Sök i Ratio Lex

Angående vidgad disposition av de till statens krigsförsäkringsnämnds förfogande ställda medlen

1942-03-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:168, Angående vidgad disposition av de till statens krigsförsäkringsnämnds förfogande ställda medlen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

1

Nr 168.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidgad disposition

av de till statens krigsförsäkringsnämnds förfogande

ställda medlen; given Stockholms slott den 6 mars

1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet,

statsrådet Bergquist, anför chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss:

I skrivelse den 28 mars 1941 anmälde statens ammunitionsnämnd, att

nämnden, vilken som regel icke försäkrade staten tillhörig egendom mot

risker av någon art, vid import av visst, staten tillhörigt varuparti från

New York till Göteborg ansett sig böra göra ett avsteg från sagda princip

och teckna försäkring för detta gods mot sjö- och krigsrisk. Anledningen

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 168.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Klindt. Majlis proposition nr 168.

härtill hade varit, att ifrågavarande transport skulle äga rum genom krigszon.

Nämnden hemställde, att Kungl. Maj:t måtte meddela enhetliga och bindande

föreskrifter i fråga om försäkring av statens egendom.

I utlåtande över denna framställning framhöll statskontoret, att regeringsrätten

numera intoge den ståndpunkten, att utbetalningar av premier för

krigsrisk- samt sjö-, transport- och fraktförsäkring icke vore obehöriga, såvitt

rörde transporter, som berört utrikes orter. Ämbetsverket anförde vidare:

Med hänsyn till vad sålunda förekommit vill det synas, som om författningsenligt

lunder icke skulle förefinnas för statliga myndigheter att, när

skäl härtill kunna anses föreligga, i fraktfart med utlandet bestrida utgifter

för krigsriskförsäkring samt för sjö-, transport- och fraktförsäkringar.

Den praxis, som sålunda utbildat sig i fråga om annan försäkring än brandförsäkring,

kan emellertid icke sägas vara tillräckligt fast för att ytterligare

föreskrifter i ämnet ej skulle vara av behovet påkallade. Redan av denna anledning

anser sig statskontoret böra biträda den av nämnden gjorda hemställan.

Härtill kommer, att enhetliga och för myndigheterna bindande bestämmelser

på detta område otvivelaktigt skulle innebära betydande ekonomiska

fördelar för statsverket. Sålunda torde t. ex. fördelaktigare försäkringsavtal

kunna erhållas med en dylik anordning än om varje myndighet själv

ordnar sina försäkringar.

Erinras må i detta sammanhang, att statens krigsförsäkringsnämnd enligt

gällande föreskrifter har att meddela transportförsäkring mot krigsrisk. En

blivande utredning torde självfallet böra avse frågan, huruvida icke samtliga

statliga myndigheter i förekommande fall böra hänvända sig till denna

krigsförsäkringsnämnd innan försäkringsavtal, som kan ombesörjas av nämnden,

ingås med enskilt företag.

Statens krigsförsäkringsnämnd tillstyrkte bemyndigande för ammunitionsnämnden

att sjö- och krigsriskförsäkra de varor, för vilka nämnden stöde

ansvaret, och förordade, att krigsförsäkringen skulle tagas hos det för ändamålet

upprättade statliga organet. Till stöd härför anförde nämnden:

I den mån frågan gäller transportförsäkring av gods från eller till utlandet

synes det naturligt att de statliga organen täcka krigsförsäkring av varorna

hos statens krigsförsäkringsnämnd. De ifrågavarande riskerna äro under nu

rådande förhållanden betydande och det synes ändamålsenligt att dessa risker

placeras hos det statliga organ, som inrättats för att bära dylika risker. Då

de statliga organen importera för dem erforderliga varor tämligen oberoende

av varandra torde det vara av icke oväsentligt intresse att det finnes ett

gemensamt organ, som får kännedom om de olika importerna och härigenom

kan, åtminstone i någon mån, fördela importriskerna å de olika fartygen,

så att icke riskbeloppen på en och samma köl bliva allt för stora. Kan detta

icke helt förhindras så kan krigsförsäkringsnämnden i dylika fall genom

återförsäkring utomlands förminska statens riskbelopp, vilket synes önskvärt

och även ur valutasynpunkt kan vara lämpligt. Då krigsförsäkringen

endast är en supplementär försäkring till den civila transportförsäkringen och

gränserna emellan dessa två försäkringar av naturliga skäl icke kunna vara

skarpt uppdragna, synes det lämpligt att när krigsförsäkring skall täckas

även den civila transportförsäkringen samtidigt täckes.

