Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m

67 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:142, Med förslag till lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11$.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

användande i vissa fall av prästlönefond m. m.;

given Stockholms slott den 27 februari 191$.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri omförmälda

skrivelser vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m., samt

2) lag om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående

tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt.

- Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Bihang till rikadagena protokoll 10iS. 1 sami. Nr H2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda ''proposition Nr 11$.

Förslag

till

Lag

angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Fond, som utgör tillgång för avlöning av prästerskapet i visst pastorat,

(prästlönefond) må i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar,

användas till bestridande av kostnad för nyodling, torrläggning eller

annan värdebeständig grundförbättring av boställe, som utgör avlöningstillgång

för prästerskapet i pastoratet, eller till inköp av fastighet.

Dylikt inköp må avse fastighet att förvaltas av pastoratet såsom löneboställe

i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning eller ock

fastighet att förvaltas av stiftsnämnden på sätt nedan sägs.

2 §.

Skall fastighet inköpas att förvaltas såsom löneboställe för visst pastorat,

skall förvärvet ske för pastoratets räkning. Vid meddelandet av lagfart å

fånget skall anteckning ske i lagfartsprotokollet örn fastighetens disposition

samt om boställe, varifrån inköpsmedlen härröra.

3 §.

Till inköp av fastighet att förvaltas av stiftsnämnden må användas medel

tillhörande prästlönefonder från två eller flera pastorat.

Prästlönefond, som skall användas till inköp av dylik fastighet, skall omhändertagas

till förvaltning av stiftsnämnden för vederbörande pastorats

räkning och ingå i en fond, benämnd stiftets prästlönejordsfond.

Prästlönejordsfond kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara.

De myndigheter, vilka äga föra talan för den till prästerskapets avlöning

anslagna fasta egendomen, äga jämväl tala och svara i mål, som röra prästlönejordsfond.

4 §.

Förvärv av fastighet för medel från prästlönejordsfond skall ske för fondens

räkning.

Sådan fastighet benämnes stifts prästlönefondshemman och förvaltas i

enlighet med vad för allmänna kyrkohemman är eller varder stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1J$.

5 §.

Avkastning av stifts prästlönefondshemman skall, efter avdrag av kostnaderna

för förvaltningen, tillkomma de pastorat, av vilkas prästlönefonder

medel använts till inköp av hemmanet, i förhållande till storleken av insatserna;

och skola hemman, som utgöra en förvaltningsenhet, vid bestämmande

av pastoratens andel i avkastningen anses såsom en enhet, ändock de förvärvats

vid olika tillfällen.

Kostnad för förvaltningen må, där hemmanets avkastning icke lämnar

tillgång därtill eller för åstadkommande av en i möjligaste mån jämn utdelning

till pastoraten, förskjutas av kyrkofonden. Vad sålunda förskjutits

skall jämte ränta gottgöras kyrkofonden av framdeles inflytande avkastning

av hemmanet.

Pastorat tillkommande andel av avkastningen skall användas i enlighet

med bestämmelserna örn användningen av avkastning av tillgångar, vilka

äro avsedda för avlöning av pastoratets prästerskap.

6 §.

Sker, i enlighet med vad särskilt stadgats, försäljning eller utbyte av stifts

prästlönefondshemman, skall den behållna köpeskillingen eller mellangiften

tillföras stiftets prästlönejordsfond och avkastningen disponeras på samma

sätt som hemmanets avkastning.

I enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, må köpeskillingen

eller mellangiften, när tillfälle därtill yppar sig, användas till

grundförbättring av hemmanet eller till inköp av fastighet att tilläggas detsamma.

Dylika medel må ock användas till grundförbättring av löneboställe

eller till inköp av fastighet att förvaltas såsom löneboställe för pastorat, som

är berättigat till andel i avkastningen av hemmanet; skolande i ty fall den

andel, varefter pastoratet är berättigat till avkastning från hemmanet, i

motsvarande mån nedsättas.

7 §.

Vid den omräkning av pastorats andelstal i stifts prästlönefondshemman,

vartill föreskrifterna i 5 och 6 §§ föranleda, skall hänsyn tagas till den

förändring, som värdet å hemmanet kan hava undergått efter detsammas

inköp.

8 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1),

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Härigenom förordnas, att 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 angående

tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av

sådan jord under tomträtt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Till kyrklig jord räknas i denna lag dels i 1 § ecklesiastik boställsordning

omförmälda prästgårdar och löneboställen (prästboställen) samt stiftens

prästlönefondshemman ävensom biskopsgårdar, dels sådana boställen och

andra fastigheter, vilkas avkomst ingår till kyrkofonden, dels fastigheter,

som äro anslagna till bostad eller avlöning åt domkyrkosysslomän, dels ock

den fasta egendom, som besittes av domkyrkor samt andra kyrkor i städer

och på landet.

6 §.

Där, i---nämnda fond.

Sker utbyte---för pastoratet.

Örn användningen av mellangift eller köpeskilling, som härrör från stifts

prästlönefondshemman, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Huruledes, beträffande---Konungen förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

1 Senaste lydelse av 1 §, se 1938: 733 och av 6 §, se 1936: 581.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition Nr 142.

5

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet den i statsrådsprotokollet

för den 30 oktober 1941 senast omförmälda frågan örn användande

i vissa fall av prästlönefond m. m. och anför:

I skrivelse till kyrkomötet den 30 oktober 1941, nr 16, underställde

Kungl. Majit kyrkomötet för yttrande vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 (nr 400),

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till1 upplåtelse

av sådan jord under tomträtt,

4) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr

141, s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning samt

5) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) örn kyrkofond.

I skrivelse den 25 november 1941, nr 28, har kyrkomötet, under åberopande

av kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna betänkande, nr 29, förklarat

sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande fem lagförslag.

Under anhållan att senare få återkomma till de i Kungl. Maj:ts förenämnda

skrivelse till kyrkomötet under 2), 4) och 5) angivna förslagen till

ändringar i ecklesiastik boställsordning, prästlöneregleringslagen och kyrkofondslagen,

i vilka författningar i annat sammanhang påkallas ytterligare

ändringar, hemställer föredraganden härefter, att de under 1) och 3) i skrivelsen

omnämnda förslagen till lag angående användande i vissa fall av prästlönefond

m. m. samt lag om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 1/+2.

januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa

fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR:

Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 16, till kyrkomötet angående

användande i vissa fall av prästlönefond m. m.;

given Stockholms slott den 30 oktober 1941........

Transumt av kyrkolagsutskottets betänkande, nr 29,

i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 16, angående

användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 28, i anledning

av Kungl. Maj:ts skrivelse angående användande i

vissa fall av prästlönefond m. m.................

Bilaga 1.

Bilaga 2.

Bilaga 3.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

1

Nr 16.

Bilaga 1.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angående användande i

vissa fall av prästlönefond m. m.; given Stockholms slott

den 30 oktober 19Jfl.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden

för den 17 oktober 1941 och denna dag samt av protokollet i

lagrådet för den 28 oktober 1941 vill Kungl. Majit härmed inhämta kyrkomötets

yttrande över härvid fogade förslag till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.,

2) lag örn ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400),

3) lag örn ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt,

4) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr 141,

s. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning samt

5) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Bihang till allm. kyrkomötets protokoll 1911. 1 sami. Nr 16.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis skrivelse Nr 16.

Förslag

till

Lag

angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fond, som utgör tillgång för avlöning av prästerskapet i visst pastorat,

(prästlönefond) må i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar,

användas till bestridande av kostnad för nyodling, torrläggning eller

annan värdebeständig grundförbättring av boställe, som utgör avlöningstillgång

för prästerskapet i pastoratet, eller till inköp av fastighet.

Dylikt inköp må avse fastighet att förvaltas av pastoratet såsom löneboställe

i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning eller

ock fastighet att förvaltas av stiftnämnden på sätt nedan sägs.

2 §.

Skall fastighet inköpas att förvaltas såsom löneboställe för visst pastorat,

skall förvärvet ske för pastoratets räkning. Vid meddelandet av lagfart å

fånget skall anteckning ske i lagfartsprotokollet om fastighetens disposition

samt om boställe, varifrån inköpsmedlen härröra.

3 §.

Till inköp av fastighet att förvaltas av stiftsnämnden må användas medel

tillhörande prästlönefonder från två eller flera pastorat.

Prästlönefond, som skall användas till inköp av dylik fastighet, skall

omhändertagas till förvaltning av stiftsnämnden för vederbörande pastorats

räkning och ingå i en fond, benämnd stiftets prästlönejordsfond.

Prästlönejordsfond kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara.

De myndigheter, vilka äga föra talan för den till prästerskapets avlöning

anslagna fasta egendomen, äga jämväl tala och svara i mål, som röra

pr ästlöne j ordsfond.

4 §.

Förvärv av fastighet för medel från prästlönejordsfond skall ske för fondens

räkning.

Sådan fastighet benämnes stifts prästlönefondshemman och förvaltas i

enlighet med vad för allmänna kyrkohemman är eller varder stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts skrivelse Nr 16.

5 §.

Avkastning av stifts prästlönefondshemman skall, efter avdrag av kostnaderna

för förvaltningen, tillkomma de pastorat, av vilkas prästlönefonder

medel använts till inköp av hemmanet, i förhållande till storleken av

insatserna; och skola hemman, som utgöra en förvaltningsenhet, vid bestämmande

av pastoratens andel i avkastningen anses såsom en enhet,

ändock de förvärvats vid olika tillfällen.

Kostnad för förvaltningen må, där hemmanets avkastning icke lämnar

tillgång därtill eller för åstadkommande av en i möjligaste mån jämn utdelning

till pastoraten, förskjutas av kyrkofonden. Vad sålunda förskjutits

skall jämte ränta gottgöras kyrkofonden av framdeles inflytande avkastning

av hemmanet.

Pastorat tillkommande andel av avkastningen skall användas i enlighet

med bestämmelserna örn användningen av avkastning av tillgångar, vilka

äro avsedda för avlöning av pastoratets prästerskap.

6 §.

Sker, i enlighet med vad särskilt stadgats, försäljning eller utbyte av

stifts prästlönefondshemman, skall den behållna köpeskillingen eller mellangiften

tillföras stiftets prästlönejordsfond och avkastningen disponeras

på samma sätt som hemmanets avkastning.

I enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, må köpeskillingen

eller mellangiften, när tillfälle därtill yppar sig, användas till

grundförbättring av hemmanet eller till inköp av fastighet att tilläggas

detsamma. Dylika medel må ock användas till grundförbättring av löneboställe

eller till inköp av fastighet att förvaltas såsom löneboställe

för pastorat, som är berättigat till andel i avkastningen av hemmanet; skolande

i ty fall den andel, varefter pastoratet är berättigat till avkastning

från hemmanet, i motsvarande mån nedsättas.

7 §.

Vid den omräkning av pastorats andelstal i stifts prästlönefondshemman,

vartill föreskrifterna i 5 och 6 §§ föranleda, skall hänsyn tagas till den förändring,

som väldet a hemmanet kan hava undergått efter detsammas

inköp.

8 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis skrivelse Nr 16.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning

-■ . den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4;,, V/ ; • . l.§.

Till boställen---till prästänkesäte.

Boställe, som---allmänt kyrkohemman.

Örn den fasta egendom, som inköpes av medel tillhörande prästlönefonder

från två eller flera pastorat och som benämnes stifts prästlönefondshemman,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Härigenom förordnas, att 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 angående

tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av

sådan jord under tomträtt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
1

i.

Till kyrklig jord räknas i denna lag dels i 1 § ecklesiastik boställsordning

omförmälda prästgårdar och löneboställen (prästboställen) samt stiftens

prästlönefondshemman ävensom biskopsgårdar, dels sådana boställen och

andra fastigheter, vilkas avkomst ingår till kyrkofonden, 4els fastigheter,

som äro anslagna till bostad eller avlöning åt domkyrkosyssloman, dels ock

den fasta egendom, som besittes av domkyrkor samt andra kyrkor i städer

och på landet.

6 §. . : n. ii il: v/.:.; - .vi ...

Där, i---nämnda fond.

Sker utbyte---för pastoratet.

Om användningen av mellangift eller köpeskilling, som härrör från stifts

prästlönefondshemman, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Huruledes, beträffande---Konungen förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1938: 733 och av 6 § se 1936: 581.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Förslag

■ v, v. till

Lag

angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 9 december 1910 örn reglering

av prästerskapets avlöning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
22

§.

1. Blir prästgård---för pastoratet.

2. Fond, som----av domkapitlet. Om användning av fond, som är

prästlönetillgång för visst pastorat, till grundförbättring av löneboställe

eller till inköp av fastighet är särskilt stadgat.

3. Det åligger---föregående år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

1 Senaste lydelse se 1932: 405.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §.

Därest av---sådant överskott.

Vad nu stadgats om behållna avkastningen av prästlönetillgångar, som

förvaltas av pastorat, gälle ock pastoratet tillkommande andel av avkastningen

från stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.

7 §.

Om för gäldande av pastorats prästlönekostnader under året åtgår högre

belopp än som täckes dels av avkastningen av pastoratets prästlönetillgångar

och av pastoratet tillkommande andel av avkastningen från stiftets

prästlönejordsfond och prästlönefondshemman — med undantag som i 4 §

sägs — dels ock därutöver av ett belopp, motsvarande en uttaxering för

skattekrona inom pastoratet av det öretal, Konungen för året bestämmer,

äger pastoratet för vad ytterligare erfordras erhålla tillskott av kyrkofonden,

dock ej för gäldande av lönebelopp, som pastoratet enligt 9 eller 10 §

lagen om reglering av prästerskapets avlöning särskilt förbundit sig att

utgöra.

Vid bestämmande av tillskott, som nu sagts, skall löneboställes avkastning

tagas i beräkning med belopp, som fastställts med tillämpning av 9 §

(löneboställets normalavkastning), avkastningen av fond, som förvaltas av

pastorat, beräknas till den procent av fondens kapital, som Konungen med

hänsyn till de allmänna ränteförhållandena bestämmer, samt pastorat tillkom
-

1 Senaste lydelse av 7 § se 1935: 526.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

mande andel av avkastningen av stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman

upptagas till det belopp, vartill denna andel för näst föregående

räkenskapsår uppgått.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

o

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis skrivelse Nr 16.

9

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 oktober 19^1.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge, anför efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Under 62 § i 1910 års ecklesiastika boställsordning — numera ersatt av

1932 års ecklesiastika boställsordning — inrymdes stadganden om försäljning

i viss, mera begränsad omfattning av jord, varå boställsordningen vore

tillämplig, d. v. s. all den fasta egendom, som anslagits till bostad eller avlöning

åt prästerskapet i territoriella församlingar, prästänkesäten och fastigheter,

vilkas avkomst inginge till prästerlig löneregleringsfond. I samband

med antagandet av 1910 års boställsordning uttalade riksdagen, att stor

varsamhet borde iakttagas, då det gällde att i penningar med deras mera

osäkra värde förvandla fast egendom, vars värde vore av mera bestående

natur. Alltsedan frågan om utvidgande av möjligheterna till försäljning av

kyrklig jord uppkommit, har, med beaktande av nämnda uttalande, i skilda

sammanhang dryftats spörsmålet örn främjande av en ordning, varigenom

köpeskillingsmedel, som inflyta vid sådana försäljningar, kunna återplaceras

i fast egendom eller annan värdebeständig valuta.

1925 års kyrkomöte. 1926 års riksdag

och kyrkomöte.

Efter det utredning igångsatts rörande möjligheten för innehavare av lägenheter

å ecklesiastik jord att friköpa sina lägenheter, anhöll sålunda 1925

års kyrkomöte i skrivelse nr 51, att Kungl. Majit täcktes i samband med

nämnda undersökning låta utreda, huruvida och på vad sätt de inflytande

försäljningsmedlen från sådan jord kunde, med tryggande av pastoratens

rätt att disponera avkomsten såsom prästerlig avlöningstillgång, användas

för inköp av annan jord, framför allt skogbärande mark, samt för riksdagen

och kyrkomötet framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

När Kungl. Majit till 1926 års riksdag och kyrkomöte framlade förslag

till lag angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt

till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, innebärande en utvidgning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

möjligheten för lägenhetshavare att förvärva kyrklig jord, var därmed icke

förbundet något förslag i den av 1925 års kyrkomöte väckta frågan. De

spörsmål, som här skulle utredas, hade nämligen visat sig vara av så komplicerad

natur, att utredningen då icke kunnat slutföras. I sitt av riksdagen

(skrivelse nr 329) godkända utlåtande (nr 30) anförde andra lagutskottet,

till vars behandling lagförslaget överlämnats, beträffande förevarande fråga,

att då försäljning av kyrklig jord givetvis komme att, därest lagförslaget

antoges, äga rum i större omfattning än dittills, utskottet ville framhålla

önskvärdheten av att bestämmelser snarast måtte åvägabringas i syfte att

inflytande medel måtte kunna placeras i värdebeständigare valuta, varvid

i första hand borde förekomma inköp av skogbärande mark.

Samma fråga upptogs till behandling i två vid 1926 års kyrkomöte väckta

motioner (nr 22 och 34). I skrivelse nr 18, vari kyrkomötet godkände ovannämnda

lagförslag, förklarade sig kyrkomötet beträffande nyssnämnda fråga,

med hänsyn bland annat till det outredda skick, vari frågan då befunne

sig, endast böra angiva några huvudsakliga synpunkter, vilka enligt kyrkomötets

förmenande borde komma i betraktande vid utförandet av den i utsikt

ställda utredningen. Inledningsvis framhöll därvid kyrkomötet, att sambandet

mellan de lokala kyrkliga avlöningstillgångarna och de kyrkliga

primärkommunerna fortfarande borde uppehållas. I anslutning härtill borde

vederbörande kommuner själva, därest så visade sig möjligt, efter medgivande

av domkapitlet ombesörja inköp av ny jord. I de fall beloppen av

försäljningsmedel från varje pastorat vore för små, för att för dem skulle

kunna inköpas jord för det särskilda pastoratet, borde försäljningsmedlen

sammanföras till stiftsfonder och domkapitlet leda eller omhänderhava denna

medelsplacering. Därmed tog kyrkomötet avstånd från bildandet av en

hela landet omfattande försäljningsmedelsfond, vilket ifrågasatts i den ena

motionen.

1927 års prästlöneregleringssakiunniga.

