Sök i Ratio Lex

Angående överskridande av viss anslagspost i den för riksförsäkringsanstalten fastställda avlöningsstaten

1942-03-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:203, Angående överskridande av viss anslagspost i den för riksförsäkringsanstalten fastställda avlöningsstaten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

1

tfr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överskridande

av viss anslagspost i den för riksförsäkringsanstalten

fastställda avlöningsstaten; given Stockholms

slott den 20 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Rrgeuten i statsrådet å

Stockholms slott den 20 mars 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstoep, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Den 2 maj 1941 har Kungl. Majit fastställt av riksdagen godkänd avlöningsstat

för riksförsäkringsanstalten att tillämpas från och med budgetåret

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 203.

«99 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

1941/42. Denna stat upptager bland annat en anslagspost till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal å 1,020,000 kronor.

I skrivelse den 6 mars 1941 laar riksförsäkringsanstalten anmält, att för

innevarande budgetår erfordrades en föi-stärkning av sagda anslagspost.

Eiksförsäkringsanstalten erinrar inledningsvis, att anstalten i skrivelse

den 9 november 1940 angående avlöningsanslag för anstalten för budgetåret

1941/42 beräknat kostnaderna för avlöningar till övrig ieke-ordinarie

personal till 1,022,500 kronor. Anstalten hade därvid bland annat räknat

med att antalet befattningshavare hos anstalten skulle kunna reduceras från

520 till omkring 490 samt att befordran av icke-ordinarie personal icke

skulle behöva förekomma i nämnvärd utsträckning.

Anstalten framhåller nu, att den avsedda personalindragningen icke kunnat

genomföras och att tvärtom antalet tjänstemän måst utökas så att det för

närvarande utgjorde 528. Angående anledningen härtill anför anstalten

följande.

Anstaltens arbetsuppgifter hade efter verkställandet av beräkningen av

anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 företett en kraftig ökning. Antalet

inkomna anmälningar örn olycksfall, som drabbat i anstalten försäkrade, vilket

nedgått från 122,241 år 1939 till 114,868 år 1940, hade därefter ökat till

120,066 år 1941. Tendensen till ökning kvarstode alltjämt. Under januari

och februari månader 1942 hade sålunda inkommit 9,641 respektive 10,974

anmälningar mot 9,009 och 9,768 motsvarande perioder år 1941. Den inträdda

stegringen avsåge olycksfall bland såväl Betsarbetare som övriga arbetare.

Vidare hade den av rådande förhållanden föranledda, högst betydande

ökningen i antalet ärenden rörande ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, alltjämt fortgått. Ytterligare kunde

nämnas, att antalet till riksförsäkringsanstalten inkomna postförsändelser,

som år 1939 uppgått till 409,599 och år 1940 till 400,264, år 1941 stigit till

425,265.

Till belysande av förändringarna under de senaste åren i arbetets omfattning

och personalens storlek å de olika byråerna har riksförsäkringsanstalten

sammanställt vissa sifferuppgifter, vilka återgivits i en till anstaltens framställning

fogad bilaga. Under hänvisning till denna sammanställning har anstalten

anfört bland annat:

Såsom av sammanställningen framginge hade personalen å försäkringsbyrån

och första skaderegleringsbyrån minskats under det antal, som

beräknats i 1940 års förenämnda skrivelse, medan personalen å de flesta av

de övriga byråerna i huvudsak kunnat begränsas till vad som då varit avsett.

Vad beträffade första skaderegleringsbyrån, hade till följd av den

ändring i olycksfallsförsäkiängslagen rörande förenklat anmälningsförfaraiade

i fråga örn s. k. bagatellskador, som trätt i kraft den 1 juli 1941, samt

genom försöksvis vidtagna förändringar av oi-ganisatorisk beskaffenhet viss

reducering av personalbeståndet kunnat ti-ots ökningen i antalet olycksfall

företagas utöver vad som ursprungligen beräknats. Den omständigheten att

det totala antalet befattningshavare hos anstalten det oaktat icke nedgått

vore väsentligen beroende på den kraftiga ökning av personalen å tredje

skaderegleringsbyrån (militärersättningsbyrån), vilken varit oundviklig.

