Angående anslag för bridgetår et 194%/43 till bidrag till anordnande av skolbamsbespisning
1942-02-27 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:169, Angående anslag för bridgetår et 194%/43 till bidrag till anordnande av skolbamsbespisning
Dokumentets text
Kungl. Majlis ‘proposition AV 169.
1
Nr 169.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för bridgetår
et 194%/43 till bidrag till anordnande av skolbamsbespisning;
given Stockholms slott den 27 februari
1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Alin allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gösta Bagge.
Utdrag av. protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Brams^orp, Westman, Wigforss, AIöller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, följande:
Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,
punkten 153, har Kungl. Maj:! föreslagit riksdagen att, i avbidan på
den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för
budgetåret 1942/43 till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
Jag ber nu att få ånyo anmäla ärendet.
bihang lill riksdagens protokoll 1948. / sami. Nr 109.
1
2
Kungl. May.ts proposition Nr 169.
!• Gällande bestämmelser örn statsunderstödd skolbarns
bespisning.
Kungörelsen den 15 mars 1940 (nr 185) angående statsbidrag till anordnande
av skolbarnsbespisning är av följande lydelse:
§ 1-
Skoldistrikt å landsbygden, vilket anordnar skolbarnsbespisning, må kunna
erhålla statsbidrag till bestridande av kostnaderna härför, under förutsättning
dels att inom distriktet behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till
radande arbetslöshet, antalet barnrika familjer med särskilt låg inkomst, antalet
barn med långa skolvägar eller annan därmed jämförlig omständighet, dels
och att distriktet med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av
statsbidrag till bestridande av nämnda kostnader eller på grund av särskilda omständigheter
finnes böra erhålla sådant bidrag.
§ 2.
Statsbidrag må som regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets utav
vederbörande länsstyrelse godkända verkliga kostnader för bespisningen. Där
särskilda förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen medgiva högre statsbidrag.
Bidraget må dock icke i något fall överstiga 80 procent av sagda
kostnader.
§ 3-
Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag, skall före den 1 maj närmast
före det redovisningsår, för vilket bidrag önskas, till statens vederbörande folkskolinspektör
ingiva till länsstyrelsen ställd ansökning härom. Ansökning, som
inkommit efter ansökningstidens utgång, må dock, örn särskilda omständigheter
därtill föranleda, upptagas till prövning.
Ansökning skall innehålla uppgifter till styrkande av att behov av bespisningen
och av statsbidrag därtill föreligger samt att bespisningen blir ändamålsenligt
anordnad. Ansökningen skall ock innehålla uppgift örn det antal
barn, som avses skola bespisas, örn den tid av redovisningsåret, under vilken
bespisningen avses vara anordnad, samt örn de beräknade kostnaderna för bespisningen
ävensom, därest statsbidrag begäres med högre belopp än 50 procent
av kostnaderna, särskild motivering härför.
§ 4.
Efter granskning av ansökningshandlingarna Skall folkskolinspektören före
den 15 maj med eget yttrande översända dem till länsstyrelsen, som har att.
efter hörande av förste provinsialläkaren, före den 10 juni överlämna handlingarna
och de i ärendet avgivna yttrandena till skolöverstyrelsen med förslag örn
det belopp, som anses böra ställas till länsstyrelsens förfogande såsom statsbidrag
för anordnande av skolbarnsbespisning inom länet. Skolöverstyrelsen
har att med eget utlåtande skyndsamt överlämna ärendet till Kungl. Majit.
§ 5.
Sedan Kungl. Maj:ts beslut kommit länsstyrelsen tillhanda, skall länsstyrelsen
skyndsamt meddela beslut beträffande de särskilda ansökningarna, därvid
länsstyrelsen, i de fall där statsbidrag finnes böra ifrågakomma, har att bestämma,
med vilken procent av de verkliga kostnaderna statsbidraget skall
Utgå.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
§ 6.
Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har att tillse,
a) att, därest för ett ändamålsenligt anordnande av skolbarnsbespisningen
inom länet eller eljest länsstyrelsen ej annorlunda föreskrivit eller medgivit,
samtliga barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad,
med undantag av sådana barn, till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga
statsbidrag utgår, bliva i tillfälle att, såvitt särskilt hinder ej möter,
varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid, bespisningen pågår
vid skolan,
b) att bespisningen anordnas i överensstämmelse med de anvisningar i ämnet,
som i samråd med skolöverstyrelsen må utfärdas av medicinalstyrelsen, ävensom
i enlighet med de särskilda villkor och bestämmelser, som må varda meddelade
av länsstyrelsen, samt
c) att kostnaderna för bespisningen icke bliva större än som betingas av
gängse priser i orten och övriga omständigheter,
§ 7.
Rekvisition av statsbidrag skall — åtföljd av fullständiga uppgifter rörande
skoldistriktets kostnader för bespisningen och omfattningen av densamma —
före utgången av juli näst efter det redovisningsår, för vilket statsbidrag beviljats,
ingivas till länsstyrelsen. Efter granskning av rekvisitionen har länsstyrelsen
att utbetala det statsbidrag, som prövas böra tillkomma distriktet.
2. Utredning angående rationalisering av den statsunderstödda
skolbarnsbespisningen.
Anslaget till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning är för innevarande
budgetår uppfört med 400,000 kronor. Dessutom har för utdelningav
bidrag stått till förfogande en reservation på omkring 150,000 kronor.
Skolöverstyrelsen har i sina petita för nästa budgetår hemställt, att för
skolbarnsbespisning måtte anvisas ett anslag av 600,000 kronor.
Det vore synnerligen önskvärt, framhåller överstyrelsen, att anslaget till
skolbarnsbespisning icke oväsentligt höjdes. Överstyrelsen saknade emellertid
möjlighet att överblicka i vad mån det i betraktande av det statsfinansiella
läget kunde anses tillrådligt. Det syntes emellertid överstyrelsen önskligt,
att beloppet under budgetåret 1942/43 icke understege 600,000 kronor.
Överstyrelsen erinrade, att en utvidgning av verksamheten skett för innevarande
budgetår. Med hänsyn härtill och till de ökade omkostnaderna för
bespisningen samt den tilltagande arbetslösheten funne överstyrelsen det
nu utgående anslaget icke tillräckligt för mötande av medelsbehovet under
budgetåret 1942/43. Det för innevarande budgetår anvisade anslaget tilllika
med den vid budgetårets ingång förefintliga reservationen utgjorde blott
något mer än 30 procent av de beräknade kostnaderna. Enligt kungörelsen
1940: 185 rörande skolbarnsbespisning utginge statsbidrag med högst 50 procent
av de godkända verkliga kostnaderna, men där särskilda förhållanden
därtill föranledde kunde bidraget höjas till 80 procent. Länsstyrelserna som
omhänderhade utdelningen av anslaget, beräknade också i en mängd fall,
särskilt i Blekinge, Bohuslän och de norrländska länen, där behovet av statsbidrag
vore särskilt framträdande, detta bidrag till 80 procent.
4
Kungl. Marits proposition Nr 169.
För en anslagshöjning talade även enligt skolöverstyrelsens åsikt de pågående
centraliseringsåtgärderna inom folkskoleväsendet. I detta sammanhang
kunde även erinras om att 1941 års riksdag vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts förslag angående fortsatta åtgärder för rationalisering inom folkskoleväsendet
(propositionen 1941: 176 och riksdagens skrivelse 1941: 283) framhållit,
att centraliseringsåtgärder av ifrågasatt omfång syntes medföra ökade
krav på den genom det allmännas försorg anordnade skolbarnsbespisningen.
Riksdagen hade förutsatt, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad
på detta problem och vore beredd att vidtaga de åtgärder på nämnda område,
som kunde befinnas påkallade.
Den 29 november 1941 anmodade jag undervisningsrådet J. Weijne att
inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning angående åtgärder
för rationalisering av den statsunderstödda skolbarnsbespisningen och därmed
sammanhängande frågor. Med skrivelse den 2 februari 1942 har Weijne
överlämnat en promemoria i ämnet, vari förordats vissa ändringar i gällande
statsbidragskungörelse. Häröver ha yttranden avgivits av vederbörande myndigheter.
I det följande lämnas en redogörelse för den verkställda utredningen och
därav föranledda förslag.
Inledning.
Utredningsmannen har inledningsvis erinrat om att jag i 1941 års åttonde
huvudtitel beträffande anslag för bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning
framhållit bland annat, att erfarenheterna av den hittillsvarande
barnbespisningen ådagalagt, att en väsentlig höjning av den statliga understödsverksamheten
för detta ändamål mångenstädes vore önskvärd. Särskilt
gällde detta i fråga om västkustlänen och de nordliga länen. Skolbarnsbespisningen
hade medfört en glädjande förbättring av skolbarnens allmänna
hälsotillstånd och även av deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen.
De särskilt för barnen menliga följderna av sänkt levnadsstandard och
minskad tillgång på livsmedel hade motverkats. Den fortgående rationaliseringen
inom skolväsendet hade i vissa delar av landet medfört en stark
ökning av antalet barn, som måste dagligen äta ett mål i skolan. Från läkarhåll
hade allmänt vitsordats olämpligheten ur näringssynpunkt av att barnen
vore helt hänvisade till den kost, som de själva medförde.
Nämnda uttalande hade, framhåller utredningsmannen, i nuvarande situation
fått ökad aktualitet. De ekonomiska förhållandena och läget beträffande
vår livsmedelsförsörjning hade kommit den statsunderstödda skolbarnsbespisningen
att alltmer framsta som ett av de viktigaste medlen att
genom statliga åtgärder söka förebygga de för barnen menliga följderna av
olea de försörjningssvårigheter. En av samhällets allra viktigaste uppgifter
måste nu vara att såvitt möjligt sörja för, att det uppväxande släktets
fysiska och psykiska hälsa icke undergrävdes genom rådande krisförhållanden.
En väsentlig höjning av statsanslaget till skolbarnsbespisning tedde sig
därför såsom ett angeläget önskemål.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
I syfte att erhålla material för frågans bedömande hade frän de länsstyrelser,
som haft befattning med frågan, samt från statens folkskolinspektörer inhämtats
vissa upplysningar, varjämte såväl ett 20-tal skoldistrikt, som nu
anordnade bespisning utan statsbidrag, som också ett 20-tal distrikt, vilka
åtnjöte statsbidrag för ändamålet, anmodats lämna mera summariska uppgifter.
Slutligen hade från ett mindre antal skoldistrikt erhållits närmare redovisning
för bespisningens organisation och kostnader.
Skolbarnsbespisiiingens hittillsvarande omfattning.
Enligt befolkningskommissionens den 31 januari 1938 avlämnade betänkande
i näringsfrågan (statens offentliga utredningar 1938: 6) hade under läsåret
1935/36 sammanlagt 270 skoldistrikt anordnat skolbespisning för bortåt
36.000 barn. Folkskolinspektörernas nu lämnade uppgifter visade, att efter
nyssnämnda läsår ytterligare 54 skoldistrikt infört bespisning, vilken i dessa
distrikt innevarande redovisningsår omfattade omkring 5,800 barn. Härvid
hade hänsyn ej tagits till den med statsbidrag ordnade bespisningen. Möjligt
vore, att något av de distrikt, som tidigare haft ordnad skolbarnsbespisning,
numera upphört härmed. Så torde dock icke ha skett annat än i rena undantagsfall.
Av större betydelse syntes i detta sammanhang vara, att enligt inhämtade
uppgifter åtskilliga distrikt med tidigare ordnad bespisning utvidgat
densamma till att omfatta flera skolor och ett större antal barn. Dessutom
framginge av de lämnade uppgifterna, att i icke så få fall varm mjölk eller
choklad, välling och dylikt tillhandahållits skolbarnen utan att man ansett
detta ha karaktär av skolmåltid.
