Sök i Ratio Lex

Angående tillstånd till skatteköp av den av aktiebolaget Västergötlands förenade kalkindustrier innehavda kronolägenheten Carlsfors nr 2, en äng, i Bergs socken av Skaraborgs län

1942-03-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:132, Angående tillstånd till skatteköp av den av aktiebolaget Västergötlands förenade kalkindustrier innehavda kronolägenheten Carlsfors nr 2, en äng, i Bergs socken av Skaraborgs län

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 132.

5

Nr 132.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillstånd till

skatteköp av den av aktiebolaget Västergötlands förenade

kalkindustrier innehavda kronolägenheten Carlsfors

nr 2, en äng, i Bergs socken av Skaraborgs län;

given Stockholms slott den 6 mars 1942.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Genom kungörelse den 17 oktober 1919 (nr 660) förordnade Kungl. Maji,

i överensstämmelse med riksdagens beslut, dels att skatteköp i den ordning,

kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande av de till bruken

och bergverken upplåtna rekognitionsskogar utfärdade författningar föreskreve,

icke vidare skulle äga rum, dels ock att, i avbidan på utredning och

förslag rörande revision av gällande bestämmelser örn skatteköp, lills vidare

och intill dess annorlunda kunde varda beslutat, skatteköp i andra lall icke

skulle, utom vad anginge de halländska kyrkornas hemman, Danviks hospitals

hemman och Visingsö skolegodshemman, äga runi.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj.ts proposition nr 132-

Sedan utredning verkställts rörande revision av skatteköpsbestämmelserna,

föreslogs i proposition (nr 246) till 1930 års riksdag upphävande av det

genom kungörelsen den 17 oktober 1919 utfärdade, lills vidare gällande förbudet

mot skatteköp i vissa fall. I propositionen anfördes bland annat följande:
De

krav, som före skatteköpsförbudets utfärdande framställdes örn åtgärder

i sådan riktning, hade sin grund bland annat i farhågor, att betydande

kronoegendomar skulle genom skatteköp överföras i bolags ägo. Den nu utförda

undersökningen har visat, att bolagen endast i ringa omfattning innehava

kronojord med sådan rätt, att de jämlikt skatteköpsförfattningarna äga

lösa densamma till skatte. Utredningens resultat bekräftar alltså riktigheten

av andra lagutskottets uttalande vid 1919 års lagtima riksdag, att frågan örn

bolags förvärv av åborätt till eller skatteköp av kronan tillhörig jord är av

ringa praktisk betydelse.

Enligt gällande grunder för skatteköpeskillingarnas bestämmande uppgå

dessa till efter nuvarande förhållanden mycket obetydliga belopp; för de ännu

kvarstående kronohemmanet! utgör skatteköpeskillingen i medeltal icke

fullt tio kronor för varje fastighet. Det må under sådana förhållanden vara

ganska naturligt, att den uppfattningen kommit att göra sig gällande, afl

kronan genom skatteköpsförfarandet utan rimligt vederlag avhänder sig sin

fasta egendom; skatteköpen hava också karakteriserats såsom »gåva» från

kronans sida. För ett riktigt bedömande av denna fråga är det emellertid nödvändigt

att för sig klargöra, vilka rättigheter äro i kronans behåll med avseende

å fastigheter, som upplåtits med åborätt. Uppenbarligen är det endast

värdet av dessa rättigheter, som kronan avhänder sig vid skatteköp.

Av redogörelsen rörande åborättens innehåll framgår, att åbon. såvitt angår

inägojorden, äger utan någon inskränkning tillgodogöra sig fastighetens

avkastning. Vad beträffar skogen å fastigheten torde genom den av justitierådet

Alexanderson verkställda utredningen vara ådagalagt, att kronan avstått

från allt anspråk på avkastningen av åbohemmans skog, med undantag

i viss mån för ek och s. k. storverksträd. Detta undantag torde under nutida

förhållanden ur kronans synpunkt vara av skäligen ringa värde.

