Angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser statens järnvägar
1942-03-20 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:195, Angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser statens järnvägar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående revision av
tjänsteförteckningen m. m. i vad avser statens järnvägar;
given Stockholms slott den 20 mars 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majlis
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF ADOLF
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 mars 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet föreliggande
utredningar rörande dels revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens
järnvägar, dels ock förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning för
personal vid statens järnvägar samt anför därvid följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sami. Nr 195.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Inledning.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1938 har chefen för
finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för revision av tjänstcförteckningen
i vad avser statens affärsdrivande verk. Dessa sakkunniga, i det
följande benämnda tjänsteförteckningssakkunniga, voro generalkrigskommissarien
T. O. R. Wijnbladh, ordförande, generaldirektören och chefen för
domänstyrelsen G. W. G. Kuylenstjerna samt ledamoten av kommunikationsverkens
lönenämnd, förrådsmästaren K. G. K. Mattelin. De sakkunniga avgåvo
den 13 februari 1939 betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avser statens affärsdrivande verk (statens offentliga utredningar
1939: 5).
Rörande de direktiv, som meddelats för det av de sakkunniga bedrivna
utredningsarbetet, har jag förut denna dag vid anmälan av de sakkunnigas
betänkande i vad avser post- och telegrafverken samt statens vattenfallsverk
(propositionen nr 194) lämnat en redogörelse, till vilken jag här tillåter mig
hänvisa.
Såsom jag därvid jämväl framhållit, bestämde chefen för finansdepartementet
genom beslut den 6 december 1938 vilka personalorganisationer, som
skulle kallas till överläggningar med tjänsteförteckningssakkunniga. Enligt
beslutet medgavs personalrepresentant befogenhet att, då han funne de sakkunnigas
beslut därtill giva anledning, vid betänkandet foga särskilt uttalande
i fråga, i vars behandling han tagit del. Såvitt angår statens järnvägar
ha följande personalrepresentanter begagnat sig av detta medgivande, nämligen
dåvarande förbundsordföranden A. Löfgren för svenska järnvägsmannaförbundet,
förbundsordföranden A. Borgstedt för Sveriges lokomotivmannaförbund,
underinspektören, numera stationsinspektoren A. Johansson för statens
järnvägars befälsförbund, byrådirektören E. Malmgren för kommunikationsverkens
ingenjörsförbund och kontorsskrivaren Maria Waller för de
kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha därjämte i enlighet med de för utredningen
meddelade direktiven haft överläggningar med järnvägsstyrelsen.
över tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande ha utlåtanden, såvitt angår
statens järnvägar, avgivits av järnvägsstyrelsen, 1938 års personalkommission
vid statens järnvägar och kommunikationsverkens lönenämnd.
Åt särskilda sakkunniga, vilka antagit benämningen 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,
har uppdragits att verkställa omprövning av lönegradsplaceringen
för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen. Därjämte
ingår i uppdraget att verkställa utredning rörande inplacering i löneskalan av
byråcheferna vid affärsverken samt att företaga en formell översyn av
tjänsteförteckningens uppställning och tjänstebenämningarna. Nämnda sakkunniga
ha avgivit betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i
vad avser allmänna civilförvaltningen, lönegraderna Al— A 29, vilket betänkande
legat till grund för förslag till innevarande års riksdag. I övrigt
pågår utredningsarbetet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
3
Vid min anmälan av förslaget till revision av tjänsteförteckningen i vad
avser post- och telegrafverken samt statens vattenfallsverk har jag berört
vissa med de sålunda pågående utredningarna rörande byråchefernas lönegradsplacering
samt tjänsteförteckningens uppställning och tjänstebenämningarna
sammanhängande spörsmål. Vad jag därvid anfört bör i tillämpliga
delar gälla även beträffande statens järnvägar.
Tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande har i vad det avser statens
järnvägar tidigare blivit föremål för behandling i ett hänseende, nämligen beträffande
förbättrad löneställning för överinspektörerna, varom beslut meddelades
vid 1941 års riksdag. Återstående frågor kommer jag att i det följande
upptaga till prövning.
Den 5 november 1937 beslöt Kungl. Maj:t, att genom en för ändmålet tillsatt
kommission skulle verkställas undersökning rörande förhållandet mellan
arbetsuppgifter och löneställning för personal vid statens järnvägar.
Kommissionen skulle bestå av fem ledamöter, av vilka skulle utses en, tilllika
ordförande, av chefen för kommunikationsdepartementet, två av järnvägsstyrelsen,
en av svenska järnvägsmannaförbundet samt en av statens
järnvägars befälsförbund. Undersökningen skulle verkställas enligt av chefen
för kommunikationsdepartementet angivna riktlinjer. Härutinnan anförde
föredragande departementschefen bland annat följande.
Undersökningen synes huvudsakligen böra avse frågan huruvida de arbetsuppgifter,
som nu åvila särskilda personalgrupper eller i förekommande
fall särskilda befattningshavare, skäligen med hänsyn till art och kvalifikationer
kunna anses motsvarade av vederbörande befattningshavares
lönegradsplacering. Vid bedömandet av detta spörsmål bör givetvis hänsyn
tagas till de med den allmänna utvecklingen över lag ökade fordringarna
på arbetsprestation och effektivitet, till inträdda förändringar i teknik
och arbetsmetoder samt jämväl, i den mån så låter sig göra, till jämförbara
förhållanden vid andra verk, närmast övriga kommunikationsverk. I
den mån undersökningen därtill giver anledning bör kommissionen utarbeta
förslag till sådana jämkningar i fråga örn olika befattningsgrupper
eller särskilda befattningar åvilande arbetsuppgifter, som ur ifrågavarande
synpunkt finnas av förhållandena påkallade. Då 1936 års lönekommitté
har till uppgift att behandla löneställning och gruppering även beträffande
personal vid statens järnvägar, lära dock frågor om en tjänstemannagrupps
eventuella uppflyttning i lönegrad icke i detta sammanhang böra
upptagas till prövning. Däremot torde kommissionen äga att i förekommande
fall pröva frågor örn antalet befattningshavare i viss lönegrad för visst
tjänsteställe i förhållande till antalet befattningshavare i viss annan lönegrad
vid samma tjänsteställe.
I övrigt synes kommissionen böra vara oförhindrad att till behandling
upptaga sådana personalfrågor, som under utredningens gång kunna uppkomma
och direkt sammanhänga med det huvudsakliga utredningsuppdraget.
Dock torde anledning i regel icke föreligga att i förevarande sammanhang
gå så långt i detaljfrågor, att man exempelvis söker, utöver vad ovan
sagts, fastslå antalet befattningshavare å de särskilda tjänsteställena, då
behovet av personal givetvis alltid blir växlande allt efter trafikens omfattning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Beträffande de personalkategorier, som undersökningen bör omfatta, torde
någon bestämd avgränsning på förhand icke vara lämplig. Sålunda böra
exempelvis även tjänstemän vid huvudverkstad och förråd kunna bliva föremål
för undersökningen. Undersökningens utsträckning till olika befattningsgrupper
m. m. synes i första hand böra bliva beroende på de framställningar,
som i sådant avseende föreligga eller kunna till kommissionen
inkomma, kommissionen dock obetaget att själv taga initiativ till de undersökningar,
vartill skäl kan anses föreligga. Resultatet av undersökningen
och därav föranledda förslag böra underställas Kungl. Majit.
Det av föredragande departementschefen åsyftade, åt 1936 års lönekommitlé
anförtrodda utredningsuppdraget i fråga om olika befattningars löneställning
har sedermera överlämnats till tjänsteförteckningssakkunniga.
Till ledamot, tillika ordförande, i kommissionen förordnades dåvarande
expeditionschefen i kommunikationsdepartementet, numera landshövdingen
T. E. Löfgren. Järnvägsstyrelsen utsåg till ledamöter överinspektören A. M.
R. Blomberg och maskininspektoren, numera förste maskiningenjören J. H.
Butén. Svenska järnvägsmannaförbundet utsåg ombudsmannen, numera
förbundsordföranden K. G. S. Christiansson och statens järnvägars befälsförbund
notarien, numera t. f. överinspektören R. V. Markland. Från och med
den 1 juli 1939 ersattes Blomberg och Marklund, vilka på grund av särskilda
tjänståligganden ansågo sig icke kunna kvarstå såsom medlemmar av
kommissionen, med trafikinspektören, numera förste trafikinspektören C. E.
H. Lundqvist respektive bokhållaren, numera e. o. notarien H. J. Dahlberg.
Kommissionen, vilken antagit benämningen 1938 års personalkommission
vid statens järnvägar, har avgivit följande betänkanden, nämligen i april
1940 del I, avseende förrådsavdelningen, tågfärjorna, huvudverkstäderna samt
maskin- och banavdelningarna (statens offentliga utredningar 1940:14),
i juli och oktober 1941 del II och del III, avseende distriktskanslierna respektive
trafikavdelningen (statens offentliga utredningar 1941:33) samt i januari
1942 del IV, avseende järnvägsstyrelsen (statens offentliga utredningar
1942: 13).
Över betänkandena lia utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen och allmänna
lönenämnden.
Rörande den årliga kostnadsökningen vid genomförandet av personalkommissionens
förslag föreligga approximativa beräkningar av järnvägsstyrelsen.
Enligt dessa skulle kostnadsökningen vid förslagets genomförande i den
utsträckning, det för närvarande tillstyrkts av styrelsen, uppgå till i runt tal
685,000 kronor, vari rörligt tillägg och kristillägg ingå efter 27 procent. Styrelsen
framhåller emellertid, att nämnda belopp kan beräknas nedgå till
omkring 415,000 kronor, i den mån kommissionens förslag genom reglering
av överskottspersonalen kommer att helt genomföras. En ytterligare kostnadsminskning
kan därjämte beräknas uppkomma genom att övergångsbestämmelserna
i anledning av förslagets genomförande utformas på sätt som
beslutats beträffande tjänsteförteckningsrevisionen vid allmänna civilförvaltningen.
Något material för beräkning av denna kostnadsminskning föreligger
emellertid icke.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
5
I årets .statsverksproposition har chefen för finansdepartementet under avdelningen
för flera huvudtitlar gemensamma frågor behandlat vissa med
tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål i vad avser allmänna
civilförvaltningen. Riksdagen har därefter med anledning av Kungl.
Maj:ts på departementschefens hemställan grundade förslag bemyndigat
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
och riksdagen anfört meddela de bestämmelser, som erfordras på
grund av tjänsteförteckningsrevisionen. Rörande innehållet av nämnda bemyndigande
tillåter jag mig hänvisa till ärendets riksdagsbehandling (statsutskottets
utlåtande nr 12, riksdagens skrivelse nr 16). För statens järnvägars
del bör motsvarande bemyndigande inhämtas av riksdagen i fråga om genomförandet
av såväl tjänsteförteckningssakkunnigas som personalkommissionens
förslag.
Jag anser mig vidare böra erinra, att personalförteckning för statens järnvägar
fastställes av Kungl. Maj:t beträffande befattningar till och med 20
lönegraden. För inrättande av nya tjänstegrader inom dessa lönelägen kräves
emellertid riksdagens beslut. Då Kungl. Majit redan fastställt personalförteckning
för år 1942 för befattningar till och med 20 lönegraden, har jag för
avsikt att framdeles, efter inhämtande av järnvägsstyrelsens yttrande, underställa
Kungl. Majit förslag till de förändringar av nämnda personalförteckning,
som med anledning av riksdagens beslut rörande nya tjänstegrader
böra genomföras från och med den 1 juli 1942.
Beträffande befattningar i 21 och högre lönegrader fastställer riksdagen
såväl lönegradsplaceringen som befattningarnas antal.
Vid den följande redogörelsen för det föreliggande utredningsmaterialet
kommer jag att särskilt för sig behandla vissa detaljförslag nämligen dels
återstående delar av tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande i vad avser
.statens järnvägar, dels sådana av personalkommissionen framställda förslag,
beträffande vilka erinringar framkommit vid ärendets remissbehandling
eller för vilka jag eljest anser mig böra särskilt redogöra, dels ock vissa
av järnvägsstyrelsen gjorda framställningar örn ändring i löneställning eller
antal beträffande olika ordinarie befattningar. Jag kommer därefter att i ett
sammanhang angiva min ståndpunkt till personalkommissionens övriga
förslag.
Järnvägsstyrelsens, tjänsteförteckningssakkunnigas och vissa av perso
nalkonimissionens
förslag.
En ny distriktschcfsbcfattning. Jämlikt beslut av Kungl. Majit har ett
sjätte distrikt provisoriskt inrättats vid stålens järnvägar från och med den
1 juli 1940. Till distriktet, vars huvudort är Borås, hava hänförts följande
under år 1940 övertagna enskilda järnvägar, nämligen Borås—Alvesta, Borås
—Ulricehamns, Falkenbergs, Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga, Varberg
—Borås—Herrljunga, Kalmar, Kalmar—Berga, Mönsterås—Åseda och östra
Smålands järnvägar. Från oell med den 1 juli 1941 lia ytterligare följande
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
övertagna enskilda järnvägar tillförts distriktet, nämligen Karlskrona—Växjö.
Växjö—Alvesta, Växjö—Tingsryds, Växjö—Åseda—Hultsfreds och Östra Väranäs
järnvägar samt Kalmar—Torsås järnväg. Distriktet omfattar 2,460 km
och Ilar en personalstyrka av i runt tal 2,500 befattningshavare.
I sina framställningar rörande antalet högre befattningar vid statens järnvägar
har järnvägsstyrelsen såväl år 1940 som år 1941 hemställt örn inrättande
av en ordinarie distriktschefsbefattning för det nya distriktet. Till
stöd för förslaget, vilket icke vunnit statsmakternas bifall, anförde styrelsen
i sin framställning den 4 januari 1941 bland annat följande.
Chefskapet för ifrågavarande distrikt utövas alltsedan distriktets inrättande
av ordinarie distriktschefen vid femte distriktet, vid vilket sistnämnda distrikt
förordnande meddelats å distriktschefsbefattningen. Ett förordnande
av denna art bör emellertid icke sträcka sig över alltför lång tidrymd utan
bör avvecklas så snart som möjligt. Sjätte distriktet, som uteslutande består
av nyförvärvade linjer, har ännu icke nått sin slutliga omfattning, men under
den tid, som förflutit sedan dess tillkomst, har distriktschefen pålagts en dryg
arbetsbörda vid organiserandet av detsamma. Han har därvid ställts inför en
mängd skiftande problem, då det gällt att till en enhet sammanföra flera med
varandra i många avseenden olika enskilda banor. Det är tydligt, att denna
nyordning icke låter sig till alla delar utföras inom en begränsad kort tid utan
kommer att under lång tid framåt, jämsides med den löpande förvaltningen,
ställa stora krav på distriktets chef.
I skrivelse den 16 januari 1942 har styrelsen upprepat sitt förslag samt däri
framställning den 4 januari 1941 bland annat följande.
Distriktschefernas nuvarande ställning inom distriktsorganisationen förskriver
sig från år 1928, då avdelningsinstitutionen inom de tidigare distriktsförvaltningarna
slopades. Distriktschefen kom genom den då genomförda organisationsändringen
att bättre än tidigare framträda som den verkliga chefen
och blev den beslutande i alla frågor, som folio inom hans förvaltningsområde.
En hel del av avdelningsföreståndarnas (lian-, maskin- och trafikdirektörernas)
funktioner överflyttades på distriktschefen. Kraven pådistriktschefens
arbetsförmåga och initiativ blevo emellertid därmed betydligt större än
förut. Distriktschefen måste sålunda numera långt ut i detaljerna följa trafikarbetet,
underhålls- och byggnadsarbeten samt driften överhuvudtaget. Han
har i sådant syfte bland annat att tillse, att samarbetet mellan de olika avdelningarna
förlöper friktionsfritt och att ärendenas behandling inom dessa blir
enhetlig. Personalärendena kräva vidare under nuvarande förhållanden ett
allt mer ökat arbete och ständigt skärpt uppmärksamhet från distriktschefen
personligen. Han skall även utåt gentemot allmänheten och andra myndigheter
företräda statens järnvägar i alla frågor, oavsett vilken avdelning de tillhöra.
Distriktschefen har vidare i sin egenskap av driftschef inom sitt distrikt en
av sina främsta funktioner i kontrollen och övervakningen av utgifterna samt
icke minst personalhushållningen inom de olika avdelningarna.
Ett av grunddragen i den nuvarande organisationen är, att sektionsföreståndarna
äro direkt föredragande inför distriktschefen i en mängd frågor och
att dessa skola i största möjliga utsträckning avhandlas muntligt för att undvika
det tidsödande och arbetskrävande remissförfarandet. Antalet föredragande
för distriktschefen — inom dennes kansli och å sektionerna — är därför
mycket stort.
För att distriktschefen under dessa förhållanden skall, med tillgodose
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
7
ende av effektiviteten i förvaltningen, kunna fullgöra sina förvaltningsfunktioner
är det nödvändigt, att hans förvaltningsområde icke göres för otympligt
eller vittomfattande. I detta hänseende har erfarenheten visat, att den
nuvarande distriktsstorleken näppeligen kan utökas utan snarare bör i visst
fall minskas.
