Sök i Ratio Lex

Angående avstående i vissa fall från krav örn återbäring av utanordnat tillskott ur kyrkofonden till gäldande av prästlönekostnader

1942-03-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:182, Angående avstående i vissa fall från krav örn återbäring av utanordnat tillskott ur kyrkofonden till gäldande av prästlönekostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående avstående i

vissa fall från krav örn återbäring av utanordnat tillskott

ur kyrkofonden till gäldande av prästlönekostnader;

given Stockholms slott den 6 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf,

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför följande:

Enligt 9 § lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets

avlöning äger Kungl. Majit medgiva, att prästerlig tjänst, som icke prövas

nödig för själavårdens behöriga handhavande, må bibehållas eller inrättas,

därest pastorat med stadgad röstövervikt beslutat utgöra vad utöver avkastningen

av pastoratets prästlönetillgångar erfordras till bestridande av

den lön Kungl. Majit enligt nämnda lag bestämmer (den s. k, reglerade

lönen m. m.).

Bihang till riksdagen» protokoll 191®. 1 sami. Nr 18®,

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts fr opposition Nr 182.

I 7 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond, vilken lag trädde i kraft

den 1 maj 1933, stadgas vidare, att örn för gäldande av pastorats prästlönekostnader

under året åtgår högre belopp än som täckes dels av avkastningen

av pastoratets prästlönetillgångar — med visst undantag — dels

ock därutöver av ett belopp, motsvarande en uttaxering för skattekrona

inom pastoratet av det öretal, Kungl. Majit för året bestämmer, äger

pastoratet för vad ytterligare erfordras erhålla tillskott av kyrkofonden,

dock ej för gäldande av lönebelopp, som pastoratet enligt 9 § prästlöneregleringslagen

särskilt förbundit sig att utgöra.

Ett dylikt åtagande innebär således, att pastoratet i fråga örn den reglerade

lönen helt uteslutits från rätten till tillskott ur kyrkofonden. Emellertid

innefatta prästlönekostnader även provisorisk tilläggslön och andra

lönetillägg enligt senare än prästlöneregleringslagen utfärdade författningar.

Även örn ett pastorat gjort sådan utfästelse, som avses i 9 § prästlöneregleringslagen,

har det enligt ett av Kungl. Majit i regeringsrätten den 27 maj

1935 meddelat utslag rörande avräkning mellan kyrkofonden och Abilds

pastorat (RÅ 1935 ref. 25) ansetts berättigat att utfå tillskott ur kyrkofonden

till gäldande av lönetillägg och provisorisk tilläggslön åt tjänstinnehavaren

i fråga. Däremot kunde enligt samma utslag församlingsavgift

jämlikt 7 § kyrkofondslagen icke tagas i anspråk till gäldande av den

lön, som pastoratet sålunda utfäst sig att bestrida, d. v. s. den reglerade

lönen. Dessa avgifter skola i stället disponeras till gäldande av lönetillägg

och tilläggslön.

I skrivelse den 29 september 1941 har stiftsnämnden i Uppsala anfört i

huvudsak följande:

Sedan riksräkenskapsverket framställt vissa anmärkningar mot avräkningslängderna

mellan kyrkofonden och pastoraten i Uppsala stift för åren

1936—1938, avseende prästlönetillskott till Forsmarks pastorat, Markims

och Orkesta församlingars pastorat, Estuna pastorat och Skuttunge pastorat,

vilka jämlikt 9 § prästlöneregleringslagen utfäst sig att bestrida lön

åt kyrkoherden i vederbörande pastorat, hade stiftsnämnden, med godtagande

av anmärkningarna, verkställt begärd rättelse i samband med

upprättande av avräkningslängden för år 1941. Dessa anmärkningar hade

huvudsakligen riktat sig mot att församlingsavgifter jämlikt 7 § kyrkofondslagen

tagits i anspråk till gäldande av den reglerade lönen, vilket medfört

att tillskottet ur kyrkofonden blivit i motsvarande grad större. Därjämte

hade riksräkenskapsverket, enär samma felaktigheter syntes ha förelupit

i avräkningslängderna även för tidigare år än 1936, ansett sig böra meddela

statskontoret vad sålunda förekommit för den åtgärd, vartill statskontoret

kunde finna anledning. På grund härav hade stiftsnämnden meddelat

statskontoret, att vid avräkningen mellan kyrkofonden och pastoraten

även för tiden före år 1936 tillämpats de grunder, som i anmärkningarna

påtalats. De församlingsavgifter, som tagits i anspråk, utgjorde

för ecklesiastikåret 1933/34 i Forsmarks pastorat 796 kronor 34 öre, i Markims

pastorat 602 kronor, i Estuna pastorat 624 kronor 94 öre och i

Skuttunge pastorat 593 kronor 65 öre, för ecklesiastikåret 1934/35 i Forsmarks

pastorat 796 kronor 34 öre, i Markims pastorat 549 kronor 91 öre, i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Estuna pastorat 528 kronor 17 öre och i Skuttunge pastorat 501 kronor 17

öre samt för tiden den 1 maj—den 31 december 1935 i Forsmarks pastorat

273 kronor 52 öre, i Markims pastorat 364 kronor 46 öre, i Estuna pastorat

327 kronor 38 öre och i Skuttunge pastorat 327 kronor 8 öre eller tillhopa

6,284 kronor 96 öre. Vidare hade stiftsnämnden bestämt avrått från vidtagande

av någon åtgärd, avseende återbetalning av nämnda belopp. Statskontoret

hade emellertid — med förmälan att ämbetsverket saknade befogenhet

att eftergiva kyrkofondens rätt — anhållit, att stiftsnämnden i

samband med nästkommande avräkning mellan vederbörande pastorat och

kyrkofonden ville verkställa vederbörlig justering av densamma på så sätt,

att kyrkofonden tillgodofördes samtliga till pastoraten tidigare för mycket

utbetalade tillskottsmedel. Med anledning härav ansåge sig stiftsnämnden

böra bringa ärendet under Kungl. Maj:ts prövning. Vid de avsedda tillskottsberäkningarna

hade någon direkt vägledning i författningarna ej kunnat

erhållas och ej heller hade något prejudikat att tillämpa förelegat. Stiftsnämnden

anhölle, att vidare åtgärd icke måtte vidtagas för bevakande av

kyrkofondens förmenta rätt i förevarande ärende.

I yttrande över framställningen avstyrkte statskontoret bifall till densamma

med hänsyn till de konsekvenser ett efterskänkande i förevarande

fall av kyrkofondens fordran kunde medföra.

Kammarkollegiet har emellertid ansett, att ett efterskänkande av kyrkofondens

fordran i dessa och likartade fall borde kunna medgivas.

Statskontorets krav vore grundat på den uppfattning, som kommit till

uttryck i Kungl. Maj:ts utslag den 27 maj 1935 (RÅ 1935 ref. 25), nämligen

att pastorat, som åtagit sig att utan tillskott från kyrkofonden gälda

prästerlig befattningshavares enligt prästlöneregleringslagen fastställda

lön, vore berättigat att för provisorisk tilläggslön och andra lönetillägg åtnjuta

tillskott ur kyrkofonden allenast med belopp, varmed nämnda löneposter

överstege en utdebiteringssumma efter det enligt 7 § kyrkofondslagen

bestämda maximiöretal. Detta innebure, att pastoraten — utöver

den utdebitering de räknat med vid sitt åtagande och som för de små och

föga bärkraftiga församlingar det här gällde måste vara ganska betungande

— finge till gäldande av förutnämnda lönetillägg vidkännas en ytterligare

utdebitering, som för tiden till den 1 maj 1933 vore begränsad till 60 öre

och för tiden därefter till 20 öre per skattekrona (jfr 8 § kyrkofondslagen).

Med hänsyn till det ringa antalet skattekronor, som förefunnes i ifrågavarande

pastorat, komme denna utdebitering helt säkert icke att understiga

fastställt maximum.

Det kunde i detta sammanhang erinras örn att pastoraten icke blott

hade blivit utestängda från delaktighet i den genom 1932 års lagstiftning

genomförda lindringen i skyldigheten att med församlingsavgifter bidraga

till prästerskapets avlöning utan hade därtill fått sin skattskyldighet ytterligare

utsträckt genom förpliktelsen att deltaga i utgörandet av allmänna

kyrkoavgiften. Till de utgifter för prästlön, som pastoraten haft att räkna

med när åtagandena gjordes, hade sålunda tillkommit dels skyldigheten

att intill fastställt maximum gälda ovannämnda lönetillägg dels ock att

deltaga i utgörandet av allmänna kyrkoavgiften, under det flertalet övriga

pastorat i enahanda ekonomiska läge fått sina utgifter för prästlön

avsevärt lindrade.

