Sök i Ratio Lex

Angående anslag till utövande av statskontroll å krigsmaterieltillverkningen

1942-02-27 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:136, Angående anslag till utövande av statskontroll å krigsmaterieltillverkningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till utövande

av statskontroll å krigsmaterieltillverkningen;

given Stockholms slott den 27 februari 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:

I årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 3) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Handelsdepartementet: Utövande av statskontroll å krigsmaterieltillverkningen

för budgetåret 1942/43 beräkna ett anslag av 30,000 kronor eller samma

belopp som för ändamålet anvisats för ettvart av budgetåren 1935/36—

1941/42. Såsom av statsverkspropositionen framgår, pågick vid tiden för dess

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 136.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

avlåtande en av besparingsberedningen föreslagen utredning i rationaliseringssyfte

om det sätt, på vilket en övervakning av krigsmaterieltillverkningen

lämpligen borde i nuvarande läge utformas. Sedan utredningen slutförts,

torde jag nu ånyo få anmäla detta ärende.

Till en början torde jag få erinra örn att ifrågavarande kontroll utövas

av den i handelsdepartementet inordnade krigsmaterielinspektionen och att

dennas verksamhet omfattar dels den egentliga statskontrollen över krigsmaterieltillverkningen,

dels viss tillsynsverksamhet över agenter för tillverkare

av krigsmateriel och dels viss kontroll över tillverkningen m. m. av

gasskyddsmateriel. Kontrollverksamheten regleras av följande författningar.

Efter beslut vid 1935 års riksdag (proposition nr 89, r. skr. nr 188) utfärdades

förordning den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen

av krigsmateriel m. m. samt i anslutning därtill kungörelse samma dag (nr

396) med vissa föreskrifter i anledning av förordningen. Med stöd av bestämmelserna

i 7 § nyssnämnda förordning utfärdades den 5 juni 1936 kungörelse

(nr 250) med bestämmelser angående verksamhet såsom agent för tillverkare

av krigsmateriel m. m. Slutligen utfärdades efter beslut vid 1939 års

lagtima riksdag (proposition nr 138, r. skr. nr 180) förordning den 19 maj

1939 (nr 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

samt i anslutning därtill samma dag kungörelse (nr 175) med vissa

föreskrifter i anledning av förordningen.

Tillverkare av krigsmateriel skall enligt 1935 års förordning erlägga bidrag

till bestridande av kostnaderna för krigsmaterielinspektionen. Dessa bidrag,

som till sitt sammanlagda belopp motsvara utgifterna för krigsmaterielinspektionen,

uttagas årligen enligt av Kungl. Majit meddelade bestämmelser

och utgingo för budgetåret 1940/41 med omkring 0.013 procent av det

fakturerade värdet av försåld, av tillverkare under år 1940 levererad krigsmateriel.

Bidragen bokföras å inkomsttiteln »Avgifter för statskontroll å

krigsmaterieltillverkningen».

Förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) och kungörelsen samma dag (nr

396) innehålla i huvudsak följade.

1 förordningen stadgas förbud att inom riket tillverka krigsmateriel utan

Konungens tillstånd. Förordningen äger icke tillämpning på kronans fabriker,

verkstäder eller förråd. Tillverkning av krigsmateriel skall stå under

kontroll av den myndighet Konungen bestämmer (krigsmaterielinspektionen).

Tillverkare av krigsmateriel är skyldig att till kontrollmyndigheten avlämna

på tro och heder avgiven deklaration rörande sin tillverkning. Han är därjämte

pliktig att hålla sina handelsböcker, såvitt de avse tillverkning av krigsmateriel,

tillgängliga för kontrollmyndigheten samt att bereda myndigheten tillhörande

tjänsteman tillträde till fabrik, där tillverkning av krigsmateriel bedrives,

när helst han det fordrar. Tillverkaren skall vidare meddela kontrollmyndigheten

alla av denna begärda upplysningar angående inneliggande beställningar,

tillverkningen samt därmed sammanhängande förhållanden. Slutligen

är han skyldig att även i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som

av Konungen eller kontrollmyndigheten meddelas för erhållande av en betryggande

kontroll över det behöriga fullgörandet av deklarationsplikten samt

uppfyllandet i övrigt av meddelade föreskrifter och villkor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

Enligt kungörelsen den 5 juni 1936 (nr 250) med bestämmelser angående

verksamhet såsom agent för tillverkare av krigsmateriel m. m. må ingen utan

Konungens tillstånd här i riket såsom handelsagent utöva verksamhet, som

avser avyttrande, utbjudande eller tillhandahållande i övrigt till någon inom

riket eller i utlandet av krigsmateriel eller av uppfinning av visst krigsmaterielslag

eller av metod för sådan materiels framställning. Agentverksamhet

för krigsmalerieltillverkare, som erhållit tillstånd enligt 1935 års förordning,

är undantagen från kungörelsens bestämmelser i den mån den avser krigsmateriel

som tillverkaren äger rätt att tillverka. Enligt de villkor, som föreskrivas

för verksamhetens utövande, skall agenten till krigsmaterielinspektionen

avgiva deklarationer rörande verksamhetens omfattning m. m.