Beträffande den statsunderstödda barnbespisningen kunde följande uppgifter
lämnas.
För läsåret 1938/39 hade statsbidrag sökts med omkring 535,000 kronor,
för läsåret 1939/40 med omkring 700,000 kronor, för läsåret 1940/41 med
något över 1,000,000 kronor och för innevarande läsår med i runt tal
1.290.000 kronor. Antalet barn, för vilka den statsunderstödda barnbespisningen
beräknats, hade innevarande läsår ökats med omkring 2,300. En sammanställning
av ansökningarna och beviljade anslag för innevarande budgetår
visade följande:
L ä n
Antal
skol-
di-
strikt
Kom-
munal-
skatt
(medel-
tal)
Beräk-
nat
antal
barn
Beräknat
antal
dagar
Beräknad
dagskost- nad per
barn
(medeltal),
öre
Beräknad
totalkost-
nad
Sökt
stats-
bidrag
Beviljat
bidrag
Stockholms ....
i
12:87
200
212
30
12,720
6,300
3,000
Gotlands.....
i
18: 70
84
82
40
2,704
1,382
1,000
Södermanlands . .
i
7: 70
100
72
10
720
217
—
Blekinge.....
3
27: 21
494
100-152
38
18,120
13,746
7,000
Hallands.....
1
11: 90
3
130
43
150
120
—
Göteborgs o. Bohus
13
22:31
3,479
40-214
47
176,320
138,591
65,000
Värmlands ....
(i
12: 85
724
75-214
43
37,948
27,772
11,000
Gävleborgs ....
1
13: 30
273
180
28
15,000
7,500
4,000
Västernorrlands
14
25: 57
7,993
90-214
28
380,008
293,043
100,000
Jämtlands.....
2
21: lil
125
109-214
73
14,302
10,542
4,000
Västerbottens . . .
12
19: 58
2,040
40 214
68
109,001
124,700
56,000
Norrbottens . . .
20
29: 85
17,810
30-214
54
954,387
605,818
275,000
Summa
75
-
33,931
36-214
42
1,782,100
1,289,791
526,000
6
Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.
Anmärkas kunde, att en å anslaget uppkommen reservation möjliggjort,
att för budgetåret 1941/42 — såsom av tabellen framginge — kunnat fördelas
väsentligt högre belopp än det för samma budgetår anvisade anslaget,
400,000 kronor. Jämväl borde observeras, att barnbespisning utan statsbidrag
tidigare torde lia förekoimnit i vissa av ovan redovisade skoldistrikt liksom
att samtliga dessa distrikt icke beviljats statsbidrag i den omfattning, att
bespisningen kunnat ordnas enligt uppgjord plan. Det antal barn, som under
innevarande redovisningsår erhölle bespisning i de statsunderstödda skoldistrikten,
torde vara något mindre än det ovan angivna.
Behovet av vidgad barnbespisning.
Av folkskolinspektörerna hade icke mindre än 42 uttalat, att ett ökat
behov av barnbespisning numera förefunnes, medan 7 inspektörer icke ansett
detta vara fallet inom vederbörande inspektionsområden. Två folkskolinspektörer
uttryckte sig mera tveksamt i frågan. Det förefölle av yttrandena som
om behovet av barnbespisning vore relativt ringa i de södra delarna av landet;
särskilt syntes detta gälla Småland, Skåne och Halland. Allmänt uppgårds
av inspektörerna, att barnen från jordbrukarhem icke vore ur näringssynpunkt
nämnvärt sämre ställda nu än tidigare, medan svårigheter i detta
avseende konstaterades i fråga örn barnen i industrialiserade trakter och i
skogsbygder.
Sistnämnda förhållande sammanhängde med, att, enligt vad inspektörerna
uppgivit, den främsta anledningen till det ökade behovet av skolbespisning
vöre ransoneringen av viktiga livsmedel. Särskilt framhölles, att brist på bröd
och matfett ofta gjorde det svårt för hem, där en eller flera vuxna familjemedlemmar
skulle utrustas med matsäck, att få tillräckligt av dessa livsmedel
också för skolbarnen. Den allmänna prisfördyringen på matvaror angåves
jämväl som orsak till ökat behov av skolbespisning. Folkskolinspektörerna,
framför allt i Norrland, pekade i förevarande sammanhang även på
den ökade centraliseringen av folkskoleväsendet och de långa skolvägarna.
Slutligen framhölles i vissa fall, att inkallelser till militärtjänst och arbetslöshet
medfört ett ökat hjälpbehov.
Då anslaget för statsbidrag till skolbarnsbespisning, som framginge av den
i det föregående lämnade sammanställningen, redan nu vore synnerligen
knappt, torde det ökade behovet icke kunna mötas utan en väsentlig höjning
av anslaget. Som skäl för en sådan höjning kunde ytterligare anföras följande.
En närmare undersökning angående den tid, barnbespisning med statsbidrag
fortgått i de enskilda fallen, gåve till resultat, att bespisningen mera
sällan omfattat hela läsåret. I många fall hade den ej ens bedrivits under en
hel termin; stundom uppgåves ett dagantal av mindre än 50. Då i de skoldistrikt
det här gällde ett läsår i allmänhet omfattade minst 214 verkliga läsdagar,
hade bespisningen i sistnämnda fall icke ens fortgått fjärdedelen av
läsåret. Givetvis måste detta betraktas som ett missförhållande. Skäl kunde
visserligen åberopas för att skolbespisning icke nödvändigt skulle behöva anordnas
varje dag under läsåret; under exempelvis augusti och september månader
vore barnen i allmänhet vid särskilt god hälsa, näringsförhållandena
vöre bättre än senare under vintern etc. Dock syntes bespisning böra bedrivas
åtminstone 125—150 dagar, om syftet med densamma skulle ernås.
Av de inkomna uppgifterna framginge, att ekonomiska skäl varit avgörande,
när barnbespisningen inskränkts till att omfatta en relativt kort del
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
av läsaret, lill belysning härav kunde citeras följande utdrag av skrivelser
från nedannämnda skoldistrikt.
Hortlax: »Ett ökat behov av skolbarnsbespisning har uppstått under de
sista åren. Krav på utökning av bespisningen har vid flera tillfällen framförts
fran föräldrahall. Detta kan ej astadkommas annat än genom väsentlig höjning
av statsbidraget.»
Överkalix: »För många barn är skolfrukosten dagens huvudmål — vi ha
barnrika familjer med undernärda barn. Större statsbidrag erfordras, så att
bespisningen kan få pågå flera dagar, än vad nu är fallet.»
Älvsby: »Bespisningen pågår bär i allmänhet endast 1—2 månader, alldenstund
anslaget ej räcker för längre tid.»
Anslagets otillräcklighet i de enskilda fallen framginge också därav, att
statsbidraget, som vore avsett att täcka upp till 50 procent — i vissa fall 80
procent — av de totala kostnaderna, visat sig kunna täcka endast en betydligt
lägre procent av utgiften, oaktat bespisningen ofta begränsats till en kortare
del av läsåret. Sålunda hette det i yttrande från Tärendö skoldistrikt:
»Bespisning skall äga rum---48 dagar.---Statsbidrag utgår
med endast kronor 1,500:—. Detta bidrag skulle motsvara 80 procent av
kostnaden men motsvarar i verkligheten endast omkring 30 procent. Högre
statsbidrag ovillkorligen nödvändigt i fortsättningen.»
I nedanstående tabell hade på grundval av inkomna uppgifter gjorts en
sammanställning för några skoldistrikt, där statsbidraget utgått med relativt
låga belopp, av dels de totala utgifterna för barnbespisningen under läsåret
1940/41, dels statsbidragets storlek:
Skoldistrikt
Kommunal-
skatt
Totalkostnad
Stats!:
idrag
i kronor
i %
Örträsk.................
10: —
3,230: —
900:-
28.0
Gällivare................
16: 80
122,000: —
29,000: —
24.0
Hortlax................
24: 71
8,002: —
3,000: —
37.5
Piteå socken..............
26:21
33,794: —
9,000: -
26.5
Töre..................
34: 78
19.000: —
8,000: —
42.0
Givet vore, att ett oförändrat anslag på grund av den fortgående prisstegringen
på livsmedel komme att för nästkommande budgetår visa sig ännu
mera otillräckligt. Sålunda utvisade socialstyrelsens beräkningar den 1 jann ali
1942 en indexsiffra för posten livsmedel av 156. Motsvarande siffra den 1 oktober
1941 hade varit 149 och den 1 januari 1941 140.
Mot bakgrunden av nu anförda förhållanden framstode en avsevärd anslagshöjning
från statens sida till skolbarnsbespisningen såsom ofrånkomlig.
Ett anslag för budgetåret 1942/43 örn 1,000,000 kronor syntes sålunda kunna
ifrågasättas. Om icke det statsfinansiella läget ansåges utgöra ett bestämt
hinder, torde än högre anslag vara motiverat.
Emellertid vore det samtidigt, med hänsyn till rådande läge, av största
vikt, att anslagsmedlen komme till en så rationell användning som möjligt.
Det gällde med andra ord att med begränsade medel nå största effektivitet.
I detta hänseende uppställde sig frågan, huruvida nu gällande grunder för
statsbidraget vore ägnade att garantera ett ur skilda synpunkter lämpligt utnyttjande
av bidragsmedlen.
8
Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 169.
Behovet av ändring i gällande bestämmelser.
De all m ä n n a vill k o r c n (§ 1). Utredningsmannen har erinrat, att
statsbidragskungörelsen först och främst uppställde vissa allmänna förutsättningar,
vilka ett skoldistrikt måste uppfylla för att komma i åtnjutande avstatsbidrag
till skolbarnsbespisning. Sålunda kan bidrag endast utgå till skoldistrikt
på landsbygden. Vidare erfordras, att distrikt med hänsyn till det
kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till bestridande av kostnaderna
för bespisningen eller på grund av särskilda omständigheter finnes
böra erhålla sådant bidrag. I fråga om nämnda förutsättningar, framhåller
utredningsmannen, syntes någon ändring för närvarande icke påkallad. Bestämmelserna
syntes lämna erforderliga möjligheter till hänsynstagande till
omständigheterna i de särskilda fallen.
Såsom förutsättning för statsbidrag tili skolbarnsbespisning gäller därjämte
»att inom distriktet behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till
rådande arbetslöshet, antalet barnrika familjer med särskilt låg inkomst, antalet
barn med långa skolvägar eller annan därmed jämförlig omständighet».
I syfte att erhålla närmare belysning av frågan, huruvida de av 1941 års
riksdag beslutade centraliseringsåtgärderna beträffande folkskoleväsendet påkallade
någon uppmjukning av sistnämnda statsbidragsvillkor, hade Kungl.
Majit den 13 juni 1941 anbefallt skolöverstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen
taga denna fråga under övervägande. Överstyrelsen hade emellertid
efter samråd med medicinalstyrelsen förklarat sig icke anse, att de redan
vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärderna påkallade någon ändring
i nu förevarande hänseende. Barn, som på grund av lång skolväg under stor
del av dagen vore borta från hemmet, borde visserligen i den utsträckning
så lämpligen kunde ske i skolan erhålla lagad mat, men i statsbidragskungörelsen
omnämndes ju bland förutsättningarna för statsbidrag till skolbarnsbespisning
också antalet barn inom skolområdet med lång skolväg.
Med hänsyn till vad överstyrelsen sålunda anfört syntes, anför utredningsmämmi,
icke heller beträffande sist citerade statsbidragsvillkor någon ändring
för närvarande påkallad.