Den ökning av skattebördan för ifrågavarande pastorat som den efter

åtagandena tillkomna lagstiftningen salunda medfört bleve särskilt be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

tungande, om pastoraten skulle till kyrkofonden på sätt nu ifrågasatts för

flera år återbära vad de enligt den av regeringsrätten antagna tolkningen

uppburit för mycket. Kollegiet hade i förutnämnda under regeringsrättens

prövning dragna ärende uttalat den för pastoraten förmånligare meningen,

att pastoraten icke vore skyldiga att slutligt gälda mera av de på grund

av senare lagstiftning utgående lönetilläggen än som kunde gäldas med

iakttagande av den i lagstiftningen stadgade gränsen för församlingsavgifter.

Den tolkning, som bestämmelserna i ämnet erhållit genom regeringsrättens

utslag, medförde den konsekvensen, att pastoraten bleve oskäligt

betungade. Särskilt måste det betecknas som obilligt, att rättelse av

lagtillämpningen i en oklar rättsfråga gåves retroaktiv verkan.

De fall, då tillämpning av 9 § prästlöneregleringslagen förekommit, vore

synnerligen fåtaliga. Såvitt av en i kollegiet verkställd undersökning blivit

utrönt, hade åtaganden av församling eller pastorat i omförmälda hänseende

vunnit Kungl. Maj:ts fastställelse allenast beträffande kyrkoherdetjänsterna

i — förutom nu ifrågavarande fyra pastorat — Bjällerups och

Stora Råby församlingars pastorat i Lunds stift, Abilds pastorat samt

Hunnestads och Gödestads församlingars pastorat i Göteborgs stift, Eds

pastorat i Härnösands stift ävensom Fardhems, Linde och Lojsta församlingars

pastorat samt Hablingbo och Silte församlingars pastorat i Visby

stift. Av dessa hade numera på grund av ändringar i indelningen. Forsmarks

pastorats och Hablingbo pastorats utfästelser förfallit samt Eds

pastorat och Fardhems pastorat av Kungl. Majit blivit befriade från sina

åtaganden. Bjällerups pastorat hade åtagit sig att svara jämväl för särskilda

lönetillägg och sålunda icke uppburit något som helst tillskott ur

kyrkofonden. Efterskänkande av kyrkofondens fordran i förevarande fall

skulle sålunda icke komma att medföra några vittgående konsekvenser.

För kyrkofondens vidkommande skulle de ekonomiska verkningarna av

ett efterskänkande av kyrkofondens fordran bliva ringa, men för pastoraten

syntes återbetalningen bliva ganska betungande. Antalet skattekronor

och utdebiteringen av allmän kommunalskatt per skattekrona på

grundval av 1940 års taxeringar hade sålunda utgjort:

Forsmark ........................ 3,080 11:80

Estuna .......................... 3,938 14: 45

Markim ......................... 1,955 12:80

Orkesta ......................... 1,978 11:20

Skuttunge ....................... 4,580 9: —

Kollegiet ansåge därför skäligt, att kyrkofondens rätt i ifrågavarande

hänseende eftergåves. Härvid syntes dock, vad Skuttunge församling anninge,

efterskänkandet böra ske under viss förutsättning. Nämnda församling

syntes nämligen intill den 1 maj 1933 utan bidrag från kyrkofonden

hava gäldat samtliga lönekostnader utom dyrtidstillägg. Församlingen

torde därför kunna göra gällande motfordran å kyrkofonden, och syntes

fördenskull efterskänkandet böra ske under förutsättning, att församlingen

avstode från den rätt till ytterligare bidrag från kyrkofonden för förfluten

tid, vartill församlingen kunde vara berättigad.

Det ifrågasatta efterskänkandet syntes erfordra medgivande av riksdag

och kyrkomöte. Då fråga kunde uppkomma örn efterskänkande av kyrkofondens

rätt även beträffande andra pastorat än de nu förevarande, torde

vara lämpligt, att hos kyrkomötet och riksdagen utverkades bemyndigan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

de för Kungl. Maj:t att medgiva efterskänkande av kyrkofondens rätt även

i andra med förevarande ärende likartade fall. På grund härav hemställde

kollegiet, att bemyndigande måtte utverkas för Kungl. Majit att medgiva

efterskänkande av kyrkofondens rätt till återbäring av tillskott ur kyrkofonden,

som utanordnats i strid mot den lagtolkning Kungl. Maj:ts utslag

den 25 maj 1935 rörande avräkning mellan kyrkofonden och Abilds pastorat

innehåller.

