Sök i Ratio Lex

Angående revision av tjånsteförteckningen m. m. i vad avser postoch telegrafverken samt statens vattenfallsverk

1942-03-20 · 69 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:194, Angående revision av tjånsteförteckningen m. m. i vad avser postoch telegrafverken samt statens vattenfallsverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

1

Nr 194.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående revision av

tjånsteförteckningen m. m. i vad avser post- och telegrafverken

samt statens vattenfallsverk; given Stockholms

slott den 20 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anför efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Det utredningsarbete, som på sin tid uppdrogs åt 1936 års lönekommitté,

skulle enligt meddelade direktiv omfatta bland annat en allsidig realprövning

av de civila och militära befattningshavarnas löneställning, innefattande

jämväl en inbördes avvägning av lönegradsplaceringama för olika, viktigare

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 194.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

befattningshavargrupper. I sistnämnda hänseende avsåg uppdraget således

frågan om revision av vederbörande tjänsteförteckningar. Emellertid utbröts

arbetet med tjänsteförteckningsrevisionen sedermera ur det åt lönekommittén

anförtrodda utredningskomplexet, därvid avsikten var att detta arbete i

stället skulle utföras av särskilda sakkunnigberedningar.

För att granska den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen

i de delar, som äro av central betydelse för statens affärsverk, tillsattes

i enlighet härmed jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1938

särskilda sakkunniga. Dessa sakkunniga voro generalkrigskommissarien T.

O. R. Wijnbladh, ordförande, generaldirektören och chefen för domänstyrelsen

G. W. G. Kuylenstjerna samt ledamoten av kommunikationsverkens lönenämnd,

förrådsmästare!! K. G. K. Mattelin. De sakkunniga avgåvo den 13

februari 1939 betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad

avser statens affärsdrivande verk (statens offentliga utredningar 1939:5).

Över betänkandet lia utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, 1938 års

personalkommission vid statens järnvägar och kommunikationsverkens lönenämnd.

I vissa delar har betänkandet behandlats i propositioner till 1939, 1940 och

1941 års riksdagar. Jag anhåller nu att få anmäla återstående frågor i vad

avser postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk. I samband därmed

kommer jag att till behandling upptaga av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen gjorda framställningar örn ändring i löneställning

eller antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid nämnda verk.

Till de sakkunnigas betänkande, i vad det avser statens järnvägar, återkommer

jag i annat sammanhang.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 augusti 1938 framhöll chefen

för finansdepartementet, att på närmare direktiv av departementschefen

skulle ankomma i vilken utsträckning frågor örn ändrad lönegradsplacering

borde av de sakkunniga tagas under omprövning. De sakkunniga — i del

följande benämnda tjänsteförteckningssakkunniga — lia i betänkandet redogjort

för de muntliga direktiv, som i anslutning härtill lämnats av chefen för

finansdepartementet. Dessa direktiv sammanfalla nied de allmänna riktlinjer,

som sedermera uppdragits för den åt särskilda sakkunniga, 1939 års

tjänsteförteckningssakkunniga, anförtrodda utredningen rörande lönegradsplaceringen

för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen. I huvudsak

innehålla direktiven följande.

Vid utredningsarbetets bedrivande bör beaktas, att den allmänna lönenivån

för statstjänstemännen blivit fastställd genom riksdagens antagande år 1938

av ett nytt avlöningsreglemente. Härav följer att ett avgörande redan blivit

träffat i fråga om löneställningen för befattningshavare i de för hela löneplanens

byggnad grundläggande rekryteringsgraderna, liksom också att uppflyttning

av samtliga befattningar inom en viss befordringsgång eller eljest

hela serier befattningar faller utanför här avsedda revision. Hänsyn bör vidare

tagas till att varje statens tjänsteman i princip måste anses vara skyldig

att inom skäliga gränser utan anspråk på uppflyttning i lönegrad underkasta

sig den ökning av arbete och ansvar, som följer av organisatoriska föränd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

3

ringar eller av vederbörande verks normalt fortgående utveckling. Därjämte

böra de sakkunniga vid arbetets bedrivande utgå från gällande verkschefslöner.

Genom beslut den 6 december 1938 bestämde chefen för finansdepartementet

vilka personalorganisationer, som skulle kallas till överläggningar

med tjänsteförteckningssakkunniga. Enligt beslutet medgavs personalrepresentant

befogenhet att, då han funne de sakkunnigas beslut därtill giva

anledning, vid betänkandet foga särskilt uttalande i fråga, i vars behandling

lian tagit del. Såvitt angår postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk

ha följande personalrepresentanter begagnat sig av detta medgivande,

nämligen förste postiljonen G. Gabrielsson för svenska postmannaförbundet,

förtroendemannen G. Jönsson för telegraf- och ielefonmannaförbundet, förste

kontoristen F. Hagström för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund,

postassistenten H. Owe för posttjänstemännens förening, förste kontrollören

R. Björnsson för svenska telegraftjänstemännens förening, distriktsingenjören

G. Hörsta för personalföreningen vid statens vattenfallsverk, byrådirektören

E. Malmgren för kommunikationsverkens ingenjörslörbund och kontorsskrivaren

Maria Waller för de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha därjämte i enlighet med de för utredningen

meddelade direktiven haft överläggningar med de olika verksstyrel

serna.

Åt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga har, såsom jag nyss antytt,

uppdragits att verkställa omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare

vid allmänna civilförvaltningen. Därjämte ingår i uppdraget att verkställa

utredning rörande inplacering i löneskalan av byråcheferna vid affärsverken

samt att företaga en formell översyn av tjänsteförteckningens uppställning

och tjänstebenämningarna. Nämnda sakkunniga ha avgivit betänkande

angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna

civilförvaltningen, lönegraderna A 1—A 29, vilket betänkande legat till

grund för förslag till innevarande års riksdag. I övrigt pågår utredningsarbetet.

Att frågan örn byråchefernas lönegradsplacering vid affärsverken liksom

vid civilförvaltningen i övrigt är föremål för utredning återverkar i viss mån

på bedömandet av tjänsteförteckningssakkunnigas förslag och i anslutning

därtill gjorda framställningar. Det kan sålunda icke anses lämpligt att överföra

befattningar, som i lönehänseende stå i nära relation till byråchefstjänsterna,

från löneplanen A till löneplanen C, innan klarhet vunnits rörande de

lönelägen, som vid en motsvarande överflyttning av byråchefsbefattningar

kunna ifrågakomma. Ej heller kan anses lämpligt att ändra löneställningen

för å löneplanen C redan överförda befattningar, innan utredningen örn byråchefernas

lönegradsplacering slutförts. Jag vill framhålla, alt kommunikationsverkens

lönenämnd givit uttryck åt samma uppfattning i sitt utlåtande

över de sakkunnigas betänkande. I enlighet härmed anser jag mig alltså för

närvarande icke böra fatta ståndpunkt lill föreliggande förslag om förbättrad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

löneställning för postdirektörerna, postsparbankschefen, driftcheferna vid statens

vattenfallsverk samt förråds-, kanal- och driftdirektörerna i vattenfallsstyrelsen.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha i sitt betänkande framlagt vissa förslag

till titelförändringar. Sålunda ha de sakkunniga föreslagit omfattande förändringar

av den nuvarande titelserien från skrivbiträde i 2 lönegraden till

kontorsskrivare i 15 lönegraden. Då den nya serien liksom den nuvarande är

avsedd att vara gemensam för affärsverken och allmänna civilförvaltningen,

synes mig naturligt, att med prövningen av förslaget får anstå, till dess den

åt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppdragna formella översynen av

tjänstebenänmingarna avslutats, övriga förslag till titeländringar har jag ansett

böra upptagas till bedömande, endast i den mån förslagen uppenbarligen

icke kunna föregripa resultatet av den pågående utredningen.

I årets statsverksproposition har chefen för finansdepartementet under

avdelningen för flera huvudtitlar gemensamma frågor behandlat vissa med

tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande frågor i vad avser allmänna

civilförvaltningen. Riksdagen har därefter med anledning av Kungl. Majits

på departementschefens hemställan grundade förslag bemyndigat Kungl.

Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen och

riksdagen anfört meddela de bestämmelser, som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen.

Rörande innehållet av nämnda bemyndigande tillåter

jag mig hänvisa till ärendets riksdagsbehandling (statsutskottets utlåtande

nr 12, riksdagens skrivelse nr 16). För affärsverkens del bör motsvarande

bemyndigande inhämtas av riksdagen.

Innan jag övergår till föreliggande förslag för de olika affärsverken vill

jag slutligen erinra, att affärsverkens personalförteckningar fastställas av

Kungl. Maj:t beträffande befattningar till och med 20 lönegraden. För inrättande

av nya tjänstegrader inom de lönelägen, där personalförteckning

fastställes av Kungl. Maj:t, kräves emellertid riksdagens beslut. Då Kungl.

Majit redan fastställt personalförteckningar för år 1942 för befattningar till

och med 20 lönegraden, har jag för avsikt att framdeles, efter inhämtande

av verksstyrelsernas yttrande, underställa Kungl. Majit förslag till de förändringar

av gällande personalförteckningar, som med anledning av riksdagens

beslut rörande nya tjänstegrader böra genomföras från och med den

1 juli 1942.

Beträffande befattningar i 21 och högre lönegrader fastställer riksdagen

såväl lönegradsplaceringen som befattningarnas antal.

Postverket.

Omklassificering av postkontoren i Storvik, Krylbo och Karlskoga. Till

bedömande föreligger förslag om ändrad klassificering av ifrågavarande postkontor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

5

Beträffande postkontoren i Storvik och Krylbo har generalpoststyrelsen

i sin förenämnda skrivelse den 16 september 1941 anfört

följande.

Postkontoret i Storvik har sedan den 1 juli 1926 varit hänfört lill klass 2

och postkontoret i Krylbo alltsedan den 1 januari 1910 till klass 3.

I det av 1936 års klassificeringskommitté den 15 september 1937 avgivna

förslaget till ny klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken

samt statens järnvägar hade postkontoren såväl i Storvik som Krylbo

hänförts till klass 2. Kommittén hade föreslagit, att postkontor med en poängsumma

uppgående till 235—374 skulle hänföras till klass 2 och postkontor

med en poängsumma av 160—234 till klass 3.

Vid den av kommittén verkställda utredningen, för vilken 1935 års poströrelse

samt personalförhållanden m. m. vid nämnda års utgång lågo till

grund, erhöll postkontoret i Storvik 327 och postkontoret i Krylbo 200 poäng.

Postkontoret i Krylbo nådde således icke den för placering i klass 2 angivna

poängsumman, men kommittén föreslog det oaktat postkontorets höjning till

nämnda klass med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter, som åvilade postmästaren

på grund av postkontorets läge vid en betydande järnvägsknut.

Vid den omklassificering av postkontoren, som efter beslut av 1938 års riksdag

genomfördes från och med den 1 juli 1938 och som grundades på förenämnda

kommittéförslag, bibehölls dock postkontoret i Krylbo i klass 3.

Vid klassificering på basis av 1940 års poströrelse erhålla postkontoren i

Storvik och Krylbo 374 respektive 238 poäng, innebärande en ökning från

1935 med omkring 14 respektive 19 procent. Under år 1941 har en rätt avsevärd

ändring vidtagits beträffande nämnda postkontors postområden. På

grund av ändrade kommunikationsförhållanden har det visat sig ur postbefordringssynpunkt

lämpligt att överföra en del av postkontorets i Storvik

postområde till postkontoret i Krylbo. Sålunda lia från Storvik till Krylbo

överflyttats, bland annat, 10 poststationer samt 2 postförings-, 7 lantbrevbärings-

och 4 lådbrevbäringslinjer. Att exakt angiva den förskjutning i poängtalen

denna ändring medför är icke möjligt, men den torde komma att

överföra cirka 110 poäng från Storvik till Krylbo. Poängsumman på 1940

års rörelse skulle då för postkontoren i Storvik och Krylbo bli 264 respektive

348.

Postkontoret i Storvik kommer genom nämnda förändring ned i ett poängtal

(264), som endast med cirka 13 procent överstiger högsta poängtalet för

klass 3 (234). Då man får räkna med en allmän uppgång i de å klassificeringen

inverkande faktorerna från 1935 till 1940, torde flera postkontor, som vid

klassificeringen från och med den 1 juli 1938 lågo bland de högsta inom respektive

klasser, vid en omräkning med 1940 års rörelse till grund komma att

mer eller mindre överskjuta gränsen till närmast högre klass. Storvik är visserligen

i likhet med Krylbo en viktig järnvägsknutpunkt men postmästarens

arbete med transitopost oell frågor rörande personalen vid järnvägsposten

m. m. är icke där av samma betydelse som i Krylbo.

Postkontoret i Krylbo uppnår däremot genom ändringen en poängsumma

(348), som så avsevärt överstiger lägsta poängtalet för postkontor av klass 2

(235), all det icke kan anses skäligt, ali postkontoret fortfarande skall tillhöra

klass 3.

Under hänvisning lill det anförda föreslår generalpoststyrelsen nedflyttning

av postkontoret i Storvik från klass 2 till klass 3 samt uppfattning av postkontoret

i Krylbo från klass 3 lill klass 2. Styrelsen upplyser, all förändring
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ls proposition nr 194.

ens genomförande underlättas av att postmästarbefattningen i Storvik för närvarande

är vakant.

Allmänna lönenämnden tillstyrker styrelsens förslag.

Beträffande postkontoret i Karlskoga har generalpoststyrelsen

anfört följande.

Vid 1938 års klassificering hänfördes postkontoret i Karlskoga, som vid

den verkställda utredningen erhöll 198 poäng, till klass 3 (poängtal 160—234).

Detla poängtal grundades på trafiksiffror för år 1935. Vid klassificering enligt

oförändrade grunder på basis av 1940 års trafik skulle motsvarande poängtal

utgöra 352 och postkontoret borde då rätteligen hänföras till klass 2 (poängtal

235—374).

Poängstegringen kan till en mindre del tillskrivas överflyttningen av två

poststationer med tillhörande postområden till Karlskoga från annat postkontor

men till största delen är den beroende på den synnerligen kraftiga utvecklingen

och ökade bebyggelsen inom Karlskoga stad med intilliggande områden.

Befolkningen ökade under åren 1931—1934 från 15,300 till 16,100.

Från denna tidpunkt skedde ökningen i allt hastigare tempo. Sommaren 1937

var befolkningssiffran uppe i 20,000 och våren 1940 i 26.000. Enligt vad

stadsplanearkitekten i Karlskoga meddelat är stor bostadsbrist rådande men

allt efter som bostadsbehovet kan fyllas motses ytterligare en kraftig ökning av

befolkningssiffran, då många, som lia sitt arbete i Karlskoga, för närvarande

nödgas vara bosatta å närliggande orter. Stadens starka tillväxt och därmed

följande trafikökning vid postkontoret är givetvis till stor del beroende på

ökad arbetstillgång vid industriföretagen i Bofors. Dessa företag, som själva

utväxla sin post med postexpeditionen i Bofors, inverka visserligen icke direkt

på rörelsen vid postkontoret i Karlskoga utan endast indirekt genom stadens

affärer, andra företagare och dess övriga befolkning, som mer eller

mindre äro beroende av nämnda industriföretag. Den stegrade arbetstillgången

vid industrierna i Bofors torde få anses vara i viss mån påverkad av det

nuvarande världsläget och en nedgång är därför icke utesluten. Men även

örn så skulle bli förhållandet, torde därav föranledd minskning i postkontorets

i Karlskoga rörelse endast komma att successivt göra sig märkbar.

Då postkontorets poängtal för 1940 är så högt, att det närmar sig övre

gränsen för det för postkontor av klass 2 fastställda poängtalet, och det såvitt

nu kan bedömas i åratal framåt kommer att uppvisa en rörelse, som motiverar

dess placering i klass 2, hemställer styrelsen, att postkontoret i Karlskoga

uppflyttas från klass 3 till klass 2.

Allmänna lönenämnden har erinrat, att lönenämnden i utlåtande den 7

februari 1941 haft att yttra sig rörande frågan örn höjning i klass av telegrafstationen

i Karlskoga i anledning av en av telegrafstyrelsen gjord framställning

om nämnda stations höjning från klass 4 (lönegraden A 18) till

klass 3 (lönegraden A 20). Lönenämnden erinrade därvid, att trafikrörelsen

vid nämnda station under den tid, sorn förflutit efter den senaste klassificeringen,

undergått en avsevärd stegring och framhöll, att, då denna stegring

närmast sammanhängde med den vid Boforsverken för närvarande rådande

högkonjunkturen, de skäl fortfarande vore för handen, som av 1936

års klassificeringskommitté åberopats för stationens placering i klass 4. Med

hänsyn bland annat härtill ansåg sig lönenämnden icke kunna tillstyrka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

7

telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag. Genom beslut den 21 februari 1941

har Kungl. Majit emellertid därefter föreskrivit, att telegrafstationen i Karlskoga

skall uppflyttas från klass 4 till klass 3.

Med hänsyn till att telegrafstationen i Karlskoga sålunda nyligen uppflyttats

och då enligt vad lönenämnden inhämtat 1938 års trafiksiffror för

postkontoret i Karlskoga giva ett poängtal för kontoret av 283 eller betydligt

över den undre klassificeringsgränsen för stationer av klass 2 — en omständighet

som enligt lönenämndens mening tyder på att kontorets starka

utveckling icke enbart är beroende på nu rådande exceptionella förhållanden

— tillstyrker lönenämnden, att postkontoret i Karlskoga uppflyttas från

klass 3 till klass 2.

Vid statsmakternas prövning år 1938 av föreliggande förslag till ny klassi-Deparfemeniificering

av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järn- chefenvägar

uttalades, att under tiden mellan allmänna revisioner av trafikanstalternas

klassificering endast böra ifrågakomma sådana ändringar i klassindelningen,

som påkallas av organisatoriska förändringar eller andra inträffade

speciella omständigheter. Frågor om dylik ändring i klassindelningen böra,

framhölls det vidare, städse underställas Kungl. Majit, som förutsättes komma

att i fråga örn höjning av anstalt till klass 2 eller högre klass underställa

frågan riksdagens prövning.

De nu föreliggande förslagen om uppflyttning av postkontoren i Krylbo

och Karlskoga från klass 3 till klass 2 äro alltså av beskaffenhet att böra

underställas riksdagen.

Av generalpoststyrelsens utredning framgår, att de förändringar, som vidtagits

beträffande postområdena till postkontoren i Storvik och Krylbo, ha

sådan organisatorisk innebörd att en ändring av dessa trafikanstalters klassificering

får anses motiverad. Jag finner mig därför i likhet med allmänna

lönenämnden böra tillstyrka, att postkontoret i Krylbo uppflyttas till klass 2

och att postkontoret i Storvik nedflyttas till klass 3.

Den utveckling av rörelsen vid postkontoret i Karlskoga, som ägt rum

efter 1938 års allmänna klassificering, synes icke enbart vara beroende av

nu rådande exceptionella förhållanden. Med hänsyn härtill anser jag mig

liksom lönenämnden böra tillstyrka uppflyttning av nämnda postkontor till

klass 2.

Därest riksdagen icke framställer någon erinran mot ifrågavarande förslag,

har jag för avsikt föreslå Kungl. Majit, att förändringarna genomföras

från och med den 1 juli 1942. I samband därmed bör en befattning såsom

postmästare av klass 3 i lönegraden A 20 indragas.

Införande av förste expeditionsförman och förste knpémästarc i A 12,

expeditionsförman, knpémästarc och transportförman i A 11 samt förste

postiljon i A 9. Tjänsteförteckningssakkunniga lia lill behandling förehalt

frågor örn lönegradsplacering och benämning av dels föreståndarna för post
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

kupéerna, dels ock vissa förmän vid posttransporter samt å brevbärarexpeditioner

oell postkontorsavdelningar.

Såsom föreståndare för postkupéer tjänstgöra för närvarande

befattningshavare med anställning vid postverket såsom förste postassistenter

i 17 lönegraden, förste postexpeditörer i 12 lönegraden, postexpeditörer

i 11 lönegraden, överpostiljoner i 10 lönegraden och förste postiljoner i

8 lönegraden.

Kupéföreståndarnas huvudsakliga arbete består i mottagande och vidareexpedierande

av förtecknad post, förande av kontrollhandlingar över sådan

post, sortering av all slags post, utövandet av förmanskap m. m. Alltefter

omfattningen av den till behandling förekommande posten kan den ena eller

den andra av de uppräknade arbetsuppgifterna vara mer eller mindre framträdande.

Även i övrigt förefinnas olikheter i kupéföreståndarnas arbete.

Inom sådana postkupéer, där direktexpedition av post till utlandet — bortsett

från de skandinaviska länderna — förekommer i större omfattning, måste

sålunda högre krav ställas på kupéföreståndarnas språkkunskaper, kännedom

örn internationella författningar och dylikt än i sådana postkupéer,

som huvudsakligen ha att behandla inrikes post. Frånsett dessa mera speciella

förhållanden, kan örn postkupéföreståndarnas arbete i allmänhet sägas,

att det huvudsakligen utgöres av ett tämligen ensartat, rutinmässigt expedilionsarbete,

ofta men icke alltid förenat med förmanskap i större eller mindre

omfattning.

I den mån biträdande personal medföljer postkupé anlitas denna företrädesvis

för sortering av brev, korsband och paket samt för lastning och placering

av postkolli, öppnande av ankommande och förpackning av avgående

kolli, liandräckningsgöromål och dylikt.

Den variation, som förefinnes beträffande kupéföreståndarnas arbetsuppgifter,

har föranlett en klassificering av postkupéerna. Den tidigare gällande

klassificeringen vilade på grunder, som utarbetades år 1927. Med hänsyn till

de ändrade förhållanden, som sedan dess inträffat, beslöt generalpoststyrelsen

i augusti 1937 att uppdraga åt fem posttjänstemän, därav en representant för

posttjänstemännens förening och två representanter för svenska postmannaförbundet,

att verkställa utredning rörande en ny postkupéklassificering. Såsom

ordförande fungerade en postdirektör. De sålunda utsedda utredningsmännen

avgåvo under juni 1938 förslag till postkupéernas klassificering.

Beträffande resultatet av utredningen må här framhållas, att utredningsmännen

uttalat, att annan kompetensfordran än genomgången förste postiljonskurs

i regel icke bör uppställas för bestridande av föreståndarskapet för

sådana postkupéer, som i huvudsak behandla inrikes post. I fråga om utrikesposten

framhålla utredningsmännen, att dylik post av dominerande betydelse

endast förekommer inom en av postkupéerna å linjen Nässjö—Malmö.

Utredningsmännen anse, att föreståndarskapet för denna postkupé, som även

har en mycket stor inrikes post, även i fortsättningen bör utövas av tjänstemän

i 17 lönegraden. Mot den nuvarande lönegradsplaceringen av den såsom

postkupéföreståndare tjänstgörande personalen med förste postiljonsutbild
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

9

ning, nämligen 8, 10 och 11 lönegraderna, ha utredningsmännen icke något

att erinra. Emellertid anse sig utredningsmännen med fog kunna göra gällande,

att en placering ill lönegraden av föreståndarna för de största postkupéerna

redan nu är väl låg, vilket förhållande blir än mer framträdande

om, såsom utredningsmännen ifrågasätta, föreståndarskapet även för sådana

postkupéer, som för närvarande förestås av förste postassistenter och postassistenter,

överlåtes på tjänstemän i lägre lönegrader. Utredningsmännen finna

därför skäligt, att vid järnvägsposten inrättas en befattning i 12 lönegraden,

förslagsvis benämnd förste kupémästare, samt att i anslutning därtill

befattningarna i 11 lönegraden vid järnvägsposten benämnas kupémästare.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1938, vilken överlämnats till

tjänsteförteckningssakkunniga, har generalpoststyrelsen uttalat, att utredningsmännens

förslag i stort sett är i princip riktigt och att behov sålunda

föreligger att inrätta den av dem ifrågasatta nya befattningen i 12 lönegraden.

Styrelsen framhåller, att förslagets genomförande icke kommer att innebära

någon kostnadsökning. De föreslagna benämningarna förste kupémästare

och kupémästare finner styrelsen lämpliga, då de väl svara mot befattningshavarnas

arbetsuppgifter såsom föreståndare för postkupéer.

Hos tjänsteförteckningssakkunniga har svenska postmannaförbundet i en

den 29 november 1938 dagtecknad promemoria hemställt, att i 9 lönegraden

måtte införas befattningen förste postiljon. Enligt förbundet skulle till denna

lönegrad uppflyttas vissa av de nuvarande i 8 lönegraden placerade förste

postiljonerna, nämligen föreståndarna för de större av järnvägspostens enmanskupéer

samt dessutom sorterarna å de större postkontoren och inom

de s. k. genomgående postkupéerna.

Med bifall till förslag av generalpoststyrelsen har Kungl. Maj.t den 22 december

1939 utökat antalet ordinarie förste postexpeditörer (12 lönegraden)

i avsikt att möjliggöra placering av sådana befattningshavare såsom föreståndare

för vissa större postkupéer, vilka enligt de förut omnämnda utredningsmännens

förslag skulle förestås av tjänstemän i 12 lönegraden under

benämningen förste kupémästare. I samband därmed har ett antal såsom

postkupéföreståndare tidigare tjänstgörande postassistenter och förste postassistenter

ersatts med förste postexpeditörer.

Såsom förut framhållits har beträffande vissa f ö r m ä n ifrågasatts ändrad

lönegradsplacering och tjänstebenämning.

De i det föregående omförmälda utredningsmännen rörande klassificering

av postkupéerna lia vid framläggandet av förslag örn införande av benämningen

kupémästare i 11 lönegraden, under hänvisning till att de befattningshavare,

för vilka benämningen avsetts, utgöras av dispenscrade postexpeditörer,

ifrågasatt, huruvida icke ändrad benämning borde genomföras

för övriga dispenserade postexpeditörer i nämnda lönegrad. Utredningsmännen

lia därvid ansett benämningen expeditionsförman vara för ändamålet

lämplig.

I den lill tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelsen bär gene
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition m 194.

ralpoststgrelsen icke haft något att erinra mot benämningen expeditionsförman

för de befattningshavare, som tjänstgöra såsom förmän å brevbärarexpeditioner

eller inom postkontorsavdelningar. Däremot anser styrelsen benämningen

mindre adekvat för de dispenserade postexpeditörer, som tjänstgöra

uteslutande såsom förmän vid omfattande posttransporter. För dessa

föreslår styrelsen i stället benämningen transportförman.

Styrelsen har vidare upplyst, att från personalhåll gjorts gällande, att vissa

av de befattningshavare i 11 lönegraden, för vilka benämningen expeditionsförman

avsetts, fullgjorde arbete av så pass kvalificerad beskaffenhet, att en

uppflyttning av befattningshavarna ifråga till 12 lönegraden finge anses

motiverad. För egen del finner styrelsen obestridligt, att vid vissa postanstalter

finnas befattningshavare i 11 lönegraden med lika krävande och ansvarsfullt

arbete, som det som skulle åvila de föreslagna nya förste kupémästarna.

Styrelsen tillstyrker därför, att befattningen förste expeditionsförman införes

i 12 lönegraden.