De sakkunniga, som år 1927 tillsattes för utredning av frågan rörande

nya grunder för lagstiftningen örn prästerskapets avlöning samt dispositionen

och förvaltningen av prästlönejorden, hade även att behandla frågan

om ytterligare utvidgning av möjligheterna till försäljning av kyrklig jord

och i samband därmed spörsmålet örn köpeskillingsmedlens placering på

ett eller annat sätt i värdebeständig valuta. I sitt år 1929 avgivna betänkande

(statens offentliga utredningar 1929: 39) framlade nämnda sakkunniga,

utom bland annat förslag till en centraliserad förvaltning av prästlönejorden

och till försäljning av jorden i större utsträckning än dittills

skett, jämväl förslag till placering av försäljningsmedel från prästlöneboställen

i skogsfastigheter. Enligt förslaget skulle för sådant ändamål dylika

försäljningsmedel och lokalt förvaltade prästlönefonder ingå till en särskilt

bildad, för riket gemensam fond, benämnd ''prästlönejordsfonden. För fon
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

dens medel skulle skogsfastigheter inköpas. Fastighetsförviirven skulle ske

i fondens namn och fonden för möjliggörande härav givas ställningen såsom

särskilt bildat rättssubjekt.

1931 års prästlöneregleringssakkunniga.

Nyssberörda, av 1927 års sakkunniga behandlade frågor gjordes till föremål

för ytterligare utredning genom år 1931 tillkallade sakkunniga, vilka i

sitt betänkande med förslag till prästlönelag m. m. (statens offentliga

utredningar 1931: 25) förklarade sig icke kunna biträda det i 1929

års betänkande framställda förslaget örn placering av fonder i värdebeständig

valuta, enär nämnda förslag icke kunde förenas med den av 1931

års sakkunniga föreslagna decentraliserade förvaltningen av prästlönetillgångarna.

Enligt de sakkunnigas mening borde det överlämnas åt pastoraten,

vilka föreslagits skola omhänderhava förvaltningen av prästlönejorden,

att taga initiativ till placering av nu angivet slag.

1932 års riksdag och kyrkomöte.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 187 till 1932 års riksdag, som beträffande

förvaltningen av prästlönejorden byggde på den av 1931 års sakkunniga förordade

decentraliseringsprincipen, godkändes de sakkunnigas uttalande beträffande

placeringen av prästlönefonder i värdebeständig valuta.

I försäljningsfrågan föreslog Kungl. Majit en utvidgning av möjligheterna

till försäljning av den kyrkliga jorden.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, till vars behandling propositionen

överlämnades, yttrade i denna fråga följande:

Att de prästerliga lönetillgångarna varit placerade i fast egendom förklarade,

att de, ehuru till stor del härrörande från 1000- och 1100-talen, kunnat

bevaras till våra dagar med bibehållet värde. Utvecklingen hade emellertid,

särskilt under senare tid medfört, att en del av prästlönejorden kommit

att utbytas mot penningfonder. De nu föreliggande förslagen örn utvidgad

möjlighet till försäljning av kyrklig jord komme sannolikt att befordra

denna utveckling. Det vore därför av vikt, att frågan örn de uppstående

fondernas placering i värdebeständig valuta snarast vunne sin lösning. De

i propositionen föreslagna bestämmelserna lämnade visserligen det enskilda

pastoratet möjlighet att efter inhämtande av domkapitlets tillstånd placera

avlöningsfond i fast egendom, men dessa bestämmelser vore enligt utskottets

mening icke tillfyllest. Även om ett pastorat ibland kunde med tillgångarna

i en liten fond inköpa ett jordområde för att därmed arrondera sitt boställe,

måste nämligen möjlighet till lämplig placering av smärre fonder i fast egendom

i de flesta fall saknas. Utskottet ansåge det därför vara angeläget, att

möjlighet bereddes till gemensam förvaltning av ett flertal fonder. En sådan

gemensam förvaltning kunde lämpligen anförtros åt stiftsnämnderna. Dessa

borde för de sammanförda fonderna företrädesvis inköpa lämpligt belägna

skogsegendomar och förvalta dessa på avkomstgivande sätt samt redovisa

avkastningen till vederbörande pastorat. I enlighet med det anförda föreslog

utskottet, att Kungl. Majit skulle äga föreskriva, att viss fond eller visst

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

slag av fonder skulle förvaltas av stiftsnämnden för pastoratens räkning.

Därjämte borde uttryckligen stadgas, att sådana fondmedel skulle, där ej

särskilda förhållanden annat föranledde, placeras i fast egendom eller på

annat lika betryggande sätt. De ytterligare föreskrifter, som erfordrades angående

sådan placering och förvaltningen av inköpt egendom, borde däremot

meddelas av Kungl. Majit.

Med bifall till en vid utskottsutlåtandet fogad reservation, i vilken uttalades,

att frågan örn placeringen av prästlönefonder icke vore så utredd

och klarlagd, att slutlig ställning till densamma kunde tagas, beslöt emellertid

riksdagen (skrivelse nr 361) att dels antaga propositionen i nu förevarande

avseende, dels ock hemställa, att Kungl. Majit måtte föranstalta om

utredning och för riksdagen framlägga förslag angående placering av prästlönefonder

i fast egendom, företrädesvis skogsegendom, eller annan värdebeständig

valuta. Likaledes antog riksdagen den av Kungl. Majit föreslagna

utvidgningen av möjligheterna till försäljning av kyrklig jord.

1932 års kyrkomöte gjorde i skrivelse nr 2 med godkännande av de framlagda

lagförslagen enahanda hemställan som riksdagen beträffande prästlönefondernas

placering.

Den 7 september 1933 anbefallde Kungl. Majit kammarkollegiet att verkställa

utredning och avgiva förslag, som i berörda riksdags- och kyrkomötesskrivelser

avsåges.

1934 års kyrkomöte.

Jämväl vid 1934 års kyrkomöte blev frågan örn prästlönefonders placering

i fast egendom i anledning av en av biskopen Rodhe väckt motion (nr 4)

föremål för överläggningar. Motionären anhöll, att kyrkomötet hos Kungl.

Maj :t måtte göra framställning om åtgärders vidtagande så skyndsamt som

möjligt i syfte att underlätta eller möjliggöra dylik placering. I motionen

uttalades bland annat, att försäljningsmedel eller andra kontanta avlöningstillgångar

från flera olika pastorat borde sammanföras och för dessa medel

inköpas större skogsområden, vilkas behållna avkastning skulle i proportion

efter de insatta medlens storlek fördelas å pastoraten. När fonderna inom

visst pastorat nått en viss storlek, borde pastoratet vara skyldigt att avstå

från förvaltningen av medlen, vilka antingen ensamma eller tillsammans

med andra pastorats motsvarande lönetillgångar skulle användas till inköp

av fast egendom. Det syntes ligga närmast till hands, att lösningen av denna

fråga skedde efter de riktlinjer, som uppdragits inom sammansatta andra

lag- och jordbruksutskottet vid 1932 års riksdag.

Kyrkolagsutskottet, till vars handläggning motionen hänsköts, hemställde

(betänkande nr 12), under hänvisning till bland annat den av Kungl.

Majit anbefallda utredningen, att motionen icke måtte föranleda någon

kyrkomötets vidare åtgärd. Efter att hava betonat vikten av att åtgärder

vidtoges i syfte att befordra prästlönefonders och andra ecklesiastika pen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

ningfonders placering i en värdebeständigare valuta än penningar och värdepapper

yttrade utskottet bland annat följande:

I detta avseende kommer naturligtvis fast egendom i första rummet i

fråga. Under den tidigare diskussionen i ämnet har ofta, liksom i motionen,

framhållits, att skogsmark företrädesvis borde väljas såsom placeringsobjekt

för ifrågavarande medel. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

att det icke alltid är lätt att finna skogsmark, som salubjudes för ett godtagbart

pris och som samtidigt lämnar utsikt till en omedelbar och jämn

avkastning. Man bör icke heller överskatta skogsmarkens värdebeständighet;

även denna marks värde beror i icke ringa grad på konjunkturerna och

dessutom också på den av teknikens utveckling beroende användning trä

erhåller i produktionen. Utskottet är emellertid, oaktat sålunda framförda

betänkligheter i frågan, dock i stort sett ense med motionären, såsom förut

framhållits, angående önskvärdheten av placering av kyrkans medel i fast

egendom, jämväl skogsmark.

Emellertid kan utskottet icke giva sin anslutning åt den av motionären

framförda tanken, att pastoraten skulle kunna mot deras vilja åläggas att

lämna från sig av dem förvaltade fonder, vilka i stället skulle, placerade i

fast egendom, förvaltas av stiftsnämnderna. Ett sådant tvång mot pastoraten

strider mot den år 1932 antagna lydelsen av 22 § 2 mom. prästlöneregleringslagen,

enligt vilken fond, som är prästlönetillgång för pastorat, skall

förvaltas av pastoratet, ävensom mot de grundsatser, på vilka 1932 års boställsreform

vilar.

Utskottet hyser också den förhoppningen, att de i motionen framförda

önskemålen skola låta sig förverkliga utan några som helst tvångsåtgärder.

Redan nu finnes enligt nyss nämnda paragraf i prästlöneregleringslagen

möjlighet för pastorat att efter tillstånd av domkapitlet, som övar tillsyn

över fondförvaltningen, placera sina fonderade medel i fast egendom, och

även i 6 § andra stycket kyrkliga försäljningslagen finnes ett stadgande, som

möjliggör åtgärder i samma riktning.

Däremot äro enligt utskottets mening sådana åtgärder påkallade, som

bereda pastorat, vilka vart för sig äga smärre fonder, möjlighet att i smidiga

former och under stiftsnämndens medverkan och tillsyn sammanföra

dessa fonder för att söka ett gemensamt värdebeständigt placeringsobjekt

för dem. Det kan förväntas, att stiftsnämnderna, som hittills varit upptagna

av boställsordningens förvaltningsmässiga genomförande, komma att stimulera

pastoraten i denna riktning. I synnerhet då inom något pastorat

större fondbildningar eljest skulle uppstå, synes det böra tillkomma stiftsnämnderna

att göra sitt inflytande enligt 1 § stiftsnämndsinstruktionen gällande

för medlens användande på sätt som ovan sagts.

Kyrkomötet biföll vad utskottet hemställt.

Första lagutskottet vid 1939 års lagtima riksdag.

Vid 1939 års lagtima riksdag uttalade första lagutskottet (betänkande nr

30) vid behandling av motioner rörande storleken av procentsatsen i 7 §

andra stycket kyrkofondslagen önskvärdheten av att den av 1932 ars riksdag

begärda utredningen angående placering av prästlönefonder i fast

egendom eller annan värdebeständig valuta snarast möjligt fullföljdes.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis skrivelse Nr 16.

Kammarkollegiets förslag 1940.

Den 3 juli 1940 avgav kammarkollegiet den anbefallda utredningen och

framlade därvid förslag till huvudgrunder för en lösning av den föreliggande

frågan. Förslaget har i huvudsak följande innehåll:

Samtliga prästlönefonder skola inlevereras till kyrkofonden, dock att av

praktiska skäl smärre fonder upptill 2,000 å 3,000 kronor undantagas från

levereringsskyldighet. Beträffande sistnämnda fonder, som sålunda skola

kvarbliva under pastoratens förvaltning, bör föreskrivas, att viss del av avkastningen

skall läggas till kapitalet. För tillförsäkrande åt pastoraten av

värdebeständig valuta införes en anordning i anslutning till bestämmelserna

i lagen den 9 december 1938, nr 732, angående särskilda grunder för klockaroch

organistlöns bestämmande samt om dispositionen av de till klockared!

organisttjänst hörande avlöningstillgångar. Kyrkofonden tillförd lokal

avlöningstillgång skall sålunda efter verkställd uppskattning omsättas i

areal åkerjord (boställskapital). Boställskapital skall förklaras äga samma

natur, som det boställe, varifrån det härflutit. För boställ skapitalet ansvarar

kyrkofonden, varur till pastoratet årligen skall utgå ett belopp motsvarande

den för året å boställskapitalet belöpande avkastning (boställsränta).

För kyrkofondens medel skola inköpas fastigheter. Kyrkofondens nyinvesteringar

i fastigheter böra helt motsvara de från pastoraten inlevererade

boställskapitalen, men även likvidmedel härrörande från kyrkofondens egna

fastigheter (allmänna kyrkohemman, biskopshemman och klockarhemman)

böra investeras i fastigheter. De för kyrkofondens medel förvärvade fastigheterna

skola förvaltas och disponeras såsom allmänna kyrkohemman. Med

undantag av själva penningförvaltningen, som tillkommer statskontoret såsom

förvaltare av kyrkofonden, skall all övrig av fondernas indragning till

kyrkofonden föranledd redovisning och förvaltning åligga de särskilda

stiftsnämnderna. Dessa skola sålunda övervaka inlevereringen av fonderna

till statskontoret samt hålla bokföring över dessa fonder, verkställa uppskattning

till åker av fonderna, fastställa boställskapital och avkastningsprocent,

uträkna och i avräkningslängd med kyrkofonden tillgodoföra pastoraten

avkastningen å boställskapitalen. Vidare skall det åligga stiftsnämnderna

att, utom själva förvaltningen av fastigheterna, var i sin ort

verkställa utredning samt till Kungl. Majit avgiva förslag till inköp av

fastigheter.

Ifrågavarande prästlönetillgångar skola emellertid även kunna placeras

lokalt, antingen på det sätt att fastighet inköpes för att förvaltas såsom

löneboställe för pastoratet eller ock så att smärre fonder användas till grundförbättring

å respektive boställe, såsom skogsplantering, uppodling eller sådana

arbeten, som avses i 3 kap. 3 § andra stycket i reglementet för ecklesiastik

medelsförvaltning. Dylik användning bör kunna äga rum såväl innan

fonderna inlevererats till kyrkofonden som genom återbäring till pastoratet

av tidigare inlevererade medel.

Fastigheter, som inköpas för kyrkofondens räkning, skola förvärvas av

och lagfaras för Kungl. Majit och kronan. De lokalt inköpta fastigheterna

skola äga enahanda natur och disponeras på samma sätt som det boställe,

varifrån inköpsmedlen härflutit, och det skall ankomma på Kungl. Majit

att i varje särskilt fall bestämma, vilket rättssubjekt skall förvärva fastigheten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

15

Nu gällande ordning.

I 6 § andra stycket kyrkliga försäljningslagen av år 1927 enligt dess lydelse

efter lagändring den 30 augusti 1932 stadgas, att, därest utbyte eller försäljning

sker av prästboställe, som utgör avlöningstillgång för visst pastorat,

den behållna mellangiften eller köpeskillingen, där ej Kungl. Majit annorlunda

förordnar, skall fonderas och fonden utgöra prästlönetillgång för pastoratet.

I ett mycket obetydligt antal fall har Kungl. Majit efter framställning

av vederbörande pastorat lämnat sitt medgivande till att dylika

försäljningsmedel finge användas till inköp av fastighet. Kungl. Majit plägar

därvid föreskriva, att sådan fastighet, som antager karaktären av prästlöneboställe,

skall lagfaras för Kungl. Majits och kronans räkning med särskild

anteckning om inköpsmedlens natur.

Vidare är stadgat i 22 § 2 mom. prästlöneregleringslagen av år 1910, sådant

detta lagrum lyder enligt lag den 30 augusti 1932, att fond, som är

prästlönetillgång för visst pastorat, skall förvaltas av pastoratet och att

sådan fond skall göras räntebärande på sätt om omyndigs medel är föreskrivet.

Vill pastoratet placera fondmedel på annat sätt, skall pastoratet inhämta

tillstånd därtill av domkapitlet. Också i ett mycket obetydligt antal

fall synes domkapitel lia lämnat tillstånd till fonds placering i fastighet.

Sådan fastighet antager emellertid ej karaktären av prästlöneboställe. Vid

avräkningen mellan kyrkofonden och pastoratet om bidrag ur kyrkofonden

till prästerskapets avlöning räknas sådan avlöningstillgång fortfarande såsom

prästlönefond.

Genom tillkomsten av 1932 års lagändringar har sålunda frågan om placering

av prästlönefonderna i värdebeständig valuta icke förts framåt mot

en lösning, som motsvarar de lagstiftande makternas intentioner på detta

område. I stort sett synes något intresse för frågan icke hava visats från

pastoratens sida. Stiftsnämnden i Lund har härom anfört följande:

Stiftsnämnden har på allt sätt sökt medverka till att prästlönefonderna

genom pastoratens försorg placeras i fast egendom. Särskilt har stiftsjägmästaren

vid sina resor i stiftet sökt påverka kyrkoråden att påbörja verkställandet

av dylika placeringar. Några nämnvärda resultat ha emellertid ej

blivit följden därav. Med undantag av några få fall ha kyrkoråden ej visat

någon förståelse för denna viktiga angelägenhet. Stiftsnämnden har velat

framhålla detta särskilt med hänsyn till vad kyrkolagsutskottet vid 1934 års

kyrkomöte framhållit, vid behandlingen av motion nr 4. Utskottet har

bland annat framhållit, att stiftsnämnderna, som dittills varit upptagna

av boställsordningens förvaltningsmässiga genomförande, förväntades komma

att stimulera pastoraten att placera fondmedel i fast egendom. Stiftsnämnden

har nu allenast att konstatera att detta ej varit möjligt.

Det torde här böra anmärkas, att enligt lagändring den 27 november

1936 6 § första stycket i den kyrkliga försäljningslagen erhållit sådan lydelse,

att där utbyte eller försäljning äger rum av fastighet, vars avkomst i sin

helhet ingår till kyrkofonden, den behållna mellangiften eller köpeskillingen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits skrivelse Nr 16.

såvida ej annan disposition därav varder av Kungl. Maj:t föreskriven, skall

överlämnas till nämnda fond. Dylika medel kunna alltså med Kungl. Maj:ts

tillstånd användas till inköp av fastighet.

Lönefondernas storlek och uppkomst.

Det är ingalunda obetydliga belopp, som äro förvaltade såsom prästlönefonder.

Enligt följande tablå över fondernas storlek och placering den

31 december 1940 uppgick fondernas sammanlagda belopp till ej mindre

än 18,060,925 kronor och antalet pastorat, som förvaltade sådana fonder,

till 1,207.

Tablå över av pastoraten förvaltade prästlönefonder den 31 december 1940.

Antal pastorat

Fondernas placering

Stift

Samt-

liga

Med

präst-

lönefon-

der

samman-

lagda

kapital-

belopp

Obliga-

tioner

Bankräk-

ning

Lån till

kommun

Lån till en- skild mot in- teckning eller

annan säkerhet

Fastig-

het

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Uppsala . .