Då gällande distriktsorganisation genomfördes syftades närmast till att
förenkla och nedbringa förvaltningsapparaten till den minsta möjliga, vilket
också skedde. Att en så genomgripande organisationsförändring då kunde
göras utan olägenhet berodde därpå, att arbetsuppgifterna och arbetsbördan
för tillfället lättats på alla områden. Trafik- och personalförhållandena voro
skäligen stabiliserade samt så mycket av utvecklingsprogrammet för såväl
de ban- och maskintekniska som de trafiktekniska områdena redan utfört,
att det framtida förvaltningsarbetet syntes böra bliva mindre betungande
för en ganska lång tid framåt. Detta antagande har sedermera kraftigt jävats
av de verkliga förhållandena. Särskilt på de bantekniska oell trafiktekniska
områdena hava förhållandena tydligt och klart visat nödvändigheten
och behovet av moderniseringar, som även pågå och alltjämt kräva
en ständigt skärpt uppmärksamhet. Den stegrade trafiken — detta frånsett
de nuvarande onormala förhållandena —- den skärpta konkurrensen från
andra transportmedel, kraven på ökad tåghastighet samt på snabbare och
bekvämare transporter av både resande och gods har självfallet väsentligt
ökat distriktschefens arbete. Ett efter den nuvarande organisationsformens
genomförande tillkommet helt nytt och icke så ringa arbetsområde, nämligen
biltrafiken, lägger jämväl betydande arbetsbörda på distriktschefen,
icke minst i vad gäller att effektivt samordna bil- och järnvägstrafiken med
varandra.
Frånsett dessa förhållanden hava samtliga distrikt sedan år 1928 avsevärt
utökats i fråga om linjeutsträckning, dels genom nybyggda statsbanelinjer
i Norrland, dels ock genom förvärv under årens lopp av ett stort antal enskilda
järnvägar. Först den 1 juli 1940 har, såsom förut nämnts, ett nytt
distrikt bildats av en del av de då förstatligade banorna, varvid emellertid
är att märka, att ingen avlastning skett för de gamla distrikten.
Samtliga berörda omständigheter äro av den betydelse för distriktschefens
ämbetsutövning, att någon mera betydande utökning av distriktens storlek
icke är försvarbar. Härtill kommer att en utökning otvivelaktigt skulle nödvändiggöra
en ganska grundlig omorganisation av distriktsledningen. En
sådan omorganisation måste nämligen närmast avse en uppdelning av distriktschefens
befogenheter på flera händer, vilket skulle innebära en återgång
helt eller delvis till avdelningsföreståndarsystemet. Ärendenas handläggning
bleve därigenom fördröjd, varjämte möjligheterna till ett effektivt
övervakande av distriktets ekonomi och till sammanhållning av de ledande
arbetskrafterna inom sektionerna komme att försämras.
Av det anförda anser styrelsen framgå, alt någon tvekan örn behövligbeten
av en utökning av antalet distriktschefer icke kan råda. Då därjämte
upprätthållandet av en distriktschefsbefattning genom vikarie under längre
tid medför uppenbara olägenheter och ej heller kan anses lämpligt med
hänsyn till de successionsförordnanden, som därav föranledas, anser .styrelsen,
att med inrättandet av den föreslagna nya distriktschefsbefattningen
icke längre bör anstå.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 7 februari 1942 erinrat, att
nämnden vid tvenne tillfällen tagit ställning till styrelsens ifrågavarande förslag
samt att nämnden därvid — utan att närmare vilja ingå på frågan örn
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Deparlementselit
fen.
det antal distrikt, som kunde befinnas erforderligt vid i full utsträckning genomfört
förstatligande av de enskilda järnvägarna — med hänsyn till omfattningen
av den ifrågasatta distriktschefsbefattningens verksamhetsområde
ansett sig böra tillstyrka förslaget. Sin sålunda uttalade mening har lönenämnden
nu icke funnit anledning att frångå.
I särskilt yttrande har lönenämnclens ordförande, generaldirektören Stridsberg
anfört följande.
I anslutning till de särskilda yttranden, som av mig avgivits i samband med
lönenämndens tidigare behandling av förslag örn inrättande av en ny ordinarie
distriktschefsbefattning vid statens järnvägar, anser jag, att nämnden
bort avstyrka jämväl det nu framlagda förslaget. Frågan örn utökning av
distrikten vid statens järnvägar och om huvudstationerna för distrikten synes
mig sålunda böra upptagas till allmän och principiell omprövning, innan
man binder sig för ett nytt ordinarie distrikt, särskilt med den förläggning
av distriktskansliet, som järnvägsstyrelsens förslag innebär. Vad styrelsen
yttrar om distriktschefs uppgift att långt ut i detaljerna följa trafikarbetet,
underhålls- och byggnadsarbeten samt driften överhuvudtaget, örn distriktscliefens
funktion att gentemot allmänheten företräda statens järnvägar, om
distriktschefens egenskap av driftschef och vad därmed sammanhänger samt
därom att sektionscheferna äro direkt föredragande inför distriktschefen (i
största möjliga utsträckning muntligt), allt detta talar för att distriktskansliet
så vitt möjligt bör förläggas till en någotsånär central ort och ej i en utkant
av distriktet. Jag anser fördenskull, att ytterligare utredning erfordras, innan
definitiv ställning kan tagas i frågan.
Ledamoten Magnusson har såsom sin mening uttalat, att distriktschefen i
sjätte distriktet lämpligen borde placeras i Nässjö, Alvesta eller Växjö.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att järnvägsstyrelsen såväl i fjol som
året därförut framfört förslag örn inrättande av en ny ordinarie distriktschefsbefattning.
Vid min anmälan första gången av förslaget ifråga (propositionen
nr 153 till 1940 års lagtima riksdag) uttalade jag, att jag för det dåvarande
icke ansåge mig böra förorda någon ökning av antalet distriktschefsbefatlningar.
I den mån, framhöll jag, förvärvade enskilda järnvägar icke
lämpligen kunde infogas i den bestående distriktsorganisationen, borde frågan
om deras förvaltning tills vidare ordnas provisoriskt. Vad jag sålunda
uttalade vann riksdagens godkännande. Då jag i fjol (propositionen nr
149 till 1941 års riksdag) anmälde styrelsens förnyade förslag, förklarade jag
mig sakna anledning tillstyrka ett frångående av den föregående år intagna
ståndpunkten. Ej heller däremot framfördes någon erinran av riksdagen.
Såsom nämnts har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 juli
1940 inrättats ett provisoriskt distrikt, benämnt sjätte distriktet, till vilket
hänförts ett betydande antal övertagna enskilda järnvägar. Chefskapet över
detta distrikt har anförtrotts ordinarie distriktschefen i femte distriktet, i
vilket distriktschefsbefattningen uppehälles på förordnande.
Det är uppenbart, att upprätthållandet av en distriktschefsbefattning genom
vikarie under längre tid medför betydande olägenheter, icke minst med
hänsyn till därav föranledda successionsförordnanden. Då vidare bestående
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
9
behov av ett nytt distrikt numera måste anses föreligga, synes mig såväl
praktiska skäl som hänsynen till de befattningshavare, vilka därav direkt
eller indirekt beröras, tala för att det nya distriktet gives en ordinarie personaluppsättning.
Jag är därför beredd att nu tillstyi''ka järnvägsstyrelsens
förslag örn inrättande av ytterligare en distriktschefsbefattning i lönegraden
C 9. Till vissa andra det nya distriktet berörande personalfrågor återkommer
jag i det följande.
Jag vill emellertid i anledning av de vid allmänna lönenämndens utlåtande
fogade särskilda yttrandena framhålla, att vad jag sålunda föreslagit
icke innebär något ställningstagande till vare sig frågan om omfattningen
av det nya distriktet eller spörsmålet örn förläggningen av dess kansli. Det
nuvarande provisoriet härutinnan bör enligt min mening tills vidare bestå
för att framdeles upptagas till slutligt avgörande i samband med en framför
allt på grund av det fortsatta järnvägsförstatligandet av allt att döma nödvändig
allmän översyn över distriktsindelningen vid statens järnvägar.
Införande av byrådirektör i A 28. Befattningen byrådirektör finnes icke
vid statens järnvägar. Något förslag örn dess införande har icke framlagts
av vare sig tjänsteförteckningssakkunniga eller personalkommissionen.
I skrivelse den 7 februari 1942 har emellertid järnvägsstyrelsen hemställt,
att 3 befattningar såsom byrådirektör i lönegraden A 28 måtte inrättas vid
statens järnvägar, avsedda för de för närvarande såsom förste byråingenjörer
i lönegraden A 27 placerade föreståndarna för bantekniska byråns bro-, signal-
och geotekniska avdelningar. Till stöd för förslaget har styrelsen anfört
följande.
På ifrågavarande föreståndare ställas särskilt stora fordringar med avseende
på teknisk kunskap och förfarenhet. De måste samtliga vara framstående
specialister inom den tjänstegren, som avdelningens arbeten omfattar,
varför på innehavarna av dessa tjänster ostridigt vila arbetsuppgifter, som
ligga väsentligt över vad som regelmässigt brukar vara förenat med förste
byråingenjörsbefattningar. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att
styrelsens arkitekt, såsom föreståndare för bantekniska byråns husbyggnadsavdelning,
är placerad i lönegraden A 28.
På broavdelningen handläggas arbeten rörande konstruktioner för ny- och
ombyggnader av broar vid statens järnvägar, konstruktioner för större husbyggnader
m. m., uppgörande av tekniska bestämmelser för och teknisk
inspektion av anläggningarna, upphandling, kontroll och leveransbesiktningar,
vilka arbeten i många fall äro av en avsevärd storleksordning. På föreståndaren
ankommer att leda arbeten för den honom underställda tekniska
personalen, bestående av sammanlagt 16 personer, vilket med hänsyn till den
föreliggande arbetsmängden och kvaliteten av arbetsuppgifterna ställer synnerligen
stora krav på bans initiativ och tekniska kunnande.
Arbetsområdet för signalavdelningen omfattar planering och konstruktionsarbeten
för nyanläggningar, komplettering och ändring i samband med
bangårdsändringar, moderniseringar och förbättringar av olika slag av alla
de olika viixel- och signalsäkerhetsanläggn.ingar, som förekomma vid statens
järnvägar, vilka anläggningar under årens lopp icke blott tagit allt större
omfattning utan även nått en allt större teknisk utveckling. Inom avdelningen
utfärdas allmänna beskrivningar och bestämmelser för anläggningarna,
lokala instruktioner för deras handhavandc, tekniska bestämmelser för ari
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
läggningarnas utförande, montage, kontrollprovning, underhåll m. m. Vidare
verkställes teknisk inspektion och kontroll av anläggningarna och leveransbesiktning
av upphandlade anläggningar. Föreståndaren måste därför
vara en i hög grad kunnig specialist inom berörda område och kunna leda
arbetet inom denna jämförelsevis stora avdelning med en teknisk personal
på för närvarande 20 tjänstemän.
Å geotekniska avdelningen handläggas ärenden rörande de geotekniska
undersökningar av grundförhållandena, som äro nödvändiga vid hus-, brooch
banbyggnader av olika slag för att tillgodose den säkerhet med avseende
på byggnadernas stabilitet, som är av nöden. Avdelningen skall dessutom
vara expertisorgan inom verket för samtliga frågor av hithörande natur,
såväl för andra inom styrelsen befintliga konstruktionsavdelningar som
vederbörande linjemyndigheter. Av föreståndaren fordras därför stor erfarenhet
och grundlig utbildning inom berörda fack, och med ledning av hans
utlåtanden träffas avgöranden, som medföra ett avsevärt ansvar såväl ur
ekonomisk synpunkt som med hänsyn till säkerheten för tågens framförande.
På grund av de kvalificerade arbetsuppgifter, som sålunda åvila ifrågavarande
avdelningsföreståndare, anser styrelsen den föreslagna lönegradsplaceringen
väl motiverad.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 24 februari 1942 uttalat, att
lönenämnden i likhet med järnvägsstyrelsen anser ifrågavarande befattningshavares
tjänståligganden vara av mera kvalificerad natur än de arbetsuppgifter,
som åvila förste byråingenjörsbefattningar i allmänhet vid statens
järnvägar. Med hänsyn härtill och då den omständigheten, att frågan
örn byråchefernas löneställning ännu icke vunnit sin lösning, icke bör utgöra
hinder för ett avgörande av det nu föreliggande spörsmålet, har lönenämnden
funnit sig kunna tillstyrka bifall till framställningen.
Departements- Av föreståndarna för byråavdelningarna inom järnvägsstyrelsen äro endast
eksfen. 5 placerade i 28 lönegraden, nämligen de fyra överinspektörerna å drifttjänstbyrån
samt föreståndaren för bantekniska byråns husbyggnadsavdelning
(arkitekten). Övriga avdelningsföreståndare äro placerade högst i 27 lönegraden.
Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag innebär uppflyttning av ytterligare
3 föreståndarbefaltningar, nämligen föreståndarna för bantekniska
byråns bro-, signal- och geotekniska avdelningar till den högre löneställningen,
därvid benämningen byrådirektör skulle för deras vidkommande
införas i tjänsteförteckningen.
De arbetsuppgifter, som enligt den av järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen
åvila ifrågavarande avdelningsföreståndare, samt de krav beträffande
teknisk kunskap och förfarenhet, som ställas på dem, synas mig tala för
jämställdhet i lönehänseende med de till 28 lönegraden hänförda föreståndarna
för byråavdelningar inom järnvägsstyrelsen. Ett ytterligare motiv för
den föreslagna lönegradsplaceringen synes mig det förhållandet utgöra, att
jämförbara avdelningsföreståndare inom såväl telegrafstyrelsen som vattenfallsstyrelsen
äro placerade såsom byrådirektörer i 28 lönegraden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
11
Allmänna lönenämnden bär i sitt tillstyrkande utlåtande över järnvägsstyrelsens
förslag framhållit, att den omständigheten, att frågan om byråchefernas
löneställning ännu icke vunnit sin lösning, icke bör utgöra hinder för
ett avgörande av förevarande spörsmål. För min del ansluter jag mig till
denna lönenämndens uppfattning. Jag vill endast tillägga, att styrelsens förslag
icke innebär annat än ett utnyttjande av en inom statsförvaltningen redan
befintlig tjänstegrad, vilken oberoende av de resultat, till vilka omprövningen
av frågan om byråchefernas lönegradsplacering kan leda, kommer att
såsom sådan återfinnas i tjänsteförteckningen.
Jag tillstyrker alltså, att föreståndarna å bantekniska byråns bro-, signaloch
geotekniska avdelningar uppflyttas från förste byråingenjörer i lönegraden
A 27 till byrådirektörer i lönegraden A 28.
Fråga om uppflyttning av föreståndaren för huvudverkstaden i Tomteboda
från A 26 till A 27. Vid statens järnvägar finnas för närvarande 7 huvudverkstäder.
Föreståndaren för huvudverkstaden i örebro är såsom verkstadsöveringenjör
placerad i lönegraden G 6. Av övriga föreståndare äro 4,
nämligen föreståndarna för huvudverkstäderna i Göteborg, Malmö, Östersund
och Notviken såsom förste verkstadsingenjörer placerade i lönegraden A 27,
medan föreståndarna för huvudverkstäderna i Tomteboda och Bollnäs såsom
verkstadsingenjörer äro hänförda till lönegraden A 26.
Personalkommissionen har (betänkandet del I) föreslagit uppflyttning av
föreståndaren för huvudverkstaden i Tomteboda till förste verkstadsingenjör.
Till stöd härför har kommissionen anfört följande.
Verkstaden i Tomteboda har till uppgift att utföra de revisioner av personvagnar,
som var fjärde respektive var sjätte månad företagas, ävensom därjämte
i förekommande fall sådana erforderliga reparationer av dylika vagnar,
vilka lämpligen böra å verkstaden utföras. Arten av dessa arbeten påverkas
därav, att de omfatta personvagnar av alla förekommande typer och
med mycket skiftande utrustning. På grund av personvagnsparkens knapphet
i förhållande till vagnbehovet, särskilt under högtrafik, och då det här
gäller att säkerställa vagnparken för tågen å statens järnvägars viktigaste
linjer, måste verkstadsdriften på denna verkstad även ur nu nämnda synpunkt
bedrivas med största precision. Verkstadens kapacitet är, särskilt före
helger och andra högtrafikstillfällen, strängt utnyttjad, och dess rationella
drift utgör därför en av förutsättningarna för ett ekonomiskt utnyttjande av
personvagnsparken. Nu nämnda omständigheter medföra, att stora krav ställas
på verkstadens föreståndare i fråga örn organiserandet och ledandet av
verkstadsdriften. Kommissionen anser därför, att de arbetsuppgifter och det
ansvar, som åvila denne befattningshavare, äro av sadan art, att hans uppflyttning
i 27 lönegraden är motiverad.
I utlåtande den 7 februari 1941 har järnvägsstyrelsen avstyrkt personalkommissionens
ifrågavarande förslag samt därvid anfört följande.
Såsom skäl för befattningens uppflyttning i lönegrad har kommissionen
huvudsakligen framhållit, att arbetsobjektens, personvagnarnas, många olika
typer och skiftande utrustning samt det stränga utnyttjandet av verkstadens
kapacitet ställa stora krav på verkstadens föreståndare i fråga örn organi
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Departement t
chefen
serandet och ledandet av verkstadsdriften därstädes. Kommissionen synes
emellertid vid bedömandet av denna fråga ej hava tillräckligt beaktat, att
vid huvudverkstaden Tomteboda utföras endast mindre revisioner av personvagnar,
det vill säga sådana underhållsarbeten, vid vilka vagnarnas inbördes
skiljaktighet i fråga örn typ och utrustning har en mycket liten inverkan
på arbetsgången i verkstaden. Med hänsyn härtill har också det s. k.
taklarbetet vad denna verkstad beträffar kunnat drivas längre än vid någon
annan av statens järnvägars huvudverkstäder. Denna i detalj fastställda
planläggning av arbetsgången underlä Ilar givetvis i hög grad även verkstadsföreståndarens
övervakande av driften och förenklar betydligt hans arbete.
Härtill kommer att verkstadsbyggnaderna äro organiskt grupperade inom
ett mycket begränsat område, vilket i sin mån bidrager till lättnader i arbetets
övervakande.