I den såsom bilaga till anstaltens skrivelse den 9 november 1940 fogade promemorian

hade personalbehovet å denna byrå uppskattats till 28 personer,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203. 3

men antalet befattningshavare hade efter hand måst ökas och uppginge nn

till 59.

Den starka ökningen i antalet militärersättningsärenden hade fortsatt

även under år 1941. Antalet framställningar om ersättning jämlikt 1909

och 1927 års militärersättningsförordningar och därmed sammanhängande

författningsbestämmelser ävensom — i vad avsåge tiden från och med den

1 juli 1941 — enligt hemvärns- och luftskyddsersättningsförordningarna, hade

sålunda utgjort 7,071 år 1941, under det att år 1940 antalet framställningar

örn ersättning uppgått till 6,359. Till jämförelse kunde nämnas att år 1938

antalet framställningar örn ersättning utgjort 1,302. Sannolikt vore ytterligare

en väsentlig ökning av. antalet av byråns ärenden att förutse. Nu

ifrågavaiande ärenden vore i allmänhet av tidsödande och besvärlig beskaffenhet.

Detta berodde dels på svårigheten i många fall att under nu

rådande förhållanden erhålla erforderliga upplysningar av militärmyndigheterna,

dels därpå att militärersättningsförordningen förutom olycksfall

även omfattade sjukdom, som icke orsakats av olycksfall men ansetts ådragen

under militärtjänstgöring. Dessa senare ärenden föranledde ofta omfattande

utredningar. Från och med år 1942 hade dessutom tillkommit

arbetet med bestämmande och utgivande av dyrtidstillägg jämlikt förordningarna

den 19 december 1941, nr 942 och 943, samt Kungl. Maj:ts brev

samma dag angående dyrtidstillägg till vissa värnpliktiga. Belysande för

arbetets omfattning vore, att under år 1941 till byrån inkommit över 50,000

skrivelser och under samma tid från byrån avlåtits omkring 39,000 skrivelser

samt expedierats omkring 74,000 utanordningar av medel.

På grund av den betydande ökningen i antalet ärenden å byrån och den

avsevärda fördröjningen av ärendenas behandling, vilken senare medfört

upprepade klagomål från de ersättningsberättigade samt föranlett interpellation

i riksdagen, hade anstalten sett sig nödsakad att den 17 juni 1941 hos

Kungl. Maj.t hemställa örn viss förstärkning av den högre personalen. I

anledning därav hade Kungl. Majit den 4 juli 1941 medgivit, att tills vidare

till och med utgången av innevarande budgetår ifrågavarande personal finge

utökas med en biträdande läkare med ett arvode av 3,500 kronor för år, en

befattningshavare med ett arvode av 9,960 kronor för år samt två extra

ordinarie tjänstemän i 20:e lönegraden. Därjämte hade anstalten funnit det

ofrånkomligt att avsevärt förstärka även den övriga personalen å byrån.

Anstalten hade därvid dels överfört vissa befattningshavare från annan byrå,

dels ock utökat antalet extra och tillfälliga tjänstemän å byrån. Sammanlagda

antalet befattningshavare å byrån utgjorde för närvarande som nämnts

59, varav dock 3 åtnjöte tjänstledighet under längre tid.

Även andra skaderegleringsbyrån, som huvudsakligen handlade dels

ärenden rörande statens arbetare, dels invaliditets- och dödsfallsersättningar

för övriga skadade, hade fått vidkännas en avsevärd ökning av arbetsbördan.

