Sök i Ratio Lex

Angående anslag till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m

76 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 74 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:176, Angående anslag till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

1

Nr 176.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till avlöningar

vid de allmänna läroverken m. m.; given Stockholms

slott den 6 mars 19Jf2.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 19<j2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Enligt den till 1942 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde

huvudtiteln, punkterna 118, 124 och 183, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen

förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 28,700,000

kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

ett anslag av 14,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll ISIS. 1 sami. Nr 176.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

dels ock till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,350,000

kronor.

Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, ber jag få anmäla

nämnda anslagsfrågor. Tillika anhåller jag att få till behandling upptaga fråga

örn ändring av ordningen för bestridandet av kostnaderna för student- och

realexamina.

I. Ifrågasätta särskilda besparingsåtgärder.

1. Undervisningsskyldigheten för lektorer, adjunkter

och ämneslärarinnor.

Gällande bestämmelser m. m.

Gällande bestämmelser om läroverksläramas undervisningsskyldighet återfinnas

i vederbörliga avlöningsreglementen samt i läroverksstadgan.

I 3 § 1 mom. civila avlöningsreglementet stadgas generellt, att tjänsteman

är underkastad de tjänstgöringsf öreskrifter, som meddelas i instruktion,

arbetsordning eller annan dylik författning.

Enligt 4 § 4 mom. (jfr 52 § 4 mom. 5) civila icke-ordinariereglementet gäller

vidare för extra ordinarie tjänsteman i fråga örn tjänstgöringstidens längd

vad därom finnes stadgat för jämförlig ordinarie tjänsteman.

I § 132 läroverksstadgan föreskrives, att varje lärare är skyldig att meddela

undervisning i de läro- eller övningsämnen, som höra till hans tjänst.

Ämneslärare är pliktig att därutöver, då sådant, med hänsyn till de i § 13

(undervisningens fördelning mellan lärarna) och § 133 (se nedan) givna föreskrifterna

och till förhållandena i övrigt vid läroverket, av rektor efter samråd

med vederbörande lärare prövas nödigt, övertaga undervisningen även i

andra inom läroverket förekommande ämnen, i vilka han kan anses äga

nödiga förutsättningar att undervisa.

Beträffande omfattningen av läroverkslärares undervisningsskyldighet stadgas

i § 133. Enligt mom. 2 är sålunda lektor skyldig meddela undervisning

20—24 veckotimmar. Är lektorns tjänstgöring till någon del förlagd till andra

klasser av realskolan än den högsta eller till lyceets tre lägre kretsar, skall

dock den sålunda stadgade undervisningsskyldigheten ökas på sådant sätt, att

de nyssnämnda minimi- och maximitalen ökas med en timme för varje fullt

femtal veckotimmar, varunder läraren bestrider tjänstgöring på nämnda

stadium.

Adjunkt eller ämneslärarinna är enligt nyssnämnda moment skyldig meddela

undervisning under 24—30 undervisningstimmar i veckan. Har läraren

sin tjänstgöring till någon del förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet

eller lyceets tre högre kretsar, skall han äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,

som följer därav, att nyssnämnda minimi- och maximital

minskas med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren

bestrider undervisning på nämnda stadium. Vid bestämmande av lärarens

undervisningsskyldighet skall iakttagas, att den beräknas lika med den, som

normalt åligger lektor, därest tjänstgöringen till en omfattning av minst 18

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 3

veckotimmar är förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets

tre högre kretsar.

Enligt mom. 5 av § 133 skall i den undervisningsskyldighet, som åligger

lärare, ingå även vissa särskilda åligganden såsom granskning av lärjungarnas

skriftliga arbeten, laborationsredogörelser och herbarier, handledning av lärjungarna

i deras i § 9 föreskrivna enskilda arbete och medverkan vid ledning

av lärjungarnas i § 20 omförmälda friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt

samt uppdrag att vara föreståndare för institution och att i övrigt

vårda undervisningsmateriel.

Enligt mom. 6 bestämmes inom de i mom. 1—4 stadgade gränserna och

med iakttagande av övriga i § 133 givna föreskrifter för varje särskild lärare

undervisningstiden med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet och omfattningen

av den tid, som erfordras för fullgörande av de i mom. 5 omförmälda

särskilda åliggandena.

Förutom i övrigt stadgad tjänstgöringsskyldighet åligger det enligt mom. 7

varje lärare att, i den mån förhållandena det påkalla, efter av rektor uppgjord

fördelning utöva uppsikt vid skrivningar och övriga lärjungarnas arbeten

å läroverket ävensom att under raster, morgonandakt eller eljest, då sådant

kan påfordras, lämna rektor nödigt biträde vid tillsynen över lärjungarna.

För lärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för lärarkandidaters

handledning, ävensom för lärare, som fått sig ålagt ett avsevärt drygare

arbete av den art, som i mom. 5 omförmäles, eller annat därmed jämförligt

arbete, må slutligen enligt mom. 9, där förhållandena sådant medgiva,

de i mom. 2 stadgade lägsta timtalen kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens

medgivande med mera än två undervisningstimmar i veckan.

Måttet av den undervisning, som uttages av de enskilda lärarna, är av

betydelse för beräkningen av det erforderliga antalet icke-ordinarie lärare;

en ökning av undervisningsskyldigheten medför minskat behov av anslag till

grundavlöningar till icke-ordinarie lärare.

Vid beräkningen av behovet av medel för sistnämnda ändamål har medeltjänstgöringstiden

för lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor plägat tagas

till utgångspunkt. Före ikraftträdandet av 1937 års lönereglering

för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter

hade en medeltjänstgöringstid av 21 undervisningstimmar i veckan

för lektorer samt 26 för adjunkter och ämneslärarinnor tagits till utgångspunkt

vid anslagsberäkningarna. I samband med nämnda lönereglering ansågs

medel tjänstgöringstiden böra höjas med % veckotimme för envar av

nämnda lärarkategorier (jfr proposition 271/1937, sid. 18—28, och riksdagens

skrivelse 469/1937, sid. 11).

1936 års läroverkslönesakkunnigas majoritet framhöll beträffande denna

fråga (proposition 271/1937, sid. 25 f.), att arbetsbördan vore mycket olika

för olika lärare, i det att den utanför lärorummet fallande tjänstgöringen i

vissa fall vore ganska begränsad, i andra däremot högst betydande och betungande.

Det vore därför angeläget att tillse, att möjlighet alltjämt funnes

till en så stor minskning i undervisningsskyldigheten, som den där utanför

fallande tjänstgöringen skäligen kunde anses påkalla. Ur denna synpunkt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

vore fördenskull önskvärt att iakttaga en sådan begränsning vid bestämmandet

av undervisningstiden för den enskilde läraren, att den medeltjänstgöring,

från vilken överstyrelsen hade att utgå vid beräknandet av behovet av ickeordinarie

lärarkrafter, ej behövde höjas med mera än % timme till respektive

211/2 och 26 % veckotimmar. Godtagandet av en medeltalsnivå på sätt förordats

skulle innebära, att för de särskilt betungade lärarna möjligheten att

underskrida det stadgade normala minimiantalet skulle kunna utnyttjas i

avsevärt större utsträckning än dittills varit möjligt.

Departementschefen anslöt sig väsentligen till den av de sakkunnigas majoritet

uttalade meningen. Han förklarade sig fullt medveten om att i många

fall någon utökning av undervisningsskyldigheten för läraren icke rimligen

kunde påfordras, utan att tvärtom — dels med hänsyn till särskilt tyngande

arbete utöver lektionstimmarna, dels även på grund av lärares vid högre

ålder försvagade krafter — en minskning kunde anses skälig och behövlig.

Men i andra fall syntes arbetsbördan ej vara så betungande, att icke en måttlig

ökning kunde ske. Departementschefen instämde emellertid med de sakkunniga

däri, att tillämpningen av bestämmelserna örn undervisningsskyldigheten

borde så avvägas, att medel tjänstgöringen ökades med V> timme för

ifrågavarande lärare.

Riksdagen instämde i det av departementschefen gjorda uttalandet. Med

anledning av vad från ett flertal håll framhållits angående de menliga följderna

för de icke-ordinarie lärarna, som en ökning av tjänstgöringstiden för

de ordinarie kunde medföra, uttalade riksdagen i samband härmed, att det

givetvis vore att beklaga, därest tillämpningen av de nya bestämmelserna

skulle i avsevärd mån medföra försämrade utsikter eller beskurna anställningsmöjligheter

för icke-ordinarie lärare, men att den dominerande synpunkten

här dock enligt riksdagens mening måste anses vara bestämmandet av

den arbetskvantitet, som lämpligen och skäligen borde av staten utkrävas

av dem, som vunnit ordinarie anställning i dess tjänst.

Spörsmålet om en ytterligare utökad undervisningsskyldighet har därefter

varit föremål för behandling inom ecklesiastikdepartementet. Med anledning

av en från departementet remitterad promemoria i ämnet framhöll skolöverstyrelsen

bland annat följande:

En ökning av undervisningsskyldigheten med % veckotimme innebure, att

i stället för ett av överstyrelsen för läsåret 1940—1941 beräknat utvidgningsbehov

av 80 lärare skulle träda ett utvidgningsbehov av endast 29 lärare. En

ökning av undervisningsskyldigheten med 1 veckotimme skulle innebära, att

i stället för ett utvidgningsbehov av 80 lärare skulle inträda en minskning

med 19.

Det årliga ersättningsbehovet på lärarbanan torde på grundval av den utredning,

som verkställts av de sakkunniga rörande tillströmningen till de intellektuella

yrkena, kunna uppskattas till 120 personer. Omkring 20 platser

härav täcktes genom utexamineringen från högre lärarinneseminariet. Utvidgningsbehovet

vid ostörd utveckling hade beräknats till 80 personer. Därtill

skulle komma ett utvidgningsbehov på omkring 20 personer vid andra

högre läroanstalter än de allmänna läroverken. Behovet av ny akademiskt

utbildad lärarkraft skulle sålunda i händelse av ostörd utveckling förmodligen

ha uppgått till ganska nära 200 personer läsåret 1940—1941.

Tillströmningen till lärarbanan vore i stort sett anpassad efter dessa förhållanden.

Besparingsåtgärder av ifrågasatt omfattning skulle betyda en plöts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

lig, nära nog katastrofal försämring av arbetsutsikterna för dera, som planlagt

sin akademiska utbildning med tanke på en blivande bana i den högre

undervisningens tjänst och just stöde vid slutet av denna utbildning.

Lärarnas undervisningsskyldighet hade höjts så sent som läsåret 1938—1939

efter en avvägning, som ägt rum i samband med den av 1937 års riksdag beslutade

löneregleringen för lärare. Längre gående indragningar måste, åtminstone

om de bleve bestående för längre tid, ovillkorligen väcka till liv en

rad av de ofta svårbemästrade och bekymmersamma frågor, som plägade åtfölja

anpassningsrubbningar av denna art. Överstyrelsen kunde för sin del

icke biträda tanken på så långt gående reduktioner och måste följaktligen

betrakta den förelagda uppgiften att hålla läroverkens avlöningsstat inom

den nuvarande ramen såsom knappast lösbar under de förutsättningar, från

vilka problemet för det dåvarande måste angripas.

Statskontoret framhöll i anledning av vad överstyrelsen anfört bland annat:

Även örn de ifrågasatta begränsningarna vid de allmänna läroverken —

vare sig med eller utan ökning av undervisningsskyldigheten — skulle minska

den akademiska ungdomens möjligheter att vinna inträde å lärarbanan, kunde

icke detta få hindra statsmakterna att i en situation som den närvarande vidtaga

erforderliga besparingsåtgärder. I detta sammanhang ville statskontoret

— som tillika erinrade om de verkningar för såväl lärarpersonalen som

den akademiska ungdomen, som inkallelserna till militärtjänstgöring hade —

framhålla, att läroverkslärarnas sammanlagda tjänstgöringstid per år syntes

icke obetydligt understiga övriga statstjänstemäns. Under åberopande av vad

sålunda anförts ansåge sig statskontoret böra förorda en ökning av undervisningsskyldigheten

för lärarna. Beträffande ökningens omfattning ville

statskontoret tills vidare stanna för en timme per vecka. Ämbetsverket förutsatte,

att motsvarande ökning genomfördes vid övriga statliga ävensom statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter.

I propositionen nr 154 till 1940 års lagtima riksdag föreslogs, att anslagsberäkningarna

skulle grundas på en sådan tillämpning av gällande bestämmelser

angående lektorers, adjunkters och ämneslärarinnors undervisningsskyldighet,

att medel tjänstgöringen för läsåret 1940—1941 utsträcktes med en

halv undervisningstimme i veckan (alltså till för lektor i genomsnitt 22 veckotimmar

och för adjunkt i genomsnitt 27 veckotimmar). Enligt skolöverstyrelsens

beräkning skulle därigenom en besparing av 280,000 kronor kunna

påräknas för nämnda läsår. Mer långtgående åtgärder skulle kunna ifrågasättas.

Med tanke på de beskärningar i läroverksorganisationen, som i övrigt

föresloges, och dessa beskärningars återverkan på lärarna och deras anställningsförhållanden

syntes man dock icke böra sträcka sig liingre än till

vad sålunda förordats. Förslaget syntes sammantaget med de övriga åtgärder,

som ifrågasattes, kunna betraktas som en under de förhållanden, som rådde,

lämplig medelväg mellan de olika synpunkter, vilka kunde göras gällande.

Till stöd för detta förslag anförde jag i propositionen i huvudsak följande:

Ben dittills gällande undervisningsskyldigheten för ifrågavarande liirare

kunde synas vara av ringa omfattning. Emellertid växlade de enskilda lärarnas

arbetsbelastning i hög grad alltefter omfattningen av de särskilda åligganden,

som inginge i deras uppgifter vid sidan av arbetet under lektionstim
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

mania En mera betydande höjning av medeltjänstgöringstiden skulle —

såsom framhållits vid riksdagsbehandlingen av denna fråga år 1937 _för
minska

möjligheterna att medgiva en så stor minskning i undervisningsskyld

igne t en för särskilt betungade lärare, som den utanför lektionstimmarna fallande

tjänstgöringen skäligen kunde anses påkalla.

Under rådande extraordinära förhållanden syntes nämnda skäl icke med

samma fog kunna åberopas mot en ytterligare höjning av den genomsnittliga

undervisningsskyldigheten, därest en sådan ur andra synpunkter skulle

finnas lämplig och möjlig. Kunde man genom en försiktig höjning av underyismngsskyldigheten

undvika att i allt för stor omfattning vidtaga besparingsåtgärder,

som skulle gå ut över läroverksundervisningens standard, syntes

en sådan lösning av frågan om nedbringande av kostnaderna för de allmänna

läroverken och därmed jämförliga anstalter böra förordas. Härtill bomme,

att i rådande brydsamma tid av de i det allmännas tjänst anställda måste

utkravas en större arbetsprestation än den, som i vanliga fall uttoges, något

s°m beträffande civilförvaltningen i övrigt som regel kunde ernås därigenom,

;dt trots en i många fall ökad arbetsbörda — förstärkningar av avlöningsanslagen

endast undantagsvis och då i begränsad omfattning beviljades. På

grund av de inom undervisningsväsendet rådande särskilda organisatoriska

förhållandena —. anslagsmedel beviljades för vidmakthållande av undervisningen

efter ett timschema, som förutsatte en viss bestämd medeltjänstgöring

för lärarna, och den utanför tidsschemat fallande tjänstgöringen vore till sin

omfattning i stort sett icke underkastad några nämnvärda förändringar —

vöre det vid de förevarande läroanstalterna icke möjligt att ernå en sådan

ökad arbetsprestation på annat sätt än genom att höja den medeltjänstgöringstid

för lärarna, på grundval av vilken anslagsmedlen till avlöningar

till icke-ordinarie personal beräknades. Vad av skolöverstyrelsen yttrats rörande

nackdelen ur de obefordrade lärarnas och läraraspiranternas synpunkt

av en ökning av undervisningsskyldigheten liksom över huvud taget av statliga

besparingsåtgärder inom undervisningsväsendet vore värt att noga beaktas.

Såsom 1937 års riksdag yttrat, borde dock den dominerande synpunkten

anses vara bestämmandet av den arbetskvantitet, som lämpligen och skäligen

borde av statsverket utkrävas av dem, som vunnit ordinarie anställning

i dess tjänst.

Riksdagen (skrivelse nr 264) biföll Kungl. Maj:ts förslag under uttalande

av att förhållanden kunde uppkomma — särskilt genom inkallelser i vidgad

omfattning av lärare till militärtjänstgöring — vilka påkallade längre gående

åtgärder med avseende å tjänstgöringsskyldigheten än de sålunda beslutade;

vid sådant förhållande borde det vara öppet för Kungl. Maj:t att ytterligare

provisoriskt utsträcka tjänstgöringsskyldigheten.

Frågan om en än ytterligare ökning av undervisningsskyldigheten för ifrågavarande

lärargrupper upptogs till behandling även vid 1941 års riksdag.

I sina anslagsäskanden diskuterade skolöverstyrelsen möjligheterna att

vidtaga än längre gående besparingsåtgärder vid läroverken. Överstyrelsen

ansåg sig dock icke kunna tillstyrka några generella sådana åtgärder.

Enligt överstyrelsens beräkning skulle en ytterligare ökning av undervisningsskyldigheten

medföra följande minskning av lärår- och anslagsbehovet:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 176. 7

Höjning i

veckotimmar

Minskat lärarbehov

Minskat anslagsbehov

Allmänna

läroverk

Högre kom- munala läro- anstalter

Summa

Allmänna

läroverk

Högre kom- munala läro- anstalter

Summa

7*..........

45

5

50

247,000

79,000

326,000

1 ..........

88

33

121

482,000

180,000

662,000

IV*..........

130

53

183

713,000

277,000

990,000

Vid en del av de minsta läroverken bestredes redan all undervisning av de

ordinarie lärarna. Detta vore fallet i 78 lärara vdelningar. Besparingsmöjligheterna

genom ökning av lärarnas tjänstgöring vore därigenom för dessa läroverks

del redan konsumerade. • . „

En ökning av undervisningsskyldigheten kunde näppeligen komma i fråga

annat än i samband med en allmän höjning av den dagliga tjänstgöringstiden

för tjänstemän inom den civila statsförvaltningen. En ökning av lärarnas

undervisningsskyldighet med 3 y2 veckotimmar skulle procentuellt ungefärligen

motsvara en ökning av arbetstiden inom statsförvaltningen i övrigt från

42 till 48 timmar per arbetsvecka.

Man kunde även anlägga synpunkten av en rättvis avvägning av lön och

arbete för olika grupper av tjänstemän och för olika grupper av lärare inbördes.

En noggrann avvägning från sådana utgångspunkter vore en given

förutsättning för varje lönereglering, och det torde icke kunna bestridas, att

dessa synpunkter också vittgående beaktats vid den lönereglering, som sa

sent som år 1938 genomförts för lärarna. Enligt överstyrelsens mening hade

den avvägning, som då företagits, i stort sett varit rättvis. En ensidig ökning

av tjänstgöringen för lärarna i gemen eller för någon viss lärargrupp torde

svårligen kunna motiveras från dessa utgångspunkter.

Man kunde ock betrakta frågan med utgångspunkt från de krav på ökad

effektivitet, som ställdes på medborgarna i en svår krissituation.

Enligt ali erfarenhet innebure förhandenvaron av alltför stora kontingenter

oplacerad akademiskt utbildad arbetskraft åtskilliga svårbemästrade frågor.

En omskolning av sådan arbetskraft för andra uppgifter torde i regel vara

svår att genomföra. Det vore därför enligt överstyrelsens mening högst angeläget,

att alltför bryska anpassningsstörningar förhindrades, så långt detta

med till buds stående resurser vöre möjligt.

På det dåvarande stadiet ansåge sig överstyrelsen ha fullgoda skäl att icke

tillstyrka att genom en ny höjning av lärarnas undervisningsskyldighet åstadkomma

ytterligare personalindragningar.

Statskontoret föreslog höjning av undervisningsskyldigheten med en

veckotimme.

Enligt statskontorets mening borde en ökad undervisningsskyldighet kunna

påläggas läroverkslärarna, även örn icke någon generell i siffror uttryckt förlängning

skulle ske av arbetstiden för statstjänstemännen i övrigt. I detta

sammanhang ville statskontoret framhålla, att läroverkslärarnas sammanlagda

tjänstgöringstid per år syntes icke obetydligt understiga övriga statstjänstemäns.

Erinras kunde ock i detta sammanhang, att Kungl. Majit genom kungörelsen

1940:397 förordnat, att under sommarmånaderna 1940 arbetstiden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

vid statliga verk och myndigheter icke skulle inskränkas så mycket som eljest

om somrarna.

... I fråga om ^en omfattning, i vilken höjning av undervisningsskyldigheten

för läroverkslärarna nu borde ske, ville statskontoret begränsa sig till att

föreslå en höjning med 1 veckotimme. Då emellertid vid bifall härtill medeltjänstgöringen

för adjunkter skulle komma att ligga allenast 2 veckotimmar

under maximitjänstgöringen (30 veckotimmar) men 4 veckotimmar över

minimitjänstgöringen (24 timmar i veckan), syntes maximitjänstgöringen

böra ökas med 1 veckotimme. En liknande ökning torde bli nödvändig för

lektorerna.

Även örn den akademiska ungdomens möjligheter att vinna inträde å

lärarbanan skulle minskas, kunde detta icke få hindra statsmakterna att i

nuvarande krisläge vidtaga erforderliga besparingsåtgärder.

I 194-1 ars åttonde huvudtitel (sid. 177) föreslogs ingen höjning av undervisningsskyldigheten.

I detta hänseende anförde jag bland annat följande:

. En ytterligare höjning av undervisningsskyldigheten försämrade icke undervismngsresultatet

under förutsättning, att gränsen för lärarnas förmåga att

prestera en fullgod undervisning icke därigenom överskredes. Ur denna synpunkt

och under nämnda förutsättning vore en höjning av undervisningsskyldigheten

icke ägnad att i samma grad som övriga diskuterade besparingsåtgärder

ingiva betänkligheter. Vid bedömandet av lämpligheten av en sådan

åtgärd finge emellertid även hänsyn tagas till den skärpning av arbetslösheten

bland lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna

besparingsåtgärderna — som skulle bli följden därav. För egen del hade jag

kommit till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med

hänsyn härtill icke för det dåvarande borde tillrådas.

Rilcsdagen (skrivelse nr 196) uttalade, att, så länge dåvarande överskott

på lärare bestode, åtgärder i syfte att ytterligare höja ämneslärarnas undervisningsskyldighet

knappast torde vara att tillråda. I den mån arbetslösheten

på detta område avvecklades, komme frågan emellertid i annat läge

och torde då böra upptagas till förnyat bedömande. Riksdagen erinrade om

det uttalande i förevarande ämne, som gjordes av 1940 års lagtima riksdag

i dess skrivelse nr 264, vartill riksdagen hänvisade.

Besparingsberedningens förslag.

a) Allmänna synpunkter.

Frågan om läroverkslärarnas undervisningsskyldighet hade under senaste

kvartsseklet upprepade gånger varit föremål för överväganden. Vid ett par

tillfällen hade ökningar av deras tjänstgöring för vecka vidtagits. Den senaste

ändringen hade vidtagits från och med läsåret 1940—1941, då medeltjänstgöringstiden

ökats med en halv undervisningstimme för vecka. Även

senare hade övervägts en ytterligare ökning i undervisningsskyldigheten,

vilken dock i dåvarande sammanhang avböjts med hänsyn bland annat till

förekomsten av viss arbetslöshet bland lärarna.

Besparingsberedningen ansåge, att sistnämnda och övriga i olika sammanhang

anförda förhållanden icke borde få föranleda att spörsmålet om lärår
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 9

nas undervisningsskyldighet nu undanskötes. Härför talade icke endast statsekonomiska

skäl. Det måste därjämte betraktas såsom ett allmänt intresse

— ej minst för den studerande ungdomen och för dem, som stöde inför valet

av levnadsbana — att, såvitt möjligt, klarhet skapades om det framtida

behovet av nyrekrytering på lärarbanan. Bestämmande härför vore givetvis

i första hand dels den omfattning, det allmänna ansåge sig kunna giva åt

det högre skolväsendet, och dels den arbetsprestation, som ansåges böra

uttagas av varje enskild lärare.

Med en dylik uppläggning av problemet kunde besparingsberedningen

icke förorda, att ett ställningstagande beträffande en utökad tjänstgöringstid

för lärarna skötes på framtiden med hänsyn väsentligen till den skärpta

arbetslöshet, som kunde vara att förvänta under en övergångstid. Den sistnämnda

omständigheten syntes icke böra påverka det principavgörande,

varav särskilt ur ovan angivna synpunkter behov torde föreligga, ehuruväl

vid beslutets genomförande skälig hänsyn torde kunna fästas vid eventuellt

rådande arbetslöshet bland lärare, vilka Tedan erhållit anställning på lärarbanan.

Besparingsberedningens förslag beträffande allmänna läroverkens ämneslärare

avsåges i tillämpliga delar gälla även ämneslärarna m. fl. vid högre

lärarinneseminariet, folk- och småskoleseminarier och tekniska läroverk samt

de högre kommunala läroanstalterna.

b) Den nuvarande undervisningsskyldigheten.

I den allmänna diskussionen utginge man som regel ifrån, att lektorns

samt adjunktens undervisningsskyldighet skulle utgöra 20—24 respektive

24—30 veckotimmar. Som framginge av ovan anförda bestämmelser gällde

emellertid detta endast, om nämnda lärare hade hela sin undervisning förlagd,

beträffande lektor till gymnasiet, lyceets tre högre kretsar och realskolans

högsta klass (i det följande benämnt »högstadiet») samt beträffande

adjunkt och ämneslärarinna till andra klasser av realskolan än den högsta

eller till lyceets tre lägre kretsar (i det följande benämnt »lågstadiet»).

Eljest trädde de i § 133 mom. 2 läroverksstadgan stadgade föreskrifterna

om ökning respektive minskning av tjänstgöringsskyldigheten i tillämpning.

I den mån lektorn tjänstgjorde på lågstadiet förskötes sålunda hans tjänstgöringslatitud

uppåt och i den mån adjunkten och ämneslärarinnan tjänstgjorde

på högstadiet skedde motsvarande förskjutning nedåt. Inom besparingsberedningen

hade med ledning av uppgifterna i skolkatalogerna för

höstterminen 1940 beträffande de högre allmänna läroverken verkställts beräkning

rörande ifrågavarande ämneslärares (även de extra ordinaries) tjänstgöringslatituder

läsåret 1940—1941. Latituderna framginge av nedanstående

sammanställning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

Latitud

veckotimmar

Lektorer

antal

Adjunkter och ämnes- lärarinnor

antal

20-24

317

21—25

40

22-26

14

20—24

237

20-26

94

21-27

235

22-28

257

23—29

251

24-30

189

Summa

371

1,263

Av det anförda framginge sålunda, att omfattningen av lektorns respektive

adjunktens och ämneslärarinnans tjänstgöringsskyldighet i verkligheten

vore beroende av det skolstadium, inom vilket han undervisade.

c) Den skäliga storleken av lärarnas arbetsprestation.

Under det tidigare skedet av diskussionen beträffande ämnesläramas vid

läroverken undervisningsskyldighet hade frågan enbart bedömts med utgångspunkt

från den arbetsprestation, som skäligen borde uttagas av den enskilde

läraren. Sedermera har pa ifrågavarande spörsmål i hög grad även lagts

a rbetslöshetssynpunkter.

Vid bedömandet av den arbetsprestation, som skäligen borde utkrävas av

den enskilde läraren, hade man jämväl syftat till en rättvis avvägning därutinnan

olika grupper tjänstemän emellan. Denna avvägning mellan ämneslärama

och civilstatens övriga tjänstemän ställde sig emellertid icke enkel.