I fråga örn storleksordningen och vikten av de arbetsuppgifter, som påvila
verkstadsföreståndaren i Tomteboda, äro dessa eldigt styrelsens mening
närmast likvärdiga med dem, som påvila verkstadsföreståndaren i Bollnäs,
vilken ävenledes är placerad i lönegraden A 26. Vid huvudverkstaden i Bollnäs
underhållas visserligen i huvudsak godsvagnar, men härvid är att märka,
att detta underhåll omfattar såväl större (6-års) som mindre (3-års) revisioner
av sådana vagnar, vartill kommer att vid denna verkstad även underhållas
ångfinkor och 2-axliga resgodsvagnar samt flera olika slags specialvagnar,
såsom isskrapor, spårrensare med flera. Med utgångspunkt från
verkstädernas utnyttjande förefinnes ej heller någon gradskillnad mellan
verkstäderna i Tomteboda och Bollnäs, enär bådas kapacitet under en följd
av år ständigt varit fullt utnyttjad.
I detta sammanhang torde även böra framhållas, att verkstäderna i Tomteboda
och Bollnäs äro de enda huvudverkstäder, där någon uppdelning på
olika ingenjörsavdelningar ej visat sig erforderlig, en omständighet som indirekt
visar, att dessa verkstäder intaga en särställning i fråga örn begränsningen
av dem tilldelade arbetsuppgifter. I följd härav har också vid dessa
tvenne huvudverkstäder, utom verkstadsföreståndaren, blott en ingenjör med
underingenjörs tjänsteställning ansetts erforderlig som ingenjörsbefäl.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 23 september 1941 framhållit,
att lönenämnden — även örn vissa skäl tala för ett bifall till kommissionens
föreliggande förslag -— likväl anser det vid huvudverkstaden i Tomteboda
bedrivna arbetet med hänsyn till dess natur och till den arbetsorganisation,
som är för handen, knappast vara av den art och omfattning, att föreståndarens
placering i lönegraden A 27 kan anses motiverad. Med hänsyn härtill
finner lönenämnden i likhet med järnvägsstyrelsen, att ifrågavarande föreståndarbefattning
bör kvarbliva i den nuvarande lönegraden. Lönenämnden
vill emellertid framhålla, att, därest en höjning av löneställningen för föreståndaren
vid Tomteboda kommer lill stånd, detta svårligen kan undgå att
medföra konsekvenser i avseende å verkstadsföreståndaren i Bollnäs. Så vitt
av järnvägsstyrelsens utlåtande framgår, äro nämligen de arbetsuppgifter,
denne verkstadsföreståndare har att utföra, principiellt likvärdiga med dem,
som åvila verkstadsföreståndaren i Tomteboda.
Liksom allmänna lönenämnden linner jag utredningen i ärendet giva
vid handen, att någon väsentlig skillnad mellan de arbetsuppgifter, som åvila
föreståndarna för huvudverkstäderna i Tomteboda och Bollnäs, icke kan an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
13
ses föreligga. Å andra sidan äro dessa verkstäder organisatoriskt och med
hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning av annat slag än de verkstäder,
vilkas föreståndare äro förste verkstadsingenjörer. Med hänsyn härtill
anser jag mig icke böra tillstyrka den av personalkommissionen föreslagna
uppflyttningen av föreståndaren för huvudverkstaden i Tomteboda
från lönegraden A 26 till lönegraden A 27.
En ny byråingenjör i A 26. Antalet byråingenjörsbefattningar utgör för
närvarande 10. Personalkommissionens förslag —- till vilket jag i det följande
kommer att giva min anslutning — innebär utökning av antalet med 4 befattningar,
av vilka 1 avses för bantekniska byrån och 3 för maskintekniska
byrån.
I skrivelse den 16 januari 1942 har järnvägsstyrelsen hemställt om inrättande
av ytterligare en byråingenjörsbefattning, avsedd för styrelsens verkstadsbyrå,
samt därvid anfört följande.
Bland de arbetsuppgifter, som påvila styrelsens verkstadsbyrå, intager planläggningen
av verkstäder och arbetsgången i desamma en framskjuten plats.
Dessa planläggningsarbeten avse ej endast nya verkstäder eller verkstadsavdelningar
utan ingå även som ett viktigt led i den fortlöpande rationaliseringen
av driften i redan befintliga verkstäder.
Till och med år 1938 handhades den närmaste ledningen av här avsedda
arbeten av en verkstadsinspektor å verkstadsbyrån. Sedan denne befordrats
till verkstadsföreståndare, överflyttades emellertid verkstadsinspektorsbefattningen
till den egentliga verkstadsdriften, och den direkta ledningen av planeringsarbetena
övertogs till väsentlig del av verkstadsdirektören själv.
Efter hand har emellertid omfattningen av dessa arbeten ökat som en följd
av den allt hastigare utvecklingen på hithörande områden. Nya arbetsbesparande
metoder, transportredskap och mekaniska hjälpmedel hava framkommit,
vilkas tillämpning och användning inom verkstadsdriften ofta nödvändiggöra
mer eller mindre omfattande ändringar av verkstädernas planläggning
liksom av arbetsgången inom desamma. Härtill kommer att de verkstäder,
som i samband med förstatligandet av vissa enskilda järnvägar tillförts
statens järnvägar, i fråga örn arbetsplanläggning och utrustning med
moderna hjälpmedel i regel ej motsvarat nutidens krav på rationell verkstadsdrift.
En modernisering av dessa verkstäder är därför ofrånkomlig och har
redan delvis påbörjats. Men även i fortsättningen kommer den från förstatligandet
härrörande utökningen av antalet verkstäder att innebära en ökning
av de redan nu betydande fortlöpande planläggningsarbeten, som påvila verkstadsbyrån.
Det är därför enligt styrelsens mening nödvändigt, att den närmaste ledningen
av dessa arbeten kommer att påvila en särskild tjänsteman å verkstadsbyrån
och att sålunda verkstadsdirektören avlastas den direkta utformningen
av planläggningsarbetet.
För alt så i verkligheten skall kunna bliva fallet måste emellertid stora fordringar
ställas på denne tjänsteman såväl i fråga örn allmän teknisk erfarenhet
som särskilt beträffande modern verkstadsorganisation. Förutom en mångårig
tjänstgöring vid verkstadsdriften och helst inom ett flertal av dess olika
specialavdelningar bör han besitta en ingående kännedom örn moderna arbetsmetoder,
transportredskap och andra mekaniska hjälpmedel samt hava
personlig fallenhet för lösandet av tekniska organisationsfrågor inom verkstadsdriften.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Med hänsyn härtill och till de ur ekonomisk synpunkt viktiga uppgifter,
som komma att påvila ifrågavarande befattningshavare, anser styrelsen, att
denne bör erhålla byråingenjörs tjänsteställning.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 7 februari 1942 icke funnit
skäl till särskilt uttalande i anledning av järnvägsstyrelsens ifrågavarande
förslag.
Departement- För närvarande utövar chefen för verkstadsbyrån den direkta ledningen
chefen. av verkstädernas arbetsplanläggning. Ett bibehållande av denna anordning
kan näppeligen anses tillfredsställande. Det måste nämligen enligt mitt förmenande
vara uppenbart, att chefen för verkstadsbyrån icke bör vid sidan
av övriga göromål betungas med denna med hänsyn till utvecklingen å hithörande
områden betydande arbetsuppgift, vilken ytterligare ökat i omfattning
på grund av den modernisering, varav de i samband med järnvägsförstatligandet
övertagna verkstäderna i flertalet fall äro i behov. Vid sådant
förhållande synas mig avgörande skäl tala för bifall till järnvägsstyrelsens
förslag örn inrättande av en särskild befattning för ändamålet. Mot befattningens
placering såsom byråingenjör i lönegraden A 26 har jag icke något
att erinra.
Införande av elektroingenjör i A 26. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
och personalkommissionens förslag, vilket vid ärendets remissbehandling
lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att befattningen elektroingenjör
införes i 26 lönegraden. Den nya befattningen avses för starkströmsingenjörerna
vid de fem äldre distriktskansliema. För närvarande
äro dessa tjänstemän placerade i lönegraden A 22.
Tjänsteförteckningssakkunnigas förslag innebar dessutom, att benämningen
elektroingenjör i anslutning till uttalande av järnvägsstyrelsen skulle användas
även för de nuvarande telegrafingenjörerna i 26 lönegraden. Då järnvägsstyrelsen
numera håller före, att telegrafingenjörsbenämningen bör bibehållas,
anser jag mig icke böra förorda den av tjänsteförteckningssakkunniga
ifrågasatta förändringen.
En ny sekreterarbefattning i A 26. Antalet sekreterarbefattningar i 26 lönegraden
utgör för närvarande 4. Personalkommissionens av mig i det följande
tillstyrkta förslag innebär å ena sidan uppflyttning till 26 lönegraden
av 1 befattning såsom sekreterare i 24 lönegraden å godstrafikbyråns transportavdelning
samt inrättande å kanslibyrån av 1 befattning i 26 lönegraden
för handläggning av bland annat löne- och pensionsfrågor. Å andra sidan
skulle till förste sekreterare i 27 lönegraden uppflyttas 2 befattningar, nämligen
dels föreståndaren för godstaxebyråns avdelning för utländsk godstrafik,
dels ock byråchefens närmaste man å persontaxebyrån. Antalet sekreterarbefattningar
i lönegraden A 26 skulle alltså bliva oförändrat.
I skrivelse den 16 januari 1942 har järnvägsstyrelsen föreslagit inrättande
av ytterligare 1 ordinarie sekreterarbefattning i 26 lönegraden, avsedd för
föreståndaren för drifttjänstbyråns allmänna avdelning. Styrelsen erinrar,
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
15
att samma förslag framförts i fjol samt tillstyrkts av personalkommissionen
och allmänna lönenämnden men icke vunnit statsmakternas bifall. Till stöd
för förslaget hade styrelsen därvid anfört följande.
På föreståndaren för den allmänna avdelningen ankommer att bereda och
antingen i samråd med respektive överinspektör eller ock direkt för byråchefen
föredraga driftsavdelningen och drifttjänstbyrån tillhörande ärenden rörande
personalens antagning, utbildning och tjänstgöring m. m., personalstater,
tjänstetillsättningar och förflyttningar ävensom vissa löneärenden.
Han har även överinseendet över den personal, som å byrån är placerad å
diariet, för maskinskrivning och för vaktmästarsysslor.
Vidare har föreståndaren att i personalangelägenheter tillhandagå distrikten
med råd och upplysningar, att till verket utomstående tjänsteställen och
personer lämna de upplysningar, som kunna befinnas befogade, att biträda
vid förhandlingar med personalorganisationerna och att på uppdrag av byråchefen
direkt förhandla med dessa organisationer. Denne tjänsteman måste
därför vara fullt insatt i alla förordningar och bestämmelser rörande personal
vid såväl han- och maskin- som trafikavdelningarna, att vara väl underrättad
örn rådande förhållanden inom dessa skilda avdelningar och att även
besitta förfarenhet beträffande äldre författningar och föreskrifter liksom ock
kännedom om tillämpad praxis på de områden, varom här kan bliva fråga.
Honom åligger ävenledes att vaka över, att alla personalangelägenheter inom
den stora driftsavdelningen med dess mångskiftande tjänsteområden besörjas
enligt enhetliga linjer och efter av styrelsen meddelade direktiv.
I och med övertagandet i större skala av enskilda järnvägar har arbetsmängden
för allmänna avdelningen i avsevärd omfattning stegrats, även rent
kvalitativt. Den stora utökningen av personalnumerären och i samband därmed
uppkommande frågor rörande den övertagna personalens tjänstgöring,
utbildning och placering m. m. komma sålunda att ställa ytterligare stora
krav på den allmänna avdelningen och dess föreståndare.
Genom beslut den 15 juli 1941 har järnvägsstyrelsen förordnat föreståndaren
för drifttjänstbyråns allmänna avdelning, vilken innehar tjänsteställning
såsom ordinarie notarie i 21 lönegraden, till extra ordinarie sekreterare i 26
lönegraden. Med hänsyn till den fortsatta utveckling, vari drifttjänstbyrån
och icke minst dess allmänna avdelning är stadd, finner styrelsen anledning
icke föreligga att ytterligare fördröja uppförandet av nämnda sekreterarbefattning
på ordinarie stat. Samtidigt föreslår styrelsen, att den notariebefattning,
som blir disponibel vid inrättandet av ifrågavarande sekreterarbefattning,
får tills vidare kvarstå å byrån.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 7 februari 1942 erinrat örn
sitt i fjol gjorda uttalande, att del med hänsyn till de kvalificerade göromål,
som ankomma på innehavaren av ifrågavarande notariebefattning, och till
betydelsen för verkels driftsekonomi av de ärenden befattningshavaren har
att handlägga, syntes nämnden motiverat, att befattningshavaren bereddes
den löneställning järnvägsstyrelsen förordat. På grund av den fortgående utvecklingen
inom drifttjänstbyrån anser sig lönenämnden, under åberopande
av vad nämnden sålunda uttaiat, höra tillstyrka den föreliggande framställningen.
Jämväl personalkommissionen har (betänkandet del IV) föreslagit inrättan
-
Departements
chefen.
16 Kungl. Maj.ts preposition nr 195.
de av en sekreterarbefattning i lönegraden A 26 för ifrågavarande avdelningsföreståndare.
Den utveckling i kvalitativt hänseende beträffande de med föreståndarskapet
för drifttjänstbyråns allmänna avdelning förenade arbetsuppgifterna, som
ägt rum efter det järnvägsstyrelsen i fjol föreslog inrättandet av en ordinarie
sekreterarbefattning i lönegraden A 26 för ifrågavarande befattningshavare,
synes mig tala för att befattningshavaren gives den av styrelsen föreslagna
samt av personalkommissionen och allmänna lönenämnden tillstyrkta tjänsteställningen.
Med hänsyn till den kvantitativa ökning av arbetsuppgifterna
å avdelningen, som jämväl ägt rum, har jag ej heller något att erinra mot att
den notariebefattning, som eljest skulle hava indragits, i enlighet med styrelsens
förslag bibehålies å avdelningen.
En ny signalingenjör i A 26. Vid ett vart av de fem äldre distriktskanslierna
finnes en signalingenjör i lönegraden A 26. Någon ordinarie dylik befattning
finnes däremot icke vid det nyinrättade provisoriska sjätte distriktet.
I anslutning till vad jag anfört vid behandlingen av järnvägsstyrelsens
förslag örn inrättande av ytterligare en ordinarie distriktschefsbefattning tillstyrker
jag, att —- på sätt järnvägsstyrelsen i utlåtande över personalkommissionens
förslag hemställt -— en ordinarie signalingenjörsbefattning inrättas
för distriktskansliet vid sistnämnda distrikt.
En ny verkstadsingenjörsbcfattning i A 26. För närvarande finnas 3 verkstadsingenjörsbefattningar
i lönegraden A 26, nämligen 1 såsom närmaste
man till föreståndaren för huvudverkstaden i Örebro och 2 såsom föreståndare
för huvudverkstäderna i Tomteboda respektive Bollnäs.
I skrivelse den 16 januari 1942 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om
inrättande av ytterligare en verkstadsingenjörsbefattning, avsedd för föreståndaren
för en genom sammanslagning av de från vissa enskilda järnvägar
övertagna verkstäderna i Hälsingborg och i Ystad bildad ny huvudverkstad,
benämnd Hälsingborg—Ystad. Till stöd härför har styrelsen anfört följande.
Vid den av statens järnvägar övertagna verkstaden i Hälsingborg, förut
tillhörig Hälsingborg—Hässleholms järnvägar, har som platsföreståndare
kvarstått en från nyssnämnda järnvägar övertagen maskiningenjör. Denne,
som varit uppförd å övergångsstat, avgick med pension vid utgången av november
månad 1941. Någon befattning för den nytillträdande föreståndaren
för verkstaden ifråga finnes icke disponibel.
Styrelsen har emellertid för avsikt att under en och samma förvaltning
sammanslå denna verkstad med den under år 1941 övertagna verkstaden i
Ystad, förut tillhörig Malmö—Ystads och Ystad—Eslövs järnvägar, varigenom
av dessa verkstäder skulle bildas en huvudverkstad Hälsingborg—Ystad
med föreståndare i verkstadsingenjörs tjänsteställning och med Hälsingborg
som stationeringsort. Till denna huvudverkstad skulle lämpligen kunna hänföras
även de verkstäder, som vid förstatligande av andra enskilda Skånejärnvägar
kunna komma att tillföras statens järnvägars verkstadsavdelning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
17
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 7 februari 1942 anfört följande.
Enligt vad lönenämnden inhämtat verkställas vid verkstaden i Hälsingborg
lok-, personvagns- och godsvagnsreparationer och vid verkstaden i Ystad lokoch
godsvagnsreparationer. Personalantalet har för år 1941 utgjort 107 respektive
69, tillhopa 176 anställningshavare, och omslutningen har för samma
år uppgått till omkring 670,000 respektive 500,000 kronor. För innevarande
år beräknas omslutningen för båda verkstäderna till omkring 1,400,000
kronor. Som jämförelse må nämnas, att vid huvudverkstaden i Bollnäs, som
har att utföra enbart godsvagnsreparationer, personalanlalet vid utgången av
år 1941 uppgått till 219, och att omslutningen vid denna verkstad under samma
år något överstigit 2,000,000 kronor.
Med hänsyn till omfattningen och arten av verksamheten vid verkstäderna
i Hälsingborg och Ystad och då dessa verkstäder icke ansetts kunna lämpligen
organisatoriskt infogas under huvudverkstaden i Malmö, finner sig lönenämnden
böra tillstyrka järnvägsstyrelsens framställning.
