Sök i Ratio Lex

Angående anslag för bridgetår et 194%/43 till bidrag till anordnande av skolbamsbespisning

1942-02-27 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:169, Angående anslag för bridgetår et 194%/43 till bidrag till anordnande av skolbamsbespisning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ‘proposition AV 169.

1

Nr 169.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för bridgetår

et 194%/43 till bidrag till anordnande av skolbamsbespisning;

given Stockholms slott den 27 februari

1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Alin allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av. protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brams^orp, Westman, Wigforss, AIöller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför, efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet, följande:

Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,

punkten 153, har Kungl. Maj:! föreslagit riksdagen att, i avbidan på

den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för

budgetåret 1942/43 till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning

ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Jag ber nu att få ånyo anmäla ärendet.

bihang lill riksdagens protokoll 1948. / sami. Nr 109.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 169.

!• Gällande bestämmelser örn statsunderstödd skolbarns
bespisning.

Kungörelsen den 15 mars 1940 (nr 185) angående statsbidrag till anordnande

av skolbarnsbespisning är av följande lydelse:

§ 1-

Skoldistrikt å landsbygden, vilket anordnar skolbarnsbespisning, må kunna

erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna härför, under förutsättning

dels att inom distriktet behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till

radande arbetslöshet, antalet barnrika familjer med särskilt låg inkomst, antalet

barn med långa skolvägar eller annan därmed jämförlig omständighet, dels

och att distriktet med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av

statsbidrag till bestridande av nämnda kostnader eller på grund av särskilda omständigheter

finnes böra erhålla sådant bidrag.

§ 2.

Statsbidrag må som regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets utav

vederbörande länsstyrelse godkända verkliga kostnader för bespisningen. Där

särskilda förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen medgiva högre statsbidrag.

Bidraget må dock icke i något fall överstiga 80 procent av sagda

kostnader.

§ 3-

Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag, skall före den 1 maj närmast

före det redovisningsår, för vilket bidrag önskas, till statens vederbörande folkskolinspektör

ingiva till länsstyrelsen ställd ansökning härom. Ansökning, som

inkommit efter ansökningstidens utgång, må dock, örn särskilda omständigheter

därtill föranleda, upptagas till prövning.

Ansökning skall innehålla uppgifter till styrkande av att behov av bespisningen

och av statsbidrag därtill föreligger samt att bespisningen blir ändamålsenligt

anordnad. Ansökningen skall ock innehålla uppgift örn det antal

barn, som avses skola bespisas, örn den tid av redovisningsåret, under vilken

bespisningen avses vara anordnad, samt örn de beräknade kostnaderna för bespisningen

ävensom, därest statsbidrag begäres med högre belopp än 50 procent

av kostnaderna, särskild motivering härför.

§ 4.

Efter granskning av ansökningshandlingarna Skall folkskolinspektören före

den 15 maj med eget yttrande översända dem till länsstyrelsen, som har att.

efter hörande av förste provinsialläkaren, före den 10 juni överlämna handlingarna

och de i ärendet avgivna yttrandena till skolöverstyrelsen med förslag örn

det belopp, som anses böra ställas till länsstyrelsens förfogande såsom statsbidrag

för anordnande av skolbarnsbespisning inom länet. Skolöverstyrelsen

har att med eget utlåtande skyndsamt överlämna ärendet till Kungl. Majit.

§ 5.

Sedan Kungl. Maj:ts beslut kommit länsstyrelsen tillhanda, skall länsstyrelsen

skyndsamt meddela beslut beträffande de särskilda ansökningarna, därvid

länsstyrelsen, i de fall där statsbidrag finnes böra ifrågakomma, har att bestämma,

med vilken procent av de verkliga kostnaderna statsbidraget skall

Utgå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

§ 6.

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har att tillse,

a) att, därest för ett ändamålsenligt anordnande av skolbarnsbespisningen

inom länet eller eljest länsstyrelsen ej annorlunda föreskrivit eller medgivit,

samtliga barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad,

med undantag av sådana barn, till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga

statsbidrag utgår, bliva i tillfälle att, såvitt särskilt hinder ej möter,

varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid, bespisningen pågår

vid skolan,

b) att bespisningen anordnas i överensstämmelse med de anvisningar i ämnet,

som i samråd med skolöverstyrelsen må utfärdas av medicinalstyrelsen, ävensom

i enlighet med de särskilda villkor och bestämmelser, som må varda meddelade

av länsstyrelsen, samt

c) att kostnaderna för bespisningen icke bliva större än som betingas av

gängse priser i orten och övriga omständigheter,

§ 7.

Rekvisition av statsbidrag skall — åtföljd av fullständiga uppgifter rörande

skoldistriktets kostnader för bespisningen och omfattningen av densamma —

före utgången av juli näst efter det redovisningsår, för vilket statsbidrag beviljats,

ingivas till länsstyrelsen. Efter granskning av rekvisitionen har länsstyrelsen

att utbetala det statsbidrag, som prövas böra tillkomma distriktet.

2. Utredning angående rationalisering av den statsunderstödda

skolbarnsbespisningen.

Anslaget till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning är för innevarande

budgetår uppfört med 400,000 kronor. Dessutom har för utdelningav

bidrag stått till förfogande en reservation på omkring 150,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har i sina petita för nästa budgetår hemställt, att för

skolbarnsbespisning måtte anvisas ett anslag av 600,000 kronor.

Det vore synnerligen önskvärt, framhåller överstyrelsen, att anslaget till

skolbarnsbespisning icke oväsentligt höjdes. Överstyrelsen saknade emellertid

möjlighet att överblicka i vad mån det i betraktande av det statsfinansiella

läget kunde anses tillrådligt. Det syntes emellertid överstyrelsen önskligt,

att beloppet under budgetåret 1942/43 icke understege 600,000 kronor.

Överstyrelsen erinrade, att en utvidgning av verksamheten skett för innevarande

budgetår. Med hänsyn härtill och till de ökade omkostnaderna för

bespisningen samt den tilltagande arbetslösheten funne överstyrelsen det

nu utgående anslaget icke tillräckligt för mötande av medelsbehovet under

budgetåret 1942/43. Det för innevarande budgetår anvisade anslaget tilllika

med den vid budgetårets ingång förefintliga reservationen utgjorde blott

något mer än 30 procent av de beräknade kostnaderna. Enligt kungörelsen

1940: 185 rörande skolbarnsbespisning utginge statsbidrag med högst 50 procent

av de godkända verkliga kostnaderna, men där särskilda förhållanden

därtill föranledde kunde bidraget höjas till 80 procent. Länsstyrelserna som

omhänderhade utdelningen av anslaget, beräknade också i en mängd fall,

särskilt i Blekinge, Bohuslän och de norrländska länen, där behovet av statsbidrag

vore särskilt framträdande, detta bidrag till 80 procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Marits proposition Nr 169.

För en anslagshöjning talade även enligt skolöverstyrelsens åsikt de pågående

centraliseringsåtgärderna inom folkskoleväsendet. I detta sammanhang

kunde även erinras om att 1941 års riksdag vid behandlingen av Kungl.

Maj:ts förslag angående fortsatta åtgärder för rationalisering inom folkskoleväsendet

(propositionen 1941: 176 och riksdagens skrivelse 1941: 283) framhållit,

att centraliseringsåtgärder av ifrågasatt omfång syntes medföra ökade

krav på den genom det allmännas försorg anordnade skolbarnsbespisningen.

Riksdagen hade förutsatt, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad

på detta problem och vore beredd att vidtaga de åtgärder på nämnda område,

som kunde befinnas påkallade.

Den 29 november 1941 anmodade jag undervisningsrådet J. Weijne att

inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning angående åtgärder

för rationalisering av den statsunderstödda skolbarnsbespisningen och därmed

sammanhängande frågor. Med skrivelse den 2 februari 1942 har Weijne

överlämnat en promemoria i ämnet, vari förordats vissa ändringar i gällande

statsbidragskungörelse. Häröver ha yttranden avgivits av vederbörande myndigheter.

I det följande lämnas en redogörelse för den verkställda utredningen och

därav föranledda förslag.

Inledning.

Utredningsmannen har inledningsvis erinrat om att jag i 1941 års åttonde

huvudtitel beträffande anslag för bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning

framhållit bland annat, att erfarenheterna av den hittillsvarande

barnbespisningen ådagalagt, att en väsentlig höjning av den statliga understödsverksamheten

för detta ändamål mångenstädes vore önskvärd. Särskilt

gällde detta i fråga om västkustlänen och de nordliga länen. Skolbarnsbespisningen

hade medfört en glädjande förbättring av skolbarnens allmänna

hälsotillstånd och även av deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen.

De särskilt för barnen menliga följderna av sänkt levnadsstandard och

minskad tillgång på livsmedel hade motverkats. Den fortgående rationaliseringen

inom skolväsendet hade i vissa delar av landet medfört en stark

ökning av antalet barn, som måste dagligen äta ett mål i skolan. Från läkarhåll

hade allmänt vitsordats olämpligheten ur näringssynpunkt av att barnen

vore helt hänvisade till den kost, som de själva medförde.

Nämnda uttalande hade, framhåller utredningsmannen, i nuvarande situation

fått ökad aktualitet. De ekonomiska förhållandena och läget beträffande

vår livsmedelsförsörjning hade kommit den statsunderstödda skolbarnsbespisningen

att alltmer framsta som ett av de viktigaste medlen att

genom statliga åtgärder söka förebygga de för barnen menliga följderna av

olea de försörjningssvårigheter. En av samhällets allra viktigaste uppgifter

måste nu vara att såvitt möjligt sörja för, att det uppväxande släktets

fysiska och psykiska hälsa icke undergrävdes genom rådande krisförhållanden.

En väsentlig höjning av statsanslaget till skolbarnsbespisning tedde sig

därför såsom ett angeläget önskemål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

I syfte att erhålla material för frågans bedömande hade frän de länsstyrelser,

som haft befattning med frågan, samt från statens folkskolinspektörer inhämtats

vissa upplysningar, varjämte såväl ett 20-tal skoldistrikt, som nu

anordnade bespisning utan statsbidrag, som också ett 20-tal distrikt, vilka

åtnjöte statsbidrag för ändamålet, anmodats lämna mera summariska uppgifter.

Slutligen hade från ett mindre antal skoldistrikt erhållits närmare redovisning

för bespisningens organisation och kostnader.

Skolbarnsbespisiiingens hittillsvarande omfattning.

Enligt befolkningskommissionens den 31 januari 1938 avlämnade betänkande

i näringsfrågan (statens offentliga utredningar 1938: 6) hade under läsåret

1935/36 sammanlagt 270 skoldistrikt anordnat skolbespisning för bortåt

36.000 barn. Folkskolinspektörernas nu lämnade uppgifter visade, att efter

nyssnämnda läsår ytterligare 54 skoldistrikt infört bespisning, vilken i dessa

distrikt innevarande redovisningsår omfattade omkring 5,800 barn. Härvid

hade hänsyn ej tagits till den med statsbidrag ordnade bespisningen. Möjligt

vore, att något av de distrikt, som tidigare haft ordnad skolbarnsbespisning,

numera upphört härmed. Så torde dock icke ha skett annat än i rena undantagsfall.

Av större betydelse syntes i detta sammanhang vara, att enligt inhämtade

uppgifter åtskilliga distrikt med tidigare ordnad bespisning utvidgat

densamma till att omfatta flera skolor och ett större antal barn. Dessutom

framginge av de lämnade uppgifterna, att i icke så få fall varm mjölk eller

choklad, välling och dylikt tillhandahållits skolbarnen utan att man ansett

detta ha karaktär av skolmåltid.

Beträffande den statsunderstödda barnbespisningen kunde följande uppgifter

lämnas.

