stadgat beträffande rätt att i valet
deltaga, dylik rätt måtte tillkomma en var till prästämbetets utövning
berättigad prästman, som inom stiftet vore kyrkoskriven.
Denna framställning från kyrkomötet var grundad på en vid kyrkomötet
avgiven motion, i vilken uttalades den meningen, att personlighetsprincipen,
enligt vilken en röst skulle tillkomma varje till prästämbetets
utövning berättigad och mogen prästman, vore mera beaktansvärd än gällande
bestämmelses — för övrigt ej fullt genomförda — princip, att varje
ordinarie befattning skulle vid valet representeras av en röst. I motionen
anfördes vidare följande.
Som en oegentlighet, att icke säga orättvisa, måste det betecknas, att
samma präst under olika skeden av sin prästerliga verksamhet ena tiden
ägde en valrätt, som han sedan, trots ökad tjänstålder och erfarenhet, kunde
av ganska tillfälliga anledningar förlora. En ung präst, som kort efter
sin prästvigning förordnades till vice pastor, bleve i och med detsamma
röstberättigad; men örn han efter åtskilliga års väl vitsordad tjänstgöring
hugnades med en pastoratsadjunktur, en tjänst, som stöde på gränsen till
ordinarie, miste han den rätten. Säkert vore också, att yngre, obefordrade
prästmän, som i regel kunde påräkna att komma i långvarig beröring med
sin biskop, hade större intresse av ett biskopsval än de gamla, som redan
eller inom kort tjänat ut. Då förordningen om allmänt kyrkomöte i sin
4 § åt alla inom distriktet kyrkoskrivna till prästämbetets utövning berättigade
prästmän inrymde rätt att deltaga i val av de prästerliga ombuden,
syntes det vara synnerligen lämpligt, att förordningen om biskopsval
bleve,''för så vitt det anginge valrätten, bragt till överensstämmelse med
kyrkomötesförordningens föreskrift i detta avseende.
Vid anmälan inför Kungl. Majit den 9 september 1915 av kyrkomötets
sistnämnda skrivelse, yttrade föredragande departementschefen bland annat
följande:
På samma gång jag är beredd att tillstyrka framläggande av ett lagförslag
i huvudsaklig överensstämmelse med kyrkomötets hemställan, anser
jag emellertid, i likhet med vissa domkapitel, någon jämkning lämpligen
böra vidtagas i det av kyrkomötet föreslagna stadgandet. Kalmar domkapitel
har mot detta stadgandes avfattning anmärkt, att därav oförnekligen
skulle kunna föranledas godtyckligheter och missbruk. Domkapitlet
ville exempelvis erinra därom, att gamla prästmän, som avgått från ordi
-
42
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
narie tjänst med emeritilöner men ännu vore berättigade till prästämbetets
utövning, eller unga präster, som åtnjöte tjänstledighet för fortsatta studier,
kunde låta kyrkoskriva sig i vilket stift som helst, där de tillfälligtvis
bodde och hade sitt hemvist, och därigenom vid tid för biskopsval bereda
sig rösträtt inom ledigt stift. Strängnäs domkapitel har funnit det villkor
för deltagande i biskopsval lämpligen kunna uppställas, att vederbörande
prästman skall ej blott vara kyrkoskriven inom stiftet utan ock där hava
prästerlig tjänstgöring. Även Skara domkapitel har uttalat sig i samma
riktning genom påpekande därav, att kyrkomötet icke med sin framställning
avsett de blivande pensionerade prästmännen. I enlighet med den
uppfattning, som tagit sig uttryck i de sålunda gjorda erinringarna, synes
mig den nya bestämmelsen i ämnet böra erhålla den lydelsen, att till
biskopsval skola inom varje kontrakt kallas alla, som innehava ordinarie
prästerlig tjänst inom kontraktet och äro till ämbetsutövning behöriga,
samt alla andra inom kontraktet kyrkoskrivna prästmän, som i stiftet
hava prästerlig tjänstgöring. Såsom innehavare av ordinarie prästerliga
tjänster skola enligt denna lydelse till valet kallas alla innehavare av ordinarie
församlingstjänster inom kontraktet och dessutom sådana innehavare
av de i 48 § 1 monn av lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster
omförmälda befattningar vid krigsmakten, fängelse eller hospital, vilkas
tjänstgöringsort är belägen inom kontraktet, under förutsättning endast
att de äro behöriga till ämbetsutövning, men oavsett om de äro kyrkoskrivna
inom kontraktet — vilket dock givetvis i de allra flesta fall är
förhållandet — samt örn de vid tillfället äro i tjänstgöring eller åtnjuta
ledighet. För andra präster skall, förutom kyrkoskrivning inom kontraktet,
erfordras, att de hava prästerlig tjänstgöring i stiftet. Härmed avses, att
de lyda under vederbörande domkapitel eller konsistorium och vid tillfället
äro i tjänstgöring såsom präster inom stiftet.
I skrivelse den 1 oktober 1915, nr 8, förklarade Kungl. Maj:t sig vilja inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida mötet godkände därvid fogat förslag
till lag om ändrad lydelse av 3 mom. i 1759 års förordning, varigenom
författningsrummet skulle erhålla följande lydelse:
»Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, örn han är av laga
förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla, som innehava ordinarie
prästerlig tjänst inom kontraktet och äro till prästämbetets utövning behöriga,
så ock de prästmän, som, utan att innehava ordinarie prästerlig
tjänst inom kontraktet, äro därstädes kyrkoskrivna och i stiftet hava prästerlig
tjänstgöring.»
I skrivelse till Kungl. Majit den 22 oktober 1915 anförde kyrkomötet i
anledning härav följande:
Såsom av Eders Kungl. Maj:ts förslag framgår, har Eders Kungl. Majit
åt rätten att deltaga i biskopsval givit en snävare omfattning än kyrkomötet
i sin skrivelse avsåg. Anledningen härtill synes huvudsakligen vara
att söka i åtskilliga anmärkningar, som från vissa domkapitels sida riktats
mot kyrkomötets förslag, att dylik rätt skulle tillkomma envar till prästämbetets
utövning berättigad prästman, som inom stiftet vore kyrkoskrlven.
-— Kyrkomötet har emellertid vid granskning av dessa anmärkningar
funnit desamma icke hava den betydelse, att på grund därav vissa grupper
av prästmän borde uteslutas från deltagande i biskopsval. Domkapitlets
i Kalmar erinran, att prästmän, som av angivna skäl icke för tillfället
vöre i prästerlig tjänstgöring, skulle kunna låta kyrkoskriva sig i vilket
stift som helst, där de tillfälligtvis bodde och hade sitt hemvist, och där
-
43
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
igenom vid tid för biskopsval bereda sig rösträtt inom ledigt stift, synes
kyrkomötet knappast hava någon praktisk betydelse, då val ytterst sällan
någon prästman Iean tänkas blott för att få deltaga i ett biskopsval underkasta
sig den procedur, som erfordras för ombyte av kyrkoskrivningsort.
Vad angår det från två håll uppställda villkoret för deltagande i biskopsval,
att prästman då skulle hava prästerlig tjänstgöring inom stiftet, finner
kyrkomötet detta villkor innebära en orättvisa mot mångå prästmän.
Enligt kyrkomötets förmenande gives intet bärande skäl, varför icke t. ex.
läroverks- och seminarielärare, vilka äro till prästämbetets utövning behöriga,
skulle, även om de icke för tillfället äro i dylik utövning, tilllåtas
deltaga i val av biskop, vilkens verksamhet ju även omfattar inseende
över dessa lärares utövning av sina tjänstebefattningar. Likaledes
synes det hårt, att en obefordrad prästman, som för tillfället icke
är missiverad, på sådan grund skulle förlora den rätt att deltaga i dylikt
val, som han kanske kort förut ägt och kort efter skulle åter förvärva.