I likhet med allmänna lönenämnden anser jag ett sammanförande av verkstäderna
i Hälsingborg och Ystad till en huvudverkstad ägnat att möjliggöra
ett rationellt ordnande av verkstadsdriften. Jag anser mig därför böra tillstyrka
järnvägsstyrelsens förslag örn inrättandet av en ny verkstadsingenjörsbefattning
i lönegraden A 26.
Införande av ingenjör i A 24. I enlighet nied tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker
jag, att befattningen ingenjör införes i lönegraden A 24.
Vidare förordar jag, att antalet ingenjörsbefattningar i nämnda lönegrad
i överensstämmelse med personalkommissionens av järnvägsstyrelsen tillstyrkta
förslag bestämmes till 14. Detta antal erhålles genom nyinrättande
av 1 ingenjörsbefattning å maskintekniska byråns avdelning för personvagnar
samt genom uppflyttning från 22 lönegraden till ingenjörer i 24 lönegraden
av 2 konstruktörer å bantekniska byråns allmänna avdelning, 6 elektroingenjörer
å bansektionerna, 3 maskininspektorer, nämligen lokstations- och vagnstationsföreståndarna
vid Hagalunds övre samt lokstationsföreståndaren vid
Sävenäs, ävensom 2 verkstadsinspektorer, nämligen föreståndarna för vagnverkstäderna
vid huvudverkstäderna i örebro och Malmö.
Fråga om uppflyttning av notarien å persontaxebyråns avdelning för inländsk
trafik och allmänna ärenden från A 21 till sekreterare i A 24. För
närvarande finnas 8 befattningar såsom sekreterare i lönegraden A 24. Personalkommissionens
av mig i det följande tillstyrkta förslag innebär nyinrättande
av 1 befattning å godstaxebyråns avdelning för allmänna svenska taxeärenden
och 1 befattning å persontaxebyråns reklamavdelning, uppflyttning
från notarie i 21 lönegraden till sekreterare i 24 lönegraden av 1 befattning
å persontrafikbyråns vagnavdelning samt uppflyttning från 24 till 26 lönegraden
av 1 sekreterare å godstrafikbyråns transporlavdelning. Antalet sekreterare
i 24 lönegraden skulle alltså bliva 10.
Mimny till riksdagens protokoll 19V2. I sami. Nr lillo. ''2
Departements
chefen.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Departements
chefen.
Därutöver har personalkommissionen (betänkandet del IV) föreslagit uppfattning
till sekreterare i 24 lönegraden av notarien å persontaxebyråns avdelning
för inländsk trafik och allmänna ärenden. Kommissionen framhåller,
att ifrågavarande befattningshavare tjänstgör såsom arbetsledare. Med
hänsyn till de skiftande uppgifter, som åvila byrån efter en under år 1940
företagen omorganisation och arbetets alltjämt fortgående ökning, icke minst
med hänsyn till verkställd omläggning av arbetssättet med större tyngd på
ekonomiska och sociala synpunkter, samt de krav, som med anledning härav
ställas på arbetsledaren inom förevarande avdelning, anser kommissionen den
föreslagna uppflyttningen motiverad.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 6 februari 1942 icke framställt någon
erinran mot kommissionens förslag.
Däremot har allmänna lönenämnden i utlåtande den 24 februari 1942 icke
funnit tillräckliga skäl föreligga för den föreslagna lönegradsplaceringen.
Ledamoten av lönenämnden Ruist har dock ansett, att lönenämnden hort tillstyrka
kommissionens förslag.
För egen del är jag med hänsyn till allmänna lönenämndens avstyrkande
utlåtande icke benägen förorda uppfattning i högre lönegrad av arbetsledaren
å persontaxebyråns avdelning för inländsk trafik och allmänna ärenden.
I avvaktan på vidare erfarenhet rörande verkningarna av den av personalkommissionen
berörda omläggningen av arbetssättet å avdelningen anser jag,
att befattningen bör bibehållas såsom notarie i lönegraden A 21.
Sju nya baninspektoier i A 22 saint utbyte av benämningarna baninspektor,
konstruktör, maskininspektor och verkstadsinspektor i A 22 samt underingenjör
i A 20 mot ingenjör. För närvarande finnas 7 befattningar såsom
baninspektor i lönegraden A 22.
I skrivelse den 16 januari 1942 har järnvägsstyrelsen upprepat tidigare
framfört förslag, vilket icke vunnit statsmakternas bifall, om inrättande av
5 baninspektorsbefattningar för de för närvarande såsom underingenjörer i
20 lönegraden placerade närmaste männen till baningenjörerna å 2, 11, 14,
19 och 24 bansektionerna med huvudorter i Norrköping respektive Nässjö,
Sundsvall, Kiruna och Stockholm. Styrelsen erinrar, att ifrågavarande
förslag tillstyrkts av personalkommissionen och allmänna lönenämnden.
Därutöver hemställer styrelsen, att ytterligare 2 baninspektorsbef att milga i
måtte inrättas för baningenjöremas närmaste män å 12 och 21 bansektionerna
med hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträtt efter det personalkommissionen
slutfört sina undersökningar. I fråga om sistnämnda befattningar
har styrelsen anfört följande.
Tolfte bansektionen (huvudort Hälsingborg) omfattade vid tiden flir personalkommissionens
undersökning av förhållandena inom banavdelningen
inalles en banlängd av 281.4 km. Efter förstatligandet av vissa enskilda järnvägar
år 1940 omfattar sektionen numera inalles en banlängd av icke mindre
än 543.4 km. Enligt den av personalkommissionen verkställda siffermässiga
värderingen av bansektionernas inbördes storleksordning och svang
-
Kungl. Maj.ts preposition nr 195.
19
lietsgrad kom 12 hansektionen upp till ett poängtal av 1,681, som dock icke
ansågs tillfyllest för att baninspektor borde vara placerad såsom baningenjörens
å denna sektion närmaste man. Med den omfattning, sektionen numera
har, erhålles emellertid med samma beräkningsmetod, som av personalkommissionen
använts, ett poängtal av cirka 2,900, innebärande all
sektionen nu kan jämställas med de bansektioner, vilka redan äro tilldelade
baninspektorer såsom närmaste män till sektionsföreståndaren, och inom
denna grupp av bansektioner når tolfte sektionen vida över den sektion,
som har det lägsta poängtalet.
Tjugoförsta bansektionen (huvudort Umeå) har efter den sammanslagning
av förutvarande 21 och 22 bansektionerna, som ägt rum i samband
med slutförandet av elektrifieringen av den däri ingående huvudlinjen,
kommit att från och med den 1 juli 1941 omfatta huvudlinjen Långsele—
Jörn med sidolinjer till Örnsköldsvik, Holmsund och Skelleftehamns nedre,
i allt cirka 587 km spårlängd. Sektionen, som efter sammanslagningen förestås
av förste baningenjör, uppnår nu enligt den av personalkommissionen
använda beräkningsmetoden ett poängtal av cirka 1,860 och är därmed i
storleksordning närmast att jämföra med 14 och 11 bansektionerna, vilka
med poängtalen 1,911 respektive 1,858 ingå bland de bansektioner, för vilka
personalkommissionen föreslagit och styrelsen redan tidigare begärt inrättandet
av baninspektorsbefattningar.
Styrelsen hemställer alltså, att 7 underingenjörsbefattningar uppflyttas till
befattningar såsom baninspektor.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 7 februari 1942 icke funnit
skäl till särskilt uttalande i anledning av styrelsens förevarande förslag.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, ha såväl personalkommissionen norn Departement»- allmänna lönenämnden tillstyrkt, att baninspektorsbefattningar inrättas för chefensektionsföreståndarnas
närmaste män å 2, 11, 14. 19 och 24 bansektionerna.
Ej heller jag har något att erinra häremot.
Styrelsens förslag innebär vidare, att dylika befattningar skulle inrättas
även för sektionsföreståndarnas närmaste män å 12 och 21 bansektionerna.
Till stöd härför har styrelsen åberopat de förändrade förhållanden, som inträffat
efter det personalkommissionen slutfört sina undersökningar och
som innebära, att sistnämnda bansektioner numera uppnå så högt poängtal
vid jämförelse olika bansektioner emelian, att de enligt de av kommissionen
uppdragna allmänna riktlinjerna böra förses med baninspektorer såsom
närmaste män till sektionsföreståndama. Styrelsens förslag härutinnan, mot
vilket lönenämnden ej framställt erinran, anser jag mig böra tillstyrka. Vid
bifall härtill torde Kungl. Majit framdeles vilja meddela beslut örn indragning
av 7 befattningar såsom underingenjör i lönegraden A 20.
Såsom jag förut antytt, lia tjänsteförteckningssakkunniga förordat, atl
särskilda ingenjörsbenämningar skulle förekomma endast i 26 och högre
lönegrader. För förefintliga ingenjörsbenämningar mellan 15 och 26 lönegraderna
skulle däremot enbart benämningen ingenjör användas. I enlighet
med de sakkunnigas förslag härutinnan, vilket vid ärendets remissbehandling
lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att följande nu befintliga speciella
ingenjörsbenämningar, nämligen baninspektor, konstruktör, maskininspek
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
tor och verkstadsinspektor i 22 lönegraden samt underingenjör i 20 lönegraden
utbytas mot ingenjör.
Uteslutning av distriktskanirerare och elektroingenjör i A 22. Enligt personalkommissionens
f örslag (betänkandet del II) skola de nuvarande fem distriktskamrerarbefattningarna
i samband med ifrågasatt omorganisation av
handläggningen inom dislriktskanslierna av dels personal- och avlöningsärenden,
dels bokförings- och kassaärenden, dels ock övriga allmänt kamerala
ärenden utbytas mot två nya befattningar vid ett vart av kanslierna, nämligen
en byråassistentbefattning i lönegraden A 21 och en förste bokhållarbefattning
i lönegraden A 18. Avsikten är därvid att sammanföra handläggningen av
nämnda ärenden till en personal- och en bokföringsavdelning med byråassistenten
respektive förste bokhållaren såsom arbetsledare.
Tjänsteförteckningssakkunniga hade föreslagit utbyte av distriktskamrerarbefattningarna
mot befattningar såsom byråassistent i 20 lönegraden. Med
hänsyn till det ändrade läge, som genom den nu aktuella organisationsförändringen
uppkommit efter del de sakkunniga avgivit sitt betänkande, anser
jag mig böra tillstyrka personalkommissionens förslag, vilket vid ärendets
remissbehandling lämnats utan erinran. Distriktskamrerarna böra alltså
från och med den 1 juli 1942 uppföras å övergångsstat. Samtidigt bör i tjänsteförteckningen
införas anteckning om att befattningen distriktskamrerare
endast förekommer å övergångsstat.
I detta sammanhang må framhållas, att för närvarande å övergångsstat vid
statens järnvägar finnas 1 befattning såsom förste telegrafist i 18 lönegraden
och 2 befattningar såsom distriktskassör i 21 lönegraden. Då befattningarna
icke äro upptagna i tjänsteförteckningen, synes komplettering härutinnan
böra ske med anteckning tillika örn att befattningarna endast förekomma å
övergångsstat.
Personalkommissionen har vidare föreslagit (betänkandet del I—IV), att
de nuvarande 14 elektroingenjörsbefattningarna i lönegraden A 22 skulle
utgå ur personalförteckningen. Uppflyttning till högre lönegrad skulle därvid
ske av 11 befattningar, nämligen 5 till elektroingenjör i lönegraden A 26 och
6 till ingenjör i lönegraden A 24. Av de återstående 3 befattningarna skulle
en, som är vakant, indragas och 2 förändras till befattningar såsom verkstadsinspektor
i lönegraden A 22. Vad sålunda föreslagits föranleder icke annan
erinran från min sida, än att verkstadsinspektorsbefattningarna enligt vad
jag förut förordat skola benämnas ingenjör. Jag tillstyrker alltså, att benämningen
elektroingenjör uteslutes ur lönegraden A 22.
Införande av expeditionsföreståndare i A 22. Såsom föreståndare för biljettexpeditioner
respektive godsexpeditioner kunna för närvarande förekomma
expeditionsföreståndare (A 21), förste stationsskrivare (A 17), stationsskrivare
(A 15), förste kontorister (A 10) eller kontorister (A 8). Personalkommissionen
har föreslagit inrättande av en ny föreståndargrad under benämningen
expeditionsföreståndare och med placering i lönegraden A 22.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
21
Beträffande föreståndarskapet för biljettexpeditioner Ilar personalkommissionen
(betänkandet del III) anfört bland annat följande.
Kommissionen anser riktigt, att föreståndarnas grad avväges efter expeditionernas
relativa storlek och vill förorda, alt denna storlek t. v. bestämmes
på sätt, som redan tillämpas av järnvägsstyrelsen, d. v. s. enligt 1936 års
klassificeringskommittés grunder. I enlighet härmed har kommissionen till
ledning vid avgivande av sitt förslag i fråga om biljettexpeditionerna sammanställt
uppgifter om deras poängtal. Dessa poängtal lia varit grundade
på 1938 års trafik. Det bär nämligen icke varit möjligt att få fram fullständigt
siffermaterial för en värdering av biljettjänsten för något senare år,
emedan den särskilda statistik, som erfordras för omvärdering av trafiksiffrorna,
icke förts efter år 1938. Då emellertid 1938 måste betraktas som ett
relativt gott normalår, vilket därtill är det sista, som är helt oberört av de
rubbningar i fråga örn trafikens storlek och fördelning över statsbanenätet,
som inträdde under senare delen av år 1939, måste 1938 års trafiksiffror
anses ge ett relativt rättvisande uttryck för expeditionernas inbördes storleksordning
och därigenom också väl lämpa sig för de jämförelser och
exemplifieringar, kommissionen i det följande ansett nödvändiga.
Vid övervägande av frågan örn lönegradsplaceringen av de största biljettexpeditionernas
föreståndare har kommissionen icke funnit tillräcklig anledning
att biträda framfört förslag örn uppfattning av vissa av dessa föreståndare
till lönegraden A 24. Däremot vidhåller kommissionen sin tidigare
uttalade uppfattning, att vissa av dem böra uppflyttas till den i annat sammanhang
till införande i tjänsteförteckningen föreslagna expeditionsföreståndarbefattningen
i lönegraden A 22. Denna befattning bör enligt kommissionens
mening avses för de tre största biljettexpeditionerna, nämligen Stockholm
C, Malmö C och Göteborg C. vilka i fråga örn storlek väsentligt skilja
sig från de övriga — en skillnad, som dessutom måste förutses bliva för
framtiden bestående.
Av övriga biljettexpeditioner böra Lund C, Uppsala C, Örebro C och
Norrköping C. vilka samtliga uppvisa minst 50 poäng, erhålla expeditionsföreståndare
i lönegraden A 21 som föreståndare.
Mindre biljettexpeditioner med egen föreståndare än de nu nämnda böra,
med i det följande angivna undantag, förestås av förste stationsskrivare
vid poängtalen 49—21, stationsskrivare vid poängtalen 20—15, förste kontorist
vid poängtalen 14—9 och kontorist vid poängtalen från 8 och nedåt,
allt under förutsättning, vad mindre expeditioner angår, att särskild föreståndare
enligt distriktsbefälets beprövande är erforderlig och sådant föreståndarskap,
vad expedition med mindre än 21 poäng beträffar, icke kan
uppdragas åt förste stationsskrivare respektive stationsskrivare, vilken av
annan anledning (närmaste man till stationsföreståndaren, gemensamt föreståndarskap
för biljett- och godsexpedition e. d.) finnes på stationen.
Nu nämnda poänggränser liro som nämnt hänförda till 1938 års trafik,
men grunda sig icke enbart på poängtalens relativa höjd utan hava främst
uppkommit vid den erfarenhetsmässiga värdering av arbetet på de olika
expeditionerna, som kommissionen verkställt, oell vill kommissionen här
ytterligare betona, att poängberäkningen huvudsakligen avser att få fram
den inbördes ordningen mellan expeditionerna i storlekshänseende.
Förestående förslag rörande föreståndarskapet flir biljettexpeditionerna
grundar sig såsom av det sagda framgår enbart på vederbörande biljettexpeditioners
storlek. I åtskilliga lall förekommer emellertid gemensamt
förestå iida iska]) för biljett- och annan expedition. I sådant fall bör en
gemensam värdering ske av de olika expeditionernas storlek för bedömande
22 Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 195.
av föreståndargraden, allt enligt riktlinjer, som av kommissionen angivas
vid behandlingen av föreståndarskap för godsexpeditionerna.
Bland stationer och expeditionsställen, som ombesörja biljettförsäljning i
.större skala, befinna sig bland andra Stuvsta (klass 6), Tureberg och
Huddinge (klass 4) samt expeditionsstället Karlberg med 22, 18, 15 respektive
14 poäng. Vid dessa platser är emellertid biljettjänsten av enklare
slag, enär den till övervägande delen omfattar försäljning av månadsbiljetter
och andra lokalbiljetter till och från Stockholm. På grund härav äro förestående
riktlinjer i fråga örn föreståndares tjänstegrad icke tillämpliga på
dessa biljettförsäljningsställen. Särskild föreståndare för biljettexpeditionen
på nämnda platser finnes för övrigt endast vid Huddinge, där en kontorist
härtill förordnats. Någon ändring i dennes tjänstegrad har icke synts kommissionen
erforderlig.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 17 januari 1942 tillstyrkt personalkommissionens
förslag.
Allmänna lönenåmnden anför i utlåtande den 7 februari 1942 följande.