159

144

2,088,052

762,554

892,755

198,445

143,600

40,698

Linköping .

130

113

1,358,450

595,445

600,352

128,239

34,414

—

Skara ....

116

110

1,205,643

452,200

437,166

209,206

107,071

—

Strängnäs .

108

92

1,099,309

471,139

336,852

125,730

165,588

—

Västerås . .

99

85

1,578,453

678,187

662,109

178,197

59,960

—

Växjö ....

144

142

1,811,931

438,419

949,515

315,194

—

108,803

Lund ....

219

185

2,231,288

81,097

1,583,097

552,835

14,259

-

Göteborg . .

126

105

1,554,547

374,300

834,445

317,592

28,210

•—

Karlstad . .

77

66

2,118,319

1,033,601

743,244

338,274

3,200

—

Härnösand .

91

87

1,884,361

980,529

528,249

244,028

131,555

—

Luleå ....

56

47

950,777

426,150

383,454

141,173

—

—

Visby ....

31

29

122,513

1,500

115,013

6,000

—

—

Stockholm .

19

2

107,282

85,980

21,302

—

—

—

1,375

1,207

18,060,925

6,381,101

8,087,553

2,754,913

687,857

149,501

Prästlönefonderna hava uppkommit på olika sätt. I regel torde fonderna

vara bildade av medel, lämnade i ersättning antingen för boställe tillhörig,

försåld eller till allmänt ändamål upplåten mark eller ock för rätten att använda

å boställe befintlig sten-, grus-, ler- eller torvtäkt. Fonderna kunna

också hava uppkommit av ersättningsmedel för växande skog eller genom

kapitalisering av behållen skogsavkastning. Ett mindre antal donationsfonder

torde också finnas. Huru mycket av fonderna, som utgör vederlagsmedel

för jord, är visserligen ej känt, men det torde på goda grunder kunna antagas,

att det allra mesta utgör dylika medel.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Sedan Kungl. Majit den 17 januari 1941 bemyndigat chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda

med ytterligare utredning och avgiva förslag angående placering av

prästlönefonder i fast egendom, företrädesvis skogsegendom, eller annan

värdebeständig valuta, bär åt kammarrådet H. Skoglund uppdragits att såsom

sakkunnig verkställa ifrågavarande utredning. I anledning härav har

Skoglund med skrivelse den 23 april 1941 avgivit utredning och förslag i

ämnet.

Vid Skoglunds skrivelse hava fogats här nedan intagna fem lagförslag.

Förslag till lag angående användande av prästlönefond till grundförbättring

av prästlöneboställe eller till inköp av fastighet samt örn förvaltningen

av sådan fastighet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fond, som utgör tillgång för avlöning av prästerskapet i visst pastorat, må

efter Konungens bestämmande användas till bestridande av kostnad för nyodling,

torrläggning eller annan värdebeständig grundförbättring av boställe,

varifrån fonden härrör, eller till inköp av fastighet.

Dylikt inköp må avse fastighet att förvaltas av pastoratet såsom löneboställe

i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning eller ock

fastighet att förvaltas av stiftsnämnden på sätt nedan sägs.

2 §.

Till inköp av fastighet, som skall utgöra löneboställe för visst pastorat, må

användas allenast medel härrörande från boställe, som förvaltas av pastoratet.

Skall fastighet inköpas att förvaltas såsom löneboställe för visst pastorat,

bör förvärvet ske för pastoratets räkning. Vid meddelandet av lagfart å

fånget varde anteckning införd i lagfartsprotokollet om fastighetens disposition

samt om boställe, varifrån inköpsmedlen härröra.

3 §.

Till inköp av fastighet att förvaltas av stiftsnämnden må användas prästlönetillgångar

från två eller flera pastorat.

Prästlönetillgång, som skall användas till inköp av dylik fastighet, skall

omhändertagas till förvaltning av stiftsnämnden för vederbörande pastorats

räkning och ingå i en fond, benämnd stiftets prästlönejordsfond.

Prästlönejordsfond kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara.

De myndigheter, vilka äga föra talan för den till prästerskapets avlöning

anslagna fasta egendomen, äga jämväl tala och svara i mål, som röra

prästlönejordsfond.

4 §.

Förvärv av fastighet för medel från prästlönejordsfond skall ske för fondens

räkning.

Sådan fastighet benämnes stifts prästlöneegendom och förvaltas i enlighet

med vad för allmänna kyrkohemman är eller varder stadgat.

Bihang till allm. kyrkomötets ■protokoll 19/^1. 1 sami. Nr lii.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits skrivelse Nr 16.

5 §.

Avkastning av stifts prästlöneegendom skall, efter avdrag av kostnaderna

för förvaltningen, tillkomma de pastorat, av vilkas prästlönetillgångar

medel använts till inköp av egendomen, i förhållande till storleken av berörda

medel; skolande egendomar, som utgöra en förvaltningsenhet, vid

bestämmande av pastoratens andel i avkastningen anses såsom en enhet,

ändock de förvärvats vid olika tillfällen.

Kostnad för förvaltningen må, där egendomens avkastning icke lämnar

tillgång därtill eller för åstadkommande av en i möjligaste mån jämn utdelning

till pastoraten, förskjutas av kyrkofonden. Vad sålunda förskjutits

skall jämte ränta gottgöras kyrkofonden av framdeles inflytande avkastning

av egendomen.

Pastorat tillkommande andel av avkastningen skall användas i enlighet

med bestämmelserna örn användningen av avkastning av tillgångar, vilka

äro avsedda för avlöning av pastoratets prästerskap.

6 §.

Sker, i enlighet med vad särskilt stadgats, försäljning eller utbyte av stifts

prästlöneegendom, skall den behållna köpeskillingen eller mellangiften tillföras

stiftets prästlönejordsfond och avkastningen disponeras på samma

sätt som egendomens avkastning.

Efter Konungens bestämmande må köpeskillingen eller mellangiften, när

tillfälle därtill yppar sig, användas antingen till grundförbättring av egendomen

eller till inköp av fastighet att tilläggas densamma. Dylika medel

må ock användas till grundförbättring av löneboställe eller till inköp av fastighet

att förvaltas såsom löneboställe för pastorat, som är berättigat till

andel i avkastningen av egendomen; skolande i ty fall den andel, varefter

pastoratet är berättigat till avkastning från egendomen, i motsvarande

mån nedsättas.

7 §.

Vid den omräkning av pastorats andelstal i stifts prästlöneegendom, vartill

föreskrifterna i 5 och 6 §§ föranleda, skall hänsyn tagas till den förändring,

som värdet å egendomen kan hava undergått efter egendomens inköp.

8 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

Förslag till lag orri ändrad lydelse av 1 % ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 1 § ecklesiastik boställsordning den 80 augusti

1932 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Till boställen---»---»---till prästänkesäte.

Boställe, som---»---» —--allmänt kyrkohemman.

Örn den fasta egendom, som inköpes av försäljnings- eller andra medel

härrörande från löneboställen i två eller flera pastorat och som benämnes

stifts prästlöneegendom, gäller vad därom är särskilt stadgat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 6 § § lagen den 4 januari

1927 (nr 1) angående tillstånd till för säljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Härigenom förordnas, att 1 och 6 §§ i lagen den 4 januari 1927 angående

tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av

sådan jord under tomträtt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi

ves:

1 §•

Till kyrklig jord räknas i denna lag dels i 1 § ecklesiastik boställsordning

omförmälda prästgårdar och löneboställen (prästboställen) samt stiftens

prästlöneegendomar ävensom biskopsgårdar dels sådana boställen och andra

fastigheter, vilkas avkomst ingår till kyrkofonden, dels fastigheter, som

äro anslagna till bostad eller avlöning åt domkyrkosyssloman, dels ock den

fasta egendom, som besittes av domkyrkor samt andra kyrkor i städer och

på landet.

6 §.

Där, i enlighet--— »---»---nämnda fond.

Sker utbyte---»---»---för pastoratet.

Om användningen av mellangift eller köpeskilling, som härrör från stifts

prästlöneegendom, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Huruledes, beträffande---»---»---»---»---

Konungen förordnas.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december

1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 9 december 1910 om reglering av

prästerskapets avlöning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

22 §.

1. Blir prästgård---»---»---för pastoratet.

2. Fond, som---»---»---av domkapitlet.

3. Det åligger —---»--— »---föregående år.

4. Örn användning av fond, som är prästlönetillgång för visst pastorat,

till grundförbättring av prästlöneboställe eller till inköp av fastighet är

särskilt stadgat.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti

1932 (nr 404) örn kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §.

Därest av---»---»---»---»---sådant över
skott.

Vad nu stadgats om behållna avkastningen av prästlönetillgångar, som

förvaltas av pastorat, gäde ock pastoratet tillkommande andel av avkastningen

från stiftets priistlönejordsfond och prästlöneegendom.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

7 §.

Örn för gäldande av pastorats prästlönekostnader under året åtgår högre

belopp än som täckes dels av avkastningen av pastoratets prästlönetillgångar

och av pastoratet tillkommande andel av avkastningen från stiftets prästlönejordsfond

och prästlöneegendom — med undantag som i 4 § sägs — dels

ock därutöver av ett belopp, motsvarande en uttaxering för skattekrona inom

pastoratet av det öretal, Konungen för året bestämmer, äger pastoratet

för vad ytterligare erfordras erhålla tillskott av kyrkofonden, dock ej för

gäldande av lönebelopp, som pastoratet enligt 9 eller 10 § lagen om reglering

av prästerskapets avlöning särskilt förbundit sig att utgöra.

Vid bestämmande av tillskott, som nu sagts, skall löneboställes avkastning

tagas i beräkning med belopp, som fastställts med tillämpning av 9 §

(löneboställets normalavkastning), avkastningen av fond, som förvaltas av

pastorat, beräknas till den procent av fondens kapital, som Konungen med

hänsyn till de allmänna ränteförhållandena bestämmer, samt pastorat tillkommande

andel av avkastningen av stiftets prästlönej ordsfond och prästlöneegendom

upptagas till det belopp, vartill denna andel för näst föregående

räkenskapsår uppgått.

Över den sakkunniges förslag hava yttranden avgivits av samtliga stiftsnämnder

och domkapitel ävensom av domänstyrelsen, statskontoret och

kammarkollegiet.

Av dessa yttranden framgår att stiftsnämnderna och domkapitlen i allmänhet

livligt tillstyrkt den sakkunniges förslag. Särskilt har framhållits,

att förslaget anvisat en praktisk väg till frågans lösning. I den mån dessa

myndigheter verkställt en jämförelse mellan detta förslag och kammarkollegiets

förslag av år 1940, har den sakkunniges förslag tillerkänts ett bestämt

företräde. Kammarkollegiet däremot har ansett den sakkunniges förslag

icke vara lämpat att läggas till grund för en lagstiftning samt vidhållit

sitt ovannämnda förslag. Statskontoret har ställt sig synnerligen tveksamt

till tanken att utbyta prästlönefondernas nuvarande placeringssätt mot investering

i fastigheter.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för innehållet i förslaget samt

yttrandena däröver.

Olika slag av placeringsobjekt.

Den sakkunnige har beträffande olika slag av placeringsobjekt anfört följande:
Den

fortsatta utredningen rörande placeringen av prästlönetillgångar i

värdebeständig valuta torde böra taga sikte å placering i fast egendom, som

för ifrågavarande tillgångar torde vara det lämpligaste och på lång sikt det

mest värdebeständiga placeringsobjektet. Inköp av aktier eller därmed jämförliga

värdepapper torde icke annat än i undantagsfall böra komma i fråga.

Den sistnämnda placeringen torde för övrigt redan med nu gällande lagstiftning

efter medgivande av domkapitlet stå pastoraten till buds.

Prästerskapets lönetillgångar i fast egendom bestå i huvudsak av jordbruks-

och skogsegendomar, och de organ som tillskapats för förvaltning av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts skrivelse Nr 16.

och kontroll å lönetillgångarna hava utsetts med hänsyn tagen till kunnighet

i skötseln av dylika egendomar. Den ecklesiastika fastighetsförvaltningen

är sålunda redan inställd på jordbruk och skogsbruk, och utan tvivel är

det ur alla synpunkter lämpligast, att den utökning av fastighetsbeståndet,

som nu är ifrågasatt, kommer att avse samma slags egendomar som de nuvarande.

Inköp av industrifastigheter eller bostadshus eller eljest fastigheter,

vilkas huvudsakliga värde ligger i byggnaderna, torde i regel böra undvikas

bland annat med hänsyn till den på längre sikt förhållandevis stora

värdeminskning en byggnad undergår. Om sålunda placeringen av prästlönefonder

i regel med större fördel synes böra ske i jordbruks- och skogsegendomar,

torde det icke vara uteslutet, att placering även i annan fastighet,

exempelvis kvarn, såg eller kraftverk, i speciella fall kan vara fördelaktigt.

Vid inköp av större skogskomplex torde icke kunna undvikas att icke

blott jordbruk utan ibland även dylika industriella anläggningar medfölja

köpet, vilka anläggningar det måhända kan i en del fall befinnas vara i

ekonomiskt hänseende fördelaktigt att bibehålla.

Vid inköp av fastigheter för fondmedel synes man i den föregående diskussionen

om denna fråga främst haft i åtanke skogsmark. Utan att överskatta

skogsmarkens värdebeständighet — även denna marks värde beror,

såsom 1934 års kyrkolagsutskott anfört, i icke ringa grad av konjunkturerna

och av den på teknikens utveckling beroende användning trä erhåller i produktionen

— torde utan tvivel skogsmark vara det förvaltningsobjekt, som

anses bäst lämpa sig för myndighetsförvaltning och som i dylik förvaltningför

närvarande lämnar den bästa förräntningen. Härutinnan torde vara tillräckligt

att hänvisa till den omplacering av fastigheter från jordbruk till

skogsbruk som äger rum beträffande statens domäner samt till det av domänstyrelsen

redovisade driftsresultatet av dess fastighetsförvaltning. Enligt

den officiella statistiken för domänverket år 1939 skulle sålunda jordbruksförvaltningen

i medeltal för åren 1931—1935 lämna en förräntning av

1.7 procent av fastigheternas taxeringsvärde och för åren 1936—1939 av

knappt 1 procent. För skogsförvaltningen redovisas för år 1939 utan bidrag

ur den s. k. förnyelsefonden en förräntning av 2.54 procent på taxeringsvärdet

och med bidrag ur förnyelsefonden 3.27 procent på taxeringsvärdet. I

medeltal för åren 1934—1939 utgör sistnämnda procentsats icke mindre än

4.9 procent. Även beträffande de ecklesiastika boställena synes, av de av

stiftsnämnderna avgivna årsberättelserna att döma, en märkbar skillnad

med avseende å förräntningen föreligga mellan jordbruk och skogsbruk.

Normalavkastningen beträffande jordbruken synes för flertalet stift för

åren 1937—1939 icke hava överskridit 2 procent å taxeringsvärdet, under

det avkastningsprocenten för boställsskogarna icke understigit 4 procent

och till och med för vissa stift uppgått till 7, 8 ä 9 procent å taxeringsvärdet.

Beträffande lönefondernas placering i jordbruksegendomar har den sakkunnige

framhållit, att sådan placering under vissa förhållanden kunde vara

fördelaktig och i jordbruksbygder ofta utgöra den enda placeringsmöjligheten.

Det som talade emot en sådan placering vore de dryga kostnaderna

för egendomarnas bebyggande. Detta torde emellertid vara ett tillfälligt förhållande

— med tiden torde mera normala förhållanden inträda med avseende

härå.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Marits skrivelse Nr 16.

Samtliga stiftsnämnder och domkapitel ävensom aomänstyrelsen hava

ej haft något att erinra mot förslaget i nu angivna avseende.

I sitt utlåtande har statskontoret i denna fråga anfört följande:

Statskontoret vill till en början erinra, att bland dess arbetsuppgifter

ingår förvaltningen av en mängd fonder av olika slag. Större delen av

dessa tjäna allmännyttiga ändamål, bland dem ett stort antal rent statliga

ändamål av synnerlig vikt. Beträffande samtliga dessa fonder finnas

föreskrifter meddelade rörande placering och förvaltning, i syfte att garantera

medlens bevarande för all framtid och samtidigt det mått av avkastning,

som med denna utgångspunkt är möjlig att ernå. I enlighet med nämnda

föreskrifter placeras fondernas medel huvudsakligen i vissa ur säkerhetssynpunkt

särskilt tillfredsställande obligationer, i kommunlån och i

fastighetsinteckningar inom viss gräns av vederbörande taxeringsvärden.

Likartade villkor gälla för penningplaceringarna hos kommuner och ett

flertal penningförvaltande inrättningar, vilka skola tillgodose ändamål av

synnerlig vikt. Fördelarna med ett sådant placeringssystem äro bland annat

att medlen komma olika samhälleliga ändamål tillgodo, samtidigt som de

tjäna de speciella uppgifter, för vilka de i första hand äro avsedda. För

detta slag av förvaltning erfordras en i jämförelse med fastighetsförvaltning

begränsad och därför också föga kostsam administration.

Det synes statskontoret knappast riktigt att undandraga samhället de

icke obetydliga belopp, prästlönefonderna representera. Ur social synpunkt

torde för övrigt även kunna ifrågasättas, om det är lämpligt att

landets, för egnahemsbildning och liknande strävanden behövliga jord i

den omfattning, varom här är fråga, användes såsom placeringsobjekt.

Statskontoret måste därför ställa sig synnerligen tveksamt till tanken att

utbyta prästlönefondernas nuvarande placeringssätt mot investering i

fastigheter. Det har för övrigt, såvitt statskontoret kan finna, icke visats,

att möjlighet till dylikt förvärv i ens tillnärmelsevis tillräcklig omfattning

föreligger. Det synes fastmer sannolikt, att tillgången på för dylikt ändamål

lämpliga fastigheter för närvarande är ganska ringa.

Kammarkollegiet däremot synes här i stort sett vara ense med den sakkunnige.