För övrigt torde delade meningar kunna i vissa fall uppstå, huruvida
en prästman vid en viss tidpunkt är i prästerlig tjänstgöring eller icke,
t. ex. då hail, under en längre tids förordnande att förestå prästerlig befattning,
för en kortare tidsperiod erhåller ledighet för någon sin angelägenhet.
— Det har även anmärkts, att genom ett bifall till kyrkomötets
framställning rösträtt skulle tillkomma även pensionerade prästmän. Denna
fråga var icke aktuell vid den tid, då kyrkomötet avlät sin skrivelse, och
kyrkomötet saknade således tillfälle att ingå i prövning av densamma.
Kyrkomötet finner för sin del icke något motbjudande i att låta dessa
erfarna män, vilka efter väl avslutat livsverk åtnjuta pension, deltaga i
val av biskop. Frågan torde för övrigt i denna del hava mycket liten räckvidd,
då väl antalet pensionerade prästmän aldrig torde bliva synnerligen
stort. — Kyrkomötet har på grund härav kommit till den uppfattningen,
att rösträtt vid biskopsval bör tillkomma varje till prästämbetets utövning
behörig prästman inom det kontrakt, där han är kyrkoskriven.
I anslutning till dessa sina uttalanden anmälde kyrkomötet, att mötet
med förklarande, att Kungl. Maj:ts förslag i ämnet icke kunnat av mötet i
oförändrat skick godkännas, för sin del antagit ett förslag till ändrad lydelse
av stadgandet av följande avfattning:
»Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, om han är av laga
förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad, alla inom kontraktet kyrkoskrivna,
till prästämbetets utövning behöriga prästmän.»
Vid anmälan i statsrådet den 3 december 1915 av kyrkomötets sistnämnda
skrivelse anförde föredragande departementschefen, att lian visserligen
icke kände sig övertygad om lämpligheten av den ändring, som
kyrkomötet vidtagit i det av Kungl. Majit framlagda lagförslaget, men
att han dock icke funne tillräckliga skäl föreligga att av sådan anledning
låta frågan förfalla. Över det av kyrkomötet för dess del antagna lagförslaget
inhämtades lagrådets utlåtande, varvid lagrådets flesta ledamöter
visserligen funno de av kyrkomötet gjorda avvikelserna från det av Kungl.
Majit för kyrkomötet framlagda förslaget vara mindre lämpliga men likväl
icke ansåge sig av sådan anledning böra avstyrka det av kyrkomötet
antagna förslaget.
Ifrågavarande lagförslag förelädes härefter riksdagen genom proposition
den 14 januari 191(5 (nr 22) och blev av riksdagen antaget, varefter
lag i ämnet utfärdades den 24 mars 1910 (nr 93).
Denna lagreglering är alltjämt giillande. Enligt densamma hava salunda
Departe
mentschefen.
44 Kungl. Maj:ts skrivelse Nr S.
jämväl präster, som åtnjuta emeritilön, tillagts rösträtt vid biskopsval.
Rösträtten skall utövas inom det kontrakt, där den pensionerade prästen
är kyrkoskriven. Har han, sedan han blivit emeritus, avflyttat från det
stift, vilket han som präst tillhört, äger han följaktligen icke rösträtt vid
val av biskop i sistnämnda stift men väl i det stift, där han tagit sin nya
bostad.
I anledning av en vid 1934 års kyrkomöte väckt motion har mötet, i
skrivelse den 27 november samma år (nr 8), anhållit, att Kungl. Majit
ville vidtaga åtgärder i syfte, att präster, som åtnjuta emeritilön, måtte
vid biskopsval bliva röstberättigade inom det stift och kontrakt, där de
närmast före tillträdet av emeritilönen haft tjänstgöring. I denna skrivelse
har emellertid kyrkomötet, som åberopat kyrkolagsutskottets i ärendet
avgivna betänkande, givit uttryck åt den meningen, att det kunde ifrågasättas,
huruvida emerid, som ju avslutat sin egentliga livsgärning, över
huvud taget borde äga rösträtt vid biskopsval. Men, yttras det i betänkandet,
då de enligt lag äga sådan rösträtt, är det lämpligast, att de utöva
denna inom de stift, där de utfört sitt livsarbete.
På sätt framgår av den härförut lämnade redogörelsen tillkommo de
bestämmelser, som medfört rösträtt vid biskopsval för de pensionerade
prästmännen, helt på kyrkomötets eget initiativ och, kan man säga, under
uttrycklig reservation från Kungl. Maj:ts sida mot den därigenom åvägabragta
regleringens lämplighet. Av 1934 års kyrkomötes föreliggande skrivelse
i detta ämne bör ju nu utan vidare kunna utläsas, det även mötet
för sin del vunnits för den uppfattningen, att 1916 års lagstiftningsåtgärd,
i vad den berörde de pensionerade prästerna, var förhastad. I själva verket
äro de skäl, som redan för tjugu år sedan talade mot ett tilldelande
av rösträtt vid biskopsval åt denna kategori av präster, numera ytterligare
förstärkta. Spörsmålet kunde möjligen år 1915, då med de då gällande
pensioneringsbestämmelserna antalet pensionerade präster ej kunde
förväntas bliva synnerligen stort, framstå såsom ägande mindre räckvidd.
Förhållandena härutinnan äro, som bekant numera helt ändrade. På grund
av 1929 års stadgande örn den till 70 år sänkta pensionsåldern och 1936
års lagstiftning, varigenom ett verksamt påskyndande av prästerskapets
pensionering möjliggjorts, är antalet pensionerade församlingspräster redan
nu ansenligt och kan med säkerhet förväntas komma att under en avsevärd
tid framåt ytterligare stegras. Omständigheterna måste ju på grund
av vad sålunda förekommit obetingat tala för, att de år 1916 tillkomna
bestämmelserna i 3 mom. i 1759 års förordning nu underkastas en sådan
omredigering, att därigenom väl lämnas orubbad den rösträtt, som genom
sagda lagändring tillädes de extra ordinarie församlingsprästerna i gemen,
innehavarna av sådana särskilda prästerliga tjänster, som avses i 47 § i
gällande lag örn tillsättning av prästerliga tjänster, samt präster anställda
vid allmän undervisningsanstalt, men däremot den rösträtt, som nu tillkommer
de pensionerade prästerna, bringas att upphöra.
Någon erinran mot lagförslaget har från remissmyndigheternas sida icke
framställts.
Mot de av den sakkunnige föreslagna ändringarna i biskopsvalsförordningen,
vilka synas mig vara väl motiverade, finner jag icke anledning till
någon anmärkning i sak. I förtydligande syfte har jag dock låtit i den
sakkunniges lagförslag vidtaga vissa jämkningar.
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
45
Förslaget till förordning om ändringar i 1936
års biskopslönebestämmelser.
Deri sakkunnige har erinrat, att de ändrade bestämmelserna enligt författningsförslaget
avsåge att göra avlöningsföreskrifterna i 1938 års förordning
tillämpliga jämväl å biskopstjänsten i Stockholms-stiftet och därvid, närmare
bestämt, låta samma speciella stadganden, som i nämnda förordning reglerade
avlöningsförhållandena vid biskopsbeställningen i Visby stift, bliva gällande
jämväl för stiftschefsbefattningen i huvudstadsstiftet.