För läsåret 1938/39 hade statsbidrag sökts med omkring 535,000 kronor,

för läsåret 1939/40 med omkring 700,000 kronor, för läsåret 1940/41 med

något över 1,000,000 kronor och för innevarande läsår med i runt tal

1.290.000 kronor. Antalet barn, för vilka den statsunderstödda barnbespisningen

beräknats, hade innevarande läsår ökats med omkring 2,300. En sammanställning

av ansökningarna och beviljade anslag för innevarande budgetår

visade följande:

L ä n

Antal

skol-

di-

strikt

Kom-

munal-

skatt

(medel-

tal)

Beräk-

nat

antal

barn

Beräknat

antal

dagar

Beräknad

dagskost- nad per

barn

(medeltal),

öre

Beräknad

totalkost-

nad

Sökt

stats-

bidrag

Beviljat

bidrag

Stockholms ....

i

12:87

200

212

30

12,720

6,300

3,000

Gotlands.....

i

18: 70

84

82

40

2,704

1,382

1,000

Södermanlands . .

i

7: 70

100

72

10

720

217

—

Blekinge.....

3

27: 21

494

100-152

38

18,120

13,746

7,000

Hallands.....

1

11: 90

3

130

43

150

120

—

Göteborgs o. Bohus

13

22:31

3,479

40-214

47

176,320

138,591

65,000

Värmlands ....

(i

12: 85

724

75-214

43

37,948

27,772

11,000

Gävleborgs ....

1

13: 30

273

180

28

15,000

7,500

4,000

Västernorrlands

14

25: 57

7,993

90-214

28

380,008

293,043

100,000

Jämtlands.....

2

21: lil

125

109-214

73

14,302

10,542

4,000

Västerbottens . . .

12

19: 58

2,040

40 214

68

109,001

124,700

56,000

Norrbottens . . .

20

29: 85

17,810

30-214

54

954,387

605,818

275,000

Summa

75

-

33,931

36-214

42

1,782,100

1,289,791

526,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.

Anmärkas kunde, att en å anslaget uppkommen reservation möjliggjort,

att för budgetåret 1941/42 — såsom av tabellen framginge — kunnat fördelas

väsentligt högre belopp än det för samma budgetår anvisade anslaget,

400,000 kronor. Jämväl borde observeras, att barnbespisning utan statsbidrag

tidigare torde lia förekoimnit i vissa av ovan redovisade skoldistrikt liksom

att samtliga dessa distrikt icke beviljats statsbidrag i den omfattning, att

bespisningen kunnat ordnas enligt uppgjord plan. Det antal barn, som under

innevarande redovisningsår erhölle bespisning i de statsunderstödda skoldistrikten,

torde vara något mindre än det ovan angivna.

Behovet av vidgad barnbespisning.

Av folkskolinspektörerna hade icke mindre än 42 uttalat, att ett ökat

behov av barnbespisning numera förefunnes, medan 7 inspektörer icke ansett

detta vara fallet inom vederbörande inspektionsområden. Två folkskolinspektörer

uttryckte sig mera tveksamt i frågan. Det förefölle av yttrandena som

om behovet av barnbespisning vore relativt ringa i de södra delarna av landet;

särskilt syntes detta gälla Småland, Skåne och Halland. Allmänt uppgårds

av inspektörerna, att barnen från jordbrukarhem icke vore ur näringssynpunkt

nämnvärt sämre ställda nu än tidigare, medan svårigheter i detta

avseende konstaterades i fråga örn barnen i industrialiserade trakter och i

skogsbygder.

Sistnämnda förhållande sammanhängde med, att, enligt vad inspektörerna

uppgivit, den främsta anledningen till det ökade behovet av skolbespisning

vöre ransoneringen av viktiga livsmedel. Särskilt framhölles, att brist på bröd

och matfett ofta gjorde det svårt för hem, där en eller flera vuxna familjemedlemmar

skulle utrustas med matsäck, att få tillräckligt av dessa livsmedel

också för skolbarnen. Den allmänna prisfördyringen på matvaror angåves

jämväl som orsak till ökat behov av skolbespisning. Folkskolinspektörerna,

framför allt i Norrland, pekade i förevarande sammanhang även på

den ökade centraliseringen av folkskoleväsendet och de långa skolvägarna.

Slutligen framhölles i vissa fall, att inkallelser till militärtjänst och arbetslöshet

medfört ett ökat hjälpbehov.

Då anslaget för statsbidrag till skolbarnsbespisning, som framginge av den

i det föregående lämnade sammanställningen, redan nu vore synnerligen

knappt, torde det ökade behovet icke kunna mötas utan en väsentlig höjning

av anslaget. Som skäl för en sådan höjning kunde ytterligare anföras följande.

En närmare undersökning angående den tid, barnbespisning med statsbidrag

fortgått i de enskilda fallen, gåve till resultat, att bespisningen mera

sällan omfattat hela läsåret. I många fall hade den ej ens bedrivits under en

hel termin; stundom uppgåves ett dagantal av mindre än 50. Då i de skoldistrikt

det här gällde ett läsår i allmänhet omfattade minst 214 verkliga läsdagar,

hade bespisningen i sistnämnda fall icke ens fortgått fjärdedelen av

läsåret. Givetvis måste detta betraktas som ett missförhållande. Skäl kunde

visserligen åberopas för att skolbespisning icke nödvändigt skulle behöva anordnas

varje dag under läsåret; under exempelvis augusti och september månader

vore barnen i allmänhet vid särskilt god hälsa, näringsförhållandena

vöre bättre än senare under vintern etc. Dock syntes bespisning böra bedrivas

åtminstone 125—150 dagar, om syftet med densamma skulle ernås.

Av de inkomna uppgifterna framginge, att ekonomiska skäl varit avgörande,

när barnbespisningen inskränkts till att omfatta en relativt kort del

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

av läsaret, lill belysning härav kunde citeras följande utdrag av skrivelser

från nedannämnda skoldistrikt.

Hortlax: »Ett ökat behov av skolbarnsbespisning har uppstått under de

sista åren. Krav på utökning av bespisningen har vid flera tillfällen framförts

fran föräldrahall. Detta kan ej astadkommas annat än genom väsentlig höjning

av statsbidraget.»

Överkalix: »För många barn är skolfrukosten dagens huvudmål — vi ha

barnrika familjer med undernärda barn. Större statsbidrag erfordras, så att

bespisningen kan få pågå flera dagar, än vad nu är fallet.»

Älvsby: »Bespisningen pågår bär i allmänhet endast 1—2 månader, alldenstund

anslaget ej räcker för längre tid.»

Anslagets otillräcklighet i de enskilda fallen framginge också därav, att

statsbidraget, som vore avsett att täcka upp till 50 procent — i vissa fall 80

procent — av de totala kostnaderna, visat sig kunna täcka endast en betydligt

lägre procent av utgiften, oaktat bespisningen ofta begränsats till en kortare

del av läsåret. Sålunda hette det i yttrande från Tärendö skoldistrikt:

»Bespisning skall äga rum---48 dagar.---Statsbidrag utgår

med endast kronor 1,500:—. Detta bidrag skulle motsvara 80 procent av

kostnaden men motsvarar i verkligheten endast omkring 30 procent. Högre

statsbidrag ovillkorligen nödvändigt i fortsättningen.»

I nedanstående tabell hade på grundval av inkomna uppgifter gjorts en

sammanställning för några skoldistrikt, där statsbidraget utgått med relativt

låga belopp, av dels de totala utgifterna för barnbespisningen under läsåret

1940/41, dels statsbidragets storlek:

Skoldistrikt

Kommunal-

skatt

Totalkostnad

Stats!:

idrag

i kronor

i %

Örträsk.................

10: —

3,230: —

900:-

28.0

Gällivare................

16: 80

122,000: —

29,000: —

24.0

Hortlax................

24: 71

8,002: —

3,000: —

37.5

Piteå socken..............

26:21

33,794: —

9,000: -

26.5

Töre..................

34: 78

19.000: —

8,000: —

42.0

Givet vore, att ett oförändrat anslag på grund av den fortgående prisstegringen

på livsmedel komme att för nästkommande budgetår visa sig ännu

mera otillräckligt. Sålunda utvisade socialstyrelsens beräkningar den 1 jann ali

1942 en indexsiffra för posten livsmedel av 156. Motsvarande siffra den 1 oktober

1941 hade varit 149 och den 1 januari 1941 140.

Mot bakgrunden av nu anförda förhållanden framstode en avsevärd anslagshöjning

från statens sida till skolbarnsbespisningen såsom ofrånkomlig.

Ett anslag för budgetåret 1942/43 örn 1,000,000 kronor syntes sålunda kunna

ifrågasättas. Om icke det statsfinansiella läget ansåges utgöra ett bestämt

hinder, torde än högre anslag vara motiverat.

Emellertid vore det samtidigt, med hänsyn till rådande läge, av största

vikt, att anslagsmedlen komme till en så rationell användning som möjligt.

Det gällde med andra ord att med begränsade medel nå största effektivitet.

I detta hänseende uppställde sig frågan, huruvida nu gällande grunder för

statsbidraget vore ägnade att garantera ett ur skilda synpunkter lämpligt utnyttjande

av bidragsmedlen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 169.

Behovet av ändring i gällande bestämmelser.

De all m ä n n a vill k o r c n (§ 1). Utredningsmannen har erinrat, att

statsbidragskungörelsen först och främst uppställde vissa allmänna förutsättningar,

vilka ett skoldistrikt måste uppfylla för att komma i åtnjutande avstatsbidrag

till skolbarnsbespisning. Sålunda kan bidrag endast utgå till skoldistrikt

på landsbygden. Vidare erfordras, att distrikt med hänsyn till det

kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till bestridande av kostnaderna

för bespisningen eller på grund av särskilda omständigheter finnes

böra erhålla sådant bidrag. I fråga om nämnda förutsättningar, framhåller

utredningsmannen, syntes någon ändring för närvarande icke påkallad. Bestämmelserna

syntes lämna erforderliga möjligheter till hänsynstagande till

omständigheterna i de särskilda fallen.

Såsom förutsättning för statsbidrag tili skolbarnsbespisning gäller därjämte

»att inom distriktet behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till

rådande arbetslöshet, antalet barnrika familjer med särskilt låg inkomst, antalet

barn med långa skolvägar eller annan därmed jämförlig omständighet».

I syfte att erhålla närmare belysning av frågan, huruvida de av 1941 års

riksdag beslutade centraliseringsåtgärderna beträffande folkskoleväsendet påkallade

någon uppmjukning av sistnämnda statsbidragsvillkor, hade Kungl.

Majit den 13 juni 1941 anbefallt skolöverstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen

taga denna fråga under övervägande. Överstyrelsen hade emellertid

efter samråd med medicinalstyrelsen förklarat sig icke anse, att de redan

vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärderna påkallade någon ändring

i nu förevarande hänseende. Barn, som på grund av lång skolväg under stor

del av dagen vore borta från hemmet, borde visserligen i den utsträckning

så lämpligen kunde ske i skolan erhålla lagad mat, men i statsbidragskungörelsen

omnämndes ju bland förutsättningarna för statsbidrag till skolbarnsbespisning

också antalet barn inom skolområdet med lång skolväg.

Med hänsyn till vad överstyrelsen sålunda anfört syntes, anför utredningsmämmi,

icke heller beträffande sist citerade statsbidragsvillkor någon ändring

för närvarande påkallad.