De i förordningen den 19 maj 1939 (nr 174), vilken ersätter en tidigare

förordning i ämnet den 11 juni 1937 (nr 326), meddelade bestämmelserna

angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel innebära

i huvudsak följande.

Förordningen skiljer mellan gasskyddsmateriel av första klass och av

andra klass. Till första klassen höra gasmasker, jämte färdiga delar därtill,

för beredande av skydd mot stridsgas, filtreringsapparater, jämte färdiga

delar därtill, för gasskyddsrum samt annan gasskyddsmateriel, beträffande

vilken Konungen meddelat föreskrift, att bestämmelserna angående gasskyddsmateriel

av första klass skola gälla. Med gasskyddsmateriel av andra

klass förstås i förordningen sådan materiel, som utan att tillhöra gasskyddsmateriel

av första klass avser att tjäna vissa i förordningen angivna ändamål.

Tillverkning av gasskyddsmateriel av första klass må icke bedrivas

utan att Konungen därtill givit tillstånd. Tillverkningen skall stå under kontroll

av den myndighet Konungen bestämmer (krigsmaterielinspektionen).

Det åligger tillverkare att för tillsyn bereda kontrollmyndigheten tillhörande

tjänsteman, närhelst han det fordrar, tillträde till lokal, där tillverkningen

bedrives, att meddela myndigheten begärda upplysningar angående tillverkningen

och därmed sammanhängande förhållanden samt att i övrigt ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter, som av Konungen eller kontrollmyndigheten

meddelas för erhållande av betryggande kontroll. Införsel till riket

av gasskyddsmateriel av första klass, med undantag av transitering, får ej

ske utan tillstånd av kontrollmyndigheten. Försäljning av gasskyddsmateriel

av båda klasserna må bedrivas allenast efter anmälan till kontrollmyndigheten.

Såsom gasskyddsmateriel må icke saluhållas annan vara än

sådan, som blivit till sin beskaffenhet godkänd av myndigheten, och har

materiel av andra klass blivit godkänd, är tillverkaren underkastad samma

tillverkningskontroll som tillverkare av materiel av första klass. Försäljare

av gasskyddsmateriel är skyldig att för tillsyn bereda kontrollmyndigheten

tillhörande tjänsteman eller polismyndighet, närhelst sådant fordras, tillträde

till lokal, där försäljningen bedrives. För undersökning eller godkännande

av gasskyddsmateriel utgår avgift enligt taxa, som Konungen bestämmer.

Förordningen äger icke tillämpning på tillverkning, införsel eller försäljning

för försvarsväsendets räkning. Enligt kungörelsen med vissa föreskrit

ter i anledning av förordningen skall försvarsväsendets kemiska anstalt

på anmodan av krigsmaterielinspektionen verkställa för kontrollen erforderliga

prov m. m. samt däröver till inspektionen avgiva utlåtande. Anstalten

äger anlita statens provningsanstalt eller annan myndighet eller anstalt för

verkställande av viss provning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

Krigsmaterielinspektionens personal utgöres av en krigsmaterielinspektör,

en assistent åt denne och ett kontorsbiträde. Dessa befattningshavare åtnjuta

samtliga arvode.

Kungl. Maj:t har den 4 och 25 april 1941 föreskrivit, att av det för innevarande

budgetår för utövande av ifrågavarande statskontroll anvisade anslaget

å 30,000 kronor må under budgetåret användas till

Kronor

arvode åt en krigsmaterielinspektör............................. 10,500

arvode åt en assistent......................................... 10,200

ersättning åt vikarie för krigsmaterielinspektören................ 500

arvode åt ett kontorsbiträde.................................... 3,450

arvodestillägg för barn........................................ 200

reseersättningar ............................................. 2,500

expenser ................................................... 1,500

ersättning åt vikarie för kontorsbiträdet........................ 1,000

Summa kronor 29,850.

Vidare har Kungl. Majit föreskrivit, att beträffande krigsmaterielinspektionens

befattningshavare bestämmelserna i 10—17 §§, 19 §, 20 § 1 mom.

1 st. samt 23 § civila icke-ordinariereglementet, sistnämnda paragraf såvitt

angår sjukvård, i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse, därvid befattningshavarna

skola anses tillhöra, krigsmaterielinspektören lönegrad

Eo 30 (löneklass 29), assistenten lönegrad Eo 24 (löneklass 23) och kontorsbiträdet

lönegrad Eo 4 (löneklass 3).

Besparingsberedningen ifrågasätter i sin den 10 december 1941 avlåtna

promemoria, huruvida den speciella kontroll, som krigsmaterielinspektionen

utövar, borde i nuvarande läge bibehållas. I den mån dylik kontroll alltjämt

ansåges erforderlig, syntes densamma kunna i stället för av en särskild

krigsmaterielinspektion handhavas av annat eller andra organ med besläktade

uppgifter. Beredningen anför härom i huvudsak följande:

Sedan den nuvarande kontrollen över krigsmaterieltillverkningen tillkom

ha förhållandena i många avseenden förändrats. Kontrollen inrättades, såvitt

av propositionen i ämnet — nr 89 till 1935 års riksdag — framgår, främst

under motivering att Sverige icke borde undandraga sig den kontroll över

krigsmateriel, som ur internationell synpunkt vore önskvärd. I samband

därmed erinrades, hurusom krigsmaterielindustrien haft ett ödesdigert inflytande

på den händelseutveckling, som ledde till 1914—19 års världskrig.