Det vöre visserligen uppenbart, att lärarens tjänstgöring i lektionstimmar

räknat måste avsevärt understiga tjänstemannens stadgade lägsta tjänstetid

a arbetsrummet. Detta följde främst därav, att läraren normalt i större eller

mindre utsträckning hade förberedelse- och annat arbete av olika slag utom

lektionstimmarna. Lärarlönekommittén hade på sin tid uppskattat omfattningen

av detta arbete till i genomsnitt tre timmar för läsdag — en siffra

sorn, även om den icke torde vara beräknad i underkant, dock gåve en föreställning

om läget. Lärarkallet måste också i och för sig anses innefatta moment

av särskilt tröttande natur. Det vore sålunda uppenbart, att lärarens

verksamhet under lektionen normalt vöre mera slitande än det arbete genomsnittst

jänstemannen fullgjorde på sitt tjänsterum. Läraren torde ha mindre

möjlighet än tjänstemannen i genomsnitt att anpassa sitt arbete efter tillfälliga

indispositioner och dylikt. Han måste ständigt arbeta efter ett på förhand

bestämt schema såväl i avseende å tid som arbetets art. Den begränsning

av lärarens undervisning, som med hänsyn till angivna förhållanden

fastställts, vore också avsevärd. Adjunkten exempelvis hade maximalt 30

veckotimmars undervisning mot tjänstemannens minimum av 42 timmars

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

tjänstgöring i veckan. Beroende på omfattningen av lärarens särskilda åligganden

m. m. minskades emellertid hans tjänstgöring ytterligare högst 6

veckotimmar eller i genomsnitt 3 veckotimmar. Genomsnittligt borde alltså

adjunktens tjänstgöring omfatta 27 veckotimmars undervisning mot tjänstemannens

42 timmar. Härtill komme emellertid, att tjänstemannens tjänstgöringstid

endast utgjorde ett stadgat minimum och att av honom i stor utsträckning

uttoges en avsevärt längre arbetstid — och detta ej blott med en

eller annan timme i veckan utan denna tid per arbetsdag. Man borde i detta

sammanhang därjämte beakta, att lärarens lektion omfattade 40—45 minuter

mot tjänstemannens arbetstimme örn 60 minuter samt att läraren under en

avsevärt längre del av året än tjänstemannen åtnjöte fullständig ledighet.

Lärarens ledighet omfattade icke endast sommar- och julferierna utan jämväl

under loppet av läsåret lovdagar. Därtill komme ett antal dagar, då läraren

vore helt fri från undervisning men då han på annat sätt vore mer eller

mindre sysselsatt för skolans räkning, såsom dagar vid terminens början och

slut samt för lärarna på högstadiet ett icke obetydligt antal dagar, då eleverna

hade skrivningar på lärorummet och lärarna allenast biträdde med

vakthållning eller vore lediga. En föreställning om det antal dagar örn året,

lärarna fullgjorde vanlig undervisning, lämnade uppgifterna i följande sammanställning.

Läsåret omfattar 38 veckor = 266 dagar

Avgår sön- och helgdagar =_ 44 »

Brutto läsdagar = 222 dagar.

Härifrån avgå vissa dagar

vid läsårets början och

slut samt lovdagar:

vid termins början och

slut............ omkring 6 dagar

av rektor beviljade lov . 4 — 6 »

friluftslov......... 10 12 »

D^sk ...... 4 »

pingst ’. ! ........ 2 » _26 - 30 dagar

Netto läsdagar 196 — 192 dagar.

Härtill komme, att för lärarna på högstadiet avginge den tid, då de under

skrivdagar hade vakttjänstgöring eller vöre helt lediga. Skrivdagarnas antal

framginge av nedanstående sammanställning liksom ock antalet faktiska läsdagar

om året för eleverna i vissa klasser och ringar:_

Klass eller ring

Antal skrivdagar

på lärorummet

per läsår

Antal faktiska läsdagar

per läsår för eleverna

minst

högst

54 och 44

17

175

179

L I4

13,5

178,5

182,5

L II4 och L I3

17

175

179

L lil4 och L II9

23

169

173

L IV4 och L lil9

20

172

176

R I4

18

174

178

R II4 och R I3

18

174

178

R lil4 och R II9

24

168

172

R IV4 och R lil9

21

171

175

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

Vad sålunda anförts hade självfallet icke åsyftat att förlänga värdet av

lärarens prestationer. Avsikten hade allenast varit att i någon mån påvisa,

att tungan av lärarens arbete utanför lektionsrummet och av lektionsundervisningens

krävande natur måste anses vara väl uppvägd av för lärarkåren

speciella förmaner i andra avseenden. X och för sig vore det givetvis önskvärt,

att alla tankar på en utökad undervisningstid för lärarna kunde avvisas.

Därest detta av andra skäl icke läte sig göra, syntes emellertid de gjorda

jämförelserna mellan lärarnas och tjänstemännens normala arbetsbörda icke

rimligen kunna aberopas såsom ett stöd emot en måttlig ytterligare ökning

av lärarnas genomsnittliga tjänstgöringstid.

Men även dylika jämförelser förutan syntes det under viss förutsättning

icke orimligt med en måttlig ytterligare ökning av lärarnas undervisningsskyldighet.

Förutsättningen skulle vara, att alltfort i huvudsak hittillsvarande

möjligheter till nedsättning av den enskilde lärarens tjänstgöring bibehölles.

Somliga lärare belastades nämligen med skrivlag och andra liknande

s. k. särskilda åligganden i en utsträckning, som skäligen borde föranleda en

mycket avsevärd minskning av lektionsundervisningen. Stundom kunde därjämte

med hänsyn till lärarens ålder eller eljest fysiska och psykiska uthållighet

en tämligen betydande nedsättning i hans undervisningsskyldighet vara

rationell även ur allmän ekonomisk och pedagogisk synpunkt. Nämnda förutsättning

förelåge, även om medelundervisningstiden höjdes, därest samtidigt

lärarnas maximitjänstgöringstid ökades. I den mån de statsfinansiella förhållandena

påkallade en minskning av kostnaderna för skolundervisningen,

syntes under angivna förutsättning det vara också sakligt möjligt och rimligt

med en höjning av medeltjänstgöringstiden för ifrågavarande ämneslärare

med upp till en veckotimme. För att kunna bibehålla nuvarande minimital

i de för lärarna gällande latituderna (för lektor 20 och för adjunkt 24 veckotimmar)

erfordrades samtidigt höjning av maximitjänstgöringstiden med upp

till 2 veckotimmar. Detta skulle i praktiken medföra, att av de lärare, som

icke i särskilt stor utsträckning belastades med s. k. särskilda åligganden,

och av dem, som stöde i sin fulla arbetskraft, en ökad arbetsprestation finge

uttagas. Detta syntes — om man ville se till realiteter — icke orimligt. Det

borde framhållas, att en ökning av 2 veckotimmar icke utgjorde mer än i

genomsnitt 15 minuters ökad daglig lektionstid.

Det vore omfattningen av lärarnas medel tjänstgöringstid, som vore av betydelse

ur kostnadssynpunkt. Däremot påverkades icke statens kostnader

av att vissa lärare finge sin undervisning nedsatt under det fastställda och

som skäligt ansedda medeltalet, därest samtidigt en motsvarande högre undervisningstid

uttoges av andra lärare. Ju högre nämnda medeltal bestämdes,

desto större vöre behovet av att i det enskilda fallet kunna nedsätta

lärarens undervisning. Att samtidigt av andra lärare en avsevärt högre undervisning

än den genomsnittliga rimligen kunde uttagas därom torde tvivel

icke behöva rada. Vid en relativt hög medeltjänstgöringstid borde sålunda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts "proposition Nr 176. 13

spännvidden mellan latitudens maximi- och minimital vara motsvarande

större.

Om antalet ordinarie lärare vid ett läroverk vore större än att envar av

dem kunde givas den tjänstgöring, som enligt fastställda grunder borde tilldelas

honom, borde en minskning av de ordinarie lärarnas antal vid läroverket

ske, exempelvis genom förflyttning.

Vad besparingsberedningen ifrågasatt angående höjning av maximitalen i

latituderna med 2 veckotimmar behövde — under i övrigt oförändrade förhållanden

— icke innebära, att lärarna i någon större utsträckning komme

att åläggas en undervisning, motsvarande det höjda maximitalet i den för

läraren gällande latituden. Endast i relativt få fall förekomme nämligen för

närvarande uttagande av maximiundervisningstiden och detta komme vid

ett genomförande av vad ovan ifrågasatts icke att ske i större utsträckning

än hittills. Läget i detta avseende beträffande ämneslärarna vid de högre allmänna

läroverken höstterminen 1940 (enligt i skolkatalogerna lämnade uppgifter)

framginge av följande sammanställningar (halva veckotimmar hade

höjts till närmaste hela tal):

Lektorer:

Undervisning

enligt katalogerna

höstterminen

1940

Timtalslatituder

Summa

lärare

20—24

21—25

22—26

veckotimmar

antal

antal

antal

18

1

i

19

5

1

6

20

32

4

2

38

21

72

7

3

82

22

120

17

7

144

23

59

7

66

24

22

7

29

25

2

2

26

1

1

2

27

28

1

1

Summa lärare

315

44

12

371

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

Adjunkter och ämne slärarinnor:

(även extra ordinarie)

Undervisning

enligt katalogerna

höstterminen

Timtalslatitud

e r

Summa

lärare

1940

24—30

23—29

22—28

21—27

20—26

20—24

veckotimmar

antal

antal

antal

antal

antal

antal

20

1

2

1

9

13

21

3

8

9

23

43

22

7

9

9

12

61

98

23

3

7

19

41

22

73

165

24

7

21

44

69

32

45

218

25

29

62

63

67

12

20

253

26

54

86

67

31

5

3

246

27

61

48

35

8

i

3

156

28

29

19

13

1

62

29

5

1

2

1

9

30

Summa lärare

189

251

257

235

94

237

1,263

Den senare sammanställningen utvisade, att adjunkterna och ämneslärarinnorna

i stor utsträckning tjänstgjorde — förutom givetvis i realskolans

högsta klass — även på gymnasiet. Av de i sammanställningen redovisade

1,263 lärarna hade sålunda endast 189 enbart eller nästan enbart tjänstgöring

på lågstadiet. De övriga tjänstgjorde i så stor utsträckning på högstadiet,

att för dem tillämpades reducerade latituder.

I fråga örn adjunkterna (inklusive, liksom i det följande, ämneslärarinnorna)

kunde vidare märkas, att ingen ålagts en undervisning av 30 veckotimmar

och endast ett mindretal 29 veckotimmar. För de enbart på lågstadiet

tjänstgörande adjunkterna utgjorde sålunda, med ett fåtal undantag,

latituden i verkligheten 24—28 veckotimmar och icke 24—30 veckotimmar.

Även av de adjunkter, som hade en reducerad timtalslatitud, uttoges i förhållandevis

liten utsträckning de högsta (eller högre) och näst högsta timtalen

såsom framginge av följande sammanställning:

Adjunkter och ämneslärarinnor:

Undervisning

h. t. 1940

T i m t

alsi

a t i t

u d e

r

24—30

23—29

22—28

21—27

20—26

20—24

veckotimmar

antal

antal

antal

antal

antal

antal

23

73

24

45

25

12

20

26

31

5

3

27

35

8

1

3

28

19

13

1

29

5

1

2

1

30

Summa lärare

5

20

50

41

18

144

Hela antalet lärare

189

251

257

235

94

237

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

De enbart eller övervägande å lågstadiet tjänstgörande lärarna hade alltså

i avsevärt mindre utsträckning ålagts tjänstgöring, motsvarande de högsta

eller näst högsta timtalen i respektive timtalslatituder. Detta förhållande vore

såtillvida anmärkningsvärt som omfattningen av de s. k. särskilda åliggandena

torde vara mindre på nämnda stadium än på högstadiet. Man torde

med fog kunna ifrågasätta, om icke just beträffande denna grupp lärare en

ökad tjänstgöring kunde uttagas utan större olägenheter. En skälig bedömningsgrund

härför syntes vara, att normalt den lärare, som icke i större omfattning

belastades av s. k. särskilda åligganden, skulle bestrida maximitjänstgöring

inom den för honom gällande latituden. Med utgångspunkt härifrån

skulle övriga lärare åläggas en i förhållande till de särskilda åliggandena reducerad

undervisningsskyldighet.

Beträffande lektorerna framginge av nedanstående sammanställning den

omfattning, i vilken de högsta (eller högre) och näst högsta timtalen i de för

dessa lärare gällande latituderna uttagits.

Lektorer:

Undervisning

h. t. 1940

Timtalslatit

u d e r

20—24

21—25

22—26

veckotimmar

antal

antal

antal

23

59

24

22

7

25

2

2G

1

1

27

28

1

Summa lärare

85

8

Hela antalet lärare

315

44

12

Inom de för respektive lärare gällande timtalslatituderna hade således

lärarna på högstadiet — trots mera omfattande särskilda åligganden — en

relativt större undervisning än lärarna på lågstadiet. Nu gällande grunder i

fråga om medel tjänstgöringstid möjliggjorde alltså ett bestämmande av den

enskilde lärarens undervisningsskyldighet så, att denna, i fråga örn adjunkterna,

icke i något fall uppnådde det absolut högsta timtalet (30 veckotimmar)

och beträffande samtliga lärarkategorier endast i förhållandevis liten

utsträckning motsvarade de högsta och näst högsta timtalen i respektive

latituder.

Ett system, enligt vilket vid bestämmande av den enskilde lärarens undervisningsskyldighet

utgångspunkten skulle vara, att normalt den lärare, som

icke i större omfattning belastades av s. k. särskilda åligganden skulle bestrida

maximitjänstgöring inom den för honom gällande latituden, tillämpa
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

des enligt uppgift exempelvis i Finland. Inom besparingsberedningen hade

verkställts en beräkning enligt denna princip. Därvid hade man i huvudsak

utgått från följande reduceringsregler: skri vlagen hade ansetts motsvara,

1 skrivlag om 30 böcker 1 veckotimme, 2 skrivlag örn tillhopa 30—60 böcker

2 veckotimmar, 3 skrivlag örn tillhopa 60—80 böcker 3 veckotimmar, 4 skrivlag

om tillhopa 80—100 böcker 4 veckotimmar, 5 skrivlag om tillhopa 100—

110 böcker 5 veckotimmar och 6 skrivlag om tillhopa 110—120 böcker 6

veckotimmar. Vid tillämpning härav hade skrivlag i modersmålet och latin

värderats något högre än i övriga ämnen. Hänsyn hade även tagits till laborationer,

rättskrivningar och provräkningar m. m. samt i någon mån även

till herbariegranskning.

Enligt vad den inom besparingsberedningen, av en särskilt tillkallad expert

verkställda undersökningen utvisade, hade (enligt uppgifter i skolkatalogerna)

de i förutnämnda sammanställningar avsedda 1,634 ämneslärarna höstterminen

1940 bestritt sammanlagt 39,267 veckotimmars undervisning. Därest

envar av dem hade undervisat det antal veckotimmar, som motsvarat maximitalet

i den för läraren gällande latituden, hade i stället av samma lärare undervisats

sammanlagt 43,594 veckotimmar. Sistnämnda tal hade emellertid

enligt de grunder som nyss nämnts bort reduceras till 40,095 veckotimmar

för att kompensera vissa lärare för deras s. k. särskilda åligganden m. m.

Medeltjänstgöringen för ifrågavarande lärare skulle emellertid med denna

bedömningsgrund och vid oförändrat maximum ha blivit omkring en halv

veckotimme högre än den nu tillämpade. Även denna undersökning syntes

sålunda stödja vad som förut anförts i fråga örn det skäliga i att uttaga en

måttligt höjd medelundervisningstid av dessa lärare.

d) Arbet slöshetssynpunk ter.

Man torde böra göra en viss åtskillnad mellan sådana besparingsaktioner,

som föranledde att redan inom undervisningsväsendet anställda befattningshavare

avskedades, och sådana, som endast innebure en minskad nyrekrytering

av lärare. Hittills torde de vidtagna besparingsåtgärderna endast ha

inneburit konsekvenser i sistnämnda avseende.

Antalet klassavdelningar och lärjungar i realskolans första klass och lyceets

första krets höstterminen nedannämnda år utgjorde:

Är lärjungar klassavdelningar

1935 ........... 9,414 317

1936 ........... 9,659 326

1937 ........... 9,644 326

1938 ........... 9,933 335

1939 ........... 10,350 346

1940 ........... 9,971 341

1941 ........... 10,431 348

Något minskat lärarbehov i samband med begränsning av antalet ovannämnda

nybörjarklasser hade sålunda icke uppstått. För läsåren 1940/42

hade dock vissa åtgärder vidtagits, som föranlett minskat lärarbehov i

nämnda och övriga klasser i läroverken. 1940 års ökning av undervisningsskyldigheten

hade sålunda eliminerat omkring 50 lärare, samma års höjning

av elevantalet i klasserna omkring 29 lärare, indragning av vissa läro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

verkslinjer omkring 4 lärare, sammanslagning av undervisningsavdelningar

i vissa språk m. m. omkring 32 lärare samt indragning av viss tillvalsundervisning

å det differentierade gymnasiet i matematik, grekiska m. m. omkring

5 lärare eller sålunda tillhopa omkring 120 lärare.

Enligt tidigare verkställda beräkningar uppginge det årliga ersättningsbehovet

på lärarbanan (alltså även för andra skolor än läroverken) till 120

personer. Härav framginge, att den genom berörda åtgärder minskade åtgången

på lärarkrafter torde ha kunnat helt avvecklas genom den normala

avgången av lärare och att därjämte viss nyrekrytering kunnat ske.

I vilken mån vid bedömandet av lärarnas undervisningsskyldighet hänsyn

borde tagas även till dem, som avsåge att inträda på lärarbanan, torde

kunna bedömas på olika sätt. Någon sådan hänsyn till de studerandes intressen

torde emellertid icke i någon väsentligare mån ha tagits på andra

områden. Efter en övergångstid hade i stället en anpassning skett.

Av väsentlig betydelse torde dock vara att behovet av en dylik anpassning

bleve klarlagt utan dröjsmål; svårigheterna i samband med en omläggning

av den tänkta levnadsbanan minskade icke vid en omläggning först sedan

studierna pågått en längre tid eller rent av avslutats. Såsom inledningsvis

framhållits, syntes därför förekomsten av viss arbetslöshet bland läraraspiranterna

icke kunna få föranleda till att spörsmålet om lärarnas undervisningsskyldighet

ej nu ånyo upptoges till behandling. Det måste sålunda

betraktas såsom ett allmänt intresse — ej minst för den studerande ungdomen

och för dem, som stöde inför valet av levnadsbana — att, såvitt möjligt,

klarhet skapades örn det framtida behovet av nyrekrytering på lärarbanan.

Ett principavgörande beträffande lärarnas undervisningsskyldighet under

den framtid, som nu torde kunna närmast överblickas, torde därför få anses

påkallat. Såsom ett särskilt spörsmål torde därvid få betraktas frågan om

den takt, i vilken en eventuell utökning av undervisningsskyldigheten skulle

genomföras. Därest, såsom i det föregående diskuterats, medelundervisningstiden

skulle utsträckas med en veckotimme, kunde därför — om arbetslöshetssynpunkter

och andra liknande omständigheter ansåges påkalla

det — genomförandet ske etappvis, exempelvis med en halv veckotimme

från och med läsåret 1942—1943 och med återstoden ett eller annat ar

senare.

e) Kostnadsbesparingen.

Beträffande den kostnadsbesparing, som vunnes genom en utökning av

undervisningstiden, torde få hänvisas till den därutinnan av skolöverstyrelsen

gjorda, ovan återgivna beräkningen. Enligt denna skulle en utökning

med i genomsnitt en veckotimme för de allmänna läroverkens del medföra

ett minskat lärarbehov av 88 lärare, motsvarande ett anslagsbehov av

482,000 kronor. För de högre kommunala läroanstalterna skulle samma tal

bli 33 lärare och 180,000 kronor. Nämnda belopp vore emellertid beräknade

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 170. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 176.

utan hänsyn till utgående rörliga tillägg och kristillägg. Toges hänsyn även

härtill, torde kostnadsbesparingarna kunna upptagas till omkring 590,000

kronor respektive 220,000 kronor om året.

f) Besparingsberedningens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i olika avseenden anförts har föreslagits

— under förutsättning att det allmänna statsfinansiella läget ansåges

påkalla en begränsning av statens utgifter för skolväsendet — att beslut

utverkades örn en utökning av lektorernas, adjunkternas och ämneslärarinnornas

vid de allmänna läroverken undervisningsskyldighet med i genomsnitt

en veckotimme, dock att vid denna öknings genomförande skälig hänsyn

toges till de synpunkter angående arbetslöshet, som framhållits i det

föregående.

Genom en dylik utökning av undervisningsskyldigheten vid de allmänna

läroverken torde — sedan den fullt genomförts — kunna vinnas en årlig

kostnadsbesparing av omkring 590,000 kronor.

Yttranden m. m.

Statskontoret har tillstyrkt besparingsberedningens förslag om ökning av

undervisningsskyldigheten. Såsom i det följande (sid. 32) skall beröras har

statskontoret förordat åtgärder för ett närmande av tjänstgöringsskyldighetens

omfattning på gymnasiestadiet till vad som gäller beträffande realskolan.

Skolöverstyrelsen, vilken inhämtat yttranden från lärarorganisationer, rektorer,

lärarkollegier m. fl., har avstyrkt besparingsberedningens förslag. Av

överstyrelsens utlåtande inhämtas bland annat följande:

Ökning av läroverkslärarnas undervisningsskyldighet.

Samtliga de organisationer, vilka till överstyrelsen inkommit med yttranden

i ärendet, hade en synnerligen kritisk inställning till detta förslag. I det

hela gåves uttryck åt lärarkårens vilja att med hänsyn till den rådande krissituationen

påtaga sig ökade bördor, men en ökning av undervisningsskyldigheten

ansåges i så fall böra vara provisorisk och dessutom böra föregås

av en ny utredning av lärarnas tjänstgöring i jämförelse med övriga statstjänstemäns;

i flertalet fall hade föreslagits, att en ökning borde omfatta

alla kategorier statstjänstemän. Klart framhölles också den väsensskilda

arten av de båda tjänstemannakategoriernas arbetsförhållanden, liksom

även den omständigheten, att läroverkslärarnas löner vid senaste lönereglering

avvägdes just med hänsyn till deras kortare tjänstgöringstid. En

stark kritik riktades mot de av besparingsberedningen använda metoderna

vid bestämmandet av den verkliga omfattningen av läroverkslärarnas arbetsbörda.

— Organisationerna toge ock i sina yttranden väsentlig hänsyn

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

till den ökade arbetslöshet bland de yngre lärarna, som skulle bli en följd

av den föreslagna ökningen av undervisningsskyldigheten. — I sin helhet

utmynnade organisationernas yttranden i ett bestämt avstyrkande av besparingsberedningens

förslag, varvid de olika ämnesföreningarna lagt speciella

synpunkter på de konsekvenser, detsamma komme att få för deras

respektive ämnen.

Samma synpunkter som de ovan citerade framkomme även i flertalet yttranden

från de allmänna läroverkens rektorer och kollegier, ävensom från

högre lärarinneseminariet, vilka med få undantag, där förslaget tillstyrktes

såsom ett provisorium eller andra, mera modifierade förslag framlades, helt

avstyrkte varje ökning av undervisningsskyldigheten annat än i samband

med en ökning av samtliga statstjänstemäns tjänstgöringstid.

För egen del ville överstyrelsen inledningsvis betona, att läroverkslärarnas

tjänstgöring varit föremål för en utökning vid två tillfällen under de senaste

åren, nämligen 1937 och 1940, i båda fallen med vardera % veckotimme.

Den förstnämnda ökningen hade avsett att åstadkomma en lämplig avvägning

av läroverkslärarnas och övriga statstjänstemäns löner med hänsyn till

deras arbete. Ökningen år 1940 hade skett, emedan i rådande brydsamma

tid en större arbetsprestation av statstjänstemännen måste utkrävas. Denna

ökning torde sålunda få anses vara av provisorisk natur. Det läge därför

nära till hands att uppfatta besparingsberedningens förslag som en kristidsåtgärd,

detta bland annat med hänsyn till att en slutlig avvägning av läroverkslärarnas

arbete relativt nyligen skett. Även om intet fullt tydligt uttalande

därom förelåge i besparingsberedningens promemoria, syntes dock

tendensen vara att skapa en bestående ökning av tjänstetiden.

Huvudfrågan för besparingsberedningen hade varit omfattningen av lärarnas

tjänstgöring. Den av besparingsberedningen tillämpade metoden för

beräkning av denna syntes ej övertygande på grund av flera omständigheter.

Främst måste sön- och helgdagar avdragas från samtliga tjänstemannakategoriers

faktiska arbetstid, ej endast från lärarnas. Vidare omfattade

läsåret utöver tiden för inträdes- och flyttningsprövningar 38 veckor, d. v. s.

med inräknande av denna tid, som omfattade en vecka, 273 dagar. Som de

7 dagar, vilka vore anslagna till inträdes- och flyttningsprövningar, för de

flesta liirare vore att betrakta sorn normala arbetsdagar, funnes ingen anledning

att ej medräkna dessa dagar, särskilt som de från och med höstterminen

1941 införda värntjänstdagarna, vilka infölle under denna tid,

innebure en ökad arbetsbörda för ett stort antal lärare. De 6 dagar vid

termins början och slut, vilka av besparingsberedningen fråndroges arbetsdagarna,

vore även de i själva verket bland de mest jäktande av alla för

läroverkslärarna, vilka då vore upptagna med kollegier, betygsutskrivning

m. m. — Slutligen avdroges 10—12 dagar, av besparingsberedningen rubricerade

såsom »friluftslov». I själva verket torde det stora flertalet liirare

deltaga vid friluftsverksamheten; endast fysiskt svagare lärare befriades av

rektor som regel därifrån. Befrielse från denna skyldighet kompenserades

dessutom i allmänhet genom ökad vakttjänstgöring vid skrivningar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Av de av besparingsberedningen subtraherade dagarna återstode sålunda

som icke-arbetsdagar endast 4—6 av rektor beviljade lovdagar samt 6 dagars

ledighet vid påsk- och pingsthelgerna sammanlagt. Tabellariskt tedde

f''T SjUn - an^ae^ av läroverkslärarnas verkliga tjänstgöringsdagar på

Läsårets omfattning

Avgå sön- och helgdagar

273 dagar

45 »

228 dagar

Avgå ytterligare:

av rektor beviljade lovdagar

vid påskhelgen............

» pingsthelgen..........

4—6 dagar

4 »

2 » 10— 12 dagar

Netto 218—216 dagar

Övriga statstjänstemäns tjänstgöring tedde sig på följande sätt:

Arbetsårets omfattning................................... 365 d

Avga son- och helgdagar......................... 60 dagar

semesterdagar (i motsvarande lönegrad)........... 45 » 105 »

Netto 260 dagar

(De kategorier statstjänstemän, som i lönegradshänseende motsvarade

lararna, atnjote dock i vissa fall endast 25—35 dagars semester.)

skillnaden i antalet arbetsdagar mellan de båda kategorierna tjänstemän

torde salunda uppgå till 42—44 respektive 52—54 eller 62—64 dagar per år

Enligt besparingsberednmgens beräkning skulle skillnaden vara ett tjugotal

dagar större. 6

Därtill komme, att besparingsberedningen tagit mycket ringa hänsyn till

såväl arten som omfattningen av det arbete, som åvilar lärarna utom lektionstiden.

Besparingsberedningen hade vid sin beräkning lagt en icke obetydlig

vikt vid den omständigheten, att lärarnas lektionstimme omfattade 40—45

mumter tjänstemännens arbetstimme däremot 60 minuter. Rasterna användes

dock i regel mestadels bland annat till nödvändiga göromål för klasslorestandarna

eller till avlägsnande, respektive iordningställande av undervisningsmateriel

vilket i all synnerhet vore fallet för lärarna i naturvetenskaphga

ämnen, för vilka rasterna helt toges i anspråk för detta ändamål.