T junst ef öv tecknings sak kunniga, lia för sin del anfört i huvudsak följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har generalpoststyrelsen beträffande

föreståndarskapet för postkupéerna uttalat sig för en anordning,

som i enlighet med resultatet av inom postverket verkställd utredning i ämnet

innebär, att föreståndarna för ifrågavarande postkupéer skulle i betydligt

större utsträckning än vad nu är fallet utses bland personal med förste

postiljonsutbildning. För omorganisationens genomförande anses påkallat

att i 12 lönegraden inrätta en ny befattning under benämningen förste kupémästare.

I samband därmed skulle de lill 11 lönegraden hänförliga föreståndarna

för ifrågavarande postkupéer benämnas kupémästare.

Den av generalpoststyrelsen ifrågasatta omläggningen finna de sakkunniga

innebära ett rationellt utnyttjande av arbetskraften vid järnvägsposten

och lia således icke något att däremot erinra. De sakkunniga anse sig jämväl

böra tillstyrka, att de föreslagna befattningarna kupémästare och förste

kupémästare införas i 11 respektive 12 lönegraden.

För närvarande förestås enmanskupéerna vid järnvägsposten av förste postiljoner

i 8 lönegraden. Såsom förut framhållits, har .svenska postmannaförbundet

hemställt, att föreståndarna för de största av ifrågavarande kupéer

liksom sorterarna å de större postkontoren och inom de s. k. genomgående

postkupéerna måtte uppflyttas till 9 lönegraden med bibehållande därvid av

benämningen förste postiljoner. Någon erinran mot dessa uppflyttningar har

från generalpoststyrelsens sida icke anförts vid sammanträde inför de sakkunniga.

Ej heller de sakkunniga lia något att däremot erinra.

Föreståndare för järnvägspostens kupéer med förste postiljonsutbildning

skulle alitsa i enlighet med det anförda finnas i följande lönegrader och med

följande benämningar, nämligen i 12 lönegraden förste kupémästare, i 11 lönegraden

kupémästare, i 10 lönegraden överpostiljon, i 9 lönegraden förste

postiljon och i 8 lönegraden förste postiljon.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår vidare, att viss personal

med förste postiljonsutbildning tjänstgör såsom förmän med placering

i 11 lönegraden såsom postexpeditörer. De sakkunniga finna motiverat att för

dessa s. k. dispenserade postexpeditörer införes annan benämning i tjänsteförteckningen.

Emellertid anse sig de sakkunniga böra förorda en mindre

avvikelse från generalpoststyrelsens förslag, framförallt i syfte att begränsa

titelantalet i tjänsteförteckningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunal. Maj:ts proposition nr 194.

11

Det synes de sakkunniga lämpligt att i en enhetlig serie för kontorsbefattningar

inordna de förmän å brevbärarexpeditioner och inom postkontorsavdelningar,

för vilka generalpoststyrelsen ifrågasatt benämningarna expeditionsförman

och förste expeditionsförman. Befattningarna skulle därvid i såväl

11 som 12 lönegraden ingå under benämningen kontorsskrivare. För de

befattningshavare i 11 lönegraden, som tjänstgöra såsom förmän vid omfattande

posttransporter skulle däremot i enlighet med styrelsens förslag benämningen

transportförman upptagas i tjänsteförteckningen.

Av det anförda följer, att de sakkunniga icke lia något att erinra mot att

vissa av ifrågavarande förmän i 11 lönegraden i enlighet med generalpoststyrelsens

förslag uppflyttas i 12 lönegraden.

över tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits

av generalpoststyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd.

De sakkunnigas förslag rörande ifrågavarande befattningshavares lönegradsplacering

har av generalpoststyrelsen i utlåtande den 22 februari 1939

lämnats utan erinran. Beträffande tjänstebenämningarna har styrelsen vidhållit

sitt förslag om införande av expeditionsförman och förste expeditionsförman

i 11 respektive 12 lönegraden. Därutöver har styrelsen i förnyat utlåtande

den 13 januari 1942 anfört följande.

På hemställan av svenska postmannaförbundet ha de sakkunniga föreslagit

införande av benämningen förste postiljon, som nu förekommer i 8

lönegraden, jämväl i 9 lönegraden. Förste postiljoner i sistnämnda lönegrad

skulle bland annat förestå de största av enmanskupéerna, där nu förste postiljoner

i 8 lönegraden tjänstgöra.

Styrelsen vill framhålla, att om förslaget genomföres, de postkupéer, som

skulle förestås av förste postiljon i 9 lönegraden, måste såsom övriga postkupéer

ingå i den vanliga klassificeringen och att åt nämnda postkupéer

måste utmätas en viss spännvidd på poängskalan. Till den nya klassen kunna

sålunda komma att hänföras icke blott större postkupéer med nuvarande

förste postiljoner i 8 lönegraden såsom föreståndare (med eller utan biträdande

personal) utan även mindre postkupéer från den grupp av kupéer,

där för närvarande överpostiljon (10 lönegraden) utövar förmanskapet. Införandet

av en ny klass mellan två förut existerande kan här icke — lika

litet som då det gäller införande av en stationsmästarbefattning mellan 12

och 16 lönegraden •— beräknas medföra, att den nya klassen skall fyllas

uteslutande genom höjning från den lägre klassen.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 6 mars 1939 icke

haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Tjänsteförteckningssakkunnigas ifrågavarande förslag avser å ena sidan Departementsföreståndarna

för postkupéer och å andra sidan vissa befattningshavare med

förmansställning vid posttransportör samt å brevbärarexpeditioner och postkontorsavdelningar.

Beträffande föreståndarna för postkupéer innebär förslaget inrättande av

en ny tjänstegrad, nämligen förste postiljon i 9 lönegraden samt införande i

11 oell 12 lönegraderna av benämningen kupémästare respektive förste kupémästare

för de dispenserade postexpeditörer respektive förste postexpeditörer,

vilka tjänstgöra såsom föreståndare för postkupé.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vad sålunda föreslagits anser jag mig böra tillstyrka samtidigt som jag

giver min anslutning till generalpoststyrelsens uttalande om att till den nya

postkupéklass, som skall förestås av befattningshavare i 9 lönegraden, kan

komma att hänföras icke blott större postkupéer med för närvarande föreståndare

i 8 lönegraden utan även mindre postkupéer, vilkas föreståndare

för närvarande äro placerade i 10 lönegraden.

I avseende å förmännen ha de sakkunniga föreslagit, att benämningen

transportförman införes i 11 lönegraden för de dispenserade postexpeditörer,

vilka tjänstgöra såsom förmän vid omfattande posttransporter. Vidare skulle

i samma lönegrad införas benämningen kontorsskrivare för motsvarande

befattningshavare med tjänstgöring såsom förmän å brevbärarexpeditioner

eller inom postkontorsavdelningar. För de mest kvalificerade av förmännen

å brevbärarexpeditioner och postkontorsavdelningar skulle därjämte beredas

möjlighet till förbättrad löneställning genom inrättande av kontorsskrivarbefattningar

i 12 lönegraden.

Mot tjänsteförteckningssakkunnigas förslag örn inrättande av en ny

tjänstegrad i 12 lönegraden för vissa kvalificerade förmän har jag icke annat

att erinra, än att för densamma i enlighet med generalpoststyrelsens

förslag bör avses benämningen förste expeditionsförman. I anslutning härtill

bör för de dispenserade postexpeditörer, vilka nu tjänstgöra såsom förmän

å brevbärarexpeditioner och postkontorsavdelningar, införas benämningen

expeditionsförman. Den nya benämningen transportförman för förmännen

vid omfattande posttransporter anser jag mig böra tillstyrka.

Införande av kontorist i A 9. Vid olika tillfällen har fråga väckts om

införande vid postverket av en mellangrad mellan den nuvarande kanslibiträdesgruppen

(7 lönegraden) och kansliskrivargruppen (11 lönegraden).

Ursprungligen fördes frågan på tal av kommunikationsverkens lönenämnd,

som i utlåtande över en av generalpoststyrelsen år 1935 gjord framställning

örn uppfattning av vissa kanslibiträden till kansliskrivare uttalade, att det

kunde ifrågasättas, huruvida icke — i likhet med vad som skett vid de tre

övriga kommunikationsverken —- även vid postverket borde inrättas befattningar

såsom kontorist och förste kontorist.

I skrivelse den 27 augusti 1937 till Kungl. Majit förnyade generalpoststyrelsen

en föregående år gjord framställning örn inrättande vid postverket av

befattningen förste kanslibiträde i 9 lönegraden och framhöll därvid bland

annat följande.

Behovet av en mellangradstjänst hade blivit alltmer framträdande efterhand

som arbetsmängden inom de göromålsgrupper, som det här gällde, svällt

ut, särskilt å styrelsens bankavdelning. Styrelsen hade därför uppdragit åt

tre tjänstemän, väl förtrogna med arbetsförhållandena inom styrelsen, att

undersöka dessa förhållanden å samtliga arbetsplatser inom styrelsen. De

utsedda tjänstemännen hade kommit till det resultat, att sammanlagt 50

kanslibiträdesbefattningar med hänsyn till göromålens art borde vara hänförda

till högre lönegrad. Styrelsen ansåge en uppfattning till kansliskrivargraden

av samtliga nyss nämnda kanslibiträdesbefattningar icke berättigad,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

13

men kunde heller icke finna det rikligt, att den möjlighet att bereda dem,

som sysselsattes med arbete av det slag det här gällde, en skälig ersättning

genom inrättande liksom i andra verk av en lämplig mellangradstjänst, ställdes

på längre framtid än som vore oundvikligt.

I utlåtande den 7 oktober 1937 över styrelsens framställning uttalade kommunikationsverkens

lönenumnd, att den alltjämt pågående betydande ökningen

av de arbetsuppgifter, för vilka den nya befattningen vore avsedd,

synbarligen medförde, att ett ytterligare uppskov med lösande av frågan

skulle medföra kännbara olägenheter. En provisorisk lösning syntes därför

lönenämnden böra komma till stånd, på så sätt att de befattningshavare, som

utförde göromål, vilka skulle ankomma på innehavare av den föreslagna nya

befattningen, erhölle uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomme på

tjänsteman inom högre lönegrad, i vilket fall vikariatsersättning skulle utgå.

För att icke föregripa resultatet av frågans slutliga prövning i sammanhang

med den pågående avlöningsrevisionen, syntes det lönenämnden, att dylikt

uppdrag borde avse göromål, som eljest ankomme på tjänstemän i 8 lönegraden,

varvid nämnden erinrade, att vikariatsersiittningen till kanslibiträde,

som erhölle dylikt uppdrag, utginge med samma belopp, vare sig uppdraget

avsåge 8 eller 9 lönegraden.

Med hänsyn till den förestående översynen av tjänsteförteckningen fann

sig Kungl. Maj:t icke böra framlägga något förslag i ärendet till 1938 års

riksdag.

I sin förut omförmälda, till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade

skrivelse har generalpoststyrelsen förnyat sitt förslag om införande av befattningen

förste kanslibiträde i 9 lönegraden samt därvid anfört följande.

Styrelsen har icke, såsom lönenämnden ifrågasatt, vidtagit några åtgärder

för en provisorisk lösning av frågan genom att meddela de tjänstemän, som

fullgöra göromål, vilka skulle ankomma på innehavarna av den nya befattningen,

uppdrag att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänstemän i

8 lönegraden. Behovet av en ny befattning vid postverket, i lönegradshänseende

placerad mellan 7 och 11 lönegraderna har dock gjort sig mer och mer

gällande. Å styrelsens bankavdelning tjänstgöra regelbundet 812 tjänstemän

i kontorsbiträdesgraden (ordinarie, extra ordinarie och aspiranter), 79 kanslibiträden

och 13 kansliskrivare. Det torde vara uppenbart, att åtskilliga av

dessa tjänstemän måst tilldelas arbete av den vikt och det ansvar, att de rättvisligen

böra innehava en högre lönegrad än den 7 :e. Även å styrelsens övriga

byråer har behovet av en dylik mellangradstjänst blivit alltmer framträdande.

Slutligen har svenska postmannaförbundet i sin förenämnda promemoria

till tjänsteförteckningssakkunniga hemställt, att befattningarna kontorist och

förste kontorist måtte införas i 8 och 9 respektive 10 lönegraden. Förbundet

framhåller, att å vissa förste postiljoner och överpostiljoner vilade arbetsuppgifter,

för vilka de föreslagna nya benämningarna skulle giva ett bättre

uttryck.

Tjänsteförteckningssakkunniga lia för sin del anfört i huvudsak följande.

Under den tidigare behandlingen av frågan örn en mellangrad vid postverket

mellan kanslibiträdes- och kansliskrivargraderna synas delade meningar

rörande behovet därav icke lia rått. Endast av formella skäl bär

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

frågan skjutits upp. Då dylika skäl för uppskov icke längre föreligga och

då de sakkunniga äro övertygade om det berättigade i generalpoststyrelsens

förslag, få dc sakkunniga tillstyrka, att en befattning för ändamålet upptages

i 9 lönegraden. Emellertid vilja de sakkunniga förorda, att den nya befattningen

benämnes kontorist.

Det från personalhåll framförda förslaget om utbyte av tjänstetitlarna förvissa

förste postiljoner och överpostiljoner mot benämningarna kontorist respektive

förste kontorist åsyftar allenast, enligt vad de sakkunniga inhämtat,

att för befattningshavare med kontorsgöromål införa en mot göromålens art

svarande tjänstetitel. De sakkunniga finna därför icke anledning till erinran

emot de ifrågasatta titelförändringarna.

I sitt utlåtande den 22 februari 1939 bar generalpoststyrelsen tillstyrkt förslaget

örn inrättande av en ny befattning i 9 lönegraden. Beträffande befattningens

benämning samt beträffande de sakkunnigas förslag i övrigt har dock

styrelsen baft vissa erinringar, vilka närmare utvecklas i utlåtandet den 13

januari 1942. Styrelsen anför därvid bland annat följande.

Styrelsen bar vid skilda tillfällen föreslagit införande i tjänsteförteckningen

av en kontorsbefattning i 9 lönegraden under benämningen förste kanslibiträde.

I sak har detta tillstyrkts av de sakkunniga, som emellertid föreslå

benämningen kontorist. Såsom styrelsen tidigare framhållit, kan denna benämning

godtagas örn något allmänt intresse härigenom tillgodoses. De sakkunniga

ha emellertid infört kontorist jämväl i 8 lönegraden och förste kontorist

i 10 lönegraden. Förslaget härrör från personalhåll och, enligt vad de

sakkunniga inhämtat, åsyftar det allenast att för vissa förste postiljoner och

överpostiljoner med kontorsgöromål införa en mot göromålens art svarande

tjänstetitel.

I vilken omfattning förste postiljoner och överpostiljoner utföra kontorsgöromål

synes böra klarläggas. I den av styrelsen utfärdade tjänstemannainstruktionen

bestämmas arbetsuppgifterna för olika befattningshavare. Med

befattning såsom förste postiljon äro förenade följande arbetsuppgifter: föreståndarskap

för vissa postkupéer, sortering av avgående brev och brevkort,

sortering av korsband och paket inom vissa större postkupéer och av avgående

korsband och paket vid vissa större postkontor, kartering och dekatering

vid postkontor i allmänhet, tidningsbokföring ävensom förmanskap,

överpostiljon tjänstgör såsom föreståndare i vissa postkupéer, utövar förmanskap

för större arbetsstyrkor samt verkställer vid postkontor kartering

och dekatering av post, när det därmed förenade kvalificerade arbetet är

av större omfattning. Såsom härav framgår finnes för överpostiljonernas del

icke upptaget något arbete, som kan betecknas såsom kontorsarbete och för

förste postiljonerna endast ett, nämligen tidningsbokföring.

Dessa befattningshavares huvudsakliga sysselsättning är behandling av

avgående och ankommande post. Sortering och kartering av avgående post

förutsätter en grundlig kunskap örn postanstalternas belägenhet och de befordringsvägar,

på vilka försändelserna snabbast kunna nå adressorterna.

Denna kunskap bibringas tjänstemännen vid särskilda, varje år anordnade

kurser, förste postiljonskurser. I dylika kurser ingå även andra ämnen än

postal geografi och dirigering, bland annat räkning, bokföring och avlöningsbestämmelser.

Tyngdpunkten i dessa befattningshavares verksamhet ligger

emellertid på sortering och kartering av avgående post och behandling av

ankommande post. Där dylika arbeten icke räcka till lör tull dagstjänst användas

dessa befattningshavare i viss utsträckning även för arbetsuppgifter,

för vilkas utförande förste postiljonskurs icke är nödvändig, såsom för avi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i.

15

sering, journalisering och dylikt arbete. Där en skarpare differentiering av

göromålen är möjlig, utföres sådant arbete av tjänstemän i högst 4 lönegraden.

Att i större utsträckning använda förste postiljoner och överpostiljoner

för arbete av nyssnämnd art vore mycket oekonomiskt och något sådant

förekommer icke heller. I några få fall sysselsättas vid postkontor tjänstemän

i dessa lönegrader uteslutande med sådant arbete, som möjligen kunde

rubriceras såsom kontorsarbete.

Generalpoststyrelsen avstyrker därför, att befattningen kontorist införes i

8 lönegraden och befattningen förste kontorist i 10 lönegraden.

Kommunikationsverkens lönenämncl har icke framställt någon erinran mot

tjänsteförteckningssakkunnigas förslag.

I en den 20 februari 1942 dagtecknad, till chefen för kommunikationsdepartementet

ställd promemoria har styrelsen för svenska postmannaförbundet

anfört följande.

Vid de överläggningar, som de sakkunniga höllö med representanter för

vissa personalsammanslutningar, framhöll postmannaförbundets representant,

att det ur praktiska synpunkter vore påkallat att i tjänsteförteckningen

för postverket införa benämningarna kontorist och förste kontorist, vilka benämningar

i gällande tjänsteförteckning finnas vid statens järnvägar, telegrafverket

och statens vattenfallsverk. Det anfördes, att vissa förste postiljoner

ävensom en del överpostiljoner ha arbetsuppgifter, för vilka kontoristrespektive

förste kontoristtitlama skulle ge ett betydligt bättre uttryck, än

benämningarna förste postiljon och överpostiljon göra. Förbundsstyrelsen

anser sig alltjämt böra vidhålla denna uppfattning, vilken har synnerligen

starkt fog för sig. Titelserien postiljon härrör otvivelaktigt från den tid, då

de lägre funktionärerna huvudsakligen färdades på landsvägarna såsom forslare

av post mellan olika orter. Dessa olika postiljonstitlar ha ännu berättigande

vid jämvägsposten, men de äro icke lämpliga för de funktionärer,

som vid de fasta postanstalterna handha tidningsbokföring, och icke heller

för dem, som där syssla med expedieringen av ankommande och avgående

värdepost. Förbundsstyrelsen har ytterst svårt att förstå, att exempelvis titeln

överpostiljon skulle vara lämpligare än titeln förste kontorist för en

funktionär, vilken på ett postkontor utövar förmanskap över en större arbetsstyrka

och som i samband därmed utför vissa skrivgöromål.

Enligt förbundsstyrelsens mening är det ingalunda uteslutet utan tvärtom

mycket troligt, att den fortsatta utvecklingen inom postverket kommer att

leda därhän, att funktionärer i de lägre lönegraderna allt mer komma att

övertaga sådana göromål, som nu utföras av tjänstemän med postexpeditörsutbildning.

Det kan icke ur vare sig social eller annan synpunkt anses vara

riktigt att framskapa en tjänsteförteckning, sorn omöjliggör för de manliga

befattningshavarna att konkurrera med kvinnorna om dylika sysslor. Det bör

uppmärksammas, att kassatjänsterna vid statens järnvägars biljettexpeditioner

ävensom vid godsexpeditionerna numera nästan helt överlåtits åt manliga

kontorister och förste kontorister.

Förbundsstyrelsen hemställer, att befattningarna kontorist och förste kontorist

införas i tjänsteförteckningen i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Av den lämnade redogörelsen framgår, alt delade meningar icke råda rö-jjCpartemcnisrande

behovet av en befattning för kontorsgöromål i 9 lönegraden. Däremot r^fen.

råder viss meningsskiljaktighet i fråga örn befattningens benämning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

För min del tillstyrker jag, att en ny befattning införes i 9 lönegraden

samt att densamma, liksom för närvarande är fallet inom allmänna civilförvaltningen,

upptages under benämningen kontorist. Jag vill emellertid i anslutning

till vad jag inledningsvis anfört framhålla, att ett bifall till mitt

förslag icke innebär något definitivt ställningstagande till titelfrågan. Med den

slutliga prövningen av tjänstebenämningarna inom den titelserie, som börjar

med skrivbiträde i lönegraden A 2 och slutar med kontorsskrivare i lönegraden

A 15, bör nämligen anstå till dess 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

avslutat det dem i avseende å tjänstebenämningarna lämnade utredningsuppdraget.

Med hänsyn härtill anser jag mig icke nu böra taga ställning till

förslaget örn införande av benämningarna kontorist i 8 lönegraden och förste

kontorist i 10 lönegraden för vissa för närvarande såsom förste postiljon respektive

överpostiljon betecknade befattningar. Jag vill endast i anledning

av förenämnda promemoria från styrelsen för svenska postmannaförbundet

framhålla, alt jag icke kan finna, att några olägenheter för personalens del

kunna följa av ett av allt att döma relativt kort uppskov med avgörandet

av ifrågavarande spörsmål.

Fråga om införande av bilförare i A 7. I tjänsteförteckningen finnes för

närvarande icke någon befattning såsom bilförare vid affärsverken. Förslag

örn införande av dylik befattning ha varit föremål för tjänsteförteckningssakkunnigas

bedömande beträffande såväl postverket som telegrafverket och

statens vattenfallsverk.

Såsom bilförare vid postverket tjänstgöra för närvarande befattningshavare

med placering antingen såsom postiljoner i G lönegraden eller såsom

värdebrevbärare i 7 lönegraden. Antalet dylika befattningshavare uppgår

till 120 respektive 61.

Ifrågavarande befattningshavares huvudsakliga arbete består i förandet av

automobil eller, i undantagsfall, motorcykel. De ha dessutom att ombesörja

den dagliga tillsynen och skötseln av de motorfordon, som de ensamma eller

i altemering med andra chaufförer föra. De i den högre lönegraden placerade

befattningshavarna fullgöra särskilt viktiga och ansvarsfulla transporter. Befattningshavare

av detta slag finnas endast i Stockholm och Göteborg.

Rekryteringen av den lägre graden sker från brevbärarkåren och bland de

sålunda uttagna befattningshavarna utväljas de, som befinnas lämpliga för

befordran, till den högre tjänsteställningen.

Lönegradsplaceringen för bilförarna vid postverket regleras genom Kungl.

Maj:ts brev till järnvägsstyrelsen den 6 augusti 1920. Kungl. Maj:t förordnade

då, att såsom bilförare vid postverket och statens järnvägar skulle anlitas

tjänstemän tillhörande dåvarande 2 manliga lönegraden (motsvarande

nuvarande 6 lönegraden), dock att för bilföring i Stockholm och Göteborg

finge, då arbetet enligt generalpoststyrelsens beprövande regelbundet vore

av särskilt maktpåliggande art, anlitas tjänstemän i 3 lönegraden (motsvarande

nuvarande 7 lönegraden). Befattningshavarnas inordnande under

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

17

befintliga tjänstetitlar verkställdes i enlighet med anvisningar av kommunikationsverkens

lönenämnd.

Inom telegrafverket finnes med bilkörning sysselsatt personal, som

antingen ombesörjer telegramdistribueringen vid de största telegrafstationerna

eller utför materialtransporter.

Antalet med telegramdistribuering sysselsatta bilförare uppgår under normala

förhållanden till omkring 50. I lönehänseende ha de hänförts till 6

lönegraden under benämningen förste stationsbiträden. Befattningshavarna

ifråga, som rekryteras från telegrambärar- och stationsbiträdeskåren, äro pla.

cerade vid telegrafstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping.

Med materialtransporter sysselsättas normalt ungefär 130 bilförare. Av dessa

lia flertalet anställning såsom linjearbetare med lön enligt kollektivavtal.

Återstoden har bereus tjänstemannaställning samt därvid placerats såsom

extra ordinarie eller ordinarie reparatörer i 7 lönegraden.

Flertalet av de personer, som vid statens vattenfallsverk föra

bil, ha annan sysselsättning såsom huvuduppgift. Med bilkörning såsom

huvudsaklig eller mera väsentlig uppgift finnas 11 befattningshavare. Av dessa

äro 6 ordinarie reparatörer i 7 lönegraden och 5 extra ordinarie bilförare

i 6 eller 7 lönegraden. De lia bland annat att under driftstörningar tjänstgöra

såsom chaufförer, ofta under mycket besvärliga väderleks- och vägförhållanden

och under alla tider av dygnet. En del av dem tjänstgöra även såsom

personbilförare vid ej sällan ganska långväga inspektionsresor. Nyssnämnda

reparatörer användas även i betydande omfattning för reparations- och underhållsarbeten

å såväl bilar som anläggningar. Befordran av bilförare till

högre befattning förekommer endast undantagsvis och i så fall endast till

förste reparatör.

Efter redogörelse för de förslag, som framförts såväl från verksstyrelserna

som från personalhåll rörande bilförarnas lönegradsplacering, anföra tjånstef

ö rteck ning s sakkunnig a följande.

Till stöd för de framlagda förslagen örn införande av befattningen bilförare

i 7 lönegraden ha åberopats de kvalificerande moment, som ingå i de

till placering i nämnda lönegrad ifrågasatta befattningshavarnas arbetsuppgifter.

Vid de överläggningar, som ägt rum inför de sakkunniga med verksstyrelser

och personalrepresentanter, har denna arbetsuppgifternas speciella

karaktär ytterligare betonats, ehuru man därvid från personalhåll allenast

med hänsyn till de för de sakkunnigas arbete gällande direktiven avstått

från att framföra tidigare krav på bättre löneställning för statliga bilförare

överhuvud taget med därav följande ytterligare förbättring för de kvalificerade

bilförarna.

De sakkunniga ha i och för sig icke något att erinra emot en placering i

7 lönegraden av de befattningshavare, varom här är fråga. Avgörande för

de sakkunnigas ställningstagande har därvid varit, att befattningshavarna

utföra ett arbete, som på grund av särskilda arbetsuppgifter av olika slag

eller de förhållanden, under vilka bilkörningen äger rum, markerat skiljer

sig från bilkörning i allmänhet. De sakkunniga lia nämligen icke kunnat

finna, att enbart förandet av bil bör vid jämförelse med andra befattningshavarcs

arbetsuppgifter och löneställning berättiga till högre placering än

den, som kommit till uttryck i tjänsteförteckningen för allmänna civilför
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 191. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

valtningen, där chaufför placerats i 6 lönegraden. Det må ock framhållas,

att järnvägsstyrelsen, inom vars förvaltningsområde befattningshavare med

huvudsaklig uppgift att föra bil även finnas, vid förfrågan motsatt sig en

uppflyttning av dessa befattningshavare till 7 lönegraden.

Under nu angivna förhållanden ha de sakkunniga icke kunnat undgå att

ställa sig tveksamma till ett införande av benämningen bilförare för befattningshavarna

ifråga, åtminstone därest icke samtidigt benämningen införes

i annan, lägre lönegrad, enär den missuppfattningen lätt kan uppstå, att

åtgärden har en vidsträcktare innebörd än de sakkunniga sålunda avsett.