Händelsernas eget tryck har gjort, att krigsmaterieltillverkningen i Sverige

numera står under en statlig kontroll i helt annan utsträckning än tillförne.

I nuvarande läge är krigsmaterieltillverkningen utlagd över mycket stora

delar av den svenska industrien. I praktiken torde det vara så, att den tillverkning

av hithörande slag, som sker för svenska statens räkning, icke

kontrolleras av krigsmaterielinspektionen utan endast av vederbörande beställande

organ. För kontroll över dylik tillverkning torde väl krigsmaterielinspektionen

icke heller vara tänkt. Skulle krigsmateriel eventuellt komma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

5

att tillverkas för främmande makt, kunde en speciell kontroll av denna tillverkning

möjligen anses böra vidmakthållas. Med den ringa omfattning

en tillverkning av nyss nämnt slag i nuvarande läge nödvändigtvis måste

få, synes dock för kontrollen ingen speciell instans vara nödvändig; detta

så mycket mindre som omfattningen av en eventuell tillverkning för export

måste bli beroende på bland annat industrikommissionens bedömande av

hur stor del av vårt näringslivs kapacitet och våra råvaror, som med hänsyn

till landets egna behov kan avdelas för dylik produktion, och tillverkningen

alltså i realiteten kommer att falla under kontroll från samma organ, som

lia överblick över den övriga produktionen av krigsmateriel. Då under

sådana förhållanden krigsmaterielinspektionens betydelse torde vara ringa,

syntes dess slopande böra noggrant övervägas. I vart fall syntes den speciella

kontroll som krigsmaterielinspektören utövar kunna för väsentligt mindre

kostnader handhavas av annat eller andra organ, såsom försvarsväsendets

verkstadsnämnd eller industrikommissionen. Kontrollen över gasskyddsmateriel

kunde eventuellt anförtros åt luftskvddsinspektionen och kontrollen

över ammunitionstillverkningen åt ammunitionsnämnden.

En särskild fråga är huruvida de nuvarande avgifterna böra bibehållas,

om kontrollen överflyttas till annat organ. Huru härmed bör förfaras blir

delvis beroende på den arbetsbelastning, kontrollen komme att innebära för

det organ, åt vilket den anförtroddes. I vart fall syntes avgiftsskyldighet

icke böra åläggas andra än dem, som bliva föremål för speciell kontroll

utöver den tillsyn, som sker endast genom vederbörande beställare. Ur statsfinansiell

synpunkt torde avgifterna vara av mindre betydelse, eftersom i

nuvarande läge staten i egenskap av beställare av krigsmateriel ändock i sista

hand får betala avgifterna.

Över besparingsberedningens promemoria hava yttranden avgivits av statens

industrikommission, statens ammunitionsnämnd, försvarsväsendets verkstadsnämnd

och luftskyddsinspektionen den 10, krigsmaterielinspektören den

12 och kommerskollegium den 14 januari 1942.

Krigsmaterielinspektören anför i sitt utlåtande till en början beträffande

statskontrollen över krigsmaterieltillverkningen bland annat:

Givetvis hade, som besparingsberedningen påpekade, de särskilda förhållanden,

som för närvarande rådde inom krigsmaterieltillverkningen, haft vissa

återverkningar på inspektionens verksamhetsfält.

För närvarande arbetade sålunda den svenska krigsmaterielindustrien så

gott som helt för svenska statens räkning. Jämväl utövade de beställande

instanserna själva (vilket för övrigt alltid varit fallet) en direkt kontroll över

leveranser m. m. För en dylik kontroll hade dock, som beredningen själv anmärkte,

krigsmaterielinspektionen icke alls varit avsedd. I sistnämnda hänseende

hade sålunda ingen förändring i inspektionens ställning eller uppgift

inträffat.

Den inspektionen ålagda uppgiften att följa och studera utvecklingen i utlandet

på krigsindustriens område — som under de första åren lett till en hel

del sammanställningar och utredningar — hade av naturliga skäl icke kunnat

fullföljas.

I avseende på tillståndsförfarandet hade vidare, efter hörandet av industrikommissionen,

den avvikelsen tills vidare gjorts, att företag, vilka under nuvarande

förhållanden av svenska staten ålagts tillverka krigsmateriel för dess

räkning, undantag,ils från skyldigheten att begära Kungl. Maj-.ts tillstånd för

denna tillverkning; detta enär ett motsatt förfarande måste betraktas som en

oformlighet. Sagda avvikelse i fråga örn tillståndstvångets tillämpande syn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

tes dock, när förhållandena bättre kunde överblickas, böra föranleda en ny

omprövning.