Dessutom alage lärarna att några gånger i veckan övervaka lärjungarna i

korridorer eller på skolgården. Ofta förekomme också under rasterna sammet

''Sd eIeVer’ överlä8Snin«ar i tjänsten med rektor eller kolleger eller dy
Det

syntes vidare svårt att förstå, varför lärarnas vakttjänstgöring vid

sknvnmgar icke skulle betraktas såsom fullvärdig tjänstgöring. En vakttimme

omfattade i regel 55 å 60 minuter eller mer och innebure en anspänay

uppmärksamheten, som pa grund av sin ensidighet vore av förhållandevis

ansträngande art. Vakttjänstgöring utkrävdes mycket ofta på

timmar, da läraren icke skulle ha haft tjänstgöring, vilket alltid vore fallet

med den s. k. frukostrastvakten; ej sällan inträffade också, att vakttjänst

mäste bestridas någon timme utöver den ordinarie tjänstgöringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Marits ''proposition Nr 176.

Till lärarnas s. k. särskilda åligganden hörde, enligt § 133 mom. 5 Iäroverksstadgan,

granskning av lärjungarnas skriftliga arbeten, laborationsredogörelser

och herbarier, handledning av lärjungarna i deras enskilda arbete,

medverkan vid deras friluftsverksamhet, förrättande av morgonandakt

samt uppdrag att vara institutionsföreståndare. Härtill komme vissa andra

uppdrag, såsom klassföreståndarskap, medbedömning av examensskrivningar,

fackbedömning av uppsatser, uppdraget att vara huvudlärare, skyldighet

att deltaga i kollegier och konferenser. Förberedelsearbetet till lektionstimmarna

måste också beaktas.

Dessutom vore att märka, att med en till synes ringa ökning av undervisningstiden

följde automatiskt ett större arbete för läraren i form av t. ex.

ytterligare ett skrivlag, ännu en klassavdelning, kanske i ett nytt ämne,

och under alla förhållanden ett ökat förberedelsearbete.

Men även på annat sätt hade lärarens arbetsbörda förstorats på olika

sätt alltsedan tillkomsten av 1928 års läroverksstadga. Med denna stadga

hade följt krav på ökad effektivitet i undervisningen över huvud taget, antalet

skolskrivningar hade ökats och det enskilda arbetet införts. Dessutom

hade stadgats obligatorisk friluftsverksamhet under lärarnas ledning. Vidare

hade under senare år antalet elever i de olika klassavdelningarna kraftigt

ökat.

Besparingsberedningens beräkning av den tid, som åtginge till rättandet

av skrivlag, syntes vara alltför schematisk. Så t. ex. hade den väsentliga

skillnaden i detta hänseende mellan modersmålet och övriga ämnen icke nog

beaktats. Enligt en år 1925 verkställd undersökning hade uppsatsrättning på

högsta stadiet i medeltal krävt 4G minuter per uppsats, på det lägsta IG minuter,

motsvarande i förra fallet 31/» veckotimme per år. Genomsnittligt borde

sålunda besparingsberedningens uppskattning av tiden för skrivlagsrättning

i modersmålet till 1 veckotimme anses synnerligen låg. Även för övriga

ämnen torde 1 veckotimme vara en alltför låg beräkning. Därtill komme

också tiden för komponerandet av uppgifterna samt iordningställandet eller

utskrivandet av desamma.

Ett av de i Uiroverksstadgan § 133 mom. 5 omnämnda s. k. särskilda åliggandena,

som besparingsberedningen endast helt flyktigt berört, vore föreståndarskap

för institutioner. Av en år 1938 verkställd undersökning hade

framgått, att institutionsvården i ämnena biologi, fysik och kemi genomsnittiigen

tagit i anspråk en tid av 3% å 4 veckotimmar vid högre allmänna

läroverk, 1 ä 1% veckotimme vid realskolor. Även andra slag av särskilda

åligganden, såsom hållande av morgonandakter, herbariegranskning m. m.,

borde givetvis i detta sammanhang på ett tillbörligt sätt beaktas.

Över huvud taget syntes det överstyrelsen troligt, att, örn de särskilda

åliggandena uppskattades efter den tid, de verkligen krävde, den av besparingsberedningen

förordade beräkningsgrunden ej komme att medföra

någon besparing.

Ett huvudmotiv för undervisningsskyldighetens ökning syntes besparingsberedningen

den omständigheten vara, att den föreskrivna maximi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

tjänstgöringen relativt sällan uttoges av lärarna. Snarare borde härav en

slutsats av motsatt slag ha dragits; varför maximitjänstgö ringen så sällan

kommit till användning berodde på den omständigheten, att de flesta lärare

vore så belastade med särskilda åligganden, att rektorerna vore synnerligen

tveksamma, när det gällde att av dem taga ut den högsta möjliga tjänstgöringen.

Att de högsta timtalslatituderna förhållandevis mera sällan uttoges av

lärare på lågstadiet, hade besparingsberedningen funnit anmärkningsvärt så

till vida, som omfattningen av de särskilda åliggandena enligt dess uppfattning

vore mindre på detta stadium än på högstadiet, varför det ifrågasattes,

om icke just av denna lärarkategori utan större olägenheter skulle

kunna uttagas en ökad tjänstgöring. Någon bevisföring för detta påstådda

förhållande hade emellertid ej förebragts; ej heller hade föregående utredningar

i saken kommit till något liknande resultat. Överstyrelsen vore för

sin del av den uppfattningen, att den mera omfattande tjänstgöringen på

lågstadiet vore väl avvägd i förhållande till högstadiets och att någon ökning

av den förra icke borde ifrågakomma.

I fråga om läroverkslärarnas ferier gällde otvivelaktigt, att de vore rätt

avsevärt längre än tjänstemännens semestertid. Det vore emellertid att

märka, dels att ferierna vore reglerade med hänsyn till skolorganisationen

i dess helhet, ej med hänsyn till lärarna enbart, dels att denna förmån även

beaktats vid bestämmandet av lärarnas lönegradsplacering. De långa ferierna

vore ofta nog av värde för läraren ej endast ur rekreationssynpunkt

utan ägnades även åt pedagogisk eller vetenskaplig fortbildning.

Över huvud taget funne överstyrelsen angeläget konstatera, att läroverkslärarens

arbete borde bedömas särskilt med hänsyn till sin kvalitet och sin

fostrande betydelse. Att lägga enbart kvantitativa synpunkter på lärarnas

arbete folie sig alltid svårt, för att icke säga omöjligt. Varje ytterligare belastning

av lärarens arbetsbörda måste med nödvändighet framkalla risken

för en försämring av lärarens kvalitativa arbete, orsaka en mera formell

och summarisk behandling av hans uppgifter och förminska hans möjligheter

till individuell kontakt med eleverna liksom till den moraliska fostran av

dem.

Arbetslösheten. Vid övervägandet av lämpligheten att öka undervisningsskyldigheten

för lärare kunde överstyrelsen icke underlåta att ta

särskild hänsyn till den bland de yngre, obefordrade lärarna rådande arbetslösheten.

De synpunkter, som överstyrelsen tidigare anlagt på problemet om lärarnas

arbetslöshet, gällde allt fortfarande. Enligt av överstyrelsen genom

extralärarbyrån sammanställda uppgifter hade höstterminen 1941 antalet

av de på extralärarbyrån anmälda lärarna med akademisk examen men

utan provår, vilka icke kunnat helterminsplaceras, varit 187, av vilka

visserligen 10 erhållit anställning vid folkhögskola. Härvid medräknades endast

de, som haft minst 1 termins tjänstgöring. Inräknades även de, vilka

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

haft under 1 termins tjänstgöring eller ingen tjänstgöring alls, stege antalet

till 334. Vid f-j timmes ökning av undervisningsskyldigheten och därav

följande indragning av 46 tjänster samt med hänsyn dessutom tagen till 15

indragna nybörjarklasser och ökning av tjänstgöringen för lärare i klassiska

språk i enlighet med besparingsberedningens förslag, komme 74 tjänster

att indragas läsåret 1942—1943. Vid ännu *4 veckotimmes ökning ett följande

år stege antalet än mera.

Läsåret 1942—1943 beräknades 130 tjänster bli lediga genom befattningshavares

avgång samt 38 tillkomma genom läroverksorganisationens

tillväxt. Då 10 beräknade nybörj ara vdelningar enligt besparingsberedningens

beräkning bortfölle och mot dessa 10 avdelningar svarade ungefär 11

lärartjänster, skulle tjänsternas antal bli 157; från detta tal borde dragas

de 74 ovan nämnda indragna tjänsterna.

Sålunda återstode 83 tjänster att tillsätta, under det att antalet arbetslösa

redan för närvarande uppginge till 334.

De ovan anförda siffrorna vore visserligen att betrakta som ungefärliga

men vore icke desto mindre skrämmande i synnerhet som det vore att märka,

att långt ifrån alla arbetslösa lärare anmält sig på extralärarbyrån, varför

siffrorna i verkligheten bleve större. På grund av svårigheten att erhålla

anställning hade ett säkerligen icke ringa antal filosofie magistrar föredragit

att fortsätta sina universitetsstudier fram till licentiatexamen för att

därigenom, visserligen med ökad skuldsättning, förbättra sina framtidsutsikter

på lärarbanan. Även de många inkallelserna till militärtjänstgöring

försvårade en överblick av läget.

Förutom svårigheten av akademiskt utbildade personers omskolning till

annan verksamhet måste även på grund av andra omständigheter, som rörde

arbetslöshetsproblemet, starka betänkligheter hysas mot ett försvårande av

anställningsmöjligheterna för de obefordrade lärarna. En mycket stor del

av den studerande akademiska ungdomen hade under den tid, kriget varat,

fullgjort eller fullgjorde för närvarande sin militära tjänstgöring, vilket för

en del medfört ett avbrott i studierna och ett därav följande uppskov med

avläggandet av examina, varigenom deras inträde på lärarbanan redan under

nuvarande förhållanden avsevärt fördröjdes eller försvårades. Av dem,

som avlagt examen och redan innehaft tillfälliga förordnanden, hade militärinkallelsen

betytt avbrott i dessa och ökad ovisshet för framtiden.

Skulle inkallade läraraspiranter efter slutad beredskapstjänstgöring återvända

till det civila arbetet och därvid finna sig nära nog berövade vidare

möjlighet till anställning på lärarbanan, komme detta förhållande enligt

överstyrelsens mening att framkalla ett berättigat missnöje.

Från lärarorganisationer m. fl. Ira till ecklesiastikdepartementet inkommit

skrifter rörande de föreslagna besparingsåtgärderna. Då dessa skrifter delvis

beaktats i skolöverstyrelsens utlåtande och de i övrigt huvudsakligen innehålla

argumentering, som på annat sätt framförts i ärendet, anhåller jag

att beträffande dessa framställningar få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Frågan örn ämncslärarnas undervisningsskyldighet, behandlad såväl i samband

med 1937 års lönereglering sorn av 1940 och 1941 års riksdagar, har nu

ånyo blivit aktuell genom det förslag i ämnet, som framlagts av besparings
-

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

beredningen. Detta förslag innebär, att principbeslut nu skulle fattas om

höjning av ämneslärarnas undervisningsskyldighet med i genomsnitt en veckotimme,

varvid dock vid bestämmandet av takten för höjningens genomförande

skälig hänsyn skulle tagas till arbetslöshetssynpunkten.

Såsom förut erinrats, är lektors undervisningsskyldighet bestämd till 20—

24 veckotimmar, adjunkts och ämneslärarinnas till 24—30 veckotimmar.

Inom dessa gränser uttages av den enskilde läraren en undervisningsskyldighet,

som bestämmes med hänsyn tagen till bland annat det arbete, som kräves

vid sidan av lektionstimmarna. I medeltal uttages för närvarande av lärare

på högstadiet 22 och av lärare på lågstadiet 27 undervisningstimmar. Det förtjänar

påpekas, att den genomsnittliga tjänstgöringstid, som sålunda faktiskt

uttages, sammanfaller med medelvärdet av den undervisningsskyldighet, som

enligt läroverksstadgan åligger lektor respektive adjunkt och ämneslärarinna.

När det gäller att bedöma den uppkomna frågan om en ytterligare höjning

av tjänstgöringsskyldigheten, må först konstateras, att en tjänstgöring av i

medeltal 21% veckotimmar på gymnasiestadiet och 26% veckotimmar på

realskolestadiet år 1937 ansågs skälig och rättvis med hänsyn till den då

beslutade löneregleringen. Redan denna avvägning innebar en höjning med

% veckotimme. Sedan dess har i samband med de år 1940 beslutade besparingsåtgärderna

för den högre skolundervisningens vidkommande vidtagits

en ny höjning med % veckotimme. Den sistnämnda avvägningen befanns

skälig med hänsyn till de ökade krav i fråga om den enskilde statstjänstemannens

arbetsprestation, som det inträdda krisläget ansågs motivera.

Vid de gjorda avvägningarna av medeltjänstgöringens omfattning haiman

syftat till att ernå en såvitt möjligt rättvis proportion mellan lärares

och övriga med dem jämförliga statstjänstemäns arbetsbörda. Givet är

dock, att en med matematisk noggrannhet genomförd avvägning aldrig kan

åstadkommas, enär de ifrågavarande arbetsprestationerna svårligen kunna

uttryckas i sinsemellan jämförbara mått. Varje försök att evalvera en lärares

samlade arbetsbörda i arbetstimmar måste alltid ge ett i viss mån godtyckligt

resultat. Av samma skäl kan det sägas vara missvisande att uttrycka

en byråtjänstemans samlade arbetsbörda med en hänvisning till den dagliga

tjänstgöringsskyldigheten på tjänsterummet. Av det anförda torde följa, att

de hittills gjorda avvägningarna icke kunna åberopas såsom definitiva, liksom

ock, att den av besparingsberedningen förebragta utredningen lika litet som

den däremot riktade kritiken kan sägas vara ägnad såsom underlag för ett

avgörande, som skulle kunna göra anspråk på att utgöra en i allo rättvis

avvägning. Vad som från båda sidor anförts synes mig dock någorlunda klart,

visa å ena sidan, att en mera betydande höjning av den genomsnittliga

tjänstgöringen för närvarande icke rättvisligen kan ifrågasättas, men å andra

sidan, att en tillfällig höjning med exempelvis en halv eller en veckotimme

icke kan sägas vara i och för sig orimlig under förhållanden, då av den en
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 176. 25

skilde måste krävas en större arbetsprestation än som under normala förhållanden

uttages.

Då jag i fjol vid anmälan av de allmänna läroverkens anslagsbehov diskuterade

lämpligheten av att under nuvarande förhållanden ytterligare höja

läroverkslärarnas undervisningsskyldighet, framhöll jag, att vid bedömandet

av denna fråga hänsyn måste tagas till den skärpning av arbetslösheten bland

lärarna — till icke oväsentlig del vållad av de redan vidtagna besparingsåtgärderna

— som skulle bli följden därav. Jag förklarade mig ha kommit

till den uppfattningen, att ytterligare åtgärder i denna riktning med hänsyn

härtill icke för det dåvarande borde tillrådas. Jag stödde mig därvid på rapporter

från skolöverstyrelsens extralärarbyrå, enligt vilka i mitten av september

1940 registrerats icke mindre än 295 läraraspiranter, vilka icke kunnat

beredas ens tillfällig anställning. Enligt vad jag inhämtat utgjorde motsvarande

antal läraraspiranter hösten 1941 288. Redan dessa siffror synas mig

visa, att här föreligger ett arbetslöshetsproblem, vilket icke kan förbises,

och det är icke osannolikt, att den verkliga arbetslösheten är större än vad

de angivna talen ge vid handen. Frågan härom kommer emellertid att närmare

belysas av arbetsmarknadskommissionen, som anmodats att verkställa

en mera ingående undersökning av arbetslöshetens omfattning och karaktär

och därmed förknippade spörsmål. Innan resultatet av denna undersökning

föreligger, anser jag mig icke kunna förorda genomförandet av åtgärder, som

kunna vara ägnade att mera avsevärt skärpa arbetslösheten, även örn vissa,

icke obetydliga besparingar på anslagen under åttonde huvudtiteln därigenom

skulle kunna vinnas. En höjning av ämneslärarnas medel tjänstgöring med

veckotimme skulle, på sätt skolöverstyrelsen erinrat, minska lärarbehovet

enbart vid de allmänna läroverken med icke mindre än 46 heltidstjänstgörande

lärare.

Med hänsyn till det nu anförda har jag funnit mig icke böra tillstyrka

genomförandet av en höjning av ämneslärarnas medeltjänstgöring för nästa

budgetår.

2. Begränsning av antalet nybörjaravdelningar.

Kungl. Maj :t plägar varje år medgiva rätt för skolöverstyrelsen att under

nästpåföljande läsår, utan hinder av den av 1927 års riksdag bestämda planen

för läroverksorganisationen, fatta beslut örn uppdelning av klass, ring eller

krets i parallellavdelningar, varvid dock tillfälliga parallellavdelningar icke

må upprättas i första klassen av realskolan eller första ringen av gymnasiet,

där sådana parallellavdelningar icke upprättats redan det innevarande läsåret.

Kungl. Majit har därvid tillika förklarat Sig vilja, på framställning av

överstyrelsen, meddela tillstånd att upprätta dylika parallellavdelningar i de

fall, där eljest ett större antal inträdessökande kunna förväntas bli avvisade

från berörda klass och ring.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition Nr 176.

Frågan om en begränsning i besparingssyfte av antalet nybörjära vdelningar

i läroverken upptogs omkring årsskiftet 1939/40.

Skolöverstyrelsen anförde sålunda i samband med frågans behandling i

början av 1940, att en ökad stränghet vid prövning av behovet av nya avdelningar

syntes vara ett lämpligare medel att begränsa nybörjaravdelningarnas

antal än en höjning av elevantalet i avdelningarna. En tillfällig begränsning

av lärjungeintagningen finge anses försvarlig med hänsyn till rådande

statsfinansiella förhållanden.

I propositionen 191^0 L: löij anförde jag, att det icke syntes kunna vålla

större olägenheter att för läsåret 1940—1941 begränsa antalet nybörjaravdelningar

till det i och för sig betydande antal, som för det dåvarande funnes,

så mycket mindre, som det vore troligt, att de då rådande extraordinära förhållandena

skulle komma att medföra en minskad tillströmning till den högre

skolundervisningen.

Riksdagen gjorde icke någon erinran mot vad sålunda anförts. För budgetåret

1940/41 föreskrevs som följd härav, att nybörjaravdelningarna icke

finge i antal överstiga de under budgetåret 1939/40 befintliga. Antalet nybör

jära vdelningar budgetåret 1940/41 blev i verkligheten lägre, icke blott

emedan vissa kategorier inträdessökande på grund av tidsläget avstått från

läroverksutbildning utan sannolikt även emedan avgörandet i många fall

uppsköts ett år. För budgetåret 1941/42 har slutligen föreskrivits, att det

totala antalet nybörjaravdelningar icke må överstiga 525 eller, därest särskilda

omständigheter därtill föranleda, 533. Verkliga antalet nybörjaravdelningar

för innevarande budgetår är 529.

Besparingsberedningen har föreslagit, att antalet nybörjarklasser vid de

allmänna läroverken under de närmaste budgetåren begränsas med minst 15

i förhållande till det nuvarande, d. v. s. till högst 514. Motsvarande begränsning

torde ske vid motsvarande kommunala läroanstalter. Kostnadsbesparingen

enbart i fråga om lärarlöner har av beredningen uppskattats till minst

100,000 kronor under första året och därefter till successivt stigande belopp.

Inom beredningen har dock jämväl den meningen framförts, att slutlig ståndpunkt

till denna fråga lämpligen borde tagas först i sammanhang med en

allmännare prövning av till undervisningsväsendet hörande spörsmål.

Antalet nybörjaravdelningar i realskolan, gymnasiet och lyceet hade successivt

starkt stigit såsom framginge av uppgifterna i nedanstående sammanställning:
-

Läsår.

1933— 1934

1934— 1935

1935— 1936

1936— 1937

1937— 1938

1938— 1939

1939— 1940

1940— 1941

1941— 1942

Nybörj aravdelningar.

. . 448 (+15)

. . 470 (+22)

. . 481 (+11)

. . 492 (+11)

. . 507 (+15)

. . 533 (+26)

. . 520 (—13)

. . 529 (+ 9)

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 176. 27

Stegringen vore i icke ringa grad en följd av att numera även flickor mot
toges

i läroverken. o

Den successivt ökande tillströmningen till läroverken hade mångenstädes

väckt betänkligheter även ur andra synpunkter än de statsekonomiska. Det

syntes därför naturligt, att detta spörsmål aktualiserats, när jämväl starka

skäl av statsfinansiell art talade för en begränsning. _

En begränsning av antalet nybörj aravdelningar innebure — under förutsättning

att en sådan begränsning bibehölles — att det totala antalet klassavdelningar

i läroverken successivt komme att sjunka ganska avsevärt.

Minskades sålunda antalet nybörj ar a vdelningar med exempel vislO och detta

lägre antal sådana avdelningar därefter icke ökades, hade det år, som motsvarade

det genomsnittliga antalet årsklasser från och med nybörj arklassen

och uppåt vid varje läroverk, det totala antalet klassavdelningar vid läroverken

även minskat med 10 gånger antalet sådana årsklasser i genomsnitt vid

varje läroverk. Örn man räknade med en genomsnittlig lönekostnad per klassavdelning

av endast 6,600 kronor, skulle sålunda den årliga kostnadsbesparingen,

som första året komme att uppgå till 66,000 kronor, successivt, därest

begränsningen bibehölles, stiga under åtminstone 6 å 7 år. För det sjätte året

skulle alltså besparingen lia stigit till omkring 400,000 kronor. Men även

örn begränsningen av antalet lär ar avdelningar skulle vara rent tillfällig, exempelvis

för budgetåret 1942/43, kvarstode samma kostnadsbesparing som för

det första året under ett vart av de närmaste 6 å 7 åren.

Såsom framginge av sammanställningen hade antalet m/hörjaravdelmngar

på mindre än 10 år stigit med omkring 100 eller med mer än 20 procent. I

viss mån vöre väl denna stegring en följd av. att kommunala högre läroanstalter

förstatligats, men väsentligen vore ökningen absolut.

Att under nuvarande förhållanden — med hänsyn saval till ungdomens

möjligheter att vinna utkomst nå de s. k. lärda banorna som till statsfmansiella

förhållanden — låta läroverksorganisationen fortfarande undergå en

successiv utsvällning syntes varken nödvändigt eller försvarligt. Tvärtom

syntes nyssnämnda och andra omständigheter tala för en viss begränsning

därav. En återgång till läroverksorganisationen budgetåret 1938/39 skulle

sålunda innebära en väsentlig minskning av antalet nybörjaravdelnmgar eller

med 25. Några avgörande skäl torde knappast kunna åberopas tor att vad

som i förevarande avseende varit tillräckligt nämnda budgetår icke skulle

kunna accepteras nu och under de närmaste åren, särskilt som den av en begränsning

föranledda årliga kostnadsbesparingen successivt skulle stiga till

mycket betydande belopp.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket med hänsyn till vad skolöverstyrelsen

i förevarande avseende anfört i sina anslagsäskanden för nästa budgetår

och i betraktande av de för närvarande obegränsade möjligheterna att

vid statsunderstödda privatläroverk erhålla utbildning, svarande mot den vid

de statliga läroverken meddelade, måste hysa vissa betänkligheter mot en

starkare begränsning av antalet nybörjaravdelningar. I nuvarande läge skulle

statskontoret för sin del vilja stanna vid att ifrågasätta, att antalet dylika

avdelningar för budgetåret 1942/43 fixerades till vad som för närvarande

gällde eller 525. Därest cn ytterligare reduktion befunnes böra vidtagas,

syntes den i första rummet böra drabba gymnasiet. Anledning funnes nämligen

till antagande att utbildningen av studenter i vårt land vore större än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

som ur synpunkten av ett strängt nödvändigt rekryteringsbehov vore oundgängligt.

Skolöverstyrelsen har berett lärarkollegier m. fl. tillfälle att yttra sig över

besparingsberedningens förslag:

I ett stort antal fall — av alla skolor närmare hälften, av de högre allmänna

läroverken omkring en femtedel av svaren — hade i remissvaren besparmgsberedmngens

förslag att minska antalet nybörjaravdelningar till

samma antal, som funnits höstterminen 1938, ej tagits upp till granskning.

Omkring en sjundedel av alla svaren — omkring en fjärdedel av svaren från

högre allmänna läroverk — förklarade, att mot begränsningsförslaget intet

vöre att erinra, eller tillstyrkte det mer eller mindre reservationslöst. Vid sådant

ställningstagande vöre naturligtvis motiveringen i allmänhet knapp. 1

ett mindre antal fall förelåge tillstyrkan till begränsningsförslaget i vad det

avsage gymnasiet men avstyrkan berättande realskolans nybörjaravdelningar

Man ansage sig ha konstaterat för stark tillströmning till »järda banor», under

det att man funne realskoleutbildningen böra hållas öppen för så stora delar

av vart tolk, som överhuvud kunde bära de med densamma förenade ekonomiska

och intellektuella ansträngningarna.

I en tredjedel av svaren — närmare hälften av svaren från de högre allmänna

läroverken — ansåge man sig ej kunna tillstyrka begränsningsförslaget

eller avstyrkte det mer eller mindre bestämt. I några av svaren avstyrktes

forslaget med hänsyn till arbetslösheten bland läraraspiranterna. I många

fall vande man sig mot besparingsberedningens ekonomiska beräkningar. De

larjungar, som skulle avvisas från realskolelinjerna, befunne sig i allmänhet

i skolplikt^ alder, och deras undervisning skulle vara förenad med kostnader

tor det allmänna, även om den förlädes till andra skolor. I högre klasser

kunde antalet avdelningar per klass ofta nedbringas genom sammanslagning

vartör en ny avdelning i nybörjarklass ej alltid måste följas av nya parallellavdelnmgar

anda upp till avgångsexamen. Varje begränsning skulle lätt åtföljas

av orättvisor. Ökningen i antalet nybörjaravdelningar vore i hög grad

betingad av att flickorna i ständigt växande antal sökte sig till realskole“Jerna.

Då ännu ej fullsatta avdelningar vid flickskolorna ofta skulle stå

till flickornas förfogande, komme begränsningen att i särskilt hög grad minska

gossarnas möjligheter till fortsatt skolbildning. En skärpning av inträdesgallrmgen

skulle också bereda vidgad mark för preparandakurser för inträdet.

Da parallellavdelningar främst ifrågakomme till inrättande i tätare befolkade

distrikt, skulle en begränsning också komma att särskilt drabba större samhällen.

I många av de inkomna svaren betonades de allmänna kulturpolitiska vådorna

av en begränsning av tillträdet till högre skolbildning. Särskilt understrokes,

att hänsyn måste tagas till en från föräldrahåll just i nu rådande

situation visad önskan att genom vidgad skolbildning bereda ungdomen

bättre start i förvärvsarbetet. Det vore också just nu väsentligt, att ej det

allmannas vård av ungdomen beskures. I åtskilliga av svaren framhölles, att

varje beskärning av de ungas utbildningsmöjligheter på vanliga skollinjer

mäste atföljas av inrättande av praktiska utbildningsvägar.

Skolöverstyrelsen, som beräknat antalet nybörjaravdelningar för nästa

läsår vid ostörd utveckling till 540, har för egen del avstyrkt beredningens

ifrågavarande förslag:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Det beräknade antalet nybörjära vdelningar höstterminen 1942 överstege

med sju antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Ökningen folie

helt på realskolans nybör jära vdelningar. Medan år 1939 345 avdelningar,

funnits av realskolans första klass, hade antalet redan nu stigit till 348 och

kunde för 1942 beräknas till 354. För gymnasiet hade däremot antalet nybörjaravdelningar

höstterminen 1939 uppgått till 186, belöpte sig innevarande

hösttermin till 182 och beräknades först nästa läsår komma att åter utgöra

186.