I viss mån hade stegringen varit hänförlig till ersättningsfallen i anledning

av den år 1939 såsom en ny arbetsuppgift tillkomna krigsförsäkringen för

ombord å fartyg tjänstgörande personer, vilka ersättningsfall i regel föranlett

en synnerligen tidskrävande handläggning. Under senaste tiden hade

också tillkommit arbetet med bestämmande och utgivande av dyrtidstillägg

å vissa livräntor jämlikt förordning den 19 december 1941 (nr 942). Enligt

denna förordning utanordnades från byrån från och med den 1 januari 1942

dyrtidstillägg till cirka 11,000 livräntetagare. Mest uttalad hade emellertid

arbetsökningen varit å byråns avdelning för statens arbetare på grund av den

stegrade omfattning, vari statsarbeten bedreves samt i följd av nya ersättningsförfattningar.

Antalet till avdelningen nyinkomna ärenden rörande ersättning

till arbetare hos staten hade uppgått år 1941 till 15,765 mot 12,880

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20H.

år 1940 och 11,357 år 1939. Att denna ökning voro fortgående framginge

därav, att under månaderna januari och februari 1942 inkommit sammanlagt

3,134 olycksfallsanmälningar mot respektive 2,326, 2,134 och 1,740 samma

månader åren 1941, 1940 och 1939. Till följd av nu anförda omständigheter

hade en mindre utökning av byråns personal varit erforderlig, varjämte en

avsevärd del av befattningshavarna måst utföra arbete å övertid.

Rörande vissa omständigheter, som medfört, att avlöningskostnaderna

blivit högre än de av anstalten tidigare beräknade, har anstalten härefter

uttalat sig sålunda.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget hade anstalten i möjligaste mån

sökt iakttaga återhållsamhet med avseende på befordran av ickeordinarie

personal. Enligt vad erfarenheten givit vid handen hade emellertid

anställningsförmånerna varit sämre i anstalten än i andra verk i allmänhet,

vilket visat sig medföra avsevärda svårigheter för anstalten i konkurrensen

med andra statliga institutioner örn duglig och kvalificerad arbetskraft. Bland

annat på grund därav hade det varit nödvändigt att bereda någon löneförbättring

åt vissa icke-ordinarie tjänstemän. Den under budgetåret 1941/42

därav föranledda ökningen av belastningen å anslagsposten till icke-ordinarie

befattningshavares avlöningar torde kunna beräknas till omkring 9,000

kronor. Oaktat de sålunda företagna befordringarna hade det gång efter

annan förekommit, att befattningshavare hos anstalten övergått till annat

ämbetsverk, som kunnat erbjuda förmånligare anställning än anstalten.

Anstalten hade i sin statskrivelse rörande innevarande budgetår bland

annat utgått från att vikarier under sommarmånaderna icke skulle behöva

anställas. Det hade emellertid visat sig ogörligt med hänsyn till ökningen

i arbetet att utan dylika vikarier kunna bereda anstaltens fast anställda

befattningshavare dem tillkommande semester, även örn sommarsemestrarnas

längd i viss mån begränsats. Anstalten hade därför sett sig

nödsakad anställa omkring ett tjugutal befattningshavare såsom semestervikarier

huvudsakligen å skaderegleringsbyråerna under sommarmånaderna.

Den på innevarande budgetår belöpande kostnaden för avlöningar till dessa

vikarier kunde beräknas hava uppgått till ungefär 12,000 kronor.

