Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter

12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:151, Angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151.

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa lektorsprebendefastigheter; given Stockholms

slott den 27 februari 191+2.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o och 2:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 191+2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning ärenden angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter,

vilka ärenden synts böra föranleda framställning till

riksdagen, samt anför härom följande:

l:o.

Vissa lektorsprebendefastigheter i Växjö.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 augusti 1941 har drätselkammaren i

Växjö enligt uppdrag av stadsfullmäktige anhållit örn tillstånd för Växjö stad

att mot pris, som kunde finnas skäligt, och på för staden förmånligaste betal
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

ningsvillkor förvärva äganderätten till dels lektorsprebendefastighetema

Lekamensgärdet eller stadsägan nr 414, Själakorsgärdet eller stadsägan nr

395 och Sanctae Annas gärde l1, dels domkyrkosysslomannens lönefastighet

(Economi Templi gärde eller stadsägan nr 394, dels ock viss del av förutvarande

biskopshemmanet Växjö Biskopssäte 2\ Sedermera har drätselkammaren

i skrivelse den 14 augusti 1941 anhållit örn tillstånd för staden att inköpa

jämväl den till Lekamensgärdet hörande s. k. Gymnasieträdgården och

den till Sanctae Annee gärde hörande »lektorsjorden vid begravningsplatsen».

Enligt en i ärendet företedd sammanställningskarta över del av Växjö stad

innehålla de i ansökningen den 9 augusti 1941 avsedda lektorsprebendefastigheterna

i areal, Lekamensgärdet omkring 184,000 kvadratmeter, Själakorsgärdet

omkring 164,000 kvadratmeter och Sanctae Annae gärde omkring

150,000 kvadratmeter.

Till stöd för ansökningen den 9 augusti 1941 har drätselkammaren anfört

i huvudsak följande:

Särskilt under åren närmast före pågående krig hade en ganska omfattande

byggnadsverksamhet förekommit i Växjö, varunder bostadsproduktionen

alltmera inriktats på uppförande av en- och tvåfamiljshus. Genom den omfattande

bebyggelse med mindre bostadshus, som sålunda ägt rum, hade de

områden, som enligt gällande stadsplan vore avsedda för bostadsbebyggelse,

i stor utsträckning tagits i anspråk. Den nuvarande stagnationen inom byggnadsbranschen

hade medfört, att bostadsreserven i staden, vilken redan vid

bostadsräkningen under hösten 1940 varit liten, ytterligare minskats och för

närvarande icke torde vara att räkna med, samt att lägenheter, som vore

utdömda eller borde utdömas såsom bostadslägenheter, måst bibehållas

såsom sådana. Brist förefunnes numera även på mindre lägenheter av god

beskaffenhet. På grund av bland annat den ringa tillgången på viss byggnadsmateriel

och de höga byggnadskostnaderna torde man icke kunna räkna

med att hyreshus annat än i undantagsfall kunde komma till uppförande,

innan normala förhållanden åter inträtt. Under sådana förhållanden vore

det av största betydelse, att egnahemsrörelsen finge så stor omfattning som

möjligt. Staden hade sökt främja denna verksamhet genom att ställa billig

tomtmark till egnahemsbyggarnas förfogande. Det torde kunna förväntas att,

därest hittills gjorda försök att stimulera egnahemsrörelsen sloge väl ut,

denna komme att omfattas med ökat intresse. En förutsättning härför vöre

emellertid, att staden kunde tillhandahålla lämplig tomtmark till så lågt pris

som möjligt. Det finge därför anses vara ett samhällsintresse av största betydelse

att staden hade riklig tillgång till mark, som kunde användas för bebyggelse.

Då bostadsproduktionen, så snart normala förhållanden åter inträdde,

torde bli synnerligen livlig med åtföljande stor efterfrågan på tjänlig tomtmark,

måste staden jämväl med hänsyn härtill tillse, att den hade tillgång

till sådan mark för att kunna möta de krav på lämpliga byggnadstomter,

som då med all säkerhet komme att framställas. Genom att disponera över

för bostadsbebyggelse lämplig tomtmark kunde staden även tillse, att utvecklingen

av byggnadsverksamheten skedde på ett planmässigt och för det

allmänna ur ekonomiska och andra synpunkter ändamålsenligt sätt, liksom

ock utöva en reglerande verkan beträffande tomtpriset i allmänhet inom

staden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Som stadens innehav av tomtmark, i synnerhet av lämplig sådan mark för

egnahemsverksamheten ävensom för vissa planerade offentliga byggnader,

icke kunde anses tillräckligt, och då de till inköp ifrågasatta jordområdena

med hänsyn till läge och markbeskaffenhet vore synnerligen lämpliga att

utläggas till byggnadstomter, syntes ett betydande samhällsintresse bli tillgodosett,

därest staden förvärvade områdena. Genom stadsplanering av

dessa skulle staden erhålla tillgång till ett stort antal för bostadsbebyggelse

synnerligen väl belägna tomter. En ytterligare anledning för staden att söka

erhålla äganderätten till förevarande jordområden utgjorde den omständigheten,

att byggnadsverksamheten tvingades ut till mera periferiskt liggande

områden, därest jordarna såsom hittills skulle nyttjas för jordbruksändamål.