Lämpligare hade därför enligt de sakkunnigas uppfattning varit, örn befintliga

eller av de sakkunniga till införande i 7 lönegraden föreslagna titlar

kunnat utnyttjas, exempelvis postiljon av klass 1 vid postverket och reparatör

vid telegrafverket och statens vattenfallsverk. Med hänsyn till den avvisande

hållning mot en dylik lösning, som verksstyrelser och personalrepresentanter

i allmänhet intagit, ha de sakkunniga icke velat motsätta sig,

att benämningen bilförare kommer till användning å befattningshavarna

ifråga.

I de vid betänkandet fogade .särskilda yttrandena har frågan om bilförarnas

lönegradsplacering vid här ifrågavarande verk berörts endast av representanten

för svenska postmannaförbundet, som därvid anfört följande.

Att döma av de sakkunnigas uttalande synas de sakkunniga vara tveksamma,

huruvida samtliga bilförare böra inplaceras i 7 lönegraden. Jag anser mig

emellertid bestämt böra vidhålla det av postmannaförbundet i skrivelse den

29 november 1938 framförda kravet örn inplacering i berörda lönegrad av

alla bilförare. För närvarande tillhöra endast en del av postverkets bilförare

i Stockholm och Göteborg 7 lönegraden, under det att de övriga äro placerade

i 6 lönegraden. Det föreligger inga sakliga skäl för en dylik tudelning,

utan alla böra inplaceras i 7 lönegraden. Såsom jag närmare utvecklat vid

överläggningarna med de sakkunniga, måste man vid bedömandet av postchaufförernas

arbetsuppgifter även taga hänsyn till andra faktorer än själva

bilkörningen. Postverkets chaufförer måste jämväl äga viss kunnighet i sorteringsarbetet,

ty under en och samma körtur medföra de ofta post till flera,

i olika riktningar utgående postkupéer. Dessutom måste de alltid lia sin uppmärksamhet

riktad på nödvändigheten av att hålla de knappt tillmätta körtiderna.

En försenad ankomst till vederbörande tåg- eller båtlägenhet kan

försena postens vidarebefordran med flera timmar och i ogynnsamma fall

med ännu längre tid. Vidare tillåter jag mig framhålla, att bilförarna bära

ansvaret för de betydande värdeposter, de ha att transportera från och til! de

olika postlägenheterna och postanstalterna.

Såväl telegrafstyrelsen som vattenfallsstyrelsen lia lämnat de sakkunnigas

förslag utan erinran.

Generalpoststyrelsen har anfört följande.

Enligt de sakkunnigas uttalande anses förutsättningen för bilförares placering

i 7 lönegraden vara den, att han utför ett arbete, som på grund av särskilda

arbetsuppgifter av olika slag eller de förhållanden, under vilka bilkörningen

äger rum, markerat skiljer sig från bilkörning i allmänhet. Då

vissa bilförare följaktligen .skulle bibehållas i lönegraden A 6 under benämningen

postiljon av klass 2, vilket även av styrelsen avsetts, kan styrelsen

icke se något hinder för att den föreslagna benämningen postiljon av klass 1

användes för bilförare, som på grund av mera ansvarsfulla arbetsuppgifter

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj.ts proposition nr 194•

19

hänföres till lönegraden A 7. Styrelsen finner därför icke erforderligt, att

benämningen bilförare upplages i tjänsteförteckningen.

Kommunikationsverkens lönenåmnd bar i och för sig intet att erinra emot

att vissa befattningshavare, i vilkas arbetsuppgifter framförandet av motorfordon

ingår såsom ett väsentligt moment, hänföras till 7 lönegraden men

endast under förutsättning, att deras tjänstgöring utöver själva förandet av

fordonet innefattar visst mera kvalificerat arbete eller särskilt ansvar. Emellertid

anser lönenämnden icke erforderligt eller lämpligt, att benämningen

bilförare upptages i tjänsteförteckningen. För de ifrågavarande befattningshavarna

synas i stället redan befintliga tjänstetitlar böra komma till användning,

såsom postiljon vid postverket och reparatör vid telegrafverket och

statens vattenfallsverk.

Tjänsteförteckningssakkunnigas ifrågavarande förslag innebär beträffande

löneställningen för de befattningshavare, varom fråga är, icke något nytt.

Redan nu äro nämligen de flesta av de bilförare, som vid sidan av själva förandet

av motorfordon utöva vissa kvalificerade arbetsuppgifter, vid såväl

postverket som telegrafverket och statens vattenfallsverk placerade såsom

ordinarie eller icke-ordinarie i 7 lönegraden. Det nya i de sakkunnigas förslag

består däri, att för dessa befattningshavare skulle i nämnda lönegrad införas

benämningen bilförare.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ifrågavarande förslag framförts

med mycken tvekan av de sakkunniga. Förslaget har därjämte avstyrkts av

kommunikationsverkens lönenämnd, som ansett att befintliga titlar i 7 lönegraden

böra utnyttjas för ifrågavarande befattningshavare.

För egen del har jag icke kunnat undgå att taga intryck av de sakkunnigas

tveksamhet och den ståndpunkt, som lönenämnden intagit. Jag anser mig

för min del böra förorda, att benämningarna postiljon vid postverket saint

reparatör vid telegrafverket och statens vattenfallsverk användas för här

avsedda bilförare med kvalificerade arbetsuppgifter. Jag avstyrker alltså

de sakkunnigas förslag örn införande av benämningen bilförare i lönegraden

A 7.

Införande av förrådsförman i A 7. Såsom närmaste man till materialförvaltaren

respektive förrådsmästaren är för närvarande å generalpoststyrelsens

persedel- respektive blankettförråd anställd en befattningshavare med

postiljons (6 lönegraden) tjänsteställning.

Postiljonen å persedelförrådet biträder materialförvaltaren med arbetsfördelning,

mottagning av varor från leverantörer och kontroll över leveranserna

lill postanstalterna. Då persedelförrådet disponerar över lokaler med en sammanlagd

golvyta av 2,250 kvm, fördelade på tre våningar, måste materialförvaltaren

i rätt stor utsträckning överlåta övervakningen av expeditionsarbetel

på postiljonen. Förutom verkställandet av den första granskningen

av inkomna rekvisitioner — förrådsmästaren medhinner icke ensam all så
-

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

■Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

dan granskning — har postiljonen å blankettförrådet till särskilt åliggande

att föra och vidmakthålla kortsystem över i förrådet inneliggande lager av

blanketter.

I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, vilket vid ärendets

remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att befattningen förrådsförman

införes i tjänsteförteckningen i lönegraden A 7.

Införande av postiljon i A 7. Vid järnvägsposten inom Stockholms distrikt

finnas befattningshavare, sammanlagt 10, vilka inom postkupéerna försortera

till Stockholm adresserad post. Vidare finnas vid postkontoren i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping befattningshavare lill ett antal av 138, vilka

där försortera ankommande post. Ifrågavarande befattningshavare äro för

närvarande upptagna under benämningen brevbärarförmän, ehuru de icke

utöva något förmanskap över brevbärare.

Enligt generalpoststyrelsens, av tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta

förslag skulle för ifrågavarande befattningshavare införas benämningen postiljon

av klass 1 i lönegraden A 7. Samtidigt skulle den nuvarande benämningen

postiljon i lönegraden A 6 utbytas mot postiljon av klass 2.

Kommunikationsverkens lönenåmnd bär icke haft annan erinran mot de

sakkunnigas förslag, än att befattningen i 7 lönegraden bör upptagas under

benämningen postiljon utan klassbeteckning.

Departements- I likhet med kommunikationsverkens lönenämnd tillstyrker jag, att benämehefen.

ningen postiljon utan klassbeteckning införes i lönegraden A 7 för ifrågavarande

befattningshavare. Detta synes mig nämligen bäst överensstämma

med det av mig förut tillstyrkta förslaget örn införande av benämningen förste

postiljon, som nu finnes i lönegraden A 8, jämväl i lönegraden A 9.

Uppflyttning av stationsmästare av klass 7 och 8 samt införande av en ny

stationsmästargrad i A 14. Tjänsteförteckningssakkunniga ha föreslagit dels

uppflyttning av stationsmästarna av klass 7 och 8, dels ock införande av en

ny stationsmästargrad mellan de nuvarande stationsmästarna av klass 5 och 6.

Stationsmästare av klass 7 och 8 äro placerade i 7 respektive

5 lönegraden. Antalet stationsmästare av klass 7 utgör 80 och antalet

stationsmästare av klass 8 29. Befattningarna ifråga rekryteras så gott som

uteslutande från poststationsföreståndarkåren. Någon postal utbildningskurs

erfordras icke. Då för närmast högre stationsmästartjänst kräves facklig utbildning,

äro stationsmästartjänsterna av klass 7 att betrakta såsom sluttjänster.

Postexpeditioner av det slag, som förestås av stationsmästare av klass 7

och 8, inrättades första gången från och med den 1 juli 1923. Gentemot allmänheten

ha dessa postexpeditioner samma befogenhet som postkontor, vilket

innebär, att stationsmästarna förmedla all slags poströrelse och sålunda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 194.

21

i detta hänseende fullgöra enahanda arbetsuppgifter som kassatjänstemännen

vid postkontoren. I avseende å vissa inre postala förhållanden intaga

postexpeditionerna en mellanställning mellan postkontor och poststation.

Postexpeditionema äro sålunda förlagda under ett postkontor, dit överskott

levereras och varifrån nödiga medel, frankotecken, kvittenskuponger m. m.,

erhållas. Beträffande det inre arbetet intaga postexpeditionerna i stor utsträckning

samma ställning som poststationerna. I fråga om medelsredovisningen

gälla dock för postexpeditionerna av klass 7 och 8 särskilda bestämmelser,

vilka betingas av den i förhållande till poststationerna mera självständiga

ställning, som dessa postexpeditioner i redovisningshänseende intaga.

Vid flera tillfällen har fråga väckts om ändrad löneställning för stationsmästarna

av klass 7 och 8.

I sin förenämnda till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse

har generalpoststyrelsen hemställt, att ifrågavarande befattningshavare måtte

uppflyttas till 9 respektive 7 lönegraden. Styrelsen har därvid framhållit, att

den stora trafikökning, som under de senaste tio åren ägt rum vid postexpeditionerna,

måste ses i samband med poströrelsens allmänna utveckling, men

att den alltjämt ökade penningomslutningen helt naturligt medfört ett betydligt

ökat ansvar för stationsmästarna samt skärpt de krav, som i olika hänseenden

måste ställas på dem. Genom utvecklingen av postverkets rörelsegrenar

samt tillkomsten av nya sådana ha fordringarna på stationsmästarnas

kännedom om postala författningar och föreskrifter oavlåtligen stegrats.

Vidare har Sveriges poststations!öreståndarefförening i skrivelse den 27 oktober

1938 till tjänsteförteckningssakkunniga vidhållit tidigare framfört förslag

om ifrågavarande stationsmästares placering i 12 respektive 10 lönegraden.

Tjänsteförteckningssakkunniga framhålla, att vad generalpoststyrelsen anfört

örn den ökning av rörelsen vid postexpeditionerna av klass 7 och 8, som

under de senaste tio åren ägt rum, syntes de sakkunniga utvisa, att arbetsbördan

numera nått sådan omfattning, att en förbättrad löneställning för

föreståndarna för ifrågavarande postanstalter får anses motiverad. Några

konsekvenser, ägnade att med hänsyn till de för de sakkunniga meddelade

direktiven lägga hinder i vägen för en uppflyttning av dessa befattningshavargrupper,

äro icke att befara. Uppflyttningen bör dock, enligt de sakkunnigas

mening, begränsas till en lönegrad för vardera gruppen.

Den nya stations mäst ar graden föreslås inrättad vid postverket

och statens järnvägar.

Vid postverket finnas 47 stationsmästarbefattningar av klass 5 (16 lönegraden)

och 30 befattningar av klass 6 (12 lönegraden). Dessutom finnas 8

postexpeditioner av klass 7, vilka enligt Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen

den 20 maj 1938 angående omklassificering av trafikanstalter vid

postverket skola uppflyttas till postexpeditioner av klass 6. Tidpunkten för

uppflyttningen av dessa postexpeditioner skall emellertid senare bestämmas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunni■ Maj.ts proposition nr 194.

av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen. Uppflyttningen kommer nämligen

att ske successivt allteftersom möjlighet erbjuder sig att placera de nuvarande

föreståndarna å andra platser.

Till postexpedition av klass 5 hänföres postanstalt med ett poängtal av

lägst 75; till postexpedition av klass 6 åter hänföres postanstalt med ett poängtal

av lägst 55 och högst 74.

Hos tjänsteförteckningssakkunniga har svenska postmannaförbundet hemställt

örn införande i tjänsteförteckningen av en ny stationsmästarbefattning

i 14 lönegraden. Förbundet har därvid framhållit, att den nuvarande placeringen

av stationsmästarna av klass 5 och 6 icke kan anses skapa en rättvis

och väl avvägd löneställning för de stationsmästare, som förestå de största

postexpeditionerna av klass 6. En uppdelning av nämnda expeditioner på så

sätt, att en ny klass inrättas för de största av deni, anser förbundet erforderlig.

Tjänsteförteckningssakkunniga anföra följande.

Den relativt stora skillnad i lönegradsplacering, som förefinnes mellan

stationsmästare av klass 5 och 6, innebär att några få poängs skillnad emellan

två i allt väsentligt tämligen likvärdiga trafikanstalter kan för befattningshavaren

medföra ganska betydande verkningar i lönehänseende. Berörda

förhållande har ock framkallat önskemål från personalhåll örn införande

av stationsmästarklass i 14 lönegraden. Frågan har jämväl berörts av kommunikationsverkens

lönenämnd i dess utlåtande över 1936 års klassificeringskommittés

förslag. Lönenämnden har därvid framhållit, att gränsdragningen

mellan förevarande anstaltsklasser vore en fråga av synnerligen

vansklig och ömtålig natur. Enligt lönenämndens mening hade dock denna

gränsdragning varit lättare att verkställa, därest de trafikanstalter, som nu

tillhöra klasserna 5 och 6, varit uppdelade på tre skilda klasser med föreståndarbefattningarna

hänförda exempelvis till 12, 14 respektive 16 lönegraden.

Något förslag härutinnan framlades dock icke av lönenämnden.

I ett sammanhang, där det gäller att i möjligaste mån söka åstadkomma

en rättvis avvägning av lönesättningen olika befattningshavargrupper emellan,

äro uppenbaxdigen de framställda önskemålen och förutsättningarna för

deras realiserande förtjänta av ett övervägande. Ett stöd för denna uppfattning

ha de sakkunniga trott sig finna i lönenämndens ovan omförmälda

uttalande.

Från såväl generalpoststyrelsens som framförallt från järnvägsstyrelsens

sida har emellertid motstånd rests mot en uppdelning av anstaltsklasserna

5 och 6 genom införandet av en mellanklass. Det bör dock, såsom redan

lönenämnden antytt, vara tämligen naturligt, att förefintliga svårigheter fölen

rättvis gränsdragning mellan anstalter, som tillhöra de nuvarande klasserna

5 och 6, måste i viss grad minskas, om en mellangrad införes. Även

örn så icke skulle vara händelsen, måste i varje fall förekomsten av en mellangrad

lämna ökade möjligheter att eliminera ojämnheter i löneställningen

befattningshavarna emellan. De sakkunniga ha således icke velat ställa sig

avvisande emot de från personalhåll framförda önskemålen.

Såvitt de sakkunniga finna, bör en uppdelning i enlighet med vad här

ifrågasatts kunna ske utan rubbning av klassificeringssystemet såsom sådant.

En annan sak är att för åtgärdens verkställande kräves viss utredning. Denna

lärer dock icke behöva bliva alltför omfattande och besvärlig.

Därjämte vilja de sakkunniga framhålla, att en rättvis avvägning i enlig
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

23

het med vad här förutsatts rimligen bör medföra, att till den nya anstaltsklassen

komma att föras anstalter från såväl nuvarande femte som nuvarande

sjätte klassen.

Föreståndarna för postanstalterna upptagas i tjänsteförteckningen under

tre benämningar, nämligen överpostmästare, postmästare och stationsmästare.

Postmästarna och stationsmästarna äro därvid inordnade i en fortlöpande

serie, som börjar med postmästare av klass 1 A i 25 lönegraden och

slutar med stationsmästare av klass 8 i 5 lönegraden. I denna serie hänföras

stationsmästare av klass 5 till 16 lönegraden och stationsmästare av klass 6

till 12 lönegraden. Därest stationsmästarbefattning införes i 14 lönegraden,

måste omförmälda serie brytas. Det har bland annat med hänsyn härtill

synts de sakkunniga böra övervägas, huruvida icke postmästarna och stationsmästarna

borde inordnas i var sin serie, därvid den högsta stationsmästargruppen,

nämligen stationsmästarna av klass 5 i 16 lönegraden skulle benämnas

stationsmästare av klass 1. I övrigt skulle serien bestå av stationsmästare

av klass 2 i 14 lönegraden och stationsmästare av klass 3 i 12 lönegraden

samt, vid bifall till de sakkunnigas förslag om uppfattning av de nuvarande

stationsmästarna av klass 7 och 8, stationsmästare av klass 4 i 8 lönegraden

och stationsmästare av klass 5 i 6 lönegraden.

Representanten för svenska postmannaförbundet har framhållit, att förbundet

icke räknat med en nedflyttning av några 5 klassens anstalter utan

endast med en höjning av de största anstalterna av klass 6.

Över tjänsteförteckningssakkunnigas förslag lia infordrade utlåtanden

avgivits av generalpoststyrelsen och kommunikationsverkens lönell

ämnd.

I sitt den 22 februari 1939 dagtecknade utlåtande har generalpoststyrelsen

anfört följande.

Stationsmästare av klass 4 och 5 (för närvarande 7 och 8) lia av styrelsen

föreslagits till uppflyttning i 9 respektive 7 lönegraden. Styrelsen vidhåller

detta förslag och skall, sedan definitivt förslag örn inrättande jämväl av en

ny stationsmästarklass (klass 2) nu föreligger, i detta sammanhang beröra

hela stationsmästarfrågan.

Enligt 1936 års klassificeringskommittés grunder för klassificering av postexpeditionerna

är spännvidden i poäng för de olika postexpeditionerna följande:

klass 8 25—39 eller 15 poäng, klass 7 40—54 eller 15 poäng, klass 6

55—74 eller 20 poäng, klass 5 75—högre, högsta poäng 167, motsvarande en

verklig spännvidd av 93 poäng.

Stationsmästartjänst av klass 7 ligger för närvarande fem lönegrader under

stationsmästartjänst av klass 6. Detta avstånd blir enligt de sakkunnigas

förslag minskat till fyra lönegrader. Just detta långa avstånd, fyra lönegrader,

anses nu vara ett skäl för inrättande mellan stationsmästare av klass

5 och 6 av en ny stationsmästarbefattning. Med fullt fog kan samma skäl,

det långa avståndet, åberopas för ett större närmande av stationsmästare av

klass 7 till stationsmästare av klass 6 än som av de sakkunniga ifrågasatts.

Vidare lia de sakkunniga framhållit, att stationsmästartjänster av klass 7 få

betecknas såsom sluttjänster. Detta är sant, men del förtjänar då framhållas,

all just den omständigheten, att en tjänst är sluttjänst, brukar betraktas

som grund för dess placering något högre än som skulle ske, örn icke detta

förhållande förelåge. Styrelsen anser sig sålunda lia fullgoda, av de sakkun
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

niga själva framhävda skäl för fasthållande av sitt förslag i fråga om lönegradsplacering

för stationsmästare av klass 4 och 5 (7 och 8).

Såsom de sakkunniga meddelat har från styrelsens sida icke rests allt för

allvarliga anmärkningar mot förslaget om inrättande av en ny stationsmästartjänst

mellan klass 5 och 6. Denna ställning till frågan intar styrelsen

emellertid endast under den förutsättning, som de sakkunniga angivit, nämligen

att lill den nya klassen komma att töras anstalter från såväl klass 5

som 6. Häremot har representanten för svenska postmannaförbundet yrkat,

att den nya klassen skulle tillskapas uteslutande genom uppflyttning av postexpeditioner

från klass 6. Klassificeringskommitténs i denna del av statsmakterna

godkända förslag upptog 36 postexpeditioner av klass 5 med en

spännvidd av 93 poäng samt 31 postexpeditioner av klass 6, där spännvidden

var beräknad till 20 poäng. En genomgående princip i klassificeringskommitténs

förslag är den, att spännvidden i stort sett ökas för varje klass

och i vart fall aldrig är mindre i en högre klass än i en lägre. Den är förde

två lägsta postexpeditionsklasserna 15 poäng och för klass 6 20 poäng.

Örn icke systemet skall helt hrytas sönder, lärer spännvidden för en bibehållen

klass 6 icke kunna göras mindre än 15 poäng. Spännvidden för en

ny postexpeditionsklass måste då skapas genom att 5 poäng tagas från klass

6 och resten från klass 5, vilket innebär, att, då spännvidden icke kan göras

mindre än 15 poäng. 10 poäng måste tagas från klass 5. Sådana siffrorna

voro vid tiden för klassificeringskommitténs förslag, skulle detta innebära,

att den effektiva spännvidden för klass 5 sänktes till 83. En lösning i enlighet

med representantens för postmannaförbundet särskilda uttalande avstyrker

styrelsen sålunda bestämt.

I sitt förnyade utlåtande över de sakkunnigas förslag anför styrelsen bland

annat följande.

Nuvarande benämningar av stationsmästarna sammanhänga med att postexpeditionerna

äro klassindelade i följd med postkontoren. Det kan visserligen

förefalla egendomligt, att den högsta befattningshavaren i en viss grupp

skall hänföras till klass 5, men den nuvarande anordningen med postexpeditionerna

såsom löpande i följd med postkontoren erbjuder så många praktiska

fördelar att den bör bibehållas.

Beträffande stationsmästarna av klasserna 7 och 8 har styrelsen upprepade

gånger hemställt, att dessa måtte hänföras till lönegraderna 9 respektive

7. Av vilken anledning de sakkunniga icke ha funnit sig kunna

biträda styrelsens förslag framgår icke av betänkandet. Då det endast är

det med en befattning förenade arbetet och ansvaret, som bör bestämma

lönegradsplaceringen, är det enligt styrelsens mening icke rimligt att placera

föreståndarna för dessa relativt självständiga postanstalter med deras

ansvar för en stor uppbörd och för en penningomslutning, som för år

1940 utgjorde i medeltal 3.6 respektive 2.6 miljoner kronor, så lågt som

i 8 respektive 6 lönegraden (för närvarande tillhöra de samma lönegrader

som värdebrevbärare respektive brevbärare). En jämförelse med övriga befattningar

i förslaget till tjänsteförteckning framhäver starkt kravet på en

högre placering än de sakkunniga tillstyrkt. Styrelsen vidhåller bestämt sitt

yrkande att dessa befattningshavare icke placeras lägre än i 9 respektive 7

lönegraden.

I fråga örn de sakkunnigas förslag om inrättande av en stationsmästartjänst

i 14 lönegraden tillåter styrelsen sig åberopa sitt tidigare yttrande över förslaget.

Skulle, på sätt de sakkunniga föreslagit, avståndet mellan postexpeditionerna

av nuvarande klass 6 och 7 bestämmas till fyra lönegrader, finnes en
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

25

ligt styrelsens mening icke något som helst skäl att minska avståndet mellan

klasserna 5 och 6, som för närvarande utgör just fyra lönegrader, till två.

Styrelsen kan därför icke tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del under

annan förutsättning än att avståndet mellan nuvarande klasserna 6 och 7

minskas i enlighet med styrelsens hemställan.

Kommunikationsverkens lönenämnd har icke framställt någon erinran mot

de sakkunnigas förslag.

Slutligen har Sveriges poststationsföreståndareförening i skrivelse den 5 november

1941 biträtt generalpoststyrelsens förslag örn placering av stationsmästarna

av klass 7 och 8 i 9 respektive 7 lönegraden.

Liksom tjänsteförteckningssakkunniga är jag av den uppfattningen, att Departementsstationsmästarna

av klass 7 och 8 böra erhålla en förbättrad lönegradspla- chefencering.

Den utveckling, som beträffande uppbörden och penningomslutningen

ägt rum vid förevarande postanstalter under de senaste åren, synes mig emellertid

tala för en något högre placering av ifrågavarande befattningshavare,

än de sakkunniga föreslagit. Jag anser mig därför böra tillstyrka generalpoststyrelsens

förslag om uppfattning av stationsmästarna av klass 7 från 7 till 9

lönegraden och stationsmästarna av klass 8 från 5 till 7 lönegraden.

Tjänsteförleckningssakkunnigas förslag om införande av en mellangrad

mellan de nuvarande stationsmästarna av klass 5 och 6 innebär fullföljande

av ett av kommunikationsverkens lönenämnd i dess utlåtande över 1936 års

klassificeringskommittés förslag givet uppslag. Då det även enligt min mening

måste vara ägnat att medföra vissa fördelar att vid klassificeringen av

trafikanstalterna ha tillgång till en tjänstegrad mellan stationsmästare av klass

5 i 16 lönegraden och stationsmästare av klass 6 i 12 lönegraden, anser jag

mig trots generalpoststyrelsens i viss mån reserverade inställning gentemot

de sakkunnigas förslag böra tillstyrka detsamma. Jag vill emellertid understryka

de sakkunnigas uttalande om att till den nya anstaltsklassen kunna

komma att hänföras anstalter från såväl nuvarande femte som nuvarande

sjätte klassen. Å Kungl. Majit torde få ankomma att efter den utredning,

som må befinnas påkallad, meddela beslut rörande erforderliga ändringar

av gällande klassificeringssystem.

Enligt tjänsteförteckningssakkunnigas förslag skulle den nuvarande anordningen

med postexpeditionerna i nummerhänseende löpande i följd med postkontoren

upphöra och särskild nummerföljd införas för postexpeditionerna.

Då emellertid bestående förhållanden enligt generalpoststyrelsen erbjuda

vissa praktiska fördelar, anser jag mig icke böra tillstyrka de sakkunnigas förslag

härutinnan. Vid bifall lill vad jag här förordat skulle alltså följande stationsmästarhefattningar

inrymmas i tjänsteförteckningen, nämligen stationsmästare

av klass 5 i lönegraden A 16, stationsmästare av klass 6 i lönegraden

A 14, stationsmästare av klass 7 i lönegraden A 12, stationsmästare av klass 8

i lönegraden A 9 och stationsmästare av klass 9 i lönegraden A 7.

Förbättrade löneförmåner åt verkmästaren å övergångsstat E. V. Nyberg.

Genom beslut den 20 juni 1913 förordnade Kungl. Majit i enlighet med riks
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunni. Maj:ts proposition nr 194.

dagens medgivande, att för dåvarande tillförordnade förste postvaktmästaren

Ernst Vilhelm Nyberg skulle från och med år 1914 å postverkets övergångsstat

uppföras en personlig verkmästarbefattning med avlöning av 4,200

kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring. I överensstämmelse

med beslut vid 1918 års lagtima riksdag höjdes Nybergs avlöning

från och med år 1919 till 4,700 kronor, vartill kom det av Nyberg dä

intjänade ålderstillägget å 400 kronor.

År 1919 var Nybergs avlöning ånyo föremål för riksdagens prövning. Det

uttalades därvid, att avlöningen borde utgå med samma belopp, som nppbures

av en i Stockholm stationerad förste postexpeditör i högsta löneklassen.

I enlighet härmed förklarade Kungl. Majit den 19 juni 1919, att Nybergs

avlöning från och med den 1 juli 1920 skulle utgöra 6,420 kronor, vartill

skulle komma dyrtidslillägg, för närvarande reglerat enligt föreskrifterna i

§ 4 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265).