I fråga örn de allmänna statsbidragsvillkoren, avseende urvalet av de skoldistrikt,

vilka borde komma i åtnjutande av statsbidrag till skolbarnsbespisning,

syntes alltså för närvarande icke böra ifrågasättas någon förändring av

gällande bestämmelser. Dessa syntes nämligen icke lägga hinder i vägen för

hårt skattetyngda skoldistrikt, där särskilt starkt behov av skolbarnsbespisning

förelåge, att komma i åtnjutande av statsunderstöd för ändamålet, förutsatt

givetvis att vederbörande riksstatsanslag icke utmättes alltför snävt;

såsom ovan framhållits borde emellertid för nästa budgetår en väsentlig höjning

av anslagets storlek ske. Det statsfinansiella läget gjorde det å andra

sidan angeläget att, såsom likaledes förut antytts, alla möjligheter att ordna

bespisningen rationellt tillvaratoges.

De speciella villkoren (§6). Såsom villkor för åtnjutande av

statsbidrag gäller i princip, att samtliga barn vid skola, där statsunderstödd

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts ''proposition Nr 169.

barnbespisning är anordnad, skola bliva i tillfälle att — såvitt särskilt hinder

ej möter — varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid bespisningen

vid skolan pågår. Där så påkallas för ett ändamålsenligt anordnande

av skolbarnsbespisningen inom länet eller eljest, må dock länsstyrelsen föreskriva

eller medgiva undantag från den nämnda principen.

Länsstyrelserna kunde sålunda, framhåller utredningsmannen, dispensera

från föreskriften, att samtliga barn skulle få tillfälle att deltaga i bespisningen.

Såsom av redogörelsen nedan komme att framgå hade även sådan dispens i

ett fåtal fall lämnats. I 1941 års åttonde huvudtitel hade departementschefen

framhållit lämpligheten av att det tillsåges, att ytterligare garantier skapades

för att anslagsmedlen komme just de skolbarn till godo, som bäst behövde

utspisning i skolan. Riksdagen hade emellertid framhållit1, att den ändring,

som år 1940 efter riksdagens hörande vidtagits i berörda bestämmelser,

enligt riksdagens mening redan i tillräcklig utsträckning tillgodosåge ifrågavarande

syfte, och hade därför icke funnit skäl föreligga till en ytterligare

uppmjukning av statsbidragsvillkoren.

I syfte att erhålla uppgifter om, i vilken omfattning och efter vilka grunder

länsstyrelserna föreskrivit eller medgivit undantag från principen att samtliga

barn skulle erhålla tillfälle att deltaga i skolbarnsbespisning, där sådan anordnats

med statsunderstöd, hade yttranden infordrats från vederbörande

länsstyrelser.

Länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Värmlands län hade

icke föreskrivit eller medgivit undantag från nämnda statsbidragsvillkor.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län hade för två av de tretton skoldistrikt, där

barnbespisningsverksamhet förekommit, på framställning medgivit sådant undantag.

Det ena av de två skoldistrikt, som av ekonomiska skäl oell med hänsyn till

knappheten av tillgängligt lokalutrymme icke ansett sig kunna utsträcka verksamheten

till att avse samtliga barn, hade medgivits rätt att från bespisningen

undantaga dels barn med lång skolväg, som med bidrag av statsmedel varit inackorderade

i enskilda hem i skolans närhet, dels barn, vilkas hem varit belägna

så nära skolan, att de kunnat erhålla måltid i hemmet under måltidsrast, dels

ock vissa barn, vilka av andra skäl icke ansetts vara i behov av tillfälle att deltaga

i bespisningen. Det andra av de två skoldistrikten hade med hänsyn till

den avsevärda kommunalskatten ansett sig kunna anordna bespisning allenast

för folkskolans två yngsta årsklasser, vilka ansetts vara i mest trängande behov

av att erhålla ett mål lagad mat under frukostrasten. Av övriga elva skoldistrikt

hade medgivande till undantag icke ifrågasatts.

Länsstyrelsen i Västerbottens län hade medgivit undantag för tio skoldistrikt.

Såsom skäl för att skolbarnsbespisning icke kunnat anordnas i den omfattning,

som i nämnda författningsrum föreskrivits, hade huvudsakligen framhållits, att

skoldistrikten icke ansett sig ekonomiskt kunna genomföra bespisningen av samtliga

skolbarn. Bespisningen hade därför i flera skoldistrikt i regel enbart kunnat

beviljas barn från fattiga hem, som bodde så långt från skolan att de måst medföra

matsäck. För medgivande av undantag hade länsstyrelsen därför icke funnit

det lämpligt att föreskriva särskilda grunder. Såsom länsstyrelsen vid tidigare

tillfälle framhållit borde den omständigheten, att vissa föräldrar ansåges kunna

försörja sina barn, icke utgöra hinder för vederbörande skoldistrikt att erhålla

den ekonomiska hjälp, som statsbidraget utgjorde. Genom dessa bidrag hade

bespisningen möjliggjorts i de mest ömmande fallen.

1 Riksdagens skrivelse 194-1 nr 8, punkt 141.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hade endast i två fall medgivit undantag i

ifrågavarande avseende. I båda fallen hade länsstyrelsen medgivit, att bespisningen

finge anordnas endast för sådana barn, som med hänsyn till skolvägarnas

längd i annat fall mast medföra matsäck. I det ena fallet skulle bespisningen därjämte

omfatta barn, som hade sin bostad i skolans närhet men av ekonomiska

eller andra orsaker vöre i behov av bespisningen. Vid prövning av ärendena hade

länsstyrelsen jämväl tagit hänsyn till att bespisningen, därest undantag ej medgåves,

skulle på grund av statsbidragets begränsning kunnat pågå alltför kort

tid för att densamma skulle medföra önskad verkan.

De hörda länsstyrelserna hade icke ansett, att behov yppat sig av närmare

anvisningar till ledning vid utövandet av den befogenhet, som jämlikt ovannämnda

författningsrum tillagts länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Västernorrlands

Ian hade därvid uttalat, att det givetvis vore mest önskvärt, att bespisningen

omfattade en skolas samtliga barn. I den mån inskränkningar av ekonomiska

skäl måste ske, syntes desamma tills vidare böra få utformas i enlighet med förhållandena

å de olika orterna. Med hänsyn till att av statsbidrag numera i regel

kunde bestridas allenast en mindre del av kostnaderna för bespisningen, under

det att huvuddelen folie på skoldistriktet, torde jämväl skälig hänsyn till dessas

önskemål och uppfattning få tagas.

Delade meningar kunde, framhåller utredningsmannen, göra sig gällande

rörande principfrågan om en social välfärdsanordning av här förevarande

slag borde kostnadsfritt stå öppen för alla barn, alltså även för sådana från

relativt välbärgade hem. På grund av det tryckta ekonomiska läget, som

tvingade såväl staten som kommunerna till den största sparsamhet, vore

emellertid problemställningen nu och för avsevärd framtid en annan. Då

medlen icke räckte till för en allmän bespisning, måste en fördelning göras.

I detta läge syntes det riktiga vara att disponera för ändamålet tillgängliga

anslag så, att det största behovet bleve tillfredsställt.

I de till folkskolinspektörerna utsända frågeformulären hade spörsmålet

om den kostnadsfria skolbespisningens eventuella begränsning till vissa elevgrupper

upptagits till behandling. Av de insända svaren framginge, att 34 inspektörer

ansåge att behovsprövning borde ske vid skolbarnsbespisning. Flera

inspektörer framhölle som skäl för denna uppfattning, att det ej torde bli

möjligt för det allmänna att inom avsevärd tid införa en för alla kostnadsfri

skolbespisning. Mot behovsprövning uttalade sig 12 inspektörer, medan övriga

ej framlade någon bestämd uppfattning.

I de inkomna yttrandena hade frågan, huruvida alla barn i vederbörande

skola borde erhålla rätt att deltaga i skolbespisningen, föranlett särskilda uttalanden

av tvenne folkskolinspektörer och ett skoldistrikt.

Folkskolinspektören i Västerbottens mellersta inspektionsområde yttrade:

»Att barnbespisningen fått en ringa omfattning hör nämligen samman med,

att distrikten finna det mindre tilltalande att anordna bespisning vid några

skolor för alla barn oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden,

medan ingen bespisning kan anordnas vid andra skolor av ekonomiska skäl,

oaktat mångå av barnen vid dessa äro minst lika behövande som de sämst

ställda i de förstnämnda skolorna.»

Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde anförde: »På

grund av författningens bestämmelser att alla barn skola ingå i bespisnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.

anordningen lia skoldistrikten i allmänhet icke ordnat med bespisning. Då

statsbidrag utgått till jämförelsevis liten procent av kostnaderna, bär det

blivit för dyrt för skoldistrikten, om alla barn — alltså även till föräldrar,

som mycket väl skulle kunna och även vilja själva bekosta vad på dem skulle

ankomma — skulle erhålla bespisning. Därför har man föredragit att på egen

bekostnad anordna bespisning för att på sådant sätt kunna ge de behövande

hjälp. Men i de flesta fall har tanken icke förverkligats.»

o Sävars skoldistrikt yttrade: »Många barn, som ha skolskjuts, i varje fall

sådana från fattiga hem, skulle nog behöva bespisning. I åtskilliga fall även

andra från fattiga eller vanskötta hem på längre avstånd från skolan. Troligen

skulle dessa redan lia erhållit bespisning, om ej villkoret för statsbidrag

varit, att alla barn i skolan skulle bespisas. Detta bör enligt skolstyrelsens

mening undanröjas och behovsprövning tillämpas. I Norrland, där bybebygggelse

är regel, ha ju många barn nära till skolan och kunna gå hem och äta

frukost.»

I förevarande sammanhang vore det av intresse, yttrar utredningsmannen

vidare, att undersöka, hur de skoldistrikt, som anordnade skolbespisning utan

statsbidrag, ordnat ifrågavarande spörsmål.

Stockholm. För ändamålet är i stadens utgifts- och inkomststat upptaget ett

anslag till »bespisning av behövande folkskolebarn». Uppgifter angående dc

bespisningssökande barnens ekonomiska och sociala förhållanden infordras alltid,

även när det gäller barn, som önska bespisning mot avgift. Ansökan om

bespisning prövas av lokalkommittéer för barnbespisningen. En sådan kommitté

finnes för varje överlärardistrikt med vederbörande Överlärare som ordförande.

Övriga medlemmar äro utsedda av vederbörande skolråd, fattigvårdsstyrelse

lii. fl. Som ledning men utan förbindande verkan har Stockholms folkskoledirektions

ekonominämnd fastställt vissa inkomstgränser, vilka vid behov av bespisning

böra anses föreligga. Kommittéerna söka förskaffa sig ett helhetsomdöme

om varje särskilt fall och taga därvid hänsyn till sådana omständigheter som

sjukdom i hemmet o. s. v., vilka icke kunna göras till föremål för exakt ekonomiskt

bedömande. Till ett enhetligt bedömande av dessa frågor bidrager, att

ett av folkskoledirektionens ekonominämnd utsett sakkunnigt biträde är närvarande

vid lokalkommittéernas sammanträden.

Bespisningen är i huvudsak en middagsbespisning, d. v. s. måltiden består

av två varierande rätter. Denna måltid serveras i regel under frukostrasten.

Endast i några skolor, företrädesvis i de mindre välsituerade stadsdelarna, serveras

såväl frukost, bestående av gröt och mjölk, som middag. Frukosten serveras

därvid under frukostrasten och middagen vid skolarbetets slut. I vissa

små isolerade skolor utan fullständig bespisning serveras under frukostrasten ett

frukostmål, som utom av gröt och mjölk består av smörgås.

Medeltalet skolbarn utgjorde under vårterminen 1941 28,487. Av dessa erhöllo

per dag i medeltal 842 barn frukost och 7,174 middag gratis under det att i medeltal

332 erhöllo frukost och 1,017 middag mot avgift. Priserna för måltiden utgjorde

för de betalande barnen under vårterminen 1941 för middagen 50 öre,

för frukost, bestående av gröt och mjölk, 15 öre, och för frukost, bestående av

gröt, mjölk och smörgås, 25 öre.