Den av kommissionen upprättade sammanställningen över de olika biljettexpeditionernas
poängtal utvisar, att expeditionerna vid de tre största
stationerna — Stockholm C, Malmö C oell Göteborg C med poängtalen
respektive 369, 171 och 170 — äro av en helt annan storleksordning än
de närmast därefter följande expeditionerna, av vilka den största uppnår
endast 59 poäng. Med hänsyn till det stora ansvar, som åvilar föreståndarna
för biljettexpeditionerna vid de tre största stationerna med deras
betydande omslutning, finner lönenåmnden skäligt, att föreståndarna beredes
den bättre löneställning, som det föreliggande förslaget örn differentiering
av expeditionsföreståndarbefattningama i 21 och 22 lönegraderna
innebär. Lönenämnden finner sig alltså kunna tillstyrka, att befattningen
expeditionsföreståndare i tjänsteförteckningen upptages även i 22 lönegraden
och att föreståndarna för de ifrågavarande expeditionerna inplaceras i
denna lönegrad.
Poängsammanställningen (betänkandet del III. sid. 157) utvisar vidare, att
någon mera markerad gräns icke är tillfinnandes mellan de minsta av de
expeditioner, vilkas föreståndare enligt förslaget skola hänföras till lönegraden
A 21 och de största av de expeditioner, vilka skola förestås av befattningshavare
i förste stationsskrivares grad. En bestämd gränsskillnad
föreligger däremot mellan biljettexpeditionerna vid Jönköping C och vid
Hälsingborg C, den förra med 37 poäng och den senare med 29 poäng.
Det synes lönenämnden tveksamt, örn den av kommissionen vid 49 poäng
dragna gränsen är riktigt vald och örn den föreslagna höjningen av lönegradsställningen
för föreståndarna för expeditioner ovanför nämnda gräns
från 17 till 21 lönegraden är motiverad. Lönenämnden vill ock framhålla,
att den föreslagna löneställningen — lönegraden A 21 — för föreståndare
vid expeditioner med ett poängtal av 50—59 synes väl hög i jämförelse
med löneställningen — lönegraden A 22 — för motsvarande befattningshavare
vid de tre största expeditionerna med deras flerdubbelt större poängtal.
Med hänsyn härtill vill lönenämnden ifrågasätta, att den övre gränsen
för expeditioner med föreståndare i förste stationsskrivares grad dragés
vid poängtalet 35 och att föreståndare för expeditioner med högre poängtal
än det nu nämnda upp till förslagsvis högst 100 poäng inplaceras
i lönegraden A 18. I denna lönegrad är bland andra befattningen förste
(►okhållare inplacerad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
23
Enligt lönenämnden skulle alltså biljettexpeditionerna vid Stockholm C,
Malmö C och Göteborg G i enlighet nied personalkommissionens förslag förestås
av expeditionsföreståndare i lönegraden A 22. Föreståndarna för biljettexpeditionerna
vid Lund C, Uppsala C, Örebro C och Norrköping C, för
vilka kommissionen föreslagit tjänsteställningen expeditionsföreståndare i
lönegraden A 21, skulle däremot förestås av förste bokhållare i lönegraden
A 18, liksom också föreståndarna för biljettexpeditionerna vid Hälsingborg
F, Linköping C, Östersund C och Jönköping C, vilka enligt kommissionens
förslag skulle förestås av förste stationsskrivare i lönegraden A 17.
i fråga örn föreståndarskapet för godsexpeditioner anför personalkommissionen
(betänkandet del lil) bland annat följande.
Aven i fråga örn godsexpeditionernas föreståndare anser kommissionen,
att tjänstegraderna böra avvägas efter expeditionernas relativa storlek och
att expeditionsstorleken bör bedömas med ledning av 1936 års klassificeringskommittés
grunder.
För de jämförelser av expeditionernas inbördes storlek, kommissionen
måst företaga, har den på sätt som skett beträffande biljettexpeditionerna
sammanställt uppgifter även örn godsexpeditionernas piängtal, därvid av
samma skäl, som anförts i fråga örn biljettexpeditionerna, 1938 års trafiksiffror
lagts till grund för jämförelsen.
Vid övervägande av frågan örn lönegradsplaceringen av godsexpeditionernas
föreståndare har kommissionen på samma sätt som i fråga örn biljettexpeditionerna
ansett, att föreståndarna för de största godsexpeditionerna
böra uppflyttas till den föreslagna nya befattningen expeditionsföreståndare
i lönegraden A 22. att anledning saknas att införa föreståndarbefattningar
i högre lönegrad än den 22:a och att inrättandet av underinspektorsbefattningar
för vissa expeditioners föreståndare icke bör komma i fråga.
Föreståndargraderna skulle alltså bliva expeditionsföreståndare i lönegraderna
A 22 och A 21, förste stationsskrivare, stationsskrivare, förste kontorist
och kontorist.
Till den nya expeditionsföreståndarbcfattningen i lönegraden A 22 böra
enligt kommissionens mening uppflyttas föreståndarna för de fyra största
godsexpeditionerna, nämligen ilgodsexpeditionen vid Stockholm C, expeditionerna
för avgående och ankommande gods vid Stockholms norra ävensom
godsexpeditionen vid Stockholms södra. I vad mån framdeles på grund
av trafikökning eller eljest ytterligare uppflyttning i denna lönegrad kan
bliva motiverad torde få bli föremål för individuell prövning.
I övrigt har kommissionen ansett, att godsexpeditionerna böra uppdelas
i olika föreståndarklasser på det sätt, att vid tillämpning av 1938 års trafiksiffror
följande poänggränser uppstå, nämligen expeditionsföreståndare i lönegraden
A 21 för expeditioner med minst 100 poäng, förste stationsskrivare
för expeditioner med minst 99—42 poäng, stationsskrivare för expeditioner
med minst 41—30 poäng, förste kontorist för expeditioner med minst 29—18
poäng och kontorist för expeditioner med minst 17 poäng och lägre, allt
under förutsättning, vad mindre expeditioner angår, att särskild föreståndare
enligt distriktshefälets beprövande finnes erforderlig och att sådant
föreståndarskap, vad expeditioner med mindre än 42 poäng beträffar, icke
kan uppdragas ål stationsföreståndaren personligen eller åt förste .stationsskrivare
respektive stationsskrivare, vilken av annan anledning finnes på
stationen. Vissa modifikationer härutinnan måste emellertid ske.
Tullgodsexpeditionen vid Stockholms norra, vilken år 1938 uppvisade 63
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
poäng, bör sålunda på grund av den svårskötta utlandstrafik. som åvilar
denna expedition, liksom hittills, förestås av expeditionsföreståndare i lönegraden
A 21.
Fraktgodsexpeditionen vid Göteborg SJ hamnbana uppvisade år 1938
poängtalet 32 och skulle således örn hänsyn toges enbart till detta tal förestås
av stationsskrivare. Emellertid föreligga här vissa förhållanden, vilka
icke avspeglas i poängtalet. Sålunda förekommer på stationen en omfattande
uppbörd av spåravgifter, tillfallande Göteborgs stad, för gods, som ej föres
över kaj, samt av vagnspengar. Ej mindre än omkring 30,000 debiteringar
av dylika avgifter göras per år. Vidare förekommer ett icke oväsentligt samarbete
med tull- och hamnmyndigheterna i olika hänseenden samt med större
speditionsfirmor och rederier rörande fraktsatser i svensk och utländsk trafik
m. m. Stationen har nämligen under normala tider en icke oväsentlig
vagnslasttrafik med kontinenten. Slutligen tynges expeditionsföreståndarens
arbete därav, att uppbörden skall fördelas på tre järnvägsförvaltningar och
på Göteborgs hamnstyrelse. På grund av dessa särskilda förhållanden anser
kommissionen, att expeditionen ifråga liksom hittills bör förestås av förste
stationsskrivare.
De grunder, som i det föregående föreslagits för tillsättande av föreståndare
för biljett- eller godsexpeditioner, äro direkt tillämpliga, då vederbörande
tjänsteman förestår antingen biljettexpedition eller godsexpedition
men härutöver icke har annat tjänsteuppdrag.
I de fall, då en och samme tjänsteman förestår såväl biljett- som godsexpedition,
bör för bedömande av hans tjänstegrad en hopläggning av båda
expeditionernas poängtal ske. Därvid måste med hänsyn till den ovan påvisade
skillnaden mellan poängskalorna för biljett- respektive godsexpeditionernas
föreståndare en omvärdering av den ena skalan företagas, förslagsvis
genom halvering av godsexpeditionens poängtal. Det sålunda erhållna
talet hopsummeras härefter med biljettexpeditionens poängtal, varefter föreståndarens
grad följer av de poänggränser, som uppdragits för biljettexpeditionernas
föreståndare.
Om jämväl ansvaret för en mera betydande omlastning av fraktstvekegods
åvilar godsexpeditionsföreståndaren, synes denna omständighet böra
tillgodoräknas honom, förslagsvis på det sätt, att till godsexpeditionens poängtal
lägges V« poäng för varje 10,000-tal av verkliga antalet under ett år omlastade
fraktstyckegodskollin.
Slutligen erinras, att förestående regler icke äro helt tillämpliga för det
fall, att respektive föreståndare av annan anledning än föreståndarskapet bör
placeras i högre lönegrad än den som .skulle följa av samma regler, exempelvis
då denne föreståndare samtidigt har sig ålagt uppdrag som stationslöreståndarens
närmaste man, som närmast ansvarig för tjänsten vid expeditionsställe
eller som föreståndare för vagnexpedition eller har uppdrag att
övervaka bangårdsarbetet på livligare trafikerad större station.
Järnvägsstyrelsen har för sin del tillstyrkt personalkommissionens förslag.
Allmänna lönenämnden anför följande.
Vad först beträffar de fyra största godsexpeditionernas föreståndarbefattningar
vill lönenämnden framhålla, att godsexpeditionen Stockholm S med
ett poängtal av 218 ligger avsevärt närmare den grupp av expeditioner, som
enligt förslaget skola förestås av expeditionsföreståndare i lönegraden A 21.
än gruppen med expeditionsföreståndare i den högre lönegraden. Av de närmast
större respektive mindre godsexpeditionerna har Stockholm N, ankommande
fraktgods, uppnått 255 poäng och Örebro C 209 poäng. Vid sådant
förhållande vill lönenämnden ifrågasätta, örn tillräcklig anledning föreligger
att hänföra Stockholm S till den högsta expeditionsföreståndargruppen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
25
Vad därefter angår den av kommissionen uppdragna poänggränsen mellan
föreståndarklasserna expeditionsföreståndare i lönegraden A 21 och förste
stationsskrivare, är denna gräns dragen vid poängtalet 100. Såsom av poängsammanställningen,
del lil, framgår föreligger emellertid en mera naturlig
gräns, markerad av poängtalen 131 och 105 avseende godsexpeditionerna
vid Norrköping C och Sundsvall C. Lönenämnden finner det under sådana
förhållanden mera naturligt, att den undre gränsen för föreståndarklassen
expeditionsföreståndare i lönegraden A 21 dragés vid poängtalet 125 och att
övre gränsen för föreståndarklassen förste stationsskrivare sättes vid poängtalet
80. Beträffande löneställningen för föreståndarna för godsexpeditionerna
med poängtalen 81—125 vill lönenämnden ifrågasätta en placering i
lönegraden A 18, i enlighet med vad som förut förordats för föreståndare
för vissa biljettexpeditioner. Lönenämnden vill i detta sammanhang framhålla,
att nämnden vad de godsexpeditioner beträffar, som skola förestås
av expeditionsföreståndare i lönegraden A 21, icke finner de skäl vara för
handen, som föranlett nämnden ifrågasätta, att nämnda lönegrad icke för
närvarande skall komma till användning vid iönegradsplaceringen av vissa
bil.jettexpeditionsföreståndare. De godsexpeditioner, som skola erhålla expeditionsföreståndare
i sistnämnda lönegrad till föreståndare, ligga nämligen
i poänghänseende betydligt närmare de fyra största godsexpeditionerna
än vad fallet är med de jämförbara biljettexpeditionerna.
Lönenämnden föreslår alltså, att föreståndaren för godsexpeditionen vid
Stockholm S placeras såsom expeditionsföreståndare i lönegraden A 21 i
stället för lönegraden A 22 enligt personalkommissionens förslag. Vidare
skulle föreståndarna för godsexpeditionen vid Sundsvall C och fraktgodsexpeditionen
vid Uppsala C, för vilka kommissionen avsett tjänsteställningen
expeditionsföreståndare i lönegraden A 21, samt fraktgodsexpeditionerna vid
Linköping C och Östersund C ävensom godsexpeditionerna vid Uddevalla
hamn och i Nässjö, för vilka kommissionen avsett tjänsteställningen förste
stationsskrivare i lönegraden A 17, placeras i lönegraden A 18 såsom förste
bokhållare.
Avvikande mening har inom lönenämnden anförts av ledamöterna Ruist
och Eriksson, vilka i fråga örn löneställningen för såväl biljett- som godsexpeditionernas
föreståndare anslutit sig till personalkommissionens förslag.
Mot personalkommissionens förslag om införande i tjänsteförteckningen Departementsav
befattningen expeditionsföreståndare i lönegraden A 22 har någon erin- chefen.
rån vid ärendets remissbehandling icke framkommit. Även jag anser mig
böra tillstyrka ifrågavarande förslag.
Däremot har allmänna lönenämnden ansett, att ett studium av de av kommissionen
sammanställda poängtalen för biljett- och godsexpeditionerna
(betänkandet del III, sid. 157—159) med hänsyn till vissa förefintliga mera
markerade intervaller poängtalen emellan närmast borde leda till en annan
klassificering i lönehänseende av föreståndarskapet för ifrågavarande expeditioner
än den kommissionen föreslagit.
I avseende härå vill jag erinra, att kommissionens poängtal, som äro baserade
på 1938 års trafik, icke enbart böra tillmätas avgörande betydelse
vid prövningen av föreståndarnas löneställning. Såsom kommissionen framhållit
äro nämligen de poänggränser i förevarande hänseende, som kom
-
26
Kungl. Moj:ts proposition nr 195.
missionen stannat för, icke enbart grundade på poängtalens relativa höjd
utan lia främst framkommit vid den erfarenhetsmässiga värdering av arbetet
på de olika expeditionerna, som kommissionen verkställt. Vid sådant
förhållande anser jag mig icke böra tillstyrka den av lönenämnden ifrågasatta
avvikelsen från kommissionens av järnvägsstyrelsen godkända förslag.
Jag tillstyrker alltså, att expeditionsföreståndarbefattningar i lönegraden
A 22 inrättas för föreståndarna för biljettexpeditionerna vid Slockholm C,
Malmö C och Göteborg C samt för föreståndarna för ilgodsexpeditionen
vid Stockholm C, avgående och ankommande fraktgodsexpeditionerna vid
Stockholm N ävensom för godsexpeditionen vid Stockholm S. Vidare tillstyrker
jag, alt en expeditionsföreståndarbefattning i lönegraden A 22 i enlighet
med förslag av personalkommissionen, vilket tillstyrkts av järnvägsstyrelsen,
inrättas för den underinspektor, som närmast under stationsföreståndaren
tjänstgör såsom platsbefäl vid godsbangården i Malmö. Antalet
expeditionsföreståndarbefattningar i lönegraden A 22 .skulle således bliva 8.
En ny verkstadsinspektor (ingenjör) i A 22, För närvarande finnas 10 befattningar
såsom verkstadsinspektor. Enligt personalkommissionens (betänkandet
del I) av mig i det följande tillstyrkta förslag skulle vid huvudverkstäderna
2 elektroingenjörsbefattningar i lönegraden A 22 förändras till befattningar
såsom verkstadsinspektor (ingenjör) och 2 verkstadsinspektorsbefattningar
uppflyttas till ingenjörsbefattningar i lönegraden A 24. Antalet
ifrågavarande befattningar i 22 lönegraden skulle alltså bliva oförändrat.
Därutöver har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 16 januari 1942 hemställt
örn inrättande av ytterligare en befattning, avsedd för föreståndaren för verkstaden
i Åhaga utanför Borås. Tili stöd för förslaget har styrelsen anfört följande.
När Borås—Alvesta och Göteborg—Borås järnvägar uppgingo i statens
järnvägar, införlivades samtidigt den i Åhaga utanför Borås belägna reparationsverkstaden
med statens järnvägars övriga huvudverkstäder. Som platsföreståndare
för denna verkstad, vilken i organisatoriskt hänseende underställdes
huvudverkstaden i Göteborg, har alltsedan verkstadens övertagande
fungerat en underingenjör.
Efter övertagandet har verkstaden undergått en genomgripande modernisering,
vilken medfört en betydande kapacitetsökning. Föreståndaren har därigenom
fått så krävande arbetsuppgifter, att endast en erfaren och med skötseln
av en verkstads administration väl förtrogen tjänsteman kan anförtros
detta uppdrag. Styrelsen anser därför, att befattningen bör höjas till verkstadsinspektor
tjänstegrad.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 7 februari 1942 framhållit, att
personalantalet vid verkstaden i Åhaga, vid vilken utföras lokreparationer,
vid utgången av år 1941 uppgått till 96, vilket antal emellertid torde vara avsett
att utökas under den närmaste framtiden, samt att verkstadens omslutning
under år 1941 utgjort omkring 625,000 kronor. Med hänsyn till den relativt
självständiga ställning, föreståndaren för denna verkstad intager, finner
lönenämnden befogat, att åt honom beredes den löneställning järnvägsstyrelsen
förordat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Järnvägsstyrelsens av allmänna lönenämnden biträdda förslag har icke gi- Departementsvit
mig anledning till erinran. Jag tillstyrker alltså, att för föreståndaren för cheRn.
verkstaden i Åhaga inrättas en ordinarie befattning i lönegraden A 22, vilken
befattning i enlighet med vad jag förut föreslagit bör upptagas under benämningen
ingenjör.
Fråga örn uppflyttning av en bokhållare å elektrotekniska byråns kameralavdelning
från A 17 till notarie i A 21. För närvarande finnas 14 notarier.
Enligt personalkommissionens av mig i det följande tillstyrkta förslag skulle
12 befattningar nyinrättas för olika byråer inom styrelsen och 1 befattning
uppflyttas till sekreterare i 24 lönegraden. Antalet notariebefattningar skulle
alltså bliva 25.