Statens krisrevision anslöt sig till förslaget om att myndigheterna skulle

teckna försäkring mot krigsrisk hos krigsförsäkringsnämnden. I övriga de
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

3

lar borde dock frågan om försäkring av statens egendom underkastas ytterligare

utredning. Revisionen anförde följande i frågan.

Under sin granskning av krigsförsäkringsnämndens räkenskaper har

krisrevisionen uppmärksammat, att staten i form av provisioner till

enskilda försäkringsbolag för genom dem hos krigsförsäkringsnämnden

tecknade varuförsäkringar fått erlägga betydande belopp. En sammanställning

av utbetalda provisioner under tidsperioden oktober 1939—oktober

1940 visar, att dessa uppgått till nära 3.7 miljoner kronor. En hos statens

reservförrådsnämnd verkställd utredning angående av nämnden under tiden

augusti 1939—februari 1941 utbetalda premier för hos enskilda försäkringsbolag

tecknade sjöförsäkringar (civilrisk) samt genom bolagen hos krigsförsäkringsnämnden

tecknade krigsförsäkringar ger vidare vid handen, att premierna

för 227 sjöförsäkringar uppgå till cirka 465,000 kronor, medan för

294 krigsförsäkringar utbetalats premier med 2.9 miljoner kronor och provisioner

med 141,000 kronor.

I betraktande av att bolagens befattning med krigsförsäkringarna huvudsakligen

är av expeditionell natur, vill det synas som om kostnaderna för

handläggning av statsmyndigheternas krigsförsäkringsärenden skulle kunna

väsentligt nedbringas, därest myndigheterna ålades att teckna ifrågavarande

försäkringar direkt hos krigsförsäkringsnämnden.

Om man utgår från att försäkringsidéns huvudsyfte är att på lämpligt

sätt fördela de ekonomiska riskerna och överflytta dem på mer kapitalstarka

händer än den enskilde försäkringstagarens, måste det sägas vara fullt befogat

att alltjämt fasthålla vid principen, att staten bör vara sin egen assuradör.

Staten har uppenbarligen i vanliga fall icke något behov av att på

enskilda försäkringsbolag överflytta ekonomiska risker, som staten själv kan

och bör taga, och för denna förmenta tjänst till bolagen erlägga ersättningar

med betydande belopp. Rent principiellt finner krisrevisionen sålunda felaktigt,

att vid bedömande av statens försäkringsbehov utgå från storleksordningen

av det värde, som det försäkrade föremålet representerar, en viss varas

svårersättlighet eller liknande synpunkter. Krisrevisionen vill därmed icke

ha sagt, att ej fall kunna förekomma, då staten lämpligen bör försäkra. Detta

torde sålunda böra ske vid s. k. samlagring eller samtransport av statens

och enskildas varupartier, varigenom i händelse av skada eller förstörelse

eventuella komplikationer vid fastställande av äganderätten till de förstörda

partierna lättast undvikas. Vidare torde av skäl, som i krigsförsäkringsnämndens

yttrande åberopats, de särskilda krigsriskerna böra bedömas annorlunda

än vanlig civilrisk. Det torde sålunda få anses lämpligt, att staten i likhet

med enskilda låter genom det av staten för ändamålet särskilt upprättade

organet krigsförsäkra de varupartier, som importeras eller exporteras genom

krigszon.