Göteborg. Antalet barn i skoldistriktet utgjorde läsåret 1940/41 i genomsnitt

19,750. Av dessa deltogo i bespisningen under höstterminen 0,117 och under

vårterminen 0,392 (medeltal per dag). Härav betalade 580 barn 25 öre per dag

och måltid. Anledningen till att dessa barn, vilka icke på grund av att torald
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Marits ''proposition Nr 169.

rama voro svagt bemedlade lämnats tillträde till bespisningen, fått deltaga i

densamma, har varit, att de av olika anledningar (lång skolväg, moderns sysselsättning

utom hemmet och dylikt) ej kunnat erhålla lämplig mat i sitt hem.

En kommitté, bestående av lärare och lärarinnor inom vart och ett av överlärardistrikten,

biträder överläraren med prövningen av inkomna ansökningar

om deltagande i bespisningen.

Borås. Antalet lärjungar vid folkskolorna inom det egentliga stadsområde utgjorde

läsåret 1940—1941 i genomsnitt 3,528. Under höstterminen 1940 utgjorde

antalet i bespisningen deltagande barn i medeltal 772 per dag, varav 594 deltogo

i bespisningen utan avgift och 178 mot ersättning''. Motsvarande siffror för

vårterminen 1941 voro respektive 816, 639 och 177. De betalande barnen erlade

25 öre per portion. — Bespisningsverksamheten inom skoldistriktet handhaves

av barnbespisningsnämnden, som tillsatts av folkskolestyrelsen. Uttagningen

av barnen -— även de betalande — omhänderhaves av en vid varje skola inom

lärarkåren tillsatt bcspisningskommitté med vederbörande Överlärare som ordförande.

Uttagningen sker under samverkan med stadens social vårdsbyrå.

Eskilstuna. Vid utgången av juni månad 1941 utgjorde barnantalet vid stadens

folkskolor 2,909. Under sistförflutna läsår dcltogo 623 elever i bespisningen,

varav 429 kostnadsfritt och 194 mot avgift. Avgiften utgjorde under läsåret 25

öre per måltid, bestående av i regel två rätter lagad mat.

I regel få alla barn, som så önska, deltaga i bespisningen. Nästan samtliga

barn med långa skolvägar begagna sig av denna möjlighet. Har modern utearbete

eller är hon på grund av sjukdom oförmögen till hushållsarbete, beredas

barnen möjlighet till bespisning. Huruvida avgift skall erläggas eller ej beror

på hemmets ekonomi. Vissa grunder, baserade på inkomstförhållandena och

barnantalet, följas härvid. Härvid tages jämväl hänsyn till äldre hemmavarande

barns inkomst. Om inkomsten minskas eller familjen drabbas av sjukdom,

överföres betalande barn till gruppen icke betalande. Prövningen verkställes

av en av folkskolestyrelsen tillsatt barnbespisningskommitté, i vilken stadens

folkskolinspektör är ordförande. Denne avgör i enstaka fall ensam frågan med

tillämpning av nämnda grunder.

Sundbyberg. Av de vid stadens folkskolor läsåret 1940/41 inskrivna 785

lärjungarna deltogo nämnda läsår 90—100 elever i bespisningen, varav cirka 15

mot en avgift av 45 öre per måltid. De betalande barnen utgjordes av barn.

som på grund av lång skolväg eller annan särskild anledning, såsom moderns

arbete utom hemmet, ansågos böra beredas tillfälle att deltaga i bespisningen

och som på grund av hemmens ekonomiska förhållanden icke voro berättigade

att gratis deltaga i bespisningen. Ansökningarna om deltagande i bespisningen

prövas av stadens sociala byrå.

Nacka. Under läsåret 1940/41 var skolbarnsbespisning anordnad vid skoldistriktets

samtliga folkskolor samt vid kommunala mellanskolan därstädes.

Samtliga barn, som så önskade, ägde deltaga i bespisningen. Kommunala mellanskolans

elever erlade en avgift av 40 öre per måltid. För folkskolans elever tillhandahölls

skolmåltiden antingen kostnadsfritt eller mot en avgift av 25 öre

per måltid. Vederbörande skolas tillsyningslärare samt skolans tillsyningsman,

utsedd av skolstyrelsen bland dess ledamöter, avgjorde, huruvida lärjungarna

skulle äga kostnadsfritt deltaga i bespisningen eller ej. Några direktiv för prövningen

av denna fråga voro ej givna. Regelmässigt befriades de elever från avgift,

vilkas fäder voro inkallade till militärtjänstgöring. Antalet lärjungar vid

folkskolan utgjorde nämnda läsår 727. Medeltalet per dag bespisade barn vid

folkskolan utgjorde 489, varav i medeltal 143 elever per dag erhöllo skolmål
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

iy

Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.

liden kostnadsfritt. Denna utgjordes i regel under feni av veckans dagar av

smör och bröd, eventuellt ost, saint en lagad rätt och den sjätte dagen av s. k.

Oslofrukost. Medelkostnaden, oavsett kostnaden för lokaler, bränsle och lyse,

utgjorde under vårterminen 1941 84,4 öre per portion.

Av de tjugo skoldistrikt, från vilka mera summariska uppgifter erhållits och

som anordna skolbespisning utan statsbidrag, är det endast ett, där skolmåltiden

avgiftsfritt stått öppen för alla barn. I detta distrikt, Fårö i Gotlands län,

bestrides kostnaden helt av fondavkastning. Av distriktets 106 skolbarn begagnade

sig 53 av den lämnade förmånen. I samtliga andra fall gäller, att bespisningen

varit begränsad till sådana barn, där särskilda skäl föreligga för hjälpatgärder.

Vanligt är dock, att bespisningen mot en mindre avgift står öppen

också för andra elever. Behovsprövningen synes ej vara rigorös. Sålunda upplyses

i några fall, att intet barn, vars föräldrar önskat bespisning, behövt avvisas.

Sammanfattningsvis kunde alltså sägas, att skoldistrikt, som med kommunala

medel anordnade bespisning för skolbarn, praktiskt taget alltid förbeliölle

sig rätten att pröva de barns behov, som anmält sig till bespisningen.

Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke i nuvarande statsfinansiella läge

detsamma borde gälla även i de fall, där statsbidrag utginge.

Det vore två olika men med varandra intimt sammanhängande spörsmål,

det i förevarande sammanhang gällde. Den första frågan avsåge, huruvida

som villkor för statsbidrag till skolbarnsbespisning borde även i fortsättningen

principiellt krävas, att samtliga barn vid den skola, där bespisning vore ordnad,

skulle ha rätt deltaga i skolmåltiden. Den andra frågan avsåge, om skolbespisning

borde tillhandahållas alla däri deltagande barn utan kostnad för

vederbörande målsman.

Beträffande det förstnämnda spörsmålet vore att märka, att länsstyrelse

ledan nu kunde medgiva undantag från regeln, att skolmåltiden skulle vara

tillgänglig för alla barn i viss skola. Det kunde synas, som om någon ytterligare

uppmjukning på denna punkt ej vöre erforderlig. Av de inkomna yttrandena

framginge emellertid, att bestämmelsen syntes ha varit ett hinder

för anordnande av bespisning, som eljest torde ha kommit till stånd. Uppenbarligen

vore man i skoldistrikten icke övertygad örn möjligheten att erhålla

dispens från ifrågavarande föreskrift. I varje fall ville man icke pa vinst och

förlust vidtaga de förberedelser, som erfordrades vid ordnande av skolbespisning.

Då bestämmelsen i sin nuvarande form ej inbjöde till ordnande av

barnbespisning i vissa fattiga skoldistrikt, där dylik bespisning vore i hög

grad av behovet påkallad, torde det vara lämpligare att ersätta den med

andra föreskrifter.

Det förefölle vid sådant förhållande ändamålsenligt, att i författningen utsädes,

leir vilka grupper av barn statsbidraget ville garantera skolbespisning.

1 farväl torde nian ha god ledning av erfarenheten frän de skoldistnkt, vilka

ordnat bespisning helt med kommunala medel. Främst borde skolmåltiden

stå öppen för alla barn frän ekonomiskt svaga hem eller där förhållandena i

hemmet av andra skill, exempelvis moderns sjukdom eller förvärvsarbete

utom hemmet, hindrade barnen att under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid. Vidare syntes barn med långa skolvägar — varvid

sorn mätare på skolvägens längd borde gälla, huruvida barnen under frukost
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

rasten hunne besöka hemmet eller icke — böra lia tillgång till skolmåltid.

Slutligen borde denna givetvis sta öppen för klena och sjuka barn, vare sig

läkare konstaterat behovet av skolmåltid eller detta behov utan vidare stöde

klart även för lekmannen.

sadan formulering av författningen borde givetvis icke utgöra hinder

för skoldistrikt att inrätta bespisning för alla barn vid viss skola. Över huvud

taget borde skoldistrikten i detta avseende beredas frihet att ordna så som

i det enskilda fallet vöre lämpligast. Där maltiden ej ansåges böra stå öppen

för alla barn, borde uttagningen av de i måltiden deltagande barnen ske genom

skolstyrelse, Överlärare eller klasslärare. Då så vore lämpligt, borde samråd

äga rum med annan kommunal myndighet, t. ex. social vårdsbyrå. Prövningen

borde ej vara rigorös eller på annat sätt ägnad att för målsmännen

framsta som en fattigyårdsangelägenhet, I detta sammanhang förtjänade

framhållas, att i skoldistrikt, där behovsprövning hittills förekommit, den

allmänna erfarenheten vore, att några större olägenheter icke varit förenade

med dylik prövning. Måhända kunde det bli påkallat, att skolöverstyrelsen

utfärdade anvisningar rörande förevarande spörsmål.

Rent allmänt kunde sägas, att statsbidragen för skolbespisning hittills

varit begränsade till så ekonomiskt svaga bygder i vårt land, att eventuella

avgifter från målsmännen för barnens deltagande i skolmåltid icke skulle

fått någon större ekonomisk betydelse för det allmänna. I samma mån

sorn statsbidragen utsträcktes till ett större antal kommuner, erhölle nämnda

spörsmål dock delvis annan karaktär. På många orter hade barnbespisningen

sin största betydelse genom att förhjälpa barn med långa skolvägar till

ett mål varm mat under skoldagen. Det vore också att hoppas, att skolbespisningen

skulle utsträckas till allt flera distrikt med centraliserat skolväsen

eller eljest långa avstånd mellan hem och skola. T sådana fall vore det

icke uteslutet, att ganska många av målsmännen visade sig vara i den ekonomiska

ställningen att de utan större svårighet skulle kunna erlägga en

mindre avgift, som i intet fall borde överstiga självkostnaden för skolmåltiden.

Av i det föregående lämnad redogörelse framginge exempelvis, att i

Nacka skoldistrikt, där dock icke samtliga barn deltoge i skolbespisningen,

det stora flertalet målsmän erlade ekonomisk ersättning för förmånen av

skolmåltid. Nämnda skoldistrikt vore givetvis av annan socialekonomisk

struktur än sådana distrikt, där statsbidrag för närvarande kunde komma

i fråga. Förhållandet vore det oaktat värt att uppmärksammas.