Med mitt från sakkunnigförslaget avvikande ställningstagande i fråga om
organisationen av biskopsämbetet i det nya stiftet bortfaller behovet av den
utav den sakkunnige föreslagna särregleringen beträffande löneförhållandena
för biskopen därstädes. Då anledning torde saknas, att för innehavaren av
biskopsämbetet i Stockholms-stiftet fastställa kontantavlöningen till annat
belopp än som gemenligen — med undantag för ärkebiskopen och biskopen
i Lund — finnes bestämt för biskoparna i riket, påkallas i den förevarande
förordningen av år 1936 i första hand blott ett tillägg av sådant innehåll till
punkten 6:o i förordningen. I avseende å löneförhållandena i övrigt för biskopen
i Stockholms-stiftet bliva härigenom de allmänna bestämmelserna i förordningen
omedelbart gällande. I överensstämmelse med vad den sakkunnige
föreslagit torde i punkten 21 :o i samma förordning böra intagas ett
stadgande i anslutning till viss ändring i 3 § kyrkofondslagen, vartill jag
strax återkommer.
Jag ber att redan i detta sammanhang få nämna några ord om den erforderliga
regleringen av Stockholms-biskopens bostadsförhållanden. Jämlikt
bestämmelserna i omförmälda 1938 års förordning gäller såsom huvudregel,
att tjänstebostad skall beredas biskop enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
i för ändamålet anvisad publik fastighet. Där särskilda förhållanden
därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t i stället tilldela biskop antingen åt
honom förhyrd tjänstebostad eller hyresersättning till belopp, som för varje
gång med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes. Frågan örn
ett definitivt ordnande av en tjänstebostad för biskopen i Stockholm står i
visst samband med sättet för ett nöjaktigt ordnande av lokalfrågan för domkapitlet
i huvudstaden. Sistnämnda spörsmål har sedan länge väntat på en
lösning. Det nuvarande domkapitlet i Stockholm har nämligen sedan lång
tid tillbaka haft och har alltjämt till sitt förfogande, praktiskt taget, endast
ett rum, den s. k. kyrksalen i Storkyrkan, vilket rum Storkyrkoförsamlingen
— hittills utan ersättning — ställt till denna myndighets disposition. Rummet
har fått göra tjänst både såsom sammanträdeslokal för domkapitlet och
såsom arbetsrum för dess personal. Behovet av en förbättring av domkapitlets
lokalförhållanden har redan och utan samband med stiftsutbrytningen
gjort sig gällande. Med hänsyn till den sålunda föreliggande situationen
har jag uppdragit åt byggnadsstyrelsen att företaga en preliminär ut
-
Departe
mentschefen.
46
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
redning rörande en lösning på längre sikt såväl av lokalfrågan för det nya
domkapitlet som av spörsmålet om förläggningen i en publik fastighet
av en tjänstebostad för biskopen, varvid i första hand skall undersökas,
huruvida de erforderliga lokalerna må kunna anskaffas i någon kronan tillhörig
eller av kronan eljest disponerad fastighet eller, eventuellt, i någon fastighet
i stadens eller församlings ägo. Enligt mitt förslag till stiftsfrågans lösning
har det nya domkapitlets verksamhet förutsatts skola taga sin början
redan från och med den 1 juli 1942. Då man icke synes kunna räkna med att
dessa lokalfrågor för domkapitlet och för biskopens förseende med tjänstebostad
skola kunna slutgiltigt lösas till angivna tidpunkt, har jag utgått
ifrån att vissa åtgärder för en provisorisk reglering i ifrågavarande hänseenden
måste förberedas. I sådant syfte har jag, vad beträffar den blivande
biskopens bostadsförhållanden, tillika föranstaltat om en särskild undersökning,
huruvida en förhyrd tjänstebostad lämpligen kan åt biskopen anordnas
eller örn i stället hyresersättning bör åt honom tillsvidare utgå.
Stiftsbildningen enligt mitt härförut framlagda förslag påkallar ändringar
i tre ytterligare, efter medverkan av riksdagen tillkomna författningar, nämligen
ecklesiastik boställsordning, ''prästlönereglering slag en och kyrkofondslagen.
Ändringen i boställsordningen avser 6 §, vari ett stadgande bör meddelas
av innehåll, att de på stiftsnämnd enligt boställsordningen eller eljest enligt
lag ankommande uppgifterna skola för Stockholms stift handhavas av stiftsnämnd
i annat stift.
I prästlöneregleringslagen erfordras en ändring i 5 § av innebörd, att den
däri meddelade bestämmelsen om lönen för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen
i Stockholm utgår och ersättes med ett stadgande om lönen för den
blivande domprosten i samma stad. Anledning torde icke föreligga att fastställa
lönen för denne befattningshavare till annat belopp än som gäller för,
bland andra, domprostbefattningen i Göteborg.
I kyrkofondslagen påkallas en ändring i 3 § av innehåll, att till kyrkofonden
skall från statsverket årligen utgå, förutom i berörda lagrum angivna ersättningsbelopp,
jämväl ersättning för det statsanslag, som för närvarande
tillkommer innehavaren av pastor primarietjänsten i Stockholm. Jag ber att
i övrigt beträffande denna sistnämnda ersättningsfråga få hänvisa till vad
jag därom anfört vid min anmälan den 2 maj 1941 av förslag till vissa
ändringar i hithörande författningar (prop. nr 238 år 1941, sid. 7 och 8).
Samtidigt med den inom ecklesiastikdepartementet verkställda överarbetning
av de utav den sakkunnige framlagda författningsförslagen, som påkallats
av mina härförut mot samma förslag framställda erinringar, ha inom
departementet upprättats förslag till lagar om ändring på nyss angivna punkter
i boställsordningen, prästlöneregleringslagen och kyrkofondslagen.
47
Kungl. Maj.ts skrivelse Nr 8.
Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande författningsförslag, vilka
äro såsom bilagor fogade till detta protokoll (Bil. I—VII), och hemställer
föredraganden, att lagrådets utlåtande över de med Bil. I, II och III betecknade
förslagen till lag om ändrad lydelse av §§ 2, Jf och 5 förordningen den
16 november 1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte, lag örn upphörande
av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad samt lag örn
ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 örn biskops- och superintendentsval
måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Astrid Charpentier.
48
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Bil. I.
(åberopad sid. 47.)
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november 1863
(nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 angående allmänt kyrkomöte1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtliga biskopar i stiften, eller, där
någon av dem har förfall, den bland stiftets präster, som domkapitlet i hans
ställe väljer; fyra bland teologiska fakultetens professorer, två från vartdera
av rikets universitet; en vald, med fullmakt å ordinarie ämbete eller tjänst
försedd prästman från vart stift; så ock av lekmän valda ombud, nämligen
ett från Visby stift, två från vartdera av de övriga stiften samt fem från det
eller de valdistrikt, Konungen med avseende å förhandenvarande förhållanden
bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen må ock
vid mötet närvara och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten, där de
ej äro till ombud vid mötet valda.
§ 4.
I val av de prästerliga ombuden deltaga alla inom distriktet kyrkoskrivna,
till prästämbetets utövning berättigade prästmän.
Valet förrättas---mötet deltaga.
§ 5.
Inom varje---är stadgat.
Två eller---sig förena.
Vid val av lekmännens ombud utgör Visby stift ett och vartdera av de
övriga stiften två valdistrikt. De särskilda valdistrikten bestämmas till sitt
omfång av Konungen.
Samtliga de---avgör lotten.
För varje---mötet deltaga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
Senaste lydelse av § 2 se 1903: 109 s. 2, av § 4 se 1893: 77 s. 1 och av § 5 se 1920: 780.
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
49
Bil. II.
(åberopad sid. 47.)
Förslag
till
Lag
om upphörande av det särskilda domkapitlet för
Stockholms stad.
Härigenom förordnas som följer:
Med anledning av att Stockholms stad, i enlighet med vad förut denna
dag förordnats, från och med den 1 juli 1942 kommer att tillika med vissa
kringliggande områden utgöra ett särskilt stift, skall det särskilda domkapitlet
för Stockholms stad samma dag upphöra. I följd härav upphäves från och
med sagda dag vad om nämnda domkapitel och pastor primarius i Stockholm
stadgas i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel och förordningen
den 11 februari 1687, huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas,
så ock vad därom eljest må finnas i lag eller särskild författning föreskrivet.