Ett upphävande av statsmakternas principbeslut om en allmän kontroll på

krigsmaterielområdet, förknippad med tillståndstvång m. m. för tillverkare

av krigsmateriel, kunde enligt inspektionens mening knappast ifrågasättas.

Skulle det nuvarande kontrollorganet indragas, måste det alltså sörjas för att

tillhörande ärenden omhändertoges i annan ordning. Därvid skulle kunna

tänkas, att handläggningen av dessa ärenden anförtroddes någon av byråerna

inom handelsdepartementet. Härvid vore dock att märka, att vid sådant fall

— för så vitt ej för ändamålet särskild, på krigsmaterielområdet sakkunnig

föredragande förordnades — någon sakkunskap på sagda område ej skulle

stå till förfogande inom departementet, en omständighet som syntes böra tillmätas

en viss betydelse. Överhuvud taget syntes tillgången till ett organ, ingående

i Kungl. Maj:ts kansli, vilket organ ägde möjlighet att sakligt bedöma

uppkommande frågor på krigsmaterielområdet, ha visst praktiskt värde.

Den vittgående kontroll- och tillsyningsskyldighet — inberäknat då den

lokala inspektionsskyldigheten av företagen -— vilken tillkomme krigsmaterielinspektionen,

vore, så vitt man kunde se, icke för handen beträffande någon

annan myndighet eller något annat statligt organ. En dylik tillsyningsskyldighet

kunde visserligen åläggas annan myndighet eller organ, men frågan

vore vilken eller vilket. Lämpligt kunde under alla omständigheter knappast

vara att anförtro detta uppdrag till något organ, som kunde förutsättas

upphöra, när den innevarande krissituationen eventuellt lättade. Vid tidpunkten

för beslutet om införande av statlig kontroll på här berörda område hade

statsmakterna tydligen ansett att något då förefintligt, bestående organ icke

lämpligen kunde åläggas denna uppgift. Av sagda orsak hade krigsmaterielinspektionen

inrättats samt av vissa lämplighetsskäl inordnats i handelsdepartementet.

De skäl, som ledde till inrättandet av krigsmaterielinspektionen,

syntes även i så måtto alltjämt vara för handen.

I fråga om övervakandet av agentverksamheten på krigsmaterielområdet

framhåller krigsmaterielinspektören, att denna verksamhet genom av krigsmaterielinspektionen

utfärdade föreskrifter m. m. lagts under avsedd kontroll.

Agenter och agenturer på ifrågavarande område hade sålunda att, sedan vederbörligt

tillstånd till deras verksamhet erhållits, till inspektionen avgiva

deklarationer rörande verksamhetens omfattning m. m. Genom inspektionens

ingripande hade vissa, icke önskvärda förehavanden i denna ömtåliga bransch

undersökts och kunnat stoppas. Det syntes angeläget, att den kontroll, som

här avsåges, fortsättningsvis upprätthölles.

Vad tillsynen över tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel

beträffade, anföres vidare, att inspektionen utfärdat föreskrifter i fråga

örn tillämpningen av vederbörande förordning och kungörelse samt upprättat

statistik över såväl tillverkare som försäljare av dylik materiel. Även denna

kontrollverksamhet måste enligt krigsmaterielinspektörens mening fortgå,

varvid dock, såsom besparingsberedningen för den händelse krigsmaterielinspektionen

skulle upphöra förutsatt, densamma kunde övertagas av luftskyddsinspektionen.

Rörande frågan, i vilken mån en förändring efter ett genomförande av

besparingsberedningens förslag skulle medföra minskade kostnader för statsverket,

anför krigsmaterielinspektören:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

7

De bidrag till omkostnaderna för krigsmaterielinspektionens organisation

och verksamhet, som tillverkarna skulle erlägga, utgjorde åren 1936—-1940

respektive 0.65, 0.48, 0.36, 0.21 och 0.13 promille av det fakturerade värdet av

under respektive år fullgjorda leveranser. Med fog torde kunna påstås, att

dessa små avgifter icke spela någon som helst praktisk roll för företagens

egen del. Den fråga, som i detta sammanhang ställes, är emellertid, huruvida,

som beredningen uttrycker saken, i ''nuvarande läge staten i egenskap

av beställare av krigsmateriel ändock i sista hand får betala avgifterna’. Besparingsberedningen

syntes efter detta uttalande att döma utgå ifrån, att en

indragning av krigsmaterielinspektionen skulle verka sänkande på krigsmaterielpriserna,

varigenom staten skulle ernå här åsyftad besparing.