Även om man som sagt kunnat utgå ifrån, att de skoldistrikt, som hittills

erhållit statsbidrag för skolbespisning, räknade så få ekonomiskt välställda

målsmän, att dessas eventuella avgifter för skolmåltiden icke skulle spela

större ekonomisk roll, hade det dock ansetts vara av intresse att närmare

undersöka denna fråga. Till de omkring tjugo distrikt med statsunderstödd

skolbespisning, som enligt vad ovan nämnts lämnat vissa uppgifter, hade

också riktats frågan, för hur många i bespisningen deltagande barn målsmännen

skulle kunna tänkas erlägga en mindre avgift av exempelvis 25—40 öre,

därest behovsprövning tillämpades. Svar hade erhållits från sammanlagt 15

skoldistrikt, av vilka åtta hade skolmåltiden öppen för samtliga barn vid

vederbörande skola. Bespisningen omfattade i dessa distrikt omkring'' 2,650

barn. Vederbörande uppgiftslämnare, skolstyrelsens ordförande eller överläraren,

ansågo att avgift kunde under nyss angivna förutsättning komina

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition Nr 169.

att erläggas för omkring 800 av dessa barn eller 30 procent. I de övriga sju

skoldistrikten deltoge av 4,420 skolbarn omkring 2,950 i skolbespisningen.

Avgift beräknades kunna erläggas för sammanlagt omkring 430 barn eliev

drygt 14 procent av de i skolmåltiden deltagande. Procentsiffran vore här

som syntes åtskilligt lägre, vilket torde bero på att redan vid uttagningen av

barnen hemmens ekonomiska förhållanden uppmärksammats.

Här anförda siffror kunde ej betraktas annat än som stickprov, och deras

värde vöre begränsat. De gåve dock en antydan om att avgifter från vissa

malsmän för skolmåltiden kunde minska såväl statens som kommunernas

utgifter för barnbespisningen och därmed, vilket vore det viktigaste, möjliggöra

att allt flera barn bleve delaktiga av denna välfärdsanordning.

Starka skäl kunde alltså anföras för att bestämmelsen om att skolmåltiden

alltid skulle vara kostnadsfri borde utgå ur kungörelsen. Liksom vid uttagningen

av barnen borde dock största möjliga frihet lämnas åt skoldistrikten

att ordna saken på i de enskilda fallen lämpligaste sätt. Sålunda torde

det ej sällan vara riktigast att icke uttaga någon avgift. ''

Utredningsmannen har även framlagt förslag till ändrad lydelse av § 6

i kungörelsen angående skolbarnsbespisning. Till jämförelse återgives här

även gällande lydelse:

Gällande lydelse:

Utredningsmannens förslag:

§ 6

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har

att tillse:

a) att, därest för ett ändamålsenligt ordnande

av skolbarnsbespisningen inom länet

eller eljest länsstyrelsen ej annorlunda föreskrivit

eller medgivit, samtliga barn vid

skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning

är anordnad, med undantag av sådana barn,

till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga

statsbidrag utgår, bliva i tillfälle

att, såvitt särskilt hinder ej möter, varje läsdag

kostnadsfritt erhålla en måltid under den

tid, bespisningen pågår vid skolan,

b) att bespisningen---av länsstyrel
sen,

samt

c) att kostnaderna---övriga omstän
digheter.

§ b

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har

att tillse:

a) att barn med långa skolvägar, klena och

sjuka barn samt barn från hem med svag

ekonomisk ställning eller från hem, vars förhållanden

i övrigt icke medgiva tillhandahållande

under frukostrasten av en ur näringssynpunkt

fullgod måltid, i första hand beredas

tillfälle att, så vitt särskilt hinder ej möter,

varje läsdag erhålla en måltid under den

tid, bespisningen pågår vid skolan,

b) att de i skolmåltiden deltagande barnen

erhålla densamma kostnadsfritt eller, i den

mån skoldistrikt för vissa fall så bestämt,

mot en avgift, som icke må överstiga den

beräknade kostnaden,

c) rz nuvarande punkt b),

d) rr nuvarande punkt c).

Därutöver borde enligt utredningsmannen, i S 3 angivas, att ansökningshandlingarna

skulle innehålla uppgift om antalet barn, för vilkas deltagande

i bespisningen avgift kunde beräknas komma att utgå, samt huru mycket

av de beräknade kostnaderna för bespisningen, som kunde anses härigenom

komma att täckas. Statsbidraget borde sedan beräknas med utgångspunkt

från den kvarstående kostnaden. Härigenom komme statsbidrag att i viss

mån utgå också för sådana barn, för vilka avgift erlades, nämligen i den mån

avgiften icke täckte de verkliga kostnaderna för skolmåltiden. Mot detta

torde intet vara att invända, då målsmännens avgifter borde hållas i underkant

av den verkliga kostnaden och såväl stat som kommun borde bidraga

till resterande kostnad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.

I fråga om kosthållningen gäller för närvarande att bespisningen

skall anordnas i överensstämmelse med de anvisningar i ämnet, som i samråd

med skolöverstyrelsen må utfärdas av medicinalstyrelsen. Sådana anvisningar

ha — senast år 1941 — utfärdats av sistnämnda myndighet (se »Meddelanden

från kungl, medicinalstyrelsen», nr 82). Anvisningarna innehålla,

förutom allmänna råd, talrika exempel på ändamålsenliga såväl frukost- som

middagsrätter med tillagningsföreskrifter. Något behov av ytterligare anvisningar

beträffande kosthållningen erfordras icke för närvarande enligt utredningsmannens

mening.

Lokaler för skolbespisning m. m.

I det till folkskolinspektörerna utsända frågeformuläret hade också frågats,

huruvida brist på lämpliga lokaler varit ett hinder för anordnande av

skolbarnsbespisning, som eljest torde lia kommit till stånd. Av de folkskolinspektörer,

som ipera bestämt uttalat sig på förevarande punkt, hade 22

besvarat frågan med ja, under det att 24 icke ansett att lokalbrist hittills

hindrat ordnande av skolmåltid. Det framginge emellertid av de sistnämndas

svar, att i åtskilliga fall lokalhinder torde möta för skolbespisningen, örn ett

större intresse för denna anordning kom me till stånd. Vidare förklarades,

att i vissa fall lokalsvårigheter hindrat införande av skolmåltid med varm

mat, varför man måst inskränka sig till s. k. oslofrukost. Stundom hade man

ordnat bespisningen utanför skolan, antingen genom förhyrande av lämplig

lokal eller, där antalet barn varit ringa, genom måltidsinackordering i enskilda

hem.

I detta sammanhang borde påpekas, att i flera fall jämväl framhållits

svårigheten att erhålla lämplig personal för skolbespisning. Också ransoneringen

sades vara ett hinder för ordnande av skolmåltid, då den försvårade

anskaffandet av erforderliga matvaror.

Skulle barnbespisningen kunna utvecklas till önskvärd omfattning, krävdes

säkerligen åtgärder för inredande av lämpliga lokaler för denna verksamhet.

Problemet funnes i alla skolor men vore sannolikt mera svårlöst i de

större. Vore barnantalet mycket ringa, torde man relativt lätt kunna finna

en lösning, som åtminstone provisoriskt kunde betraktas som tillfredsställande.

Frågan örn lokaler för bland annat barnbespisning hade berörts av folkskolans

besparings sakkunnig a i deras den 24 augusti 1940 avgivna betänkande

och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

m. nr. (statens offentliga utredningar 1940:24, sid. 38 ff.). De sakkunniga

hade anfört i huvudsak följande.

I många skolor såväl i stad som på landsbygd vore förhållandena sådana,

att ett större eller mindre antal barn under elen längre rast, som vanligen

förekommer, kvarstannade i skolan och där intog sin frukostmåltid. Det vore

ur flera synpunkter olämpligt, att barnen därunder vistades i klassrum eller

kapprum. I de skolor, där annat lämpligt utrymme ej funnes disponibelt för

ändamålet, syntes därför särskilt frukostrum vara erforderligt. Detta torde

då kunna anses utgöra ett för skolan nödvändigt utrymme och på grund

därav böra hänföras till den grupp av lokaler, till vilka bidrag av statsmedel

borde kunna utgå.

Efter att ha erinrat om skolbarnsbespisningens utveckling hade de sakkunniga

anfört, att många skoldistrikt å landsbygden saknade för bespisning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

lämpliga lokaler, vilket förhållande i hög grad försvårat bespisningens ordnande

på ett ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till den betydelse skolbarnsbespisningen

hade för de barn, vilka atnjöte denna förmån, och då verksamheten

i fråga indirekt torde kunna inverka fördelaktigt på arbetsresultatet

i skolan, syntes övervägande skäl tala för att statsbidrag även borde lämnas

för anskaffande av för en ändamålsenligt ordnad bespisning erforderliga lokaler.

Dylikt bidrag borde utgå även till skoldistrikt, som anordnade skolbarn

sbespisning utan att statsbidrag till verksamheten åtnjötes. Bidrag till

frukostrum och barnbespisningslokal borde utgå efter prövning i varje särskilt

fall och beviljas endast, då verkligt behov av ifrågavarande anordning

förefunnes. I regel borde det vara tillfyllest med ettdera av nämnda utrymmen

i en skola, till följd varav särskild barnbespisningslokal mera undantagsvis

bleve behövlig.

. De sakkunnigas förslag hade ännu icke — frånsett de delar, som berörde

själva handläggningen av frågor om statsbidrag till skolbyggnader m. m. —

föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Det syntes lämpligt att vid överarbetning

av förslaget spörsmålet örn statsbidrag till barnbespisningslokaler ägnades

särskild uppmärksamhet. Därvid borde också prövas möjligheten och

lämpligheten av att statsbidrag för ordnande av dylik lokal skulle kunna

utgå även i sådana fall, där det ej gällde att uppföra ny skolbyggnad utan

allenast att inom en äldre skolanläggning genom annan disposition av tillgängliga

utrymmen tillgodose det lokalbehov, varom här vore fråga.

3. Yttranden i anledning av utredningen.

Statskontoret.

Statskontoret har i princip icke funnit anledning till erinran mot ett genomförande

av de i promemorian framlagda förslagen i syfte att åstadkomma

en så rationell användning som möjligt av de relativt begränsade anslagsmedel,

som i nuvarande statsfinansiella läge kunna ställas till förfogande för

skolbarnsbespisningen.

Det måste nämligen — som i promemorian framhållits — under rådande

förhållanden framstå såsom särskilt angeläget, att dessa medel disponerades

på sådant sätt, att i första hand de mest trängande behoven av bespisning

kunde tillgodoses. För vinnande härav torde även finnas anledning uppmärksamma

ett spörsmål, som icke berörts i promemorian, nämligen de avsevärda

differenserna mellan medeldagskostnaden per barn inom olika län.

Så hade denna kostnad inom Gävleborgs och Västernorrlands län för innevarande

budgetår beräknats till 28 öre, medan motsvarande siffra för Jämtlands

län vore 73 öre. Visserligen syntes vissa ojämnheter mellan olika län

och distrikt av skilda anledningar icke kunna undvikas, även örn bespisningen

skulle vara ensartad. Anledning torde likväl föreligga att beakta ifrågavarande

spörsmål såväl vid fördelningen av anslagsmedlen mellan de olika länsstyrelserna

som vid tilldelningen av statsbidrag till de skilda distrikten inom

varje län.

Vad beträffade formuleringen av § C mom. a) kunde erinras, att bespisningen

fortfarande i princip borde stå öppen för alla barn vid cn skola, och

att undantag härifrån syntes böra ifrågakomma främst med hänsyn till lokalsvårigheter

eller av organisatoriska skäl. Vid sådant förhållande ifrågasatte

statskontoret, att § (i skulle erhålla följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 191$. 1 sand. Nr 1C9. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.

Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har att tillse:

a) att barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad,

nied undantag av sådana barn, till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga

statsbidrag utgår, bliva i tillfälle att, såvitt särskilt hinder ej möter,

varje läsdag erhålla en måltid under den tid, bespisning pågår vid skolan;

börande bespisningen i första hand stå öppen för barn med långa skolvägar,

klena eller sjuka barn, samt barn från hem med svag ekonomisk ställning

eller från hem, vilkas förhållanden i övrigt icke medgiva tillhandahållande

under frukostrasten av en ur näringssynpunkt fullgod måltid,

b) —d) = utredningsmannen.