Emellertid ansåge kollegiet, att placering av fondmedel i bostadshus

icke kunde utan vidare helt avvisas. Ur social synpunkt har, ej minst

för närvarande, betonats nödvändigheten, att det allmänna understödde

byggnadsproduktionen. I detta sammanhang kunde därför ej bortses från

att i de stads- eller andra pastorat, från vilka försälj ningsmedel härf löte

för »byggnadstomter», ett förklarligt krav kunde resas på att de influtna

medlen åtminstone i viss utsträckning erhölle en med dessa kommuners

intressen förenlig placering. En placering i ren jordbruksegendom syntes

kollegiet med hänsyn till byggnadskostnaderna vara förenad med vissa ekonomiska

vanskligheter. Härtill komme angelägenheten att tillse, att jordbrukssociala

synpunkter tillgodosåges och att det allmänna härvidlag ej

uppträdde såsom konkurrent till sig själv och motarbetade de åtgärder,

som statsmakterna ur just jordbrukssocial synpunkt vidtoge.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Lönefondernas placering.

Den sakkunnige har föreslagit, att prästlönefond i första liand borde

placeras i fastighet att av pastoratet förvaltas såsom löneboställe. Karaktären

av lönefonderna att vara vederlag för löneboställen inom pastoraten

torde göra dylik placering, varigenom värdet å boställsjorden inom det särskilda

pastoratet bibehölles oförminskat, särskilt ändamålsenlig.

Jämväl på annat sätt än genom inköp av jord syntes fonderna kunna användas

till bibehållande av realvärdet å löneboställena inom respektive pastorat.

Kammarkollegiet har sålunda i fråga örn smärre boställsfonder ifrågasatt,

huruvida de icke kunde disponeras och konsumeras för t. ex. skogsplantering,

uppodling eller sådana grundförbättringar, som avsåges i 3 kap. 3 §

andra stycket i reglementet för ecklesiastik medelsförvaltning den 15

februari 1935. Berörda bestämmelse talade om »täckdikning eller annan

för löneboställets jordbruksdel eller skog gagnelig grundförbättring, som

icke är att hänföra till löneboställets laga hus». Det torde hittills hava

varit en med avseende å det kyrkliga fastighetsbeståndet allmänt antagen

princip, att vederlagsmedel för jord icke borde användas till ändamål, som

skulle innebära en kapitalkonsumtion. Sålunda hava försäljningsmedel

icke ansetts böra användas till exempelvis boställes bebyggande. Detta

kunde visserligen medföra en tillfällig värdeökning, motsvarande det nedlagda

kapitalet, men i mån av byggnadernas fortskridande försämring inträdde

en kapitalförstöring. Emot ovan angivna princip torde emellertid

icke strida, att försäljningsmedel användes till sådana arbeten, som vore

ägnade att medföra en för framtiden bestående värdeökning av bostället.

Dylik placering av försäljningsmedel i det boställe, varifrån medlen härrörde,

syntes tvärtom synnerligen ändamålsenlig och lämplig, men att i

vidare mån investera försäljningsmedel i förut befintligt boställe torde icke

vara tillrådligt. Till arbeten, som medförde bestående värdeökning, .torde

kunna hänföras vattenavledning, torrläggning av vattensjuka marker samt

nyodling, men knappast skogsplantering, då detta arbete måste tid efter

annan förnyas, försåvitt icke genom skogsplanteringen t. ex. av flygsandsfält

eller gamla kalmarker markens produktionsförmåga på ett bestående sätt

ökades. Jämväl torde man kunna utgå ifrån, att en i enlighet med moderna

metoder utförd täckdikning medförde en beständig värdeökning.

Det vore vidare nödvändigt att sammanföra fonder från flera pastorat

för inköp av viss fastighet. Fondernas stora antal, deras jämförelsevis obetydliga

belopp och bristen på lokalt placeringsobjekt medförde, att ett sammanförande

måste tillgripas, örn ändamålet skulle vinnas. Sådan fastighet, i

vilken flera pastorat hade del, kunde ej förvaltas såsom lönebostiille. Man

bleve i stället nödsakad tillgripa en i viss mån centraliserad förvaltning.

Någon annan förvaltningsmyndighet än stiftsnämnderna, som redan förvaltade

för det prästerliga avlöningsväsendet gemensamma fastigheter,

kunde knappast komma i fråga. Vid dylikt inköp torde i regel vara lämp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

ligast att lägga huvudvikten på anskaffande av större, huvudsakligen av

skogsmark bestående egendomar, vilket bland annat ur synpunkten av en

rationell och billig förvaltning vore en stor fördel.

Stiftsnämndema och domkapitlen hava i sina avgivna yttranden i allmänhet

tillstyrkt de riktlinjer för fondernas placering, som angivits i förslaget.

Stiftsnämnden i Västerås har beträffande placeringen av fondmedel i

grundförbättring av redan befintligt löneboställe uttalat, att man här borde

framgå med en viss försiktighet. Då det kunde synas önskvärt för många

pastorat med blott mindre fonder att disponera dessa för grundförbättringar,

funnes den faran, att dessa smärre fonder försvunne, utan att löneboställenas

värde eller avkastning ökades. Enligt stiftsnämndens mening vore

det nämligen svårt att med visshet beräkna en fastighets mervärde eller

högre avkastning vid en verkställd grundförbättring. Fonderna borde allenast

disponeras för sådana grundförbättringar, som obestridligt ökade fastighetens

värde och avkastning.

Stiftsnämnden i Växjö har ifrågasatt om ej principen att i första hand

placera lönefond i fastighet att förvaltas såsom löneboställe kunde tagas

till intäkt för att genom förespeglingar om dylika framtida placeringar undanhålla

stiftsnämndema fondmedel, när tillfälle yppades till fördelaktigt

inköp av större jordområde att förvaltas såsom prästlöneegendom.

Domkapitlet i Linköping har särskilt velat framhålla den väsentliga skillnaden

mellan grundförbättring och nyförvärv av fastighet. En grundförbättring

innebure en kapitalplacering, som samtidigt vore kapitalförbrukning

och som i allmänhet icke omedelbart lämnade avkastning. Det kunde

därför ifrågasättas, huruvida det icke endast undantagsvis borde förekomma,

att kapital toges i anspråk för förbättringar, som enligt sunda affärsprinciper

lämpligast borde bestridas genom att den årliga avkastningen

toges i anspråk. Dylika kapitalplaceringar borde endast äga rum, när utredning

visade, att placeringen bleve till avsevärt gagn och lämnade säker

avkastning.

Domkapitlet i Stockholm har funnit, att, då den redan nu förefintliga

möjligheten att placera fonder i fastigheter hittills icke utnyttjats i väntad

omfattning, de närmaste åtgärderna nu borde inriktas på att stimulera kyrkligt-kommunala

myndigheter att ägna intresse åt denna angelägenhet. Domkapitlet

ifrågasatte därför, örn det icke vore tillrådligt att avvakta erfarenheterna

härifrån, innan man vidtoge åtgärder för placering av fonderna

genom stiftsnämndernas försorg.

Beslut om fastighetsinköp.

Deri sakkunnige har föreslagit, att beslut örn användning av prästlönefond

till ändamål, varom nu vore fråga, borde förbehållas Kungl. Majit,

som enligt nu gällande bestämmelser hade att meddela beslut om annan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

användning av försäljningsmedel än deras fondering. Den förberedande utredningen

borde ankomma på stiftsnämnderna, vilka icke blott själva med

den kännedom ledamöterna kunde äga eller på olika sätt förskaffade sig om

förekomsten av till inköp lämpliga egendomar hade att föreslå sådana inköp

utan ock uppmana vederbörande kyrkligt-kommunala myndigheter

att inkomma med förslag till sådan placering av prästlönefond.

Flertalet stijtsnämnder och domkapitel har icke haft något att erinra

häremot. Åtskilliga stiftsnämnder hava i sina yttranden betonat vikten av

skyndsam handläggning av inköpsärendena, enär möjligheterna för verkställande

av förmånliga inköp härigenom skulle kunna tillvaratagas.

Stiftsnämnden i Uppsala har härom anfört följande:

Traditionsskäl bjuda möjligen, att avgöranderätten lägges hos Kungl.

Majit, men sakens natur torde ej kräva detta. Då det icke lärer komma att

röra sig om ärenden av någon större ekonomisk räckvidd — åtminstone

enligt nuvarande ekonomiska måttstock å samhällsekonomiska spörsmål

— eller av mera invecklat slag, torde stiftsnämnderna kunna ombesörja

dessa angelägenheter eller, om man önskar en för hela riket enhetlig praxis,

kammarkollegiet. Proceduren bör bli enkel och snabb, enär en förvärvsmöjlighet

ofta kan vara inskränkt till viss tid samt praktiska angelägenheters

handhavande ej bör försvåras av en omständlig och tungrodd förvaltningsordning.

Med hänsyn till den fortgående ansvällningen av statliga

uppgifter måste det dock anses föga ändamålsenligt att i en ny lagstiftning

besvära den högsta myndigheten med rena bagatellärenden, t. ex. användande

av något hundratal kronor prästlönefondsmedel till ett vattenavledningsföretag

å ett löneboställe m. m.

Stiftsnämnden i Västerås ger i sitt yttrande uttryck åt samma uppfattning

som stiftsnämnden i Uppsala. Stiftsnämnden har sålunda ifrågasatt,

huruvida det icke skulle kunna anförtros åt stiftsnämnderna att

besluta i placeringsfråga, när det gällde mindre belopp. Förslagsvis har

stiftsnämnden därvid framfört, att vid placering av lönefonder i grundförbättring

av löneboställe sådan placering kunde av stiftsnämnden medgivas

för belopp ej överstigande 5,000 kronor och att vid förvärv av fastighet att

disponeras såsom löneboställe allenast stiftsnämndens medgivande vore

erforderligt, därest fondplaceringen uppginge till högst 20,000 kronor.

Domkapitlet i Linköping hyser beträffande placeringen i grundförbättringar

en motsatt mening, än den som stiftsnämnderna i Uppsala och

Västerås givit uttryck åt. I varje särskilt fall borde Kungl. Maj:ts bifall inhämtas

till sådan placering, detta främst med hänsyn till att dylik placering

icke borde komma till stånd annat än när avsevärt gagn och säker avkastning

vunnes.

Domkapitlet i Härnösand har framhållit, att i stiftet åtskilliga pastorat

hava så betydande fonder, att skogsfastigheter av olika storleksordningar

kunde förvärvas av sådant pastorat. Om på detta sätt inköpt egendom förklarades

såsom löneboställe, vore problemet härigenom till största delen löst.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Domkapitlet har vidare anfört, att det utan våda syntes kunna anförtros

åt stiftsnämnden att efter skogsvärdering genom stifts jägmästaren upptaga

fastighet, som visats vara gravationsfri, bland pastoratets prästlönetillgångar.

Sättet för fondernas placering i fastigheter och

fastighetsavkastningens disposition.

I sin utredning har den sakkunnige beträffande sättet för fondernas placering

i fastigheter och fastighetsavkastningens disposition i huvudsak anfört

följande:

Pastoratens rätt att disponera avkomsten av fonderna kommer i de fall

fond placeras i grundförbättringar å förut befintligt löneboställe eller i fastighet,

som inköpes att utgöra löneboställe för pastoratet, utan vidare att

avse avkomsten av de nyttigheter, som träda i stället för fonden.

Skola fonder från flera pastorat sammanslås och för dessa fonder inköpas

fastighet att förvaltas av stiftsnämnden torde, då förmånen av omvandlingen

av fonderna till värdebeständig valuta torde böra komma pastoraten till

godo, ligga närmast till hands att låta pastoraten taga del av fastighetens

avkastning i förhållande till deras insatser.

Såsom ovan nämnts har kammarkollegiet föreslagit, att pastoraten skola

tillförsäkras värdebeständig valuta på sina insatser genom att dessa omräknas

till åkerareal, samt att pastoratsfonderna skola inplaceras i kyrkofonden,

oberoende av huruvida och i vad mån de komma till användning

för fastighetsinköp. Det kan ifrågasättas, huruvida det finnes anledning att

i större utsträckning rubba de kapitalplaceringar, som i orterna skett med

avseende å dessa fonder, än som behövs för förverkligandet av syftet med

omplaceringen, nämligen åvägabringandet av en värdebeständig valuta.

Dylik valuta erhålles ju icke enbart genom fondernas indragning till kyrkofonden

utan därtill erfordras att för medlen inköpas fastigheter, vilket helt

säkert icke är möjligt med avseende å samtliga fonder på en gång. Det

oaktat skulle kyrkofonden enligt kollegiets förslag gentemot pastoraten

ansvara för avkastningen, som örn fonderna vore placerade i fastigheter.

En dylik ansvarighet kan komma att medföra en minskning av kyrkofondens

kapital eller, då detta i princip icke får minskas, en höjning i utdebiteringen

av allmänna kyrkoavgiften. Det kan emellertid icke anses riktigt,

att landets skattedragare i gemen skola beskattas för uppehållande av de

särskilda pastoratens prästlönetillgångar vid deras realvärde.

Även örn det icke behöver möta svårigheter för statskontoret att i avvaktan

på likviderandet av eventuella fastighetsköp placera så betydande

belopp, varom här är fråga (18 miljoner kronor), torde man icke kunna

bortse från de svårigheter, som kunna föreligga för pastoraten att lösgöra

fonderna från nuvarande placeringar, samt de kanske mången gång onödiga

och för vederbörande menliga rubbningar i dessa placeringar, som den ovillkorliga

inlevereringen till kyrkofonden skulle medföra.

Rent principiellt torde ock den föreslagna inplaceringen av pastoratsfonderna

i kyrkofonden stå i mindre god överensstämmelse med grunderna för

den år 1932 genomförda förvaltningsreformen, varigenom ock genomförts

bättre kontroll å fondförvaltningen, och närmare ansluta sig till den av

1927 års s. k. prästlöneregleringssakkunniga, vilkas förslag just innefattade

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

en centralisering av pastoratsfonderna till en för hela riket gemensam fond,

förordade men av statsmakterna förkastade centraliseringsprincipen.

Det torde därför finnas anledning undersöka, huruvida icke en mindre

ingripande, med 1932 års förvaltningsreform bättre överensstämmande men

mot syftet ändå fullt svarande anordning är möjlig att genomföra. Såsom

ovan nämnts torde det ligga närmast till hands och även vara mest rättvist

att pastoraten göras delaktiga i fastighetens avkastning. Med den av kollegiet

föreslagna centraliseringen av fonderna utan motsvarande centralisering

av fastighetsförvaltningen torde detta icke utan svårighet låta sig

göra, men därest fond- och fastighetsförvaltningen lägges i samma hand

torde hinder icke möta för en dylik anordning. Även ur andra synpunkter

synes pastoratsfondernas inom stiften lokaliserade användning till sitt nu

ifrågasatta ändamål medföra fördelar, ^leverering av fonderna skulle icke

behöva ske, förrän tillfälle till lämpligt fastighetsköp yppar sig, eller till

större del än som erfordras för att finansiera inköpet. Stiftsnämnden kan

i förväg göra sig underrättad örn vilka fonder lämpligen böra disponeras för

fastighetsköp. Själva medelsförvaltningen skulle i så fall bliva föga omfattande

och i huvudsak bestå endast i uppsamlande av de olika fonderna och

deras användande till likvidering av köpeskillingen för den fastighet som

skall inköpas. Härigenom besparas statskontoret besväret med en omfattande

medelsplaoering utan att stiftsnämndernas arbete behöver bli mera betungande,

och man undviker en onödig rubbning av pastoratens kapitalplaceringar.

Med hänsyn till den stora massan av pastoratens placeringar

i obligationer och å bankräkning torde kunna förutsättas, att några svårigheter

icke komma att uppstå för frigörande av erforderliga belopp för fullgörande

av köpeskillingslikviden. Skulle beträffande någon enstaka placering

dylika svårigheter uppkomma, torde detta helt säkert kunna ordnas

genom övertagande interimsvis av fastigheten eventuellt åvilande penninginteckningar

till motsvarande belopp.

På grund härav har den sakkunnige föreslagit, att pastoraten skola erhålla

del i avkastningen från den gemensamma stiftsegendomen i förhållande

till storleken av de fondmedel, som från pastoratet tagits i anspråk

för gäldande av köpeskillingen och de av köpet föranledda omkostnader,

samt att de fondmedel, som skola användas till inköp av fastighet, skola

omhändertagas för förvaltning av stiftsnämnden och ingå i en för stiftet

gemensam fond, kallad ............ stifts prästlönejordsfond. Bildandet

av en dylik fond torde vara påkallat, icke så mycket för uppsamlandet av

pastoratsfonderna, vilka ju ganska omedelbart skola användas för likviderandet

av köpeskillingen m. m., utan för en annan mera organisatorisk

uppgift, varom mera nedan.

Stiftsnämnden i Uppsala har framhållit, att det torde vara principiellt

riktigt att såsom föreslagits till pastoraten redovisa den verkliga behållningen

av fastigheternas avkastning. Ur praktisk synpunkt har emellertid

stiftsnämnden framställt vissa erinringar. De flesta pastorat erhölle årligen

tillskott ur kyrkofonden för bestridande av prästlönekostnaderna. Enklast

vore om dessa pastorat finge sin andel av avkastningen från stiftets

prästlöneegendom genom att de i avräkningslängden mellan kyrkofonden

och pastoraten tillgodofördes en förhöjning av prästlönetillskottet, motsvarande

ränta å det av pastoratet i prästlöneegendomen insatta kapitalet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

enligt den för varje tid vid avräkningen gällande procentsatsen för prästlönefonder.

De pastorat däremot, som icke uppbure bidrag ur kyrkofonden

till prästerskapets avlöning, skulle erhålla den verkliga behållna avkastningen

av sin andel i prästlöneegendomen.

Stiftsnämnden i Växjö har ifrågasatt, huruvida icke hela den samlade

avkastningen från stiftets samtliga prästlöneegendomar borde fördelas mellan

pastoraten i proportion till av pastoraten investerat kapital i dessa

egendomar. På detta sätt undveke man procentuellt sett olika utdelningar

till pastoraten. Det måste nämligen förväntas, att avkastningen av olika

och vid skilda tidpunkter inköpta fastigheter komme att bliva tämligen

olika. Om ungskog dominerade vid förvärvet, kunde avkastningen de närmast

följande åren bliva ringa för att sedan stiga — motsatsen kunde inträffa

vid riklig förekomst av äldre skog vid inköpet.