Åborätten utesluter alltså, på nyssnämnda undantag när. varje möjlighet

för kronan att under tiden för åborättens bestånd utnyttja fastigheten. Något

vederlag för sina från fastigheten åtnjutna förmåner har åbon efter grundskatternas

avskrivning ej att utgöra.

Vad angår kronans möjlighet att under egen disposition återbekomma en

under åborätt upplåten fastighet, torde denna med nu gällande lagstiftning

vara inskränkt till dels det fall. att fastigheten återvinnes till kronan på grund

av vanhävd — något sådant fall lärer icke under senare tid hava inträffat —

och dels det fall, att åhoätten utdör utan att den siste åbon förordnat örn

åborätten.

Med hänsyn till åbon lagligen tillkommande rättigheter och till det förhållandet,

att kronan genom försäljning till skatte avstår allenast sin så gott

som innehållslösa, formella äganderätt, synes den föreställningen, att kronan

skulle genom skatteköpsförfarandet tillskyndas förlust, sakna grund.

Vid frågans behandling i riksdagen anförde andra lagutskottet (utlåtande

nr 38) att, även örn frågan om bolags rätt till skatteköp genom utredningen

visats vara av mindre betydelse än man ursprungligen antagit, det emellertid

syntes utskottet principiellt riktigast, att förbudet mot skatteköp alltjämt

upprätthölles beträffande bolag och med dem likställda rättsägare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

7

Under hänvisning till vad andra lagutskottet sålunda anfört anmälde riksdagen

(skrivelse nr 316), att riksdagen för sin del beslutat att upphäva det

genom kungörelsen den 17 oktober 1919 (nr 660) utfärdade, tills vidare gällande

förbudet mot skatteköp utom såvitt anginge sådana hemman och lägenheter,

som innehades av bolag och övriga juridiska personer.

1 överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den 6

juni 1930 kungörelse (nr 194) angående upphävande av förbud mot skatteköp

i vissa fall.

Med utlåtande den 3 april 1939 har länsstyrelsen i Skaraborgs län överlämnat

en till Kungl. Majit ställd, den 14 oktober 1938 dagtecknad skrift, däri

aktiebolaget Västergötlands förenade kalkindustrier anhållit dels om tillstånd

att utan hinder av bestämmelserna i kungörelsen den 6 juni 1930 till skatte

köpa kronolägenheten Carlsfors nr 2, en äng, i Bergs socken, dels ock om tillstånd

till förvärv av lägenheten jämlikt 4 § lagen den 18 juni 1925 angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom.

Vid ansökningen har fogats avskrift av länsstyrelsens i Skaraborgs län resolution

den 4 februari 1938, utvisande att länsstyrelsen nämnda dag antagit

sökandebolaget till ständig åbo å förenämnda kronolägenhet.

Bolaget har i ansökningen och i en den 2 maj 1939 dagtecknad, till kammarkollegiet

ställd skrift anfört i huvudsak följande. Bolaget vore sedan den

9 maj 1919 lagfaren ägare till vissa namngivna fastigheter, angränsande till

den nu ifrågavarande kronolägenheten. Äborätten till denna lägenhet hade

överlåtits å bolaget i samband med att bolaget förvärvat nämnda fastigheter.

Å en av fastigheterna funnes de fyndigheter av kalksten och skiffer, med stöd

av vilka tidigare bedrivits aluntillverkning samt — tills för några år sedan —

framställning av bränd kalk vid det bolaget sedan den 1 juli 1918 tillhöriga

Karlsfors kalkbruk. Kalktillverkningen kunde komma att återupptagas vid

ändrade konjunkturer. Kronolägenheten Carlsfors nr 2, vilken hade en areal

av 11 tunnland 6 kappland, hade använts såsom avstjälpningsplats för det

skrot av olika slag, som framkommit vid alun- och kalktillverkningen. Lägenheten

vore på grund härav till större delen uppfylld av avfallshögar och

vore icke tjänlig för jordbruksändamål. Användningen av lägenheten måslc

även i fortsättningen bliva densamma, enär någon annan disponibel plats för

kalkstensskrot och skifferaska från kalkbrottet icke förefunnes. Härtill

komme, att tillträde till den fastighet, å vilken fyndigheterna och kalkbruket

vore belägna, icke kunde ernås annat än över kronolägenheten.