I fråga örn de allmänna statsbidragsvillkoren, avseende urvalet av de skoldistrikt,
vilka borde komma i åtnjutande av statsbidrag till skolbarnsbespisning,
syntes alltså för närvarande icke böra ifrågasättas någon förändring av
gällande bestämmelser. Dessa syntes nämligen icke lägga hinder i vägen för
hårt skattetyngda skoldistrikt, där särskilt starkt behov av skolbarnsbespisning
förelåge, att komma i åtnjutande av statsunderstöd för ändamålet, förutsatt
givetvis att vederbörande riksstatsanslag icke utmättes alltför snävt;
såsom ovan framhållits borde emellertid för nästa budgetår en väsentlig höjning
av anslagets storlek ske. Det statsfinansiella läget gjorde det å andra
sidan angeläget att, såsom likaledes förut antytts, alla möjligheter att ordna
bespisningen rationellt tillvaratoges.
De speciella villkoren (§6). Såsom villkor för åtnjutande av
statsbidrag gäller i princip, att samtliga barn vid skola, där statsunderstödd
9
Kungl. May.ts ''proposition Nr 169.
barnbespisning är anordnad, skola bliva i tillfälle att — såvitt särskilt hinder
ej möter — varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid bespisningen
vid skolan pågår. Där så påkallas för ett ändamålsenligt anordnande
av skolbarnsbespisningen inom länet eller eljest, må dock länsstyrelsen föreskriva
eller medgiva undantag från den nämnda principen.
Länsstyrelserna kunde sålunda, framhåller utredningsmannen, dispensera
från föreskriften, att samtliga barn skulle få tillfälle att deltaga i bespisningen.
Såsom av redogörelsen nedan komme att framgå hade även sådan dispens i
ett fåtal fall lämnats. I 1941 års åttonde huvudtitel hade departementschefen
framhållit lämpligheten av att det tillsåges, att ytterligare garantier skapades
för att anslagsmedlen komme just de skolbarn till godo, som bäst behövde
utspisning i skolan. Riksdagen hade emellertid framhållit1, att den ändring,
som år 1940 efter riksdagens hörande vidtagits i berörda bestämmelser,
enligt riksdagens mening redan i tillräcklig utsträckning tillgodosåge ifrågavarande
syfte, och hade därför icke funnit skäl föreligga till en ytterligare
uppmjukning av statsbidragsvillkoren.
I syfte att erhålla uppgifter om, i vilken omfattning och efter vilka grunder
länsstyrelserna föreskrivit eller medgivit undantag från principen att samtliga
barn skulle erhålla tillfälle att deltaga i skolbarnsbespisning, där sådan anordnats
med statsunderstöd, hade yttranden infordrats från vederbörande
länsstyrelser.
Länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Värmlands län hade
icke föreskrivit eller medgivit undantag från nämnda statsbidragsvillkor.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län hade för två av de tretton skoldistrikt, där
barnbespisningsverksamhet förekommit, på framställning medgivit sådant undantag.
Det ena av de två skoldistrikt, som av ekonomiska skäl oell med hänsyn till
knappheten av tillgängligt lokalutrymme icke ansett sig kunna utsträcka verksamheten
till att avse samtliga barn, hade medgivits rätt att från bespisningen
undantaga dels barn med lång skolväg, som med bidrag av statsmedel varit inackorderade
i enskilda hem i skolans närhet, dels barn, vilkas hem varit belägna
så nära skolan, att de kunnat erhålla måltid i hemmet under måltidsrast, dels
ock vissa barn, vilka av andra skäl icke ansetts vara i behov av tillfälle att deltaga
i bespisningen. Det andra av de två skoldistrikten hade med hänsyn till
den avsevärda kommunalskatten ansett sig kunna anordna bespisning allenast
för folkskolans två yngsta årsklasser, vilka ansetts vara i mest trängande behov
av att erhålla ett mål lagad mat under frukostrasten. Av övriga elva skoldistrikt
hade medgivande till undantag icke ifrågasatts.
Länsstyrelsen i Västerbottens län hade medgivit undantag för tio skoldistrikt.
Såsom skäl för att skolbarnsbespisning icke kunnat anordnas i den omfattning,
som i nämnda författningsrum föreskrivits, hade huvudsakligen framhållits, att
skoldistrikten icke ansett sig ekonomiskt kunna genomföra bespisningen av samtliga
skolbarn. Bespisningen hade därför i flera skoldistrikt i regel enbart kunnat
beviljas barn från fattiga hem, som bodde så långt från skolan att de måst medföra
matsäck. För medgivande av undantag hade länsstyrelsen därför icke funnit
det lämpligt att föreskriva särskilda grunder. Såsom länsstyrelsen vid tidigare
tillfälle framhållit borde den omständigheten, att vissa föräldrar ansåges kunna
försörja sina barn, icke utgöra hinder för vederbörande skoldistrikt att erhålla
den ekonomiska hjälp, som statsbidraget utgjorde. Genom dessa bidrag hade
bespisningen möjliggjorts i de mest ömmande fallen.
1 Riksdagens skrivelse 194-1 nr 8, punkt 141.
10
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.
Länsstyrelsen i Norrbottens län hade endast i två fall medgivit undantag i
ifrågavarande avseende. I båda fallen hade länsstyrelsen medgivit, att bespisningen
finge anordnas endast för sådana barn, som med hänsyn till skolvägarnas
längd i annat fall mast medföra matsäck. I det ena fallet skulle bespisningen därjämte
omfatta barn, som hade sin bostad i skolans närhet men av ekonomiska
eller andra orsaker vöre i behov av bespisningen. Vid prövning av ärendena hade
länsstyrelsen jämväl tagit hänsyn till att bespisningen, därest undantag ej medgåves,
skulle på grund av statsbidragets begränsning kunnat pågå alltför kort
tid för att densamma skulle medföra önskad verkan.
De hörda länsstyrelserna hade icke ansett, att behov yppat sig av närmare
anvisningar till ledning vid utövandet av den befogenhet, som jämlikt ovannämnda
författningsrum tillagts länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Västernorrlands
Ian hade därvid uttalat, att det givetvis vore mest önskvärt, att bespisningen
omfattade en skolas samtliga barn. I den mån inskränkningar av ekonomiska
skäl måste ske, syntes desamma tills vidare böra få utformas i enlighet med förhållandena
å de olika orterna. Med hänsyn till att av statsbidrag numera i regel
kunde bestridas allenast en mindre del av kostnaderna för bespisningen, under
det att huvuddelen folie på skoldistriktet, torde jämväl skälig hänsyn till dessas
önskemål och uppfattning få tagas.
Delade meningar kunde, framhåller utredningsmannen, göra sig gällande
rörande principfrågan om en social välfärdsanordning av här förevarande
slag borde kostnadsfritt stå öppen för alla barn, alltså även för sådana från
relativt välbärgade hem. På grund av det tryckta ekonomiska läget, som
tvingade såväl staten som kommunerna till den största sparsamhet, vore
emellertid problemställningen nu och för avsevärd framtid en annan. Då
medlen icke räckte till för en allmän bespisning, måste en fördelning göras.
I detta läge syntes det riktiga vara att disponera för ändamålet tillgängliga
anslag så, att det största behovet bleve tillfredsställt.
I de till folkskolinspektörerna utsända frågeformulären hade spörsmålet
om den kostnadsfria skolbespisningens eventuella begränsning till vissa elevgrupper
upptagits till behandling. Av de insända svaren framginge, att 34 inspektörer
ansåge att behovsprövning borde ske vid skolbarnsbespisning. Flera
inspektörer framhölle som skäl för denna uppfattning, att det ej torde bli
möjligt för det allmänna att inom avsevärd tid införa en för alla kostnadsfri
skolbespisning. Mot behovsprövning uttalade sig 12 inspektörer, medan övriga
ej framlade någon bestämd uppfattning.
I de inkomna yttrandena hade frågan, huruvida alla barn i vederbörande
skola borde erhålla rätt att deltaga i skolbespisningen, föranlett särskilda uttalanden
av tvenne folkskolinspektörer och ett skoldistrikt.
Folkskolinspektören i Västerbottens mellersta inspektionsområde yttrade:
»Att barnbespisningen fått en ringa omfattning hör nämligen samman med,
att distrikten finna det mindre tilltalande att anordna bespisning vid några
skolor för alla barn oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden,
medan ingen bespisning kan anordnas vid andra skolor av ekonomiska skäl,
oaktat mångå av barnen vid dessa äro minst lika behövande som de sämst
ställda i de förstnämnda skolorna.»
Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde anförde: »På
grund av författningens bestämmelser att alla barn skola ingå i bespisnings
-
11
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.
anordningen lia skoldistrikten i allmänhet icke ordnat med bespisning. Då
statsbidrag utgått till jämförelsevis liten procent av kostnaderna, bär det
blivit för dyrt för skoldistrikten, om alla barn — alltså även till föräldrar,
som mycket väl skulle kunna och även vilja själva bekosta vad på dem skulle
ankomma — skulle erhålla bespisning. Därför har man föredragit att på egen
bekostnad anordna bespisning för att på sådant sätt kunna ge de behövande
hjälp. Men i de flesta fall har tanken icke förverkligats.»
o Sävars skoldistrikt yttrade: »Många barn, som ha skolskjuts, i varje fall
sådana från fattiga hem, skulle nog behöva bespisning. I åtskilliga fall även
andra från fattiga eller vanskötta hem på längre avstånd från skolan. Troligen
skulle dessa redan lia erhållit bespisning, om ej villkoret för statsbidrag
varit, att alla barn i skolan skulle bespisas. Detta bör enligt skolstyrelsens
mening undanröjas och behovsprövning tillämpas. I Norrland, där bybebygggelse
är regel, ha ju många barn nära till skolan och kunna gå hem och äta
frukost.»
I förevarande sammanhang vore det av intresse, yttrar utredningsmannen
vidare, att undersöka, hur de skoldistrikt, som anordnade skolbespisning utan
statsbidrag, ordnat ifrågavarande spörsmål.
Stockholm. För ändamålet är i stadens utgifts- och inkomststat upptaget ett
anslag till »bespisning av behövande folkskolebarn». Uppgifter angående dc
bespisningssökande barnens ekonomiska och sociala förhållanden infordras alltid,
även när det gäller barn, som önska bespisning mot avgift. Ansökan om
bespisning prövas av lokalkommittéer för barnbespisningen. En sådan kommitté
finnes för varje överlärardistrikt med vederbörande Överlärare som ordförande.
Övriga medlemmar äro utsedda av vederbörande skolråd, fattigvårdsstyrelse
lii. fl. Som ledning men utan förbindande verkan har Stockholms folkskoledirektions
ekonominämnd fastställt vissa inkomstgränser, vilka vid behov av bespisning
böra anses föreligga. Kommittéerna söka förskaffa sig ett helhetsomdöme
om varje särskilt fall och taga därvid hänsyn till sådana omständigheter som
sjukdom i hemmet o. s. v., vilka icke kunna göras till föremål för exakt ekonomiskt
bedömande. Till ett enhetligt bedömande av dessa frågor bidrager, att
ett av folkskoledirektionens ekonominämnd utsett sakkunnigt biträde är närvarande
vid lokalkommittéernas sammanträden.
Bespisningen är i huvudsak en middagsbespisning, d. v. s. måltiden består
av två varierande rätter. Denna måltid serveras i regel under frukostrasten.
Endast i några skolor, företrädesvis i de mindre välsituerade stadsdelarna, serveras
såväl frukost, bestående av gröt och mjölk, som middag. Frukosten serveras
därvid under frukostrasten och middagen vid skolarbetets slut. I vissa
små isolerade skolor utan fullständig bespisning serveras under frukostrasten ett
frukostmål, som utom av gröt och mjölk består av smörgås.
Medeltalet skolbarn utgjorde under vårterminen 1941 28,487. Av dessa erhöllo
per dag i medeltal 842 barn frukost och 7,174 middag gratis under det att i medeltal
332 erhöllo frukost och 1,017 middag mot avgift. Priserna för måltiden utgjorde
för de betalande barnen under vårterminen 1941 för middagen 50 öre,
för frukost, bestående av gröt och mjölk, 15 öre, och för frukost, bestående av
gröt, mjölk och smörgås, 25 öre.