Stiftsnämnden i Lund har i detta sammanhang anfört följande:

Stiftsnämnden vill framhålla vikten av att prästlöneegendomens verkliga

avkastning med fråndrag av förvaltningsutgifter införes i avräkningslängden

mellan kyrkofonden och pastoraten. Det synes nämligen ur alla

synpunkter förmånligast att sådana egendomar inköpas för prästlönejordfondens

räkning, som genom skogsplanteringar och andra grundförbättringar

kunna förväntas för framtiden giva större inkomster i förhållande

till inköpssumman än en egendom, där dylika grundförbättringar ej omedelbart

äro behövliga i större utsträckning och där inköpssumman sålunda

blir förhållandevis större. Härigenom tillgodoses också ett betydande socialt

intresse. Förvaltningen av dessa prästlöneegendomar kan därför ej

omedelbart förväntas giva någon större behållning. I framtiden bör däremot

avkastningen bliva så mycket förmånligare vid jämförelse med det

insatta kapitalet. Därest alltså den verkliga avkastningen lägges till grund

vid avräkningen, torde såväl kyrkofondens som pastoratens intresse härigenom

bäst tillgodoses.

Övriga stiftsnämnder samt domkapitlen hava i allmänhet ej haft något

att erinra mot den sakkunniges förslag i nu avhandlade avseende.

Statskontoret har framhållit, att lösgörande av fonderade medel måste

ske med största varsamhet, om kapitalförluster skulle kunna undvikas. En

snabb övergång till det av den sakkunnige förordade systemet torde därför

av praktiska skäl icke vara möjlig.

Kammarkollegiet — som vidhållit sitt förslag av den 3 juli 1940 enligt

vilket de lokala prästlönefonderna skulle inlevereras till kyrkofonden med

skyldighet för denna att svara för vissa, i enlighet med grunderna för 1938

års klockarboställslag bestämda boställslcapital och boställsräntor — har

funnit den risk för förlust, som kyrkofonden härvid komme att löpa, icke

vara nämnvärd. Sett på längre sikt och i genomsnitt torde svårighet ej

möta att vinna högre avkastning för de utav kollegiet till övertagande

föreslagna fonderna än dessa i lokal förvaltning var för sig kunde ernå och

även högre än de sammanlagda boställsräntornas summa kunde lämna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Även om den befarade »beskattningen» för att prästlönetillgångarna skulle

kunna bibehållas vid sitt realvärde inneslöte en verklighet, skulle väl denna

beskattning i övervägande grad kompenseras av minskade anspråk på

bidrag från kyrkofonden. Kollegiet erinrade i detta sammanhang örn att

genom den allmänna kyrkoavgiften redan en allmän beskattning av ojämförligt

större omfattning införts i syfte att bereda utjämning av pastoratens

prästlönekostnader.

Enligt kollegiets förslag skulle lönefonderna — bortsett från bagatellfonderna

— omedelbart placeras i värdebeständig valuta utan den ojämnhet,

som skulle följa med en lokal, till tidpunkten oviss placering i fast egendom.

Den utjämning, som kollegiets förslag sålunda skulle medföra, saknades

helt hos den sakkunnige. Den sakkunniges uttalande om olämpligheten att

i större utsträckning rubba de kapitalplaceringar, som i orterna skett med

avseende å dessa fonder, avsåge ett önskemål, som redan beaktats av kollegiet.

Enligt kollegiets förslag borde pastoraten beredas rådrum att under

en övergångstid realisera och omvandla de nuvarande placeringarna, som

icke vore av likvid natur. En dylik omplacering har kollegiet ansett påkallad

av det uppställda syftet — omplacering i värdebeständig valuta.

Detta kunde ej få hindras av en saken ovidkommande önskan i orten att

få disponera kapitalet i fråga som en ortens speciella kreditkälla.

Kollegiet har i likhet med den sakkunnige funnit det riktigt, att pastoraten

gjordes delaktiga i avkastningen av fastigheter, som inköptes för

lönefonderna. Men det vore för kollegiet obegripligt, att denna grundsats

skulle bättre tillgodoses genom den sakkunniges förslag än genom kollegiets.

Med kollegiets förslag finge pastoraten garanti att med stegring i

jordvärdet utfå motsvarande förhöjning i avkastningen å boställskapitalet.

Förhöjningen enligt den sakkunniges förslag vore beroende på flera osäkra

faktorer: huruvida tillfälle till lämplig placering i just den orten då yppades

och huruvida förvaltningen bleve lyckosam.

Prästlönejordsfondernas rättsliga ställning.

Den sakkunnige har beträffande prästlönejordsfondernas rättsliga ställning

i huvudsak anfört följande:

Då förvaltningen av fastigheterna och dispositionen av avkastningen

från desamma kommer att regleras genom lagstiftning, är frågan i vilkens

namn fastighetsköpen skola ske uteslutande av formell natur, men den har

ändock ganska stor betydelse med hänsyn till pastoratens inställning till

denna fråga. Erfarenheten har nämligen visat att pastoraten i regel icke

vilja gå med på att placera sina prästlönefonder i fastigheter, om förvärvet,

såsom i praxis sker, skall äga rum i Kungl. Maj:ts och kronans namn.

Pastoratens berörda inställning är väl förståelig. Kronan har i jämförelsevis

ringa utsträckning upplåtit jord till prästerskapets avlöning, utan

denna jord har i stället till mesta delen upplåtits av socknemännen själva

(samtliga eller enskilda donatorer). De boställen, till vilka kronan kan anses

vara ägare, äro till antalet färre och, såsom i huvudsak komministersbo
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

ställen, mindre värdefulla än de av menigheter eller enskilda anskaffade.

Enligt uppgifter lämnade i 1931 års betänkande med förslag till huvudgrunder

för en decentraliserad förvaltning av prästlönejorden m. m. (statens

offentliga utredningar 1931:24) torde kronoboställena i antal kunna

uppskattas till omkring en femtedel av samtliga boställen. Därest fastighet,

som skall träda i stället för av socknemännen anskaffad boställsjord,

skulle förvärvas i kronans namn, torde detta av de kyrkliga kommunerna

betraktas såsom en kränkning av deras rättigheter.

Kammarkollegiet har föreslagit, att fastigheter, som inköpas för kyrkofondens

medel, skola förvärvas i Kungl. Maj:ts och kronans namn, och att

de lokalt inköpta fastigheterna skola förvärvas av det rättssubjekt, som

Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. I ett särskilt av generaldirektören

i kammarkollegiet till utlåtandet avgivet yttrande har uttalats

att i sistnämnda fall lagfart skulle meddelas i kronans namn i varje fall »då

icke ostridigt är, att de medel för vilka fastigheter förvärvas, hava sitt

ursprung från boställes jord, som ostridigt tillhört pastoratet eller församlingen».

I en annan till kollegiets utlåtande av två ledamöter uttalad särskild

mening anses, att kronan bör stå såsom förvärvare allenast till sådana

fastigheter, vilka inköpas för medel härrörande från av kronan till sitt ändamål

upplåtna boställen. Alternativt har i den senare meningen yrkats att

vederbörande fond skulle anses såsom förvärvare av fastigheten. För den

förra meningen synes i huvudsak åberopas att boställena tjäna ett statsintresse,

nämligen prästerskapets avlöning och att denna i övrigt och till

största delen utfylles av staten. Såsom stöd för den senare meningen åberopas

dels historiska vittnesbörd, nämligen landskapslagarna (enligt vilka

det tillkom bönderna att anskaffa boställe, om de ville hava kyrka och

präst) samt enskilda donationer, dels ock domstolspraxis, enligt vilken presumtion

anses föreligga för att boställe, tillkommet under medeltiden, icke

anslagits av kronan eller tillhör denna (se N. J. A. 1938 ref. 34 och 148

samt där åberopade rättsfall). Vidare åberopas att det är lättare för kronan

att visa att boställe anslagits av denna än för den kyrkliga kommunen att

styrka att så icke är fallet.

Vid en tillämpning av såväl den ena som den andra av de två ovan angivna

olika meningarna torde utredning erfordras rörande tillkomsten av

det boställe, varifrån fondmedlen härröra. Då en dylik utredning påkallas

endast för den formella frågan om vem som skall stå som förvärvare av

fastigheten och denna fråga i praktiken har ganska ringa betydelse, synes

sakligt sett utredning härom vara en onödig kostnad för det allmänna. Det

vore därför fördelaktigt om lagfarten kunde ordnas på ett enhetligt sätt,

oberoende av tillkomsten av bostället, varigenom angivna utredning kunde

undvikas. Såsom ovan anförts torde den önskade enhetligheten icke böra

vinnas på sådant sätt, att kronan insättes såsom förvärvare.

Att lagfara samtliga inköpta fastigheter för pastoraten, även om de

medel, med vilka fastighetsköpet finansieras, härröra från ett av kronan

anslaget boställe, torde med hänsyn till boställsjordens ändamålsbestämning

icke behöva möta några betänkligheter. På ett närliggande område,

nämligen beträffande den av kronan till städerna donerade jorden, förfares

så, att städerna själva stå såsom förvärvare av fastigheter, som inköpas

för medel influtna vid försäljning av dylik kronodonationsjord, samt att

kronans rätt med avseende å den nyförvärvade fastigheten tryggas genom

anteckning i fastighetsboken, att den inköpta jorden iklätt sig natur av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

kronodonationsjord. Även med avseende å visst slag av prästlönejord förekommer

en liknande anordning, i det att till plats för prästgård av medel

från försåld boställsjord inköpt fastighet enligt vedertaget bruk, oberoende

av boställsjordens tillkomst, förvärvas av och lagfares för vederbörande

pastorat med anteckning i fastighetsboken att fastigheten utgör prästgård

i pastoratet. Löneboställen och prästgårdar intaga ingen olika ställning i

rättsligt avseende; bägge slagen av fastigheter förvaltas av pastoraten

under statlig kontroll. Kan prästgårdsmark förvärvas av pastorat, borde

det icke finnas något hinder för att så även sker med prästlönejord.

Mot pastoratens insättande såsom förvärvare av de inköpta fastigheterna

kan invändas, att det är tveksamt, huruvida pastoraten kunna vara

i privaträttslig mening ägare till boställen, som under medeltiden anskaffats

av socknemännen. I särskilda mål har nämligen domstolarna förklarat, att

församling icke kunde anses hava förvärvat äganderätt till under medeltiden

(troligen genom sammanskott av socknemännen) tillkommet boställe

(N. J. A. 1916 not A 435 och 1932 ref. 53). I sistnämnda refererade mål

förklarades vederbörande lokalkyrka vara framför kronan ägare till bostället.

I svenska medeltidsrätten betraktades kyrkan såsom juridisk person,

och då egendom överläts till prästbord, torde kyrkan kommit att

betraktas såsom ägare till prästbordet. Aven örn sockenkyrkan i formellt

hänseende är att anse såsom ägare till den under medeltiden tillkomna boställsjorden,

torde likväl församlingen eller numera den kyrkliga kommunen

framstå såsom den egentligen berättigade med avseende å egendomen,

och sockenkyrkans ytterst av tidsförhållandena beroende formella

äganderätt blir av underordnad betydelse.

Såsom i ett inom kammarkollegiet avgivet yttrande anförts torde syftet

att bibehålla vederlagsjorden vid samma rättsliga ställning som det boställe,

varifrån fonden härrör, kunna vinnas därigenom, att egendomen förvärvas

för den eller de lokala boställsfonder, med vilkas medel fastighetsköpet

skall finansieras. Boställsfonderna finge då givas karaktär av särskilt

bildade rättssubjekt. En dylik anordning kan, såsom förslagsställarna

avsett, val komma till användning vid de lokala fastighetsköpen inom

vederbörande pastorat men torde icke vara praktiskt genomförbart beträffande

de fastighetskomplex, som skola inköpas för boställsfonder från flera

Eastorat. Rättsförhållandet finge då karaktär av ett samäganderättsförållande

mellan de olika fonderna med lott i fastighetskomplexet i förhållande

till storleken av respektive fonds bidrag till fastighetsköpet. Bestämmelserna

i lagen örn samäganderätt den 30 september 1904 äro emellertid

icke lämpliga för förvaltningen av fastigheter av nu ifrågavarande slag, och

äganderättsförhållandena beträffande fastighetskomplexet skulle bliva

ganska invecklade, helst komplexet helt säkert komme att bestå av ett

flertal juridiska fastigheter, och varje fond skulle få lott i var och en av

dessa fastigheter. Vad nu sagts gäller även för den händelse andra lokala

rättssubjekt, såsom församlingarna eller pastoraten, skulle stå såsom förvärvare

och lagfarna ägare av fastighetskomplexen.

På grund härav synes vara lämpligast att inköp av stiftsegendomarna

ske i den gemensamma stiftsfondens namn, vilken fond därför måste erhålla

ställningen av ett särskilt bildat rättssubjekt. Närmast skulle den få

karaktär av en genom lagstiftning bildad stiftelse, vars ändamål skulle

vara att möjliggöra en fördelaktig placering av prästlönefonder i fastigheter.

Fondens konstituera lide såsom ett eget rättssubjekt förutsätter, att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

för fonden finnes representation, som skall äga tala och svara för fonden.

Detta representantskap synes böra utövas av de myndigheter, som hava

att föra talan för övrig ecklesiastik jord.

Vad angår fastigheter, vilka inköpas att förvaltas såsom löneboställen

inom respektive pastorat, torde i och för sig icke föreligga hinder för att

jämväl dylika förvärv ske för stiftets prästlönejordsfonds räkning. Att

härigenom stiftsfonden kommer att bliva ägare av två olika grupper av

fastigheter: 1) löneboställen och 2) stiftsfastigheter, torde ur rättslig synpunkt

icke betyda något. För dispositionen och förvaltningen av fastigheterna,

vilket regleras genom lag, har, såsom förut nämnts, den formella

äganderätten ingen betydelse. Om prästlönejordsfonden skulle stå såsom

förvärvare av de lokala löneboställena, skulle detta medföra, att även de

prästlönefonder, vilka användas till lokala fastighetsinköp, finge tillgodoforas

den gemensamma fonden, och att fastigheterna komme att utgöra en

tillgång för fonden. Ur bokföringssynpunkt vore detta icke en lämplig

anordning. Med ordning och reda i fastigheternas redovisning torde bäst

överensstämma att såsom prästlönejordsfondens tillgångar anses endast

de fastigheter, som skola förvaltas av stiftsnämnden. På grund av angivna

förhållanden synes lämpligast, att lagfartsfrågan beträffande löneboställena

löses så, att fastigheterna förvärvas av pastoraten, vilka, på sätt ovan

anförts, framstå såsom de egentligen berättigade med avseende å boställsjorden,

även om äganderätten till det boställe, varifrån fondmedlen härröra,

formellt ligger hos annat rättssubjekt. Vid meddelande av lagfart å

den inköpta fastigheten torde anteckning i protokollet böra införas icke

blott om fastighetens egenskap av prästlöneboställe utan även örn det eller

de boställen, varifrån inköpsmedlen härröra.

Stiftsnämnderna och domkapitlen ha icke haft något att erinra mot den

sakkunniges förslag i denna del.

Statskontoret har funnit det tvivelaktigt, örn lagfart för pastorat i den

ordning, förslagsställaren tänkt sig, kunde genomföras utan risk för förluster

för kyrkofonden. Statskontoret ställde sig för sin del bestämt avvisande

till åtgärder, vilka kunde medföra ett åsidosättande i något avseende

av kyrkofondens rätt.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande i denna del funnit, att det måste

förutsättas, att varken stiftets prästlönejordsf ond eller pastorat såsom

ägare till de nya fastigheterna uppträdande subjekt skulle kunna göra

några privaträttsliga förfoganden med den inköpta egendomen utanför de

förvaltningsbestämmelser, som reglerade dess disposition. Det syntes därför

fullkomligt onödigt att tillskapa en ny sådan grupp av rättssubjekt

som »stiftens prästlönejordsfonder», så mycket mera som därav kunde härledas

en ändring av lönetillgångarnas rättsställning. Man tillskapade på

detta sätt i form av »enskilda rättigheter» onödiga hinder bland annat

för en omläggning av avlöningssystemet, som under förändrade förhållanden

kunde bliva nödvändig. Skäl hava icke anförts, varför en för varje

stift avsedd fond skulle givas en rättslig ställning, som vore den för riket

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

gemensamma kyrkofonden förmenad. Det syntes i stället naturligt, att i

regel kronan fyllde den roll av formell ägare, som vid placering i jord betingades

av gällande lagstiftning om förvärv av fast egendom. Enligt kollegiets

förslag skulle dock, där annat subjekt — t. ex. viss kyrka eller

församling eller pastorat, som omfattade mer än en församling — varit

att anse för privaträttslig ägare till den egendom, vars valuta omplacerades,

Kungl. Majit förordna, att förvärvet skulle ske för nämnda subjekts

räkning. Kollegiets förslag, men icke den sakkunniges, lämnade utrymme

för ett dylikt smidigt förfarande, där det särskilda ägaresubjektets

rätt kunde bevaras även i den nya fastigheten. Den sakkunniges förslag

kunde t. o. m. i många fall medföra kränkning av dylikt subjekts rätt.

Kollegiet har också framhållit, att en lagstiftning, enligt vilken visst pastorat

skulle insättas såsom ägare, kunde antagas binda Kungl. Majits

händer vid ändring av detta pastorats indelning och därmed sammanhängande

omdisponerande av det gamla pastoratets avlöningstillgångar.

Inleverering till prästlönejordsfonderna.

Den sakkunnige har framhållit, att kammarkollegiet av praktiska skal

ifrågasatt, att inleverering till kyrkofonden skulle ske allenast i den mån

respektive boställsfond uppnått en viss storlek exempelvis 2,000 ä 3,000

kronor. Även örn fonderna skulle inlevereras till särskilda stiftsfonder torde

skäl tala för att i regel icke alltför små fondbelopp investerades i fastigheter,

då eljest besväret med fördelningen av egendomens avkastning på

många och mycket små andelar skulle bliva alltför tidsödande. Det syntes

därvid emellertid icke nödigt att fastställa ett minimibelopp för varje

boställsfond, utan fonderna tillhörande samma pastorat torde mycket

väl kunna sammanslås, så att andelen i den inköpta fastigheten komme

att avse pastoratets samtliga i egendomen investerade fondmedel. Däremot

torde särskild redovisning böra för upplysning om fondmedlens ursprung

lämnas för de från varje boställe härrörande fondmedel, vilka inlevererades

till stiftsfonden och investerades i egendomen.