Genom av inspektionen verkställd undersökning har klarlagts, att ett inkalkylerande

av de åsyftade bidragsbeloppen direkt i leveranspriserna skett

endast i ett par undantagsfall och att som regel dessa belopp påföras företagens

''allmänna omkostnader’. Det framhålles även, att avgifterna i fråga

icke ha någon praktiskt påvisbar inverkan på prissättningen. Ett företag uttrycker

saken sålunda: ''Även örn bidragsbeloppen fördes på omkostnadskontona

till respektive krigsmaterieltillverkningsavdelningar, skulle detta ej

i märkbar grad inverka på priserna. Vi kunna som exempel säga, att, örn en

kulsprutepistol med våra nuvarande prisberäkningsgrunder kostar 150 kronor,

priset skulle bliva 150.006 kronor, om bidraget fördes direkt på respektive

krigsmaterieltillverkningskonton.’ Ett annat företag uttalar: ''Avgiftens

inverkan på priset på av oss levererad krigsmateriel torde med hänsyn till

beloppets ringa storlek i förhållande till totalomsätlningen knappast kunna

matematiskt påvisas.’ Med andra ord: Priskalkylen och prissättningen torde,

vare sig det gäller priset för enskilda vapen, enskilda ammunitionseffekter

m. m. eller partipriser, ske genom en avrundning, varvid de här nämnda små

summorna, utslagna på hela produktionen, icke inverka. Teoretiskt sett

och till synes är det riktigt, att staten i sista hand får betala avgifterna. I

verkligheten torde så ej vara förhållandet. Ett slopande av bidragsbeloppen

genom inspektionens indragande skulle, det tyder allting på, ej påverka prissättningen

på leveranserna och den antydda besparingen sålunda icke i praktiken

ernås.

Enär det i varje fall ej kan ha varit statsmakternas avsikt att ''pålägg'' på

leveranspriserna till staten skulle göras med de utdebiterade beloppen, synes

under alla förhållanden Kungl. Maj:t böra utfärda föreskrift av sådan innebörd,

att — även i de här omnämnda undantagsfallen — ingen tvekan i

fortsättningen kan råda beträffande nu berört förhållande.

I samband härmed framhåller krigsmaterielinspektören, att ett slopande

av krigsmaterielinspektionen skulle medföra en direkt merutgift för staten,

såtillvida som inspektören — som så länge han innehade sin nuvarande anställning

ej uppbure mer än en tredjedel av sin militära pension — vid avlången

som krigsmateriel inspektör ägde att uppbära hela pensionsbeloppet.

Billighetshänsyn talade även för att, i den händelse inspektionen indroges, den

lilla personalen i övrigt bereddes annan statlig sysselsätting.

I detta yttrande, fortsätter krigsmaterielinspektören, liksom i besparingsberedningens

promemoria hade det nuvarande läget tagits lill utgångspunkt.

Någon som helst möjlighet att överblicka ens de närmaste årens utveckling

på hill- berört område lunnes icke. Det finge emellertid ej anses uteslutet,

ali den svenska industriens ställning, i vad rörde krigsmaterielområdet,

av tidsförhållandena återfördes till något liknande den, som förut rått,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kanyl. Maj:ts proposition nr 136.

liksom att ett internationellt samarbete på detta område ånyo bomme att

upptagas. Någon anledning för krigsmaterielinspektören att i detta sammanhang

ingå på dessa spörsmål funnes dock knappast, ty bedömanden av detta

.slag måste anses förbehållna andra instanser.

Med hänsyn tagen till angivna skäl och omständigheter kunde man dock,

slutar krigsmaterielinspektören, över huvud taget ifrågasätta lämpligheten av

att på grund av extraordinära förhållanden sönderbryta ett organ som den

nuvarande krigsmaterielinspektionen. Några bärande skäl för en ''rationalisering’

av dylik art kunde, åtminstone tills vidare, icke anses förebragta. Under

alla förhållanden syntes det mest skäliga vara, att ett beslut i denna

fråga uppskötes, till dess en bättre överblick över läget stöde att vinna, samt

att fördenskull och i varje fall en mera ingående undersökning av spörsmålet

förebringades genom handelsdepartementets försorg.

Statens industrikommission, statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets

verkstadsnämnd, vilka avgivit gemensamt yttrande, anföra däri:

Besparingsberedningens allmänna uppfattning av förevarande spörsmål

synes i stort sett överensstämma med de synpunkter, som statens industrikommission

framlagt i sitt utlåtande den 5 maj 1941 över en promemoria

av krigsmaterielinspektionen angående tillämpningen av förordningen den

20 juni 1935 örn kontroll över tillverkningen av krigsmateriel. I nämnda utlåtande,

som tillkom efter visst samråd med statens ammunitionsnämnd, redogjorde

kommissionen för rådande sakläge och hemställde, att åtgärder

måtte vidtagas, åsyftande att i den omfattning, så befunnes lämpligt, samt

för den tid, under vilken nuvarande utomordentliga förhållanden rådde, berörda

förordning måtte försättas ur kraft. Kommissionen anförde vidare, att i

samband härmed måtte övervägas, om under nuvarande förhållanden behov

förelåge av krigsmaterielinspektionens bibehållande.