Överstyrelsen hade tidigare under krisåren Aud ett pär tillfällen förklarat

sig icke ha något att erinra mot tillfälliga restriktioner i fråga om nybörjaravdelningarnas

antal. I längden torde dock restriktionerna bli allt svårare att

vidmakthålla. Det åter med full kraft insättande tillflödet till läroverken

komme sannolikt att år från år öka trycket mot fördämningarna. Frågan

om restriktionernas behövlighet och verkningar torde därför redan nu böra

bli föremål för nya överväganden. För en begränsning av nybörjaravdelningarnas

antal kunde även andra skäl än statsfinansiella andragas; ofta hörde

man den uppfattningen framföras, att en spärr vore av nöden för att hindra

uppkomsten av ett överskott av intellektuellt utbildad arbetskraft, som sam
-

hället icke kunde absorbera,

Örn en utrymmesspärr verkligen kunde tvinga de utestängda över till

andra banor, ''skulle en måttlig ransonering av bildningstillfällena helt visst

icke vara att alltför mycket beklaga. Förväntningarna därutinnan kunde

dock icke ställas högt. Från flera länder och icke minst från vårt eget hade

man redan riklig erfarenhet av spärranordningar av detta slag. De hade

grundligt studerats bland annat av de år 1939 tillkallade sakkunniga för utredningar

rörande tillströmningen till de intellektuella yrkena. Det hade därvid

framgått, att de avvisade aspiranterna vanligen icke efter första försöket

avstode från den tillämnade studiebanan utan vid nästa tillfälle återkomme

med förstärkta meriter. Med litet uthållighet hade de i regel förr eller senare

framgång. Spärren vållade visserligen tidsförlust och kostnader för den enskilde,

men dess bestående gallringseffekt vore vanligen obetydlig. Verkningarna

inskränkte sig i stort sett till de fall, där den sökandes ekonomiska

studieunderlag vore mycket klent,

En utrymmesspärr vid inträdet till gymnasiet skulle huvudsakligen innebära

en ransonering av studietillfällena på den redan nu starkt utnyttjade

reallinjcn. Efter all sannolikhet skulle den verka på exakt samma sätt som

de spärranordningar de sakkunniga undersökt. En lärjunge, som utan exceptionellt

vackra studieresultat i realskolan önskade tillträde till den treåriga

reallinjen, måste för att forcera spärren använda sommaren till att komplettera

sin realexamen. Örn han likväl misslyckades, kunde han anslå ytterligare

ett år till komplettering eller stikå inträde på latinlinjen, måhända utan

verklig håg för språkstudier, eller övergå till privatläroverk. En avvisad inträdessökande

till fyraårig reallinje kunde via realexamen söka inträde, i treårigt

gymnasium eller med realexamen som merit nästa är förnya sin ansökan

till det fyraåriga realgymnasiet eller slutligen övergå till latinlinjen

eller till privatläroverk. Effektiv bleve gallringen endast i den mån de vid

läroverken avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet. Den mäste

därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande syfte.

En strängare ransonering av platserna i realskolans nybörjaravdelningar

torde pä samma sätt komma att leda till en forcerad träning för mträdesprövningarna

till nybörjarklasserna. Dur denna icke förde till målet, för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

utrymmesskäl avvisade hade ju bestått i prövningen. Detta stärkte föräldrarna

i deras tro på barnens lämplighet för studier: barnen hade icke utgallrats

på grund av bristande studieförutsättningar utan fallit offer för godtyckliga

utrymmesrestriktioner. Med ännu ett års ansträngningar borde de

kunna taga hindret. Och nästa gång lyckades det verkligen också i regel.

Övergången till den femåriga realskolan skedde i sådana fall efter folkskolans

femte klass i stället för som under normala konkurrensförhållanden efter den

fjärde, övergången till den fyraåriga linjen efter folkskolans sjunde i stället

för efter dess sjätte klass. Tidsförlusten och kostnaderna vållade bekymmer

och skulle med säkerhet leda till täta klagomål från målsmanshåll.

Dylika synpunkter kunde lia sitt berättigande, men de utgjorde givetvis

icke bärande skäl för tillhandahållandet av en utbildning, av vilken samhället

icke hade behov. Till sist kan man icke undgå att jämväl ställa frågan,

huru långt det ur allmänt samhälleliga synpunkter kunde vara försvarligt att

vid läroverken mottaga dessa ständigt växande lärjungeskaror.

I fråga örn realskolan syntes betänkligheterna ha mindre vikt än i fråga

om gymnasiet. En normal årsklass i folkskolan kunde för närvarande uppskattas

till omkring 80,000 barn. Omkring 17,000 av dessa fortsatte studierna

i allmänna läroverk, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor eller

motsvarande enskilda läroanstalter. Detta vore ingalunda någon ringa kvot,

den uppginge till drygt 20 procent, men den torde icke vara större än i många

andra länder. I Tyskland skulle enligt numera gällande bestämmelser en

tredjedel av lärjungarna i fjärde folkskoleklassen obligatoriskt övergå till

mellanskolan.

I vårt land vore den sjuåriga folkskolan numera folkskolans huvudtyp.

Skillnaden i tid mellan realskolan och folkskolans lärogång vore icke lika

framträdande som förut. Den allmänna bildningsstandarden hade höjts. Inhämtandet

av en realskolekurs uppfattades icke längre på samma sätt som

förr såsom en akt av intellektuell specialisering. Det vore en ganska naturlig

följd av denna utveckling, att realskolans lärjungenumerär ännu fortfore att

växa, ehuru folkskolans befunne sig i nedgång. Restriktionerna för upprättandet

av nybörjaravdelningar borde enligt överstyrelsens mening under dessa

förhållanden tills vidare icke göras strängare än att platstillgången någorlunda

svarade mot efterfrågan.

Större betänkligheter kunde man ur allmänna synpunkter hysa gentemot

en fortgående ansvällning av gymnasiet. Restriktionerna på detta skolstadium

skulle lia goda skäl för sig, örn de kunde göras effektiva. Troligen kunde

de dock icke genomföras utan att en mycket besvärande stockning uppstode,

såvida de icke kombinerades med lämpliga åtgärder i avledande syfte. Enligt

direktiven för 1940 års skolutredning skulle denna bland annat undersöka,

huruvida icke en jämkning av realskolans bildningsmål skulle kunna minska

tillströmningen till gymnasierna och åvägabringa en för vårt lands förhållanden

lämpligare proportion mellan antalet realskoleutbildade och antalet studenter.

Möjligheterna att med skolans verksamhet förena yrkesorientering i

en eller annan fonn för de från skolan avgående skulle jämväl av utredningen

uppmärksammas. I avvaktan på de åtgärder 1940 års skolutredning till följd

av detta uppdrag kunde komma att föreslå, torde det vara lyckligast, att antalet

nybörjaravdelningar icke fixerades. Nya avdelningar borde efter Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i annat fall ett

avsevärt antal inträdessökande måste avvisas. Jämväl under denna förutsättning

skulle antalet nybörjaravdelningar i gymnasiet enligt överstyrelsens

beräkningar sannolikt icke överstiga det år 1939 befintliga.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Det problem som besparingsberedningen i detta sammanhang upptagit

till diskussion, d. v. s. frågan örn en begränsning av antalet nybörjaravdelningar

inom det allmänna högre skolväsendet, kan synas enkelt och lättlöst

till sin natur men är i själva verket på det närmaste förknippat med

organisatoriska spörsmål av principiell innebörd, som sätta det i centrum

av vårt lands skolorganisatoriska problem. En minskning av elevtillströmningen

till de allmänna läroverken kan jag icke anse obetingat eftersträvansvärd,

såvitt möjligheterna att vinna realskoleutbildning därigenom skulle

beskäras. Enligt min mening bör organisationen av undervisningsväsendet

givas en sådan utformning, att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas.

Detta skulle bidraga till en i sig önskvärd avlastning av gymnasierna.

Över huvud taget synes det mig uppenbart, att spörsmålet örn begränsning

av elevtillströmningen till läroverken och särskilt till lågstadiet inrymmer

frågor av sådan principiell betydelse, att detsamma — såsom även inom besparingsberedningen

framhållits — icke gärna kan rationellt lösas annat än

i samband med den allmänna översyn av vårt lands skolväsen, som anförtrotts

åt 1940 års skolutredning.

Jag är sålunda icke för närvarande beredd att tillstyrka en begränsning

av antalet nybörjaravdelningar på sätt inom besparingsberedningen föreslagits.

Jag förutsätter dock, att medgivande från Kungl. Maj:ts sida att

upprätta nya parallellavdelningar inom sådana avdelningar skall föregås av

en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande icke skall lämnas

annat än då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Vad jag sålunda anfört har i tillämpliga delar avseende jämväl å med de

allmänna läroverken jämförliga skolformer.

3. Undervisningsskyldighetens omfång i ämnena latin

och grekiska.

Besparingsutredningen har föreslagit, att fragan örn att beträffande undervisningsskyldigheten

jämställa de första årens undervisning i latin och

grekiska med undervisning på lågstadiet upptages till närmare övervägande.

Adjunkt och ämneslärarinna vore skyldiga meddela undervisning under

24—30 timmar i veckan, dock att om tjänstgöringen till någon del vore

förlagd till högstadiet (realskolans högsta klass, gymnasiet eller lyceets tre

högre kretsar) läraren skulle äga åtnjuta den nedsättning i undervisningsskyldigheten,

som följde därav, att nyssnämnda minimi- och maximital

minskades med en timme för varje fullt fyrtal veckotimmar, varunder läraren

bestrede undervisning på nämnda stadium. I huvudsak motsvarande

ökning (en på fem veckotimmar) ägde rum i lektorns undervisningsskyldighet,

när denne undervisade på lågstadiet.

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Anledningen till ifrågavarande reduktions- och ökningsregler vore givetvis,

att lärarens undervisning ansåges bli kvalitativt mera krävande, sedan

eleverna i ett ämne passerat nybörj arstadiet.

Undervisningen i latin och grekiska begynte först i gymnasiet, i latin i

första och i grekiska i den näst högsta ringen. I sistnämnda ämne torde

undervisningen helt stanna på »nybörjarstadiet» och vad latinet beträffade

torde under de två första åren undervisningen kunna anses motsvara en

mera elementär sådan. Kvalitativt torde sålunda den undervisning, som

läraren i latin och grekiska meddelade i nyss berörda årsklasser, icke vara

mer betungande än den, som en lärare exempelvis i tyska meddelade i realskolans

två första klasser. Tvärtom torde med hänsyn till elevernas större

mognad den elementära undervisningen vara mindre krävande i latin och

grekiska än i tyska m. fl. ämnen.

Vissa skäl syntes därför tala för att ifrågavarande elementära undervisning

jämställdes med undervisning på lågstadiet samt att alltså adjunkt,

som fullgjorde denna undervisning, icke finge tillgodoräkna sig någon reduktion

av undervisningsskyldigheten och att lektorns undervisningsskyldighet

i motsvarande grad ökades.

Några mera avsevärda kostnadsbesparingar torde väl icke vid varje

särskilt läroverk följa av en dylik ändrad beräkning. Besparingen vid hela

läroverksorganisationen skulle dock uppgå till icke oväsentliga belopp. Enligt

gällande kursplaner upptoge nämligen undervisningen i grekiska 7

veckotimmar samt undervisningen i latin i det fyraåriga gymnasiet 6 veckotimmar

och i det treåriga 8 veckotimmar i första ringen och 7 veckotimmar

i de två övriga, allt i varje ring.

Statskontoret har biträtt besparingsberedningens förslag och därjämte

ifrågasatt, huruvida icke undervisningsskyldigheten på gymnasiestadiet

borde utökas även i fråga om andra ämnen än latin och grekiska.

Enligt statskontorets mening förelåge starka skäl att taga fasta på beredningens

förslag. De av beredningen anförda synpunkterna torde emellertid

äga giltighet även i fråga örn andra ämnen än latin och grekiska.

Anledning torde jämväl föreligga att i detta sammanhang underkasta

latitudsystemet en mera ingående prövning. Den omständigheten, att lärarna

på gymnasiestadiet måhända hade en kvalitativt mera krävande undervisning

än lärarna på realskolestadiet, syntes näppeligen kunna utgöra

tillräckligt motiv för att tillförsäkra de förstnämnda — förutom en väsentligt

bättre löneställning — en så avsevärd avkortning som för närvarande

av undervisningsskyldigheten i förhållande till de senare. Som undantagslös

regel torde nämligen få anses gälla, att en befattningshavare i högre

lönegrad måste ha en mera kvalificerad och ansvarsfylld tjänstgöring än

tjänstemän i lägre lönegrad. Beaktas borde i detta sammanhang, att lärarlönekommitténs

undersökningar rörande arbetstiden utöver lektionerna gåve

vid handen, att densamma för lektor allenast med ett par minuter per läsdag

överstege adjunktens. Vidare borde ihågkommas, att det verkliga antalet

läsdagar på gymnasiestadiet vore cirka 10 procent mindre än på

realskolestadiet på grund av förekomsten av skrivdagar, under vilka lärarna

antingen hade vakttjänst eller vore helt lediga. I betraktande av vad

sålunda anförts funne statskontoret icke orimligt, att åtgärder vidtoges för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits ''proposition Nr 176.

ett närmande av tjänstgöringsskyldighetens omfattning på gymnasiestadiet

till vad som i sådant avseende gällde beträffande realskolan.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att besparingsberedningens förslag bestämt

avvisats av läroverkslärarnas riksförbund och svenska klassikerförbundet.

Även de högre allmänna läroverkens kollegier avstyrkte helt förslaget;

endast i några få fall hade någon tvekan kommit till synes. För

egen del har överstyrelsen anfört bland annat följande:

Överstyrelsen ansåge besparingsberedningens förslag endast avse ringarna

I4—II4 samt I3.

När vid omorganisationen av gymnasiet genom 1905 års läroverksstadga

latinundervisningen avlägsnats från realskolan och helt förlagts till gymnasiet,

hade detta skett enligt den uttalade meningen, att gymnasieelevernas

större mognad skulle kunna förutsätta ett snabbt inhämtande av de

elementära kunskaperna i ämnet. Detta innebure snarare större krav på

läraren än förut, då det numera bleve mindre fråga om ett mekaniskt inlärande

än om en filologiskt betonad analys av formerna. Den tid, som nu

ansloges till inlärandet av elementa i latin, omfattade i ring I4 endast höstterminen

och en del av vårterminen, i ring I3 huvudsakligen blott höstterminen.

Latinundervisningen vore alltså under en viss tid undervisning,

tillhörande nybörjarstadiet, men denna tid vöre mycket kort och omfattade

en termin eller föga mera. Undervisningen i latin hade alltifrån början

en helt annan karaktär än t. ex. undervisningen i tyska på realskolans

nybörj arstadium såväl just på grund av elevernas större mognad — vilken

fordrade en kvalitativt mer krävande undervisning — som på grund

av ämnets stora svårighetsgrad i och för sig. Latinet ansåges i allmänhet

vara latinlinjens svåraste ämne. Det vore också en allmänt omvittnad sak,

att detsamma ställde synnerligen stora krav på eleverna såväl som på läraren.

Därtill komme den i detta sammanhang synnerligen betydelsefulla omständigheten,

att latinet på våra gymnasier icke enbart vore till för sin

egen skull. Just på grund av elevernas tidigare bekantskap med andra

språk lyftes latinundervisningen nära nog automatiskt upp på ett avsevärt

högre plan än som kunde betecknas med benämningen nybörjarstadium.

Latinundervisningen vore numera i landets gymnasier i allmänhet av utpräglat

komparativ karaktär alltifrån första början. Som ett viktigt moment

i undervisningen inginge lärjungarnas införande i antikens kultur

och historia, vilket med den moderna uppläggningen av ämnet likaledes

skedde redan ifrån begynnelsen.

Att latinundervisningen över huvud måste betecknas såsom undervisning

å högstadium, syntes således överstyrelsen klart. Även de uttalanden,

som beträffande latinet förekomme i de metodiska anvisningarna, borgade

för riktigheten av denna uppfattning. Om någon tvekan skulle hysas beträffande

första terminen i I4, måste överstyrelsen även i detta fall stalla

sig avvisande mot förslaget, då en sådan skillnad svårligen kunde preciseras

och genomföras.

Örn latinundervisningen sålunda borde likställas med undervisning å

högstadium, gällde detta i än högre grad om grekiskan.

Bihang till riksdagens protokoll 101$. 1 sami. Nr 176. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departe
mentschefen.

Kungl. Alarits -proposition Nr 176.

. Undervisningen i grekiska torde vara mer rent vetenskapligt betonad än

i övriga språk på gymnasiestadiet. Alltifrån undervisningens första början

fördes eleverna här in på det språkhistoriska området och finge de språkliga

företeelserna belysta genom tillämpning av de verkande ljudlagarna

och genom jämförelser med motsvarande förhållanden i andra språk. Att

en dylik undervisning ställde stora krav på läraren, torde få anses självklart;

likaså, att den medförde ett betydande förberedelsearbete. Redan

vid början av vårterminen i näst högsta ringen begynte studiet av grekisk

originaltext. Redan, första året inriktades undervisningen också i hög grad

pa grekisk kulturhistoria och pa antikviteter; under andra året vidgades

densamma till att omfatta även litteraturhistoria och till att införa lärjungarna

i den grekiska filosofien.

Över huvud taget måste i detta sammanhang betonas, att realskolan och

gymnasiet hade helt skilda mål. Gymnasieundervisningen i allmänhet inriktade

sig på ett mycket tidigt stadium på studentexamen, och den avsage

för de klassiska språkens del särskilt att giva lärjungarna en tillräcklig

underbyggnad för fortsatt studium av humanistiska ämnen eller av

teologi. Det syntes icke böra råda någon tvekan örn, att en sådan undervisning

måste få en helt annan karaktär än begynnelsestadiets på realskolan.

Även med hänsyn till svårigheterna att bereda anställning åt lärare i

klassiska språk — av 39 anmälda hade höstterminen 1941 endast 9 kunnat

beredas plats — samt med hänsyn till vad överstyrelsen anfört om

arbetslöshetsproblemet avstyrkte överstyrelsen bestämt besparingsberedningens

initiativ i fråga örn ökningen av undervisningsskyldigheten i klassiska

språk.

Beträffande statskontorets förslag har överstyrelsen anfört:

Så till vida skulle kunna finnas fog för statskontorets uppfattning som

de .klassiska språken icke borde intaga något slags särställning på gymnasiet

i fråga om undervisningsskyldighetens omfattning. Även filosofi,

ryska och finska vöre »nybörjar»-ämnen, och dessutom torde undervisningen

i franska i ring I4 böra räknas som mera elementär. Med hänvisning

till vad överstyrelsen anfört örn realskolans och gymnasiets skilda mål ville

överstyrelsen, dock betona, att det över huvud måste anses principiellt

oriktigt att jämställa gymnasieundervisning med undervisning å realskolans

nybörjarstadium. Dessutom skulle en utbrytning av vissa gymnasieämnen

i. detta hänseende leda till allmän osäkerhet, då bestämd gräns

skulle bli mycket svår att draga mellan de olika ämnena.

Överstyrelsen avstyrkte sålunda bestämt även statskontorets förslag och

hävdade lämpligheten och nödvändigheten av att all gymnasieundervisning

även i fortsättningen principiellt bedömdes lika vid beräkning av undervisningsskyldigheten.

Såsom förut erinrats bestämmes den enskilde lärarens undervisningsskyldighet

med hänsyn tagen bland annat till huruvida undervisningen fullgöres

på hög- eller lagstadiet, varvid fyra veckotimmars undervisning på

högstadiet anses motsvara fem veckotimmars undervisning på lågstadiet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Besparingsberedningen har nu, utan att dock framlägga formligt förslag i

ämnet, till närmare övervägande framfört frågan, huruvida icke de första

årens undervisning på högstadiet i latin och grekiska skulle kunna jämställas

med undervisning på lågstadiet. Vad skolöverstyrelsen med anledning

härav anfört synes mig visa, att en sådan jämförelse icke gärna kan

göras annat än möjligen med avseende på den första terminens mera nybörjarmässiga

undervisning. Med hänsyn härtill och då jag i det föregående

av hänsyn till rådande arbetslöshet icke kunnat tillstyrka en allmän

höjning av medeltjänstgöringstiden för ämneslärare över huvud taget anser

jag mig icke heller böra förorda ett genomförande av den i detta sammanhang

ifrågasatta ändringen. Vid sådant förhållande finner jag mig icke heller

beredd att förorda statskontorets ännu längre gående förslag.

II. Vissa organisationsfrågor.

1. Kvinnliga lärjungars tillträde till läroverket i Majorna

i Göteborg m. m.

1938 års riksdag (skrivelse nr 210) medgav, att dåvarande västra realskolan

i Göteborg finge från och med budgetåret 1938/39 ombildas till ett

fullständigt högre allmänt läroverk för manliga lärjungar (benämnt läroverket

i Majorna) på så sätt, att en fyraårig latinlinje överflyttades dit från dåvarande

högre latinläroverket i Göteborg (numera Hvitfeldtska högre allmänna läroverket)

och en treårig linje från dåvarande högre realläroverket därstädes (numera

Vasa högre allmänna läroverk), varvid samtidigt en femårig realskollinje

finge överföras dit från sistnämnda läroverk, under villkor att staden förpliktade

sig, bland annat, att tillhandahålla det nya högre allmänna läroverket erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning. Genom beslut den

20 maj 1938 meddelade Kungl. Majit bestämmelser i enlighet med vad

riksdagen sålunda medgivit. Vid sammanträde den 16 juni 1938 åtogo sig

stadsfullmäktige i Göteborg ovan angivna förpliktelser.

Stadsfullmäktige i Göteborg ha gjort framställning dels om att kvinnliga

elever måtte beredas tillträde till gymnasiet vid läroverket, dels ock

om att, därest Kungl. Majit funne tillräckliga skäl därtill föranleda, en

fyraårig reallinje måtte inrättas vid gymnasiet. I sammanhang härmed ha

stadsfullmäktige — under förutsättning att dessa ändringar i läroverkets

gymnasieorganisation vunne Kungl. Majits godkännande — förklarat, att

de genom stadsfullmäktiges beslut den 16 juni 1938 åtagna förpliktelserna

skulle gälla även såvitt anginge berörda ändringar i läroverkets organisation.

Till grund för stadsfullmäktiges framställning ligger ett av kollegiet vid

nämnda läroverk framlagt förslag, varav inhämtas i huvudsak följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Lärjungetillströmningen till det nyinrättade gymnasiet vid läroverket

hade icke svarat mot de beräkningar, som läge till grund för gymnasiets

inrättande. I fråga örn realgymnasiet gällde, att dess första ring varje hösttermin

visserligen kunnat uppvisa en fulltalig eller nära nog fulltalig klass,

men att fulltaligheten nåtts endast därigenom, att läroverket mottagit alla

sökande, så snart dessa endast kunnat uppvisa föreskriven minimikompetens.

Såsom det under sådana förhållanden varit att vänta, hade en betydande

avgång av lärjungar ägt rum. Latingymnasiet uppvisade en ännu

svagare frekvens. Hösten 1940 hade sålunda endast intagits 5 lärjungar i

första ringen. Av de 180 platserna på gymnasiet utnyttjades under läsåret

1940/41 endast 99, varav på realgymnasiet 70 av 90 och på latingymnasiet

29 av 90. Risk för indragning av latingymnasiet förelåge därför.

Orsaken till den svaga frekvensen syntes ligga i befolkningsförhållandena

i läroverkets rekryteringsområde.

Läroverkets behov av förbättrad lärjungerekrytering möttes av ett klart

allmänt behov av förbättrade studiemöjligheter för kvinnliga lärjungar på

gymnasialstadiet inom läroverkets rekryteringsområde. För de kvinnliga

lärjungarna på nämnda stadium stöde i Göteborg endast en statlig läroanstalt

till förfogande, nämligen högre allmänna läroverket för flickor, av

vars lärjungar omkring 24 procent bodde inom Maj orna-läroverkets rekryteringsområde.

De manliga elevernas intresse torde icke komma att lida

något intrång, om även flickor finge tillträde till läroverkets gymnasium,

då såväl latingymnasiet sorn realgymnasiet torde räcka till för alla studiebegåvade

av båda kategorierna.

Länsstyrelsen i Göteborg och magistraten därstädes ha tillstyrkt stadsfullmäktiges

framställning.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat:

Frågan örn inrättande av en fyraårig realgymnasielinje torde böra behandlas

i sammanhang med en ifrågasatt allmän översyn av gymnasiernas

uppdelning på tre- och fyraåriga linjer. Detta spörsmål torde komma att

utredas av 1940 års skolutredning.

Flickors tillträde till gymnasiet torde icke komma att medföra ökat behov

av parallellavdelningar eller ökade kostnader för statsverket. Överstyrelsen,

som i övrigt funne den av kollegiet anförda motiveringen bärande,

tillstyrkte därför, att kvinnliga lärjungar finge tillträde till läroverkets

gymnasium såväl på real- som latinlinjen.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag mig för närvarande icke böra

tillstyrka inrättandet av en fyraårig realgymnasielinje vid högre allmänna

läroverket i Majorna i Göteborg.

Vad beträffar förslaget om kvinnliga lärjungars tillträde till gymnasiet,

har läget något förändrats genom att antalet elever i första ringen av

latinlinjen höstterminen 1941 stigit till 20 (realgymnasiets första ring är

alltjämt fulltalig). Trots att tillströmningen till latinlinjen alltså ökats,

är dess kapacitet långt ifrån helt utnyttjad. En relativt stor avgång torde,

såsom läroverkskollegiet anfört, också vara att räkna med. Då vidare behov

av flera gymnasieplatser för flickor synes föreligga i Göteborg, synes för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

slaget böra bifallas. Dess genomförande torde icke behöva medföra ökade

kostnader för staten. Jag tillstyrker alltså, att kvinnliga lärjungar erhålla

tillträde till läroverkets gymnasium från och med läsåret 1942/43.

2. Utvidgning av samrealskolorna i Hässleholm och Boden till

högre allmänna läroverk.

Hässleholms stad har hemställt om förstatligande av kommunala gymnasiet

därstädes. Tillika har Bodens stad anhållit om inrättande av ett statligt

gymnasium i Boden.

Skolöverstyrelsen har erinrat, att frågan om inrättande av statliga gymnasier

i nämnda städer varit föremål för utredning i det av tillkallad sakkunnig

den 30 april 1940 avgivna Betänkande och förslag angående utvidgning av

den statliga gymnasieorganisationen och i en till överstyrelsens yttrande häröver

fogad promemoria. Av dessa utredningar inhämtades följande fakta angående

städernas storlek, lärjungeområdenas omfattning och lärjungeantalet:

t
Hässleholm.

I samband med den stora skolreformen år 1927 hade

fattats beslut örn ombildning av därvarande kommunala mellanskola till samrealskola.

År 1935 hade stadsfullmäktige beslutat att upprätta ett kommunalt

gymnasium i anslutning till samrealskolan från och med läsåret 1935—1936.

Från och med vårterminen 1938 hade gymnasiet haft studentexamensrätt.

Gymnasiet hade från budgetåret 1939/40 åtnjutit ett särskilt statsbidrag på

8,000 kronor per år.

Hässleholm hade icke särskilt stor folkmängd, den 1 januari 1941 3,893

personer. Gymnasiets lärjungeområde vore dock betydligt större. År 1938

hade skolöverstyrelsen beräknat lärjungeområdets folkmängd den 1 januari

1938 till omkring 86,000 personer.

Lärjungeantalet i samrealskolan och det kommunala gymnasiet framginge

av nedanstående tabell.

Läsår

Realskolan

Gymnasiet

1937—1938

269

79

1938—1939

259

88

1939-1940

289

84

1940-1941

288

80

1941—1942

289

85

Realskolan hörde till de större i landet. Lärjungeantalet i det kommunala

gymnasiet vore icke särskilt stort. Jämfördes det med lärjungeantalet i gymnasierna

vid de högre allmänna läroverken höstterminen 1941, funne man,

att det överträffade endast två av dessa, nämligen högre allmänna läroverken

i Västervik och i Haparanda med 65 respektive 71 lärjungar på gymnasiet.

Endast ytterligare ett högre allmänt läroverk, det i Hudiksvall, med

88 lärjungar på gymnasiet, vore av ungefär samma storleksordning. Antalet

lärjungar från landsbygden vore ungefär 70 procent av totala lärjungeantalet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

För gymnasiets räkning hade ar 1935 skett en tillbyggnad av läroverksbyggnaden.