Därutöver har personalkommissionen (betänkandet del IV) hemställt örn
uppflyttning av 1 bokhållare å elektrotekniska hyråns kameralavdelning från
lönegraden A 17 till notarie i lönegraden A 21. Kommissionen framhåller, att
ifrågavarande befattningshavare är föreståndare för kameralavdelningen och
att han handlägger byråns upphandlings-, räkenskaps- och personalärenden
samt ärenden angående styrelsens rikstelefonabonnemang. Han handhar vidare
redigeringen av vissa till byråns verksamhet hörande särtryck och formulär.
De med befattningen förenade arbetsuppgifterna äro av den art, att
de enligt kommissionen motivera befattningens uppflyttning till notariegraden.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 6 februari 1942 tillstyrkt kommissionens
förslag.
Allmänna lönenämnden åter bär i utlåtande den 24 februari 1942 förordat,
att befattningen under benämningen byråassistent placeras i lönegraden A 20.
Däremot har ledamoten av lönenämnden Ruist reserverat sig till förmån för
personalkommissionens förslag.
För egen del är jag ej beredd alt för närvarande biträda förslaget om Departementsuppflyttning
av föreståndaren för elektrotekniska byråns kameralavdelning chefen''
till 21 lönegraden ulan vill ansluta mig till den av allmänna lönenämnden
intagna ståndpunkten. Jag tillstyrker alltså, att befattningen ifråga uppflyttas
från 17 till 20 lönegraden samt därvid upptages under benämningen byråassistent.
Införande av byråassistent i A 20. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,
tillstyrker jag, att befattningen byråassistent införes i lönegraden A 20.
Personalkommissionens förslag (betänkandet del I och IV), till vilket förslag
jag i det följande giver min anslutning, innefattar införande av 15 byråassistentbefattningar
i nämnda lönegrad. Härtill kommer enligt vad jag under
närmast föregående punkt förordat ytterligare 1 befattning. Antalet byråassistentbefattningar
skulle alltså bliva 16.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Departements
chefen.
Införande av lokmästare och Överbanmästare i A 18. För närvarande äro
lok- och överbanmästarna placerade i lönegraden A 16. Antalet befattningar
utgör 43 respektive 61.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha till behandling förehaft förslag från
.järnvägsstyrelsen om införande av lok- och överbanmästarbefattningar jämväl
i lönegraden A 18. Med hänsyn till påvisad kvalitetsskillnad förordade
de sakkunniga en uppdelning av befattningarna å två lönelägen. Emellertid
ansågo sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka högre placering av de mest
kvalificerade befattningshavarna än i lönegraden A 17.
Personalkommissionen har i anledning härav i utlåtande den 2 mars 1939
över de sakkunnigas betänkande framhållit, att kommissionen, efter på ett
flertal tjänsteställen gjorda studiebesök, vidhåller sin inför t jänsteförteckningssakkunniga
uttalade uppfattning, att endast en lönegrads skillnad mellan
de olika kategorierna av lokmästare och Överbanmästare är alltför liten i
betraktande av respektive lokstationers och överbanmästaravdelningars olika
storleksordning och arbetskrävande natur.
I sitt betänkande (del I) föreslår kommissionen, att 1 befattning såsom
lokmästare i lönegraden A 18 inrättas för den å maskiningenjörsexpeditionen
vid första maskinsektionen för turlistarbete avdelade lokmästaren samt
att 7 dylika befattningar avses för föreståndarna för lokstationerna i Gävle.
Östersund, Kristinehamn, Vännäs, Kiruna, Ånge och Boden. Till uppfattning
till lönegraden A 18 föreslår kommissionen vidare föreståndarna för
följande överbanmästaravdelningar, nämligen avdelningarna i Malmö, Göteborg,
Tomteboda, Luleå, Värtan och Stockholm C.
Järnvägsstgrelsen har i utlåtande den 7 februari 1941 tillstyrkt kommissionens
förslag.
I utlåtande den 23 september 1941 erinrar allmänna lönenämnden, att
kommunikationsverkens lönenämnd icke framställt någon erinran mot tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag. För egen del har allmänna lönenämnden
icke gjort annat uttalande, än att lönenämnden framhållit, att ett bifall till
kommissionens förslag kunde komma att medföra konsekvenser beträffande
Iönegradsplaceringen för befattningen linjemästare vid telegrafverket.
Det avsteg från den av tjänsteförteckningssakkunniga förordade lönegradsplaceringen
av de mera kvalificerade lok- och överbanmästarbefattningarna,
som ett bifall till det av järnvägsstyrelsen ursprungligen framförda och av
personalkommissionen upptagna förslaget innebär, kan måhända ingiva vissa
betänkligheter. Å andra sidan har jag vid mitt ställningstagande i anledning
av den meningsskiljaktighet rörande Iönegradsplaceringen, som föreligger,
icke kunnat undgå att fästa stort avseende vid personalkommissionens
på studier å de olika arbetsställena grundade uppfattning rörande de kvalificerade
befattningarnas värdesättning i förhållande till övriga lok- och överbanmästarbefattningar.
Vid sådant förhållande har jag, ehuru med tvekan,
ansett mig böra tillstyrka en uppdelning av ifrågavarande befattningar å
lönegraderna A 16 och A 18. Till den högre lönegraden skulle därvid hänföras
8 lokmästar- och 6 överbanmästarbefattningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
29
Införande av ingenjör i A 17. Från personalhåll har hemställts om införande
av befattningen ingenjör i lönegraden A 17, avsedd för ritare, vilka
självständigt och utan mera ingående kontroll från arbetsledarnas sida lia att
utföra mera krävande ritkontorsarbeten. Förslaget har tillstyrkts av personalkommissionen
och allmänna lönenämnden. Järnvägsstyrelsen, som tidigare
intagit en avvisande hållning, har numera under hand meddelat, att styrelsen
icke motsätter sig förslaget ifråga. Jag tillstyrker för min del, att befattningen
ingenjör införes i lönegraden A 17. Rörande antalet dylika befattningar
torde Kungl. Majit framdeles efter förslag av järnvägsstyrelsen vilja
meddela beslut.
Införande av ledningsmästare i A 16 och ledningsförman i A 12. Personalkommissionen
har föreslagit (betänkandet del I), att befattningen ledningsmästare,
vilken för närvarande finnes i lönegraden A 15, införes jämväl
i lönegraden A 16 samt att befattningen ledningsförman, vilken för närvarande
icke finnes upptagen i tjänsteförteckningen, införes i lönegraden
A 12. Förslaget har vid remissbehandlingen icke föranlett annan erinran, än
att allmänna lönenämnden framhållit, att ett bifall till förslaget örn inrättande
av ledningsmästare i lönegraden A 16 syntes kunna få konsekvenser beträffande
lönegradsplaceringen för befattningen stationsmästare vid statens
vattenfallsverk.
För egen del vill jag, med hänvisning till vad jag nyss anfört beträffande
uppdelning på skilda lönegrader av lok- och överbanmästarbefattningarna,
tillstyrka personalkommissionens ifrågavarande förslag.
Till ledningsmästare i lönegraden A 16 skulle enligt kommissionens förslag
uppflyttas föreståndarna för de fyra största omformarstationerna. Den nya
tjänstegraden ledningsförman skulle avses för bland andra de nu i 15 lönegraden
placerade föreståndarna för omformarstationerna i Uddevalla, Östersund
och Älvkarleö samt för närmaste män till föreståndarna för vissa omformarstationer.
Sammanlagt skulle inrättas 15 befattningar såsom ledningsförman.
Införande av verkstadsmästare i A 16 och verkstadsförman i A 12. För
närvarande finnas 74 verkstadsmästare i lönegraden A 15 och 69 verkstadsförman
i lönegraden A 10.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha under hänvisning till den likhet i arbetsuppgifter,
som förefinnes mellan verkstadsförmännen (lönegraden A 10)
och verkstadsmästarna (lönegraden A 15) — avgörande för en befattningshavares
placering i ena eller andra lönegraden är väsentligen antalet underlydande
anställningshavarc — förklarat sig icke kunna undgå att linna löneskillnaden
mellan omförmälda befattningshavare väl stor. Med hänsyn härtill
och till av järnvägsstyrelsen påvisade rekryteringssvårigheter föreslå de
sakkunniga en uppflyttning av verkstadsförmännen till lönegraden A 12.
Beträffande verkstadsmästarna ha dc sakkunniga icke ifrågasatt annan
ändring, än att benämningen lämpligen bolde lindrås till verkmästare.
I utlåtande den 2 mars 1939 över tjänsteförtcckningssakkunnigas betän
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
kande har järnvägsstyrelsen icke funnit de sakkunnigas förslag föranleda
annan erinran, än att styrelsen avstyrkt den av de sakkunniga ifrågasatta
titelförändringen beträffande verkstadsmästarbefattningarna.
Ej heller kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 6 mars
1939 framställt någon erinran mot de sakkunnigas förslag.
Personalkommissionen har i sitt betänkande (del I) föreslagit införande av
befattningen verkstadsmästare jämväl i lönegraden A 16 samt därvid betril t - tände huvudverkstäderna anfört bland annat följande.
Kommissionen har genom sina studier av verkstadsmästarnas arbetsuppgifter
kommit till den uppfattningen, att deras nuvarande lönegradsplacering
är riktig vad det stora flertalet av dem beträffar. Emellertid äro deras
tjänståligganden ganska växlande till sin art och omfattning, och några av
dem innehava en arbets- och ansvarsbörda, som är väsentligt större än de
övrigas. På grund härav anser kommissionen, att en differentiering av verkstadsmästarna
i lönehänseende bör komma till stånd på sådant sätt, att möjlighet
beredes till uppfattning av de mera kvalificerade bland dem i en
högre lönegrad än den 15 :e.
I anslutning härtill har kommissionen sökt uppdraga riktlinjer för den
ifrågasatta differentieringen, vilken givetvis möter vissa svårigheter på grund
av afl de arbetsuppgifter, som åvila verkstadsmästarna i deras egenskap av
föreståndare för yrkesavdelningar, icke äro konstanta utan växla genom de
omläggningar av verkstadsdriften, som emellanåt måste företagas, exempelvis
i samband med vissa bandelars elektrifiering, genom motordriftens utveckling,
övergång till flytande arbetssystem o. s. v.
Vid en arbetsomfattning och arbetsfördelning sådan som den, som förefaniis
vid tiden för kommissionens granskning av verkstadsdriften, synas följande
verkstadsmästarbefattningar vara så krävande i förhållande till de
övriga, att deras utbrytning ur 15 och uppfattning i 16 lönegraden torde vara
motiverad, nämligen de befattningar, som innehavas av verkstadsmästare!!
vid elektrolokavdelningen i örebro, verkstadsmästare vid samma verkstadsavdelning
i Notviken, den verkstadsmästare vid huvudverkstadens i Malmö
lokavdelning, som i egenskap av revisionsmästare har hand bland annat örn
insyningen av elektroloken, den verkstadsmästare, som vid huvudverkstaden
i Malmö förestår avdelning nr 12 — vilken avdelning har att utföra snickeriarbeten
för inredning av personvagnar — samt de två verkstadsmästarna å
avdelning nr 2 vid huvudverkstaden i Örebro, de s. k. vagnsynarna, enär
dessa i förhållande till övriga verkstadsmästare med motsvarande uppgifter
intaga en särställning.
Kommissionen får därför föreslå, att nämnda sex verkstadsmästarbefattningar
uppflyttas i 16 lönegraden, för vilket ändamål befattningen verkstadsmästare
skulle behöva införas i denna lönegrad.
Därjämte har kommissionen föreslagit uppflyttning från 15 till 16 lönegraden
av arbetsledaren vid driftverkstaden vid Hagalund Övre och verkstadsmästaren
vid Sävenäs. Vidare har kommissionen biträtt tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag örn uppflyttning av verkstadsförmännen från 10
till 12 lönegraden.
I utlåtande den 7 februari 1941 har järnvägsstyrelsen beträffande kommissionens
förslag örn förbättrad löneställning för vissa verkstadsmästare
vid huvudverkstäderna anfört följande.
Vad beträffar verkstadsmästarbefattningarna vid huvudverkstäderna anser
styrelsen en differentiering av dessa i hög grad olämplig, enär det prak
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
31
tiskt taget är omöjligt att genomföra en sådan efter enhetliga och rättvisa
principer. Redan den nuvarande uppdelningen av verkstadsdriftens underbefäl
på verkstadsförman och verkstadsmästare medför i detta hänseende
vissa svårigheter, då några generella och oantastbara grunder för en sådan
uppdelning ej kunna fastställas. Den alltjämt fortgående utvecklingen av
verkstadsdriften medför även, att de arbetsuppgifter, som påvila föreståndarna
för de olika yrkesavdelningarna, ofta undergå förändringar, vilka ytterligare
försvåra ett rättvist anpassande av dessa föreståndares tjänsteställning
i förhållande till deras arbetsuppgifter. En ytterligare differentiering
av underbefälet vid verkstäderna skulle än mera komplicera denna redan
nu ofta svårlösta fråga. Framhållas må ock det förhållandet, att genom
verkstadsdriftens organisatoriska nydaning underbefälets mera ansvarsbetonade
funktioner i väsentlig grad hava blivit dem avlastade. Sålunda hava
verkstadsmästarna ej som förr att självständigt leda och fördela arbetet på
sin avdelning, utan detta arbete har numera ingenjörsmässigt och på förhand
i detalj blivit analyserat och i anslutning härtill planlagt, varför underbefälet
endast har att tillse, att arbetet flyter enligt den uppgjorda planen.
Vidare har underbefälet till huvudsaklig del befriats från det synnerligen
viktiga arbetet med ackordssättning, vilket arbete övertagits av arbetsstudieavdelningarna.
I den mån detta oaktat arbetet inom en mästaravdelning
visar tendens att öka utöver det som kan anses normalt, finnes i regel möjlighet
att avlasta arbete från föreståndaren för avdelningen antingen genom
organisatoriska förändringar inom själva avdelningen eller genom överflyttning
av vissa arbeten till annan avdelning. Möjligheten till sådan omläggning
av arbetena torde i fråga örn telegrafverkets verkstad i Nynäshamn
med dess serietillverkning mera sällan vara för handen, varför den där
tillämpade differentieringen av verkstadsmästarna möjligen kan vara motiverad.
På nu anförda skäl har järnvägsstyrelsen icke ansett sig kunna upptaga
några verkstadsmästarbefattningar i lönegraden A 16 vid huvudverkstäderna.
Vad personalkommissionen i övrigt föreslagit har icke föranlett någon
erinran från styrelsens sida.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 23 september 1941 anfört följande.
Lönenämnden vill för sin del framhålla, att en jämförelse mellan verkstadsmästarna
vid statens järnvägars huvudverkstäder och verkmästarna
vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn icke kan tillerkännas utslagsgivande
betydelse. Enligt personalstaten för verkstaden vid Nynäshamn med
dess stora arbetarantal finnas för närvarande sex verkmästare i lönegraden
A 16 och en verkstadsmästare i lönegraden A 15. Inom verkstaden har verksamheten
kunnat sammanföras till stora avdelningar och då denna i stor
omfattning avser serietillverkning, föreligga mera sällan möjligheter till
omläggning av avdelningsföreståndarnas huvudsakliga arbetsuppgifter. Härigenom
föreligger en fast grund för differentiering av avdelningsföreståndarna
vid denna verkstad i lönehänseende. Vad statens järnvägars huvudverkstäder
beträffar, utföres arbetet på ett i förhållande till arbetarantalet
stort antal avdelningar. Någon serietillverkning inom avdelningarna i samina
omfattning som vid telegrafverkets verkstad föreligger icke. Såsom ock
järnvägsstyrelsen framhåller, förefinnas inom huvudverkstädernas verkstadsmästaravdelningar
möjligheter till organisatoriska förändringar.
Lönenämnden, som intet har alt erinra mot all verkstadsmä.starbcfatlning
upptages i tjänsteförteckningcn jämväl i lönegraden A 16, anser i likhet
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Departements
chefen.
med järnvägsstyrelsen, att någon uppdelning av verkstadsmästarbefattningarna
vid huvudverkstäderna åtminstone för närvarande icke bör komma till
stånd. Inplaceringen av vissa verkstadsmästare vid maskinavdelningens
driftverkstäder vid Hagalund Övre och Sävenäs enligt kommissionens förslag
har däremot icke givit lönenämnden anledning till erinran.
Den föreslagna uppflyttningen av verkstadsförmännen från lönegraden
A 10 till lönegraden A 12 liksom det ifrågasatta införandet av befattningen
verkstadsmästare, som nu förekommer i 15 lönegraden, jämväl i lönegraden
A 16 anser jag mig böra tillstyrka. Gentemot järnvägsstyrelsens bestridande
finner jag mig däremot icke böra tillstyrka tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag örn utbyte av tjänstetiteln verkstadsmästare mot verkmästare.
Den nya verkstadsmästargraden skulle enligt personalkommissionens förslag
användas för två verkstadsmästare vid maskinavdelningens driftverkstäder.
Häremot har någon erinran icke framkommit vid ärendets remissbehandling.
Därjämte skulle emellertid enligt kommissionens förslag sex
verkstadsmästare vid huvudverkstäderna uppflyttas till den nya tjänstegraden.
I denna del har förslaget mött gensaga från såväl järnvägsstyrelsen som
allmänna lönenämnden.
För min del måste jag tillmäta de synpunkter, som anförts av järnvägsstyrelsen
och ytterligare utvecklats av allmänna lönenämnden, avgörande
betydelse. Jag är därför icke beredd att förorda den av personalkommissionen
ifrågasatta differentieringen i lönehänseende av verkstadsmästarbefattningarna
vid huvudverkstäderna.