De belopp, som genom en dylik begränsning av användningen av fonderna

för ifrågavarande placering skulle undantagas, komme att bliva

ganska obetydliga. Sammanlagda beloppet av de den 31 december 1940 befintliga

fonder örn högst 2,000 kronor utgjorde 318,436 kronor eller 1.76 procent

av sammanlagda beloppet av samtliga fonder, fonder om högst 3,000

kronor 552,154 kronor eller 3.06 procent och fonder om högst 5,000 kronor

1,093,477 kronor eller 6.05 procent. Däremot vore antalet pastorat med

dylika fonder jämförelsevis stort eller med fonder upp till 2,000 kronor

345 pastorat eller 28.6 procent av samtliga pastorat med prästlönefonder,

fonder lipp till 3,000 kronor 439 pastorat eller 36.4 procent och fonder upp

till 5,000 kronor 578 pastorat eller 47.9 procent. Huruvida man i enlighet

Bihang till allm. kyrkomötets protokoll 19il. 1 sami. Nr 16.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

med kollegiets förslag borde endast undantaga fonder upp till 3,000 kronor

eller eventuellt borde sätta gränsen något högre eller vid exempelvis 5,000

kronor kunde vara tveksamt. Någon bestämd ståndpunkt till denna fråga

torde icke behöva tagas i detta sammanhang, ty även örn man i första

hand för dylik placering borde taga i anspråk de större fonderna, syntes

icke lämpligt att i lag bestämma ett visst minimibelopp för skyldigheten

för pastorat att inleverera fondmedel, utan leveransskyldigheten torde i

princip böra omfatta alla fonder, då det i särskilda fall kunde bliva behövligt

och lämpligt att för gemensamt inköp taga i anspråk även mindre

fonder.

Stiftsnämnden i Skara har i sitt yttrande framhållit, att rätten att ålägga

pastorat att mot dess vilja placera prästlönefond på visst sätt måtte handhavas

med stor varsamhet. Om emellertid sådana tvångsåtgärder icke

skulle få tillgripas, torde fara vara å färde, att resultatet av den tilltänkta

lagstiftningen icke komme att motsvara avsikten med densamma. Domkapitlet

i Skara har tillstyrkt den sakkunniges förslag, men tvenne ledamöter

hava reserverat sig och ansett att prästlönefond icke borde placeras

mot pastorats vilja.

Stiftsnämnden i Västerås har ansett, att någon ovillkorlig skyldighet för

pastorat att på anmodan av stiftsnämnden dit inleverera sina fonder icke

borde förekomma utan att beslut härutinnan i sista hand skulle ankomma

på Kungl. Majit.

Övriga stiftsnämnder och domkapitel ha ej haft något att erinra mot

den sakkunniges förslag i detta avseende.

Förvaltningen av prästlönejordsfondernas

fastigheter.

Den sakkunnige har beträffande förvaltningen av prästlönejordsfondernas

fastigheter i huvudsak föreslagit följande:

Fastighet, som inköpes för lokala prästlönetillgångar att förvaltas av

stiftsnämnd, torde böra benämnas ............ stifts prästlöneegendom

och förvaltas i enlighet med de bestämmelser, som gälla för förvaltningen

av allmänna kyrkohemman, dock med den avvikelse som följer därav, att

avkastningen icke skall tillgodoföras kyrkofonden utan vederbörande pastorat.

Enligt 4 kap. 56 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932

skall allmänt kyrkohemman förvaltas av stiftsnämnden för kyrkofondens

räkning enligt de närmare föreskrifter Kungl. Majit meddelar. Dessa närmare

föreskrifter innefattas i kungörelsen den 16 september 1932, nr

435, med bestämmelser angående förvaltningen av allmänna kyrkohemman.

Enligt nämnda kungörelse skall allmänt kyrkohemman med undantag

för dess skog (allmänt kyrkohemmans jordbruksdel) upplåtas på

arrende. Beträffande allmänt kyrkohemmans skog skall vid skötseln därav

i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivits i ecklesiastik boställsordning

samt i kungörelsen den 15 februari 1935, nr 19, med bestämmelser an
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Martts skrivelse Nr 16.

gående tillämpningen av ecklesiastik boställsordning, i vad bestämmelserna

avse skogshushållningsplaner för ecklesiastika löneboställen.

Vad beträffar kostnaden för förvaltningen av ifrågavarande egendomar

skola dessa givetvis betalas av egendomarnas avkastning och förty till

pastoraten endast redovisas den behållna avkastningen. Dylika kostnader

torde bestå i driftskostnader och kostnader för personal, som anställes för

skötseln av egendomen. Dessutom kommer stiftsnämnderna och deras kanslipersonal

att åsamkas åtskilligt arbete med avseende å egendomarnas förvaltning,

inbegripet bokföring av intäkter och utgifter för egendomen samt

redovisning av avkastningen till pastoraten. Även om det kan anses teoretiskt

riktigt att redovisa kostnaden för dylikt arbete å de särskilda egendomarna,

torde emellertid ett dylikt förfarande bliva onödigt omständligt,

och det synes vara mera praktiskt att låta sådana kostnader, vilka

torde bliva ganska obetydliga, i likhet med kostnaderna för stiftsnämndernas

verksamhet i övrigt, bestridas av de gemensamma avlöningstillgångarna

(kyrkofonden).

Emellertid torde man, särskilt i början av stiftsnämndens övertagande

av förvaltningen av inköpt egendom, få räkna med att avkastning icke alltid

finnes tillgänglig för bestridande av förvaltningskostnad. Det torde

därför vara behövligt att förvaltningsmedel ställas till stiftsnämndernas

förfogande. Sådana medel torde böra förskotteras ur kyrkofonden och med

ränta återbetalas till fonden, så snart och i den mån avkastningen från

egendomen lämnar tillgång därtill. Att kyrkofondens medel tages i anspråk

för sådant förskott torde icke vara någon för kyrkofonden främmande

uppgift. Enligt 14 § kyrkofondslagen kan pastorat erhålla lån ur kyrkofonden

till byggnads- och andra arbeten å löneboställe och enligt 36 och

51 § § boställsordningen skall kostnaden för vissa eftersatta arbeten å löneboställen

förskotteras av kyrkofonden. Vidare skall kostnad för stiftsnärnnds

förvaltning av klockarlönefastighet i avvaktan å genomförandet

av meddelat beslut om fastighetens disposition förskjutas av kyrkofonden.

Även i fortsättningen av stiftsnämndernas förvaltning torde förhållanden

kunna uppkomma, som nödvändiggöra särskilda anordningar för gäldande

av vissa förvaltningskostnader. För större kapitalkrävande arbeten å

egendomen såsom torrläggningsföretag och skogsodling samt, där i egendomen

ingå bebyggda jordbruk, nybyggnader, för vilka arbetens utförande

skulle tagas i anspråk flera års avkastning, torde sålunda vara nödvändigt

anskaffa medel. Detta torde kunna ske antingen, på sätt ovan anförts,

genom upptagande av förskott ur kyrkofonden eller ock, där arbetena

kunnat förutses, genom avsättning av en del av den årliga avkastningen,

sålunda en anordning liknande den, som för löneboställe, vars avkastning

tillkommer särskild avkomsttagare, sker genom bestämmande av

årsbelopp för nybyggnad. Även örn blott ett års avkastning eller en betydande

del därav skulle behöva tågås i anspråk för arbeten av ifrågavarande

slag torde för åstadkommande av någorlunda jämn utdelning av

avkastningen till pastoraten kostnaden böra bestridas i angiven ordning.

Att eljest variationer i avkastningsbeloppen uppkomma torde på grund av

växlande utsyningskvantiteter och virkespriser icke kunna undgås. Om med

hänsyn till intresset av rationell skogsvård eller av annan anledning såsom

omfattande stormskador från skogen skulle något år uttagas betydligt

mera virke än vad som kan anses motsvara skogsmarkens normala avkastningsförmåga

torde emellertid i det bär ovan angivna syftet kunna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

ifrågasättas om icke deri normala avkastningen överskjutande delen bör vid

redovisning till pastoraten kunna fördelas på flera år, försåvitt icke dylik

avkastning kan komma till användning för bestridande av större kapitalkrävande

arbeten, varom nyss nämnts.

Särskild bokföring av pastoratens insatser samt av intäkter och utbetalningar

bör anordnas för varje egendom, som utgör en förvaltningsenhet.

Örn fastighet inköpes för arrondering av en redan befintlig stiftsegendom,

med vilken den skall utgöra en förvaltningsenhet, torde vara nödvändigt

att hela egendomen jämväl vid redovisning av avkastningen till

pastoraten betraktas såsom en enhet, så att de pastorat som lämnat bidrag

till inköp av den tidigare inköpta egendomen erhålla andel i avkastningen

jämväl från den nyinköpta fastigheten och vice vepa. Detta nödvändiggör

en omräkning av pastoratens andelstal. Vid bestämmande av de

nya andelstalen torde man böra taga hänsyn till den värdeökning eller värdeminskning,

som den tidigare inköpta egendomen kan hava undergått

sedan detta inköp skedde.

I fall eljest av lokala avlöningstillgångar inom samma stift redan från

början inköpas flera egendomar, vilka skola utgöra särskilda förvaltningsenheter,

eller i framtiden tillkomma ytterligare försäljningsmedel, för vilka

nya egendomar inköpas, torde vara lämpligast och mest rättvist, att de

pastorat, som lämnat bidrag till inköp av viss egendom, erhålla del i avkastningen

endast från denna egendom, eller sålunda att egendomarna

inom stiftet icke böra betraktas såsom en gemensam tillhörighet för alla

de pastorat, som inlevererat prästlönetillgångar till stiftsfonden.

Stiftsnämndeni Uppsala har verkställt en jämförelse mellan den sakkunniges

och kammarkollegiets förslag. Genom kollegiets förslag skulle tillskapas

en stel, onödigt invecklad och mycket arbetskrävande ordning utan förhoppning

på bättre resultat trots större arbete och kostnader. Stiftsnämnden avrådde

därför bestämt från antagande av kollegiets förslag.

Övriga stiftsnämnder och domkapitlen hava icke haft något att erinra mot

den sakkunniges förslag i nu avhandlade avseende med undantag av stiftsnämnden

i Växjö, vilkens yttrande härom i annat sammanhang refererats å

sid. 20 här ovan.

Statskontoret har i sitt yttrande ej framställt erinran mot att förvaltningskostnader

under vissa omständigheter förskotterades ur kyrkofonden.

Kammarkollegiet har däremot funnit den sakkunniges förslag medföra ett

invecklat rättsligt och ekonomiskt redovisningssystem. En stiftsfondsplacering

med andelstal för flera pastorat kunde sålunda medföra ett invecklat och

improduktivt bokhållerisystern. Det vöre att antaga, att i förhållande härtill

gemensamma förvärv för flera pastorat (i form av ekonomiska föreningar

eller aktiebolag) skulle ställa sig enklare. Det syntes vidare vara olämpligt,

att kyrkofonden skulle åläggas skyldighet att fungera såsom förlagsgivare för

bestridande av förvaltningskostnader — däri även inberäknade byggnads-,

torrläggnings- och skogsodhngskostnader — a stiftsfondsfastigheter, när kyrkofondens

medel funne bättre avkastning genom inköp för dess egen räkning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Försäljning av mark från stifts prästlöneegendom och

disposition av sådana försäljningsmedel.

Deri sakkunnige har föreslagit, att nu gällande bestämmelser angående försäljning

av kyrklig jord borde gälla jämväl stifts prästlöneegendom. För

angivna syfte syntes det vara tillräckligt, att den kyrkliga försäljningslagen

gjordes tillämplig å dessa fastigheter.

Den sakkunnige har vidare föreslagit beträffande dispositionen av medel,

som influtit vid försäljning av stifts prästlöneegendom tillhörigt område, att

desamma borde fonderas och ingå i stiftets prästlönejordsfond samt avkastningen

därå disponeras på samma sätt som avkastningen av egendomen.

Dylika medel torde böra användas till grundförbättring av stiftsegendomen,

på sätt ovan föreslagits beträffande löneboställe, eller ock till inköp av ägor

för stiftsegendomens arrondering. Hinder syntes vidare icke böra möta mot

att sådana medel återlevererades till pastorat för att användas till grundförbättring

av löneboställe eller till lokalt fastighetsköp. Pastoratets andel

i stiftsegendomen komme i sistnämnda fall att i motsvarande mån nedskrivas

med utgångspunkt från egendomens värde vid återbäringen. Det skulle också

kunna tänkas, att visst pastorats insats kunde övertagas av annat pastorat,

där det efter egendomens inköp yppats tillfälle för förstnämnda pastorat att

använda tillgången för lokal placering.

Vad den sakkunnige i dessa avseenden föreslagit har från stiftsnämndernas

och domkapitlens sida ej mött annan gensaga, än att stiftsnämnden i Västerås

föreslagit, att försäljningsmedel från stiftsegendom skulle få användas till nyeller

ombyggnad av hus å stiftsegendom och att domkapitlet i Luleå ifrågasatt,

huruvida icke vid försäljning av till stifts prästlöneegendom hörande

område försäljningsmedlen borde uppdelas i förhållande till vederbörande

pastorats andelstal i stiftsegendomen och återställas till pastoraten för att av

dem förvaltas såsom lokala prästlönefonder.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande givit uttryck åt samma uppfattning,

som domkapitlet i Luleå omfattar.

Det synes önskvärt att frågan om placering av pastoratens prästlönefonder

i fast egendom eller annan värdebeständig valuta utan ytterligare

uppskov får sin lösning. Enligt den föregående redogörelsen hava efter

verkställda särskilda utredningar anvisats två olika utvägar, vilka härvid

kunna komma i fråga. Den första, vilken innefattas i kammarkollegiets

förslag, innebär, att samtliga lönefonder utom de minsta efter viss respittid

skola inlevereras till kyrkofonden. De nuvarande lönefonderna skola

vidare omvandlas till boställskapital enligt de i klockarboställslagen angivna

grunderna. Ur kyrkofonden skall årligen till pastoraten utgå ett belopp,

motsvarande den för året på boställskapitalet belöpande avkastningen

(boställsränta). Den andra utvägen för frågans lösning, vartill förslag

framlagts av kammarrådet Skoglund såsom inom ecklesiastikdeparte
-

Departe
mcntschtfen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.38

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

mentet tillkallad sakkunnig, innebär tillskapandet av särskilda stiftsfonder,

från vilka förvärv av fastighet sedan skall ske. Inleverering av lönefonder

till stiftsfond skall enligt den sakkunnige verkställas först i den mån, medlen

erfordras för likviderande av fastighetsköp för stiftsfondens räkning.

Den inköpta fastighetens avkastning fördelas sedan på de pastorat, från

vilka lönefonder ingått i fastigheten, efter storleken av varje pastorats insats.

Det torde böra anmärkas, att ingendera av de båda lösningarna avser

att utesluta placering lokalt i löneboställe anknutet till det pastorat, till

vars tillgångar för prästerskapets avlöning lönefonden hör.

Vid vägandet av de båda förslagen mot varandra torde följande kunna

principiellt anföras. Centraliseringstanken, vilken kammarkollegiet gjort sig

till målsman för, står icke i överensstämmelse med grunderna för den lagstiftning,

som genomfördes år 1932 för detta förvaltningsområde. Tvärtom

underkändes vid detta tillfälle 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas förslag

om en centraliserad förvaltning av prästlönej orden och ett sammanförande

av prästlönefonderna till en för riket gemensam fond. Bildandet av

stiftsfonder däremot, varom förslag framlagts av den sakkunnige, torde närmare

ansluta sig till grunderna för ovannämnda lagstiftning liksom ock till

det av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet vid 1932 års riksdag

framlagda förslaget till en gemensam fondförvaltning genom stiftsnämndernas

försorg.

Den förvaltningsmässiga regleringen av lönefondernas överförande till fast

egendom synes böra genomföras efter så enkla och klara linjer som möjligt.

Förfarandet att förvandla lönefonderna till boställskapital enligt

först angivna förslag skulle innebära, att fonderna omsattes i areal

åkerjord efter det för orten vid senast verkställda allmänna fastighetstaxering

tillämpade enhetsvärde å åker av högsta inom samma ort förekommande

godhetsklass vid en medelstor jordbruksfastighet med normalt byggnadsbestånd.

För det sålunda fastställda boställskapitalet skall kyrkofonden ansvara.

Det kan sättas i fråga, huruvida ett sådant förfarande verkligen

är behövligt för nu avsedda ändamål. Det förefaller vidare vanskligt

att låta kyrkofonden ansvara för dessa boställskapital, särskilt som

detta i realiteten innebär, att kyrkofonden ansvarar för del av ett pastorats

lokala avlöningstillgångar utan att garanti skapas för att i varje särskilt fall

bakom boställskapitalet verkligen ligger en fastighet. Man skulle härigenom

skapa ett ansvarsförhållande, som i och för sig måste betraktas såsom främmande

för kyrkofondens ändamål.

Den sakkunniges förslag låter penningfonden utan omgång direkt övergå

i fastighet. Här föreslås icke något mellanled, ägnat att komplicera förvaltningen.

De myndigheter, vilka närmast komma att handhava dessa angelägenheter,

nämligen stiftsnämnderna, hava tillstyrkt den sakkunniges förslag.

I de fall stiftsnämnderna särskilt yttrat sig om kammarkollegiets förslag

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Marits skrivelse Nr 16.

hava dessa yttranden alltid varit bestämt avstyrkande. Det torde vara

självfallet, att avseende måste fästas vid dessa myndigheters ståndpunkt

till frågan. Även jag måste ur både praktiska och principiella synpunkter

giva det av den sakkunnige framlagda förslaget företräde framför kammarkollegiets

förslag.

Beträffande frågan örn placeringsobjekt för dessa fonder ligger det

närmast till hands att söka sådana, som redan nu föreligga eller som lätt

nog låta sig inordnas inom den nuvarande förvaltningens ram. Kunna lönefonderna

komma till användning för grundförbättring av redan befintligt

löneboställe, för arrondering av sådant boställe eller för inköp av nytt löneboställe,

bör sådan disposition i främsta rummet komma i fråga. Möjligheterna

böra alltså undersökas för en sådan placering. Innebörden av begreppet

grundförbättring kan möjligen giva anledning till tvekan. Sådan

grundförbättring får icke jämställas med grundförbättring i skatteteknisk

mening. Begreppet avser här närmast sådan placering, som innebär en beständig

värdeökning av den fastighet, i vilken fonden placeras. Den sakkunniges

förslag i detta avseende står i full överensstämmelse härmed och

kan sålunda förordas.