De ärenden, som av det hittillsvarande domkapitlet för Stockholms stad
börjat behandlas men före den 1 juli 1942 ännu icke kunnat bringas till avslutning,
skola överlämnas till fortsatt handläggning av domkapitlet i Stockholms
stift.
Om förordnande och val första gången av ledamöter jämte suppleanter i
domkapitlet i Stockholms stift äger Konungen föranstalta innan den nya
stiftsindelningen träder i kraft. För sådant förordnande och val skall, såvitt
ske kan, tillämpas vad med avseende å domkapitlen i allmänhet i motsvarande
hänseende finnes i lagen om domkapitel stadgat och eljest vad
Konungen särskilt föreskriver.
Bihang till allm. kyrkomötets protokoll loll. 1 sami. Nr S.
4
50
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Bil. III.
åberopad sid, VT.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759
örn biskops- och superintendentsval.
Härigenom förordnas, att stadgandet i 9 mom. förordningen den 30 maj
1759 om biskops- och superintendentsval angående lektorers rösträtt vid
sådant val skall upphöra att gälla samt att 3 morn.1 samma förordning skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3:o.
Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, örn han är av laga
förfall hindrad, den i hans ställe är förordnad alla till prästämbetets utövning
behöriga prästmän, som inom kontraktet innehava ordinarie prästerlig
tjänst eller sådan särskild prästerlig tjänst, som i 47 § lagen den
7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster avses, eller anställning
vid allmän undervisningsanstalt, så ock annan till prästämbetets
utövning behörig, inom stiftet tjänstgörande prästman, som är inom kontraktet
kyrkoskriven.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av 3 morn. se 101 (i: 03.
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr S.
51
Bil. IV.
(åberopad sid. 47.)
Förslag
tili
Förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 27 november 1936
(nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande
jämte nya grunder för dispositionen
av därtill avsedda medel.
Härigenom förordnas, att punkterna 6:o och 21 :o förordningen den 27
november 1936 med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande
jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
6:o.
Följande biskopar skola i kontant lön för år åtnjuta
dels grundlön med här nedan angivna belopp, nämligen
ärkebiskopen ............. 29,000 kronor
biskopen i Linköpings stift 21,000 ■»
» i Luleå » 21,000 »
» i Stockholms » 21,000 »
dels ock---statens befattningshavare.
Biskopen i —---berörda befattning.
21:o.
a) — — —
e) Likaledes skall kyrkofonden tillföras ersättning av statsverket för det
ränteanslag i kronotionde, för vilket gottgörelse enligt riksstaten för närvarande
skall utgå till innehavaren av den hittillsvarande pastor primarietjänsten
i Stockholm.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.
52
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Bil. V.
(åberopad sid. 47.)
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 § 1 och 3 mom. ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400).
Härigenom förordnas, att 6 § 1 och 3 morn.1 ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
6 §.
1. I varje stift med undantag av Stockholms stift skall finnas en stiftsnämnd,
bestående av fem ledamöter. Tre ledamöter---hos nämnden.
Bland ledamöterna---vice ordförande.
Ledamot av---särskilt förordnas.
3. Instruktion för---av Konungen.
För Stockholms stift skola de förvaltningsuppgifter, som jämlikt denna
boställsordning eller eljest på grund av bestämmelser i lag tillhöra stiftsnämnd,
handhavas av stiftsnämnd i annat stift i enlighet med vad Konungen
förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
1 Senaste lydelse se 1938: 734.
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
53
Bil. VI.
(åberopad sid. 47.)
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 5 § lagen den 0 december 1910 (nr 141, s. 27)
örn reglering av prästerskapets avlöning.
Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 9 december 1910 örn reglering
av prästerskapets avlöning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5
§.
Lön må---för komminister.
För domprost vare lägsta lön 8,000 kronor. För domprost i Uppsala,
Lund, Göteborg och Stockholm skall lönen utgöra 10,000 kronor.
Högsta lönebelopp — — — 5,000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
54
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Bil. VII.
(åberopad sid. 47.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § första stycket lagen den 30 augusti 1932
nr 404) örn kyrkofond.
Härigenom förordnas, att 3 § första stycket1 lagen den 30 augusti 1932
om kyrkofond skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
3 §.
Från statsverket utgår till kyrkofonden för varje år ersättning med
dels---—
dels--—
dels ock 121,600 kronor för statsanslag, som tillförne åtnjutits av biskopar
och pastor primarius eller utgått till biskopslöneregleringsfonden,
skolande dessa---tillföras kyrkofonden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
1 Senaste lydelse se 1938: 735.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bil. A.
Lunda
^HusSv-LVL^---*
\ SjÖ
Länn
arsta
lena\ Ö^O^ergra
hyÄ''--------
undra
Håtuna v
Markim—*-L)
ksscsTjis
CYttJergran
{ y v-,-%. / / Håbo-Tibble
^Roslag
Hacket
“^Vallent1
f
Q
t
I Weckhol+\
i" ''V \ / * <:Lossas
juster
+ Österåker
- - Sollentuna'' "
|r i nlflK
LÄr Järfä
arén-;
Yttersel
unso Vv
^>ir Värmdö
Tore*
\ NJverenhorrta
__ \ c—| ■ IV * t» l ii 11 in
Ekerö
----Jl Ytterenhörna
Västertälje;
LpttdertalieV
iW ! i
uringe f
stertalje
i Tveta ff \\N.\ f |
fef''--y-iSk! *röT
Österhaninge
Västerhäl
l Överjärna
^Kattnäs
Ornö^ fO
/ cf'' ^
»stiina
/Mörkö} t
sulu
Torsåker
»Trosby agribarad
Skala 1:500000
0 5 10
astringe
vTrosa''V
i
f 50 km
Bälinge
%''S\
Karta utvisande gränserna
enligt förslag
till
ETT STIFT
omfattande
STOCKHOLM
MED OMNEJD
Föreslagen ny stiftsgräns
„ „ „ 1937 års förslag
WWW?, Nuvarande stiftsgräns
+ —i—t- Kontraktsgrääs
■*-■+-+ „ sammanfall, med läns
eller
överståthållarskapsgräns
Församlingsgräns
Läns- eller överståthållarskapsgräns
Järnväg i trafik
Viktig landsväg
GENERALSTABENS LITOGfi ANSTALT STHLM ISAI
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
55
Bil. B.
(åberopad sid. 29.
Statistiska uppgifter rörande ett blivande Stockholms stift.1
Församling
Antal
Folkmängd
Areal land
(i hektar)
pastorat
försam-
lingar
präst-
tjänster
Från Uppsala stift..........
23
34
47
136,027
157,489
Av Sjuhundra kontrakt........
1
1
1
1,510
9,467
Ljusterö
1
1
1
1,510
9,467
Roslags västra kontrakt........
7
11
14
50,365
44,608
! Sollentuna 1
13,485
4,959
! Ed
1
1,477
4,152
i Vallentuna
• i
1
1
1,817
ti,360
! Sundbyberg
i
1
2
10,992
152
I Spånga (med Hässelby villastad).....
i
.1
3
14,065
5,132
Järfälla
i
1
i
3,680
4,624
Fresta
0
1,101
2,327
Hammarby
.................
2,181
2,092
Össebygarn
1,134
11,042
Vada
i
3
1
216
1,985
Angarn
217
1,783
Roslags östra kontrakt........
a
14
27
77,558
81,996
Täby
i
1
2
6,322
5,737
Danderyd (med Djursholm och Stocksund)
i
1
4
15,455
2,633
Lidingö
i
1
3
11,440
3,014
Östra Ryd
i
1
1
745
7,198
Österåker .
i
1
2
3,165
13,839
Vaxholm (meri del av Värmdö^......
i
1
2
3,085
1,507
Solna
i
1
0
26,935
1,884
Värmdö
2,214
15,853
Möja
642
5,273
1 Djurö
i
1,210
7,734
Nämdö
''
177
3,722
Gustavsberg |
!