Göteborg. Antalet barn i skoldistriktet utgjorde läsåret 1940/41 i genomsnitt
19,750. Av dessa deltogo i bespisningen under höstterminen 0,117 och under
vårterminen 0,392 (medeltal per dag). Härav betalade 580 barn 25 öre per dag
och måltid. Anledningen till att dessa barn, vilka icke på grund av att torald
-
12
Kungl. Marits ''proposition Nr 169.
rama voro svagt bemedlade lämnats tillträde till bespisningen, fått deltaga i
densamma, har varit, att de av olika anledningar (lång skolväg, moderns sysselsättning
utom hemmet och dylikt) ej kunnat erhålla lämplig mat i sitt hem.
En kommitté, bestående av lärare och lärarinnor inom vart och ett av överlärardistrikten,
biträder överläraren med prövningen av inkomna ansökningar
om deltagande i bespisningen.
Borås. Antalet lärjungar vid folkskolorna inom det egentliga stadsområde utgjorde
läsåret 1940—1941 i genomsnitt 3,528. Under höstterminen 1940 utgjorde
antalet i bespisningen deltagande barn i medeltal 772 per dag, varav 594 deltogo
i bespisningen utan avgift och 178 mot ersättning''. Motsvarande siffror för
vårterminen 1941 voro respektive 816, 639 och 177. De betalande barnen erlade
25 öre per portion. — Bespisningsverksamheten inom skoldistriktet handhaves
av barnbespisningsnämnden, som tillsatts av folkskolestyrelsen. Uttagningen
av barnen -— även de betalande — omhänderhaves av en vid varje skola inom
lärarkåren tillsatt bcspisningskommitté med vederbörande Överlärare som ordförande.
Uttagningen sker under samverkan med stadens social vårdsbyrå.
Eskilstuna. Vid utgången av juni månad 1941 utgjorde barnantalet vid stadens
folkskolor 2,909. Under sistförflutna läsår dcltogo 623 elever i bespisningen,
varav 429 kostnadsfritt och 194 mot avgift. Avgiften utgjorde under läsåret 25
öre per måltid, bestående av i regel två rätter lagad mat.
I regel få alla barn, som så önska, deltaga i bespisningen. Nästan samtliga
barn med långa skolvägar begagna sig av denna möjlighet. Har modern utearbete
eller är hon på grund av sjukdom oförmögen till hushållsarbete, beredas
barnen möjlighet till bespisning. Huruvida avgift skall erläggas eller ej beror
på hemmets ekonomi. Vissa grunder, baserade på inkomstförhållandena och
barnantalet, följas härvid. Härvid tages jämväl hänsyn till äldre hemmavarande
barns inkomst. Om inkomsten minskas eller familjen drabbas av sjukdom,
överföres betalande barn till gruppen icke betalande. Prövningen verkställes
av en av folkskolestyrelsen tillsatt barnbespisningskommitté, i vilken stadens
folkskolinspektör är ordförande. Denne avgör i enstaka fall ensam frågan med
tillämpning av nämnda grunder.
Sundbyberg. Av de vid stadens folkskolor läsåret 1940/41 inskrivna 785
lärjungarna deltogo nämnda läsår 90—100 elever i bespisningen, varav cirka 15
mot en avgift av 45 öre per måltid. De betalande barnen utgjordes av barn.
som på grund av lång skolväg eller annan särskild anledning, såsom moderns
arbete utom hemmet, ansågos böra beredas tillfälle att deltaga i bespisningen
och som på grund av hemmens ekonomiska förhållanden icke voro berättigade
att gratis deltaga i bespisningen. Ansökningarna om deltagande i bespisningen
prövas av stadens sociala byrå.
Nacka. Under läsåret 1940/41 var skolbarnsbespisning anordnad vid skoldistriktets
samtliga folkskolor samt vid kommunala mellanskolan därstädes.
Samtliga barn, som så önskade, ägde deltaga i bespisningen. Kommunala mellanskolans
elever erlade en avgift av 40 öre per måltid. För folkskolans elever tillhandahölls
skolmåltiden antingen kostnadsfritt eller mot en avgift av 25 öre
per måltid. Vederbörande skolas tillsyningslärare samt skolans tillsyningsman,
utsedd av skolstyrelsen bland dess ledamöter, avgjorde, huruvida lärjungarna
skulle äga kostnadsfritt deltaga i bespisningen eller ej. Några direktiv för prövningen
av denna fråga voro ej givna. Regelmässigt befriades de elever från avgift,
vilkas fäder voro inkallade till militärtjänstgöring. Antalet lärjungar vid
folkskolan utgjorde nämnda läsår 727. Medeltalet per dag bespisade barn vid
folkskolan utgjorde 489, varav i medeltal 143 elever per dag erhöllo skolmål
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
iy
Kungl. Maj.ts proposition Nr 169.
liden kostnadsfritt. Denna utgjordes i regel under feni av veckans dagar av
smör och bröd, eventuellt ost, saint en lagad rätt och den sjätte dagen av s. k.
Oslofrukost. Medelkostnaden, oavsett kostnaden för lokaler, bränsle och lyse,
utgjorde under vårterminen 1941 84,4 öre per portion.
Av de tjugo skoldistrikt, från vilka mera summariska uppgifter erhållits och
som anordna skolbespisning utan statsbidrag, är det endast ett, där skolmåltiden
avgiftsfritt stått öppen för alla barn. I detta distrikt, Fårö i Gotlands län,
bestrides kostnaden helt av fondavkastning. Av distriktets 106 skolbarn begagnade
sig 53 av den lämnade förmånen. I samtliga andra fall gäller, att bespisningen
varit begränsad till sådana barn, där särskilda skäl föreligga för hjälpatgärder.
Vanligt är dock, att bespisningen mot en mindre avgift står öppen
också för andra elever. Behovsprövningen synes ej vara rigorös. Sålunda upplyses
i några fall, att intet barn, vars föräldrar önskat bespisning, behövt avvisas.
Sammanfattningsvis kunde alltså sägas, att skoldistrikt, som med kommunala
medel anordnade bespisning för skolbarn, praktiskt taget alltid förbeliölle
sig rätten att pröva de barns behov, som anmält sig till bespisningen.
Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke i nuvarande statsfinansiella läge
detsamma borde gälla även i de fall, där statsbidrag utginge.
Det vore två olika men med varandra intimt sammanhängande spörsmål,
det i förevarande sammanhang gällde. Den första frågan avsåge, huruvida
som villkor för statsbidrag till skolbarnsbespisning borde även i fortsättningen
principiellt krävas, att samtliga barn vid den skola, där bespisning vore ordnad,
skulle ha rätt deltaga i skolmåltiden. Den andra frågan avsåge, om skolbespisning
borde tillhandahållas alla däri deltagande barn utan kostnad för
vederbörande målsman.
Beträffande det förstnämnda spörsmålet vore att märka, att länsstyrelse
ledan nu kunde medgiva undantag från regeln, att skolmåltiden skulle vara
tillgänglig för alla barn i viss skola. Det kunde synas, som om någon ytterligare
uppmjukning på denna punkt ej vöre erforderlig. Av de inkomna yttrandena
framginge emellertid, att bestämmelsen syntes ha varit ett hinder
för anordnande av bespisning, som eljest torde ha kommit till stånd. Uppenbarligen
vore man i skoldistrikten icke övertygad örn möjligheten att erhålla
dispens från ifrågavarande föreskrift. I varje fall ville man icke pa vinst och
förlust vidtaga de förberedelser, som erfordrades vid ordnande av skolbespisning.
Då bestämmelsen i sin nuvarande form ej inbjöde till ordnande av
barnbespisning i vissa fattiga skoldistrikt, där dylik bespisning vore i hög
grad av behovet påkallad, torde det vara lämpligare att ersätta den med
andra föreskrifter.
Det förefölle vid sådant förhållande ändamålsenligt, att i författningen utsädes,
leir vilka grupper av barn statsbidraget ville garantera skolbespisning.
1 farväl torde nian ha god ledning av erfarenheten frän de skoldistnkt, vilka
ordnat bespisning helt med kommunala medel. Främst borde skolmåltiden
stå öppen för alla barn frän ekonomiskt svaga hem eller där förhållandena i
hemmet av andra skill, exempelvis moderns sjukdom eller förvärvsarbete
utom hemmet, hindrade barnen att under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt
fullgod måltid. Vidare syntes barn med långa skolvägar — varvid
sorn mätare på skolvägens längd borde gälla, huruvida barnen under frukost
-
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
rasten hunne besöka hemmet eller icke — böra lia tillgång till skolmåltid.
Slutligen borde denna givetvis sta öppen för klena och sjuka barn, vare sig
läkare konstaterat behovet av skolmåltid eller detta behov utan vidare stöde
klart även för lekmannen.
sadan formulering av författningen borde givetvis icke utgöra hinder
för skoldistrikt att inrätta bespisning för alla barn vid viss skola. Över huvud
taget borde skoldistrikten i detta avseende beredas frihet att ordna så som
i det enskilda fallet vöre lämpligast. Där maltiden ej ansåges böra stå öppen
för alla barn, borde uttagningen av de i måltiden deltagande barnen ske genom
skolstyrelse, Överlärare eller klasslärare. Då så vore lämpligt, borde samråd
äga rum med annan kommunal myndighet, t. ex. social vårdsbyrå. Prövningen
borde ej vara rigorös eller på annat sätt ägnad att för målsmännen
framsta som en fattigyårdsangelägenhet, I detta sammanhang förtjänade
framhållas, att i skoldistrikt, där behovsprövning hittills förekommit, den
allmänna erfarenheten vore, att några större olägenheter icke varit förenade
med dylik prövning. Måhända kunde det bli påkallat, att skolöverstyrelsen
utfärdade anvisningar rörande förevarande spörsmål.
Rent allmänt kunde sägas, att statsbidragen för skolbespisning hittills
varit begränsade till så ekonomiskt svaga bygder i vårt land, att eventuella
avgifter från målsmännen för barnens deltagande i skolmåltid icke skulle
fått någon större ekonomisk betydelse för det allmänna. I samma mån
sorn statsbidragen utsträcktes till ett större antal kommuner, erhölle nämnda
spörsmål dock delvis annan karaktär. På många orter hade barnbespisningen
sin största betydelse genom att förhjälpa barn med långa skolvägar till
ett mål varm mat under skoldagen. Det vore också att hoppas, att skolbespisningen
skulle utsträckas till allt flera distrikt med centraliserat skolväsen
eller eljest långa avstånd mellan hem och skola. T sådana fall vore det
icke uteslutet, att ganska många av målsmännen visade sig vara i den ekonomiska
ställningen att de utan större svårighet skulle kunna erlägga en
mindre avgift, som i intet fall borde överstiga självkostnaden för skolmåltiden.
Av i det föregående lämnad redogörelse framginge exempelvis, att i
Nacka skoldistrikt, där dock icke samtliga barn deltoge i skolbespisningen,
det stora flertalet målsmän erlade ekonomisk ersättning för förmånen av
skolmåltid. Nämnda skoldistrikt vore givetvis av annan socialekonomisk
struktur än sådana distrikt, där statsbidrag för närvarande kunde komma
i fråga. Förhållandet vore det oaktat värt att uppmärksammas.