Vissa tättbebyggda områden hade uppstått inom förutvarande Växjö landskommun

norr och öster om de stadsplanerade delarna av staden. En del av

dessa områden skildes nu genom sagda jordar från dessa stadsdelar. Förr eller

senare måste de tättbebyggda ytterområdena förses med vatten- och avloppsledningar

och anläggandet av dylika ledningar till dessa områden komme

givetvis att medföra både praktiska svårigheter och stora kostnader, framförallt,

så länge ifrågavarande jordar brukades på sätt nu skedde. Därest dessa

jordar bleve stadsplanerade, kunde de erhålla gator och ledningar i anslutning

till närliggande stadsplanerade delar av staden. Härigenom kunde även

vatten- och avloppsledningar på ett mera planmässigt och framför allt på ett

ur ekonomisk synpunkt mera ändamålsenligt sätt än vad nu vore möjligt utökas

till att omfatta även sagda ytterområden. Såsom ett ytterligare skäl för

jordarnas upplåtelse för bostadsbebyggelse finge framhållas, att det med

tanke på de krav i sanitärt hänseende, som numera på grund av hälsovårdsstadgans

föreskrifter ställdes på jordbruksfastigheter inom tättbebyggda

samhällen, torde bli oekonomiskt att i längden bibehålla jordarna

vid deras nuvarande brukningssätt.

Möjligheterna att för närvarande förfoga över de till försäljning ifrågasatta

lektorsprebendefastigheterna, vilka äro utarrenderade, Lekamensgärdet och

Sanctae Annae gärde till den 1 maj 1944 samt Själakorsgärdct till och med

den 1 maj 1945, äro beroende på samtycke av respektive arrendatorer.

Fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden äro för Lekamensgärdet

15,000 kronor, för Själakorsgärdet 12,500 kronor och för Sanctae Annae

gärde 21,600 kronor. Sammanlagda taxeringsvärdet å alla de till inköp av

staden föreslagna områdena utgör omkring 81,600 kronor. Den nuvarande

avkastningen av samma områden har uppgivits icke överstiga 3,000 kronor

örn året.

Värdering av samtliga ifrågavarande områden har verkställts av stiftsnämnden

den 15 oktober 1940 vid syn enligt 17 § stiftsnämndsinstruktionen.

Enligt ett av boställsnämnd härvid upprättat, den 19 oktober 1940

dagtecknat värderinginstrument ha områdena — under förutsättning av

områdenas försäljning i ett sammanhang och inom en nära framtid —

åsatts vissa lägsta försäljningsvärden å tillhopa 511,250 kronor, därvid

lektorsprebendefastigheterna värderats till sammanlagt 301,850 kronor

enligt följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151.

Lekamensgärdet, den del som ligger öster om norra infartsvägen,

cirka 161,000 kvadratmeter å 75 öre samt den del,

som ligger väster örn norra infartsvägen, cirka 23,000

kvadratmeter å 50 öre .*............................. 132,250 kronor

Själakorsgärdet, 164,000 kvadratmeter ä 50 öre......... 82,000 »

Sanctae Annae gärde, 146,000 kvadratmeter å 60 öre____ 87,600 »

Staden, som funnit de åsätta värdena för höga, har å sin sida låtit verkställa

uppskattning av de till inköp ifrågasatta områdenas råmarksvärde

med hänsyn till dels den tid och de kostnader, som kunde åtgå för exploatering

av områdena, dels det pris staden kunde antagas komma att erhålla vid

försäljning av tomter å områdena och dels viss ränte- och kapitalförlust. Härvid

har beräknats, att 65 procent av totalarealen eller omkring 450,000 kvadratmeter

kunde utläggas till 450 tomter om i medeltal 1,000 kvadratmeter

samt att för områdenas exploatering skulle åtgå 60 år. Enligt denna värdering

skulle områdenas nuvarande råmarksvärde utgöra i runt tal 283,000

kronor. Staden har erbjudit sig att betala 300,000 kronor för samtliga

ifrågavarande områden.

Gentemot den å stadens sida gjorda värderingen har stiftsnämnden i utlåtande

den 15 augusti 1941 framhållit, bland annat.