2
9
2,463
2,821
Tngarö
1................
718
7,271
Bo .
1
i
i
2,987
3,510
Svartsjö kontrakt...........
4
8
5
6,594
21,418
Sånga
828
2,653
Skå
602
1,860
Färentuna
791
2,103
Hilleshög
470
1,448
Ekerö .
1
1
i
1,553
4,560
Adelsö t
i
| 623
3,196
Munsö)
| 684
2,753
Lovö. .
1
1
l
1,043
2,845
Från Strängnäs stift.........
7
11
15
42,851
78,882
Av Södertörns kontrakt........
7
11
15
42,851
78,882
Botkyrka
1
1
2
5,403
8,173
Huddinge
1
1
3*
14,376
13,245
Nacka
1
1
2
10,118
4,789
Saltsjöbaden |
2
2
3,393
840
Tyresö
-
1,920
7,155
Dalarö
698
1,925
Ornö
1
3
3
395
7,091
Utö
181
4,477
Västerhaninge |
o
1 2,869
11,872
Muskö
1...............
1 382
4,010
Österhaninge................
1
i
1
3,116
15,305
Stockholms stad............
19
19
80
590,543
13,708
Sammanlagt för Stockholms stift ....
49
64
142
769,421
250,079
1 Uppgifterna avse förhållandena den ''/> 1941. 1 Sammanslås till ett pastorat först från och
med den ''/> 1943. ’ Antal tjänater från och med den ‘/i 1942, dessförinnan blott 2.
56
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Bil C.
(åberopad sid. 34.)
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 i förordningen den 16 november 1868
(nr 61, sid. 3) angående allmänt kyrkomöte1.
Härigenom förordnas, att stadgandet i sista stycket av § 5 i förordningen
den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte skall upphöra
att gälla samt att berörda paragraf i övrigt ävensom §§ 2 och 4 i samma
förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtliga biskopar i stiften, eller,
där någon av dem har förfall, den bland stiftets präster, som domkapitlet
i hans ställe väljer; fyra bland teologiska fakultetens professorer, två från
vartdera av rikets universitet; en vald, med fullmakt å ordinarie ämbete
eller tjänst försedd prästman från vart stift; så ock av lekmän valda ombud,
nämligen ett från Visby stift, två från vartdera av de övriga stiften
samt fem från det eller de valdistrikt, Konungen med avseende å förhandenvarande
förhållanden bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen
må ock vid mötet närvara och deltaga i överläggningarna,
men ej i besluten, där de ej äro till ombud vid mötet valda.
§ 4.
I val av de prästerliga ombuden deltaga alla inom valdistriktet kyrkoskrivna,
till prästämbetets utövning berättigade prästmän.
Val förrättas---mötet deltaga.
§ 5.
Inom varje--— — är stadgat.
Två eller flera---sig förena.
Vid val av lekmännens ombud utgör Visby stift ett och vartdera av de
övriga stiften två valdistrikt. De särskilda valdistrikten bestämmas till
sitt omfång av Konungen.
Samtliga de---avgör lotten.
För varje---mötet deltaga.
Denna lag skall träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse av § 2, se: 1903: 109 sid. 2, av § 4, se: 1893: 77, och av § 5, se: 1920:780.
57
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 13 november 1936
(nr 567) örn domkapitel.
Härigenom förordnas, att stadgandena i 2 § 2 morn., 3 § 3 morn., andra
punkten av 4 § 5 morn., 13 § 2 mom. och 14 § 2 mom. lagen den 13 november
1936 örn domkapitel ävensom alla övriga i samma lag förekommande
särskilda stadganden beträffande Stockholms stad, dess församlingar och
prästerskap, örn Stockholms domkapitel samt rörande pastor primarius
eller sekreteraren vid nämnda domkapitel skola upphöra att gälla; skolande
vad i samma lag stadgas beträffande domkapitel i stift i allo äga tillämpning
i fråga om domkapitlet i Stockholms stift.
Denna lag skall träda i kraft å dag, som Konungen bestämmer. Med
lagens ikraftträdande upphävas i förordningen den 11 februari 1687, huru
med rättegång uti domkapitlen skall förhållas, eller eljest i lag eller särskild
författning förekommande stadganden, som strida emot vad i följd
av Stockholms stifts inrättande skall enligt denna lag vinna tillämpning.
Örn förordnande och val första gången av ledamöter jämte suppleanter
i domkapitlet i Stockholms stift äger Konungen föranstalta innan den nya
stiftsindelningen träder i kraft; skolande härför gälla, vad beträffande
domkapitel i stift med avseende å sådant förordnande och val i allmänhet
finnes i lagen om domkapitel stadgat, eller vad Konungen, i den män så
befinnes påkallat, i sådant hänseende särskilt förordnar.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759
örn biskops- och superintendentsval.
Härigenom förordnas, att stadgandet i sista punkten i 9 mom. förordningen
den 30 maj 1759 örn biskops- och superintendentsval skall upphöra
att gälla samt att 3 morn.1 samma förordning skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
3:o
Till detta val kallar prosten i varje kontrakt eller, örn han är av laga förfall
hindrad, den i hans ställe är förordnad alla till prästämbetets utövning
behöriga prästmän, som inom kontraktet innehava ordinarie prästerlig
1 Senaste lydelse, se: 1916: 93.
58
Kungl. Mcij.ts skrivelse Nr 8.
tjänst eller sådan särskild prästerlig tjänst, som i 47 § lagen den 7 december
1934 om tillsättning av prästerliga tjänster avses, eller anställning vid allmän
undervisningsanstalt, så ock i övrigt en var till prästämbetets utövning
behörig, till tjänstgöring inom stiftet antagen extra ordinarie prästman,
som, utan att innehava tjänst eller anställning som ovan sagts, är inom
kontraktet kyrkoskrifven.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i vissa delar av förordningen den 27 november 1936
(nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande
jämte nya grunder för dispositionen av därtill
avsedda medel.
Härigenom förordnas, att punkterna 5:o, 6:o, 7:o, 8:o och 21 :o skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5:o.
Biskoparna i Visby och Stockholms stift skola en var, i enlighet med
vad särskilt blivit förordnat, såsom prebende innehava, den förre, kyrkoherdetjänsten
i Visby församlings pastorat och, den senare, kyrkoherdetjänsten
i Storkyrkoförsamlingens pastorat i Stockholm. Utöver vad sålunda
är förordnat, må icke med biskopstjänst förenas annan allmän tjänst.
Med biskopstjänst---äga rum.
6:o.
Följande biskopar---statens befattningshavare.
Biskoparna i Visby och Stockholms stift, vilka i egenskap av kyrkoherdar,
varom under punkt 5:o sägs, uppbära avlöning, utgående i därför
stadgad särskild ordning, skola vardera vid sin biskopstjänst äga åtnjuta
lönefyllnad så bestämd, att biskopens kontanta lön för året uppbringas till
ett belopp av 21,000 kronor jämte dyrtidstillägg därå enligt de bestämmelser,
som ovan angivits skola för övriga biskopar tillämpas. Vid bestämmande
---berörda befattning.
7:o.
För tid, varunder vid biskopstjänst utgående kontant lön eller, i fråga
om biskopstjänsterna i Visby och Stockholms stift, lönefyllnad åtnjutes av
tjänst- eller nådårsberättigad dödsbodelägare eller, jämlikt vad särskilt
59
Kungl. May.ts skrivelse Nr S.
är stadgat, uppbäres av prästerskapets änke- och pupillkassa, må Kungl.
Majit tillerkänna utnämnd biskop, som trätt i utövning av tjänsten, löneersättning,
högst motsvarande lönens eller lönefyllnadens belopp.