I skrivelse den 14 oktober 1941 har generalpoststyrelsen gjort framställning

örn förbättrade löneförmåner åt Nyberg samt därvid anfört bland annat

följande.

Nybergs arbete i postverkets tjänst består i uppfinningar och konstruktioner

av apparater, maskiner, transportanordningar och annan utrustning,

som erfordras för att rationalisera och förbilliga driften. Verksamheten är

närmast att jämföra med en konstruktionsingenjörs. De lägsta ingenjörsbefattningarna,

som äro upptagna i tjän6teförteckningen i vad avser statens

affärsdrivande verk, äro hänförda till lönegraden A 20, nämligen ingenjörsassistent

vid telegrafverket, underingenjör vid statens järnvägar och ingenjör

vid statens vattenfallsverk. Dessa befattningar kunna betecknas såsom begynnelsetjänster

för ingenjörer med högre teknisk utbildning vid respektive

verk och såsom sluttjänster för mera dugliga ingenjörer utan sådan utbildning,

varvid emellertid är att märka, att särskilt dugliga ingenjörer av sistnämnda

kategori kunna nå även ingenjörsbefattningar i högre lönegrad än

A 20. Nybergs verkmästarbefattning torde nied hänsyn till arten av det arbete

han har att utföra få anses närmast jämförlig åtminstone med nämnda

ingenjörsbefattningar i lönegraden A 20. 1 varje fall torde det få anses obestridligt,

att Nybergs arbetsuppgifter måste anses väsentligt mera kvalificerade

än en verkmästares vid telegrafverket eller en verkstadsmästares vid

statens järnvägar och att han därför också rättvisligen borde vara placerad

betydligt före dessa befattningshavare i löneliänseende.

Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att Nybergs arbete varit och

är av synnerligt värde för postverket icke blott som en betydelsefull förutsättning

för och faktor i den genomgripande rationalisering av driften, som

under de senaste årtiondena pågått inom verket, utan även direkt ekonomiskt.

De kostnadsbesparingar, som genom Nybergs uppfinningar och konstruktioner

kommit verket tillgodo, kunna enligt sakens natur endast i undantagsfall

bestämmas till fixerade belopp, men äro sammanlagt utan allt

tvivel av mycket betydande storlek. För närvarande är Nyberg sysselsatt med

honom av styrelsen meddelat uppdrag att konstruera de synnerligen omfattande

och komplicerade transportanläggningarna och därmed sammanhängande

tekniska anordningarna i nya bangårdspostkontoret i Stockholm. Dessa

anläggningar och anordningar kunna beräknas representera ett sammanlagt

kostnadsbelopp av inemot 500,000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

27

Med hänsyn till vad sålunda anförts måste det framstå såsom en mycket

billig begäran att Nybergs avlöning i likhet med vad skedde vid löneregleringen

1920 ställes i paritet med en förste postassistents i Stockholm i högsta

löneklassen enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och alltså utgår med

samma belopp, som tillkommer en befattningshavare i lönegraden A 17 löneklass

21 å I-ort enligt bestämmelserna i civila avlöningsreglementet.

Styrelsen hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

att avlöningen till Nyberg måtte från och med den 1 juli 1942 utgå med

7,668 kronor per år, å vilket belopp rörligt tillägg och kristillägg böra utgå

enligt gällande grunder. Vid styrelsens framställning har fogats en förteckning

över Nybergs uppfinningar och konstruktioner samt intyg från fackmän

rörande Nybergs verksamhet.

Allmänna lönenämnden har avgivit utlåtande över generalpoststyrelsens

framställning den 25 november 1941 samt därvid med hänsyn till arten av

Nybergs arbetsuppgifter och värdet för postverket av Nybergs verksamhet

tillstyrkt framställningen.

Vid 1920 års lönereglering för kommunikationsverken jämställdes Nybergs Departementså

övergångsstat placerade verkmästarbefattning med befattning såsom förste chelenpostexpeditör.

Häremot svarar numera i lönehänseende befattning såsom

förste postassistent i 17 lönegraden. I och för sig synes mig intet vara att

erinra mot att Nybergs avlöning fastställes att utgå enligt denna lönegrad.

Emellertid förefaller det mig önskvärt, att förevarande fråga så ordnas, att

Nybergs ställning i såväl löne- som pensionshänseende blir på en gång enhetligt

och tillfredsställande reglerad. Med avseende å tjänstepensionsrätten

är Nyberg för närvarande underkastad bestämmelserna i 1907 års civila

pensionslag — varvid såsom pensionsunderlag tjänar ett belopp motsvarande

två tredjedelar av den år 1919 fastställda avlöningen — och i familjepensionshänseende

gälla för honom de för delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa tidigare fastställda grunderna. Örn Nybergs tjänst inordnas under

civila avlöningsreglementet, bliva de i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

innefattade bestämmelserna automatiskt å honom tilllämpliga.

Örn befattningen hänföres till lönegraden A 17, skulle emellertid

hans pensionsförmåner bliva sämre än de, som för närvarande äro honom

tillförsäkrade. Sålunda skulle tjänstepensionsbeloppet bliva omkring 300

kronor lägre än enligt för honom nu gällande regler. Då detta synts mig

vara obilligt, har jag anset! mig böra ifrågasätta, att tjänsten inplaceras i

lönegraden A 18, varvid tjänstepensionsförmånen skulle ungefär sammanfalla

med den Nyberg nu tillförsäkrade. Då avvägningen av löneförmånerna enligt

generalpoststyrelsens av lönenämnden biträdda förslag synes mig vara

lämplig, torde emellertid föreskrift böra meddelas, att Nyberg skall, så länge

han kvarstår i befattningen, tillhöra 21 löneklassen.

På grund av det anförda vill jag förorda, alt för Nyberg å övergångsstat

för postverket uppföres en verkmästar! jänst i lönegraden A 18.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

Övriga förslag. I sina utlåtanden i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag har generalpoststyrelsen hemställt örn uppflyttning av överpostmästare

och postmästare av klass 1 A från lönegraden A 25 respektive

A 26 till lönegraden A 26 respektive A 27. Vidare har styrelsen i sin framställning

rörande antalet befattningar från och med den 1 juli 1942, utöver

förut behandlade förslag, hemställt örn inrättande av en sekreterarbefattning

i lönegraden A 24 å militärbyrån samt uppflyttning av en sekreterarbefattning

å fjärde byrån (ekonomi- och revisionsärenden) från lönegraden A 24

till lönegraden A 26 och en notariebefattning å ombudsmansexpeditionen från

lönegraden A 21 till sekreterarbefattning i lönegraden A 24.

Allmänna lönenåmnden har tillstyrkt styrelsens förslag örn uppflyttning

av omförmälda sekreterar- och notariebefattningar.

Generalpoststyrelsens ifrågavarande förslag föranleda icke annat uttalande

från min sida, än att jag icke är beredd att tillstyrka desamma.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle

beträffande personalförteckningen vidtagas följande ändring, nämligen ökning

av antalet postmästare av klass 2 ( A 22) från 55 till 56.

Beträffande tjänsteförteckningen skulle följande förändringar vidtagas,

nämligen i

lönegraden A 14: införande av stationsmästare av klass 6,

lönegraden A 12: införande av förste expeditionsförman och förste kupémästare

samt utbyte av stationsmästare av klass 6 mot stationsmästare av

klass 7,

lönegraden All: införande av expeditionsförman, kupémästare och transportförman,

lönegraden A 9: införande av förste postiljon, kontorist och stationsmästare

av klass 8,

lönegraden A 7: införande av förrådsförman, postiljon och stationsmästare

av klass 9 samt uteslutning av stationsmästare av klass 7,

lönegraden A 5: uteslutning av stationsmästare av klass 8.

Telegrafverket.

Förbättrad löneställning för föreståndaren för tekniska byråns stationsavdelning.

Å telegrafstyrelsens tekniska byrå är inrättad en stationsavdelning,

där i huvudsak handläggas till byråns arbetsområde hörande frågor

rörande konstruktion och planläggning av automatiska telefonstationer och

abonnentväxlar, manuella telefonstationer och abonnentanläggningar,

frågor rörande kraftanläggningar för stationerna ävensom med planläggnings-

och konstruktionsarbetet sammanhängande trafiktekniska frågor

samt frågor angående konstruktion av linje- och nätbyggnadsmateriel.

Avdelningen förestås av en byrådirektör i lönegraden A 28.

Innan den nuvarande organisationen av telegrafverket trädde i kraft den 1

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

29

juli 1941, handlades nämnda arbetsuppgifter å två skilda avdelningar inom

styrelsens dåvarande linjebyrå, en konstruktionsavdelning och en stationsavdelning,

vardera med en byrådirektör såsom föreståndare.

I skrivelse den 17 oktober 1941 har telegrafstyrelsen framlagt förslag örn

förbättrad löneställning för föreståndaren för stationsavdelningen. Styrelsen

har därvid framhållit, att de sakkunniga för omorganisation av telegrafverket

uttalat, att det med hänsyn till de fordringar, som måste ställas på ifrågavarande

befattningshavare, kunde övervägas att bereda honom högre löneställning

än byrådirektör. Emellertid hade de sakkunniga i avvaktan på vidare

erfarenhet stannat för denna tjänsteställning. I sitt utlåtande över de sakkunnigas

betänkande föreslog styrelsen, att befattningen skulle under benämningen

förste byrådirektör hänföras till 30 lönegraden. Detta förslag, som

avstyrktes av allmänna lönenämnden, vann icke statsmakternas bifall. Efter

att ha erinrat härom anför styrelsen följande.

Med hänsyn till den betydelse ifrågavarande befattning har för telegrafverkets

utveckling på det stationstekniska området och till de stora krav,

som på grund härav måste ställas på befattningens innehavare beträffande

insikter, initiativrikedom och förmåga av självständigt omdöme, kan styrelsen

icke finna den för tjänsten gällande lönegradsplaceringen skälig. Härtill

kommer nödvändigheten att, om tekniska byråns chef skall få erforderlig

tid för övervakning och sammanhållning av styrelsens omfattande

tekniska arbete, utrusta stationsavdelningens föreståndare med befogenhet

att mera självständigt handlägga de avdelningen påvilande uppgifterna. Styrelsen

anser därför, att åt ifrågavarande avdelningsföreståndare bör beredas

en löneställning, som verkligen svarar mot hans tjänståligganden. Därest av

principiella skäl en placering i lönegraden A 30 icke skulle befinnas lämplig,

bör enligt styrelsens mening föreståndaren för stationsavdelningen på förslag

av telegrafverkets chef tillsättas medelst förordnande för viss tid och lönegradsplaceringen

därvid bliva sådan, att hans löneförmåner något överstiga

slutlönen för en befattningshavare i lönegraden A 30. Lönegraden C 6 synes

därvid närmast böra komma i fråga.

Styrelsen föreslår därför, att å tekniska byrån i utbyte mot en byrådirektörstjänst

inrättas en ny tjänst såsom föreståndare för stationsavdelningen

med placering i lönegraden C 6, förslagsvis benämnd avdelningsdirektör

eller direktör.

I utlåtande den 29 november 1941 över styrelsens framställning har allmänna

lönenämnden anfört följande.

Enligt vad lönenämnden inhämtat, funnos å telegrafverkets tekniska byrå

den 1 jnli 1941 202 ordinarie tjänstemän, därav 138 voro placerade till

tjänstgöring å stationsavdelningen. Av dessa senare voro — förutom föreståndaren

— 33 inplacerade i lönegraden A 21 och högre lönegrader och

104 i lägre lönegrader. Denna avdelning, som handhar det huvudsakliga

konstruktionsarbetet beträffande såväl materiel som stationsutrustningar, är

sålunda av betydande storlek och stil Iler stora krav på föreståndaren på

grund av, bland annat, den snabba utvecklingen inom avdelningens

verksamhetsområde. Då avdelningen enligt de feli’ lönenämnden nu tillgängliga

uppgifterna har sådan omfattning och sådana arbetsuppgifter,

att den i och för sig väl kan jämföras med en självständig byrå, finner

lönenämnden — med hänsyn jämväl tagen till avdelningens betydelse

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

för telegrafverkets verksamhet och till den självständiga ställning, som enligt

det föreliggande förslaget avses tillkomma föreståndaren lör avdelningen

— vissa skäl tala för, att denne beredes en förbättrad löneställning.

Därest åtgärder härutinnan redan nu anses böra vidtagas, föreligga olika

möjligheter i fråga örn lönegradsplaceringen. Telegrafstyrelsen har för sin

del föreslagit lönegraden A 30 eller lönegraden C 6. Lönenämnden vill i

fråga härom framhålla, att lönen i högsta löneklassen i lönegraden A 30

å I-ort utgör 13,500 kronor och tjänstepensionsunderlaget enligt det till

1941 års riksdag framlagda förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente

8,016 kronor. Då motsvarande belopp i lönegraden C 6 uppgå till 14,000

respektive 7,800 kronor, medför den föreslagna inplaceringen å C-planen

en förmånligare ställning i avlöningshänseende men en sämre .ställning i

pensionshänseende än vid inplacering å A-planen i lönegraden 30.

Lönenämnden, som för sin del anser övervägande skäl tala för ifrågavarande

befattnings bibehållande å A-planen, finner principiella betänkligheter

icke möta mot befattningens placering i 30 lönegraden. Beträffande

benämningen erinrar lönenämnden, att i tjänsteförteckningen för statens

vattenfallsverk finnes i lönegraden A 30 upptagen förste byrådirektörsbefattning.

vilken är avsedd för föreståndaren för en under vattenbyggnadstekniska

byrån lydande avdelning, samt att för telegrafverkets del intill den 1 juli

1941 i nämnda förteckning funnits införd befattningen förste byrådirektör.

I särskilt yttrande har ledamoten av lönenämnden Mattelin tillstyrkt befattningens

placering i lönegraden C 6.

Numera föreliggande uppgifter rörande arlen och omfattningen av de med

befattningen såsom föreståndare för tekniska byråns stationsavdelning förenade

arbetsuppgifterna synas mig giva vid handen, att motiv för en förbättrad

löneställning förefinnas. Huruvida- denna bör åstadkommas genom anlitande

av löneplanen A eller löneplanen C kan däremot vara tveksamt. Enligt

min mening är befattningens karaktär sådan, att en placering å sistnämnda

löneplan kan tänkas medföra vissa fördelar. Med prövningen härav liksom

med det slutliga ställningstagandet lill befattningens lönegradsplacering bör

dock anstå, till dess pågående utredning rörande byråchefers och därmed

likställda befattningshavares löneställning avslutats. I avvaktan härå synes

emellertid skäligt, att nuvarande innehavaren av befattningen beredes ersättning

för det med befattningen i förhållande till dess placering i löneliänseende

förenade merarbetet. Jag har därför för avsikt att, därest riksdagen icke

framställer någon erinran däremot, föreslå Kungl. Maj:t medgiva, att till föreståndaren

för tekniska byråns stationsavdelning må, från och med den 1

juli 1942 och intill dess frågan örn befattningens lönegradsplacering slutgiltigt

avgjorts, utgå särskilt arvode vid sidan av lönen med 1.000 kronor för år.

Uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen

vid verkstaden i Nynäshamn. Telegrafstyrelsen har föreslagit,

att ifrågavarande befattning måtte ombildas till en verkstadsöveringenjörstjänst

i lönegraden C 6. För närvarande är befattningen under benämningen

verkstadsingenjör hänförd till lönegraden A 27.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

31

Telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, som förestås av en verkstadsdirektör

i lönegraden C 8, består av fyra avdelningar, nämligen, förutom tillverkningsavdelningen,

en expeditions- och förvaltningsavdelning, en teknisk avdelning

och en fastighetsavdelning. Vid verkstaden tillverkas apparat- och

stationsmateriel för verkets telefonanläggningar, det mesta av telegrafverkets

egen konstruktion. Bland de mera betydande tillverkningarna märkas telefonapparater,

linjeväljare, telefonteknisk utrustning för telefonstationer och automatiska

telefonväxlar. Av lelegrafmaferiel tillverkas endast en del detaljer

såsom telegrafreläer, telegraföverdrag och telegrafväxlar. Dessutom tillverkas

en del materiel för telegrafverkets nät och linjer, mätinstrument ävensom

vissa kontorsinventarier. Verkstaden utför praktiskt taget alla de arbetsoperationer,

som behövas för att ur råmateriel färdigställa effekterna. Vid tillverkningsavdelningen

utföras även alla förekommande reparations- och renoveringsarbeten.

Tillverkningsavdelningen omfattar verktygsritkontor med serviceavdelning,

planeringskontor med lagerbokföring och leveranskontor, arbetsstudieavdelning

med ackordsregister, avdelning för personalfrågor samt avdelning för

avsyning och tillverkningskontroll. Den under föreståndaren för tillverkningsavdelningen

lydande personalen uppgår för närvarande till 107 tjänstemän

och omkring 1,300 arbetare. Tillverkningsvärdet uppgick år 1940 till omkring

11,000,000 kronor.

I sin förenämnda skrivelse har telegrafstyrelsen erinrat, att ett av styrelsen

i samband med omorganisationen av telegrafverket framfört förslag örn uppfattning

av befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen till

lönegraden C 5 icke vann statsmakternas bifall. Styrelsen anför därefter följande.

Den vid huvudverkstaden i Nynäshamn sedan flera år tillbaka enligt moderna

industriprinciper drivna rationaliseringen fordrar av föreståndaren för

tillverkningsavdelningen stora personliga kvalifikationer samt utpräglade ledaregenskaper.

Med hänsyn till att Nynäshamnsverkstadens produktion till

över 90 procent utgöres av nytillverkning fordras även stora tekniska kvalifikationer.

Dugliga verkstadsingenjörer med ifrågavarande egenskaper äro

mycket eftersökta av den privata verkstadsindustrien. En överingenjör vid

en privat verkstadsrör,else av samma storleksordning som huvudverkstaden

i Nynäshamn — den närmaste motsvarigheten inom privatindustrien till här

ifrågavarande verkstadsingenjör — betalas också avsevärt högre än vad som

överhuvud kan komma i fråga vid en statlig verkstad. För att kunna förvärva

och sedermera även behålla en för befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen

fullt kvalificerad kraft måste därför med befattningen

ifråga förenas en högre lön jin som för närvarande utgår. Befattningen bör

också lämpligen tillsättas medelst förordnande på viss tid.

Styrelsen föreslår därför, att en ny befattning under benämningen verkstadsöveringenjör

med placering i lönegraden C 0 inrättas för föreståndaren

för tillverkningsavdelningen. Att styrelsen frångått sitt tidigare förslag örn

föreståndarbefattningens placering i lönegraden C 5 beror, framhåller styrelsen,

på den numera .starkt stegrade efterfrågan på tekniska ledarkrafter

med de i förevarande fall nödvändiga kvalifikationerna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Av vad i ärendet anförts och av vad allmänna lönenåmnden under ett vid

verkstaden avlagt besök inhämtat har lönenämnden kommit till den uppfattningen,

att skäl tala för att föreståndaren för tillverkningsavdelningen

beredes en förmånligare löneställning. Lönenämnden anför härutinnan följande.

Enligt lönenämndens mening är tillverkningen vid verkstaden — serietillverkning

med högt uppdrivet arbetstempo — av den art, att alldeles särskilda

anspråk måste ställas på dea för tillverkningen huvudansvarige ledaren.

Visserligen sorterar föreståndaren för tillverkningsavdelningen direkt

under verkstadsdirektören och kan sålunda i viktigare frågor erhålla dennes

råd och anvisningar, men den egentliga ledningen av det omfattande tillverk - ningsarbetet och ansvaret för att detta vid varje tidpunkt bedrives på ett

effektivt och ekonomiskt sätt påvilar i allt fall i första hand föreståndaren

för tillverkningsavdelningen.

Lönenämnden finner emellertid en löneförhöjning för ifrågavarande befattningshavare

även ur andra synpunkter motiverad. Den konkurrens från

den privata verkstadsindustriens sida, som för närvarande råder om särskilt

kvalificerad teknisk ledarpersonal och som enligt vad lönenämnden inhämtat

gjort sig gällande beträffande innehavaren av ifrågavarande verkstadsingenjörsbefattning,

synes nämligen lönenämnden framtvinga en löneförhöjning i

föreliggande fall. Lönenämnden har därvid haft under omprövning, om icke

det sålunda uppkomna kravet på löneökning kunde tillgodoses genom ett

särskilt tilläggsarvode att utgå vid sidan av lönen, så länge berörda konkurrensförhållanden

göra sig gällande. Då emellertid ett sådant tilläggsarvode

enligt nämndens mening måste bliva av betydande storlek, örn det

därmed avsedda ändamålet skall vinnas, har lönenämnden icke ansett sig

böra föreslå en dylik anordning utan har i stället funnit sig böra tillstyrka

tjänstens överförande till förordnandebefattning med därav följande inplacering

å C-planen. Lönenämnden har dock icke funnit tillräckliga skäl föreligga

att frångå telegrafstyrelsens tidigare framlagda förslag om föreståndarbefattningens

inplacering i lönegraden G 5, vilket för innehavaren av befattningen

skulle i jämförelse med honom nu tillkommande lön innebära en

förhöjning av 2,665 kronor. Ett bifall härtill synes lönenämnden icke kunna

medföra konsekvenser beträffande löneställningen för befattningshavare med

jämförbara arbetsuppgifter vid de andra affärsverkens verkstäder.

Lönenämnden tillstyrker alltså, att befattningen placeras i lönegraden

C 5.

Departements- De särskilt tillkallade sakkunniga för omorganisation av telegrafverket

chefen. berörde icke i sitt betänkande lönegradsplaceringen av befattningen såsom

föreståndare för tillverkningsavdelningen vid telegrafverkets verkstad i

Nynäshamn. Med hänsyn härtill och då jag vid min anmälan föregående

år av nämnda sakkunnigas förslag endast ansåg mig böra till behandling

upptaga sådana lönespörsmål, som sammanhängde med omorganisationen,

uttalade jag i anledning av då föreliggande förslag från telegrafstyrelsen om

förbättrad lönegradsplacering av ifrågavarande befattning, att med prövningen

därav borde tillsvidare anstå.

Telegrafstyrelsen, vars nyssnämnda förslag innebar, att befattningen skulle

uppflyttas till lönegraden C 5, hemställer nu örn dess placering i lönegraden

C 6.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

33

Liksom lönenämnden anser jag av utredningen i ärendet framgå, att övertygande

skäl tala för att befattningen gives en förbättrad lönegradsplacering

samt att detta lämpligen bör ske genom befattningens överförande å löneplanen

C. Jag är jämväl med lönenämnden ense om att en placering i lönegraden

C 5 därvid bör vara tillfyllest.

Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla, att en viss tvekan synes

kunna föreligga örn lämpligheten av att för befattningar, vilka kunna väntas

bliva besatta med personer i relativt låg levnadsålder, använda tillsättningsformen

förordnande på viss lid, vilken anställningsform enligt gällande pensionsbestämmelser

medför rätt för befattningshavaren bland annat att vid

frivillig avgång efter 12 års tjänstetid i befattningen erhålla hel tjänstepension.

Det kan förtjäna övervägas, örn ej vid förordnandeformens användning

i större utsträckning i fråga om befattningar av här förevarande och liknande

art en jämkning i pensioneringsgrunderna bör ske i syfte att skärpa villkoren

för pension vid avgång på egen önskan. Denna fråga torde av chefen för finansdepartementet

komma att upptagas till utredning. De ändringar i pensionsbestämmelserna,

vilka kunna framgå såsom resultat av en dylik utredning,

torde med hänsyn till avfattningen av bestämmelserna i allmänna

tjänstepensionsreglementet kunna göras tillämpliga å innehavaren av den

nu ifrågavarande befattningen.

Mot telegrafstyrelsens förslag örn utbyte av den nuvarande benämningen

verkstadsingenjör mot verkstadsöveringenjör har jag icke något att erinra.

Jag tillstyrker alltså, att befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen

vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn uppflyttas från lönegraden

A 27 till lönegraden C 5.

Införande av verkstadsingenjör i A 26 samt utbyte av verkstadsingenjör

i A 27 mot förste verkstadsingenjör. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag, som vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,

tillstyrker jag, att befattningen verkstadsingenjör införes i 26 lönegraden samt

att benämningen verkstadsingenjör i 27 lönegraden ändras till förste verkstadsingenjör.

Den nya befattningen avses för den avdelningsingenjör vid telegrafverkets

verkstad i Nynäshamn, som tjänstgör såsom närmaste man till föreståndaren

för tillverkningsavdelningen.

Uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom föreståndare för arbctsstudieavdclningcn

vid verkstaden i Nynäshamn. Innehavaren av ifrågavarande

befattning är för närvarande placerad såsom ingenjörsassistent i lönegraden

A 20 men innehar förordnande alt bestrida göromål såsom avdelningsingenjör

i lönegraden A 22.

Telegrafstyrelsen har föreslagit uppflyttning av befattningen till sistnämnda

lönegrad samt till stöd därför anfört följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 194.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

Föreståndaren för arbetsstudieavdelningen sorterar under föreståndaren för

tillverkningsavdelningen och har bland annat att handleda arbetsstudiemännen

i deras arbete samt att söka reglera sådana ackordsfrågor, i vilka överenskommelse

icke kunnat vinnas vid tidigare förhandlingar mellan arbetsstudiemännen

eller verkmästarna å ena och arbetarna eller deras förtroendemän å

andra sidan. Han har vidare att tillse, att enhetliga principer följas för ackordsättningen

samt att i samband med arbetsstudierna framlägga och bearbeta

förslag till förbättrade och förbilligade arbetsmetoder.

Det för verkstadsdriftens rationella bedrivande utomordentligt betydelsefulla

arbete, som sålunda ankommer på föreståndaren för verkstadens arbetsstudieavdelning,

och det ansvar, som i tjänsten åvilar honom, anser styrelsen

väl motivera en uppflyttning av befattningen från ingenjörsassistent till avdelningsingenjörs

tjänstegrad.

Styrelsen vill härjämte framhålla, att goda tekniker, som äro utbildade för

här ifrågavarande arbetsuppgifter och förskaffat sig praktisk erfarenhet på

hithörande områden, äro särdeles eftersökta inom privatindustrien.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot styrelsens

förslag.

Liksom allmänna lönenämnden har jag icke funnit anledning till erinran

mot styrelsens förslag. Jag tillstyrker alltså, att befattningen såsom föreståndare

för arbetsstudieavdelningen vid verkstaden i Nynäshamn uppflyttas

från 20 till 22 lönegraden. Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t framdeles vilja

meddela beslut örn indragning av en ingenjörsassistenlbefattning.

Införande av ingenjör i A 17 samt utbyte av ingenjörsassistent i A 20 och

avdelningsingenjör i A 22 mot ingenjör. För närvarande finnas ritarbefattningar

inom telegrafverket till ett antal av 91. I lönehänseende äro de placerade

i 15 lönegraden.

För att antagas till ritare fordras avlagd avgångsexamen från teknisk elementarskola,

teknisk fackskola eller tekniskt gymnasium.