De stora direkta och indirekta ekonomiska fördelar, som ernåddes genom

förvärvet av områdena, hade icke på något sätt värdesatts. Kostnaderna för

framdragande av gator samt för vatten-, avlopps- och elektriska ledningar

komme att bliva en bråkdel av vad staden skulle få vidkännas, därest bebyggelsen

skulle — såsom faktiskt redan skett — alltfort bli nödsakad att

söka sig till stadens ytterområden. Staden komme vidare att erhålla nya

skatteobjekt samt en värdebeständig valuta. Det vore att förmoda, att tomtpriserna

komme att stiga under årens lopp. Att döma av stadens hittillsvarande

utveckling måste den ifrågasatta exploateringstiden 60 år anses för

lång. De sociala synpunkter, som av staden framhållits, vore i och för sig

värda allt beaktande. Det måste emellertid ihågkommas, att de fastigheter,

varom här vöre fråga, vore anslagna för vissa särskilda ändamål. Av sociala

välfärdsanordningar föranledda kostnader måste tillgodoses i annan ordning.

De i samband med stiftsnämndssynen åsätta priserna ansåge nämnden alltjämt

vara skäliga och väl avvägda.

Växjö högre allmänna läroverks kollegium och domkapitlet i Växjö ha anslutit

sig till stäftsnämndens uppfattning i fråga om fastigheternas försäljningsvärde.

Beträffande Gymnasieträdgården och »lektorsjorden vid begravningsplatsen»,

för vilka utgå vissa avgälder efter markegångstaxa^ har stiftsnämnden

föreslagit ett försäljningspris av respektive 800 kronor och 2,000 kronor,

tillsynes motsvarande i runt tal det efter 4 procent kapitaliserade

värdet av avgälderna.

Läroverkskollegiet har förklarat sig icke ha något att invända mot stadens

förvärv av lektorsprebendefastigheterna under förutsättning, att prebendeinnehavarnas

inkomst icke minskades eller försvunne genom försäljningen,

att försäljningsmedlen överlämnades till rektorsämbetet vid läroverket att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

förvaltas såsom fonder med rätt för vederbörande tjänstinnehavare att av

respektive fonds ränteavkastning uppbära, vad han tidigare åtnjutit i inkomst

från fastigheten, samt att medlen även i framtiden förbleve knutna till läroverket

och användes till dess bästa. Vederbörande indelningshavare och rektor

ha biträtt vad läroverkskollegiet härutinnan anfört.

Jämväl stijtsnämnden och domkapitlet ha tillstyrkt medgivande för staden

att förvärva ifrågavarande områden.

Kammarkollegiet har beträffande lektorsprebendenas tillkomst och disposition

yttrat bland annat:

Angående tillkomsten av ifrågavarande lektorsprebendefastigheter förelåge

utredning i ett av kammarkollegiet och statskontoret den 20 oktober 1931

till Kungl. Majit avgivet utlåtande angående indragning till statsverket eller

övertagande till förvaltning av statsverket av kronans donationer till de allmänna

läroverken m. m. Av denna utredning inhämtades bland annat:

Fastigheterna syntes ha tillhört kanikprebenden vid Växjö domkyrka under

katolska tiden och efter prebendestiftelsernas upplösning under kyrkoreformationen

indragits till kronan.

Lekamensgärdet hade åtminstone från 1570 innehafts av skolmästarna i

Växjö enligt kungl, förläningar och konfirmationer. Genom Gustav II Adolfs

brev den 17 februari 1619 hade beträffande underhåll åt rektor i Växjö föreskrivits,

att envar, som tillträdde denna befattning, ägde att utan särskild

ansökning njuta och behålla vad hans företrädare haft och njutit. I samband

med inrättandet av Växjö gymnasium genom kungl, brev den 30 mars 1643

hade rektoratet vid Växjö skola indragits och Lekamensgärdet anslagits åt

fjärde lektorn. Till Lekamensgärdet hade sedan gammalt hört tomt i staden.

Sedan byggnaderna och tomten förfallit, användes densamma såsom trädgård,

den s. k. Gymnasieträdgården.

Själakorsgärdet torde ha anslagits för sitt nuvarande ändamål omkring

1607, vilket år fastigheten innehades av konrektorn i Växjö Peder Clandius.

Genom Gustav II Adolfs brev den 26 februari 1617 hade förklarats, att Själakorsgärdet

alltid skulle ligga och lyda under konrektorsämbetet vid Växjö

skola, och den 16 februari 1619 hade konungen beträffande konrektor underhåll

förklarat, att envar, som tillträdde denna befattning ägde att utan särskild

ansökning njuta och behålla vad hans företrädare haft och njutit. I

samband med gymnasiets inrättande hade jämväl konrektoratet vid Växjö

skola indragits och Själakorsgärdet övergått till lektorn i hebreiska och

grekiska.