I anledning av vad sålunda förekommit bemyndigade Kungl. Majit den

13 juni 1941 de statliga myndigheterna alt tills vidare vid varutransport genom

krigszon teckna krigsriskförsäkring. Sådan försäkring skulle i förekommande

fall tecknas direkt hos statens krigsförsäkringsnämnd. I fråga

om myndigheternas rätt att jämväl teckna civil transportförsäkring meddelades

intet beslut. Medgivande alt på denna punkt eventuellt göra undantag

från den eljest inom statsförvaltningen normalt tillämpade regeln, att

staten står självrisk ansågs böra anstå i avvaktan på en närmare utredning

av frågan örn försäkring av statens egendom överhuvud.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 168

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag sedermera den 28 juni

1941 ordföranden i statens krigsförsäkringsnämnd, bankinspektören S. J.

Lindeberg och statskommissarien B. E. Johnsson att såsom sakkunniga verkställa

utredning om försäkring av statens egendom. Med skrivelse den 27

februari 1942 ha de sakkunniga avlämnat resultatet av den verkställda utredningen,

såvitt angår annan försäkring av statsegendom än trafikförsäkring

av statens motorfordon. Frågan om sådan trafikförsäkring har de sakkunniga

ansett böra göras till föremål för ytterligare överväganden.

De sakkunniga ha, i vad rör den här behandlade frågan, sammanfattat

resultatet av sin utredning i följande rekommendationer:

1) Statens krigsförsäkringsnämnd bör bemyndigas att vid transporter för

statens räkning till eller från utländsk ort meddela försäkring jämväl mot

civil transportrisk ävensom att för dylik försäkringsrörelse disponera till

nämndens förfogande stående medel, samt

2) Transportförsäkring, som må meddelas av krigsförsäkringsnämnden,

bör av statliga myndigheter och institutioner, i den mån sådan försäkring anses

påkallad, tecknas direkt hos nämnden.

De här angivna rekommendationerna böra ses mot bakgrunden av att de

sakkunniga i övrigt förorda åtgärder för ett konsekvent genomförande av

regeln, att under statliga myndigheters eller institutioners vård och förvaltning

stående egendom icke skall bli föremål för försäkring. Till de sakkunnigas

förslag i denna del torde jag få återkomma, sedan frågan varit föremål

för ytterligare prövning.

Innan jag närmare ingår på de sakkunnigas här berörda förslag, för vars

förverkligande riksdagens medverkan är erforderlig, torde jag, i anslutning till

de sakkunnigas utredning i ämnet, få i korthet lämna en redogörelse för nuvarande

praxis på området.

I fråga örn varutransporter till lands eller sjöss har vederbörande myndighet

ofta ansett det naturligt att enligt vanligt affärsbruk låta försäkra staten

tillhörig egendom, som befinner sig under transport. Att man också från statens

sida betraktat försäkringsavgifterna som en i varupriset naturligt ingående

kostnad sammanhänger emellertid i främsta rummet med att de statliga

inköpen i regel äga rum enligt leveransvillkor eif eller fritt viss svensk ort. I

åtskilliga fall har det emellertid ansetts, att staten borde stå självrisk beträffande

smärre partier, kortare transporter eller transporter helt inom landet.

I sistnämnda avseende kan även åberopas ett av regeringsrätten i anmärkningsmål

(1933 not Fö 42) meddelat utslag, däri förklaras, att det icke kunde

anses tillåtet för myndighet att utan särskilt bemyndigande av Kungl.

Maj:t taga försäkring för transporter inom landet.

Beträffande den utsträckning, i vilken vissa statliga institutioner tecknat

försäkringar eller erlagt försäkringskostnader för risker under sjö- eller landtransporter,

ha de sakkunniga införskaffat uppgifter, av vilka må nämnas

följande.

Arméförvaltningen har, jämlikt Kungl. Maj:ts vid olika tillfällen, senast

den 22 december 1939 och den 12 september 1940 lämnade bemyndiganden,

träffat avtal med svenskt försäkringsbolag om övertagande mot s. k. generalpolis

av samtliga försäkringar mot civil transportrisk för tygdepartementets

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16S.

5

importsändningar. Försäkring mot krigsrisk har etter den statliga krigsförsäkringsrörelsens

tillkomst tecknats i statens krigsförsäkringsnämnd.

Marinförvaltningen har jämlikt ett den 23 november 1917 givet bemyndigande

att försäkra för marinen inköpta varor, vilka antingen transporterades

på marinen icke tillhöriga fartyg eller ock utlämnades till enskilda fabriker

och verkstäder för tillverkning av materiel för marinens räkning, ansett sig

berättigad att teckna såväl civil- som i förekommande fall krigsförsäkring

även vid landtransporter, för belopp av växlande storlek.