Även om man som sagt kunnat utgå ifrån, att de skoldistrikt, som hittills
erhållit statsbidrag för skolbespisning, räknade så få ekonomiskt välställda
målsmän, att dessas eventuella avgifter för skolmåltiden icke skulle spela
större ekonomisk roll, hade det dock ansetts vara av intresse att närmare
undersöka denna fråga. Till de omkring tjugo distrikt med statsunderstödd
skolbespisning, som enligt vad ovan nämnts lämnat vissa uppgifter, hade
också riktats frågan, för hur många i bespisningen deltagande barn målsmännen
skulle kunna tänkas erlägga en mindre avgift av exempelvis 25—40 öre,
därest behovsprövning tillämpades. Svar hade erhållits från sammanlagt 15
skoldistrikt, av vilka åtta hade skolmåltiden öppen för samtliga barn vid
vederbörande skola. Bespisningen omfattade i dessa distrikt omkring'' 2,650
barn. Vederbörande uppgiftslämnare, skolstyrelsens ordförande eller överläraren,
ansågo att avgift kunde under nyss angivna förutsättning komina
15
Kungl. Majlis proposition Nr 169.
att erläggas för omkring 800 av dessa barn eller 30 procent. I de övriga sju
skoldistrikten deltoge av 4,420 skolbarn omkring 2,950 i skolbespisningen.
Avgift beräknades kunna erläggas för sammanlagt omkring 430 barn eliev
drygt 14 procent av de i skolmåltiden deltagande. Procentsiffran vore här
som syntes åtskilligt lägre, vilket torde bero på att redan vid uttagningen av
barnen hemmens ekonomiska förhållanden uppmärksammats.
Här anförda siffror kunde ej betraktas annat än som stickprov, och deras
värde vöre begränsat. De gåve dock en antydan om att avgifter från vissa
malsmän för skolmåltiden kunde minska såväl statens som kommunernas
utgifter för barnbespisningen och därmed, vilket vore det viktigaste, möjliggöra
att allt flera barn bleve delaktiga av denna välfärdsanordning.
Starka skäl kunde alltså anföras för att bestämmelsen om att skolmåltiden
alltid skulle vara kostnadsfri borde utgå ur kungörelsen. Liksom vid uttagningen
av barnen borde dock största möjliga frihet lämnas åt skoldistrikten
att ordna saken på i de enskilda fallen lämpligaste sätt. Sålunda torde
det ej sällan vara riktigast att icke uttaga någon avgift. ''
Utredningsmannen har även framlagt förslag till ändrad lydelse av § 6
i kungörelsen angående skolbarnsbespisning. Till jämförelse återgives här
även gällande lydelse:
Gällande lydelse:
Utredningsmannens förslag:
§ 6
Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har
att tillse:
a) att, därest för ett ändamålsenligt ordnande
av skolbarnsbespisningen inom länet
eller eljest länsstyrelsen ej annorlunda föreskrivit
eller medgivit, samtliga barn vid
skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning
är anordnad, med undantag av sådana barn,
till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga
statsbidrag utgår, bliva i tillfälle
att, såvitt särskilt hinder ej möter, varje läsdag
kostnadsfritt erhålla en måltid under den
tid, bespisningen pågår vid skolan,
b) att bespisningen---av länsstyrel
sen,
samt
c) att kostnaderna---övriga omstän
digheter.
§ b
Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har
att tillse:
a) att barn med långa skolvägar, klena och
sjuka barn samt barn från hem med svag
ekonomisk ställning eller från hem, vars förhållanden
i övrigt icke medgiva tillhandahållande
under frukostrasten av en ur näringssynpunkt
fullgod måltid, i första hand beredas
tillfälle att, så vitt särskilt hinder ej möter,
varje läsdag erhålla en måltid under den
tid, bespisningen pågår vid skolan,
b) att de i skolmåltiden deltagande barnen
erhålla densamma kostnadsfritt eller, i den
mån skoldistrikt för vissa fall så bestämt,
mot en avgift, som icke må överstiga den
beräknade kostnaden,
c) rz nuvarande punkt b),
d) rr nuvarande punkt c).
Därutöver borde enligt utredningsmannen, i S 3 angivas, att ansökningshandlingarna
skulle innehålla uppgift om antalet barn, för vilkas deltagande
i bespisningen avgift kunde beräknas komma att utgå, samt huru mycket
av de beräknade kostnaderna för bespisningen, som kunde anses härigenom
komma att täckas. Statsbidraget borde sedan beräknas med utgångspunkt
från den kvarstående kostnaden. Härigenom komme statsbidrag att i viss
mån utgå också för sådana barn, för vilka avgift erlades, nämligen i den mån
avgiften icke täckte de verkliga kostnaderna för skolmåltiden. Mot detta
torde intet vara att invända, då målsmännens avgifter borde hållas i underkant
av den verkliga kostnaden och såväl stat som kommun borde bidraga
till resterande kostnad.
16
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.
I fråga om kosthållningen gäller för närvarande att bespisningen
skall anordnas i överensstämmelse med de anvisningar i ämnet, som i samråd
med skolöverstyrelsen må utfärdas av medicinalstyrelsen. Sådana anvisningar
ha — senast år 1941 — utfärdats av sistnämnda myndighet (se »Meddelanden
från kungl, medicinalstyrelsen», nr 82). Anvisningarna innehålla,
förutom allmänna råd, talrika exempel på ändamålsenliga såväl frukost- som
middagsrätter med tillagningsföreskrifter. Något behov av ytterligare anvisningar
beträffande kosthållningen erfordras icke för närvarande enligt utredningsmannens
mening.
Lokaler för skolbespisning m. m.
I det till folkskolinspektörerna utsända frågeformuläret hade också frågats,
huruvida brist på lämpliga lokaler varit ett hinder för anordnande av
skolbarnsbespisning, som eljest torde lia kommit till stånd. Av de folkskolinspektörer,
som ipera bestämt uttalat sig på förevarande punkt, hade 22
besvarat frågan med ja, under det att 24 icke ansett att lokalbrist hittills
hindrat ordnande av skolmåltid. Det framginge emellertid av de sistnämndas
svar, att i åtskilliga fall lokalhinder torde möta för skolbespisningen, örn ett
större intresse för denna anordning kom me till stånd. Vidare förklarades,
att i vissa fall lokalsvårigheter hindrat införande av skolmåltid med varm
mat, varför man måst inskränka sig till s. k. oslofrukost. Stundom hade man
ordnat bespisningen utanför skolan, antingen genom förhyrande av lämplig
lokal eller, där antalet barn varit ringa, genom måltidsinackordering i enskilda
hem.
I detta sammanhang borde påpekas, att i flera fall jämväl framhållits
svårigheten att erhålla lämplig personal för skolbespisning. Också ransoneringen
sades vara ett hinder för ordnande av skolmåltid, då den försvårade
anskaffandet av erforderliga matvaror.
Skulle barnbespisningen kunna utvecklas till önskvärd omfattning, krävdes
säkerligen åtgärder för inredande av lämpliga lokaler för denna verksamhet.
Problemet funnes i alla skolor men vore sannolikt mera svårlöst i de
större. Vore barnantalet mycket ringa, torde man relativt lätt kunna finna
en lösning, som åtminstone provisoriskt kunde betraktas som tillfredsställande.
Frågan örn lokaler för bland annat barnbespisning hade berörts av folkskolans
besparings sakkunnig a i deras den 24 augusti 1940 avgivna betänkande
och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
m. nr. (statens offentliga utredningar 1940:24, sid. 38 ff.). De sakkunniga
hade anfört i huvudsak följande.
I många skolor såväl i stad som på landsbygd vore förhållandena sådana,
att ett större eller mindre antal barn under elen längre rast, som vanligen
förekommer, kvarstannade i skolan och där intog sin frukostmåltid. Det vore
ur flera synpunkter olämpligt, att barnen därunder vistades i klassrum eller
kapprum. I de skolor, där annat lämpligt utrymme ej funnes disponibelt för
ändamålet, syntes därför särskilt frukostrum vara erforderligt. Detta torde
då kunna anses utgöra ett för skolan nödvändigt utrymme och på grund
därav böra hänföras till den grupp av lokaler, till vilka bidrag av statsmedel
borde kunna utgå.
Efter att ha erinrat om skolbarnsbespisningens utveckling hade de sakkunniga
anfört, att många skoldistrikt å landsbygden saknade för bespisning
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
lämpliga lokaler, vilket förhållande i hög grad försvårat bespisningens ordnande
på ett ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till den betydelse skolbarnsbespisningen
hade för de barn, vilka atnjöte denna förmån, och då verksamheten
i fråga indirekt torde kunna inverka fördelaktigt på arbetsresultatet
i skolan, syntes övervägande skäl tala för att statsbidrag även borde lämnas
för anskaffande av för en ändamålsenligt ordnad bespisning erforderliga lokaler.
Dylikt bidrag borde utgå även till skoldistrikt, som anordnade skolbarn
sbespisning utan att statsbidrag till verksamheten åtnjötes. Bidrag till
frukostrum och barnbespisningslokal borde utgå efter prövning i varje särskilt
fall och beviljas endast, då verkligt behov av ifrågavarande anordning
förefunnes. I regel borde det vara tillfyllest med ettdera av nämnda utrymmen
i en skola, till följd varav särskild barnbespisningslokal mera undantagsvis
bleve behövlig.
. De sakkunnigas förslag hade ännu icke — frånsett de delar, som berörde
själva handläggningen av frågor om statsbidrag till skolbyggnader m. m. —
föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Det syntes lämpligt att vid överarbetning
av förslaget spörsmålet örn statsbidrag till barnbespisningslokaler ägnades
särskild uppmärksamhet. Därvid borde också prövas möjligheten och
lämpligheten av att statsbidrag för ordnande av dylik lokal skulle kunna
utgå även i sådana fall, där det ej gällde att uppföra ny skolbyggnad utan
allenast att inom en äldre skolanläggning genom annan disposition av tillgängliga
utrymmen tillgodose det lokalbehov, varom här vore fråga.
3. Yttranden i anledning av utredningen.
Statskontoret.
Statskontoret har i princip icke funnit anledning till erinran mot ett genomförande
av de i promemorian framlagda förslagen i syfte att åstadkomma
en så rationell användning som möjligt av de relativt begränsade anslagsmedel,
som i nuvarande statsfinansiella läge kunna ställas till förfogande för
skolbarnsbespisningen.
Det måste nämligen — som i promemorian framhållits — under rådande
förhållanden framstå såsom särskilt angeläget, att dessa medel disponerades
på sådant sätt, att i första hand de mest trängande behoven av bespisning
kunde tillgodoses. För vinnande härav torde även finnas anledning uppmärksamma
ett spörsmål, som icke berörts i promemorian, nämligen de avsevärda
differenserna mellan medeldagskostnaden per barn inom olika län.
Så hade denna kostnad inom Gävleborgs och Västernorrlands län för innevarande
budgetår beräknats till 28 öre, medan motsvarande siffra för Jämtlands
län vore 73 öre. Visserligen syntes vissa ojämnheter mellan olika län
och distrikt av skilda anledningar icke kunna undvikas, även örn bespisningen
skulle vara ensartad. Anledning torde likväl föreligga att beakta ifrågavarande
spörsmål såväl vid fördelningen av anslagsmedlen mellan de olika länsstyrelserna
som vid tilldelningen av statsbidrag till de skilda distrikten inom
varje län.
Vad beträffade formuleringen av § C mom. a) kunde erinras, att bespisningen
fortfarande i princip borde stå öppen för alla barn vid cn skola, och
att undantag härifrån syntes böra ifrågakomma främst med hänsyn till lokalsvårigheter
eller av organisatoriska skäl. Vid sådant förhållande ifrågasatte
statskontoret, att § (i skulle erhålla följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 191$. 1 sand. Nr 1C9. 2
18
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.
Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har att tillse:
a) att barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad,
nied undantag av sådana barn, till vilkas inackordering i skolhem eller arbetsstuga
statsbidrag utgår, bliva i tillfälle att, såvitt särskilt hinder ej möter,
varje läsdag erhålla en måltid under den tid, bespisning pågår vid skolan;
börande bespisningen i första hand stå öppen för barn med långa skolvägar,
klena eller sjuka barn, samt barn från hem med svag ekonomisk ställning
eller från hem, vilkas förhållanden i övrigt icke medgiva tillhandahållande
under frukostrasten av en ur näringssynpunkt fullgod måltid,
b) —d) = utredningsmannen.