Sanctea Annee gärde syntes ha anslagits som lektorsprebende omkring

1605, då såsom innehavare nämndes Nils Bringius, den förste teologie lektorn

i Växjö. Genom Gustav II Adolfs brev den 17 februari 1619 hade beträffande

teologie lektorns underhåll föreskrivits, att envar, som tillträdde denna befattning,

ägde att utan särskild ansökning njuta och behålla vad hans företrädare

haft och njutit. Den 16 maj 1884 hade Kungl. Majit medgivit, att

en till sistnämnda fastighet hörande trädgårdstomt örn 14.65 ar (belägen intill

östra sidan av begravningsplatsen i Växjö) finge exproprieras för att förenas

med Växjö stads- och landsförsamlingars begravningsplats. Den i ärendet

omförmälda lektorsjorden vid begravningsplatsen syntes motsvara denna

trädgårdstomt, vars expropriering sålunda icke torde ha fullföljts.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Nu gällande fördelning av fastigheterna grundade sig på ett kungl, brev

av den 27 oktober 1859, enligt vilket Saneta'' Annae gärde skulle tillkomma

äldste lektorn, Själakorsgärdet andre lektorn och Lekamensgärdet tredje lektorn

vid Växjö läroverk.

I skrivelse den 2 maj 1930, nr 175, i anledning av riksdagens år 1929 församlade

revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1

juli 1928—30 juni 1929, hade riksdagen under punkt 9:o) anmält, att riksdagen,

utom annat, bemyndigat Kungl. Majit att vidtaga sådana jämkningar

i från och med budgetåret 1930/31 gällande stater för de allmänna läroverken,

att största möjliga överensstämmelse vunnes mellan den beräknade och

den verkliga avkastningen av de av kronan till de allmänna läroverken lämnade

donationer. I anledning härav hade Kungl. Majit den 16 oktober 1931

medgivit, att befintliga, av kronan till avlöning av lärare vid de allmänna

läroverken anvisade hemman och jordar fortfarande och intill dess annorlunda

bleve förordnat finge vid lärartjänsterna bibehållas, emot skyldighet för

tjänstinnehavaren att efter den uppskattning, som bleve bestämd, vidkännas

avdrag för boställsavkomsten å den vid lärartjänsten utgående avlöningen.

Beträffande sättet för bestämmande av sådana avdrag hade Kungl. Majit

föreskrivit, att avkomsten av den fasta egendomen skulle uppskattas på enahanda

sätt som i fråga örn uppskattning gällde för de kronans hemman och

lägenheter, som skulle till arrende utbjudas; och skulle det åligga vederbörande

länsstyrelse att insända de vid förrättningarna förda protokollen jämte

eget utlåtande till kammarkollegiet, som hade att fastställa det belopp, vartill

avkomsten av varje fastighet, till skäligt arrende beräknad, borde i stat

upptagas samt därom lämna statskontoret och vederbörande länsstyrelse

underrättelse. Genom beslut den 18 juni 1934 hade kammarkollegiet fastställt

de belopp, vartill ifrågavarande prebendefastigheters avkastning borde från

och med den 1 juli 1934 i stat upptagas, till för Lekamensgärdet med Gymnasieträdgården,

inberäknat avgäld för rätt att ha elektrisk ledning framdragen

över fastigheten, nyttjanderättsavgift för Gymnasieträdgården samt rätt

till utsyning från den för prebendefastigheterna och (Economi Templi gärde

samfällda utmarken Prästmarken, till 460 kronor, för Själakorsgärdet samt

rätt till utsyning från Prästmarken till 440 kronor samt för Sanct® Ann®

gärde, inberäknat lägenhetsavgälder, ränta å fonderad expropriationsersättning,

avgäld för rätt att ha elektriska ledningar framdragna över fastigheten

och rätt till utsyning från Prästmarken, till 570 kronor, allt årligen att gälla

tills vidare till dess annorlunda kunde varda förordnat.

Den ovannämnda Prästmarken berördes icke av förevarande försäljningsfråga.

Gymnasieträdgården och lektorsjorden vid begravningsplatsen utgjorde enligt

uppgift trädplanterade mindre områden som i stadsplanen upptagits såsom

allmänna platser och sedan lång tid disponerades av staden. Det syntes

lämpligt, att desamma försåldes till staden (jfr 21 och 28 § § stadsplanelagen).

I fråga örn värderingen av områdena har kollegiet anfört bland annat:

Värderingen av ifrågavarande för stadsbebyggelse avsedda områden syntes

böra grunda sig på en åtminstone i sina huvuddrag känd plan för områdenas

bebyggande. Vid den genom stiftsnämndens försorg verkställda värderingen

syntes man icke ha utgått från någon sådan plan utan direkt uppskattat

råmarksvärdet per kvadratmeter av de olika områdenas totala areal.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl, Maj.ts proposition Nr 151.