Flygförvaltningen har jämväl enligt bemyndigande den 23 mars 1928 ansett

sig kunna och böra taga försäkring å all från utlandet importerad materiel.

Järnvägsstyrelsen har utan särskilt bemyndigande i regel tecknat försäkring

å sjöledes transporterade varor men däremot stått självrisk vid landtransporter.

Oftast har dock överenskommelse träffats med den utländske

leverantören örn leverans eif eller fritt svensk hamn, därvid försäkringskostnaden

sålunda inkluderats i inköpspriset, eller också har, då inköp av utländska

varor skett genom förmedling av svensk agent, försäkringspremierna

i likhet med frakt och övriga på varan fallande kostnader upptagits på

den på järnvägsstyrelsen utställda fakturan.

Telegrafstyrelsen, som genom beslut den 30 november .1917, den 6 juni

1918 och den 22 september 1922 erhållit bemyndigande att träffa avtal om

försäkring vid all transport sjöledes av telegrafverkets materiel, har under

senare år tecknat försäkring endast vid längre transporter, medan styrelsen

å kortare trader, t.ex. inom Östersjön, i regel stått självrisk.

Vattenfallsstyrelsen, som genom beslut den 18 april 1913 erhållit bemyndigande

att av under styrelsens förvaltning hörande medel utbetala premier

för försäkring av styrelsen underställd fast och lös egendom, har med stöd

härav ansett sig berättigad att teckna transportförsäkring vid import av

materiel från utlandet. I regel lia dock sådana inköp ägt rum på villkor eif

eller fritt svensk ort, därvid sålunda försäkringen ombesörjts av säljaren.

Domänstyrelsen har utan bemyndigande ansett sig berättigad att enligt

generalpolis hos svenskt försäkringsbolag försäkra styrelsens exportskeppningar

av trävaror, när dessa omfattat hela båtlaster.

Statens reservförrådsnämnd, som efter krigsutbrottet i flertalet fall själv

verkställt sina inköp i utlandet, har ansett riktigt dels att teckna krigsförsäkring

för alla varutransporter sjövägen, även längs svenska kusten, dels

ock att med hänsyn till att de civila riskerna under kriget väsentligt ökats därigenom

att fartygen ofta måste passera irreguljära och svårnavigabla farvatten,

även teckna civil sjöförsäkring vid dylika transporter. För nämndens

ståndpunktstagande hade därvid även den omständigheten varit av betydelse,

att vid försäkring sakkunnig hjälp erhölles såväl vid utredning rörande

inträffad skada som vid omhändertagande av den skadade varan.

Enligt de sakkunnigas uppfattning lia i regel tillräckliga skäl saknats för

tecknandet av transportförsäkring å statlig egendom. På ifrågavarande område

föreligger nämligen ur ekonomisk synpunkt icke någon anledning ali i

princip frångå regeln örn statens självrisk. En annan sak är, att då staten själv

under rådande förhållanden meddelar försäkring mot den betydelsefullaste

transportrisken, nämligen krigsrisken, det kan vara befogat, att de statliga

myndigheterna fortsättningsvis under kriget få teckna krigsförsäkring

hos statens k r i g s f ö r s ä krings n ä m n d för sina varutranspor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 1GS.

ter. Detta bör i så fall ske utan den nu gällande begränsningen till transporter

genom krigszon.

De sakkunniga lia till stöd härför anfört:

Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden har man i första hand att

taga hänsyn därtill, att statsverket självt sedan utbrottet av pågående stormaktskrig

meddelar försäkring mot den för närvarande ojämförligt betydelsefullaste

transportrisken, nämligen krigsrisk. Såsom statens krigsförsäkringsnämnd

i sitt förut refererade yttrande framhåller, måste det av flera skäl te

sig ur statsverkets synpunkt ändamålsenligt, att de särskilda krigsriskerna

även i vad avser statens egendom koncentreras till det statliga organ, som inrättats

just med uppgift att bära dylika risker. Därvid är särskilt av betydelse,

att krigsförsäkringsnämnden beträffande sjötransporter äger möjlighet

att fördela riskerna på de olika ifrågakommande fartygen, varigenom undvikes

att riskbeloppen på en och samma båt bli alltför höga. Vidare kan nämnden

genom återförsäkring utomlands i viss mån reducera statens riskbelopp,

vilket ur valutasynpunkt kan vara eftersträvansvärt. Av stor betydelse för försäkringstagaren,