8:o.
a) Tjänstebostad beredes---upplåtna bostadslägenheten. Vad så
lunda
stadgats i fråga örn tjänstebostad för biskop och hyresersättning
därför skall dock icke gälla för biskoparna i Visby och Stockholms stift,
så länge dessa i egenskap av kyrkoherdar, varom under punkt 5:o sågs,
äga åtnjuta förmån av fri bostad — vare sig i prästgård, upplåten enligt
ecklesiastik boställsordning — eller eljest i av pastoratet tillhandahållen
bostadslägenhet — eller de, i stället för sådan bostad av pastoratet uppbära
hyresersättning.
b) Åt biskop upplåten tjänstebostad ävensom -— för tid, varunder kyrkoherdetjänsten
i Visby pastorat eller kyrkoherdetjänsten i Storkyrkoförsamlingen
pastorat i Stockholm är med biskopstjänsten i vederbörande stift
förenad^ — av biskopen i Visby, respektive i Stockholms stift disponerad
prästgård eller av pastoratet eljest upplåten tjänstebostad må, i den ordning
och omfattning Kungl. Majit föreskriver, genom det allmännas försorg
förses med möblering för högst fyra till representation avsedda rum.
c) ---
21».
e) Likaledes skall kyrkofonden tillföras ersättning av statsverket för det
ränteanslag i kronotionde, för vilket gottgörelse enligt riksstaten för närvarande
utgår till innehavaren av den indragna pastor primarietjänsten i
Stockholm.
Denna förordning skall träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
60
Kungl. Majlis skrivelse Nr 8.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6
oktober 1941■
Närvarande:
justi tieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.
Enligt lagrådet den 3 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll
över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 26 september 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättade förslag till lag örn ändrad lydelse av §§ 2, 4
och 5 förordningen den 16 november 1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt
kyrkomöte, lag örn upphörande av det särskilda domkapitlet för
Stockholms stad samt lag örn ändring i vissa delar av förordningen den
30 maj 1759 örn biskops- och superintendentsval.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av kammarrådet T. Wohlin.
Lagrådet yttrade: Förslaget till lag om upphörande av det särskilda
domkapitlet för Stockholms stad torde böra inledas med en bestämmelse
av innehåll att det särskilda domkapitlet skall upphöra den dag, då
förordnande att Stockholms stad tillika med vissa kringliggande områden
skall utgöra ett särskilt stift träder i kraft. I sammanhang härmed
böra jämväl i övrigt vissa jämkningar av redaktionell art vidtagas i
förslaget. Övriga lagförslag lämnar lagrådet utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Majis skrivelse Nr 8.
61
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maji Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
17 oktober 19J+1.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge lagrådets den 6 oktober
1941 avgivna utlåtande över de den 26 september 1941 till lagrådet remitterade
förslagen till lag om ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen
den 16 november 1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte, lag örn
upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad samt lag örn
ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 örn biskops- och
superintendentsval.
Föredraganden anför:
I anslutning till lagrådets erinran beträffande avfattningen av den inledande
bestämmelsen i förslaget till lag örn upphörande av det särskilda domkapitlet
för Stockholms stad ha inom ecklesiastikdepartementet vidtagits vissa
jämkningar i nämnda förslag ävensom, med avseende å ikraftträdandebestämmelsen,
i den föreslagna lagen om ändringar i kyrkomötesförordningen.
Vid anmälan av Stockholms stiftsfråga den 26 september 1941 meddelade
jag, att byggnadsstyrelsen erhållit i uppdrag att företaga en preliminär utredning
rörande en lösning på längre sikt såväl av lokalfrågan för domkapitlet
som av spörsmålet om förläggningen i en publik fastighet av tjänstebostad
för biskopen i det nya stiftet. En dylik utredning har numera verkställts
av byggnadsstyrelsen. Ett sammandrag av styrelsens utlåtande i frågan
torde få såsom bilaga fogas till dagens protokoll i detta ärende (Bil. 1).
Till de i byggnadsstyrelsens utlåtande framförda alternativen för en mera
bestående lösning av hithörande frågor torde icke i närvarande läge något
ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida påkallas. Pa sätt jag tidigare
framhållit erfordras nämligen för varje fall för tiden närmast efter den 1
juli 1942 en provisorisk reglering härutinnan. Byggnadsstyrelsen har också
i sitt utlåtande framställt förslag i sådant syfte. I avseende å biskopens bostadsförmån
har byggnadsstyrelsen härvid ansett lämpligast, att denne tills
vidare tillerkännes viss kontant hyresersättning, vilken av ämbetsverket
föreslagits att utgå med 6,000 kronor för år. Emot detta förslag torde icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
<12
Kungl. Hafås skrivelse Nr 8.
föreligga anledning till någon erinran. Vad beträffar tillgodoseendet av det
nya domkapitlets lokalbehov under provisorietiden kan jag i detta sammanhang
inskränka mig till att nämna, att Storkyrkoförsamlingen utfäst sig
att tills vidare från och med den 1 juli 1942 ställa den s. k. kyrksalen i Storkyrkan
hyresfritt till förfogande för det nya domkapitlets verksamhet.
Storleken av den årliga merkostnad, som den nya stiftsindelningen enligt
det framlagda förslaget skulle komma att draga, är till stor del beroende av
huru anslagsbehovet för det nya domkapitlet bestämmes. Frågan härom är
för närvarande föremål för närmare utredning. Preliminärt har emellertid
ett överslag av de ifrågakommande kostnaderna verkställts inom ecklesiastikdepartementet.
Denna överslagsberäkning har givit vid handen, att merkostnaden
för det föreslagna nya stiftet under de närmaste åren torde kunna
begränsas till i avrundat tal 29,000 kronor för år. Härvid har beräknats, att
för Storkyrkoförsamlingen skulle uppkomma en besparing av cirka 6,500
kronor, medan för statsverket och kyrkofonden skulle uppstå en merutgift
av tillhopa 35 ä 36,000 kronor. Kyrkofonden skulle först och främst komma
att belastas med utgifter för avlönande av en ny biskop, inklusive hyresersättning
m. m. omkring 29,600 kronor, varemot skulle svara dels en inkomst
av 4,400 kronor i form av anslag å statsbudgeten (för närvarande
tillkommande pastor primarius såsom tiondeanslag) och dels en utgiftsminskning
av 1,100 kronor, motsvarande nu utgående avlöningsmedel åt
kyrkoadjunkt. Härigenom skulle för kyrkofonden uppstå en nettoökning
av (29,600 — 4,400 — 1,100 =) 24,100 kronor. Vidare uppkommer en ökning
av utgifterna till avlöningar och omkostnader vid Stockholms domkapitel,
preliminärt uppskattad till omkring 11,600 kronor. Enligt vad statskontoret
framhållit torde även komma att uppstå behov av viss personalförstärkning
å ämbetsverkets fondbyrå. Därest statsverket, pä sätt nu alfallet,
alltjämt skulle svara för alla utgifter för Stockholms domkapitel,
komme sistnämnda kostnadsökning att helt drabba statsverket. I avseende
å fördelningen mellan statsverket och kyrkofonden av domkapitlens kanslikostnader
m. m. har emellertid, såsom här efteråt i korthet skall beröras,
vid de preliminära kostnadskalkylernas uppgörande ifrågasatts, huruvida
icke viss ändring i det hittills tillämpade beräkningsförfarandet vid denna
fördelning betingades av den föreslagna nya stiftsorganisationen.