Vad kommissionen sålunda anfört torde alltjämt äga giltighet. Den tidigare

uttalade uppfattningen, att det vore oformligt att ki’äva tillstånd för en

krigsmaterieltillverkning, som sker på grund av statsbeställningar, bestyrktes

av det förhållandet, att ifrågavarande lagstiftning under tiden sedan stormaktskrigets

utbrott i stor utsträckning faktiskt icke tillämpats och att myndigheterna,

efter särskilt övervägande av frågan, funnit sig icke böra påkalla

bestämmelsernas efterlevnad. Export av krigsmateriel åter, i den begränsade

omfattning sådan äger rum, kan kontrolleras med tillämpning av

exportförbuden, och denna tillämpning torde icke röna inverkan av krigsmaterielinspektionens

avskaffande. Den allmänna kontroll och överblick över

den svenska krigsmaterielindustrien, som må anses påkallad, torde statsmakterna

utan kontrollagstiftning och för ändamålet särskilt avsedda organ för

närvarande vara i stånd att utöva genom de beställande statliga myndigheterna

och industrikommissionen, den sistnämnda särskilt genom dess befattning

med råvaruförsörjningen. Under den tid, som förflutit sedan tillkomsten

av ifrågavarande förordning, ha genom beredskapslagstiftningen ökade rättsliga

möjligheter erhållits att, därest så i ett speciellt fall skulle erfordras, även

på andra vägar ingripa i krigsmaterielproduktionen.

På grund av sålunda angivna omständigheter torde under nuvarande kristid

icke blott krigsmaterielinspektionen som sådan utan jämväl själva kontrollagstiftningen

vara obehövlig. Därest efter ett kommande fredsslut sådana

förhållanden skulle inträda, att statsmakterna åter önskade erhålla en

författningsmässig kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, lärer spörsmålet

i fråga på nytt få tagas upp. Remissinstanserna lia därför ansett sig

kunna begränsa sitt bedömande till nu rådande förhållanden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 136.

9

Industrikommissionen, ammunitionsnämnden och verkstadsnämnden föreslå,

att förordningen den 20 juni 1935 om kontroll över tillverkningen av

krigsmateriel m. m. tills vidare sättes ur kraft och att i samband härmed

krigsmaterielinspektionen avskaffas.

Kommerskollegium anför i sitt yttrande:

Krigsmaterielinspektionen tillkom som ett led i åtgärderna för en svensk

anslutning till en tidigare tänkt internationell kontroll över tillverkningen

av krigsmateriel. Det kan ej nekas till att läget i detta avseende numera avsevärt

förändrats. Inspektionens arbete med den fortlöpande redovisningen

över krigsmaterielproduktionen inom riket synes åtminstone för närvarande

mycket begränsad, i det att detta arbete i samband med krisläget till en stor

del övertagits av ändra statsorgan. Däremot torde det alltjämt kunna vara

av värde för handelsdepartementet att hava tillgång till sakkunskap vid

prövningen av nya ansökningar om rätt att tillverka krigsmateriel. Lika

visst som en omfattande kontroll över det enskilda innehavet av vapen ansetts

påkallad torde läget också kräva, att den nuvarande kontrollen över

tillverkningen av krigsmateriel ej helt uppges. Ur de synpunkter kollegium

hade att förebåda syntes ej heller erinran vara att framställa mot kontrollens

fortsatta förläggning under handelsdepartementet.

Endast under förutsättning att några mera väsentliga besparingar befinnas

stå att vinna utan äventyrande av det mått av kontroll över krigsmaterieltillverkningarna,

som väl alltjämt erfordras, anser sig kollegium kunna

tillstyrka någon större förändring i den nuvarande kontrollorganisationen.

Vid kommerskollegii yttrande är fogat ett av kollegium från Sveriges industriförbund

införskaffat yttrande i ärendet.

Sveriges industriförbund — som i ärendet inhämtat yttranden från skilda

krigsindustriföretag —- anför i huvudsak följande:

Då krigsmaterielinspektionen inrättades, torde denna, såsom besparingsberedningen

framhölle, närmast hava motiverats med önskvärdheten av att

ur internationell synpunkt utöva kontroll över tillverkningen av krigsmateriel.

Inspektionens verksamhet torde i enlighet härmed främst lia till föremål

sådan krigsmaterieltillverkning, som skedde för export, men egentligen

icke åsyfta kontroll av den tillverkning, som skedde för svenska statens

räkning.

Möjligen kunde ifrågasättas, örn det vore lämpligt att under hänvisning

till rådande extraordinära förhållanden i fråga om tillverkning och försäljning

av krigsmateriel avskaffa en ordning för krigsmaterielkontrollens utövande,

som inrättats med tanke på helt andra förhållanden än de nu rådande.

Det skulle nämligen kunna tänkas, att denna ordning — även örn

den för närvarande kunde avvaras utan större olägenhet — skulle få ökad

betydelse vid en återgång till mera normala förhållanden på föreliggande

område. Då detta emellertid torde få anses synnerligen ovisst, syntes icke

av hänsyn härtill en undersökning av den väckta frågan böra avvisas.

Luftskgddsinspektionen, som endast yttrar sig beträffande frågan om

kontrollen över gasskyddsmaterielen, anför:

Under det att krigsmaterielinspektionen har ansvaret för gasskyddsmaterielens

kontroll, svarar försvarsväsendets kemiska anstalt för kontrollens

tekniska utförande. Enligt vad luftskyddsinspektionen inhämtat från anstalten

har krigsmaterielinspektionen endast i mycket ringa omfattning haft

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 130.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Departements

chefen.

anledning befatta sig med dessa frågor. Vad angår kontrollen av gasskyddsmaterielen

finner luftskyddsinspektionen därför skäl icke föreligga för krigsmaterielinspektionens

bibehållande, utan densamma synes för betydligt

mindre kostnader än de nuvarande kunna handhavas av annat organ, och

då närmast luftskyddsinspektionen.