Å telegrafstyrelsens tekniska avdelningar, där det övervägande antalet ritare

är sysselsatt, ha dessa till uppgift att vara behjälpliga vid utförandet av de

å avdelningarna förekommande betydande konstruktions-, experiment- och

ritarbetena. Nämnda arbetsuppgifter kunna i stort sett hänföras till två

huvudkategorier, nämligen dels planering av nya anläggningar, dels ock utarbetande

av nya konstruktions- och anläggningstyper samt icke minst utveckling

av befintliga sådana. För varje arbetsuppgift har den för uppgiften

närmast ansvarige ingenjören att genom studier och konferenser inhämta

nödiga uppgifter samt utarbeta förslag och riktlinjer för uppgiftens

lösande. Därvid biträdes han av honom underlydande ritare, vilka utföra

sådana beräkningar, konstruktioner och ritningar, som finnas erforderliga,

varefter i det stora flertalet fall nödiga modeller och anordningar samt utprovning

av den erhållna problemlösningen utföras på telegrafstyrelsens

verkstäder och provrum. Efter verkställda prov utföras renritning och specifikation

av den behandlade konstruktionen eller anläggningen. En av de

ritare, som står till vederbörande ingenjörs förfogande för utförande av

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj-.ts proposition nr 194.

35

berörda arbetsuppgifter — deli som är mest erfaren och besitter den största

detaljkännedomen — anförtros att efter erhållna direktiv självständigt verkställa

den för problemlösningen nödvändiga konstruktiva och schematiska

delen av arbetsuppgiften. De övriga ritarna biträda honom vid beräkning,

ritning, måttsättning, provning m. m.

Vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn finnas ritare med i huvudsak

motsvarande uppgifter.

Ritarna å distrikten kunna uppdelas å två kategorier. Den ena, som omfattar

de äldre och mera erfarna, fullgör uppgifter såsom arbetsledare, vilket

innebär att de biträda med uppgörandet av arbetsförslag, utföra stakning

och planering av nya stolplinjer och landskablar, handha vissa automatstationsarbeten,

träffa uppgörelser med markägare samt i övrigt erhålla uppdrag

att utöva direkt ledning av en del praktiska arbeten. Deras arbete är

mera att hänföra till ingenjörsassistentsgöromål och de äro därför i vissa fall

förordnade att bestrida göromål som ingenjörsassistent. Den andra kategorien

sysslar med ritarbete av mera rutinmässig art.

Förslag om införande av en ritarbefattning i 17 lönegraden har av telegrafstyrelsen

framställts i skrivelse den 16 september 1930 till Kungl. Maj:t.

Styrelsen anförde därvid bland annat följande.

De äldre ritarna, vilka genom mångårig praktik vid telegrafverket förvärvat

ökad teknisk insikt och större erfarenhet, ha tilldelats göromål av

mera självständig och krävande natur, såsom lösande efter erhållna direktiv

av konstruktiva och schematiska problem, uppgörande av förslag till tekniska

specifikationer och beräkningar, detaljgranskning av utförda ritningar

m. m. Dessa göromål närma sig rent konstruktiva uppgifter. Styrelsen anser,

att för de ritare, vilkas göromål nu lill stor del bestå i arbeten av nämnda,

mera kvalificerade beskaffenhet, bör beredas möjlighet till befordran till

högre tjänst.

Ritarna tillhöra för närvarande 15 lönegraden. Örn en ritare befordrades

till högre tjänst, skulle detta bliva lill ingenjörsassistent, det vill säga till 20

lönegraden. En sådan befordran anser styrelsen dock endast undantagsvis

böra ifrågakomma. En mellangrad, förslagsvis 17 lönegraden, skulle däremot

komma att medföra en rättvis avlöning för vissa ritare med mera kvalificerade

göromål. Ritarna, som för närvarande tillhöra samma lönegrad som

telegrafassistenterna, skulle därigenom, liksom dessa senare, erhålla möjlighet

till lämplig befordran. Liksom det finnes förste telegrafassistenttjänster

i 17 lönegraden, .skulle det alltså komma att finnas förste ritartjänster i samma

lönegrad.

Styrelsen föreslog därför införandet av en ny befältningsgrupp vid telegrafverket,

benämnd förste ritare, vilken befattningsgrupp skulle hänföras

till 17 lönegraden.

I utlåtande den 16 december 1930 över styrelsens framställning anförde

koniinunikationsverkens lönenämnd i huvudsak följande.

Lönenämnden får erinra, att även vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk

finnas inrättade ordinarie ritarbefattningar. Ett införande av

befattningen förste ritare vid telegrafverket skulle med all sannolikhet framkalla

krav från rilarpersonalen vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk

om inrättande av motsvarande befattningsgrupp jämväl vid dessa verk.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Av vad styrelsen anfört såsom motiv för sitt förslag i denna punkt har nämnden

ej heller funnit sig övertygad om att något trängande behov förefinnes att

för telegrafverkets vidkommande inrätta denna nya befattning. Med hänsyn

härtill och då införande av nya tjänstekategorier vid vederbörande verk enligt

nämndens mening bör så vitt möjligt är ske endast i samband med en

mera allmän revision av den till avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckningen,

har nämnden ansett telegrafstyrelsens förslag i nu ifrågavarande hänseende

icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Avvikande mening anfördes av ledamoten Wold, som ansåg, att nämnden

bort tillstyrka bifall till styrelsens förslag.

Kungl. Majit beslöt i enlighet med vad lönenämnden föreslagit.

I sin skrivelse till tjänsteförteckningssakkunniga har telegrafstyrelsen ånyo

upptagit ifrågavarande spörsmål samt därvid hemställt, att befattningen ritare

måtte upptagas jämväl i 17 lönegraden.

Tjänsteförteckningssakkunniga lia för sin del anfört bland annat följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår alt bland de i 15 lönegraden för närvarande

placerade ritarna finnas befattningshavare, som utöva en självständigare

verksamhet än övriga till gruppen hörande befattningshavare. Då dessa

mera självständigt arbetande ritare enligt de sakkunnigas uppfattning äro

förtjänta av en förmånligare löneställning än den nuvarande, men den möjlighet,

som för närvarande i sådant avseende står till buds, nämligen uppfattning

till 20 lönegraden, får anses innebära en i flertalet fall för hög värdesätlning

av befattningshavarnas arbetsuppgifter, finna de sakkunniga skäl

för inrättandet av en mellangrad föreligga. Den av telegrafstyrelsen föreslagna

placeringen i 17 lönegraden synes de sakkunniga innefatta en i förhållande

lill arbetsuppgifterna lämplig löneställning.

De göromål, som bestridas av de till uppflyttning föreslagna befattningshavarna,

äro, så vitt de sakkunniga kunna finna, av den art, att titeln ingenjör

å befattningshavarna ifråga icke kan anses missvisande. Med hänsyn härtill

få de sakkunniga förorda, att befattningen ingenjör införes i tjänsteförteckningen

i 17 lönegraden.

Vid telegrafverket finnas för närvarande befattningar under benämningarna

ingenjörsassistent i 20 lönegraden samt avdelningsingenjör och konstruktör

i 22 lönegraden. 1 enlighet med vad i nyss åberopade sammanhang anförts

rörande tjänstebenämningar få de sakkunniga förorda ett utbyte av

nämnda titlar mot titeln ingenjör, en åtgärd som beträffande ingenjörsbefattningen

i 20 lönegraden också föreslagits av telegrafstyrelsen.

Från personalhåll har föreslagits införande av befattningen ingenjör jämväl

i 24 lönegraden. Då emellertid telegrafstyrelsen vid förut omförmälda

överläggningar givit uttryck för att styrelsen ej önskade, att en dylik åtgärd

vidtoges, ha de sakkunniga icke ansett sig böra framställa något förslag

i ämnet.

Vid bifall till vad ovan anförts skulle befattningar under benämningen

ingenjör finnas vid telegrafverket i 17, 20 och 22 lönegraderna.

Representanten för kommunikationsverkens ingen järs förbund har hemställt,

att ingenjörstjänst måtte införas i tjänsteförteckningen i 24 lönegraden,

att användas om telegrafstyrelsen framdeles skulle finna behov av densamma

föreligga.

Telegrafstyrelsen och kommunikationsverkens lönenåmnd ha i utlåtanden

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 194.

37

över de sakkunnigas betänkande den 28 februari 1939 och den 6 mars 1939

icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag.

I särskilda skrivelser den 14 och den 25 februari 1942 ha telegrafverkets

tekniska tjänstemannaförening och kommunikationsverkens ingenjörs förbund

hemställt, att befattningen ingenjör måtte upptagas i tjänsteförteckningen

jämväl i lönegraden A 24.

Liksom tjänsteförteckningssakkunniga och de i ärendet hörda mvndighe- Departements
•

. . " CMJ671.

terna tdlstyrker jag, att befattningen ingenjör införes i 17 lönegraden.

Telegrafstyrelsen har vid skilda tillfällen hävdat den uppfattningen, att

något behov för telegrafverkets del av en ingenjörsgrad mellan de nuvarande

ingenjörsbefattningarna i 22 och 26 lönegraderna icke skulle förefinnas. För

min del har jag svårt att förstå denna styrelsens uppfattning. Jag anser mig

dock icke i enlighet med föreliggande förslag från personalhåll böra tillstyrka,

att befattningen ingenjör införes i 24 lönegraden i avvaktan på framtida

behov därav. Emellertid vill jag framhålla, att vid prövningen av uppkommande

förslag örn ökat antal ingenjörstjänster i 26 lönegraden bör till

förnyat övervägande upptagas frågan om inrättande av ingenjörstjänst i 24

lönegraden.

Enligt min mening innebär de sakkunnigas förslag om införande av gemensam

benämning för samtliga ingenjörsbefattningar över 15 och under 26

lönegraden en betydande förenkling av tjänstebenämningarna. Då härtill kommer,

att några konsekvenser av ett genomförande av de sakkunnigas förslag

härutinnan icke kan befaras beträffande det åt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

anförtrodda utredningsuppdraget rörande tjänstebenämningarna

inom civilförvaltningen, anser jag mig oförhindrad tillstyrka ett utbyte av

benämningarna ingenjörsassistent i 20 lönegraden och avdelningsingenjör i

22 lönegraden mot ingenjör. Jag vill tillägga, att den jämväl till utbyte föreslagna

konstruktörsbenämningen i 22 lönegraden numera försvunnit ur tjänsteförteckningen.

Införande av linjemästare och verkmästare i A 17 samt utbyte av verkstadsmästare

i A 15 mot verkmästare. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag, som vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,

tillstyrker jag, att befattningarna linjemästare och verkmästare, vilka för

närvarande äro hänförda till 16 lönegraden, införas jämväl i 17 lönegraden

samt att benämningen verkstadsmästare i 15 lönegraden utbytes mot verkmästare.

Linjemästarna — för närvarande 78 befattningar — lia att inom bestämda

områden ansvara för planeringen av linje- och nätarbetenas ulförande

samt att leda och med biträde av dem underställda linjeförmän öva närmaste

tillsynen över pågående arbeten. Verkmästarna — till antalet 8 — äro samtliga

placerade vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn. De lia att under

driftskontorets ledning utöva befäl för var sin avdelning samt att inom ra
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

men av driftsledningens direktiv leda, fördela och kontrollera arbetet inom

avdelningen.

Till den högre lönegraden avses att uppflytta de med de mest kvalificerade

arbetsuppgifterna sysselsatta befattningshavarna.

Införande av radiokommissarie i A 15 samt förste radiotelegrafist och stationsmästare

i A 14. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag,

vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att

befattningen radiokommissarie införes i 15 lönegraden samt att befattningarna

förste x-adiotelegrafist och stationsmästare införas i 14 lönegraden.

För närvarande förekomma radiotelegrafistbefattningar i allenast en lönegrad,

nämligen lönegraden A 12. Den nya tjänstegraden förste radiotelegrafist

avses för radiostationsföreståndarnas närmaste män samt med dessa beträffande

kvalificerade arbetsuppgifter likställda radiotelegrafister. Förslaget örn

införande av radiokommissarie i 15 lönegraden innebär endast en titelförändring

för de telegrafkommissarier av klass 6 i denna lönegrad, vilka tjänstgöra

såsom föreståndare för radiostationer.

Den nya befattningen stationsmästare i 14 lönegraden är avsedd för de

för närvarande såsom linjeförmän i 12 lönegraden placerade föreståndarna

för de större och viktigare överdragsstationerna samt för vissa linjeförmän,

vilka utöva befäl över underhållspersonalen å de större automatiska centraltelefonstationerna.

Införande av verkstadsförman i A 12. Tillverkningen vid telegrafverkets

verkstad i Nynäshamn, vid vilken för närvarande omkring 1,300 arbetare

sysselsättas, är organiserad å skilda avdelningar. Under driftskontorets ledning

förestås dessa avdelningar, till antalet 16, av arbetsledare i verkmästares

(16 lönegraden) eller verkstadsmäslares (15 lönegraden) tjänsteställning.

De större avdelningarna med upp till 200 arbetare äro uppdelade i arbetslag

av varierande storlek med s. k. lagförmän såsom föreståndare. Dessa lagförmän,

som tillsattes första gången år 1920, rekryteras bland arbetarpersonalen

vid verkstaden. Deras antal uppgår till 23.

I sin förenämnda till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse

har telegrafstyrelsen hemställt, att ordinarie befattningar måtte upptagas i 10

och 12 lönegraderna för ifrågavarande lagförmän samt befattningarna därvid

benämnas verkstadsförmän.

Rörande arbetsuppgifter, som åvila lagförmännen, framhåller styrelsen,

att de i den utsträckning, som övervakningen av deras arbetslag medgiver,

skola deltaga i arbetet. Då emellertid arbetslagen betydligt ökat i storlek,

ha lagförmännens ledande uppgifter vuxit samt deras möjligheter att deltaga

i arbetet minskat och i de större arbetslagen till och med helt försvunnit.

Lagförmännens huvuduppgifter äro därför numera att leda och fördela arbetet

inom respektive lag, att ansvara för arbetets kvalitet samt att i övrigt

vara verkmästarna behjälpliga i deras åligganden såsom arbetsledare.

Styrelsen har vidare upplyst, att lagförmännen genom beslut av Kungl.

Maj:t den 7 december 1934 och den 25 juni 1937 bereus pensionsrätt enligt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

39

civila tjänstepensionsreglementet respektive allmänna familjepensionsreglementet

samt att därvid förklarats att de i pensionshänseende skola anses tillhöra

10 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

Slutligen framhåller styrelsen, att den högre befattningen avsetts för sådana

lagförmän, som på grund av visad synnerlig duglighet blivit anförtrodda

mera ansvarsfullt arbete och på vilka ställas större fordringar beträffande

yrkesskicklighet än på övriga lagförmän.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha icke haft något att erinra emot, att

tjänstemannaställning gives åt vissa av de vid telegrafverkets verkstad befintliga

lagförmännen. Denna ställning bör emellertid enligt de sakkunnigas

uppfattning allenast tillkomma de lagförmän, vilkas arbetsuppgifter äro av

den beskaffenhet, att de böra föranleda placering i 12 lönegraden. Detta skulle

bliva fallet, då befattningshavarnas egenskap av förmän kommit till ett mera

markerat uttryck därigenom, att de på grund av omfattningen av de ledande

och arbetsfördelande uppgifterna samt det därmed förenade ansvaret icke

deltaga i det löpande arbetet inom arbetslaget. Det synes de sakkunniga som

om en placering av dessa förmän i 12 lönegraden skulle innebära en med

hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning samt i förhållande till det

närmast högre verkstadsbefälct lämpligt avvägd löneställning.

Av telegrafstyrelsen och kommunikationsverkcns lönenämnd har någon erinran

mot de sakkunnigas förslag icke framställts.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit föranleder ej heller någon erinran Departementsfrån

min sida. Jag tillstyrker alltså, alt befattningen verkstadsförman infö- Zeferi.

res i lönegraden A 12.

Införande av kontorist i A 9. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag, vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker

jag, att befattningen kontorist införes i lönegraden A 9.

De sakkunniga lia vidare föreslagit, alt de nuvarande benämningarna kassör

i 10 lönegraden och förste kassör i 12 lönegraden skulle utbytas mot förste

kontorist respektive kontorsskrivare. Såsom jag inledningsvis anfört, anser

jag, att med ställningstagandet härtill bör tillsvidare anstå. Emellertid har

telegrafstyrelsen i sitt förnyade utlåtande över tjänsteförteckningssakkunnigas

betänkande föreslagit, att befattningarna förste kontorist och kontorsskrivare

måtte införas i 10 respektive 12 lönegraden, även om nyss angivna benämningar

bibehållas i nämnda lönegrader. Då jag icke utan närmare utredning

är beredd att taga ställning till telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag,

anser jag detsamma icke för närvarande böra föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Införande av reparatör i A 8. Tjänsteförteckningssakkunniga lia till behandling

förehaft förslag om uppflyttning av befattningen reparatör från 7

till 8 lönegraden beträffande såväl telegrafverket som statens järnvägar och

statens vattenfallsverk. Jag redogör bär för de sakkunnigas behandling av

frågan i vad avser telegrafverket och statens vattenfallsverk.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Reparatörerna vid telegrafverket lia till åliggande att utföra underhållsarbeten

och avhjälpa fel å telegrafverkets tekniska anordningar av olika

slag. Förutom den direkta felavhjälpningen, till vilken även höra mätningar

och provningar för utrönande av uppkomna felaktigheters art och läge, åligger

det reparatör att å stationen utföra rutinprovningar å ledningar och stationsanordningar

samt att företaga och föra rapporter över s. k. apparatronder,

vid vilka hos abonnenterna uppsatta apparater och växelbord undersökas

och justeras samt eventuella brister å kabelutgreningar, fördelningsskåp

och kopplingsställen avhjälpas.

Reparatörsbefattningarna rekryteras från linjearbetarkåren. Antalet dylika

befattningar uppgår till 760.

I utlåtande den 16 november 1927 över en av telegrafverkets personalförbund

hos Kungl. Majit gjord framställning örn uppfattning av reparatörstjänsten

från 7 till 8 lönegraden har telegrafstyrelsen med tillstyrkande

av framställningen anfört bland annat följande.

Telefon- och telegraftekniken har alltsedan världskriget befunnit sig i

synnerligen stark utveckling, vilken ännu icke visat någon tendens att

stanna av. Tvärtom medföra de nya uppslagen ständigt ökade möjligheter

lill mera ekonomiskt utnyttjande av ledningarna, vilket å andra sidan även

medför betydligt större krav på ledningars och apparaters godhet. Härigenom

blir även följden, att fordringarna på reparatörerna över lag bliva

större. Det fordras av dem större skicklighet och noggrannhet än förr för

att allmänhetens allt skarpare krav å fullgoda telefonförbindelser skola bliva

tillfredsställda.

Den kvalitativa förändringen i reparatörernas arbetsuppgifter och den

därav följande fordringen på högre kompetens hos reparatörerna synes telegrafstyrelsen

vara moment av sådan vikt och betydelse, att de hänvisa på en

höjning av reparatörernas löneställning inom en närmare framtid.

Givetvis kommer dock allt fortfarande sådana fall att föreligga, då telegrafstyrelsen

måste bereda alldeles speciellt kvalificerade reparatörer befordran

till förste reparatörer.

I utlåtande över samma framställning den 24 januari 1928 uttalade konimunikationsverkens

lönenämnd, att frågan om jämkning i gällande lönegradsplacering

för ifrågavarande befattningshavare torde böra ses i ett vidsträcktare

sammanhang och lämpligen upptagas vid en blivande allmän

revision av kommunikationsverkens avlöningsreglemente med därtill hörande

tjänsteförteckning.

Sedan ärendet överlämnats till 1928 års lönekommitté, som icke ingick

på ifrågavarande spörsmål, förklarade Kungl. Maj:t genom beslut den 27

januari 1933 den av personalförbundet gjorda framställningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sin förenämnda, till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse

har telegrafstyrelsen upptagit frågan om reparatörernas löneställning

samt därvid under åberopande av samma skäl, som tidigare anförts, hemställt

örn uppflyttning av gruppen från 7 lill 8 lönegraden.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

41

Vid statens vatten fallsverk sysselsättas reparatörerna huvudsakligen

med montage- och underhållsarbeten. Reparatörerna äro placerade

dels vid kraftverkens primär- och sekundärstationer, dels ock vid kanalstationerna.

Antalet reparatörer utgör 76, varav 46 äro ordinarie.

Rekryteringen av reparatörskåren sker från statens vattenfallsverks arbetargrupp.

I promemoria den 22 oktober 1938 till de sakkunniga har vattenfallsstyrelsen

hemställt, att i tjänsteförteckningen upptagen befattning såsom montör

i 8 lönegraden måtte uteslutas, enär några dylika befattningshavare icke

funnes vid vattenfallsverket. Styrelsen har upplyst, att utvecklingen gått därhän,

att montörerna i 8 lönegraden ersatts med reparatörer i 7 lönegraden.

Sedan vid överläggningar inför de sakkunniga från personalhåll ifrågasatts

en klyvning av reparatörsgruppen genom införande av reparatörsbefattning

jämväl i 8 lönegraden även vid statens vattenfallsverk, har styrelsen

förklarat sig icke vilja motsätta sig detta förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga anföra bland annat följande.

Vid överläggningar inför de sakkunniga med personalrepresentanter lia de

sakkunniga erinrat, att det redan på grund av meddelade direktiv vöre uteslutet

att bereda förbättrad löneställning åt hela reparatörsgruppen, men att

en delning av gruppen vore tänkbar. Vederbörande personalrepresentanter

lia därvid framhållit, att vid sådant förhållande även en dylik åtgärd vore

av värde, då det gällde att söka åstadkomma en rättvis lönesättning. Från

verksstyrelsemas sida har nian från olika utgångspunkter icke velat motsätta

sig införandet av befattningen även i 8 lönegraden samtidigt som emellertid

mer eller mindre betonats, att vissa svårigheter skulle möta vid en

sådan uppdelning. Då vad vid överläggningarna förekommit givit de sakkunniga

den uppfattningen, att visst fog för uppflyttning av en del reparatörer

till 8 lönegraden föreligger samt att en dylik differentiering, även örn svårigheter

förefinnas, likväl lärer kunna genomföras, lia de sakkunniga icke velat

motsätta sig, att en reparatörsbefattning upptages jämväl i nämnda lönegrad.

De sakkunniga förutsätta, att endast de reparatörer, vilkas arbetsuppgifter

mera markerat skilja sig från övriga reparatörers, må ifrågakomma

till placering i den högre lönegraden.

Vad statens vattenfallsverk beträffar bör i samband härmed och i anslutning

till vad vattenfallsstyrelsen anfört den i 8 lönegraden befintliga

montörsbefattningen uteslutas ur tjänsteförteckningen.

Representanten för telegraf- och telefonmannafUrbanitet har i anledning

av de sakkunnigas förslag anfört följande.

Gruppen reparatör i 7 lönegraden har av telegrafstyrelsen och förbundet

samstämmigt föreslagits till uppflyttning i 8 lönegraden, medan de sakkunniga

delat gruppen och infört tjänstetiteln reparatör även i 8 lönegraden.

Med kännedom örn den begränsning, de sakkunniga ansett sig nödsakade

göra i anledning av departementschefens direktiv, skall jag hill- icke rikta

mig mot (letia förslag, ehuruväl det här gäller en grupp, som också enligt

de sakkunnigas mening örn direktiven icke kan anses utgöra rekryteringsgrupp

samt heller icke vid uppflyttning medföra uppflyttning av annan

grupp oell ännu mindre serie av grupper. Men de sakkunniga lia sagt sig

»förutsätta, att endast de reparatörer, vilkas arbetsuppgifter mera markerat

skilja sig från övriga reparatörers, må ifrågakomma lill placering i

den högre lönegraden».

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

Ehuruväl det givetvis icke varit de sakkunnigas mening att därmed lägga

hinder i vägen för utnämning av reparatör till förste reparatör i 10 lönegraden,

kan dock ett sådant uttalande av de sakkunniga sedermera leda till svårigheter

i detta avseende. Skulle så bliva förhållandet, har denna högt kvalificerade

grupp fått en kännbar försämring i stället för den så utomordentligt

välmotiverade förbättring, som föreslagits av telegrafstyrelsen och förbundet

och som de sakkunniga trots de snäva direktiven ansett sig böra i,

enligt deras mening, för dem möjlig mån tillmötesgå. Jag hemställer därför,

att uppdelningen av gruppen reparatörer får ske efter samma grunder och

på samma sätt som vid befordringar i övrigt utan sådana särskilda förutsättningar

med dess möjligheter till oriktiga tolkningar.

Av telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd

lia några erinringar mot de sakkunnigas förslag icke framförts.

För min del har jag, om ock med tvekan, ansett mig böra tillstyrka, att

befattningen reparatör införes även i 8 lönegraden vid telegrafverket och

statens vattenfallsverk. Liksom tjänsteförteckningssakkunniga utgår jag därvid

från att endast de reparatörer, vilkas arbetsuppgifter mera markerat

skilja sig från övriga reparatörers, må ifrågakomma till placering i nämnda

lönegrad. Att detta på något sätt, såsom representanten för telegraf- och

telefonmannaförbundet synes befara, skulle inverka å utnämningen av

förste reparatörer i 10 lönegraden, kan jag icke finna.

Införande av utlandstelefonist i A 8. Å de internationella expeditionerna

vid telefonstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö tjänstgöra under

normala förhållanden sammanlagt 72 rikstelefonister (6 lönegraden), därav

46 i Stockholm, 16 i Göteborg och 10 i Malmö.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse har telegrafstyrelsen

hemställt om uppflyttning av ifrågavarande befattningshavare

till 8 lönegraden. Styrelsen har därvid åberopat av särskilda sakkunniga

inom telegrafverket gjord utredning rörande placeringen i lönehänseende av

verkets befattningshavare. Nämnda sakkunniga lia bland annat framhållit,

att direkt telefontrafik med andra länder än Danmark och Norge tillkommit

efter år 1919 samt att större fordringar, särskilt i fråga om språkkunskaper,

ställas på ifrågavarande befattningshavare än på övriga telefonister. Det syntes

därför de sakkunniga lämpligt, att för ändamålet inrätta en ny befattning

i 8 lönegraden, förslagsvis benämnd utlandstelefonist.

För egen del har styrelsen framhållit, att till 8 lönegraden borde uppflyttas

även vissa rikstelefonister, som icke betjäna utlandsledningarna, men vilka

liksom utlandstelefonisterna äro anförtrodda mera kvalificerade och ansvarsfulla

arbetsuppgifter och på vilka större krav ställas än på rikstelefonist i allmänhet.

Styrelsen åsyftar därvid sådana rikstelefonister, som tjänstgöra såsom

föreståndare för vissa under centralstationer lydande större växelstationer

i förening med telegramexpeditioner. Enligt styrelsen intaga dessa befattningshavare

med avseende å arbetsuppgifter och ansvar en mellanställning

mellan rikstelefonist (6 lönegraden) och vaktföreståndare (11 lönegraden).

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

43

Styrelsen har därför hemställt, att en ny befattning inrättas i 8 lönegraden

samt att denna befattning med hänsyn till den av styrelsen förordade användningen

av densamma benämnes rikstelefonist.

I likhet med telegrafstyrelsen anse t junst eförteckningssakk Hemiga, att åt

de rikstelefonister, som betjäna utlandsledningarna, bör beredas en bättre

löneställning, därvid en placering av befattningshavarna i 8 lönegraden synes

innebära en riktig och lämplig avvägning. Däremot äro de sakkunniga icke

övertygade om behovet av en motsvarande förbättring för den personal styrelsen

i övrigt förordat till uppfattning. De sakkunniga tillstyrka sålunda

i anslutning till den ståndpunkt, som intagits av förut omförmälda sakkunniga

inom telegrafverket, att en ny befattning under benämningen utlandstelefonist

införes i 8 lönegraden.