Överflyttningen av vissa arbetsuppgifter från domkapitlen i Uppsala
och Strängnäs till Stockholms domkapitel respektive statskontoret kommer
nämligen att för de två förstnämnda domkapitelskanslierna åstadkomma
en viss lättnad i arbetsbördan. I vad mån denna lättnad kail resultera
i minskat medelsbehov för dessa två kanslier, är för närvarande föremål
för utredning. Den utgiftsminskning, som torde komma att inträda,
kommer, under förutsättning av oförändrat beräkningsförfarande vid utgiftsfördelningen,
i lika grad kyrkofonden och statsverket tillgodo, trots att
de däremot svarande utgifterna under samma förutsättning skulle helt bäras
av statsverket. Det är med hänsyn till denna konsekvens, som en än
-
63
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
äring i gällande beräkningssätt kan ifrågasättas. Härvid synas två alternativ
närmast erbjuda sig. Enligt det ena skulle kyrkofonden belastas med
viss högre andel än 50 % av kostnaderna för domkapitelskanslierna i Uppsala
och Strängnäs, medan i övrigt ingen ändring skulle vidtagas i fördelningsförfarandet,
i följd varav kostnaderna för domkapitlet i Stockholms
stift helt skulle falla på statsverket. Enligt det andra alternativet skulle den
nuvarande metoden för kostnadernas fördelning ändras därhän, att kanslikostnaderna
för samtliga domkapitel, däri inbegripet domkapitlet för Stockholms
stift, fördelas med hälften på statsverket och hälften på kyrkofonden.
Att kyrkofonden skulle bidraga till de merutgifter, som statskontorets handhavande
av vissa stiftsnämndsgöromål kan komma att medföra, lärer icke
böra ifrågasättas. Anmärkas må, att en lösning i anslutning till det senare
av nämnda två alternativ icke torde kunna anses strida mot bestämmelserna
i kyrkofondslagen i dess lydelse jämlikt lagen den 9 december 1938 (nr
735).
I en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria ha de här
antydda problemen diskuterats, varvid av praktiska skäl förordats en lösning
i enlighet med det senare av de bägge alternativen. Statskontoret har
i häröver avgivet utlåtande givit uttryck åt den uppfattningen, att vid ett
val mellan dessa två alternativ det först nämnda synes vara att föredraga.
Emellertid har statskontoret framhållit svårigheterna att taga bestämd
ståndpunkt i ämnet, innan närmare klarhet vunnits rörande storleken av
å ena sidan utgiftsökningen för Stockholms domkapitel och å andra sidan
utgiftsminskningen vid Uppsala och Strängnäs domkapitel. Kammarkollegiet
har utgått ifrån att någon ökning av kyrkofondens utgifter för stiftsnämndernas
verksamhet icke borde föranledas av ifrågavarande omorganisation
och har för sådant fall icke velat motsätta sig en lösning i enlighet
med det alternativ, som förordats i promemorian, ehuru kollegiet synes
finna det andra alternativet principiellt riktigast. Såväl statskontoret som
kammarkollegiet lia emellertid ifrågasatt, att nuvarande beräkningssätt vid
kanslikostnadernas fördelning alltjämt bibehölles oförändrat och att statsverket
alltså skulle få svara för hela kostnaden för det blivande domkapitlet
i Stockholms stift.
För egen del är jag icke beredd att nu taga definitiv ställning till denna
fråga örn kostnadsfördelningen. Det slutliga avgörandet torde böra ankomma
på Kungl. Majit och riksdagen i samband med prövningen av de ändringar
i de berörda domkapitelskansliernas anslagsbehov, som ina bliva en
följd av det nya stiftets inrättande. Jag vill dock redan nu framhålla, att
en lösning givetvis bör väljas, som i betraktande av alla på frågan inverkande
omständigheter må finnas mest skälig och praktisk.
Enligt gällande avlöningsbestämmelser för biskoparna liro dessa pliktiga
att underkasta sig jämkning i åligganden och förändring av stifts område,
som i vederbörlig ordning föreskrives. Något hinder för den föreslagna regleringens
omedelbara genomförande föreligger med hänsyn till de rättigheter,
som iiro förbundna med innehavet av biskopsämbetena i de tvä exkorporeringsstiften,
därför icke.
På sätt förut framhållits, påkallar inrättandet av det nya stiftet ändringar
i vissa författningar av kyrkolags natur. Vid sådant förhållande kräver
64
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
förslaget om den nya stiftsindelningen medverkan av allmänt kyrkomöte,
nämligen såvitt avser angivna ändringars genomförande. Med hänsyn till
naturen av föreliggande ärende synes emellertid önskvärt, att tillfälle beredes
kyrkomötet att avgiva yttrande jämväl i ärendet i övrigt.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte dels inhämta
kyrkomötets yttrande över förslaget om inrättande av ett särskilt stift för
Stockholm jämte vissa kringliggande områden, dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen,
inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner
förutnämnda till lagrådet remitterade, inom ecklesiastikdepartementet i
vissa delar jämkade förslag till lag örn ändrad lydelse av §§ 2, Jf och 5 förordningen
den 16 november 1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte,
lag om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad samt
lag örn ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 om biskopsört
superintendentsval av den lydelse, bilaga1 vid detta protokoll utvisar.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. v. Krusenstjerna.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med de vid skrivelsen till kyrkomötet fogade lagförslagen,
har här uteslutits.
■ Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
65
Bil. 1.
(åberopad sid. 61.)
Sammandrag av byggnadsstyrelsens skrivelse den 29 september 19^1 till
chefen för ecklesiastikdepartementet angående lokaler åt domkapitlet och till
tjänstebostad åt biskopen i ett blivande Stockholms stift.
Enligt vad byggnadsstyrelsen erfarit har tidigare diskuterats att för ifrågavarande
ändamål taga i anspråk ett av de s. k. gymnasiehusen på Riddarholmen.
Emellertid torde en sådan lösning av dessa lokalfrågor vara utesluten,
då gymnasiehusen oundgängligen torde bliva erforderliga för tillgodoseende
av aktuella lokalbehov för vissa av de till Riddarholmen förlagda centrala
ämbetsverken. De enda staten tillhöriga fastigheter inom Storkyrkoförsamlingen,
som enligt styrelsens mening skulle kunna komma i fråga för nu avsedda
ändamål, äro det s. k. Oxenstiernska palatset, Storkyrkobrinken 2, och
kontrollstyrelsens f. d. hus Svartmangatan 9.
Oxenstiernska palatset, som för närvarande disponeras av finansdepartementet,
kan tänkas bliva disponibelt i samband med uppförande av en nybyggnad
å de av Stockholms stad till kronan överlåtna tomterna mellan
Storkyrkobrinken, Västerlånggatan samt Salvii gränd och Myntgatan. Inom
en sådan nybyggnad torde komma att beredas lokaler för bland annat statsdepartementen,
och det kan då förutsättas att finansdepartementet där erhåller
lokaler i sådan omfattning, att Oxenstiernska palatset kunde av departementet
utrymmas. När byggnaden sålunda eventuellt skulle kunna bliva
disponibel för nu ifrågavarande ändamål kan givetvis icke för närvarande bedömas,
men torde man kunna utgå ifrån, att det kommer att dröja ett flertal
år. Denna byggnad skulle med hänsyn till sitt läge och sin förnämliga arkitektur
i särskilt hög grad lämpa sig för ändamålet. Till bottenvåningen skulle
sålunda kunna förläggas en vaktmästarbostad samt domkapitlets sessionsrum.
Den låga våningen en trappa upp skulle lämpligen kunna inrymma
domkapitlets övriga lokaler samt två tjänarrum för biskopen. Till våningen
två trappor upp skulle kunna förläggas tre till biskopsbostaden hörande representationsrum.
I våningen tre trappor upp, som är mycket låg, böra inrymmas
kök, ett mindre vardagsrum samt två sovrum. Den mycket höga
våningen fyra trappor upp lämpar sig för anordnande av bibliotek, arbetsrum
för biskopen samt biskopens och biskopinnans sovrum. Slutligen finnes
möjlighet att bereda plats för ett mindre gästrum i vindsvåningen. På grund
av byggnadens stora höjd torde det vara ofrånkomligt att anordna en personhiss.