Den å stadens sida företagna värderingen byggde visserligen på en tänkt

exploateringsplan men hade av stiftsnämnden gjorts till föremål för åtskillig

kritik, vilken såvitt av handlingarna kunde bedömas i vissa hänseenden vore

befogad.

Utöver vad stiftsnämnden invänt mot stadens värdesättning torde böra

framhållas följande. Staden utginge från att områdena i sin helhet skulle upplåtas

för billig, mindre bebyggelse (egnahemsbebyggelse), vilket förutsatte

låga tomtpriser. Det torde emellertid icke kunna anses uteslutet, att vissa

delar av områdena vid blivande stadsplanering befunnes böra tagas i anspråk

för bebyggelse med hyreshus eller allmänna byggnader. Staden hade själv

uppgivit, att stadens innehav av mark för vissa planerade offentliga byggnader

icke vore tillräckligt. Över huvud taget borde tillbörlig hänsyn tagas till

säljarens intresse av att marken utnyttjades på ett sätt, som medförde gott

ekonomiskt resultat av försäljningen. Emedan fastigheterna vore anvisade

för olika ändamål borde vidare särskilt värde åsättas varje fastighet. Vissa

av fastigheterna torde med hänsyn till sitt förmånligare läge komma att exploateras

fortare än de övriga och borde därför åsättas högre pris. Vidare

vore de i ärendet tillgängliga uppgifterna om fastigheternas arealer endast

ungefärliga, varför en uppmätning och kartläggning av fastigheterna syntes

erforderlig.

Kollegiet ansåge utredningen i ärendet icke möjliggöra ett tillförlitligt bedömande

av föreliggande starkt skiljaktiga värderingar. Med hänsyn till de

stora värden, som vore i fråga, torde en ny värdering böra ske. Kollegiet föreställde

sig, att en sådan lämpligen borde anordnas sålunda, att kammarkollegiet

bemyndigades att tillkalla lämplig, opartisk och sakkunnig person att

verkställa värdering av fastigheterna.

Kammarkollegiet hemställde, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen medgiva,

att de ifrågavarande lektorsprebendefastigheterna med därtill hörande

jordar finge försäljas till staden för det pris och på de villkor Kungl. Majit

funne skäligt bestämma. I ärendet hade ifrågasatts, att för försäljning

av lektorsprebendefastigheterna skulle erfordras kyrkomötets medverkan.

På anförda skäl funne sig kollegiet icke böra framställa förslag härom.

Frågan örn dispositionen av köpeskillingsmedlen för lektorsprebendefastigheterna

borde enligt kollegiets mening upptagas till omprövning i samband

med en allmän reglering av kronans donationer till de allmänna läroverken.

Intill dess torde medlen böra fonderas enligt de bestämmelser, som av Kungl.

Majit kunde bliva meddelade i samband med beslut om fastigheternas försäljning.

Vid en försäljning bleve ändrade bestämmelser angående avdraget

å indelningshavarnas löner av boställsavkomsten nödvändiga.

De ecklesiastika jordar, som avses i förutnämnda försäljningsärende, ha

till större delen en central belägenhet i Växjö men användas endast för jordbruksändamål.

Det är därför naturligt, att staden önskar få områdena disponibla

för bebyggelse. I likhet med alla i ärendet hörda myndigheter anser

även jag önskvärt, att jordarna erhålla denna användning.

Ehuru alltså enighet räder örn att staden bör få köpa ifrågavarande fastig
-

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

heter, ha uppfattningarna om försäljningspriset gått starkt i sär. Medan

jordarna av staden värderats till 300,000 kronor, ha de lokala statsmyndigheterna

uppskattat fastigheternas saluvärde till omkring 511,000 kronor.

Även i andra avseenden befinner sig ärendet i sådant skick, att något definitivt

avgörande icke nu kan träffas. Det synes emellertid av stadsplaneskäl

och andra orsaker önskvärt, att alla åtgärder, som kunna erfordras för områdenas

exploatering, vidtagas utan tidsutdräkt. Beträffande försäljning av

de i stadens framställning avsedda kyrkliga fastigheterna eller stadsägan

nr 394 och viss del av Växjö Biskopssäte 21 äger Kungl. Majit ensam besluta.

I fråga örn lektorsprebendefastigheterna, vilka enligt vederbörande

stiftsnämnds uppskattning representera ett värde av omkring 302,000 kronor,

synas olika meningar råda örn fastigheternas rättsliga natur, men fastigheterna

torde böra betraktas såsom kronoegendomar, vilka anslagits

för visst ändamål. Vid sådant förhållande synes riksdagens samtycke till

deras försäljning böra inhämtas. I likhet med kammarkollegiet anser jag

kyrkomötets hörande icke vara erforderligt.