Vid länsstyrelsens utlåtande hava fogats yttranden från jordbrukskommissionen

i Skaraborgs län, Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

kommunalnämnden i Bergs socken och vederbörande landsfiskal, vil

ka samtliga förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall lill framställningen.

Länsstyrelsen har likaledes lämnat ansökningen utan erinran.

Kammarkollegiet har den 1 mars 1941 avgivit infordrat utlåtande över ansökningen

och därvid överlämnat avskrifter av dels Kungl. Majits brev den

19 juni 1804 angående upplåtelse av nu ifrågavarande område, dels kommerskollegii

utslag den 17 april 1810 och Kungl. Majits resolution den 25 juli

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

1811 angående anläggande av alunverk å samma område, dels ock kammarkollegiets

skrivelse den 30 mars 1857 angående skattläggning av området

ävensom två från sökandebolaget inkomna skrifter. T utlåtandet anför kollegiet:
Av

handlingarna i ärendet framgår, att området i fråga, numera benämnt

Karlsfors nr 2, från början upplåtits med villkor att detsamma skulle återfalla

till kronoparken Billingen, därest den avsedda anläggningen nedlades.

Sedermera har till utvidgning av området för anläggningen medgivits intagandet

av två ytterligare områden, numera benämnda Karlsfors nr 1 och Asman

nr 1. Samtliga tre lägenheter hava vid regleringen enligt kungl, brev den

10 september 1835, då kronoparken Billingen i övrigt fördelades mellan vissa

hemman, upptagits bland sådana intäkter med oinskränkt besittningsrätt, som

undantogos vid delningen. Åsmon nr 1 och Karlsfors nr 1 hava sedermera,

trots det verket nedlagts, förklarats av innehavaren besittas med åborätt —

Åsmon nr 1 enligt kammarkollegiets utslag den 27 december 1862 — samt

skatteköpts. Nuvarande innehavaren av Karlsfors nr 2 har likaledes inrymts

i åborätten till lägenheten, nämligen genom länsstyrelsens lagakraftvunna

resolution den 4 februari 1938.

Sökanden är sålunda innehavare av ständig besittningsrätt till lägenheten,

som enligt vad i ärendet blivit upplyst saknar annat värde än som den upplagsplats

för avfall vid kalktillverkningen m. m., vartill den använts hittills,

jämte det tillfartsvägen till kalkbruket går över lägenheten.

På grund av vad sålunda förekommit anser sig kollegium böra tillstyrka

framställningen.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna tillstyrker jag medgivande

av undantag från förbudet mot skatteköp såvitt angår ifrågavarande kronolägenhet.

Härtill erfordras riksdagens medverkan. Vad angår det begärda tillståndet

till förvärv av lägenheten jämlikt lagen den 18 juni 1925 angående

förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom,

torde frågan härom böra i vanlig ordning prövas av Kungl. Majit, sedan

1 lågan om rätt till skatteköp blivit slutligen avgjord.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den av aktiebolaget Västergötlands förenade kalkindustrier

med ständig åborätt innehavda kronolägenheten Carlsfors

nr 2, en äng, i Bergs socken av Skaraborgs län må försäljas

till skatte.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

427470. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:154 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändringar i lagen örn fastighetsbildning i stad och förordningen. med närmare föreskrifter örn fast a1 i texten
  2. 2LU 1942:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tillstånd till skatteköp av den av aktiebolaget Västergötlands förenade kalkindustrier innehavda kro s. 1 i texten