Införande av stationsmästare i A 14. Antalet stationsmästare av klass 5 i
lönegraden A 16 utgör 149 och antalet stationsmästare av klass 6 i lönegraden
A 12 320. Till klass 6 hänföras stationer med ett poängtal av 25—44
och till klass 5 stationer med ett poängtal av 45—79.
Tjånsteförteckningssakkunniga ha föreslagit införande av en mellangrad
mellan de nuvarande stationsmästarna av klass 5 och 6 samt till stöd därför
anfört i huvudsak följande.
Den relativt stora skillnad i lönegradsplacering, som förefinnes mellan
stationsmästare av klass 5 och 6, innebär att några få poängs skillnad emellan
två i allt väsentligt tämligen likvärdiga trafikanstalter kan för befattningshavaren
medföra ganska betydande verkningar i lönehänseende. Berörda
förhållande har ock framkallat önskemål från personalhåll om införande
av stationsmästarklass i 14 lönegraden. Frågan har jämväl berörts av kommunikationsverkens
lönenämnd i dess utlåtande över 1936 års klassificeringskoinmittés
förslag. Lönenämnden har därvid framhållit, att gränsdragningen
mellan förevarande anstaltsklasser vore en fråga av synnerligen
vansklig och ömtålig natur. Enligt lönenämndens mening hade dock denna
gränsdragning varit lättare att verkställa, därest de trafikanstalter, som nu
tillhöra klasserna 5 och 6, varit uppdelade på tre skilda klasser med föreståndarbefattningarna
hänförda exempelvis till 12, 14 respektive 16 lönegraden.
Något förslag härutinnan framlades dock icke av lönenämnden.
I ett sammanhang, där det gäller att i möjligaste mån söka åstadkomma
en rättvis avvägning av lönesättningen olika befattningshavargrupper emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
33
lan, äro uppenbarligen de framställda önskemålen och förutsättningarna för
deras realiserande förtjänta av ett övervägande. Ett stöd för denna uppfattning
ha de sakkunniga trott sig finna i lönenämndens ovan omförmälda uttalande.
Från såväl generalpoststyrelsens som framförallt från järnvägsstyrelsens
sida har emellertid motstånd rests mot en uppdelning av anstaltsklasserna
5 och 6 genom införandet av en mellanklass. Det hör dock, såsom redan
lönenämnden antytt, vara tämligen naturligt, att förefintliga svårigheter för
en rättvis gränsdragning mellan anstalter, som tillhöra de nuvarande klasserna
5 och 6, måste i viss grad minskas, örn en mellangrad införes. Även
om så icke skulle vara händelsen, måste i varje fall förekomsten av en mellangrad
lämna ökade möjligheter att eliminera ojämnheter i löneställningen
befattningshavarna emellan. De sakkunniga lia således icke velat ställa sig
avvisande emot de från personalhåll framförda önskemålen.
Såvitt de sakkunniga finna, bör en uppdelning i enlighet med vad här
ifrågasatts kunna ske utan rubbning av klassificeringssystemet såsom sådant.
En annan sak är att för åtgärdens verkställande kräves viss utredning. Denna
lärer dock icke behöva bliva alltför omfattande och besvärlig.
Därjämte vilja de sakkunniga framhålla, att en rättvis avvägning i enlighet
med vad här förutsatts rimligen bör medföra, att till den nya anstaltsklassen
komma att föras anstalter från såväl nuvarande femte som nuvarande
sjätte klassen.
De sakkunniga föreslå därjämte ändrad klassbeteckning på så sätt, att
stationsmästarna av klass 5 (A 16) skulle benämnas stationsmästare av klass
1, de nya stationsmästarna (A 14) stationsmästare av klass 2 och stationsmästarna
av klass 6 (A 12) stationsmästare av klass 3.
Representanten för svenska järnvägsmannaförbundet har framhållit, att
förbundet icke räknat med en nedflyttning av några 5 klassens anstalter utan
endast med en höjning av de största anstalterna av klass 6.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 2 mars 1939 erinrat, att nu gällande
klassificering av järnvägsstationerna fastställts så sent som under år 1938
och att sedan dess intet verkligt vägande skäl framkommit, som kan motivera
en ändring. Styrelsen anser därför, att tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag icke bör föranleda någon åtgärd. Skulle likväl befattningen ifråga
komma att införas i 14 lönegraden, måste styrelsen yrka på att även befattningen
förste banmästare införes i samma lönegrad, enär avståndet mellan
förste banmästare och Överbanmästare är detsamma som mellan nuvarande
stationsmästare av klass 6 och 5. Då stationerna vid statens järnvägar av
ålder äro indelade i klasser i en fortlöpande serie och samtliga ha samma
befogenhet i trafikhänseende, böra föreståndarna för stationerna bibehållas
i fortlöpande nummerföljd.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 6 mars 1939 icke
framställt någon erinran mot de sakkunnigas förslag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär tjänsteförtecknings- Departementssakkunnigas
förslag om införande av en mellangrad mellan de nuvarande cAe/e».
stationsmästarna av klass 5 och 6 fullföljande av ett av kommunikationsverkens
lönenämnd i dess utlåtande över 1936 års klassificeringskommittés förBihang
till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 195. 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
slag givet uppslag. Då det även enligt min mening måste vara ägnat att medföra
vissa fördelar att vid klassificeringen av trafikanstalterna ha tillgång till
en tjänstegrad mellan stationsmästare av klass 5 i 16 lönegraden och stationsmästare
av klass 6 i 12 lönegraden, anser jag mig trots järnvägsstyrelsens avvisande
inställning gentemot de sakkunnigas förslag böra tillstyrka detsamma.
Gentemot vad järnvägsstyrelsen anfört rörande införande av en mellangrad
mellan förste banmästare i lönegraden A 12 och Överbanmästare i
lönegraden A 16 vill jag endast framhålla, att personalkommissionen efter
det styrelsens ifrågavarande förslag framförts verkställt undersökning av förhållandet
mellan arbetsuppgifter och tjänsteställning för personal vid banavdelningen
utan att därvid föreslå någon ändring i nu berörda hänseende.
Tilläggas må att kommissionen ansett sig icke hava att verkställa någon motsvarande
undersökning beträffande föreståndarna för de klassificerade stationerna.
Jag anser mig vidare böra understryka de sakkunnigas uttalande om att
till den nya anstaltsklassen kunna komma att hänföras anstalter från såväl
nuvarande femte som nuvarande sjätte klassen. Å Kungl. Majit torde få ankomma
att efter den utredning, som må befinnas påkallad, meddela beslut
rörande erforderliga ändringar av gällande klassificeringssystem samt rörande
de förändringar beträffande stationernas klassificering, som i anledning
av den nya tjänstegradens inrättande böra vidtagas.
Enligt tjänsteförteckningssakkunnigas förslag skulle den nuvarande anordningen
med de stationer, som förestås av stationsinspektorer, i nummerhänseende
löpande i följd med de stationer, som förestås av stationsmästare, upphöra
och särskild nummerföljd införas för de senare. Med hänsyn till vad
järnvägsstyrelsen anfört anser jag mig icke böra tillstyrka de sakkunnigas
förslag härutinnan.
Vid bifall till vad jag här förordat skulle alltså följande stationsmästarbefattningar
inrymmas i tjänsteförteckningen, nämligen stationsmästare av
klass 5 i lönegraden A 16, stationsmästare av klass 6 i lönegraden A 14 och
stationsmästare av klass 7 i lönegraden A 12. Till den nu befintliga benämningen
stationsmästare av klass 7 i lönegraden A 8 återkommer jag i det
följande.
Utbyte av trädgårdsmästare och vagngårdsmästare i A 12 mot förste trädgårdsmästare
respektive vagnmästare samt uppflyttning av trädgårdsförman
i A 7 till trädgårdsmästare i A 8. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, som vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,
tillstyrker jag, att ifrågavarande förändringar vidtagas.
Antalet av ifrågavarande befattningshavare i lönegraden A 12 utgör 6 respektive
14. De till uppflyttning till trädgårdsmästare i lönegraden A 8 föreslagna
trädgårdsförmännens antal är 28.
Uppflyttning av förste portvakt från A 7 till A 8 samt införande av motorvagnsförarc
i A 8. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag,
Kungl. Maj-.ts proposition nr 195.
35
som vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att
ifrågavarande förändringar vidtagas.
Antalet förste portvakter utgör för närvarande 7. Rörande antalet befattningar
såsom motorvagnsförare torde Kungl. Maj:t framdeles efter förslag
av järnvägsstyrelsen vilja meddela beslut.
Fråga om införande av reparatör i A 8. Reparalörsbefattningar finnas vid
driftsavdelningen lill ett antal av 621. Vid huvudverkstäderna finnas 5 reparatörer
och vid billinjerna 1. Dessutom äro 2 reparatörer placerade hos järnvägsstyrelsen.
Sammanlagda antalet uppgår alltså till 629.
Reparatörspersonalen vid driftsavdelningen sysselsättes dels vid banavdelningen
(signal-, telegraf- och ledningsreparatörer), dels ock vid maskinavdelningen
(lok-, vagn- och motorfordonsreparatörer).
Reparatörerna vid banavdelningen rekryteras från banvakter och banarbetare.
Vid maskinavdelningen åter rekryteras de antingen från sådana stationskarlar,
som under någon längre tid tjänstgjort såsom hantlangare åt reparatörer,
eller från verkstadsarbetarkåren. Vidare förekommer i vissa fall,
att till reparatörer antagas utanför verket stående, särskilt yrkeskunniga personer.
Detta gäller huvudsakligen bilreparatörerna. Huvudverkstädernas reparatörer
rekryteras i regel ur arbetargruppen.
I skrivelse den 30 november 1938 till tjänsteförteckningssakkunniga har
svenska järnvägsmannaförbundet hemställt örn uppfattning av reparatörerna
från 7 till 8 lönegraden.
Med anledning härav har järnvägsstyrelsen inför de sakkunniga framhållit,
att något önskemål från styrelsens sida om en reparatörsbefattning i 8 lönegraden
icke förefunnes men att styrelsen likväl icke ville motsätta sig införandet
i tjänsteförteckningen av nämnda befattning, därest så skulle visa sig
nödvändigt beträffande andra kommunikationsverk. Styrelsen har vidare
upplyst, att stora svårigheter redan nu förefinnas att differentiera förste reparatörs-
och reparatörsbefattningarna med hänsyn till arbetets art och kvalifikationer.
Införandet av den nya befattningen skulle givetvis medföra ytterligare
svårigheter i nämnda hänseende.
Tjänsteförteckningssakkunniga ha för sin del anfört bland annat följande.
Vid överläggningar inför de sakkunniga med personalrepresentanter lia de
sakkunniga erinrat, att det redan på grund av meddelade direktiv vore uteslutet
att bereda förbättrad löneställning åt hela reparatörsgruppen, men att
en delning av gruppen vore tänkbar. Vederbörande personalrepresentanter
lia därvid framhållit, att vid sådant förhållande även en dylik åtgärd vöre
av värde, då det gällde att söka åstadkomma en rättvis lönesättning. Från
verksstyrelsernas sida har man från olika utgångspunkter icke velat motsätta
sig införandet av befattningen även i 8 lönegraden samtidigt som emellertid
mer eller mindre betonats, att vissa svårigheter skulle möta vid en
sådan uppdelning. Då vad vid överläggningarna förekommit givit de sakkunniga
den uppfattningen, att visst fog för uppflyttning av en del reparatörer
till 8 lönegraden föreligger samt att en dylik differentiering, även örn svårigheter
förefinnas, likväl lärer kunna genomföras, lia de sakkunniga icke velat
motsätta sig, alt en reparatörsbefattning upptages jämväl i nämnda lönegrad.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
De sakkunniga förutsätta, att endast de reparatörer, vilkas arbetsuppgifter
mera markerat skilja sig från övriga reparatörers, må ifrågakomma till placering
i den högre lönegraden.
I utlåtande den 2 mars 1939 över de sakkunnigas betänkande har järnvägsstyrelsen
ytterligare understrukit de svårigheter, som vore förenade med en
differentiering av reparatörstjänsterna mellan 7 och 8 lönegraderna.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 6 mars 1939 icke
framställt någon erinran mot de sakkunnigas förslag.
Departements- Av den lämnade redogörelsen framgår, att järnvägsstyrelsen ställt sig mycchefen.
ket tveksam rörande lämpligheten av en uppflyttning av vissa reparatörsbefattningar
till 8 lönegraden. Styrelsen har emellertid icke velat motsätta sig
tjänsteförteckningssakkunnigas jämväl med tvekan framlagda förslag om
införande av reparatörsbefattning även i sistnämnda lönegrad.
Jag vill erinra, att Kungl. Majit förut denna dag på min tillstyrkan föreslagit
införande av befattningen reparatör i 8 lönegraden vid såväl telegrafverket
som statens vattenfallsverk. Såsom jag därvid framhöll ha varken
telegrafstyrelsen eller vattenfallsstyrelsen framfört några erinringar mot den
nya tjärn tegraden. Jag är med hänsyn härtill benägen att antaga, att en differentiering
av reparatörsbefattningarna i enlighet med de sakkunnigas förslag
även vid statens järnvägar skulle, om ock med vissa svårigheter, låta sig
göra.
Nu har emellertid inträffat en omständighet, som enligt min uppfattning
måste tillmätas avgörande betydelse, då det gäller att taga ställning till ifrågavarande
spörsmål, nämligen att personalkommissionen, bestående av representanter
för såväl personalorganisationer som järnvägsstyrelsen, vid sin
efter avgivandet av de sakkunnigas betänkande verkställda undersökning
icke framlagt något förslag om införande av reparatörsbefattningar i 8 lönegraden.
Kommissionens förslag i denna del är enhälligt. Däremot har kommissionen
förordat en icke obetydlig ökning av antalet förste reparatörer i
10 lönegraden.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser jag mig för statens järnvägars
vidkommande icke böra tillstyrka, att befattningen reparatör införes i
8 lönegraden.
Införande av rälsbussförare i A 8. Under senare år ha införts s. k. rälsbussar,
varmed förstås å järnvägslinje framförda motorvagnsliknande fordon.
Den 11 januari 1935 har järnvägsstyrelsen förordnat, att förarna av dessa
fordon, vilka alltid äro enbemannade, skola — oavsett längden av den
dagliga arbetstiden såsom förare — anses fullgöra tjänst i 6 lönegraden.
Den 6 december 1935 har Kungl. Majit godkänt detta styrelsens beslut.
Såsom förare av rälsbussar tjänstgöra för närvarande antingen trafikbiträden
(6 lönegraden) eller tjänstemän i 5 lönegraden, vilka senare förordnats
att mot vikariatsersättning uppehålla trafikbiträdestjänst. I tjänst
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
37
göringen ingår, förutom framförandet och skötseln av fordonet, förande av
tågrapport, biljetlgranskning och, i viss utsträckning, biljettförsäljning ävensom
handhavande av godshandlingar för res- och expressgods samt, i viss
utsträckning, ilgods.
För att kunna antagas till rälsbussförare erfordras, förutom fallenhet för
skötsel och handhavande av motorer, att äga för lokomotivförare föreskrivna
insikter i säkerhetsordningen ävensom i andra särskilt utfärdade
säkerhetsföreskrifter, att snabbt och säkert kunna läsa såväl grafisk tidtabell
som tjänstetidtabell, att vara väl förtrogen med fordonets, särskilt drivoch
bromsningsanordningarnas, konstruktion, verkningssätt och skötsel, att
själv kunna avhjälpa mindra fel å fordonet samt att vid tjänstgöring i tågtjänst
väl känna banan med dess lutnings- och krökningsförhållanden, belägenheten
av driftplatser och fasta signalinrättningar samt av vägkorsningar,
rörliga broar, bergskärningar och tunnlar ävensom bangårdarnas
olika tågvägar.
I promemoria den 28 oktober 1938 till tjänsteförteckningssakkunnigo har
järnvägsstyrelsen föreslagit, att förarna av rälsbussar måtte med benämningen
rälsbussförare placeras i 7 lönegraden. Till stöd härför har styrelsen anfört,
att rälsbussförarnas åligganden äro av förhållandevis ansvarsfull natur,
i det de tjänstgöra icke blott såsom fordonets förare utan även såsom biljettgranskare
m. m.
Tjånsteförteckningssakkunniga lia för sin del tillstyrkt, att befattningen
rälsbussförare i enlighet nied järnvägsstyrelsens förslag införes i 7 lönegraden.
Representanten för järnvägsmannaförbundet har däremot hävdat den uppfattningen,
att ifrågavarande befattning borde införas i 8 lönegraden.
Vid ärendets remissbehandling har kommunikationsverkens lönenämnd
icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas förslag. Ledamoten av
lönenämnden Eriksson har däremot anslutit sig till den av representanten
för järnvägsmannaförbundet uttalade uppfattningen.
Personalkommissionen bär (betänkandet del lil) erinrat, att kommissionen
i skrivelse till tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit inplacering av rälsbussförarna
i 7 lönegraden. Kommissionen uttalar, att kommissionen icke
funnit anledning frångå denna uppfattning. Vid såväl nämnda skrivelse som
vid kommissionens betänkande har ledamoten Christiansson fogat särskilt
uttalande, vari han föreslår befattningarnas införande i 8 lönegraden.
Allmännna lönenämnden slutligen har funnit kommissionens uttalande
i förevarande del icke föranleda någon erinran. Däremot har ledamoten
Eriksson med instämmande av ledamoten Mattelin förordat bifall till
Christianssons förslag.