Örn lektorsprebendefastigheterna försäljas, torde de behållna försäljningsmedlen

tills vidare böra fonderas. Frågan om försäljningsmedlens disposition

torde framdeles böra upptagas till behandling i sammanhang med

en allmän reglering av kronans donationer till de allmänna läroverken. Beträffande

vederbörande lektorers rätt till å försäljningsmedlen uppkommande

ränteavkastning lärer det få ankomma på Kungl. Majit att med beaktande

av stadgandet i 55 § 9 mom. 2. civila avlöningsreglementet, meddela

erforderliga föreskrifter.

Med hänsyn till här anförda omständigheter torde riksdagens samtycke

till försäljning av lektorsprebendefastigheterna kunna inhämtas redan på

ärendets nuvarande stadium. På sätt kammarkollegiet föreslagit torde Kungl.

Majit böra erhålla riksdagens medgivande att försälja fastigheterna till staden

för det pris och på de villkor, Kungl. Majit finner skäligt bestämma.

Även rörande försäljningsmedlens disposition torde Kungl. Majit få meddela

bestämmelser.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att de inom Växjö stad belägna lektorsprebendefastigheterna

Lekamensgärdet eller stadsägan nr 414 med den därtill

hörande Gymnasieträdgården, Själakorsgärdet eller stadsägan

nr 395 samt Saneta Annae gärde l1 med den därtill

hörande »lektorsjorden vid begravningsplatsen» må försäljas

till staden för det pris och på de villkor, Kungl. Majit finner

skäligt bestämma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 151-,

2:o.

Svarvartorp nr 1 i Härads socken.

Lektorn vid högre allmänna läroverket i Strängnäs S. Lodin anhöll den 22

april 1940 såsom innehavare av lektorsprebendehemmanet % mantal Svarvartorp

nr 1 i Härads socken, att hemmanet måtte antingen indragas under

statsverkets direkta förvaltning eller för skäligt pris och i befintligt skick

försäljas till nuvarande arrendatorn av hemmanet E. R. Ehnvall, och gjorde

tillika framställning angående täckande av kostnaderna för elektrifiering av

hemmanet. I utlåtande över sistnämnda framställning anförde domänstyrelsen

bland annat, att, därest hemmanet ställdes under styrelsens förvaltning,

styrelsen hade för avsikt att verkställa utredning, huruvida hemmanet

borde försäljas eller behållas i kronans ägo. Efter övriga vederbörandes

hörande förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 14 mars 1941, att hemmanet

skulle från och med den 1 maj 1941 tills vidare till förvaltning övertagas

av domänstyrelsen, att avkastningen av hemmanet skulle särskilt för

sig bokföras och redovisas samt att vederbörande tjänstinnehavare skulle

— mot avstående från och med samma tidpunkt av avkastningen från

hemmanet — äga uppbära honom författningsenligt tillkommande avlöningsförmåner

av statsmedel utan avdrag för nämnda avkastning.

I skrivelse den 3 september 1941 har domänstyrelsen underställt Kungl.

Maj:ts prövning frågan örn försäljning av hemmanet och därvid, med överlämnande

av förebragt utredning i ämnet, anfört följande:

Hemmanet vore beläget 10 kilometer från Strängnäs, och 2.5 kilometer

från allmän väg. Utfartsväg funnes. Arealen omfattade omkring 50.92 hektar,

varav 15.7 hektar åker, 2.83 hektar äng, 10.31 hektar betesmark, 21.26 hektar

skogsmark och 0.82 hektar impediment. Å hemmanet befintliga byggnader

tillhörde kronan. Boningshuset, som vore i mycket dåligt skick, hade utdömts

vid laga syn år 1938. Övriga byggnader vore i medelgott skick och för hemmanets

behov tillräckliga. Åkerjorden vore av mindre god och ängen av medelgod

beskaffenhet. Hävden vore god. Virkesförrådet hade uppskattats till

1,789 kubikmeter.

Hemmanet vore för tiden från den 1 maj 1941 till den 14 mars 1942 utarrenderat

till Ehnvall mot ett årligt arrende av 20 hektoliter råg och lika

mycket korn, att lösas efter stadgat tio års medelmarkegångspris för Södermanlands

län. Ehnvall hade brukat egendomen sedan år 1935.

På domänstyrelsens föranstaltande hade uppskattningsförrättning hållits

på hemmanet. Saluvärdet hade uppskattats till 21,000 kronor. Härav belöpte

12,700 kronor å skogsmark och skog, 1,400 kronor å värdet av andel

i häradsallmänning och 1,675 kronor å kronans kostnad för elektrifiering av

ladugård. Arrendevärdet hade beräknats utgöra 425 kronor. Uppskattning snämnden

hade föreslagit, att hemmanet måtte försäljas med tillträdesrätt

för köpare den 14 mars 1942 och med hembudsrätt för Ehnvall. Vid försäljning

till arrendatorn borde, med hänsyn till arrendatorn åliggande byggnadsskyldighet,

saluvärdet utgöra 21,500 kronor.