Till nu anförda omständigheter, vilka medfört att kostnaderna för avlöningar

till icke-ordinarie personal förevarande budgetår måste beräknas överstiga

anvisade medel, komme vidare att såväl vikariatsersättningar

som ackords- och övertidsersättningar, trots de åtgärder anstalten vidtagit

för att begränsa desamma, dragit högre kostnader än beräknat. Enligt

anstaltens i november 1940 verkställda uppskattning skulle dessa komma

att uppgå till 4,500 respektive 3,500 kronor. Bortsett från februari månad

1942 hade emellertid i vikariatsersättningar dittills utgått omkring 5.200

kronor samt i ackords- och övertidsersättningar omkring 6,700 kronor. I

sistnämnda belopp ingående ackordsersättningar avsåge dock endast tiden

till och med den 31 oktober 1941. Eör februari månad kunde beräknas

omkring 2,000 kronor i övertidsersättningar för omkring 1,100 timmar. För

hela budgetåret 1941/42 torde vikariats- samt ackords- och övertidsersättningar

komma att belöpa sig till omkring 7,500 respektive 15,000 kronor.

Vad vikariatsersättningarna beträffade torde överskridandet till största delen

få tillskrivas vikariatsförordnanden i samband med ledigheter vid inkallelser

till militärtjänstgöring i anledning av den förstärkta försvarsberedskapen.

Övertidsarbete, å andra sidan, hade måst tillgripas i en icke förutsedd omfattning

å andra och tredje skaderegleringsbyråerna. Övertidsarbetet å först
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 203.

nämnda byrå hade huvudsakligen avsett bestämmande och utgivande av

dyrtidstillägg jämlikt förutnämnda förordning angående dyrtidstillägg åt

vissa livräntetagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. fl.

författningar, ävensom upprättandet av deklarationsuppgifter för omkring

20,000 livräntetagare enligt olycksfallsförsäkringslagen, medan tjänstgöring å

övertid å tredje skaderegleringsbyrån i avsevärd omfattning måst förekomma

dels på grund av den förut omnämnda ökningen i antalet militärersättningsärenden,

dels ock för bestämmande och utgivande av dyrtidstillägg och avgivande

av deklarationsuppgifter. Å sistnämnda byrå hade därvid antalet

utbetalningskort, å vilka uppgift örn dyrtidstillägg antecknats, uppgått till

cirka 3,000 och antalet utbetalningskort för lämnande av uppgift till taxeringsmyndigheterna

till cirka 4,000.

En icke obetydlig merbelastning av anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavares

avlöningar hade slutligen uppstått för vikarier, som måst

anställas vid tjänstledigheter för militärtjänstgöring m. m. En mera

exakt beräkning av kostnaden därför läte sig svårligen göra. Emellertid

kunde antalet ledighetsdagar, som föranlett denna merbelastning, under de

sju första månaderna av innevarande budgetår beräknas till i runt tal 3,300.

På grund därav torde merbelastningen å anslagsposten, örn man bortsåge

från den senaste ökningen i inkallelserna, kunna beräknas till omkring 13,000

kronor för hela budgetåret.

Å andra sidan hade avdragen i samband med ledigheter för sjukdom

och barnsbörd m. m., vilka av anstalten beräknats .till 17,000 kronor

för budgetåret 1941/42, under tiden till och med den 31 januari 1942 utgjort

endast omkring 7,800 kronor. Med utgångspunkt därifrån kunde ifrågavarande

avdrag uppskattas till omkring 13,000 kronor för hela budgetåret

d. v. s. till 4,000 kronor mindre än som från början beräknats. Anstalten

ville understryka, att det i anstaltens skrivelse den 9 november 1940 till

sjukvikariers avlöningar upptagna beloppet, 8,000 kronor, vore så lågt beräknat,

att man icke kunde räkna med någon besparing å nämnda belopp,

oaktat antalet ledighetsdagar för sjukdom och barnsbörd m. m. blivit lägre

än som beräknats.

Kiksförsäkringsanstalten meddelar härefter, att utgifterna under ifrågavarande

anslagspost för tiden 1 juli 1941—28 februari 1942 uppgått till

739,696 kronor, därav för februari månad till 93,747 kronor. Anstalten anför,

att — därest någon ytterligare utökning av personalen icke företoges —

kostnaderna under återstoden av budgetåret 1941/42 för avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal skulle kunna med hänsyn till belastningssiffran för

februari månad beräknas till (4x94,000) 376,000 kronor, dock att till detta

belopp finge läggas 1,500 kronor för löneklassuppflyttningar från och med

den 1 april 1942 samt omkring 10,000 kronor för ett tjugutal semestervikarier,

vilka komme att behövas under instundande maj och juni månader.