Slutligen ville statskontoret beträffande lokaler för skolbespisningen allenast
erinra, att ämbetsverket i sitt utlåtande den 6 november 1940 angående
ändrade bestämmelser rörande statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
m. m. framhållit, bland annat, att bidrag av statsmedel icke borde medgivas
i de fall, då annan lämplig lokal utan större olägenhet kunde begagnas
för ändamålet.
Medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen har, ehuru principiellt av den uppfattningen, att skolbespisningen
borde kostnadsfritt vara tillgänglig för alla barn, likväl tillstyrkt
utredningsmannens förslag.
Medicinalstyrelsen erinrade, att styrelsen redan hösten 1940 påpekat, att
statsbidraget till skolbarnsbespisningen vore otillräckligt. Under nuvarande
skärpta krisförhållanden bleve detta ännu mera uppenbart. Värdet av skolbarnsbespisningen
och dess rationella genomförande bleve även för var dag
allt tydligare, ju mera försörjningsvårigheterna ökade. Genom denna bespisning
borde möjligheter kunna givas att reducera krisens ofördelaktiga inverkan
på skolbarnen till den minsta möjliga.
Principiellt borde enligt medicinalstyrelsens uppfattning skolbarnsbespisningen
vara tillgänglig för alla barn. Hittills syntes detta i stort sett ha kunnat
tillgodoses. Nuvarande förhållanden underströke också det förmånliga i
att ett skolmål åtminstone erbjödes alla barn.
Medicinalstyrelsen insåge emellertid, att största möjliga hänsyn måste
tagas till den statsfinansiella situationen och funne det därför motiverat att
som utredningsmannen föresloge ytterligare uppmjuka bestämmelsen, att
samtliga barn inom ett skoldistrikt skulle lia tillfälle till en skolmåltid, då
statsbidrag utginge. Av utredningen framginge, att uppenbarligen mångå
skoldistrikt på grund av denna bestämmelse infört skolbespisning. Trots möjligheten
att genom länsstyrelsens beslut befrias från denna skyldighet, hade
förefintligheten i kungörelsen av denna bestämmelse inverkat hämmande, då
det gällde anordnandet av bespisning inom distrikt, där sådan verkligen vore
av nöden.
För nedbringande av utgifterna för skolbarnsbespisningen föresloge utredningsmannen
ävenledes, att för barn till ekonomiskt mera välbärgade personer
skulle kunna erläggas viss avgift, icke överstigande den beräknade kostnaden
för måltiden. Detta system hade visat sig fungera till belåtenhet i städer,
där kommunal skolbarnsbespisning anordnats, och torde därför tills
vidare även böra tillämpas i fråga om statligt understödda bespisningar, även
örn styrelsen vidhölle sin principiella ståndpunkt.
Angående de kategorier av barn, som främst skulle tillgodoses enligt utredningsmannens
förslag, hade medicinalstyrelsen intet att anmärka.
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
Beträffande uttagningen av barn för bespisningen ville medicinalstyrelsen
framhålla nödvändigheten av att skolläkares och skolsköterskas erfarenheter
finge göra sig gällande vid besluten härom.
Medicinalstyrelsen ville också föreslå, att, då inrättandet av folkkök för
närvarande ej vore aktuellt, statsbidrag borde få utgå även för barn i förskoläldern,
som behövde deltaga, om möjligheter bereddes att inom vissa i försörjningshänseende
sämre ställda trakter även för dem anordna bespisning i
skolorna.
Angående anslagsbehovet ville medicinalstyrelsen framhålla, att ansökningarna
örn statsbidrag redan tidigare uppgått till 1,000,000 kronor. Om ändrade
grunder, som avsåge utökning av skolbarnsbespisningen, nu komme till
stånd, torde denna summa icke bli tillräcklig. Som utredningsmannen
framhölle, torde högre anslag vara motiverat.
Medicinalstyrelsen ville slutligen understryka vikten av att åtgärder vidtoges
för att lämpliga lokaler inom skolorna skulle komma till stånd för bespisningen.
I likhet med utredningsmannen ansåge styrelsen att möjlighet
för statsbidrag för anordnande av dylika lokaler borde prövas.
Skolöverstyrelsen.
Överstyrelsens majoritet (undervisningsråden Engvall, Falck och Wagnsson
samt t. f. undervisningsrådet Björkman) är av den principiella uppfattningen,
att en social hjälpverksamhet av här ifrågavarande slag borde kostnadsfritt
göras tillgänglig för alla barn. Därest emellertid inför den rådande tryckta
ekonomiska situationen en ytterligare uppmjukning av gällande bestämmelser
ansåges böra genomföras, vartill dock 1941 års riksdag icke funnit skäl
föreligga, syntes bestämmelserna böra så avfattas, att samtliga barn vid skola
med barnbespisning bereddes tillfälle deltaga däri, samt att prövningen endast
skulle avse, huruvida barnens målsmän skulle erlägga någon avgift eller ej.
Avgiften borde icke få sättas högre, än vad som motsvarade kostnaden för
födoämnen. Ersättning för matens tillredning och servering borde icke utgå.
Prövningen, som borde omhänderhavas av folkskolestyrelsen eller någon av
denna utsedd nämnd, borde icke göras så rigorös, att den för målsmännen
framstode som likartad med den prövning, vilken skedde i ärenden av fattigvårds
karaktär. Skoldistrikt, som så önskade, borde äga rätt att införa fri skolmåltid
utan behovsprövning. En eventuell uppmjukning av nu gällande bestämmelser
borde betraktas som provisorisk och icke föregripa ett ställningstagande
till denna fråga i samband med de åtgärder, som under mera normala
statsfinansiella förhållanden kunde vidtagas.
Såsom motivering för sin principiella ståndpunkt har överstyrelsens majoritet
anfört bland annat:
I utlåtande den 8 september 1938 över befolkningskommissionens betänkande
i näringsfrågan hade överstyrelsens majoritet anslutit sig till kommissionens
förslag i väsentligen oförändrat skick, vilket inneburit, att samtliga
lärjungar i folk- och fortsättningsskolor skulle beredas tillfälle att varje läsdag
kostnadsfritt erhålla en måltid i skolan. Samtidigt hade framhållits, att
erforderliga förutsättningar för ett omedelbart genomförande av förslaget icke
funnes. Bespisningsverksamheten borde därför fortgå i oförändrad något ökad
omfattning under några år, till dess erforderlig utredning hunnit verkställas.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
Överstyrelsens majoritet ville i princip icke nu frångå sin tidigare intagna
ståndpunkt, att en social hjälpverksamhet av här ifrågavarande slag borde
kostnadsfritt göras tillgänglig för alla barn. De näringshygieniska skäl, som
bef olkni n gs ko mini s s ion en åberopat i sitt betänkande i näringsfrågan, ägde alltjämt
giltighet särskilt i nuvarande tidsläge, då genomförda rationaliseringsåtgärder
medfört, att mångenstädes flertalet av landsbygdens skolbarn icke
hunne hem under måltidsrasten, och då av livsmedelsbrist betingade ransoneringar
ofta gjorde medhavd måltid ofullständig. Risken för undernäring och
bristsjukdomar bland skolbarnen vore vida större nu än tidigare. Dessutom
skulle det bli en synnerligen ömtålig och svårlöst uppgift att särskilja barnen
i olika kategorier. En sådan anordning vore ägnad framkalla slitningar
mellan skolan och hemmen. Man måste också räkna med att vitt skilda principer
för särskiljandet komrne att tillämpas vid de olika skolorna eller skoldistrikten,
vilket måste betecknas såsom betänkligt, då kostnaderna skulle
väsentligt bestridas av statsmedel. Icke sällan komme nog barn, som verkligen
skulle lia stor nytta av skolmåltid, att ställas utanför. För barnens sunda
utveckling och skolarbetets lugna fortgång vore det därför bäst, om samtliga
barn.bereddes tillfälle att på samma villkor, alltså avgiftsfritt, deltaga i skolmåltiden.
Utöver dessa principiella skäl kunde åberopas de av befolkningskommissionen
framförda praktiska synpunkterna. En avgift, som icke skulle göras
betungande för landsbygdens befolkning, måste sättas lågt. Om avgiften bestämdes
till 20 å 25 öre per barn och dag täckte den endast delvis de verkliga
kostnaderna. Familjer med flera barn i skolan borde av befolkningspolitiska
skäl befrias från avgift. Enligt befolkningskommissionens beräkningar
tillhörde ungefär 40 procent av alla minderåriga barn familjer med minst
3 barn under 16 år. Även örn, såsom utredningsmannen syntes räkna med,
mellan 20—30 procent av alla i bespisningen deltagande barn komme att
erlägga avgift, bleve inkomsten för det allmänna förhållandevis obetydlig,
då de influtna bidragen komme att medföra arbete och kostnader för bokföring,
arbete med utrönande av föräldrarnas ekonomiska villkor samt ökad
kontroll över medelsförvaltningen.
Det kunde icke bestridas, att med hänsyn till den rådande tryckta ekonomiska
situationen vissa skäl kunde anföras för en möjlighet till behovsprövning
av vilka barn, som främst borde erhålla skolbespisning. Å andra sidan
hade utredningsmannen icke framlagt några bestämda regler för en sådan
behovsprövning utan ifrågasatt, att överstyrelsen skulle utfärda anvisningar.
Att på detta område erhålla sådana bestämmelser, att tillämpningen i olika
skoldistrikt bleve någorlunda likartad, syntes icke möjligt. Redan nuvarande
författningsföreskrifter gåve skoldistrikten möjlighet att i de fall, länsstyrelsen
så medgåve, införa en behovsprövning.
En minoritet inom överstyrelsen (generaldirektören Holmdahl och t. f.
undervisningsrådet Andersson) har anfört i huvudsak följande:
Utredningen syntes ge stöd för det antagandet att vissa av nu gällande
bestämmelser för statsunderstödd skolbarnsbespisning och icke blott den otillräckliga
medelsanvisningen verkat hämmande på denna under nu rådande
förhållanden särskilt betydelsefulla verksamhet. När nu en väsentlig höjning
av statsanslaget för ifrågavarande ändamål ställdes i utsikt, vore det angeläget,
att grunderna för statsbidrags utgående utformades så, att de anslagna
medlen bleve till största möjliga gagn. Utredningen syntes utvisa, att fasthål
-
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 169.
landet vid principen, att samtliga barn i en skola skulle få deltaga i bespisningen
för att statsbidrag skulle erhållas, hade utgjort ett tillbakahållande
moment vid verksamhetens utveckling och att rätten för länsstyrelserna att
bevilja dispens från detta statsbidragsvillkor icke visat sig tillräckligt effektiv.
Efter den erfarenhet, som vunnits, hade 34 folkskolinspektörer förklarat sig
anse, att behovsprövning borde ske. Utredningsmannen anförde ett par uttalanden
av inspektörer från ett av våra nordligaste län, av vilka det framginge,
att den nämnda bestämmelsen enligt deras mening utgjort den avgörande
anledningen till att skoldistrikten antingen icke ordnat med någon bespisning
alls eller endast i ringa omfattning.
Praktiska lämplighetshänsyn, vilka erhölle en särskild tyngd under nuvarande
försörjningsläge, syntes därför tala för ett bifall till utredningsmannens
förslag i denna del.