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande den 28 februari 1938 har

telegrafstyrelsen icke särskilt uttalat sig rörande de sakkunnigas ifrågavarande

förslag. I förnyat utlåtande den 14 januari 1942 har styrelsen däremot

framhållit, att styrelsen alltjämt är av den uppfattningen, att förutom

de av de sakkunniga upptagna utlandstelefonisterna jämväl andra rikstelefonister,

som icke betjäna utlandsledningarna men som dock hava sig anförtrodda

mera kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter än rikstelefonister

i allmänhet, böra beredas anställning i lönegraden A 8.

Kommunikationsverkens lönenämnd bar icke uttalat någon erinran mot de

sakkunnigas förslag.

Jag finner mig böra biträda tjänsteförteckningssakkunnigas förslag örn Departements
cfis

ten •

införande av utlandstelefonist i 8 lönegraden. Såsom förut framhållits överensstämmer

detta förslag med resultatet av en av särskilda sakkunniga inom

telegrafverket verkställd utredning rörande placering i lönehänseende av verkets

befattningshavare. Vid sådant förhållande anser jag mig sakna anledning

tillstyrka den ytterligare uppflyttning av rikstelefonister till nämnda

lönegrad som telegrafstyrelsen ifrågasatt.

Fl-åga örn införande av bilförare i A 7. Under hänvisning till vad jag anfört

vid behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande postverket, anser

jag mig böra avstyrka tjänsteförteckningssakkunnigas förslag om införande

av befattningen bilförare i lönegraden A 7.

Uteslutning av inkasserare i A 7. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas

förslag, vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,

tillstyrker jag, att befattningen inkasserare uteslutes ur lönegraden A 7. Eventuellt

kvarvarande befattningshavare böra därvid uppföras å övergångsstat.

Införande av montör i A 7. I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 22 oktober

1938, vilken överlämnats lill tjänsteförteckningssakkunniga, har telegrafstyrelsen

föreslagit, att i 7 lönegraden måtte införas en ny befattning

under benämningen montör, avsedd för beredande av ordinarie anställning

åt vissa specialarbetare vid telegrafverket. 1 ärendet har styrelsen anfört följande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

De arbetare, som här avses, ha som regel en mångårig anställning bakom sig

i telegrafverkets tjänst. De lia därunder förvärvat ingående sakkunskap och

yrkesskicklighet inom särskilda grenar av telegrafverkets anläggningsarbeten.

Sålunda har en del av dessa arbetare specialiserat sig på montage och provning

av de tekniska anordningarna å manuella eller automatiska telefonstationer

och å överdragsstationer, andra åter på uppsättning, inkoppling och

provning av apparater och övriga telefonanordningar hos abonnenter eller

hopkoppling, skarvning och lödning av olika slag av kablar, såsom riks-,

lands- och lokalkablar jämte olika variationer härav.

Då ifrågavarande arbetare genom sin specialisering inom någon av ovannämnda

arbetsgrenar icke besitta den mera allsidiga utbildning, som fordras

för erhållande av reparatörstjänst, lia de i allmänhet varit utestängda från

befordran till dylik tjänst. Möjlighet har också saknats att bereda dem annan

lämplig ordinarie anställning. För undanröjande av denna brist har styrelsen

ansett det angeläget, att befattningen montör införes i 7 lönegraden.

Den föreslagna nya befattningen torde i de flesta fall komma att utgöra

såväl begynnelse- som slutbefattning.

I skrivelse den 30 november 1938 till de sakkunniga har telegraf- och telefonmannaförbundet

biträtt telegrafstyrelsens förslag om införande i tjänsteförteckningen

av en montörsbefattning, men därvid ansett, alt befattningen

borde placeras i 8 lönegraden.

Ehuru tjänsteförteckningssakkunniga icke känt sig helt övertygade om att

den i 7 lönegraden befintliga reparatörstiteln icke skulle kunna användas

såsom benämning å de specialiserade arbetare, åt vilka det här gäller att

bereda tjänstemannaställning, lia de sakkunniga icke velat motsätta sig telegrafstyrelsens

förslag att för ändamålet införa titeln montör. Någon högre

löneställning än den av styrelsen förordade ha de sakkunniga dock icke

ansett sig kunna tillstyrka.

Representanten för telegraf- och telefonmannaförbundet har anfört i huvudsak

följande.

Med titeln montör i 7 lönegraden har avsetts att bereda tjänstemannaställning

åt vissa kvalificerade arbetare, som på grund av specialisering icke lämpligen

kunna utnämnas till reparatörer. Förbundet hade av goda skäl föreslagit

deras placering i 8 lönegraden. Då emellertid de sakkunniga icke ansett

sig kunna föreslå bättre placering än i 7 lönegraden, torde det icke finnas

möjligheter att nu få dem bättre placerade. Bland dessa montörer finnes det

emellertid också sådana, vars kvalifikationer och arbetsuppgifter motivera en

särställning. Det gäller sådana montörer, som helt på egen hand utföra komplicerade

växelbords-, linjeväljare- och andra liknande anläggningar, omändra

sådana anläggningar och detta ofta under tiden dessa anläggningar äro i bruk.

De böra liksom vissa reparatörer vid vattenfallsverket inplaceras i 9 lönegraden.

Det finnes också sådana montörer, som helt självständigt med hjälp

av en eller flera andra arbetare utföra anläggningar av automatstationer på

landsbygden, i samhällen etc. samt därvid lia hela ansvaret för arbetet och

som arbetsledare för stationen. De måste behärska arbetet i alla dess detaljer

vare sig det gäller den egentliga telefonapparaturen, ritningar och

schema därför, mätningar och provningar av olika slag, eller det gäller starkströnisapparaturen

för driften med dess motorer, ackumulatorer etc. De förena

hos sig en förmans åliggande och ansvar med den tekniskt skicklige och

kunnige arbetarens samt böra beredas tjänsteställning som förste montör i

12 lönegraden i likhet med motsvarande förste montörers tjänsteställning vid

vatten fall sverket.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl May.ts proposition nr 194.

45

Uttalandet utmynnar i en hemställan om att befattningen montör upptages

jämväl i 9 lönegraden och befattningen förste montör i 12 lönegraden.

Kommunikcitionsverkens lönenämnd har icke haft något att erinra mot

de sakkunnigas förslag.

Även enligt min uppfattning borde hinder icke möta mot att för de spe- Departementscialiserade

arbetare, varom här är fråga, använda den i 7 lönegraden be- chefenfintliga

titeln reparatör. Emellertid vill jag icke motsätta mig telegrafstyrelsens

av de sakkunniga och kommunikationsverkens lönenämnd tillstyrkta

förslag. Däremot kan jag icke tillstyrka telegraf- och telef onmannaförb un - dets framställning örn införande av befattningen montör jämväl i 9 lönegraden

och befattningen förste montör i 12 lönegraden.

övriga förslag. Beträffande tjänsteförteckningsrevisionen har utöver förut

omförmälda föx-slag yrkats

dels av representanten för telegraf- och telefonmannaförbundet uppfattning

av stationsförman från lönegraden A 8 till lönegraden A 9, förrådsförman

från lönegraden A 7 till lönegraden A 8, förste stationsbiträde från lönegraden

A 6 till lönegraden A 7, expeditionsvakt och stationsbiträde från lönegraden

A 5 till lönegraden A 6, landstelefonist från lönegraden A 4 till lönegraden

A 5 samt lokaltelefonist från lönegraden A 2 till lönegraden A 3;

dels av representanten för kommunikationsverkens ingenjörsförbund införande

av byrådirektör i lönegraden A 29 samt förste ingenjörsbefattningar

i lönegraden A 28;

dels av telegrafstyrelsen införande av förrådsinténdent i lönegraden A 24,

uppflyttning av huvudkassör från lönegraden A 21 till lönegraden A 22, uteslutning

av förrådsförvaltare i lönegraden A 21 samt uppflyttning av förste

stationsbiträde från lönegraden A 6 till lönegraden A 7;

dels ock av kommunikationsverkens ingenjörsförbund uppflyttning av

distriktsingenjör från lönegraden A 26 till lönegraden A 27.

Därjämte har telegrafstyrelsen i sin framställning rörande antalet befattningar

från och med den 1 juli 1942, utöver förut behandlade förslag, hemställt

om inrättande av en byråingenjörstjänst i lönegraden A 26 å tekniska

byråns transmissionsavdelning.

Allmänna lönenämnden bär icke funnit sistnämnda förslag giva lönenämnden

anledning till särskilt uttalande.

Inom telegrafverket pågår för närvarande omorganisation av förrådsväsen- Departementsdet,

innebärande bland annat att de nuvarande förrådsavdelningarna skola ch«fenutbrytas

ur distriktsorganisationen och direkt underställas telegrafstyrelsens

förrådsbyrå. Samtidigt skall antalet förrådsavdelningar eller huvudförråd,

som de enligt den nya organisationen skola benämnas, minskas från sex till

fyra. De nuvarande förrådsavdelningarna förestås av förrådsförvaltare i lönegraden

A 21. Enligt telegrafstyrelsens förslag skola föreståndarna för huvudförråden

under benämningen förrådsintendenter inplaceras i lönegraden A 24.

Utan tvivel böra föreståndarna för huvudförråden med sin i förhållande

till förrådsförvaltarna självständigare och ansvarsfullare ställning erhålla en

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 194.

högre lönegradsplacering än förrådsförvaltarna. Frågan härom bör emellertid

upptagas till avgörande först när omorganisationen genomförts och material

föreligger för bedömande av arlen och omfattningen av de med de

nya befattningarna förenade arbetsuppgifterna. Jag anser mig därför icke

nu böra förorda den av telegrafstyrelsen föreslagna förändringen.

Beträffande den av telegrafstyrelsen föreslagna byråingenjörstjänsten å

tekniska byråns transmissionsavdelning vill jag erinra, att de sakkunniga för

omorganisation av telegrafverket haft motsvarande spörsmål under övervägande

samt därvid uttalat, att med befattningens inrättande bör anstå, till

dess den relativt nya och hittills hastigt växande transmissionsavdelningen

fått en mera slutgiltig inre organisationsutformning. Med hänsyn till vad sålunda

förekommit anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka styrelsens

ifrågavarande förslag.

Övriga här berörda förslag är jag ej heller beredd att tillstyrka.

Till slut vill jag framhålla, att vissa i tjänsteförteckningen upptagna tjänstegrader

blivit obehövliga i samband med omorganisationen av telegrafverket.

I en del fall ha i dessa tjänstegrader kvarstående befattningshavare uppförts

å övergångsstat; i andra fall ha nya arbetsuppgifter tilldelats dem med

därav följande nya tjänstebenämningar. På grund härav och i anledning av

att vissa å övergångsstat uppförda befattningshavare avgått ur verkets tjänst

kunna benämningarna linjedirektör i lönegraden A 30 och materialförvaltare

i lönegraden A 15 utgå ur tjänsteförteckningen. Jag kommer framdeles att

underställa Kungl. Maj:t förslag härom i samband med de av tjänsteförteckningsrevisionen

föranledda ändringarna av tjänsteförteckningen.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle

beträffande personalförteckningen vidtagas följande ändringar, nämligen införande

av 1 verkstadsöveringenjör i lönegraden C 5, minskning av antalet

verkstadsingenjörer (A 27) från 2 till 1, utbyte av sistnämnda tjänstetitel mot

förste verkstadsingenjör, införande av 1 verkstadsingenjör i lönegraden A 26

samt utbyte av avdelningsingenjör i lönegraden A 22 mot ingenjör.

Beträffande tjänsteförteckningen skulle, förutom de ändringar som följa

av vad jag nyss anfört i fråga örn personalförteckningen, vidtagas följande

förändringar, nämligen i

lönegraden A 20: utbyte av ingenjörsassistent mot ingenjör,

lönegraden A 17: införande av ingenjör, linjemästare och verkmästare,

lönegraden A 15: införande av radiokommissarie och utbyte av verkstadsmästare

mot verkmästare,

lönegraden A 14: införande av förste radiotelegrafist och stationsmästare,

lönegraden A 12: införande av verkstadsförman,

lönegraden A 9: införande av kontorist,

lönegraden A 8: införande av reparatör och utlandstelefonist,

lönegraden A 7: införande av montör och uteslutning av inkasserare (eventuellt

anteckning om att befattningen endast förekommer å övergångsstat).

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

47

Statens y attén fallsverk.

Inrättande av en ny driftchefsbefattning. Genom beslut den 14 november

1941 förklarade Kungl. Majit hinder för vattenfallsstyrelsen icke möta

att dels förflytta förste driftsingenjören vid norrländska kraftverken från huvudkontoret

i Umeå till Stadsforsen, dels ock förordna, att ifrågavarande

befattningshavare skulle, med befrielse från övriga honom åvilande arbetsuppgifter,

tills vidare handhava förvaltningen och driften av statens vattenfallsverks

kraftanläggningar i mellersta Norrland, därvid befattningshavaren

skulle vara direkt underställd styrelsen. Beslutet var föranlett av framställning

av vattenfallsstyrelsen om provisoriska åtgärder för inrättande av en

ny lokalförvaltning i mellersta Norrland.

I skrivelse den 29 november 1941 har vattenfallsstyrelsen framlagt definitivt

förslag rörande den nya lokalförvaltningen samt därvid anfört följande.

Den nya lokalförvaltningens uppgift skall vara att dels handhava förvaltningen

och driften av vattenfallsverkets kraftstationer i Indalsälvens och

Ljungans vattensystem, nämligen vid Stadsforsen, Sillre, Midskogsforsen och

Torpshammar, samt regleringsanläggningarna i Gimån ävensom verkets närliggande

kraftledningar och understationer, dels ock sköta samarbetet såväl

med de bolagsägda kraftstationerna vid Hissmofors och Katlstrupeforsen,

i vilka verket har särskilda intressen, som med Indalsälvens regleringsförening.

Däremot skall ifrågavarande lokalförvaltning icke i nämnvärd omfattning

ombesörja kraftförsäljning och kraftdistribution.

Den nya lokalförvaltningen bör lämpligen benämnas Mellersta Norrlands

kraftverk och i samband härmed bör benämningen å den nuvarande lokalförvaltningen

Norrländska kraftverken ändras till Övre Norrlands kraftverk.

Ledningen för Mellersta Norrlands kraftverk bör åtminstone tills vidare vara

förlagd lill Stadsforsen, där verket tillhöriga kontorslokaler och bostäder finnas

disponibla.

Mellersta Norrlands kraftverk får en karaktär analog med Västerås kraftverks,

och dess ledning bör enligt styrelsens mening icke utövas av lägre

befattningshavare än en driftchef. Ehuru kraftstationerna vid Torpshammar

och Midskogsforsen ännu icke äro driftfärdiga, är ifrågavarande driftchef

dock behövlig snarast möjligt för skötseln av de övriga hithörande anläggningarna,

varjämte det är önskvärt, att den blivande driftchefen får medverka

vid utformningen av den elektriska utrustningen i nämnda kraftstationer.

Vattenfallsstyrelsen hemställer alltså, att en befattning såsom driftchef inrättas

för ledningen av den nya lokalförvaltningen.

Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 20 december 1941 tillstyrkt

vattenfallsstyrelsens förslag. Lönenämnden har samtidigt framhållit, att den

nya befattningen, i avvaktan på att frågan örn byråchefstjänsternas löneställning

blir slutligt avgjord, bör inplaceras i den för driftchefsbelattningar

för närvarande bestämda lönegraden, A 28.

Vattenfallsstyrelsens av allmänna lönenämnden tillstyrkta förslag förän- Departementsleder

icke någon erinran från min sida. Jag förordar alltså, att en befattning cheien.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

såsom driftchef i lönegraden A 28 inrättas för ledningen av den nya lokalförvaltningen.

Samtidigt bör förste driftsingenjörsbefattningen i lönegraden A 27

vid huvudkontoret i Umeå, vars innehavare såsom förut angivits provisoriskt

förflyttats till Stadsforsen, ombildas till en befattning såsom driftsingenjör i

lönegraden A 26.

Inrättande av en ny förste byråingenjörsbefattning. I sin förenämnda skrivelse

har vattenfallsstyrelsen vidare föreslagit inrättande av en förste byråingenjörsbefattning

i lönegraden A 27, avsedd för en av föreståndarna för

de två under styrelsens elektrobyggnadsbyrå lydande stationskontoren. Till

stöd härför har styrelsen anfört följande.

Inom elektrobyggnadsbyrån äro planerings- och konstruktionsarbetena

jämte kostnadsberäkningarna för den elektriska utrustningen i kraftstationer

och understationer alltsedan 1938 års början fördelade på två s. k. stationskontor.

Såsom föreståndare för dessa båda kontor fungera två förste byråingenjörer,

av vilka emellertid endast den ene är ordinarie.

Arbetsfördelningen mellan de två stationskontoren är för närvarande i stort

sett sådan, att till det ena kontoret hänförts stationsanläggningarna i Norrland,

inom Älvkarleby kraftverks norra område och vid Västerås kraftverk,

medan till det andra kontoret hänförts stationsanläggningarna inom Älvkarleby

kraftverks södra område samt vid Trollhätte och Motala kraftverk. Gränsdragningen

mellan dessa kontors arbetsområden kan komma att variera något

från tid till annan, beroende på de föreliggande arbetsuppgifternas belägenhet.

Ifrågavarande stationskontors arbeten avse ej endast anläggning av nya

stationer utan även utvidgningar, förnyelser och ombyggnader av äldre stationer.

Med hänsyn såväl härtill som till den starkt ökade omfattningen av

vattenfallsverkets stationsanläggningar är styrelsen bestämt övertygad om att

dessa arbetens uppdelning på två kontor är permanent behövlig även för

framtiden.

Den extra ordinarie förste byråingenjör, som förestår det ena stationskontoret,

har innehaft denna tjänsteställning sedan den 1 september 1939 och

har varit anställd vid statens vattenfallsverk sedan den 1 januari 1931.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.

Av den förebragta utredningen framgår, att elektrobyggnadsbyråns bägge

stationskontor äro erforderliga även för framtiden. Då den extra ordinarie

förste byråingenjör, som förestår det ena stationskontoret, har att fullgöra

arbetsuppgifter av samma art som föreståndaren för det andra stationskontoret,

vilken innehar ordinarie förste byråingenjörstjänst, anser jag mig böra

tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av en ordinarie förste

byråingenjörsbefattning i lönegraden A 27 för förstnämnda föreståndare.

Inrättande av en ny driftsingenjörsbefattning. Vid Västerås kraftverk finnes,

förutom chefsbefattningen, icke någon annan ordinarie ingenjörsbefattning

i de högre lönegraderna än en förste byråingenjörsbefattning, vars innehavare

är ångteknisk specialist samt huvudsakligen fungerar såsom konstruktör

och utredningsman.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

49

Vattenfallsstyrelsen Ilar hemställt om inrättande av en driftsingenjörsbefattning

vid kraftverket samt till stöd därför anfört följande.

Med hänsyn till de successivt vidtagna utvidgningarna av Västerås kraftverk

visade det sig nödvändigt att vid 1936 års ingång därstädes placera en elektroingenjör,

vilken har till uppgift alt närmast under chefen för kraftverket

handhava ledningen av driften av kraft- och stamlinjestationerna samt montage-

och underhållsarbetena å de dithörande elektriska anläggningarna. Han

innehar sedan den 1 oktober 1939 tjänsteställning såsom extra ordinarie

driftsingenjör och tjänstgör även såsom ställföreträdare för kraftverkets chef.

Då ifrågavarande driftsingenjörsbefattning är permanent behövlig, bör

densamma nu göras till ordinarie för beredande av ordinarie anställning åt

motsvarande tjänsteman, som varit anställd vid statens vattenfallsverk från

och med den 1 februari 1934.

Allmänna lönenämnden har icke funnit förevarande förslag föranleda särskilt

uttalande från nämndens sida.

Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag innebär endast att ordinarie an- Departementsställning

skulle beredas en sedan 1936 vid Västerås kraftverk befintlig extra cAe/e«.

ordinarie driftsingenjör i 26 lönegraden. Liksom lönenämnden finner jag icke

anledning till erinran däremot. Jag tillstyrker alltså, att en ny befattning såsom

driftsingenjör upptages i personalförteckningen i lönegraden A 26.

Uppflyttning av två ingenjörsbefattningar från A 22 till A 24. Vid statens

vattenfallsverk äro arbetena med kraftledningar organiserade så, att nybyggnad

av stamlinjer och större primärlinjer utföras av en särskild, för hela

vattenfallsverket gemensam linjebyggnadsavdelning, under det att de övriga

linjearbetena ombesörjas av vederbörande kraftverk, där de äro fördelade

mellan distriktspersonalen och särskilda linjeavdelningar. Denna fördelning

är vid olika kraftverk utförd på olika sätt, beroende på omfattningen av

linjearbetena och de övriga arbetsuppgifter, som åligga distriktspersonalen.

Var och en av Trollhätte och Motala kraftverks linjeavdelningar förestås

sedan år 1936 av en ingenjör i lönegraden A 22. Till stöd för föreslagen

uppflyttning av ifrågavarande ingenjörsbefattningar till lönegraden A 24 har

vattenfallsstyrelsen anfört följande.

Trollhätte kraftverks linjeavdelning omhänderhar dels ny- och ombyggnad

av mindre primär- och större sekundär] in jer, inspektion och underhåll

av stam-, primär- och större sekundärlinjer samt utvidgning, ombyggnad

och underhåll av utomhusställverk, dels ock koncessionsärenden och jordägareuppgörelser

beträffande primär-, sekundär- och tertiärlinjer.

Motala kraftverks linjeavdelning omhänderhar dels samma arbetsuppgifter

sorn motsvarande avdelning vid Trollhätte kraftverk, dels ny- och ombyggnad

samt inspektion och underhåll av samtliga sekundär- och tertiärlinjer,

dels ock inspektion och underhåll av kraftverkets vattenbyggnader och bostadshus.

Trollhätte kraftverk har ett ungefär dubbelt så stort nät av större kraftledningar

som Motala kraftverk, varjämte skötseln av de närmast havet belägna

delarna av Trollhätte kraftverks ledningsnät är särskilt krävande på

grund av klimatiska förhållanden. Genom förenämnda arbetsfördelning kun
Bihang

tilt riksdagens protokoll 1942. 1 saini. Nr 101. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 194.

lia föreståndarbefattningarna vid ifrågavarande båda linjeavdelningar dock

anses vara i stort sett likvärdiga.

Sedan år 1935 ha emellertid dessa linjeavdelningars arbetsuppgifter undergått

en mycket betydande ökning. Sålunda har längden på de större linjer,

vilkas skötsel och underhåll handhavas av Trollhätte kraftverks linjeavdelning,

ökats med cirka 60 procent till att nu utgöra 1,225 km. Antalet vid

denna avdelning i genomsnitt sysselsatta arbetare har sedan år 1935 ökats

med cirka 80 procent.

Vid såväl Trollhätte som Motala kraftverk har omfattningen av utomhusställverken

ökats avsevärt under de senare åren.

Vid Motala kraftverk har sedan år 1935 linjelängden för stam- och primärlinjer

ökats med cirka 42 procent till 585 km oell för övriga, mindre linjer

med cirka 25 procent till 950 km. Reparations- och underhållsarbeten å detta

kraftverks vattenbyggnader utföras nu av linjeavdelningen i mera fullständig

omfattning än tidigare. En ny arbetsuppgift, som efter år 1935 ålagts

Motala kraftverks linjeavdelning, är arbetet med inspektion och underhåll av

kraftverkets bostadshus. Antalet vid denna avdelning i genomsnitt sysselsatta

arbetare har sedan år 1935 mer än fördubblats.

På ifrågavarande linjeavdelningar ställas numera avsevärt större krav än

tidigare jämväl på grund av den starkt ökade belastningen på kraftledningarna

och de större fordringar i fråga om driftsäkerhet, som därför måst uppställas.

I samband härmed har styrelsen under de senaste åren meddelat

skärpta bestämmelser angående linjeinspektioner och föreskrifter angående

ordnande av reparationsberedskap för linjerna.

Allmänna lönenämnden har funnit, att de arbetsuppgifter, som numera

åligga föreståndaren för Trollhätte kraftverks linjeavdelning, motivera föreståndarbefattningens

uppflyttning till lönegraden A 24. Ehuru motsvarande

arbetsuppgifter för föreståndaren vid Motala kraftverk enligt lönenämndens

uppfattning icke kunna anses fullt lika kvalificerade, har lönenämnden likväl

med hänsyn till att föreståndaren numera fått sig ålagd även skötseln

av kraftverkets husbyggnader icke velat motsätta sig, att även denne befattningshavare

beredes den förbättrade löneställning, som det föreliggande förslaget

innebär.

Departements?

chefen.

Visserligen kan viss tvekan råda rörande förslaget om uppflyttning av föreståndaren

för Motala kraftverks linjeavdelning till lönegraden A 24. Liksom

lönenämnden anser jag mig dock böra tillstyrka, att såväl nämnda föreståndarbefattning

som motsvarande befattning vid Trollhätte kraftverk beredes

den av vattenfallsstyrelsen föreslagna förbättrade löneställningen.

Införande av lantmätare i A 24. I sin förenämnda skrivelse har vattenfallsstyrelsen

föreslagit införande i lönegraden A 24 av en befattning såsom

lantmätare samt därvid anfört följande.

Hos styrelsen finnes en lantmätare anställd såsom extra ordinarie tjänsteman,

med placering från och med den 1 januari 1936 i 24 lönegraden. Han

har varit anställd vid verket sedan år 1922, till en början vid dåvarande

kanal- och fastighetsbyrån, och överfördes till juridiska byrån i samband

med 1939 års omorganisation av styrelsen.

Det åligger lantmätaren att förestå och vårda vattenfallsstyrelsens arkiv av

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

51

lantmäterikartor med tillhörande handlingar, att föra register med angivande

av lantmäteritekniska data rörande statens vattenfallsverks samtliga fastigheter,

att utarbeta och komplettera dels översiktskartor över alla verkets

fastigheter, dels detaljkartor med beskrivningar rörande de orter, där verket

har mera betydande fastighetsbestånd, att verkställa erforderliga lantmäteriutredningar

och utarbeta därtill hörande kartor, bland annat i samband med

köp av vattenfall och strandfastigheter, samt att vara vattenfallsstyrelsens

ombud vid lantmäteriförrättningar.

Lantmätaren har såsom medhjälpare en kartriterska samt ett kvinnligt

skriv- och arkivbiträde.

Uå det föreligger permanent behov av en lantmätare hos vattenfallsstyrelsen,

bör ifrågavarande befattningshavare nu beredas ordinarie anställning.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot styrelsens

förslag.

Ifrågavarande befattningshavare har funnits hos vattenfallsstyrelsen sedan Departementsår

1922. Från och med år 1936 åtnjuter han lön såsom extra ordinarie tjänste- CÄ€/enman

i 24 lönegraden. Vid sådant förhållande och då bestående behov av en

befattning för handhavandet av de arbetsuppgifter, varom här är fråga, får

anses föreligga, tillstyrker jag, att befattningen lantmätare upptages i personalförteckningen

i lönegraden A 24.