även då denne är ett statligt organ, är jämväl den omständigheten

att för hos krigsförsäkringsnämnden försäkrade varor vid inträffat

haveri genom nämnden själv eller dess ombud å olika utrikes orter sakkunnigt

bistånd erhålles såväl beträffande utredning om den inträffade skadan som

omhändertagande av den skadade varan. Likaså torde det vara praktiskt, att

de statliga myndigheterna på detta sätt kunna få sina haveriförluster ersatta

utan den omgång, som äskande av anslagsmedel för ändamålet skulle innebära.

Det må i detta sammanhang slutligen påpekas, att de statliga myndigheternas

andel i krigsförsäkringsnämndens rörelse är förhållandevis obetydlig,

under åttamånadersperioden den 1 november 1940 t. o. m. den 30 juni 1941

ett riskbelopp av 102 milj. kronor av en sammanlagd risksumma å 1,115 milj.

kronor.

Beträffande täckandet av den civila transportrisken

lia de sakkunniga —• med hänsyn till sambandet med krigsriskförsäkringen

och olägenheterna av att under nuvarande förhållanden låta de olika myndigheterna

själva stå denna transportrisk — förordat, att statsinstitutionerna

skola erhålla bemyndigande att teckna även annan transportförsäkring än

mot krigsrisk för varutransporter till eller från utlandet, därvid hela försäkringen

skall tecknas hos krigsförsäkringsnämnden.

Till stöd för detta förslag ha de sakkunniga anfört:

Vad härefter angår frågan, huruvida de statliga institutionerna för sin egendom

jämväl böra låta täcka den civila transportrisken, d. v. s. teckna vanlig

sjö- eller landtransportförsäkring, kan den hittills allmänt praktiserade metoden

alt placera dessa försäkringar hos enskilda försäkringsbolag enligt de

sakkunnigas mening icke anses tillfredsställande. Det torde å andra sidan

icke kunna förnekas, att åtminstone under nu rådande förhållanden det ur

åtskilliga synpunkter skulle för de olika statsinstitutionerna komma att medföra

olägenheter, därest de erhölle åläggande att själva bära den civila transportrisken.

Därvid må till en början påpekas, att, såsom krigsförsäkringsnämnden

i sitt förut refererade yttrande framhållit, krigsförsäkringen systematiskt

sett utgör ett komplement till den ordinära transportförsäkringen, avsett

att täcka de med krigsförhållandena sammanhängande risker, för vilka

den civila försäkringsgivaren i sin försäkringspolis uttryckligen fritager sig

från ansvar. Det är uppenbart, att gränserna mellan de båda försäkringsfor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 168.

7

menia icke kunna vara skarpt uppdragna och erfarenheten har också visat, att

tveksamma fall ofia uppkomma. Till förmån för ett bibehållande av de statliga

myndigheternas befogenhet att teckna krigsförsäkring å statlig egendom

anfördes ovan bl. a., att vid inträffat haveri för krigsförsäkrade varor sakkunnigt

bistånd erhölles i fråga örn utredning rörande den timade skadan.

Nämnda förhållande är av enahanda betydelse vid civil transportförsäkring.

Med hänsyn till den mängd praktiska frågor av växlande slag, som härvid

kunna uppstå, exempelvis vid förhandlingar om bärgarlön, uppgörelser vid

gemensamt haveri eller försäljning av sjöskadat gods, lära de statliga institutionerna

i allmänhet icke äga möjlighet att på ett tillfredsställande sätt tillvarataga

statens intressen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då den för närvarande betydelsefullaste

transportrisken — krigsrisken — alltjämt torde böra täckas genom

att statsmyndigheterna teckna försäkring för ifrågavarande risk hos krigsförsäkringsnämnden,

bör enligt de sakkunnigas uppfattning denna utväg lämpligen

anlitas jämväl i avseende å den civila transportrisken.