I enlighet med min hemställan har Kungl. Maj:t förut denna dag fram- Devart?,menislagt
förslag örn utnyttjande vid post- och telegrafverken samt vid statens c*^envattcnfallsverk
av vissa tjänstebenämningar i lönegraden A 7 för placering
av kvalificerade bilförare. Ehuru en direkt jämförelse mellan de arbetsupp
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
gifter, som åvila dessa befattningshavare, och de med förandet av rälsbussar
förenade tjänståliggandena kan vara svår att göra, vill det dock synas
mig som om rälsbussförarnas arbetsuppgifter vore av mera kvalificerad
art.
Även en jämförelse mellan rälsbussförarnas arbetsuppgifter och de åligganden,
som vid statens järnvägar i allmänhet äro förenade med tjänst
i 7 lönegraden, synes mig utfalla till rälsbussförarnas förmån. Härtill kommer
att rälsbussförama, enligt vad jag under hand inhämtat, icke kunna
räkna med befordran till högre tjänst, vilken möjlighet däremot regelmässigt
förefinnes för såväl nyss åsyftade befattningshavare i 7 lönegraden
som de av mig till placering i 8 lönegraden föreslagna motorvagnsförama.
Jag finner sålunda goda skäl tala för de framförda förslagen örn inplacering
av rälsbussförama i 8 lönegraden.
Det har visserligen icke gjorts gällande, att några konsekvenser för andra
befattningshavargrupper skulle följa av en dylik inplacering. För undvikande
av varje missförstånd härutinnan anser jag mig dock böra framhålla,
att jag för min del icke anser mig kunna medverka till att vare sig
kollektivavtalsanställda förare å statens järnvägars billinjer eller andra
befattningshavare inom liknande verksamhetsområden under hänvisning till
rälsbussförarnas lönegradsplacering tillerkännas förbättrade löneförmåner.
Av det anförda framgår, att jag tillstyrker införandet av benämningen
rälsbussförare i lönegraden A 8. I enlighet med personalkommissionens förslag
bör antalet befattningar för närvarande bestämmas till 119.
Uteslutning av stationsmästare av klass 7 i A 8. För närvarande finnes 1
befattning såsom stationsmästare av klass 7 i lönegraden A 8. I enlighet
med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, som vid ärendets remissbehandling
lämnats utan erinran, bör befattningen uppföras å övergångsstat samt
anteckning härom införas i tjänsteförteckningen.
Införande av banbiträde i A 6 samt effektvårdare, tågstäderska och vagnstäderska
i A 1. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, som
vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att
ifrågavarande befattningar införas i tjänsteförteckningen.
Vid bifall härtill torde antalet banbiträden i enlighet med personalkommissionens
förslag böra bestämmas till 261. Rörande antalet befattningar
såsom effektvårdare, tågstäderska och vagnstäderska torde Kungl. Majit
framdeles efter förslag av järnvägsstyrelsen vilja meddela beslut.
Personalkommissionens förslag i övrigt jämte vissa förut icke redovisade
yrkanden från personalhstll.
Utöver de av personalkommissionens förslag, till vilka jag i det föregående
angivit min ståndpunkt, har kommissionen föreslagit vissa förändringar
beträffande antalet befattningar inom olika lönelägen i den av riksdagen
fastställda personalförteckningen för statens järnvägar. Beträffande dessa
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
39
förslag, av vilka flertalet av mig omnämnts i det föregående, anser jag mig
böra tillstyrka dem, som järnvägsstyrelsen och allmänna lönenämnden i
yttranden över personalkommissionens betänkanden lämnat utan erinran.
För överskådlighetens skull lia förslagen ifråga upptagits i en särskild sammanställning,
vilken såsom bilaga torde få fogas vid detta protokoll (Bilaga).
Rörande motiveringen till personalkommissionens förslag i förevarande hänseenden
liksom i fråga om de i anledning av desamma avgivna remissyttrandena
torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.
Vid min redogörelse för de i det föregående berörda detaljförslagen har
jag återgivit yrkanden och synpunkter från personalhåll, i den mån dessa
icke täckas av de vid de olika förslagen återgivna remissyttrandena. Därutöver
finnes emellertid ett antal yrkanden från personalhåll, vilka jag icke
ansett mig böra tillstyrka. För fullständighetens skull vill jag här i ett sammanhang
återgiva dessa yrkanden.
Beträffande tjänsteförteckningsrevisionen har sålunda utöver förut omförmälda
förslag yrkats
dels av representanten för järnvägsmannaförbundet uppflyttning av
kontorist från lönegraden A 8 till lönegraden A 9, banförman från lönegraden
A 7 till lönegraden A 8 samt maskinvakt å tågfärja, rorgängare och timmerman
från lönegraden A 6 till lönegraden A 7 ävensom införande av bilförare
och ställverksvakt i lönegraden A 7,
dels av representanten för Sveriges lokomotivmannaförbund uppflyttning
av lokeldare från lönegraden A 7 till lönegraden A 8,
dels av representanten för kommunikationsverkens ingenjörsförbund uppflyttning
av överinspektör från lönegraden A 28 till lönegraden A 29 samt
införande av byrådirektör i lönegraden A 29 och förste ingenjörsbefattningar
1 lönegraden A 28,
dels av statens järnvägars mästare- och förmansförening införande av
verkstadsmästare i lönegraden A 17 och verkstadsförman i lönegraden A 14,
dels av svenska maskinbefälsförbundet uppflyttning av övermaskinist av
klass 1 från lönegraden A 20 till lönegraden A 21 och övermaskinist av klass
2 från lönegraden A 18 till lönegraden A 20 jämte vissa förändringar i övrigt,
beträffande vilka jag hänvisar till handlingarna i ärendet,
dels av Sveriges järnvägars banmästareförening uppflyttning av banmästare
från lönegraden A 10 till lönegraden A 12 och banförman från lönegraden
A 7 till lönegraden A 8 jämte vissa förändringar i övrigt, beträffande vilka
jag hänvisar till handlingarna i ärendet,
dels ock av kommunikationsverkens ingenjörsförbund uppflyttning av
ban- och maskiningenjörerna vid distriktskanslierna från lönegraden A 26
till lönegraden A 27.
Vidare har vid personalkommissionens betänkanden fogats särskilda yttranden
i vissa i det föregående av mig ej särskilt berörda frågor av ledamöterna
av kommissionen Markland, Dahlberg och Christiansson. I fråga örn
innehållet i dessa yttranden tillåter jag mig jämväl hänvisa till handlingarna
i ärendet.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Sammanfattning och hemställan.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle beträffande personalförteckningen,
utöver de förändringar som framgå av den vid statsrådsprotokollet
såsom bilaga fogade sammanställningen, vidtagas följande ändringar
— här angivna med utgångspunkt från det i sammanställningen upptagna
antalet befattningar — nämligen ökning av antalet distriktschef^- (C 9) från 5 till 6, införande av 3 byrådirektörer i lönegraden A 28, minskning
av antalet förste byråingenjörer (A 27) från 17 till 14, ökning av antalet
byråingenjörer (A 26) från 14 till 15, ökning av antalet sekreterare
(A 26) från 4 till 5, ökning av antalet verkstadsingenjörer (A 26) från 3
till 4, ökning av antalet baninspektorer (A 22 )från 7 till 14 samt ökning
av antalet verkstadsinspektorer (A 22) från 10 till 11. Såsom av nyssnämnda
sammanställning framgår skola ban- och verkstadsinspektorerna inrymmas
under den nya benämningen ingenjör.
Vidare bör vid bifall till Kungl. Majrts förslag om förvärv av Blekinge
kustbanor (propositionen nr 181) antalet byråassistenter i lönegraden A 21
ökas från 28 till 29.
Beträffande tjänsteförteckningen skulle, förutom de ändringar som framgå
av förut omförmälda sammanställning, vidtagas följande förändringar,
nämligen i
lönegraden A 21: införande av distriktskassör med anteckning tillika, att
befattningen endast förekommer å övergångsstat,
lönegraden A 20: införande av byråassistent och utbyte av underingenjör
mot ingenjör,
lönegraden A 18: införande av lokmästare, Överbanmästare och förste telegrafist
med anteckning tillika, att sistnämnda befattning endast förekommer
å övergångsstat,
lönegraden A 16: införande av ledningsmästare och verkstadsmästare,
lönegraden A 14: införande av stationsmästare av klass 6,
lönegraden A 12: införande av ledningsförman och verkstadsförman samt
utbyte av stationsmästare av klass 6 mot stationsmästare av klass 7, trädgårdsmästare
mot förste trädgårdsmästare och vagngårdsmästare mot vagnmästare,
lönegraden A 10: uteslutning av verkstadsförman,
lönegraden A 8: införande av förste portvakt, motorvagnsförare, rälsbussförare
och trädgårdsmästare samt anteckning, att stationsmästare av
klass 7 endast förekommer å övergångsstat,
lönegraden A 7: uteslutning av förste portvakt och trädgårdsförman,
lönegraden A 6: införande av banbiträde,
lönegraden A 1: införande av effektvårdare, tågstäderska och vagnstäderska.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
l:o) godkänna följande personalförteckning för statens
järnvägar, att gälla tillsvidare från och med den 1 juli 1942:
Kungl. Maj.ts proposition nr 195. 41
Personalförteckning för statens järnvägar.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning. Lönegrad.
1 generaldirektör och chef....................... C 17
1 överdirektör och souschef...................... G 11
6 distriktschefer ............................... G 9
1 förrådsdirektör .............................. G 8
1 verkstadsdirektör ............................ C 8
1 verkstadsöveringenjör ......................... C 6
11 byråchefer .................................. A 30
1 arkitekt ..................................... A 28
3 byrådirektörer ............................... A 28
1 ombudsman ................................. A 28
4 överinspektörer .............................. A 28
1 Överkontrollör ............................... A 28
5 distriktssekreterare ........................... A 27
3 förrådsintendenter ........................... A 27
16 förste baningenjörer ...... A 27
14 förste byråingenjörer ......................... A 27
10 förste maskiningenjörer ....................... A 27
7 förste sekreterare ............................ A 27
19 förste trafikinspektörer ....................... A 27
4 förste verkstadsingenjör- ..................... A 27
1 lantmätare .................................. A 27
18 baningenjörer ................................ A 26
2 befälhavare av klass 1 å tågfärja .............. A 26
15 byråingenjörer .............................. A 26
5 elektroingenjörer ............................. A 26
2 förrådsintendenter ........................... A 26
1 förste aktuarie och chef för statistiska kontoret ... A 26
1 förste revisor ................................ A 26
1 intendent ................................... A 26
1 kamrer ..................................... A 26
8 maskiningenjörer ............................ A 26
5 sekreterare ............ A 26
6 signalingenjörer ............................. A 26
5 telegraf ingenjörer ............................ A 26
11 trafikinspektörer ............................ A 26
4 verkstadsingenjörer ........................... A 26
5 överinspektörer .............................. A 26
15 stationsinspektorer av klass 1 A................ A 25
1 befälhavare av klass 2 å tågfärja................ A 24
1 expeditionsföreståndare ....................... A 24
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 195. 4
42
Kungl. Maj.ts preposition nr 195.
Befattning. Lönegrad.
1 förrådskontrollör ............................ A 24
3 förste kontrollörer ............................ A 24
14 ingenjörer ................................... A 24
10 sekreterare .................................. A 24
26 stationsinspektorer av klass 1 B................ A 24
8 expeditionsförståndare ........................ A 22
49 ingenjörer ................................... A 22
30 stationsinspektorer av klass 2 .................. A 22
1 verkstadskamrer ............................. A 22
4 aktuarier .................................... A 21
29 byråassistenter ............................... A 21
22 expeditionsföreståndare ....................... A 21
2 förste styrmän av klass 1...................... A 21
1 huvudkassör ................................ A 21
10 kontrollörer ................................ A 21
25 notarier ..................................... A 21
4 revisorer .................................... A21;
2:o) medgiva, att i tjänsteförteckningen må vidtagas av
mig i det föregående förordade förändringar;
3:o) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat meddela
de bestämmelser, som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen,
samt de övergångsbestämmelser i övrigt,
som vid genomförandet av förberörda förslag må erfordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall och förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
C.-A. v. Schéele.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
43
Bilaga.
Sammanställning^
utvisande av departementschefen förordade förslag till förändringar från och
med den 1 juli 1942 i den av riksdagen fastställda personalförteckningen för
statens järnvägar i anledning av 1938 års personalkommissions förslag.
Löne-
grad
Befattning
Nuva-
rande
antal
Styrel-
sen
Di-
strikts-
kanslier-
na
Drifts-
avdel-
ningen
Tåg-
färjor-
na
Billin-
erna
För-
råds-
avdel-
ningen
Huvud-
verkstä-
derna
Före-
slaget
antal
C 17
Generaldirektör och
chef..............
1
1
C 11
Överdirektör och sous- chef ..............
1
_
_
—
—
—
—
—
1
C 9
Distriktschef........
5
—
—
—
—
—
—
—
5
C 8
Förrådsdirektör ....
1
—
—
—
—
—
—
—
1
C 8
Verkstadsdirektör ..
1
—
—
—
—
—
—
—
1
C 6
V erkstadsöveringen j ör
1
—
—
—
—
—
—
—
1
A 30
Byråchef............
11
—
—
—
—
—
—
—
11
A 28
Arkitekt............
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Ombudsman........
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Överinspektör ......
4
—
—
—
—
—
—
—
4
>
Överkontrollör......
1
—
—
—
—
—
—
—
1
A 27
Distriktssekreterare ..
5
—
—
—
—
—
—
—
5
>
Förrådsintendent....
3
—
—
—
—
—
—
—
3
>
Förste baningenjör ..
16
—
—
—
—
—
—
—
16
>
Förste byråingenjör..
15
+ 2
—
—
—
—
—
—
17
>
Förste maskiningenjör
10
—
—
+ 1-1
—
—
—
—
10
>
Förste sekreterare ..
5
+ 2
—
—
—
—
—
—
7
»
Förste trafikinspektör
17
—
—
+ 2
—
—
—
—
19
>
Förste verkstadsingen- jör ..............
4
_
_
_
—
—
—
—
4
Lantmätare ........
1
—
—
—
—
—
—
—
1
A 26
Baningenjör ........
18
—
—
—
—
—
—
—
18
>
Befälhavare av klass 1
å tågfärja ........
2
—
—
—
—
—
—
—
2
>
Byråingenjör........
10
+ 4
—
—
—
—
—
—
14
»
Elektroingenjör......
—
—
+ 5
—
—
—
—
—
5
>
Förrådsintendent....
2
—
—
—
—
—
—
—
2
>
Förste aktuarie och
chef för statistiska
kontoret..........
1
1
>
Förste revisor ......
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Intendent ..........
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Kamrer ............
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Maskiningenjör......
8
—
—
+ 1-1
—
—
—
—
8
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Löne-
grad
Befattning
Nuva-
rande
antal
Styrel-
sen
Di-
strikts-
kanslier-
na
Drifts-
avdel-
ningen
Tåg-
färjor-
na
Billin-
jerna
För-
råds-
avdel-
ningen
Huvud-
verkstä-
derna
Före-
slaget
antal
A 26
Sekreterare..........
4
+ 2-2
_
_
_
_
_
4
>
Signalingenjör ......
5
—
+ 1
—
—
—
—
—
6
>
Telegrafingenjör ----
5
—
—
—
—
—
—
—
5
Trafikinspektör......
13
—
—
-2
—
—
—
—
11
>
Verkstadsingenjör....
3
—
—
—
—
—
—
—
3
>
Överinspektör ......
5
—
—
—
—
—
—
—
5
A 25
Stationsinspektor av
klass 1 A ........
15
—
—
—
—
—
—
—
15
A 24
Befälhavare av klass
2 å tågfärja......
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Expeditionsförestån-
dare..............
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Förrådskontrollör ..
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Förste kontrollör____
3
—
—
—
—
—
—
—
3
>
Ingenjör............
—
+ 3
—
+ 9
—
—
—
+ 2
14
>
Sekreterare .........
8
+3-1
—
—
—
—
—
—
10
>
Stationsinspektor av
klass 1 B .........
26
—
—
—
—
—
—
—
26
A 22
Baninspektor1 ......
7
—
—
—
—
—
—
—
7
Distriktskamrerare2..
5
—
-5
—
—
—
—
—
—
>
Elektroingenjör ----
14
-1
-5
-6
—
—
—
-2
—
>
Expeditionsförestån-
dare..............
—
—
—
+ 8
—
—
—
—
8
»
Konstruktör1........
13
+ 7-2
—
—
—
—
—
—
18
>
Maskininspektor1----
9
—
—
-3
—
—
—
—
6
>
Stationsinspektor av
klass 2 ..........
30
—
—
—
—
—
—
—
30
Verkstadsinspektor1..
10
—
—
—
—
—
—
+ 2-2
10
>
Verkstadskamrer ....
1
—
—
—
—
—
—
—
1
A 21
Aktuarie............
4
—
—
—
—
—
—
—
4
>
Byråassistent........
23
—
+ 5
—
—
—
—
—
28
>
Expeditionsförestån-
dare..............
23
—
—
— 1
—
—
—
—
22
>
Förste styrman av
klass 1............
2
—
—
—
—
—
—
2
>
Huvudkassör........
1
—
—
—
—
—
—
—
1
>
Kontrollör..........
10
—
—
—
—
—
—
—
10
>
Notarie ............
14
+ 12-1
—
—
—
—
—
—
25
>
Revisor ............
3
+ 1
—
—
—
—
—
—
4
Summa
407
+3G-7
+ 11-10
+21-14
_
_
_
+ 4-4
444
+ 29
+1
+ 7
1 Befattningarna föreslås sammanförda under benämningen ingenjör.
2 Befattningen skall finnas endast å övergångsstat.
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
421135
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1942:323 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser statens järnvägar. s. 6 i texten
- SU 1942:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser po stoch telegrafverken samt statens vattenfallsve s. 2 i texten
- SU 1942:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser statens järnvägar jämte i ämnet väckta motioner. s. 9 i texten