Införande av kanalinspektör i A 22 saint utbyte av kanalinspektör av

klass 1 i A 21 och kanalinspektör av klass 2 i A 18 mot kanalinspektör. Vid

Trollhätte kanalverk finnas 1 kanalinspektör av klass 1 (Trollhättans kanalstation)

samt 2 kanalinspektorer av klass 2 (Brinkebergskulle—Vänersborgs

respektive Ströms kanalstation). Vid Södertälje kanalverk finnes 1 kanalinspektör

av klass 1.

I skrivelse den 14 november 1935 till Kungl. Majit hemställde vattenfallsstgrelsen,

att de båda kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 måtte uppflyttas

till 22 lönegraden. Av styrelsens skrivelse må rörande kanalinspektorens

av klass 1 vid Trollhätte kanalverk arbetsuppgifter anföras följande.

Det åligger denne befattningshavare ej endast att vara föreståndare för

Trollhättans kanalstation, utan även att handlägga allmänna trafikärenden

för hela kanalverket m. m. Hans göromål framgå närmare av följande specifikation.

Beträffande kanaltrafiken i allmänhet har han alt övervaka, alt trafiken

på hela farleden sker i enlighet med gällande kanalreglemente och särskilda

1 öreskrifter, att handlägga ärenden angående ersättningar för skador, som

av trafikanter förorsakats å kanalverkets anläggningar utefter hela farleden,

att leda upprättandet av statistik över hela kanallrafiken samt ali verkställa

utredningar i trafikärenden och i taxefrågor.

Såsom föreståndare för Trollhättans kanalstation har han att utöva närmaste

befäl över slussmästare samt sluss-, kanal- och brovakter, tillhörande

stationen, att leda och övervaka det löpande arbetet å uppbördskontoret, att

från uppbördsmännen emottaga och till kanalverkets kassakontor redovisa

mflutna kontånia medel samt att utfärda räkningar till de rederier och mäklare,

som beviljats kredit å kanalavgifter.

Såsom föreståndare för kanalverkets lotskontor har han alt utöva när
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

mäste befäl över kanallotsarna, dirigera dessas tjänstgöring på grund av inkommande

beställningar, mottaga och redovisa influtna lotsavgifter samt att

verkställa förhör i kännedomen örn gällande kanalreglemente och särskilda

trafikföreskrifter med de fartygsbefälhavare och styrmän, som göra framställning

om erhållande av tillstånd att med lotspliktiga fartyg trafikera kanalen

utan anlitande av kanallots.

Beträffande fyr- och ntprickningsanordningar har han att utöva närmaste

befäl över fyrmästaren och älvvakterna samt tillse, att fyr- och utprickningsanordningarna

utefter hela farleden fungera på ett tillfredsställande sätt, att

övervaka kanalverkets fabrikation av dissousgas för laddning av ackumulatorer

till fyrarna, i samband varmed även sker försäljning till utomstående,

samt att lia ansvaret för verkets förråd av gasackumulatorer.

Slutligen har han beträffande kanalverkets bogserbåtsrörelse och isbrytning

att utöva befäl över bogserbåtarnas besättningar samt tillsyn över dessa

båtars underhåll och utrustning, att leda och övervaka bogserbåtarnas och

förhyrda isbrytares arbeten samt mottaga och redovisa influtna avgifter

ävensom att i förekommande fall träffa ackordsuppgörelser rörande bogserings-,

bärgnings- och isbrytningsarbeten.

I utlåtande över framställningen den 21 december 1935 anförde kommunikationsverkens

lönenämnd följande.

Av den redogörelse, som styrelsen lämnat rörande tjänståliggandena för

de båda kanalinspektorerna av klass 1, synes det lönenämnden framgå, att

kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk är att anse såsom mera

krävande än motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk. Skäl synas

sålunda nämnden föreligga för att förstnämnda befattning liänföres till 22

lönegraden. En dylik uppflyttning förutsätter dock, att i tjänsteförteckningen

till avlöningsreglementet under statens vattenfallsverk införes befattningen

kanalinspektör jämväl i 22 lönegraden, varvid beträffande samtliga kanalinspektorer

indelningen i klasser lämpligen skulle kunna bortfalla.

Vid frågans behandling inför Kungl. Majit (propositionen nr 141 till 1936

års riksdag) anförde föredragande departementschefen, att det, även om vissa

skäl anförts för beredande av en förbättrad löneställning för ifrågavarande

befattningshavare, ej syntes påkallat att omedelbart före den blivande allmänna

översynen av avlöningsförfattningarna vidtaga en av bifall helt eller

delvis till styrelsens ifrågavarande förslag föranledd ändring i avlöningsreglementets

tjänsteförteckning. Med ståndpunktstagande till förevarande lönespörsmål

borde därför få anstå till berörda översyn. 1 enlighet härmed avläts

icke något förslag i ämnet till 1936 års riksdag.

1 skrivelse den 9 november 1938 lill Kungl. Majit, vilken skrivelse överlämnats

till tjänsteförteckningssakkunniga, har vattenfallsstyrelsen ånyo

framfört ifrågavarande förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga äro ense med kommunikationsverkens lönenämnd

om att skäl förefinnas för uppflyttning av kanalinspektorsbefattningen

av klass 1 vid Trollhätte kanalverk till 22 lönegraden. Däremot hysa

de sakkunniga viss tveksamhet inför förslaget om uppflyttning jämväl av

motsvarande befattningshavare vid Södertälje kanalverk. Skulle mot förmodan

förvaltningen av Södertälje kanalverk icke komma att överföras lill vägnell

vattenbyggnadsstyrelsen, anse de sakkunniga därför, att sistnämnda be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

53

fattning bör kvarstå i 21 lönegraden, därvid — såsom lönenämnden för sådant

fall ifrågasatt —- klassindelningen av kanalinspektorsbefattningarna bör

bortfalla.

I utlåtande den 28 februari 1939 över de sakkunnigas betänkande har vattenfallsstyrelsen

beträffande de sakkunnigas ifrågavarande förslag anfört

följande.

Då styrelsen i skrivelse den 14 november 1935 föreslog, att de båda kanalinspektorsbefattningama

av klass 1, den ena vid Trollhätte och den andra

vid Södertälje kanalverk, skulle uppflyttas från 21 till 22 lönegraden, ansåg

styrelsen riktigheten av denna åtgärd vara så självklar i fråga örn befattningen

vid Södertälje kanalverk, att styrelsen endast ganska summariskt motiverade

denna befatlnings uppflyttning, medan däremot en mera utförlig

motivering presterades beträffande befattningen vid Trollhätte kanalverk.

Det torde kanske bero på detta förhållande, att kommunikationsverkens

lönenämnd ställt sig avvisande mot förslaget att uppflytta kanalinspektorsbefattningen

vid Södertälje kanalverk. De sakkunniga, som i likhet med lönenämnden

tillstyrkt uppflyttning av ifrågavarande befattning vid Trollhätte

kanalverk till 22 lönegraden, förklara sig hysa viss tveksamhet inför förslaget

att uppflytta jämväl motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk

och anse, att sistnämnda befattning bör kvarstå i 21 lönegraden, såvida Södertälje

kanalverk icke skulle komma att överföras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

För det fall, att dylik överföring skulle komma till stånd, synas

de sakkunniga således ha lämnat öppen frågan örn lönegradsplaceringen

för kanalinspektorsbefattningen i Södertälje.

Styrelsen anser sig emellertid, oberoende av den eventuella överflyttningen

av Södertälje kanalverk till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, böra framlägga

vissa synpunkter på denna fråga. Kanalinspektoren vid Södertälje kanalverk

har icke endast att fullgöra de åligganden, som normalt tillkomma

föreståndaren för en kanalstation, utan han har även att i egenskap av förvaltningschef

för kanalverket handlägga trafikärenden och taxefrågor samt

administrativa och kamerala ärenden, svara för det löpande underhållet av

kanalverkets anläggningar och fastigheter ävensom företräda styrelsen gentpmot

trafikanter m. fl. Styrelsen skulle kunna åskådliggöra detta genom att

lämna en detaljerad redogörelse för denne kanalinspektör arbetsuppgifter

men anser det icke vara lämpligt att göra så av hänsyn till den ifrågasatta

överflyttningen av kanalverkets förvaltning, ehuru nämnda överflyttning

sannolikt icke torde komma att nämnvärt förändra kanalinspektorens arbetsuppgifter.

När kanaiinspektorstjönsten i Södertälje år 1919 placerades i 21 lönegraden,

hade kanalen ännu de mått, som den erhöll för mer än hundra år sedan,

och trafikerades av fartyg lastande högst 460 ton. Kanalen och där bedriven

trafik ha helt förändrat karaktär och betydelse, sedan efter fullbordandet

år 1924 av farledens ombyggnad fartyg av upp till 5.5 m djupgående

och med den maximilast av 3,700 ton kunna framföras å kanalen. Den å kanalen

transporterade godsmängden, för år räknat, har sedan år 1924 ökats

till cirka 3''A gånger så mycket som då. I samband med kanalens ombyggnad

lia även tillkommit moderna tekniska anordningar av olika slag. Det är påtagligt,

alt genom dessa betydande förändringar kraven på och ansvaret för

den, som har ledningen av kanalens drift och skötsel sig anförtrodd, högst

avsevärt stigit.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vad sålunda anförts synes vattenfallsstyrelsen tillräckligt motivera en uppfattning

även av kanalinspektorsbefattningen vid Södertälje kanalverk till

22 lönegraden.

I sin förenämnda skrivelse den 29 november 1941 bär vattenfallsstyrelsen

föreslagit införande av befattningen trafikinspektör i 22 lönegraden för kanalinspektorsbefattningen

av klass 1 vid Trollhätte kanalverk för den händelse

Kungl. Maj:t icke skulle bifalla styrelsens förslag örn uppflyttning av bägge

kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 till nämnda lönegrad.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 6 mars 1939 över

tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande lämnat de sakkunnigas ifrågavarande

förslag utan erinran.

Departements- Förslag om (iverflyttning av Södertälje kanalverk till väg- och vattenbygg
chefen.

nadsstyrelsen framfördes på sin tid av särskilda sakkunniga för omorganisation

av vattenfallsstyrelsen. Emellertid krävde förslaget vissa ytterligare

utredningar. I propositionen nr 240 till 1939 års lagtima riksdag uttalade

min företrädare i ämbetet, att han förutsatte, att förslag i frågan skulle kunna

föreläggas 1940 års riksdag. Så har dock icke kunnat ske och då med all

sannolikhet frågan örn förvaltningen av Södertälje kanalverk ej kan slutligt

lösas under nu rådande exceptionella förhållanden, anser jag, att lönegradsplaceringen

av kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 vid såväl Trollhätte

som Södertälje kanalverk bör avgöras oberoende av nämnda förvaltningsfråga.

Liksom tjänsteförteckningssakkunniga och kommunikationsverkens lönenämnd

är jag av den uppfattningen, att befattningen såsom kanalinspektör

av klass 1 vid Trollhätte kanalverk bör givas en förmånligare placering i

lönehänseende än motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk. Vad vattenfallsstyrelsen

anfört rörande arbetsuppgifternas förändring efter ombyggnaden

år 1924 av Södertälje kanal är icke ägnat att ändra min uppfattning

härutinnan. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att befattningen såsom kanalinspektör

av klass 1 vid Trollhätte kanalverk under benämningen kanalinspektör

uppflyttas till 22 lönegraden. Att såsom vattenfallsstyrelsen ifrågasatt

ändra benämningen till trafikinspektör kan jag icke tillstyrka.

Kanalinspektorsbefattningen av klass 1 vid Södertälje kanalverk bör alltså

bibehållas i 21 lönegraden. Emellertid hör befattningen liksom de två kanalinspektorsbefattningarna

av klass 2 i 18 lönegraden i enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas

och lönenämndens förslag upptagas under benämningen

kanalinspektör.

Uppflyttning av en kontrollörsbefattning från A 20 till A 21 oell neclflyttning

av en förste kassörsbefattning från A 21 till bokhållarbefattning i A 17.

I sin förenämnda skrivelse den 29 november 1941 har vattenfallsstyrelsen

föreslagit, att en vid Trollhätte kanalverk inrättad kontrollörsbefattning i lönegraden

A 20 med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som avses att till
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

55

lorås innehavaren av denna befattning, utbytes mot en kontrollörsbefatlning

i lönegraden A 21. I samband härmed har styrelsen föreslagit, att den vid

kanalverkets kassakontor befintliga förste kassörsbefattningen i lönegraden

A 21 indrages och ersättes med en kassörsbefattning i 18 lönegraden, vilken

befattning därvid skulle införas i tjänsteförteckningen i nämnda lönegrad.

Till stöd för förslagen har styrelsen anfört följande.

Vid Trollhätte kanalverk, till vilket jämväl hör skötseln av vattenfallsverkets

fastighetsförvaltning vid Göta älv, inrättades år 1930 en extra kontrollörsbefattning

i 20 lönegraden, vilken befattning år 1934 gjordes till ordinarie

i samma lönegrad. Det avsågs då, att innehavaren av befattningen skulle

handlägga enbart fastighetsärenden samt förråds- och upphandlingsärenden.

Styrelsen har emellertid numera funnit, att det skulle medföra ett bättre

utnyttjande av personalen vid kanalverkets huvudkontor, örn allt kameralt

arbete vid nämnda kontor Indes under ifrågavarande kontrollörs ledning. Så

har också redan från och med år 1940 skett beträffande räkenskapsgöromålen

och de kamerala personalärendena; i samband härmed har den bokhål - larbefattning, vars innehavare förut skött räkenskapsbokföringen, vid inträffad

vakans utbytts mot en kontorsskrivarbefattning.

Enligt vattenfallsstyrelsens mening bör även kanalverkets kassakontor underordnas

kontrollören och förste kassörsbefattningen därstädes (i lönegraden

A 21) förändras till en kassörsbefattning i lägre lönegrad. Denna ändring

möjliggöres därigenom, att den nuvarande förste kassören vid kanalverket

uppnår pensionsåldern vid utgången av juni 1942.

På grund av den ökning i arbete och ansvar, som sålunda ålagts och ytterligare

kommer att åläggas kontrollören vid Trollhätte kanalverk, blir dennes

befattning jämförlig med de nuvarande kontrollörsbefattningarna i lönegraden

A 21 och bör därför uppflyttas till nämnda lönegrad.

Trollhätte kanalverks kassakontor omhänderhar kassarörelsen icke endast

för kanalverket och den därmed sammanhörande fastighetsförvaltningen

utan även för Trollhätte kraftverk och för byggnadsavdelningen vid Göta älv.

Kassaomsättningen (summan av in- och utbetalningar) uppgick därstädes under

år 1940 till cirka 48.5 miljoner kronor. Denna summa är avsevärt mindre

än den årliga kassaomsättningen vid vattenfallsstyrelsens kassakontor, som

liven förestås av en förste kassör, men överstiger betydligt den årliga kassaomsättningen

vid de tjänsteställen, där kassagöromålen handhavas av kassörer

i lönegraden A 12.

Kassarörelsen vid kassakontoret i Trollhättan är, i enlighet med vad ovan

sagts, fördelad på fyra olika verksamhetsgrenar''och är av sådan storleksordning,

att kassörsbefattningen därstädes enligt vattenfallsstyrelsens mening

iir likvärdig med en förste bokhållarbefattning och alltså icke bör placeras

i lägre lönegrad än A 18.

Allmänna lönenämnden tillstyrker, alt kontrollörsbefattningen i och med

genomförandet av den ändrade kamerala organisationen vid Trollhätte kanalverk

uppflyttas till lönegraden A 21. Beträffande den av vattenfallsstyrelsen

till inplacering i 18 lönegraden föreslagna kassörsbefattningen erinrar lönenämnden,

att tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit sådana ändringar

i Ijänsteförleckningen, alt kassörsbefullning icke skall förekomma i alltför

manga lönegrader. Med hänsyn härtill och då de arbetsuppgifter, som åligga

innehavaren av ifrågavarande befallning, enligt lönenämndens mening icke

kunna anses av högre beskaffenhet än dem som åligga bokhållare, föreslår

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

lönenämnden, att i utbyte mot den nu befintliga förste kassörsbefattningen

inrättas en bokhållarbefaltning i lönegraden A 17.

Med anledning av vad lönenämnden sålunda föreslagit har vottenfallsstylelsen

i skrivelse den 14 januari 1942 anfört följande.

Lönenämnden synes lia framfört sitt förslag beträffande den av styrelsen

ifrågasatta kassörsbefattningen utan tillräcklig kännedom om motsvarande

förhållanden. Vid statens järnvägars distriktskassör, där kassörsgöromålen

ombesörjas av bokhållare, utgöres den bokförda kassaomsättningen endast

till en relativt liten del av kontanta medel och till den vida övervägande delen

av insättningar och anvisningar å statens järnvägars postgirokonto. En

stor del av kassarörelsen vid statens järnvägars distrikt ombesörjes direkt av

stationerna.

Kassakontoret i Trollhättan handhar däremot hela kassarörelsen för motsvarande

förvaltningsgrenar, i den mån den icke består av insättningar från

utomstående å verkets postgirokonto, vilka insättningar icke bokföras såsom

kassaposter. Utbetalningar verkställas kontant och icke genom anvisningar å

verkets postgirokonto. Hela den bokförda kassaomsättningen vid Trollhättekassan

utgöres således av kontanta medel. Häri ingår, i synnerhet för fastighetsförvaltningens

vidkommande, ett mycket betydande antal smärre kassaposter,

som in- eller utbetalas vid personliga besök å kassakontoret.

Kassörsbefattningen vid Trollhättekassan är enligt vattenfallsstyrelsens bestämda

mening avgjort mera krävande och ansvarsfull än en bokhållarbefattning,

varför styrelsen vidhåller sitt förslag om befattningens placering i

lönegraden A 18.

Vattenfallsstyrelsens förslag innebär ett rationellt utnyttjande av personalen

vid Trollhätte kanalverks huvudkontor. Det föranleder ej heller annan

erinran från min sida, än att jag i likhet med allmänna lönenämnden anser,

att för kassörsgöromålens liandhavande bör vara tillfyllest med en bokhållarbefattning

i 17 lönegraden. Vad vattenfallsstyrelsen härutinnan anfört gentemot

lönenämnden är icke ägnat att ändra denna min uppfattning.

Jag tillstyrker alltså, att en kontrollörsbefattning uppflyttas från lönegraden

A 20 till lönegraden A 21 samt att en befattning såsom förste kassör i

förstnämnda lönegrad nedflyttas till bokhållarbefattning i lönegraden A 17.

Införande av driftverkmästare i A 18. Befattningen driftverkmästare är

vid statens vattenfallsverk uppförd i lönegraden A 17. För närvarande finnas

2 driftverkmästare vid envar av Trollhättans, Västerås och Porjus kraftstationer

samt 1 driftverkmästare vid envar av Lilla Edets, Vargöns, Malfors,

Älvkarleby, Stadsforsens och Norrfors kraftstationer. Dessutom finnes 1 driftverkmästare

vid Trollhätte kanalverk såsom arbetsledare beträffande maskinella

och elektriska anordningar samt järnkonstruktioner vid slussar, broar

m. lii. samt för arbetena vid kanalverkets mekaniska verkstad.

Driftverkmästare vid kraftstation har till åligganden att utöva tillsyn över

de till kraftstationen hörande anläggningarna och föreslå erforderliga revisioner,

att leda vid kraftstationen förekommande underhålls-, revisions-,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

57

ombyggnads- och utvidgningsarbeten i den mån dessa ej äro av den omfattning,

att särskild byggnadsorganisation erfordras, att vid dylika arbeten

ävensom vid driftstörningar beordra erforderliga kopplingar och manövrer

i kraftstationen och på det till densamma hörande primärnätet, att avgiva

förslag örn den till kraftstationen hörande driftpersonalens indelning till

tjänstgöring och vid behov vidtaga tillfälliga ändringar i fastställd dylik indelning,

att beträffande underlydande drift- och annan personal avgiva tjänstgörings-

och tiduppgifter för avlöningslistor m. m. samt att omhänderha

lokalförråd och upprätta erforderliga materialrekvisitioner.

Av de båda driftverkmästarna vid Trollhättans respektive Porjus kraftstation

har den ene på sin lott ställverks- och transformatoranläggningen

och den andre maskinstationen. Beträffande regleringsdamm, tubintag och

transportanordningar har den förstnämnde hand om den elektriska utrustningen

och den sistnämnde de övriga delarna, i Porjus även en mekanisk

verkstad. Av de båda driftverkmästarna vid Västerås kraftstation handhar

den ene maskinstationen och den elektriska utrustningen samt den andre

ånganläggningarna.

Driftverkmästare vid annan kraftstation än Trollhättan och Västerås har,

utöver vad ovan sagts, jämväl till åligganden att närmast under vederbörande

driftchef eller driftsingenjör övervaka och leda driften av kraftstationen

och därtill hörande primärnät samt att därvid upprätta planer och arbetsorder

för driftkopplingar, granska drift- och belastningsrapporter samt vid

driftstörningar leda felsökningsarbetet och avgiva därmed sammanhängande

rapporter. Därjämte har driftverkmästaren i Älvkarleby hand om vissa

obemannade stamlinjestationcr, driftverkmästaren i Norrfors lokalt distributionsnät

och vissa obemannade stamlinjestationer samt den ene driftverkmästaren

i Porjus lokalt distributionsnät.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse har vattenfallsstyrelsen

hemställt om införande av befattningen driftverkmästare jämväl

i 19 lönegraden samt därvid anfört bland annat följande.

En del av de kraftstationer, för vilka vid den nuvarande tjänsteförteckningens

upprättande år 1919 avsågs befattningen såsom driftverkmästare i 17 lönegraden,

ha sedermera utvecklats till en betydligt större storlek än då kunde

förutses. Härigenom lia arbetsuppgifterna för nämnda befattningshavare vid

de sålunda utvidgade tjänsteställena blivit så krävande, att de icke stå i rimligt

förhållande till löneställningarna för samma tjänstemän. Däremot finnes

det fortfarande vissa andra dylika tjänsteställen, där de nuvarande lönegradsplaceringarna

för driftverkmästare kunna anses skäligt avvägda.

Vattenfallsstyrelsen finner det därför vara behövligt, alt ifrågavarande befattningar

differentieras sålunda, att vid sidan av de nuvarande driftverkmästartjänsterna

i 17 lönegraden inrättas befattningar såsom driftverkmästare

i 19 lönegraden.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha genom vad vattenfallsstyrelsen anfört

funnit ådagalagt, alt den skillnad mellan vissa driftverkmästares arbetsuppgifter,

som numera förefinnes, är av den art, att en differentiering av befattningarna

får anses påkallad. De sakkunniga lia framhållit, att de äro medvetna

örn alt styrelsen, som påyrkat ifrågavarande mera kvalificerade befattning
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

ars inordnande i 19 lönegraden, finner en placering i 18 lönegraden otillräcklig.

De sakkunniga erinra emellertid, att 19 och 20 lönegraderna omfatta 19—23

respektive 20—23 löneklasserna och således giva samma slutlön. Med hänsyn

till befordringsgången och sneddningsregeln torde enligt de sakkunniga i förevarande

fall en placering i 19 eller 20 lönegraden i själva verket icke innebära

någon skillnad. Med hänsyn till konsekvenserna av en sådan inplacering

anse sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka en förmånligare löneställning

än 18 lönegraden.

Vattenfallsstyrelsen har vid ärendets remissbehandling ej framfört någon

erinran mot de sakkunnigas förslag.

Kommunikationsverkens lönenämnd har förklarat sig icke vilja motsätta

sig detsamma, ehuru nämnden icke kunnat undgå att hysa viss tvekan med

hänsyn till möjligen uppkommande konsekvenser beträffande andra verk.

Den skillnad, som förefinnes mellan driftverkmästarnas arbetsuppgifter,

synes mig motivera en differentierad löneställning. Vid sådant förhållande

och då, såvitt jag kunnat finna, några icke önskvärda konsekvenser beträffande

andra verk ej skulle vara att befara vid bifall till de sakkunnigas förslag,

anser jag mig böra tillstyrka, att befattningen driftverkmästare införes

jämväl i 18 lönegraden.

Införande av förste bokhållare i A 18, ingenjör i A 17 och stationsmästare

i A 16.1 enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, vilka vid ärendets

remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att befattningarna

förste bokhållare, ingenjör och stationsmästare införas i lönegraderna A 18

respektive A 17 och A 16.

Befattningar såsom förste bokhållare finnas vid telegrafverket och statens

järnvägar. Jämväl vid statens vattenfallsverk har behov visat sig av en befattning

mellan bokhållare i 17 lönegraden och kontrollör i 20 lönegraden.

Den nya ingenjörsgraden avses för befattningshavare med lägre ingenjörsutbildning.

Motsvarande förslag har av mig förut tillstyrkts beträffande telegrafverket.

Stationsmästarbefattningarna i 14 lönegraden slutligen äro avsedda för

föreståndarna för de fyra största sekundärstationerna.

Införande av linjemästare i A 14 och A 12, verkmästare i A 12 samt utbyte

av rcparationsmästare oell verkstadsmästare i A 14 mot verkmästare. Vid

statens vattenfallsverk finnes — om i detta sammanhang bortses från linjemästarna

vid stamlinjebyggnaderna, vilka äro extra tjänstemän — i regel en

linjemästare vid varje distrikt. Härvid räknas Motala kraftverks och Norrländska

kraftverkens distributionsområden vart för sig såsom ett distrikt. Vid

vartdera av Trollhätte och Älvkarleby kraftverk finnas tre distrikt. Dessutom

finnes vid Trollhätte kraftverk en central linjeavdelning för större arbeten.

Linjemästarnas arbetsuppgifter bestå i regel i att utföra årliga underhållsinspektioner

på de av distriktet omhänderhavda stam- och primärlinjesektionerna,

att planlägga, leda och övervaka de kvartalsvisa driftinspektionerna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

59

på dessa linjer, att planlägga, leda och övervaka de årliga underhålls- och

kvartalsvisa driftinspektionerna på distriktets sekundär- och tertiärlinjer, att

biträda vederbörande distrikts- eller linjeingenjör vid uppgörande av förslag

till anläggnings- och underliållskostnadsstater för distriktets kraftledningar,

att sammanställa förhandsuppgifter över behövlig materiel för planerade och

beslutade linjearbeten samt att närmast under distriktsassistenten respektive

linjeingenjören omhänderhava på distriktet fallande ny- och ombyggnads-,

underhålls- och reparationsarbeten på kraftledningarna samt ombesörja materielrekvisitioner

för dessa linjearbeten.

Antalet linjemästare uppgår till 6, alla extra ordinarie i 12 lönegraden.

Dessutom tjänstgöra såsom linjemästare 5 ordinarie reparationsmästare (14

lönegraden), vilka äro placerade vid vissa större distrikt och vid Trollhätte

kraftverks centrala linjeavdelning.

Ifrågavarande reparationsmästares arbetsuppgifter äro av samma art som

förenämnda linjemästares, men arbetets omfång och svårighetsgrad är större.

I skrivelse den 10 maj 1937 till Kungl. Majit anförde vattenfallsstyrelsen

följande.

De vid kraftverkens distrikt tidigare befintliga ordinarie övermontörerna i

15 lönegraden, en vid varje distrikt, voro ursprungligen avsedda att fungera

såsom arbetsledare vid sådana nybyggnads-, utvidgnings-, ombyggnads- och

underhållsarbeten å såväl understationer som kraftledningar, vilka ansågos

icke kunna medhinnas av stationsmästarna vid sekundärstationerna.