Arrendatorn Ehnvall hade förklarat sig villig inköpa hemmanet men vore

icke villig betala högre pris än 18,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition Nr 151.

I samband med uppskattningshandlingarnas insändande till styrelsen hade

därefter såväl uppskattningsnämndens ordförande som dess ledamöter tillstyrkt,

att hemmanet försåldes till Ehnvall för det av honom erbjudna priset

med hänsyn till de stora kostnader för byggnader, i första hand uppförande

av ny mangårdsbyggnad, som kronan måste vidkännas, örn hemmanet skulle

behållas i kronans ägo.

Vederbörande jägmästare och Överjägmästare hade tillstyrkt försäljning av

hemmanet till sistnämnda pris.

För egen del ansåge domänstyrelsen angeläget, att hemmanet försåldes.

Styrelsen hade icke något att erinra mot att hemmanet försåldes till Ehnvall

och att priset nedsattes till 18,000 kronor. Styrelsen hemställde därför, att

Kungl. Majit måtte föreslå kyrkomötet och riksdagen medgiva, att hemmanet

skulle med ett saluvärde av 18,000 kronor försäljas enligt förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1942 och med hembudsrätt

jämlikt 9 § förordningen för Ehnvall samt att, därest Ehnvall begagnade

sig av hembudsrätten, varken kronan eller Ehnvall skulle äga framställa fordringsanspråk

gent emot den andre på grund av det rörande hemmanet gällande

arrendeavtalet, med undantag dock för tilläventyrs oguldna arrendeavgifter

och skatter för hemmanet.

Vid försäljningen borde i övrigt iakttagas, att hemmanet överlätes i det

skick, vari det vid tillträdet befunnes, att i köpet inginge endast kronan tillhöriga,

å hemmanet befintliga byggnader och anläggningar, att i köpet ej

inginge å hemmanet befintliga upphuggna skogsprodukter och stämplade

träd, att nämnda skogsprodukter och träd finge å hemmanet kvarvara till

den 1 juni 1944, intill vilken dag ägaren av virket förbehölles rätt att avgiftsfritt

disponera för virket och dess avforsling erforderliga upplagsplatser

och vägar, att innehavare av över hemmanet med vederbörligt tillstånd framdragna

elektriska ledningar förbehölles rätt att ha ledningarna kvarstående

och nyttja desamma utan rätt för hemmanets köpare till annan ersättning

än av ledningarnas innehavare för skada till följd av reparation, förändring

eller tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakades å kreatur,

samt att köparen förbunde sig att för hemmanet i stället för kronan ingå som

medlem i Barva härads elektriska distributionsförening och att därvid ikläda

sig de skyldigheter, som efter tillträdesdagen kunde komma att åvila kronan

för kronans medlemskap i nämnda förening.

Strängnäs högre allmänna läroverks kollegium har förklarat sig icke ha

något att erinra mot hemmanets försäljning.

Stiftsnämnden i Strängnäs har tillstyrkt en försäljning av hemmanet till

Ehnvall för 18,000 kronor under förutsättning, att Ehnvall åvilande byggnadsskyldighet

från den 25 januari 1938 — i ärendet uppskattad till ett

belopp av 500 kronor — avskreves.

Kammarkollegiet har yttrat bland annat.

I ett av kammarkollegiet och statskontoret den 20 oktober 1931 till Kungl,

Majit avgivet utlåtande angående indragning till statsverket eller övertagande

till förvaltning av statsverket av kronans donationer till de allmänna

läroverken m. m. lämnades angående tillkomsten av ifrågavarande prebendehemman

följande uppgifter:

»I sammanhang med inrättande av Strängnäs gymnasium genom konung

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Gustav II Adolfs brev den 3 juni 1626 anslogs åt lektorerna vid gymnasiet,

bland annat, hemmanet Svarvartorp — i gällande jordebok redovisat såsom

a/2 mantal krono Svarvartorp nr 1 — i Härads socken, vilket skulle njutas

fritt från alla vissa och ovissa persedlar samt ''alltid stadigt under Strängnäs

gymnasium bliva’. Hemmanet redovisas i 1608 års räkenskaper bland kronolandbor,

% torpare, med anteckningen ''tillökt 1604’. Å en i lantmäteristyrelsens

arkiv befintlig, år 1721 av And. Mörn upprättad karta över Skälby

by upptages med särskild ägofigur (43) Svarvartorp med anteckningen ''avgärdat

på desse byägor’. I beskrivningen till kartan över byns skogsdelning

år 1745 är antecknat: ''Skälby bolby består av---och är inom dess

rågång avgärdade hemmanet Svarvartorp beläget, som njuter skog av bolbyens

mark’. Skälby bestod 1604 av tre kyrkohemman (indragna till kronan).»