Lokalerna syntes därför vara i det hela tillfredsställande även

för ett statligt gymnasium. Endast gymnastiklokalen syntes icke helt fylla

mattet. Där torde en nybyggnad komma att behövas i framtiden.

... rn''nsavgift till ett belopp av 120 kronor upptoges, samma belopp även

tor lärjunge tran annan ort. Befrielser och nedsättningar i dessa avgifter hade

torekommit i viss utsträckning.

Stadens bidrag till gymnasiet hade successivt ökats och hade för budgetåret

1940/41 uppgått till över 36,000 kronor.

I sakkunnigbetänkandet hade skäl ansetts föreligga för ett förstatligande

av kommunala gymnasiet i Hässleholm. Den sakkunnige uppförde staden

bland de sex orter, som enligt hans mening i första hand borde erhålla högre

allmänna läroverk.

Överstyrelsen funné, att starka skäl talade för ett förstatligande av kommunala

gymnasiet i Hässleholm. Kristianstads län vore mindre väl ställt än

övriga län i fråga om statliga gymnasier. Ett statligt gymnasium för länets

mellersta och nordvästra delar syntes därför väl motiverat. Behovet av ett

sådant gymnasium vore fullt ådagalagt genom elevfrekvensen vid det kommunala

gymnasiet. Då detta frekventerades till mer än två tredjedelar av

lärjungar från andra orter, fyllde det ett behov icke blott för Hässleholms

stad utan även för en betydande landsbygd kring densamma.

Staden hade som skäl för sin hemställan bland annat anfört, att stadens

kostnader för det kommunala gymnasiet, vilka från början beräknats till

cirka 16,000 kronor per år, oavlåtligt stigit för varje år och för läsåret 1940_

1941 uppgått till mer än dubbla nämnda belopp. Denna utveckling hade

medfört, att man starkt ifrågasatt ett nedläggande av gymnasiet. En sådan

utväg syntes överstyrelsen icke tilltalande. Nämnda förhållanden utgjorde

därför enligt överstyrelsens mening ett starkt skäl för ett statligt övertagande

av det kommunala gymnasiet.

Trots de svårigheter, som förelåge att i nuvarande statsfinansiella läge utvidga

gymnasieorganisationen över huvud, ansåge sig överstyrelsen likväl

böra föreslå ett successivt förstatligande av det kommunala gymnasiet i

Hässleholm redan från och med nästa budgetår med hänsyn till de särskilt

tungt vägande skäl, som kunde åberopas härför.

Boden. I samband med 1927 ars skolreform hade därvarande kommunala

mellanskola förstatligats från och med den 1 januari 1928

Befolkningen hade den 1 januari 1941 utgjort 7,753 personer. Under senare

tid hade befolkningssiffran högst avsevärt stegrats på grund av förstärkningen

av de militära forlaggnmgarna. Av ökningen 1930—1941, 1,323 personer,

bomme icke mindre än 915 på perioden 1939—1941. Realskolans lärjungeomrade

kunde utöver Bodens stad anses omfatta Överluleå tingslag, Älvsby socken

i Piteå och Älvsby tingslag samt delar av Jokkmokk, Råneå, Töre och

Nederkalix socknar. För ett eventuellt gymnasium finge man enligt sakkunnigbetänkandet

dessutom räkna med en del av Piteå landskommun, Arvidsj

a urs socken, återstoden av Jokkmokks socken samt Gällivare, Jukkasjärvi

och Karesuando socknar. Detta gåve en befolkningssiffra på mellan 105,000

och 110,000 personer. Sedan läsåret 1939—1940 funnes emellertid ett kom
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 39

munalt gymnasium i Kiruna, varför Jukkasjärvi och Karesuando socknar

icke längre torde böra medräknas.

Samrealskolans elevantal under de senare åren framginge av följande tabell.

Läsår

Antal lärjungar

1937—1938

263

1938-1939

266

1939—1940

288

1940-1941

274

1941—1942

253

Skolan hörde till de större realskolorna i landet. Under senare tid utgjorde

lärjungarna från landsbygden omkring fjärdedelen av hela lärjungeantalet.

Ett betydande antal lärjungar från Boden besökte gymnasierna i Luleå och

Haparanda, för läsåret 1941—1942 icke mindre än 72 stycken.

Underlaget för ett eventuellt gymnasium utgjordes enligt sakkunmgbetänkandet

av Bodens realskola, samrealskolorna i Malmberget och Kiruna samt

högre folkskolorna i Arvidsjaur och Älvsbyn. Efter inrättandet av det kommunala

gymnasiet i Kiruna torde dock samrealskolan på denna ort icke längre

böra medräknas.

Samrealskolans i Boden lokaler vore icke tillräckliga även för ett gymnasium.

Ett nybygge torde därför vara nödvändigt, örn samrealskolan skulle

utbyggas till högre allmänt läroverk. Ritningar härtill vore enligt uppgift

redan utarbetade.

I betänkandet framhävdes, att starka skäl kunde anföras för ett högre allmänt

läroverk i Boden. »Stadens karaktär av militär förläggningsort jämte

de statliga förläggningar och institutioner, som med anledning därav blivit

dit förlagda, kan anses medföra vissa förpliktelser för det allmänna att sörja

för en högre utbildningsanstalt för barnen till de tjänstemän, som fått sin

verksamhet förflyttad dit.» Den sakkunnige stannade likväl vid att icke tillstyrka

ett gymnasium i Boden. Att han trots de starka skäl, som talade för

ett gymnasium, intagit denna ståndpunkt, berodde på att enligt hans mening

Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett med statliga gymnasier. Av

överstyrelsens utlåtande över sakkunnigbetänkandet framginge emellertid,

att den sakkunniges ståndpunkt sammanhängde med att han byggt på otillfredsställande

jämförelsekvoter länen emellan. Norrbottens län vore tvärtom

i hög grad missgynnat. Det intoge den 22 platsen bland länen. Endast 3 län,

däribland som redan nämnts Kristianstads, vore sämre ställda.

Någon tvekan om att ett statligt gymnasium vore berättigat, syntes därför

icke kunna råda.

Staden hade särskilt framhållit det stora antal elever från Bodens lärjungeområde,

som för närvarande måste hänvisas till läroverket i Luleå, samt den

ökning av antalet officerare och underofficerare, som på senare tid ägt rum

inom Bodens garnison. Kommendanten i Boden hade instämt i stadsfullmäktiges

synpunkter.

De framförda synpunkterna funne överstyrelsen i hög grad vara värda

beaktande. Staden Bodens befolkning uppvisade en avsevärd ökning sedan

den 1 januari 1939 (från 6,838 till 7,753 personer) och antalet barn, som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

skulle behöva åtnjuta gymnasieundervisning, hade ökat även på grund av

alltjämt växande inflyttning av officerare och underofficerare samt deras

familjer. Den växande strömmen av elever ginge främst till högre allmänna

läroverket i Luleå, vars elevantal höstterminen 1941 uppgått till ej mindre

än 708. Betydande lokalsvårigheter hade på grund av denna utveckling

uppstått för läroverket. Av gymnasiets 240 elever tillhörde omkring fjärdedelen

Bodens lärjungeområde. Ett inrättande av ett statligt gymnasium i

Boden skulle följaktligen medföra en mycket välbehövlig avlastning för läroverket

i Luleå och vore således även ur denna synpunkt att starkt förorda.

Överstyrelsen ansåge sig därför med hänsyn till dessa särskilt tungt vägande

skäl kunna tillstyrka jämväl förslag om inrättande av ett högre allmänt

läroverk i Boden.

Överstyrelsen hemställde således dels om förstatligande från och med budgetåret

1942/43 av kommunala gymnasiet i Hässleholm, dels om upprättande

från samma tidpunkt av ett gymnasium vid samrealskolan i Boden

med 4-årig latin- och 3-årig reallinje, i båda fallen successivt upprättade,

börjande med första ringen å såväl latin- som reallinjerna från nämnda tidpunkt.

Statsverkets kostnader för upprättandet av ett statligt gymnasium i Hässleholm

ha beräknats under första året utgöra 26,831 kronor. Motsvarande

kostnader för ett gymnasium i Boden beräknades sålunda:

Lönefyllnad för rektor.....................

1 lektor..............................

6,5 timlärartimmar i läroämnen................

2 timmars ökning i ordinarie teckningslärarens tjänstgöring

2 » » » » musiklärarens »

4 » » » » gymnastiklärarens »

Tillsynslärare, tilläggsarvode..................

Skolläkare, » ..................

Bibliotekarie, » ..................

Biträde å rektorsexpeditionen, tilläggsarvode.........

kronor 891

» 10,848

» 1,573

* 461

» 461

» 922

> 25

» 150

» 200

» 230

Summa kronor 15,761.

Sammanlagda kostnaden skulle efter fullt genomförd organisation uppgå

till respektive 88,866 och 97,138 kronor. Vid fullt genomförd organisation

skulle hela och under första året % av det nu utgående anslaget till kommunala

gymnasiet i Hässleholm, respektive 8,000 och 2,667 kronor, bortfalla.

Såsom villkor för de ifrågavarande förmånerna torde böra föreslås, att

vederbörande kommun åtoge sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning samt bostad eller hyresersättning

åt rektor och bostad åt vaktmästare i enlighet med uttalandet i riksdagens

skrivelse nr 196/1941, ävensom, beträffande Boden, att kommunen

förbunde sig att bevilja ett engångsanslag av 5,000 kronor till bestridande

av kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning

av biblioteket.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

19//) års skolutredning har yttrat, att den i ärendet förebragta utredningen

syntes ådagalägga, att starka skäl kunde anföras för den ifrågasatta utvidgningen

av de båda realskolorna med statligt gymnasium. Ur de synpunkter,

som det skolutredningen lämnade uppdraget gåve, hade kommittén intet att

erinra mot skolornas ombildning till högre allmänna läroverk. Skulle emellertid

de statsfinansiella förhållandena förbjuda, att båda skolorna nu utvidgades

på föreslaget sätt, och medgiva ombildning av endast en läroanstalt,

syntes företräde böra givas åt samrealskolan i Boden.

I rådande statsfinansiella läge måste givetvis varje förslag örn utbyggnad

av läroverksorganisationen med nya gymnasier väcka starka betänkligheter.

Emellertid är det mycket vägande skäl, som föranlett återupptagande av

frågan örn förstatligande av det kommunala gymnasiet i Hässleholm.

Stadens årsutgifter för gymnasiet, vilka år 1935 beräknats till 16,000 kronor,

stego under budgetåret 1940/41 till närmare 37,000 kronor. Till följd

av de starkt stegrade kommunala utgifterna har fråga uppkommit örn att

nedlägga gymnasiet. Skälen för förstatligande äro även i övrigt vägande, vilket

bland annat framgår därav, att staden placerats som den fjärde bland de sex

orter, där enligt förutnämnda sakkunnigförslag statliga gymnasier i första

hand borde upprättas. Av argumenten vill jag särskilt framhålla det höga

procenttalet för elever från landsbygden. Trots detta anser jag mig likväl

icke kunna för närvarande tillstyrka, att gymnasiet nu förstatligas. Då emellertid

ett ökat statligt stöd åt gymnasiet är starkt motiverat, vill jag i stället

föreslå, att det nuvarande understödet till gymnasiet, för närvarande 8,000

kronor, ökas med 12,000 kronor till 20,000 kronor. För detta ändamål bör

anslaget till understöd åt kommunala gymnasier — vartill jag längre fram

återkommer — höjas med nämnda belopp, 12,000 kronor.

Vad beträffar frågan örn upprättande av ett gymnasium i Boden, vill

jag först erinra örn sakkunnigförslaget. Enligt detta förefunnes starka skäl

för utbyggande av samrealskolan i Boden till ett högre läroverk, nämligen statens

förpliktelser mot militärpersonalen, realskolans storlek, den höga kommunalskatten,

det stora och folkrika gymnasieområdet med ett betydande

realskolunderlag samt det synnerligen stora antalet Boden-elever vid gymnasierna

i Luleå och Haparanda. Som motskäl angåvos främst hänsynen till

andra landsdelar, då Norrbottens län vore relativt väl tillgodosett nied statliga

gymnasier, och närheten till Luleå, där elevnumerären visserligen vore

stor men icke nödvändigtvis måste nedskäras. Den sakkunnige ansåg därför

tillräckliga skäl ännu icke föreligga för upprättande av ett gymnasium i Boden

och medtog således icke staden bland de sex förut nämnda orterna. I stället

förordades ett upprättande av ett statligt gymnasium i Kiruna.

De skäl, som sålunda anförts mot inrättande av ett gymnasium i Boden,

ha bemötts av skolöverstyrelsen, som påpekat, att Norrbottens län i själva

Departe
mentschefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts ''proposition Nr 176.

verket vore illa lottat i fråga om statliga gymnasier och att en avlastning av

läroverket i Lulea behövdes. Den omständighet, som enligt min mening måhända

starkast motiverar, att ett gymnasium trots tidsläget upprättas, är

den stora ökningen av Bodens garnison. Mycket synes mig tala för, att möjlighet

till högre undervisning beredes för barnen till de talrika statstjänstemän,

vilkas verksamhet måste förläggas till denna ort. Det torde i detta sammanhang

även förtjäna erinras, att enligt den planerade nya försvarsordningen

de militära förbanden i Norrbotten komma att väsentligt utökas.

Jag tillstyrker på anförda skäl, att ett gymnasium med en fyraårig latinlinje

och en treårig reallinje upprättas i Boden successivt från och med nästa

budgetår. I fråga om de villkor, som böra uppställas för gymnasiets inrättande,

ansluter jag mig till vad skolöverstyrelsen föreslagit. Statsverkets

kostnader för gymnasiet ha av överstyrelsen beräknats till cirka 16,000 kronor

under nästa budgetår och omkring 97,000 kronor vid fullt genomförd

organisation. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

lil. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverk: Avlöningar.

Detta anslag var för budgetåret 1939/40 uppfört med 26,436,500 kronor.

I samband med vissa besparingsåtgärder sänktes det för budgetåret 1940/41

med 156,500 kronor till 26,280,000 kronor. Belastningen på anslaget steg

dock under sistnämnda budgetår till omkring 27,887,000 kronor, i samband

med det rörliga tilläggets höjning till 15 procent. För innevarande budgetår

är anslaget uppfört med 28,286,000 kronor. Beträffande anslagets disposition

hänvisas till statsliggaren, sid. 488 ff. Även för innevarande budgetår

ha besparingsåtgärder vidtagits. Sålunda har successiv indragning av en treårig

latinlinje vid högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm i Stockholm

påbörjats, antalet nybörjaravdelningar begränsats och reduktion av

vissa arvoden åt lärare vid provårsläroverk genomförts.

För nästa budgetår har skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden räknat

med en anslagshöjning av 433,900 kronor, avseende följande utgiftsändamål:

a) nyinrättande av 3 lektorstjänster, 6 adjunkts^''änster

och 1 gymnastiklärartjänst........................ kronor 80,000

b) ökad undervisning i övningsämnen.................. » 22,000

c) arvoden åt skolläkare ........................... » 2,200

d) » » rektorsbiträden ....................... » 3,000

e) » vid provårsläroverk...................... » 11,700

f) avlöningar åt icke-ordinarie personal, bland annat inrättande

av 35 nya extra ordinarie adjunkts^-änster . ..._» 325,000

443,900.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

Härtill komina kostnader för rörligt tillägg samt utgifter för inrättande av

statliga gymnasier i Hässleholm och Boden.

Ett genomförande av besparingsberedningens förut behandlade förslag

skulle enligt av överstyrelsen gjorda beräkningar, såsom ovan nämnts, medföra

en besparing i kostnaderna för icke-ordinarie lärare för nästa budgetår

med högst 615,000 kronor (avseende det fall, att tjänstgöringsskyldigheten

ökas med en veckotimme och antalet nybörjaravdelningar minskas till 514).

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Den ordinarie lärarpersonalen vid de allmänna läroverken har från och

med innevarande budgetår undergått den förändringen, att två lektorstjänster

nyinrättats och en vakanssatt adjunktstjänst fått återbesättas. Personalförteckningen

upptager därefter bland annat 427 lektorer, 1,275 adjunkter

å ordinarie stat och 39 adjunkter å övergångsstat samt 100 lärare i gymnastik.

Av adjunktstjänsterna må enligt personalförteckningen endast så många

uppehållas, att antalet å ordinarie stat och övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,275.

Skolöverstyrelsen har föreslagit nyinrättande av 3 lektor stjänster, 6

adjunktstjänster samt 1 (kvinnlig) lärartjänst i gymnastik med lek och idrott.

Samtliga dessa tjänster avse läroverk under upprättande, omorganisation

eller förstatligande. Vidare har överstyrelsen hemställt om inrättande av lektorstjänster

vid de föreslagna nya gymnasierna i Hässleholm och Boden,

nämligen två i Hässleholm och en i Boden.

De läroverk, vid vilka inrättande av nya tjänster till följd av läroverkens

upprättande, omorganisation eller förstatligande kunde ifrågakomma, vore

till antalet sexton. Därjämte erfordrades nya lektor stjänster vid högre allmänna

läroverket i Bromma i Stockholm, till vilket under läsåren 1941—1943

förlagts en tillfällig provårskurs. Överstyrelsen ansåge sammanlagt 6 nya lektorstjänster

och 8 nya adjunktstjänster vara erforderliga vid de ifrågavarande

läroverken, därvid hänsyn tagits till överflyttningsmöjligheterna. Ehuru överstyrelsen

medtagit endast sådana tjänster, i fråga om vilka ett avböjande

skulle medföra påtagliga olägenheter för tidigare beslutade organisationsändringar,

ansåge sig överstyrelsen med hänsyn till det statsfinansiella läget icke

böra fasthålla annat än vid ett absolut minimum, vars avböjande skulle medföra

uppenbara vådor för berörda läroverk.

Vid vart och ett av högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm samt

högre allmänna läroverken å Kungsholmen och i Bromma i Stockholm borde

inrättas en ny lektorstjänst. Det förstnämnda läroverket vore under upprättande

och komme läsåret 1942—1943 att lia 8 gymnasieavdelningar men

disponerade för närvarande endast 3 lektorstjänster. Högre allmänna läroverken

å Kungsholmen och i Bromma syntes nämnda läsår få 14 respektive

16 gymnasieavdelningar, medan antalet lektorstjänster vid vartdera läroverket

skulle utgöra 7. Provårskursen vid Brommaläroverket förstärkte behovet

av lektorer där.

De behövliga adjunktstjänsterna torde icke kunna erhållas genom överflyttning

från andra läroverk, dels emedan flyttbara adjunktstjänster måste dispo
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

lierås även för att motverka en vid många läroverk förefintlig disproportion

mellan ordinarie oell icke-ordinarie lärare, dels emedan icke ett tillräckligt

antal sådana tjänster beräknades bli lediga under det närmaste året. Största

lich o vet av nya adjunktstjänster förefunnes vid högre allmänna läroverken

för flickor å Norrmalm och å Södermalm samt nya elementarskolan i Stockholm,

högre allmänna läroverket i Motala, samrealskolan i Ljusdal och högre

allmänna läroverket i Skellefteå. Vid vart och ett av dessa läroverk borde

inrättas en ny adjunktstjänst. Antalet ämneslärare »över stat» (d. v. s. ickeordinarie

lärare förutom vikarier för ordinarie lärare), utgjorde vid ifrågavarande

läroverk mer än 25 procent av totalantalet. För reglering av proportionen

mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare så, att procenttalet lärare

över stat nedbringades till 20, skulle behövas 68 adjunktstjänster. Endast

ett fåtal nu befintliga tjänster skulle vid ledighet kunna överflyttas till andra

läroverk, där behovet av reglering vore starkare.

Behov av ordinarie Övningslärare’anst ansåge överstyrelsen uppstå, när

ett säkerställt minimiantal av 12 veckotimmar i teckning eller gymnastik

eller 10 veckotimmar i musik och slöjd för flickor förelåge samt då ett konstant

behov av 18 undervisningstimmar i teckning eller gymnastik utöver de

av ordinarie lärare bestridda vöre för handen. Enligt denna beräkningsgrund

skulle ett stort antal nya ordinarie övningslärartjänster vara erforderliga,

bland annat 24 gymnastiklärarbefattningar. Till en del skulle behovet kunna

täckas genom överflyttning, men någon överflyttbar tjänst beräknades icke bli

ledig inom närmaste framtiden. Överstyrelsen ansåge sig dock icke böra föreslå

inrättande av någon annan ny tjänst än en tjänst i gymnastik med lek

och idrott vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm.

Medelsbehovet för avlöningar till ordinarie tjänstemän för nästa budgetår

har överstyrelsen beräknat till 20,393,000 kronor (nu 20,300,000 kronor). Härvid

har överstyrelsen räknat med samma tjänstledighetsa vdrag för militärtjänstgöring

som tidigare. I beloppet ingå kostnaderna för de av överstyrelsen

föreslagna nya tjänsterna, nämligen 3 lektors- och 6 adjunktstjänster samt 1

gymnastiklärarinnebefattning, med i runt tal 80,000 kronor. Höjningen i övrigt

belöper på den automatiska ökning av kostnaderna för undervisning i

övningsämnen, som följer av läroverksorganisationens successiva utvidgning.

Kostnaderna för inrättande av statliga gymnasier i Hässleholm och Boden

skulle enligt överstyrelsens beräkning för nästa budgetår medföra en ökning

av förevarande anslagspost med respektive 22,800 och 13,600 kronor, avseende

lönefyllnad åt rektorerna, nya lektorstjänster och ökning av de ordinarie

övningslärarnas t jänstgöring.

I personalförteckningen bör enligt överstyrelsens förslag införas de av överstyrelsen

föreslagna nya tjänsterna, varjämte bör göras de ändringar, som

föranledas av att 3 ämneslärarinnetjänster ombildats till adjunktstjänster.

Vid det föreslagna gymnasiet i Boden bör inrättas en rektorstjänst i lönegraden

Elli stället för den nuvarande i lönegraden E 8.

Antalet ordinarie lärartjänster vid de allmänna läroverken har från och

med innevarande budgetår utökats med två lektorstjänster och en adjunktstjänst,

avsedda för läroverk under upprättande, omorganisation eller förstat
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

ägande. De nya tjänster, som nu föreslagits av skolöverstyrelsen, avse även

dylika läroverk, och befattningarnas inrättande skulle alltså utgöra en följd

av tidigare fattade organisationsbeslut. Det synes ofrånkomligt att åtminstone

i någon mån tillgodose de ifrågavarande läroverken. Jag tillstyrker därför

överstyrelsens förslag, att tre nya lektorstjänster inrättas under

nästa budgetår. Därjämte bör det av mig förordade nya gymnasiet i Boden

under budgetåret 1942/43 förses med en lektorstjänst.

Möjligheterna att fylla behovet av ordinarie tjänster vid ett läroverk genom

förflyttning av tjänster från andra läroverk äro små i fråga om lektoraten.

Däremot äro möjligheter att flytta adjunktstjänster större.

Överstyrelsen har ansett dessa möjligheter böra utnyttjas för reglering av

förefintliga disproportioner mellan antalen ordinarie och icke-ordinarie lärare.

För min del anser jag, att även behovet av ordinarie adjunkter vid läroverk

under upprättande, omorganisation eller förstatligande under nuvarande förhållanden

bör kunna åtminstone delvis tillgodoses genom förflyttning av tjänster.

Jag vill framhålla, att jag i det följande ämnar föreslå ökning av antalet

extra ordinarie adjunkter, vilken åtgärd tillsammans med det av överstyrelsen

numera tillämpade systemet för tillsättning av dylika lärare bör starkt

bidraga till att giva läroverken en fastare personalorganisation. Jag finner mig

med hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka inrättande av flera än tre

nya ordinarie adjunktstjänster för nästa budgetår.

Med hänsyn till det ådagalagda behovet av nya ordinarie Övningslärare

änster biträder jag överstyrelsens förslag örn inrättande av en ny

ordinarie gymnastiklärartjänst.

I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra, utöver

nu föreslagna ändringar, även 3 ämneslärarinnetjänster utbytas mot

adjunktstjänster. I likhet med vad som skett för innevarande budgetår torde

Kungl. Majit böra bemyndigas att utan hinder av gällande personalförteckning

för de allmänna läroverken tills vidare under nästa budgetår, då för realskolestadiet

avsedd ordinarie ämneslärartjänst vid samläroverk skall tillsättas,

besluta, huruvida tjänsten skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

är nu upptagen till 20,300,000 kronor. Enligt överstyrelsens beräkningar

skulle den behöva höjas för nästa budgetår till 20,393,000 kronor,

vartill skulle komma ett belopp av i runt tal 14,000 kronor vid bifall till

förslaget om upprättande av statligt gymnasium i Boden. Mot överstyrelsens

beräkningar finner jag icke anledning till annan erinran än att det enligt

dessa beräkningar erforderliga beloppet bör minskas dels med i runt tal

25,000 kronor med hänsyn till att jag icke tillstyrkt inrättande av flera än

3 av de av överstyrelsen beräknade 6 nya ordinarie adjunktstjänsterna,

dels ock med i runt tal 100,000 kronor med hänsyn till att de beslutade högre

pensionsavdragen träda i kraft med ingången av nästa budgetår. Föreva
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

rande anslagspost bör sålunda för nästa budgetår uppföras med (20,393,000 -f+

14,000 — 25,000 — 100,000 =) 20,282,000 kronor, vilket torde böra avrundas

till 20,280,000 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt t i 11- synslärare. Personliga tilläggsarvoden åt första lärarinnor.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att dessa delposter upptagas med oförändrade

belopp, respektive 1,260, 8,000 och 2,400 kronor.

Arvoden åt skolläkare. Denna delpost är nu uppförd med

131,700 kronor, varav ett belopp av 53,450 kronor belöper på fasta arvoden,

medan för rörliga arvoden beräknats förslagsvis 78,250 kronor. Skolöverstyrelsen

har beträffande de fasta arvodena endast föreslagit en höjning med

50 kronor av arvodet vid flickläroverket å Södermalm, vilket läroverk

från och med nästa läsår är färdigbildat. Med utgångspunkt från att lärjungeantalet

vid de allmänna läroverken höstterminen 1942 skulle komma

att stiga till 53,600 har överstyrelsen beräknat de rörliga arvodena till i runt

tal 80,400 kronor. Den sammanlagda höjningen skulle alltså uppgå till

2,200 kronor.

Arvoden åt bibliotekarier. Skolöverstyrelsen har föreslagit

oförändrad medelsanvisning, 87,500 kronor.

Arvoden åt biträden å rektorsexpeditionerna. Dylika

arvoden utgå enligt av 1939 års lagtima riksdag godkända grunder.

Skolöverstyrelsen äger rätt att vidtaga erforderliga jämkningar i arvodesbeloppen.

För nästa budgetår har skolöverstyrelsen föreslagit, att delposten,

som nu är upptagen till 85,000 kronor, måtte höjas med 3,000 kronor. Höjningen

motiveras med den ökade lärjungetillströmningen till läroverken och

läroverksorganisationens utvidgning enligt tidigare fattade beslut.

Särskilda arvoden vid p r o v å r s lä r o v e r k. Från och med

innevarande budgetår har antalet provårskandidater utökats och antalet

provårsläroverk höjts från åtta till nio. Den nya, tillfälliga, provårskursen

har för läsåren 1941—1943 förlagts till läroverket i Bromma och skall från

och med läsåret 1943—1944 vara förlagd till högre allmänna läroverket

i Umeå. Arvodena åt lärare i läroämnen vid provårsläroverk och handledare

av provårskandidater ha sänkts, medan övriga provårsarvoden, d. v. s. åt

provårsföreståndare samt för föreläsningar och kurser, bibehållits oförändrade.

Delposten har uppförts med 133,300 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att

vid behov medgiva densammas överskridande med högst 15,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att inskränkningen av seminarieorganisationen

medfört minskning av antalet provårsplatser samt att antalet provårskandidater

redan förut varit så stort, att en mera betydande ökning av

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

antalet knappast kunde äga rum, om utbildningens standard skulle kunna

upprätthållas. I rådande läge ansåge sig överstyrelsen dock förhindrad påyrka

upprättande av nya pro vårsläroverk. Antalet till läroverk hänvisade

provårskandidater utgjorde nu 110, av vilka 95 fullgjorde två terminers

och 15 en termins pro vårstjänstgöring. Antalet enterminskandidater brukade

dock ökas, varför överstyrelsen räknade med 20 dylika. Överstyrelsen

har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår sålunda:

Arvoden å 1,500 kronor åt 9 provårsföreståndare......kronor 13,500

» å 300 kronor åt 293 ordinarie lärare vid prov
årsläroverk.