Slutligen ville statskontoret beträffande lokaler för skolbespisningen allenast

erinra, att ämbetsverket i sitt utlåtande den 6 november 1940 angående

ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

m. m. framhållit, bland annat, att bidrag av statsmedel icke borde medgivas

i de fall, då annan lämplig lokal utan större olägenhet kunde begagnas

för ändamålet.

Medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har, ehuru principiellt av den uppfattningen, att skolbespisningen

borde kostnadsfritt vara tillgänglig för alla barn, likväl tillstyrkt

utredningsmannens förslag.

Medicinalstyrelsen erinrade, att styrelsen redan hösten 1940 påpekat, att

statsbidraget till skolbarnsbespisningen vore otillräckligt. Under nuvarande

skärpta krisförhållanden bleve detta ännu mera uppenbart. Värdet av skolbarnsbespisningen

och dess rationella genomförande bleve även för var dag

allt tydligare, ju mera försörjningsvårigheterna ökade. Genom denna bespisning

borde möjligheter kunna givas att reducera krisens ofördelaktiga inverkan

på skolbarnen till den minsta möjliga.

Principiellt borde enligt medicinalstyrelsens uppfattning skolbarnsbespisningen

vara tillgänglig för alla barn. Hittills syntes detta i stort sett ha kunnat

tillgodoses. Nuvarande förhållanden underströke också det förmånliga i

att ett skolmål åtminstone erbjödes alla barn.

Medicinalstyrelsen insåge emellertid, att största möjliga hänsyn måste

tagas till den statsfinansiella situationen och funne det därför motiverat att

som utredningsmannen föresloge ytterligare uppmjuka bestämmelsen, att

samtliga barn inom ett skoldistrikt skulle lia tillfälle till en skolmåltid, då

statsbidrag utginge. Av utredningen framginge, att uppenbarligen mångå

skoldistrikt på grund av denna bestämmelse infört skolbespisning. Trots möjligheten

att genom länsstyrelsens beslut befrias från denna skyldighet, hade

förefintligheten i kungörelsen av denna bestämmelse inverkat hämmande, då

det gällde anordnandet av bespisning inom distrikt, där sådan verkligen vore

av nöden.

För nedbringande av utgifterna för skolbarnsbespisningen föresloge utredningsmannen

ävenledes, att för barn till ekonomiskt mera välbärgade personer

skulle kunna erläggas viss avgift, icke överstigande den beräknade kostnaden

för måltiden. Detta system hade visat sig fungera till belåtenhet i städer,

där kommunal skolbarnsbespisning anordnats, och torde därför tills

vidare även böra tillämpas i fråga om statligt understödda bespisningar, även

örn styrelsen vidhölle sin principiella ståndpunkt.

Angående de kategorier av barn, som främst skulle tillgodoses enligt utredningsmannens

förslag, hade medicinalstyrelsen intet att anmärka.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

Beträffande uttagningen av barn för bespisningen ville medicinalstyrelsen

framhålla nödvändigheten av att skolläkares och skolsköterskas erfarenheter

finge göra sig gällande vid besluten härom.

Medicinalstyrelsen ville också föreslå, att, då inrättandet av folkkök för

närvarande ej vore aktuellt, statsbidrag borde få utgå även för barn i förskoläldern,

som behövde deltaga, om möjligheter bereddes att inom vissa i försörjningshänseende

sämre ställda trakter även för dem anordna bespisning i

skolorna.

Angående anslagsbehovet ville medicinalstyrelsen framhålla, att ansökningarna

örn statsbidrag redan tidigare uppgått till 1,000,000 kronor. Om ändrade

grunder, som avsåge utökning av skolbarnsbespisningen, nu komme till

stånd, torde denna summa icke bli tillräcklig. Som utredningsmannen

framhölle, torde högre anslag vara motiverat.

Medicinalstyrelsen ville slutligen understryka vikten av att åtgärder vidtoges

för att lämpliga lokaler inom skolorna skulle komma till stånd för bespisningen.

I likhet med utredningsmannen ansåge styrelsen att möjlighet

för statsbidrag för anordnande av dylika lokaler borde prövas.

Skolöverstyrelsen.

Överstyrelsens majoritet (undervisningsråden Engvall, Falck och Wagnsson

samt t. f. undervisningsrådet Björkman) är av den principiella uppfattningen,

att en social hjälpverksamhet av här ifrågavarande slag borde kostnadsfritt

göras tillgänglig för alla barn. Därest emellertid inför den rådande tryckta

ekonomiska situationen en ytterligare uppmjukning av gällande bestämmelser

ansåges böra genomföras, vartill dock 1941 års riksdag icke funnit skäl

föreligga, syntes bestämmelserna böra så avfattas, att samtliga barn vid skola

med barnbespisning bereddes tillfälle deltaga däri, samt att prövningen endast

skulle avse, huruvida barnens målsmän skulle erlägga någon avgift eller ej.

Avgiften borde icke få sättas högre, än vad som motsvarade kostnaden för

födoämnen. Ersättning för matens tillredning och servering borde icke utgå.

Prövningen, som borde omhänderhavas av folkskolestyrelsen eller någon av

denna utsedd nämnd, borde icke göras så rigorös, att den för målsmännen

framstode som likartad med den prövning, vilken skedde i ärenden av fattigvårds

karaktär. Skoldistrikt, som så önskade, borde äga rätt att införa fri skolmåltid

utan behovsprövning. En eventuell uppmjukning av nu gällande bestämmelser

borde betraktas som provisorisk och icke föregripa ett ställningstagande

till denna fråga i samband med de åtgärder, som under mera normala

statsfinansiella förhållanden kunde vidtagas.

Såsom motivering för sin principiella ståndpunkt har överstyrelsens majoritet

anfört bland annat:

I utlåtande den 8 september 1938 över befolkningskommissionens betänkande

i näringsfrågan hade överstyrelsens majoritet anslutit sig till kommissionens

förslag i väsentligen oförändrat skick, vilket inneburit, att samtliga

lärjungar i folk- och fortsättningsskolor skulle beredas tillfälle att varje läsdag

kostnadsfritt erhålla en måltid i skolan. Samtidigt hade framhållits, att

erforderliga förutsättningar för ett omedelbart genomförande av förslaget icke

funnes. Bespisningsverksamheten borde därför fortgå i oförändrad något ökad

omfattning under några år, till dess erforderlig utredning hunnit verkställas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

Överstyrelsens majoritet ville i princip icke nu frångå sin tidigare intagna

ståndpunkt, att en social hjälpverksamhet av här ifrågavarande slag borde

kostnadsfritt göras tillgänglig för alla barn. De näringshygieniska skäl, som

bef olkni n gs ko mini s s ion en åberopat i sitt betänkande i näringsfrågan, ägde alltjämt

giltighet särskilt i nuvarande tidsläge, då genomförda rationaliseringsåtgärder

medfört, att mångenstädes flertalet av landsbygdens skolbarn icke

hunne hem under måltidsrasten, och då av livsmedelsbrist betingade ransoneringar

ofta gjorde medhavd måltid ofullständig. Risken för undernäring och

bristsjukdomar bland skolbarnen vore vida större nu än tidigare. Dessutom

skulle det bli en synnerligen ömtålig och svårlöst uppgift att särskilja barnen

i olika kategorier. En sådan anordning vore ägnad framkalla slitningar

mellan skolan och hemmen. Man måste också räkna med att vitt skilda principer

för särskiljandet komrne att tillämpas vid de olika skolorna eller skoldistrikten,

vilket måste betecknas såsom betänkligt, då kostnaderna skulle

väsentligt bestridas av statsmedel. Icke sällan komme nog barn, som verkligen

skulle lia stor nytta av skolmåltid, att ställas utanför. För barnens sunda

utveckling och skolarbetets lugna fortgång vore det därför bäst, om samtliga

barn.bereddes tillfälle att på samma villkor, alltså avgiftsfritt, deltaga i skolmåltiden.

Utöver dessa principiella skäl kunde åberopas de av befolkningskommissionen

framförda praktiska synpunkterna. En avgift, som icke skulle göras

betungande för landsbygdens befolkning, måste sättas lågt. Om avgiften bestämdes

till 20 å 25 öre per barn och dag täckte den endast delvis de verkliga

kostnaderna. Familjer med flera barn i skolan borde av befolkningspolitiska

skäl befrias från avgift. Enligt befolkningskommissionens beräkningar

tillhörde ungefär 40 procent av alla minderåriga barn familjer med minst

3 barn under 16 år. Även örn, såsom utredningsmannen syntes räkna med,

mellan 20—30 procent av alla i bespisningen deltagande barn komme att

erlägga avgift, bleve inkomsten för det allmänna förhållandevis obetydlig,

då de influtna bidragen komme att medföra arbete och kostnader för bokföring,

arbete med utrönande av föräldrarnas ekonomiska villkor samt ökad

kontroll över medelsförvaltningen.

Det kunde icke bestridas, att med hänsyn till den rådande tryckta ekonomiska

situationen vissa skäl kunde anföras för en möjlighet till behovsprövning

av vilka barn, som främst borde erhålla skolbespisning. Å andra sidan

hade utredningsmannen icke framlagt några bestämda regler för en sådan

behovsprövning utan ifrågasatt, att överstyrelsen skulle utfärda anvisningar.

Att på detta område erhålla sådana bestämmelser, att tillämpningen i olika

skoldistrikt bleve någorlunda likartad, syntes icke möjligt. Redan nuvarande

författningsföreskrifter gåve skoldistrikten möjlighet att i de fall, länsstyrelsen

så medgåve, införa en behovsprövning.

En minoritet inom överstyrelsen (generaldirektören Holmdahl och t. f.

undervisningsrådet Andersson) har anfört i huvudsak följande:

Utredningen syntes ge stöd för det antagandet att vissa av nu gällande

bestämmelser för statsunderstödd skolbarnsbespisning och icke blott den otillräckliga

medelsanvisningen verkat hämmande på denna under nu rådande

förhållanden särskilt betydelsefulla verksamhet. När nu en väsentlig höjning

av statsanslaget för ifrågavarande ändamål ställdes i utsikt, vore det angeläget,

att grunderna för statsbidrags utgående utformades så, att de anslagna

medlen bleve till största möjliga gagn. Utredningen syntes utvisa, att fasthål
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.

landet vid principen, att samtliga barn i en skola skulle få deltaga i bespisningen

för att statsbidrag skulle erhållas, hade utgjort ett tillbakahållande

moment vid verksamhetens utveckling och att rätten för länsstyrelserna att

bevilja dispens från detta statsbidragsvillkor icke visat sig tillräckligt effektiv.

Efter den erfarenhet, som vunnits, hade 34 folkskolinspektörer förklarat sig

anse, att behovsprövning borde ske. Utredningsmannen anförde ett par uttalanden

av inspektörer från ett av våra nordligaste län, av vilka det framginge,

att den nämnda bestämmelsen enligt deras mening utgjort den avgörande

anledningen till att skoldistrikten antingen icke ordnat med någon bespisning

alls eller endast i ringa omfattning.

Praktiska lämplighetshänsyn, vilka erhölle en särskild tyngd under nuvarande

försörjningsläge, syntes därför tala för ett bifall till utredningsmannens

förslag i denna del.