Det torde emellertid vara att förvänta, att svårigheter skulle möta vid en

placering av de särskilda lönefonderna på nu angivet sätt. För vinnande

av det avsedda ändamålet är det därför nödvändigt att sammanföra

fonder från flera pastorat för inköp av fastighet. Sådant sammanförande

skulle enligt sakkunnigförslaget ske stiftsvis. Från något håll ha

framförts betänkligheter mot att fonderna skulle kunna lösgöras från pastoratens

förvaltning, även om pastoraten skulle hava en annan mening härom.

Det torde dock kunna förutsättas, att när pastoraten upplysas örn den verkliga

innebörden av ett dylikt sammanförande av fonder för inköp av fastighet,

pastoraten komma att inse fördelarna av fondernas placering i fastigheter. I

vilket fall som helst kan pastoratens inställning icke tillmätas sådan betydelse,

att ändamålet med den nu avsedda lagstiftningen härigenom skulle

äventyras. Det torde här böra erinras örn att sammansatta andra lag- och

jordbruksutskottet vid 1932 års riksdag vid behandling av denna fråga

uppenbarligen anlagt liknande synpunkter. 1934 års kyrkomöte har emellertid

givit uttryck åt en annan mening, men samtidigt betonat vikten av fondernas

placering i en värdebeständigare valuta än penningar och värdepapper.

Möjligen har kyrkomötet, som för övrigt ansett sig böra avvakta den

av Kungl. Majit anbefallda utredningen, vid det tillfället låtit sig bestämma

av den förhoppningen, att stiftsnämnderna och pastoraten med stöd

av gällande lagstiftning i tillräckligt stor omfattning skulle kunna genomföra

lönefondernas placering i fast egendom. Av stiftsnämndernas yttranden

framgår, att så icke blivit fallet. En reform är därför påkallad, men det

torde böra förutsättas, att den föreslagna lagstiftningen tillämpas med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Marits skrivelse Nr 16.

varsamhet och att fondernas placering såvitt möjligt sker i samförstånd med

pastoraten.

Av dessa stiftsvis sammanförda fonder böra i främsta rummet inköpas

större fastighetskomplex, huvudsakligen bestående av skogsegendomar. Vid

inköp av dylik egendom bör tagas under övervägande, om icke eventuellt

förefintligt jordbruk med tillräcklig stödskog kan frånsäljas egendomen.

Rena jordbruksfastigheter böra i regel undvikas, enär förvaltningen av dylika

ofta ställer sig kostsammare och dessutom är mera arbetskrävande

och omständligare än förvaltningen av skogsegendomar. Något direkt

hinder mot förvärv av jordbruksfastighet bör dock icke anses föreligga,

helst som i vissa stift tillgången på skogsfastigheter är relativt begränsad.

Inköp av bostadsfastigheter, industrifastigheter eller andra liknande fastigheter

torde icke vara att tillråda. Såvitt gäller förvaltningen av dylika

fastigheter torde stiftsnämnderna nämligen i regel icke besitta erforderlig

sakkunskap och erfarenhet, något som däremot är fallet beträffande förvaltning

av jordbruks- och, i synnerhet, skogsegendomar.

Statskontoret har fäst uppmärksamheten därå, att lösgörandet av fonderade

medel måste ske med största varsamhet, om kapitalförluster skola

undvikas. En snabb övergång till det förordade systemet torde emellertid

av praktiska skäl icke vara möjlig. Lämpliga egendomar torde nämligen

icke vid vilken tidpunkt som helst utbjudas till salu. Det må ankomma

på stiftsnämnderna att hava sin uppmärksamhet riktad på hithörande förhållanden

och vidtaga erforderliga åtgärder, när tillfälle till lämpligt inköp

visar sig. Då lönefonderna av pastoraten ej skola inlevereras, förrän de

behöva disponeras för likviderande av verkställda fastighetsinköp, medför

detta, att stiftsnämnderna i första hand kunna använda de fonder, som

omedelbart kunna lösgöras från sin tidigare placering. Först därefter och i

mån av behov komma övriga fonder att inlevereras. I detta sammanhang

torde böra framhållas, att rådande höga prisläge för skogs- och jordbruksfastigheter

manar till försiktighet vid investering just nu av fonder i dylika

fastigheter. Självfallet utesluter detta icke, att förmånliga placeringar skulle

kunna göras även nu, men hela lagstiftningen får dock i viss mån karaktär

av beredskapsåtgärd i avvaktan på ett ur synpunkten av fondernas placering

gynnsammare tidsläge. Med hänsyn bland annat härtill torde det få

ankomma på Kungl. Majit att bestämma tidpunkten för lagstiftningens

ikraftträdande.

Enligt den sakkunniges förslag skulle beslutanderätten om användande

av lönefond för nu avhandlade ändamål förbehållas Kungl. Majit. I några

av de inkomna yttrandena ifrågasättes, om ej beslutanderätten bör anförtros

åt stiftsnämnderna, åtminstone då det gäller placering av mindre betydande

belopp. De gjorda invändningarna mot den sakkunniges förslag

synas mig värda beaktande. Fondplaceringar i grundförbättringar och arronderingar

röra sig väl i allmänhet icke om alltför stora belopp. Avgörandet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

av sådana placeringsfrågor torde därför kunna överlämnas åt stiftsnämndema.

Beslutanderätten ifråga om mera betydande fastighetsinköp bör

emellertid förbehållas Kungl. Majit. Det synes med hänsyn till vad nu

anförts lämpligast, att i den blivande lagen ej intages annan föreskrift om

dessa spörsmål än att det överlämnas åt Kungl. Majit att bestämma i vilken

ordning beslut örn inköp eller annan placering av fonderna skola fattas.

Den sakkunnige föreslår, att de lönefonder, vilka gemensamt komma till

användning för fastighetsinköp, skola ingå i en av stiftsnämnderna i varje

stift förvaltad prästlönejordsfond. Fastighetsinköp skall ske i denna fonds

namn, vilken fond därför beredes ställning av ett särskilt bildat rättssubjekt.

Sådan fastighet föreslås erhålla benämningen prästlöneegendom.

De pastorat, som lämnat bidrag till inköp av viss egendom, skola erhålla

del i avkastningen från denna egendom. De fastigheter, som inköpas till

löneboställe eller för arrondering av redan befintligt löneboställe, skola enligt

förslaget lagfaras för vederbörande pastorats räkning men med anteckning

i lagfartsprotokollet icke blott örn fastighetens egenskap av löneboställe

utan även om det eller de boställen, varifrån inköpsmedlen härröra.

Den sakkunniges förslag i dessa avseenden synas mig ändamålsenliga.

Kammarkollegiets avstyrkan av förslaget i denna del torde i huvudsak

hava sin grund i en uppfattning av den kyrkliga jordens rättsliga ställning,

som icke godkänts vid den praktiska rättstillämpningen. Förslaget

innebär ju på intet sätt någon fri disposition av fastigheterna för pastoraten,

även örn vissa av fastigheterna skulle på ovan angivet sätt lagfaras

för pastoratens räkning. Den lagliga regleringen av detta fastighetsbestånd

är noggrant genomförd. Någon ändring av dessa omvandlade avlöningstillgångars

rättsställning är icke heller åsyftad. Kammarkollegiet

har ytterligare framhållit, att förslaget skapar hinder för en omläggning

av det prästerliga avlöningssystemet och för ändring av pastorats indelning

och därmed sammanhängande omdisponerande av det gamla pastoratets

avlöningstillgångar. Dessa farhågor synas icke böra tillmätas större

betydelse. Det omfattande lagstiftningsarbete, som en omläggning av det

prästerliga avlöningssystemet skulle medföra, skulle förvisso komma till

rätta med dessa fastigheters inordnande under det nya systemet. Icke

heller lära vid indelningsändringar föreligga större praktiska hinder för

fördelning av de för pastoraten lagfarna prästlönefastigheterna än beträffande

andra av kommunerna ägda fastigheter.

Stiftsnämnden i Växjö har ifrågasatt, huruvida icke hela den samlade

avkastningen från stiftets samtliga prästlöneegendomar borde fördelas i

proportion till av pastoraten investerat kapital i dessa egendomar. Onekligen

tala vissa skäl för en sådan disposition av avkastningen, men med

hänsyn till önskvärdheten att i så stor utsträckning som möjligt särskilja

de olika pastoratens andelar i egendomarna synes den sakkunniges för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Marits skrivelse Nr 16.

slag även på denna punkt kunna godtagas. I övrigt föranleder förslaget

ingen annan erinran, än att benämningen å stiftsfondens fastigheter, vilken

den sakkunnige föreslagit till prästlöneegendom, bör ändras till det med

inköpsmedlens ursprung och ändamål mera överensstämmande prästlönefondshemman.

Enligt den sakkunniges förslag böra de ifrågavarande hemmanen inordnas

i det förvaltningssystem, som gäller för gemensamma avlöningstillgångar

för prästerskapet. Hemmanen skola sålunda förvaltas av stiftsnämnderna

enligt de föreskrifter, som gälla för de allmänna kyrkohemmanen. Den

kyrkliga försäljningslagen bör göras tillämplig å dessa fastigheter. Det processuella

representantskapet bör utövas av de myndigheter, som hava att

föra talan för övrig ecklesiastik jord. Jag finner vad den sakkunnige sålunda

föreslagit ändamålsenligt och har ej någon erinran att göra häremot.

Mot de av den sakkunnige utformade lagförslagen, vari jag med hänsyn

till framställda anmärkningar vidtagit mindre jämkningar, har jag i övrigt

icke funnit anledning till erinran.

Procenttalet i 7 § 2 stycket kyrkofondslagen.

I detta sammanhang torde få beröras en fråga, som i viss mån äger

samband med spörsmålet om prästlönefondernas placering, nämligen frågan

om den procentsats, efter vilken avkastning å prästlönefond vid pastoratets

avräkning med kyrkofonden skall beräknas. Storleken av denna procentsats

har betydelse för bestämmande av det tillskott, som pastoraten

under vissa förutsättningar äro berättigade att bekomma ur kyrkofonden

såsom bidrag till prästerskapets avlöning. Då förvaltningen av pastoratens

prästlönetillgångar — boställen och fonder — genom 1932 års boställsreform

överlämnades till pastoraten, ansågs, att dessa tillgångars

verkliga avkastning, vars storlek vore beroende av pastoratets åtgöranden,

icke borde ligga till grund för avräkningen utan att avkastningen skulle upptagas

till beräknat belopp. Boställsavkastning skulle sålunda upptagas till

ett för viss tid framåt uppskattat normalavkastningsbelopp och fondavkastning

beräknas efter en räntefot av 4 procent. Härom infördes bestämmelser

i 7 § andra stycket kyrkofondslagen.

I anledning av en vid 1934 års kyrkomöte väckt motion (nr 2) örn en

av då rådande låga ränteläge påkallad sänkning av berörda procentsats beslöt

kyrkomötet (skrivelse nr 25) för sin del antaga förslag till lag om ändrad

lydelse av ovannämnda bestämmelse i kyrkofondslagen av innehåll,

att fondavkastning skulle beräknas till den procent, lägst tre högst fem,

av fondens kapital, som Konungen bestämde. Sedan Kungl. Majit förelagt

1935 års riksdag nämnda lagförslag och riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts

förslag, utfärdades den 8 oktober 1935 lag om den beslutade ändrade lydelsen

av 7 § kyrkofondslagen. Ifrågavarande procenttal har alltsedan ingången

av år 1936 enligt Kungl. Majits förordnande utgjort 3.5 procent.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts skrivelse Nr 16.

I två vid 1939 års lagtima riksdag väckta likalydande motioner (första

kammaren nr 169 och andra kammaren nr 246) hemställdes, att riksdagen

måtte för sin del besluta sådan ändring av ifrågavarande paragraf i kyrkofondslagen,

att lägsta procenttalet för beräknande av fondavkastningen

måtte sänkas till två. Till stöd härför anfördes, att, då ränteläget undergått

ytterligare sänkning, sedan ovannämnda lagändring vidtagits, det för

pastoraten vore praktiskt taget omöjligt att placera inflytande försäljningsmedel

emot en till 3 procent uppgående ränta samt att pastoraten sålunda

åsamkades förluster, som finge täckas genom uttaxerade medel. Örn försäljningarna

medförde ränteförluster för pastoraten, kunde eljest önskvärda

försäljningar av boställsmark försvåras eller hindras.

Över motionerna hördes statskontoret samt vissa domkapitel och stiftsnämnder.

Statskontoret anförde bland annat, att då Kungl. Maj:t ännu

icke ens utnyttjat det lägsta procenttal, som vore möjligt att tillämpa, anledning

att vidtaga ändring av ifrågavarande lagrum icke syntes vara för

handen. Skulle, med hänsyn till ovissheten i fråga örn utvecklingen av det

allmänna ränteläget, skäl anses föreligga för ett vidgande av den ram, inom

vilken Kungl. Majit hade att fastställa räntesatsen, syntes detta lämpligast

kunna ske genom att, såsom ämbetsverket redan i samband med

1935 års lagändring framhållit, befogenhet lämnades Kungl. Majit att —

utan att några gränser härför uppdroges — fastställa räntesatsen med hänsyn

tagen till vid olika tider rådande förhållanden.

Första lagutskottet, till vars behandling motionerna överlämnades, yttrade

i betänkande nr 30 bland annat följande:

Det torde icke kunna bestridas, att det för det dåvarande mötte mycket

stora svårigheter för pastoraten att kunna med reglerna för placering av

prästlönefondskapital uppnå den fastställda räntesatsen, ehuru givetvis

förhållandena växlade beträffande olika fonder. Den räntesats, till vilken

fondavkastningen i enlighet med kyrkofondslagen skulle beräknas, torde

vara avsedd att utgöra ett slags medelränta å det sammanlagda fondkapitalet

och syntes böra så nära som möjligt ansluta sig till de faktiska ränteförhållandena.

Bestämdes fondavkastningen till högre belopp än den verkliga

avkastningen, uppkonune åtskilliga i ärendet närmare utvecklade olägenheter,

såsom t. ex. med avseende å försäljning av pastoratsjord. Det

syntes då med hänsyn till det dåvarande låga ränteläget och i betraktande

jämväl av osäkerheten i fråga örn den framtida utvecklingen på området

icke föreligga skäl att i lagen fastlåsa ett minimum av tre procent för ränteavlcastningen.

Huruvida i stället ett visst lägre minimital borde i lagen

utsättas, syntes vara föremål för delade uppfattningar. Enligt utskottets

mening borde det av statskontoret redan i samband med 1935 års lagändring

framförda förslaget örn överlämnande åt Kungl. Majit att utan några

i lagen uppdragna gränser bestämma procenttalet tagas under förnyat övervägande.

På grund härav borde riksdagen hos Kungl. Majit göra framställning

örn utarbetande av förslag i ämnet på grundval av undersökning rörande

de faktiska ränteförhållandena beträffande ifrågavarande fonder.

I överensstämmelse med utskottets hemställan anhöll riksdagen i skri
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

44 Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

velse till Kungl. Majit den 20 maj 1939 om utredning och förslag angående

ändring av ovannämnda lagbestämmelse i syfte att i vidgad omfattning

möjliggöra det däri avsedda procenttalets anpassning efter de på området

rådande ränteförhållandena.

Den sakkunnige har i sin utredning även berört denna fråga och därvid

anfört följande:

Som Kungl. Majit ännu icke funnit anledning att utnyttja medgivandet

i ovannämnda bestämmelse och fastställa däri angivna lägsta räntesats att.

gälla vid avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden, kan den ifrågasatta

lagändringen för närvarande synas mindre angelägen. Ett förverkligande

av förslaget om fondernas placering i fast egendom skulle också

medföra, att de ekonomiska verkningarna för pastoraten med för hög

räntesats skulle bliva mindre omfattande. Härtill kommer att en höjning

av ränteläget inträtt sedan 1939, då frågan på nytt väcktes. En förnyad

sänkning av räntefoten synes emellertid redan vara påtänkt och som pastoraten

i stor utsträckning placerat fonderna å bankräkning torde förändringar

i bankernas inlåningsränta påverka även tidigare placeringar. Såsom

förut anförts torde det knappast vara möjligt att med ens placera

samtliga fonder i fast egendom utan man torde få räkna med att jämförelsevis

stora belopp prästlönemedel komma att jämväl i framtiden vara

placerade i banker eller på annat liknande sätt. I en framtid lärer därför

behovet av en lagändring på detta område åter kunna uppstå och då en

utvidgning av de i lag bestämda gränserna för procentsatsen icke torde

föranleda till bestämmande av en lägre räntesats än den som svarar mot

ränteläget vid varje tidpunkt, torde skäl tala för att först som sist vidtaga

den lagändring, som för möjliggörande av räntesatsens anpassning efter

de olika tidsförhållandena kan befinnas erforderlig.

Härvid synes den av första lagutskottet anvisade, av statskontoret redan

i samband med 1935 års lagändring föreslagna anordningen om överlämnande

åt Kungl. Majit att utan några i lagen uppdragna gränser bestämma

procenttalet vara en lämplig utväg till frågans lösning. Kyrkolagsutskottet

vid 1934 års kyrkomöte motsatte sig visserligen en dylik anordning och ansåg,

att i såväl pastoratens som kyrkofondens intresse vissa gränser för

räntesatsens variationer borde föreskrivas. Men då procentsatsen skall fastställas

av Kungl. Majit torde kunna förutsättas, att de av kyrkolagsutskottet

berörda intressena därvid bliva iakttagna. Vid bedömande av frågan

örn procentsatsens storlek torde hänsyn böra tågås till det allmänna

ränteläget och synes med beaktande i viss mån av de synpunkter kyrkolagsutskottet

anfört anvisning härom kunna intagas i lagen.

Samtliga domkapitel och stiftsnämnder samt kammarkollegiet ha lämnat

den sakkunniges förslag utan erinran.

Jag instämmer i den sakkunniges förslag och vill sålunda förorda, att

7 § andra stycket kyrkofondslagen erhåller sådan lydelse att vid bestämmande

av tillskott av kyrkofonden för gäldande av pastorats prästlönekostnader

avkastningen av fond, som förvaltas av pastorat, beräknas till den

procent av fondens kapital, som Kungl. Majit med hänsyn till de allmänna

ränteförhållandena bestämmer.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Föredraganden uppläser härefter förslagen till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 (nr 400),

3) lag örn ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt,

4) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr

141, s. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning, samt

5) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) örn kyrkofond,

vilka förslag äro såsom bilagor fogade till detta protokoll (Bil. A—E), och

hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis skrivelse Nr 16.

Bil. A.