Vad sedan beträffade frågan om skolbespisningen borde tillhandahållas alla
däri deltagande barn utan kostnad för vederbörande målsman syntes den förebragta
utredningen ha visat, att några oöverkomliga svårigheter för att uttaga
viss avgift av målsmän, som rimligen ansåges kunna erlägga sådan, icke
förelåge. Praktiskt taget samtliga skoldistrikt, som med kommunala medel
anordnat skolbespisning, hade i detta avseende genomfört en behovsprövning
och uttagit ersättning för måltider av vederbörande målsmän. Redan med
hänsyn till de kostnader ett skoldistrikt måste ikläda sig för att anordna
skolbespisning, syntes denna ordning böra genomföras även beträffande den
statsunderstödda verksamheten. Även örn man nämligen såge denna fråga
blott från praktiska lämplighetssynpunkter, syntes starka skäl tala för en
dylik behovsprövning. Det vore uppenbart, att i nuvarande läge principen
örn ett kostnadsfritt tillhandahållande av skolmåltider kunde verka hämmande
på verksamheten och att dess borttagande kunde komma att bidraga
till ökad effektivitet av statsanslagets användning.
Länsstyrelserna.
Yttranden över utredningsmannens förslag ha infordrats från länsstyrelserna
i 9 län, där erfarenhet rörande statsunderstödd skolbarnsbespisning
föreligger.
Stockholms län. Länsstyrelsen har förklarat sig icke lia funnit anledning
till anmärkning mot de i promemorian framförda synpunkterna, vilka länsstyrelsen
ansåge värda allt beaktande.
Blekinge län. Länsstyrelsen har förklarat sig finna huvudregeln böra vara,
att i en skola, där barnbespisning anordnades, denna borde stå öppen för
alla skolans bani, men att statsmedel för kostnadernas bestridande finge utgå
endast såvitt anginge barn från fattiga eller mindre bemedlade hem.
Inom Blekinge län vore avsett att anordna skolbarnsbespisning genom
Röda korsets försorg. Distriktsstyrelsen för Röda korset hade i januari 1942
utfärdat cirkulär i ämnet. Därav framginge, att distriktsstyrelsen principiellt
ansett, att man borde gå in för, att vid en skola, där bespisning anordnades,
denna bomme att stå öppen för alla skolans barn, men att — bland annat
av kostnadsskäl — Röda korset bestrede endast den del av kostnaden, som
belöpte på barn från fattiga eller mindre bemedlade hem, under det att beträffande
barn från andra hem vederbörande målsmän finge ersätta Röda
korset för dess kostnader genom erläggande av avgift för dag och barn, mot
-
22
Kungl. Maj:ts proposition ATr 169.
svarande Röda korsets självkostnad. Enligt utredningsmannens förslag skulle
icke såsom villkor för statsbidrag stadgas, att barnbespisningen skulle stå
öppen för alla skolbarnen. Enligt länsstyrelsens mening borde emellertid principiellt
fordras, att bespisningen i huvudsak ordnades i enlighet med det
system, som tillämpades av Röda korsets blekingedistrikt. Undantag från
villkoret örn att bespisningen skulle stå öppen för alla skolbarn borde dock
göras för de fall, då lokala eller andra förhållanden lade hinder i vägen för en
så omfattande barnbespisning. Statsmedel för kostnadernas bestridande borde
emellertid utgå endast så vitt anginge barn från fattiga eller mindre bemedlade
hem.
Röda korsets blekingedistrikt hade vidare föreslagit en organisation av
barnbespisningen under innevarande år, som ginge ut på att barnen vid sin
skolfrukost skulle tillföras vissa vitaminiserade skyddsfödoämnen, under det
att utredningsmannen syntes lia förutsatt bibehållandet av nuvarande bestämmelser
om tillhandahållandet av en skolmåltid. Då emellertid i ett stort
antal kommuner lokalbrist lade hinder i vägen för anordnande av lagad skolmåltid,
ville länsstyrelsen,, med särskild hänsyn till den fara för bristsjukdomar,
som nuvarande kristidsförhållanden innebure, med styrka framhålla
angelägenheten av att möjlighet bereddes skoldistrikten att anordna med
statsmedel stödd skolbamsbespisning även i sådan mera begränsad omfattning,
som avsetts att anordnas av Röda korsets blekingedistrikt.
Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen har i huvudsak anslutit sig till vad
utredningsmannen anfört.
Länsstyrelsen biträdde för sin del tanken att barn, vars föräldrar vore i
bättre ekonomisk ställning, själva skulle deltaga i kostnaderna för bespisningen.
Skulle emellertid hittills gällande grundsats om kostnadsfria måltider
uppgivas, borde likväl enligt länsstyrelsens mening tillses att samtliga barn
vid skola — där bespisning anordnades — alltid bereddes tillfälle att däri
deltaga mot erläggande av en avgift, motsvarande skolans verkliga utlägg
för födoämnen. Kostnaderna för matens tillredning och servering borde enligt
länsstyrelsens mening icke uttagas av eleverna. De barn, vilka av olika
hänsyn icke ansåges kunna betala hel avgift för måltiderna, borde beviljas
befrielse eller lindring i avgiften. Behovet av lindring eller befrielse syntes
emellertid icke böra prövas alltför strängt. Barn, vilka hade lång väg till
skolan eller komme från fattiga hem eller vilkas föräldrar på grund av förvärvsarbete
icke hade möjlighet att i hemmen ordna med mat för barnen
under frukostrasten, borde i detta hänseende komma i särskilt gynnad ställning.
För att icke orättvisor skulle uppkomma mellan olika barn syntes det
nödvändigt att måltidsavgiften fastställdes av skolstyrelsen, som även skulle
besluta i ärenden angående befrielse från eller lindring i avgiften. Rätt till
besvär i sådana ärenden borde inskrivas i författningen.
Vad nu sagts borde enligt länsstyrelsens mening gälla även för den icke
statsunderstödda bambespisningen.
Utredningsmannen framhölle såsom ett önskemål, att bespisningen borde
bedrivas åtminstone 125—150 dagar under varje läsår, örn syftet därmed
skulle ernås. Länsstyrelsen ville för sin del uttala, att man borde sträva efter
att så småningom kunna ordna med skolbamsbespisning under hela läsåret.
För länsstyrelsen framstode det såsom en samhällelig angelägenhet av stor
vikt att barnen icke av skoltvånget hindrades från att i rätt tid på dygnet
få den näring, som de behövde för att bli livsdugliga samhällsmedborgare.
23
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.
Länsstyrelsen ville omnämna, att länsstyrelsen förordnat hemkonsulenten
hos länets hushållningssällskap att under innevarande läsår följa den inom
detta län bedrivna verksamheten med skolbarnsbespisning. Kostnaderna för
ifrågavarande uppdrag bestredes av enskilda medel, som stöde till landshövdingens
förfogande. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke liknande uppsikt
över verksamheten borde genomföras mera allmänt och i så fall bekostas av
statsmedel.
Värmlands län. Länsstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot
utredningsmannens förslag.
Gävleborgs län. Länsstyrelsen har framhållit, att då utredningsmannens
förslag i varje fall under nu rådande förhållanden syntes vara väl motiverade,
länsstyrelsen för sin del icke hade något att erinra mot bifall till desamma.
Västernorrlands län. Länsstyrelsen har förklarat sig icke lia något att erinra
mot utredningsmannens förslag. Härutöver har länsstyrelsen framfört vissa
önskemål, bland annat avseende vissa förtydliganden av gällande bestämmelser.
Utredningsmannen hade icke föreslagit någon ändring i fråga om urvalet
av de skoldistrikt, vilka borde komma i åtnjutande av statsbidrag till
skolbarnsbespisning. Emellertid syntes böra övervägas, huruvida icke stadskommuner
borde kunna ifrågakomma till statsbidrag, därest de i 1 § av bidragskungörelsen
angivna förutsättningarna vore för handen. Vissa städer
syntes i nämnda avseende kunna jämföras med landsbygdsdistrikt, som fyllde
villkoren för statsbidrag.
I 2 § av statsbidragskungörelsen föreskreves, att statsbidrag skulle utgå
med viss procent av de verkliga, av länsstyrelsen godkända kostnaderna för
bespisningen. Länsstyrelsen ville ifrågasätta, örn icke föreskrifter borde meddelas
rörande vilka kostnader, som finge godkännas. Vid granskningen av
skoldistriktens ersättningsrekvisitioner hade länsstyrelsen uppmärksammat
att vissa skoldistrikt begärt statsbidrag jämväl till tämligen omfattande och
dyrbara inventarieuppsättningar. Andra skoldistrikt åter hade i görligaste
mån sökt reda sig med redan förefintliga inventarier. Då länsstyrelsen under
nu rådande förhållanden ansett det vara av vikt att tillgängliga medel i största
möjliga utsträckning direkt komme barnen tillgodo, hade länsstyrelsen
för erhållande av statsbidrag endast godkänt utgifter för inköp av matvaror
och förbrukningsartiklar, för nödig arbetshjälp samt för lokalhyra i mindre
omfattning.
För redovisningsåret 1940/41 hade statsbidrag av länsstyrelsen utanordnats
till tolv skoldistrikt. Till ledning vid bidragens utanordnande hade infordrats
noggranna uppgifter rörande bespisningsställen, antal barn vid varje
bespisningsställe, inköpta varukvantiteter av olika slag m. m. I sju av distrikten
hade bespisningen huvudsakligen omfattat gröt och mjölk till en dagskostnad
per barn, varierande mellan 13,5 och 19,5 öre. I fem distrikt har kosten
varit mera omväxlande och kostnaden varierat mellan 26,3 öre och 34,4
öre per kostdag.
Av den i promemorian intagna sammanställningen av de kostnader, som
beräknats i olika län för innevarande redovisningsår, framginge att de beräknade
kostnaderna varierade avsevärt mera än som kunde antagas bero på
prisförhållanden och andra lokala faktorer. Särskilt om bespisningsverksainheten
skulle utvidgas, torde kunna ifrågasättas, om icke i rationaliserings
-
24
Kungl. Maj:ts proposition ATr 169.
syfte vissa normer för dagskostnaden borde uppställas att ligga till grund för
statsbidraget. Härigenom skulle sannolikt ernås, att bespisningen skedde under
största möjliga ekonomisering, varjämte fördelningen av statsbidraget
kommunerna emellan torde bliva rättvisast.
Jämtlands län. Länsstyrelsen hade funnit behov föreligga av ändrade bestämmelser,
åsyftande att medgiva en smidigare anpassning efter förhållandena
i varje särskilt fall. Länsstyrelsen hade intet att erinra mot att nu gällande
föreskrifter ifråga om villkoren för att komma i åtnjutande av statsbidrag
till skolbarnsbespisning omarbetades i enlighet med de av utredningsmannen
framförda synpunkterna.
Västerbottens län. Länsstyrelsen har tillstyrkt utredningsmannens förslag.
I Västerbottens län vore behovet av skolbarnsbespisning uppenbart och
ökade allt eftersom den pågående centraliseringen av skolväsendet fortskrede.
De tidigare beviljade statsbidragen hade icke varit tillräckliga för att ordna
bespisning i erforderlig utsträckning. För att bringa hjälp i de mest ömmande
fallen hade det därför varit nödvändigt att dispensera från föreskriften,
att samtliga barn skulle deltaga i bespisningen. Principbestämmelsen om att
skolmåltid skulle vara öppen för alla elever och att någon behovsprövning
således icke skulle förekomma hade säkert inom många fattiga skoldistrikt
ansetts utgöra hinder för anordnande av statsunderstödd skolbarnsbespisning.
Utredningsmannens förslag om att borttaga detta stadgande och i stället
införa sådana bestämmelser, att de grupper av barn, som bäst behövde
utspisning i skolan, också i första hand komme i åtnjutande därav måste hälsas
med tillfredsställelse. Därest i vissa fall hemmens ekonomiska förhållanden
skulle vara sådana, att barnen måhända utan större svårighet kunde erlägga
ekonomisk ersättning för skolmåltiden, syntes någon orätt ej ligga däri
att så. skedde. Dock borde, på sätt utredningsmannen tänkt sig, avgiften ej
överstiga självkostnaden för måltiden. En prövning av barnens behov av bespisning
syntes också så gott som regelmässigt förekomma i skoldistrikt, som
med kommunala medel anordnade bespisning för skolbarnen. Emot utredningsmannens
förslag i här berörda hänseenden hade länsstyrelsen således intet
att erinra.