Med stöd av cirkuläret den 16 oktober 1931 angående värdet å avkastningen

av de av kronan till de allmänna läroverken lämnade donationer hade

kammarkollegiet genom beslut den 18 juni 1934 fastställt det belopp, vartill

hemmanet Svarvartorps avkastning, inberäknat andel i avkastning av Åkers

häradsallmänning, borde från och med den 1 juli 1934 i stat upptagas, till

315 kronor årligen att gälla tills vidare och till dess annorlunda kunde vara

förordnat.

Enär på grund av vad i ärendet förekommit en försäljning av hemmanet

finge anses ekonomiskt fördelaktig för kronan, tillstyrkte kollegiet, att hemmanet

såldes. Hemmanet torde i första hand böra erbjudas nuvarande arrendatorn

till inköp. Det föreslagna försäljningspriset 18,000 kronor torde med

hänsyn till omständigheterna böra godtagas.

Vid en tillämpning på sätt domänstyrelsen föreslagit av förordningen den

6 juni 1929 (nr 176) torde i fråga om köpeskillingens erläggande bliva gällande

förordningens därom meddelade bestämmelser (21 § och följande), vilka

medgåve köpeskillingens erläggande efter anstånd och genom avbetalningar

under ganska avsevärd tid. Dessa bestämmelser, vilka torde vara avpassade

för försäljning av till domänfonden hörande fastigheter, syntes emellertid

icke vara lämpliga i förevarande fall, där det gällde en för visst ändamål

anslagen fastighet. Kollegiet föresloge därför, att köpeskillingen skulle gäldas

kontant senast å tillträdesdagen eller i allt fall genom ett mindre antal icke

alltför långfristiga avbetalningar. Jämlikt 30 § i förordningen borde köparen

bestrida lagfarts- och övriga med köpet förenade utgifter. Mot de av domänstyrelsen

i övrigt föreslagna villkoren och förbehållen hade kollegiet intet

att erinra.

De behållna försäljningsmedlen ävensom hos domänstyrelsen uppsamlad

behållen avkastning av hemmanet torde böra överlämnas till domkapitlet i

Strängnäs för att därstädes fonderas och göras räntebärande i avbidan på en

allmän reglering av kronans donationer till de allmänna läroverken.

För en försäljning av hemmanet torde riksdagens samtycke erfordras. Däremot

ansåge kollegiet på anförda skäl, att det med fog kunde ifrågasättas,

huruvida för en försäljning av hemmanet erfordrades kyrkomötets medverkan,

och funne sig fördenskull icke böra framställa förslag härom.

Den här ifrågavarande fastigheten har ursprungligen av kronan anslagits

till lön åt lektorerna vid gymnasiet i Strängnäs. Avkastningen av prebendet

har också ännu på senaste tid använts till avlöning åt en Icktor vid gymnasiet,

vilken i stället fått vidkännas visst avdrag på lönen. Då prebendet för

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

lektorn icke innebar någon ekonomisk fördel utan tvärtom medförde besvär

och kostnader, bland annat nybyggnadsskyldighet till ganska stort belopp,

har förvaltningen av hemmanet från och med den 1 maj 1941 övertagits av

domänstyrelsen och lektorn berättigats att uppbära oavkortad lön av statsmedel.

Domänstyrelsen har nu föreslagit, att hemmanet måtte säljas, då

detta ansetts fördelaktigast för kronan.

För egen del vill jag i likhet med alla i ärendet hörda myndigheter tillstyrka,

att fastigheten säljes. Mot domänstyrelsens förslag till försäljningsbestämmelser

m. m. har kammarkollegiet framställt viss erinran. Tillräckliga

skäl synas mig dock icke förebragta för ett frångående av domänstyrelsens

förslag, vilket jag alltså för egen del biträder. De behållna avkastningsoch

försäljningsmedlen böra på sätt kammarkollegiet föreslagit fonderas i

avbidan på en allmän reglering av kronans donationer till de allmänna

läroverken. Till försäljningen synes riksdagens samtycke böra inhämtas,

varemot kyrkomötets hörande icke torde vara erforderligt.

Under åberopande av vad som anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lektorsprebendehemmanet % mantal Svarvartorp nr

1 i Härads socken i Södermanlands län må försäljas för en

köpeskilling icke understigande 18,000 kronor samt under

de villkor i övrigt, som av mig här ovan angivits.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o och 2:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

420692

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter i Växjö. a1 i texten