.......................... » 87,900

» ä 300 kronor åt 40 extra ordinarie lärare vid

provårsläroverk........................ » 12,000

» åt handledare.......................... » 26,000

Ersättningar för föreläsningar och övningar ......... » 5,500

Summa kronor 144,900.

Härvid har överstyrelsen utgått från att en ny lektorstjänst skulle inrättas

vid läroverket i Bromma och att fyra seminarielektorer skulle erhålla

full tjänstgöring vid provårsläroverk. Det erforderliga anslagsbeloppet borde

avrundas till 145,000 kronor.

Särskilda arvoden vid statens aftonskola. Skolöverstyrelsen

har föreslagit, att denna delpost uppföres med oförändrat belopp,

5,800 kronor.

Nu förevarande anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, har för innevarande budgetår trots ökning i lärjungeantalet

sänkts med omkring 37,000 kronor. Skolöverstyrelsens förslag

angående anslagspostens storlek för nästa budgetår innebär en höjning med

16,900 kronor, beroende dels på den väntade ökningen av lärjungeantalet,

dels på utvidgningen av provårsutbildningen. För det föreslagna gymnasiet

i Boden har överstyrelsen därjämte hemställt om anvisande av 605 kronor

till arvodeshöjningar.

Mot uppräkningen av delposten till skolläkare har jag intet att erinra.

Då för gymnasiet i Boden bör beräknas ett belopp av 150 kronor, bör delposten

höjas med sammanlagt i avrundat tal 2,300 kronor till 134,000 kronor.

Ur det för bibliotekarier upptagna, oförändrade beloppet torde kunna

utgå även eventuell arvodeshöjning åt bibliotekarien vid läroverket i Boden.

Delposten till biträden å rektorsexpeditionema har icke höjts för innevarande

budgetår trots ökningen i elevantalet vid läroverken. Den nu beräknade

höjningen med 3,000 kronor, vilken är grundad på en ytterligare ökning

av lärjungeantalet med omkring 900, synes mig dock kunna begränsas till

2,000 kronor och delposten således uppföras med 87,000 kronor. Överstyrelsens

förslag beträffande posten till arvoden vid provårsläroverk innebär formellt en

ökning med 11,700 kronor. Då emellertid det nuvarande delpostbeloppet

Departe
mentschefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

får överskridas med 15,000 kronor, är det föreslagna beloppet i själva verket

mindre än det nuvarande. Jag har intet att erinra mot att denna post beräknas

till 145,000 kronor.

Då övriga delposter böra upptagas till av överstyrelsen föreslagna belopp,

bör alltså anslagsposten för nästa budgetår höjas med 16,000 kronor till

470,960 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Antal lärjungar och klassavdelningar. Sedan lång tid

tillbaka har de allmänna läroverkens lärjungeantal oavbrutet tillväxt. Läsåret

1940—1941 — det första läsår, som tog sin början efter det pågående

världskrigets utbrott — var ökningen visserligen mindre än vanligt, men

redan innevarande läsår har stegringen åter nått den tidigare storleken. Utvecklingen

av lärjungeantalet under den senaste femårsperioden belyses av

följande, av skolöverstyrelsen lämnade uppgifter:

1937

1938

1939

1940

1941

Nybörjarklasser* ......

13,598

14,010

14,728

14,309

14,880

Övriga klasser........

35,209

36,017

36,434

37,281

37,786

Lyceet............

101

75

65

32

18

Totalt antal.........

48,908

50,102

51,217

51,622

52,684

Ökning............

967

1,194

1,116

404

1,062

1 l5, l4, I4 och I9.

Antalet lärjungar, klassavdelningar och ämneslärare höstterminen 1941

samt överstyrelsens beräkningar av samma antal nästa hösttermin vid oförändrade

organisatoriska förhållanden framgå av följande sammanställning:

Lärjungar

Klassavdelningar

Ämneslärare 4

-

i nybörj ar- avdel- ningar 1

totalt

antal

antal ny- börj arav- delningar

totala an- talet klass- avdelningar

ordinarie

icke-

ordinarie

Höstterminen 1941:

beräknat antal ....

14,400

52,170

527

2,095

2,095

438

verkligt antal ....

14,880

52,684

529

2,100

2,098

438

Höstterminen 1942:

beräknat antal ....

15,110

53,600

539

2,131

2,098

474

ökning i förhållande

till det verkliga an- talet höstterminen

1941........

230

916

10

31

36

1 l6, l4, I4 och I9. 9 Med bortseende från vikarier.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majlis proposition Nr 176.

Den beräknade automatiska ökningen med 31 klassavdelningar fördelar

sig enligt överstyrelsens framställning sålunda:

Klassavdelningar

:

a. Till följd av beräknad tillströmning till nybörjaravdelningarna (klass 1 och

ring I) å vissa orter beräknas tillkomma 18 nya avdelningar, medan till följd av

minskad tillströmning å andra orter 8 nu befintliga nybörjaravdelningar beräknas

kunna indragas (18 — 8 =).................................

b. Till följd av tidigare beslutade organisationsändringar beräknas tillhopa 6

klassavdelningar tillkomma................................. 6

c. Huvudsakligen till följd av under senare år fattade beslut örn upprättande av

nya parallellavdelningar av klass 1 och ring I, vilka nu successivt utvecklas till

parallellinjer, beräknas tillkomma 15 klassavdelningar..................

Summa nya klassavdelningar 31

Tillfällig indragning av vissa l är o v er k slin j er. Skolöverstyrelsen

har erinrat, att för läsåren 1940—1941 och 1941—1942 någon

elevintagning icke ägt rum i första klassen av vissa mindre frekventerade

läroverkslinjer, samt förutsatt, att någon nybörjarintagning i dessa linjer

icke heller nästa läsår skulle ske. Överstyrelsen har därjämte ansett sig böra

undersöka, örn inom läroverksorganisationen förefunnes ytterligare någon

mindre väl besökt linje, som skulle kunna indragas. Överstyrelsen har i detta

hänseende föreslagit indragning av första ringen av den treåriga latinlinjen

vid högre allmänna läroverket i Karlskrona:

Latinlinjerna vid statens aftonskola och läroverket i Haparanda syntes,

ehuru mindre frekventerade, böra bibehållas.

I första ringen av den treåriga latinlinjen vid läroverket i Karlskrona funnes

höstterminen 1941 endast 4 lärjungar. Läroverkets rektor och kollegium

hade föreslagit, att ringen skulle temporärt nedläggas från och med höstterminen

1942, såvida icke minst 5 anmälningar till ringen inkommit före

den 15 april 1942. Överstyrelsen räknade med att någon ny första ring

icke skulle upprättas sistnämnda hösttermin.

Den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Lidköping hade höstterminen

1941 endast 4 lärjungar. Den beräknades sysselsätta en lärare

med full tjänstgöring och krävde därutöver 7 veckotimmar samt droge därför

en kostnad av omkring 6,434 kronor jämte tillägg. Liksom tidigare ansåge

överstyrelsen, att linjen icke borde indragas med hänsyn till den fasta

ställning den fyraåriga linjen intoge i vårt skolsystem. Om en begränsning

av antalet nybörjaravdelningar skulle genomföras, borde linjen dock indragas

hellre än att genom dess bibehållande en nybörj aravdelning på annat

håll med måhända mångdubbelt större anslutning skulle omöjliggöras.

Den fyraåriga realskollinjen vid läroverket i Jönköping hade under flera

år visat starkt fluktuerande lärjungesiffror. Överstyrelsen ville dock för närvarande

icke föreslå indragning av densamma.

De svagt frekventerade tre handelslinjerna och den husliga linjen i Hälsingborg

borde likaledes bibehållas.

Statskontoret, som på sätt förut nämnts föreslagit viss begränsning av

antalet nybörjaravdelningar vid läroverken, har med hänsyn till denna

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 176. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

ståndpunkt funnit det knappast kunna ifrågakomma att bibehålla de fyraåriga

realskollinjerna i Lidköping och Jönköping.

Sänkning av deltagar minimum i grekiska. Alltsedan

budgetåret 1940—1941 gäller, att undervisning i tillvalsämne i regel får

beträffande grekiska å latingymnasiet och latinlyceet anordnas endast örn

minst fyra (förut tre) lärjungar anmält sig skola deltaga däri. Skolöverstyrelsen

har framhållit, att omfattningen av undervisningen i klassiska språk

bland annat till följd av denna bestämmelse på sista tiden avsevärt nedgått.

Då detta av olika skäl icke kunde anses försvarligt, borde en återgång

ske till de före krisens inbrott gällande villkoren för anordnande av

undervisning i ämnet. Kostnaderna härför beräknades för nästa läsår utgöra

omkring 14,200 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg. För läsåret därpå

skulle inträda en ytterligare kostnadsökning med ungefär samma belopp.

Höstterminen 1939, då deltagarminimum varit 3 lärjungar, hade undervisning

i grekiska meddelats under 471 veckotimmar. Sedan höjningen av

minimum till 4 lärjungar med innevarande läsår blivit helt genomförd, hade

undervisningen nedgått till 355 veckotimmar, alltså med nära 25 procent

av sin tidigare omfattning. Denna reduktion ginge längre än som kunde anses

försvarligt med hänsyn till den stora allmänkulturella betydelsen av de

klassiska studierna. Den vore dessutom ägnad att skärpa vissa olägenheter,

som vöre förenade med gymnasiets differentieringssystem. Universitetsstuderande

i språkliga ämnen, som ej kunde underkasta sig en terminslång

komplettering, bleve nödsakad att bygga sina studier på en svagare grund.

För dem som oundgängligen hade behov av grekiska, t. ex. för teologiska

studier, betydde ett av omständigheterna framtvunget oändamålsenligt

ämnesval i gymnasiet en förlängning av studietiden och en fördyring av

utbildningen.

Överstyrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida icke redan nu en återgång

kunde ske till de före krisens inbrott gällande villkoren för anordnande

av undervisning i ämnet. En ökning av antalet veckotimmar i grekiska från

nuvarande 355 timmar ungefär upp till de tidigare 471 timmarna skulle

i sådant fall kunna förväntas. Omkring hälften av ökningen eller 58 veckotimmar

kunde emotses redan höstterminen 1942. Kostnaderna för denna

undervisning, som beredde full tjänstgöring åt två lärare och därutöver 14

veckotimmars timlärartjänstgöring, kunde beräknas till i runt tal 14,300

kronor förutom rörligt tillägg och kristillägg. En ytterligare kostnadsökning

på ungefär samma belopp kunde beräknas för höstterminen 1943.

Statskontoret har avstyrkt bifall till skolöverstyrelsens förslag.

Ökning av antalet extra ordinarie adjunkter.

Centralstyrelsen för Sveriges extralärarförening har gjort framställning om

ökning av antalet extra ordinarie adjunkts^änster från nuvarande 205 till

270. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt en ökning med 35 tjänster; kostnaden

härför kunde beräknas till omkring 26,000 kronor:

1936 års läroverkslönesakkunniga hade tänkt sig, att praktiskt taget alla

provårsutbildade icke-ordinarie ämneslärare skulle erhålla anställning som

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

extra ordinarie adjunkter. Givetvis finge dock antalet extra ordinarie lärare

icke bli så stort, att staten därigenom tillskyndades otillbörliga kostnader för

flyttningsersättningar m. m. Då hela antalet lärare över stat med full tjänstgöring

i läroämnen för nästa läsår kunde anslås till 412, vartill komme omkring

180 för hel termin anställda vikarier, utgjorde de nu anställda 205

extra ordinarie adjunkterna icke mer än 34,6 procent av den icke-ordinarie

lärarpersonalen med förordnanden pa en termin eller mera. Även örn man

beaktade, att förutom de extra ordinarie adjunkterna 35 extra ordinarie

ämneslärarinnor vore anställda vid läroverken, mäste marginalen av lösare

anställd arbetskraft uppskattas till minst 350 lärare, förutom korttids
vikarier.

...

Detta antal måste anses som synnerligen betryggande, under förutsättning

att överstyrelsen genom lämpliga former för tillsättningen av de extra ordinarie

tjänsterna förebyggde en alltför stor anhopning av fast anställd lärarkraft

vid vissa eftersökta läroverk och inom vissa ämneskombinationer. I

detta syfte hade överstyrelsen från och med höstterminen 1941 infört en ny

tillsättningsprocedur. Tjänsterna bundes vid bestämda läroverk och ledigförklarades

i ämneskombinationer, som kunde anses varaktigt behövliga vid

läroverket i fråga. Risken att extra ordinarie lärare skulle behöva förflyttas

torde därigenom mycket starkt reduceras. En måttlig ökning av de extra

ordinarie lärarnas antal skulle utan olägenhet kunna genomföras.

Centralstyrelsen hade hänvisat till att vårterminen 1941 av 84 pro vårsutbildade

extra adjunkter mer än hälften varit födda 1906 eller tidigare och

sålunda redan nått den ålder, att ytterligare uppskov med befordran till

pensionsberättigande anställning måste medföra reducerade pensionsförmåner

vid avskedstagandet. Överstyrelsen hade konstaterat, att höstterminen

1941 av 112 extra adjunkter med provår 55 varit födda 1906 eller tidigare

och att för dessa den genomsnittliga tjänstetiden uppginge till inemot 10

terminer.

Överstyrelsen funne extralärarföreningens framställning i det hela välgrundad.

1 Med hänsyn till den ansträngda statsfinansiella situationen ansåge

sig överstyrelsen dock icke böra ifrågasätta en ökning i ett slag av de extra

ordinarie tjänsterna till det mått extralärarföreningen föreslagit. Ett genomförande

etappvis av den föreslagna ökningen syntes hellre böra ske. Med

hänsyn till att överstyrelsen föreslagit upprättandet av 9 nya ordinarie lektors-

eller adjunktstjänster och att 23 extra ordinarie adjunktstjänster vöre

under tillsättande, nöjde sig överstyrelsen nu med att föreslå en ökning

med 35 av antalet extra ordinarie adjunktstjänster.

Merkostnaderna vid genomförandet av dessa förslag kunde uppskattas

till i runt tal 26,000 kronor förutom rörligt tillägg och kristillägg.

Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens förslag.

Vid läroverken funnes sammanlagt 1,959 ordinarie lektorer, adjunkter och

ämneslärarinnor, 240 extra ordinarie ämneslärare samt 350 andra lcke-ordinarie

lärare med full tjänstgöring, av vilka sistnämnda dock 178 vöre vikarier.

Av hela antalet ämneslärare med full tjänstgöring utgjorde således de ickeordinarie

lärare, som ej hade extra ordinarie anställning, allenast 14 procent.

Voges icke hänsyn till vikarierna, vilka normalt icke syntes böra, vara extra

ordinarie, skulle procenttalet bli 7. Statskontoret, som tidigare förklarat sig

icke kunna finna en utökning av antalet extra ordinarie adjunkter tillräckligt

motiverad, kunde alltjämt icke finna, att proportionerna mellan lärare i

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

olika löneställning kunde sägas vara så oförmånliga för lärarna, att en ändring

borde komma till stånd. Visserligen syntes det icke alldeles tillfredsställande,

att det funnes extralärare med provårsutbildning i så relativt hög levnadsålder

som den av överstyrelsen nämnda. Inrättandet av ett antal nya

extra ordinarie befattningar skulle emellertid givetvis icke innebära, att dessa

äldre extralärare utan vidare skulle erhålla extra ordinarie tjänst. Att enbart

med hänsyn till åldern giva de äldre extralärare företräde framför yngre

sökande till de föreslagna tjänsterna syntes uppenbarligen icke böra ifrågakomma.

Centralstyrelsen för Sveriges extr alärarförening har med anledning av statskontorets

utlåtande anfört bland annat:

Av de provårsutbildade icke-ordinarie ämneslärarna vore mer än tredjedelen

(35,3 procent) icke extra ordinarie adjunkter. Nära hälften (49 procent)

av de provårsutbildade extra lärarna hade uppnått en ålder av 35 år,

varför de icke kunde få full pension. I betraktande av den nuvarande procenten

yngre lärare bland de extra ordinarie adjunkterna torde mer än 90

procent av de föreslagna nya extra ordinarie adjunktstjänsterna komma

de äldre extralärarna till godo.

Icke-ordinarie ämneslärare. Vid bifall till överstyrelsens

ovan angivna anslagsäskanden — frånsett förslagen om upprättande av

statliga gymnasier i Boden och Hässleholm — för nästa budgetår skulle

enligt vad skolöverstyrelsen beräknat antalet icke-ordinarie ämneslärare

(frånsett vikarier) uppgå till 467 (ökningen = 29).

Överstyrelsen har utgått från att vikarier för inkallade eller av annan anledning

tjänstlediga lärare under nästa läsår skulle erfordras i samma utsträckning

som under läsåret 1940—1941. Enligt en av överstyrelsen verkställd inventering

av den icke-ordinarie lärarpersonalen den 1 april 1941 hade antalet

vikarier med helterminstjänstgöring utgjort 178 och antalet korttidsvikarier

med full tjänstgöring 105. Därjämte har överstyrelsen nu för första gången i

anslagsberäkningarna medtagit de korttidsvikariat, som vöre uppdelade på

timlärare, utgörande 477 veckotimmar (motsvarande ungefär 18 % heltidstjänstgörande

lärare). Tjänstledigheter för de icke-ordinarie lärarna har överstyrelsen

beräknat förekomma i samma utsträckning som föregående vårtermin.

För ersättningar för examinationer efter läsårets slut, vissa föreläsningar i

sexuella frågor och undervisning i ryska vid nya elementarskolan har överstyrelsen

föreslagit oförändrad medelsanvisning.

Totalkostnaderna för icke-ordinarie ämneslärare har överstyrelsen beräknat

till 4,353,000 kronor.

Icke-ordinarie teckningslärare. I fråga örn denna

delpost har skolöverstyrelsen icke föreslagit annan saklig förändring än som

föranledes av den beräknade ökningen av antalet klassavdelningar med 30.

Behovet av undervisning i teckning och välskrivning uppskattades av överstyrelsen

till 4,168 veckotimmar (-j- 60), varav 4,117 för obligatorisk under
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

53

visning och 51 för frivillig sådan. Totalkostnaden för avlöningar åt ickeordinarie

teckningslärare har överstyrelsen beräknat till 280,000 kronor.

Icke-ordinarie musiklärare. Musikundervisningen omfattar

innevarande läsår 2,059 veckotimmar. Enligt vad skolöverstyrelsen beräknat

skulle det ökade antalet klassavdelningar medföra ett behov av ytterligare

30 musiktimmar per vecka. Med anledning av en av musiklärarnas riksförbund

gjord framställning har överstyrelsen föreslagit, att antalet extra

ordinarie musiklärare skulle höjas från 4 till 9:

Riksförbundet hade framhållit, att icke mindre än ett 30-tal musiklärare

tjänstgjorde vid de allmänna läroverken utan fast anställning. Med få undantag

hade dessa full kompetens, och somliga hade bakom sig en relativt lång

tjänstgöring, vilken borde berättiga dem till en tryggare och med pensionsrätt

förenad anställning. Förbundet tänkte sig, att 5 extra lärare skulle erhålla

extra ordinarie anställning nästa budgetår och fem därpå följande budgetår.

Antalet extra ordinarie lärartjänster i övningsämnen hade varit oförändrat

sedan dylika befattningar inrättades år 1938. De fyra extra ordinarie musiklärartjänsterna

hade tidigare varit tillräckliga men motsvarade icke längre

behovet. Huruvida ett så stort antal extra ordinarie befattningar behövde

inrättas, som förbundet ifrågasatt, vore för närvarande svårbedömligt, bland

annat emedan några just nu lediga ordinarie lärarbefattningar erbjöde vissa

placeringsmöjligheter. Däremot ansåge överstyrelsen behovet av fem extra

ordinarie befattningar från och med nästa budgetår vara på ett fullt övertygande

sätt uppvisat.

Överstyrelsen hemställde, att antalet extra ordinarie lärarbefattningar i

musik måtte ökas från fyra till nio. Skulle därefter behov av ytterligare tjänster

förefinnas, skulle överstyrelsen göra framställning därom i samband med

anslagsäskandena för budgetåret 1943/44. Kostnadsökningen beräknades till

600 kronor och kompenserades delvis genom en föreslagen besparing på den

kvinnliga slöjdens konto.

Totalkostnaden för de icke-ordinarie musiklärarnas löner uppskattades av

överstyrelsen till 128,000 kronor.

Statskontoret har, under åberopande av vad ämbetsverket anfört i fråga

om nya extra ordinarie adjunkter, uttalat, att ämbetsverket icke kunde

finna tillräckliga skäl föreligga för inrättande av nya extra ordinarie musiklärarbefattningar.

Icke-ordinarie gymnastiklärare. Antalet undervisningstimmar

i gymnastik med lek och idrott är för innevarande läsår 4,041, varav

högst 100 veckotimmar i hållningsrättande gymnastik. I enlighet med föreskrifterna

i civila avlöningsreglementet och med iakttagande av vad i ämnet

anförts i propositionen 1939 L: 217 bestrides därjämte ur förevarande anslagspost

viss förhöjning av löneförmånerna åt gymnastikliirarc, vilken fullgör

arbete med planläggning och övervakande av lärjungarnas friluftsverksamhet.

Skolöverstyrelsen har beräknat, att det ökade lärjungeantalet nästa läsår

skulle medföra behov av ytterligare 60 veckotimmar i gymnastik. Löneför
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majda proposition Nr 176.

höjningarna åt lärarna för arbete nied friluftsverksamheten har överstyrelsen

för nästa budgetår upptagit till högre belopp än tidigare:

Löneförhöjningarna hade under läsåret 1939—1940 utgjort cirka 9 procent

av de icke-ordinarie lärarnas löner. Under innevarande budgetår torde de

komma att stiga, sedan vid de allmänna läroverken värntjänstutbildning

anbefallts. Huvuddelen av denna undervisning infölle visserligen under tiden

före läsårets början och torde icke kunna tagas i betraktande i detta sammanhang,

men enligt värntjänstkungörelsen (1941: 604) finge utbildning förekomma

jämväl under friluftsdagarna. En stor del av de därmed förenade

bestyren folie på gymnastiklärarna och torde avsevärt öka deras arbete med

friluftsverksamhetens planläggning och övervakning. Överstyrelsen ansåge

sig därför böra uppskatta kostnaderna för gymnastiklärarnas befattning med

friluftsverksamheten under nästa budgetår till i genomsnitt 11 procent av

lönekostnaderna. Merutgifterna beräknades till 6,200 kronor.

Totalkostnaderna för avlöningar åt icke-ordinarie gymnastiklärare beräknades,

med utgångspunkt från att en ny ordinarie lärartjänst föreslagits inrättad,

till 4^0,000 kronor.

Statskontoret har motsatt sig överstyrelsens förslag om beräknande av

lönekompensation åt gymnastiklärare för arbetet med värntjänst utbildningen

under friluftsdagarna:

I 1941 års åttonde huvudtitel hade en liknande framställning ansetts böra

bedömas i samband med prövningen av det senare framlagda förslaget rörande

värntjänstutbildning. I utlåtande över sakkunnigförslaget härom hade

statskontoret yttrat, att ämbetsverket icke kunde finna det påkallat, att möjligheterna

att åt gymnastiklärare bereda ersättning för bestyret med ifrågavarande

verksamhet utökades. Av proposition 1941:178 (sid. 76) framginge,

att denna statskontorets uppfattning delats av departementschefen. Med hänsyn

härtill avstyrker statskontoret överstyrelsens hemställan i denna del.

Icke-ordinarie lärare i manlig slöjd. För innevarande

budgetår har ett belopp av 110,000 kronor anvisats till anordnande av

undervisning i frivillig manlig slöjd. Därmed bestrides enligt vad skolöverstyrelsen

upplyst 712 veckotimmars undervisning. Överstyrelsen har föreslagit,

att antalet timmar för nästa budgetår ökas med 30 samt att medel måtte

anvisas icke till visst maximibelopp utan för visst antal veckotimmar:

En mindre jämkning uppåt av antalet slöjdtimmar syntes erforderlig med

hänsyn till lärjungenumerärens tillväxt. Därjämte borde cirka 20 timmar beräknas

för gossläroverket å Södermalm, där nu ingen slöjdundervisning förekomme.

Då antalet lärare, som erhölle ledighet för sjukdom eller militärtjänstgöring,

växlade, måste en säkerhetsmarginal beräknas vid kostnadskalkylerna.

Emedan denna osäkerhet vållade svårigheter vid anslagsbeloppets fördelning,

syntes det mera praktiskt, om anslagsbeloppets maximering i stället skedde

genom angivande av det högsta antal veckotimmar, som finge bekostas ur

anslagsposten.

Totalkostnaden för undervisning i manlig slöjd uppskattades av överstyrelsen

till 117,000 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts proposition Nr 176.

Icke-ordinarie lärare i kvinnlig slöjd. För innevarande

läsår ha medel anvisats för anordnande av undervisning i kvinnlig

slöjd under 1,254 veckotimmar. Skolöverstyrelsen har uppskattat behovet

av ytterligare slöjdtimmar till följd av den ökade lärjungetillströmningen till

32 veckotimmar. Antalet extra ordinarie lärare får utgöra 30 men antages

av överstyrelsen komma att nedgå. Överstyrelsen har därför föreslagit, att

maximum sänkes till 26 (jfr vad ovan anförts rörande icke-ordinarie musiklärare)

. Totalkostnaden för de icke-ordinarie lärarna har överstyrelsen beräknat

till 124,000 kronor.

Icke-ordinarie lärare i hushållsgöromål. För detta

ändamål är nu anvisat ett belopp av 59,000 kronor. Skolöverstyrelsen har anfört,

att beloppet motsvarade en undervisning av 372 veckotimmar. Då möjligen

en eller annan praktisk linje (där undervisningen i ämnet är obligatorisk)

kunde tillkomma, skulle egentligen en mindre ökning av timbehovet beräknas.

Med hänsyn till viss besparing under innevarande läsår torde timantalet dock

icke behöva höjas. Under förutsättning, att undervisningens omfattning

maximerades i timmar i stället för i kronor, kunde totalkostnaden för nästa

läsår beräknas allenast till 57,000 kronor, innebärande en minskning med

2,000 kronor.

Icke-ordinarie lärare i praktiska läroämnen.

Skolöverstyrelsen har beräknat, att läroverksorganisationen under nästa läsår

skulle tillföras 4 nya handelslinjer. Då behov av delning av klass vid undervisning

i maskinskrivning — vilken anordning nu tillämpades i visst fall —

även framdeles torde komma att yppa sig, borde ett belopp av 600 kronor

hållas tillgängligt för detta ändamål. Antalet veckotimmar i praktiska läroämnen

beräknades av överstyrelsen till 543 (-f- 43.5). Totalkostnaden har

överstyrelsen uppskattat till 95,000 kronor, vilket belopp understiger det för

innevarande budgetår beräknade med 4,000 kronor.

Icke-ordinarie vaktmästare. Skolöverstyrelsen har icke

föreslagit någon saklig ändring i fråga örn denna personalgrupp men beräknat

kostnaden för avlöningar åt icke-ordinarie vaktmästare under nästa budgetår

komma att stiga med 2,000 kronor till 147,000 kronor.

V är ntjänstinstru k töre r. I enlighet med bestämmelserna i

kungörelsen om värntjänstutbildning (1941: 604) pågår dylik utbildning i

regel 7 dagar före den egentliga höstterminens början. Därvid medverka, förutom

liirare och kommenderad militär personal, av rektor utsedda instruktörer.

Dessa åtnjuta ur förevarande anslagspost ersättning med 5 kronor för

varje undervisningstimme, dock högst 20 kronor för tjänstgöringsdag. Skolöverstyrelsen

har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till 11,000

kronor.