Beträffande frågan om lokaler för skolbarnsbespisning ville länsstyrelsen
erinra örn sitt den 14 november 1940 avgivna utlåtande över folkskolans besparingssakkunnigas
betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader
för folkskoleväsendet m. m. Däri hade länsstyrelsen framhållit, att särskilt
i fråga örn förhållandena i Norrland med dess avsevärda avstånd, långa
och kalla vintrar samt fattigare befolkning, behovet av bespisningslokaler i
allmänhet torde vara större än i övriga delar av landet.
_ Då det icke varit möjligt att inom alla skoldistrikt erhålla särskild bespisningslokal
hade bespisningen måst i något fall anordnas i enskilda hem. En
dylik anordning kunde dock vara förenad med vissa olägenheter, och det vore
icke säkert, att man därigenom uppnådde den kostförbättring för barnen, som
vore avsedd med den statsunderstödda skolbarnsbespisningen. Det torde
också vara oekonomiskt att upphandla provianten i småpartier, vilket måste
ske, om varje inackorderingshusmor själv finge ombesörja inköpen. Länsstyrelsen
ville därför understryka utredningsmannens uttalande om önskvärdheten
av att vid överarbetning av besparingssakkunnigas förslag till prov
-
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 169. 25
ning upptoges frågan om statsbidrag till anordnande av lämpliga bespisningslokaler.
Norrbottens län. Länsstyrelsen har i princip uttalat sig för bibehållande av
det nuvarande kravet, att samtliga barn skola beredas tillfälle till en kostnadsfri
skolmåltid. Därest detta krav emellertid av kostnadsskäl ansåges böra
uppgivas, borde i första hand kravet på kostnadsfrihet slopas.
Länsstyrelsens erfarenhet av skolbarnsbespisningen gåve vid handen, att
ett mycket stort behov därav föreligger i Norrbottens län och att den hittills
bedrivna verksamheten varit av utomordentligt gagn. Behovet av barnbespisning
hade också i hög grad stegrats på grund av ransoneringen.
Hittills hade beträffande ifrågavarande verksamhet i princip gällt, att samtliga
barn vid skola, där barnbespisning vore anordnad, skulle oberoende av
ekonomisk ställning erhålla avgiftsfria måltider. Avsikten torde härvid ha
varit att undvika, att de obemedlades barn skulle särskilt utpekas till skillnad
från övriga barn. Denna princip ansåge länsstyrelsen böra om möjligt
upprätthållas. Därest det emellertid av kostnadshänsyn ansåges nödvändigt
att uppgiva kravet på att samtliga barn skulle åtnjuta kostnadsfria måltider,
ansåge länsstyrelsen att det borde stadgas att alla barn skulle beredas tillfälle
att deltaga i måltiderna men att avgift skulle erläggas för de barn, vilkas
målsmän ägde förmåga därtill. Härigenom skulle skillnaden mellan barn från
obemedlade hem och andra bli mindre märkbara.
I övrigt hade länsstyrelsen icke annat att erinra än beträffande uttagningen.
Utredningsmannen hade ifrågasatt att denna borde ske genom skolstyrelse,
Överlärare eller klasslärare. Denna prövning vore emellertid av så
grannlaga natur och så svår att utföra rättvist, att den icke borde anförtros
enbart åt lärare, vilka i regel icke torde äga erforderlig kännedom om de
olika hemmens standard och möjligheter.
När jag i årets åttonde huvudtitel förordade, att anslaget till skolbarnsbespisning
för nästa budgetår skulle uppräknas från 400,000 kronor till
1,000,000 kronor, skedde detta i medvetande om att de nuvarande försörjningssvårigheterna
ställde starkt ökade krav på statsmakternas medverkan
vid förebyggandet av menliga följder för skolungdomen av den inträdda
knappheten på livsmedel. Jag tog emellertid även hänsyn till den snabbare
rationalisering av folkskoleväsendet, som blivit en nödvändig följd av minskningen
av antalet barn i skolåldern och som gjorde en utvidgning av skolbarnsbespisningen
önskvärd. Den nu framlagda utredningen och däröver avgivna
yttranden ha bekräftat min uppfattning, att en väsentlig höjning av ifrågavarande
anslag torde vara ofrånkomlig. Jag är därför beredd att tillstyrka,
att ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor för nästa budgetår anvisas
till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. Jag vill i detta sammanhang
förutskicka, att jag ämnar följa utvecklingen på detta område med
uppmärksamhet och att jag är beredd att, därest behov av ytterligare anslagsmedel
för nästa budgetår skulle uppstå, föreslå Kungl. Majit de åtgärder
för anslagets förstärkande, som kunna befinnas påkallade.
Då jag vid budgetbehandlingen förliden höst förutsåg nödvändigheten av
Bihang till riksdagens protokoll 10/iS. 1 sami. Nr 160.
Departe
mentschefen.
3
26
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.
en väsentlig höjning av anslaget till förevarande ändamål, medan samtidigt
det statsfinansiella läget tvingade till största återhållsamhet, ansåg jag mig
böra föranstalta örn en utredning rörande förutsättningarna för och möjligheterna
av en rationalisering av skolbarnsbespisningen i syfte att söka skapa
garantier för att de anslagsmedel, som kunde komma att ställas till förfogande
för ändamålet, skulle komma att utnyttjas på effektivaste sätt och användas
för att i första hand tillgodose det mest trängande behovet.
Den utredning, som nu framlagts av den av mig tillkallade utredningsmannen,
har utmynnat i förslag om att gällande statsbidragsbestämmelser skulle
undergå vissa modifikationer, vilka enligt utredningsmannens mening skulle
i icke oväsentlig grad främja en utvidgning och effektivisering av skolbarnsbespisningen
och sålunda medverka till att utvinna största möjliga resultat
av anslagsmedlen.
Utredningsmannen har till en början diskuterat de grundläggande allmänna
villkor, som ett skoldistrikt måste uppfylla för att komma i åtnjutande
av statsbidrag till skolbarnsbespisning, och ansett sig kunna konstatera att
behov icke förelåge av ändring i dessa villkor. Denna uppfattning har i stort
sett delats av samtliga i ärendet hörda myndigheter. Jag ansluter mig även
för egen del till denna mening. Jag är sålunda icke beredd att, på sätt en länsstyrelse
ifrågasatt, utsträcka möjligheterna att erhålla bidrag från förevarande
anslag även till städer.
Det största intresset knyter sig till utredningsmannens förslag om uppmjukning
av de såsom statsbidragsvillkor uppställda fordringarna på hur
skolbarnsbespisningen skall vara anordnad. För närvarande är stadgat, att
samtliga barn (utom i skolhem eller arbetsstuga inackorderade) vid skola,
där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad, skola få tillfälle att,
såvitt särskilt hinder ej möter, deltaga i skolmåltiden. Dispens från denna
regel kan icke givas annat än av vederbörande länsstyrelse. Vidare stadgas,
att måltiden skall vara kostnadsfri.
Utredningsmannen har — utan att ingå på en principdiskussion för eller
emot genomförande av en behovsprövning — med stöd av det vunna utredningsresultatet
och med hänsyn till det statsfinansiella läget funnit sig böra
förorda dels en uppmjukning av bestämmelserna om samtliga barns deltagande
i bespisningen och dels medgivande av rätt för skoldistrikt att upptaga
avgift av de målsmän, som anses kunna på detta sätt bidraga till bestridande
av bespisningskostnaderna. Utredningsmannen har särskilt understrukit att
förslaget syftade till att möjliggöra, att allt flera barn kunde bli delaktiga
av ifrågavarande välfärdsanordning.
Det framlagda förslaget har i stort sett tillstyrkts av de i ärendet hörda
myndigheterna, vilka därvid framhållit, att det statsfinansiella läget krävde
anslagsmedlens utnyttjande på sådant sätt att de komme till största möjliga
gagn. Vissa myndigheter — särskilt medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen
och länsstyrelsen i Norrbottens län — ha dock förklarat sig vara av
27
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 169.
den åsikten, att barnbespisningen rent principiellt sett borde kostnadsfritt
komma samtliga barn till del. Skolöverstyrelsen har, ehuru icke enhälligt, på
dessa grunder uttalat sig mot förslaget; medicinalstyrelsen har däremot, trots
sin principiella inställning, tillstyrkt detsamma.
För egen del har jag ansett mig kunna i huvudsak biträda utredningsmannens
förslag, som jag funnit ägnat att främja en utvidgning och effektivisering
av skolbarnsbespisningen. Jag vill framhålla, att jag kommit till detta
resultat oavsett de principiella synpunkter, som kunna läggas på frågan om
en behovsprövnings berättigande eller icke. Jag har därför ej ansett, att det
uttalande, riksdagen gjorde i fjol i denna fråga, borde utgöra ett hinder för att
ånyo underställa densamma riksdagens prövning. Jag har i likhet med det
övervägande flertalet myndigheter funnit de av utredningsmannen anförda
praktiska och statsfinansiella synpunkterna i nuvarande läge i och för sig
tillräckligt vägande för att motivera ett genomförande av de framlagda förslagen.
Icke minst har jag uppmärksammat, att de nuvarande bestämmelserna
ansetts ha i åtskilliga fall verkat hämmande på det kommunala initiativet,
när fråga uppstått örn anordnande av skolbespisning. Erfarenheterna
från de orter, där skolbarnsbespisning anordnats med kommunala medel,
synas även väga särskilt tungt till förmån för utredningsmannens förslag.
Mot utredningsmannens förslag till ändrad lydelse av § 6 synes icke finnas
anledning till erinran i sak.
Jag delar utredningsmannens uppfattning, att skoldistrikten böra beredas
största möjliga frihet att inom ramen för meddelade bestämmelser ordna
skolbespisningen så, som i de särskilda fallen befinnes lämpligast. Där bespisningen
icke ansetts böra stå öppen för alla barn, torde uttagningen av deltagarna
sålunda kunna ske genom skolstyrelse, Överlärare eller klasslärare.
Givet är, att samråd i största möjliga utsträckning bör äga rum med andra,
för ändamålet lämpade kommunala organ ävensom att den sakkunskap,
som skolläkare och skolsköterska representera, bör anlitas. I likhet med utredningsmannen
vill jag understryka, att prövningen ej bör vara ägnad att
framstå som en fattigvårdsangelägenhet. Beträffande den ifrågasatta avgiften
vill jag framhålla, att ett skoldistrikt bör ha frihet att besluta, huruvida
avgift skall uttagas eller icke, och att avgiften icke bör få sättas högre än
som motsvarar den beräknade självkostnaden. Det synes icke erforderligt
att, på sätt från något håll ifrågasatts, uppställa generella regler rörande vilka
kostnader som därvid må tagas i beaktande. Besluten rörande fastställande
av avgiften torde böra fattas av vederbörande skolstyrelse.
Medicinalstyrelsen har framställt ett förslag av innebörd, att statsbidrag
skulle få utgå även för barn i förskolåldern, därest skoldistrikt i trakter med
särskilt svåra förhållanden ifråga örn livsmedelsförsörjningen anordnade bespisning
i skolan även för dem. Jag har för egen del icke funnit anledning till
erinran mot att så i undantagsfall må ske efter medgivande av vederbörande
länsstyrelse.
28
Kungl. Martts proposition Nr 169.
Slutligen får jag, i anledning av utredningsmannens uttalande rörande lokaler
för skolbarnsbespisningen, framhålla, att jag i likhet med denne förutsätter,
att särskild uppmärksamhet ägnas denna fråga i samband med den
fortsatta beredningen av folkskolans besparingssakkunnigas förslag angående
statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolbamsbespisning
för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av........................kronor 1,000,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. A. Charpentier.
Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
420918
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1942:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. a1 i texten