Statskontoret har härefter yttrat sig ånyo och därvid icke funnit tillräckliga

skäl anförda för den av kammarkollegiet föreslagna åtgärden. Pastoraten

ifråga hade möjlighet att genom upptagande av lån fördela kostnaden

på flera år. Vidare påpekades, att kyrkofonden vore utsatt för fortgående

kapitalminskning, så länge icke allmänna kyrkoavgiftens maximum höjdes.

Utredningen visar, att det av stiftsnämnden ifrågasatta efterskänkandet

av kyrkofondens rätt till återbäring avser ett sammanlagt belopp av

6,284 kronor 96 öre, varav 1,866 kronor 20 öre belöper å Forsmarks pastorat,

1,516 kronor 37 öre å Markims pastorat, 1,480 kronor 49 öre å Estuna

pastorat och 1,421 kronor 90 öre å Skuttunge pastorat. Dessa pastorat,

som höra till Uppsala stifts minsta, hava såsom kammarkollegiet

framhållit ett mycket litet skatteunderlag och förhållandevis hög uttaxering.

Avkastningen av pastoratens prästlönetillgångar uppgår enligt vad

inhämtats till så ringa belopp, att den endast kunnat täcka en mindre del

av pastoratens prästlönekostnader. Inom Forsmarks pastorat finnes sålunda

endast ett löneboställe, som lämnar ett årligt arrende av omkring 170 kronor,

och boställets skog omfattar blott en areal av 9 hektar. Normalavkastningen

vid Estuna löneboställe har upptagits till 1,190 kronor och vid

Markim-Orkesta pastorats två löneboställen till sammanlagt 1,779 kronor.

Av löneboställena i Skuttunge pastorat kan med hänsyn till stora byggnadskostnader

icke påräknas någon egentlig behållning. Samtliga pastorat ha

därför måst företaga avsevärt större utdebitering än den normala för att

kunna bestrida de åtagna prästlönekostnaderna.

Även örn möjlighet finnes att i avräkningslängderna från ett år till ett

annat balansera över här uppkommen fordran hos pastoraten och sålunda

fördela återbetalningen på flera år, torde en återbetalning bliva betungande.

Billighetsskäl synas därför tala för att pastoraten befrias från den

belastning, som ett utkrävande av de nu ifrågavarande beloppen skulle

innebära. Några vittgående ekonomiska konsekvenser härav torde med

hänsyn till den av kammarkollegiet gjorda utredningen icke vara att befara,

alldenstund fråga är endast örn en begränsad tidrymd i förfluten tid.

Ett avstående i förevarande fall från kravet på återbetalning till kyrkofonden

lärer emellertid erfordra riksdagens medgivande. Därjämte synes

kyrkomötet böra höras. Då liknande situationer kunna inträffa i fråga örn

övriga pastorat, som gjort utfästelser jämlikt 9 § prästlöneregleringslagen,

Bihang till riksdagens ■protokoll 1912. 1 sami." Nr 182. 2

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 182.

bör Kungl. Maj:t bemyndigas att, om så av billighetsskäl synes påkallat,

efterskänka ifrågavarande belopp i samtliga fall, varom här är fråga, där*

vid bemyndigandet bör begränsas att avse oriktigt uppburet tillskott av

kyrkofonden för tid före år 1936.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, efter prövning i varje

särskilt fall, avstå från krav om återbäring av sådana tillskott

ur kyrkofonden för tid före år 1936, som utanordnats

i strid mot den lagtolkning, vilken kommit till uttryck i

Kungl. Majits utslag den 27 maj 1935 rörande avräkning

mellan kyrkofonden och Abilds pastorat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

Stockholm 1942, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

481106

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:178 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående avstående i vissa fall från krav om återbäring av utanordnat tillskott ur kyrkofonden a1 i texten
  2. 1LU 1942:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående avstående i vissa fall från krav om återbäring av utanordnat tillskott ur kyrkofonden till gäldand s. 8 i texten