Enligt inhämtade upplysningar hade medelkostnaden per läroverk utgjort

något över 150 kronor eller tillhopa 9,726 kronor. Erfarenheterna från utbildningen

år 1941 hade visat, att instruktörerna helst borde inställa sig redan

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

dagen före övningarnas början för att sätta sig in i utbildningens organisation

vid läroverket och förbereda den undervisning, de skulle meddela. Härför

borde de erhålla någon ersättning, högst 20 kronor. Överstyrelsen beräknade

därför medelsbehovet för nästa budgetår till 11,000 kronor.

Särskilda ersättningar för vissa extra arbeten.

Skolöverstyrelsen har ansett det för innevarande budgetår beräknade beloppet,

1,500 kronor, kunna nedsättas till 1,000 kronor.

Sammanfattningsvis innebär överstyrelsens förslag, att till avlöningar

till icke-ordinarie personal följande belopp skulle erfordras för nästa

budgetår, nämligen för

icke-ordinarie ämneslärare.......................... kronor 4,353,000

» » teckningslärare ....................... » 280,000

» » musiklärare.......................... » 128,000

* » gymnastiklärare ...................... » 420,000

» » lärare i manlig slöjd.................. » 117,000

» » » » kvinnlig slöjd ................. » 124,000

» * » » hushållsgöromål .............. » 57,000

> > » » praktiska läroämnen........... » 95,000

» » vaktmästare ......................... » 147,000

ledare och instruktörer vid värntjänstutbildning........ » 11,000

särskilda ersättningar för vissa extra arbeten........... » 1,000

Summa kronor 5,733,000.

Överstyrelsen har framhållit, att sistnämnda belopp avser medelsbehovet

med hänsyn tagen till de militära inkallelserna. Då emellertid denna omständighet

liksom för innevarande budgetår icke borde tagas i betraktande vid

anslagsberäkningarna, borde anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal uppföras med ett förslagsvis betecknat belopp av 5,100,000

kronor, vilket innebure en höjning med 300,000 kronor.

Medelsbehovet vid genomförande av besparing s - beredningens förslag. Skolöverstyrelsen har anfört, att genomförandet

av besparingsberedningens förslag skulle i fråga om läsämnena inverka

på kostnaderna för extra adjunkter och extra ämneslärarinnor. Huru

en minskning av antalet ny börjaravdelningar skulle påverka undervisningsbehovet

i övningsämnen, kunde svårligen överblickas, då man ej kände, på

vilka skolstadier och dyrortsgrupper indragningarna skulle falla. I fråga om

undervisningen i teckning och välskrivning syntes dock beräkningar kunna

göras. Överstyrelsen har beräknat, att genomförandet av besparingsberedningens

förslag skulle medföra följande ändringar i överstyrelsens anslagskalkyler

för nästa budgetår:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 176.

Icke-ordinarie ämnesldrare:

57

Vid tjänstgöringsskyldigheten

Obeskuret antal nybör- jaravdelningar

minskning i

Till 514 minskat antal

ny börj aravdelningar

minskning i

ökad med:

antalet

lärare

kostnad för

avlöningar kr.

antalet

lärare

kostnad för

avlöningar kr.

’/a veckotimme...............

\ » ..............

46

91

233,864

462,644

74

119

376,216

604,996

Vid tjänstgöringsskyldigheten ökad med

''/a veckotimme och viss undervisning i

latin och grekiska räknad som realskole- tjänstgöring...............

57

289,788

85

432,140

lcke-ordinarie teckningslärare:

Till 514 minskat antal nybörjaravdelningar, minskning i

kostnad för avlöningar ............................. kronor 10,000.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer lärjungeantalet vid de allmänna

läroverken att höstterminen 1942 ökas med omkring 900, vilket

är något mindre än den verkliga tillväxten höstterminen 1941. Antalet nybörjaravdelningar

är för innevarande läsår maximerat till 525 eller, örn särskilda

omständigheter därtill föranleda, till 533, vilket var det under budgetåret

1939/40 förefintliga antalet. Beträffande frågan om begränsning för

nästa läsår av antalet nybörjaravdelningar vid läroverken hänvisar jag till

vad jag i det föregående anfört.

I fråga om indragning av vissa linjer, som äro svagt frekventerade, ansluter

jag mig till överstyrelsens förslag, att indragning endast bör ifrågakomma

beträffande den treåriga latinlinjen i Karlskrona. Däremot anser jag mig

icke böra för närvarande biträda överstyrelsens förslag om sänkning av deltagarminimum

i grekiska. Den konstaterade nedgången av antalet lärjungar,

som följa undervisningen i nämnda språk, synes mig emellertid beklaglig med

hänsyn till den stora allmänkulturella betydelsen av det grekiska språket och

av de klassiska studierna i allmänhet. Jag anser för den skull, att därest under

nästkommande läsår den nedåtgående tendensen beträffande deltagandet i

undervisningen i grekiska fortsätter, frågan om en återgång till de före läsåret

1940—1941 gällande villkoren för anordnande av undervisning i detta

språk bör bliva föremål för omprövning.

Antalet extra ordinarie adjunkter har alltsedan budgetåret 1938/39 varit

bestämt till högst 205. Sedan dess har läroverksorganisationen betydligt utökats.

Till belysande härav må nämnas, att det beräknade antalet klassavdelningar

höstterminen 1942 i jämförelse med antalet höstterminen 1938

utvisar en ökning med 144. Det synes skäligt, att den extra personal, som

anställts till följd av läroverksorganisationens utvidgning, efter någon tid i

likhet med vad som eljest tillämpas inom statsförvaltningen herodes möjlig
-

Departe
mentschefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

het att erhålla en fastare, med pensionsrätt förenad anställning. Jag erinrar,

att nya ordinarie lärartjänster de senaste åren inrättats i mycket obetydlig

omfattning. Den erforderliga säkerhetsmarginalen av extra lärare synes, såsom

överstyrelsen framhållit, vara betryggande. Det av överstyrelsen numera

tillämpade systemet för dispositionen av de extra ordinarie adjunktstjänsterna

torde även utgöra ett trygghetsmoment. Ett mycket vägande skäl

för utökning av antalet extra ordinarie tjänster är också, att nära hälften av

de provårsutbildade extra lärarna uppnått sådan ålder, att de icke kunna

erhålla full pension. Jag är på anförda skäl beredd att tillstyrka en viss utökning

av antalet extra ordinarie adjunktstjänster. På sätt överstyrelsen

framhållit, torde utökningen böra ske i etapper. För nästa budgetår torde

antalet nya dylika tjänster böra begränsas till 25. Kostnaden för denna tjänsteförändring

torde kunna uppskattas till i runt tal 19,000 kronor, vilket belopp

med 7,000 kronor understiger det av överstyrelsen för ändamålet beräknade.

Antalet i personalförteckningen uppförda extra ordinarie adjunkter

bör vid bifall till vad jag förordat höjas från 205 till 230.

Mot beräkningarna av medelsbehovet för avlöningar till icke-ordinarie

ämneslärare har jag eljest icke funnit anledning till annan erinran, än att

anslagsbehovet kan beräknas stiga med omkring 20,000 kronor till följd av

att jag icke biträtt överstyrelsens förslag om nyinrättande av 3 ordinarie

adjunktstjänster. Det förtjänar framhållas, att vissa korttidsvikariat nu även

medtagits i beräkningarna. Behovet av timlärare vid det av mig i annat sammanhang

förordade gymnasiet i Boden torde ej behöva föranleda ändring i

kalkylerna.

Antalet extra ordinarie musiklärare är nu endast 4. De ordinarie tjänsterna

äro till antalet 84, varjämte finnas 40 extra eller biträdande musiklärare

ävensom timlärare med ett sammanlagt timantal av omkring 125. Då antalet

extra ordinarie befattningar synes böra ökas, biträder jag överstyrelsens förslag

om inrättande av 5 nya sådana tjänster. Merkostnaden härför har under

denna anslagspost beräknats till blott 600 kronor.

Vad beträffar frågan örn ökad ersättning åt gymnastiklärare för arbete med

friluftsverksamheten, får jag på av statskontoret anförda skäl avstyrka, att

särskild gottgörelse beräknas för arbete, som föranledes av värn tjänstutbildning

under friluftsdagar. Jag erinrar, att överstyrelsen för ändamålet beräknat

ett belopp av 6,200 kronor erforderligt.

I anslutning till vad chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition

anfört under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor bör

en uppräkning ske av sådana timlärararvoderi, vilka enligt beslut av 1940

års urtima riksdag (skrivelsen nr 87) höjdes med omkring nio procent. Arvodeshöjningen

bör beräknas efter 5 procent med lämplig avrundning uppåt.

Merkostnaden härför torde kunna uppskattas till cirka 23,000 kronor.

I övrigt ha skolöverstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning

till annan erinran än att belastningen å anslagsposten torde komma att nedgå

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

med omkring 10,000 kronor med hänsyn till den höjning av pensionsavdragen,

som träder i kraft den 1 juli 1942.

De av mig gjorda erinringarna mot överstyrelsens anslagsberäkningar synas

icke vara av den storleksordning, att de böra föranleda ett frångående av

överstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet under förevarande anslagspost

för nästa budgetår till i avrundat tal 5,100,000 kronor. Jag förordar

alltså, att anslagsposten uppföres med nämnda belopp. Anslagsposten bör liksom

för närvarande är fallet betecknas förslagsvis.

Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3,682,640 kronor. För

nästa budgetår torde den böra beräknas till 3,725,640 (+ 43,000) kronor.

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda

uppbördsmedel till ett belopp av 926,600 kronor. Någon ändring häri torde

icke böra vidtagas för nästa budgetår.

Sammanfattning.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna läroverken:

Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med (20,280,000 +

+ 470,960 -f 5,100,000 + 3,725,640 — 926,600 =) 28,650,000 kronor. Detta

belopp överstiger det för innevarande budgetar uppförda anslaget med 364,000

kronor.

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa

kommunala gymnasier.

Detta anslag är nu uppfört med 14,000 kronor. Anslaget är avsett att fördelas

på de kommunala gymnasierna i Söderhamn och Hässleholm med

respektive 6,000 och 8,000 kronor.

Jag ifrågasätter för nästa budgetår icke någon annan förändring av ansiaget

än en höjning i enlighet med vad jag i det föregående förordat av understödet

till det kommunala gymnasiet i Hässleholm med 12,000 kronor. Anslaget

bör vid bifall härtill för nästa budgetår uppföras med 26,000 kronor.

3. Förslagsanslag till vissa kostnader för studentoch

realexamina.

Kostnaderna för student- och realexamina bestridas för närvarande medelst

inflytande examensavgifter.

““ Utgifterna och inkomsterna för nämnda ändamål ha under de fem senast

tilländalupna budgetåren uppgått till — i avrundade tal — följande belopp:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Student

Budgetår.

Utgifter.

1936/37 .......

142,300

1937/38.......

154,700

1938/39 .......

158,700

1939/40.....

163,700

1940/41 .......

173,200

xamen.

Inkomster. Saldo.

131.400 — 10,900

136.500 — 18,200

149.500 — 9,200

150.400 — 13,300

153.500 — 19,700

Budgetår.

1936/37 .

1937/38 .

1938/39 .

1939/40 .

1940/41.

Realexamen.

Utgifter. Inkomster. Saldo.

21,300 37,000 + 15,700

21,500 38,600 + 17,100

26.700 38,900 + 12,200

27.700 39,600 + 11 900

27,400 40,700 + 13’,300

Enligt läroverksstadgan skall den, som vill undergå student- eller realexamen,

härför erlägga vissa avgifter:

Läroverkselev, som anmäler sig till studentexamen, skall erlägga en avgtit

av 30 kronor. De inflytande avgifterna äro avsedda att användas till

bestridande av kostnaderna för censorernas resor och arvoden samt övriga

med. examens anordnande förenade utgifter. Lärjunge från enskild undervisning,

som vill undergå studentexamen, skall i regel erlägga — såvitt nu

ar 1 fråga — sammanlagt 105 kronor.

Den sorn anmäler sig till realexamen skall erlägga en avgift av 5 kronor

De influtna avgifterna äro avsedda att användas till de med examen förenade

kostnaderna.

, Motsvarande bestämmelser gälla beträffande student- och realexamina

vid högre kommunala skolor och privatläroverk.

De här nämnda avgifterna inlevereras till statskontoret. Då de utgifter,

för vilkas bestridande avgifterna äro avsedda, under en del år varit mindre*

än de influtna avgifterna, ha hos statskontoret behållna medel fonderats.

Vid utgången av budgetåret 1940/41 utgjorde sålunda de behållna studentexamensmedlen

33,597 kronor 53 öre och de behållna realexamensmedlen

425,072 kronor 77 öre.

Riksräkemkapsvefrlcet, som redan i utlåtande den 10 november 1939 framhållit

önskvärdheten av att ifrågavarande avgifter och med desamma bestridda

utgifter upptoges till redovisning å riksstaten, fäste i skrivelse den 12 mars

1940 Kungl. Majrts uppmärksamhet på att utgifterna för studentexamen

under de senare budgetåren varit avsevärt större än de influtna examensavgif

terna.

För budgetåret 1938/39 hade enligt statskontorets räkenskaper förelegat

en behållning av 66,620 kronor 91 öre på studentexamensmedlen Vid en

mom nksrakenskapsverket verkställd undersökning hade emellertid konstaterats,

att vissa länsstyrelser under en följd av år utanordnat kostnader för

studentexamen för privat,sfer från anslaget till Allmänna läroverk: Avlöningar

1 stallet för fran studentexamensmedlen. Riksräkenskapsverket hade

anmodat vederbörande att vidtaga rättelse från och med budgetåret

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176

1939/40. Av undersökningen hade framgått, att utgifterna för studentexamen

under budgetåren 1936/39 varit avsevärt större än de influtna

examensavgifterna.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till vad sålunda upplysts föreslagit,

att student- och realexamensmedlen skulle sammanslås till en gemensam

fond, varigenom underskottet på studentexamensavgifterna skulle komma

att täckas av överskott på realexamensavgifterna.

Under de närmaste åren torde studentexamensmedlen i ökad utsträckning

komma att belastas med utgifter för censorer. Överstyrelsen hade

sedan ett par år haft uppmärksamheten fäst vid berörda förhållanden. Sålunda

hade överstyrelsen (se 1940 års åttonde huvudtitel, punkten 118)

föreslagit, att avlöningarna åt två amanuenser hos överstyrelsen ävensom

vissa kostnader för renskrivning m. m., vilka hittills bestritts ur examensmedlen,

skulle överföras till överstyrelsens avlöningsanslag. Denna utväg

syntes dock icke nu vara framkomlig. Att höja examensavgifterna syntes

icke böra ifrågakomma förrän i samband med den studentexamensrevision,

som sedan åtskilliga år övervägts.

Emellertid funnes ännu en utväg. Överstyrelsen erinrade om att Mälardalens

rektorsförening år 1939 ifrågasatt, att student- och realexamensmedlen

skulle sammanföras till en gemensam fond, varur examenskostnader av

olika slag skulle bestridas. Betänkligheter kunde visserligen resas mot att

studentexamensavgifterna utfylldes genom för ett annat ändamål, realexamen,

erlagda avgifter, men med hänsyn till realexamensavgiftemas obetydliga

storlek saknade överstyrelsen anledning att framställa någon erinran

mot åtgärden. I nuvarande läge syntes i första hand denna åtgärd böra

tillgripas.

Statskontoret har föreslagit, att examensavgifterna redovisas som inkomst

på riksstaten samt att för utgifternas bestridande uppföres ett anslag

under åttonde huvudtiteln.

Om hänsyn toges till de felaktigt bokförda utgifterna, skulle utgifterna

för studentexamen under budgetåren 1936/39 ha överstigit inkomsterna med

respektive omkring 10,900, 18,200 och 9,200 kronor. Underskottet syntes

komma att ökas under kommande budgetår.

Den av överstyrelsen föreslagna sammanslagningen ansåge sig statskontoret

icke böra förorda. Emellertid syntes det av överstyrelsen angivna

syftet kunna vinnas på en annan väg. Ur budgetteknisk synpunkt måste

den nuvarande anordningen för dessa avgifters redovisning och utgifternas

bestridande anses mindre tillfredsställande. I stället borde ifrågavarande

statsinkomster och statsutgifter i vanlig ordning redovisas över riksstaten.

Avgifterna borde således — i likhet med vad som skedde i fråga om vissa

terminsavgifter från läroverken — tillföras statsregleringen å inkomsttitel

under uppbörd i statens verksamhet, medan till utgifternas gäldande medel

borde ställas till förfogande å anslag under åttonde huvudtiteln. Förefintliga

behållningar å de diversemedelstitlar, till vilka förevarande inkomster

och utgifter nu hänfördes, borde i så fall tillgodoföras inkomsttiteln Diverse

inkomster. Ett genomförande av detta förslag skulle även medföra den fördelen,

att för statsregleringen lösgjordes ett belopp av inemot 500,000

kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

De utgifter, som för närvarande bestridas ur student- och realexamensmedlen,

framgå av följande sammanställning:

Studentexamen sm edlén.

A. Censorer. Dessas huvudsakliga uppgift är att vid de olika läroverken

leda den muntliga prövningen av läroverkens egna lärjungar. Censorer

förordnas för varje år av Kungl. Maj:t, som därvid brukar medgiva skolöverstyrelsen

rätt att för högst 14 dagar i följd bevilja censor ledighet

från uppdraget samt förordna censor i hans ställe. Antalet censorer utgjorde

år 1941 47. Censorerna åtnjuta:

1. Arvoden:

Arvode, åt censor, som förordnats av Kungl. Majit, utgår med 1,600 kronor,

örn tjänstgöringen omfattar både vårterminens och höstterminens examensperioder,

med 1,400 kronor för tjänstgöring endast under vårterminen

samt med 200 kronor för tjänstgöring endast under höstterminen; därjämte

utgår särskild ersättning med 200 kronor åt den censor inom varje

censorsgrupp, som vid vårterminens studentexamen uppgör examensordning

m. m. (K. Br. 7/4 1933).

Arvode åt censor, som förordnats av skolöverstyrelsen, bestämmes av

Kungl. Majit för varje särskilt fall (K. Br. 2/5 1941).

2. Resekostnads- och traktamentsersättningar:

Dessa utgå enligt allmänna resereglementet med rätt för censor att, då

han ej av överstyrelsen kallats till inställelse i Stockholm före prövningens

början eller efter dess slut, i vartdera fallet åtnjuta traktamente för en

överskjutande dag (K. Br. 2/5 1941).

3. Ersättningar för avstådda löneförmåner:

Ordinarie befattningshavare, som är underkastad bestämmelserna i civila

avlöningsreglementet, skall under tjänstledighet för fullgörande av censorsuppdrag

å lönen vid sin ordinarie befattning vidkännas C-avdrag

med rätt för honom att från studentexamensmedlen åtnjuta ersättning

för så stor del av den mistade avlöningen, som han skulle ägt uppbära,

därest han åtnjutit avlöning med A-avdrag (K. Br. 2/5 1941).

B. Granskning snämnd. En dylik tillsättes av skolöverstyrelsen för varje

examensperiod för bedömande av privatisternas skriftliga prov. Nämnden

består av läroverkslärare, vanligen ett 40-tal, och sammanträder i Stockholm.

Kostnaderna för granskningsnämnden utgöras av:

1. Arvoden: åt ordförande 25 kronor och åt ledamot 20 kronor för varje

förrättningsdag (K. Br. 6/6 1919).

2. Ersättning för avstådda löneförmåner (K. Br. 6/6 1919).

3. Ersättning åt sekreterare och vaktmästare, tillsammans med motsvarande

utgifter för examensnämnder högst 1,100 kronor årligen, att

fördelas enligt skolöverstyrelsens bestämmande (K. Br. 16/10 1936).

C. Examensnämnder. För varje examensperiod tillsätter skolöverstyrelsen

examensnämnder, vanligen på 3 orter, för den muntliga prövningen av

privatisterna. Nämnden består av censorer och läroverkslärare, i regel sammanlagt

ett 50-tal. Kostnaderna för examensnämnderna utgöras av:

1. Arvoden: åt ordförande 25 kronor för dag (K. Br. 1/4 1927) och åt

ledamot 20 kronor för varje examensdag (K. Br. 6/6 1918).

2. Resekostnads- och traktamentsersättning i anslutning till allmänna

resereglementet (K. Br. 8/10 1915).

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

3. Ersättning för avstådda löneförmåner (K. Br. 8/10 1915).

4. Ersättning åt sekreterare och vaktmästare, se B 3 ovan.

D. Diverse utgifter:

Kostnader för tryckning, renskrivning, böcker och skrivmateriel, arvoden

åt sakkunniga för uppgörande av förslag till uppgifter för skriftliga

prov och fyllnadsprövningar samt bearbetning av sådana förslag ävensom

arvoden åt biträden, allt enligt Kungl. Maj:ts beslut för varje budgetår

(för innevarande budgetår högst 11,300 kronor enligt K. Br 15/8 1941).

Vissa engångsutgifter för särskilda ändamål (jfr K. Br. 23/1 1942).

Realexa mens me dien.

Diverse utgifter:

Kostnader för tryckning, renskrivning, skrivmateriel m. m., arvoden för

granskning av skriftliga prov och examensarbeten, arvoden åt sakkunniga

för uppgörande av förslag till uppgifter för skriftliga prov och examensarbeten

ävensom för bearbetning av sådana förslag samt arvoden åt biträden,

allt enligt Kungl. Maj:ts beslut för varje budgetår (för innevarande

budgetår högst 25,600 kronor enligt K. Br. 15/8 1941).

Vissa engångsutgifter för särskilda ändamål (jfr K. Br. 23/1 1942).

Såsom av det föregående framgår beräknas utgifterna för studentexamen

komma att stiga. Detta beror främst på att ur studentexamensmedlen

numera skall bestridas även ersättning åt censorerna för mistad lön. Tidigare

gällde, att ordinarie befattningshavare, som var underkastad bestämmelserna

i civila avlöningsreglementet, under tjänstledighet för censorsuppdrag

endast skulle vidkännas A-avdrag. I sammanhang med införandet

av den förändrade anordningen övervägdes med hänsyn till studentexamensmedlens

otillräcklighet åtgärder för nedbringande av utgifterna för studentexamen.

Härom må anföras följande:

Censorerna. Ett censorsuppdrag omfattar under vårterminen cirka 45

förrättningsdagar, under höstterminen cirka 10. Censorerna ha dessutom

att utarbeta förslag till skriftliga uppgifter för det kommande årets examina,

vilket torde vara mera betungande för censorer i språk och matematiska

ämnen, något mindre tidsödande för censorer med uppdrag att föreslå

modersmålsämnen. Räknat per förrättningsdag är arvodet för vårterminen

omkring 31 kronor, för höstterminen cirka 20 kronor, från vilka belopp

dock böra avräknas de lönebelopp, som frångå censorerna genom förutnämnda

A-avdrag. Det för vårtermin sexa men utgående arvodet är oförändrat sedan ar

1930. Arvodet för höstterminen utgick tidigare med 400 kronor men sänktes

år 1933 till 200 kronor. Sänkningen motiverades med att höstterminsexamen

enligt 1928 års läroverksstadga i regel endast skulle försiggå vid

examensnämnderna. Detta ändrades emellertid ater genom 1933 års stadga,

och examina vid läroverken lia sedan dess fatt allt större omfattning. Censorsarvodena

ha trots detta icke åter höjts. t .

Granskning snämnd. Arvodena åt ordförande och ledamot i granskmngsnämnd

äro oförändrade sedan år 1919.

Examensnämnder. Arvodena åt ordförande och ledamöter i examensnämnderna

ha fastställts åren 1918 och 1919. Svårigheter lia sedan länge

förefunnits att finna ett tillräckligt antal examinatorer, särskilt för vår
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

terminens examina, vilka infalla efter terminens slut. De på examensorten

bosatta lärarna måste nämligen, då deras familjer flyttat från staden, vidkännas

extra omkostnader för sitt uppehälle och komma därigenom i sämre

ställning än lärare från annan ort, vilka få traktamente.

För att studentexamensutgifterna skulle minskas föreslog statskontoret

sänkning av censors- och granskningsnämndsarvodena:

Överflyttningen av lönekostnaderna för vissa censorer från avlöningsanslagen

till studentexamensmedlen beräknades medföra en årlig merutgift

av cirka 6,000 kronor. Då en höjning av studentexamensavgifterna syntes

böra undvikas, torde andra åtgärder böra övervägas i syfte att erhålla

täckning för det årliga underskottet. Utan alltför allvarliga olägenheter

syntes följande arvoden kunna sänkas: arvodena åt censorer till 1,200

kronor för vårterminen, 150 kronor för höstterminen, 1,350 kronor för båda

terminerna och 150 kronor för uppgörande av examensordning samt arvodena

åt ordförande och ledamöter i granskningsnämnd till respektive 20

och 15 kronor. Däremot ansåge sig statskontoret icke böra föreslå någon

reduktion av arvodena åt ordförande och ledamöter i examensnämnd, enär

en dylik reduktion skulle kunna befaras komma att öka svårigheterna att

rekrytera dessa nämnder.

Skolöverstyrelsen, med vilken statskontoret samrått, ställde sig tveksam

till förslaget:

Det hade ibland visat sig svårt att erhålla lämpliga censorer. Det ökade

antalet examinander i studentexamen hade förorsakat en betydlig ökning

av antalet censorer. Särskilt hade svårigheter uppstått att finna lämpliga

och villiga universitetslärare. Ofta hade tillfrågade personer avböjt. En

allmän sänkning av censorsarvodena torde knappast vara förenlig med

uppehållandet av en censorskår med de högt ställda personliga kvalifikationer,

som hittills ansetts nödvändiga. En sänkning av censorsarvodena

finge anses som en nödfallsutväg, som icke borde tillgripas så länge andra

utvägar stöde till buds. Skulle som en följd av en arvodessänkning universitetslärarna

icke befinnas villiga att i samma utsträckning som hittills

ställa sig till förfogande som censorer, måste i stället personer i annan

tjänsteställning tillkallas, sannolikt lektorer. En sådan utveckling kunde

göra besparingen illusorisk. Redan om sju akademiska censorer måste ersättas

med lektorer, torde besparingen praktiskt taget uppvägas av lönefyllnaderna.

I fråga om granskningsnämnden vore måhända några risker ur rekryteringssynpunkt

icke att befara. Det syntes dock icke tilltalande, med

tanke på förskjutningarna i penningvärdet, att nu sänka arvodesbelopp,

som utgått sedan en avsevärd tid tillbaka.

Då nya ledamöter av examensnämnderna skulle utses, hade det understundom

visat sig påfallande svårt att finna nya ledamöter. Sålunda hade

överstyrelsen år 1935 måst tillfråga sju personer, innan examinator i latin

och grekiska vid examensnämnden i Göteborg kunnat erhållas. Senare

hade i flera fall fyra personer måst tillfrågas för ett ledamotskap. Lösningen

bleve i sådana fall till sist ofta, att en utanför examensorten bosatt

lärare måste tillkallas trots den fördyring, som följde av dennes rätt till

rese- och traktamentsersättning. Överstyrelsen motsatte sig därför bestämt

varje sänkning i ersättningarna för examensnämndernas ledamöter.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majus proposition Nr 176.

Allmänna lönenämnden ställde sig i likhet med överstyrelsen tveksam till

den föreslagna arvodesnedsättningen.

Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 2 maj 1941 angående ersättningarna

åt de för år 1941 förordnade censorerna innebär, att ingen ändring

gjorts i fråga örn arvodena.

Såsom av det föregående framgår bestridas kostnaderna för student- och

realexamina icke över riksstaten, utan dessa examina finansieras genom att

avgifter upptagas av examinanderna. Under en följd av år synas utgifterna

ha understigit inkomsterna, varför fonder uppkommit hos statskontoret.

Under de senare budgetåren ha emellertid utgifterna för studentexamen

varit större än motsvarande inkomster. Detta underskott på studentexamensmedlen

har blivit större, sedan vissa lönekostnader för censorerna överförts

från vederbörande avlöningsanslag till studentexamensmedlen. De behållna

studentexamensmedlen ha därför hastigt minskats, från cirka 66,000

kronor vid utgången av budgetåret 1938/39 till omkring 8,000 kronor

den 31 december 1941, och räcka måhända icke till för täckande av den

år 1942 uppkommande bristen.