Fastigheten Svartmangatan nr 9 torde kunna bliva disponibel för nu avsedda
ändamål inom en nära framtid, då den jämlikt nådigt beslut den 1 mars
1940 endast utnyttjas såsom lokal för kommittéer och sakkunniga m. m,
Sålunda disponerar för närvarande statistiska centralbyrån lokalen i fråga
för folkräkning, men det torde icke möta större svårigheter att tillgodose
detta mera tillfälliga lokalbehov på annat sätt. Fastighetens läge är visserligen
icke så dominerande som Oxenstiernska palatsets men synes dock fullt
tillfredsställande. Sedan sanering av det inre av kvarteret Cepheus, där fastigheten
är belägen, numera genomförts enligt fastställd plan, utom vad beträffar
här ifrågakomna och angränsande fastighet, hava rummen mot gården
fått fullt tillfredsställande dagsbelysning, och gaturummen i byggna
Bihang
till allm. kyrkomötets protokoll 191+1. 1 sami. Nr 8. 5
66
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 8.
dens övre våningar äro även fullt tillräckligt belysta. Vid ett utnyttjande av
denna fastighet till domkapitelslokal och biskopsbostad måste förutsättas, att
den till fastigheten hörande gårdsflygeln rives och den fastställda kvarterssaneringen
sålunda genomföres för kronans del. Då det kvarstående gatuhuset
är väl stort att i sin helhet kunna utnyttjas för ändamålet, torde byggnaden
lämpligen böra i vertikal led uppdelas efter den genom byggnaden
tvärgående muren, varvid den norra delen av byggnaden bör tagas i anspråk
för annat ändamål. Enligt vad byggnadsstyrelsen under hand erfarit skulle
denna del av byggnaden lämpligen kunna utnyttjas för Storkyrkoförsamlingens
behov, örn den icke skulle behöva tagas i anspråk för tillgodoseende
av något statligt lokalbehov. I den södra delen av byggnaden skulle vaktmästarbostaden
bibehållas i bottenvåningen, där jämväl erforderliga arkivutrymmen
skulle kunna erhållas. Våningen en trappa upp skulle upptagas
av domkapitlets ämbetslokaler jämte tre till biskopsbostaden hörande rum,
under det att våningarna två och tre trappor upp i sin helhet skulle disponeras
av biskopen.
Några staden eller Storkyrkoförsamlingen tillhöriga byggnader, som lämpligen
skulle kunna utnyttjas för nu ifrågakomna ändamål, finnas icke tillgängliga.
Även örn fastigheten Svartmangatan nr 9 skulle komma att tagas i anspråk
för domkapitlet och biskopen torde det icke vara möjligt att lokaler skulle
för ändamålet kunna hinna iordningställas redan till den 1 juli 1942, utan
torde det bliva erforderligt att för tiden närmast efter sagda dag provisoriskt
ordna här berörda lokalfrågor.
Vad beträffar domkapitlets ämbetslokaler har styrelsen erfarit, att Storkyrkoförsamlingens
kyrkoråd den 4 september 1941 beslutit att ställa domkapitelslokalen
i Storkyrkan till det nya domkapitlets förfogande. Utöver
nämnda lokal skulle under provisorietiden för domkapitlet erfordras tre
smärre rum, nämligen ett för biskopen, ett för stiftssekreteraren samt ett för
skrivbiträde. Storkyrkolokalen är emellertid behäftad med vissa brister, såväl
vad beträffar uppvärmning som belysning. Med hänsyn härtill och då i
varje fall förhyrning av ytterligare rum är erforderlig, torde det enligt styrelsens
mening kunna ifrågasättas, om det icke vore lämpligare att förhyra
en lokal örn två smärre rum och ett större, vilket senare skulle kunna utnyttjas
såsom sessionsrum och samtidigt såsom tjänsterum för stiftssekreteraren,
vilken alltid skall närvara vid domkapitlets sammanträden. En sådan
lokal torde kunna förhyras för omkring 3,000 kronor per år.
Vad slutligen angår regleringen av biskopens bostadsförhållanden under
provisorietiden synes det byggnadsstyrelsen lämpligast, att denna fråga ordnas
genom att biskopen under denna tid tillerkännes hyresersättning. Denna
hyresersättning torde skäligen kunna bestämmas till cirka 6,000 kronor, för
vilket belopp det torde vara möjligt att förhyra en för ändamålet lämplig
lägenhet.
Stockholm 1941. Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
41S483
Kyrkomötets skrivelse 1941, Nr 13.
1
Bilaga 2.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 13, i anledning av Kungl.
Maj:ts skrivelse örn inrättande av ett särskilt stift för
Stockholm jämte vissa kringliggande områden m. m.
Till Konungen.
I skrivelse till kyrkomötet den 17 oktober 1941, nr 8, har Eders Kungl.
Majit, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollen
för den 26 september och den 17 oktober 1941 samt av protokollet i
lagrådet den 6 oktober 1941, begärt kyrkomötets yttrande dels över däri
avgivna förslag örn inrättande av ett särskilt stift för Stockholm jämte
vissa kringliggande områden, dels ock huruvida kyrkomötet godkände vid
skrivelsen fogade förslag till
1) lag örn ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte,
2) lag om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad
samt
3) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 om biskops-
och superintendentsval.
Det synes kyrkomötet, som örn det framlagda förslagets genomförande
skulle i sak på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet av förbättrad
kyrklig organisation inom Stockholm med omnejd. Mot den föreslagna områdesbestämningen
för det nya stiftet har kyrkomötet ej heller något att
erinra. Den föreslagna anordningen i avseende å stiftsnämndsförvaltningen
anser kyrkomötet också böra, i avvaktan på närmare erfarenhet av densammas
funktionsduglighet, godtagas.
Den i skrivelsen berörda frågan örn den blivande biskopens uppgifter
såsom legal ställföreträdare för ärkebiskopen i hans egenskap av ledare av
vissa centrala kyrkliga institutioner synes vara av den natur, att en närmare
utredning därav erfordras. Då vidare den definitiva regleringen förutsätter
en ändring av de ifrågavarande institutionernas stadgar, utgår
kyrkomötet ifrån, att frågan ånyo kommer under kyrkomötets bedömande.
Ett ståndpunktstagande i nu förevarande sammanhang lärer förty icke
vara påkallat.
Bihang till riksdagens protokoll 19}2. 1 sami. Nr 13.
3
2
Kyrkomötets skrivelse 1941, Nr 13.
De i samband med den nya stiftsbildningen uppkommande frågorna om
befordringsrätt och stiftsband synas vara av den omfattande beskaffenhet,
att de icke kunna nu överblickas. Kyrkomötet anser sig i detta sammanhang
blott böra erinra örn det betänkliga i en uppluckring av stiftsbandet
och därmed följande upplösning av vissa för församlingarnas valrätt väsentliga
förutsättningar.
I övrigt har kyrkomötet icke funnit anledning till erinran i anledning av
det framlagda förslaget liksom ej heller mot de vid detsamma fogade författningsförslag.
På grund av vad ovan anförts får kyrkomötet i underdånighet förklara
sig dels icke hava något att erinra mot det framlagda förslaget örn inrättande
av ett särskilt stift för Stockholm jämte vissa kringliggande områden,
dels ock godkänna de vid Eders Kungl. Maj:ts förevarande skrivelse fogade
förslag till
1) lag örn ändrad lydelse av §§ 2, 4 och 5 förordningen den 16 november
1863 (nr 61, s. 3) angående allmänt kyrkomöte,
2) lag örn upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad
samt
3) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 30 maj 1759 om
biskops- och superintendentsval.
Stockholm den 18 november 1941.
Underdånigst
ERLING EIDEM
G. H. Berggren.
Stockholm 1942, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
415166
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.