Beträffande verkningarna för statens krigsförsäkringsnämnd

av en dylik anordning ha de sakkunniga anfört följande:

Den föreslagna anordningen skulle innebära en utvidgning av krigsförsäkringsnämndens

verksamhet till att beträffande statliga transporter jämväl omfatta

täckande av den civila transportrisken. Några nämnvärda förvaltningskostnader

torde härigenom icke behöva uppkomma. Det förhållandet att de

statliga myndigheternas krigsförsäkringar tecknas direkt hos nämnden, har

icke visat sig medföra några större olägenheter och det torde kunna förutses,

att nämndens ifrågasatta befattning med försäkring mot den civila transportrisken

skulle kunna genomföras helt inom ramen av nuvarande organisation.

Mot en dylik utvidgning av krigsförsäkringsnämndens verksamhet lärer

under sådana förhållanden invändningar knappast kunna resas. För att krigsförsäkringsnämnden

vid skadereglering skall kunna disponera till nämndens

förfogande för krigsförsäkringen ställda medel även vid civil skada under

transport för statens räkning, torde dock riksdagens medgivande böra inhämtas.

Enligt hävdvunnen uppfattning bör försäkring av statlig egendom i regel Departemenisicke

ske. Staten förutsättes sålunda normalt stå självrisk. Denna regel — som cheJenemellertid

icke konsekvent upprätthållits — bör tillämpas även under rådande

förhållanden. Föreliggande förslag, att transportförsäkring för statens egendom

i viss utsträckning skulle tecknas hos statens krigsförsäkringsnämnd, innefattar

intet avsteg från denna ståndpunkt. Förslaget innebär endast, att såväl

den civila risken som krigsrisken för transport av statlig egendom till och

från utrikes ort .skulle under nuvarande krigsförhållanden koncentreras hos

ett enda organ. Tidigare givna bemyndiganden för myndigheter att teckna

försäkringar för den civila transportrisken borde i samband härmed återkallas.

Till frågan örn transportförsäkringens ordnande efter kriget får jag återkomma

i samband med det allmänna spörsmålet örn försäkring av statens egendom.

Redan tidigare har Kungl. Majit, som förut nämnts, bemyndigat de statliga

myndigheterna att teckna krigsriskförsäkring vid varutransporter genom

krigszon med skyldighet att taga försäkringen direkt hos krigsförsäkringsnämnden.

Som skäl för det föreslagna medgivandet för myndigheterna att till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

lika taga civil transportförsäkring hos nämnden ha de sakkunniga framhållit

lämpligheten av att under rådande förhållanden erhålla en central reglering

av skador för olika myndigheter, det nära sambandet med den av nämnden

ombesörjda krigsförsäkringen, vilket samband stundom medfört tvekan rörande

omfattningen av det genom enbart krigsförsäkring åtnjutna skyddet,

ävensom de praktiska fördelarna för myndigheterna av att ha tillgång till

sakkunnigt biträde vid inträffande haverier m. m.

På de skäl som anförts av de sakkunniga ansluter jag mig till förslaget, att

principen om statens självrisk nu konsekvent genomföres på ifrågavarande

område och att i samband därmed risken för transport till och från utlandet

helt koncentreras hos krigsförsäkringsnämnden. Till denna utvidgning av

nämndens uppgifter bör riksdagen taga ställning, med hänsyn till att den

förutsätter möjligheten av disposition av till nämndens förfogande ställda

medel för tidigare ej avsedda ändamål.

Med åberopande av det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen medgiva

att de till statens krigsförsäkringsnämnds förfogande stående

medlen må disponeras för meddelande jämväl av civil

transportförsäkring åt statliga myndigheter och institutioner.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

427513. Stockholm, Isaac Marcus Boktrvckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:317 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidgad disposition av de till statens krigsförsäkringsnämnds förfogande ställda medlen a1 i texten
  2. SU 1942:138 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidgad disposition av de till statens krigsförsäkringsnämnds förfogande ställda medlen. s. 22 i texten