I det sålunda uppkomna läget ha vederbörande myndigheter övervägt

olika utvägar i syfte att åstadkomma en balans. Tanken att höja studentexamensavgifterna

har allmänt avvisats. Icke heller jag anser mig böra

förorda en sådan åtgärd. Då realexamensmedlen årligen uppvisat överskott,

har skolöverstyrelsen föreslagit, att student- och realexamensmedlen

skulle sammanslås, vilket i realiteten skulle innebära, att realexamensmedlen

skulle användas till täckande av underskott på studentexamensmedlen.

I likhet med statskontoret finner jag denna utväg mindre tilltalande.

Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört har jag icke heller ansett tillrådligt

att sänka nu utgående arvoden eller vissa av dem. Jag anser mig i

stället efter samråd med chefen för finansdepartementet böra biträda statskontorets

och riksräkenskapsverkets förslag örn att inkomster och utgifter

för examina redovisas över riksstaten. Den förordade anordningen torde

mest stå i överensstämmelse med numera tillämpade budgetsprinciper.

Utgifterna för student- och realexamina uppgingo under budgetåret

1940/41 till omkring 200,000 kronor. Motsvarande inkomster stego under

samma budgetår till i runt tal 194,000 kronor och torde för nästa budgetår

kunna beräknas till omkring 200,000 kronor. Utgifterna för nästa budgetår

kunna icke exakt beräknas men synas även de kunna uppskattas till i runt

tal 200,000 kronor. Det anslag, som i enlighet med förenämnda förslag om

redovisning över riksstaten av ifrågavarande inkomster och utgifter bör uppföras

å riksstaten för nästa budgetår, torde alltså böra bestämmas till 200,000

kronor. Med hänsyn till beskaffenheten av de utgifter, som liro avsedda att

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 176. 5

Departe
mentschefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

bestridas från anslaget, torde detta böra betecknas såsom förslagsanslag. Jag

förutsätter härvid, att anslaget skall disponeras i huvudsaklig enlighet med

de grunder, som för närvarande tillämpas beträffande dispositionen av förevarande

avgiftsmedel och för vilka redogörelse lämnats i det föregående. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela föreskrifter rörande anslagsdispositionen. — Skulle för innevarande

budgetår uppstå brist i studentexamensmedlen, torde denna böra utfyllas

genom anlitande av överskottet på realexamensmedlen.

4. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 1,304,000 kronor. Beträffande personalförteckning

och avlöningsstat hänvisas till statsliggaren, sid. 547 ff. Skolöverstyrelsen

har för nästa budgetår hemställt om ett anslag av 1,394,400

kronor. I avgivet yttrande har statskontoret förordat minskning av detta

belopp med omkring 40,000 kronor.

Beträffande beräkningen av de olika posterna i avlöningsstaten inhämtas

av handlingarna bland annat följande:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Skolöverstyrelsen

har beräknat en höjning av denna anslagspost med 18,200 kronor erforderlig,

varav ett belopp av omkring 9,800 kronor belöper på inrättandet

av en ny lektorstjänst vid tekniska läroverket i Stockholm.

Från och med budgetåret 1941/42 hade antalet lektorer ökats från

51 till 52. Överstyrelsen erinrade om att styrelsen för tekniska läroverket i

Stockholm på sin tid beräknat antalet erforderliga lektorer till sex mot det

nu fastställda antalet fyra. I petita för budgetåret 1941/42 hade överstyrelsen,

som av sparsamhetsskäl icke kunnat helt ansluta sig till styrelsens

förslag, förklarat sig finna synnerligen tungt vägande skäl tala för ett

antal av fem lektorer, detta emedan fem olika laboratorielokaler skulle planeras

och utrustas och det icke kunde anses tillrådligt att ställa någon av

dessa institutioner utan ordinarie innehavare. Överstyrelsen vidhölle denna

uppfattning.

Statskontoret har avstyrkt inrättandet av ytterligare en lektorstjänst.

Vissa skäl kunde givetvis anföras till stöd för framställningen. Statskontoret

ville emellertid erinra, att överstyrelsen för innevarande budgetår hemställt

om två nya lektorstjänster vid läroanstalten i fråga, men att chefen för

ecklesiastikdepartementet ansett sig med hänsyn till den återhållsamhet,

som i rådande situation måste iakttagas, när det gällde nyinrättande av

ordinarie tjänster, för det dåvarande endast kunna förorda inrättandet av

en ny lektorstjänst. Detta hade också blivit riksdagens beslut. I betraktande

av detta så nyligen gjorda departementschef suttalande kunde statskontoret

svårligen förorda bifall till framställningen.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj : t. Skolöverstyrelsen har föreslagit, att delposten till ar
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Marits proposition Nr 176.

voden åt skolläkare (nu 6,500 kronor) höjes med 100 kronor (30 kronor på

grund av tillkomsten av en ny parallellavdelning vid tekniska gymnasiet i

Borås och 70 kronor på grund av ökat antal klassavdelningar med aftonundervisning

vid tekniska läroverket i Stockholm). Av samma skäl har

överstyrelsen föreslagit höjning av delposten till arvoden åt bibliotekarier

med 30 kronor (nu 3,570 kronor). Beträffande delposten till arvoden åt

bokförings- och skrivbiträden åt rektorer (nu 7,900 kronor) har överstyrelsen

hemställt om höjning dels med 810 kronor på grund av ökad arbetsbörda

för biträdena i Borås och Stockholm, dels ock med 1,240 kronor för att

samtliga biträden skulle erhålla dyrtidskompensation. I fråga om sistnämnda

delpost har överstyrelsen anfört bland annat:

För budgetåret 1941/42 hade till arvoden åt bokförings- och skrivbiträden

åt rektorer anvisats 7,900 kronor. Biträdena hade icke erhållit

någon som helst kompensation för den inträdda dyrtiden. Då biträdena numera

i regel icke vore lärare och göromålen under vissa perioder vore så omfattande,

att de toge biträdets hela arbetsdag i anspråk, syntes rättvisa

och billighet fordra en generell höjning, som enligt överstyrelsens mening

icke borde understiga 14 procent.

Det ökade elevantalet i Borås motiverade dessutom höjning av arvodet

(f. n. 780 kronor) till skrivbiträdet därstädes med 20 kronor, och för biträdet

vid läroverket i Stockholm (arvode f. n. 960 kronor) syntes en betydande

höjning vara oundgängligen nödvändig. Styrelsen för tekniska läroverket

i Stockholm hade hemställt om inrättande av en ordinarie kanslibiträdestjänst

vid läroverket under motivering, att läroverkets storlek och komplicerade

organisation medförde ett så omfattande expeditionsarbete, att såsom

bokförings- och skrivbiträde måste anställas lämplig person med heltidstjänstgöring.

Överstyrelsen hade även kommit till den uppfattningen,

att expeditionsarbetet vid läroverket redan nu vore mycket betungande,

och skolans fortsatta utveckling komme givetvis att föranleda en ytterligare

betydande ökning av detta arbete. Överstyrelsen ansåge sig dock icke för

närvarande kunna tillstyrka tillämpande av helt andra principer med avseende

på anställningsformen för expeditionsbiträde vid tekniska läroverket

i Stockholm än vid övriga större tekniska läroverk. Då emellertid den komplicerade

organisationen av tekniska läroverket i Stockholm otvivelaktigt

måste medföra ett betydligt mera omfattande och tidsödande expeditionsarbete

än vid övriga tekniska läroverk, syntes det överstyrelsen nödvändigt,

att arvodet vid detta läroverk sattes betydligt högre. Överstyrelsen

ville sålunda föreslå, att för budgetåret 1942/43 arvodet för stockholmsläroverket

bestämdes till 2,000 kronor. För ett kommande budgetår torde en

ytterligare ökning bli nödvändig.

I fråga om arvodena åt bokförings- och skrivbiträden har statskontoret

endast tillstyrkt höjning för biträdena i Borås och Stockholm med respektive

20 och 440 kronor eller med sammanlagt 460 kronor. Kompensation för

ökade levnadskostnader har avstyrkts.

Vidkommande framställningen rörande kompensation för ökade levnadskostnader

borde uppmärksammas, att vid den arvodesreglering, som beslutats av

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Marits proposition Nr 176.

1940 års urtima riksdag (proposition nr 65, riksdagens skrivelse nr 87), hade

undantagits arvodestagare, för vilka arvodet icke utgjorde ersättning för

huvudsaklig sysselsättning eller vore vederbörandes huvudsakliga förvärvskälla.

Vid de tekniska läroverken förekommande bokförings- och biträdesarvoden

uppginge för närvarande till lägst 660 kronor och högst 1,390 kronor

per år. I betraktande härav torde arvodesbefattningen icke i något fall

vara vederbörandes huvudsakliga förvärvskälla eller utgöra hans huvudsakliga

sysselsättning. Statskontoret ville icke bestrida, att vissa skäl kunde

åberopas för ett tillmötesgående av överstyrelsens hemställan örn generell

kompensation åt ifrågavarande biträden, men ville framhålla, att detta

spörsmål torde böra upptagas till prövning i ett större sammanhang.

Skolöverstyrelsen har vidare, i händelse av bifall till en av styrelsen för

elektrotekniska fackskolan i Västerås gjord, här nedan (sid. 69) redovisad

framställning om inrättande av ytterligare en parallellavdelning vid fackskolan,

hemställt örn förhöjning av följande arvoden vid fackskolan, nämligen

till skolläkaren med 30 kronor, till bibliotekarien med 10 kronor samt till

rektors bokförings- och skrivbiträde med 25 kronor.

Statskontoret har lämnat senast berörda förslag utan erinran.

3. Avlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden förutsatt, att de för läsåret

1941—1942 anordnade parallellavdelningarna skola bibehållas även under

läsåret 1942—1943, varjämte automatiskt skulle tillkomma en parallellavdelning

av tredje klassen vid tekniska läroverket i Borås och tre avdelningar

av aftonfackskolans fjärde klass vid tekniska läroverket i Stockholm.

Vid läroverket i Göteborg skulle automatiskt en avdelning av tredje klassen

bortgå men en avdelning av andra klassen i stället tillkomma. Antalet

extra ordinarie adjunlctstjänster borde ökas med en, avsedd för elektrotekniska

fackskolan i Västerås. Vid denna skola bestredes över 60 procent av

lärartimmarna av timlärare. Överflyttning av någon dylik tjänst från annan

skola ansåges icke kunna ske. Arvodena åt biträden vid laborationer

borde för beredande av en viss dyrtidskompensation uppräknas från 2,600

kronor till 2,800 kronor. Överstyrelsen har beräknat medelsbehovet under

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal till förslagsvis

550,000 kronor.

Statskontoret har förordat vissa ändringar i överstyrelsens förslag, innebärande

en minskning med sammanlagt 28,200 kronor.

Beträffande inrättandet av ytterligare en extra ordinarie adjunkts^änst

har statskontoret framhållit, att antalet timlärartimmar (inberäknat extralärartimmar)

vid de 9 skolorna i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Härnösand,

Malmö, Norrköping, Stockholm, Västerås och Örebro enligt överstyrelsens

förslag skulle utgöra respektive cirka 60, 60, 52, 52, 40, 56, 60, 61 och 23

procent. Därest ny lektorstjänst icke skulle inrättas vid läroverket i Stockholm,

skulle procenttalet där ökas till 66. Vid icke mindre än 4 av de 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

G9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

läroanstalterna förelåge således den beträffande fackskolan i Västerås påpekade

relationen mellan antalet timlärartimmar och totala antalet larartimmar,

medan nämnda relation särskilt vid gymnasiet i Orebro vore avsevärt

förmånligare. Då vid sådant förhållande en överflyttning av en eller

annan av detta gymnasiums tre extra ordinarie adjunktsbefattningar i torsta

hand syntes böra övervägas, och då statsverkets merkostnader för en

extra ordinarie tjänst torde kunna beräknas till i runt tal 1,200 kionor,

kunde statskontoret icke förorda bifall till överstyrelsens hemställan. Ämbetsverket

ville i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att redan

anställning såsom extra lärare medförde vissa förmaner, som icke tillkomna

timlärare

För bestridande av utgifter för arvodesförhöjmng jämlikt kungörelsen

1940'' 1066 och för arvoden åt timlärare vid vikariat a lektorstjanster hael

överstyrelsen upptagit 20,000 kronor, respektive 25,000 kronor. Da för

dessa ändamål för löpande budgetår beräknats respektive ^O00 ^

19 000 kronor, skulle anslagshöjningen utgöra sammanlagt 11,000 kronor.

Statskontoret kunde icke undgå att finna den föreslagna ökningen val kraftig

och ville ifrågasätta, örn densamma icke skulle kunna något begransas,

förslagsvis till 7,000 kronor.

Vidare hade överstyrelsen föreslagit, att 23,000 kronor skulle upptagas

för bestridande av de ersättningar, som tillkomma extra ordinarie, extra oc

timlärare under inkallelse till militär beredskapstjanstgormg För detta ändamål

torde emellertid medel icke böra beräknas, sedan riksdagen bemyndigat

Kungl. Maj :t att besluta örn förstärkning av anslagsposten till av ilningar

åt övrig icke-ordinarie personal, bland annat för gäldande av av oningskostnader

för personal, som inkallats till militär beredskapstjanstöoring.

Medel för ändamålet torde icke heller hava beräknats for innevarande

b Vidkommande spörsmålet om uppräkning av arvodena åt biträdena vid

laborationer hänvisade statskontoret till vad ämbetsverket anfort betra!

tande arvodesförhöjmng åt rektorernas bokförings- och skrivbiträden.

Styrelsen för elektrotekniska fackskolan i Västerås har sedermera hemställt

att under läsåret 1942—1943 få anordna ytterligare en parallellklass

i fackskolans första årskurs.

Stvrelsen har framhållit, att antalet inträdessökande till fackskolan vid

början av innevarande läsår varit väsentligt större an vantat, vårtor ett

flertal godkända inträdessökande måst avvisas. Styrelsen forvantade, att

antalet godkända sökande hösten 1942 skulle b liva väsentligt större an

som skulle kunna mottagas av fackskolans bada klasser per arskuis. Sty

reisen beräknade, att icke ens tre klassavdelningar i forsta årskursen skulle

vara tillräckliga för att mottaga alla godkända sökande.

Statens arbetsmarknadskommission har med hänsyn till bristen på kvalificerade

tekniker med den utbildning, som fackskolan meddelar, tillstyrkt

den gjorda framställningen, vilken även biträtts av skolöverstyrelsen. Överstyrelsen

har beräknat, att ett bifall till framställningen skulle komma att

medföra en ökning av kostnaden för timlärare med 11,000 kronor, och har

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts fr oposition Nr 176.

därför hemställt, att anslagsposten till avlöningar till övrig ieke-ordinarie

personal uppföres med ett till 561,000 kronor förhöjt belopp.

Statskontoret har, under åberopande särskilt av vad arbetsmarknadskommissionen

uttalat, icke velat motsätta sig bifall till fackskolans framställning

samt har lämnat den av överstyrelsen i anslutning därtill gjorda

anslagsberäkningen utan erinran.

4. Rörligt tillägg. Denna anslagspost har av överstyrelsen beräknats

till 131,000 kronor.

5. Särskilda uppbördsmedel. Dessa äro nu upptagna till

24,470 kronor. Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår uppräknat denna

post med 80 kronor till 24,550 kronor.

Såsom förut nämnts avser besparingsberedningens förslag rörande h ö jning

av undervisningsskyldigheten för ämneslärare vid

de allmänna läroverken i tillämpliga delar även de tekniska läroverken. Skolöverstyrelsen

har framhållit, att särskilda omständigheter talade mot genomförande

av en sådan besparingsåtgärd vid de tekniska läroverken och att en

höjning av undervisningsskyldigheten icke under några förhållanden borde

vidtagas vid dessa läroverk. Av överstyrelsens yttrande inhämtas:

Kollegierna vid de tekniska läroverken hade ställt sig synnerligen kritiska

till förslaget om höjning av undervisningsskyldigheten.

Överstyrelsen ville framhålla, att latituden för lektorernas tjänstgöring vid

de tekniska läroverken visserligen vore densamma som vid de allmänna läroverken,

men då anslagen tillmätts snävare, läge medeltjänstgöringen högre

vid de tekniska läroverken, nämligen vid 22,5 veckotimmar. Därtill komme,

att lektionerna vore längre. Såsom framhållits i underdånig skrivelse den 15*

november 1941 angående viss ändring av lektionstimmarnas längd vid de

tekniska läroverken, skulle efter genomförande av den föreslagna ändringen

av lektionernas längd en lärare vid tekniskt läroverk med 22,5 veckotimmars

tjänstgöring i medeltal lia 112,5 minuter längre undervisningstid än ämneslärare

vid allmänt läroverk med samma tim tjänstgöring. Den verkliga undervisningstiden

per vecka för en lektor vid tekniskt läroverk överstege därför

ledan nu med icke mindre än cirka 3 veckotimmar å 40—45 minuter genomsnittstjänstgöringen

på de allmänna läroverkens gymnasiestadium. En minskning

av tjänstgöringen för lektorerna vid de tekniska läroverken vore därför

långt mera motiverad än en höjning.

Härtill komme följande omständigheter: 1) Vid tekniska läroverk förekomme

icke friluftsdagar. 2) De tekniska läroverkens lärare hade ofta förutom

rättande av skrivningar även ett omfattande arbete med granskning av

ritningar och rättande av laborationsprotokoll, vilket arbete torde minst uppväga

det arbete, läroverkslektorerna i naturvetenskapliga ämnen hade vid

ledandet av lärjungarnas enskilda arbeten; på grund av den omfattande utrustningen

av de tekniska läroverkens specialinstitutioner vore även arbetet

som institutionsföreståndare i mångå fall krävande och mycket tidsödande.

3) Slutligen tillkomme den särskilt viktiga omständigheten, att det för lärarna

i tekniska fackämnen vore av mycket stor betydelse att följa förutom den

vetenskapliga utvecklingen även utvecklingen inom industrien. Det vore en

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

nödvändig förutsättning för undervisningens rationella bedrivande, att lärarna

hade möjlighet att hålla sig ä jour med teknikens snabba utveckling, och

detta hade därför föreskrivits i § 30 stadgan för tekniska fackskolor och tekniska

gymnasier. Snarare borde en sänkning av minimiantalet lektionstimmar

vara önskvärd.

Beträffande språklärama framhölles, att en språklärare vid tekniskt läroverk

med full tjänstgöring på grund av det ringa timantalet för språk i varje

klass måste erhålla undervisning i ett mycket stort antal klassavdelningar,

varigenom han belastades med ett onormalt högt antal skrivlag. I överensstämmelse

härmed hade även Kungl. Majit i ett fall medgivit nedsättning

av en språklektors tjänstgöringsskyldighet.

Överstyrelsen betonade, att en höjning av medeltjänstgönngen eller maximitj

änstgöringen för lektorer vid tekniska läroverk icke under några förhallanden

borde genomföras.

Vad överstyrelsen i nu förevarande sammanhang anfört har övertygat

mig om att en höjning av medeltjänstgöringen för ämneslärare för närvarande

icke rättvisligen bör sättas i fråga beträffande de tekniska gymnasierna.

Vid tekniska läroverket i Stockholm har varje budgetår alltsedan skolans

tillkomst budgetåret 1938/39 inrättats en ny lektorstjänst. Örn den av

skolöverstyrelsen nu föreslagna nya lektorstjänsten icke inrättas, synes läroverket

bli det sämst lottade i fråga örn antalet lärartimmar, som bestrides

av ordinarie lärare. Med hänsyn härtill och på av överstyrelsen anförda skäl

i övrigt finner jag mig böra förorda, att en ny lektorstjänst inrättas vid

nämnda läroverk även för nästa budgetår. Anslagsposten till ordinarie tjänstemän

beräknar jag därför i enlighet med överstyrelsens förslag till 706,700

kronor. Med någon avjämning nedåt till följd av den beslutade höjningen av

pensionsavdragen torde anslagsposten böra uppföras med 70^,000 kronor

(+ 15,500 kronor).

Bokförings- och skrivbiträdet vid tekniska läroverket i Stockholm uppbär

nu arvode av 960 kronor. Skolans styrelse har hemställt, att biträdet i stället

skulle få anställas som kanslibiträde i lönegraden A 7, alltså med heltidstjänstgöring.

Skolöverstyrelsen har endast tillstyrkt höjning av arvodet till

2,000 kronor men förutsett nödvändigheten av ytterligare höjning ett kommande

budgetår. Statskontoret har ansett en höjning till 1,400 kronor tillräcklig.

För min del finner jag de speciella förhållandena vid detta läroverk

tala för ett tillmötesgående av styrelsens framställning om anställande av ett

biträde med heltidstjänstgöring. Stockholmsläroverket är visserligen ännu

icke landets största i fråga örn elevantalet, men det har en mera komplicerad

undervisningsplan och bedriver bland annat aftonundervisning. Expeditionsarbetet

blir härigenom mera omfattande och tidsödande än vid andra läroverk.

Härtill kommer, att en betydande del av rektors tid tages i anspråk

för arbete med planläggning av den stora nybyggnaden för läroverket. Efter

dennas tillkomst torde läroverkets organisation och elevantal komma att

Departe
mentschefen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

starkt utökas. För närvarande vill jag dock begränsa mig till att föreslå, att

medel anvisas för biträdets placering i lönegraden Ex 7. Dessa medel böra

beräknas under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, vilken bör minskas med 960 kronor med hänsyn till vad

jag nyss anfört, ansluter jag mig i övrigt till statskontorets förslag. Posten

bör sålunda — med beaktande av de merkostnader som uppkomma vid det

av mig i det följande tillstyrkta förslaget örn inrättande av viss parallellavdelning

vid elektrotekniska fackskolan i Västerås — höjas med 130 kronor

för skolläkare, 40 kronor för bibliotekarie och 45 kronor för bokföringsoch

skrivbiträden eller med sammanlagt 215 kronor. Beträffande den ifrågasatta

dyrtidskompensationen för nämnda biträden vill jag särskilt erinra om att

någon dylik höjning ej skett beträffande de allmänna läroverken och att motsvarande

arvoden vid dövstumskolorna till och med reducerats. Anslagsposten

torde alltså böra uppföras med (6,500 + 130 + 3,570 -f- 40 -f- 7,900 + 45 —

— 960 =) 17,225 kronor (—745 kronor).

För anställande av ett extra kanslibiträde vid läroverket i Stockholm bör,

såsom förut framhållits, beräknas medel under anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal. För ändamålet beräknar jag ett belopp av

3,100 kronor. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet föreslagit

under rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor bör för arvodesförstärkning

åt vissa timlärare beräknas en höjning av anslagsposten med

cirka 5,000 kronor. De av skolöverstyrelsen föreslagna parallellavdelningarna

anser jag böra komma till stånd. Till den av överstyrelsen beräknade höjningen,

61,000 kronor, bör i enlighet med vad nyss anförts läggas sammanlagt

(3,100 + 5,000 =) 8,100 kronor. Å andra sidan synes i överensstämmelse

med statskontorets förslag, vilket jag biträder, en minskning med omkring

28,200 kronor företagas.

Alltsedan budgetåret 1930/31 finnes på riksstaten uppfört ett särskilt riksstatsanslag

till undervisning i färgeriteknik vid tekniska gymnasiet i Norrköping.

Anslaget användes nu till avlöning åt en timlärare. Jag föreslår, att

detta belopp, 3,200 kronor, överflyttas till här ifrågavarande anslagspost.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde alltså

böra uppföras med (500,000 + 61,000 + 8,100 — 28,200 + 3,200 =) i avrundat

tal 5^,000 kronor (+ 44,000 kronor).

För rörligt tillägg synes böra beräknas ett belopp av 130,290 kronor

(+ 8,290 kronor). De särskilda uppbördsmedlen torde böra uppräknas till

21^,515 kronor (+45 kronor).

Anslaget torde alltså böra för nästa budgetår uppföras med (704,000 +

+ 17,225 + 544,000 + 130,290 — 24,515 =) 1,371,000 kronor, vilket belopp

överstiger det nuvarande anslaget med 67,000 kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 176.

IV. Hemställan.

73

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att kvinnliga lärjungar må från och med

läsåret 1942/43 erhålla tillträde till gymnasiet vid högre

allmänna läroverket i Majorna i Göteborg;

2. besluta, att samrealskolan i Boden skall från och

med budgetåret 1942/43 eller den senare tidpunkt, Kungl.

Majit bestämmer, successivt ombildas till högre samläroverk

med fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium

under förutsättning, att Bodens stad åtager sig att tillhandahålla

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning

och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande

kontant ersättning samt bostad för minst en

vaktmästare ävensom förbinder sig att bevilja ett engångsanslag

av minst 5,000 kronor till bestridande av

kostnaderna för komplettering av undervisningsmaterielen

och utvidgning av biblioteket; skolande sagda

ombildning tillgå sålunda, att under första året upprättas

första ringen av det fyraåriga latin- och det treåriga

realgymnasiet och sedan ytterligare en ring per år

av vardera gymnasielinjen, till dess gymnasiet är i sin

helhet färdigbildat på båda linjerna;

3. godkänna följande ändringar i personalförteckningen

för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1942/43:

Personalförteckning.

Befattning. _ _ Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

18 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp

III......................Eli

25 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp II E 8

431 lektorer............................A 27

1,281 adjunkter..........................A 23

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast

så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

Bihang till riksdagens protokoll 19hV. 1 sami. Nr 176.

6

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majlis proposition Nr 176.

Befattning. Lönegrad.

254 ämneslärarinnor. . . . ..................A 21

101 lärare i gymnastik med lek och idrott .... A 20

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter..........................A 22

Anm.: Av dessa adjunkts^änster må uppehållas endast

så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,281.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20:e.

230 adjunkter..........................Eo 21;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda

personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1942/

43, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida

befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis..............kronor 20,280,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt

kvinnliga sak
-

kunniga......

kronor

1,260

b.

Arvoden åt till-

synslärare.....

8,000

c.

Personliga till-

läggsarvoden åt

första lärarinnor

»

2,400

d.

Arvoden åt skol-

läkare, förslags-

vis..........

»

134,000

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

e. Arvoden åt bibliotekarier

.....kronor 87,500

f. Arvoden åt biträden

på rektorsexpeditio
nerna.

....... » 87,000

g. Särskilda arvoden

vid provårsläro
verk.

........ » 145,000

h. Särskilda arvoden

vid statens aftonskola

...... » 5,800 kronor 470,960

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis .......... » 5,100,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis...... » 3,725,640

Summa kronor 29,576,600

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad......kronor 15,000

2. Av kommuner och

lärare erlagda hyresersättningar

och

hyror.......... » 274,000

3. Avkastning av do
nationer

från kronan

m. m...... » 37,600

4. Av vaktmästare erlagda

hyror samt

ersättning för

bränsle och lyse . . » 120,000

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor

till vaktmästarper
sonalens

avlöning . » 480,000 kronor 926,600

Nettoutgift kronor 28,650,000;

6. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag

.............................kronor 28,650,000;

7. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kom
munala

gymnasier för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag

av..........................kronor 26,000;

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

8. till Vissa kostnader för student- och realexamina

för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av.............................kronor 200,000;

9. å personalförteckningen för de tekniska läroverken

från och med budgetåret 1942/43 uppföra ytterligare en

lektorstjänst;

10. godkänna följande avlöningsstat för de tekniska

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis . ...................

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt skollä
kare.

...........kronor 6,630

b. Arvoden åt bibliotekarier

;.......... » 3,610

c. Arvoden åt bokfö
rings-

och skrivbiträden

åt rektorer. * » 6,985

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis ............

4. Rörligt tillägg, förslagsvis......

Summa kronor 1,395,515

Särskilda uppbördsmedel:

Hyror och hyresersättningar m. m. . . . kronor 24,515

Nettoutgift kronor 1,371,000;

11. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av. . kronor 1,371,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

420974

kronor 704,000

17,225

544,000

130,290

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.