Vad sedan beträffade frågan om skolbespisningen borde tillhandahållas alla

däri deltagande barn utan kostnad för vederbörande målsman syntes den förebragta

utredningen ha visat, att några oöverkomliga svårigheter för att uttaga

viss avgift av målsmän, som rimligen ansåges kunna erlägga sådan, icke

förelåge. Praktiskt taget samtliga skoldistrikt, som med kommunala medel

anordnat skolbespisning, hade i detta avseende genomfört en behovsprövning

och uttagit ersättning för måltider av vederbörande målsmän. Redan med

hänsyn till de kostnader ett skoldistrikt måste ikläda sig för att anordna

skolbespisning, syntes denna ordning böra genomföras även beträffande den

statsunderstödda verksamheten. Även örn man nämligen såge denna fråga

blott från praktiska lämplighetssynpunkter, syntes starka skäl tala för en

dylik behovsprövning. Det vore uppenbart, att i nuvarande läge principen

örn ett kostnadsfritt tillhandahållande av skolmåltider kunde verka hämmande

på verksamheten och att dess borttagande kunde komma att bidraga

till ökad effektivitet av statsanslagets användning.

Länsstyrelserna.

Yttranden över utredningsmannens förslag ha infordrats från länsstyrelserna

i 9 län, där erfarenhet rörande statsunderstödd skolbarnsbespisning

föreligger.

Stockholms län. Länsstyrelsen har förklarat sig icke lia funnit anledning

till anmärkning mot de i promemorian framförda synpunkterna, vilka länsstyrelsen

ansåge värda allt beaktande.

Blekinge län. Länsstyrelsen har förklarat sig finna huvudregeln böra vara,

att i en skola, där barnbespisning anordnades, denna borde stå öppen för

alla skolans bani, men att statsmedel för kostnadernas bestridande finge utgå

endast såvitt anginge barn från fattiga eller mindre bemedlade hem.

Inom Blekinge län vore avsett att anordna skolbarnsbespisning genom

Röda korsets försorg. Distriktsstyrelsen för Röda korset hade i januari 1942

utfärdat cirkulär i ämnet. Därav framginge, att distriktsstyrelsen principiellt

ansett, att man borde gå in för, att vid en skola, där bespisning anordnades,

denna bomme att stå öppen för alla skolans barn, men att — bland annat

av kostnadsskäl — Röda korset bestrede endast den del av kostnaden, som

belöpte på barn från fattiga eller mindre bemedlade hem, under det att beträffande

barn från andra hem vederbörande målsmän finge ersätta Röda

korset för dess kostnader genom erläggande av avgift för dag och barn, mot
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition ATr 169.

svarande Röda korsets självkostnad. Enligt utredningsmannens förslag skulle

icke såsom villkor för statsbidrag stadgas, att barnbespisningen skulle stå

öppen för alla skolbarnen. Enligt länsstyrelsens mening borde emellertid principiellt

fordras, att bespisningen i huvudsak ordnades i enlighet med det

system, som tillämpades av Röda korsets blekingedistrikt. Undantag från

villkoret örn att bespisningen skulle stå öppen för alla skolbarn borde dock

göras för de fall, då lokala eller andra förhållanden lade hinder i vägen för en

så omfattande barnbespisning. Statsmedel för kostnadernas bestridande borde

emellertid utgå endast så vitt anginge barn från fattiga eller mindre bemedlade

hem.

Röda korsets blekingedistrikt hade vidare föreslagit en organisation av

barnbespisningen under innevarande år, som ginge ut på att barnen vid sin

skolfrukost skulle tillföras vissa vitaminiserade skyddsfödoämnen, under det

att utredningsmannen syntes lia förutsatt bibehållandet av nuvarande bestämmelser

om tillhandahållandet av en skolmåltid. Då emellertid i ett stort

antal kommuner lokalbrist lade hinder i vägen för anordnande av lagad skolmåltid,

ville länsstyrelsen,, med särskild hänsyn till den fara för bristsjukdomar,

som nuvarande kristidsförhållanden innebure, med styrka framhålla

angelägenheten av att möjlighet bereddes skoldistrikten att anordna med

statsmedel stödd skolbamsbespisning även i sådan mera begränsad omfattning,

som avsetts att anordnas av Röda korsets blekingedistrikt.

Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen har i huvudsak anslutit sig till vad

utredningsmannen anfört.

Länsstyrelsen biträdde för sin del tanken att barn, vars föräldrar vore i

bättre ekonomisk ställning, själva skulle deltaga i kostnaderna för bespisningen.

Skulle emellertid hittills gällande grundsats om kostnadsfria måltider

uppgivas, borde likväl enligt länsstyrelsens mening tillses att samtliga barn

vid skola — där bespisning anordnades — alltid bereddes tillfälle att däri

deltaga mot erläggande av en avgift, motsvarande skolans verkliga utlägg

för födoämnen. Kostnaderna för matens tillredning och servering borde enligt

länsstyrelsens mening icke uttagas av eleverna. De barn, vilka av olika

hänsyn icke ansåges kunna betala hel avgift för måltiderna, borde beviljas

befrielse eller lindring i avgiften. Behovet av lindring eller befrielse syntes

emellertid icke böra prövas alltför strängt. Barn, vilka hade lång väg till

skolan eller komme från fattiga hem eller vilkas föräldrar på grund av förvärvsarbete

icke hade möjlighet att i hemmen ordna med mat för barnen

under frukostrasten, borde i detta hänseende komma i särskilt gynnad ställning.

För att icke orättvisor skulle uppkomma mellan olika barn syntes det

nödvändigt att måltidsavgiften fastställdes av skolstyrelsen, som även skulle

besluta i ärenden angående befrielse från eller lindring i avgiften. Rätt till

besvär i sådana ärenden borde inskrivas i författningen.

Vad nu sagts borde enligt länsstyrelsens mening gälla även för den icke

statsunderstödda bambespisningen.

Utredningsmannen framhölle såsom ett önskemål, att bespisningen borde

bedrivas åtminstone 125—150 dagar under varje läsår, örn syftet därmed

skulle ernås. Länsstyrelsen ville för sin del uttala, att man borde sträva efter

att så småningom kunna ordna med skolbamsbespisning under hela läsåret.

För länsstyrelsen framstode det såsom en samhällelig angelägenhet av stor

vikt att barnen icke av skoltvånget hindrades från att i rätt tid på dygnet

få den näring, som de behövde för att bli livsdugliga samhällsmedborgare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.

Länsstyrelsen ville omnämna, att länsstyrelsen förordnat hemkonsulenten

hos länets hushållningssällskap att under innevarande läsår följa den inom

detta län bedrivna verksamheten med skolbarnsbespisning. Kostnaderna för

ifrågavarande uppdrag bestredes av enskilda medel, som stöde till landshövdingens

förfogande. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke liknande uppsikt

över verksamheten borde genomföras mera allmänt och i så fall bekostas av

statsmedel.

Värmlands län. Länsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot

utredningsmannens förslag.

Gävleborgs län. Länsstyrelsen har framhållit, att då utredningsmannens

förslag i varje fall under nu rådande förhållanden syntes vara väl motiverade,

länsstyrelsen för sin del icke hade något att erinra mot bifall till desamma.

Västernorrlands län. Länsstyrelsen har förklarat sig icke lia något att erinra

mot utredningsmannens förslag. Härutöver har länsstyrelsen framfört vissa

önskemål, bland annat avseende vissa förtydliganden av gällande bestämmelser.

Utredningsmannen hade icke föreslagit någon ändring i fråga om urvalet

av de skoldistrikt, vilka borde komma i åtnjutande av statsbidrag till

skolbarnsbespisning. Emellertid syntes böra övervägas, huruvida icke stadskommuner

borde kunna ifrågakomma till statsbidrag, därest de i 1 § av bidragskungörelsen

angivna förutsättningarna vore för handen. Vissa städer

syntes i nämnda avseende kunna jämföras med landsbygdsdistrikt, som fyllde

villkoren för statsbidrag.

I 2 § av statsbidragskungörelsen föreskreves, att statsbidrag skulle utgå

med viss procent av de verkliga, av länsstyrelsen godkända kostnaderna för

bespisningen. Länsstyrelsen ville ifrågasätta, örn icke föreskrifter borde meddelas

rörande vilka kostnader, som finge godkännas. Vid granskningen av

skoldistriktens ersättningsrekvisitioner hade länsstyrelsen uppmärksammat

att vissa skoldistrikt begärt statsbidrag jämväl till tämligen omfattande och

dyrbara inventarieuppsättningar. Andra skoldistrikt åter hade i görligaste

mån sökt reda sig med redan förefintliga inventarier. Då länsstyrelsen under

nu rådande förhållanden ansett det vara av vikt att tillgängliga medel i största

möjliga utsträckning direkt komme barnen tillgodo, hade länsstyrelsen

för erhållande av statsbidrag endast godkänt utgifter för inköp av matvaror

och förbrukningsartiklar, för nödig arbetshjälp samt för lokalhyra i mindre

omfattning.

För redovisningsåret 1940/41 hade statsbidrag av länsstyrelsen utanordnats

till tolv skoldistrikt. Till ledning vid bidragens utanordnande hade infordrats

noggranna uppgifter rörande bespisningsställen, antal barn vid varje

bespisningsställe, inköpta varukvantiteter av olika slag m. m. I sju av distrikten

hade bespisningen huvudsakligen omfattat gröt och mjölk till en dagskostnad

per barn, varierande mellan 13,5 och 19,5 öre. I fem distrikt har kosten

varit mera omväxlande och kostnaden varierat mellan 26,3 öre och 34,4

öre per kostdag.

Av den i promemorian intagna sammanställningen av de kostnader, som

beräknats i olika län för innevarande redovisningsår, framginge att de beräknade

kostnaderna varierade avsevärt mera än som kunde antagas bero på

prisförhållanden och andra lokala faktorer. Särskilt om bespisningsverksainheten

skulle utvidgas, torde kunna ifrågasättas, om icke i rationaliserings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition ATr 169.

syfte vissa normer för dagskostnaden borde uppställas att ligga till grund för

statsbidraget. Härigenom skulle sannolikt ernås, att bespisningen skedde under

största möjliga ekonomisering, varjämte fördelningen av statsbidraget

kommunerna emellan torde bliva rättvisast.

Jämtlands län. Länsstyrelsen hade funnit behov föreligga av ändrade bestämmelser,

åsyftande att medgiva en smidigare anpassning efter förhållandena

i varje särskilt fall. Länsstyrelsen hade intet att erinra mot att nu gällande

föreskrifter ifråga om villkoren för att komma i åtnjutande av statsbidrag

till skolbarnsbespisning omarbetades i enlighet med de av utredningsmannen

framförda synpunkterna.

Västerbottens län. Länsstyrelsen har tillstyrkt utredningsmannens förslag.

I Västerbottens län vore behovet av skolbarnsbespisning uppenbart och

ökade allt eftersom den pågående centraliseringen av skolväsendet fortskrede.

De tidigare beviljade statsbidragen hade icke varit tillräckliga för att ordna

bespisning i erforderlig utsträckning. För att bringa hjälp i de mest ömmande

fallen hade det därför varit nödvändigt att dispensera från föreskriften,

att samtliga barn skulle deltaga i bespisningen. Principbestämmelsen om att

skolmåltid skulle vara öppen för alla elever och att någon behovsprövning

således icke skulle förekomma hade säkert inom många fattiga skoldistrikt

ansetts utgöra hinder för anordnande av statsunderstödd skolbarnsbespisning.

Utredningsmannens förslag om att borttaga detta stadgande och i stället

införa sådana bestämmelser, att de grupper av barn, som bäst behövde

utspisning i skolan, också i första hand komme i åtnjutande därav måste hälsas

med tillfredsställelse. Därest i vissa fall hemmens ekonomiska förhållanden

skulle vara sådana, att barnen måhända utan större svårighet kunde erlägga

ekonomisk ersättning för skolmåltiden, syntes någon orätt ej ligga däri

att så. skedde. Dock borde, på sätt utredningsmannen tänkt sig, avgiften ej

överstiga självkostnaden för måltiden. En prövning av barnens behov av bespisning

syntes också så gott som regelmässigt förekomma i skoldistrikt, som

med kommunala medel anordnade bespisning för skolbarnen. Emot utredningsmannens

förslag i här berörda hänseenden hade länsstyrelsen således intet

att erinra.