Sedermera, då distributionsnäten blivit mera utbyggda, befanns det emellertid,

att stationsmästarna lämpligen kunde helt övertaga ovannämnda arbeten

beträffande sekundär- och tertiärstationer, utom när det gäller nya sekundärstationer,

för vilka måste anordnas särskild arbetsledning, oftast direkt under

kraftverksbyråns anläggningsavdelning. Förenämnda övermontörer blevo

därför, med ett undantag, efter hand utbytta mot extra linjemästare i 12

lönegraden, vilka endast skulle ha befattning med linjearbeten av ovan

angivna slag.

Med hänsyn bland annat till den därefter på vissa håll inträdda kraftiga tillväxten

av ledningsnätens omfattning blevo vid ingången av år 1936 de dugligaste

bland dessa linjemästare, företrädesvis vid vissa större distrikt och

vid Trollhätte kraftverks centrala linjeavdelning, befordrade till ordinarie reparationsmästare

i 14 lönegraden. För mindre distrikt eller där, såsom vid

Trollhätte kraftverk, distriktens arbetsbörda avlastas genom en central linjeavdelning

för större arbeten, är däremot enligt styrelsens åsikt linjemästarens

placering i 12 lönegraden lämpligt avvägd.

Vid statens vattenfallsverk finnes emellertid icke någon ordinarie linjemästarbefattning.

Styrelsen vill därför föreslå, att vid nämnda verk inrättas ordinarie

befattningar såsom linjemästare både i 12 och 14 lönegraderna; de sistnämnda

för de ordinarie reparationsmästare, vilka syssla nied linjearbeten,

avseende såväl ny- och ombyggnader som underhåll.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse har styrelsen

ånyo framfört ifrågavarande förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga framhålla, all vad vattenfallsstyrelsen sålunda

och vid överläggningar med de sakkunniga anfört synes innefatta bärande

motiv för att särskilda befattningar, avsedda för de arbetsuppgifter, sty
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

reisen angivit, inrymmas i tjänsteförteckningen. Liksom styrelsen finna de

sakkunniga lämpligt, att för ändamålet avses två lönelägen, nämligen 12 och

14 lönegraderna, därvid den högre löneställningen givetvis bör ifrågakomma

allenast för de mest krävande befattningarna. De sakkunniga tillstyrka alltså,

att befattningen linjemästare införes i 12 och 14 lönegraderna.

Av det anförda framgår, att den i 14 lönegraden befintliga reparationsmästartiteln

utnyttjats bland annat för befattningshavare, som vid bifall till de

sakkunnigas förslag komma att benämnas linjemästare. Antalet reparationsmästare

utgör därefter, enligt vad vattenfallsstyrelsen upplyst, allenast två,

framdeles möjligen ökat till tre.

De sakkunniga förorda, att sistnämnda reparationsmästare sammanföras

med de nuvarande verkstadsmästarna i 14 lönegraden under den gemensamma

benämningen verkmästare.

I sitt utlåtande den 28 februari 1939 har vattenfallsstyrelsen icke framställt

någon erinran mot de sakkunnigas förslag. I utlåtande den 14 januari 1942

anför styrelsen följande.

Vid statens vattenfallsverk finnas numera extra ordinarie verkmästare jämväl

i 12 lönegraden. I vissa fall torde sådan befattning komma att innehavas

under avsevärt lång tid, eventuellt såsom slutbefattning, varför innehavare

av dylik befattning bör beredas möjlighet att erhålla ordinarie anställning.

Beträffande motsvarande högre mästarbefattningar i lönegraden A 14 är

att märka, att linjemästare och verkmästare vid telegrafverket samt ledningsmästare,

verkmästare och Överbanmästare vid statens järnvägar placerats

lägst i lönegraden A 15 samt i vissa fall i lönegraderna A 16 och A 17. Placeringen

av ifrågavarande mästare vid statens vattenfallsverk i lönegraden

A 14 innebär enligt styrelsens mening en undervärdering av dem i förhållande

till ovannämnda mästare vid telegrafverket och statens järnvägar. På

vattenfallsverkets mästare i sistnämnda lönegrad måste ställas stora krav

i fråga örn teknisk kunnighet och förmåga såsom arbetsledare. Erfarenheten

under de senare åren har även visat, att en förbättrad löneställning för dessa

mästare är ur rekryteringssynpunkt synnerligen behövlig med hänsyn till

de löner, som inom den privata verksamheten betalas till dugande mästare.

Under åberopande av det anförda hemställer vattenfallsstyrelsen, att befattning

såsom verkmästare införes jämväl i lönegraden A 12 samt att befattningarna

såsom byggmästare, linjemästare och verkmästare i lönegraden

A 14 uppflyttas till lönegraden A 15.

Kommunikationsverkens lönenämncl har icke haft något att erinra mot

de sakkunnigas förslag.

I enlighet med de sakkunnigas förslag tillstyrker jag, att befattningen

linjemästare införes i 12 och 14 lönegraderna samt att benämningarna reparationsmästare

och verkstadsmästare i 14 lönegraden utbytas mot verkmästare.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen upplyst finnas numera extra ordinarie verkmästare

i 12 lönegraden. Då, såvitt jag kunnat bedöma, samma skäl, som

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 194.

61

motivera införandet av ordinarie linjemästarbefattningar, kunna åberopas

lill stöd för styrelsens förslag om införande av ordinarie verkmästarbefattningar

i 12 lönegraden, anser jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag härom.

Däremot har jag icke funnit anledning tillstyrka vattenfallsstyrelsens

förslag om uppflyttning av de i 14 lönegraden befintliga eller föreslagna

befattningarna byggmästare, linjemästare och verkmästare till 15 lönegraden.

Införande av förste maskinist i A 12. Såsom skiftgående personal å kraftstationerna

tjänstgöra för närvarande stationsmästare (15 lönegraden),

maskinmästare (15 lönegraden), förste maskinister (14 lönegraden) och

maskinister (10 och 8 lönegraderna). Dessutom finnes icke-ordinarie personal.

Vid tjänstgöring i ställverk åligger det skiftgående stationsmästare, förste

maskinist och ensam tjänstgörande maskinist att genom ständigt iakttagande

av instrument och indikatorer i kontrollrummet följa driftens gång samt

efter uppgjord plan dels reglera spänning, periodtal, belastningsfördelning på

olika maskinaggregat, vattenstånd vid regleringsdamm m. m., dels ock verkställa

eller beordra kopplingar och manövrer i kraftstationen och på det till

densamma hörande primärnätet, att (i Västerås) tillse att tillräcklig effekt erhålles

från ångpanneanläggningen, att på bestämda tider avläsa statistikmätare

m. fl. instrument och med eventuellt erforderliga omräkningar införa

mätresultaten i rapporter, att verkställa eller övervaka inspektionsronder genom

ställverket och rapportera upptäckta brister samt själv utföra eller beordra

därvid erforderliga omkopplingar ävensom att vid driftstörningar på

egen hand vidtaga eller beordra omedelbart erforderliga driftåtgärder samt

rapportera läget lill driftbefälet.

Vid tjänstgöring i maskinsal åligger det skiftgående maskinmästare, förste

maskinist och ensam tjänstgörande maskinist att starta och stoppa maskinaggregaten

(i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby enligt order från kontrollrummet

i ställverket), att genom iakttagande av kontrollinstrument för

temperatur, vatten- och oljecirkulation m. m. genom okulärbesiktning samt

genom ljud- och känselförnimmelser hilja maskinaggregatens gång och kontrollera,

att allt förlöper normalt, samt verkställa erforderliga manövrer till

förekommande av driftstörningar, att verkställa regelbunden smörjning,

rengöring av vatten- och oljesilar, tillsyn av turbinregulatorer, pumpar m. fl.

hjälpmaskiner samt att vid fel på de maskinella anordningarna på egen hand

vidtaga eller beordra omedelbart erforderliga driftåtgärder samt rapportera

läget till driftbefälet.

Genom beslut av 1935 års riksdag inrättades maskinistbefattning, som därförut

endast förekommit i 8 lönegraden, även i 10 lönegraden. I samband

med behandlingen av denna fråga framhöll kommunilcationsverkens lönenämnd

i utlåtande den 24 januari 1935 önskvärdheten av att en undersökning

genom vattenfallsstyrelsens försorg komme till stånd angående den lämpliga

lönegradsplaceringen för verkets förste maskinister (14 lönegraden). På

grund av lönenämndens vid ett besök i Trollhättan gjorda iakttagelser ansåg

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kiinc/l. Maj:ts proposition nr 194.

sig nämnden böra ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande befattning kunde

nedflyttas till 12 lönegraden. Något bestämt uttalande ansåg sig nämnden

emellertid icke då kunna göra.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse bär vattenfallsstyrelsen

upptagit frågan om införande av befattningen såsom förste

maskinist i 12 lönegraden samt därvid anfört följande.

För skifttjänstgöringen i kraftstationerna användas i allmänhet dels förste

maskinister i 14 lönegraden, dels ock maskinister i 8 och 10 lönegraderna.

Tjänstgöringsförhållandena för viss dylik personal ha emellertid numera utvecklat

sig sålunda, att det å vissa tjänsteställen, där nu förste maskinister

förekomma, kan på grund av förenklad drift vara tillräckligt med befattningshavare

i något lägre tjänsteställning, under det att å vissa andra tjänsteställen

de därvarande maskinisterna i 10 lönegraden fått en så krävande

tjänstgöring, att en något högre tjänsteställning för dem är motiverad.

Styrelsen anser det därför föreligga behov av befattning såsom förste maskinist

även i 12 lönegraden. Fördelningen av förste maskinisttjänsterna bör

enligt styrelsens mening tills vidare ske på följande sätt.

Förste maskinistbefattning i 14 lönegraden bör avses för skiftgående förste

män i Älvkarleby kraftstations ställverk, Västerås kraftstations ställverk och

ånganläggning, Stadsforsens och Norrfors kraftstationer samt Porjus kraftstations

ställverk och maskinsal. Vid samtliga dessa tjänsteställen, utom den

ännu icke färdiga kraftstationen vid Stadsforsen, finnas nu förste maskinister

i denna lönegrad.

Förste maskinistbefattning i 12 lönegraden bör avses för skiftgående förste

män i Lilla Edets kraftstation (nu 14 lönegraden), Malfors kraftstation (nu

10 lönegraden) och Älvkarleby kraftstations maskinsal (nu 14 lönegraden),

för andre män (närmast under skiftgående maskinmästare) i Trollhätte kraftstations

maskinsal (nu 14 lönegraden) samt för andre män (närmast under

skiftgående stationsmästare) i Trollhätte kraftstations ställverk (nu 10 lönegraden)

.

Där skiftgående andre män i övrigt förekomma vid kraftstationer, böra

de liksom nu vara maskinister i högst 10 lönegraden. I Trollhätte kraftstations

maskinsal finnas dessutom maskinister i 10 lönegraden såsom tredje

män.

De förste maskinister i 14 lönegraden, som genom ovan föreslagna förändringar

bliva övertaliga, böra överföras till övergångsstat men fortfarande

tjänstgöra å sina hittillsvarande tjänsteställen.

Tjänsteförteckningssakkunniga lia i anslutning till ovan återgivna uttalande

av kommunikationsverkens lönenämnd funnit, att behov av en mellangrad

mellan de nuvarande maskinisterna i 10 lönegraden och förste maskinisterna

i 14 lönegraden förefinnes och lia icke haft något att erinra mot

att befattningen förste maskinist upptages även i 12 lönegraden. Beträffande

den nya befattningens utnyttjande lia de sakkunniga särskilt understrukit,

att den, på sätt styrelsen uttalat, jämväl bör avses för nedflyttuing av vissa

för närvarande till 14 lönegraden hänförda förste maskinistbefattningar, vilka

med hänsyn till göromålens beskaffenhet få anses för högt placerade.

Representanten för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund har anfört

följande.

I vattenfallsstyrelsens motivering för införande av en befattning såsom

förste maskinist i 12 lönegraden har bland annat anförts, att personalen vid

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 194.

63

Malfors kraftstation, på grund av arbetsuppgifterna därstädes, borde hänföras

till högre tjänst än nuvarande 10 lönegraden. Till detta vill jag erinra om

att samma förhållande synes råda beträffande kraftstationerna vid Vargön

och Motala, där tjänstgörande maskinisten ensam får utföra allt det rätt omfattande

och ansvarsfulla arbete, som åligger dem. Vidare har vattenfallsstyrelsen

uttalat, att maskinisterna i Älvkarleby kraftverks maskinsal borde

placeras i 12 lönegraden i stället för nuvarande 14 lönegraden. Härtill måste

påpekas, att med de reduceringar i personalens antal, som undan för undan

gjorts på denna plats, en ytterligare sänkning av tjänsterna framstår som synnerligen

obefogad. De sakkunnigas uttalande att den nya tjänsten bör utnyttjas

jämväl för nedflyttning av vissa tjänster, torde endast'' få tillämpas efter

omsorgsfull prövning.

Vid ärendets remissbehandling har kommunikcitionsverkens lönenämnd

icke haft något att erinra mot vattenfallsstyrelsens ifrågavarande av tjänsteförteckningssakkunniga

tillstyrkta förslag.

Aven jag anser mig böra förorda, att befattningen förste maskinist införes

i 12 lönegraden. Liksom vattenfallsstyrelsen och tjänsteförteckningssakkunniga

är jag av den uppfattningen, att den nya tjänstegraden bör tagas

i anspråk såväl genom uppflyttning av befattningar såsom maskinist i 10

lönegraden som genom nedflyttning av förste maskinistbefattningar i 14

lönegraden. Vad representanten för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund

i anslutning härtill anfört rörande lönegradsplaceringen vid vissa

tjänsteställen bör bliva föremål för Kungl. Maj:ts bedömande vid den slutliga

prövningen av antalet befattningar i den nya tjänstegraden.

Uteslutning av muddermästare i A 10. Tjänsteförteckningssakkunniga lia

tillstyrkt av vattenfallsstyrelsen framställt förslag, att befattningen muddermästare

i 10 lönegraden måtte uteslutas ur tjänsteförteckningen. Styrelsen

har upplyst, att allenast en dylik befattningshavare finnes samt att denne

numera icke har full sysselsättning med muddringsarbeten och mudderverkets

skötsel. Befattningen bör därför uppföras å övergångsstat.

Representanten för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund har funnit

förslaget omotiverat, då styrelsen med all sannolikhet under all framtid

måste utföra muddrings- och upprensningsarbeten för farleders upprätthållande,

framförallt i Göta älv.

För min del finner jag icke anledning frångå vattenfallsstyrelsens av

tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta förslag, vilket vid ärendets remissbehandling

lämnats utan erinran av kommunikationsverkens lönenämnd. Jag

tillstyrker därför, alt befattningen muddermästare i 10 lönegraden uteslutes

ur tjänsteförteckningen.

Införande av reparatör samt uteslutning av montör i A 8. I anslutning till

vad jag anfört vid behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande telegrafverket,

tillstyrker jag, att befattningen reparatör införes i 8 lönegraden

samt att befattningen montör uteslutes ur samma lönegrad.

Departements
chefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

Fråga om införande av bilförare i A 7. Under hänvisning till vad jag anfört

vid behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande postverket, anser

jag mig böra avstyrka tjänsteförteckningssakkunnigas förslag örn införande

av befattningen bilförare i 7 lönegraden.

Införande av trafikbiträde i A 6. Vid statens vattenfallsverk finnes i 5 lönegraden

upptagen en befallning under benämningen vakt. Under denna

benämning inrymmas slussvakter, brovakter och kanalvakter.

I skrivelse den 14 november 1938 till de sakkunniga har statens vattenfallsverks

tjänstemannaförbund hemställt, att de vakter, som fullgöra passningen

vid slussar och broar, måtte under benämningen maskinskötare eller

manövermän uppflyttas i högre lönegrad. Förbundet anför därvid bland

annat följande.

Ifrågavarande befattningshavares löneplacering har icke skett med beaktande

av att kanalverkens slussar och broar genom ombyggnader utvidgats

och elektrifierats. Därest hänsyn tages härtill böra befattningshavarna rätteligen

uppflyttas minst två lönegrader. Det bör vidare beaktas, att befattningshavarna

tjänstgöra jämväl nattetid samt sön- och helgdagar.

Under den tid, då seglationen är inställd, utföra ifrågavarande befattningshavare

mycket självständigt reparationsarbete, såsom lyftning och justering

av slussportar och luckor, renovering av luck-, port- och bromaskiner, snickeriarbeten,

murnings- och betongarbeten, elektriska reparationer m. m.

Erinras må vidare att befordringsmöjligheterna vid kanalverken äro små

samt att följaktligen största delen av vaktpersonalen pensioneras i denna

tjänst.

Med anledning av tjänstemannaförbundets framställning har vattenfallsstyrelsen

förklarat sig icke vilja motsätta sig införandet av en befattning i 6

lönegraden för de slussvakter, som utföra mera maktpåliggande arbete. Någon

uppflyttning av brovakter anser styrelsen med hänsyn till det relativt

enkla arbete, som åvilar dessa befattningshavare, icke påkallad. Den nya

befattningen bör enligt styrelsen benämnas trafikbiträde. Till frågan, i vilken

utsträckning uppflyttning av slussvakter till trafikbiträden bör ske, kan

styrelsen icke utan mera ingående utredning taga ställning.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört lia ej heller tjänsteförteckningssakkunniga

velat motsätta sig införandet av en befattning i 6 lönegraden

för de slussvakter, vilkas arbetsuppgifter äro av mera maktpåliggande

art. Liksom styrelsen anse de sakkunniga, att den nya befattningen bör benämnas

trafikbiträde.

Representanten för statens vattenfallsverlcs tjänstemannaförbund har framhållit,

att titeln manöverman, med hänsyn till den ganska självständiga

ställning, som exempelvis slussvakter intaga, torde bättre överensstämma

med vederbörandes arbetsuppgift. Vattenfallsstyrelsens uttalande angående

brovakters enkla arbete ger säkerligen icke uttryck åt verkligheten, särskilt

där broar förefinnas i eller i omedelbar närhet av städer och större samhällen.

För dessa befattningshavare bör även möjlighet till uppflyttning

komma i fråga. Statens vattenfallsverks tjänstemannaförbunds uttalande om

placering minst två lönegrader högre torde även ha fog för sig.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194. 65

Kommunikationsverkens lönenämnd har icke haft något att erinra mot de

sakkunnigas förslag.

Vad tjänsteförteckningssakkunniga i förevarande sammanhang föreslagit Departementsanser

jag mig böra förorda. Däremot finner jag mig icke kunna tillstyrka det chefen•

mera omfattande förslag, som framställts av representanten för statens vattenfallsverks

tjänstemannaförbund.

övriga förslag. Beträffande tjänsteförteckningsrevisionen har vattenfallsstyrelsen,

utöver förut omförmälda förslag, yrkat uppflyttning av

distriktsingenjör från lönegraden A 27 till lönegraden A 28 och förste kassör

från lönegraden A 21 till huvudkassör i lönegraden A 22 samt införande

av ritare i lönegraden A 12, kånåhols i lönegraden A 10 och maskinbiträde

i lönegraden A 6.

Därjämte har styrelsen i sin framställning rörande antalet befattningar

från och med den 1 juli 1942, utöver förut behandlade förslag, hemställt

örn inrättande av en sekreterarbefattning i lönegraden A 24 å försvarskontoret

och två ingenjörsbefattningar i lönegraden A 22 å vattenbyggnadstekniska

byrån.

Allmänna lönenämnden har avstyrkt förslaget om en ny sekreterarbefattning.

Förslaget om de två nya ingenjörsbefattningarna har däremot icke

givit lönenämnden anledning till särskilt uttalande.

Vad vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagit föranleder icke annat utta - Departementslande

från min sida, än att jag för närvarande icke är beredd att tillstyrka chefen.

styrelsens ifrågavarande förslag.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle

beträffande personalförteckningen vidtagas följande ändringar, nämligen

ökning av antalet driftchefsbefattningar (A 28) från 3 till 4, minskning

av antalet förste driftsingenjörsbefattningar (A 27) från 4 till 3, ökning

av antalet förste byråingenjörsbefattningar (A 27) från 11 till 12, ökning

av antalet driftsingenjörsbefattningar (A 26) från 1 till 3, ökning av

antalet ingenjörsbefattningar i lönegraden A 24 från 3 till 5, införande av

1 befattning såsom lantmätare i samma lönegrad, minskning av antalet ingenjörsbefattningar

i lönegraden A 22 från 4 till 2, införande av 1 befattning

såsom kanalinspektör i samina lönegrad, utbyte av kanalinspektör av klass 1

i lönegraden A 21 mot kanalinspektör och minskning av antalet från 2 till 1,

minskning av antalet förste kassörsbefattningar (A 21) från 2 till 1 samt ökning

av antalet kontrollörsbefattningar (A 21) från 6 till 7.

Beträffande tjänsteförteckningen skulle, förutom de ändringar som följa

av vad jag nyss anfört i fråga om personalförteckningen, vidtagas följande

förändringar, nämligen i

lönegraden A 18: införande av driflverkmästare och förste bokhållare samt

utbyte av kanalinspektör av klass 2 mot kanalinspektör,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 194.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

lönegraden A 17: införande av ingenjör,

lönegraden A 16: införande av stationsmästare,

lönegraden A 14: införande av linjemästare samt utbyte av reparationsmästare

och verkstadsmästare mot verkmästare,

lönegraden A 12: införande av förste maskinist, linjemästare och verkmästare,

lönegraden A 10: uteslutning av muddermästare (eventuellt anteckning

om att befattningen endast förekommer å övergångsstat),

lönegraden A 8: införande av reparatör och uteslutning av montör,

lönegraden A 6: införande av trafikbiträde.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

Ilo) godkänna följande personalförteckningar, att gälla

tillsvidare från och med den 1 juli 1942:

Personalförteckning för postverket.

Tjänstemän & ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör och chef ...................... C 13

1 postsparbankschef ............................ C 7

4 byråchefer .................................. A 30

7 postdirektörer .............................. A 29

1 byrådirektör ................................ A 28

1 byrådirektör och ombudsman .................. A 28

1 förste byråingenjör .......................... A 27

1 förste intendent .............................. A 27

1 kontorschef .................................. A 27

1 förste aktuarie .............................. A 26

1 intendent .................................... A 26

1 kamrer .................................... A 26

6 sekreterare .................................. A 26

3 överpostmästare .............................. A 26

22 postmästare av klass 1 A ...................... A 25

1 förste revisor ................................A 24

1 intendent .................................... A 24

38 postmästare av klass 1 B .................*..... A 24

6 sekreterare .................................. A 24

9 överkontrollörer .............................. A 24

15 förste kontrollörer ........................... A 22

56 postmästare av klass 2 ...................... A 22

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 67

Befattning Lönegrad

5 aktuarier .................................... A 21

12 notarier...................................... A 21

6 revisorer .................................... A 21

2 revisorer och bokhållare ..... A 21;

Personalförteckning för telegrafverket.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör och chef ...................... C 15

1 överdirektör.................................. C 10

1 överingenjör .......... C 10

6 distriktschefer ................................ C 8

1 verkstadsdirektör ............................ C 8

1 överingenjör ................................ C 7

1 verkstadsöveringenjör ........................ C 5

3 byråchefer .................................. A 30

1 telefondirektör .............................. A 30

2 telegrafdirektörer ............................ A 30

6 byrådirektörer .............................. A 28

2 överinspektörer .............................. A 28

8 förste byråingenjörer ........................ A 27

2 förste sekreterare ............................ A 27

17 förste sektionsingenjörer ...................... A 27

1 förste verkstadsingenjör ...................... A 27

13 byråingenjörer .............................. A 26

6 distriktsingenjör!- ........................ A 26

1 förste revisor ................................ A 26

1 kameralintendent ............................ A 26

8 linjeingenjörer .............................. A 26

5 radioingenjörer .............................. A 26

2 sekreterare ................................. A 26

10 sektionsingenjörer ............................ A 26

12 telegrafkommissarie!- av klass 1 A.............. A 26

9 trafikinspektörer ............................. A 26

1 verkstadsingenjör ............................ A 26

1 förrådskamrer ............................... A 24

1 kontorschef ................................ A 24

15 sekreterare .................................. A 24

24 telegrafkommissarier av klass 1 B .............. A 24

5 överkontrollörer .............................. A 24

9 ingenjörer .................................. A 22

14 förste kontrollörer ............................ A 22

3 radiokommissarier A 22

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Befattning * Lönegrad

20 telegrafkommissarier av klass 2 ................ A 22

t 3 aktuarier .................. l . . ............. A 21

6 förrådsförvaltare ............. A 21

1 huvudkassör i................. A 21

6 notarier .................................... A 21

5 revisorer .................................... A 21;

-.''.ole:* >1

Personalförteckning för statens vattenfallsverk.

t, r r> ,;■.(!■■( . i ,

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning - Lönegrad

1 generaldirektör .............•................ C 16

1 överdirektör och souschef .................... C 13

2 kraftverksdirektörer .......................... C 11

2 överingenjörer .............................. C 10

3 kraftverksdirektörer ..... C 9

1 driftdirektör .................. C 7

1 förrådsdirektör ........... C 5

1 kanaldirektör ........... C 5

3 byråchefer ..............7................... A 30

1 förste byrådirektör ............. A 30

1 byrådirektör ................................. A 28

4 driftchefer .................................. A 28

4 direktörsassistenter vid kraftverk .............. A 27

7 distriktsingenjörer ............................ A 27

12 förste byråingenjörer ........... A 27

3 förste driftsingenjörer ........................ A 27

2 förste sekreterare ............................ A 27

1 jägmästare .............. A 27

12 byråingenjörer ......... ...... ............ A 26

1 direktörsassistent vid kanalverk ................ A 26

3 driftsingenjörer ............................. A 26

3 sekreterare ................ A 26

1 förste revisor ................................ A 24

5 ingenjörer .................................. A 24

1 kamrer .................................... A 24

1 lantmätare ........................ A 24

2 sekreterare ........................t.........A 24

1 förste kontrollör.............................. A 22

2 ingenjörer ...................... !........... A 22

1 kanalinspektör ................/............. A 22

1 förrådsförvaltare ............; IV........... A 21

1 förste kassör ........; I...................A 21

1 kanalinspektör .............................. A 21

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majlis proposition nr 194.

Befattning Lönegrad

7 kontrollörer ..................................\ 21

4 notarier .................................... A 21

1 revisor .................................... A 21;

Anm. En befattning såsom kraftverksdirektör i lönegraden C 9 skall indragas

vid inträffande ledighet å befattningen såsom kraftverksdirektör vid

kraftverket i Västerås. I avvaktan härå skall en driftchefsbefattning hållas

vakant.

2:o) medgiva, att för verkmästaren E. V. Nyberg må från

och med den 1 juli 1942 å övergångsstat för postverket uppföras

en verkmästarbefattning i lönegraden A 18;

3:o) förklara, att befattningen såsom verkstadsöveringenjör

i lönegraden C 5 vid telegrafverket skall tillsättas medelst

förordnande på viss tid;

4:o) medgiva, att i tjänsteförteckningen må vidtagas av

mig i det föregående förordade förändringar;

5:o) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat meddela

de bestämmelser, som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen,

samt de övergångsbestämmelser i övrigt,

som vid genomförandet av förberörda förslag må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

C.-A. v. Schéele.

6

Bihang till riksdagens protokoll 1942. t sami. Nr 194.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser postoch telegrafverken samt statens s. 1 i texten
  2. SU 1942:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser po stoch telegrafverken samt statens vattenfallsve s. 1 i texten