Anstalten räknar emellertid även med visst behov av ny personal. Anstalten

anför härom.

I sin skrivelse den 9 november 1940 hade anstalten beträffande personalen

å arbetarskyddsbyrån uttalat, att anstalten —- därest det på grund av

förhandenvarande omständigheter ansåges nödvändigt att minska byråns

personal — vore beredd att tills vidare icke ånyo besätta befattningen som

teknisk amanuens å byrån, vilken då nyligen blivit vakant, oaktat den därigenom

uppkomna minskningen av byråns personal skulle medföra vissa

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

svårigheter att medhinna byrån åvilande arbetsuppgifter. Befattningen hade

också därefter hållits vakant. Emellertid hade anhopningen av särskilt under

nu rådande förhållanden synnerligen betydelsefulla arbetsuppgifter fått en

sådan omfattning, att anstalten nu såge sig nödsakad att ånyo besätta

befattningen ifråga. Med placering såsom dittills av ifrågavarande befattningshavare

i 18:e lönegraden för extra ordinarie tjänstemän skulle för hans

avlönande erfordras, förutom rörligt tillägg och kristillägg, ett belopp av 472

kronor för månad eller omkring 1,500 kronor för den återstående delen av

budgetåret.

Den omläggning av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare, som

torde komma att föranledas av det för riksdagen framlagda förslaget i ämnet,

torde vidare komma att föranleda ökade personalkostnader under budgetåret.

Härför syntes böra beräknas omkring 1,500 kronor.

De sammanlagda kostnaderna under löpande budgetår för ifrågavarande

slag av avlöningar hava alltså av anstalten uppskattats till (739,696 + 376,000

+ 1,500+10,000+1,500+1,500) 1,130.196 kronor eller i avrundat tal 1,130,000

kronor, vilket belopp anstalten med hänsyn därtill att kostnaderna beräknats

lågt och med hänsyn till behovet av medel för oförutsedda utgifter ansett

böra höjas till 1,140,000 kronor. Anstalten har därför hemställt örn medgivande

att få överskrida anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal med

(1,140,000—1,020^000) 120,000 kronor.

Den ökning, som under den senaste tiden inträtt i riksförsäkringsanstaltens

arbetsbörda — främst såsom följd av det ständigt stigande antalet

ärenden örn ersättning enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar

— har, såsom framgår av anstaltens framställning, medfört, att

''den personalreduktion, vilken tidigare planerats, icke kunnat genomföras

utan att man i stället varit nödsakad att något förstärka anstaltens personal.

På grund härav kommer den anslagspost, som i gällande avlöningsstat

för anstalten upptagits till avlöningar till icke-ordinarie personal,

att bliva otillräcklig. Härtill medverkar ock det förhållandet, att inkallelser

till militärtjänstgöring av anstaltens personal i betydande utsträckning

ägt rum, jämte vissa andra, av anstalten angivna omständigheter. I likhet

med anstalten anser jag därför, att det blir nödvändigt att för innevarande

budgetår medgiva ett överskridande av berörda post. Anstaltens

beräkningar torde få godtagas. Jag får därför tillstyrka, att riksdagens

medgivande inhämtas till att den ifrågavarande posten får överskridas med

högst 120,000 kronor.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten upptagna

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal må för budgetåret 1941/42 överskridas med högst

120,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överskridande av viss anslagspost i den för riksförsäkringsanstalten fastställda avlön a1 i texten
  2. SU 1942:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överskridande av viss anslagspost i den för riks för säkring sanstalten fastställda avlöningsstaten. s. 1 i texten