Förslag

till

Lag

angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fond, som utgör tillgång för avlöning av prästerskapet i visst pastorat,

(prästlönefond) må i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar,

användas till bestridande av kostnad för nyodling, torrläggning eller

annan värdebeständig grundförbättring av boställe, som utgör avlöningstillgång

för prästerskapet i pastoratet, eller till inköp av fastighet.

Dylikt inköp må avse fastighet att förvaltas av pastoratet såsom löneboställe

i enlighet med bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning eller

ock fastighet att förvaltas av stiftsnämnden på sätt nedan sägs.

2 i.

Till inköp av fastighet, som skall utgöra löneboställe för visst pastorat,

må icke användas medel härrörande från prästlönefond, som förvaltas

av annat pastorat.

Skall fastighet inköpas att förvaltas såsom löneboställe för visst pastorat,

skall förvärvet ske för pastoratets räkning. Vid meddelandet av lagfart å

fånget skall anteckning ske i lagfartsprotokollet om fastighetens disposition

samt örn boställe, varifrån inköpsmedlen härröra.

3 §.

Till inköp av fastighet att förvaltas av stiftsnämnden må användas medel

tillhörande prästlönefonder från två eller flera pastorat.

Prästlönefond, som skall användas till inköp av dylik fastighet, skall

omhändertagas till förvaltning av stiftsnämnden för vederbörande pastorats

räkning och ingå i en fond, benämnd stiftets prästlönejordsfond.

Prästlönejordsfond kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Marits skrivelse Nr 16.

De myndigheter, vilka äga föra talan för den till prästerskapets avlöning

anslagna fasta egendomen, äga jämväl tala och svara i mål, som röra

prästlöne j ordsfond.

4 §.

Förvärv av fastighet för medel från prästlöne jordsfond skall ske för fondens

räkning.

Sadan fastighet benämnes stifts prästlönefondshemman och förvaltas i

enlighet med vad för allmänna kyrkohemman är eller varder stadgat.

5 §.

Avkastning av stifts prästlönefondshemman skall, efter avdrag av kostnaderna

för förvaltningen, tillkomma de pastorat, av vilkas prästlönefonder

medel använts till inköp av hemmanet, i förhållande till storleken av

insatserna; och skola hemman, som utgöra en förvaltningsenhet, vid bestämmande

av pastoratens andel i avkastningen anses såsom en enhet,

ändock de förvärvats vid olika tillfällen.

Kostnad för förvaltningen må, där hemmanets avkastning icke lämnar

tillgång därtill eller för åstadkommande av en i möjligaste mån jämn utdelning

till pastoraten, förskjutas av kyrkofonden. Vad sålunda förskjutits

skall jämte ränta gottgöras kyrkofonden av framdeles inflytande avkastning

av hemmanet.

Pastorat tillkommande andel av avkastningen skall användas i enlighet

med bestämmelserna om användningen av avkastning av tillgångar, vilka

äro avsedda för avlöning av pastoratets prästerskap.

6 §.

Sker, i enlighet med vad särskilt stadgats, försäljning eller utbyte av

stifts prästlönefondshemman, skall den behållna köpeskillingen eller mellangiften

tillföras stiftets prästlönejordsfond och avkastningen disponeras

på samma sätt som hemmanets avkastning.

I enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, må köpeskillingen

eller mellangiften, när tillfälle därtill yppar sig, användas till

grundförbättring av hemmanet eller till inköp av fastighet att tilläggas

detsamma. Dylika medel må ock användas till grundförbättring av löneboställe

eller till inköp av fastighet att förvaltas såsom löneboställe

för pastorat, som är berättigat till andel i avkastningen av hemmanet; skolande

i ty fall den andel, varefter pastoratet är berättigat till avkastning

från hemmanet, i motsvarande mån nedsättas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

7 §.

Vid den omräkning av pastorats andelstal i stifts prästlönefondshemman,

vartill föreskrifterna i 5 och 6 §§ föranleda, skall hänsyn tagas till den förändring,

som värdet å hemmanet kan hava undergått efter detsammas

inköp.

8 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

49

Bil. B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Till boställen---till prästänkesäte.

Boställe, som---allmänt kyrkohemman.

Örn den fasta egendom, som inköpes av medel tillhörande prästlönefonder

från två eller flera pastorat och som benämnes stifts prästlönefondshemman,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Bihang iill allm. kyrkomötets protokoll 191,1. 1 sami. Nr 16.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ris skrivelse Nr 16.

Bil. C.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Härigenom förordnas, att 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 angående

tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av

sådan jord under tomträtt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi

ves:

1 §•

Till kyrklig jord räknas i denna lag dels i 1 § ecklesiastik boställsordning

omförmälda prästgårdar och löneboställen (prästboställen) samt stiftens

prästlönefondshemman ävensom biskopsgårdar, dels sådana boställen och

andra fastigheter, vilkas avkomst ingår till kyrkofonden, dels fastigheter,

som äro anslagna till bostad eller avlöning åt domkyrkosysslomän, dels ock

den fasta egendom, som besittes av domkyrkor samt andra kyrkor i städer

och på landet.

6 §.

Där, i---nämnda fond.

Sker utbyte---för pastoratet.

Om användningen av mellangift eller köpeskilling, som härrör från stifts

prästlönefondshemman, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Huruledes, beträffande---Konungen förordnas.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Senaste lydelse av 1 § se 1938: 733 och av 6 § se 1936: 581.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis skrivelse Nr 16.

51

Bil. D.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr 141, s. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 9 december 1910 örn reglering

av prästerskapets avlöning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi

ves:

22 §.

1. Blir prästgård---för pastoratet.

2. Fond, som---av domkapitlet. Örn användning av fond, som är

prästlönetillgång för visst pastorat, till grundförbättring av löneboställe

eller till inköp av fastighet är särskilt stadgat.

3. Det åligger---föregående år.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Senaste lydelse se 19.'')2: 405.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

Bil. E.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §.

Därest av — — — sådant överskott.

Vad nu stadgats om behållna avkastningen av prästlönetillgångar, som

förvaltas av pastorat, gäde ock pastoratet tillkommande andel av avkastningen

från stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.

7 §.

Örn för gäldande av pastorats prästlönekostnader under året åtgår högre

belopp än som täckes dels av avkastningen av pastoratets prästlönetillgångar

och av pastoratet tillkommande andel av avkastningen från stiftets

prästlönejordsfond och prästlönefondshemman — med undantag som i 4 §

sägs — dels ock därutöver av ett belopp, motsvarande en uttaxering för

skattekrona inom pastoratet av det öretal, Konungen för året bestämmer,

äger pastoratet för vad ytterligare erfordras erhålla tillskott av kyrkofonden,

dock ej för gäldande av lönebelopp, som pastoratet enligt 9 eller 10 §

lagen om reglering av prästerskapets avlöning särskilt förbundit sig att

utgöra.

Vid bestämmande av tillskott, som nu sagts, skall löneboställes avkastning

tagas i beräkning med belopp, som fastställts med tillämpning av 9 §

(löneboställets normalavkastning), avkastningen av fond, som förvaltas av

pastorat, beräknas till den procent av fondens kapital, som Konungen med

hänsyn till de allmänna ränteförhållandena bestämmer, samt pastorat tillkommande

andel av avkastningen av stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman

upptagas till det belopp, vartill denna andel för näst föregående

räkenskapsår uppgått.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1935: 526.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis skrivelse Nr 16.

53

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl, Marits lagråd den 28

oktober 191+1.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 25 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 17 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 (nr 1+00),

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 1+ januari 1927

{nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall

samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

4) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagell den 9 december 1910

(nr 11+1, s. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning, samt

5) lag angående ändrad lydelse av 1+ och 7 §§ lagen den 30 augusti

1932 (nr 1+01+) örn kyrkofond.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av stiftssekreteraren T. Gynnerstedt.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Då 2 § första stycket av förslaget till lag angående användande i

vissa fall av prästlönefond m. m. icke innehåller annat än vad som

jämväl utan uttryckligt stadgande måste anses bliva gällande, hemställer

lagrådet, att detta stycke måtte utgå ur förslaget. I

I remissprotokollet anföres, att rådande höga prisläge för skogs- och jordbruksfastigheter

manade till försiktighet vid investering just nu av fonder i

dylika fastigheter. Med hänsyn bland annat härtill har i det remitterade förslaget

överlämnats åt Kungl. Majit att bestämma tidpunkten för lagstiftningens

ikraftträdande.

Lagrådet vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke lagstiftningen bör träda

i kraft snarast möjligt. Det kan nämligen, särskilt under nuvarande försörj
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

ningsläge, som påkallar kraftåtgärder för höjande av jordbrukets produktionsförmåga,

vara av värde att nyinvesteringar företagas för grundförbättringar

såsom nyodling, torrläggning och dylikt. Även inom skogsbruket kunna liknande

åtgärder, t. ex. anläggning eller förbättring av väg för utforsling av

skogsprodukter, böra befrämjas. Framhållas må ock, att lagstiftningen ger

Kungl. Majit möjlighet att genom allmänna bestämmelser i tillämpningsföreskrifterna

eller genom prövning i varje särskilt fall avvärja sådana kapitalinvesteringar

i fastigheter som under nuvarande tidsomständigheter finnas

olämpliga. Ett uppskov med ikraftträdandet skulle även fördröja genomförandet

av den från alla håll tillstyrkta ändringen av stadgandet i 7 § lagen

örn kyrkofond rörande den procentsats, efter vilken avkastning av prästlönefond

vid pastoratets avräkning med kyrkofonden skall beräknas.

På grund härav och då det av lagtekniska skäl synes i görligaste mån böra

undvikas att ställa ikraftträdandet av en antagen lag på en obestämd framtid,

hemställer lagrådet, att den ifrågasatta lagstiftningen måtte träda i kraft den

1 januari 1943.

TJ ^protokollet:

G. Lindencrona.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

55

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

oktober 1941.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge lagrådets den 28 oktober

1941 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 17 oktober 1941 remitterade

förslaget till lag angående användande i vissa fall av prästlönefond

m. m. och vissa därmed sammanhängande lagförslag.

Föredraganden anför:

I anledning av lagrådets erinran angående innehållet i första stycket av

2 § i förslaget till lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.

har jag låtit detta stycke utgå ur nämnda paragraf.

Vad lagrådet anfört rörande lagförslagens ikraftträdande finner jag beaktansvärt.

Särskild vikt fäster jag vid önskemålet, att prästlönefonder må

kunna under nu rådande förhållanden investeras i grundförbättringar i härför

lämpliga löneboställen. Beträffande åter frågan om inköp av fastigheter skulle,

i enlighet med vad jag tidigare framhållit, beslutanderätten härutinnan, så

vitt gäller större fastigheter, komma att vara förbehållen Kungl. Majit. Jag

förutsätter, att vid prövningen av dylika ärenden skäligt avseende kommer att

fästas jämväl vid de allmänekonomiska synpunkter, som kunna läggas på

lämpligheten av ifrågasatta fastighetsförvärv. Vid nu angivna förhållanden

finner jag icke anledning motsätta mig lagrådets förslag, att lagstiftningen

skall träda i kraft den 1 januari 1943.

Med hänsyn till naturen av de i lagförslagen berörda frågorna synes kyrkomötet

böra beredas tillfälle att yttra sig över dessa lagförslag.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte inhämta

kyrkomötets yttrande över de i enlighet med vad sålunda anförts ändrade

förslagen till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m . in.,

2) lag örn ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400),

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 16.

3) lag orri ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt,

4) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr Hl,

s. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning samt

5) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Tideström.

Stockholm 1941. Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

413810

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kyrkolag sutskottets betänkande 1941, Nr 29. 1

Transumt.

Bilaga A?.

Nr 29.

Ankom till tryckeriexpeditionen den 18 november 1941 kl. 11 f. m.

Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Marits

skrivelse, nr 16, angående användande i vissa fall av

''prästlönefond m.m.

Genom en den 30 oktober 1941 dagtecknad, till handläggning av kyrkolagsutskottet

hänskjuten skrivelse, nr 16, har Kungl. Majit, under åberopande

av skrivelsen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden

för den 17 och den 30 oktober 1941 samt av protokollet i lagrådet för

den 28 oktober 1941, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande över

vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.,

2) lag om ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400),

3) lag om ändrad lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt,

4) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr 141,

s. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning samt

5) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond.

Lagförslagen äro av följande lydelse:

Den ständigt ökade försäljningen av prästlönejorden, möjliggjord genom

tid efter alman genomförda lagstiftningar inom detta område, innebär att

densamma, som utgör en av avlöningstillgångama för prästerskapet, i allt

större omfattning omvandlas i penningfonder. En överflyttning av betydande

mått har sålunda skett och sker allt fortfarande av dessa avlöningstillgångar

från en värdebeständig valuta till en mera osäker sådan. Utskottet finner

detta ägnat att inge allvarliga bekymmer. Med stor tillfredsställelse har

nu utskottet tagit del av det föreliggande lagförslaget örn sådan placering

av lönefonder. Även om erinringar kunna göras mot detsamma, öppnar det

dock väg för en tillfredsställande lösning av frågan örn bevarandet av dessa

avlöningstillgångar åt framtiden.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kyrkolagsutskotteis betänkande 194-1, Nr 29.

I likhet med departementschefen vill utskottet betona vikten av att fonderna

i främsta rummet vinna lokal placering, d. v. s. i grundförbättring

av löneboställe eller i nyinköpt löneboställe till det pastorat, av vilket lönefonden

förvaltas. Utskottet hyser vissa betänkligheter i anledning av att lagrummets

avfattning rörande fonds placering i grundförbättring och departementschefens

uttalande i samband härmed möjligen kan giva anledning till

en alltför vidsträckt tillämpning av detta placeringssätt. Utskottet ifrågasätter

sålunda örn en täckdikning alltid kan anses utgöra en värdebeständig

grundförbättring av den art, som här måste åsyftas. Innan fond placeras i

grundförbättring av löneboställe, bör en fullt tillfredsställande utredning

verkställas om att sådan grundförbättring verkligen på ett för framtiden bestående

sätt ökar boställets värde.

Ett sammanförande av de fonder, som ej kulma vinna lokal placering,

till prästlönejordsfonden inom varje stift är enligt utskottets förmenande

enda möjligheten att lösa frågan örn dessa fonders placering i fast egendom.

Förslaget tillgodoser ett naturligt krav på att sambandet bibehålies

mellan lönefonden och dess ändamål, nämligen att vara avlöningstillgång

för visst pastorats prästerskap. Den fortgående försäljningen av prästlönejorden

kan på intet sätt anses tillfredsställande för pastoratet. Djupast sett

blir det ett pastoratsintresse, som tillvaratages genom penningfondernas placering

i fast egendom. Då det enskilda pastoratet ej alltid kan förverkliga

detta intresse, måste ett samarbete med andra pastorat ordnas. Förslaget

om bildande av prästlönejordsfonder och förvärv av fastigheter för dessa

fonders räkning innebär i själva verket allenast en reglering av detta nödvändiga

samarbete genom förmedling av kyrklig myndighet inom stiftet.

Då denna myndighet — stiftsnämnden — står i intim förbindelse med pastoraten

och ofta har att tillvarata deras intressen, finnes all anledning att förutsätta,

att stiftsnämnd och pastorat i samverkan skola på ett friktionsfritt

sätt lösa de frågor, som sammanhänga med bildande av prästlönejordsfonderna

och inköp av fastigheter för deras räkning.

Det skulle vara önskvärt örn i förslaget till lagen om användande av prästlönefonder

förfarandet vid de i lagförslaget berörda frågor närmare regleras,

även om det ligger i sakens natur, att stiftsnämndema härutinnan komma

att intaga en central ställning. Förfarandet bör nu i stället närmare klargöras

i den tillämpningskungörelse, som Kungl. Majit kommer att i anledning

av lagstiftningens genomförande utfärda. Med hänsyn till önskvärdheten av

att tillvarataga möjligheterna av förmånliga fastighetsinköp måste därvid åt

inköpsärende givas en i görligaste mån skyndsam handläggning. I sak onödiga

remisser torde sålunda böra undvikas. Förfarandet bör vidare ske under

betryggande former för såväl stiftsnämnd som pastorat och uppläggas efter

så enkla och klara linjer som möjligt. Utskottet förutsätter, att tillfälle herodes

stiftsnämndema att yttra sig över tillämpningskungörelsen, innan densamma

utfärdas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kyrkolagsutskottets betänkande 1941, Nr 29.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört, har utskottet icke något

att erinra mot förslaget till lag om användande i vissa fall av prästlönefond

m. m. eller mot övriga i samband härmed utarbetade lagförslag.

Förslaget om ändrad lydelse av 7 § kyrkofondslagen rörande storleken av

den procent, efter vilken avkastningen av lönefond skall beräknas vid bestämmandet

av tillskott ur kyrkofonden till gäldande av pastorats prästlönekostnader,

föranleder icke heller någon utskottets erinran.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att kyrkomötet måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara

sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande fem

lagförslag.

Stockholm den 19 november 1941.

På kyrkolagsutskottets vägnar:

EDY. RODHE.

Närvarande i utskottet vid ärendets slutbehandling:

herr biskop Rodhe, herr von Hajsten, herrar biskopar Ljunggren och Cullberg samt herrar

Brundin, Linder, Jansson*, Ljung, Sandström* och Gärde*.

Ej närvarande vid justeringen av betänkandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kyrkomötets skrivelse 1941, Nr 28.

Bilaga 3.

Nr 28.

Godkänd av kyrkomötet den 25 november 1941.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Majds

skrivelse angående användande i vissa fall av prästlönefond

m. m.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 29.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 30 oktober 1941, nr 16, har Eders Kungl.

Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen

över ecklesiastikärenden för den 17 och den 30 oktober 1941 samt av protokollet

i lagrådet för den 28 oktober 1941, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets

yttrande över vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag angående användande i vissa fall av prästlönefond m. m.,

2) lag örn ändrad lydelse av 1 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 (nr 400),

3) lag örn ändrad lydelse av 1 och 6 § § lagen den 4 januari 1927 (nr 1)

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt,

4) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 9 december 1910 (nr

141, s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning samt

5) lag angående ändrad lydelse av 4 och 7 §§ lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) örn kyrkofond.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 29, varav tryckt

exemplar här bifogas.

Under åberopande av utskottets betänkande får kyrkomötet i underdånighet

förklara sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande fem lagförslag.

Stockholm den 25 november 1941.

Underdånigst.

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

420896

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.