Någon ändring av bestämmelsen att försvarsväsendets kemiska anstalt

skall verkställa för kontrollen erforderliga prov m. m. samt däröver avgiva

utlåtande ävensom att anstalten äger anlita statens provningsanstalt eller

annan myndighet eller anstalt för verkställande av viss provning finner

luftskyddsinspektionen däremot icke böra företagas. En dylik ändring skulle

nödvändiggöra upprättandet av nya kontrollaboratorier och anställande av

särskild personal, varjämte det nödvändiga samordnandet av de på anstaltens

forskningsresultat grundade kontrollbestämmelserna och kontrollmetoderna

i högsta grad skulle försvåras.

Kostnaderna för anstaltens verksamhet under budgetåret 1940/41, 92,000

kronor — tillverkningen av gasskyddsmateriel hade under detta budgetår

varit särskilt stor — lia helt täckts genom den av Kungl. Majit fastställda

avgiften för undersökning och godkännande av gasskyddsmateriel. Dessa

avgifter lia disponerats enbart av anstalten. Härvid är att bemärka, att även

de statliga beställningarna av gasskyddsmateriel kontrolleras av anstalten.

En icke ringa del av avgifterna har erhållits genom kontroll av sådan materiel,

vilken saluföres i allmänna handeln och för vars tillverkning statsbeställningar

ej legat till grund, exempelvis luftreningsaggregat, gasmasker

m. m. Ett borttagande av de nuvarande avgifterna för kontroll av gasskyddsmateriel

synes därför icke böra ske. Däremot kan — såsom i Besparingsberedningens

promemoria föreslagits — avgifternas slopande ifrågasättas

vid statliga beställningar av gasskyddsmateriel, vilket dock, för att

anstalten skall kunna utföra ifrågavarande tekniska kontrollverksamhet,

kommer att nödvändiggöra, att erforderliga anslagsmedel härför ställas till

anstaltens förfogande.

För efterprovning av den gasskyddsmateriel av andra klass, vilken provning

skall ske genom luftskyddsinspektionens försorg, är för närvarande

hos luftskyddsinspektionen anställd en civilingenjör med ett månadsarvode

av 550 kronor. Denna befattning är emellertid avsedd att indragas från och

med den 1 februari 1942, då arbetet med efterprovning av skyddsrumsmaterielen,

på grund av att utbyggandet av landets skyddsrum i stor utsträckning

slutförts, i avsevärd grad minskat. Denna arbetsuppgift har inspektionen

beräknat i fortsättningen kunna uppdelas på andra hos inspektionen

anställda befattningshavare i samband med inspektionsresor. Ett övertagande

av den kontroll av gasskyddsmaterielen, vilken nu utövas av krigsmaterielinspektionen,

torde genom indragningen av ifrågavarande befattning

eventuellt komma att senare medföra ett behov av utökning av luftskyddsinspektionens

arbetskrafter, varvid dock en tjänsteman med åliggande att

handlägga ärenden rörande kontroll av gasskyddsmateriel även till stor del

bör kunna utnyttjas för andra uppgifter.

Den statliga kontrollen över krigsmaterieltillverkningen i Sverige infördes

genom statsmakternas beslut år 1935, vilket grundade sig på en av 1932

års krigsmaterielberedning verkställd utredning. Att kontrollen infördes

torde till väsentlig del få betraktas såsom ett led i de då pågående internationella

strävandena att bringa krigsmaterielindustrien i de skilda länderna

under statlig uppsikt. Det redan då hos oss existerande systemet med export
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

11

förbud och licensgivning efter prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall

ansågs icke tillfyllest för att ernå en effektiv kontroll över krigsmaterielindustriens

verksamhet. De planer på mellanfolkliga överenskommelser rörande

krigsmaterielkontrollen, som förelågo vid tiden för den svenska kontrollens

införande, blevo ej förverkligade. Det torde emellertid icke råda tvivel

örn att statskontrollens genomförande för vårt land medfört vissa fördelar.

Givet är, såsom också i yttrandena understrykes, att syftet med ifrågavarande

kontroll under nu rådande förhållanden till stor del förlorat sin

aktualitet. Den svenska krigsmaterielindustrien arbetar sedan krigsutbrottet

i största utsträckning för statens räkning. Det är därför naturligt, att det

ifrågasatts, om icke här ifrågavarande kontroll kunde helt upphöra eller, i

den mån kontrollen skulle anses alltjämt vara av betydelse, örn icke den för

ändamålet särskilt inrättade krigsmaterielinspektionen kunde i besparingssyfte

indragas och kontrollen åläggas annat statsorgan. Besparingsberedningen

har tänkt sig den senare anordningen, medan industrikommissionen,

ammunitionsnämnden och verkstadsnämnden förordat den förra. Kommerskollegium

och krigsmaterielinspektören uttala sig för bibehållande av

den nuvarande ordningen.