Beträffande frågan om lokaler för skolbarnsbespisning ville länsstyrelsen

erinra örn sitt den 14 november 1940 avgivna utlåtande över folkskolans besparingssakkunnigas

betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader

för folkskoleväsendet m. m. Däri hade länsstyrelsen framhållit, att särskilt

i fråga örn förhållandena i Norrland med dess avsevärda avstånd, långa

och kalla vintrar samt fattigare befolkning, behovet av bespisningslokaler i

allmänhet torde vara större än i övriga delar av landet.

_ Då det icke varit möjligt att inom alla skoldistrikt erhålla särskild bespisningslokal

hade bespisningen måst i något fall anordnas i enskilda hem. En

dylik anordning kunde dock vara förenad med vissa olägenheter, och det vore

icke säkert, att man därigenom uppnådde den kostförbättring för barnen, som

vore avsedd med den statsunderstödda skolbarnsbespisningen. Det torde

också vara oekonomiskt att upphandla provianten i småpartier, vilket måste

ske, om varje inackorderingshusmor själv finge ombesörja inköpen. Länsstyrelsen

ville därför understryka utredningsmannens uttalande om önskvärdheten

av att vid överarbetning av besparingssakkunnigas förslag till prov
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 169. 25

ning upptoges frågan om statsbidrag till anordnande av lämpliga bespisningslokaler.

Norrbottens län. Länsstyrelsen har i princip uttalat sig för bibehållande av

det nuvarande kravet, att samtliga barn skola beredas tillfälle till en kostnadsfri

skolmåltid. Därest detta krav emellertid av kostnadsskäl ansåges böra

uppgivas, borde i första hand kravet på kostnadsfrihet slopas.

Länsstyrelsens erfarenhet av skolbarnsbespisningen gåve vid handen, att

ett mycket stort behov därav föreligger i Norrbottens län och att den hittills

bedrivna verksamheten varit av utomordentligt gagn. Behovet av barnbespisning

hade också i hög grad stegrats på grund av ransoneringen.

Hittills hade beträffande ifrågavarande verksamhet i princip gällt, att samtliga

barn vid skola, där barnbespisning vore anordnad, skulle oberoende av

ekonomisk ställning erhålla avgiftsfria måltider. Avsikten torde härvid ha

varit att undvika, att de obemedlades barn skulle särskilt utpekas till skillnad

från övriga barn. Denna princip ansåge länsstyrelsen böra om möjligt

upprätthållas. Därest det emellertid av kostnadshänsyn ansåges nödvändigt

att uppgiva kravet på att samtliga barn skulle åtnjuta kostnadsfria måltider,

ansåge länsstyrelsen att det borde stadgas att alla barn skulle beredas tillfälle

att deltaga i måltiderna men att avgift skulle erläggas för de barn, vilkas

målsmän ägde förmåga därtill. Härigenom skulle skillnaden mellan barn från

obemedlade hem och andra bli mindre märkbara.

I övrigt hade länsstyrelsen icke annat att erinra än beträffande uttagningen.

Utredningsmannen hade ifrågasatt att denna borde ske genom skolstyrelse,

Överlärare eller klasslärare. Denna prövning vore emellertid av så

grannlaga natur och så svår att utföra rättvist, att den icke borde anförtros

enbart åt lärare, vilka i regel icke torde äga erforderlig kännedom om de

olika hemmens standard och möjligheter.

När jag i årets åttonde huvudtitel förordade, att anslaget till skolbarnsbespisning

för nästa budgetår skulle uppräknas från 400,000 kronor till

1,000,000 kronor, skedde detta i medvetande om att de nuvarande försörjningssvårigheterna

ställde starkt ökade krav på statsmakternas medverkan

vid förebyggandet av menliga följder för skolungdomen av den inträdda

knappheten på livsmedel. Jag tog emellertid även hänsyn till den snabbare

rationalisering av folkskoleväsendet, som blivit en nödvändig följd av minskningen

av antalet barn i skolåldern och som gjorde en utvidgning av skolbarnsbespisningen

önskvärd. Den nu framlagda utredningen och däröver avgivna

yttranden ha bekräftat min uppfattning, att en väsentlig höjning av ifrågavarande

anslag torde vara ofrånkomlig. Jag är därför beredd att tillstyrka,

att ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor för nästa budgetår anvisas

till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. Jag vill i detta sammanhang

förutskicka, att jag ämnar följa utvecklingen på detta område med

uppmärksamhet och att jag är beredd att, därest behov av ytterligare anslagsmedel

för nästa budgetår skulle uppstå, föreslå Kungl. Majit de åtgärder

för anslagets förstärkande, som kunna befinnas påkallade.

Då jag vid budgetbehandlingen förliden höst förutsåg nödvändigheten av

Bihang till riksdagens protokoll 10/iS. 1 sami. Nr 160.

Departe
mentschefen.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.

en väsentlig höjning av anslaget till förevarande ändamål, medan samtidigt

det statsfinansiella läget tvingade till största återhållsamhet, ansåg jag mig

böra föranstalta örn en utredning rörande förutsättningarna för och möjligheterna

av en rationalisering av skolbarnsbespisningen i syfte att söka skapa

garantier för att de anslagsmedel, som kunde komma att ställas till förfogande

för ändamålet, skulle komma att utnyttjas på effektivaste sätt och användas

för att i första hand tillgodose det mest trängande behovet.

Den utredning, som nu framlagts av den av mig tillkallade utredningsmannen,

har utmynnat i förslag om att gällande statsbidragsbestämmelser skulle

undergå vissa modifikationer, vilka enligt utredningsmannens mening skulle

i icke oväsentlig grad främja en utvidgning och effektivisering av skolbarnsbespisningen

och sålunda medverka till att utvinna största möjliga resultat

av anslagsmedlen.

Utredningsmannen har till en början diskuterat de grundläggande allmänna

villkor, som ett skoldistrikt måste uppfylla för att komma i åtnjutande

av statsbidrag till skolbarnsbespisning, och ansett sig kunna konstatera att

behov icke förelåge av ändring i dessa villkor. Denna uppfattning har i stort

sett delats av samtliga i ärendet hörda myndigheter. Jag ansluter mig även

för egen del till denna mening. Jag är sålunda icke beredd att, på sätt en länsstyrelse

ifrågasatt, utsträcka möjligheterna att erhålla bidrag från förevarande

anslag även till städer.

Det största intresset knyter sig till utredningsmannens förslag om uppmjukning

av de såsom statsbidragsvillkor uppställda fordringarna på hur

skolbarnsbespisningen skall vara anordnad. För närvarande är stadgat, att

samtliga barn (utom i skolhem eller arbetsstuga inackorderade) vid skola,

där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad, skola få tillfälle att,

såvitt särskilt hinder ej möter, deltaga i skolmåltiden. Dispens från denna

regel kan icke givas annat än av vederbörande länsstyrelse. Vidare stadgas,

att måltiden skall vara kostnadsfri.

Utredningsmannen har — utan att ingå på en principdiskussion för eller

emot genomförande av en behovsprövning — med stöd av det vunna utredningsresultatet

och med hänsyn till det statsfinansiella läget funnit sig böra

förorda dels en uppmjukning av bestämmelserna om samtliga barns deltagande

i bespisningen och dels medgivande av rätt för skoldistrikt att upptaga

avgift av de målsmän, som anses kunna på detta sätt bidraga till bestridande

av bespisningskostnaderna. Utredningsmannen har särskilt understrukit att

förslaget syftade till att möjliggöra, att allt flera barn kunde bli delaktiga

av ifrågavarande välfärdsanordning.

Det framlagda förslaget har i stort sett tillstyrkts av de i ärendet hörda

myndigheterna, vilka därvid framhållit, att det statsfinansiella läget krävde

anslagsmedlens utnyttjande på sådant sätt att de komme till största möjliga

gagn. Vissa myndigheter — särskilt medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen

och länsstyrelsen i Norrbottens län — ha dock förklarat sig vara av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.

den åsikten, att barnbespisningen rent principiellt sett borde kostnadsfritt

komma samtliga barn till del. Skolöverstyrelsen har, ehuru icke enhälligt, på

dessa grunder uttalat sig mot förslaget; medicinalstyrelsen har däremot, trots

sin principiella inställning, tillstyrkt detsamma.

För egen del har jag ansett mig kunna i huvudsak biträda utredningsmannens

förslag, som jag funnit ägnat att främja en utvidgning och effektivisering

av skolbarnsbespisningen. Jag vill framhålla, att jag kommit till detta

resultat oavsett de principiella synpunkter, som kunna läggas på frågan om

en behovsprövnings berättigande eller icke. Jag har därför ej ansett, att det

uttalande, riksdagen gjorde i fjol i denna fråga, borde utgöra ett hinder för att

ånyo underställa densamma riksdagens prövning. Jag har i likhet med det

övervägande flertalet myndigheter funnit de av utredningsmannen anförda

praktiska och statsfinansiella synpunkterna i nuvarande läge i och för sig

tillräckligt vägande för att motivera ett genomförande av de framlagda förslagen.

Icke minst har jag uppmärksammat, att de nuvarande bestämmelserna

ansetts ha i åtskilliga fall verkat hämmande på det kommunala initiativet,

när fråga uppstått örn anordnande av skolbespisning. Erfarenheterna

från de orter, där skolbarnsbespisning anordnats med kommunala medel,

synas även väga särskilt tungt till förmån för utredningsmannens förslag.

Mot utredningsmannens förslag till ändrad lydelse av § 6 synes icke finnas

anledning till erinran i sak.

Jag delar utredningsmannens uppfattning, att skoldistrikten böra beredas

största möjliga frihet att inom ramen för meddelade bestämmelser ordna

skolbespisningen så, som i de särskilda fallen befinnes lämpligast. Där bespisningen

icke ansetts böra stå öppen för alla barn, torde uttagningen av deltagarna

sålunda kunna ske genom skolstyrelse, Överlärare eller klasslärare.

Givet är, att samråd i största möjliga utsträckning bör äga rum med andra,

för ändamålet lämpade kommunala organ ävensom att den sakkunskap,

som skolläkare och skolsköterska representera, bör anlitas. I likhet med utredningsmannen

vill jag understryka, att prövningen ej bör vara ägnad att

framstå som en fattigvårdsangelägenhet. Beträffande den ifrågasatta avgiften

vill jag framhålla, att ett skoldistrikt bör ha frihet att besluta, huruvida

avgift skall uttagas eller icke, och att avgiften icke bör få sättas högre än

som motsvarar den beräknade självkostnaden. Det synes icke erforderligt

att, på sätt från något håll ifrågasatts, uppställa generella regler rörande vilka

kostnader som därvid må tagas i beaktande. Besluten rörande fastställande

av avgiften torde böra fattas av vederbörande skolstyrelse.

Medicinalstyrelsen har framställt ett förslag av innebörd, att statsbidrag

skulle få utgå även för barn i förskolåldern, därest skoldistrikt i trakter med

särskilt svåra förhållanden ifråga örn livsmedelsförsörjningen anordnade bespisning

i skolan även för dem. Jag har för egen del icke funnit anledning till

erinran mot att så i undantagsfall må ske efter medgivande av vederbörande

länsstyrelse.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Martts proposition Nr 169.

Slutligen får jag, i anledning av utredningsmannens uttalande rörande lokaler

för skolbarnsbespisningen, framhålla, att jag i likhet med denne förutsätter,

att särskild uppmärksamhet ägnas denna fråga i samband med den

fortsatta beredningen av folkskolans besparingssakkunnigas förslag angående

statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbamsbespisning

för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag

av........................kronor 1,000,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

420918

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. a1 i texten