Om den för kontrollen över krigsmaterieltillverkningen grundläggande förordningen

av år 1935 upphäves eller dess giltighet suspenderas tills vidare,

skulle därav följa, att det komme att stå vem som helst fritt att i Sverige

taga upp tillverkning av krigsmateriel. Däremot skulle den kontroll, som

ligger däri att export av krigsmateriel får ske endast efter tillstånd av Kungl.

Majit, alltjämt bibehållas. Erfarenheten har emellertid visat, att en kontroll,

som enbart tager sikte på exporten, icke är i allo tillfredsställande, ömtåliga

situationer kunna uppkomma, när kontrollen sättes in på ett så sent stadium

som då ansökningen om exportlicens ingives.

Besparingsberedningen har icke berört frågan om den på 1935 års förordning

grundade kontrollen över krigsmaterielagenternas verksamhet. Ej

heller ha de myndigheter, som förordat förordningens upphävande eller

suspenderande, angivit, om enligt deras mening även sistnämnda kontroll

borde upphöra eller om den borde ordnas på annat sätt. Ett bifall till deras

yrkande, sådant det formulerats, skulle innebära, att agentverksamheten

lämnas fri. Ej minst under nuvarande förhållanden förefaller tillsynen över

agentverksamheten på detta område vara av betydelse, särskilt som denna

tillsyn även omfattar agenternas befattning med affärstransaktioner, som

avse leveranser från Sverige till utlandet eller mellan främmande länder.

För min del har jag icke funnit mig böra föreslå, att gällande författningsbestämmelser

rörande kontroll över krigsmaterieltillverkningen och krigsmaterielagentcrnas

verksamhet nu sättas ur kraft.

Vad beträffar frågan örn kontrollens förläggande till annat eller andra

statsorgan än krigsmaterielinspektionen synes det avgörande för denna frågas

lösning böra vara huruvida ett för uppgiften lämpligt annat statsorgan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

finnes och om en sådan omläggning är ägnad att medföra kostnadsbesparing.

Besparingsberedningen har närmast tänkt sig, att kontrollen skulle

kunna överflyttas till ett eller flera av krisorganen. En sådan anordning synes

mig dock knappast kunna medföra några fördelar i organisatoriskt hänseende

framför den nu bestående ordningen med en till handelsdepartementet

knuten inspektion, och överflyttningen skulle, såvitt utredningen visat,

icke heller innebära någon kostnadsminskning.

Till krigsmaterielinspektionens arbetsuppgifter har, såsom av den föregående

redogörelsen framgår, lagts även viss befattning med gasskyddsmaterielen.

Det är tydligt, att det kan ifrågasättas, huruvida icke denna särskilda

uppgift skulle kunna överflyttas till luftskyddsinspektionen. Men en sådan

åtgärd synes mig icke böra vidtagas, örn krigsmaterielinspektionen bibehålies,

ty luftskyddsinspektionen skulle enligt sitt yttrande i så fall eventuellt

behöva viss personalförstärkning utan att, såvitt kan bedömas, genom förändringen

en motsvarande kostnadsminskning kan vinnas hos krigsmaterielinspektionen.

Efter övervägande av den föreliggande organisationsfrågan finner jag mig

böra förorda, att krigsmaterielinspektionen tills vidare bibehålies såsom särskilt

organ inom handelsdepartementet. Om ändrade förhållanden motivera,

att frågan upptages till förnyad prövning, bör givetvis en sådan omprövning

ske.

Däremot synas kostnaderna för krigsmaterielinspektionen kunna nedbringas.

Visserligen uppkommer härigenom icke någon besparing för statsverket,

eftersom kostnaderna för kontrollen bestridas genom bidrag från de

industriföretag, som tillverka krigsmateriel, men detta förhållande bör givetvis

icke hindra, att organisationen göres så billig som möjligt. Med den

begränsning av arbetsuppgifterna, som synes kunna genomföras under nuvarande

förhållanden, bör krigsmaterielinspektionens personal kunna begränsas

till en befattningshavare. Erforderlig skrivhjälp och annat arbetsbiträde

bör kunna lämnas av departementets personal, men kostnaderna härför

liksom för resor och expenser böra belasta här ifrågavarande anslag. Anslaget

torde med hänsyn härtill kunna väsentligt nedbringas.

I avvaktan på erfarenhet om storleken av kostnaderna för den sålunda begränsade

organisationen förordar jag, att anslaget till krigsmaterielinspektionen

nedsättes till hälften eller till 15,000 kronor. Vid bifall härtill skulle den

på riksstatens inkomstsida upptagna, mot anslaget svarande avgiftsposten

beräknas till samma belopp. Sistnämnda fråga torde få upptagas i ett senare

sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Handelsdepartementet: Utövande av statskontroll å

krigsmaterieltillverkningen för budgetåret 1942/43 under tionde

huvudtiteln anvisa ett anslag av......kronor 15,000.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

13

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 136.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 29 maj 1931 s. 7 i texten
  2. SU 1942:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 1942143 till utövande av statskontroll å krigsmaterieltillverkningen. s. 1 i texten